Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m

1942-04-01 · 43 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:204, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse

för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m.;

given Stockholms slott den 1 april 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets

försvar eller folkförsörjningen m. m.; och

2) lag örn ändrad lydelse av 23 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 204.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets

försvar eller folkförsörjningen m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna, att

bestämmelserna i 2—15 §§ här nedan skola helt eller delvis äga tillämpning.

Granskning av patentansökningar m. m.

2 §•

För granskning av patentansökningar med hänsyn till uppfinningarnas

betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen i riket så ock för de uppgifter

i övrigt som i denna lag angivas skall finnas en särskild granskningsnämnd.

Nämnden skall bestå av högst fem ledamöter som förordnas av Konungen.

En av ledamöterna skall av Konungen utses till ordförande.

3 §•

Patentansökningar och därtill hörande handlingar som granskningsnämnden

behöver för sin verksamhet skola av patentmyndigheten hållas tillgängliga

för nämnden.

Upplysningsplikt.

4 §.

Örn det finnes angeläget med hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen

i riket, äger Konungen ålägga den som företräder, förestår eller leder

visst näringsföretag här i riket att meddela fullständiga upplysningar

örn vad som inom företaget är känt angående uppfinning som berör företagets

verksamhetsområde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

3

Konungen må ock, om det på grund av särskilda omständigheter finnes

erforderligt, ålägga annan att meddela upplysningar som avses i första stycket,

sedan tillfälle lämnats den som företräder, förestår eller leder företaget

att i samma avseende uttala sig.

Förbud mot uppfinnings offentliggörande m. m.

* 5 §.

Uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel och tillkommit här

i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes, må ej utan tillstånd av

granskningsnämnden offentliggöras eller, när den icke är offentliggjord, göras

till föremål för ansökan om patent eller annan skvddsrätt i främmande

stat eller eljest yppas, där ej annat följer av vad nedan sägs.

Vad med krigsmateriel skall förstås bestämmer Konungen.

6 §•

Sökes patent å uppfinning som i 5 § sägs och finner granskningsnämnden,

att uppfinningen är av sådan betydelse för rikets försvar att den alltjämt

bör hemlighållas, skall nämnden underrätta patentmyndigheten om

sitt beslut senast inom tre månader efter det så beskaffade ansökningshandlingar

inkommit till sistnämnda myndighet att ansökningens föremål tydligt

framgår därav. Har sådan underrättelse givits, må kungörande enligt 7 §

första stycket förordningen angående patent tills vidare ej äga rum.

Gives ej underrättelse som i första stycket sägs inom där angiven tid, vare

förbud, varom i 5 § stadgas, ej därefter gällande nied avseende å uppfinningen,

med mindre nämnden senare annorlunda beslutar. Beslut som sist

sagts må ej meddelas utan synnerliga skäl.

7 §•

Finner granskningsnämnden uppfinning, som ej har särskilt avseende å

krigsmateriel, vara av sådan betydelse för rikets försvar att den bör hemlighållas,

må nämnden föreskriva att vad i 5 § sägs tills vidare skall tillämpas

därå, såframt uppfinningen tillkommit här i riket eller tillhör någon som är

bosatt härstädes; och åge, där patent sökes å uppfinningen, vad i 6 § stadgas

motsvarande tillämpning.

8 §•

Granskningsnämnden äger meddela förbud tills vidare mot utnyttjande av

uppfinning som enligt vad ovan sagts bör hemlighållas.

Nämnden äger stadga skyldighet, vid vite, alt lämna uppgift om åtgärd

eller förhållande som kan hava gjort uppfinningen känd eller föranleda

till att den blir känd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

9 §•

Fråga orri tillstånd som i 5 § sägs skall av granskningsnämnden prövas

utan dröjsmål.

Meddelat tillstånd må återkallas, om synnerliga skäl därtill äro.

10 §.

Granskningsnämnden skall, om den anser att beslut som i 6, 7 eller 8 §

sägs bör förbliva gällande, inom tre månader från beslutets dag underställa

beslutet Konungens prövning. Sker det ej, upphör förbud som avses med beslutet

eller föreskrift som därigenom meddelats att gälla vid utgången av

denna tid.

11 §•

Besvär över granskningsnämndens beslut må anföras hos Konungen utan

begränsning till viss tid.

Konungen äger enahanda befogenhet som enligt 6—8 §§ och 9 § andra

stycket tillkommer granskningsnämnden.

Expropriation.

12 §.

Finnes uppfinning vara av särskild betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen

i riket, äger Konungen föreskriva, att uppfinningen må utnyttjas

för statens räkning eller av annan som Konungen bestämmer eller

att den skall ställas till allmänhetens fria förfogande

I fråga om uppfinning av särskild betydelse för rikets försvar äger Konungen

föreskriva, att all rätt till uppfinningen skall avstås till staten.

Hemliga patent.

13 §.

Sökes för statens räkning patent å uppfinning som är av särskild betydelse

för rikets försvar, äger Konungen föreskriva, att 7 § förordningen angående

patent ej skall tillämpas å ansökningen.

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit

att, efter vad i 6 § förordningen angående patent sägs, avslå ansökningen,

varde hemligt patent meddelat samt bevis därom utfärdat; och må förty de

till ärendet hörande handlingarna icke utan patenthavarens tillstånd utlämnas

till annan eller något om dem yppas.

Patentmyndigheten skall göra anteckning örn patentet i ett särskilt register

som ej är tillgängligt för allmänheten.

14 §.

Har statens rätt med avseende å uppfinning som i 13 § sägs övergått till

annan, eller upphäves föreskrift som där sägs, skall alltjämt anhängig ansö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

5

kan i fortsättningen handläggas enligt 7 § förordningen angående patent.

Är patent beviljat, skall anteckning därom göras i det allmänna patentregistret

samt kungörande och offentliggörande i övrigt ske i enlighet med sista stycket

i samma paragraf.

Förfarande eller anordning som ej är att hänföra till uppfinning.

15 §.

Vad ovan i 4, 5 och 7—12 §§ stadgas med avseende å uppfinning skall äga

motsvarande tillämpning å förfarande eller anordning av teknisk natur som

ej är att hänföra till uppfinning.

Ersättning.

16 §.

Vägras eller återkallas tillstånd som i 5 § sägs eller meddelas sådant beslut

som avses i 6 eller 7 §, 8 § första stycket eller 12 §, skall skälig ersättning

utgå av allmänna medel för skada eller intrång som därigenom sker.

Talan örn ersättning som nu sagts prövas av Stockholms rådhusrätt i den

sammansättning som angives i 20 § förordningen angående patent.

Särskilda bestämmelser.

17 §.

Den som till följd av bestämmelserna i denna lag vinner kännedom om

uppfinning, förfarande eller anordning, varom där sägs, må ej utnyttja vad

han sålunda erfarit eller i oträngt mål yppa något därom.

18 §.

Underlåter någon att efterkomma föreskrift som meddelats enligt 4 §, eller

bryter någon mot sådant förbud som i 5 eller 7 § eller 8 § första stycket sägs

eller mot bestämmelsen i 17 §, straffes med dagsböter eller fängelse, där ej

gärningen enligt annat lagrum är belagd med strängare straff.

19 §•

Böter och vitén som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

20 §.

I mål örn ersättning enligt 10 § eller om utdömande av vite som i 8 § andra

stycket sägs eller örn ansvar eller skadestånd på grund av brott varom i 18 §

förmäles åge rätten förordna, att målet hell eller delvis skall handläggas in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj-.ts proposition nr 204.

om stängda dörrar. Samma lag vare, där talan föres beträffande patent

som avses i 13 §.

21 §.

Närmaie bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och gäller till

och med den 30 juni 1943.

Den i 6 § första stycket angivna tiden av tre månader skall ej räknas från

tidigare dag än den då samma paragraf jämlikt förordnande enligt 1 § skall

träda i tillämpning.

Förordnande enligt 1 § vare ej gällande längre än lagen äger giltighet.

Sådant beslut som avses i 4, 6, 7 eller 8 § skall ej gälla längre än förordnande

som nyss sagts är gällande. Beslut som meddelats med stöd av 12 §

gäller utan hinder av att sådant förordnande eller lagen upphör att gälla.

När förordnande enligt 1 § upphör att gälla, skall vad i 14 § stadgas äga

motsvarande tillämpning, såvitt fråga ej är om patent som icke längre är

gällande.

Stadgandena i 16, 17, 19 och 20 §§ skola lända till efterrättelse jämväl

sedan lagen upphört att gälla. Vad i 18 § stadgas skall ock därefter lända till

efterrättelse med avseende å överträdelse av det i 17 § stadgade förbudet

samt i fråga om annan förseelse som i 18 § sägs, såvitt denna begåtts under

lagens giltighetstid.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 23 § lagen den 28 maj 1937 (ur 219) örn inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar skall erhålla följande ändrade

lydelse.

23 §.

Handlingar i ärenden angående ansökning örn patent må icke utan sökandens

samtycke till annan utlämnas i vidare mån än som föranledes av gäliande

lagstiftning rörande patent, dock att, såframt ej annat är där stadgat,

sådana handlingar må utlämnas, i vad de angå uppfinning därå patent beviljats.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 204.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 13 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

PeHRSSON-BRAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, SKÖLD, ERIKSSON, BERGQUIST,

Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, handels- och folkhushållningsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Westman, fråga om särskild lagstiftning angående uppfinningar av betydelse

för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m.

Föredraganden anför:

Av 1938 års patentutredning har avlämnats ett den 9 december 1941 dagtecknat

betänkande med förslag till lagstiftning om uppfinningar av betydelse

för rikets försvar m. m. Utredningsman i patentutredningen är f. d.

generaldirektören H. Hjertén, som samrått med bland andra civilingenjören

N. Bergling, överingenjören H. Brahmer, civilingenjören G. Dahl, direktören

K. E. Eriksson och direktören A. Hasselrot, vilka utsetts att på kallelse

av utredningsmannen deltaga i överläggningar med denne. I betänkandet

har upptagits till behandling frågan om meddelande av bestämmelser

som tillgodose det allmännas intresse av att kunna utnyttja eller hemlighålla

uppfinningar av särskild betydelse för rikets försvar, i betänkandet

benämnda militära uppfinningar, samt uppfinningar av synnerlig

betydelse för folkförsörjningen i riket, i betänkandet benämnda f ö rsörjningsuppfinningar.

Huvuddragen i patentutredningens förslag.

I betänkandet framhålles, att det nuvarande rättsläget i olika avseenden

vore mindre tillfredsställande. Sålunda kunde andra statsorgan än patentmyndigheten

(patent- och registreringsverket) i regel icke få del av patentansökningshandlingar,

förrän ansökningen efter förprövning från patentmyndighetens

sida blivit kungjord enligt 7 § förordningen den 16 maj 1884

angående patent. Särskilt under nuvarande förhållanden kunde det emellertid

vara av ej ringa värde, att därtill ägnade statsorgan snarast finge del

av sådana handlingar för att kunna undersöka, i vad mån ansökningarna avsåge

militära uppfinningar eller försörjningsuppfinningar. Man kunde därigenom

erhålla del av uppfinningar, vilkas snabba exploatering läge i statens

intresse och där det därför vore önskvärt att hastigt nå kontakt med patent
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

9

sökandena. Kännedomen om en patentsökt uppfinning kunde också stundom

påverka det allmännas dispositioner beträffande stöd för andra liknande uppfinningar.

I betänkandet erinras örn den verksamhet, som bedreves genom

den år 1940 tillkomna statens uppfinnarnämnd. Särskilt när det gällde militära

uppfinningar kunde det vidare vara ett vägande statsintresse, att uppfinningen

ej komme till utomståendes kännedom. Ur militär synpunkt skulle

det vara av värde, om något statsorgan hade befogenhet att föreskriva uppskov

med patentansöknings kungörande enligt 7 § patentförordningen samt

att ålägga patentsökanden att hemlighålla uppfinningen och ej söka skydd

därå i utlandet. I betänkandet erinras härefter, att nuvarande bestämmelser

om expropriation av patenträtt enligt 17 § patentförordningen gällde blott beviljade

patent. Införande av möjlighet att före patentbeviljandet vidtaga expropriationsåtgärd

syntes kunna vara av särskild betydelse med hänsyn

både till snabb exploatering och till fortsatt hemlighållande. Åtminstone i

fråga om militära uppfinningar kunde det vidare vara erforderligt att meddela

föreskrift om att patenträtten skulle helt avstås till staten. Detta ansåges

icke kunna ske enligt 17 § patentförordningen, utan åtgärd enligt detta lagrum

finge gå ut på antingen att uppfinningen ställdes till allmänhetens fria

förfogande eller att staten erhölle rätt att — jämte patenthavaren eller annan

rättsinnehavare — utnyttja uppfinningen. Även när det gällde förfaringssätt

eller anordningar, som icke patentsökts eller ens vore av patenterbar

natur, kunde statsintresset kräva expropriationsåtgärder för att åstadkomma

snabb exploatering eller framtvinga hemlighållande. För att expropriationsmöjligheten

skulle bliva effektiv syntes då även fordras, att staten

finge möjlighet att framtvinga upplysningar örn hemliga förfaringssätt och

anordningar. Slutligen kunde för staten föreligga intresse av att å ena sidan

bevara en uppfinning såsom hemlig men å andra sidan vinna rättsskydd mot

att annan senare erhölle patent å liknande uppfinning eller eljest utnyttjade

uppfinningen. Det mest effektiva medlet att vinna detta syfte syntes vara,

att möjlighet bereddes staten att erhålla hemligt patent.

Patentutredningen uttalar, att genomförandet av nu antydda föreskrifter

utan tvivel skulle innebära hårdhänta ingrepp i enskildas rättigheter. Redan

allmänrättsliga hänsyn krävde därför, att detta endast skedde i den mån

det verkligen vore påkallat av statens intresse. Vidare borde tillses, att bestämmelserna

icke medförde praktiska olägenheter, som övervägde fördelarna.

Det svenska näringslivet hade säkerligen i allmänhet lojalt samverkat med

militära och civila statsorgan i syfte att ur försvars- och försörjningssynpunkt

nå bästa möjliga resultat. Statsorganens bristande kännedom örn tillgängliga

uppfinningar, förfaringssätt och anordningar hade dock stundom kunnat

vara till olägenhet. Vidare torde icke helt lia saknats exempel på att enskilda

företag dragit sig för att ställa sina uppfinningsresurser till det allmännas

förfogande, ehuru så varit önskvärt för stärkandet av landets försvar eller

försörjning. Militära och civila myndigheter hade också till patentutredningen

framfört önskemål örn att del allmänna mätte få vidgade maktmedel till

sitt förfogande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Skälen för särskilda stadganden i här föreliggande ämne ha synts patentutredningen

så vägande, att lagstiftningsåtgärder borde vidtagas, både i

fråga om militära uppfinningar och försörjningsuppfinningar. I betänkandet

anföres, att med den nu tillämpade totala krigföringen skillnaden mellan

dessa båda slag av uppfinningar icke vore så skarp och att det vore av största

betydelse för landets motståndskraft under ett krig, hur folkförsörjningen vore

ordnad.

Särskilda bestämmelser om militära uppfinningar finnas mångenstädes

utomlands. Sådana bestämmelser ha utfärdats åtminstone i Amerikas förenta

stater, Australien, Canada, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Japan, Jugoslavien,

Nederländerna, Polen, Rumänien, Schweiz, Spanien, Storbritannien,

Sydafrika, Tjeckoslovakien, Tyska riket, Ungern och Österrike. Stundom ingå

bestämmelser av denna natur i den allmänna patentlagstiftningen, stundom

i särskild lag eller annan författning. I ej ringa utsträckning ha hithörande

föreskrifter tillkommit eller skärpts genom stadganden av provisorisk natur,

som utfärdats under nu rådande krig. I betänkandet framhålles, att bestämmelserna

variera ganska avsevärt i de olika länderna och att de i vissa länder

äro betydligt strängare än vad patentutredningen föreslagit. I Finland föreligger

ett förslag till ny patentlag som innehåller bestämmelser i ämnet. Angående

utländsk rätt på här föreliggande område må i övrigt hänvisas till betänkandet.

Bestämmelser i ämnet lia av patentutredningen upptagits i förslag till en

provisorisk lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för

rikets försvar m. m. Förslaget torde böra fogas såsom bilaga till detta protokoll

(Bilaga A.).

Förslagets bestämmelser skola, utan särskilt förordnande, i första band

tillämpas å militära uppfinningar. Hit hänföras i förslaget uppfinningar av

särskild betydelse för rikets försvar. Med denna formulering avses att angiva,

att det skall gälla en uppfinning av mer avsevärd betydelse och att den skall

lia betydelse speciellt — ehuru icke nödvändigt uteslutande — för försvaret.

För tillämpning av förslagets bestämmelser å försörjningsuppfinningar förutsättes

särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Med försörjningsuppfinning förstås

i förslaget uppfinning av synnerlig betydelse för folkförsörjningen i riket.

Vissa för militära uppfinningar föreslagna bestämmelser, vilka helt eller

övervägande äro motiverade av statens intresse av utsträckt hemlighållande,

skola överhuvud ej gälla försörjningsuppfinningar.

Enligt 1 § i förslaget skola inkomna patentansökningar med hänsyn till

deras betydelse för försvaret undergå granskning av en eller flera granskningsmyndigheter.

Granskningsmyndighet skall enligt 2 § kunna under viss tid

påkalla uppskov med patentansöknings kungörande och förplikta sökanden

att ej yppa något om den patentsökta uppfinningen eller utnyttja den

eller söka skydd därå i utlandet. I 3 § första stycket har Kungl. Maj:t tillagts

rätt att föreskriva olika expropriationsåtgärder beträffande patentsökt eller

patenterad uppfinning, däribland även bela patenträttens avstående till staten.

Motsvarande expropriationsåtgärder skola enligt andra stycket i denna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

11

paragraf kunna vidtagas beträffande ej patentsökt förfarande eller anordning

av militär natur, som av näringsidkare tillämpas i hans verksamhet eller varom

eljest inom denna föreligger kännedom. Kungl. Maj:t har också tillerkänts

rätt att förplikta den, som äger vetskap om förfarande eller anordning av sådan

natur, att lämna fullständiga upplysningar därom. Enligt 3 § tredje stycket

skall Kungl. Maj:t äga att meddela förbud mot att yppa, utnyttja eller söka

skydd utom riket för uppfinning, förfarande eller anordning av militär natur,

när avstående därav till staten beslutas, liksom dessförinnan för den tid expropriationsärende

är anhängig!. I 6 § upptagas bestämmelser örn hemliga

patent. Sådant skall kunna meddelas, när staten själv är sökande till patent

å militär uppfinning. Patentansökningen skall i så fall ej kungöras och patentet

må icke offentliggöras. Hemlighållande som nu sagts skall enligt 7 §

ej räcka längre än staten önskar och gälla blott under förutsättning att staten

alltjämt är innehavare av ansökningen eller patentet. I förslaget meddelas

vidare i 4, 5 samt 8 och 9 §§ stadganden örn tystnadsplikt för den som vinner

kännedom om uppfinning m. m. på grund av bestämmelserna örn granskningsmyndighets

befogenhet eller örn expropriation samt föreskrifter angående

ersättning vid expropriationsåtgärd m. m., om straff och örn hemlig

rättegång i vissa fall.

Beträffande försörjningsuppfinningar stadgas i 10 § av förslaget, att Kungl.

Maj:t vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden skall äga förordna, att vad i

lagen är stadgat örn uppfinning, förfarande eller anordning av särskild betydelse

för rikets försvar skall helt eller delvis äga motsvarande tillämpning

å uppfinning, förfarande eller anordning av synnerlig betydelse för folkförsörjningen

i riket, dock ej såvitt angår bestämmelserna i 2, 6 och 7 §§ samt

vad i 3 § är stadgat om avstående till staten. De bestämmelser i lagförslaget,

som skola kunna få tillämpning å försörjningsuppfinningar, äro sålunda

stadgandena örn granskning av granskningsmyndighet i 1 § samt örn andra

expropriationsåtgärder än avstående av hela rätten och örn upplysningsplikt

i 3 § första och andra styckena jämte därtill knutna regler örn tystnadsplikt,

ersättning, straff och hemlig rättegång.

Patentutredningen har vidare framlagt förslag till lag om ändrad lydelse

av 23 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar. I nämnda lagrum givas regler örn hemlighållande

av patentansökningshandlingar, och förslaget innehåller allenast

sådana följdändringar som fordras på grund av de föreslagna bestämmelserna

örn hemliga patent.

Ytt randon.

över patentutredningens betänkande lia yttranden efter remiss inkommit

från ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben, kommerskollegium, patent-

och registreringsverket, statens bränslekommission, statens industrikommission,

statens livsmedelskommission, statens uppfinnarnämnd, ingenjöinsvetenskapsakademien,

Jernkontoret, Sveriges industriförbund, svenska

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 204.

teknologföreningen, svenska uppfinnareföreningens styrelse, svenska industriens

patentingenjörers förening och svenska patentombudsföreningen. Från

De anställdas centralorganisation (Daco) och aktiebolaget Bofors ha tillika

inkommit skrifter i anledning av betänkandet.

Patentutredningens förslag har lämnats utan erinran av ställföreträdaren

för chefen för försvarsstaben, bränslekommissionen, livsmedelskommissionen

och ingenjörsvetenskapsakademien. Även i övriga yttranden förordas i allmänhet

lagstiftning i ämnet, ehuru olika ändringar föreslås i vad patentutredningen

föreslagit. Lagstiftning på området har icke helt avstyrkts i något

av yttrandena, ehuru i åtskilliga av dem intagits en kritisk ståndpunkt mot

patentutredningens förslag.

Industrikommissionen har funnit uppenbart, att det i många fall beträffande

patent, uppfinningar och tillverkningsmetoder av särskild betydelse föt

rikets försvar måste vara ett svenskt statsintresse av betydande vikt, att expropriation

kan vidtagas, att hemlighållande kan föreskrivas och att skyldighet

att till myndighet lämna vederbörliga upplysningar kan stadgas. Det

syntes också vara motiverat att med militära uppfinningar åtminstone i vissa

avseenden vid krig eller under liknande förhållanden jämställa uppfinningar

av synnerlig betydelse för folkförsörjningen i riket. De bestämmelser, som av

patentutredningen föreslagits, syntes i stort sett vara väl ägnade att tillgodose

det ändamål, för vilket de sålunda avsetts.

Daco har med hänsyn till det nuvarande läget ej funnit skäl att framställa

invändningar av principiell natur mot de allmänna principer, varpå förslaget

vilar. Daco anser sig emellertid kunna förorda förslaget endast under förutsättning

att en blivande lagstiftning erhåller rent provisorisk karaktär. Svenska

patentombudsföreningen har framhållit, att den väl insåge behovet för det

allmänna att erhålla förfoganderätt över för rikets försvar särskilt betydelsefulla

uppfinningar på ett tidigare stadium än nu är möjligt, men anser förslaget

i vissa hänseenden beskära uppfinnarens och patentsökandens fria

dispositionsrätt i högre grad än som kunde anses erforderligt. Svenska industriens

patentingenjörers förening har medgivit att det kan förekomma

fall, då det för rikets försvar måste anses vara av vital betydelse, att en lag av

den allmänna art som nu föreslagits står statsmakterna till förfogande. I

regel måste emellertid enligt föreningens mening förutsättas, att hithörande

frågor skulle finna en betydligt mera effektiv och för samtliga lojalt intresserade

parter mera tillfredsställande lösning genom överenskommelse mellan

parterna på frivillighetens väg. Föreningen anser ej att patentutredningens

förslag tillfredsställer kravet att en sådan lag ej skall innebära mera kännbara

ingrepp för den inhemska industrien än som oundgängligen påkallas

av omständigheterna. Av svenska uppfinnareföreningens styrelse har uttalats,

att en lagstiftning enligt det framlagda förslaget komme att i hög grad motverka

patentlagstiftningens syfte att befrämja uppfinnareverksamheten och

därmed den tekniska utvecklingen. En uppfinnare kunde ej känna sig genom

patentansökning i Sverige få samma tryggade rättsställning, som svensk lag

hittills tillerkänt honom, och dessutom kringskures den svenske uppfinna
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 204.

13

rens rätt att tillgodogöra sig de förmåner som enligt främmande länders patentlagstiftning

eljest stöde honom till buds. 1 den mån detta verkade hämmande

på uppfinnareverksamheten, motverkades förslagets eget syfte att

stärka försvarsberedskapen. De föreslagna bestämmelserna angående ej patentsökta

förfaranden och anordningar kunde ej undgå att verka störande

på det tekniska forskningsarbetet oell att framskapa en för det svenska

näringslivets utveckling menlig känsla av otrygghet särskilt i förhållandet

mellan ett företags ledning och de vid företaget anställda. Den föreslagna

lagens effektivitet kunde vidare starkt betvivlas. A andra sidan hade styrelsen

full förståelse för att samhällets krav ginge före uppfinnarnas privata intressen

och att en uppfinnares enskilda rätt vore av underordnad betydelse gentemot

vad landets försvar och försörjning krävde samt ville ingalunda avstyrka

en lagstiftning i förslagets riktning, örn därmed fördelar, som åtminstone

uppvägde uppkommande olägenheter, kunde antagas stå att vinna. Men

förslaget syntes i vissa avseenden gå längre än behovet krävde och därvid i

vissa fall rent av kunna motverka sitt eget syftemål. Uttalande i sistnämnda

riktning har även gjorts av Jernkontoret.

Svenska teknologi öreningen har uttalat, att förslaget gåve anledning till

vägande invändningar. Följande punkter i förslaget vore i första hand ägnade

att framkalla allvarliga erinringar, nämligen svårigheten att, sedan ytterligare

granskningsmyndigheter inrättats, upprätthålla åt patentsökande nu

tillförsäkrad sekretess; svårigheten att avgöra, vilka uppfinningar som skulle

anses falla under lagen; frågan om patentsökandes rätt att bliva hörd i hithörande

ärenden; frågan om statens räll till expropriation samt om uppgiftsskyldighet;

och frågan om införande av institutet hemliga patent. Föreningen

framhåller vidare, att det vore synnerligen vanligt, att svenska industriföretag

sökte skydd i utlandet samtidigt med eller före den svenska patentansökningen,

och att det i många fall förekomme, att uppfinningen offentliggjorts

samtidigt med den första patentansökningen. På grund av denna fullt lojala

praxis måste en lag enligt det framlagda förslaget bliva i väsentliga delar ineffektiv,

samtidigt som den illojale därigenom erhölle möjlighet att i viktiga

avseenden undandraga sig lagens verkningar.

Av Sveriges industriförbund bär uttalats, att staten givetvis i nuvarande

läge hade intresse av att den uppfinnarverksamhet, som bedreves inom industriföretagen

eller eljest och som vore ägnad att stärka rikets försvar eller

folkförsörjning, å ena sidan kunde utnyttjas av staten med minsta möjliga

dröjsmål och å andra sidan — såvitt den berörde det militära området —

kunde om så erfordrades hemlighållas för främmande stater. Anledning

syntes emellertid saknas till antagande, alt uppfinningar, som hädanefter

gjordes inom den svenska industrien på förevarande områden, icke liksom

hittills komme att frivilligt ställas i försvarets och folkförsörjningens tjänst.

Det kunde därför starkt ifrågasättas, huruvida staten kunde vinna nämnvärt

genom åtgärder av de slag, patentutredningen föreslagit. De föreslagna expropriationsbestäinmelserna

skulle vidare kunna medföra ytterst betänkliga konsekvenser.

Det kunde knappast vara lockande för ett företag att nedlägga

arbete och kostnader på undersökningar oell experiment i syfte att förbättra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

eller skapa produktionsmetoder eller tillverkningar för att, om arbetet lyckades,

riskera att helt eller delvis berövas frukterna därav till följd av expropriationsåtgärd.

Den ersättning, som därvid skulle utgivas, komme säkerligen

ofta att bliva otillfredsställande. Även örn avsikten vore, att expropriationsåtgärd

enligt lagförslaget endast i undantagsfall skulle behöva tillgripas, syntes

verkningarna av hithörande bestämmelser av rent psykologiska skäl bliva

synnerligen ogynnsamma. Industriförbundet, som även påpekat den bristande

effektiviteten hos förslagets bestämmelser, har sammanfattningsvis förklarat,

att en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med patentutredningens

förslag icke syntes erforderlig för ett skäligt tillvaratagande av statens

intressen på förevarande områden och skulle åsamka industrien avsevärda

olägenheter av skilda slag, vilka icke skulle stå i rimligt förhållande till de

fördelar för staten som lagen tilläventyrs kunde medföra. Förbundet ville

emellertid icke motsätta sig en lagstiftning, vars syfte begränsades till att

bereda staten möjlighet att vinna tvångslicens i fråga om patentsökt uppfinning

samt att ställa sådan uppfinning till allmänhetens fria förfogande.

Aktiebolaget Bofors har för sin del förordat, att hela frågan tages under förnyat

övervägande. Bolaget anser, att alla med förslaget eftersträvade erforderliga

syften borde kunna nås på förhandlingsvägen, åtminstone såvitt

gällde lojala uppfinnare eller företagare. För den illojale däremot skulle bestämmelserna

icke bliva av avgörande praktisk betydelse på grund av möjligheten

att utnyttja uppfinning genom samgående med utländska intressenter

utan att komma i kontakt med de föreslagna bestämmelserna.

Kommerskollegium har i allt väsentligt instämt med vad Sveriges industriförbund

anfört och uttalat betänkligheter mot en lagstiftning av den innebörd

patentutredningen föreslagit. Kollegium anser, att det i vårt land endast vore

i undantagsfall, som ett privat intresse kunde tänkas föreligga att undanhålla

staten rätten och möjligheten att exploatera uppfinningar av värde för kristidshushållningen.

De föreslagna bestämmelserna syntes för övrigt i detta avseende

bjuda endast ringa skydd. Om nyttan av lagstiftningen således tedde

sig oviss, vore det å andra sidan att förutse, att lagstiftningen åtminstone i

den föreslagna utformningen komme att draga med sig en relativt omständlig

och kostsam administrativ apparat.

Beträffande de föreslagna bestämningarna av begreppen militär uppfinning

och försörjningsuppfinning har i flera yttranden uttalats, att dessa bestämningar

vore vaga och att det ofta måste bliva svårt att avgöra, örn en uppfinning

folie under lagen och till vilken av de båda kategorierna den vore att

hänföra. Sveriges industriförbund har härvid förordat, att med militär uppfinning

bör förstås sådan uppfinning, som har betydelse huvudsakligen för

försvaret.

De särskilda bestämmelserna i patentutredningens förslag.

Beträffande granskning av inkomna patentansökningar

stadgas i 1 § av förslaget, att inkomna patentansökningar skola granskas med

hänsyn till frågan, om de patentsökta uppfinningarna kunna antagas vara av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

15

särskild betydelse för rikets försvar. Enligt 10 § kunna genom särskilt förordnande

av Kungl. Majit bestämmelserna om sådan granskning göras helt

eller delvis tillämpliga å försörjningsuppfinningar.

Granskningen skall enligt 1 § verkställas av den eller de myndigheter Kungl.

Majit bestämmer. Granskningsmyndighet skall utse högst tre tjänstemän att

i första hand utföra den myndigheten åvilande granskningen. I betänkandet

uttalas, att det vore antagligt, att endast ett ringa antal granskningsmyndigheter

komme att utses, och att det normalt syntes vara lämpligast, att endast

en tjänsteman finge granskningsuppdrag för varje myndighet. Även sådana

statliga kommissioner och nämnder, som tillkommit i anledning av nu rådande

förhållanden, borde kunna utses till granskningsmyndighet. Avsikten vore,

att endast de av granskningsmyndigheterna utsedda tjänstemännen skulle hos

patentmyndigheten utföra primärgranskning av dit inkomna patentansökningar.

I 1 § stadgas vidare, att patentmyndigheten skall hålla samtliga ansökningshandlingar

tillgängliga för granskningen och lämna erforderligt biträde vid

densamma. I betänkandet uttalas härom, att ansvaret för granskningen ansetts

böra läggas helt hos granskningsmyndighet. En sådan uppdelning av

granskningen att patentmyndigheten skulle verkställa en förberedande gallring

av patentansökningarna hade icke synts tillräckligt motiverad och skulle

kunna föranleda visst dubbelarbete. Örn patentmyndighetens gallring skulle

bliva av större nytta för granskningsmyndighet, skulle arbetet därmed bliva betydande,

varvid man finge taga hänsyn till patentmyndighetens stora och stigande

balans av oavgjorda patentansökningar. Det syntes önskvärt, att granskningsmyndighets

arbete ordnades så, att det så litet som möjligt rubbade och

försenade den normala behandlingen av inkomna patentansökningar. Huvudregeln

borde därför vara, att patentmyndighetens arbete skulle fortgå som

vanligt, medan granskningsmyndighets prövning ägde rum.

Granskning skall enligt slutbestämmelserna till förslaget icke äga rum av

patentansökningar, vilkas kungörande beslutats före lagens ikraftträdande.

Däremot skall granskningen omfatta övriga vid ikraftträdandet anhängiga ansökningar.

Kommerskollegium har uttalat, att bestämmelserna örn granskning under

alla förhållanden borde begränsas till ett medgivande, att till patentmyndigheten

inkomna patentansökningar finge efter Kungl. Majits närmare bestämmande

granskas. Detaljbestämmelserna kunde då bättre anpassas efter de

växlande behoven än örn de en gång för alla fastlåstes genom ett generellt

stadgande. Även efter denna begränsning vore det endast med tvekan, som

kommerskollegium kunde ansluta sig till denna del av lagförslaget. Av Sveriges

industriförbund har påpekats, att det vore mycket vanligt, att sökanden

hänvände sig till ett statsorgan för afl överlägga om uppfinningens exploaterande

för försvarets eller eljest för det allmännas räkning. Granskningsmyndighet

borde icke taga befattning med sådan patentansökning, örn vilken slaten

genom något sitt organ redan vunnit kännedom. Liknande synpunkter lia

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunni. Maj.ts proposition nr 204.

framförts av aktiebolaget Bofors och svenska teknologföreningen. Nämnda

bolag anser, att ett statens granskningsorgan behövde lia till uppgift allenast

att i de fall, då patentsökande ej styrkt att förhandlingar med kronan redan

inletts, fästa lämplig myndighets uppmärksamhet på förekomsten av en betydelsefull

patentansökan, så att myndigheten därigenom erhölle möjlighet

att upptaga förhandlingar med patentsökanden. Svenska teknologföreningen

ifrågasätter, örn icke intresset att bevara sekretessen omkring en militär uppfinning

rent av kunde motverkas genom att ett större antal personer än tidigare

finge kännedom om uppfinningen ifråga redan på ansökningsstadiet.

Betänkligt vore även, att dessa kunde tagas från en tillfällig kommission. Det

borde i stället övervägas, huruvida icke granskningen borde uppdragas åt ett

råd örn förslagsvis högst fem av Kungl. Majit utsedda ledamöter, varvid det

borde tillses, att representanter för såväl den militära som den civila statsförvaltningen

utsåges. Svenska uppfinnareföreningens styrelse har framfört

liknande förslag. Statens industrikommission har anfört, att en förberedande

gallring borde kunna verkställas av patentmyndigheten. Själva expeditionsarbetet

syntes kunna underlättas, örn de patentsökande ålades att inlämna

ansökningshandlingarna i ett exemplar utöver nu föreskrivet antal. Patentoch

registreringsverket har däremot uttalat, att ämbetsverket icke kunde anses

rustat för att verkställa en förberedande uppdelning eller granskning av

ansökningarna. Ansvaret för granskningen borde alltså helt läggas på granskningsmyndigheterna,

även om i realiteten det biträde, förslaget pålade patentverket

att lämna, kunde bliva av betydelsefull art.

Genom 2 § i patentutredningens förslag utrustas granskningsmyndigheterna

med vissa tvångsmedel, vilkas syfte är att trygga fortsatt hemlighållande

av patentsökta militära uppfinningar. Dessa bestämmelser

kunna enligt förslaget ej bliva tillämpliga å försörjningsuppfinningar.

De åtgärder, som enligt 2 § kunna vidtagas på initiativ av granskningsmyndighet

eller av denna själv, äro uppskov med patentansöknings kungörande

och åläggande för patentsökanden att icke yppa något om den patentsökta

uppfinningen eller utnyttja den eller därå söka skydd i främmande stat.

Såsom en första förutsättning för ingripande enligt 2 § har uppställts, att

det skall gälla en patentsökt uppfinning, som granskningsmyndighet funnit

vara av sådan betydelse för rikets försvar, alt expropriationsåtgärd enligt 3 §

kan ifrågakomma. I betänkandet uttalas, att det läge i sakens natur, att

åtgärder enligt 2 § endast äro motiverade, när fortsatt hemlighållande planeras,

och att det kunde antagas, att sådana åtgärder endast ganska sällan

komme att beslutas. I regel vore det en fördel både ur det allmännas synpunkt

och för den patentsökande, bl. a. med hänsyn till dennes möjlighet att söka

skydd för sin uppfinning utomlands, om ett erforderligt ingripande komme

till stånd redan under den första tiden efter patentsökandet. Enligt förslaget

skall för ingripande förutsättas initiativ från granskningsmyndighets sida

inom fem månader från den tidpunkt, då så beskaffade ansökningshandlingar

inkommit till patentmyndigheten, att ansökningens föremål därav tydligt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

17

framgår. För ansökningar, som vid lagens ikraftträdande redan äro i sådant

skick, skall tiden räknas från ikraftträdandet.

Gäller det uppskov med patentansöknings kungörande är det enligt förslaget

tillräckligt, att granskningsmyndigheten inom nämnda tid underrättar

patentmyndigheten örn att uppfinningen är av här ifrågavarande beskaffenhet.

Utan hinder av sådan anmälan må patentmyndigheten fortsätta patentansökningens

behandling i normal ordning fram till det stadium, då ansökningens

kungörande skulle kunna ske. Men har detta stadium nåtts, skall enligt förslaget

patentmyndigheten senast två veckor förut underrätta granskningsmyndigheten,

därest fråga är om ansökning, varom granskningsmyndighet

gjort anmälan eller för vilken den nämnda femmånaderstiden icke gått till

ända. Granskningsmyndigheten får då tillfälle att hos patentmyndigheten hemställa

om uppskov tillsvidare med kungörandet. Sådan hemställan skall städse

efterkommas.

För annat ingripande än uppskov med kungörande erfordras enligt förslaget

att beslut därom fattas av granskningsmyndighet inom den angivna

femmånadersperioden och innan kungörande beslutats. Granskningsmyndighets

beslut kan gå ut på att sökanden icke, sedan han erhållit del av beslutet,

utan tillstånd av granskningsmyndigheten må yppa något om uppfinningen

eller utnyttja den eller därå söka patent eller annan skyddsrätt i främmande

stat, ävensom att sökanden, om sådan åtgärd redan vidtagits, skall lämna

granskningsmyndigheten meddelande härom inom en vecka efter det han erhållit

del av beslutet. I betänkandet uttalas, att inskränkningar av här ifrågavarande

slag endast böra beslutas, när verkligt behov därav föreligger, och

att därvid efter omständigheterna får bedömas, om alla nu nämnda förpliktelser

behöva åläggas eller om man kan göra någon begränsning härutinnan.

Den, som handlar i strid mot granskningsmyndighets beslut, kan enligt 8 §

i förslaget ådömas straff.

Granskningsmyndighets beslut om hemlighållande, liksom patentmyndighetens

beslut om uppskov med kungörandet, må enligt förslaget icke överklagas.

Sådant beslut skall, om det ej redan dessförinnan upphävts av den

beslutande myndigheten, upphöra att gälla, örn granskningsmyndigheten icke

inom fyra månader från beslutets dag gjort hemställan hos Kungl. Majit om

expropriationsåtgärd enligt 3 §. I betänkandet framhålles, att det normala

enligt förslaget blir, att granskningsmyndighet inom nio månader från patentansökningen

måste lia fattat bestämd ståndpunkt, huruvida den skall

påkalla expropriationsåtgärd.

Medan expropriationsärende är under Kungl. Majits prövning, komma

beslutade ingrepp enligt 2 § normalt att fortbestå. Med Kungl. Majlis beslut

upphöra de däremot att gälla, i den mån Kungl. Majit ej annorlunda föreskriver.

Sådan föreskrift kan enligt 3 § tredje stycket i förslaget meddelas

endast när i expropriationsärendet beslutas avstående till staten av

sökandens hela rätt till uppfinningen. Motsvarande befogenhet för Kungl.

Majit alt föreskriva hemlighållande m. m. föreligger enligt förslaget, då avstående

beslutas av rätten till ej patentsökt förfarande eller anordning av

Bihang lill riksdagens protokoll 1S42. 1 sami. Nr 204. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

militär betydelse, varvid Kungl. Maj:t enligt särskilt stadgande kan interimistiskt

meddela sådan föreskrift för tiden till dess expropriationsärendet avgjorts.

Även vid handlande i strid mot en av Kungl. Majit meddelad föreskrift

om hemlighållande m. m. kan enligt 8 § i förslaget inträda straffpåföljd.

Förslaget innehåller även bestämmelser om skyldighet för granskningsmyndighet

att underrätta sökanden och patentmyndigheten om beslut om

hemlighållande m. m. samt om upphörande av sådant beslut.

I betänkandet påpekas, att åtgärder, som vidtagits innan granskningsmyndighets

eller Kungl. Maj :ts beslut om hemlighållande delgivits vederbörande,

kunna vara till skada för svenska staten. Patentutredningen hade dock icke

ansett sig böra föreslå en så sträng regel som ett generellt förbud att utan

särskilt tillstånd söka skydd för uppfinning i utlandet, även om förebilder

härtill icke saknades utomlands. I betänkandet uttalas vidare, att de föreslagna

bestämmelserna om hemlighållande äro tillämpliga även å utlänningar, som

ej vistas härstädes, men att det läge i sakens natur, att i praktiken utrymme

för tvångsåtgärder sällan funnes beträffande utlänningars ansökningar.

Såsom förut antytts ha Sveriges industriförbund, svenska teknologi öreningen,

svenska uppfinnareföreningens styrelse och aktiebolaget Bofors framhållit,

att effektiviteten av de föreslagna reglerna om hemlighållande m. m. avsevärt

minskades genom att skydd för uppfinning kunde sökas i utlandet

eller offentliggörande därav kunde ske samtidigt med eller före patentansökning

i Sverige. Patent- och registreringsverket har av detta skäl ifrågasatt

införande av ett generellt förbud för här i riket bosatt rättsinnehavare att

själv eller genom annan i utlandet söka patent eller annan skyddsrätt utan

särskilt tillstånd. Statens industrikommission har i samma syfte förordat, att

i fråga om sådana uppfinningar beträffande vapen, ammunition och andra

stridsmedel, vilkas förbehållande åt svenska staten vid eventuellt krigsfall

måste anses vara av synnerlig vikt, meddelas förbud mot att söka patent därå

i utlandet eller vidtaga annan åtgärd, som kunde vara ägnad att bringa uppfinningen

till utländsk makts kännedom. Patent- och registreringsverket, Sveriges

industriförbund och svenska patentombudsföreningen ha vidare framhållit,

alt enligt förslaget förpliktelse till hemlighållande m. m. av Kungl.

Majit kunde åläggas endast den, mot vilken beslutet riktats. Även här förelåge

en lucka som gjorde stadgandena mindre effektiva. Svenska uppfinnareföreningens

styrelse och svenska patentombudsföreningen ha också påpekat,

att lagförslaget ej syntes giva staten tillräckliga möjligheter att vidtaga åtgärder

mot sökande, som återtoge sin ansökan.

Beträffande de tider, inom vilka granskningsmyndighet skulle ha att vidtaga

åtgärd enligt 2 § i förslaget, ha patent- och registreringsverket, svenska

uppfinnareföreningens styrelse, Daco, svenska patentombudsföreningen

samt Sveriges industriförbund förordat en väsentlig förkortning.

Svenska industriens patentingenjörers förening har avstyrkt, att bestämmelserna

i 2 § örn granskningsmyndighets befogenhet att föreskriva hemlig
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

19

hållande och skyldighet att lämna upplysningar om redan vidtagna åtgärder

m. m. skola äga tillämpning å annan än inom riket bosatt sökande. Utlänning

kunde på grund av lag i hemlandet vara förbjuden att lämna sådana

upplysningar. Skyldigheten att yppa redan vidtagna åtgärder borde inskränkas

till sådana åtgärder som sökanden vidtagit.

Svenska teknolog föreningen, svenska uppfinnareföreningens styrelse och

svenska patentombudsföreningen ha förordat stadgande om att sökanden

skall få tillfälle att yttra sig, innan granskningsmyndighet meddelar föreskrift

om hemlighållande m. m. eller hos Kungl. Maj:t hemställer om expropriationsåtgärd.

Aktiebolaget Bofors har anfört, att endast Kungl. Maj :t borde få befogenhet

att ålägga sökanden tystnadsplikt m. m. och att detta blott borde få ske, när

förhandlingsvägen ej lett till resultat.

Jernkontoret avstyrker helt 3 § tredje stycket, och svenska uppfinnareföreningens

styrelse och aktiebolaget Bofors anse det icke böra gälla ej patentsökta

förfaranden och anordningar.

Bestämmelser örn expropriationsåtgärder beträffande uppfinningar,

förfaranden och anordningar av särskild betydelse för''rikets försvar

finnas i 3 § första stycket och 3 § andra stycket första punkten i patentutredningens

förslag. Dessa bestämmelser skola enligt 10 § i förslaget genom förordnande

av Kungl. Maj:t delvis kunna göras tillämpliga å uppfinningar, förfaranden

och anordningar av synnerlig betydelse för folkförsörjningen i riket.

I samtliga fall är det enligt förslaget endast Kungl. Majit, som äger fatta

beslut om expropriationsåtgärd.

Olika expropriationsåtgärder skola enligt 3 § första stycket kunna beslutas

beträffande patenterad eller patentsökt uppfinning. Det skall kunna föreskrivas,

att sökandens anspråk på erhållande av patent eller det beviljade patentet

skall avstås till staten. Sådant beslut kan enligt betänkandet särskilt vara

påkallat, när staten vill sörja för uppfinningens hemlighållande, och kan vara

nödvändigt, bland annat, om staten avser att erhålla hemligt patent å uppfinningen.

Beslut av detta slag kan enligt 10 § i förslaget icke avse försörjningsuppfinning.

— Expropriationsbeslut kan vidare gå ut på, att uppfinningen

förklaras skola ställas till allmänhetens fria förfogande. Detta kan enligt

betänkandet särskilt vara lämpligt, då staten vill uppmuntra till utnyttjande

av uppfinningen och anser detta bäst kunna ske genom alt låta näringslivet

fritt taga hand om exploateringen. Slutligen kan expropriationsbeslut

lia den innebörden, att uppfinning förklaras utan hinder av patentet få

utnyttjas för statens räkning eller av annan. I betänkandet förklaras, att man

i detta fall kan uttrycka saken så, att genom heslutet tillskapas en eller flera

tvångslicenser. Härigenom gjordes ej intrång i rättsinnehavarens befogenhet

att själv utnyttja uppfinningen och ali upplåta licens åt annan. Kungl. Majit

kunde lägga heslutet så, att tvångslicens upplätes åt ett eller flera privata näringsföretag,

örn delta ansåges lämpligare än att låta utnyttjandet ske för statens

räkning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

I betänkandet erinras, att vissa expropriationsåtgärder beträffande beviljade

patent redan nu kunde vidtagas med stöd av 17 § patentförordningen.

Detta stadgande syntes dock utan olägenhet kunna kvarstå vid sidan av de

nya bestämmelserna, enär för expropriationsåtgärd i båda fallen fordrades beslut

av Kungl. Majit, som därvid torde angiva det lagrum, på vilket åtgärden

grundades.

Enligt 3 § andra stycket första punkten och 10 § skola expropriationsbestämmelserna

äga motsvarande tillämpning å ej patentsökt förfarande eller anordning

av militär eller försörjningsbetydelse, som av näringsidkare tillämpas

i hans verksamhet eller varom eljest inom denna föreligger kännedom. Patentutredningen

har uttalat, att icke patentsökta uppfinningar liksom andra

tekniska uppslag kunde vara av stor betydelse för försvaret eller folkförsörjningen

i vårt land. Expropriationsåtgärder borde emellertid endast tillgripas

i sådana undantagsfall, då godvillig uppgörelse ej kunde träffas på skäliga

villkor. Ingripande kunde enligt förslaget ske vare sig förfarandet eller anordningen

vöre av patenterbar natur eller icke. I regel bleve det fråga om yrkeshemligheter

som avsåges i 3 § i lagen den 29 maj 1931 med vissa bestämmelser

mot iflojal konkurrens. Åtgärder knnde enligt förslaget blott förekomma,

när förfarandet eller anordningen antingen tillämpades i näringsidkares

verksamhet — ehuru utnyttjandet ej skedde i den omfattning, som

påkallades av statens intresse — eller det åtminstone förelåge kännedom om

förfarandet eller anordningen inom någon näringsverksamhet — ehuru utnyttjande

icke förekomme. Däremot vore förslaget icke tillämpligt, om det exempelvis

gällde en uppfinning som en privatperson gjort men ej låtit komma till

något näringsföretags kännedom.

I yttrandena framföras vissa erinringar mot de expropriationsåtgärder, som

skulle möjliggöras enligt förslaget. Patent- och registreringsverket har ej ansett

tillräckliga skäl förebragta för rätt att medgiva tvångslicens till förmån

för privat, kanske rentav konkurrerande företag. Jernkontoret har funnit

stadgandet om avstående till staten böra inskränkas till uppfinningar av rent

militärteknisk natur, under det att Sveriges industriförbund helt avstyrkt bestämmelsen

om uppfinnings totala avstående till staten.

Vad särskilt angår expropriationsåtgärder i fråga om ej patentsökta förfaranden

och anordningar har kritik förekommit i åtskilliga yttranden.

Statens uppfinnarnämnd, Jernkontoret, Sveriges industriförbund, svenska

teknologföreningen, svenska uppfinnareföreningens styrelse och aktiebolaget

Bofors avstyrka helt bestämmelserna örn expropriationsåtgärder beträffande

ej patentsökta förfaranden och anordningar. Statens uppfinnarnämnd har

därvid framhållit det stora intresse och det osjälviska arbete, som nämnden

under sin verksamhet kunnat konstatera hos såväl uppfinnare som industrier

och deras ingenjörer. De föreslagna bestämmelserna komme att verka nedslående

på uppfinnarna och skulle alstra en olustkänsla, som skulle vara hindrande

för det nu i hög grad förefintliga goda samarbetet mellan försvar och

industri. Sveriges industriförbund har för sin del uttalat, att ordalagen i för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

21

slaget syntes bereda staten möjlighet att tilltvinga sig kännedom och förfoganderätt

över snart sagt vad som helst som på något sätt hade att göra med

driften inom ett företag. Det vore emellertid orimligt, att en näringsidkare som

utnyttjade en teknisk anordning eller ett förfarande inom sitt företag skulle

kunna tvingas att helt avstå därifrån och icke vidare begagna sig därav inom

företaget. Lika litet borde yrkeshemlighet, som icke tillämpades i näringsverksamhet,

få helt exproprieras. I överensstämmelse med bestämda önskemål

från företagens sida påyrkade emellertid förbundet, att yrkeshemligheter icke

skulle få göras till föremål ens för mera begränsad expropriationsåtgärd. Kommerskollegium

och svenska industriens patentingenjörers förening föreslå,

att expropriationsåtgärder i varje fall endast skola kunna vidtagas beträffande

förfarande eller anordning, som av näringsidkare tillämpas i hans verksamhet

inom riket. Å andra sidan har patent- och registreringsverket ifrågasatt

lämpligheten av den i lagförslaget intagna begränsningen till näringsidkare.

Beträffande expropriationsärendens handläggning har i övrigt av Jernkontoret,

Sveriges industriförbund, svenska teknolog/öreningen och svenska uppfinnareföreningens

styrelse föreslagits, att den, mot vilken expropriationsbeslut

är avsett att riktas, skall ha rätt att yttra sig, innan beslutet fattas, och

att i civiltekniska frågor sakkunniga personer skola erhålla tillfälle att deltaga

i expropriationsärendens beredning. Statens industrikommission och aktiebolaget

Bofors ha uttalat, att expropriationsåtgärder borde kunna vidtagas

endast när frivillig uppgörelse med vederbörande rättsägare icke kunnat komma

till stånd.

Statens industrikommission har ifrågasatt, huruvida icke i samband med

tillkomsten av nu förevarande lag expropriationsbestämmelserna i 17 § patentförordningen

borde sättas ur kraft under lagens giltighetstid.

I 3 § andra stycket andra punkten i förslaget givas bestämmelser om skyldighet

för den, som äger vetskap om visst förfarande eller viss anordning

av särskild betydelse för rikets försvar, att under vissa förhållanden på anfordran

lämna fullständiga upplysningar därom, därest Kungl. Maj:t

så bestämmer. Detta stadgande skall enligt 10 § kunna genom förordnande

av Kungl. Maj:t göras tillämpligt å förfaranden och anordningar av synnerlig

betydelse för folkförsörjningen i riket.

I betänkandet uttalas, att utan sådant stadgande skulle expropriation av

rätt till något, som utgör näringsidkares yrkeshemlighet, kanske ej ens kunna

förberedas. Bestämmelsen vore så utformad, att förordnande kunde riktas

mot envar, som ägde angiven kännedom, sålunda ej blott mot den, som

i sin verksamhet utnyttjade eller eljest hade i sin besittning förfarande eller

anordning, varom här vore fråga, utan även mot den, som vore anställd i

sådan verksamhet eller eljest hade vetskap om att där förelåge kännedom örn

förfarandet eller anordningen. Stadgandet bleve på det sättet vittgående, och

vid handlande i strid mot meddelat förordnande inträdde enligt 8 § straff

(dagsböter eller fängelse). Det kumle onekligen ur allmänrättsliga synpunk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

ter vara förenat med betänkligheter att införa ett stadgande av nu angivna

innebörd, vilket också från olika håll framhållits till patentutredningen, men

denna bade ansett en sådan föreskrift icke kunna undvaras. Att märka vore,

att upplysningsskyldighet endast förelåge, då Kungl. Majit i det särskilda

fallet meddelat bestämmelse härom, vilket måste anses innebära garanti för

en varsam tillämpning av befogenheten. Däremot hade patentutredningen icke

upptagit ett av industrikommissionen till patentutredningen framfört förslag,

enligt vilket skulle stadgas, att även den, som ej fått något förständigande av

Kungl. Majit, skulle få lämna upplysningar av här ifrågavarande slag till vederbörande

statsmyndighet utan att därför kunna drabbas av påföljd på grund

av att handlingen stått i strid med honom åvilande förpliktelse.

Industrikommissionen har i sitt yttrande över patentutredningens betänkande

förklarat, att den avstode från sitt nyssnämnda förslag, men har framfört

vissa erinringar mot patentutredningens förslag. Kommissionen anför

bland annat:

Det är att märka, hurusom det föreslagna stadgandet, som innebär att ett

förordnande om upplysningsplikt i varje särskilt fall, d. v. s. för visst bestämt

företag, meddelas av Kungl. Majit, för sin tillämpning torde förutsätta, att

något statens organ vunnit kännedom örn eller åtminstone fått anledning

förmoda, att inom visst företag någon metod av förevarande slag är i tilllämpning.

Därest det då icke är fråga endast om en mer eller mindre välgrundad

förmodan utan örn en verklig kännedom, lärer denna kännedom i

det stora flertalet fall icke gärna kunna lia förvärvats annat än genom indiskretion

av någon hos företaget anställd befattningshavare, som sålunda —- måhända i uttrycklig strid mot honom åvilande förpliktelse — obehörigen

yppat hemligheter i samband med tillverkningen. Onekligen framstår det

såsom något för rättskänslan ytterligt stötande, att Kungl. Majit med förbigående

av företagets ledning i ett dylikt fall skulle kunna vända sig direkt

mot uppgiftslämnaren och så att säga sanktionera indiskretionen genom att

ålägga uppgiftslämnaren, som genom sitt yppande begått en rättsstridig och

i lag straffbelagd handling, att tillhandagå med närmare upplysningar om

sin vetskap. Stadgandet örn upplysningsplikt synes böra inskränkas till att

avse skyldighet för företaget som sådant att efter Konungens förordnande

på anmodan och vid straffansvar lämna fullständiga upplysningar i saken.

Kommissionen är givetvis icke blind för att en tredskande företagsledning

därvid oriktigt skulle kunna hävda, att någon hemlig tillverkningsmetod

överhuvud taget icke funnes inom företaget, varvid svårigheten att bevisa

motsatsen, därest Kungl. Majit icke skulle på ett eller annat sätt kunna

kontrollera uppgiften, kanske bleve oöverstiglig. För att råda bot härför vill

kommissionen föreslå, att en bestämmelse införes, enligt vilken Konungen

i samband med sitt förordnande om upplysningsplikt för företaget självt skall

kunna ålägga dess ledning att låta företagets tillverkning följas och granskas

av den eller dem, som Konungen därtill förordnar.

Svenska patentombudsföreningen har ansett, att endast näringsidkaren

själv bör åläggas upplysningsplikt, samt anmärkt, att det vore angeläget, att

denne beredes tillfälle att ställa förfarande eller anordning av patenterbar

natur under patentskydd i Sverige, innan han skulle tillhandagå med fullständiga

upplysningar därom. Även Daco föreslår, att upplysningsplikt stadgas

endast för näringsidkare. Daco framhåller, att en arbetstagare enligt lag
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

23

förslaget kunde förpliktas att vidtaga en åtgärd, som, därest den i förslaget

upptagna regeln icke funnes, skulle innebära ett grovt avtalsvidrigt eller

stundom t. o. m. brottsligt förfaringssätt. Detta kunde komma att i hög grad

äventyra arbetstagarens ställning och fortsatta utkomstmöjligheter hos arbetsgivaren,

i synnerhet om lämnandet av upplysningarna skedde i strid med

arbetsgivarens intressen. Arbetstagaren kunde komma i synnerligen besvärliga

konfliktsituationer, i det han komme att slitas mellan å ena sidan sin

trohetsplikt till och lojalitet för arbetsgivaren och å andra sidan skyldigheten

att lämna upplysningar i enlighet med det honom meddelade föreläggandet.

Kommerskollegium har likaledes uttalat, att den föreslagna bestämmelsen

örn skyldighet för envar att lämna fullständiga upplysningar även

om mycket hemliga yrkesförfaranden för den enskilde kan skapa rätt besvärliga

pliktkollisioner. I varje fall borde upplysningsplikt kunna åläggas

endast svensk man. Kommerskollegium ansåge dessutom tvivelaktigt, huruvida

det kunde vara lämpligt att Kungl. Maj:t i administrativ ordning prövade

spörsmålet om skyldighet att röja ifrågavarande hemligheter. Det syntes

bättre överensstämma med svensk rättstradition att överlämna denna prövning

till domstol.

Statens uppfinnarnämnd, Jernkontoret, Sveriges industriförbund, svenska

teknolog!öreningen, svenska uppfinnareföreningens styrelse, svenska industriens

patentingenjörers förening och aktiebolaget Bofors avstyrka helt bestämmelser

örn upplysningsplikt. En skarp kritik har riktats mot bestämmelser

av detta slag, därvid särskilt framhållits den irritation, som sådana bestämmelser

kunde komma att förorsaka inom industrien, såväl hos dess ledare

som hos dess anställda. Därigenom kunde den nyskapande verksamheten

bliva lidande.

I patentutredningens förslag ingå såsom förut nämnts även bestämmelser

om vad som med en något oegentlig term brukar kallas hemliga patent.

6 § i förslaget innehåller huvudstadgandet härom. För att hemligt patent

skall kunna erhållas förutsättes enligt förslaget, att det gäller en militär uppfinning.

Vidare skall det vara fråga örn en uppfinning, varå patent sökes

för statens räkning, vare sig staten redan från början är patentsökande eller

först senare — eventuellt genom expropriation enligt 3 § — förvärvat rätten

till ansökningen. Ytterligare fordras, att från statens sida gjorts hemställan

hos patentmyndigheten örn hemlig handläggning, innan beslut fattats om ansökningens

kungörande. Även örn hemlig handläggning begärts inom denna

tid, skall patentmyndighetens prövning av uppfinningens patenterbarhet fortgå

i vanlig ordning. Skillnaden mot den normala behandlingen framträder,

när man kommit därhän, att ansökningen skulle lia kungjorts enligt 7 §

patentförordningen. Sådant kungörande med åtföljande utläggning för allmänheten

skall ej förekomma, utan patent skall genast meddelas samt bevis

därom utfärdas. Alla handlingar till en akt av delta slag skola enligt förslaget

vara hemliga även sedan patent beviljats. Patentet skall införas i ett

särskilt hemligt register, och något offentliggörande av uppfinningen i samband

med patentbeviljandet skall ej ske.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Enligt 7 § i förslaget skall, om ansökningen övergår å annan än staten, densamma

i fortsättningen handläggas i vanlig ordning, d. v. s. med kungörande

och utläggning. Har patent redan beviljats, skall offentliggörande ske som i

fråga om vanliga patent. Liknande förfarande skall också tillämpas, örn från

statens sida hemställan göres örn att hemlighållandet skall upphöra.

Patentutredningen framhåller i betänkandet bland annat:

Hemligt patent skall i princip medföra samma befogenheter som vanliga

patent. En senare ansökning å liknande uppfinning skall sålunda kunna avslås

på grund av det tidigare patentet. Sökanden blir i sådant fall sämre

ställd än eljest, i det han icke får kännedom om beskaffenheten av det hemliga

patent, som åberopats mot hans ansökning. Givetvis skulle hans rätt att

i högre instans föra talan mot ett avslagsbeslut kvarstå, men han skulle få

svårt att komma med något egentligt bemötande. I sådana fall, då den senare

ansökningen blott delvis kolliderar med det hemliga patentet, kan patentmyndigheten

dock mildra nämnda olägenhet för sökanden genom att underrätta

honom om att det hemliga patentet efter viss närmare angiven begränsning

av ansökningen icke torde hindra bifall till denna.

Vad nyss sagts visar, att införandet av bestämmelser om hemliga patent

kan väcka en viss, ej ringa tvekan. Patentutredningen har dock ansett, att

sådan reglering icke kan undvaras utan olägenheter för det allmänna. Staten

tryggas nämligen genom hemligt patent mot att liknande uppfinning patenteras

för annan och kan även utan vidare ingripa mot utnyttjande av sådan

uppfinning. En annan sak är, att stundom kanske expropriationsåtgärd

med åtföljande ersättningsskyldighet icke kan undvikas, nämligen om man

vill hindra yppande av uppfinningen eller att skydd utomlands sökes för densamma.

Ett mindre omfattande stadgande i ämnet föreslogs av den s. k. patentlagstiftningskommittén

i dess år 1919 avgivna förslag till ny patentlag (43 §).

Enligt detta stadgande skulle en av staten gjord ansökning om patent å uppfinning

av synnerlig betydelse för rikets försvar kunna godkännas utan kungörande

med verkan, att villkorligt skydd skulle inträda för uppfinningen

från detta godkännande. Patent skulle dock ej meddelas på detta stadium.

Örn senare inkomme ansökning om patent å liknande uppfinning, skulle staten

ha att välja mellan att avstå från sitt villkorliga skydd eller medgiva, att

dess ansökning kungjordes och i fortsättningen handlades i vanlig ordning.

I förra fallet skulle staten dock äga rätt att utan hinder av ett åt annan

meddelat patent själv utöva uppfinningen.

I nu föreliggande betänkande uttalas, att ett stadgande av detta slag icke

kan anses giva det allmänna tillräckligt skydd mot senare kolliderande ansökning.

Direktören A. Hasselrot har i skrivelse till patentutredningen, med instämmande

av tre av de övriga personer som utsetts att deltaga i överläggningar

med patentutredningen, avstyrkt bestämmelser om hemliga patent. I skrivelsen

uttalas, att statens intresse borde i en permanent lagstiftning vara tillräckligt

tillgodosett genom ett sådant stadgande som det av patentlagstiftningskommittén

föreslagna. Då det nu vore fråga om en provisorisk lag, funnes

ej skäl att i vidare mån avvika härifrån än att möjligen låta staten ha

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

25

en ovillkorlig rätt att få kungörandet uppskjutet under lagens hela giltighetstid.

Eventuella senare kolliderande ansökningar skulle då få vila, tills

lagen upphört att gälla, men därefter skulle vanliga regler för kolliderande

ansökningar bliva tillämpliga. Möjligheten av att en patentansökning skulle

kunna under lagens giltighetstid avslås på grund av kollision med ett hemligt

patent syntes i hög grad ägnad att undergräva de grundvalar, på vilka

hela patentskyddet vore uppbyggt. Örn den senare, kolliderande ansökningen

innehölle en patenterbar nyhet, som ginge utöver den av staten förvärvade

uppfinningen, förnärmade ett avslag, grundat på statens hemliga patent, den

senare uppfinnarens rätt. Denne skulle visserligen möjligen genom en uppdelning

av sin ansökning kunna lyckas säkerställa sin rätt. Men med en sådan

utväg, vars framkomlighet vore beroende av en slump, syntes icke

uppfinnareintresset vara behörigen tillgodosett. Om man trots de anförda

betänkligheterna ville giva staten rätt att med åberopande av en hemlig

handling hindra patent, vore det ur militär synpunkt avgjort mera förmånligt,

örn en patentansökning kunde avslås på grund av att föremålet för densamma

väsentligt överensstämde med en uppfinning, varav enligt en hemlig

anmälan militär myndighet före ansökningens inlämnande förklarat sig

vara i besittning. Staten syntes knappast ha något verkligt intresse av att

kunna såsom innehavare av ett hemligt patent lagligen göra gällande den

förbudsrätt, som ett patent innebär. Skulle intrånget beivras, måste ju vederbörande

bibringas vetskap om det hemliga patentet, och en intrångsrättegång

syntes, även om den fördes inför stängda dörrar, vara i hög grad ägnad

att motverka syftet med hemlighållandet. Vidare vore det oegentligt, att enligt

förslaget ett hemligt patent, när det upphörde att vara hemligt, skulle

utan vidare fortbestå, ehuru något uppbudsförfarande icke ägt rum.

Patentutredningen har i sitt betänkande anmärkt, att utvägen att en senare

kolliderande ansökning kunde förklaras vilande under hela giltighetstiden för

den nu föreslagna lagen knappast vore tillfredsställande, särskilt med tanke

på att lagens giltighetstid kunde komma att förlängas under en sammanlagt

kanske lång period. Alternativet med ett stadgande om att patent ej finge beviljas

på sådant, varom militär myndighet före patentansökningen anmält sig

äga kännedom, vore ingalunda bättre för de patentsökande än införande av

regler om hemliga patent. Patentutredningen har vidare framhållit, att betänkligheterna

mot bestämmelser örn hemliga patent icke torde komma att få

så stor praktisk betydelse, samt åberopat, alt liknande bestämmelser funnes

mångenstädes utomlands, i vissa länder sedan många år, utan att det vore

känt att därav vållats större olägenheter.

Bestämmelserna örn hemliga patent lia i yttrandena avstyrkts av kommerskollegium,

statens upp finnar nämnd, Jernkontoret, Sveriges industriförbund,

svenska teknolog föreningen och svenska uppfinnareföreningens styrelse, vilka

samtliga förklarat sig hell eller i allt väsentligt dela de av direktören Hasselrot

framförda betänkligheterna, samt vidare av industrikommissionen,

svenska industriens patentingenjörers förening, svenska patentombudsföreningen

och aktiebolaget Bofors. I flera yttranden förordas den utvägen, att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kunni. Maj:ts proposition nr 204.

staten beredes möjlighet alt erhålla uppskov med patentansöknings kungörande

och handlingarnas utläggande till granskning samt att en senare kolliderande

ansökning förklaras vilande under lagens hela giltighetstid. I vissa yttranden

har uttalats, att om bestämmelser om hemliga patent likväl skulle

komma till stånd, i allt fall vissa ändringar i patentutredningens förslag borde

vidtagas. Industrikommissionen har sålunda ansett, att hemliga patent endast

böra kunna komma till stånd efter bestämmande av Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall. Svenska patentombudsföreningen har föreslagit, att i fall av kollision

patentmyndigheten skall låta kungöra den senare ansökningen utan hinder

av det hemliga patentet och utfärda patent med förbehåll för av hemligt

patent konstituerad äldre rätt.

I 4 § i patentutredningens förslag har såsom förut antytts intagits stadgande,

att den som till följd av bestämmelserna om granskning i 1 § eller om expropriationsåtgärder

och upplysningsplikt i 3 § vinner kännedom om uppfinning,

förfarande eller anordning, varom där sägs, ej i oträngt mål må yppa

något därom. — Förseelse häremot straffas enligt 8 §.

I åtskilliga yttranden har ifrågasatts, huruvida icke förbudet mot yppande

borde utsträckas till att omfatta även utnyttjande.

Enligt 5 § första stycket i patentutredningens förslag skall lämnas skälig

ersättning av allmänna medel vid expropriationsåtgärd m. m. enligt 3 §.

Detsamma skall gälla, där skada vållas genom patentmyndighetens beslut örn

uppskov med kungörandet enligt 2 § eller genom granskningsmyndighets eller

Kungl. Maj:ts beslut örn hemlighållande m. m. enligt 2 § eller 3 § eller genom

yppande i strid mot bestämmelserna i 4 §. — I betänkandet uttalas att

vid bestämmande av ersättning, när expropriationsåtgärd vidtagits, finge tagas

hänsyn tili om expropriationen avsåge hela rätten och örn den innebure

skyldighet till hemlighållande m. m. Stundom kunde befinnas lämpligt att icke

sätta ersättningen till ett engångsbelopp utan göra den beroende exempelvis

av utnyttjandets omfattning eller att till en början endast bestämma ersättningen

för viss tid framåt och först vid senare tidpunkt upptaga ersättningsfrågan

lill slutlig prövning. Beträffande ersättning för skada genom yppande

i strid mot 4 § framhålles i betänkandet, att detta stadgande upptagits trots

vissa principiella betänkligheter, enär det icke synts tilltalande, att den skadelidande

skulle vara hänvisad till att söka utfå ersättning av den försumlige

tjänstemannen.

Enligt 5 § andra stycket i förslaget skall ersättningen, örn ej överenskommelse

angående densamma träffas, bestämmas av Stockholms rådhusrätt i den

sammansättning, som i 20 § patentförordningen angives för tvångslicensmål.

Enligt denna paragraf skall domstolen bestå av domfört antal av rättens ledamöter

jämte tre av patentmyndigheten årligen utsedda i industriella förhållanden

kunniga ledamöter. Enligt förslaget må rådhusrättens beslut ej överklagas.

I betänkandet uttalas, att det ofta torde bli en svår uppgift att bestämma

ersättning, speciellt när det icke är fråga örn en patenterad uppfinning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

27

Genom att ett enda organ alltid finge bestämma ersättningen uppnåddes

större enhetlighet i bedömningen, och med hänsyn till att hithörande frågor

ofta komme att vara av konfidentiell natur vore det en särskild fördel, om

endast ett mindre antal personer komme att handlägga desamma.

Svenska uppfinnareföreningens styrelse har uttalat, att ersättningsrätten i

de fall, där expropriationsåtgärd ej vidtagits, ofta torde bliva rent illusorisk

på grund av svårigheten att förebringa bevisning angående vållad skada. Styrelsen

ifrågasätter, om man icke borde välja en annan formulering, som gåve

domstolen mera fria händer att i varje särskilt fall avgöra frågan efter vad

som kunde vara rätt och billigt. Svenska patentombudsföreningen har ansett

skäligt, att den, som har ersättningsanspråk, utan hinder av vad som kunde

ha blivit honom ålagt i fråga om hemlighållande skulle få förebringa bevisning

genom sakkunnig vid behandling av ersättningsfrågan inför domstol.

Patent- och registreringsverket, industrikommissionen, Jernkontoret, Sveriges

industriförbund, svenska industriens patentingenjörers förening, Daco

och aktiebolaget Bofors ha avstyrkt det i förslaget intagna förbudet att föra

talan mot Stockholms rådhusrätts beslut i här föreliggande ersättningsfrågor.

Enligt förslaget skall lagen träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och gälla till och med den 30 juni 1943. Kungl. Maj:t skall dock äga förordna,

att lagens giltighet dessförinnan skall upphöra.

Förslaget upptager till sist ett antal bestämmelser med avseende å den tidpunkt,

då lagen skall upphöra att gälla.

Att under nu rådande förhållanden ett behov föreligger att trygga det allmännas

intresse av tillgång till uppfinningar som äro av betydelse för rikets

försvar eller folkförsörjning har bestyrkts i de över patentutredningens

betänkande avgivna yttrandena. Detsamma gäller förfaranden och anordningar

som ej ha uppfinnings natur. Bestämmelser äro ur det allmännas

synpunkt önskvärda i flera hänseenden. Staten behöver på ett tidigt stadium

få kännedom om tekniska nyskapelser på försvarets och folkförsörjningens

område. Vidare kan det vara viktigt att trygga hemlighållandet av dylika

nyskapelser som äro av militär betydelse, för att hindra att de komma främmande

makt tillgodo. Utvidgade expropriationsmöjligheter torde vara behövliga

för att framtvinga en ur statens synpunkt önskvärd exploatering men

också såsom ett led i hemlighållandet. Slutligen kan det vara önskvärt att

det allmänna har möjlighet att genom patent få skydd för uppfinning av militär

betydelse utan att såsom nu behöva uppgiva hemlighållandet.

Patentutredningen har sökt fylla behovet för det allmänna av att erhålla

kännedom örn nyskapelserna på området främst genom bestämmelser örn

särskild granskning av inkomna patentansökningar. Bestämmelserna härom

kompletteras beträffande ej patentsökta förfaranden och anordningar av föreskrifter

som giva Kungl. Majit befogenhet att stadga viss upplysningsplikt.

Intresset av hemlighållande har patentutredningen tillmötesgått förnämli
-

Departein

elitschefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

gast genom bestämmelser om att granskningsmyndighet skall kunna vidtaga

åtgärder för hemlighållande av patentsökta uppfinningar. Dessa åtgärder

skola dock kunna gälla endast viss kortare tid, örn Kungl. Majit ej föreskriver

fortsatt hemlighållande i samband med beslut om expropriation till staten

av all rätt till uppfinningen i fråga. Möjlighet till expropriationsåtgärder

föreslås i fråga örn såväl patentsökta eller patenterade uppfinningar som

ej patentsökta förfaranden och anordningar. Staten skall vidare enligt förslaget

kunna erhålla hemligt patent å militär uppfinning.

Såsom förut nämnts ha i yttrandena åtskilliga erinringar framförts mot

patentutredningens förslag. Främst har kritiken gått ut på att de föreslagna

ingripandena skulle vara för vittgående, därvid man särskilt vänt sig mot bestämmelserna

örn upplysningsplikt och expropriationsåtgärder beträffande

icke patentsökta förfaranden och anordningar samt bestämmelserna om

hemliga patent. Å andra sidan har i flera yttranden påpekats, att bestämmelserna

om hemlighållande icke vore effektiva, enär skydd kunde sökas i

utlandet eller annat yppande kunde ske, innan föreskrift örn hemlighållande

hunnit lämnas, samt dessutom sådan föreskrift enligt förslaget vore bindande

endast för den mot vilken den direkt riktats.

Det är naturligt, att förslag om tvångsingripanden på detta område väckt

gensagor hos dem som närmast beröras därav. Jag vill emellertid erinra om

att genom förfogandelagstiftningen öppnats möjlighet att på andra rättsområden

taga i anspråk privat egendom, och det kan icke göras gällande, att

de rättigheter varom nu är fråga principiellt skulle intaga någon undantagsställning.

Tydligt är, att ersättning skall givas för rättighet som avstås eller

förlust som vållas. Det ligger i statens eget intresse att, i den mån tvångsingripande

sker, därför giva sådan gottgörelse, att lagstiftningen icke verkar

hämmande på uppfinnarverksamheten. I första hand bör eftersträvas att

sluta frivilliga överenskommelser, men denna möjlighet kan helt naturligt

icke anses betryggande. Staten måste kunna bereda sig önskvärd tillgång till

uppfinningar samt andra förfaranden och anordningar som erfordras för rikets

försvar eller folkförsörjningen, även då frivillig överenskommelse ej

kan träffas.

För att uppnå detta syfte torde ingripanden vara erforderliga i samtliga

de hänseenden som patentutredningen föreslagit. Vidare har jag funnit landets

intresse av att viktiga militära uppfinningar ej komma främmande makt

till godo påkalla skärpning av bestämmelserna örn hemlighållande genom

införande av ett allmänt förbud att utan tillstånd yppa uppfinningar samt

andra förfaranden och anordningar som ha särskilt avseende å krigsmateriel

och tillkommit här i riket eller tillhöra någon som är bosatt härstädes. Det

finns uppenbarligen ett starkt statsintresse av en effektiv lagstiftning på detta

område. Att en sådan lagstiftning hittills saknats, har varit en kännbar

brist i vår beredskap.

Det är av stor vikt, att lagstiftningen ej medför onödig inskränkning i näringslivets

rörelsefrihet. Här ankommer det emellertid kanske mest på lagstiftningens

tillämpning. Lagstiftningen bör ej tagas i anspråk för tvångsåt
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

29

gärder annat än när det är fråga om uppfinningar, förfaranden eller anordningar

av större betydelse samt frivillig överenskommelse på rimliga villkor

ej kan uppnäs, och dylika ingripanden böra alltså utgöra undantag. Såsom

framhållits av patentutredningen och i yttrandena har den svenska industrien

i regel lojalt samverkat med statsorganen för att nå bästa möjliga tekniska

resultat i försvarets och folkförsörjningens intresse. Att en tvångslagstiftning

likväl föreslås innebär intet underkännande av det värde som legat i detta

samarbete. Jag hyser den förvissningen att samförståndet i landets intresse

även i fortsättningen kommer att bestå. Tvångslagstiftningen erfordras för

de fåtaliga men stundom viktiga fall, där vederbörande icke vill godvilligt

deltaga i samarbetet. Det förtjänar att erinras, att bestämmelser av den natur

som patentutredningen föreslagit redan utfärdats i åtskilliga främmande

länder.

Såsom jag nyss framhållit torde utöver vad patentutredningen föreslagit

böra meddelas ett allmänt förbud mot att utan tillstånd yppa uppfinningar

samt andra förfaranden och anordningar som ha särskilt avseende å krigsmateriel.

Detta tillägg påkallar bland annat väsentliga ändringar i den redaktionella

utformning som utredningen givit sitt förslag. Även i sakligt hänseende

återverkar det på förslaget i övrigt. Med hänsyn till vad i yttrandena

. anförts torde detta jämväl i andra hänseenden böra kompletteras eller jämkas.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet utarbetats

förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse

för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m.

Den föreslagna lagen torde böra få karaktären av fullmaktslag.

Stadgande härom har upptagits såsom inledande bestämmelse under 1 §.

Lagens bestämmelser böra såsom patentutredningen föreslagit vara tilllämpliga

ej blott på tekniska nyskapelser av betydelse för försvaret

utan även — till viss del —- å sådana nyskapelser av betydelse för folkförsörjningen.

De bestämmelser som i sistnämnda hänseende komma

i fråga äro reglerna örn granskning av patentansökningar, örn upplysningsplikt

samt om expropriationsåtgärder som ej innefatta avstående av all rätt

till uppfinningen, förfarandet eller anordningen i fråga. Däremot har jag i

likhet med patentutredningen icke funnit skäl att utsträcka bestämmelserna

örn hemlighållande till försörjningsuppfinningar.

Såsom 2 § ha upptagits bestämmelser om granskning av patentansökningar.

Denna uppgift torde böra tillkomma en särskild granskningsnämnd.

Härigenom vinnes större garanti än enligt patentutredningens

förslag för en jämn och i övrigt lämplig handläggning av ärendena. Nämnden

torde böra bestå av högst fem ledamöter, därav en ordförande, vilka

förordnas av Kungl. Majit. Enligt 3 g skall patentmyndigheten hålla patentansökningar

och därtill hörande handlingar, som granskningsnämnden behöver

för sin verksamhet, tillgängliga för nämnden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Vid tillsättande av nämnden torde böra tillses, att militär, civilteknisk och

industriell sakkunskap samt administrativ erfarenhet bliva representerade.

I övrigt bör samarbete i erforderlig utsträckning äga rum med sakkunniga

myndigheter.

Det är svårt att förutse, hur betungande nämndens arbete kan komma att

bliva. Viss personal torde böra ställas till dess förfogande. I ej obetydlig utsträckning

bör nämnden emellertid kunna få erforderligt biträde av andra

myndigheter. Överhuvud taget bör eftersträvas att anordna nämndens arbete

på ett sådant sätt att den utan för stor omgång når väsentliga resultat.

Nämnden torde böra äga frihet att göra ett visst urval efter mera schematiska

linjer, även om det är förenat med risk att förbiseende emellanåt kan

äga runi. Att patentmyndigheten har att så långt möjligt lämna nämnden

biträde är självfallet.

Den kunskapskälla som patentansökningarna utgör för granskningsnämnden

kompletteras i 4 § av departementsförslaget med vissa bestämmelser om

upplysningsplikt. Stadganden i detta hänseende torde enligt vad erfarenheten

visat icke kunna undvaras.

Enligt patentutredningens förslag skall upplysningsplikt föreligga endast

där Kungl. Maj:t i det särskilda fallet meddelat föreskrift härom. Denna prin- ^

cip synes riktig. Det torde vara lämpligt att uttryckligen utsäga, att beslut

därom må meddelas allenast om det finnes angeläget med hänsyn till rikets

försvar eller folkförsörjningen i riket. Är detta fallet, lärer den enskildes intresse

att ej behöva röja yrkeshemligheter icke böra få stå hindrande i vägen.

Att risken att sålunda i undantagsfall nödgas lämna vissa upplysningar,

vilka kunna leda till expropriationsåtgärd, skulle komma att verka hämmande

på näringslivets benägenhet att fortsätta det tekniska forskningsarbetet

på områden av betydelse för försvaret och folkförsörjningen, förefaller föga

antagligt. Såsom i yttrandena från industriellt håll framhållits har i regel

rått ett gott samarbete mellan statsorganen och näringslivet. Upplysningsplikten

skulle helt naturligt komma att göra sig gällande endast i de undantagsfall

då vederbörande ställt sig utanför det frivilliga samarbetet.

Åläggande av upplysningsplikt innefattar enligt 4 § i departementsförslaget

skyldighet att meddela fullständiga upplysningar om vad som inom visst näringsföretag

här i riket är känt angående uppfinning — varmed enligt 15 §

är att likställa förfarande eller anordning ulan uppfinnings karaktär — som

berör företagets verksamhetsområde. Detta innebär i två hänseenden begränsning

vid en jämförelse med patentutredningens förslag. Det skall sålunda

vara fråga örn ett här i riket beläget näringsföretag. Vidare skall föreläggandet

gälla uppfinning som berör företagets verksamhetsområde. Det

är icke erforderligt, att uppfinningen i fråga faktiskt utnyttjas inom företaget.

Om ett krav härå skulle uppställas, skulle man kunna stå utan medel

att få kännedom om uppfinningar av stor betydelse för vårt lands försörjning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kunni. Alaj:ts proposition nr 204.

31

Enligt patentutredningens förslag skall förordnande om upplysningsplikt

kunna riktas mot var och en som förmodas sitta inne med de önskvärda

kunskaperna i saken. Detta har i åtskilliga yttranden föranlett starka gensagor,

och det har föreslagits, att upplysningsplikt endast skulle kunna åläggas

näringsföretags ledning. Särskilt har man framhållit de svårigheter som

eljest skulle kunna uppstå i förhållandet mellan ett företags ledning och de

anställda, vilka ju normalt äro förbundna att icke yppa något om arbetsgivarens

yrkeshemligheter.

Dessa betänkligheter sakna icke fog. I departementsförslaget har därför

såsom huvudregel stadgats, att föreskrift om upplysningsplikt i första hand

skall riktas mot den som företräder, förestår eller leder näringsföretaget i

fråga. Det vore dock icke rimligt, att det allmänna skulle vara helt avskuret

från att utnyttja andra kunskapskällor, örn företagsledningen kan misstänkas

lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter. Industrikommissionen har föreslagit,

att Kungl. Maj:t med hänsyn till dessa fall borde erhålla befogenhet

att utse särskilda personer att följa och granska företagets tillverkning. Denna

utväg synes dock mindre tilltalande och leder icke heller till målet i fråga

örn uppfinningar som ej utnyttjas inom företaget. Kungl. Majit torde därför

böra erhålla befogenhet att rikta ett föreläggande om upplysningsplikt även

mot annan än företagsledningen, men detta bör icke ske annat än om det på

grund av särskilda omständigheter finnes erforderligt sedan tillfälle först

lämnats företagsledningen att uttala sig. En likartad sekundär upplysningsplikt

för den anställde har förut stadgats i lagen den 18 juni 1925 (nr 223)

om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

Kommerskollegium har föreslagit, att upplysningsplikt endast skulle kunna

åläggas svensk man. Möjligheten att, om särskilda förhållanden någon gång

skulle göra det önskvärt, ålägga en utlänning eller statslös person upplysningsplikt

bör dock enligt min mening icke uteslutas.

Det må understrykas, att en anställd först sedan Kungl. Majit särskilt

ålagt honom upplysningsplikt är berättigad att yppa sådant som han normalt

är gentemot arbetsgivaren förbunden att hålla hemligt. Den anställde

skyddas alltså icke enligt lagförslaget mot vanliga påföljder av yppande

som skett utan stöd av Kungl. Majits föreskrift.

Ett föreläggande om upplysningsplikt må enligt förslaget icke helt generellt

avse upplysningar om alla uppfinningar som äro kända inom ett företag

och beröra dess verksamhetsområde. Föreläggandet måste närmare begränsas

t. ex. till vad som har avseende på lösningen av ett visst, närmare

angivet tekniskt problem. Däremot kan det av praktiska skäl icke fordras,

att i Kungl. Majits beslut såsom föremål för upplysningsplikten angives någon

viss bestämd uppfinning.

Såsom förut angivits skall vederbörande vara skyldig att lämna fullständiga

upplysningar. Det är icke nog alt i korthet angiva uppfinningstanken.

Även beträffande olika utföringsformer skola noggranna uppgifter lämnas.

I Kungl. Majits beslut skall givetvis inlagas föreskrift om den myndig
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

het till vilken upplysningarna skola avgivas och den tid inom vilken detta

skall ske. önskar den som har att lämna upplysningar rådrum för att söka

patentskydd här i riket, bör detta såvitt möjligt beviljas. Att meddela särskilt

stadgande härom har icke ansetts påkallat.

Såsom 5—11 §§ ha i departementsförslaget upptagits bestämmelser om

hemlighållande av militära uppfinningar m. m. Bestämmelserna

ersätta 2 § och 3 § tredje stycket i patentutredningens förslag.

Förbud mot yppande av vissa militära uppfinningar skall enligt 5 § i departementsförslaget

gälla utan särskild åtgärd av myndighet. Bestämmelsen

är begränsad till ''uppfinning, som har särskilt avseende å krigsmateriel’.

Härjämte föreSlås, att förbudet skall gälla allenast om uppfinningen tillkommit

här i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes. Med sistnämnda

alternativ åsyftas, att någon här i riket bosatt person — frånsett

eventuella upplåtelser -— äger disponera över uppfinningen såväl i Sverige

som i utlandet. Under uttrycket ''någon som är bosatt härstädes’ inbegripes

även juridisk person vars styrelse har sitt säte här i riket. Någon ytterligare

bestämning har icke ansetts kunna införas i lagtexten. Då det emellertid är

nödvändigt, att förbudet är bestämt avgränsat, torde det böra uppdragas åt

Kungl. Majit att bestämma vad med krigsmateriel skall förstås. Vid meddelande

av bestämmelser härom torde de föreskrifter som meddelats om kontroll

över tillverkningen av krigsmateriel samt om utförsel därav kunna i

viss mån tjäna till ledning.1

Förbudet omfattar till en början offentliggörande av uppfinningen. Därmed

skulle ju, vare sig offentliggörandet skett här i landet eller utomlands,

möjligheten att hemlighålla uppfinningen för utlandet vara tillspillogiven.

Förbjudet är vidare att göra uppfinningen till föremål för ansökan om patent

eller annan skyddsrätt i främmande stat eller att yppa den på annat

sätt. Uppfinningen får alltså t. ex. icke säljas till främmande makt eller

meddelas utomstående på ett sådant sätt att den kan bliva känd. Att något

''yppande'' icke föreligger, om uppfinnaren vid förhandlingar med representant

för staten lämnar upplysningar om densamma ligger i sakens natur.

Tillstånd meddelas enligt förslaget av granskningsnämnden.

Det må framhållas, att förbudet i 5 § gäller mot envar och således ej

allenast mot uppfinnaren eller den som innehar hans rätt.

Vad i 5 § stadgas kommer enligt 15 § i departementsförslaget att erhålla

motsvarande tillämpning å förfaranden och anordningar som ej äro att hänföra

till uppfinningar.

1 Jfr förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) örn kontroll över tillverkningen av krigsmateriel

m. m., kungörelsen samma dag (nr 396) med vissa föreskrifter i anledning av nämnda förordning,

vilken kungörelse ändrats genom kungörelse den 24 mars 1939 (nr 82), kungörelsen den

19 december 1930 (nr 437) angående förbud mot utförsel från riket av vissa varor, sådan kungörelsen

lyder enligt kungörelse den 26 februari 1937 (nr 65), samt förordningen den 19 maj

1939 (nr 174) angående tillverkning, införsel och försäljning av gasskyddsmateriel och kungörelsen

samma dag (nr 175) med vissa föreskrifter i anledning av denna förordning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

33

Med den utsträckning som givits åt förbudet i 5 § kan det för uppfinnaren

eller dennes rättsinnehavare tydligen vara angeläget att snabbt kunna

bringa frågan om tillstånd lill yppande under granskningsnämndens prövning.

Fråga härom skall enligt 9 § prövas utan dröjsmål. Tillstånd bör vägras

endast örn granskningsnämnden anser ett fortsatt hemlighållande verkligen

påkallat i statens intresse. Att märka är i detta sammanhang att, örn

tillstånd vägras, enligt 16 § skyldighet inträder att lämna ersättning av allmänna

medel för skada och intrång som härigenom vållas. Man torde därför

kunna räkna med att tillstånd kommer att vägras endast om starka skäl

föreligga.

Meddelas tillstånd, är sökanden givetvis i motsvarande mån fri från förpliktelse

till hemlighållande. Med hänsyn till att tillstånd i undantagsfall

kan komma att meddelas, oaktat så icke bort ske, har det dock funnits

erforderligt att möjliggöra återkallande av meddelat tillstånd, örn synnerliga

skäl därtill äro. Härom stadgas i 9 § andra stycket.

Sökes patent här i landet å uppfinningen, kan det enligt förslaget vara

överflödigt att hos granskningsnämnden söka särskilt tillstånd till yppande,

örn saken ej är brådskande. Enligt 6 § ankommer det nämligen på granskningsnämnden

att inom viss tid taga ståndpunkt till frågan, örn uppfinningen

är av sådan betydelse för rikets försvar att den alltjämt bör hemlighållas.

Granskningsnämnden har att i så fall underrätta patentmyndigheten inom

tre månader efter det så beskaffade ansökningshandlingar inkommit till

denna myndighet att ansökningens föremål tydligt framgår därav. Motsvarande

tid var i patentutredningens förslag bestämd till fem månader.

Verkan av att granskningsnämnden inom den angivna tiden underrättar

patentmyndigheten om att uppfinningen alltjämt bör hemlighållas blir först

och främst, att förbudet i 5 § fortbestår beträffande uppfinningen. Vidare

stadgas, att kungörande av patentansökningen tills vidare ej må äga rum.

Denna anordning torde vara enklare än vad patentutredningen föreslagit i 2 §

andra och tredje styckena i sitt förslag.

Örn granskningsnämnden ej inom den angivna tiden lämnar besked om

fortsatt hemlighållande, upphör det i 5 § stadgade förbudet att gälla beträffande

den patentsökta uppfinningen. Av samma skäl som nyss angivits i fråga

om återkallande av tillstånd enligt 5 § har nämnden även i nu ifrågavarande

fall ansetts böra äga att meddela beslut örn att förbudet i 5 § skall återupplivas,

såframt synnerliga skäl föreligga.

Såsom förut nämnts gäller 5 § endast sådana uppfinningar som lia särskilt

avseende å krigsmateriel. Även andra uppfinningar kunna emellertid

— låt vara mera undantagsvis — lia den betydelse för rikets försvar att åtgärder

för hemlighållande äro påkallade. Med hänsyn härtill bär det ansetts

lämpligt att i 7 § av departementsförslaget giva granskningsnämnden befogenhet

att föreskriva, alt bestämmelserna i 5 § skola tillämpas å viss sådan

uppfinning. Förutsättning för förbud mot offentliggörande m. lii. skall även

i sådant fall vara, att uppfinningen tillkommit i Sverige eller tillhör någon

som är bosatt bär i riket, örn beslutet gäller uppfinning, å vilken sökes pa
Bihung

till riksdagens protokoll 19i2. 1 saini. Nr 204 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 204.

tent här i riket, skola bestämmelserna i 6 § få motsvarande tillämpning. Beslut

om hemlighållande som i 7 § sägs må enligt 15 § meddelas jämväl i fråga

om förfaranden och anordningar utan uppfinningskaraktär.

Enligt 2 § fjärde stycket i patentutredningens förslag må granskningsmyndighet

meddela förbud ej blott mot yppande utan även mot utnyttjande av

militär uppfinning. En sådan befogenhet har i 8 § i departementsförslaget

tillerkänts granskningsnämnden.

Såsom andra stycke i 8 § har upptagits stadgande, att granskningsnämnden

må, vid vite, stadga skyldighet att lämna uppgift om åtgärd eller förhållande

som kan lia gjort uppfinningen känd eller föranleda till att den blir

känd. Härigenom beredes större möjlighet att bedöma nyttan av ett ingripande.

I 9 § i departementsförslaget meddelas som förut nämnts bestämmelser,

att fråga om tillstånd enligt 5 § skall prövas utan dröjsmål, samt örn återkallande

av meddelat tillstånd.

Enligt patentutredningens förslag skall granskningsmyndighets beslut örn

hemlighållande endast gälla viss tid, örn ej saken dragés inför Kungl. Maj:ts

prövning. Denna tanke har upptagits i 10 § av departementsförslaget. Där

stadgas, att beslut som i 6, 7 eller 8 § sägs skall upphöra att gälla, örn det

ej inom tre månader underställes Kungl. Maj:ts prövning. Kungl. Majit skulle

enligt patentutredningens förslag kunna besluta fortsatt hemlighållande endast

när beslut meddelades om att hela rätten till uppfinningen skulle avstås

till staten. Detta synes emellertid vara alt begränsa Kungl. Majits befogenhet

alltför mycket. Skäl kunna tala för att hemlighållandet fortsättes, även om

en total expropriation ej är erforderlig. Örn total expropriation göres till villkor

för beslut om foi*tsatt hemlighållande, kan detta leda till att sådan expropriation

vidtages, då den eljest kunnat undvikas, och en dylik regel är därför

ej enbart till förmån för den enskilde. Nämnda begränsning av Kungl.

Majits befogenhet torde därför icke böra upptagas, men Kungl. Majit bör

givetvis upphäva granskningsnämndens beslut snarast möjligt, om ej vägande

skäl tala för att det skall äga bestånd. Ur den enskildes synpunkt må

framhållas, att enligt 16 § skall utgå ersättning av allmänna medel för skada

och intrång som vållas av fortsatt hemlighållande.

Beslut örn avslag å ansökan örn tillstånd enligt 5 § skall enligt departementsförslaget

ej underställas Kungl. Majits prövning. Sökanden är i detta

läll enligt 11 § hänvisad till att anföra besvär hos Kungl. Majit. Besvärsrätlen

är emellertid ej inskränkt till viss tid. Besvär torde även böra få anföras

över beslut som avses i 6—8 §§.

I 11 § stadgas vidare, att Kungl. Majit skall äga samma befogenhet som

granskningsnämnden i de fall som avses i 6—8 §§ och 9 § andra stycket.

Kungl. Majit kan alltså enligt förslaget såsom första instans upptaga frågor

som avses i nämnda lagrum.

Patentutredningen har i sitt förslag även upptagit vissa bestämmelser örn

delgivning av granskningsmyndighetens beslut om hemlighållande m. m.

Bestämmelser i dessa hänseenden tolde böra meddelas i administrativ ord
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 204.

35

ning. Därvid bör även beaktas det i några yttranden framförda önskemålet

om rätt för vederbörande att få yttra sig i förekommande ärenden.

Under 12 § i departementsförslagct meddelas bestämmelser örn expropriation

av uppfinning. I likhet nied patentutredningen anser jag,

att expropriation bör komma till stånd endast efter beslut av Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall. Expropriationsåtgärd må enligt departementsförslaget

vidtagas i fråga om uppfinning som är av särskild betydelse för rikets försvar

eller folkförsörjningen i riket. I fråga örn båda slagen av uppfinningar

torde expropriationsåtgärden böra kunna innebära, att uppfinningen må utnyttjas

för statens räkning eller av annan som Kungl. Majit bestämmer eller

att den skall ställas till allmänhetens fria förfogande. Patent- och registreringsverket

har som nämnts framställt erinran mot att tvångslicenser skulle

kunna medgivas till förmån för privata företag. Denna möjlighet, som överensstämmer

med vad som för andra fall gäller enligt allmänna förfogandelagen,

har jag av praktiska skäl ansett böra bibehållas.

I 12 § stadgas vidare, att Kungl. Majit i fråga örn uppfinning av särskild

betydelse för rikets försvar skall kunna föreskriva, att all rätt till uppfinningen

skall avstås till staten. De önskemål som i yttrandena framförts örn

begränsning av patentutredningens förslag i denna del har jag icke funnit

mig kunna tillmötesgå, då statsintresset kan kräva alt det allmänna får fullständig

dispositionsrätt över uppfinningar av detta slag. Liksom enligt patentutredningens

förslag må enligt departementsförslaget expropriation av all

rätt icke äga rum i fråga örn försörjningsuppfinning.

Bestämmelserna i 12 § skola gälla, vare sig uppfinningen är patentsökt eller

ej. I 15 § stadgas vidare, att bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning

i fråga örn förfarande eller anordning som ej är att hänföra till uppfinning.

Av vad nu anförts framgår, att jag icke ansett mig kunna tillmötesgå

de i åtskilliga yttranden framförda förslagen örn att expropriationsbestäminelserna

endast skulle gälla patenterade eller patentsökta uppfinningar eller

åtminstone cj gälla sådana tekniska nyskapelser som icke utnyttjas inom näringsföretag

här i riket.

Med anledning av vad i vissa yttranden uttalats om att försök till frivillig

uppgörelse skall föregå expropriationsbeslut och att enskild rättsägare bör

erhålla rätt att yttra sig före meddelandet av sådant beslut vill jag framhålla,

att frivillig överenskommelse givetvis i lörsta hand bör söka träffas samt att

till erforderlig utredning i expropriationsärendet regelmässigt hör att den

enskilde rättsägaren yttrar sig.

Såsom patentutredningen funnit torde del icke medföra någon saklig olägenhet,

att expropriationsreglerna i 17 § patentförordningen få fortbestå

vid sidan av de nu föreslagna bestämmelserna.

De av patcnlutredningen under (5 § föreslagna bestämmelserna om hemliga

patent lia vunnit anslutning allenast i eli mindre antal yttranden.

I andra yttranden förordas den utvägen, att staten skulle få möjlighet alt

erhålla uppskov med patentansöknings kungörande och handlingarnas utläg
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

gande till granskning samt att en senare kolliderande ansökning skulle kunna

förklaras vilande under lagens hela giltighetstid.

Intetdera av dessa alternativ går fritt från anmärkningar. Den av patentutredningen

förordade utvägen synes vid närmare övervägande av frågan

vara förenad med de minsta olägenheterna. Mot den lösning som allenast

innebär anstånd med offentliggörande kan särskilt anmärkas, att den medför

ovisshet för båda parter under en tid som kan bliva ganska lång om lagens

giltighetstid utsträckes. Stadganden om hemliga patent — som sedan

länge finnas i många främmande länder — medföra visserligen, även de,

mindre tilltalande konsekvenser, men dessa torde vara av mera teoretisk än

praktisk art. Med hänsyn till de starka farhågor som uttalats i yttrandena

har jag emellertid vid upptagande av bestämmelser örn hemliga patent i 13 §

av departementsförslaget funnit angeläget att vidtaga en begränsning i förslaget.

Enligt de av patentutredningen föreslagna bestämmelserna skall hemligt

patent kunna meddelas staten å uppfinning av särskild betydelse för rikets

försvar. Härjämte synes böra stadgas, alt hemligt patent må meddelas

allenast såframt Kungl. Majit i det särskilda fallet föreskrivit det. I övrigt

överensstämma reglerna i 13 § av departementsförslaget i sak helt med patentutredningens

förslag. Särskilt må påpekas att, även örn Kungl. Majit

meddelat sådan föreskrift som nyss sagts, patentmyndigheten som vanligt

skall pröva uppfinningens patenterbarhet. När ansökningen kommit därhän,

att den normalt skolat kungöras, skall i stället hemligt patent meddelas.

Ansökningshandlingarna förbliva då hemliga, och anteckning örn patentet

skall göras i ett särskilt hemligt register.

Beträffande upphörande av den hemliga naturen hos sådant patent meddelas

i 14 § av departementsförslaget bestämmelser som väsentligen ansluta

till 7 § i patentutredningens förslag. Hemlighållandet upphör, om statens rätt

övergår till annan eller Kungl. Majit upphäver föreskrift enligt 13 §. Alltjämt

anhängig ansökning skall då kungöras i vanlig ordning, och beviljat

patent offentliggöres såsom ett vanligt patent.

Redan förut har i olika sammanhang nämnts, att flertalet av de föreslagna

bestämmelserna skola tillämpas jämväl å förfarande eller anordning

som ej är att hänföra till uppfinning. Detta är enligt

15 § i departementsförslaget förhållandet med 4, 5 och 7—12 §§. I departementsförslaget

har uttryckligen stadgats, att lagen skall vara tillämplig

allenast på förfarande eller anordning av teknisk natur.

Beträffande ersättning meddelas bestämmelser i 16 § av departementsförslaget,

som svarar mot 5 § i patentutredningens förslag. Enligt departementsförslaget

skall skälig ersättning utgå av allmänna medel för skada

eller intrång som sker genom olika i lagrummet angivna åtgärder från det

allmännas sida. Genom att vid sidan av skada nämna även intrång har jag

velat tillmötesgå av svenska uppfinnareföreningens styrelse framställt önskemål

om en sådan formulering som giver domstolen större frihet att i det

särskilda fallet bestämma ersättningen efter vad som finnes bäst överensstämma

med billighetens krav.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Det första fall, då ersättning enligt departenientsförslaget skall kunna utgå,

är dä tillstånd som avses i 5 § vägras eller återkallas av granskningsnämnden.

Vidare skall ersättning för skada eller intrång utgå, när beslut örn hemlighållande

meddelats som i 6, 7 eller 8 § sägs, vare sig heslutet utfärdats av granskningsnämnden

eller av Kungl. Majit. Slutligen inträder ersättningsskyldighet,

när expropriationsåtgärd beslutats. Den omständigheten, att upplysningar

lämnats i anledning av förordnande enligt 4 §, medför icke i och för sig någon

rätt till ersättning av allmänna medel. Sådan rätt uppkommer endast,

om upplysningarna föranleda expropriationsåtgärd.

I överensstämmelse med patentutredningens förslag bär stadgats, att frågan

örn ersättning i händelse av tvist skall prövas av Stockholms rådhusrätt

i den särskilda sammansättning med tre i industriella förhållanden kunniga

ledamöter som enligt 20 § patentförordningen fungerar i tvångslicensmål.

Däremot har jag med anledning av vad i yttrandena anförts icke ansett mig

böra bibehålla del i patentutredningens förslag intagna förbudet mot att fullfölja

talan mot rådhusrättens beslut. Sådant beslut skall alltså enligt vanliga

regler få dragas under högre rätts prövning. I anledning av ett uttalande av

svenska patentombudsföreningen vill jag i detta sammanhang framhålla att,

där någon till stöd för ersättningsanspråk vill åberopa sakkunnigutredning,

tillstånd enligt 5 § givetvis i regel bör givas honom att för den sakkunnige

yppa sådant som eljest enligt denna lag skall hemlighållas.

Under 17 § i departenientsförslaget har upptagits stadgande örn att den

som till följd av bestämmelserna i lagen vinner kännedom örn uppfinning,

förfarande eller anordning, varom där sägs, ej må utnyttja vad han sålunda

erfarit eller i oträngt mål yppa något därom. Stadgandet överensstämmer

med 4 § i patentutredningens förslag, utom såtillvida att uttryckligt förbud

mot utnyttjande tillfogats i anslutning till önskemål som framställts i åtskilliga

yttranden.

Enligt patentutredningens förslag skulle ersättning av allmänna medel utgå

för skada som vållats genom yppande i strid mot nu förevarande bestämmelse.

En sådan föreskrift om ersättningsansvar för tjänstemans försummelse

har jag av principiella skäl icke ansett mig böra upptaga på detta

speciella område. 1 den mån ersättning i dylika fall finnes skäligen böra utgå

torde, på sätt skett i vissa andra fall av tjänsteförsummelse, .särskild

framställning örn anslag böra göras lill riksdagen.

I 18 § i deparlementsförslaget meddelas vissa straffbestämmelser som icke

torde tarva någon närmare motivering. Här må endast anmärkas, att vissa

överträdelser av lagens bestämmelser kunna komma att innebära brott mot

8 kap. strafflagen. 10 § innehåller bestämmelse örn böter och vitén, 20 § örn

handläggning inom .stängda dörrar och 21 § örn rätt för Kungl. Majit att meddela

tillämpningsföreskrifter.

Til! sist innehåller departenientsförslaget erforderliga slutbestämmelser.

Lagstiftningen torde böra gälla lill och med den 30 juni 1043.

Patenlutredningens förslag lill lag örn ändrad lydelse av 2.1 § sekretesslagen

har icke föranlett någon erinran från min sida.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 204.

I enlighet nied vad i det föregående anförts lia upprättats förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets

försvar eller folkförsörjningen m. m.; och

2) lag örn ändrad lydelse av 23 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Förslagen torde få fogas såsom bilaga1 till statsrådsprotokollet.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förstnämnda lagförslag

måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 204.

39

Bilaga A.

Förslag

till

Lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar ar betydelse för

rikets försvar m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Till patentmyndigheten inkomna patentansökningar skola av den eller de

myndigheter, som Konungen bestämmer, granskas med hänsyn till frågan, om

de patentsökta uppfinningarna kunna antagas vara av särskild betydelse för

rikets försvar. Granskningsmyndighet skall utse högst tre tjänstemän att i

första hand utföra den myndigheten åvilande granskningen. Patentmyndigheten

skall hålla samtliga ansökningshandlingar tillgängliga för granskningen

och lämna erforderligt biträde vid densamma.

2 §.

Finner granskningsmyndighet patentsökt uppfinning vara av sådan betydelse

för rikets försvar, att åtgärd enligt 3 § kan ifrågakomma, skall granskningsmyndigheten

härom underrätta patentmyndigheten inom fem månader

från den tidpunkt, då så beskaffade ansökningshandlingar inkommit till sistnämnda

myndighet, att ansökningens föremål därav tydligt framgår.

Senast två veckor innan beslut fattas om patentansöknings kungörande enligt

7 § första stycket förordningen angående patent skall patentmyndigheten

beträffande ansökning, varom underrättelse lämnats enligt första stycket eller

för vilken den därstädes stadgade tiden ännu icke gått till ända, lämna vederbörande

granskningsmyndighet meddelande örn sin avsikt att besluta sådant

kungörande.

Beslut om uppskov tillsvidare med kungörande, varom i andra stycket sägs,

skall meddelas av patentmyndigheten, därest granskningmyndigheten gör

hemställan därom, innan kungörandet beslutats.

Före sistnämnda tidpunkt och inom den i första stycket stadgade tiden

åge granskningsmyndighet beträffande patentsökt uppfinning, varom i nämnda

stycke förmäles, fatta beslut, att sökanden icke, sedan han erhållit del

av beslutet, utan tillstånd av granskningsmyndigheten må yppa något om uppfinningen

eller utnyttja densamma eller därå söka patent eller annan skyddsrätt

i främmande stat, ävensom att sökanden, örn sådan åtgärd redan vidtagits,

skall lämna granskningsmyndigheten meddelande härom inom en vecka

llän det han erhållit del av beslutet.

Talan mot beslut enligt tredje eller fjärde stycket må ej föras. Sådant

beslut upphör senast att gälla, örn granskningsmyndigheten icke inom fyra

månader från beslutets dag gjort hemställan hos Konungen om åtgärd enligt

3 § eller om Konungen träffat avgörande i anledning av dylik hemställan ulan

alt därvid med stöd av 3 § tredje stycket förordna, att beslutet skall äga

fortsatt giltighet.

Granskningsmyndighet skall giva sökanden del av beslut enligt fjärde stycket

eller hemställan enligt femte stycket inom en vecka och skall utan dröjsmal

lindel rätta sökanden, när sadant beslut upphör att gälla. Granskningsmyndighet

skall i här föreliggande fall även lämna patentmyndigheten underrättelse.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

3 §.

Har patent annat än för statens räkning sökts eller beviljats å uppfinning,

som är av särskild betydelse för rikets försvar, äger Konungen bestämma, att

sökandens anspråk på erhållande av patent eller det beviljade patentet skall

avstås till staten eller alt uppfinningen skall ställas till allmänhetens fria förfogande

eller utan hinder av patentet må utnyttjas för statens räkning eller

av annan.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning å ej patentsökt förfarande

eller anordning, som är av särskild betydelse för rikets försvar och

av näringsidkare tillämpas i hans verksamhet eller varom eljest inom denna

föreligger kännedom. Äger någon vetskap om visst förfarande eller viss anordning

av sådan natur, vare han, därest Konungen så bestämmer, pliktig

att på anfordran lämna fullständiga upplysningar därom.

Därest Konungen beslutar avstående lill staten av rätten till uppfinning,

varom granskningsmyndighet meddelat beslut enligt 2 § fjärde stycket, eller

till ej patentsökt förfarande eller anordning, äger Konungen föreskriva skyldighet

för den, mot vilken beslutet är riktat, att icke, sedan han erhållit

del av sådan föreskrift, utan Konungens tillstånd yppa något örn det avstådda

eller utnyttja detsamma eller därå söka patent eller annan skyddsrätt i främmande

stat. Konungen må ock beträffande ej patentsökt förfarande eller

anordning föreskriva dylik skyldighet för tiden till dess ärende örn åtgärd

enligt första eller andra stycket avgjorts.

4 §.

Den, som till följd av bestämmelserna i 1 och 3 §§ vinner kännedom örn

uppfinning, förfarande eller anordning, varom där sägs, må ej i oträngt

mål yppa något därom.

5 §•

Vid åtgärd, varom i 3 § första eller andra stycket förmäles, skall lämnas

skälig ersättning av allmänna medel. Detta skall ock gälla, där skada vållas

genom beslut enligt 2 § tredje eller fjärde stycket eller 3 § tredje stycket eller

genom yppande i strid mot bestämmelserna i 4 §.

Kan ej överenskommelse angående ersättning träffas, bestämmes densamma

av Stockholms rådhusrätt i den sammansättning, som angives i 20 § förordningen

angående patent. Mot rådhusrättens beslut må talan ej förås.

Utan hinder därav att ersättning icke blivit bestämd, träder av Konungen

jämlikt 3 § beslutad åtgärd i verkställighet.

6 §•

Sökes patent för statens räkning å uppfinning, som är av särskild betydelse

för rikets försvar, skall i fråga örn sådan ansökning, därest hemställan

därom hos patentmyndigheten göres innan beslut fattats örn ansökningens

kungörande enligt 7 § första stycket förordningen angående patent, i stället

för bestämmelserna i nämnda paragraf gälla följande föreskrifter:

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit

att, efter ty i 6 § förordningen angående patent sägs, avslå ansökningen,

varde patent meddelat samt bevis därom utfärdat. I sådant fall få de lill

ärendet hörande handlingarna icke utan patenthavarens tillstånd utlämnas

till annan eller något örn dem yppas. Genom patentmyndighetens försorg

skall göras anteckning örn beviljat patent av detta slag i ett särskilt register,

som ej är tillgängligt för allmänheten.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

41

7 §•

Har ansökning eller patent, varom i 6 § förmiiles, övergått å annan än staten

eller göres, utan att så skett, från statens sida hemställan därom, skall

sådan ansökning i fortsättningen handläggas efter de i 7 § förordningen angående

patent givna reglerna och rörande redan beviljat patent anteckning

göras i det allmänna patentregistret samt kungörande och offentliggörande

ske i enlighet med nämnda förordning.

8 §.

Den, som handlar i strid mot beslut, som fattats med stöd av 2 § fjärde

stycket, 3 § andra stycket andra punkten eller 3 § tredje stycket, eller mot

bestämmelserna i 4 §, straffes med dagsböter eller fängelse.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

9 §.

I mål om ersättning enligt 5 § eller örn ansvar enligt 8 § må räften förordna,

att målet helt eller delvis skall handläggas inom stängda dörrar.

Vad nu är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där talan föres beträffande

patent, varom i 6 § sägs.

10 §.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna, att

vad i denna lag är stadgat om uppfinning, förfarande eller anordning av

särskild betydelse för rikets försvar skall, dock icke såvitt angår bestämmelserna

i 2, 6 och 7 §§ samt vad i 3 § är stadgat om avstående till staten, helt

eller delvis äga motsvarande tillämpning å uppfinning, förfarande eller anordning

av synnerlig betydelse för folkförsörjningen i riket.

11 §•

Konungen äger meddela sådana närmare föreskrifter, som kunna erfordras

för tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1943, därest ej Konungen förordnar, att lagens giltighet

dessförinnan skall upphöra.

Bestämmelserna i 1 § skola icke gälla patentansökningar, vilkas kungörande

enligt 7 § första stycket förordningen angående patent beslutats före

lagens ikraftträdande.

För patentansökning, beträffande vilken före lagens ikraftträdande till

patentmyndigheten inkommit så beskaffade ansökningshandlingar, att ansökningens

föremål därav tydligt framgår, skall den i 2 § första stycket angivna

liden av fem månader räknas från lagens ikraflträdande.

Beslut, som meddelats med stöd av 2 § tredje eller fjärde stycket, 3 §

andra stycket andra punkten eller 3 § tredje stycket, skall ej gälla längre

än lagen äger giltighet; dock att Konungen äger föreskriva, att beslut enligt

3 § tredje stycket första punkten skall helt eller delvis gälla viss tid därefter.

För patentansökningar och patent, varom i 0 § förmäles, skola, sedan lagens

giltighet upphört, bestämmelserna i 7 § tillämpas som örn där avsett

fall förelåge, såvitt fråga ej är om patent, som redan upphört att gälla.

Stadgandena i 4, 5, 8 och 9 §§ skola fortfara att gälla efter det lagens

giltighet i övrigt upphört.

Bihang lill riksdagens protokoll 1042. i sami. Nr 204.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 27 mars

1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 26 mars 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 13 mars 1942, hade Kungl. Majit förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag med särskilda bestämmelser

örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen

m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen A. von Zweigbergk.

Förslaget föranledde allenast följande erinran av lagrådet.

Mål om föreläggande enligt 8 § andra stycket i den föreslagna lagen komma,

örn annat ej stadgas, jämlikt 2 § 17 :o) regeringsrättslagen att tillhöra

regeringsrättens upptagande och avgörande. Lagrådet vill ifrågasätta, huruvida

icke dylika mål böra ankomma på avgörande av Konungen i statsrådet

i likhet med andra i statsdepartement fullföljda mål, som angå tillämpning

av den föreslagna lagen. Härför erfordras jämkning av nämnda stadgande

i regeringsrättslagen.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

43

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 1 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, handels- och folkhushållningsdepartementet

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Westman, lagrådets den 27 mars 1942 avgivna utlåtande över det den

13 mars 1942 till lagrådet remitterade förslaget till lag med särskilda bestämmelser

om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen

m. m.

Föredraganden anför:

Lagrådet har ifrågasatt, huruvida icke såsom en följd av lagförslaget, vilket

i övrigt av lagrådet lämnats utan erinran, borde vidtagas en ändring i

.regeringsrättslagen. Till denna fråga får jag anledning att inom kort återkomma

i samband med andra ändringar som torde böra vidtagas i regeringsrättslagen.

Härefter hemställer föredraganden, att nämnda lagförslag och det vid

statsrådsprotokollet den 13 mars 1942 fogade förslaget till lag om ändrad

lydelse av 23 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar i rätten

att utbekomma allmänna handlingar måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:360 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till granskningsnämnden för vissa patentansökningar m. m. a1 i texten
  2. SU 1942:166 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till granskningsnämnden för vissa patentansökningar m. m. s. 11 i texten
  3. Rskr. 1942:279 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till lag nied särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse a1 i texten
  4. Rskr. 1942:250 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets fö a1 i texten
  5. 1LU 1942:43 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller f s. 1 i texten