Angående reglering av handeln med strömming och sill m. m
1942-03-06 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:209, Angående reglering av handeln med strömming och sill m. m
Dokumentets text
Kunut. Maj.ts proposition nr 209.
1
Nr 209.
Kunut. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av
handeln med strömming och sill m. m.; given Stockholms
slott den 6 mars 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande lill riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å. Stockholms slott den 6
mars 1942.
%
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstohp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet,
statsrådet Bergquist, anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Pehrsson-Bramstorp:
I arels statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under
punkt 160 i nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till bidrag till reglering av handeln med färsk strömming
och sill m. m. för budgetåret 1942/43 beräkna ett förslagsanslag av
(>0,000 kronor.
bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 209. I
2
Kungl. Majlis proposition nr 209.
Jag torde nu ånyo få underställa Kungl. Maj:t detta ärende.
För budgetåret 1941/42 har till bidrag till reglering av handeln nied färsk
strömming och sill m. m. anvisats ett förslagsanslag av 155,000 kronor. Av
anslaget beräknades 20,000 kronor till kostnader för statens fiskenämnd och
10,000 kronor till administrationskostnader för prisregleringsverksamheten i
Skåne och Blekinge.
Gällande bestämmelser i ämnet äro upptagna i dels kungörelsen den 0 juni
1941 (nr 486) om viss reglering av handeln med färsk strömming och sill,
dels kungörelsen samma dag (nr 487) örn viss reglering av priset å strömming
och sill, dels ock instruktionen den 30 juni 1937 (nr 647) för statens
fiskenämnd. Kungörelserna gälla till och med den 31 december 1942.
I skrivelse den 27 augusti 1941 har statens fiskenämnd hemställt, att för
nästa budgetår måtte anvisas ett förslagsanslag av 60,000 kronor till bidrag
till reglering av handeln med färsk strömming och sill m. m. Nämnden har
härvid räknat med att medel ej skulle behöva anvisas för prisreglering inom
områden där producentföreningar finnas. För de prisregleringsområden åter,
där producentföreningar icke finnas, har medelsbehovet beräknats till 30,000
kronor. Till administrationskostnader skulle enligt nämndens beräkningar
erfordras samma belopp som för innevarande budgetår avsetts för detta
ändamål eller tillhopa 30,000 kronor.
Sedermera har fiskenämnden i skrivelse den 16 januari 1942 — under
åberopande av framställning i ämnet från ostkustfiskarnas exportförening
u. p. a. — hemställt, att Kungl. Majit ville dels förordna att kungörelsen nr
487/1941 örn viss reglering av priset å strömming och sill måtte omedelbart
upphävas, dels ock bemyndiga fiskenämnden att återbära de prisregleringsavgifter,
som jämlikt kungörelsen erlagts för under innevarande år försåld
strömming och sill.
Statens livsmedelskommission har i skrivelse den 23 februari 1942 bland
annat anhållit, att Kungl. Majit ville utfärda kungörelser angående reglering
av handeln med fisk samt om överflyttande å livsmedelskommissionen
av vissa statens fiskenämnd tillkommande uppgifter, över kommissionens
skrivelse har fiskenämnden efter remiss avgivit utlåtande den 6 mars 1942.
Slutligen får jag i detta sammanhang anmäla, att statens fiskenämnd i skrivelse
den 26 november 1941 framlagt utredning angående verkningarna av
regleringen av handeln med färsk strömming och sill.
Ifrågavarande reglering i sin nuvarande utformning gäller från och med
den 1 juli 1941 till och med den 31 december 1942 samt omfattar handeln med
färsk strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska viken samt
ilandförts vid kusten därav. Från tillämpningsområdet är dock Norrbottens
län undantaget. Uppsikten över handeln med färsk strömming och sill har
utövats av statens fiskenämnd, som består av tre, i förhållande till ifrågavarande
intressen opartiska personer. Beträffande grunddragen för handelsregleringen
torde här böra erinras örn följande.
Har av fiskare, för vilka fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla,
bildats ekonomisk förening för gemensamt avyttrande av fångsterna
Kungl. Maj.ts proposition nr 209.
3
av strömming och sill utmed viss kuststräcka (producentförening), må, därest
föreningen finnes äga förutsättning för dylik verksamhet och omfatta
tillräckligt antal fiskare, föreningen kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd
alt med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill, som ilandtÖres
utmed sagda kuststräcka. Den som inom område, där producentförening
erhållit dylikt tillstånd, ilandför strömming och sill må därmed ej
idka handel i annan mån än att han själv eller genom hemmavarande familjemedlem
äger sälja egen eller eget båtlags fångst direkt till konsument.
Vid sådan försäljning skall iakttagas de villkor som meddelas av vederbörande
producentförening eller, där sådan ej finnes, av statens fiskenämnd.
Producentföreningen är pliktig att enligt samma grunder, sorn gälla i
fråga örn medlems fångst, för försäljning mottaga strömming och sill, som
inom föreningens område ilandföres av annan fiskare. Är tillförseln av
strömming och sill så riklig att det kan antagas, att en väsentlig del därav
ej kan avsättas för konsumtion i färskt tillstånd, må producentförening
lämna fiskare, som mera regelbundet plägar leverera till föreningen och för
vilken fiske utgör huvudsaklig eller väsentlig inkomstkälla, företräde till
leverans. Fiskenämnden äger, när skäl därtill äro, ålägga ej mindre producentförening
att i första hand utbjuda sina fångster av strömming och sill
lill partihandlare, som av fiskenämnden anvisas, än även sådan partihandlare
att i första hand genom föreningen täcka sitt behov av strömming och
sill. I övrigt skall producentförening vid bedrivandet av sin verksamhet ställa
sig till efterrättelse de ytterligare villkor, som vid tillståndets beviljande må
varda meddelade, ävensom av fiskenämnden givna föreskrifter och anvisningar,
jämväl i fråga om prissättningen. Det åligger förening att lämna
nämnden de upplysningar angående mottagna fångster av samt handel med
strömming och sill, som erfordras för utövningen av nämndens uppsiktsbef
ogenhet.
Där producentförening ej finnes, övertages dennas roll av partihandlarna.
Partihandel med färsk strömming och sill (handel till återförsäljare i och
flir deras rörelse med undantag för försäljning som av producentförening
eller, där sådan ej finnes, av fiskare bedrives med egen fångst till återförsäljare)
må bedrivas endast efter tillstånd av statens fiskenämnd. Detaljhandel
med färsk strömming och sill (försäljning till konsument) må ej
idkas, med mindre varan är inköpt från den som erhållit tillstånd till partihandel
eller statens fiskenämnd annat medgivit. Fiskare är dock, som ovan
nämnts, berättigad att försälja egen fångst direkt till konsument.
Färsk strömming och sill, som inköpts för export, för saltning, kryddning
eller rökning, för beredning av kraftfoder eller gödningsämne eller för atl
direkt användas till djurföda, må ej inom riket återförsäljas i färskt tillstånd.
I fråga om regleringen no priset å sådan färsk strömming och sill, beträffande
vilken handeln är reglerad, gäller, att producentförening är skyldig
att för strömming och sill, som levererats till föreningen och av denna försalts
till konsumtion i färskt tillstånd inom riket eller försålts för rökning eller
sorn av föreningen rökes i egen rörelse, erlägga lägst det pris (minimipris),
som av statens fiskenämnd för viss lid fastställes.
För strömming och sill, som icke kunnat vinna avsättning för konsumtion
i färskt tillstånd inom riket eller för rökning och som ej heller rökts i egen
rörelse utan försålts för export, saltning, kryddning, lill djurföda i färskt tillstånd
eller för beredning av kraftfoder eller gödningsämne, må producentförening
erhålla prisutjämningsbidrag efter beslut av fiskenämnden. Prisul
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Kunyl. Majlis proposition nr 200.
jämningsbidraget, sorn utbetalas årsvis i efterskott, skall sa bestämmas, all
föreningens medlemmar erhålla ett nettomedelpris under året av 10 öre för
kilogram; dock må prisutjämningsbidraget ej utgå med högre belopp än 3.5
(öre för kilogram och må sådant bidrag icke utgå för större mängd än som
motsvarar hälften av hela den inom producentföreningens område under året
ilandförda fångstmängden. På framställning av fiskenämnden kan Kungl.
Majit besluta, att annat än ovan nämnt nettomedelpris skall läggas till grund
för beräkning av prisutjämningsbidrag ävensom att sådant bidrag skall kunna
utgå med annat belopp än nyss sagts. Prisutjämningsbidraget skall av producenlföreningen
oavkortat utbetalas till medlemmarna. Vid beräkning av nettomedelpriset
till föreningens medlemmar må omkostnaderna för föreningens
rörelse ej upptagas till högre belopp än fiskenämnden prövar skäligt.
Producentförening skall för den myckenhet strömming och sill, som av töreningen
försäljes för konsumtion i färskt tillstånd inom riket eller lör rökning
eller som av föreningen röhes i egen rörelse, erlägga prisregleringsavgilt
med 2 procent av det nettopris, föreningen erlagt för sådan lill densamma
levererad strömming och sill. Prisregleringsavgiften skall, åtföljd av redovisning
av producentförening, inbetalas till statens fiskenämnd sålunda, alt
den å viss månad belöpande avgiften erlägges sist före utgången av följande
månad.
Inom område, där producentförening ej finnes, må. där Kungl. Majit på
förslag av fiskenämnden eller efter dess hörande så beslutar, prisreglering anordnas,
under förutsättning att till deltagande däri anmäler sig för ändamålet
erforderligt antal fiskare. Fiskare, som deltager i sådan prisreglering, åligger
alt i den ordning fiskenämnden bestämmer erlägga prisregleringsavgift med 2
procent av det belopp han under tiden för prisregleringen erhållit för färsk
strömming och sill, som försålts för konsumtion i färskt tillstånd inom riket.
Även vid förevarande prisreglering gäller visst av fiskenämnden bestämt minimipris
vid försäljning av färsk strömming och sill för konsumtion i färskt
tillstånd inom riket eller för rökning. För annan sill och strömming kan i vissa
fall utgå prisutjämningsbidrag.
De genom prisregleringsavgifterna inflytande medlen skola förvaltas av
statens fiskenämnd och användas till utbetalande av prisutjämningsbidrag.
I den mån de ej förslå härtill, ankommer det på fiskenämnden att hos Kungl.
Majit göra framställning om bidrag av allmänna medel till utfyllnad av vad
som sålunda felas. Tågås ej de under visst år influtna prisregleringsavgifterna
i sin helhet i anspråk för utbetalande av prisutjämningsbidrag, skall uppkommet
överskott fonderas för nästkommande års behov av medel till dylika bidrag.
. .
Är tillförseln av strömming och sill så riklig, att avsevärd svårighet alt
vinna avsättning av fångsterna uppkommer, må bestämmelse givas örn fångstbegränsning.
Beslut härom meddelas inom område, där producentförening
finnes, av föreningen samt inom annat område, där prisreglering är anordnad,
av statens fiskenämnd eller av ombud, som av nämnden förordnats.
Statens livsmedelskommission har i sin skrivelse anmält, att överläggningar
ägt rum mellan kommissionen och statens fiskenämnd rörande de åtgärder,
sorn höra vidtagas för att ernå en i nuvarande läge ändamålsenlig reglering
av handeln nied strömming och sådan sill, som avses i kungörelsen nr
48(5/1941. Kommissionen har därvid kommit till den uppfattningen att det för
vinnande av detta mål är lämpligast, att berörda kungörelse upphäves och ersättes
med en ny kungörelse, i vilken fiskenämndens befogenheter överföras
på kommissionen och vilken kungörelse jämväl i övrigt närmare ansluter sig
Kungl. Maj.ts proposition nr ‘JOD. 5
lill kungörelsen den 5 december 1941 (nr 900) angående reglering av handeln
med färsk sill.
1 fråga örn överflyttning av fiskenämndens befogenheter
å kommissionen Ilar kommissionen yttrat.
Kommissionen skall enligt sin instruktion under Kungl. Maj:t handhava
ledningen av den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga
regleringen av livsmedelsförsörjningen. Med hänsyn härtill synes det rikligast,
att kommissionen och ej fiskenämnden handhar regleringen av handeln
med strömming och sådan sill, som avses i kungörelsen nr 486/1941. Del
kan även påpekas att, örn en sådan överflyttning ej sker, en dualism torde
komma att uppstå mellan den verksamhet, som kommissionen utövar för
tryggande av försörjningen med fisk, och den verksamhet, som enligt nyssnämnda
kungörelse ankommer på fiskenämnden. Särskilt gäller detta meddelande
av föreskrifter rörande prissättningen å samt fördelningen av strömmingen.
Då såväl strömming som annan fisk oftast fångas av samma fiskare
och saluföres av samma handlande, kan det givetvis ej anses lämpligt atl
olika föreskrifter gälla för nämnda fiskslag. I detta sammanhang kan även
framhållas, att det i vart fall skulle bliva nödvändigt att vidtaga tämligen
omfattande ändringar i strömmingskungörelsen, särskilt i vad gäller bestämmelserna
om straff och särskilda påföljder för överträdelser av bestämmelserna
i kungörelsen, därest regleringen av handeln nied strömming och sådan
sill, som avses i sagda kungörelse, skall närmare anknytas till det regleringssystem,
som gäller beträffande färsk sill.
Därest, i enlighet med vad som föreslagits, fiskenämndens befattning med
handels- och prisregleringen beträffande strömming överflyttas till livsmedelskommissionen,
har kommissionen för avsikt att söka tillgodogöra sig den
erfarenhet beträffande hithörande frågor, som fiskenämnden vunnit, på så
sätt att ordföranden och sekreteraren i fiskenämnden anmodas att såsom sakkunniga
biträda kommissionen vid handläggningen av sagda frågor.
Statens fiskenämnd har i anslutning till vad livsmedelskommissionen sålunda
föreslagit yttrat.
Fiskenämnden får anmärka, att nämnden är enig med livsmedelskommissionen
däruti, att kommissionen under nuvarande förhållanden bör äga ett
avgörande inflytande på regleringen av handeln med och priset å all slags
lisk av betydelse för livsmedelsförsörjningen och alltså även i avseende å
strömming. Det kan emellertid ifrågasättas, örn icke trots detta fiskenämnden
allt fortfarande har en viss uppgift att fylla och kunde, örn också i mera
begränsad omfattning, med fördel fortsätta sin verksamhet utan att den dualism
behövde uppstå, som livsmedelskommissionen, enligt vad ovan nämnts,
fruktar.
Fiskenämndens uppgift har, bortsett från handhavandet av prisregleringen
å sill och strömming i Östersjön, lill väsentlig del bestått i tillsyn över de
auktoriserade producentföreningarnas verksamhet, vilken tillsyn givetvis särskilt
betingats av den egenartade ställning dessa föreningar intaga. Nämnden
har sålunda haft alt övervaka å ena sidan, att dessa föreningar bedrivit sin
verksamhet så, att enskilda fiskares intresse ej kränkts samt alt å andra sidan
den privata handeln ej oskäligt kringskurits i sin rörelse eller konsumenternas
berättigade krav åsidosatts. Nämnden bär även försökt åstadkomma
en viss samverkan mellan de olika föreningarna. Under denna sin verksamhet
har nämnden haft att handlägga eli stort antal ärenden av ganska
svårlöst natur. På grund härav har emellertid nämnden också vunnit stor
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl Maj.ts proposition nr 209.
0
erfarenhet neli överblick ]>å dotia område. Nämnden är även av den uppfattningen,
att dess verksamhet numera tillvunnit sig förtroende hos alla av
densamma berörda parter. Nämnden troi- sig också därför vara ganska väl
skickad alt allt fortfarande handhava denna uppsiktsverksamhet rörande
producentföreningarna. En dylik verksamhet måste däremot sägas ligga tämligen
på sidan av de uppgifter, som livsmedelskommissionen har att fylla.
I’å grund av sitt uppdrag måste livsmedelskommissionen också givetvis i sin
verksamhet i första hand söka tillgodose konsumenternas intressen. Det är
därför att befara, att om kommissionen skulle övertaga fiskenämndens befogenheter,
den skulle komma att vid utövandet av ifrågavarande tillsvningsverksamhet
mötas av en viss misstro såväl från fiskarenas som handlarnas
sida. Fiskenämnden är också av den övertygelsen, att nämnden alltfort skulle
kunna handhava denna uppsiktsverksamhet utan att någon kollision eller
sammanblandning av nämndens och livsmedelskommissionens uppgifter och
befogenheter därigenom behövde uppstå. Givetvis .skulle ett visst samarbete
mellan nämnden och kommissionen bliva erforderligt, vilket dock utan svårighet
borde kunna åstadkommas. Genom en dylik anordning skulle också
den kontinuitet rörande ifrågavarande uppsiktsverksamhet och i .samband
därmed stående administrativa åtgärder, som måste anses önskvärd, kunna
bibehållas.
Även örn alltså synnerligen vägande skäl kunna anföras för att fiskenämnden
bör bibehållas och allt fortfarande handhava en del av de uppgifter, som
nu åvila densamma, vill nämnden dock icke helt motsätta sig en anordning
i enlighet med livsmedelskommissionens förslag.
Betydande olägenheter skulle emellertid uppstå örn ifrågavarande anordning
genomfördes nu omedelbart. Inom nämnden pågår för närvarande arbetet
med uträkning av de prisutjämningsbidrag, som skäligen böra utgå till
fiskarena inom producentföreningarnas områden i samband med prisregleringen
under år 1941. Detta är ett ganska tidskrävande arbete. På grund av
de särskilda förhållandena, som nu råda, torde det även bliva nödvändigt,
att innan ifrågavarande prisutjämningsbidrag av nämnden utlämnas, anhålla
örn Kungl. Maj:ts fastställelse å de beräkningsgrunder, efter vilka dessa bidrag
skola utgå. Det kan därför förutses, alt det kommer att taga en ganska
avsevärd tid, innan ifrågavarande arbete beträffande prisregleringsverksamheten
hinner avslutas. Det torde även komma att taga en viss tid, innan
nämndens verksamhet i övrigt kan i sin helhet avvecklas. Nämnden anser
sig därför böra på det bestämdaste motsätta sig, att, örn den av livsmedelskommissionen
ifrågasatta anordningen överhuvud taget skall genomföras,
detta sker före utgången av innevarande budgetår.
Beträffande den fortsatta regleringen av handeln m e d
strömming och sådan sill som avses i kungörelsen nr
4 8 6/1 9 4 1 har livsmedelskommissionen framhållit, att man i strävandena
att närmare anknyta denna reglering till det för handeln med färsk sill gällande
regleringssystemet icke borde gå så långt att man avskaffade det för
strömmingshandeln tillämpade systemet med producentföreningar, vilka kunna
tillerkännas ensamrätt att för försäljning mottaga strömming oell sill.
sorn ilandföres utmed viss kuststräcka. Kommissionen har härom ytterligare
anfört.
Berörda system synes tvärtom böra bibehållas tämligen oförändrat. Härmed
skulle man bland annat vinna, att man sluppe att rasera grundprincipen
i det system för strömmingshandelns organisation, som redan byggts upp och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 209.
till vilket det kan befinnas lämpligt att återgå efter den nuvarande krisens
slut. Likaså torde auktorisering av partihandlare böra ske även i fortsättningen
enligt i huvudsak samma grunder som angivas i kungörelsen nr
486/1941.
Vad angår prisreglering å färsk strömming och sill
jämlikt kungörelsen nr 4 8 7/1 9 4 1 har statens fiskenämnd i
skrivelsen den 16 januari 1942 anfört i huvudsak följande.
I prisregleringsavgifter lia inom producentföreningarnas område, det vill
säga kuststräckan från och med Västernorrlands län i norr till och med Kalmar
län i söder ävensom Gotlands län, under vart och ett av åren 1938, 1939
och 1940 erlagts sammanlagt respektive 81,924 kronor, 85,656 kronor och
90,843 kronor. Under intet av dessa år lia dessa avgifter Täckt till för utbetalande
av de prisutjämningsbidrag som fiskarena varit berättigade att utfå,
utan av statsmedel ha under sagda år måst tillskjutas respektive 96,507 kronor,
104,488 kronor och 41,532 kronor.
I Skånelänen ha de inbetalda prisregleringsavgifterna i allmänhet varit
tillräckliga för att täcka anspråken på prisutjämningsbidrag. Endast i Malmöhus
län måste för år 1940 ett mindre belopp, 948 kronor, av statsmedel
tillskjutas. I Blekinge län åter lia under varl oell ett av åren 1938, 1939 och
1940 respektive 3,117 kronor, 30,650 kronor och 19,646 kronor av statsmedel
måst tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. Under motsvarande år
uppgingo de av fiskarena erlagda prisregleringsavgifterna inom detta län lill
7,962 kronor, 7,474 kronor och 7,857 kronor.
Någon fullständig överblick över prisregleringsverksamheten under år 1941
står ännu icke att erhålla. Redan nu torde emellertid kunna sägas, att tillskott
av statsmedel icke bliva erforderliga för densamma, utan ali i stället
överskott kommer att uppstå för verksamheten.
Under innevarande år har ännu icke någon prisreglering å strömming och
sill igångsatts i Blekinge och Skåne.
Ifrågavarande verksamhet har ju anordnats huvudsakligen för att förhindra,
att strömming och sill vid Östersjökusten måste avyttras för rena
vrakpris. Särskilt under de första åren utgjorde densamma också säkerligen
ett värdefullt stöd för fiskerinäringen. Under den sista tiden lia emellertid
som följd av det rådande tidsläget fiskprisen kraftigt stegrats, varför
statliga åtgärder av ifrågavarande slag redan på grund härav numera äro
mindre nödvändiga. Härtill kommer nu, att enligt en mellan statens livsmedelskommission
och fiskarenas organisationer träffad överenskommelse de
auktoriserade producentföreningarna hädanefter vid försäljning av färsk
strömming för konsumtion i färskt tillstånd skola tillämpa vissa på förhand
fastställda priser. Enligt denna överenskommelse lia föreningarna vidare garanterats
ett visst pris för den strömming, som kommer att saltas. Uet är ali
förvänta, att liknande överenskommelser inom kol t komma att träffas beträffande
priset å strömming och sill även inom de områden, där auktoriserade
producentföreningar icke finnas.
Till följd av nu senast nämnda åtgärder blir alltså priset å huvudmassan
av den strömming och sill, som ilandföres på ost- och sydkusten, reglerad,
ehuru detta sker helt oberoende av och efter andra grunder än den nuvarande
statliga regleringen. Denna nya reglering lini- givetvis anordnats huvudsakligen
i sylte att stabilisera konsumentpriset under rådande försal jningsläge
men torde även få anses tillfredsställande ur fiskarenas synpunkt.
Huru länge den nuvarande knappheten på livsmedel kommer att räcka är
naturligtvis ovisst. Någon större förändring härutinnan åtminstone vad ani
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 209.
Departementschefen.
mala produkter beträffar, torde väl dock icke vara att förvänta förrän efter
rätt lång tid. Reglerande åtgärder av den art som ifrågavarande överenskommelse
innebär komma alltså sannolikt att få ganska lång varaktighet.
Enligt fiskenämndens mening kan det knappast anses lämpligt att bibehålla
två prisregleringssystem jämsides med varandra och då från vissa producentföreningars
sida icke utan berättigande framhållits, att skyldigheten
lör dem att inbetala prisregleringsavgifter, såsom förhållandena nu utvecklats,
snarast vore att betrakta som en extra pålaga, alldenstund det kan anses
ovisst, huruvida prisutjämningsbidrag inom överskådlig framtid komma att
behöva utbetalas, finner nämnden sig böra förorda, att den hittillsvarande
regleringen snarast möjligt avvecklas.
Livsmedelskommissionen har erinrat, alt ifrågavarande prisreglering —
med hänsyn till att kommissionen gentemot fiskarena utfäst sig att tills vidare,
så länge den mellan kommissionen och fiskarena träffade prisöverenskommelsen
äger bestånd, för saltning omhändertaga eventuella överskoltspartier
av strömming — under den närmaste framtiden icke torde komma
att få någon betydelse. Kommissionen har vidare andragit.
Då emellertid sagda överenskommelse endast gäller tills vidare och det är
tänkbart, att i ett tillfälligt läge med stort överskott av strömming en del av
överskottet icke kan omhändertagas av kommissionen för saltning, torde försiktigheten
bjuda, att den genom kungörelsen nr 487/1941 genomförda prisregleringen
bibehålies. Då kommissionen erhållit bemyndigande att fastställa
normalpriser å strömming, torde dock de befogenheter, som enligt sagda kungörelse
tillkomma fiskenämnden, böra överflyttas på livsmedelskommissionen.
Livsmedelskommissionen torde vidare böra erhålla bemyndigande att
helt eller delvis sätta bestämmelserna i prisregleringskungörelsen ur tilllämpning.
T. f. chefen för folkhushållningsdepartementet kommer denna dag att för
Kungl. Majit framlägga förslag till kungörelse angående reglering av handeln
med vissa slag av fisk. Kungörelsen, vilken skall träda i kraft den 26 mars
1942, avser handeln med strömming, sill, makrill, vitling, torsk, kolja, lyrtorsk
(bleka), gråsej, kummel, långa, sandskädda (slätta), skrubba, lerskädda.
rödtunga och rödspätta. De i kungörelsen meddelade bestämmelserna skola
dock — med visst undantag — icke äga tillämpning beträffande färsk strömming
och sådan färsk sill, som avses i 1 § första stycket kungörelsen den 6 juni
1941 (nr 486) om viss reglering av handeln med färsk strömming och sill. Vid
bifall lill vad t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet ytterligare i dag
kommer att föreslå skall från och med den 26 mars 1942 gälla, att vad i allmän
författning eller genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut finnes stadgat rörande
statens fiskenämnd i stället skall i tillämpliga delar lia avseende å statens
livsmedelskommission; dock att för tiden lill och med den 30 juni 1942
frågor rörande prisutjämningsbidrag för strömming och sill för år 1941 alltjämt
skola handläggas av fiskenämnden.
Starka lämplighetsskäl torde tala för att under rådande krisförhållanden
låta enahanda bestämmelser gälla för handeln nied färsk strömming och sill
sorn beträffande handeln nied övrig fisk. Därest riksdagen icke har något att
däremot erinra, synes därför kungörelsen om viss reglering av handeln med
Kungl. Maj:ts proposition nr 209.
9
färsk strömming och sill böra upphöra att gälla från och med den 1 juli 1942.
.lag förutsätter härvid, att bestämmelserna avseende sistnämnda reglering komma
att inarbetas i förenämnda kungörelse angående reglering av handeln med
vissa slag av fisk. Såsom jämväl livsmedelskommissionen åsyftat, böra producentföreningarna
även i fortsättningen kunna erhålla Kungl. Maj:ts tillstånd
att i regel med ensamrätt för försäljning mottaga strömming och sill,
som ilandföres utmed viss kuststräcka, samt auktorisation av partihandlare alltjämt
äga runi. Enligt mitt förmenande bör nämligen det system för strömmingshandelns
organisation, som genom den nu gällande regleringen byggts upp, bibehållas
i huvudsak oförändrat för att, när så finnes lämpligt, åter kunna i
sina grunddrag tillämpas. De kostnadsbesparande inskränkningar i administrationen,
som äro möjliga, böra givetvis vidtagas.
Som av utredningen i ärendet framgår, är den prisreglering å färsk strömming
och sill, som skall ske enligt kungörelsen den 6 juni 1941 (nr 487) om
viss reglering av priset å strömming och sill, numera utan betydelse sedan
livsmedelskommissionen utfäst sig att tills vidare för saltning omhändertaga
eventuella överskottspartier av strömming. Med hänsyn härtill torde, därest
riksdagen icke har något att häremot erinra, sistnämnda kungörelse böra
upphöra att gälla från ock med den 1 juli 1942. I samband därmed synes
Kungl. Maj:t böra vara oförhindrad att meddela beslut rörande dispositionen
av de prisregleringsavgifter, som jämlikt samma kungörelse erlagts för under
innevarande år försåld strömming och sill.
Vad som här föreslagits rörande regleringen av handeln med och priset å
strömming och sill, som fångats i Östersjön och Bottniska viken samt ilandförts
vid kusten därav, torde endast höra gälla under nu rådande försörjningsläge
med goda avsättningsmöjligheter å fisk av skilda slag. Bliva förhållandena
härutinnan ändrade, synes Kungl. Majit böra vara oförhindrad att ånyo
anordna reglering i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande bestämmelser.
I etl sådant läge torde Kungl. Majit jämväl böra äga befogenhet att,
därest särskilda skäl till sådant föranleda, låta regleringen i lämplig utsträckning
omfatta handeln med salt- och surströmming. Då tiden för den nuvarande
regleringen av handeln med strömming och sill utgår den 31 december
1942, synes riksdagens medgivande i ärendet nu böra inhämtas. Medgivandet
torde böra avse tiden till och med den 30 juni 1943.
Kostnaderna för strömmingsregleringen, utgifterna för statens fiskenämnd
och övriga administrationskostnader däri inberäknade, bestridas från det under
nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till bidrag till reglering av
handeln med färsk strömming och sill m. m. Vid den anordning av förevarande
reglering, som närmast åsyftats komma att gälla under nästa budgetår,
.skulle något .särskilt anslag för regleringen icke erfordras. Då en återgång till
det tidigare systemet under vissa förhållanden kan tänkas böra ske under budgetåret,
synes emellertid försiktigheten bjuda att medel jämväl under nästa
budgetår ställas till förfogande för ändamålet. Anslaget bör dock kunna begränsas
till ett formellt belopp av 100 kronor.
fl i hang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 209.
2
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 209.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
1) till Bidrag till reglering av handeln med färsk strömming
och sill m. m. för budgetåret 1942/43 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av ............kronor 100;
2) bemyndiga Kungl. Majit att för tiden till och med den
30 juni 1943 anordna reglering av handeln med och priset å
strömming och sill i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig i det föregående angivna riktlinjer.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Benno Gårdsten.
427613. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av handeln med strömming och sill m. m. a1 i texten
- JoU 1942:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av handeln med strömming och sill m. m. s. 4 i texten