Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster, m. m

1942-03-27 · 31 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 31 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:213, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

1

Nr 213.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 §

förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild

skatt å vissa lotterivinster, m. m.; given Stockholms

slott den 27 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förordningen

den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster;

samt

2) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Under Hans Maj-.ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 213.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § för
b»
ordningen

den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å

vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 september

1928 örn särskild skatt å vissa lotterivinster1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning på

här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger tjugufem

kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri, tolv kronor

50 öre, till staten erläggas en särskild skatt utgörande tjugu procent av vinstens

belopp. Skatt som nu sagts skall ock utgå å vinst i annat här i riket

anordnat lotteri, vilken utgöres av värdepapper.

Skatt skall---vinnaren uttages.

2 §•

När vinst, som avses i 1 § 1 morn., utbetalas eller utgives till vinnaren,

skall lotteriets anordnare eller premieobligationernas utfärdare innehålla så

stor del av vinsten, som motsvarar den stadgade skatten å densamma.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola äga tillämpning i fråga om vinst, som utfallit vid

vinstdragning å premieobligationer vilka utfärdats före nämnda dag, ävensom

beträffande annan lotterivinst, som blivit tillgänglig för lyftning före

samma dag.

1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se SFS 1939:205.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

3

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 19 § samt anvisningarna till 19 och 36 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid---i 35 §;

lotterivinst, som är underkastad beskattning jämlikt förordningen örn särskild

skatt å vissa lotterivinster, eller annan vinst i sådant penninglotteri

eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer, som i nämnda förordning

avses, och ej heller andra lotterivinster än nu nämnts, därest deras

sammanlagda värde under beskattningsåret understigit 100 kronor;

vad som i---mottagarens utbildning.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 19 §.

1. Fattigunderstöd, begravningshjälp---sista stycket).

2. Enligt förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster skall dylik

skatt erläggas för vinst i svenskt penninglotteri (varunder jämväl inbegripes

vadhållning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i

samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator vid

hästtävlingar) ävensom för vinst vid vinstdragning å svenska premieobligationer,

såvida obligationerna utfärdats efter den 31 december 1928, dock

att vinst, som ej överstiger tjugufem kronor eller, såvilt angår vinst å halvlott

i penninglotteri, tolv kronor 50 öre, är fri från dylik skatt. Likaledes

skall särskild skatt erläggas för vinst i annat här i riket anordnat lotteri,

vilken utgöres av värdepapper. Vinst, som i sådant penninglotteri eller vid

vinstdragning å sådana premieobligationer, varom ovan nämnts, tillfaller

annan än lotteriet eller obligationernas utfärdare, är icke underkastad inkomstskatt

även örn på grund av vinstens ringa belopp särskild skatt icke

skall utgöras för densamma, varemot varje annan lotterivinst, för vilken

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 19 § se SFS 1940: 876 och av anvisningarna till 36 §

se SFS 1938: 368.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

icke utgår särskild skatt, i och för sig är skattepliktig och således skall

beskattas som inkomst, om dess värde tillsammans med värdet å övriga

dylika lotterivinster (varulotterivinster, som ej bestå av värdepapper, totalisatorvinster

etc.) under beskattningsåret uppgår till minst 100 kronor.

till 36 §.

1. Vid beräkning---annan förvärvskälla.

2. För att---av realisationsvinst. Avdrag är medgivet för alla de

utgifter, som den skattskyldige under beskattningsåret haft för inköp avlottsedlar

eller för andra liknande insatser i lotteri, dock med undantag för

svenska premieobligationer samt lottsedlar eller insatser i penninglotteri av

den beskaffenhet, att för vinst i detsamma skall erläggas skatt enligt förordningen

om särskild skatt å lotterivinst och att vinsten för den skull icke

skall beskattas såsom inkomst (jfr punkt 2 av anvisningarna till 19 §). Avdrag

är sålunda medgivet för alla kostnader för inköp av lottsedlar i varueller

tombolalotteri, och gäller detta även om å sådan lott utfallit vinst, som

utgöres av värdepapper och därför icke skall beskattas som inkomst. Har

den skattskyldige haft annan lotterivinst än vinst i sådant penninglotteri

eller vid vinstdragning å sådana premieobligationer, som ovan nämnts, till

så litet sammanlagt belopp att densamma enligt 19 § icke är skattepliktig,

få utgifterna för lottköp eller insatser i lotteri avdragas från realisationsvinst

endast i den mån de överstigit lotterivinsten.

3. I punkt —--annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 27 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Bergquist, anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, fråga om vissa ändringar i gällande bestämmelser angående beskattning

av lotterivinster och anför därvid följande:

Inledande översikt, ifrågasatta ändringar.

Enligt gällande bestämmelser finns det två former för beskattning av

lotterivinst. Antingen utgår en för lotterivinster särskilt anordnad skatt, som

uttages på så sätt att viss proportionell andel av vinsten vid dess utlämnande

till vinnaren innehålles av lotteriarrangören för att av denne inlevereras

direkt till statsverket, eller också utgår skatt i den formen att lotterivinsten

— efter avdrag för vederbörliga omkostnader — inräknas i vinnarens

övriga inkomst och beskattas i samband med denna.

Beträffande det först angivna beskattningssättet stadgas i förordningen den

28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotteri vinster, sådan

den numera lyder, att å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning

på här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten

överstiger 25 kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri, 12

kronor 50 öre, till staten erläggas en särskild skatt utgörande 10 procent av

vinstens belopp. Skatt skall dock icke utgöras för vinst, som utfallit å lott

eller obligation, vilken icke blivit avyttrad, och ej heller för vinst, som ej av

vinnaren uttages. Under penninglotteri inbegripes vadhållning, som enligt

Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i samband med idrottstävlingar

(tippning), dock ej vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar,

vilken sistnämnda form av vadhållning sålunda är undantagen från

förordningens bestämmelser. Undantagna från dessa äro också enligt meddelade

övergångsbestämmelser vinster å premieobligationer, vilka utfärdats

före den 1 januari 1929 (1889 och 1893 års teaterobligationer).

Rörande uppbörd och redovisning av den skatt, som utgår enligt den

nu angivna förordningen, stadgas däri samt i en särskild kungörelse i äm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

net den 21 december 1928 (nr 486), att lotteriets anordnare eller premieobligationernas

utfärdare skall, när vinst utbetalas till vinnaren, innehålla

så stort belopp som motsvarar den stadgade skatten å vinsten. Därefter har

vinstutbetalaren att inom en månad efter det vinstdragningen ägt rum till

generalpoststyrelsen i 2 exemplar ingiva anmälan om dragningen, däri skall

lämnas uppgift å sammanlagda beloppet av på avyttrade lotter utfallna vinster

om mer än 25 kronor. Samtidigt skall den å dessa vinster belöpande skatten

av vinstutbetalaren inbetalas till generalpoststyrelsen, som förser det ena

exemplaret av anmälan med enkla beläggningsstämplar till belopp, motsvarande

den erlagda skatten, och, sedan stämplarna makulerats, återställer

detta exemplar till vederbörande. Skatt skall sålunda inbetalas även för

vinst, som eventuellt ej kommer att uttagas. Sådan skatt restitueras emellertid

till vinstutbetalaren, om denne till generalpoststyrelsen ingiver ansökan

härom i viss föreskriven ordning.

Beträffande annan lotterivinst än sådan, som avses med nu angivna bestämmelser,

stadgas i gällande författningar örn inkomstskatt, att dylik vinst

skall inräknas bland vinnarens skattepliktiga intäkter, såvitt vinsten tillsammans

med övriga under beskattningsåret erhållna vinster av samma slag

uppgår till minst 100 kronor (eljest föreligger ingen skatteplikt, se 19 § kommunalskattelagen).

Vinsten skall därvid upptagas som intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet (35 § kommunalskattelagen). Avdrag får göras för utgifter

för inköp av lottsedlar i lotteri, varom nu är fråga, därvid dock skall

iakttagas, att avdrag endast får göras från intäkter, som bestå av lotterivinster

eller realisationsvinster, samt att, om den skattskyldige haft lotterivinster

av ifrågavarande slag till mindre sammanlagt belopp än 100 kronor,

utgifterna för lottköp få avdragas från realisationsvinst endast i den mån de

överstigit lotterivinsterna (36 § kommunalskattelagen med anvisningar). I

kontrollsyfte är föreskrivet, att envar, som vid vinstdragning å här i riket

utfärdade premieobligationer erhållit vinst, vilken uppgått till minst 1,000

kronor och för vilken icke skall utgöras skatt enligt förordningen den 28

september 1928, nr 376, är skyldig att härom avgiva särskild uppgift, som

vid vinstmedlens lyftande skall avlämnas till obligationernas utfärdare för

att av denne vidarebefordras till vederbörande taxeringsmyndighet (42 §

taxeringsförordningen). Frånsett sistnämnda bestämmelse, som numera har

en mycket begränsad räckvidd, då den blott avser 14 vinster örn året i de

båda teaterobligationslotterierna, finnas inga föreskrifter angående kontroll

å att lotterivinster verkligen bliva i vederbörlig ordning deklarerade till

beskattning.

Undantagna från den särskilda lotterivinstskatten enligt förordningen den

28 september 1928 äro sålunda alla vinster i varulotterier. Dessa vinster skola i

stället — om de under loppet av ett år för samma vinnare uppgå till sammanlagt

minst 100 kronor — hos vinnaren beskattas såsom vanlig inkomst.

I detta sammahang må erinras, att enligt gällande förordning örn stämpelavgiften

lottsedel i varulotteri, som anordnas med Kungl. Maj:ts tillstånd,

skall förses med en stämpel av 10 öre för varje lottsedel. Sådan stämpelav
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

7

gift utgår däremot icke för lottsedel i penninglotteri. Före den 1 januari 1939

var förhållandet i sistnämnda avseende ett annat, i det enligt då gällande bestämmelser

lottsedel i penninglotteri skulle stämpelbeläggas med 20 öre för

varje hel krona av lottsedelns pris.

Vidare må framhållas, att lotteriföretagen såsom sådana äro frikallade från

inkomstbeskattning för sin behållning å lotterierna. Beträffande aktiebolaget

Tipstjänst och Svenska penninglotteriet aktiebolag framgår detta av direkta

bestämmelser i 53 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, och beträffande andra förekommande lotteriföretag

följer detta av författningarnas allmänna bestämmelser.

I en vid 1941 års riksdag inom första kammaren av herr Velander väckt

motion (nr 40) påtalades den olikformighet, som rådde i fråga om beskattning

av lotterivinster, i det att skatt å penningvinster under alla förhållanden endast

uppginge till 10 procent av vinstens belopp, medan skatten å lika värdefulla

vinster i varulotterier (som exempel nämndes vinster bestående av premieobligationer,

fastigheter eller automobiler) kunde bliva mångdubbelt

större.

I anledning av nämnda motion erinrade 1941 års bevillningsutskott (betänkande

nr 16), hurusom t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström i sitt samma

år avgivna betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkommande av

tidigare inbetalning av utskylder föreslagit, att beskattningen av sådana lotterivinster,

där skatten ej redan nu uttages vid källan, skulle utbrytas ur inkomstbeskattningens

ram samt att omhänderhavandet av denna beskattning i

stället skulle läggas å länsstyrelserna på sätt redan nu är fallet beträffande

beskattningen av gåvor. Efter att jämväl lia redogjort för den bristande överenstämmelsen

i principerna för beskattning av lotterivinster av olika slag anförde

utskottet:

Denna olikformighet i beskattningen medför bl. a. att--— sådana

vinster i varulotterier, som utgöras av premieobligationer, drabbas av väsentligt

hårdare beskattning än vinster av motsvarande storlek i penninglotterier.

En sådan ordning är icke tillfredsställande och torde för övrigt icke överensstämma

med syftet med den särskilda skatten å lotterivinster. Det torde kunna

antagas att på sätt hittills varit fallet med premieobligationer jämväl andra

därmed likställda obligationer komma att användas såsom vinster i varulotterier.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet skäl tala för sådan ändring

av gällande bestämmelser, att vinster i form av premieobligationer eller därmed

jämställda värdehandlingar böra underkastas beskattning efter i huvudsak

samma regler som nu gälla i fråga örn vinster i penninglotterier. Utskottet

får därför förorda, att denna fråga snarast göres till föremål för utredning

samt att därvid beaktas det förhållandet, att vinster av beskaffenhet som ovan

berörts ofta icke helt kunna likställas med rena penningvinster. Under de senaste

åren hava skattesatserna vid den ordinarie beskattningen måst avsevärt

skärpas. Skatteprocenten enligt 1928 års förordning örn särskild skatt å vissa

lotterivinster har däremot icke ändrats, sedan sistnämnda skatt infördes. Vid

den av utskottet nu förordade utredningen finner utskottet önskvärt att jämväl

överväges, huruvida icke skäl föreligger, att skatteprocenten enligt nyssnämnda

förordning i nuvarande statsfinansiella läge bringas i närmare överensstämmelse

med gällande skattesatser vid den ordinarie beskattningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Beträffande motionärens förslag i övrigt må framhållas, att enligt gällande

bestämmelser kunna även andra slag av vinster i varulotterier än förenämnda

stundom drabbas av hårdare beskattning än örn reglerna för den särskilda

skatten å lotterivinster vore tillämpliga. De vinster, varom nu är fråga, torde

emellertid i regel icke uppgå till några mera betydande belopp, och den nuvarande

ordningen i fråga om beskattningen av dessa vinster torde därför

icke vålla de skattskyldiga samma olägenheter som beträffande sådana

vinstex-, som utgöras av premieobligationer. På grund härav och då frågan om

beskattningen av lotterivinster i allmänhet genom det ovan angivna förslaget

(Sandströms) är underställd Kungl. Majits prövning, anser sig utskottet icke

böra biträda^ motionärens förslag om en särskild utredning rörande beskattningen

av sådana lotterivinster, som endast utgöras av varor.

Utskottet hemställde, att l-iksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit ville föranstalta om utredning angående beskattningen

av sådana vinster i varulotterier, som utgöras av premieobligationer eller därmed

jämställda värdehandlingar, samt för riksdagen snarast möjligt framlägga

de förslag, som kunde av utredningen föranledas.

I skrivelse den 17 maj 1941 (nr 234) gjorde riksdagen framställning i enlighet

med utskottets hemställan.

I anledning av denna riksdagens skrivelse har inom finansdepartementet

utarbetats en den 7 februari 1942 dagtecknad promemoria angående ifrågasatta

ändringar i gällande bestämmelser örn beskattningen av lotterivinster.

I promemorian framhölls att t. f. underståthållaren Sandströms förslag i

fråga om beskattning av lotterivinster icke inom den närmaste tiden torde

komma att föranleda någon åtgärd från Kungl. Majus sida, varefter såsom

särskilda spörsmål upptagits till behandling dels frågan i vad mån vinster i

varulotterier överhuvud taget böra underkastas beskattning jämlikt förordningen

den 28 september 1928 om den särskilda lotterivinstskatten och till

följd härav frikallas från den vanliga inkomstbeskattningen, dels ock frågan

örn eventuell höjning av skattesatsen för den särskilda lotterivinstskatten.

Den särskilda lotterivinstskattens tillämpning å vinster

i varulotterier. I

I promemorian lämnades till en början en redogörelse för uttalanden, som

gjorts i denna fråga under förarbetena till 1928 års förordning om den särskilda

skatten (se härom proposition år 1928 nr 213, sid. 211 och följande).

Härefter anfördes:

Enligt gällande lotteriförordning få endast mindre lotterier (lotterier, där

insatserna icke överstiga ett sammanlagt belopp av 5,000 kronor) anordnas

utan tillstånd av Kungl. Majit. Vinsterna i dessa mindre lotterier få enligt

bestämmelser i samma förordning icke utgöras av värdepapper. I övrigt

föreskrives beträffande de föremål, varav vinsterna skola bestå, endast, att

varor, vilka användas som vinster, skola — frånsett vinster i de allra minsta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

lotterierna, vilkas värde ej får överstiga 5 kronor, eller vinster, som bestå

av skänkta föremål — vara frambragta eller tillverkade inom landet samt

att, om presentkort förekomma, dessa skola vara så beskaffade, att de möjliggöra

förvärv av dylika varor.

I de lotteritillstånd, som meddelas av Kungl. Maj:t, brukar Kungl. Majit,

om man bortser från tillstånd till s. k. båtlotterier o. dyl., lämna föreskrifter

örn lotternas antal, lottpriset, minsta sammanlagda vinstvärdet samt —

om lotteriet är av något större omfattning — ungefärliga värdet å högsta

vinsten. I fråga örn vinsternas beskaffenhet brukar i övrigt angivas, örn

någon vinst får utgöras av statens premieobligationer eller försvarsobligationer

och örn någon vinst får utgöras av fastighet (sportstuga eller dylikt).

I så fall angives också i allmänhet till vilket antal sådana vinster få förekomma.

Någon uppgift örn till vilket belopp eller till vilket värde nämnda

föremål få ingå bland vinsterna lämnas däremot icke. Vad angår övriga

vinster brukar endast föreskrivas, att de skola, i den mån de icke bestå av

skänkta föremål, utgöras av för lotteriet direkt från tillverkare inköpta

svenska hantverks-, slöjd-, industri- eller konstalster eller ock, dock huvudsakligen

beträffande de lägre vinsterna, av presentkort, gällande såsom betalningsmedel

hos ett flertal affärer, som huvudsakligen tillhandahålla varor

av svensk tillverkning. Beträffande värdet å vinsterna brukar angivas,

att detta ej må upptagas högre än gällande detaljhandelspris eller, örn detaljhandelspriset

ej med bestämdhet kan utrönas, högre än inköpspriset,

dock att värdet å hemslöjds- eller hantverksalster liksom å skänkta varor i

senare fallet får upptagas till pris, som åsättes efter .värdering av opartisk

sakkunnig.

1 de lotteritillstånd, som Kungl. Maj:t lämnat under åren 1940 och 1941,

ha av värdepapper endast tillåtits statens premieobligationer och försvarsobligationer.

Därvid har i allmänhet angivits, att en vinst (i några fall 2

och i ett fall 3 vinster) fått utgöras av premieobligationer eller — efter

lotteriarrangörens fria val — av premie- eller lörsvarsobligationer. Vad

angår sistnämnda obligationer har dessutom i några under år 1940 lämnade

tillstånd givits en allmän föreskrift örn att vinster med ett värde av 50

kronor eller däröver må utgöras av sådana obligationer.

En undersökning av vinstförteckningarna för de största under åren 1940

och 1941 av Kungl. Majit medgivna varulotterierna (19 olika företag)

visar, att de högsta vinsterna i dessa genomgående utgjorts av statens premieobligationer.

Återstående större vinster lia oftast utgjorts av en sportstuga,

en villa eller dylikt, merendels jämte tomt, därvid platsen för tomten

ofta fått väljas av vinnaren. Presentkort för inköp i en eller flera affärer

lia förekommit i stor utsträckning både bland de större och bland de mindre

vinsterna. Övriga vinster lia huvudsakligen utgjorts av försvarsobligationer

(i lotterierna under 1941 dock endast i ringa utsträckning), möbler,

husgerådssaker och sportartiklar såsom cyklar, skidor m. m. Automobiler,

motorcyklar och motorbåtar, som tidigare i stor utsträckning torde lia förekommit

bland de större vinsterna, saknas av förklarliga skid så gott som

helt i de undersökta vinstlistorna.

I de lotterier, som anordnas utan tillstånd av Kungl. Maj:t, torde vinsterna

merendels utgöras av klädespersedlar, husgerådssaker och dylika

föremål. I elt flertal fall har emellertid Kungl. Majit under 1940 och 1941

medgivit rödakorsföreningar, luftskyddsföreningar m. fl. rätt att vid dylika

lotterier använda försvarsobligationer som vinster. Dessa medgivanden synas

dock vart för sig ha avsett ganska små belopp, och sammanlagt torde

värdet av de i enlighet härmed utlottade vinsterna endast röra sig örn några

tusen kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

Angående möjligheterna för genomförande av den särskilda skatten beträffande

vinster i varulotterier anfördes härefter i promemorian:

En nödvändig förutsättning för tillämpning av bestämmelserna örn

den särskilda lotterivinstskatten å vinster i varulotterier torde få anses vara,

att vinsterna utgöras antingen av föremål, som äro lätta att realisera i

allmänna marknaden och vilkas omedelbara saluvärden sålunda utan svårighet

kunna fastställas, eller också av föremål, som — oavsett de åtgärder,

som kunna komma att föreskrivas för beskattningen — undergått eller

komma att undergå en officiell värdering av något slag. Det synes därför

utan vidare vara klart, att det icke kan ifrågakomma att belägga vinster,

som bestå av exempelvis en segelbåt i ett båtlotteri eller ett konstverk i

ett konstlotteri, med den ifrågavarande skatten, och detsamma torde gälla

även för vinster, som utgöras av klädespersedlar, husgerådssaker, sportartiklar

och dylikt. Däremot synas vinster, som utgöras av värdepapper,

lämpa sig väl för skatten, såvitt värdepapperen äro börsnoterade. Slutligen

skulle man kunna tänka sig beskattningens genomförande även beträffande

vinster, bestående av presentkort eller fastigheter.

Vad då först angår vinster, som utgöras av börsnoterade värdepapper, är

det ju lätt att fastställa det omedelbara saluvärdet på en sådan vinst, och det

är ju ingen orättvisa mot vinnaren att beräkna skatten på detta värde, eftersom

han omedelbart kan förvandla vinsten i reda pengar till belopp, motsvarande

samma värde. Detta medför också, att det icke behöver uppstå några

komplikationer vid skatteuppbörden, i det lotteriarrangören, örn vinnaren icke

kan eller vill betala skatten kontant, kan innehålla och utan större besvär

låta försälja så stor del av vinsten, att köpeskillingen täcker skatten.

Beträffande vinster, som utgöras av presentkort, torde dylika vinster kunna

sägas ha ett saluvärde, motsvarande det angivna priset på presentkorten, under

förutsättning att dessa icke äro utställda på alltför stora belopp samt gälla

för inköp i ett flertal affärer. Emellertid har det visat sig vid undersökningen

av vinstlistorna för de större varulotterierna, att presentkort eller anvisningar

på 1,000 kronor och mera ingå bland vinsterna, och vidare att dessa ofta gälla

för inköp i en enda affär eller t. o. m. för inköp av endast visst slag av varor i

en enda affär. I dylika fall torde det vara svårt att avyttra presentkorten utan

reducering av priset under det belopp, varå de lyda. Härtill komma svårigheter

vid uppbörden. Då man icke gärna kan ålägga lotteriarrangören

skyldighet att för skattens uttagande låta försälja vinsten eller erforderlig

del därav, återstår endast att lita till att vinnaren betalar skatten kontant,

då han lyfter vinsten. Den situationen kan ju emellertid uppstå, att vinnaren

icke förmår erlägga det mot skatten svarande beloppet. Ur vinnarens

synpunkt skulle detta innebära, att han helt enkelt icke kunde lösa ut sin

vinst. Även örn man kunde antaga, att en vinnare i dylikt fall alltid skulle

kunna anskaffa det erforderliga beloppet genom att avyttra vinsträtten, skulle

arrangemanget ändå icke vara tillfredsställande, eftersom avyttringen under

sådana förhållanden säkerligen ofta finge ske till betydligt underpris.

Vad angår vinster, som utgöras av fastigheter, så vore ju anledningen till

att man skulle belägga just en sådan vinst med den särskilda skatten att man

kan använda sig av fastighetens taxeringsvärde som grundval för skatteberäkningen.

Emellertid försvåras detta av att en dylik vinst vid utlämnandet i

allmänhet endast torde bestå av en anvisning på en monteringsfärdig byggnad

jämte visst kontant belopp för inköp av tomt och uppmonteringen samt

att den fastighet, som vinsten motsvarar, därför först efter en längre tid föreligger

i sådant skick, att den kan bliva föremål för fastighetstaxering. Härtill

komma alla de olägenheter, vilka ovan angivits gälla för uppbörden av

skatt, som påförts vinster bestående av presentkort.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Den särskilda lotterivinstbeskattningen torde sålunda i den form vari den

för närvarande föreligger icke lämpa sig för andra vinster i varulotterier än

sådana, som utgöras av börsnoterade värdepapper. Å andra sidan synas alla

dylika vinster lika lämpade för skatten, och någon anledning att inskränka

tillämpningen av densamma till endast vissa vinster av detta slag, t. ex. till

sådana som bestå av premieobligationer eller försvarsobligationer, synes därför

— om Kungl. Maj:t skulle komma att tillåta användning av andra börsnoterade

värdepapper som vinster — icke förefinnas.

Sedan i promemorian sålunda fastslagits, att den särskilda skatten borde

tillämpas jämväl å vinster, bestående av börsnoterade värdepapper, framhölls

däri, att denna utvidgning av skattens tillämpningsområde lämpligast syntes

kunna ske genom att i 1 § 1 moni. första stycket förordningen den 28 september

1928, nr 376, angåves, att den särskilda skatten skulle utgå jämväl för sådan

vinst i varulotteri, som utgjordes av värdepapper, noterade å svensk börs,

ävensom att det värde å vinsten, efter vilket skatten vore att beräkna, skulle

bestämmas efter vederbörande värdepappers notering den dag, då vinsten

bleve för vinnaren tillgänglig för lyftning, eller, om värdepapper av ifrågavarande

slag icke noterades denna dag (premieobligationer vore t. ex. föremål

för dragning), efter noteringen närmast föregående dag, då sådan förekommit.

Beträffande tolkningen av de sålunda ifrågasatta föreskrifterna örn värderingen

erinrades örn att beteckningen börsnoterat värde förekomme i 10 §

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som handlade örn

beräkning av tillgångsvärden vid förmögenhetsbeskattningen, och att beteckningen

i praxis ansetts avse värdet enligt betalkursen, örn avslut i vederbörande

papper förekommit å börsen, men eljest värdet enligt köpkursen för

papperet.

Angående erforderliga ändringar i kommunalskattelagen anfördes:

I 19 § stadgas, att till skattepliktig inkomst icke skall räknas vinst i lotteri

av den beskaffenhet, att för vinster i lotteriet skall erläggas särskild skatt. Därigenom

undgå för närvarande alla vinster i dylikt lotteri och sålunda även

t. ex. de icke skattepliktiga 25-kronorsvinsterna i svenska penninglotteriet

inkomstbeskattning. Så generös kan man icke gärna vara, när° det gäller

vinster i de här avsedda varulotterierna, vilket föranleder, att ifrågavarande

§ måste i viss mån omredigeras. Även p. 2 av anvisningarna till 19 § behöver

skrivas örn. Enligt p. 2 av anvisningarna till 36 § är avdrag medgivet för alla

utgifter för inköp av lottsedlar, dock med undantag för lottsedlar i lotteri

av den beskaffenhet att för vinst i detsamma skall erläggas särskild skatt. Örn

denna bestämmelse finge kvarstå oförändrad, skulle detta innebära, att alla

utgifter för lottsedlar i varulotterier med någon värdepappersvinst bleve undantagna

från avdragsrätten. Att vägra avdrag för alla dylika utgifter vöre ju

emellertid icke konsekvent. Å andra sidan fordrar konsekvensen egentligen,

att man icke medgiver avdrag för kostnad för lottsedel, varå en värdepappersvinst

i varulotteri utfallit. Huruvida kostnaden för just en sådan lott är

avdragsgill eller ej, synes dock ur beskattningssynpunkt vara av så ringa betydelse,

att det icke leinar sig att meddela särskilda bestämmelser för detta fall.

Avdrag synes sålunda som hittills böra medgivas för alla utgifter för lottsedlar

i varulotterier, vilket i sin tur innebär, att endast utgifter för lottsedlar i

svenskt penninglotteri böra vara undantagna från avdragsrätten.

Bestämmelserna örn avdrag för utgifter för inköp av lottsedlar gälla givet
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

vis även beträffande avdrag för andra insatser i lotteri, t. ex. insatser vid tippning.

Då detta ej direkt framgår av författningstexten i dess nuvarande lydelse,

synes ett förtydligande härutinnan böra ske.

Vid promemorian funnos fogade författningsutkast, vilka torde få såsom

bilaga fogas vid dagens statsrådsprotokoll.

I promemorian förutsattes, att vissa ändringar jämväl skulle ske i kungörelsen

den 21 december 1928 (nr 486) om uppbörd och redovisning av särskild

skatt å vissa lotterivinster samt i deklarationsformulär nr 3 a.

Härefter anmärktes i promemorian, att med den föreslagna anordningen

följde, att till viss vinst hörande värdepapper alltid borde förekomma i sådana

valörer att den vinnaren tillkommande andelen av vinsten kunde jämnt

avdelas och att Kungl. Maj:t därför vid meddelande av lotteritillstånd i framtiden

borde föreskriva icke blott hur många vinster, som finge bestå avvärdepapper,

utan även att dylika vinster skulle vara så beskaffade, att vinnarens

andel kunde utlämnas endast i sådana (t. ex. med en skattesats av

20 procent, som i promemorian senare föreslås, att antalet till viss vinst hörande

premieobligationer skulle vara jämnt delbart med 5). Vidare framhölls,

att något tillstånd till arrangörer av mindre lotterier att såsom vinster

använda försvarsobligationer eller dylikt efter genomförande av de föreslagna

bestämmelserna icke borde ifrågakomma.

Vad angår den praktiska betydelsen av den föreslagna ändringen i bestämmelserna

om beskattningen av värdepappersvinster hade enligt promemorian

en approximativ beräkning givit vid handen, att premieobligalionsvinsterna

i de år 1940 medgivna lotterierna uppgått till ett värde av något över 500,000

kronor och i de år 1941 medgivna till ett värde av något över 600,000 kronor

samt att motsvarande siffror beträffande försvarsobligationer vore för

vissa större lotterier (någon beräkning rörande förekomsten av sådana i samtliga

medgivna lotterier hade ej kunnat göras) omkring 100,000 kronor respektive

några hundra kronor. För att giva en föreställning om proportionen

mellan värdet å värdepappersvinster samt värdet å övriga vinster i

varulotterierna uppgavs slutligen, att de i lotteritillstånden nämnda båda år

föreskrivna minsta värden, som vinsterna i respektive lotterier skulle besitta,

för vartdera året utgjort sammanlagt omkring 3,000,000 kronor.

över författningsutkasten och promemorian ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i

riksgäldskontoret, Överståthållarämbetet ävensom länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus samt Malmöhus län. Överståthållarämbetet har vid sitt utlåtande

fogat infordrade yttranden från taxeringsintendenten vid ämbetet samt

Svenska penninglotteriet aktiebolag och aktiebolaget Tipstjänst.

Kammarrätten har i huvudsak intet att erinra mot de ifrågasatta författningsändringarna

men anmärker beträffande de föreslagna bestämmelserna

om värderingen av vinsterna i och för skattepåföringen, att dessa bestämmelser

skulle kunna medföra tveksamhet vid tillämpningen, då dels kursen

å ett värdepapper kunde växla under en och samma börsdag och dels kurs
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

13

sättningen i vissa fall kunde vara beroende av särskilda omständigheter, såsom

huruvida ett avslut i premieobligationer avsett ett större antal i nummerföljd

(t. ex. en hel serie) eller endast enstaka nummer m. m. En fast beräkningsgrund

skulle erhållas därest vinstvärdet beräknades efter kostnaden

för inköp av de värdepapper, som överlämnades till vinnaren. Ett sådant beräkningssätt

förutsatte emellertid, att de värdepapper, som skulle utgivas

till vinnaren, verkligen inköptes före utgången av tiden för skattens erläggande.

Statskontoret anför:

Statskontoret delar den i promemorian uttalade uppfattningen, att den särskilda

lotterivinstbeskattningen i den form den för närvarande föreligger icke

torde lämpa sig för vinster, som bestå av fastigheter, presentkort eller varor

av ett eller annat slag. Men ämbetsverket måste även finna det tveksamt, om

denna beskattningsform kan användas i fråga örn vinster, som utgöras av

värdepapper. I varje fall synes det uteslutet, att anordnaren av lotteri skulle

— såsom i promemorian förutsatts — kunna underlåta att inköpa och tillhandahålla

vinnaren värdepapper till hela det i vinstförteckningen angivna

nominella beloppet. Vinnaren torde alltid hava ett berättigat anspråk på att

utfå hela sin vinst i värdepapper och kan även hava ett direkt intresse härav,

vilket torde framgå av följande exempel.

Ett visst värdepapper, som till ett nominellt belopp av 10,000 kronor utgör

vinst i ett lotteri, är första vinstutdelningsdagen börsnoterat till sitt nominella

värde, men någon månad senare, då vinnaren inställer sig för att lyfta sin

vinst, har kursen å värdepapperet i fråga stigit till 110. Enligt promemorian

skulle anordnaren av lotteriet — vid en skattesats av 20 procent —- i ett dylikt

fall endast hava inköpt värdepapper till ett belopp av 8,000 kronor, medan

återstående 2,000 kronor innehållits för att i sinom tid inlevereras till statsverket

såsom skatt. De värdepapper, som erbjudas vinnaren, äro således å

lyftningsdagen värda 8,800 kronor. Han har dock uppenbarligen skäl att

fordra att — mot erläggande av skattebeloppet, 2,000 kronor — utfå hela den

utfästa vinsten av värdepapper å nominellt 10,000 kronor, vilka å lyftningsdagen

representera ett värde av 11,000 kronor.

Emellertid uppstå svårigheter även för det fall, att lotteriarrangören kan

erbjuda vinnaren hela den utfästa vinsten i värdepapper. Saknar vinnaren

förmåga att erlägga skatten kontant, bör nämligen arrangören icke äga innehålla

mer av värdepapperen än som efter börsnoteringen å lyftningsdagen

svarar mot skatten, vilken i ovan anförda exempel skulle utgöra värdepapper

till ett nominellt belopp av 1,818 kronor 18 öre. Att undvika denna svårighet

genom att till utgångspunkt vid beskattningen taga värdepapperets

värde den dag, då vinsten verkligen lyftes, synes även kunna leda till föga

önskvärda konsekvenser.

Den särskilda lotterivinstbeskattningen torde sålunda svårligen i oförändrad

form kunna användas på andra vinster än penningvinster.

Statskontoret vill emellertid ifrågasätta, huruvida icke den skattekraft, som

förefinnes hos spelarna och framförallt vinnarna i ett varulotteri, skulle kunna

utnyttjas genom en beskattning efter i stort sett följande linjer.

Tillstånd av länsstyrelse eller — då insatssumman överstiger 5,000 kronor

— av Kungl. Majit uppställes såsom villkor för anordnande av lotteri med

vinster av högre värde än 100 kronor. Vidare föreskrives, att vid ansökan örn

dylikt tillstånd skall fogas preliminär vinstförteckning med angivande, bland

annat, dels av hela det för vinster avsedda beloppet dels ock av det belopp,

som tänkts tagas i anspråk för vinster, värda över 100 kronor. Beviljas till
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 213.

stånd till lotteriet, meddelas samtidigt beslut, varigenom båda dessa belopp

fastställas efter avdrag av förslagsvis 20 procent av det för sistnämnda vinster

avsedda beloppet. Samtidigt ålägges anordnaren av lotteriet att inom viss angiven

tid till statsverket inbetala det belopp, vilket sålunda avdragits. Uppbörd

och redovisning torde kunna verkställas på ungefär samma sätt, som för närvarande

tillämpas beträffade den särskilda lotterivinstskatten. Rätt till restitution

för det fall, att vinst utfaller å icke försåld lott, eller om vinst icke lyftes,

synes ej erforderlig.

Statskontoret framhåller, alt vid genomförande av dess sålunda angivna

förslag vid den vanliga inkomstbeskattningen torde kunna bortses från alla

vinster i lotterier och därmed jämförliga spel med undantag för vinster å vadhållning

medelst totalisator vid hästtävlingar. Härutinnan erinrar statskontoret,

att Överståthållarämbetet i utlåtande över en i december 1934 inom finansdeparementet

utarbetad promemoria angående beskattning av tipsvinster

(se proposition år 1935 nr 43, sid. 12) föreslagit, att även totalisatorvinster

skulle frikallas från vanlig inkomstbeskattning samt att ersättning

för den skatteförlust det allmänna härigenom kunde anses lida skulle uttagas

genom inflytande vadhållningsmedel, förslagsvis med 5 procent av insatsernas

sammanlagda belopp. Statskontoret anser sig böra förorda ett genomförande

av detta förslag.

Överståthållarämbetet är av den uppfattningen, alt den särskilda lotterivinstskatten

i sin nuvarande form svårligen låter sig genomföras för andra

vinster i varulotterier än sådana, som bestå av värdepapper. Ämbetet förordar

emellertid en anordning liknande den, som föreslagits av statskontoret.

Ämbetet ifrågasätter sålunda, att saken skulle ordnas på sådant sätt

att lotteriets arrangör redan i samband med inköp av respektive vinster —

oavsett om de bestode av värdepapper eller andra varor — skulle avsätta

viss procent av det då beräknade värdet till skatt, d. v. s. att det sammanlagda

vinstvärdet från början skulle beräknas med en mot skatteavdraget svarande

reduktion. Av det avsatta skattebeloppet skulle arrangören vara skyldig

redovisa så stor del som svarade mot antalet försålda lotter i förhållande

till hela antalet lotter i vederbörande lotteri. Någon hänsyn till örn

vinsterna uttoges eller ej behövde då icke tagas. Lottdragningen, kunde

ju utfalla jämförelsevis ojämnt, men i det långa loppet skedde en utjämning

i detta avseende. Med detta arrangemang, som borde bliva enkelt i

tillämpningen, vunne man vissa fördelar utöver den som läge i ett enhetligt

system för beskattningens anordnande. Sålunda bleve alla vinster

endast föremål för statlig beskattning, ej som nu i vissa fall statlig och

i andra fall såväl kommunal som statlig, vilket sistnämnda måste betraktas

såsom mindre rationellt. Vidare skulle icke, såsom hittills säkerligen

ofta varit fallet på grund av underlätet fullgörande av deklarationsskyldigheten,

någon del av vinsterna undgå beskattning. Slutligen hade man att

räkna med vinstens värde allenast vid en tidpunkt, under det att — såvitt

anginge värdepapper — med det i promemorian föreslagna systemet skatten

skulle beräknas efter värdet vid en viss tidpunkt, medan realisation av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 213.

15

det innehållna värdepapperet eller de innehållna värdepapperen kunde komma

att ske till ett vid en senare tidpunkt gällande värde, som tilläventyrs

på grund av ändrad notering vore endera högre eller lägre än det förstnämnda.

Om den väg, som sålunda föreslagits av Överståthållarämbetet, skulle befinnas

icke vara framkomlig, tillstyrker ämbetet i allt fall en utsräckning

av den särskilda skattens tillämpningsområde i överensstämmelse med det

i promemorian framlagda förslaget.

I övriga yttranden ha inga erinringar riktats mot de i promemorian framförda

synpunkterna i nu förevarande del.

Såsom bevillningsutskottet vid 1941 års riksdag framhöll torde det vara Departementsönskvärt,

att sådana vinster i varulotterier som utgöras av premieobligatio- chefenner

eller därmed jämställda värdehandlingar underkastas beskattning efter i

huvudsak samma regler som nu gälla i fråga om vinster i penninglotterier.

Förslag till härför erforderliga lagstiftningsåtgärder har framlagts i den

inom finansdepartementet upprättade promemorian. Enligt förslaget skall

skatt med viss procent utgå å sådan vinst i här i riket anordnat varulotteri,

som utgöres av värdepapper, noterade å svensk börs. Det föreslås vidare, att

vinstens belopp skall beräknas efter de i vinsten ingående värdepapperens

notering den dag, då vinsten blir tillgänglig för lyftning, eller, om värdepapper

av detta slag icke då noteras, efter närmast föregående notering,

ävensom att vid utbetalningen av vinsten skall innehållas så stor del av densamma

som motsvarar skatten. En förutsättning för förslagets genomförande

har i promemorian angivits vara, att värdepappersvinstema hädanefter

komma att bestå av ett sådant antal värdepapper som möjliggör ett dylikt

innehållande. Förslaget innebär slutligen, att någon inkomstskatt för dylika

lotterivinster icke längre skall förekomma.

Förslaget har härutinnan avstyrkts allenast av statskontoret, som uttalat

tvekan rörande möjligheten att i fråga om värdepapper använda en dylik

beskattningsform och i varje fall funnit det uteslutet att anordnaren av ett

lotteri skulle kunna underlåta att tillhandahålla vinnaren värdepapper till

hela det i vinstförteckningen angivna nominella beloppet. I anledning härav

må understrykas, att enligt förslaget vid utbetalningen av vinsten skall

innehållas så stor del av densamma som motsvarar skatten, varjämte må

tilläggas att, enligt vad jag inhämtat, nu ifrågavarande vinster regelmässigt

pläga avse obligationer till ett visst värde, icke lill ett visst nominellt belopp.

Något hinder för en anordning i huvudsaklig överensstämmelse med promcmorieförslaget

synes därför icke föreligga, under förutsättning dock att

vinsterna kunna uppdelas på ett för beskattningen lämpligt sätt. Till denna

fråga återkommer jag senare.

Stalskontoret och Överståthållarämbetet ha ifrågasatt, huruvida icke i

stället den nuvarande inkomstbeskattningen beträffande vinster i varulotterier

borde ersättas nied en skyldighet för lotteriarrangörerna att direkt till

statsverket inleverera ett i förhållande till värdet av vinsterna eller vissa av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

dem bestämt belopp. En sådan anordning skulle enligt min uppfattning få

ungefär samma verkningar som om det ålades lolteriarrangörerna att till

statsverket inbetala viss del av vad som influtit för försålda lotter, d. v. s.

som en stämpelavgift på lottsedlarna. Frågan om ordnandet av beskattningen

av lotterivinster så att skatten enbart komme att utgå i form av dylik stämpelavgift

har •— närmast med tanke på vinster i penninglotterier — tidigare

varit föremål för övervägande men då ansetts böra avskrivas. De skäl,

som därvid anförts mot beskattningens ordnande på detta sätt, anser jag

med samma styrka tala emot det av statskontoret och Överståthållarämbetet

nu framförda förslaget.

Jag vill alltså förorda, att beskattningen anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med promemorieförslaget.

Kammarrättens erinringar mot de i promemorian föreslagna reglerna om

värderingen av vinsterna för skattepåföringen synas böra föranleda, att

dessa regler helt uteslutas ur förslaget. De torde nämligen icke vara nödvändiga.

För närvarande utgöras förekommande värdepappersvinster huvudsakligen

av statens premieobligationer. Enligt vad jag inhämtat brukar det i de

flesta lotterier med dylika vinster tillgå så att lotteriarrangören icke inköper

obligationerna förrän efter dragningen, ibland för övrigt icke förrän vinnaren

anmäler sig för att lyfta vinsten. Härvid inköpas obligationer för ett belopp

motsvarande värdet å vinsten enligt vinstförteckningen, och antalet

obligationer, som komma att ingå i vinsten, blir sålunda beroende av noteringen

den dag inköpet sker. Skulle beloppet icke jämnt svara mot visst antal

obligationer — vid en vinst å 10,000 kronor kunna obligationerna för

exakt detta belopp vid inköp å börsen en viss dag icke erhållas utan det

mot vinstbeloppet närmast svarande antalet obligationer betingar t. ex. endast

ett pris av 9,980 kronor — inköpes ytterligare en obligation eller också

fylles vinstsumman på annat sätt, i det angivna exemplet kanske med

ett presentkort på 20 kronor. Då de värdepappersvinster, som utlämnas till

vinnarna, sålunda åtminstone i de allra flesta fall komma att hava ett värde,

som uppgår till praktiskt taget samma belopp som det i vinstförteckningen

för respektive vinst angivna beloppet, synes skatten kunna beräknas på

sistnämnda belopp. Detta innebär, att om i ett lotteri förekommer en värdepappersvinst

å 10,000 kronor, skatten med en skattesats av exempelvis 20

procent alltid skall utgöra 2,000 kronor. Inköp och utlämning av vinster

kunna efter skattens genomförande ske i samma former som hittills. Den

enda skillnaden blir att i stället för att hittills fått inköpas och tillhandahållas

obligationer för ett noterat värde inköpsdagen av (ungefär) 10,000

kronor härefter få inköpas och utlämnas obligationer till ett noterat värde

av (ungefär) 8,000 kronor. Tillämpningen av bestämmelserna örn den särskilda

skatten på värdepappersvinsterna torde med en sådan metod för

skatteberäkningen i praktiken bliva mycket enkel. Jag förutsätter därvid

att, såsom i promemorian framhållits, Kungl. Majit vid meddelande av

lotteritillstånd föreskriver villkor som möjliggöra en beskattning enligt nu

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

17

angivna riktlinjer. Vinster motsvarande värdet av allenast en eller annan

obligation av lägsta valör skulle alltså icke vidare kunna ifrågakomma.

De med anledning av beskattningen av värdepappersvinster i promemorian

föreslagna övriga författningsändringarna synas jämväl i andra hänseenden

böra bliva föremål för vissa jämkningar. Sålunda torde kravet på att

de i vinsten ingående värdepapperen skola vara börsnoterade icke behöva

upprätthållas. Därigenom möjliggöres att såsom vinst upptaga försvarsobligationer

även under teckningstiden. Enligt gängse terminologi omfattar

begreppet »varulotteri» icke tombola. Enär även tombolavinster understundom

utgöras av värdepapper, bör därför till undvikande av missförstånd

uttrycket »varulotteri» icke användas i författningstexten. I denna synas

slutligen vissa justeringar av formell art böra vidtagas.

Höjning av skattesatsen för den särskilda lotterivinstskatten.

Den särskilda lotferivinstskatten har alltsedan tillkomsten av 1928 års förordning

utgått med 10 procent av vinstens belopp.

1924 års skatteberedning, som erhållit i uppdrag att före 1928 års riksdag

verkställa utredning rörande den form, i vilken den särskilda lotterivinstbeskattningen

borde genomföras, föreslog (se proposition år 1928 nr 213,

sid. 217) en skatt med graderad skala så att den komme att utgöra, om

vinsten understege 50 kronor, 4 procent, om vinsten uppginge till 50 kronor

men icke till 100 kronor, 8 procent, och, om vinsten utgjorde minst 100 kronor,

10 procent av vinstens belopp. Skatteberedningen framhöll därvid bland

annat:

Den verksamhet, som utövades av spelarna på ett lotteri, vore icke inkomstbringande

för dem, betraktade såsom en helhet, utgn måste tvärtom i regel

för dem medföra förlust. Ur de av spelarna tillskjutna beloppen skulle betalas

stämpel till staten, omkostnader för lotteriet samt vinst för anordnare^

och blott vad därefter återstode komme tillbaka till spelarna i form av

vinster. Av de samlade insatserna, inberäknat stämpel, uti en dragning i

det svenska penninglotteriet enligt vid denna tid tillämpad spelplan eller

2,400,000 kronor återfinge sålunda spelarna blott 1,530,000 kronor eller 63.75

procent. Lotterispelarna torde också i viss utsträckning hava klart för sig,

att lotterispel vore en dålig inkomstkälla, och särskilt i fråga om mindre

tombolor, fiskdammar och dylikt torde spelarna se lotterispelet ur välgörenhetssynpunkt.

Beträffande penninglotterier och även större varulotterier

torde allmänheten däremot mera anlägga vinstsynpunkten, under det att välgörenhetssynpunkten

vore av underordnad betydelse. Det sagda gällde dock

icke det lotterispel, som premieobligationerna inbegrepe. Här vore det icke

av spelarna gjorda insatser, som fördelades mellan spelarna i form av vinster,

utan i stället utgjorde vinsterna ersättning för den ränta, som obligationernas

utfärdare eljest skulle haft att erlägga för det upplånade kapitalet, och samtliga

obligationsinnehavare, betraktade såsom en helhet, gjorde alltså en vinst,

ehuru vinsten tillfölle blott vissa av dem i stället för att, såsom fallet skulle

varit med vanlig ränta, fördelas på alla obligationsinnehavare. Även om spelandet

på vanliga lotterier — i viss motsats till premieobligationslotterier —

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 213.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

ej vöre att anse såsom en förvärvsverksamhet i vanlig mening utan endast

vore en fördelning mellan vissa av slumpen utsedda spelare av ett belopp,

som hopsamlats från samtliga, så vore emellertid därmed icke sagt, att en

beskattning av lotterivinst vore omotiverad. För vinnaren vore obestridligen

vinsten att betrakta såsom resultatet av en spekulation. I själva verket

torde kunna göras gällande, att lotterivinst lämpade sig väl för beskattning

i en eller annan form. Just dess karaktär av ren lyckovinst syntes göra,

att vinnaren icke kände skatten så hårt, och det skulle troligen för den

allmänna föreställningen förefalla oförklarligt, om lotterivinst undginge beskattning,

under det att intäkter av annan art underkastades en, ofta mycket

hård, beskattning.

I sammanhang med en därefter företagen undersökning av möjligheten

att införa den ifrågasatta skatten på olika slags lotterivinster anförde skatteberedningen.

Vad därvid först angår vinster i det svenska penninglotteriet skulle kunna

göras gällande, att dessa redan äro underkastade en särbeskattning, nämligen

genom stämpeln å lottsedlarna. På grund av denna stämpelskatt kommer en

mindre del av insatserna att tillfalla spelarna än vad som skulle varit fallet,

om stämpelskatten icke funnits och insatserna dock varit lika stora. Vill

man frikalla lotterivinst från inkomstbeskattning och i stället uttaga samma

skattebelopp på annan väg, skulle detta då enklast kunna ske genom en

lämpligt avvägd höjning av stämpelskatten. Att gå denna väg synes dock

icke vara att tillråda. Genom en beskattning av lotterivinster vill man träffa

de särskilda vinnarna, och detta sker nu genom inkomstbeskattningen. Genom

en höjning av lottsedelsstämpeln skulle man väl kunna träffa lotterispelarna

såsom en helhet med samma skatt som vid inkomstbeskattning av

vinsterna, men däremot får man ingen som helst garanti för att skatten kommer

att träffa just vinnarna, Det är snarare troligt, att även efter en förhöjning

av stämpelskatten samma vinstfördelning som nu skulle bibehållas

och att skatten alitsa skulle träffa alla lottköpare och icke blott vinnarna;

resultatet av reformen skulle blott bliva, att man befriade vinnarna från den

nuvarande inkomstbeskattningen på bekostnad huvudsakligen av de lottköpare,

som icke erhållit någon vinst. Blott en ringa del av skatten skulle

bårås av vinnarna och icke ens denna andel skulle fördelas i förhållande

till respektive vinsters storlek, utan i stället i förhållande till antalet inköpta

lottsedlar. Vid införandet av den nuvarande stämpeln å lottsedlar vailet

---ej heller avsikten att med skatten träffa vinnarna utan lott
köparna.

Skattesatsen för vinster i penninglotteriet borde enligt skatteberedningens

mening bestämmas så, att den ungefärligen motsvarade vad vinnarna skulle

haft att i genomsnitt erlägga i stats- och kommunalskatt för sina vinster,

därest dessa tagits till taxering i vanlig ordning. Härvid hade man att taga hänsyn

till att den ojämförligt största delen av spelarna och alltså även av vinnarna

torde vara att finna bland personer med relativt obetydlig annan inkomst

och att i följd härav progression i regel förekomme blott i fråga

örn de högre vinsterna. Därjämte borde skattesatsen icke sättas alltför hög

för att icke försvåra konkurrensen med de utländska lotterierna. Med hänsyn

till de nu anmärkta förhållandena torde en skattesats motsvarande 10 procent

av vinstbeloppet kunna anses lämpligt avvägd. Denna skattesats erbjöde

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

19

jämväl obestridliga fördelar därutinnan, att den medförde minsta svårigheten

vid skattens uträknande och att man vid vinsternas utbetalande icke behövde

röra sig med alltför ojämna belopp.

Som skäl för den föreslagna skattedegressionen beträffande de lägsta vinsterna

anförde skatteberedningen:

Sammanlagda antalet vinster uti en dragning i penninglotteriet utgör för

närvarande 16,307 stycken och därav äro 2,300 å 100 kronor, 6,000 å 50 kronor

och 7,000 å 25 kronor. Vid den nuvarande inkomstbeskattningen av lotterivinster

äger man under alla förhållanden avdraga kostnaden för inköp

av lotten i fråga (större avdrag äro tänkbara) och alltså skulle återstå att

beskatta 88 kronor av en vinst på 100 kronor, 38 kronor av en vins på 50

kronor och 13 kronor av en vinst på 25 kronor. Det kan vid dylikt förhållande

anses obilligt, att man efter införande av den nya skatteformen skulle

hava att erlägga 10 procent å vinstens hela belopp eller vid en vinst å 100

kronor ett belopp av 10 kronor, motsvarande 11.4 procent å nettovinsten,

88 kronor, vid en vinst å 50 kronor ett belopp av 5 kronor, motsvarande 13.2

procent å nettovinsten, 38 kronor, och vid en vinst å 25 kronor ett belopp

av 2 kronor 50 öre, motsvarande 19.2 procent av nettovinsten, 13 kronor.

Vid vinster å 100 kronor och därutöver torde man dock kunna bortse från

denna oegentlighet, men däremot torde det vara svårare att göra det vid lägre

vinster, speciellt vid vinsterna å 25 kronor. För att få rättvisa och dock icke

behöva röra sig med alltför ojämna tal borde skatten för en vinst å 50 kronor

utgöra 4 kronor eller 8 procent och för en vinst å 25 kronor utgöra 1 krona

eller möjligen 1 krona 50 öre, motsvarande respektive 4 och 6 procent å vinstbeloppet.

Olägenheterna av dylika särskilda procentsatser för de lägre vinsterna

torde icke bliva av större betydelse.

Därefter behandlade skatteberedningen vissa andra lotterivinster och anförde

därvid bl. a., att beträffande vinster å statens premieobligationer förhållandena

i stort sett vore likartade med vad som gällde för vinster i penninglotteriet.

Vid framläggande till 1928 års riksdag av förslag till bestämmelser om den

särskilda lotterivinstskatten (proposition nr 213, sid. 236 och 240 samt proposition

nr 221, sid. 4) ansåg departementschefen de av skatteberedningen

åberopade skälen för skattedegression äga full giltighet endast beträffande

mycket små vinster eller för det svenska penninglotteriets del vinsterna örn

25 kronor. Han föreslog därför, att skattefrihet skulle medgivas för vinster

örn högst 25 kronor, men att för alla övriga vinster skulle utgå skatt efter

en och samma procentsats. Den av skatteberedningen föreslagna generella

skattesatsen av 10 procent fann departementschefen vara viii avvägd och erbjuda

fördelar ur rent teknisk synpunkt. I enlighet härmed hade Kungl.

Maj:ts förslag avfattats.

1928 års riksdags särskilda utskott (utlåtande nr 1, sid. 40) lämnade Kungl.

Maj:ts förslag i denna del utan erinran. Utskottet framhöll, att vid skattesatsernas

bedömande borde ihågkommas, att lotterierna redan beskattades

med 20 procent stämpelskatt och att vid dylikt förhållande en skattesats

av 10 procent på vinsten ej torde få anses för liten. Det borde ock uppmärksammas,

att genom en alltför hög vinstbeskattning de utländska lotterierna

t

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

— vilkas vinster inkomstbeskattades men utan möjlighet till kontroll å vinsterna

— torde komma att bliva alltför förmånligt ställda i konkurrensen med

de svenska.

Under förarbetena till år 1935 vidtagna ändringar i bestämmelserna om

den särskilda lotterivinstskatten, varigenom dessa blevo tillämpliga även å s. k.

tippningsvinster, upptogs till behandling frågan, huruvida den särskilda skatten

å sådana vinster också skulle utgå med 10 procent eller örn en skärpt

skattesats borde tillämpas i avseende å dem. I den förut nämnda inom finansdepartementet

i december 1934 utarbetade promemorian uttalades med

hänsyn till vissa anförda synpunkter den uppfattningen, att skattesatsen för

tippningsvinster borde bestämmas till 20 procent. I den vid 1935 års riksdag

i ämnet avgivna propositionen, nr 43, anslöt jag mig till den meningen,

att det vore lämpligast att ha samma skattesats för de olika slagen av lotterivinster,

men förklarade mig å andra sidan icke kunna bortse från att en

skattesats å 10 procent dåmera vore väl låg för att någorlunda motsvara den

genomsnittliga vanliga inkomstbeskattningen till stat och kommun. En höjning

av skattesatsen i fråga om alla slagen av lotterivinster ansåg jag därför

böra övervägas, och därvid syntes även böra beaktas ett av Överståthållarämbetet

framfört förslag om differentiering av skattesatsen. Då jag

emellertid icke vid detta tillfälle var beredd framlägga något förslag härutinnan,

fann jag skattesatsen för tippningsvinsterna böra bestämmas till 10

procent.

Frågan örn skattesatsen för lotterivinster har även varit föremål för behandling

i t. f. underståthållaren Sandströms betänkande med allmänna riktlinjer

för åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder. Sandström

(betänkandet sid. 266) föreslog, som förut nämnts, att beskattningen av sådana

lotterivinster, å vilka bestämmelserna örn den särskilda skatten ej vore

tillämpliga, skulle utbrytas ur inkomstbeskattningens ram samt verkställas

ungefär i samma ordning som nu gäller för beskattning av gåvor. Sandström

framhöll i sammanhang härmed, att om man vid en dylik anordning bestämde

sig för att göra beskattningen proportionell — och de tidigare beträffande

lotterivinstbeskattningen anförda skälen talade enligt Sandströms mening närmast

härför — syntes skattesatsen förslagsvis kunna sättas till 25 procent, vilken

skattesats då jämväl borde införas i förordningen örn den särskilda lotterivinstskatten.

Som stöd för förslaget beträffande den sålunda angivna skattesatsen

åberopade Sandström vissa synpunkter, som han i annat sammanhang

framfört som skäl för en liknande skattesats vid föreslagen preliminär beskattning

av räntor och utdelningsbelopp. Vid behandlingen av sistnämnda

spörsmål anförde Sandström bl. a. (betänkandet sid. 412):

Tager man till utgångspunkt nuvarande skatteläge, värnskatten sålunda

inbegripen i beräkningarna, finner man, att den lägsta skatteprocent i fråga

örn den statliga beskattningen, som ifrågakommer för i utlandet bosatt person,

för närvarande utgör 11.75 procent. På förut anförda skäl synes någon

nedgång under denna procentsats icke böra ifrågakomma; det synes därför

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

21

icke tänkbart att stanna vid 10 procent, vilket framför allt i nuvarande tid

icke vore tillrådligt. I stället vill synas som om ett avdrag, fixerat till 15 procent

i fråga om statsskatten, skulle vara närmast till hands liggande, ehuru

ändock måhända väl lågt beräknat.

Då den gemensamma kommunala skattesatsen enligt vad förut anförts synes

böra bliva 8 å 10 procent, ernår man ett sammanlagt avdrag, som lämpligen

synes böra bestämmas till 25 procent, att tillämpas vid utbetalning av

räntor å bankmedel och obligationer samt utdelning å aktier; någon som helst

anledning att i dessa fall tillämpa annat än en och samma avdragsprocent

lärer icke föreligga.

I den inom finansdepartementet nu utarbetade promemorian anfördes:

Det kan antecknas, att vinsternas sammanlagda värde i förhållande till inbetalda

insatser numera utgör vid tippning — liksom förut — 50 procent

och vid deltagande i svenska penninglotteriet — efter 1938 års omorganisation

av detsamma, i samband varmed stämpelavgiften å lottsedlarna borttogs

— 66 procent. Återstoden, efter avdrag för vad som kan åtgå till omkostnader

m. m., inbetalas till statsverket, som använder en del därav till vissa

idrottsliga respektive kulturella ändamål och låter resten ingå i den allmänna

budgeten. Sålunda ha enligt den senaste statsverkspropositionen av

däri för budgetåret 1942/43 beräknade intäkter å 25,000,000 kronor 7,250,000

kronor avsatts för dylika särskilda ändamål och 17,750,000 kronor tillförts

den allmänna budgeten.

Om man vill öka statsverkets inkomster från nämnda båda lotterier, som

absorbera den övervägande delen av här i landet förekommande lotterispel,

kan detta ske antingen därigenom att man höjer vinstskatten eller därigenom

att man beskär vinnarnas andel av insatserna genom att minska vinsternas

storlek eller antal. Verkan blir ju i båda fallen densamma. Om man nu vill

genomföra det först angivna alternativet, vilket synes vara ur flera synpunkter

att föredraga, synes man emellertid icke kunna helt bortse från att

avsevärda belopp av insatserna från lotterideltagarna direkt tillföras statsverket

och att dessa belopp till betydande del ersätta den tidigare stämpelavgiften.

Någon hänsyn synes också böra tagas till att en lotterivinst aldrig utgör

nettoinkomst för vinnaren, som ju alltid måst göra utgifter för insatsen i

lotteriet. Oftast torde lotterivinsterna utgöra frukten av ett regelbundet deltagande

i lotterispel, och därför är otvivelaktigt nettobehållningen — för år

räknat — för de flesta vinnarna av betydligt blygsammare omfattning än

vinsternas bruttobelopp, varå skatten uträknas.

Tagas nu anförda omständigheter i betraktande, vill det synas, som örn en

fördubbling av den nuvarande lotterivinstskatten kan anses innebära en

lämplig avvägning. I det härvid fogade utkastet till ändringar i förordningen

örn den särskilda lotterivinstskatten har därför upptagits en skattesats av

20 procent.

I den mån skattesatsen höjes, göra sig skälen för en särskild, lindrigare

behandling av de lägre vinsterna starkare kännbara. En höjning av skattesatsen

till 20 procent synes emellertid icke få sådana verkningar, att man

behöver vare sig ändra den hittills gällande minimigränsen av 25 kronor för

skattepliktens inträdande eller införa en särskild degression för de lägre

vinsterna. Vid ytterligare höjning synes man emellertid icke kunna undgå

att taga dessa frågor under övervägande.

I promemorian gjordes slutligen ett försök att beräkna det belopp, som

kunde tänkas inflyta genom en fördubbling av skattesatsen. 1 detta avseende

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

anfördes, att enligt uppgift från generalpoststyrelsen i vinstskatt influtit för

budgetåret 1939/40 4,952,086 kronor och för budgetåret 1940/41 5,015,771

kronor. Då penninglotteriernas sammanlagda omsättning under den närmaste

framtiden kunde antagas snarare komma att ökas än minskas, kunde

den föreslagna höjningen av skattesatsen beräknas medföra en ökning av

vinstskatten med minst 5,000,000 kronor. Härtill skulle läggas den vinstskatt,

varulotterierna komme att få betala genom den föreslagna omläggningen

beträffande beskattningen av värdepappersvinster, vilken sistnämnda

skatt — som beräknades till 125,000 å 150,000 kronor — dock i viss mån uppvägdes

av genom omläggningen uppkommande minskning av inkomstskatten.

Kammarrätten har i sitt över departementspromemorian avgivna yttrande

i princip intet att erinra mot den föreslagna höjningen av skattesatsen utom

såvitt den skulle tillämpas på vinster å redan utfärdade premieobligationer.

Kammarrätten anför härom:

Vid införande av gällande förordning stadgades undantag från förordningens

tillämpning — utom beträffande redan dragna vinster — jämväl i

fråga om vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer, vilka utfärdats

före dagen för ikraftträdandet. En motsvarande övergångsbestämmelse

synes vara erforderlig beträffande höjningen av skattesatsen, såvitt angår

vinster å statens nu utelöpande premieobligationer av 1933, 1936 och 1940

års emissioner samt å statens 3 procentlån (andra försvarslånet) av år 1941,

däri vinstlottning förekommer. Obligationsinnehavarna torde nämligen vara

berättigade till antagande, att höjning av den särskilda skatten å vinsterna

icke vidtages under obligationernas löptid. I texten till obligationerna har

även gjorts hänvisning till bestämmelserna örn den särskilda skatten å lotterivinster.

Denna hänvisning har emellertid för de särskilda emissionerna

olika formulering såsom framgår av nedanstående:

l:o. Å premieobligationerna av 1933 års emission.

»Enligt kungl, förordningen 28/9 1928 utgår å vinst på denna obligation

särskild skatt med 10 procent av vinstbeloppet och avdrages

denna skatt vid vinstens utbetalande. Vinst å obligationen är däremot

fri från inkomstbeskattning och upptages ej såsom inkomst i självdeklaration.

»

2:o. Å premieobligationerna av 1936 års emission.

»Enligt kungl, förordningen 28/9 1928 utgår å vinst, om den överstiger

25 kronor, särskild skatt med 10 procent av vinstbeloppet och avdrages

denna skatt vid vinstens utbetalande.»

3:o. Å premieobligationerna av 1940 års emission. *

»Vinst utbetalas med avdrag av stadgad skatt i Riksgäldskontoret

mot uppvisande av obligationen två månader efter utlottnings avslutande.

»

4:o. Å statens 3 procentlån (andra försvarslånet) av år 1941.

»Vinst utbetalas med avdrag av stadgad skatt mot uppvisande i

Riksgäldskontoret av obligationen en månad efter utlottnings avslutande.

»

Statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret ha intet annat att erinra

än att de ifrågasätta örn den höjda skatteprocenten borde göras tillämplig

å vinster som utfalla å statens premieobligationer av 1933 och 1936 års

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition nr 213.

23

emissioner, då på dessa uttryckligen angivits, att skatten utginge med 10

procent. Riksgäldsfullmäktige uppgiva, att den ändrade formuleringen av

uppgiften örn skatten å de senare obligationerna berott på att frågan om

eventuell höjning av skatten å lotterivinster varit föremål för diskussion

under de senaste åren. Fullmäktige fortsätta:

Ifrågavarande uppgift å 1933 och 1936 års premieobligationer har givetvis

ej varit avsedd att innebära någon utfästelse från riksgäldskontorets

sida — vartill riksgäldskontoret för övrigt saknat befogenhet — att vinstskatten

under lånens hela löptid skulle vara begränsad till 10 procent, utan

utgör endast en upplysning örn skattens storlek vid tidpunkten för lånens

emitterande. Då det emellertid ej kan anses uteslutet, att bland obligationsägarna

personer kunna finnas, son; uppfattat uppgiften såsom ingående^ i

lånevillkoren, vilka ej få ändras under lånens löptid, vilja fullmäktige ifrågasätta,

om ej vid en eventuell höjning av lotterivinstskatten undantag

bör göras för vinster å 1933 och 1936 års premieobligationslån. Det förstnämnda

lånet, varå de årligen utlottade vinsterna motsvara en ränta av 4.3

procent, kommer med största sannolikhet att inlösas så snart detta blir möjligt

d. v. s. efter vinstutlottningen i september 1943. Å andra sidan måste

man räkna med, att 1936 års premielån, varå de årligen utlottade vinsterna

ej motsvara mer än 3 procent ränta, kommer att förbli utelöpande även

efter den 1 oktober 1946, till vilken dag riksgäldskontoret äger rätt att uppsäga

lånet.

Svenska penninglotteriet aktiebolag avstyrker skattehöjning och hemställer,

om sådan ändock skulle anses böra genomföras, att den i allt fall icke

måtte drabba vinster i penninglotteriet till värde av 200 kronor eller lägre. Bolaget

framhåller till en början, att en ökning av statsverkets inkomster av penninglotteriet

inträdde icke blott vid höjning av vinstskatten eller beskärning

av vinnarnas andel av insatserna utan även vid ökad försäljning av lottsedlar,

samt uppgiver i samband härmed, att sedan bolaget började sin verksamhet

antalet sålda lotter å 10 kronor vid de månatliga dragningarna uppgått till i

januari 1939 350,000, februari 1939 375,000, mars—april 1939 400,000, maj

1939 425,000, juni 1939—april 1940 450,000, maj—augusti 1940 400,000,

september 1940—februari 1941 450,000, mars—augusti 1941 475,000, september

1941—januari 1942 500,000, februari 1942 550,000 och mars 1942

600,000. Bolaget har gjort en uppställning över statsverkets inkomster vid ett

lottantal av respektive 400,000, 500,000 och 600,000 per dragning, utvisande

bl. a. att statsverkets direkta andel av lottförsäljningsmedlen utgjorde vid

500,000 lotter 1,550,000 kronor och vid 600,000 lotter 1,860,000 kronor samt

att vinstskatten uppginge i förra fallet till 263,500 kronor och i senare fallet

blir 311,500 kronor. Bolaget anför:

Såsom framgår av denna uppställning bär det förhållandet, att bolaget,

såsom nu skett inom loppet av tva manader, ökat lottantalet fran 500,000

till 600,000, medfört en ökad inkomst för statsverket per dragning räknat

med följande belopp: nämligen under posten statsverkets andel i lottvärdet

med 310,000 kronor och beträffande posten vinstskatt med 48,000 kronor

eller tillhopa med 358,000 kronor. Under förutsättning alt det höjda lottantalet

kan bibehållas oförändrat under 12 dragningar, skulle sålunda statsverkets

årsinkomst komma att ökas, under posten statsverkets andel i lott
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

värdet med 3,720,000 kronor och beträffande vinstskatten med 576,000 kronor

eller tillhopa med 4,296,000 kronor.

Enligt departementspromemorian skulle den nuvarande vinstskatten höjas

från 10 till 20 procent men liksom nu utgå allenast å vinst med ett

värde överstigande 25 kronor. I händelse av oförändrad omslutning, 600,000

lotter per dragning, skulle sålunda ett förverkligande av förslaget medföra

en inkomstökning med samma belopp som den nuvarande vinstskatten eller

311,500 kronor per dragning, motsvarande för år räknat 3,738,000 kronor.

Det är alltså bär fråga om ett belopp som med 558,000 kronor understiger

den inkomstökning, som uppstår vid en med 100,000 lotter per dragning

ökad omslutning. Huruvida en på grund av den föreslagna skattehöjningen

ökad inkomst kommer att inträda med angivet belopp, 3,738,000 kronor, är

självfallet beroende på, huruvida oaktat vinstskattehöjningen samma antal

lotter som eljest må kunna genom allmänhetens orubbade intresse försäljas.

Vid bedömandet härav måste tagas i betraktande, att den starkt ökade efterfrågan

på lottsedlar, som under de senaste månaderna framträtt, redan genom

sin omfattning måste anses tämligen känslig; en av ena eller andra anledningen

uppstående tendens till minskad efterfrågan kan komma att ge

. ^Pr^a^ar,devis stort utslag. Det ligger nära till hands att befara att en

höjning av vinstskatten i föreslagen omfattning kan utlösa en dylik tendens.

.Bedömt uteslutande ur synpunkten av statens inkomster av penninglotteriet

anser sig bolaget därför böra avråda från den föreslagna skattehöjningens

genomförande.

Om en skattehöjning likväl anses böra av andra hänsyn genomföras, framstår

det ur anförda synpunkt såsom angeläget, att bestämmelserna givas ett

sadant innehåll, att faran för en tendens av nyss antytt slag blir så ringa

S(?.1? löjligt. Det är därför önskvärt, att de vinster, som drabbas av skattehöjningen,

begränsas till antalet och att delta sker genom att vinster av de

lägre valörerna helt undantagas från skattehöjning. Från dessa utgångspunkter

böra från skattehöjning undantagas vinsterna örn respektive 50, 100

och 200 kronors varde. I en dragning örn t. ex. 600,000 lotter uppgå dessa

vinster, tillika med de helt skattefria vinsterna å 25 kronor, till ett antal av

58,850 eller 98 procent av hela vinstantalet, 60,000, men representera ändock

allenast 64 procent av den totala vinstsumman. Vid bedömandet av de sålunda

alternativt ifrågasatta undantagen från skattehöjning bör uppmärksammas,

att det alldeles övervägande antalet lottköpare regelmässigt torde spela

på lotteriet samt att, då enligt vinstplanen var tionde lott utfaller med vinst,

de här åsyftade vinsterna örn högst 200 kronor i praktiken allenast innefatta

återbetalning av gjorda insatser. Dessa lägre vinster utgöra därför i själva

verket ingen verklig inkomst för vinnarna; och jämförelsen med skattesatserna

för den vanliga inkomstbeskattningen saknar alltså berättigande för

dessa lägre vinsters vidkommande.

I samband härmed må anföras att, därest man vid en dylik begränsning

av den föreslagna skattehöjningen skulle kunna räkna med oförändrad omslutning

av 600,000 lotter per dragning, något varom bolaget dock anser sig

icke kunna göra något uttalande, skattehöjningen skulle medföra en merinkomst

för statsverket av 142,700 kronor per dragning, motsvarande 1,712,400

kronor för år räknat.

Under vanliga fredsförhallanden har såsom känt det svenska penninglotteriet

haft att utstå en icke oväsentlig konkurrens från vissa utländska lotteriföretags

sida. Penningar ha härigenom gått ur landet. Denna trafik,

s°m förut varit omöjlig att förhindra, torde på grund av nuvarande valutarestriktioner

ha praktiskt taget upphört. När dessa restriktioner en gång

lättas, får man emellertid ånyo räkna med en dylik onödig kapitalexport.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

25

Av konkurrenshänsyn och därmed även ur synpunkten av statens inkomster

måste i sådant läge varje försämring av den lottköpande allmänhetens förmåner

i vinsthänseende framstå såsom olämplig. Om ej omedelbart vid en

lättnad i valutarestriktionerna en eventuell höjning av vinstskatten får bortfalla,

kan en för landet ogynnsam utveckling bär lätt göra sig gällande. Nu

anmärkta förhållande utgör ytterligare ett skäl att framgå med försiktighet

när det gäller beskattningen av lotterivinster.

Aktiebolaget Tipstjänst avstyrker skattehöjning såvitt angår tippningsvinsterna.

Det alldeles övervägande antalet deltagare i de av bolaget anordnade

tippningstävlingarna deltoge regelbundet i tävlingarna men finge det oaktat

mycket sällan vinster, som täckte omkostnaderna. Man kunde vidare icke

undgå att beakta förhållandet mellan insats och vinståterbäring. Bolaget fortsätter:
Det

lär nämligen i detta sammanhang särskilt uppmärksammas att efter

avdrag av vinstskatten bolaget endast återbetalar c:a 45 procent av insatserna

till sina vinnare. En jämförelse med de utländska tippningsföretag, vilkas

verksamhet i Sverige det varit en av bolagets uppgifter att förhindra, ställer

sig ännu oförmånligare i fråga örn bolaget, enär vinståterbäringen i de förra

i allmänhet är 80—90 procent av insatserna. Det skulle vara ett stort misstag

att föreställa sig, att tipparna äro okunniga om eller likgiltiga för detta förhållande;

tvärtom får bolaget ofta uppbära kritik på grund av att utdelningsprocenten

är så låg.

En vinstbeskattning enligt allmänna grunder skulle i fråga om deltagarna

i bolagets tävlingar icke giva det resultat, varmed promemorian räknar. Det

vitt övervägande flertalet av tipparna befinner sig i de lägsta inkomstgrupperna;

de flesta äro yngre personer, som hava anställning med liten lön eller

studera eller äro värnpliktiga i militärtjänst. Bolaget har anledning antaga,

att tipparnas genomsnittliga årsinkomster understiga 3,000 kronor om året.

Tippningen har som bekant en annan karaktär än lotterispelet; tippningen

uppskattas såsom en intressant fritidssysselsättning huvudsakligen för den

idrottsintresserade allmänheten och har fått ett stort antal deltagare jämväl

på grund av insatsernas ringa belopp.

Bolaget befarar att en ytterligare försämring av vinstutdelningen kunde

leda till en sådan minskning av bruttoomsättningen i bolagets verksamhet, att

staten förlorade mer än som vunnes genom skattehöjningen. Därest omsättningen

hölles vid nästföregående räkenskapsårs nivå, skulle en fördubbling av

skatten teoretiskt giva omkring 600,000 kronor, men redan vid en omsättningsminskning

av 10 procent eller med omkring 2,000,000 kronor skulle det

icke bliva någon merinkomst för staten. Bolaget ansåge icke osannolikt, att

bruttoomsättningen vid en fördubbling av skatten skulle sjunka avsevärt

mer än 10 procent.

Överståthållarämbetet har intet annat att erinra mot den föreslagna procentsatsen,

såvitt angår de lotterier å vilka 1928 års förordning för närvarande

är tillämplig, än att vinster å statens premieobligationer av åren 1933 och

1936 på grund av de därå förekommande uppgifterna om skatten syntes böra

undantagas från höjningen. Visserligen föreföllc en skattesats av 20 procent

alltför hög för att giva riktigt uttryck åt skattebelastningen inom de kategorier

av inkomsttagare, som företrädesvis ålerfunnes i lotteriernas klientel,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

särskilt såvitt anginge tipparna, vilka till övervägande del tillhörde de lägre

inkomsttagarna, men denna anmärkning syntes vara av mindre betydelse.

Det vore med hänsyn till lotteri- och tippningsvinsternas extraordinära natur

icke nödvändigt och knappast ens riktigt att ställa storleken av den särskilda

skatten för dessa vinster i relation till den vanliga inkomstskatteprocenten.

Något hinder att höja skatteprocenten för dessa vinster till 20 borde således

icke möta däri att den ordinarie skattebördan procentuellt sett vore lägre för

genomsnittet.

Beträffande vinster i varulotterier — vilka vinster ju enligt överståthållarämbetets

mening borde utan undantag underkastas den särskilda skatten —- föreslår ämbetet en skattesats av 10 procent. Ämbetet framhåller, att dessa

lotterier undantagslöst torde anordnas för att skaffa medel för välgörande,

allmännyttiga eller kulturella ändamål. Vinsternas värde uppginge i regel

icke till synnerligen höga belopp; i den mån så vore fallet gällde det ett fåtal

vinster i varje lotteri, och vinsterna utginge då i form av premieobligationer

eller andra liknande värdepapper. Ju större vinsten vore desto större borde

principiellt sett skattesatsen vara, och det kunde då synas hårt att belägga

de små varuvinsterna med procentuellt sett lika hög skatt som de större obligationsvinsterna.

Härvid vore dock, ur arrangörernas synpunkt, att märka,

hurusom dessa vanligen i samband med inköpet av de egentliga varuvinsterna

åtnjöte en ganska kraftigt tilltagen rabatt, till vilken motsvarighet givetvis

icke förelåge i fråga örn värdepapperen. Då utlottning av premieobligationer,

försvarsobligationer och dylika värdehandlingar ur allmän synpunkt vore att

föredraga framför utlottning av varor med understundom uppskruvade värden,

läge häri å ena sidan en anledning till att skatteprocenten icke borde

vara olika för värdepappersvinster och egentliga Varuvinster och å andra sidan

ytterligare ett skäl till att nämnda procent icke för detta slags lotterier

borde tilltagas alltför högt.

Angående de av lotteriföretagen avgivna yttrandena anför Överståthållarämbetet

:

De farhågor som däri uttalats örn minskad köplust i händelse av ökad

skatt å lotterivinster respektive minskat deltagande i tippningen vid ökning

av skatten å tippningsvinsterna förefalla ämbetet i någon mån överdrivna,

åtminstone såvitt angår tippningen. I ändamål att förebygga en befarad nedgång

i frekvensen kunde man eljest tänka sig att beskatta endast den del av

vinsten som överstege förslagsvis 1,000 kronor efter 20 procent, under det

att de lägre vinsterna liksom den del av de större vinsterna som läge under

1,000 kronor beskattades efter nuvarande tariff, 10 procent. Det av Svenska

penninglotteriet aktiebolag gjorda påpekandet, att någon behållen inkomst

genom deltagandet i lotteri i längden icke uppkommer för det övervägande

antalet lottköpare och att för den skull någon skatt å de lägre vinster om

högst 200 kronor, som utgöra det stora flertalet av utfallande vinster, rätteligen

iöke borde uttagas, är givetvis värt visst beaktande. Om man emellertid

ser saken ur den ovan angivna synpunkten, att ifrågavarande inkomstförvärv

såsom varande av helt extraordinär natur icke behöver beskattas enligt

de regler som gälla för behållen inkomst i allmänhet, lär någon grund för de

lägre vinsternas fritagande från beskattning icke kvarstå. Framhållas bör

härvid, att någon rätt till avdrag för inköp av lottsedlar eller för andra kost
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

naclér för inkomstförvärvet icke ifrågakommer enligt 1928 års förordning örn

särskild skatt å vissa lotterivinster.

I övriga yttranden lämnas förslaget om skattehöjningen utan erinran.

Då i samband med införandet år 1928 av den särskilda lotterivinstbeskatt- De^™nts''

ningen skatten bestämdes till 10 procent av vinstbeloppet, motiverades detta

väsentligen därmed, att en dylik skattesats ungefärligen motsvarade vad

vinnarna då skulle haft att i genomsnitt erlägga i stats- och kommunalskatt

för sina vinster, därest dessa tagits till taxering i vanlig ordning. Med hänsyn

till den skärpning av den allmänna beskattningen, som sedermera vidtagits,

och jämväl till det alltjämt förefintliga behovet för staten av ökade skatteintäkter,

synes det både rättvist och lämpligt att en däremot svarande skärpning

av lotterivinstbeskattningen med det snaraste genomföres.

Då huvudskälet för en dylik skärpning alltså skulle vara att så långt det

kan anses praktiskt möjligt fördela skattebördan efter tidigare fastställda

grunder, synes vad lotteriföretagen anfört emot skärpningen icke böra godtagas.

Såsom Överståthållarämbetet framhållit torde för övrigt företagen ha

i någon mån överdrivit farhågorna för att en höjning av skatten å lotterivinster

skulle för staten medföra avsevärt minskade inkomster.

Svenska penninglotteriet aktiebolag har hemställt, att från skattehöjningen

i varje fall måtte undantagas vinster med 200 kronors eller lägre värde.

Detta yrkande framstår onekligen såsom i viss man berättigat. Emellertid

synas även skäl tala mot införande av en sådan differentiering i skattesatsen.

Utöver vad härutinnan vid tidigare tillfällen anförts vill jag erinra,

att de deltagare i ett penninglotteri, vilka ej erhållit någon vinst, icke på

grund av sina kostnader för inköp av lotter erhålla lindring i sin beskattning.

Vid sådant förhållande lärer det ur rättvise- och billighetssynpunkt

icke behöva utan vidare följa, att skattelindring på sådan grund bör beredas

dem som erhålla vinster, ens i de fall då dessa blott äro av mindre

värde. Då jämväl de statsfinansiella hänsynen tala emot förslaget ifråga,

får jag efter övervägande av skälen för och emot en skattedegression beträffande

de lägre vinsterna förorda bibehållandet av en enhetlig skattesats.

Denna torde i enlighet med förslaget härutinnan skäligen kunna för framtiden

fastställas till 20 procent.

Vad slutligen angår de framställda erinringarna mot en skattehöjning för

vinster å redan utfärdade premieobligationer anser jag på grund av vad som

förekommit skäligt att beskattningen beträffande vinster å dessa obligationer

icke skärpes under obligationernas löptid. Det torde därvid icke vara

lämpligt att göra obligationer av skilda tidigare emissioner till föremål för

olika behandling. Jag vill därför förorda en särskild övergångsbestämmelse,

innebärande att den hittillsvarande skattesatsen allt fortfarande skall gälla

för vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer, vilka utfärdats

före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Jag torde i annat sammanhang få återkomma till frågan örn den skatteintäkt

som kan vara att påräkna vid genomförande av den föreslagna skattehöjningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Departements
chefen.

Tiden för ikraftträdandet.

Enligt departementspromemorian skola samtliga dari föreslagna författningsändringar

träda i kraft den 1 juli 1942 men icke äga tillämpning å lotterivinst,

som utfallit vid dragning före nämnda dag.

Statskontoret har förordat, att höjningen av skatten å vissa lotterivinster

skulle träda i kraft den 1 juli 1942, men har ansett, att med genomförandet

av sådana förslag, som innebure ändring i kommunalskattelagen, lämpligen

borde anstå till efter det löpande beskattningsårets utgång eller till den 1

januari 1943.

Jag vill i enlighet med promemorieförslaget förorda, att samtliga de nu

ifrågasatta författningsändringarna träda i kraft den 1 juli 1942. Att, såsom

statskontoret föreslagit, låta ändringarna i kommunalskattelagen träda i

kraft vid en senare tidpunkt skulle onödigtvis komplicera författningstexten.

För dem som under innevarande år erhållit eller komma att erhålla

lotterivinster bestående av värdepapper torde innebörden av den av mig

sålunda förordade anordningen icke behöva vålla tvekan. I enlighet med

vad jag nyss förordat torde äldre bestämmelser fortfarande böra äga tilllämpning

i fråga örn vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer

vilka utfärdats före den 1 juli 1942. Även annan lotterivinst, som

blivit tillgänglig för lyftning före nämnda dag, lärer fortfarande böra vara

underkastad äldre bestämmelser.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom.

och 2 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt ä

vissa lotterivinster, dels ock lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Föredragande departementschefen hemställer, att ifrågavarande båda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

29

Bilaga.

Utkast

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förordningen

[den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa

lotterivinster.

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom. och 2 § förordningen den 28 september

1928 om särskild skatt å vissa lotterivinster1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning på

här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger tjugufem

kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott i penninglotteri, tolv kronor

50 öre, till staten erläggas en särskild skatt utgörande tjugu procent av

vinstens belopp. Skatt som nu sagts skall ock utgå å sådan vinst i här i riket

anordnat varulotteri, som utgöres av värdepapper, noterade å svensk

börs, och skall därvid vinstens belopp beräknas efter de i vinsten ingående

värdepapperens notering den dag, då vinsten blir för vinnaren tillgänglig

för lyftning, eller, örn värdepapper av ifrågavarande slag icke noteras denna

dag, efter noteringen närmast föregående dag, då sådan förekommit.

Skatt skall —--vinnaren uttages.

2 §•

När vinst, som avses i 1 § 1 morn., utbetalas till vinnaren, skall lotteriets

anordnare eller premieobligationernas utfärdare innehålla så stor del av

vinsten, som motsvarar den stadgade skatten å densamma.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942 men skall icke äga tilllämpning

å vinst, som utfallit vid dragning före nämnda dag.

1 Senaste lydelse av 1 § 1 mom. se SFS 1939: 205.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Utkast

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 19 § samt anvisningarna till 19 och 36 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

19 §.

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

Vad som vid---— i 35 §;

lotterivinst, som är underkastad beskattning jämlikt förordningen om särskild

skatt å vissa lotterivinster, eller annan vinst i sådant penninglotteri eller

vid vinstdragning å sådana premieobligationer, som i nämnda förordning avses,

och ej heller andra lotterivinster än nu nämnts, därest deras sammanlagda

värde under beskattningsåret understigit 100 kronor;

vad som i---mottagarens utbildning.

(Se vidare anvisningarna.!

Anvisningar

till 19 §.

1. Fattigunderstöd, begravningshjälp — -—- -— sista stycket).

2. Enligt förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster skall dylik

skatt erläggas för vinst i svenskt penninglotteri (varunder jämväl inbegripes

vadhållning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i

samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator vid

hästtävlingar) ävensom för vinst vid vinstdragning å svenska premieobligationer,

såvida obligationerna utfärdats efter den 31 december 1928, dock att

vinst, som ej överstiger tjugufem kronor eller, såvitt angår vinst å halvlott

i penninglotteri, tolv kronor 50 öre, är fri från dylik skatt. Likaledes skall

särskild skatt erläggas för sådan vinst i här i riket anordnat varulotteri, som

utgöres av statens premieobligationer eller andra å svensk börs noterade

värdepapper. Vinst, som i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å

sådana premieobligationer, varom nu talats, tillfaller annan än lotteriet eller

obligationernas utfärdare, är icke underkastad inkomstskatt även om på

grund av vinstens ringa belopp särskild skatt icke skall utgöras för densamma,

varemot varje sådan vinst i varulotteri, för vilken icke utgår särskild

skatt, i och för sig är skattepliktig och således skall beskattas som inkomst,

örn den tillsammans med övriga lotterivinster av annat slag än ovan angivits

under beskattningsåret uppgår till minst 100 kronor.

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 19 § se SFS 1940:876 och av anvisningarna tili 36 §

se SFS 1930:190.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

31

till 36 §.

1. Vid beräkning--— annan förvärvskälla.

2. För att---av realisationsvinst. Avdrag är medgivet för alla de

utgifter, som den skattskyldige under beskattningsåret haft för inköp av lottsedlar

eller för andra liknande insatser i lotteri, dock med undantag för lottsedlar

eller insatser i penninglotteri av den beskaffenhet, att för vinst i detsamma

skall erläggas skatt enligt förordningen örn särskild skatt å lotterivinst

och att dylik vinst för den skull icke skall beskattas som inkomst (jfr

punkt 2 av anvisningarna till 19 §). Avdrag är sålunda medgivet för alia

kostnader för inköp av lottsedlar i varulotteri, och gäller detta även om å

sådan lott utfallit vinst, som utgöres av å svensk börs noterade värdepapper

och därför icke skall beskattas som inkomst. Har den skattskyldige haft

annan lotterivinst än vinst i sådant penninglotteri eller vid vinstdragning å

sådana premieobligationer, som i ovannämnda förordning avses, till så litet

sammanlagt belopp att densamma enligt 19 § icke är skattepliktig, få utgifterna

för lottköp avdragas från realisationsvinst endast i den mån de överstigit

lotterivinsten.

3. I punkt---— annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942 men skall icke äga tillämpning å

lotterivinst, som utfallit vid dragning före nämnda dag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:223 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § 1 mom. och 2 § förordnnigen den 28 a1 i texten