Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

1942-03-20 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:214, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

1

Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

given Stockholms slott den 20 mars 1942.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 214.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den

19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 7 §§ förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till följande

avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter;---lantbruksstyrelsen; egnahemsstyrelsen; skogs
styrelsen.

Femte avdelningen:

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas örn

inteckningskontrollstämpel, denna tariff:

1 Senaste lydelse av dessa paragrafer se SFS 1928:317 (där förordningen i dess helhet är

återgiven), 1930:243, 1931:169, 1932:285, 1933:378, 1934:327, 1935:310, 1936:330, 1937:511

och 942, 1938:323, 1939:330, 1940: 389 samt 1941:115.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

3

1

2

3

4

5

•

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Bevis----— —---------

» örn uppvisning av pass eller annan legitimations-

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

handling......................................

om visering eller uppehållstillstånd för utlänning,

tecknat å pass eller annan legitimationshandling:

för vistelse i riket högst en månad ..........

för vistelse i riket över en men högst tre månader

......................................

för vistelse i riket över tre månader..........

örn arbetsvisering eller arbetstillstånd för utlänning,

särskilt tecknat å pass eller annan legitimationshandling:
för

tid av högst en månad..................

för tid av mer än en men högst tre månader

för tid av mer än tre månader..............

örn ändring i förbehåll, villkor eller föreskrift,

som fogats vid visering eller tillstånd, särskilt

tecknat å pass eller annan legitimationshandling:

när ändringen avser tillstånd till återresa till

riket, gällande:

för tid av högst en månad ................

för tid av mer än en men högst tre månader

för tid av mer än tre månader............

eljest ......................................

örn tillstånd för utlänning till resa genom eller

vistelse i sådana delar av riket, där utlänning

icke utan särskilt tillstånd må vistas:

när beviset meddelas i samband med visering

eller uppehållstillstånd och avser samma tid

som viseringen eller uppehållstillståndet......

eljest ......................................

Där sådant för vinnande av ömsesidighet eller

eljest av särskilda skäl finnes påkallat, äger

Konungen beträffande medborgare i visst land

eller vissa grupper av utlänningar eller vissa

utlänningar förordna, att avgifterna för bevis

örn visering eller uppehålls- eller arbetstillstånd

skola utgå efter andra grunder än ovan stadgats

eller att några avgifter härför icke skola utgå.

om utresetillstånd----------

4

6

12

frill -

4

6

12

fritt

6

12

4

6

12

4

6

12

4

6

12

4

6

12

fritt - 4 —

7 §•

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier och statens---överförmyndare.

Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å avskrift

och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger jämväl rum

i ärenden rörande ogiltighetsförklaring---av naturminnesmärke; i ären
den,

som avses i lagen örn fornminnen och lagen örn skydd för kulturhisto
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl■ Maj.ts proposition nr 214.

riskt märkliga byggnader; i ärenden, som anhängiggjorts hos justitiekanslers
ämbetet--—

inom yrkesinspektionen.

Konungen äger---utländska hamnar.

Denna förordning träder i kraft i vad den avser ändring i 7 § den 1 januari

1943 samt i övrigt den 1 juli 1942.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 20 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för justitie-, social- och jordbruksdepartementen anmäler chefen för

finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn ändring i vissa delar av

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften samt

anför därvid följande:

1. Stämpelavgiften hos egnahemsstyrelsen och skogsstyrelsen.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna enligt

1 § stämpelförordningen till fem olika avdelningar. Alla statsmyndigheter,

som icke särskilt angivits under någon av dessa avdelningar, äro att hänföra

till första avdelningen.

Jämväl enligt 1 § expeditionslösenförordningen hänföras de myndigheter,

hos vilka expeditionslösen äger rum, till fem olika avdelningar. Myndighet,

som icke särskilt angivits under någon avdelning, äger emellertid icke uttaga

lösenavgift.

Genom beslut vid 1941 års riksdag inrättades ett statligt centralorgan för

det enskilda skogsbruket, benämnt skogsstyrelsen (propositionen nr 94; riksdagens

skrivelse nr 220).

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 6 mars 1942 dagtecknad skrivelse har skogsstyrelsen

anfört:

Till fjärde avdelningen i 1 § stämpelförordningen hade bland annat hänförts

de centrala ämbetsverken. Då anledning icke torde föreligga att för skogsstyrelsen

ha andra bestämmelser i stämpelhänseende än de, som gällde för

(ivriga centrala ämbetsverk, hemställdes, att skogsstyrelsen måtte upptagas

under fjärde avdelningen i nämnda paragraf.

Statskontoret har i ett den 19 mars 1942 avgivet utlåtande i ärendet förklarat

sig icke hava något att erinra mot bifall till skogsstyrelsens förslag. I detta

.sammanhang borde emellertid enligt statskontorets mening övervägas att till

de under fjärde avdelningen i 1 § stämpelförordningen uppräknade myndigheterna

hänföra jämväl egnahemsstyrelsen. Vid bifall till dessa förslag borde

motsvarande tillägg ske i expeditionslösenförordningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 214.

Departementschefen.

Egnahemsstyrelsen har härefter i skrivelse den 20 mars 1942 i anslutning

till statskontorets förslag tillstyrkt sådan ändring i stämpelförordningen, att

till den under 1 § upptagna fjärde avdelningen hänfördes även egnahemsstyrelsen.

Jag tillstyrker, att egnahemsstyrelsen och skogsstyrelsen upptagas under

fjärde avdelningen i 1 § stämpelförordningen, och förutsätter därvid, att

Kungl. Maj:t vid bifall till detta förslag senare förordnar örn motsvarande

ändring i expeditionslösenförordningen. Det må anmärkas, att lösen hos egnahemsstyrelsen

och skogsstyrelsen författningsenligt kommer att överföras

till stämpel.

2. Stämpelavgiften i vissa utlänningsärenden.

Gällande bestämmelser örn utlännings rätt att här i riket vistas återfinnas

i utlänningslagen den 11 juni 1937 (nr 344). Lagens giltighetstid är begränsad

till innevarande års utgång. Chefen för justitiedepartementet torde emellertid

senare komma att anmäla förslag om fortsatt giltighet av lagen.

Särskilda föreskrifter i anledning av utlänningslagen ha meddelats i kungörelse

den 26 november 1937, nr 912.

Utlänningslagen innehåller, såvitt i detta sammanhang är av intresse, bestämmelser

om utlännings inresa, utlännings uppehåll i riket samt utlännings

rätt till arbetsanställning.

I förstnämnda hänseende stadgar utlänningslagen, att utlänning som ankommer

till riket skall vara försedd med pass eller annan legitimationshandling,

som enligt Konungens förordnande må gälla såsom pass. Legitimationshandling

skall, där Konungen det förordnar, vara försedd med påteckning

av svensk myndighet (visering). Visering för inresa i riket och första uppehåll

härstädes i samband med inresan (inresevisering) meddelas enligt utlänningskungörelsen

av vederbörande tjänsteman i utrikesdepartementet eller

vid svensk beskickning eller vid lönat svenskt konsulat ävensom, efter bemyndigande

av ministern för utrikes ärendena, av olönad svensk konsul.

Visering åt den, som vistas i riket, för fortsatt uppehåll härstädes (uppehållsvisering)

meddelas av socialstyrelsen. I vissa speciella fall, som avses i 18—

20 §§ utlänningskungörelsen, kan slutligen visering för kortare tidrymd meddelas

av polismyndighet eller passkontrollör.

Enligt utlänningslagen äger utlänning i regel icke uppehålla sig här i riket

över tre månader utan särskilt tillstånd (uppehållstillstånd), med mindre

visering för honom fortfarande gäller. Uppehållstillstånd meddelas av socialstyrelsen.

Utlänning äger icke utan särskilt tillstånd (arbetstillstånd) här i riket antaga

eller inneha arbetsanställning, med mindre för honom gäller visering

som innefattar tillstånd därtill. Utan arbetstillstånd må utlänning ej heller

här i riket utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands i annan

egenskap än såsom handelsresande, med mindre för honom gäller vise
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

7

ring som nyss nämnts. Arbetstillstånd meddelas av socialstyrelsen. Arbetstillstånd,

som särskilt beviljas viseringspliktig utlänning, plägar betecknas

arbetsvisering.

Enligt utlänningskungörelsen skall pass vara utfärdat av behörig myndighet

tillhörande den stat där innehavaren äger medborgarskap (hemlandspass).

Av behörig utländsk myndighet för medborgare i annat land eller för

person som saknar medborgarskap utfärdad legitimationshandling, upprättad

i enlighet med vissa föreskrifter, skall gälla såsom pass. Kan utlänning

ej förete hemlandspass eller legitimationshandling, som nyss nämnts, må

socialstyrelsen för honom utfärda särskild legitimationshandling (främlingspass).

För person av rysk härkomst må socialstyrelsen i vissa fall i stället

för främlingspass utfärda identitetscertifikat. Giltighetstiden för främlingspass

och identitetscertifikat må förlängas av socialstyrelsen eller av vederbörande

tjänsteman vid svensk beskickning eller vid lönat svenskt konsulat

eller av olönad svensk konsul, vilken är behörig meddela visering.

Med stöd av 54 § utlänningslagen ha under de senaste åren utfärdats kungörelser

innefattande förbud för utlänning att vistas i vissa delar av riket.

Nu gällande bestämmelser härutinnan innefattas i kungörelse den 12 september

1941, nr 742. Kungörelsen inrymmer emellertid även möjlighet till

undantag från däri stadgat förbud. Sålunda må länsstyrelse eller polismyndighet

medgiva utlänning att direkt genomresa förbjudet område eller, om

särskilda skäl därtill föreligga, att vistas därstädes kortare tid i enlighet med

särskilda anvisningar. Vidare må socialstyrelsen meddela tillstånd för utlänning

att vistas inom förbjudet område, såframt det finnes påkallat av

hänsyn till rikets intresse eller eljest synnerliga skäl föreligga.

Slutligen må här nämnas, att polismyndighet eller länsstyrelse jämlikt en

av socialstyrelsen den 15 september 1941 meddelad kungörelse, nr 746, må

medgiva undantag från förbud för utlänning jämlikt samma kungörelse att

beträda järnvägs-, hamn-, fabriks- eller liknande områden eller att begagna

annat motorfordon än omnibus. Denna kungörelse har socialstyrelsen utfärdat

med stöd av kungörelsen den 14 oktober 1939 (nr 709) med tillägg till

kungörelsen den 1 september 1939 (nr 599) nied vissa särskilda föreskrifter

örn tillsyn över utlänningar.

Jämlikt den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen utgår stämpelavgift

för bevis om visering eller uppehållstillstånd för utlänning, tecknat å

pass eller annan legitimationshandling, för vistelse i riket högst en månad

med 2 kronor, för vistelse i riket över en men högst tre månader med 4

kronor samt för vistelse i riket över tre månader med 8 kronor, om beviset

utfärdas av myndighet tillhörande fjärde eller femte avdelningen i tariffen

(d. v. s. socialstyrelsen respektive utrikesdepartementet). Någon lösen utgår

icke i dessa fall. Meddelas beviset av myndighet tillhörande första eller tredje

avdelningen i tariffen är stämpelavgiften en krona. Härtill kommer lösen med

en krona.

För bevis örn arbetstillstånd för utlänning, som särskilt tecknas a pass

eller annan legitimationshandling, utgår stämpelavgift med en krona. Sådant

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

bevis skall tecknas å legitimationshandlingen av socialstyrelsen eller, där

handlingen ej i huvudskrift inkommit till styrelsen, av vederbörande polismyndighet

eller beskicknings- eller konsulattjänsteman, då handlingen företes.

Meddelas beviset av polismyndighet utgår jämväl lösenavgift med en krona.

Där sådant för vinnande av ömsesidighet eller eljest av särskilda skäl

finnes påkallat, äger Konungen beträffande medborgare i visst land eller

vissa grupper av utlänningar eller vissa utlänningar förordna, att avgifterna

för bevis om visering eller uppehålls- eller arbetstillstånd skola utgå efter

andra grunder än nyss sagts eller att några avgifter härför icke skola utgå.

Avgiften för visering, som verkställes vid beskickning eller konsulat, regleras

icke i stämpelförordningen utan genom särskilda bestämmelser, meddelade

av Kungl. Majit. Enligt dessa bestämmelser är utländsk undersåte

i regel skyldig att för visering av pass erlägga avgift till enahanda belopp,

som det åligger svensk undersåte att gälda vid visering i Sverige av pass för

resa till den utländske undersåtens hemland.

För främlingspass eller identitetscertifikat samt förlängning av giltighetstiden

för sådan handling utgår enligt stämpelförordningen avgift med 2

kronor. Någon lösen utgår icke. För att berättiga till vistelse i riket måste

dessa handlingar därjämte vara viserade. Härför utgår avgift i vanlig ordning.

Tillstånd enligt förutnämnda kungörelse den 12 september 1941 att genomresa

förbjudet område eller att vistas inom dylikt område meddelas, jämlikt

stadgande i kungörelsen, utan avgift. Stadgandet härom är meddelat med

stöd av förordningen den 24 maj 1940 (nr 390) örn vissa undantag från stämpelplikt

enligt stämpelförordningen.

För bevis om dispens enligt socialstyrelsens kungörelse den 15 september

1941 från förbud för utlänningar att beträda vissa områden eller att begagna

annat motorfordon än omnibus utgår avgift såsom för »Bevis annat». Då sådant

bevis utfärdas av socialstyrelsen, är avgiften 3 kronor 50 öre, varav en

krona 50 öre motsvarar lösen.

Under nu rådande förhållanden har arbetet å socialstyrelsens utlänningsbyrå

väsentligt ökat i omfång. I en den 4 juli 1941 till finansdepartementet ingiven

promemoria har besparingsberedningen meddelat, att vid en undersökning

av socialstyrelsens kontorsorganisation, som företagits av en organisationsavdelning

inom beredningen, bland annat framkommit, att utlänningsbyråns

omkostnader enbart i lokalhyra och personallöner i runt tal uppginge till

390,000 kronor för år. Den enda däremot svarande inkomsten å utlänningsbyrån

vöre stämpelavgifterna, vilka år 1940 utgjort 211,000 kronor. I samband

med undersökning av möjligheterna till besparingar genom rationalisering

av arbetet å utlänningsbyrån hade beredningen även beaktat möjligheten

att nedbringa statsverkets utgifter för ifrågavarande verksamhet genom

en höjning av stämpelavgifterna i utlänningsärenden. Härutinnan anföres

i promemorian:

En jämförelse med de stämpelavgifter, som i andra länder uttagas vid

beviljande av viseringar, har givit vid handen, att dessa äro i övervägande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Mcij:ts proposition nr 214.

antalet fall väsentligt högre än i Sverige. En höjning av stämpelavgifterna

synes ur denna synpunkt motiverad, så mycket mer som den av det utrikespolitiska

läget föranledda skärpningen i kontrollen av utlänningsärenden

medfört ökade kostnader för utlänningsbyrån. Därjämte må nämnas, att 16

procent av samtliga under år 1940 av socialstyrelsen utfärdade tillstånd meddelats

utan avgift på grund av åberopad medellöshet.

Besparingsberedningen har vidare uppmärksammat, att utrikesdepartementet

redan nu tillämpar högre stämpelavgifter än socialstyrelsen i de fall, då

svenska beskickningar i utlandet bevilja viseringar till Sverige för utländska

medborgare. Dessa skola nämligen erlägga samma stämpelavgift som landet

i fråga skulle uttaga av svenska medborgare.

Därest frågan om stämpelbeläggningen granskas mot bakgrunden av det

arbete, ett ärende förorsakar socialstyrelsen, bör bemärkas

att varje till utlänningsbyrån inkommande ansökan där föranleder granskning

i register och å kontrollavdelning, beredning, föredragning, protokollföring

och registrering etc., varjämte beslutet delgives sökanden, arbetsgivare

och polismyndighet,

att ansökningar angående uppehålls- och arbetsviseringar i de flesta fall

kräva handläggning med remissförfarande till länsstyrelser, arbetsförmedlingar

m. fl. samt att de i många fall bli föremål för polisutredningar,

att utställandet av främlingspass och identitetscertifikat i regel är avhängigt

av remissförfarande till länsstyrelse eller polismyndighet samt i vissa

fall även till utrikesdepartementet, vartill kommer det särskilda arbetet med

textning av legitimationshandlingen och anskaffningskostnaden för själva

handlingen,

att ansökningar om vistelse i s. k. förbjudna områden samt genomresa genom

samma områden i regel äro förenade med utredningar, ofta i förening

med inhämtande av yttranden,

att ändring av förbehåll knutna till beviljade tillstånd likaledes erfordra

en individuell prövning, ofta av ingående art,

samt att ansökningar om arbetsvisering och arbetstillstånd, som tecknas

särskilt, nästan undantagslöst påkalla ingående undersökningar från fall

till fall ävensom remiss till arbetsförmedlingar m. fl.

Enligt besparingsberedningens mening borde tagas under övervägande att

genom ändring av stämpelförordningen åstadkomma dels en generell förhöjning

av stämpelavgifterna, dels stämpelbeläggande av bevis om tillstånd

rörande vistelse i och resa genom för utlänningar förbjudna områden, dels

stämpelbeläggande av samtliga bevis, vilka avse ändring av redan meddelade

tillstånd, dels stämpelbeläggande av arbetsviseringar och arbetstillstånd

i analogi med avgiften för vistelsetillstånd dels ock stämpelbeläggande

enligt samma grunder vid utställande och förlängning av främlingspass och

identitetscertifikat.

I promemorian framläggas Ire olika förslag till förhöjning av stämpelavgifterna

i fråga. Med utgångspunkt från antalet under år 1940 å utlänningsbyrån

behandlade ärenden har jämväl framlagts vissa beräkningar såvitt angår

utlänningsbyrån rörande de ekonomiska konsekvenserna för statsverket

av en höjning av stämpelavgifterna i enlighet med de olika förslagen.

Det förslag, som betecknats såsom alternativ 1, innebär uttagande av en

enhetlig stämpelavgift med 14 kronor för samtliga ifrågavarande fall och

oberoende av tillståndens giltighetstid. Förslagets genomförande beräknas

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

tillföra statsverket en ökning av stämpelinkomsten med omkring 383,000

kronor.

Enligt det såsom alternativ 2 betecknade förslaget skulle i fråga om viseringar

samt uppehålls- och arbetstillstånd en differentiering av avgifterna

ske efter giltighetstidens längd, så att där denna icke överstege en månad

avgiften skulle utgöra 3 kronor men i annat fall 12 kronor. Besparingsberedningen

uttalar härvid, att en dylik differentiering, förutom i Sverige, endast

förekomme i Belgien och Jugoslavien. För bevis örn övriga tillstånd

skulle stadgas en enhetlig avgift av 12 kronor. Enligt detta förslag har en

ökning av stämpelinkomsten med omkring 249,000 kronor beräknats uppkomma.

Det tredje förslaget innebär slutligen, att i fråga örn viseringar samt

uppehålls- och arbetstillstånd den nu gällande uppdelningen i tre tidsklasser

skulle bibehållas men avgifterna höjas till 3, 6 och 12 kronor. För bevis om

övriga tillstånd skulle liksom enligt alternativ 2 en enhetlig avgift av 12

kronor införas. Ökningen av stämpelinkomsten beräknas i detta fall stanna

vid omkring 195,000 kronor.

Besparingsberedningen ifrågasätter slutligen, att utlänning vid ingivandet

av ansökan örn tillstånd skulle lia att erlägga halv stämpelavgift, vilken icke

skulle återbäras vid avslag å ansökningen. I sådant fall skulle en ytterligare

inkomstökning uppkomma, vilken av beredningen uppskattades till i avrundade

tal 4,000, 3,000 och 2,500 kronor enligt de tre olika förslagen.

Den närmare innebörden av besparingsberedningens förslag framgår av

en sammanställning, vilken torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Över besparingsberedningens promemoria ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av statskontoret och socialstyrelsen.

Statskontoret har i likhet med besparingsberedningen ansett starka skäl

tala för en generell höjning av de stämpelavgifter, som uttagas för bevis om

visering samt för uppehålls- eller arbetstillstånd för utlänning. Ämbetsverket

har jämväl anslutit sig till den av beredningen uttalade uppfattningen, att

bevis örn arbetsviseringar och arbetstillstånd samt främlingspass och identitetscertifikat

borde stämpelbeläggas efter samma grunder som bevis örn

uppehållstillstånd. Då av utredningen framginge, att i utländska stater ifrågavarande

avgifter numera i allmänhet uttoges med enhetliga belopp, oberoende

av giltighetstiden för det meddelade tillståndet, syntes anledning icke

längre förefinnas för Sveriges vidkommande att bibehålla en differentiering

av avgifterna efter sådan grund. Statskontoret ansåge sig därför böra förorda

beredningens alternativ 1, såvitt anginge nu ifrågavarande bevis.

För bevis av länsstyrelse eller polismyndighet angående tillstånd för utlänning

att genomresa eller kortare tid vistas inom område, som avses i kungörelsen

den 12 september 1941, föreslår statskontoret en stämpelavgift av 7

kronor. Av socialstyrelsen utfärdat bevis om tillstånd för utlänning att uppehålla

sig inom sådant område anser statskontoret böra i enlighet med beredningens

alternativ 1 beläggas med en stämpelavgift av 14 kronor. För

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

11

bevis om dispens från förbud enligt socialstyrelsens kungörelse den 15 september

1941 föreslår slutligen statskontoret en stämpelavgift av 7 kronor,

vilket belopp borde utgå oberoende av vilken myndighet som beviljat dispensen.

Socialstyrelsen har förklarat sig dela uppfattningen, att en viss avgiftsförhöjning

på förevarande område icke kunde anses obillig i nuvarande läge,

men har dock efter granskning av de i promemorian framlagda alternativa

förslagen funnit, att det av beredningen med alternativ 3 betecknade förslaget,

som innebure de minsta höjningarna, vore det som närmast borde

övervägas. Till stöd för denna uppfattning anför styrelsen:

En alltför stark höjning av avgifterna för olika tillstånd skulle säkerligen

leda till en betydande ökning av antalet avgiftsfria tillståndsbevis. Till dylika

konsekvenser har beredningen vid utförandet av de ekonomiska beräkningarna

rörande de olika alternativen synbarligen icke tagit hänsyn. Styrelsen

finner alternativ 3 vara att föredraga även ur den synpunkten, att det innebär

ett bibehållande av tre avgiftsklasser efter tillståndstidens längd. En

anordning med enhetlig avgift eller endast två avgiftsklasser finner styrelsen

vara förenad med avsevärda olägenheter.

Emellertid har styrelsen för sin del icke heller ansett sig kunna godtaga

alternativ 3 utan vissa modifikationer. Till närmare utveckling härav framhåller

styrelsen:

Beredningen har ifrågasatt, att utlänning vid ingivandet av en ansökan

skulle erlägga halv avgift, vilken han icke skulle återfå, därest ansökningen

lämnades utan bifall. Styrelsen vill för sin del bestämt avstyrka, ett sadant

förfarande. Dels komme ett betydande merarbete att bliva följden härav

genom olika registreringar av inbetalda avgifter och i vissa fall — då uppehållsrätt

sökes för lång tid, men beviljas endast för kort tid — genom återbetalning,

dels måste frågan, örn utlänningen är medellös eller icke, prövas

redan vid ingivandet av en ansökan, och dels komme utlänningarna i

långt större grad än nu är fallet att på förhand förfråga sig, huruvida en ansökan

skulle ha utsikt att bliva bifallen eller icke. Den ökning av arbetsmängden,

som skulle bliva följden av erläggandet av förskottsavgift, skulle

säkerligen icke kompenseras av den relativt ringa ökning av avgiftsmedel,

som skulle uppstå. Det torde ej heller stå i överensstämmelse med svensk

rättsuppfattning, att ett avslag på en ingiven ansökan belägges med avgift.

Beträffande tillstånd för utlänning att vistas i vissa delar av riket — för

närvarande avgiftsfria — får styrelsen föreslå, att dylikt tillstånd, som meddelas

i samband med uppehållsvisering och för samma tid som denna, icke

skall beläggas med avgift. I de flesta fall är det här fråga örn utlänningar,

vilka äro fast bosatta inom vederbörande förbjudna område. Ur såväl bilhghetssynpunkt

som ur synpunkten av att hithörande ärenden örn uppehåll

inom förbjudet område vanligen icke kräva särskild utredning eller i övrigt

större merarbete, förefaller det styrelsen rimligt, att avgift icke uttages.

Annat är förhållandet beträffande övriga ansökningar örn vistelse inom förbjudet

område.

Efter att lia erinrat örn att styrelsen i framställning till Kungl. Majit den 11

januari 1941 uttalat, ali avgift borde uttagas för bevis örn ändring av förbehåll.

villkor eller föreskrifter, som knutits lill uppehållsviseringar, uppehålls
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

tillstånd eller arbetstillstånd, framhåller styrelsen, att då samtliga avgifter

för tillstånd nu föresloges höjda, styrelsen ansåge avgift icke böra uttagas för

bevis örn sådan ändring utom i fråga om föreskrift rörande utlännings återresa

till riket. I detta sammanhang meddelar styrelsen, att förbehåll, villkor

och föreskrifter i betydligt högre grad än tidigare avse utlänningar, som må

befrias från erläggande av stämpelavgift. Beträffande frågan om avgift för

tillstånd till återresa anför styrelsen:

Tillstånd till återresa till riket föreslås, såsom nyss sagts, belagt med avgiftDetta

kan anses motiverat därigenom, att uppehållsvisering numera regelbundet

förses med förbehåll, att den icke gäller för återresa och att sålunda

först på särskild ansökan därom återreserätt beviljas. Här är alltså fråga om

ett förbehåll av helt annan natur än de övriga, som återspegla en viss åtgärd

i det individuella fallet, olika från fall till fall, och för övrigt beröra

blott en mindre del av utlänningsklientelet.

Under hänvisning till det sagda föreslår socialstyrelsen, att för ifrågavarande

tillstånd måtte uttagas följande avgifter:

Bevis om uppehålls-, arbets- eller uppehålls- och arbetsvisering eller

örn uppehålls-, arbets- eller uppehålls- och arbetstillstånd, tecknat å

pass eller annan legitimationshandling:

för tid av högst en månad .................................. 3: —

» » » över en men högst tre månader .................... 6: —

» » » » tre månader ................................ 12: —

Främlingspass eller identitetscertifikat

utställande av .............................................. 6: —

förlängning av ............................................ 3: —

Bevis om socialstyrelsens tillstånd till vistelse inom så kallade förbjudna

områden:

givet i samband med uppehållsvisering och för samma tid som

denna .................................................. fritt

särskilt tecknat ............................................ 6: —

Bevis örn dispens från förbud, som socialstyrelsen utfärdat med stöd

av kungörelsen den 1 september 1939 med vissa särskilda föreskrifter

om tillsyn över utlänningar ................................... 12: —

Bevis örn ändring av förbehåll, villkor eller föreskrifter, fogat till

uppehållsvisering, arbetsvisering, uppehålls- och arbetsvisering, uppehållstillstånd,

arbetstillstånd eller uppehålls- och arbetstillstånd:

tillstånd till återresa till Sverige, tecknat särskilt,

för tid av högst en månad .................................. 3: —

» » » över en men högst tre månader.................... 6: —

» » » » tre månader ................................ 12:

annan ändring ............................................. fritt.

Styrelsen har beräknat inkomsterna av stämpelmedel enligt styrelsens förslag

till omkring 315,000 kronor, innebärande en ökning med i runt tal

100,000 kronor. Därvid har styrelsen utgått från, att det komme att bliva

nödvändigt att i betydligt högre grad än nu medgiva befrielse från avgift

på grund av medellöshet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

I likhet med besparingsberedningen och de i ärendet hörda myndigheterna Departementsfinner

jag en höjning böra äga rum av nu stadgade stämpelavgifter tor bevis

örn visering saint uppehålls- och arbetstillstånd för utlänning, tecknat å pass

eller annan legitimationshandling.

Beträffande frågan i vilken omfattning en höjning bör genomföras ha delade

meningar kommit till uttryck. Vad då först angår spörsmålet örn lämpligheten

av en med hänsyn till giltighetstiden differentierad stämpelavgift är

att märka, att en sådan differentiering infördes först år 1938 med avseende

ä bevis örn visering och uppehållstillstånd. Såsom skäl för denna åtgärd - vilken då innebar en anslutning till vad som gällde i åtskilliga andra länder

— åberopades, att örn en utlänning t. ex. hade tillstånd att intill viss dag

uppehålla sig i riket och det befunnes erforderligt för honom att stanna ytterligare

några dagar, det kunde synas rimligt att uttaga en lägre avgift för den

visering eller det uppehållstillstånd, som i dylikt fall mäste utfärdas föi

honom. Tillräckliga skäl att nu frångå denna ståndpunkt synas mig icke

föreligga, så mycket mindre som socialstyrelsen förklarat en sådan ändring

förenad med praktiska olägenheter.

Aven beträffande sådana bevis örn arbetstillstånd, vilka särskilt utfärdas,

synes en differentierad stämpelavgift böra införas. Detta torde lämpligen

böra ske jämväl i de fall, där beviset utgör tillägg till visering och innefattar

rätt för utlänning att inneha arbetsanställning här i riket. Då tillstånd av

sistnämnda slag enligt vedertaget språkbruk benämnes arbetsvisering, synes

denna benämning lämpligen böra införas i författningstexten.

På grund av det anförda och då, såsom socialstyrelsen framhållit, en alltför

stark höjning av stämpelavgifterna i fråga kunde befaras medföra en

betydande ökning av antalet avgiftsfria viseringar och tillstånd, finner jag

mig böra förorda, att höjningen genomföres i huvudsaklig anslutning till det

tredje av besparingsberedningens förslag. Den lägsta stämpelavgiften synes

mig dock lämpligen kunna höjas till 4 kronor. Sålunda .skulle stämpelavgiften

för bevis örn visering, uppehållstillstånd, arbetsvisering eller arbetstillstånd

— oavsett huruvida beviset utfärdades av polismyndighet, socialstyrelsen

eller utrikesdepartementet — utgå med 4, 6 eller 12 kronor allt

eftersom viseringen eller tillståndet avsage en tid av högst en manad, övei

en men högst tre månader eller mer än tre månader. Från den nu förordade

höjningen torde emellertid böra undantagas avgiften för viseringar, som avses

i 18—20 §§ utlänningskungörelsen. För bevis, som innefattar exempelvis

både uppehålls- och arbetstillstånd, bör icke uttagas högre avgift än för bevis,

som enbart avser ettdera av dessa tillstånd.

I likhet med socialstyrelsen finner jag icke lämpligt stadga skyldighet för

utlänning att redan vid ingivandet av ansökan verkställa inbetalning i förskott

av någon del av stämpelavgiften utan rätt att vid avslag å ansökningen

återbekomma vad som erlagts.

.lag ansluter mig till det av socialstyrelsen framlagda förslaget, att en

särskild stämpelavgift av samma storlek som för bevis örn visering eller

tillstånd skall utgå i sådana fall, då med ändring av tidigare gjort förbehåll

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

bevis om tillstånd till återresa till Sverige tecknas särskilt å pass eller annan

legitimationshandling. Sådana bevis kunna utfärdas endast av socialstyrelsen

eller utrikesdepartementet. Vad angår övriga bevis om ändring av förbehåll

i meddelade viseringar och tillstånd synas desamma, såsom socialstyrelsen

funnit, böra meddelas utan avgift.

För främlingspass och ideniiteiscertifikat samt förlängning av giltighetstiden

för sådana handlingar utgår för närvarande, såsom förut nämnts, avgift

med 2 kronor. En skärpning av avgiften för dessa legitimationshandlingar,

vilka i flertalet fall tilldelas politiska flyktingar med svag ekonomisk

ställning, torde icke böra ifrågakomma. Då dessa handlingar alltid

måste vara försedda med bevis om visering, kommer ändock en ökning av

avgifterna att inträda för innehavarna av ifrågavarande handlingar.

Beträffande bevis örn tillstånd för utlänning jämlikt kungörelsen den 12

september 1941 att vistas i vissa delar av riket, vilka bevis för närvarande

äro avgiftsfria, biträder jag socialstyrelsens förslag, att sådant bevis som

meddelas i samband med uppehållsvisering och för samma tid som denna,

fortfarande skall vara avgiftsfritt, men att eljest för dylikt bevis skall uttagas

stämpelavgift. Sistnämnda avgift bör icke lämpligen fastställas till högre

belopp än 4 kronor, enär i annat fall detta bevis skulle ställa sig dyrare än

då beviset meddelades i samband med exempelvis uppehållstillstånd för en

månad. Någon lösenavgift torde icke böra utgå i förevarande fall. Därest den

nu ifrågasatta stämpelavgiften införes, bör kungörelsen den 12 september

1941 ändras.

Vad slutligen angår bevisen om dispens från förbud enligt socialstyrelsens

kungörelse den 15 september 1941 — för vilka avgift för närvarande utgår

såsom för »Bevis annat» — finner jag icke anledning förorda en avgiftshöjning.

Med hänsyn till det ringa antal fall. då dylika bevis meddelas, saknar

frågan för övrigt ekonomisk betydelse.

3. Ändring i stämpelförordningen i anledning av ny

fornminneslagstiftning.

Genom proposition nr 8 till årets riksdag ha bland annat framlagts förslag

till lag örn fornminnen och lag om skydd för kulturhistoriskt märkliga

byggnader. I ärenden, varom i dessa lagar förmäles, torde en sökande, vilken

eljest skulle vara skyldig utgiva stämpelavgift, med hänsyn till ärendenas

beskaffenhet böra befrias från sådan skyldighet. Däremot torde stämpelfrihet

icke böra ifrågakomma i sådana rättegångsmål, vilka enligt de nämnda

lagförslagen kunna uppkomma.

I vissa ärenden enligt 1867 års fornminnesförordning — som vid ikraftträdandet

av den nya fornminneslagen upphör att gälla — föreligger för

närvarande avgiftsfrihet. Stadgande härom finnes intaget i själva förordningen

(§ 4 mom. 2). Vid bifall lill de nya lagförslagen torde däremot bestämmelse

om stämpelfrihet böra införas i 7 § stämpelförordningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Den ändring i stämpelförordningen, som föranledes av den nya fornminneslagstiftningen,

bör träda i kraft samtidigt som denna lagstiftning eller

den 1 januari 1943. övriga ändringar i stämpelförordningen torde böra gälla

från och med den 1 juli 1942.

Föredragande departementschefen hemställer därefter, att inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 19 november 19U (nr 383) angående stämpelavgiften

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

427600. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Bilaga.

Sammanställning

av inom besparingsberedningen verkställda beräkningar rörande stämpelinkomsten & socialstyrelsens utlänningsbyrå

under förutsättning, att stämpel uttages med nedan angivna belopp. (Beräkningarna äro grundade &

antalet under &r 1940 beviljade eller sökta tillstånd.)

Därav

Avgift enligt

Avgift enligt

Avgift enligt

Nuva-

Antal

■utan av-

Antal

alt. 1

alt. 2

alt. 3

Tillståndets art

rande av-

bevil-

gift»

stämpel-

gifter

jade

(medel-

lösa)

belagda

per st.

kronor

Totalt

per st.

kronor

Totalt

per st.

kronor

Totalt

Viseringar, uppehålls-............................

16,135

2,562

13,573

uppehålls- och arbets-................

15,476

3,056

12,420

Tillstånd, uppehålls-............................

1,692

224

1,468

uppehålls- och arbets-................

5,576

46

5,530

Summa

38,879

5,888

32,991

14

461,874

varav 60 % för tid över tre mån...............

8 kr.

19,795

12

237,540

12

237,540

25 % » > > en men högst tre mån.

15 % > högst en mån...................

4 »

2 >

8.248

4;948

1,617

3

98,976

14,844

6

3

49,488

14,844

Arbetsviseringar ................................

1,869

252

Arbetstillstånd..................................

1,691

8

1,683

Summa

3,560

260

3,300

14

46,200

varav 60 % för tid över tre mån...............

1

1980

12

23,760

12

23,760

25 % > > > en men högst tre mån.

> 1 kr.

825

9,900

6

4,950

15 % » högst en mån...................

1

495

3

1,485

3

1,485

Främlingspass ..................................

|

1,296

1,507

668

628

Förlängning av giltighetstiden för d:o............

} 2 kr.

469

1,038

Identitetscertifikat ..............................

54

14

40

Förlängning av giltighetstiden för d:o............

1

394

60

334

Summa

3,251

1,211

2,010

14

28,560

12

24,480

12

24,480

Tillstånd att vistas inom för utlänningar förbjudna

områden......................................

[A vgifts-

3,262

770

Tillstånd att genomresa sådana områden..........

Dispenser från förbud enl. socialstyrelsens kungö-

| fria

I

reise den 15 september 1941 för utlänning att besöka

vissa hamnområden m. m. resp. att använda

U.50 kr.

annat motorfordon än omnibus................

1

115

Summa

4,147

4,147

14

58,058

12

49,764

12

49,764

Summa summarum

49,837

42,478

594,692

460,749

406,311

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:437 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten
  2. BevU 1942:43 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 191k a1 i texten