Sök i Ratio Lex

Med förslag till tjänsteoch familjepensionsreglementen för arbetare m. m

1942-04-10 · 62 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 61 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:229, Med förslag till tjänsteoch familjepensionsreglementen för arbetare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

1

Nr 229.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till tjänsteoch

familjepensionsreglementen för arbetare m. m.;

given Stockholms slott den 10 april 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till

1) reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst (1942

års tjänstepensionsreglemente för arbetare) samt

2) reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare i statens

tjänst (1942 års familjepensionsreglemente för arbetare),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 229.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Förslag

till

reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst

(1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente skall, med de undantag som angivas i 2 §, äga

tillämpning å den som i statens tjänst innehar sådan arbetaranställning, vilken

utgör hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Såsom förutsättning för reglementets tillämpning skall dock, där ej annat

föranledes av vad i sista stycket av detta moment eller i 2 mom. sägs, tilllika

gälla,

a) att anställningen tillhör ett arbetsområde, inom vilket föreligger ett

fortlöpande om ock endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft;
b)

att för anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning;

c) att arbetaren uppnått en levnadsålder av minst 21 och högst 60 år;

samt

d) att arbetaren antingen 21 månader i följd eller minst 7 månader under

vart och ett av tre på varandra följande kalenderår eller ock tillhopa 30 månader

under högst fem på varandra följande kalenderår innehaft sådan arbetaranställning

i statens tjänst, för vilken gäller en arbetstid av normal omfattning.

1 fråga örn den, som vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt

driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets

eller företags nedläggande övergått till anställning i statens tjänst

och vilken icke är undantagen från reglementets tillämpning, skall vid tilllämpning

av stadgandet under d) här ovan med anställning i statens tjänst

likställas anställning hos den föregående arbetsgivaren.

Vadi andra stycket under c) och d) stadgas skall icke gälla i fråga örn den

som tidigare vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt enligt detta

reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser, örn vilka i 4 mom. första

stycket förmäles. Där detta reglemente underkastad arbetare övergår till

annan statlig arbetaranställning än under andra stycket a) avses eller arbetstiden

i den av honom innehavda anställningen inskränkes, skola ej heller

stadgandena i andra stycket a) respektive b) äga tillämpning.

2 mom. Kungl. Majit äger besluta, att reglementet, utan hinder av stad
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

3

gandet i 1 mom. andra stycket a), skall, i den omfattning och under de villkor

Kungl. Majit bestämmer, äga tillämpning å arbetare i anställning tillhörande

arbetsområde, inom vilket ett fortlöpande behov av arbetskraft ej föreligger,

såframt behovet av arbetskraft inom området skäligen kan antagas

fortvara under en längre följd av år.

3 mom. Där reglementet underkastad arbetare i anställning tillhörande

arbetsområde, inom vilket föreligger behov av arbetskraft endast för viss del

av året, (säsongarbetare) vid arbetssäsongens slut utan egen därom uttryckt

önskan och utan något sitt förvållande entledigas eller, utan alt entledigande

sker, upphör att utföra arbete vid vederbörande verk, skall arbetaren vara

underkastad reglementet intill dess nio månader förflutit från säsongens slut,

såframt han ej dessförinnan vunnit annan anställning förenad med tjänstepensionsrätt.

Beträffande säsongarbetare skall dock tid, varunder säsong ej pågår och

arbetaren ej utför arbete vid verket, vid reglementets tillämpning ej betraktas

såsom tid varunder anställning innehaves.

4 mom. Vad i detta reglemente sägs örn tjänstepensionsbestämmelser

skall, där ej annat framgår, avse dels tjänstepensionsbestämmelser, antagna

av Kungl. Majit och riksdagen, dels ock tjänstepensionsbestämmelser för

riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande

utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Såsom tjänstepensionsbestämmelser

av förstnämnda slag anses icke bestämmelser örn pensionering

av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal.

Med tjänstepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås pensionsrätt

enligt i nästföregående stycke avsedda bestämmelser.

2 §•

1 mom. Från reglementets tillämpning är undantagen innehavare av anställning,

med vilken är förenad tjänstepensionsrätt enligt andra tjänstepensionsbestämmelser

än de i reglementet innefattade.

2 mom. Där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, är ock från reglementets

tillämpning undantagen arbetare, vilken vid statens övertagande helt

eller delvis av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband

med dylik verksamhets eller företags nedläggande övergått till anställning,

som avses i reglementet.

3 mom. Från reglementets tillämpning må genom beslut av Kungl. Majit

undantagas till visst förvaltningsområde hörande arbetarpersonal i dess helhet

eller till viss del, så ock arbetarpersonal., för vilken löneinkomsten, beräknad

enligt av Kungl. Majit bestämda grunder, understiger av Kungl.

Majit fastställt belopp.

3 §■

Arbetare, å vilken detta reglemente äger tillämpning, har att vidkännas

tjänstepensionsavdrag samt är efter anställningens upphörande berättigad

att åtnjuta tjänstepension eller tjänstelivränta, allt enligt de föreskrifter och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 229.

under de villkor, som innehållas i reglementet jämte de närmare bestämmelser,

som för tillämpningen av detsamma utfärdas av Kungl. Maj:t.

4 §•

1 mom. För reglementets tillämpning skall arbetare hänföras till endera

av följande pensionsgrupper, nämligen

pensionsgrupp 1, omfattande arbetare i anställning, för vilken ej kräves

särskild yrkesutbildning, samt

pensionsgrupp 2, omfattande arbetare i anställning, för vilken kräves särskild

yrkesutbildning.

Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, ankommer det på vederbörande

verks styrelse att besluta beträffande den pensionsgrupp, vartill arbetare

i viss anställning skall hänföras.

Beträffande arbetare, som efter övergång till anställning, varå reglementet

eljest ej är tillämpligt, skall på grund av stadgandena i 1 § 1 mom. fjärde

stycket vara underkastad reglementet, har vederbörande verks styrelse att

i varje särskilt fall meddela beslut angående arbetarens hänförande till pensionsgrupp.

2 mom. Arbetare må ej vinna uppflyttning till högre pensionsgrupp, då

mindre än tre år återstår till tiden för pensionsålderns inträde.

Där arbetare, som tillhör den högre pensionsgruppen, utan egen därom uttryckt

önskan och utan något sitt förvållande förflyttats till anställning tillhörande

den lägre pensionsgruppen, skall han likväl kvarstå i förstnämnda

pensionsgrupp.

5 §•

1 mom. Prövning av fråga örn rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension

eller tjänstelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till beloppet

av dylik förmån sker beträffande arbetare vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande

verks styrelse och beträffande annan arbetare av statens pensionsanstalt.

2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom

tillställas den till förmånen berättigade.

2 avd. Om tjänstepensionsavdrag.

6 §■

Från och med den kalendervecka, då arbetare blir underkastad reglementets

bestämmelser, till och med den kalendervecka, varunder reglementet

upphör att vara tillämpligt å honom, skall arbetaren tillkommande avlöning

minskas med tjänstepensionsavdrag. Sådant avdrag beräknas för varje kalendervecka,

för vilken arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning, och

skall enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av vederbörande myndighet,

uttagas vid ordinarie avlöningstillfälle minst en gång i månaden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

5

7 §•

1 mom. Såsom tjänstepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som enligt

2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren varit hänförd under

tid, för vilken pensionsavdraget verkställes.

2 mom. Tjänstepensionsavdragen för kalendervecka utgöra de belopp,

som här nedan för de särskilda pensionsgrupperna angivas:

Pensionsgrupp

Tj änstepensionsav drag

kronor

man

kvinna

1

1''30

0''90

2

1-40

r—

3 avd. Om tjänstepension.

Gemensamma bestämmelser.

8 §.

1 mom. Rätt att efter anställningens upphörande komma i åtnjutande av

tjänstepension tillkommer, där ej annat följer av bestämmelsen i 2 mom.

första stycket, arbetare som är underkastad reglementet, därest han

a) uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder, och sådant

fall som under b) eller c) sägs icke föreligger (ålderspension);

b) till följd av olycksfall i arbetet befinnes för framtiden oförmögen att

på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke

lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid vederbörande verk (invalidpension);

eller

c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs

eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen

att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och prövas icke

lämpligen kunna överflyttas till annat arbete vid vederbörande verk, dock

under förutsättning att arbetaren vid anställningens upphörande antingen

under sammanlagt minst fem år varit underkastad detta reglemente eller

andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt minst tio år

i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga

sysselsättning och förvärvskälla (sjukpension).

I fråga om den som vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt

driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets

eller företags nedläggande övergått till anställning i statens tjänst

skall vid tillämpning av stadgandet under c) här ovan med anställning i statens

tjänst likställas anställning hos den föregående arbetsgivaren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

2 mom. Har arbetare genom beslut, som vunnit laga kraft, blivit till följd

av fel eller försummelse skild från anställning i statens tjänst eller från annan

anställning, som är förenad med tjänstepensionsrätt, må han ej komma

i åtnjutande av pension.

Där beträffande arbetare beslut, som i nästföregående stycke avses, meddelats

men ej vunnit laga kraft, må frågan om hans rätt att komma i åtnjutande

av pension icke upptagas till prövning, så länge sådant förhållande

föreligger.

9 §.

Pensionsåldern inträder vid utgången av den kalendermånad, under vilken

arbetaren uppnått en levnadsålder av 60 år.

10 §.

Med olycksfall i arbetet förstås vid tillämpning av detta reglemente sådant

vid utförande av arbete eller uppdrag i statens tjänst eller vid utövande av

befattning, vilken är förenad med tjänstepensionsrätt, inträffat olycksfall,

som enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete.

Vad i reglementet stadgas örn olycksfall i arbetet skall äga tillämpning

jämväl där arbetare på grund av arbete, uppdrag eller befattning, som i nästföregående

stycke avses, blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller i

arbetet, uppdraget eller befattningen ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom

förmäles i gällande lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

11 §■

1 mom. Tjänstepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall,

rörligt tillägg.

2 mom. Tjänstepension utgår från och med dagen näst efter den, då i reglementet

stadgade förutsättningar för rätt till pension föreligga, dock tidigast

från och med dagen näst efter den då anställningen upphört, till och med

den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens frånfälle.

3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är

föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller

ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel

av den pension, som eljest skolat till honom utgå.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,

må den myndighet, som fastställt pensionen, kunna medgiva sådan anhörig

rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

A mom. Utbetalning av tjänstepension sker månadsvis i efterskott enligt

de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, vederbörande myndighet

likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala

återstående pensionsbelopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

7

Tjänstepensionens grundbelopp.

12 §.

1 mom. Storleken för år räknat av tjänstepensionens grundbelopp bestämmes

dels av det tjänstepensionsunderlag, som enligt föreskrifterna i 13 § skall

för arbetaren tillämpas, dels ock av den tid arbetaren enligt 14 § äger tillgodoräkna

såsom tjänstår, allt enligt de bestämmelser, som meddelas i 15—

17 §§•

2 mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt med 12 eller, i

fråga om grundbelopp understigande 1,680 kronor, med 6 jämnt delbart

krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

13 §.

1 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som

enligt 2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren vid anställningens

upphörande är hänförd.

2 mom. Tjänstepensionsunderlagen utgöra de belopp, som här nedan för

de särskilda pensionsgrupperna angivas:

Tjänstepensionsunderlag

Pensionsgrupp

kronor

man

kvinna

1

2 076

1500

2

2 280

1680

14 §.

1 mom. Såsom tjänstår må tillgodoräknas tid före pensionsålderns inträde,

för vilken arbetare vidkänts tjänstepensionsavdrag enligt detta reglemente.

2 mom. Såsom tjänstår må jämväl tillgodoräknas dels tid, under vilken

arbetaren varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i detta

reglemente innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser

med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas,

dels ock tid i övrigt, vilken arbetaren ägt räkna såsom tjänstår enligt de

andra tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka han sålunda

varit senast underkastad, allt dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats

enligt föreskrifterna i 1 mom.

3 mom. I fråga örn beräkning såsom tjänstår av annan tid än som avses i

1 och 2 mom. och varunder arbetaren ej innehaft med tjänstepensionsrätt

förenad anställning skall gälla,

a) att såsom tjänstår må tillgodoräknas två tredjedelar av tid, under vilken

arbetare efter uppnådd ålder av 18 år men före pensionsålderns inträde

i statens tjänst innehaft sådan anställning, vilken utgjort hans huvudsak
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

liga sysselsättning och förvärvskälla, dock att på prövning av den myndighet,

som har att fastställa pensionen, skall bero huruvida och i vad mån

reduktion bör vidtagas vid tillgodoräkning av anställningstid, varunder för

arbetaren ej gällt en arbetstid av normal omfattning; samt

b) att på prövning i den ordning Kungl. Majit föreskriver beror, om och

i vad mån såsom tjänstår må tillgodoräknas tid varunder den, som övergått

till anställning i statens tjänst vid statens övertagande helt eller delvis av

kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband med dylik

verksamhets eller företags nedläggande, innehaft anställning hos den föregående

arbetsgivaren.

4 mom. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar

del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.

15 §.

Grundbeloppet av ålderspension bestämmes enligt följande grunder. Kan

arbetaren räkna minst 30 tjänstår, utgår hel pension, vars grundbelopp är

lika med tjänstepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre, utgår avkortad

pension, vars grundbelopp motsvarar tjänstepensionsunderlaget minskat

med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger

30,

16 g.

Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för arbetaren gällande

tjänstepensionsunderlaget. Beträffande arbetare, vars anställning upphör efter

pensionsålderns inträde, skall likväl grundbeloppet bestämmas enligt de

i 15 § angivna grunderna.

17 §.

Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 15 § angivna grunderna.

Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent av tjänstepensionsunderlaget,

i den mån beloppet icke härigenom överstiger grundbeloppet av

den ålderspension, som skulle hava tillkommit arbetaren, därest han med

oförändrat pensionsunderlag kvarstått i sin anställning till pensionsålderns

inträde. I fråga om säsongarbetare skall därvid anställningen beräknas hava

för tiden intill pensionsålderns inträde haft samma omfattning, som varit i

medeltal för arbetaren gällande under de fem senast förflutna kalenderår,

under vilka anställning innehafts.

Rörligt tillägg.

18 §.

1 mom. Å tjänstepensionens grundbelopp eller, där mer än en pension enligt

reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt

tillägg under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

0

vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tillägg å lön till

ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen.

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å

däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.

3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t

de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

4 avd. Om tjänstelivränta.

19 §.

1 mom. Den som, efter att hava blivit underkastad detta reglemente, avgått

från anställning, som i reglementet avses, utan rätt att komma i åtnjutande

av tjänstepension enligt reglementet, är berättigad att på därom gjord

ansökning erhålla tjänstelivränta,

a) när han uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller

b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen

till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag om

folkpensionering (förtidslivränta).

Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta skall likväl gälla,

a) att arbetaren före anställningens upphörande antingen under sammanlagt

minst tre år varit underkastad detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser

eller ock under sammanlagt minst sex år i statens tjänst

innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och

förvärvskälla; samt

b) att arbetaren icke efter avgången men före den i första stycket a) eller

b) avsedda tidpunkten innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt

enligt detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser.

2 mom. Tjänstelivränta utgår

a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den, under vilken

vederbörande uppnått 65 års ålder, dock att sådan livränta ej må utgå

för längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken ansökning

därom gjorts; samt

b) förtidslivränta från och med den månad, med vars ingång folkpensionen

börjat löpa, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen om tjänstelivränta

gjorts.

Livräntan utgår till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider.

3 mom. Utbetalning av tjänstelivränta sker i efterskott enligt de närmare

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

20 §.

1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där icke annat

föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det för arbetaren

vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget, dels antalet vid av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

gången uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår utökat med tid,

som vid anställningens upphörande må hava återstått till utgången av den

månad varunder arbetaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare stadgas

i 21 §.

Härvid iakttages, att tid, för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej

förelegat, vid tjänstårsberäkning i intet fall må tagas i betraktande till större

del än två tredjedelar.

2 mom. Vad i 11 § 3 mom. stadgas om tjänstepension skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om tjänstelivränta.

3 mom. Tjänstelivräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast

högre öretal, som är jämnt delbart med 120.

21 §.

1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes, med iakttagande i förekommande

fall av vad nedan i 3 mom. stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del av

tjänstepensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade

fjärdedels tjänstår utgör av det på sätt i 20 § 1 mom. sägs utökade

antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår, dock av minst 120. Om antalet

vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår är mindre

än 120, skall likväl iakttagas, att det på nyssnämnda sätt beräknade beloppet

skall minskas med 7io procent för varje felande fjärdedels år.

2 morn. Förtidslivränta bestämmes enligt grunder, som fastställas av Kungl.

Maj :t, till sådant belopp att livräntans värde vid den tidpunkt, från och med

vilken densamma utgår, motsvarar värdet vid nämnda tidpunkt av den uppskjutna

livräntan. Förtidslivräntans årsbelopp skall likväl lägst motsvara 10

procent av den uppskjutna livräntans årsbelopp.

3 mom. Tjänstelivränta till den som blivit, på sätt i 8 § 2 mom. första

stycket sägs, till följd av fel eller försummelse skild från sin anställning,

utgör en tredjedel av det belopp, varmed livräntan i annat fall skolat utgå,

med rätt likväl för Kungl. Majit att tillerkänna vederbörande större del, dock

ej mera än två tredjedelar.

5 avd. Om sammanträffande av förmåner.

22 §.

Örn den som kommer i åtnjutande av tjänstepension för i detta reglemente

avsedd anställning vid nämnda anställnings upphörande åtnjuter eller

därvid eller sedermera erhåller annan tjänstepension, antingen enligt detta

reglemente eller enligt andra tjänstepensionsbestämmelser, beror på Kungl.

Majits prövning, om och i vad mån de till förstnämnda pension hörande

förmånerna av sådan anledning skola minskas med de till den sistnämnda

pensionen hörande förmånerna. Utgå båda tjänstepensionerna enligt detta

reglemente, må allenast en av dem minskas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

11

Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensioner

skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande

av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera tjänstelivräntor.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande

mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår den å

vilken reglementet erhåller tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

1. Utan hinder av stadgandet i 2 § 2 mom. skall i nämnda stadgande avsedd

arbetare, för vilken 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare varit

gällande, vara underkastad bestämmelserna i detta reglemente.

2. Bestämmelserna i 6 och 7 §§ om tjänstepensionsavdrag skola träda i

tillämpning först den 5 juli 1942. För arbetare, som för tiden den 1—4 juli

1942 är berättigad åtnjuta någon avlöning, skall för nämnda tid uttagas tjänstepensionsavdrag

med följande belopp:

Pensionsgrupp

Tjänstepensionsavdrag

kronor

man

kvinna

1

0''75

0-65

2

0’80

0''60

3. Är den som åtnjuter tjänstepension eller tjänstelivränta enligt reglementet

tillika berättigad till särskild förmån av följande slag, nämligen pension

från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen

jämlikt stadgande i tidigare gällande författning rörande pensionering

av i statens tjänst anställd personal eller därmed jämförlig uppskjuten

pension från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa,

skall grundbeloppet av tjänstepensionen respektive tjänstelivräntans

belopp minskas med beloppet av nämnda förmån. Vid bestämmande av

det oreducerade grundbeloppet respektive livräntebeloppet skall i sådant fall,

ändå att annat följer av eljest tillämpliga bestämmelser, såsom tjänstår tillgodoräknas

all den tid, som lagts till grund för beräkning av sagda förmån.

Därest pensionsåldern för den i nästföregående stycke omförmälda förmånen

icke sammanfaller med den tidpunkt, från vilken tjänstepensionen

eller tjänstelivräntan enligt detta reglemente börjar utgå, eller ock är valfri,

skall i nästföregående stycke omförmäld minskning ske med det belopp, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

enligt de för beräkningen av förmånen gällande grunderna skolat utgå från

och med angivna tidpunkt.

4. Beträffande arbetare, å vilken 1934 års tjänstepensionsreglemente för

arbetare varit tillämpligt och som vid nämnda reglementes ikraftträdande

den 1 januari 1935 ej var delägare i kassa för pensionering av icke-ordinarie

personal i statens tjänst, må, om arbetaren avgår med tjänstepension den 1

januari 1945 eller senare, de jämlikt 14 § beräknade tjänståren i förekommande

fall utökas i sådan omfattning, att tjänstårens antal icke understiger

det, som kunnat tillgodoräknas, därest arbetaren avgått med pension omedelbart

före den 1 januari 1945 och tillämpning skett av stadgandet i 3

punkten av de till 1934 års reglemente hörande övergångsstadgandena.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

13

Förslag

till

reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare i

statens tjänst (1942 års familjepensionsreglemente för arbetare).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande:

a) arbetare, som är underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente för

arbetare;

b) den som åtnjuter pension enligt nyssnämnda (tjänstepensionsreglemente;

samt

c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava

blivit underkastad detta reglemente, avgått från arbetaranställning, som i

1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare avses, utan rätt att komma

i åtnjutande av pension varom under b) förmäles och som icke längre är

underkastad nämnda tjänstepensionsreglemente, under förutsättning att arbetaren

före anställningens upphörande antingen under sammanlagt minst

tre år varit underkastad berörda tjänstepensionsreglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser,

örn vilka i 3 mom. andra stycket här nedan förmäles,

eller ock under sammanlagt minst sex år i statens tjänst innehaft sådan

anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Bestämmelsen under c) här ovan avser icke den som efter avgången innehaft

annan anställning, förenad med pensionsrätt enligt tjänstepensionsbestämmelser

som nyss sagts.

2 mom. Därest sådan arbetare i årsanställning, som utan egen därom uttryckt

önskan och utan något sitt förvållande entledigats från sin anställning

utan rätt till tjänstepension, avlider inom nio månader från anställningens

upphörande, skall, såframt han ej efter entledigandet ånyo vunnit

anställning förenad med tjänstepensionsrätt, vid reglementets tillämpning så

anses, som om han vid dödsfallet alltjämt varit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare.

Beträffande arbetare tillhörande arbetsområde, inom vilket föreligger behov

av arbetskraft endast för viss del av året, (säsongarbetare) skall tid

efter arbetssäsongens slut, varunder arbetaren är underkastad nyssnämnda

tjänstepensionsreglemente, vid detta reglementes tillämpning icke betraktas

såsom tid, varunder anställning innehaves.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

3 mom. Vad i detta reglemente sägs om arbetare skall, där ej annat framgår,

i tillämpliga delar gälla med avseende å sådan förutvarande arbetare,

som i 1 mom. b) eller c) avses.

Vad i reglementet sägs om tjänste- eller familjepensionsbestämmelser

skall, där ej annat framgår, avse dels tjänste- eller familjepensionsbestämmelser,

antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen, dels ock tjänste- eller familjepensionsbestämmelser

för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen

eller med stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerade för riksdagens

verk.

Med tjänste- eller familjepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås

pensionsrätt enligt i nästföregående stycke avsedda tjänste- eller familjepensionsbestämmelser.

2 §•

1 mom. I 1 § 1 morn. a) omförmäld arbetare har att vidkännas familjepensionsavdrag

enligt bestämmelserna i detta reglemente.

Efterlevande, som här nedan i 2 mom. sägs, till den, å vilken reglementet

äger tillämpning, äro berättigade att åtnjuta familjepension eller familjelivränta

enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i reglementet.

Efterlevande till den, som vid frånfället ägde familjepensionsrätt enligt

1 § för mer än en anställning, må dock åtnjuta allenast en familjepension

eller en familjelivränta.

Närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning meddelas av

Kungl. Maj:t.

2 mom. Familjepension eller familjelivränta tillkommer följande efterlevande,

nämligen

änka, som ej ingått nytt äktenskap,

frånskild hustru, i fall som i 3 mom. sägs, samt

arvsberättigat barn, vilket ej uppnått 19 års ålder.

Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga om änka eller frånskild

hustru, att äktenskapet icke ingåtts efter det arbetaren uppnått en

levnadsålder av 60 år, och i fråga om adoptivbarn, att adoptionen ej ägt

ram efter det arbetaren fyllt 50 år.

3 mom. Då arbetare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin

hustru utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga avtal

om sådant underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans

under minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande uppnått

en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att hustrun skall vara berättigad till familjepension

eller familjelivränta, som avses i detta reglemente.

Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, om skyldighet att utgiva

underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört

eller den bidragsberättigade trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med

laga verkan meddelas till förmån för arbetarens hustru i senare äktenskap.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Alaj:ts proposition nr 229.

3 §•

1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension

eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till

beloppet av dylik förmån sker, på därom gjord ansökning, beträffande efterlevande

till arbetare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens

vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande verks styrelse och beträffande

efterlevande till annan arbetare av statens pensionsanstalt.

Sökande åligger att styrka sådana för myndigheten icke kända omständigheter,

som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom

tillställas de till förmånen berättigade.

2 avd. Om familjepensionsavdrag.

4 §•

Från och med den kalendervecka, då arbetare blir underkastad bestämmelserna

i 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, till och med den

kalendervecka, varunder nämnda reglemente upphör att vara tillämpligt å

honom, skall arbetaren tillkommande avlöning minskas med familjepensionsavdrag.

Sådant avdrag beräknas för varje kalendervecka, för vilken arbetaren

är berättigad åtnjuta någon avlöning, och skall enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av vederbörande myndighet, uttagas vid ordinarie

avlöningstillfälle minst en gång i månaden.

5 §•

1 mom. Såsom familjepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som enligt

2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren under tid, för vilken

pensionsavdraget verkställes, varit hänförd enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare.

2 mom. Familjepensionsavdragen för kalendervecka utgöra de belopp, som

här nedan för de särskilda pensionsgrupperna angivas:

Pensionsgrupp

F amiljepensionsavdrag

kronor

man

kvinna

1

1-60

0-25

2

1-80

0-25

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

3 avd. Om familjepension.

Gemensamma bestämmelser.

6 §.

1 mom. Familjepension enligt detta reglemente tillkommer efterlevande

till arbetare, som vid sin död var underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare eller åtnjöt tjänstepension enligt nämnda reglemente.

2 mom. Angående fördelning av familjepension mellan två eller flera familjepensionsberättigade

stadgas i 8 § 3 mom. och 12 § 4 mom.

7 §•

1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande fall,

rörligt tillägg.

2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen

näst efter den, då arbetare avlidit, eller, i fråga örn pension till barn som födes

efter faderns död, från och med den dag, under vilken barnet fötts, till

och med utgången av månaden näst efter den, under vilken pensionstagaren

avlider, eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning, till och med

utgången av den måna,d, under vilken rätten upphört.

3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är

föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller

ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel

av den pension, som eljest skolat till honom utgå.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,

må den myndighet, som fastställt pensionen, kunna medgiva sådan anhörig

rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

4 mom. Utbetalning av familjepension sker i efterskott enligt de närmare

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit, vederbörande myndighet likväl

obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala återstående

pensionsbelopp.

Familjepensionens grundbelopp.

8 §■

1 mom. Storleken för år räknat av familjepensionens grundbelopp bestämmes

enligt grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande till

ett vid arbetarens död för honom gällande familjepensionstal, varom stadgas

i 9 §.

2 mom. Vid familjepensionens fastställande beräknas grundbeloppet sålunda,

att det motsvarar,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

17

a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensionsberättigade

utgöras av änka och frånskild hustru: familjepensionstalet;

b) då de pensionsberättigade utgöras av änka eller frånskild hustru samt

barn eller av änka och frånskild hustru samt barn: familjepensionstalet ökat

med 50 procent, om endast ett barn finnes, och eljest därutöver med 20 procent

för varje ytterligare barn; samt

c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet

ökat med 50 procent, örn barnen äro två, och eljest därutöver med

20 procent för varje ytterligare barn.

Sker efter familjepensionens fastställande ändring beträffande antalet famil

jepensionsberättigade, skall med tillämpning av de i nästföregående stycke

angivna grunderna bestämmas nytt grundbelopp för familjepensionen att

tillämpas från och med den i 7 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då familjepensionsrätt

inträtt eller upphört.

3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på

varje tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda,

att av grundbelopp, som är gemensamt för änka eller frånskild hustru

samt barn eller för änka och frånskild hustru samt barn, änkan eller den

frånskilda hustrun respektive änkan jämte den frånskilda hustrun äger åtnjuta

så stor del, som motsvarar 80 procent av familjepensionstalet — dock

att frånskild hustru, som äger pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat

gifte, icke må åtnjuta större del än som motsvarar 40 procent av familjepensionstalet

— samt barnet eller barnen återstoden,

samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensam för änka och

frånskild hustru eller för två eller flera barn, änkan och den frånskilda hustrun

respektive barnen äga taga lika del.

Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att göra ansökning om

pension, till annan familjepensionsberättigad utbetalts större belopp än han

enligt här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero.

9 §•

1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av stadgandet

i 2 mom. här nedan, dels av det familjepensionsunderlag, som enligt

föreskrifterna i 10 § skall tillämpas, dels ock av antalet tjänstår, varom förmäles

i 11 §, allt enligt följande grunder. Uppgår antalet tjänstår till minst

30, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget. Är tjänstårens

antal mindre, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget

minskat med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår

understiger 30.

2 mom. Där på grund av bestämmelsen i 2 § 1 mom. tredje stycket endast

en familjepension utgår, skall familjepensionstalet för denna motsvara det

högsta av de för de särskilda anställningarna beräknade familjepensionstalen.

3 mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas

till närmast högre sådant tal.

Bihang lill riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 229. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

10 §.

1 mom. Såsom familjepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som enligt

2 mom. gäller för den pensionsgrupp, vartill arbetaren vid dödsfallet eller

avgången med rätt till pension, varom i 1 § 1 mom. b) förmäles, varit hänförd

enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare.

2 mom. Familjepensionsunderlagen utgöra de belopp, som här nedan för

de särskilda pensionsgrupperna angivas:

Pensionsgrupp

Familjepensionsunderlag

kronor

man

kvinna

1

924

792

2

996

792

11 §•

Såsom tjänstår räknas vid bestämmande av familjepension

a) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare; samt

b) tid, som från dödsfallet eller anställningens upphörande må hava återstått

till pensionsålderns inträde.

I fråga om den, som vid dödsfallet eller anställningens upphörande var säsongarbetare,

må dock såsom tjänstår enligt b) medräknas allenast så stor del

av varje år, som motsvarar den anställningstid, vilken varit i medeltal för

arbetaren gällande under de fem senast förflutna kalenderår, under vilka anställning

innehafts, eller, där anställningsåren äro färre, det mindre antal kalenderår,

varunder anställning innehafts.

Rörligt tillägg.

12 §.

1 mom. Å familjepensionens grundbelopp utgår rörligt tillägg under samma

förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt vederbörliga avlöningsreglementen

gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie och extra

ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen.

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å

däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.

3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t

de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

A mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familjepensionsberättigade

skall vad i 8 § 3 mom. stadgas om fördelning av grundbelopp

äga motsvarande tillämpning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

19

4 avd. Om familjelivränta.

13 §.

Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande

arbetare, varom förmäles i 1 § 1 mom. c).

14 §.

1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock

att vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på

sätt här nedan i 2 mom. stadgas.

1 övrigt skola bestämmelserna i 7 § 2—4 mom. och 8 § 3 mom. äga motsvarande

tillämpning.

2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, där ej annat föranledes

av vad här nedan stadgas, till ett belopp, motsvarande så stor del av det

för arbetaren senast gällande familjepensionsunderlaget, som antalet vid avgången

uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår av det slag, varom

i 11 § första stycket a) förmäles, utgör av 120 eller — där vid avgången uppnådda

tjänstår, utökade med tid som från anställningens upphörande må hava

återstått till pensionsålderns inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller påbörjade

fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer genom berörda

utökning.

Vid beräkning av tjänstår skall iakttagas att tid, för vilken bidragsplikt för

familjepensionering ej förelegat, i intet fall må tagas i betraktande till större

del än två tredjedelar.

I övrigt skola beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskrifterna

i 9 § 2 och 3 mom. äga motsvarande tillämpning.

5 avd. Om sammanträffande av förmåner.

15 §.

1 mom. Innehade avliden arbetare vid frånfället familjepensionsrätt enligt

såväl detta reglemente som andra familjepensionsbestämmelser, beror på

Kungl. Maj:ts prövning, örn och i vad mån de förmåner, vilka tillhöra den

enligt detta reglemente utgående familjepensionen eller familjelivräntan, av

sådan anledning skola minskas med de till den andra familjepensionen eller

familjelivräntan hörande förmånerna.

2 mom. Innehar efterlevande till den, å vilken reglementet äger tillämpning,

med tjänstepensionsrätt förenad anställning, eller åtnjuter han antingen

tjänstepension eller tjänstelivränta eller ock familjepension eller familjelivränta

enligt detta reglemente eller andra familjepensionsbestämmelser såsom

anhörig till annan anställningshavare, skall pensions- eller livränteförmån,

som utgår enligt detta reglemente, där ej Kungl. Majit i särskilt fall annorlunda

förordnar, minskas med en fjärdedel, dock högst med beloppet av den

förmån, som föranleder minskningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 229.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1942, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes stridande

mot reglementets föreskrifter upphör att gälla, såvitt angår den å vilken

reglementet erhåller tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

1. Bestämmelserna i 4 och 5 §§ om familjepensionsavdrag skola träda i

tillämpning först den 5 juli 1942. För arbetare, som för tiden den 1—4 juli

1942 är berättigad åtnjuta någon avlöning, skall för nämnda tid uttagas familjepensionsavdrag

med följande belopp:

Pensionsgrupp

Familjepensionsavdrag

kronor

man

kvinna

1

0''90

015

2

1-05

0-15

2. För kvinnlig arbetare, vilken omedelbart före reglementets ikraftträdande

var underkastad 1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, skola,

därest hon före viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt anmäler sin önskan

därom, tillämpas följande familjepensionsavdrag för kalendervecka samt följande

familjepensionsunderlag:

Familjepen-

Familjepen-

Pensionsgrupp

sionsavdrag

sionsunderlag

kronor

kronor

1

0''30

888

2

0-35

960

3. Där jämlikt det till 1936 års familjepensionsreglemente för arbetare fogade

övergångsstadgandet såsom tjänstår för bestämmande av familjepension

för efterlevande till arbetare, å vilken före reglementets ikraftträdande 1934

års tjänstepensionsreglemente för arbetare vunnit tillämpning, fått tillgodoräknas

anställningstid, som icke kunnat tillgodoräknas enligt 4 § 4 mom. samma

reglemente, må sådan anställningstid jämväl vid tillämpning av detta

reglemente — även i den mån detta ej följer av 11 § — tillgodoräknas såsom

tjänstår för bestämmande av familjepension.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

21

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 10 april 19A2.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till tjänste- och

familjepensionsreglementen för arbetare m. m.

Föredraganden anför:

Inledning.

Tjänste- och familjepensionsrätten för arbetare i statens tjänst regleras för

närvarande av två huvudförfattningar nämligen tjänstepensionsreglementet

för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443), i vissa delar ändrat genom kungörelse

den 17 juni 1938, nr 506, och familjepensionsreglementet för arbetare den

16 oktober 1936 (nr 543), vars övergångsbestämmelser ändrats genom kungörelse

den 17 juni 1938, nr 507. Därutöver ha genom kungörelse den 7 december

1934, nr 585, utfärdats vissa summariska föreskrifter om pensionering

av sådan arbetarpersonal i statens tjänst, vilken icke omfattas av nämnda

tjänstepensionsreglemente.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni 1938 tillkallades samma

dag särskilda sakkunniga för utredning angående revision av gällande lagstiftning

om tjänste- och familjepension för statstjänstemän. De sakkunniga,

som antogo benämningen 1938 års pensionssakkunniga, utgjordes av dåvarande

expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling, ordförande,

ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören E. Andersson i Bollnäs

och dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, möbelsnickaren C.

R. Jansson i Falun.

Med skrivelse den 14 mars 1941 överlämnade de sakkunniga betänkande

med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen, vilket förslag

efter remissbehandling och vidare överarbetning inom finansdepartementet

genom proposition nr 339 förelädes 1941 års riksdag under dess höstsession.

Sedan propositionen i allt väsentligt bifallits av riksdagen (skr. nr

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

528) utfärdade Kungl. Maj:t den 30 december 1941 författningar i ämnet,

vilka träda i kraft den 1 juli 1942.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 maj 1941 uppdrogs åt de sakkunniga

att jämväl verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om revision av

gällande bestämmelser örn tjänste- och familjepension för arbetare i statens

tjänst.

I de åt de sakkunniga för nämnda uppdrag lämnade direktiven anfördes:

Såsom allmänt direktiv för en sådan revision bör gälla, att en anpassning

till de för tjänstemännen föreslagna nya reglementena bör eftersträvas, i den

mån sådan anpassning med hänsyn till de för arbetarpersonal rådande särskilda

anställningsförhållandena m. m. är möjlig. Anledning kan måhända

även förefinnas att verkställa en förnyad prövning av frågan örn den relation,

som bör gälla mellan tjänstemän och arbetare i avseende å pensionsförmånens

— och därmed även pensionsbidragets — storlek mot bakgrunden

av den utveckling, som ägt rum beträffande lönenivån. I nära samband härmed

står frågan om en lämplig fördelning av arbetarpersonalen på olika pensionsgrupper.

De sakkunniga ha den 26 februari 1942 avgivit betänkande med förslag till

tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare i statens tjänst (SOU

1942: 8). Vid utarbetandet härav ha överläggningar ägt rum med följande representanter

för statstjänarkartellen nämligen ledamoten av riksdagens andra

kammare, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson, verkstadsarbetaren vid statens

järnvägars verkstad i Örebro K. G. Pettersson, ombudsmannen i försvarsverkens

civila personals förbund B. E. Helldén, kassören i telegraf- och

telefonmannaförbundet K. Persson samt ombudsmannen i svenska postmannaförbundet

G. V. Gabrielsson eller, såsom ställföreträdare för den sistnämnde,

ombudsmannen i postmannaförbundet H. F. Söderman. Därjämte ha

överläggningar beträffande föreliggande frågor, med undantag av spörsmålet

örn avvägning av pensionsförmånernas storlek, ägt rum med följande representanter

för vissa ämbetsverk, nämligen byråchefen i telegrafstyrelsen S. G.

Wold, byråchefen i järnvägsstyrelsen G. F. Ruist, byråchefen i vattenfallsstyrelsen

A. T. Jacobson, direktören i statens pensionsanstalt, kommendörkaptenen

S. Lindstedt, t. f. krigsrådet T. R. S. Östergren samt marindirektören

E. G. L. Lindberg.

Efter remisser ha utlåtanden över de sakkunnigas betänkande avgivits av

fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen,

försvarsväsendets verkstadsnämnd, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret,

statens pensionsanstalt, mynt- och justerings verket, skolöverstyrelsen,

domänstyrelsen, lotsstyrelsen samt lantmäteristyrelsen, sistnämnda myndighet

såvitt angår statens reproduktionsanstalt.

Förutom förslag till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för den

statsanställda arbetarpersonalen innehåller de sakkunnigas betänkande även

förslag till vissa ändringar i grunderna för den summariska arbetarpensioneringen.

I sina huvuddrag innebära de av de sakkunniga framlagda förslagen

följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

23

Beträffande tjänste- och familjepensionsreglementenas tillämplighetsområden

föreslås vissa jämkningar, som torde medföra en viss utvidgning i

förhållande till gällande bestämmelser. Pensionssystemet för arbetare i statens

tjänst anpassas liksom hittills i möjligaste mån efter de principer, som

kommit till uttryck i den för tjänstemännen gällande pensionslagstiftningen.

De sakkunniga anse, att någon ytterligare differentiering av arbetarna i olika

pensionsgrupper utöver nu gällande indelning i yrkesarbetare och icke-yrkesarbetare

icke bör verkställas. Däremot föreslå de sakkunniga en förbättring

av arbetarnas pensionsläge, i det att de manliga yrkes- respektive ickeyrkesarbetarna

i fråga om tjänstepension föreslås skola jämställas med

tjänstemän i lönegraden Eo 7 respektive Eo 5, vilket innebär en uppfattning

med en lönegrad utöver nu gällande bestämmelser. De kvinnliga anställningshavarna

föreslås jämställda med tjänstemän i lönegraden Ek 7 respektive

Ek 5, vilket innebär ett avskaffande av den nuvarande ordningen att

tjänstepensionsunderlaget för kvinnliga arbetare utgör 75 procent av underlaget

för motsvarande manliga arbetare. Familjepensionsunderlagen föreslås

skola motsvara för manliga arbetare tjänstemannalönegraden Eo 7 respektive

Eo 5 och för kvinnliga arbetare Eo 1. Tjänstårsberäkningen lämnas i stort

sett oförändrad. Å pensionsförmånerna föreslås rörligt tillägg skola utgå efter

samma grunder, som fastställts i de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

Pensionsavdragen ha uträknats per kalendervecka och överensstämma

med de för tjänstemän i motsvarande lönegrader fastställda.

Kvinnliga arbetare föreslås beträffande tjänstepensionsavdragen jämställda

med manliga arbetare, vilket innebär, att liksom skett i allmänna tjänstepensionsreglementet

den förut gällande skyldigheten för kvinnlig- personal

att vidkännas avdrag efter lönegraden närmast över den, i förhållande till

vilken pensionsunderlaget bestämts, nu föreslås avskaffad. Beträffande rätten

till livränta föreslås vissa jämkningar av gällande föreskrifter för vinnande

av överensstämmelse med de nya allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena.

I fråga örn den summariska arbetarpensioneringen innebär de sakkunnigas

förslag väsentligen vissa ändringar i pensionsskalan.

Erinringar mot de sakkunnigas förslag har icke framställts av de verks- eller

arbetarrepresentanter, med vilka överläggningar ägt rum. Av remissmyndigheterna

ha järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, mynt- och

justeringsverket, skolöverstyrelsen, lotsstyrelsen och lantmäteristyrelsen lämnat

förslagen helt utan erinran. Även av övriga utlåtanden framgår, att de

sakkunnigas förslag ansetts väl ägnade att läggas till grund för nya bestämmelser

på arbetarpensionsområdet.

Jag förordar, att förslag till ny arbetarpensionslagstiftning, grundat på Departements.

de sakkunnigas förslag, nu förelägges riksdagen. I det följande kommer jag chefenatt

lill en början närmare redogöra för sakkunnigförslaget, såvitt det avser

nya tjänste- och familjepensionsreglementen. Jag övergår därefter till frågan

örn ändrade grunder för den summariska arbetarpensioneringen för att

fortsättningsvis behandla kostnadsberäkningarna samt, slutligen, en av de

sakkunniga berörd fråga örn kompensation för familjepensionsavdrag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

I. Tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare

i statens tjänst.

1. Tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde.

Gällande tjänstepensionsreglemente äger tillämpning på sådana arbetare

i statens tjänst, vilka fylla ett fortlöpande om ock endast för viss del av

året förefintligt behov av arbetskraft och för vilka fastställts en arbetstid

av normal omfattning. Därutöver erfordras en till 21 år bestämd minimiålder

och vidare träder reglementet icke i tillämpning förrän efter en viss

väntetid. Vissa undantag ha stadgats från reglementets tillämplighet, avseende

bland annat arbetare, vilkas avlöningsförmåner icke uppgå till föreskrivna

minimibelopp.

De sakkunniga.

Huvudgrunder. För det nya tjänstepensionsreglementets tillämplighet föreslå

de sakkunniga, att såsom huvudregel stadgas, att vederbörande i statens

tjänst innehar en sådan arbetsanställning som utgör huvudsaklig

sysselsättning och förvärvskälla, och anföra till

stöd härför:

Fordran på att anställningen skall utgöra arbetarens huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla har i förslaget uppställts såsom generellt gällande,

då det synts mindre egentligt att, såsom skett i det nu gällande reglementet,

begränsa kravet härpå allenast till fall då arbetare övergått till anställning,

å vilken reglementet ej eljest är tillämpligt. I fråga om de med

pensionsreglementet närmast åsyftade fallen, där för den av arbetaren innehavda

anställningen gäller en arbetstid av normal omfattning, torde visserligen

kravet på att anställningen skall utgöra huvudsaklig sysselsättning

och förvärvskälla icke i stort sett äga någon begränsande innebörd. I att anställningen

skall utgöra arbetarens huvudsakliga förvärvskälla torde emellertid

ligga en fordran på att densamma icke skall vara alltför kortvarig.

Örn exempelvis en säsongarbetare under tid, då arbetssäsong ej pågår, tillfälligtvis

inkallas för snöskottning eller liknande under en eller två dagar,

lärer hans »anställning» knappast kunna anses uppfylla ifrågavarande förutsättning,

även om inkomsten, räknad för dag, helt bereder honom uppehälle.

Reglementet bör sålunda icke under sådan rent tillfällig sysselsättning

vara tillämpligt å arbetare med de konsekvenser detta skulle få i fråga

örn verkställande av tjänstepensionsavdrag och tillgodoräkning av tjänstår.

Med denna förutsättning avses likväl ingalunda att uppställa något mera

rigoröst krav på stadigvarande anställning. Där en säsongarbetare mellan

säsongerna inkallas under en vecka i följd — den period, för vilken tjänstepensionsavdrag

varje gång verkställes — bör kravet anses uppfyllt.

De sakkunniga föreslå vidare, att nu gällande krav på att vederbörande

arbetare skall fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft utbytes mot ett stadgande

av innebörd att anställningen skall tillhöra ett arbetsområde,

inom vilket föreligger ett fortlöpande örn ock

endast för viss del av året förefintligt behov av arbetskraft.

Till stöd härför anföres:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

25

För sin tillämpning synes stadgandet i dess nuvarande avfattning förutsätta,

att möjlighet finnes att inom en arbetarstam på ett visst område på

förhand avgöra, vilka arbetare som i händelse av en mer eller mindre bestämt

påräknelig driftsinskränkning komma att bibehållas i anställningen

och vilka som däremot komma att entledigas. En dylik möjlighet torde emellertid

knappast alltid finnas i praktiken, och de sakkunniga lia sig bekant,

att. särskilt inom vissa grenar av försvarsväsendet under nuvarande extraordinära

förhållanden visat sig föreligga sådana svårigheter att tillämpa

ifrågavarande bestämmelse, att efter en viss tidpunkt nyanställda arbetare

överhuvud taget icke ansetts kunna författningsenligt beredas inträde i pensioneringen.

Då en dylik konsekvens uppenbarligen är otillfredsställande

och heller knappast kan ha varit avsedd, ha de sakkunniga ansett avgörande

skäl tala för en sådan ändring, att för framtiden hänsyn allenast tages

till huruvida inom vederbörande arbetsområde överhuvud taget föreligger ett

fortlöpande behov av arbetskraft. Vad i detta sammanhang är att anse såsom

ett arbetsområde torde icke i det särskilda fallet bereda några större

svårigheter att avgöra.

Såsom förutsättning för reglementets tillämplighet skall enligt sakkunnigförslaget

—- liksom för närvarande — gälla, att för anställningen gäller en

arbetstid av normal omfattning.

Utöver redan gällande föreskrift om viss minimiålder för reglementets

tillämplighet ha de sakkunniga föreslagit införande av jämväl en bestämmelse

om maximiålder, vilken satts till 60 år.

I fråga om väntetiden föreslås i stort sett oförändrade bestämmelser.

Anledning har dock icke synts de sakkunniga föreligga att upprätthålla det

för närvarande gällande kravet att det arbete som skall ha fullgjorts under

väntetiden hänför sig till arbetaranställning av fortlöpande natur. De sakkunniga

ha vidare förordat införandet av en regel, som medger arbetare

vilken vid statens övertagande helt eller delvis av kommunalt driven verksamhet

eller enskilt företag eller i samband med dylik verksamhets eller

företags nedläggande övergår till statens tjänst rätt att såsom väntetid tillgodoräkna

den kommunala eller enskilda anställningen. Det har nämligen

synts de sakkunniga väl strängt, att en sådan arbetare efter övergången på

samma sätt som en nyanställd arbetare måste tjänstgöra under en lång

väntetid innan pensionsreglementet blir tillämpligt på honom.

Modifikationer. Enligt sakkunnigförslaget skola vissa undantag från de

eljest stadgade förutsättningarna gälla i fråga om den som tidigare

vunnit anställning förenad med tjänstepensionsrätt. Beträffande

dessa undantag torde få hänvisas till författningstexten.

På vissa arbetsområden, inom vilka vederbörande arbetare

icke fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft, saknar

gällande arbetarpénsionsreglemente tillämplighet, såvitt ej annat följer

på grund av tidigare anställning. Härigenom ha till exempel byggnadsarbetare

vid statens järnvägar eller vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning

— till skillnad mot banarbetare vid statens järnvägar och underhålls
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

arbetare vid statens vattenfallsverk — icke kommit i åtnjutande av reguljär

tjänstepensionsrätt. De sakkunniga lia föreslagit meddelande av bemyndigande

lör Kungl. Maj:t att i vissa fall förordna örn tjänstepensionsreglementets

tillämplighet även på dessa personalgrupper och till stöd härför anfört följande.

Vid bedömande, huruvida och i vad mån mera generellt någon eftergift

bör beredas från det för arbetarpensionsreglementets giltighet uppställda

kravet, att anställningen skall tillhöra ett arbetsområde med fortlöpande behov

av arbetskraft, ha de sakkunniga utgått från att detta spörsmål i själva

verket rymmer två skilda frågor. Där förhållandena inom vederbörande arbetsområde

äro sådana, att arbetaranställning inom detsamma kan antagas

normalt fortgå under den minsta tid som erfordras för beredande av pension

enligt den summariska arbetarpensionskungörelsen — 15 anställningsår

— är väl närmast fråga om det sätt, varpå gränsen bör dragas mellan å ena

sidan reguljär, på bidragsplikt grundad pensionering och å andra sidan en

pensionering enligt summariska grunder. Kan däremot anställning inom

arbetsområdet knappast beräknas fortgå under så lång tid, avser spörsmålet

i själva verket lämpligheten av att överhuvud taget med pensionsrätt förena

en anställning, som på förhand kan antagas bliva av dylik kortvarighet.

Enligt de sakkunnigas mening föreligga alltjämt avgörande skäl mot att

utsträcka den statliga pensioneringen till sådana områden, inom vilka verksamheten

redan på förhand kan antagas bli av kort varaktighet. Vad däremot

angår tanken att utsträcka den reguljära pensioneringen till sådana

arbetsområden, inom vilka visserligen ett fortlöpande behov av arbetskraft

icke med säkerhet kan antagas föreligga men verksamheten å andra sidan

kan beräknas komma att pågå under någon längre tid, ha de sakkunniga

efter övervägande av de olika skäl som kunna anföras till förmån för den

ena eller andra lösningen kommit till uppfattningen, att den på bidragsplikt

grundade pensioneringen icke lämpligen bör genom ovillkorliga författningsbestämmelser

uteslutas för dylika verksamhetsområden. Inom vissa

områden av statsverksamheten — t. ex. vid statens järnvägar och statens

vattenfallsverk — torde nära nog ständigt i viss omfattning pågå anläggningsarbeten,

som var för sig äro av tillfällig beskaffenhet men som kunna kontinuerligt

sysselsätta en viss mera fast stam av anläggningsarbetare, vilken vid

de olika anläggningarna stundom förstärkes av lokalt rekryterad tillfällig arbetskraft.

I fråga örn en sådan mera fast arbetarstam för kontinuerligt fortgående

tillfälliga arbeten torde goda skäl tala för att pensionsfrågan kan

ordnas genom arbetarnas delaktighet i den med avgiftsplikt förbundna pensioneringen.

Även om de sakkunniga sålunda i princip finna sig kunna förorda att den

reguljära arbetarpensioneringen under vissa förutsättningar utsträckes till

arbetsområden, inom vilka fortlöpande behov av arbetskraft ej föreligger,

måste det enligt de sakkunnigas mening erbjuda vissa vanskligheter att

genom materiella författningsbestämmelser precisera dessa förutsättningar.

Att anknyta reglementets tillämplighet till en vid viss tidpunkt beräknad

varaktighet av verksamheten inom ett givet arbetsområde måste i allmänhet

vara förenat med svårigheter, och i de flesta fall torde möjlighet ej

finnas att förutse den tidpunkt, vid vilken verksamheten kommer att upphöra.

Med hänsyn härtill ha de sakkunniga utformat sitt förslag i ämnet

sålunda, att Kungl. Maj:t äger besluta, att reglementet skall, i den omfattning

Kungl. Maj:t bestämmer, äga tillämpning å arbetare i anställning tillhörande

arbetsområde inom vilket ett fortlöpande behov av arbetskraft icke föreligger,

såframt behovet av arbetskraft inom området skäligen kan antagas fort
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 229.

27

vara under en längre följd av år. Såsom framgår av det förut anförda, åsyftas

härvid i första hand alt bereda pensionsrätt åt sådana arbetare, vilka —

ehuru verksamma i arbeten av icke fortlöpande beskaffenhet — kunna sägas

utgöra en för dylika arbeten tämligen kontinuerligt sysselsatt fast arbetarstam.

För att lämna möjlighet öppen att för här berörda fall skärpa fordringarna

i fråga örn väntetidens längd eller på annat liknande sätt ha de sakkunniga

utformat sitt förslag i ämnet sålunda, att jämväl de närmare villkoren

för reglementets tillämplighet inom här avsedda arbetsområden skola fastställas

av Kungl. Maj :t.

I fråga örn säsongarbetare, vilkas rätt i pensionsavseende efter arbetssäsongens

slut enligt de sakkunnigas mening borde närmare preciseras,

ha de sakkunniga föreslagit en regel, som anknyter till praxis inom förevarande

område. Regeln innebär, att säsongarbetare skall vara underkastad

reglementet — d. v. s. äga pensionsrätt — intill dess nio månader förflutit

från arbetssäsongens slut, såframt han ej dessförinnan vunnit annan anställning

förenad med tjänstepensionsrätt. Rörande tolkningen av denna regel andres:
Ehuru

vissa svårigheter möta att närmare definiera begreppet »arbetssäsongens

slut», torde i praktiken knappast föreligga någon tvekan i detta hänseende;

hänsyn bör uppenbarligen tagas till tiden för arbetets slut för arbetslaget

eller i förekommande fall för den individuel^ abetaren och^ icke till

den senaste tidpunkt, vid vilken arbete pågått inom förvaltningsområdet eller

än mindre säsongbetonat statligt arbete överhuvud taget förekommit. Den

föreslagna tidsfristen är, enligt vad som upplysts av de i överläggningar med

de sakkunniga deltagande verksrepresentanterna, tillräckligt lång för att under

normala förhållanden täcka uppehållet mellan två säsonger.

På grund av vissa olikheter i förfaringssättet vid entledigandet av säsongarbetare

inom olika statliga arbetsområden ha de sakkunniga föreslagit införande

av en regel av innehåll, att tid, varunder säsong ej pågår och arbetaren

ej utför arbete vid verket, vid reglementets tillämpning ej skall betraktas såsom

tid varunder anställning innehaves. Innebörden av detta stadgande vore att

arbetaren — ehuru pensionsrätten är bevarad — för dylik tid ej får räkna

tjänstår.

Vad beträffar frågan örn minimiinkomst för åtnjutande av de föreslagna

pensionsförmånerna förutsätta de sakkunniga, att Kungl. Majit skall

utfärda sådana bestämmelser, att från reglementenas tillämpningsområde undantagas

arbetare i så låga inkomstlägen, att pensionen skulle överstiga eller

eljest stå i ett orimligt förhållande till lönen. Härom anföra de sakkunniga:

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelse den 7 december 1934, nr

583) bar från arbetarpensionsreglementets tillämpning undantagits arbetare,

vars avlöningsförmåner — i förekommande fall inbegripet värdet av naturaförmåner

enligt ortens pris — beräknade för en anställningstid av 12 månader

icke uppgå till ett belopp av minst 1,700 kronor för man och 1,250 kronor

för kvinna. Den för reglementets tillämpning förutsatta minimiinkomsten

för kvinnliga anställningshavare bar sålunda satts omkring 150 kronor högre

än det nuvarande pensionsunderlaget för kvinnliga icke-yrkesarbetare. Örn

underlaget ökas till 1,500 kronor, bör gränsen för reglementets giltighet hö
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

jas, enligt de sakkunnigas mening lämpligen till 1,800 kronor. I samband härmed

torde inkomstgränsen beträffande manliga arbetare böra höjas till förslagsvis

2,400 kronor. Med hänsyn till de efter levnadskostnadernas växlingar

anpassade tilläggsförmåner, som utgå å pensionerna — och för närvarande

efter skiftande grunder jämväl å arbetarlönerna — lära emellertid

berörda belopp böra anses motsvara ett indexläge överensstämmande med

1935 års genomsnittliga levnadskostnader och sålunda vid högre indexlägen

ökas i lämplig omfattning. Å andra sidan torde böra beaktas, såväl att inkomsten

för arbetare inom en viss grupp kan på grund av olika förhållanden

i individuella fall och på vissa orter avvika från vad som är normalt såsom

genomsnitt för gruppen som ock att lönerna för arbetare inom de olika grupperna

regelmässigt under de första anställningsåren ej obetydligt understiga

de belopp, som utgå efter viss anställnings- eller facktid. Med hänsyn härtill

torde undantagsbestämmelserna böra så utformas, att de ifrågasatta gränsbeloppen

få avseende å inkomster, som beräknade efter medeldyr ort kunna

betraktas såsom normala för vederbörande arbetargrupp efter den anställningstid,

som erfordras för passerande av de lägre löneintervallerna för gruppen.

Det torde ankomma på Kungl. Majit att härutinnan efter hörande av

vederbörande verk utfärda erforderliga närmare föreskrifter. Därvid torde

emellertid övergångsvis böra medgivas, att anställningshavare, som nu äro

underkastade arbetarpensionsreglementet, erhålla pensionsrätt enligt det nya

reglementet, även om de ej fylla här avsedda villkor i fråga om löneinkomstens

storlek.

För de arbetare, vilka med en dylik gränsdragning bliva undantagna från

reglementets tillämpning, bör pensionsfrågan liksom beträffande hittills undantagna

arbetare ordnas enligt mera summariska pensionsregler utan avgiftsplikt.

Yttranden.

Mot de sakkunnigas förslag om utbyte av den nuvarande regeln, att arbetare

skall fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft mot ett stadgande

att anställningen skall tillhöra ett arbetsområde, inom vilket föreligger

ett fortlöpande om ock endast för viss del av året befintligt behov av arbetskraft,

har försvarsväsendets verk stad snämnd anfört följande.

Tjänstepensionsreglementet bör enligt nämndens uppfattning endast vara

tillämpligt å arbetare, som fyller ett fortlöpande behov och som sålunda vunnit

en mera stadigvarande anställning. Till sådana arbetare torde böra räknas

arbetare, som anställts vid företaget när driften uppehälles i normal omfattning,

trots att arbetaren möjligen senare kan komma att entledigas i händelse

av en mer eller mindre bestämt påräknelig tillfällig driftsinskränkning.

Att utvidga tillämpningsområdet till att också omfatta det stora antal arbetare,

vilka under nuvarande extraordinära förhållanden vunnit tillfällig anställning

inom försvarsväsendet tillhöriga verkstäder, synes däremot mindre

välbetänkt med hänsyn till att man på förhand vet, att så gott som alla dessa

arbetare komma att entledigas, när normal fredsdrift återupptages. Det kan

icke anses lämpligt att göra samtliga dessa arbetare berättigade till pension

under motivering, att en eller annan av dem i framtiden möjligen kan komma

att kvarstanna vid företaget. Den ringa fördel dessa arbetare härigenom

skulle vinna i form av uppskjutna livräntor — med belopp som motsvarar

vid avgången gällande pensionsunderlag och uppnådd tjänstetid med pensionsrätt

— att utgå vid 65 års ålder, synes ingalunda stå i rimlig proportion

till statens kostnader för administration m. m. Ifrågavarande arbetare böra

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

i stället jämställas med extra tjänstemän, vilka icke komma i åtnjutande av

rätt till tjänstepension.

Däremot har statskontoret anfört:

En tillämpning av det föreslagna stadgandet skulle medföra, att en arbetare,

som anställts inom ett arbetsområde, varest verksamheten på grund av

särskilda omständigheter måst intensifieras, men som vid en återgång till

mera normala arbetsförhållanden icke längre vore behövlig utan därför entledigats,

ändock skulle erhålla pensionsrätt enligt reglementet. Denna pensionsrätt

skulle i sin tur grunda förutsättningar för vederbörande att efter

entledigandet komma i åtnjutande av exempelvis tjänstelivränta. Ehuru en

dylik konsekvens icke synes tillfredsställande, vill statskontoret dock med

hänsyn till vad de sakkunniga anfört rörande omöjligheten att på förhand

avgöra vilka arbetare i händelse av en påräknelig driftsinskränkning skulle

komma att bibehållas i anställningen eller komma att entledigas, ävensom i

betraktande av de föreslagna skärpningarna av villkoren för erhållande av

livränta icke motsätta sig de sakkunnigas förslag på denna punkt.

Marinförvaltningen har uttryckligen tillstyrkt sakkunnigförslaget på denna

punkt.

De sakkunnigas förslag örn bemyndigande för Kungl. Majit att förordna

om arbetarpensionsreglementets tillämpning på arbetsområden, inom

vilka vederbörande arbetare icke fylla ett fortlöpande

behov av arbetskraft, har uttryckligen förordats av

statskontoret samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Statskontoret har härvid

förutsatt, att bemyndigandet kommer att tillämpas med stor försiktighet.

Beträffande frågan örn minimiinkomst för reglementets tillämplighet

har fångvårdsstyrelsen anfört, att den föreslagna regeln skulle medföra,

att arvodena till kvinnliga arbetare inom fångvården måste höjas. För nuvarande

anställningshavare skulle frågan kunna lösas genom övergångsbestämmelser

men vid nyanställning av arbetare skulle en arvodeshöjning bliva

oundviklig. Arméförvaltningen påpekar, att minimiinkomstens höjning kommer

att medföra uteslutning av viss köks- och servispersonal vid truppförbandens

matinrättningar från den reguljära pensioneringen. Jämväl domänstyrelsen

påpekar, att möjligheterna att bereda styrelsens arbetare pensionsförmåner

enligt tjänstepensionsreglementet komma att minskas genom förslagets

genomförande. I överensstämmelse med vad statskontoret föreslagit beträffande

pensionsunderlagen föreslår ämbetsverket, att minimiinkomsten för

manlig arbetare fastställes till 2,300 kronor.

Med hänsyn till de fall, då verksamhet mera tillfälligt intensifieras, kunna Departementsgivetvis

betänkligheter hysas mot förslaget att med ändring av nuvarande chefenbestämmelser

föreskriva såsom villkor för reglementets tillämplighet att anställningen

skall tillhöra ett arbetsområde, inom vilket föreligger ett fortlöpande

om ock endast för viss del av året förefintligi behov av arbetskraft. Jag

vill dock på av de sakkunniga anförda skäl tillstyrka detsamma.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

De sakkunniga lia föreslagit, att Kungl. Majit skulle äga besluta, att reglementet

i vissa fall skall äga tillämpning även å arbetare tillhörande arbetsområde,

inom vilket ett fortlöpande behov av arbetskraft ej föreligger. Förslaget

i denna del, som åsyftar en icke oväsentlig utvidgning av reglementets

tillämpningsområde, har lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna.

För egen del tillstyrker jag detsamma.

Ej heller i övrigt har jag funnit anledning ifrågasätta ändring i de sakkunnigas

förslag till bestämmelser rörande tjänstepensionsreglementets tillämpningsområde.

På grund av vad statskontoret anfört angående minimiinkomsten

för reglementets tillämplighet vill jag redan här framhålla, att jag finner

mig böra tillstyrka de av de sakkunniga förordade förhöjda pensionsunderlagen

samt att jag vid sådant förhållande biträder de sakkunnigas ståndpunkt

i fråga om minimiinkomsten. Slutligen må påpekas, att de högre minimiinkomsterna

givetvis i och för sig icke utgöra tillräcklig anledning till löneförhöjningar.

2. Familjepensionsreglementets tillämpningsområde.

Det föreslagna nya familjepensionsreglementet är liksom den gällande familjepensionsförfattningen

avsett såsom ett komplement till det för arbetarna

tillämpliga tjänstepensionsreglementet. Reglementet skall sålunda i första

hand äga tillämpning beträffande arbetare, som är underkastad det föreslagna

tjänstepensionsreglementet. Vidare skall detsamma gälla dels för den

som åtnjuter pension enligt det föreslagna tjänstepensionsreglementet, dels

ock för den som, efter att ha varit underkastad nämnda tjänstepensionsreglemente,

med rätt till livränta avgått från anställningen.

Rörande sistnämnda stadgande anföra de sakkunniga:

Med hänsyn till den förändrade konstruktion av livränterätten, förslaget

till tjänstepensionsreglemente innebär, har stadgandet örn familjepensionsreglementets

tillämplighet å livränteberättigad anställningshavare erhållit utformningen,

att reglementet skall äga tillämpning beträffande den som, efter

det familjepensionsreglementet blivit för honom tillämpligt på grund av att

han blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente, avgått från arbetaranställning,

som i tjänstepensionsreglementet avses, utan rätt att komma

i åtnjutande av pension enligt detta och icke längre är underkastad nämnda

tjänstepensionsreglemente, under förutsättning tillika att arbetaren antingen

under sammanlagt minst 3 år varit underkastad tjänstepensionsreglementet

för arbetare eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt

minst 6 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort

hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. På liknande sätt som

skett i allmänna familjepensionsreglementet har emellertid uttryckligt stadgande

meddelats, att familjepensionsreglementet icke äger tillämpning å förutvarande

innehavare av viss anställning i denna egenskap, då arbetaren efter

avgången innehaft annan med tjänstepensionsrätt förenad anställning.

Den i 4 § 5 mom. gällande familjepensionsreglemente meddelade bestämmelsen

att därest arbetare, som utan eget förvållande entledigats från sin anställning

utan rätt till pension, inom nio månader från anställningens upp
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

31

hörande avlider, skall i pensionshänseende så anses, som om han vid dödsfallet

alltjämt kvarstått i sin tjänst, har i det nya reglementet upptagits endast

beträffande arbetare i årsanställning. Genom föreskrifter i tjänstepensionsreglementet

är nämligen säsongarbetare under denna tid bibehållen vid

sin tjänstepensionsrätt och därigenom automatiskt även vid familjepensionsrätten.

Vad de sakkunniga förordat i fråga om familjepensionsreglementets till- Departementslämpningsområde

föranleder ej erinran från min sida. chefen.

3. Pensionsformer.

Liksom på tjänstemannaområdet har arbetares tjänstepensionsrätt föreslagits

omfatta tre former nämligen ålderspension, invalidpension och sjukpension.

Beträffande ålderspension må anmärkas, att de sakkunniga icke

föreslagit någon ändring i nuvarande pensionsålder. I överensstämmelse med

det gällande reglementet saknar förslaget bestämmelser om hur länge arbetare

må bibehållas i tjänst efter pensionsåldern. De sakkunniga torde ha utgått

från, att det även i fortsättningen skall ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela föreskrifter härom.

Såsom förutsättning för invalidpension bär av de sakkunniga föreslagits

en regel av innehåll, att arbetaren till följd av olycksfall i arbetet skall

befinnas för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt utföra honom

åliggande arbete och prövas icke lämpligen kunna överflyttas till annat arbete

vid vederbörande verk. Örn innebörden av denna regel anföres:

En prövning av överflyttningsmöjligheten har ansetts böra obligatoriskt

föregå invalidpensionering, men dess föremål är allenast möjligheten av arbetares

överflyttning till annat arbete vid vederbörande verk. Då avgörandet

av frågan, huruvida pensionsrätt föreligger, tillkommer den pensionsbeviljande

myndigheten men prövningen av spörsmålet om överflyttning till annat

arbete i första hand måste ankomma på vederbörande verksstyrelse, förutsätter

stadgandet givetvis, för de fall då verksstyrelsen ej samtidigt är pensionsbeviljande

myndighet, ofta ett samråd mellan de båda myndigheterna.

I fråga om sjukpension förorda de sakkunniga en uppmjukning av

kravet att arbetaren vid entledigandet kan räkna minst tio tjänstår. Sålunda

föreslås en regel av innebörd att arbetaren vid anställningens upphörande skall

antingen under sammanlagt minst 5 år lia varit underkastad arbetarpensionsreglementet

eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller ock under sammanlagt

minst 10 år i statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans

huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Såsom motivering härför anföres:

De sakkunniga få erinra, att enligt civila och militära tjänstepensionsreglementena

beträffande rätt till sjukpension för icke-ordinarie befattningshavare

kräves att befattningshavaren vid avgången kan räkna minst 10 tjänstår men

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

att nämnda begränsningsregel icke influtit i det nya allmänna tjänstepensionsreglementet.

I 1941 års betänkande anförde de sakkunniga i ämnet, att ifrågavarande

begränsningsregel syntes vara att betrakta såsom en försiktighetsåtgärd,

vilken vid införandet av pensionsrätt för icke-ordinarie personal ansetts

böra vidtagas till förekommande av att staten iklädde sig alltför långt

gående förpliktelser men att, enligt numera vunnen erfarenhet, i det övervägande

flertalet fall, då av sjukdom föranletts oförmåga till fortsatt tillfredsställande

tjänstgöring, dylik oförmåga uppkommit först efter avsevärt längre

tjänstgöring än 10 år. Tidsbegränsningens borttagande hade med hänsyn härtill

synts medföra en allenast obetydlig merkostnad, som mer än väl synts

uppvägas av det ökade värdet av pensioneringen genom den trygghetskänsla,

vetskapen om en ordnad sjukpensionering förmådde skänka. Vad de sakkunniga

i nämnda sammanhang anförde har synts i viss mån äga tillämplighet

även i fråga örn arbetare i statens tjänst. Att här helt borttaga varje

begränsningsregel har visserligen med hänsyn till anställningens karaktär icke

kunnat ifrågakomma, men de sakkunniga ha likväl efter samråd med de i

överläggningar med dem deltagande representanterna för vissa ämbetsverk

ansett sig kunna föreslå en väsentlig uppmjukning i den nu gällande begränsningsregeln.

De sakkunniga anföra vidare i denna fråga:

För säsongarbetarnas vidkommande komma ifrågavarande bestämmelser

att innebära, att i 5-årsperioden jämväl får inräknas mellantid mellan säsonger

men däremot icke tid efter den sista arbetssäsongens slut; i 10-årsperioden får

däremot endast säsongtid inräknas. I fråga om den, som övergått i statens

tjänst i samband med statens övertagande av enskilt företag, föreslås, att anställningstid

hos den enskilde arbetsgivaren likställes med anställning i statens

tjänst.

På familjepensionsområdet innebär sakkunnigförslaget en anpassning av

de för arbetare gällande bestämmelserna efter den nomenklatur och de principer,

som fastställts i 1941 års familjepensionsreglemente. I överensstämmelse

härmed ha de nu gällande beteckningarna familjepensionens grundbelopp

samt familjepensionens fasta och rörliga del utbytts mot benämningarna

familjepensionstal, grundbelopp och rörligt tillägg.

De föreslagna bestämmelserna innebära i huvudsak icke någon reell ändring

av nu gällande familjepensionsförmåner. I fråga om familjepensionstagare,

som undergår frihetsstraff m. m., föreslå de sakkunniga dock en

jämkning för åvägabringande av överensstämmelse med allmänna familjepensionsreglementet

och anföra i frågan:

I 7 § 5 mom. av det gällande familjepensionsreglementet för arbetare stadgas

beträffande familjepensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff

eller är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för

sådant straff, eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, att det belopp, som pensionstagaren

eljest skulle äga åtnjuta, skall minskas med den i beloppet ingående

rörliga pensionsdelen jämte så stor del av 120 kronor, som den fasta

pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget. För nu avsedda fall har i

allmänna familjepensionsreglementet intagits en annan regel, som ansetts

böra införas jämväl i det nya familjepensionsreglementet för arbetare. Regeln

innebär, att vederbörande pensionstagare i här avsett fall nrå uppbära

allenast en tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå, men att

den myndighet, som fastställt pensionen, kan medgiva sådan anhörig till

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

33

pensionstagare^ vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, rätt att

uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav. Härtill må allenast

anmärkas, att såsom sådan anhörig, vilken må kunna medgivas att uppbära

förverkat pensionsbelopp, givetvis bör kunna ifrågakomma såväl familjepensionstagare

som annan anhörig. Hinder föreligger sålunda icke att i fall,

där en pensionstagande änka undergår frihetsstraff, medgiva utbetalande av

det förverkade beloppet till pensionsberättigade barn.

Mot de sakkunnigas förslag i nu berörda avseenden har jag icke funnit Departementsanledning

till erinran. chefen.

4. Tjänste- och familjepensionsunderlag.

Gällande bestämmelser.

Gällande bestämmelser innebära i huvudsak, att tjänstepensionsunderlagen

för manliga arbetare fastställts till 1,476 kronor för icke-yrkesarbetare

och till 1,644 kronor för yrkesarbetare, varigenom dessa personalgrupper i

pensionshänseende jämställts med tjänstemän med lön enligt lönegraden Eo 4

respektive Eo 6. För kvinnliga arbetare gälla tjänstepensionsunderlag avvägda

till omkring 75 procent av underlagen för motsvarande manliga anställningshavare

eller till 1,104 kronor för icke-yrkesarbetare och 1,236 kronor för yrkesarbetare.

Familjepensionsunderlagen för såväl manliga som kvinnliga arbetare

överensstämma med underlagen för tjänstemän med lön enligt lönegrad

Eo 4 respektive Eo 6.

De sakkunniga.

De sakkunniga ställa sig avvisande mot en ytterligare differentiering

i pensionsgrupper av arbetarna. Härom anföres:

Frågan att i pensionsavseende söka åstadkomma en ökad differentiering

av arbetarpersonalen genom uppdelning av yrkesarbetarna på två särskilda

pensionsgrupper har inom de sakkunniga allvarligt övervägts, önskemål i

denna riktning lia också vid överläggningarna med de utsedda arbetarrepresentanterna

till en början framställts från dessas sida. En ökad differentiering

skulle enligt de sakkunnigas uppfattning äga visst fog ur rättvisesynpunkt.

För att en lösning av frågan enligt en sådan linje skulle bliva tillfredsställande

måste dock krävas, att såsom förutsättning för arbetares hänförande

till den högre yrkesarbetargruppen uppställdes en kombination av

högre yrkeskvalifikation och högre inkomst. I den högre pensionsgruppen

för yrkesarbetare borde sålunda endast inplaceras arbetare i anställning, för

vilken kräves framstående yrkesskicklighet samt i vilken arbetaren regelmässigt

sysselsättes med särskilt kvalificerat yrkesarbete, under förutsättning tilllika

att arbetaren uppnått en löneinkomst, som avsevärt överstiger den för

yrkesarbetare i allmänhet såväl vid vederbörande arbetsområde som inom

statsförvaltningen i övrigt genomsnittliga inkomsten. Yrkesarbetare, som icke

fylla detta dubbla villkor, borde däremot inplaceras i den lägre pensionsgruppen.

Om en differentierad lösning under nu angivna förutsättningar skulle äga

vissa företräden ur rättvisesynpunkt, är det dock tydligt, att den samtidigt

skulle vara förenad med nackdelar ur andra synpunkter. Gränsdragningen

Bihang lill riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nt 229. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 229.

mellan de båda olika kategorierna av yrkesarbetare skulle sålunda otvivelaktigt

vålla stora praktiska svårigheter. Detta förhållande torde belysas av den

promemoria med redogörelse för innehållet i vissa viktigare löneavtal, vilken

utarbetats inom de sakkunnigas kansli och finnes fogad vid betänkandet.

Verkningarna av en sådan lösning med avseende på lönesättningen inom

de områden, där en lönedifferentiering efter angivna grunder för närvarande

icke är genomförd och där alltså en differentiering i pensionshänseende

icke kunde erhålla omedelbar praktisk betydelse, te sig också i någon

mån ovissa.

Med hänsyn till nu antydda nackdelar ha de sakkunniga — efter samråd

med de utsedda representanterna för vissa ämbetsverk och i samförstånd

med den delegation av arbetarrepresentanter, med vilken de sakkunniga haft

att överlägga — funnit sig böra uppgiva tanken på en ökad differentiering

och i stället stanna vid att förorda tillämpning för framtiden liksom hittills

av allenast en enhetlig pensionsgrupp för manliga yrkesarbetare.

Vad angår manliga icke-yrkesarbetare saknas enligt de sakkunnigas mening

tillräckliga skäl att ifrågasätta någon uppdelning av dessa på flera pensionsgrupper.

Detsamma gäller för kvinnliga anställningshavares vidkommande

såväl yrkes- som icke-yrkesarbetare.

I fråga om relationen mellan tjänstemän och arbetare

i pensionshänseende föreslå de sakkunniga, såsom redan nämnts, en förbättring

för arbetarna av innebörd att de manliga arbetarnas pensionsunderlag

höjas med belopp motsvarande en lönegrad. Såsom material för sina överväganden

i denna fråga ha de sakkunniga införskaffat och sammanställt uppgifter

angående löneinkomsternas storlek åren 1932 och 1940 beträffande

större arbetargrupper vid skilda förvaltningsområden, varigenom erhållits en

överblick över löneutvecklingen från tiden för nu gällande arbetarpensionsreglementes

utarbetande fram till och med år 1940. Till jämförelse ha de

sakkunniga även förebragt vissa siffror belysande inkomstnivån för arbetare

i högre åldersklasser, varigenom erhållits uppgifter örn den lönestandard, som

i någon mån motsvarar tjänstemännens slutlöner. Dessa sammanställningar

ha såsom bilagor fogats vid de sakkunnigas betänkande. Beträffande förstnämnda

sammanställning framhålla de sakkunniga, att uppgifterna på grund

av vissa ojämnheter och brister i materialet ej möjliggöra några i detalj gående

säkra slutsatser. Trots dessa svagheter anse de sakkunniga sammanställningarna

vara ägnade att giva tillräcklig och i stort sett rättvisande vägledning

för den skälighetsbedömning, varom i detta sammanhang måste bliva

fråga. Fortsättningsvis anföra de sakkunniga:

En granskning av det sålunda föreliggande utredningsmaterialet ger enligt

de sakkunnigas mening vid handen, att varken den löneutveckling mellan

åren 1932 och 1940, som återspeglas i uppgifterna, eller den lönenivå för sistnämnda

år, som framträder såsom genomsnittlig för samtliga de till yrkesarbetar-

respektive icke-yrkesarbetargrupperna hörande anställningshavarna,

i och för sig ger tillräckligt stöd för någon förändring av den relation, som

för närvarande i pensionshänseende uppehälles mellan tjänstemän och arbetare

och som för de manliga anställningshavarnas vidkommande innebär,

att icke-yrkesarbetare jämställts med tjänstemän i lönegraden Eo 4, medan

yrkesarbetare likställts med tjänstemän i lönegraden Eo 6.

Annorlunda ställer sig emellertid saken, om man icke blott ser till genom
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

35

snittsläget för samtliga arbetare utan även betraktar förhållandena för särskilda

grupper av anställningshavare. Såsom framgår av de statistiska sammanställningarna,

äro nämligen — särskilt i fråga om manliga yrkesarbetare

— växlingarna i löneinkomsten ganska betydande icke blott mellan olika arbetsområden

utan även mellan skilda kategorier av anställningshavare vid

ett och samma arbetsområde. Den relation till tjänstemännens pensionsläge,

som nu uppehälles och som ter sig tillfredsställande i förhållande till det

totala lönegenomsnittet samt förmånlig för vissa lägre avlönade kategorier,

framstår därför såsom oförmånlig för de högst betalda grupperna.

Då de sakkunniga, såsom tidigare anförts, avvisat tanken att i pensionshänseende

uppdela yrkesarbetarna på två pensionsgrupper, ha de — efter

sammanjämkning av inom de sakkunniga och av personalrepresentanterna

framförda skiljaktiga meningar — bibehållit gällande uppdelning och uppnått

enighet kring följande förslag i fråga om tjänstepensionsunderlagens

storlek.

Manliga yrkesarbetare föreslås i tjänstepensionshänseende jämställda med

tjänstemän i lönegraden Eo 7, vilket innebär en höjning av pensionsunderlaget

med en lönegrad utöver nu gällande bestämmelser. De sakkunnigas

motivering härför är av följande innehåll:

En sådan höjning har — trots att nuvarande relation ej ställer sig oförmånlig,

om man endast ser till genomsnittsinkomsterna för samtliga yrkesarbetare

— synts vara skälig med hänsyn främst till de mest kvalificerade

yrkesarbetarna inom vissa områden, vilka intaga en avsevärt högre löneställning

än övriga yrkesarbetare och vilka vid en differentiering av pensionsförmånen

för yrkesarbetare efter yrkeskvalifikation och löneinkomst kunnat

komma i åtnjutande av en efter sina inkomstförhållanden avpassad större

pensionsförmån. Det må i sådant avseende framhållas, att för de till den

högsta lönegruppen hörande verkstadsarbetarna vid statens järnvägar genomsnittsinkomsten

under år 1940 för arbetare i åldern 55—60 år enligt det

föreliggande utredningsmaterialet befunnits närmast motsvara slutlönen för

tjänstemän inom lönegraden Eo 8. Även på en del andra områden — t. ex.

telegrafverkets och statens vattenfallsverks verkstadsrörelse samt vissa arbetsplatser

inom försvarsväsendet — finnas arbetargrupper, för vilka en avvägning

av pensionsunderlaget efter lönegraden Eo 6 skulle ställa sig väl

oförmånlig. En höjning av pensionsunderlaget utöver lönegraden Eo 7 har å

andra sidan ansetts icke kunna ifrågakomma med hänsyn till vissa stora arbetargrupper

— t. ex. linjearbetarna vid telegrafverket — för vilka inkomstläget

även för anställningshavare i de högre åldersklasserna icke obetydligt

understiger vad som motsvarar sistnämnda lönegrad.

Även för manliga icke-yrkesarbetare föreslå de sakkunniga en höjning med

en lönegrad av tjänstepensionsunderlaget till belopp motsvarande lönegrad

Eo 5 oell anföra till stöd härför:

Då enligt det föreliggande utredningsmaterialet genomsnittsinkomsten under

år 1940 för samtliga icke-yrkesarbetare såsom enhet icke överstiger utan

tvärtom understiger genomsnittsläget för tjänstemän i lönegraden Eo 4 -—

härvid har genomsnittsläget för arbetare ansetts närmast motsvara löneläget,

inklusive rörligt tillägg, för tjänstemän tillhörande näst högsta löneklassen

å medeldyr ort inom vederbörande lönegrad -— kunde det visserligen synas

ligga närmast till hands att bibehålla den nu gällande relationen. Emellertid

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

göra sig här gällande synpunkter av delvis liknande art som de, vilka berörts

i fråga om manliga yrkesarbetare. Ifrågavarande arbetarkategori rymmer,

jämte en del tämligen okvalificerad personal, jämväl stora grupper av anställningshavare,

som —- ehuru icke yrkesutbildade — ha ett relativt krävande

och för samhällsfunktionerna betydelsefullt arbete med därefter avpassade

högre löneinkomster än genomsnittet. Det har synts de sakkunniga berättigat,

att avsevärd hänsyn vid pensionsavvägningen tages till de arbetare inom

denna kategori, vilka befinna sig i högre inkomstlägen. Vid frågans bedömande

bör ej heller förbises, att med hänsyn till de betydande nyrekryteringar,

som på vissa arbetsområden skett under de senaste åren, det statistiska

utredningsmaterialet kan anses i någon mån missvisande såsom uttryck för

genomsnittsinkomsten vid en normal åldersfördelning inom samtliga arbetargrupper.

Om detta förhållande beaktas, kan det antagas att lönegraden Eo 5

bättre än lönegraden Eo 4 svarar mot slutlöneläget åtminstone för de i inkomstavseende

högre ställda bland icke-yrkesarbetama.

De kvinnliga yrkesarbetarna föreslås jämställda med tjänstemän i 7 lönegraden

i den för viss lägre ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus gällande

löneplanen Ek. Härom anföres:

Vad de kvinnliga yrkesarbetarna beträffar, är pensionsunderlaget för

dessa anställningshavare för närvarande bestämt till omkring 75 procent

av underlaget för motsvarande manliga arbetare, d. v. s. till 75 procent av det

hittillsvarande tjänstepensionsunderlaget för tjänstemän i lönegraden Eo 6.

Örn man på löneskalan för tjänstemän söker det löneklassbelopp, som närmast

svarar mot 75 procent av slutlöneklassen (löneklass 9) i lönegraden

Eo 6, kommer man till löneklass 4, vilken utgör slutlöneklass för 7:e lönegraden

inom den för viss lägre ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus

gällande löneplanen Ek. De kvinnliga yrkesarbetarnas likställande med extra

ordinäre tjänstemän tillhörande lönegraden Ek 7 skulle alltså innebära ett

bibehållande för deras vidkommande av nuvarande relation i pensionsavseende

mellan tjänstemän och arbetare. De sakkunniga ha ansett sig böra

förorda en sådan lösning trots att genomsnittslönerna för samtliga kvinnliga

yrkesarbetare enligt den statistiska utredningen ligga icke obetydligt under

nämnda lönegrad på tjänstemannaskalan. Detta ståndpunktstagande har

sin grund bland annat i synpunkter av enahanda innebörd som de, vilka nyss

andragits beträffande manliga icke-yrkesarbetare. Det finnes anledning antaga,

att genomsnittstalen beträffande de kvinnliga anställningshavarna,

icke minst inom försvarsväsendet, i än högre grad än vad fallet är i fråga

om manliga arbetare påverkats av en osedvanligt stor nyrekrytering under de

senaste åren. Framhållas må, att genomsnittsinkomsten för kvinnliga yrkesarbetare

vid telegrafverket ligger icke oväsentligt över det läge, som motsvaras

av lönegraden Ek 7.

De kvinnliga icke-yrkesarbetarna föreslås av de sakkunniga — ehuru med

viss tvekan — jämställda med tjänstemän i lönegraden Ek 5. Till stöd härför

anföres:

För icke-yrkesarbetare bland de kvinnliga anställningshavarna skulle enligt

nyss angivna beräkningsgrunder bibehållande av oförändrad relation till

tjänstemännens pensionsläge innebära dessa arbetares hänförande till lönegraden

Ek 5. Tjänstepensionsunderlaget för denna lönegrad, 1,500 kronor,

har i allmänna tjänstepensionsreglementet tillämpats såsom minimiunderlag

för tjänstemännen och sålunda upptagits såsom pensionsunderlag även för

de lägre liggande lönegraderna Ek 1—4. Med hänsyn till de låga genomsnitts
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

inkomsterna för ifrågavarande arbetargrupp icke blott år 1940 utan även år

1932, kan det — även med beaktande av nyrekryteringens inverkan på genomsnittsinkomsterna

för år 1940 — ifrågasättas, om ej en förändring av nuvarande

relation vöre påkallad genom pensionsunderlagets avpassande i förhållande

till slutlönen i lönegraden Ek 4. En sådan åtgärd skulle säkerställa,

att pensionsförmånen ej komme att i en del fall ligga allt för nära intill

eller rent av överstiga löneinkomsten. Ifrågavarande arbetares hänförande

till lönegraden Ek 4 skulle innebära fastställande av ett pensionsunderlag av

1,396 kronor. Da de sakkunniga trots vad nu anförts ansett sig kunna, ehuru

icke utan tvekan, förorda pensionsunderlagets upptagande i enlighet med lönegraden

Ek 5 för att undvika en försämring av nuvarande relation till

tjänstemännen, måste de^ sakkunniga förutsätta, att sådana bestämmelser

meddelas om undantag från arbetarpensionsreglementets tillämpning, varigenom

reglementet ej blir gällande för arbetare i så låga inkomstlägen, att pensionen

skulle överstiga eller eljest stå i ett orimligt förhållande till lönen.

Familjepensionsunderlagen ha för manliga arbetare satts lika

med underlagen för tjänstemän i lönegraden Eo 7 respektive Eo 5. För samtliga

kvinnliga arbetare föreslås såsom enhetligt familjepensionsunderlag det

belopp, som i det nya allmänna familjepensionsreglementet upptagits såsom

minimiunderlag nämligen underlaget för tjänstemän tillhörande lönegraden

Eo 1.

Med anledning av den sänkning av familjepensionsunderlagen för de kvinnliga

arbetarnas vidkommande, som förslaget sålunda innefattar, har det ansetts

skäligt, att vissa övergångsbestämmelser meddelas i syfte att bibehålla

de anställningshavare, vilka så önska, vid nuvarande familjepensionsrätt mot

skyldighet för dem att vidkännas nu gällande högre familjepensionsavdrag.

Beträffande arbetarnas placering i pensionsgrupper innebära

de sakkunnigas förslag en viss jämkning i det att beslutanderätten

föreskrivits skola åvila chefsmyndigheten inom vederbörande verk, utan rätt

till delegation till underlydande myndigheter. Härom anföres:

Den i gällande arbetarpensionsreglemente införda formuleringen beträffande

arbetares placering i pensionsgrupper lärer inom ett förvaltningsområde

ha tolkats på sådant sätt, att vederbörande chefsmyndighet ansett sig

oförhindrad att delegera prövningsrätten till underordnade myndigheter, med

rätt för dessa att i sin tur överlåta densamma till dem underställda chefstjänstemän.

Enligt de sakkunnigas mening är ett dylikt förfaringssätt ägnat

att leda till ojämnheter i placeringen och därför olämpligt. De sakkunniga

ha med hänsyn härtill givit den motsvarande bestämmelsen i sitt reglementsförslag

den avfattningen, att det, där Kungl. Majit ej annorlunda förordnar,

ankommer på vederbörande verks styrelse att besluta beträffande den pensionsgrupp,

vartill arbetare i viss anställning skall anses hänförlig. Bestämmelsens

innebörd är uppenbarligen icke att vederbörande verks styrelse skall

meddela särskilt beslut örn placering i pensionsgrupp beträffande varje särskild

arbetare; verksstyrelsen har däremot att meddela generella bestämmelser

i ämnet med ett så noggrant angivande av varje särskild yrkesgrupp, att

inplaceringen av arbetare, vars anställning är hänförlig till ifrågavarande

yrkesgrupp, kan ske utan att lämna utrymme för reell prövning från underordnad

myndighets sida.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att med »vederbörande verks

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

styrelse» i fråga om lokal myndighet, som lyder under central styrelse och ej

har egen av Kungl. Majit tillsatt styrelse, bör förstås den centrala myndigheten.

Placering i pensionsgrupp av arbetarpersonal bör sålunda vid under

skolöverstyrelsen ställda statliga läroanstalter tillkomma skolöverstyrelsen,

vid statens jordbruksförsöksgårdar lantbrukshögskolans styrelse o. s. v.

För närvarande placeras arbetare i pensionsgrupp med ledning av en av

statskontoret verkställd utredning, vilken tillställts de verk och myndigheter

där arbetare finnas anställda. Denna fördelningsnorm är enligt de sakkunnigas

mening i behov av översyn. I denna fråga anföres:

Vid en sådan översyn torde det vara lämpligt, att samråd äger rum dels

mellan de myndigheter, hos vilka reglementet underkastad arbetarpersonal i

större omfattning finnes anställd, dels ock mellan vederbörande myndigheter

och personalsammanslutningar. Där så befinnes påkallat, bör i samband med

översynen en sådan revision av inom olika förvaltningsområden förekommande

yrkesbeteckningar ske, att personal med motsvarande arbetsuppgifter

i möjligaste mån erhåller samma benämning.

Det kan förutses, att en dylik översyn kommer att föranleda en del jämkningar

i den för närvarande tillämpade placeringen i pension sgrupper.. För

det fall, att dylik jämkning kommer att innebära arbetares nedflyttning i

pensionsgrupp, tala emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning billighetsskäl

för att vederbörande arbetare personligen medgives kvarstå i den högre

gruppen, och de sakkunniga vilja därför föreslå, att Kungl. Majit åt sig

utverkar riksdagens bemyndigande att lämna medgivande till dylikt kvarstående.

De sakkunniga förutsätta, att här berörda åtgärder komma att kräva viss

tid. Desamma hava emellertid icke synts nödvändigtvis behöva föregå ikraftträdandet

av det nya reglementet. Det torde emellertid vara önskvärt, att revisionen

av gällande placering i pensionsgrupper kan avslutas inom icke alltför

lång tid efter ikraftträdandet, t. ex. före ingången av år 1943.

I gällande tjänstepensionsreglemente för arbetare finnes en regel om viss

medeltalsberäkning av pensionsunderlag av innebörd att

för den som under loppet av de senaste tre åren före avgången innehaft anställning

inom skilda pensionsgrupper beloppet av hel pension skall utgöra

medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de tre

senast förflutna åren före avgången varit gällande för honom. Denna regel,

som i viss utsträckning upptagits i allmänna tjänstepensionsreglementet, har

icke fått någon motsvarighet i det nu framlagda förslaget. Här har i stället

denna fråga föreslagits löst genom en bestämmelse att arbetare icke må vinna

uppfattning till högre pensionsgrupp då mindre än tre år återstå till tiden

för pensionsålderns inträde. Förslaget motiveras av de sakkunniga med en

hänvisning till de säregna förhållanden, som gälla för säsongarbetare och

vilka skulle medföra betydande komplikationer för den händelse frågan på

detta område skulle lösas efter samma linjer som för tjänstemännen.

De sakkunniga ha gjort en sammanställning över de föreslagna tjänstepensionsunderlagen

och de förbättringar i pensionsförmånerna, som dessas genomförande

skulle medföra i jämförelse med nuvarande bestämmelser. Sammanställningen

är av följande innehåll:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

39

Grupper av anställnings- havare

Pensionsunderlag

Pen-

sions-

för-

bätt-

ring

Pensionsunderlag +

högsta dyrtidstillägg,

resp. rörligt tillägg

Pen-

sions-

för-

bätt-

ring

Nuvarande

inkl. dyr- tidstillägg

vid index

156

Före-

slaget

belopp

Nuvarande

inkl. dyr- tidstillägg

vid index

188

Föreslaget

belopp

(inkl. 15 %

rörligt till- lägg)

Manlig icke-yrkesarbetare......

1692

2 076

384

1980

2 387

407

Manlig yrkesarbetare..........

1860

2 280

420

2148

2 622

474

Kvinnlig icke-yrkesarbetare ....

1272

1500

228

1512

1725

213

Kvinnlig yrkesarbetare........

1416

1680

264

1680

1932

252

De sakkunniga anmärka, att pensionsförbättringen för vissa arbetare, som

varit delägare i 1917 års pensionskassor för icke-ordinarie personal, stundom

kommer att bli lägre än vad sammanställningen utvisar.

Yttranden.

Bibehållandet av nuvarande differentiering i pensionsgrupp

e r tillstyrkes uttryckligen av statskontoret, statens pensionsanstalt och

försvarsväsendets verkstadsnämnd med hänvisning till de praktiska svårigheter

en ändring skulle medföra. Vattenfallsstyrelsen har förklarat, att styrelsen

för sin del skulle föredraga en indelning i tre pensionsgrupper motsvarande

lönegraderna Eo 4, Eo 6 och Eo 8 men att styrelsen med hänsyn till

föreliggande omständigheter icke ville framställa något bestämt yrkande härom.

Under hänvisning till att den av de sakkunniga förebragta utredningen örn

löneinkomsterna för arbetare i statens tjänst icke lämnade stöd för en sådan

åtgärd, ha erinringar mot de sakkunnigas förslag om höjda pensionsunderlag

för manliga arbetare rests av arméförvaltningen, marinförvaltningen,

försvarsväsendets verkstadsnämnd, telegrafstyrelsen, statskontoret samt statens

pensionsanstalt. Härvid har statskontoret anfört:

Statskontoret kan för sin del icke finna bärande skäl föreligga för en höjning

av pensionsläget för de manliga arbetarna. Såsom de sakkunniga själva

framhållit, torde nämligen de statistiska löneuppgiftema, som de sakkunniga

låtit införskaffa och bearbeta, närmast giva vid handen, att varken löneutvecklingen

mellan åren 1932 och 1940 eller den genomsnittliga lönenivån för

sistnämnda år giver tillräckligt stöd för en förändrad relation i pensionshänseende

mellan tjänstemän och arbetare. Att enbart med hänsyn till det relativt

höga löneläget för vissa arbetare höja pensionsnivån över lag och således

även för arbetare i lägre inkomstställning, utöver vad som kan anses påkallat

av det genomsnittliga löneläget, synes icke tillrådligt. Statskontoret vill visserligen

icke förneka, att — särskilt beträffande manliga yrkesarbetare —

växlingarna i löneinkomsten äro så pass betydande, att en förbättring av pensionsförmånerna

för de högst avlönade av dessa arbetare måhända vore i och

för sig motiverad. Men detta förhållande skulle enligt ämbetsverkets mening

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Departements
chefen.

närmast föranleda, att yrkesarbetargruppen uppdelades på två pensionsgrupper.

De sakkunniga ha också övervägt en lösning efter denna linje, men avstått

därifrån på grund av de praktiska svårigheter, som skulle uppstå vid

en gränsdragning mellan de båda olika kategorierna av yrkesarbetare. Statskontoret,

som delar de sakkunnigas uppfattning på denna punkt, vill allenast

framhålla, att hittills yppats stora svårigheter att vinna en enhetlig praxis

olika myndigheter emellan i fråga om gränsdragningen mellan yrkes- och

icke-yrkesarbetargrupperna samt att därför än större svårigheter i angivet

hänseende kunna befaras uppstå vid en ytterligare gränsdragning inom yrkesarbetargruppen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka

de sakkunnigas förslag om höjning av pensionsnivån för de manliga

arbetarna, utan anser, att dessa anställningshavare jämväl i fortsättningen

böra i pensionsavseende likställas med tjänstemän tillhörande lgr Eo 4, beträffande

icke-yrkesarbetare och lgr Eo 6 beträffande yrkesarbetare. Ämbetsverket

vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid att även med

den sänkning av pensionsunderlagen, som sålunda föreslagits, differensen

mellan underlagen för manliga icke-yrkesarbetare, 1,980 kronor, och den

maximipension, som enligt de sakkunnigas förslag skulle kunna ifrågakomma

vid en tillämpning av de s. k. summariska bestämmelserna, 1,260 kronor,

uppgår till så stort belopp som 720 kronor. Redan med denna marginal uppkomma

stora ojämnheter vid pensionering av arbetare, som haft inkomstlägen

närmast omkring den årssumma, som skulle vara utslagsgivande för

huruvida arbetaren folie inom den på avgiftsplikt grundade pensioneringen

eller ej.

Vattenfallsstyrelsen har befarat vissa speciella rekryteringssvårigheter till

tjänstemannabefattningar och med hänsyn härtill förordat, att i allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementena skulle införas bestämmelser av sådan

innebörd, att för tjänsteman, som övergått till tjänstemannaanställning

från arbetaranställning, icke skola tillämpas lägre pensionsunderlag och pensionsavdrag

än som varit gällande för honom på grund av arbetaranställningen.

Domänstyrelsen påpekar bland annat att pensionsförmåner enligt

reglementet skulle kunna beredas flera arbetare vid bibehållande av nuvarande

relation.

Mot förslaget beträffande kvinnliga arbetare har erinran endast

rests av arméförvaltningen och försvarsväsendets verkstadsnämnd, vilka med

hänvisning till de sakkunnigas utredning uttalat sig för en sänkning av pensionsunderlaget.

Beträffade arbetarnas placering i pensionsgrupper har nödvändigheten

av en förnyad översyn understrukits av marinförvaltningen och

flygförvaltningen.

I direktiven för de sakkunniga framhölls bland annat, att anledning måhända

kunde förefinnas att verkställa en förnyad prövning av frågan om den

relation, som bör gälla mellan tjänstemän och arbetare i avseende å pensionsförmånens

storlek. De sakkunniga ha verkställt en dylik omprövning och i

samband därmed, såsom även förutsatts i direktiven, behandlat frågan, huruvida

en ytterligare differentiering av arbetarna i olika pensionsgrupper bör ske.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

41

I sistnämnda hänseende innebär sakkunnigförslaget, att för framtiden liksom

hittills olika pensionsunderlag skola gälla för manliga och kvinnliga arbetare.

Såväl de manliga som de kvinnliga arbetarna skola härvid, jämväl i

överensstämmelse med vad nu är fallet, uppdelas på två pensionsgrupper,

av vilka den ena skall avse arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild

yrkesutbildning, och den andra arbetare i anställning, för vilken sådan yrkesutbildning

fordras. Någon ytterligare differentiering anse de sakkunniga

icke böra förekomma. Till denna ståndpunkt ha arbetarrepresentanterna anslutit

sig; den omfattas jämväl så gott som undantagslöst av remissmyndigheterna.

Även jag anser mig böra godtaga densamma.

Löneinkomsterna för olika kategorier arbetare inom samma pensionsgrupp

visa betydande växlingar. Om någon ytterligare differentiering av arbetarna

i olika pensionsgrupper icke kommer till stånd, torde det bliva ofrånkomligt,

att de högre betalade arbetarna erhålla en mindre förmånlig och de lägre betalade

arbetarna en mera förmånlig ställning i pensionshänseende än statstjänstemän

i motsvarande löneläge. Avvägningen av pensionsunderlagets storlek

är därför väsentligen en skälighetsfråga, i vilken man givetvis kommer

till olika resultat beroende på vilken vikt som tillmätes den genomsnittliga

lönenivån, lönenivån för de högst betalade arbetarna eller lönenivån för de

lägst betalade arbetarna. För egen del anser jag det skäligt, att denna avvägning

sker under visst hänsynstagande till att en ur rättvisesynpunkt i och

för sig motiverad ytterligare differentiering av arbetarna i olika pensionsgrupper

icke anses praktiskt genomförbar. De sakkunnigas förslag har framkommit

såsom resultat av förhandlingar med utsedda arbetarrepresentanter,

vid vilka man genom sammanjämkningar av olika inom de sakkunniga och

bland representanterna framförda meningar uppnått enighet. Med hänsyn

härtill och då förslaget synes mig innebära en i och för sig godtagbar lösning,

tillstyrker jag att detsamma genomföres.

Såsom de sakkunniga förordat torde Kungl. Maj :t böra inhämta riksdagens

bemyndigande att medgiva att arbetare, som i samband med översyn av gällande

inplacering i pensionsgrupper nedflyttas till lägre grupp, personligen

alltjämt må kvarstå i den högre gruppen.

Till det av vattenfallsstyrelsen framlagda förslaget om vissa ändringar i allmänna

tjänste- och familjepensionsreglementena är jag icke nu beredd att

taga slutlig ställning. Det synes mig lämpligt att först avvakta någon tids

erfarenhet, i vad mån de av styrelsen befarade rekryteringssvårigheterna uppkomma,

innan frågan upptages till avgörande.

I övrigt föranleder vad de sakkunniga i nu förevarande sammanhang förordat

icke något uttalande från min sida.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

5. Tjänstårsberäkning.

Gällande bestämmelser.

Enligt 2 § arbetarpensionsreglementet får såsom tjänstår tillgodoräknas tid,

varunder arbetare vidkänts pensionsavdrag enligt reglementet. Därutöver får

tillgodoräknas tid, för vilken arbetare, utan att reglementet varit å honom

tillämpligt, vidkänts avdrag eller erlagt avgift för statlig tjänstepension, samt

vidare två tredjedelar av den tid, under vilken arbetare efter 18 års ålder,

utan att vidkännas pensionsavdrag eller erlägga pensionsavgift, i statens

tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla. Slutligen har Kungl. Majit befogenhet att i samband

med statens övertagande av företag förordna örn viss tillgodoräkning av den

föregående anställningen.

Jämlikt övergångsbestämmelserna, vilka ändrats genom kungörelsen den

17 juni 1938, har därutöver bereus möjlighet för vissa arbetargrupper att i

än större utsträckning tillgodoräkna tidigare tjänstgöring.

Enligt 4 § familjepensionsreglementet för arbetare gäller motsvarande

tjänstårsberäkning även på familjepensionsområdet, varvid dock är att märka,

att arbetare, som vid sin död kvarstår i statens tjänst eller åtnjuter pension

får för pensionens bestämmande tillgodoräkna även den tid, som återstår

till pensionsåldern. Beträffande säsongarbetare medges sådan utökning

av tjänståren blott för så stor del av varje år, som motsvarar den anställningstid,

vilken varit i medeltal för honom gällande under de tre senast förflutna

kalenderåren.

De sakkunniga.

I den gällande huvudregeln, att såsom tjänstår får tillgodoräknas

tid, varunder arbetare vidkänts pensionsavdrag, ha de sakkunniga icke föreslagit

annan ändring än som betingas av att de inom olika förvaltningsområden

till längden växlande avlöningsperioderna i reglementsförslaget ersatts

med kalenderveckan såsom tidsperiod för pensionsavdrags uttagande och

därmed även såsom grundval för tjänstårsberäkningen.

Vad beträffar övriga Hilgodoräkningsföreskrifter föreslå

de sakkunniga, att utformningen av gällande bestämmelse örn rätt att

som tjänstår tillgodoräkna tid, varunder arbetaren, utan att reglementet varit

tillämpligt, vidkänts pensionsavdrag eller erlagt pensionsavgift, ändras i överensstämmelse

med vad som skett i 17 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet.

Med avseende å övergång till det nya arbetarpensionsreglementet

från annat pensionsreglemente skall enligt förslaget gälla, att såsom tjänstår

må tillgodoräknas dels tid, under vilken arbetare varit underkastad andra

tjänstepensionsbestämmelser än reglementets, i den omfattning sådan tid

enligt berörda bestämmelser med tillhörande övergångsstadganden får tillgodoräknas,

dels ock tid i övrigt, vilken arbetaren ägt räkna såsom tjänstår

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka

han sålunda varit senast underkastad. Härom anföres:

I fråga om arbetare, som före övergång till det nya reglementet varit underkastad

nu gällande arbetarpensionsreglemente, komma sålunda, såvitt angår

tid före övergången, samtliga enligt det nuvarande reglementet med overgångsstadganden

tillgodoräkningsbara tjänstår att jämväl enligt det nya reglementet

tillgodoföras honom. Framhållas må särskilt, att även bestämmelsen

i 3 punkten av övergångsstadgandena till gällande arbetarpensionsreglemente

avses skola på grund av förevarande stadgande bliva tillämplig i fråga örn

arbetare, som avgår med rätt till pension enligt det nya reglementet före den

1 januari 1945. Jämväl sådan före det nya reglementets ikraftträdande förfluten

anställningstid vid av staten övertaget enskilt företag, vars tillgodoräknande

medgivits genom beslut med stöd av 4 § i de av Kungl. Maj :t utfärdade

tillämpningsföreskrifterna till nu gällande reglemente (kungörelsen

den 7 december 1934, nr 581), är avsedd att omfattas av det ifrågavarande

stadgandet.

Beträffande tillgodoräkning såsom tjänstår av annan tid än ovan nämnts

föreslå de sakkunniga i huvudsak icke någon ändring av gällande bestämmelser.

Sålunda ha de sakkunniga upptagit gällande stadgande om tillgodoräknande

till 2/3 av tid, för vilken arbetare efter 18 års ålder innehaft statmanställning,

vilken utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Stadgandet härom har emellertid kompletterats dels med en begränsningsregel,

enligt vilken detsamma allenast avser tid före pensionsålderns inträde,

dels ock med en föreskrift, enligt vilken det beror på prövning av den myndighet,

som har att fastställa pensionen, huruvida och i vad mån reduktion

bör vidtagas vid tillgodoräkning av anställningstid varunder för arbetaren ej

gällt en arbetstid av normal omfattning. I denna fråga anföra de sakkunniga.

Anledning bär icke synts finnas att medgiva tillgodoräkning i full omfattning

av sådan anställningstid, under vilken gällt en arbetstid av väsentligt

reducerad omfattning. Någon ovillkorligt verkande regel om proportionell reduktion

har dock icke ansetts böra meddelas; däremot innebar den föreslagna

formuleringen en obligatorisk prövningsskyldighet för den myndighet, som

har att fastställa pensionen.

Den på familjepensionsområdet för säsongarbetare gällande begränsmngsregeln

har föreslagits ändrad så tillvida, att medeltalsperioden utsträckts fran

tre till fem år eller, i fall då anställningstiden icke varat i fem år, det mindre

antal kalenderår, under vilka anställning innehafts.

Vad de sakkunniga sålunda förordat föranleder ej erinran från min sida. Departemenu
-

6. Tjänste- och familjepensionsavdrag.

Gällande bestämmelser.

Enligt gällande arbetarpensionsreglemente skall arbetare vidkännas tjänstepensionsavdrag

från och med den dag han erhåller pensionsrätt enligt reglementet

intill utgången av den månad, under vilken han uppnår 30 tjänstår

eller dessförinnan inträder i pensionsåldern. Är arbetaren vid ordinarie av
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 229-

löningstillfälle icke berättigad att utbekomma någon avlöning för den tidsperiod

löneutbetalningen avser, skall han emellertid ej heller vidkännas pensionsavdrag

för nämnda tidsperiod. I praktiken innebära dessa bestämmelser,

att en veckoavlönad arbetare får räkna tjänstår även för de enstaka dagar

under veckan, han kan hava varit ledig utan avlöning, men har han varit

ledig hela veckan utan avlöning, beräknas icke tjänstår för densamma. En

arbetare, som avlönas månadsvis, får däremot räkna tjänstår, så snart han

har att utfå avlöning för någon dag av månaden.

Enligt 3 § familjepensionsreglementet för arbetare gälla motsvarande bestämmelser

även för familjepensionsavdragen. Sådana avdrag verkställas

dock även sedan 30 tjänstår uppnåtts.

De sakkunniga.

De sakkunniga föreslå, att tjänstepensionsavdragen fastställas att utgå med

samma belopp som i allmänna tjänstepensionsreglementet upptagits för de

tjänstemän, med vilka respektive arbetare i pensionshänseende jämställts eller

för manliga arbetare lönegraderna Eo 7 och Eo 5 samt för kvinnliga arbetare

i lönegraderna Ek 7 och Ek 5. Förslaget innebär — förutom jämkningar med

hänsyn till ändrade pensionsunderlag — dessutom en ändring av nuvarande

system såvitt angår avdragen för kvinnliga arbetare. Härom anföra de sakkunniga:
Medan

pensionsunderlagen för kvinnliga anställningshavare nu äro satta

lika med 75 procent av underlagen för de lönegrader, som gälla för motsvarande

manliga arbetare, ha pensionsavdragen för närvarande bestämts till 75

procent av pensionsavdragen för tjänstemän i närmast högre lönegrad. Denna

konstruktion har sin grund i de regler, som intill den 1 juli 1939 gällde för

kvinnliga tjänstemän och som inneburo att dessa hade att erlägga ett i förhållande

till pensionsunderlaget större avdrag än de manliga tjänstemännen.

Någon motsvarighet till ifrågavarande anordning har ansetts icke böra ifrågakomma

i det nya reglementet.

I överensstämmelse med vad som fastställts i 1941 års pensionsreglementen

har den nu gällande bestämmelsen om en till 30 år begränsad tid för pensions

a vdrag icke upptagits i förslaget, utan arbetarna föreslås liksom

tjänstemännen skola vidkännas pensionsavdrag så länge anställningen varar.

I fråga örn den tidsperiod, för vilken pensionsavdrag skall

verkställas, föreslå de sakkunniga, att det nuvarande systemet att anknyta

pensionsavdragen till de inom olika verksamhetsområden växlande avlöningsperioderna

avlöses med en enhetlig tidsperiod bestämd till kalendervecka,

och anföra i denna fråga:

Vissa detaljändringar i fråga om vidkännande av pensionsavdrag ha synts

de sakkunniga motiverade, bland annat med beaktande av det enligt arbetarpensionsreglementet

föreliggande sambandet mellan tjänstårsberäkningen

och uttagandet av pensionsavdrag. Sålunda har det förefallit mindre tillfredsställande

att knyta verkningar i pensionshänseende till de växlande avlöningspenoder,

vilka för närvarande förekomma eller framdeles kunna bliva inför
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

45

da för olika arbetargrupper. Även om man i sistnämnda hänseende torde

kunna bortse från en sådan möjlighet som att de ordinarie avlöningsperioderna

i något fall göras längre än en månad — förskottsbetalningar skola

även fortsättningsvis icke anses såsom ordinarie avlöningstillfällen — är det

enligt de sakkunnigas mening mindre lämpligt att överhuvud taget göra pensionens

storlek beroende av längden av de oenhetligt fastställda avlöningsperioder,

som tillämpas för olika personalgrupper. De sakkunniga, vilka sålunda

utgått från att det är önskvärt att i själva pensionsförfattningen på ett

enhetligt sätt bestämma den period, som bör vara avgörande för tjänstårsberäkning,

ha i syfte att för arbetarnas vidkommande vinna en viss anpassning

till konsekvenserna i pensionshänseende av de olika för tjänstemännen

förekommande bestämmelser, vilka innefatta rätt att bibehålla viss avlöning

vid kortare ledigheter, ansett lämpligt att fixera längden av ifrågavarande

tidsperiod till en vecka. Av pensionstekniska hänsyn har därvid synts

lämpligast att tidsperioden sammanfaller med kalendervecka. I enlighet med

vad nu anförts har i förevarande paragraf stadgats, att arbetare tillkommande

avlöning skall minskas med tjänstepensionsavdrag från och med den kalendervecka,

då han blir underkastad reglementets bestämmelser, till och med

den kalendervecka, varunder reglementet upphör att vara tillämpligt på honom,

samt att sådant avdrag skall beräknas för varje kalendervecka, för vilken

arbetaren är berättigad åtnjuta någon avlöning.

Rörande tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna anföra de sakkunniga:
Den

förordade omläggningen av tjänstepensionsavdragens och därmed

även tjänstårens beräkning har icke ansetts böra ovillkorligen medföra att

tjänstepensionsavdrag uttages särskilt för varje kalendervecka under månaden,

ej ens i de fall där avlöningsperioden sammanfaller med kalenderveckan.

I stället ha ökade möjligheter ansetts böra beredas vederbörande myndigheter

att i detta hänseende förfara på sätt för de olika arbetsområdena

finnes lämpligast, därvid samråd torde böra äga rum med vederbörande personalorganisationer,

varför i reglementet intagits ett stadgande att pensionsavdraget

enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av vederbörande

myndighet, skall uttagas vid ordinarie avlöningstillfälle minst en gång i månaden.

De föreslagna reglerna om familjepensionsavdrag ansluta sig nära till bestämmelserna

om tjänstepensionsavdrag. Pensionsavdragens belopp

för kvinnliga arbetare ha dock begränsats med hänsyn till det redan nu bestående

förhållandet att dessa anställningshavares familjepensionsförmån endast

omfattar pupillpensionering. Det har föreslagits fastställt till sådant belopp

som utan ny beräkning av familjepensionskostnaden kan antagas erforderligt

för täckande av kostnaden för pupillpensioneringen vid tillämpning

av familjepensionsunderlaget för lönegraden Eo 1 minskat med 120 kronor

och utan hänsynstagande till kostnaden för rörligt tillägg.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag att fastställa kalenderveckan såsom den tidsperiod,

för vilken pensionsavdrag skall verkställas,

Ilar av marinförvaltningen befunnits medföra vissa lättnader för avlönings
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

uträknande myndigheter, medan generalpoststyrelsen tvärtom ansett systemet

ägnat att medföra ökat arbete. Fångvårdsstyrelsen har föreslagit bibehållande

av valfri avdragsperiod av antingen kalendervecka eller månad.

Jag tillstyrker de sakkunnigas förslag i här behandlade delar.

7. Livränta.

Gällande bestämmelser.

Enligt 16 § gällande tjänstepensionsreglemente är arbetare, som avgår ur

statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av pension enligt reglementet,

från och med avgången försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta till

belopp för år räknat som enligt försäkringsteknisk beräkning svarar mot den

invänta pensionen. Vid dennas beräkning tillämpas en pensionsålder av 63 år.

Därest antalet tjänstår vid avgången understiger 30, skall emellertid den invänta

pensionen minskas med 2 procent för varje felande helt tjänstår, och

för arbetare, vilken entledigats på egen begäran eller till följd av fel eller försummelse

skilts från sin anställning, skall, om avdraget därigenom blir större,

den intjänta pensionen minskas, i förra fallet med hälften och i senare fallet

med två tredjedelar. Livräntan utgår från och med månaden näst efter den,

under vilken vederbörande uppnått en levnadsålder av 63 år, till och med den

månad, varunder livräntetagaren avlider. Därest en livränteförsäkrad person

ånyo vinner anställning i statstjänst, medförande rätt till pension, eller erhåller

sådan befattning med pensionsrätt i av staten upprättad eller understödd

pensionsanstalt eller pensionskassa, i vilken tjänstår för pension må räknas

för statsanställningen, upphör hans rätt till livränta.

En viss motsvarighet till uppskjuten livränta finnes på familjepensionsområdet.

Familjepension beräknad enligt särskilda regler (»uppskjuten familjepension»)

tillkommer nämligen efterlevande till förutvarande arbetare, som

avgått med rätt till uppskjuten livränta, dock endast under förutsättning att

arbetaren under minst fem år innehaft tjänstepensionsberättigande anställning.

Uppskjuten familjepension bestämmes i förhållande till ett vid befattningshavarens

död för honom gällande grundbelopp (familjepensionens

grundbelopp), vilket fastställes med hänsyn till antalet tjänstår och det för

den avlidne senast gällande familjepensionsunderlaget. Familjepensionens

grundbelopp är lika med familjepensionsunderlaget, så framt vederbörandes

tjänstår uppgått till minst trettio, men eljest lika med pensionsunderlaget

minskat med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger

trettio. Där summan av antalet tjänstår och den till pensionsåldern

återstående tiden utgör mer än etthundratjugu fulla fjärdedels år, skall dock

grundbeloppet utgöra så stor del av familjepensionsunderlaget, som antalet

fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av nämnda summa.

Såsom tjänstår räknas vid tillämpning av nu angivna bestämmelser i familjepensionsreglementet

tid, vilken arbetaren må räkna som tjänstår enligt

2 § tjänstepensionsreglementet för arbetare.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

47

De sakkunniga.

För rätten till tjänste- och familjelivränta för arbetare föreslås av de sakkunniga

motsvarande bestämmelser som fastställts för tjänstemän i de av

1941 års riksdag antagna allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

med de jämkningar, som föranledas av arbetaranställningens skiljaktiga natur.

Framställningen i förevarande fråga torde därför kunna huvudsakligen

begränsas till att omfatta endast de föreslagna avvikelserna från de för

tjänstemännen fastställda bestämmelserna.

I fråga om den minsta anställningstid i statstjänst, som föreslås skola föreskrivas

för arbetares rätt till tjänstelivränta, ha de sakkunniga föreslagit en

begränsningsregel, som avviker från allmänna tjänstepensionsreglementets

bestämmelser i ämnet. Sålunda föreskrives att arbetaren för att äga livränterätt

skall före avgången antingen under sammanlagt minst tre år ha

varit underkastad arbetarpensionsreglementet eller andra tjänstepensionsbestämmelser

eller ock under sammanlagt minst sex år i statstjänst innehaft

sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Om denna bestämmelse anföra de sakkunniga:

Beträffande stadgandets innebörd med avseende å säsongarbetare må påpekas,

att i 3-årsfristen må inräknas tid mellan säsonger men däremot icke

tid efter senaste säsongs slut. I övrigt må allenast framhållas, att tillräcklig

anledning ej synts finnas att i detta fall med anställning i statstjänst likställa

föregående anställning hos kommun eller enskild arbetsgivare i fall, där en

arbetare övergått till statstjänst i samband med statens övertagande helt eller

delvis av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag eller i samband

med dylik verksamhets eller företags nedläggande.

Enligt allmänna tjänstepensionsreglementet är befattningshavare berättigad

att erhålla tjänstelivränta under förutsättning att han, efter att ha blivit

underkastad reglementet, avgått ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande

av tjänstepension för den av honom vid avgångs tillfället innehavda

befattningen. I förevarande förslag har däremot livränterättens uppkomst

knutits till att arbetaren, efter att hava blivit underkastad reglementet, avgått

från anställning som i reglementet avses utan rätt att komma i åtnjutande

av tjänstepension enligt reglementet. Såsom motivering härför anföra de sakkunniga:
Avvikelsen

är betingad av hänsyn till att jämväl sådan arbetare skall erhålla

livränterätt, vilken vid anställningens upphörande visserligen icke avgått

ur statstjänst men likväl upphört att äga tjänstepensionsrätt till följd av

att han övergått till anställning med mindre än normal arbetstid. I och för sig

kunna måhända skäl tala för att vidtaga en dylik jämkning jämväl i allmänna

tjänstepensionsreglementets motsvarande stadgande med hänsyn lill den på

tjänstemannaområdet föreliggande möjligheten att en pensionsberättigad

tjänsteman övergår till med pensionsrätt ej förenad arvodesanställning; en

dylik övergång torde emellertid på det hela taget vara undantagsmässig, och

de sakkunniga lia med hänsyn därtill icke funnit anledning föreligga att framställa

något förslag på denna punkt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

I överensstämmelse med vad som genomförts beträffande tjänstemännen

föreslå de sakkunniga vidare, att Kungl. Maj:t utverkar bemyndigande att

förordna om utbytande av rätt till uppskjuten livränta enligt 1934 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare mot förtidslivränta.

Vad angår det pensionsunderlag, som skall tillämpas vid livräntans bestämmande,

stadgas i allmänna tjänstepensionsreglementet, att i förekommande

fall viss medeltalsberäkning av pensionsunderlag skall ske för sådana fall, där

avgångstjänsten innehafts under kortare tid än tre år. De sakkunniga ha ansett

ett motsvarande stadgande icke erforderligt i arbetarpensionsreglementet

och anföra såsom motivering härför:

Anledningen till att bestämmelse inföxds örn medeltalsberäkning av pensionsunderlag,

då fråga är örn avgång med livränta, har varit att man velat

bringa livräntans storlek i skälig relation till den genomsnittsinkomst, vederbörande

haft under den avsedda tidsperioden. Då fråga är örn befattningshavare

i statens tjänst, för vilka befordran kan innebära en avsevärd inkomstökning,

föreligga uppenbarligen starkare skäl för införande av en dylik regel

än i fråga örn arbetare, för vilka uppfattning i pensionshänseende endast

kan medföra en relativt obetydlig ökning av pensionsbeloppet, enligt förevarande

förslag uppgående vid index 156 till 204 kronor för man och 180

kronor för kvinna. Då härtill kommer, att en regel rörande medeltalsberäkning

på detta område visat sig svår att utforma på sådant sätt, att den ägnar

sig för användning såväl beträffande arbetare i årsanställning som för säsongarbetare,

ha de sakkunniga ansett sig icke böra i förslaget medtaga någon

dylik regel.

De sakkunniga ha icke i sitt förslag upptagit någon motsvarighet till gällande

arbetarpensionsreglementes regel örn särskild minskning av livränta

för den, vilken entledigats på egen begäran. I denna fråga anföres:

De sakkunniga få erinra, hurusom pensionsstyrelsen i yttrande över 1930

års pensionssakkunnigas betänkande med förslag till arbetarpensionsreglemente

såsom sin mening framhöll, att skäl icke syntes föreligga att vid

entledigande, om vilket befattningshavaren själv ansökt, bereda honom

sämre villkor än en ordinarie tjänsteman; även allmänna civilförvaltningens

lönenämnd fann tveksamt, om ifrågavarande begränsning av intjänt pension

vid entledigande på egen ansökan kunde anses skälig och billig. 1938

års pensionssakkunniga hysa för sin del den uppfattningen, att med hänsyn

till livräntans karaktär av intjänt förmån icke föreligga starkare skäl för

en dylik reduktionsregel beträffande förtidsavgången arbetare än då fråga

är örn exempelvis en extra ordinarie tjänsteman, som frivilligt avgått utan

pensionsrätt.

De för familjelivränta föreslagna bestämmelserna ansluta sig nära till vad

som för närvarande gäller beträffande familjepension efter förutvarande icke

tjänstepensionsberättigad arbetare; dock medgives å ifrågavarande förmån

icke rörligt tillägg. Den i reglementet föreslagna familjelivräntan skiljer sig

icke till konstruktionen från motsvarande förmån enligt 1941 års allmänna

familjepensionsreglemente.

Departements- Vad de sakkunniga sålunda förordat torde böra genomföras.

chefen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 229.

49

i 8. Sammanträffande av förmåner.

Enligt 15 § gällande arbetarpensionsreglemente skall, därest arbetare, som

åtnjuter invalid- eller sjukpension, erhåller pension för annan slatsanställning,

förstnämnda pension minskas med ett belopp, motsvarande två tredjedelar

av den lägre pensionen eller, om båda äro lika, av den ena av dem. I

fråga om förening av familjepension med annan sådan förmån eller med

lön eller tjänstepension innehåller gällande familjepensionsreglemente för

arbetare en bestämmelse i 7 § 5 morn., som avser fall, där familjepension enligt

reglementet sammanträffar med lön för statsanställning, vilken är förenad

med tjänstepensionsrätt, eller tjänstepension för sådan anställning eller

ock annan familjepension, utgående enligt familjepensionsreglementet för

arbetare eller eljest av statsmedel. I dylikt fall skall familjepensionen minskas

med den däri ingående rörliga delen jämte så stor del av 120 kronor,

som den fasta pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget.

Under hänvisning till de överväganden, som legat till grund för lösningen

av detta spörsmål i de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena,

ha de sakkunniga förordat att även på förevarande område införas enahanda

regler som för tjänstemännen.

Om förfarandet vid sammanträffande av lön och tjänstepension anse de

sakkunniga, att bestämmelser icke böra meddelas i reglementet utan att denna

fråga bör lösas i samband med ingående av kollektivavtalen om arbetarpersonalens

löneförmåner. Härom anföres:

I detta sammanhang må framhållas, att de sakkunniga övervägt, huruvida

icke i arbetarpensionsreglementet borde meddelas en bestämmelse örn

reduktion av pension vid dess sammanträffande med lön. Även om vissa skäl

i och för sig kiinde anföras för en dylik lösning, ha de sakkunniga likväl

icke ansett påkallat att framlägga något förslag därom. De sakkunniga ha

emellertid härvid utgått från att denna fråga blir föremål för beaktande

från vederbörande statliga myndigheters sida i samband med ingående av

kollektivavtal, så att i dylika avtal införas lämpliga bestämmelser till förebyggande

av att pensionerad arbetare vid återanställning får jämte pensionen

åtnjuta oavkortad avlöning. I anslutning till de grundsatser, som av

de sakkunniga i 1941 års betänkande med förslag till allmänna tjänste- och

familjepensionsreglementen uttalats i fråga om lösningen av motsvarande

spörsmål för tjänstemännens vidkommande och som i 1941 års proposition

lämnades utan erinran, torde dylika bestämmelser i princip böra gå ut på

en nedsättning av avlöningen med belopp motsvarande pensionsförmånen.

En annan fråga, "till vilken de sakkunniga icke lia anledning taga ståndpunkt,

är huruvida i särskilda fall mera exceptionella förhållanden på arbetsmarknaden

kunna nödvändiggöra avsteg från nämnda huvudregel för att

tillförsäkra staten kvalificerad tillfällig arbetskraft i erforderlig omfattning.

De sakkunniga föreslå vidare, att Kungl. Majit utverkar bemyndigande att

i fall, där med förmån enligt tjänste- och familjepensionsreglementena för

arbetare i statens tjänst sammanträffar tjänste- eller familjepensionsförmån

Hillring till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 229. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Departements
chefen.

enligt annan pensionsförfattning och förmånerna intjänats av samma person,

medge undantag från de bestämmelser angående sammanträffande av

förmåner — rörande pensionsunderlag, tjänstårsberäkning eller särskild reduktion

i anledning av sammanträffande — som må finnas meddelade i

sådan annan pensionsförfattning. Anledningen härtill vore att den i propositionen

339/1941 (sid. 175) såsom principiellt riktig betecknade regleringen

av sammanträffande förmåner icke kunde ernås under annan förutsättning

än att dylikt undantag medgåves.

Yttranden.

Den av de sakkunniga föreslagna ordningen vid sammanträffande

av lön och tjänstepension har uttryckligen tillstyrkts av arméförvaltningen

och försvarsväsendets verkstadsnämnd, varvid dock arméförvaltningen

framhållit önskvärdheten av att bestämmelse i ämnet inflöte i pensionsreglementet.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att bestämmelser om förfarandet vid

sammanträffande av lön och tjänstepension icke böra meddelas i tjänstepensionsreglementet.

Såsom de sakkunniga förutsatt bör denna fråga lösas i samband

med ingående av kollektivavtal om arbetarpersonalens löneförmåner.

Mot de riktlinjer för frågans lösning, som de sakkunniga angivit, har jag

icke någon erinran att framställa. Då de sakkunnigas förslag i nu berörda

hänseenden icke heller i övrigt givit mig anledning till erinran, tillstyrker jag

desamma.

9. Ikraftträdande, övergångsbestämmelser m. m.

Ikraftträdande.

De nya tjänste- och familjepensionsreglementena för arbetare föreslås skola

träda i kraft samma dag som 1941 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

eller den 1 juli 1942. I samband med bestämmelse om ikraftträdandet

har föreslagits ett stadgande om upphävande av de olika pensionsbestämmelser,

som kunna finnas stridande mot det nya regfcmentets bestämmelser.

Å anställningshavare, som redan erhållit pension eller rätt till uppskjuten

livränta enligt de äldre bestämmelserna, avses dessa emellertid alltjämt

skola äga tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

I 2 § 2 mom. av det föreslagna tjänstepensionsreglementet har intagits ett

stadgande, enligt vilket från dess tillämpningsområde skall, där ej

Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, vara undantagen arbetare, vilken vid

statens övertagande av kommunalt driven verksamhet eller enskilt företag

övergått till anställning, som avses i reglementet. Under anförande att anledning

saknas att från reglementets tillämpning undantaga dylika arbetare, å

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

51

vilka det nu gällande arbetarpensionsreglementet är tillämpligt, ha de sakkunniga

i punkten 1 av övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet

föreslagit ett stadgande av innebörd, att i 2 § 2 mom. av det föreslagna

tjänstepensionsreglementet avsedd arbetare, för vilken 1934 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare varit gällande, skall vara underkastad bestämmelserna

i det nya reglementet.

Efter reglementenas föreslagna ikraftträdande den 1 juli 1942 börjar den

första kalendérveckan den 5 samma månad. Med anledning härav föreslå

de sakkunniga meddelande av övergångsbestämmelser av innehåll dels att

reglementenas föreskrifter angående pensionsavdrag skola

tillämpas först från och med den 5 juli 1942 dels ock att för arbetare, som för

tiden 1—4 juli 1942 är berättigad åtnjuta någon avlöning, skall för denna tid

uttagas pensionsavdrag med vissa reducerade belopp.

Beträffande de övergångsspörsmål, som hänföra sig till sättet att verkställa

pensionsavdrag i juni månad 1942, anföra de sakkunniga att i anslutning till

de nya pensionsreglementenas ikraftträdande jämväl torde erfordras en föreskrift

rörande verkställande av pensionsavdrag enligt gällande pensionsreglementen

för den tid under juni månad, som kan infalla efter utgången av den

sista avlöningsperioden under månaden. De sakkunniga ha förordat, att pensionsavdraget

för dylik tid verkställes med ett efter förhållandet mellan densamma

och längden av en normal avlöningsperiod reducerat belopp, varjämte

restperioden i fråga om tjänstårsberäkning borde behandlas som en enhet.

Under hänvisning härtill ha de sakkunniga föreslagit, att Kungl. Majit utverkar

riksdagens bemyndigande att meddela erforderliga föreskrifter i detta

hänseende.

I fråga om hänsynstagande till tidigare innehavd tjänst

lia de sakkunniga under punkten 3 i övergångsbestämmelserna till det föreslagna

tjänstepensionsreglementet upptagit ett stadgande av samma innebörd

som i 6 punkten av övergångsbestämmelserna till allmänna tjänstepensionsreglementet.

Stadgandet överensstämmer i huvudsak med 5 punkten av övergångsbestämmelserna

till det gällande arbetarpensionsreglementet.

Såsom tidigare anförts vid behandlingen av pensionsunderlagen bör enligt

de sakkunnigas inening meddelas övergångsbestämmelser, som medgiva de

kvinnliga arbetare, för vilka de nya bestämmelserna innebära en

sänkning av familjepensionsunderlagen, rätt att mot erläggande av nu gällande

högre familjepensionsavdrag bibehållas vid nuvarande familjepensionsrätt.

Bestämfhelser härom lia införts under 2 punkten övergångsbestämmelserna

till familjepensionsreglementet.

I vad rör tjänstårsberäkningen föreslå de sakkunniga, att den i

3 punkten övergångsbestämmelserna till gällande arbetarpensionsreglemente

för vissa äldre arbetare medgivna förmånligare ordningen bibehålies med viss

jämkning och anföra härom:

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

I 3 punkten av övergångsbestämmelserna till det gällande arbetarpensionsreglementet

meddelas vissa regler örn en utökad rätt till tillgodoräkning såsom

tjänstår av tid före den 1 januari 1935 för sådan arbetare, vilken vid

nämnda tidpunkt ej var delägare i kassa för pensionering av icke-ordinarie

personal i statstjänst. Regeln innebär, att om arbetaren avgår med rätt till

pension före den 1 januari 1945 och därvid med tillämpning av de eljest

tillämpliga tjänstårsberäkningsbestämmelserna icke kan räkna 25 tjänstår,

den omfattning vari icke pensionsberättigande anställningstid tillgodoräknas

må på visst sätt höjas utöver två tredjedelar, i den mån så erfordras för att

antalet tjänstår skall uppbringas till 25. Vid avgång under tiden 1 januari

1940—31 december 1944 sker sålunda tillgodoräkning med intill tre fjärdedelar

av dylik anställningstid. 14 § 2 mom. av reglementsförslaget innebär

bland annat ett bibehållande av nämnda övergångsstadgande vid kraft i förhållande

till det nya reglementet. De sakkunniga ha emellertid uppmärksammat,

att en sådan ojämnhet enligt nuvarande bestämmelser kan uppkomma,

att en arbetare vid avgång före den 1 januari 1945 erhåller större

antal tjänstår än vid avgång först vid nämnda tidpunkt eller senare. Då

det — oavsett pensionsförmånens höjning enligt förslaget — synts mindre

tilltalande, att de sammanlagda tjänstår, arbetaren skulle kunnat räkna

sig tillgodo vid avgång före angivna dag, icke få tillgodoräknas i händelse

arbetaren kvarstår i anställningen intill en senare tidpunkt, ha de sakkunniga

under punkten 4 i övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet

beträffande härav avsedd arbetare, som avgår med tjänstepension den 1

januari 1945 eller senare, föreslagit en bestämmelse, enligt vilken de jämlikt

14 § beräknade tjänståren i förekommande fall må utökas i sådan omfattning,

att tjänstårens antal icke understiger vad som kunnat tillgodoräknas,

därest avgången skett omedelbart före den 1 januari 1945 och stadgandet i

3 punkten av de till 1934 års reglemente hörande övergångsstadgandena därvid

tillämpats.

Under 3 punkten övergångsbestämmelserna till det nya familjepensionsreglementet

föreslå de sakkunniga fortsatt giltighet av vissa speciella

tillgodoräkningsregler. De sakkunniga anföra härom:

I en vid gällande familjepensionsreglemente för arbetare fogad övergångsbestämmelse

meddelas en regel angående utvidgad rätt till tjänstårsberäkning

för arbetare, å vilken tjänstepensionsreglementet för arbetare vunnit tillämpning

före familjepensionsreglementets ikraftträdande och som vid sin död

kvarstod eller skall anses ha kvarstått i tjänst eller ock åtnjöt pension. Regeln

innebär att, även i den mån detta ej följer av reglementsbestämmelserna,

för bestämmande av familjepension åt arbetarens efterlevande såsom tjänstår

må räknas hela den tid, under vilken han, innan familjepensionsreglementet

blev å honom tillämpligt, i statstjänst innehaft anställning, som utgjort

hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Därest arbetaren i samband

med statens övertagande av enskilt företag övergått till anställning i

statens tjänst, må även tillgodoräknas den tid i det enskild* företagets tjänst,

som han med tillämpning av 4 punkten av övergångsbestämmelserna till

tjänstepensionsreglementet för arbetare förklarats skola få tillgodoräkna såsom

tjänstår.

En bestämmelse motsvarande den nu refererade gäller enligt 2 punkten av

de till 1936 års allmänna familjepensionsreglemente hörande övergångsstadgandena

i fråga örn icke-ordinarie befattningshavare och har erhållit giltighet

jämväl i förhållande till det av 1941 års riksdag beslutade nya allmänna

familjepensionsreglementet, så att jämlikt densamma förvärvade tjänstår må

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

53

tillgodoräknas vid bestämmande av familjepension enligt det nya reglementet.

Ett dylikt bibehållande av rätten till utvidgad tjänstårsberäkning har av billighetsskäl

ansetts böra få ske även vid ikraftträdandet av det föreslagna nya

familjepensionsreglementet för arbetare.

De sakkunniga föreslå vidare, att Kungl. Maj:t utverkar bemyndigande

att jämväl i övrigt meddela de övergångsbestämmelser, som må finnas erforderliga

och anföra härom:

Måhända kan det visa sig erforderligt att i något avseende, utöver vad i

förslagen till nya tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare avses,

meddela särskild övergångsbestämmelse. Detta kan exempelvis bliva fallet,

där i något fall tjänsteman, vilken varit delägare i av staten övertagen familjepensionskassa,

erhåller arbetaranställning. De sakkunniga, som vilja erinra

att riksdagen i samband med godkännandet av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen

(r. skr. nr 528) lämnat Kungl. Majit bemyndigande

att meddela särskilda övergångsbestämmelser utöver de i reglementena innefattade,

vilja föreslå att Kungl. Majit åt sig utverkar ett liknande bemyndigande

med avseende å de föreslagna arbetarpensionsreglementena.

I detta sammanhang må slutligen erinras, att 1941 års riksdag i samband

med godkännandet av de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena

jämväl bemyndigade Kungl. Majit att utfärda bestämmelser om bland annat

tillämpning av nämnda reglementen i vissa fall å tjänstemän avgångna med

pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet samt utbetalande

av pensionstillägg åt vissa sådana tjänstemän. Bemyndigandet avser,

att de nya reglementena skola från och med ikraftträdandet göras tillämpliga

å sådana tjänstemän, som blivit underkastade de 1939 eller 1940 utfärdade

nya avlöningsförfattningarna men pensionerats före pensionsregleringens

genomförande, samt att dessa pensionerade tjänstemän därjämte

skola erhålla gottgörelse med 10 kronor för varje månad de dessförinnan åtnjutit

pension.

I en till Kungl. Majit ställd, den 7 april 1942 dagtecknad skrift har statstjänarkartellen

hemställt, att de nya pensionsbestämmelserna för arbetare

måtte få övergångsvis tillämpas för arbetare, som avgått med pension efter

den 1 juli 1939, samt att kompensation för de lägre förmåner, som åtnjutits

före de nya pensionsreglementenas ikraftträdande, måtte utgå med 10

kronor för månad. Till motivering har statstjänarkartellen anfört:

övergångsanordningarna för tjänstemännens vidkommande grunda sig på

det förhållandet, att det ansågs berättigat att pensionstagare bland dessa bereddes

viss kompensation för de lägre pensionsförmåner, som åtnjutits till

följd av att pensionsregleringen trätt i kraft först någon tid efter löneregleringens

genomförande. Ehuruväl att tidpunkten för enhetliga löneregleringar

icke lika klart fixeras enligt det numera förhärskande systemet för fastställande

av lönevillkoren för arbetarnas vidkommande — kollektivavtalet —

som enligt avlöningsreglementena, torde likväl i föreliggande sammanhang i

stort sett samma skäl kunna åberopas för samma övergångsanordningar i

fråga örn pensionsreglementenas ikraftträdande för båda kategorierna. För

de ojämförligt största områdena inom statsdriftcn, där ett större antal kollektivavtalsanställda

arbetare finnas anställda — statens järnvägar, telegraf
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

verket, försvarsverken m. fl. — fastställdes nämligen kollektivavtal under

1939, vilka bl. a. rönte starkt inflytande av de enligt avlöningsreglementena

fastställda normerna. Förutom justering av grundlönerna med hänsyn till

löneutvecklingen intogos i samtliga vid denna tidpunkt tillkomna kollektivavtal

bestämmelser om rörligt tillägg i huvudsaklig överensstämmelse med

motsvarande bestämmelser i avlöningsreglementena. Kollektivavtalen ha

praktiskt taget oförändrade gällt sedan 1939. Enligt statstjänarkartellens

mening föreligga sålunda samma skäl att övergångsvis tillämpa de nya bestämmelserna

för arbetare, som avgått med pension efter den 1 juli 1939,

som för tjänstemännen. För beredande av kompensation åt arbetare, som avgått

ined pension efter nämnda tidpunkt, för de lägre pensionsförmåner,

dessa åtnjutit före pensionsregleringens ikraftträdande, bör vidare samma

system komma till användning som för tjänstemännen.

Departements- Mot de sakkunnigas förslag i fråga örn reglementenas ikraftträdande samt

e afen'' övergångsbestämmelser till reglementena har jag icke funnit anledning till

erinran.

De nyss berörda särskilda övergångsanordningarna för statstjänstemännen

innebära, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, att före de nya

pensionsreglementenas ikraftträdande pensionsavgångna statstjänstemän, vilka

blivit underkastade de 1939 och 1940 utfärdade avlöningsförfattningarna,

erhållit rätt att från pensionsreglementenas ikraftträdande komma in under

dessas tillämpning samt att för tiden dessförinnan uppbära vissa retroaktivbelopp.

Statstjänstemännens pensionsförmåner äro satta i bestämd relation till de

dem tillerkända löneförmånerna. En definitiv lönereglering för tjänstemännen

får med hänsyn härtill en pensionsreglering som given konsekvens och

vid avvägningen av löneförmånerna tages hänsyn, bland annat, till de ändrade

pensionsförmåner, som föranledas av löneregleringen. Löneregleringen

och pensionsregleringen utgöra alltså två delar av ett och samma problem.

Detta förhållande utgör, örn pensionsregleringen sättes i kraft senare än löneregleringen,

ett skäl för att tjänsteman, som blivit delaktig av löneregleringen

men avgått med pension före pensionsregleringens ikraftträdande, blir delaktig

jämväl av sistnämnda reglering.

I fråga om den statsanställda arbetarpersonalen föreligga icke samma skäl

att giva en pensionsreglering tillbakaverkande kraft. Nämnda personal är

indelad i särskilda pensionsgrupper. Ehuru lönerna avsevärt variera inom

varje sådan grupp, är ett enhetligt pensionsunderlag fastställt för gruppen.

Någon bestämd relation mellan lön och pension finns därför icke utan relationen

växlar avsevärt såväl för olika arbetare som för en och samma arbetare

vid olika inkomstlägen. Slutandet av nytt löneavtal bör icke — lika litet

som förändringar i löneinkomsten under ett löneavtals giltighetstid —- i och

för sig föranleda, att pensionsfrågan tages upp till omprövning. När en pensionsreglering

för arbetarna genomföres, finnes därför ej samma anledning

att anknyta dess ikraftträdande till tidpunkten, då ett nytt löneavtal börjar

löpa, som att anknyta ikraftträdandet av en pensionsreglering för statstjänstemännen

till tidpunkten för löneregleringens genomförande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl Maj.ts proposition nr 229.

Den här förordade pensionsreformen för arbetarna har icke sin grund

i de nya kollektivavtal, som ingingos 1939. Ej heller lia förslagen om höjning

för de manliga arbetarna av pensionsunderlagen med ett belopp motsvarande

en lönegrad föranletts av de för tjänstemännen senast genomförda löneregleringarna

och den i anslutning därtill beslutade pensionsregleringen. Enligt

min mening hade oavsett angivna förhållanden en pensionsreglering för arbetarna

bort komma till stånd.

Jag anser på grund av vad nu anförts tillräckliga skäl icke föreligga att,

såsom statstjänarkartellen hemställt, föreskriva samma övergångsanordningar

för arbetarna som för tjänstemännen.

''[II. De summariska tjänstepensionsbestämmelserna.

Gällande bestämmelser.

Enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst har sådan arbetare,

som icke uppfyller fordringarna för delaktighet i den med avgiftsplikt förbundna

tjänstepensioneringen enligt arbetarpensionsreglementet men som

under längre tid fullgjort arbete för statens räkning, möjlighet att erhålla ålderdomsförsörjning

genom en efter mera summariska grunder anordnad

pensionering, till vilken bidragsplikt från de anställdas sida icke föreligger.

Beträffande innebörden av dessa föreskrifter lia de sakkunniga i betänkandet

(sid. 26—27) framlagt en redogörelse, till vilken torde få hänvisas.

De sakkunniga.

Betydelsen av den summariska pensionskungörelsen torde enligt de sakkunnigas

förmenande komma att minska vid bifall till vad de sakkunniga

i sitt förslag till tjänstepensionsreglemente för arbetare förorda i fråga om

befogenhet för Kungl. Majit att under vissa förutsättningar under reglementet

inordna anställningshavare inom arbetsområden, inom vilka ej föreligger

ett fortlöpande behov av arbetskraft. De sakkunniga anse dock dylika

summariska bestämmelser alltjämt vara behövliga för pensionsfrågans ordnande

såväl för en del arbetare, vilka sysselsättas i verksamhet av icke fortlöpande

natur men ha en arbetstid av normal omfattning, som även för arbetare

i anställning, för vilken icke gäller normal arbetstid.

Beträffande de pensionsbelopp, som böra gälla för denna på avgiftsplikt

icke grundade pensionsförmån, föreslå de sakkunniga, att de i kungörelsen

fastställda normalbeloppen uppräknas till 1935 års levnadskostnadsnivå och

att på dessa i framtiden skall utgå rörligt tillägg efter samma grunder, som

föreslås beträffande pensioner enligt arbetarpensionsreglementet. Med beaktande

härav ha de sakkunniga beräknat följande pensionsbelopp såsom

utgångspunkt vid omräkningen:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

Pensionsbelopp

man kvinna

kronor kronor

Orri anställningstiden understiger 20 år ..................... 636 480

» » uppgår till 20 men ej till 25 år....... 816 624

» » » »25 » » » 30 »....... 996 764

» » » » 30 år eller mera.......... 1,164 900.

De sakkunniga anföra vidare i denna fråga:

Den omständigheten att -— på grund av nuvarande anordning med tillläggsunderlag

vid bestämmande av dyrtidstillägg å de lägsta pensionsbeloppen

—- pension jämte rörligt tillägg vid tillämpning av nämnda belopp kommer

att i högre indexlägen, vilka nås under en stigande prisutveckling, för de

lägsta intervallerna stundom något understiga pension jämte dyrtidstillägg

enligt nu gällande bestämmelser, synes icke böra föranleda någon höjning

av grundbeloppen; vid en övergång till systemet med rörligt tillägg är det

icke möjligt att i alla lägen ernå full korrespondens med nuvarande grunder.

Däremot har en kontrollberäkning ansetts böra ske för att pröva, huruvida

de pensioner, som med tillämpning av de uppräknade beloppen kunna beviljas

enligt den summariska kungörelsen, stå i någorlunda skäligt förhållande

till löneinkomsten för de arbetare med fulltidstjänstgöring, vilka icke

bliva delaktiga i pensioneringen enligt arbetarpensionsreglementet. I detta

syfte har en beräkning verkställts rörande de belopp, som skulle kunna betraktas

såsom lämpliga pensionsunderlag för arbetare med inkomster liggande

närmast under de minimibelopp, vilka i annat sammanhang förordats

såsom förutsättning för arbetarpensionsreglementets tillämplighet. Dessa belopp

äro för manliga anställningshavare 2,400 kronor och för kvinnliga anställningshavare

1,800 kronor. Två tredjedelar av nämnda belopp utgöra

1,600 respektive 1,200 kronor. Om sistnämnda båda belopp minskas med

förslagsvis omkring 20 procent i anledning av att pensioneringen enligt de

summariska grunderna icke är förenad med bidragsplikt, kommer man

till belopp av respektive 1,280 och 960 kronor, vilka skulle kunna betraktas

såsom skäliga pensionsbelopp för sådana anställningshavare i nämnda lönelägen,

vilka kunna räkna minst 30 tjänstår och vilka under sin anställning

fullgjort en arbetstid av normal omfattning.

På grundval av dessa beräkningar och med iakttagande av vissa jämkningar

för vinnande av lämplig delbarhet hos pensionsbeloppen ha de sakkunniga

föreslagit, att den nuvarande normala pensionsskalan i den summariska

pensionskungörelsen i samband med införande av rätt till rörligt tilllägg

ersättes med följande skala:

Pensionsbelopp

man kvinna

kronor kronor

Om anställningstiden understiger 20 år .................... 636 480

» » uppgår till 20 men ej till 25 år....... 840 648

» » » » 25 » » » 30 »....... 1,044 804

* » » » 30 år eller mera.......... 1,260 960.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

57

Beträffande dessa pensionsbelopp anföra de sakkunniga:

Det är tydligt att den summariska pensionskungörelsens pensionsbelopp

för framtiden liksom hittills bliva att anse såsom maximibelopp. Vid pensionernas

avvägning med ledning av normalskalan bör sålunda hänsyn tagas

icke blott till löneinkomstens storlek under de senaste fem anställningsåren

utan även till omfattningen av anställningshavarens tjänstgöring under anställningstiden,

så att pensionsbeloppen icke för anställningshavare med t. ex.

4 timmars daglig tjänstgöring bliva lika höga som för anställningshavare

med normal daglig arbetstid. Redan nu gällande stadganden lämna emellertid

möjlighet till en dylik anpassning av pensionsbeloppen efter växlande löneoch

arbetstidsförhållanden, varför ändring i bestämmelserna i detta hänseende

icke synes erforderlig.

Beträffande övriga bestämmelser förorda de sakkunniga en jämkning i

fråga om minimitiden i anställning för åtnjutande av pension och anföra

härom:

Med avseende å övriga bestämmelser i kungörelsen torde jämkning kunna

ifrågasättas på vissa punkter. Enligt 2 § i kungörelsen kan en mindre

brist i den förutsatta minimitiden av 15 tjänstår i anställning, som utgjort

huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla, uppvägas av en överskjutande

avsevärd tid i anställning, vilken icke kan betraktas såsom huvudsaklig sysselsättning

och förvärvskälla. Om däremot arbetaren enbart tjänstgjort i anställning,

som varit att betrakta såsom huvudsaklig sysselsättning, föranleder en

mindre brist i 15 års tjänstetid före 60 års ålder, att anställningshavaren uteslutes

från pensionsmöjlighet, även om han efter 60 års ålder kvarstått i

anställningen under ett flertal år. För att förebygga mindre tillfredsställande

verkningar av ifrågavarande regel ha framställningar till riksdagen avlåtits

i åtskilliga fall. En viss uppmjukning i kungörelsens förutsättningar på

denna punkt synes vara önskvärd. Å andra sidan kan det knappast betecknas

såsom tillfredsställande, att för en anställningshavare, som före 60 års ålder

intjänat 15 tjänstår och alltså har möjlighet att erhålla pension enligt kungörelsen,

vid beräkning av pensionsbeloppet tages obegränsad hänsyn till anställningsår

efter 60-årsåldern, medan däremot anställningshavare med pensionsrätt

enligt arbetarpensionsreglementet icke får räkna tjänstår för pension

för tid efter pensionsålderns inträde. Lämpligt skulle enligt de sakkunnigas

mening vara, att vid beräkning av anställningsår enligt den summariska

pensionskungörelsen tid, som infaller efter 60 års ålder, antingen reduceras

med skälig kvotdel eller ock tages i beräkning endast med visst högsta antal år.

Därutöver påpeka de sakkunniga möjligheten att ytterligare jämkningar

kunna bli erforderliga i anledning av genomförandet av den nya tjänstepensionslagstiftningen

för tjänstemän och arbetare. Då emellertid nu gällande

kungörelse sedan riksdagen godkänt huvudgrunderna för pensioneringen

utfärdats i administrativ ordning, föreslå de sakkunniga att Kungl.

Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande till de föreslagna ändringarna i

pensionsskalan samt sedermera, efter vederbörande myndigheters hörande,

utfärdar de nya bestämmelser i ämnet som kunna finnas påkallade.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 229.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 229-

Departementschefen.

Yttranden.

De föreslagna summariska pensionsbestämmelserna, vilka utryckligen tillstyrkts

av domänstyrelsen, lia av statskontoret beträffande pensionsbeloppen

föreslagits ändrade i överensstämmelse med vad statskontoret

föreslagit beträffande tjänstepensionsunderlagens storlek, varjämte

ämbetsverket beträffande den av de sakkunniga föreslagna regeln för

tillgodoräkning av tjänstetid efter 60 års ålder anfört följande.

Vad beträffar den av de sakkunniga ifrågasatta jämkningen av 2 § av ifrågavarande

kungörelse får statskontoret uttala, att det principiellt sett synes

mindre tillfredsställande, att en arbetare, på vilken de summariska bestämmelserna

äro tillämpliga, skulle medgivas räkna tjänstår för tid, som infaller

efter uppnåendet av den reguljära pensionsåldern av 60 år, medan en

arbetare, som är underkastad de på avgiftsplikt grundade tjänstepensionsbestämmelserna,

är utesluten från dylik möjlighet. Enligt ämbetsverkets mening

bör det som regel icke ifrågakomma, att arbetare, som innehar anställning

med en daglig arbetstid av normal omfattning, medgives kvarstå efter

fyllda 60 år. Dylik anställningshavare bör följaktligen icke heller medgivas

att räkna tjänstår efter denna tidpunkt.

Förhållandet torde emellertid ställa sig i viss mån annorlunda, när fråga

är om anställningshavare med en daglig arbetstid, understigande den normala.

Riksdagen bär ock — såsom de sakkunniga antytt — i åtskilliga fall medgivit

rätt för arbetare, tillhörande denna kategori — exempelvis städerskor

— att i pensionshänseende räkna tjänstår för tid, som infallit efter det vederbörande

fyllt 60 år. Statskontoret vill icke bestrida, att en uppmjukning av bestämmelserna

för här avsett fall kan vara befogad. I likhet med de sakkunniga

anser statskontoret dock, att vid beräkningen av pensionsbelopp för dessa

arbetare obegränsad hänsyn icke bör tagas till anställningsåren efter 60-årsåldern.

I anslutning till de sakkunnigas förslag härutinnan vill statskontoret förorda,

att vid beräkning av pension enligt den summariska pensionskungörelsen

anställningstid, som infaller efter den tidpunkt, från och med vilken

rätt till pension enligt lagen örn folkpension inträder, icke må räknas såsom

tjänstår, ävensom att tiden dessförinnan, i den mån den infaller efter det anställningshavaren

uppnått en ålder av 60 år, må reduceras med skälig kvotdel.

De av de sakkunniga föreslagna pensionsbeloppen finner jag mig böra tillstyrka.

De jämkningar i grunderna för den summariska arbetarpensioneringen,

som anses böra genomföras på grund av vad de sakkunniga i övrigt ifrågasatt

eller som eljest kunna bli erforderliga i anledning av den nya tjänstepensionslagstiftningen

för tjänstemän och arbetare, torde Kungl. Maj:t äga

vidtaga i administrativ ordning. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att

frågan örn tillgodoräkning av tjänstetid efter 60 års ålder icke synes på det

föreliggande utredningsmaterialet kunna upptagas till slutligt avgörande.

Ytterligare utredning i ämnet pågår nu inom finansdepartementet.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

59

III. Kostnadsberäkningar.

På uppdrag av de sakkunniga har förste aktuarien B. Wingborg utfört vissa

beräkningar till belysande av de ekonomiska verkningarna av de sakkunnigas

förslag till nytt tjänstepensionsreglemente för arbetare under tiden närmast

efter det föreslagna reglementets ikraftträdande. En redogörelse för beräkningarna

och dessas resultat lämnas i en av Wingborg utarbetad, vid betänkandet

fogad promemoria. Av promemorian framgår, att den totala kostnadsökningen

vid bifall till de sakkunnigas förslag kan beräknas uppgå för budgetåret

1942/43 till 50,000 kronor, för budgetåret 1943/44 till 150,000 kronor, för

budgetåret 1944/45 till 250,000 kronor samt för kalenderåret 1950 till 980,000

kronor. Ifrågavarande siffror äro bruttokostnadssiffror och komma att minskas

genom den ökning i tjänstepensionsavdragen, som föreslås av de sakkunniga

men vars samlade verkan icke med föreliggande material kunnat till storleken

uppskattas. Å andra sidan har vid beräkningen icke tagits hänsyn till

den merkostnad, som kan föranledas av de sakkunnigas förslag om utsträckning

av pensionsreglementets tillämpning till att omfatta vissa grupper av

anställningshavare i arbete av icke fortlöpande beskaffenhet.

IV. Kompensation för familjepensionsavdrag.

I samband med att familjepensionsrätt bereddes för icke-ordinarie personal

i tjänstemannaställning från och med den 1 juli 1937, medgåvo statsmakterna

genom beslut samma år, att extra ordinarie tjänsteman, som ännu ej

vunnit uppfattning till högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, provisoriskt

finge komma i åtnjutande av ett lönetillägg med belopp lika med

det för befattningen fastställda familjepensionsavdraget. Detta provisoriska

lönetillägg avvecklades i samband med 1939 års lönereglering. Samtidigt härmed

vidtogs vid konstruktionen av nya löneplaner den ändringen i löneklassindelningen,

att begynnelselönen för extra ordinarie tjänstemän — vilken

tidigare legat två löneklasser under begynnelselönen för ordinarie tjänstemän

i motsvarande lönegrader — höjdes en löneklass och sålunda sattes allenast

en löneklass lägre än ordinarie tjänstemans begynnelselön. Någon ändring av

slutlönens läge i förhållande till ordinarie tjänstemän ägde däremot ej rum.

Under åberopande av det provisoriska lönetillägg, som sålunda tillerkänts

vissa extra ordinarie tjänstemän, gjorde vissa personalorganisationer år 1937

i skrivelser till Kungl. Maj :t — med hänvisning till att inom de olika verksamhetsgrenar

av statsdriften, i vilka organisationerna representerade de anställda,

utginge löner med belopp, varierande mellan 150 och 200 kronor för

månad — framställning örn medgivande att jämväl de arbetare, å vilka

familjepensionsreglementet för arbetare vore tillämpligt, måtte komma i åtnjutande

av motsvarande förmån. Frågan härom anmäldes av mig i proposition

nr 167 till 1938 års riksdag. Därvid anförde jag bland annat, att den

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 229

icke obetydliga förmån, som bereus de statliga arbetarna genom familjepensioneringens

ordnande, måste anses väl uppväga den belastning av arbetarnas

ekonomi, som följde av de föreskrivna familjepensionsavdragen. Vid den statliga

pensioneringen gällde såsom allmän princip, att löntagaren skulle vidkännas

pensionsavdrag a honom tillkommande lön. Denna princip borde bibehållas

även för pensionsberättigad statlig arbetarpersonal. Emellertid syntes

vissa billighetsskäl tala för att ifrågavarande personal i samband med övergången

till det nya familjepensionssystemet kompenserades för de med denna

pensionering förenade avdragen. Då jag sålunda förordade, att statens

arbetare temporärt skulle kompenseras för familjepensionsavdragen, framhöll

jag samtidigt, att kompensation icke borde ifrågakomma efter det nya

löner fastställts vid blivande avtalsuppgörelser, vare sig dessa hade karaktären

av kollektiva eller individuella uppgörelser. Sedan riksdagen bifallit det

förslag i ämnet, som framlagts i propositionen, utfärdades kungörelse om

ifrågavarande kompensation den 10 juni 1938 (nr 309). Enligt kungörelsen

skulle kompensationen utgå retroaktivt från och med den 1 januari 1937 samt

åtnjutas intill dess nytt löneavtal slutits med arbetaren eller den fackorganisation

denne tillhörde.

Någon avveckling av ifrågavarande tillfälliga kompensation för familjepensionsavdrag

har emellertid hittills i allmänhet icke kommit till stånd.

I stället ha i kollektiva löneavtal, som gälla för här ifrågavarande anställningshavare,

upptagits uttryckliga stadganden örn rätt för arbetarna att

komma i åtnjutande av full kompensation för familjepensionsavdragens

belopp. Detta innebär, att staten direkt bestrider hela familjepensionskostnaden

— även den andel däri, som i familjepensionsreglementet ålagts arbetarna

— medan däremot på tjänstemannaområdet enligt sedan länge tilllämpade

principer kostnaden för familjepensionernas fasta del, förutom ett

mindre, redan vid avdragsbeloppens fastställande frånräknat statsbidrag,

täckes av de anställdas pensionsavdrag.

De sakkunniga.

De sakkunniga förorda, att nu utgående kompensation för familjepensionsavdragen

avvecklas. I vart fall bör icke den föreslagna höjningen av avdragen

enligt de sakkunnigas mening föranleda höjning av kompensationsbeloppen.

Härom anföres i betänkandet:

Enligt de sakkunnigas uppfattning kan det förhållande, som sålunda är rådande

på förevarande område, icke betraktas såsom tillfredsställande. De

sakkunniga dela departementschefens uppfattning därom att den förmån, som

beretts arbetarna genom tillskapandet av en ordnad familjepensionsrätt, är

av beskaffenhet att väl uppväga den ekonomiska belastning, som familjepensionsavdragen

medföra. De avdrag, som i reglementet påläggas arbetarna,

äro i jämförelse med det för personalen rådande inkomstläget icke av den

storleksordning, att de ej rimligen kunna gäldas av de anställda. De sakkunniga

anse därför, att någon kompensation icke bör ifrågakomma för de höjningar

i familjepensionsavdragen, vilka föranledas av den i sakkunnigförslaget

innefattade förbättringen av familjepensionsförmånen för vissa grup
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 229.

61

per av anställningshavare. Tvärtom är det enligt de sakkunnigas mening önskvärt

att, i enlighet med vad som förutsattes vid kompensationsfrågans behandling

av statsmakterna, en avveckling av nuvarande kompensation kommer

till stånd, varvid det emellertid kan vara skäligt att de arbetare, vilka redan

kommit i åtnjutande av kompensationen, på lämpligt sätt skyddas från

löneminskning. De sakkunniga vilja för sin del förutsätta, att här avhandlade

fråga tages under övervägande vid kommande förhandlingar angående nya

eller ändrade löneavtal.

De sakkunniga meddela, att vid överläggningarna med de utsedda arbetarrepresentanterna

dessa ha — under hänvisning till att spörsmålet rörde en

löneavtalsfråga, som icke i förevarande sammanhang kunde företagas till avgörande

— för sin del avböjt att taga någon ställning till kompensationsfrågan

i vidare mån än att de ej framställde erinran mot vad de sakkunniga anfört

beträffande verkan av föreslagna höjningar i familjepensionsavdragen

för vissa anställningshavare.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag i denna fråga har uttryckligen tillstyrkts av fångvårdsstyrelsen,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen och

försvarsvåsendets verkstadsnåmnd. Fångvårdsstyrelsen framhåller dock önskvärdheten

av föreskrifter örn huru länge kompensationen i fortsättningen må

utgå och flygförvaltningen förordar införande i övergångsbestämmelserna av

en föreskrift att vederbörande såsom förutsättning för det nya reglementets

tillämplighet förklarar sig avstå från nuvarande kompensation.

I likhet med de sakkunniga anser jag — såsom också uttalades i propositionen

nr 167 till 1938 års riksdag — att den nu utgående kompensationen för

familjepensionsavdragen bör avvecklas, och liksom de sakkunniga förutsätter

jag, att denna fråga tages under övervägande vid kommande avtalsförhandlingar.

Att på sätt flygförvaltningen ifrågasatt göra rätten att övergå på de

nya reglementena beroende på att vederbörande avstår från den nu utgående

kompensationen kan jag icke tillstyrka.

Hemställan.

De av de sakkunniga utarbetade författningsförslagen lia på några punkter

jämkats, bland annat i anslutning till detaljanmärkningar av statskontoret.

Jämkningarna äro av redaktionell natur. De sålunda överarbetade förslagen

torde böra föreläggas riksdagen för godkännande.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig förordade förslagen till tjänsteoch

familjepensionsreglementen för arbetare;

dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överens
II

i hang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nt 229.

Departements
chefen.

6

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

stämmelse med vad i det föregående anförts utfärda bestämmelser
om

revision av gällande summariska grunder för pensionering

av arbetarpersonal, som icke erhåller pensionsrätt enligt

tjänstepensionsreglementet för arbetare, samt

om verkställande av pensionsavdrag enligt gällande arbetarpensionsreglementen

för tid under juni månad 1942, infallande

efter utgången av den sista avlöningsperioden under

månaden;

dels bemyndiga Kungl. Majit

att förordna örn utbyte av rätt till uppskjuten livränta enligt

1934 års tjänstepensionsreglemente för arbetare mot förtidslivränta,

att, där med tjänstepension eller familjepension enligt de

föreslagna reglementena sammanträffar dylik förmån enligt

annan pensionsförfattning, medgiva undantag från de bestämmelser

angående sammanträffande av förmåner, som må

finnas meddelade i den andra pensionsförfattningen, samt

att utfärda de övergångsbestämmelser, vilka kunna visa sig

erforderliga utöver de övergångsstadganden, som innefattas i

de föreslagna tjänste- och familjepensionsreglementena;

dels ock medgiva, att i pensionsgrupp 2 placerad arbetare,

som, utan att förändring av anställningen sker, i samband

med översyn av gällande inplacering i pensionsgrupper nedflyttas

till pensionsgrupp 1, personligen alltjämt må kvarstå

i pensionsgrupp 2.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

427707. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:290 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om förlängning av skyddstiden beträffande författarrätten till sådana litterära verk, som tillkommit före de a1 i texten
  2. BU 1942:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till tjänsteoch familjepensionsreglementen för arbetare m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten