Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 20, 21, 23 och 30 §§ lagen den 23 oktober 191A (nr 325) örn krigsdomstolar och rättegången därstädes

1942-04-24 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:243, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 20, 21, 23 och 30 §§ lagen den 23 oktober 191A (nr 325) örn krigsdomstolar och rättegången därstädes

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

1

Nr 243.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 20, 21, 23 och 30 §§ lagen den 23

oktober 191A (nr 325) örn krigsdomstolar och rättegången

därstädes; given Stockholms slott den 24 april

1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 20, 21, 23 och 30 §§

lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 243.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20, 21, 23 och 30 §§ lagen den 23 oktober 1914

(nr 325) om krigsdomstolar oell rättegången därstädes.

Härigenom förordnas, att 20, 21, 23 och 30 §§ lagen den 23 oktober 1914

om krigsdomstolar och rättegången därstädes skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

20 §.

Fältkrigsrätt utgöres av tre ledamöter, därav en civil, benämnd fältkrigsdomare,

samt två militära.

Är den civila ledamoten krigsdomare, vice krigsdomare, auditör eller häradshövding

eller innehar han domarebefattning vid rådhusrätt, hovrätt eller

nedre justitierevisionen, vare han rättens ordförande. Beträffande civil ledamot,

som icke innehar sådan befattning som nyss nämnts, må Konungen förordna,

att han skall vara ordförande. Skall ej den civila ledamoten vara ordförande,

tillkommer ordförandeskapet den främsta militära ledamoten.

21 §.

Till militära ledamöter i fältkrigsrätt förordnas:

a) i mål mot generalsperson, flaggman eller regementsofficer: en generalsperson

eller en flaggman samt en regementsofficer;

b) i mål mot officer av kaptens eller lägre grad ävensom i mål, som ej rör

åtal mot viss person: en regementsofficer och en officer av kaptens grad eller

två officerare av kaptens grad;

c) i mål mot underofficer eller någon av manskapet: en officer av minst

kaptens grad och en underofficer av fanjunkares eller likställd grad.

Finnes officer---grad förordnas.

Äro i--—är stadgat.

De militära — -—- — krigsmakten tillkallas.

De militära---krigsrättens sammankallande.

23 §.

Då ärende---av denne.

Den befälhavare, som förordnar fältkrigsrätt, bestämme efter samråd med

den civila ledamoten tid och plats för rättens första sammanträde i målet

samt kalle till sammanträdet rättens samtliga ledamöter.

De, vilka---ske kan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243 3

30 §.

Ej må---avlagt domareed.

Domareed skall avläggas inför domstol eller inför rättens ordförande; dock

må sådan ed avläggas inför civil ledamot i fältkrigsrätt, ändå att han icke

är rättens ordförande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majis proposition nr 243.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 1 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga om ändrad organisation

av fältkrigsrätterna m. m.

Föredraganden anför:

Fältkrigsrätternas organisation och verksamhet m. m.

Gällande rätt m. m.

Lagen den 23 oktober 1914 (nr 32 5) örn krigsdomstolar

och rättegången därstädes innehåller i huvudsak följande bestämmelser

rörande fältkrigsrätterna.

Fältkrigsrätt skall vara underdomstol vid krigsmakten från den dag krigsmakten

för annat ändamål än övning ställes på krigsfot. Mobiliseras endast

en del av krigsmakten, förordnar Konungen huruvida fältkrigsrätt skall vara

underdomstol vid denna del (16 §). Konungen bestämmer vid vilka särskilda

avdelningar av krigsmakten fältkrigsrätt skall inrättas (17 §). Beträffande

detacherade, från huvudstyrkan avskilda eller av fienden inneslutna avdelningar

äger emellertid vederbörande militäre befälhavare förordna om inrättande

av fältkrigsrätt (18 och 19 §§).

Fältkrigsrätt utgöres av fyra ledamöter, varav tre militära och en civil. Den

främste militäre ledamoten skall vara ordförande (20 §).

De militära ledamöterna förordnas för varje särskilt tillfälle av den befälhavare,

vilken föranstaltar om krigsrättens sammankallande. I fråga

om deras grad gälla olika regler alltefter den tilltalades ställning. I mål

mot generalsperson, flaggman eller regementsofficer skola sålunda till militära

ledamöter förordnas en generalsperson eller en flaggman samt två

regementsofficerare. I mål mot officer av kaptens eller lägre grad ävensom

i mål, som ej rör åtal mot viss person, förordnas en regementsofficer och

två officerare av kaptens grad. Slutligen skola i mål mot underofficer eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

5

någon av manskapet till militära ledamöter utses en regementsofficer, en

officer av kaptens grad och en underofficer av fanjunkares eller likställd

grad (21 §).

Till civil ledamot förordnas krigsdomare eller auditör eller, där sådan icke

finnes att tillgå, annan som fullgjort vad författningarna föreskriva såsom

villkor för att nyttjas i domarämbeten. Den civile ledamoten förordnas av

Konungen för den tid fältkrigsrättens verksamhet fortfar. I de fall då sålunda

utsedd civil ledamot ej finnes att tillgå har den befälhavare, som föranstaltar

om krigsrättens sammankallande, att förordna civil ledamot (22 §).

För domförhet kräves, att samtliga ledamöter äro tillstädes i rätten (59 §).

Allmän åklagare vid fältkrigsrätt är krigsfiskal, vilken förordnas av befälhavaren

för den avdelning där krigsrätten inrättats (31 och 34 §§).

Då ärende förekommer, som skall handläggas av fältkrigsrätt, förordnas

fältkrigsrätten av befälhavaren för den avdelning, vid vilken fältkrigsrätten

skall hållas, eller då Konungen utsett annan befälhavare att meddela

dylikt förordnande, av denne. Den befälhavare, som förordnar fältkrigsrätt,

skall tillika bestämma tid och plats för rättens första sammanträde samt till

detsamma inkalla rättens samtliga ledamöter (23 §).

Förhör med parter och vittnen skall verkställas av den civile ledamoten

med iakttagande av de beslut och föreskrifter, som rätten kan finna skäl

meddela (57 §). Då beslut skall fattas åligger det den civile ledamoten att

lämna en kort framställning över vad i saken förekommit samt de lagrum

och författningar som äro tillämpliga. Vid omröstning skall han säga sin mening

först (60 §). Protokoll föres av den civile ledamoten (37 §); han skall

ock uppsätta rättens beslut samt, sedan detta justerats och avkunnats för parterna,

expediera detsamma (61 §).

Beträffande de vanliga krigsrätternas organisation och arbetsformer gäller

i korthet följande.

Regementskrigsrätt, stationskrigsrätt och särskild krigsrätt utgöras av en

krigsdomare såsom ordförande, två militära ledamöter och en auditör (6 §).

Krigsdomare skall ha fullgjort vad författningarna föreskriva såsom villkor

för att nyttjas i domarämbeten och i sådana värv ådagalagt insikt och

erfarenhet. Krigsdomare förordnas av Konungen för viss tid. Dock kan han

under viss förutsättning utnämnas till befattningen. Till krigsdomare skall

företrädesvis utses ordinarie domare i allmän underrätt. Där så anses erforderligt

må Konungen förordna vice krigsdomare att inträda i krigsdomarens

ställe, då denne är förhindrad att tjänstgöra. Örn vice krigsdomare ej förordnats

eller det föreligger hinder även för honom, förordnas annan ställföreträdare

av krigshovrätten (7 §). De militära ledamöterna förordnas för

ett år i taget av vissa högre militära befälhavare (9 §). Örn mål, som skall

handläggas vid krigsrätt, rör åtal mot generalsperson eller flaggman, förordnar

Konungen de militära ledamöterna i rätten (11 §). Auditör utnämnes

av Konungen (l3 §), vilken tillika, där så anses erforderligt, förordnar vice

auditör att inträda i auditörens ställe vid förfall för honom. Ifar ej vice

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

auditör utsetts eller är även han förhindrad att tjänstgöra, förordnas annan

ställföreträdare av krigshovrätten (13 §).

Allmän åklagare vid krigsrätt är krigsfiskal, som förordnas av Konungen

(31—33 §§).

Behörighet att föranstalta om sammankallande av krigsrätt tillkommer

militär befälhavare. Då ärende förekommer, som skall handläggas av krigsrätt,

har befälhavaren att göra anmälan därom hos krigsdomaren, vilken

efter samråd med befälhavaren bestämmer tid och plats för rättens första

sammanträde. Befälhavaren skall därefter ombesörja, att auditören och de

militära ledamöterna bliva kallade till sammanträdet (14 §). Det ankommer

på auditören att föra protokoll (37 §), uppsätta rättens beslut samt expediera

detsamma (61 §).

Enligt instruktion den 19 juni 1919 (nr 363) för krigsdomare, auditörer

och krigsfiskaler äro krigsdomare och auditörer skyldiga att mottaga förordnande

såsom civil ledamot i fältkrigsrätt, krigsdomare dock endast

örn hinder ej möter på grund av andra tjänsteåligganden eller annan giltig

orsak (§ 1 f. och § 19 o.).

Enligt den före 1914 års lag gällande lagstiftningen, nämligen förordningen

den 11 juni 1868 om krigsdomstolar och rättegången

därstädes, utgjordes krigsrätt (även fältkrigsrätt) av fyra

militära ledamöter och en auditör. Fältkrigsrätt kunde inrättas endast för

avdelning av krigsmakten, som vore i fält eller stadd på sjötåg eller Som

bestode av särskilda till olika regementen, kårer eller stationer hörande trupper,

vilka utan att vara i fält vore i läger eller eljest sammandragna till

gemensam tjänstgöring.

1901 ars krigslagstiftningskommitté, vars den 3 april 1905 avgivna betänkande

legat till grund för 1914 års lagstiftning örn krigsdomstolarna, uttalade

bl. a., att de mål, som i krigstid kunde förekomma vid krigsrätterna, utan

tvivel långt oftare och i vida större mån än eljest vore av sådan beskaffenhet,

att de för ett rätt bedömande fordrade insikter och erfarenheter inom

det militära området. Kommittén hade därför funnit det militära elementet

under berörda förhållanden böra äga övervikten inom dessa domstolar. Enligt

kommitténs förslag skulle fältkrigsrätt bestå av fyra ledamöter, varav tre

militära och en civil. Till civil ledamot hade kommittén tänkt sig krigsdomare

eller auditör företrädesvis skola anlitas. Kommittén hade utgått

från att dessa ämbetsmän i regel skulle vara skyldiga att gå i fält. Dock

syntes undantag därifrån bliva erforderligt ifråga om krigsdomare, som

vore ordinarie domare vid allmän underrätt eller eljest förordnats till

krigsdomare på viss tid. I den mån tillgång till krigsdomare eller auditörer

för ändamålet saknades, borde såsom civil ledamot i fältkrigsrätt användas

annan person, som fullgjort vad författningarna föreskreve såsom villkor

för att nyttjas i domarämbeten. Även bland krigsfiskalerna kunde finnas

personer, lämpliga till domare i fältkrigsrätt. Det återstående behovet kunde

enligt kommitténs mening utan svårighet fyllas med värnpliktiga. Enär

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majda proposition nr 243.

det säkerligen stundom skulle bliva oundgängligt att till civil ledamot anlita

en yngre person eller en värnpliktig, hade kommitttén ansett det lämpligast,

att den främste militäre ledamoten vore ordförande.

Genom kungörelse den 26 april 1940 (nr 260) inrättades fältkrigsrätter

vid ett stort antal avdelningar av krigsmakten. Samtidigt föreskrevs genom

ett kungl, brev, att auditör vid regements- eller stationskrigsrätt skulle tjänstgöra

såsom civil ledamot vid motsvarande depåvegemente (kår, flottilj) respektive

örlogsstation. För övriga fåltkrigsrätter togos huvudsakligen andra

jurister i anspråk såsom civila ledamöter. Genom kungörelse den 17 januari

1941 (nr 25) förordnades, med ändring av 1940 års kungörelse, att fältkrigsrätter

skola finnas allenast vid avdelningar av armén och flygvapnet, som

icke äro förlagda inom ordinarie förläggningsorter, ävensom vid självständiga

sjöstyrkor.

Beträffande civil ledamots tjänsteställning gäller enligt 1940 års kungörelse

(5 §), att civil ledamot, som innehar befattning som krigsdomare eller

auditör, skall bibehållas vid den likställdhet med militär befattningshavare

han i sistnämnda egenskap innehar, d. v. s. krigsdomare med överstelöjtnant

samt auditör med kapten eller, efter särskilt förordnande av Kungl.

Maj :t, med major. Annan civil ledamot skall vara likställd med officer av

kaptens grad, därest ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Kungl. Maj:t Ilar

därefter den 17 maj 1940 bestämt, att häradshövding eller borgmästare, som

utsetts till civil ledamot, skall, därest han icke förut är krigsdomare, vara

likställd med officer av majors grad.

Framställning av riksdagens militieombudsman.

Militieombudsmannen har i skrivelse till Konungen den 3 mars

1941 ifrågasatt omorganisation av fältkrigsrätterna och därvid anfört bland

annat:

Vid organiserandet av fältkrigsrätterna synes man framför allt hava eftersträvat

alt trygga det militära inflytandet. Nämnda domstolar hava givits

en sådan sammansättning, att det militära elementet erhållit en betydande

röstövervikt, och ordförandeskapet har tilldelats militär ledamot. Med hänsyn

till kravet på juridisk kompetens har visserligen åt den civile ledamoten

överlämnats ledandet av parts- och vittnesförhören, men hans självständighet

härutinnan har beskurits genom ett stadgande, att han därvid skall följa

rättens, det vill säga den militära majoritetens, föreskrifter. Då ju resultatet

av en domstols verksamhet ytterst är beroende av den juridiska insikt

och erfarenhet som inom domstolen är till finnandes, synes det mindre välbetänkt,

att den i fältkrigsrätten verksamme juristen icke tillförsäkrats en

starkare ställning än som juridisk rådgivare åt de militära ledamöterna. Den

organisation av fältkrigsrätterna som lagstiftaren stannat för torde också

hava haft direkta återverkningar på möjligheterna att erhålla lämpliga juridiska

arbetskrafter. Vid tillkomsten av gällande lag synes man icke hava

ansett det möjligt alt i alla fältkrigsrätter erhålla verkligt kvalificerade jurister.

Den kommitté som utarbetade förslaget till den militära rättegångslagen

tänkte sig att man företrädesvis skulle anlita krigsdomare och auditörer. I

den mån tillgång till sådana befattningshavare för detta ändamål saknades,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 243.

skulle såsom civil ledamot i fältkrigsrätt användas annan person, som fullgjort

vad författningarna föreskriva såsom villkor för att nyttjas i domarämbete.

Kommittén utgick från att även bland krigsfiskaler kunde finnas

personer, lämpliga till domare i fältkrigsrätt, samt tilläde, att det återstående

behovet utan svårighet skulle kunna fyllas med värnpliktiga. För övrigt

torde kunna sägas att den organisation, som kommittén tänkt sig, närmast

var inrättad för rena krigsförhållanden och icke för en långvarig beredskapstjänstgöring.

------

^ Verksamheten vid fältkrigsrätterna har lämnat rum för anmärkningar

både vad handläggningen och avgörandet av målen beträffar. Utredningen

har icke alltid varit så allsidig och fullständig som målets bedömande krävt.

I de fall då mål fullföljts till krigshovrätten har det ofta visat sig att utslagen

måst rättas på ett eller annat sätt. Sålunda hava av 178 från fältkrigsrätt

fullföljda mål, vilka blivit under år 1940 av krigshovrätten i sak

prövade, 84 fastställts utan ändring av motiveringen, 28 fastställts med

ändrad motivering och 66 ändrats.

Enligt min mening måste man i fältkrigsrätternas sammansättning söka

den viktigaste orsaken till det mindre tillfredsställande arbetsresultatet. Då

endast en av domstolens ledamöter är rättsbildad måste kravet på dennes

duglighet sättas högt. Med hänsyn härtill torde man i princip böra kräva

att till civil ledamot i fältkrigsrätt förordnas person vilken är ordinarie domare

samt dessutom äger insikt i den särskilda krigslagstiftningen. I första

hand böra krigsdomare komma i fråga. Med dem torde kunna jämställas

de auditörer sorn innehava domarämbete. Så länge man håller sig lill dessa

kategorier bibehåller man intim kontakt med de före mobiliseringen verksamma

krigsdomstolarna, vilket givetvis är en stor fördel. En nära anslutning

mellan fredstids- och krigstidsorganisationerna har ju ansetts utgöra

ett viktigt skäl till krigsdomstolarnas bibehållande i fredstid. I den mån de

båda nyssnämnda kategorierna icke räcka till, är det önskvärt att man till

civila ledamöter i fältkrigsrätterna söker förvärva andra domare i de allmänna

domstolarna. Endast i rena undantagsfall böra andra jurister få anlitas.

En rekrytering efter nu antydda riktlinjer förutsätter emellertid att den

civile ledamotens domarerfarenhet till fullo uppskattas och utnyttjas. Detta

kan endast ske om han får uppdraget att var ordförande i domstolen. Att

ordinarie domare skola sitta såsom ledamöter i domstol med en militär som

ordförande förefaller ur alla synpunkter mindre lämpligt. Men även i sådana

fall då en jurist som icke bekläder domarämbete ingår i en domstol

såsom den ende rättsbildade, synes det lämpligast att han bekläder ordförandeposten.

Därest den rättsbildade ledamoten sättes som ordförande i fältkrigsrätten

borde utan olägenhet de militära ledamöternas antal kunna minskas till

två, det vill säga till samma antal som i fredskrigsrätterna. Från militär

synpunkt torde detta vara att betrakta som en fördel, då därigenom mindre

antal personer i befälsställning tages från sin militära tjänst för annat uppdrag.

Från rättsskipningens synpunkt kan ingen anmärkning riktas mot en

sådan anordning. Snarare torde man kunna säga att domstolens auktoritet

kommer att ökas om proportionen mellan lekmän och rättsbildade ledamöter

minskas till förmån för de senare.

I fråga om de militära ledamöterna borde principiellt gälla att de skola

utses mera med hänsyn till sin lämplighet för dömande verksamhet än beroende

på den tilltalades grad. Bestämmelser av sistnämnda innebörd stå

icke väl samman med likhet inför lagen. Domarverksamheten är till sin natur

sådan att det icke är påkallat att kräva ett visst förhållande mellan do
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

9

marens och den tilltalades rang. Då detta spörsmål emellertid icke enbart

hänför sig till fältkrigsrätterna utan i lika hög grad gäller i fråga om fredskrigsrätterna

bör det icke nu upptagas till prövning. Samma gäller också i

fråga om rangförhållandena i de olika instanserna med i allmänhet underofficerare

och kompaniofficerare i första instans, regementsofficerare i andra

instans och generalspersoner i högsta domstolen. Rangsynpunkter böra icke

få vara dominerande då det gäller den dömande verksamheten utan allenast

vederbörandes skicklighet för domarvärv.

Vid förfall för den civile ledamoten synes det icke böra i första hand ankomma

på den militäre befälhavaren att förordna ersättare. Erfarenheten har

visat att det är svårt att i sådan ordning tillföra domstolen goda arbetskrafter.

Det har mer än en gång förekommit att befälhavaren bland den honom underställda

värnpliktiga personalen till ledamöter förordnat jurister vilka nätt

och jämnt fyllt föreskrivna kompetenskrav. Det är emellertid uppenbart att

dylik personal icke alltid innehar den självständiga ställning som domarämbetet

kräver och som kan vara av särskild betydelse då endast en person

skall representera den juridiska sakkunskapen och det civila elementet.

Nyssnämnda uppgift bör, åtminstone i första hand, i stället anförtros någon

myndighet som har bättre överblick över de arbetskrafter som stå till buds

och bättre kännedom om kvalifikationerna hos dem som kunna komma i

fråga. Härvidlag synes man i främsta rummet hava att anlita krigshovrätten.

I särskilt brådskande fall där tiden icke medgiver att förordnande sker

genom central myndighet bör det finnas möjlighet för befälhavaren att förordna

en tillfällig vikarie.

För uppsättande av protokoll och för expeditionsarbete i övrigt bör lämplig

arbetskraft ställas till ordförandens förfogande. Redan vid handläggningen

är det av vikt att den som leder förhören icke belastas nied förandet

av nödiga minnesanteckningar. Därest memorialförare icke anlitas blir följden

den, att ordföranden utan hjälp måste sätta upp protokollet, ett arbete

som kan onödigt inkräkta på hans göromål i övrigt. Hinder bör icke möta

att ordföranden för protokollföring och dylikt anlitar den personal, som han

eljest är van att samarbeta med, exempelvis domsagonotarier. Möjligen kan

det framdeles visa sig lämpligt att anlita innehavarna av regementsombudsbefattningarna.

Tid och plats för rättens sammanträde bör bestämmas av vederbörande

befälhavare i samråd med rättens ordförande. Handlingarna i målet skola

tillställas ordföranden i god tid före sammanträdet så att denne blir i tillfälle

att sätta sig in i de faktiska omständigheterna och tillämpliga lagrum.

Krigstidsorganisationen bör vara väl förberedd i fredstid så att man redan

i början har en stomme att bygga denna organisation på. Sålunda böra liksom

nu vissa befattningshavare vara skyldiga att tjänstgöra vid fältkrigsrätterna.

Denna skyldighet bör liksom nu icke knytas till vissa förband. Erfarenheten

har visat att det vid förbandens förflyttning icke alltid är lämpligt

att samme jurist bibehålies såsom ledamot i fältkrigsrätten. I övrigt torde

man böra i förväg träffa överenskommelse med lämpliga domare örn

skyldighet att inträda i fältkrigsrätt. Därmed skulle man även vinna att

dessa under fredstid bereddes tillfälle att sätta sig in i lagstiftningen på området.

Enligt militieombudsmannens mening syntes den sålunda skisserade reformen

av fältkrigsrätterna kunna genomföras utan avvaktan på en allmän

revision av det militära rättegångsväsendet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

Över militieombudsmannens framställning lia yttra n d e n avgivits av

krigshovrätten, ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben samt föreningen

Sveriges krigsdomare och auditörer.

Krigshovrätten har därvid anfört bland annat:

Jämväl krigshovrätten har funnit, att verksamheten vid en del fältkrigsrätter

lämnat åtskilligt övrigt att önska såväl i fråga örn målens handläggning

som deras avgörande. Orsaken härtill torde dock enligt krigshovrätlens

mening mindre vara fältkrigsrätternas organisation än bristande kompetens

hos vederbörande civila ledamöter. Detta bestyrkes diirav att verksamheten

vid de fältkrigsrätter, där befattningen såsom civil ledamot innehafts

av en väl kvalificerad jurist, mycket sällan lämnat rum för anmärkning

av omförmäld art. Krigshovrätten delar därför till fullo militieombudsmannens

uppfattning om vikten av att för uppgiften skickade jurister utses

till civila ledamöter.

I princip har krigshovrätten ej något att erinra mot militieombudsmannens

förslag att, utom i undantagsfall, till civil ledamot blott må förordnas

person, som är ordinarie domare och dessutom äger insikt i krigslagen, eller,

om sådan person ej finnes att tillgå, annan domare. Krigshovrätten anser

sig dock i detta sammanhang böra framhålla, att förslagets genomförande

i praktiken torde komma att stöta på svårigheter, särskilt i händelse av

krigsfall, med hänsyn vartill fältkrigsrätterna ju egentligen äro och även

böra vara inrättade. Då rikets krigsmakt i dess helhet eller till större delen

ställes på krigsfot måste nämligen, såsom ock erfarenheten visar, antalet

fältkrigsrätter bliva mycket stort och personalbehovet följaktligen svårt att

fylla ur de av militieombudsmannen anvisade kadrerna. Vidare torde en

domare i de allmänna domstolarna, vilken utses till civil ledamot i fältkrigsrätt,

få svårt att — därest det icke är avsett att han helt skall lämna

sin civila verksamhet för den tid, hans ledamotskap i fältkrigsrätt varar —

följa vederbörande förband vid dess olika förflyttningar. Även örn man, såsom

militieombudsmannen, tänker sig möjligheten av att, då ett förband

förflyttas, ombyte sker av civil ledamot, lärer nämnda svårighet icke alltid

därmed bliva avhjälpt. Ett mobiliserat förband torde nämligen ofta vara förlagt

i en gränsort eller i varje fall långt från de platser, där i allmänna domstolar

verksamma jurister finnas tillgängliga.

Ur synpunkten av en lämplig rekrytering utav de civila ledamöterna finner

krigshovrätten, lika med militieombudsmannen, det angeläget att krigstidsorganisationen

redan i fredstid förberedes och att diirvid de personer,

som avses skola fungera såsom civila ledamöter, såvitt möjligt i förväg utses.

De brister, som vidlåtit fältkrigsrätternas verksamhet, bero nämligen

utan tvivel till stor del därpå att deras inrättande måst improviseras.

Vad härefter angår den av militieombudsmannen ifrågasatta omorganisationen

av fältkrigsrätterna och då först förslaget att den civile ledamoten

skulle vara ordförande, synes i förstone intet vara att däremot erinra. Möjligt

är, att den stärkta ställning, som härigenom komme att heredas den civila

ledamoten, vilken har att verkställa förhör med parter och vittnen, skulle

verka främjande särskilt på målens handläggning. Framhållas bör emellertid

att det, såvitt krigshovrätten har sig bekant, ej förekommit, att de militära

ledamöterna störande ingripit i den civile ledamotens processledande verksamhet.

Den föreslagna ändringen framstår följaktligen knappast såsom ovillkorligen

påkallad av omständigheterna. Enligt krigshovrättens förmenande

tala dessutom skäl av praktisk art mot en förändring i nu ifrågavarande hänseende.

Det torde nämligen icke alltid kunna undvikas att till civil ledamot

förordnas person, vars tjänsteålder och allmänna erfarenhet väsentligen un
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

11

derstiga åtminstone någon eller några av de militära ledamöternas. Vidare

måste man, på sätt jämväl militieombudsmannen anser, även i fortsättningen

åt vederbörande militäre befälhavare inrymma rätt att i särskilt brådskande

fall förordna en tillfällig vikarie för den ordinarie civile ledamoten. Därvid

kan det bliva nödvändigt — vilket jämväl erfarenheten från nu rådande förstärkta

försvarsberedskap ådagalägger — att i brist på annan lämplig person

förordna såsom civil ledamot en värnpliktig av exempelvis manskapsgrad.

Att i dessa fall den civile ledamoten skulle fungera såsom fältkrigsrättens

ordförande synes krigshovrätten olämpligt, såväl på grund av den uppfattning,

som beträffande tjänsteställningens betydelse torde vara gängse

bland krigsmän av alla grader och vilken i fråga örn lagstiftning rörande dem

ej kan lämnas ur räkningen, som ock — vidkommande det andra av ovannämnda

fall — med hänsyn till att den däri avsedda ersättaren i regel icke

skulle kunna intaga den självständiga ställning, som ämbetet kräver. Uppenbarligen

oformlig vore enligt krigshovrättens mening en undantagsbestämmelse,

som för vissa fall föreskreve, att en av de militära ledamöterna skulle

inträda såsom fältkrigsrättens ordförande.

Gentemot den av militieombudsmannen föreslagna åtgärden att nedbringa

de militära ledamöternas antal till två har krigshovrätten i och för sig intet

att erinra, vare sig den civile ledamoten skall vara ordförande eller ej.

Angående sättet för förordnande av ersättare vid förfall för den ordinarie

civile ledamoten hävdar militieombudsmannen den meningen, att det i första

band icke bör ankomma på vederbörande befälhavare att utse sadan ersättare,

utan att denna uppgift bör anförtros central myndighet med bättre överblick

över de arbetskrafter, som stå till buds, och bättre kännedom örn kvalifikationerna

hos dem, som kunna komma ifråga. I detta hänseende föreslår

militieombudsmannen krigshovrätten.

Någon gensaga häremot anser sig krigshovrätten icke böra inlägga, ehuruväl

ett sådant "åliggande för att tillfredsställande kunna fullgöras torde erfordra,

bland annat, ett relativt tidsödande registreringsarbete och härigenom

medföra en ökad arbetsbörda för krigshovrätten.

I likhet med militieombudsmannen anser emellertid krigshovrätten, såsom

för övrigt ovan angivits, att det i särskilt brådskande fall, då tiden icke medgiver,

att förordnande sker genom central myndighet, bör finnas. möjlighet

för vederbörande militäre befälhavare att förordna tillfällig vikarie för den

civile ledamoten.

Vad militieombudsmannen föreslagit beträffande arbetshjälp till ordföranden,

samråd mellan denne och vederbörande befälhavare angående lid

och plats för fältkrigsrätts sammanträde samt handlingars överlämnande i

god tid till ordföranden, torde kunna tillämpas å den civile ledamoten, även

örn han icke får ställning såsom ordförande i fältkrigsrätten. Gentemot militieombudsmannens

förslag, efter sådan ändring, har krigshovrätten intet att

erinra.

Ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben har i sill utlåtande till en

början redogjort för de yttranden över militieombudsmanncns framställning,

vilka efter remiss avgivits av cheferna för armén och marinen saint a chefens

för flygvapnet vägnar av chefen för flygstaben. Chefen för marinen hade

före avgivandet av sitt yttrande tagit del av utlåtanden i ärendet i rån befälhavande

amiralerna i Ostkustens och Sydkustens marindistrikt, Iran cheferna

för Västkustens marindistrikt, kustflottan, kustartilleriet, (lollands kustartilleriförsvar,

Stockholms örlogsstation och Karlskrona örlogsstation samt

från advokat fiskalen vid Sydkustens marindistrikt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Rörande innehållet av dessa yttranden har ställföreträdaren för chefen för

försvarsstaben uppgivit:

De till mig avgivna yttrandena gå huvudsakligen i tillstyrkande riktning.

Vissa erinringar lia likväl blivit framställda.

I fråga om förslaget att skärpa kraven på de civila ledamöternas kompetens

anföra sålunda cheferna för armén och marinen, att det under krigsförhållanden

torde bliva svårt att rekrytera alla fältkrigsrätter med så högt kvalificerade

jurister som militieombudsmannen tänkt sig. Chefen för marinen

meddelar därjämte, att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar förklarat sig

anse, att auditör med längre erfarenhet bör hava företräde framför domare,

som saknar praktik inom krigsrättsväsendet, även om auditören icke innehar

domarämbete. Samma ståndpunkt intages av chefen för flygstaben.

Förslaget att överflytta ordförandeskapet till den civile ledamoten förklaras

av cheferna för armén och marinen kunna godtagas endast för det

fall, att han är ordinarie domare med god kännedom örn militära förhållanden.

Chefen för flygstaben framhåller, att domstolens auktoritet lätt kunde

äventyras, därest ordförandeposten bleve besatt med en yngre jurist med

ringa erfarenhet. Han ifrågasätter även, om det kan anses lämpligt att under

krig låta ordförandesysslan bestridas av civil ledamot.

Beträffande förslaget att minska de militära ledamöternas antal till två

upplyser chefen för marinen, att vissa av de honom underställda myndigheterna

avstyrkt förslaget och att andra funnit frågan tveksam. Han anser sig

dock, i likhet med cheferna för armén och flygstaben, kunna biträda förslaget.

Förslaget, alt vid förfall för civil ledamot ersättare skulle förordnas av

krigshovrätten, avstyrkes av chefen för armén. Han uttrycker farhågor för att

detta skulle föranleda betydande tidsutdräkt. Chefen för marinen framhåller,

att därest förslaget genomföres, det särskilda förfarandet för brådskande fall

sannolikt måste tillgripas icke så sällan.

Militieombudsmannens övriga förslag ha icke föranlett någon erinran från

förenämnda militära myndigheters sida.

Ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben har vidare uppgivit att,

innan militieombudsmannens framställning blivit känd av försvarsstaben,

från dem som under rådande förstärkta försvarsberedskap tjänstgjort som

jurister vid krigsmakten inhämtats upplysningar om de erfarenheter som

gjorts under tjänstgöringen och vilka önskemål som i samband därmed

framträtt. Härvid hade till ett antal jurister i skilda ställningar utsänts ett

frågeformulär, upptagande bland annat särskilda frågor, huruvida den nuvarande

organisationen av fältkrigsrätt visat sig ändamålsenlig, huruvida ordförandeskapet

i fältkrigsrätt borde tillkomma jurist eller militär ledamot

samt huruvida svårigheter lörelegat i fråga om protokollföring, upprättande

av konceptdombok samt expediering av protokollsutdrag och bevis m. m.

Svar hade ingått från 5 häradshövdingar, 17 stadsdomare (borgmästare, rådmän

och assessorer), 2 yngre hovrättsjurister, 1 kommunalborgmästare, 7 advokater

och 1 bankombudsman.

Rörande svarens innehåll har ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben

anfört:

Av svaren framgår, att de tillfrågade ansett det vara av utomordentlig

vikt, att de civila ledamöterna i fältkrigsrätterna ha vidsträckt erfarenhet i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

13

domarvärv och även i övrigt hög kompetens. Från åtskilliga hall har uttalats,

att till civila ledamöter i fältkrigsrätter borde förordnas huvudsakligen

ordinarie domare med erfarenhet från tidigare verksamhet inom krigsrättsväsendet

i fred. Att meddela förordnande för yngre, i dömande verksamhet

oerfarna jurister borde under inga omständigheter komma i fråga. En stadsdomare

ifrågasätter, örn icke krigshovrättens yttrande borde inhämtas, innan

civil ledamot tillsättes.

Vad angår frågan vem ordförandeskapet i fältkrigsrätt skall tillkomma,

uttalas i det övervägande flertalet svar den bestämda meningen, att den civile

ledamoten bör hava ställningen av ordförande. Det framhålles allmänt,

att ett snabbt och fullständigt utredande av alla på sakfrågorna inverkande

omständigheter kan åstadkommas endast vid en fast och konsekvent processledning,

och att en sådan icke kan utövas utan långvarig erfarenhet och

vana vid det svenska rättegångssystemet, något som officerare i regel icke

kunna förväntas besitta. En stadsdomare med 30-årig erfarenhet som auditör

och krigsdomare anför — under framhållande att utlåtandet ej innebär

något klander — att enligt hans mening officerare, frånsett enstaka undantag,

icke ha tillräckligt klar uppfattning örn vilka omständigheter, som äro

av betydelse vid ett domslut, för att kunna avgöra vad som bör utredas vid

ett förhör. Andra av de tillfrågade meddela, att enligt deras erfarenhet ordförandeskapet

under nuvarande förhållanden blivit utan varje reellt innehåll,

i det att den militäre ordföranden oftast begränsar sitt deltagande i förhandlingarna

till att förklara krigsrättens sammanträde öppnat respektive

avslutat. Slutligen framhålles, att den rådande dualismen mellan formellt

och reellt ordförandeskap är ägnad att skapa osäkerhet hos parter och vittnen

vid framställande och besvarande av frågor.

I fem av svaren göres dock gällande, att ordförandeskapet alltjämt bör tillkomma

den främste militäre ledamoten. En yngre stadsdomare anser sålunda,

att militärt ordförandeskap är betingat av de fältmässiga förhållanden

varunder fältkrigsrätterna sammanträda. En annan yngre stadsdomare

— som enligt egen uppgift alltid själv med oinskränkt befogenhet lett förhandlingar

och överläggningar samt avkunnat beslut och utslag — hänvisar

till att prestigehänsyn torde kräva, att den till rang och levnadsår främste!

innehar den formella ställningen av ordförande. En av de båda hovrättsjuristerna

upplyser, att han förordnades till civil ledamot av fältkrigsrätten

vid ett förband, där han samtidigt tjänstgjorde som plutonchef med löjtnants

tjänsteställning. Han tillägger, att han skulle funnit det onaturligt och

obehagligt att i fältkrigsrätten föra ordet framför sin bataljonschef samt att

ett sådant förhållande sannolikt skulle tett sig ännu mera egendomligt för

de vid fältkrigsrätten tilltalade. En advokat anför, att det måste anses vara

av stort värde, att en regementsofficer tjänstgör såsom ledamot i fältkrigsrätt

samt att svårigheter förelegat att anskaffa civila ledamöter med tillräcklig

erfarenhet och pondus. Slutligen uttalar den förenämnde bankombudsmannen,

att de militära ledamöternas intresse för handläggningen torde

stimuleras därav att ordförandeskapet tillkommer den främste av dem.

1 ett yttrande slutligen förordas den lösningen av föreliggande fråga, att

den civile ledamoten skall vara ordförande, utom då han har lägre grad än

den främste bland militärerna.

Härjämte må upplysas, att i ett yttrande framställts förslag örn att civil

ledamot av fältkrigsrätt erhölle titeln fältkrigsdomare samt tilldelades minst

majors grad och särskild uniform.

Tillika må nämnas, att i vissa av de inkomna svaren uttalanden göras

även rörande de i militieombudsmannens skrivelse upptagna spörsmålen örn

fältkrigsrätternas storlek och om förordnande av ersättare för civil ledamot.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

I elva yttranden anföres sålunda, att de militära ledamöternas antal utan

olägenhet torde kunna minskas till två, åtminstone örn ordförandeskapet

skall tillkomma juristen. I fråga om förordnande av ei-sättare föreslås i ett

yttrande, att detta skall ankomma på krigshovrätten och i brådskande fall

på den ordinarie civile ledamoten själv.

Frågan huruvida svårigheter förelegat i fråga om protokollföring och dylikt,

har i allmänhet besvarats jakande. I flertalet yttranden har framhållits,

att handläggningen fördröjes och försämras på grund av att förhörsledaren

själv måste föra memorial. 1 samband därmed ha uttalats önskemål,

att stenograf eller rättsbildat biträde måtte ställas till förfogande för förande

av minnesanteckningar och uppsättande av förslag till konceptdombok.

Upplysningsvis ha åtskilliga ordinarie domare tillagt, att de nödgats för protokolls-

och expeditionsarbetet anlita den personal, som anställts för den civila

domstolsverksamheten.

För egen del har ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben anfört:

Med hänsyn till de upplysningar militieombudsmannen lämnat rörande

handläggningen och avgörandet av målen vid fältkrigsrätterna vill det synas

som örn resultatet av dessa domstolars hittillsvarande verksamhet icke

varit så^ gott som man kunnat önska. Jag saknar anledning betvivla, att detta

förhållande, såsom militieombudsmannen uttalat, i allmänhet får tillskrivas

fältkrigsrätternas sammansättning. Militieombudsmannens förslag örn införande

av skärpta krav i fråga om den civile ledamotens kompetens måste

därför i princip anses förtjänt att bifallas. I första hand hör sålunda som civil

ledamot ifrågakomma ordinarie domare med insikt i krigslagstiftningen

ävensom auditör som innehar domarämbete. Då förtrogenhet med krigslagstiftningen

och med militära förhållanden i allmänhet är synnerligen önskvärd,

synes det emellertid förtjäna övervägas om icke, på sätt chefen för

flygstaben ifrågasatt, auditör utan domarämbete men med långvarig erfarenhet

bör föredragas såsom civil ledamot framför domare, som ej tidigare

varit verksam inom den militära rättsskipningen.

Om ett förslag efter nu angivna principer skall genomföras, lärer det dock

bli ofrånkomligt att samtidigt utarbeta en fullständig plan för huru behovet

av jurister i fältkrigsrätterna skall täckas. Några svårigheter härutinnan torde

icke behöva uppstå i beredskapstider sådana som den nuvarande, då man

som regel utan olägenhet kan anknyta till de allmänna domstolarna. Annorlunda

ställer det sig däremot under krig. Man har då att räkna med att avsevärda

truppstyrkor kunna komma att sammandragas till trakter, där den

civila domstolsorganisationen är avpassad blott för en fåtalig befolkning.

För övrigt får icke den möjligheten förbises, att delar av krigsmakten kunna

komma att operera utanför våra domstolars vanliga jurisdiktionsområden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes det måhända erforderligt, att ett

antal erfarna domstolsjurister funnes disponibla att vid behov knytas till

varje fördelningsstab med uppgift att tjänstgöra i fältkrigsrätter vid de till

fördelningen hörande förbanden. För detta ändamål kunde måhända avses

domare över värnpliktsåldern, vilka på grund av minskning i arbetsbördan

vid de allmänna domstolarna kunna beräknas bli disponibla vid krig. Skulle

ett dylikt förfarande icke kunna tillämpas, måste andra utvägar sökas.

Jag anser mig emellertid icke böra i detta utlåtande närmare ingå på frågan,

på vad sätt civila ledamöter i fältkrigsrätt skola ställas till krigsmaktens

förfogande. Ett syfte med det anförda har huvudsakligen varit att påpeka

behovet av en noggrann planläggning i detta hänseende. Jag förutsätter,

att en blivande planläggning sker i samråd mellan försvarsstaben och representanter

för de judiciella myndigheterna.

Vidkommande förslaget att ordförandeskapet i fältkrigsrätt skulle anför
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

15

tros åt den civile ledamoten, finner jag särskilt med hänsyn till vad som

upplysts därom, att den civile ledamoten redan nu regelmässigt fullgör de

åligganden som ankomma på en domstolsordförande, intet väsentligt vara

att erinra mot detta förslag. De svårigheter med avseende å rangordningen,

som på sina håll åberopats såsom skäl mot förslaget, skulle ju med vissa

undantag komma att bortfalla i och med att rekryteringen av civila ledamöter

skedde huvudsakligen bland innehavarna av ordinarie domarämbete. Jag

vill tillägga, att därest ordförandeskapet överflyttas på den civile ledamoten,

denne enligt min mening samtidigt hör tilldelas särskild titel, exempelvis

fältkrigsdomare.

Förslaget att minska de militära ledamöternas antal till två kan godtagas

ur krigsmaktens intresse.

Vad däremot angår förslaget att vid förfall för den civile ledamoten ersättare

skulle förordnas av krigshovrätten, kan jag med hänsyn till den omgång,

som därav under fältförhållanden skulle föranledas, icke biträda detta.

Det torde av praktiska skäl vara olämpligt att här göra någon ändring

i gällande regler.

Vidkommande frågan örn särskild arbetskraft bör ställas till ordförandens

förfogande för uppsättande av protokoll och utförande av expeditionsarbete,

har behovet av dylik arbetskraft allmänt vitsordats. Lämpligast synes vara,

att det överlämnas åt ordföranden att själv anskaffa dylik personal och att

ersättningen till denna personal utgår av för detta ändamål särskilt anvisade

statsmedel. _ ..

I fråga om militieombudsmannens övriga förslag finnes fran militär synpunkt

intet att erinra.

Slutligen vill jag något beröra ytterligare ett spörsmål, som upptagits till

behandling i militieombudsmannens skrivelse, nämligen frågan huruvida

militära ledamöter i fältkrigsrätt skola förordnas med beaktande endast av

ådagalagd lämplighet för dömande verksamhet eller under hänsynstagande

även till tjänsteställning och grad. Jag anser, att hänsyn måste tågås till

båda delarna, men då något förslag i ämnet icke föreligger, har jag icke

funnit anledning att närmare ingå på saken.

Styrelsen för föreningen Sveriges krigsdomcire och auditörer har slutligen

yttrat:

Den kritik, som av militieombudsmannen riktats mot verksamheten vid

fältkrigsrätterna, lärer i stort sett vara befogad, för så vitt angår de fältkrigsrätter,

som inrättades vid särskilt uppsatta förband. Däremot lära berättigade

anmärkningar mot arbetet vid fältkrigsrätterna vid depåförbanden i allmänhet

icke kunna göras. Det torde även vara riktigt, att såsom militieombudsmannen

framhållit anledningen till det mindre tillfredsställande arbetsresultatet,

som sålunda påvisats, i första hand är att söka i fältkrigsrätternas sammansättning.

Vid bedömande av ifrågavarande förhållanden lärer icke kunna bortses

från den omständigheten, att fältkrigsrätterna varit i verksamhet icke under

krig utan under förstärkt försvarsberedskap i anledning av krigsfara. Att det

på fältkrigsrätter, som inrättas under tid, då landet icke befinna- sig i krig,

ställes samma anspråk som på de ordinarie krigsrätterna i fråga örn fullständighet

såväl beträffande utredningen som protokollen — något som mihtieombudsmannen

vid sitt bedömande av fällkrigsrätternas arbete tydligen

gjort — mäste anses riktigt. Men det torde vara uppenbart, att så icke kan ske

i fråga om arbetet vid fältkrigsrätterna under krig, minst av allt under vara

dagars totala krig. Handläggningen av målen måste då helt naturligt i allmänhet

bliva mera koncentrerad och protokollen betydligt mera kortfattade än

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

under fredsförhållanden. Det lärer jämväl ulan vidare vara klart,

att vid handläggningen och avgörandet av målen vid fältkrigsrätter, som

fungera under krig, de militära synpunkterna måste hliva väsentligt mera

betydelsefulla än under fredstider. Det kan då icke vara annat än riktigt,

att under krigstider det militära elementet bör äga övervikten i fältkrigsrätterna.

Men även med tillbörlig hänsyn därtill lärer det icke vara nödvändigt

att vid organisation av dessa krigsrätter låta det militära inflytandet få den

dominerande ställning, som i fältkrigsrätterna enligt dess nuvarande organisation

tilldelats detsamma. I varje fall bör på skäl som militieombudsmannen

framhållit den civile ledamoten örn möjligt bekläda ordförandeposten. En förutsättning

därför måste emellertid vara, att den civile ledamoten upptyller de

krav, som böra ställas på en ordförande i underdomstol. Det kan icke vara

lämpligt att till ordförande i fältkrigsrätterna sätta yngre jurister, som hava

föga eller kanske ingen utbildning såsom domare och sakna all insikt i krigslagstiftningen

samt därjämte i fråga om livserfarenhet och mogenhet äro de

militära ledamöterna underlägsna.

Huruvida fältkrigsrätterna böra organiseras i enlighet med militieombudsmannens

förslag, blir därför enligt styrelsens åsikt i hög grad ett spörsmål,

vars^ lösning blir beroende av, huruvida det kan antagas, att under krigstid

tillgång kommer att finnas på ett tillräckligt antal personer, som äro kompetenta

att tjänstgöra såsom ordförande i dessa domstolar. Militieombudsmannen

har såsom ovan förmälts ansett, att till civila ledamöter i fältkrigsrätterna

örn möjligt böra förordnas endast domare i de allmänna domstolarna.

I anledning därav finner sig styrelsen, enligt vars åsikt dessa domare även i

första hand böra komma i fråga, emellertid böra framhålla, att det lärer

få förutsättas, alt under krigstid dessa domare, i den mån de icke bliva inkallade

till tjänstgöring vid krigsmakten, i första hand måste tagas i anspråk

för uppehållande av sina ordinarie befattningar. Det kan jämväl.antagas, att

under krig den till tjänstgöring vid de allmänna domstolarna stående personalen

av nyss angiven anledning kommer att undergå en avsevärd minskning.

Nu anförda förhållanden torde verka därhän, att man väl kan räkna

med att ordinarie domare i de allmänna domstolarna kunna tjänstgöra såsom

civila ledamöter i fältkrigsrätterna vid depåförbanden men däremot endast i

undantagsfall i fältkrigsrätterna vid de förband, som tillhöra fältarmén. Det

synes icke föreligga någon anledning att från tjänstgöring såsom civil ledamot

i fältkrigsrätt utesluta de vid krigsrätterna i fred tjänstgörande jurister,

som icke äro domare i de allmänna domstolarna. Dessa jurister få dock anses

hava genom sin verksamhet vid de ordinarie krigsrätterna förvärvat åtminstone

någon erfarenhet såsom domare och besitta insikt i den särskilda

krigslagstiftningen.

Beträffande det av militieombudsmannen framställda förslaget, att de militära

ledamöterna i fältkrigsrätterna utan olägenhet skulle kunna minskas

till två, synes detsamma vara lämpligt, och detta torde även på sätt militieombudsmannen

framhållit ur militär synpunkt böra betraktas såsom en

fördel.

Med hänsyn lill nu anförda synpunkter anser sig styrelsen böra förorda,

att fältkrigsrätterna organiseras på sätt militieombudsmannen föreslagit med

den civile ledamoten såsom ordförande under den förutsättningen, att till

civil ledamot förordnas krigsdomare, vice krigsdomare, auditör eller vice

auditör eller person, som tjänstgör som domare i de allmänna domstolarna,

men att i de fall, där icke någon av nu nämnda kategorier finnes att tillgå,

den främste militäre ledamoten fortfarande som hittills blir ordförande. Även

i sistangivna händelse synes någon olägenhet icke kunna följa av, att de mili
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

tära ledamöternas antal bestämmes till allenast två. I förordnande för civil

ledamot bör således direkt utsägas, huruvida han skall vara ordförande

På vilket sätt fältkrigsrätterna än organiseras, är det enligt styrelsens förmenande

oundgängligen nödvändigt att redan i fredstid fullständig mobiliseringsplan

för fältkrigsrätterna upprättas med placering av de civila ledamöterna

i de olika krigsrätterna. Det kan icke vara tillrådligt att för framtiden

räkna med att kunna iordningställa fältkrigsrätterna först vid den tidpunkt,

då de omedelbart skola träda i funktion. En improvisation därvidlag

kommer säkerligen att medföra mycket stora för att icke säga oövervinneliga

svårigheter för dessa domstolars verksamhet. Erfarenheterna under

den tid, som gått sedan den 1 september 1939, tala enligt styrelsens

åsikt ett tydligt språk i detta avseende.

På de skäl, som militieombudsmannen anfört, finner styrelsen det också

synnerligen påkallat, att huru än fältkrigsrätteima organiseras, det sörjes för,

att lämplig arbetskraft ställes till förfogande åt den civile ledamoten i fältkrigsrätt

för biträde med förandet av protokollet vid sammanträdena samt

för uppsättande av protokollen och expeditionsarbete i övrigt. För undvikande

av särskilda kostnader för sådana arbetskrafter synas dessa enligt styrelsens

förmenande lämpligen kunna erhållas på sådant sätt, att därtill i största

utsträckning anlitas de värnpliktiga yngre juristerna och juris studerandena.

För att möjliggöra en dylik anordning torde emellertid redan vid uppgörandet

av krigsplaceringen böra tillses att värnpliktiga ur nämnda kategorier finnas

att tillgå vid de särskilda förbanden. Erfarenheten under den gångna

tiden har nämligen visat, att dylik arbetskraft vid vissa förband ej alls stått

att vinna, under det att andra förband haft mer än tillräcklig tillgång därpå.

Vidare får styrelsen framföra det önskemålet, att den juridiskt bildade

ledamoten i fältkrigsrätterna i alla händelser erhåller en annan benämning

än civil ledamot. Avsaknaden av lämplig titel är i olika avseenden till olägenhet

i första hand för den civile ledamoten men även för militärerna. Enligt

styrelsens förmenande skulle förslagsvis fältkrigsdomare kunna anses vara

en lämplig benämning å den civile ledamot, som förordnas att vara ordförande

i fältkrigsrätt, medan annan civil ledamot skulle kunna benämnas

fältauditör.

Slutligen anser sig styrelsen icke kunna underlåta att något beröra ett

spörsmål, som militieombudsmannen upptagit till behandling i sin skrivelse

men vilket enligt vad han samtidigt framhållit icke sammanhänger med frågan

örn fältkrigsrätternas organisation utan i lika hög grad gäller fredskrigsrätterna,

nämligen sättet för utseende av militära ledamöter i krigsdomstol. I

frågan därom har militieombudsmannen nämligen gjort gällande, att de borde

utses mera med hänsyn lill sin lämplighet för dömande verksamhet än beroende

på den tilltalades grad och att bestämmelser av sistnämnda innebörd

icke stöde väl samman med likhet inför lagen. Styrelsen finner sig i sådant

hänseende böra uttala, att styrelsen väl i likhet med militieombudsmannen

anser det vara av vikt, att det vid utseende av militära ledamöter i krigsdomstol

tages hänsyn till vederbörandes lämplighet för dömande verksamhet, men alt

styrelsen av skäl, som torde ligga i öppen dag, inlägger en bestämd gensaga

mot riktigheten av militieombudsmannens i frågan helt allmänt gjorda uttalanden

i övrigt.

Vidare må anmärkas, att processlagberedningen i september 1941 utarbetat

ett lagutkast rörande ändringar i krigsdomstolslagen i huvudsakligt syfte att

bringa lagens bestämmelser i överensstämmelse med principerna för den allmänna

rällegångsreformcn. I detta utkast har stadgandet, att främste mili
Rihtmg

lill riksdagens protokoll t!)t2. 1 sami. Nr 243. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

färe ledamoten i fältkrigsrätt skall vara ordförande, bibehållits. I ett den 28

november 1941 avgivet utlåtande över lagutkastet har överbefälhavaren uttalat

bl. a., att han ansåge det lämpligt att ordförandeskapet i fältkrigsrätt

tillkomme den civile ledamoten, samt under nämnda förutsättning föreslagit,

att denne skulle erhålla en annan benämning, förslagsvis fältkrigsdomare.

I anledning av militieombudsmannens framställning må vissa upplysningar

lämnas rörande de jurister, vilka tagits i anspråk för uppdrag såsom civila

ledamöter i fältkrigsrätterna under tiden från och med den 26 april 1940 till

utgången av år 1941. Härvid bortses från fältkrigsrätterna vid depåförbanden,

enär enligt allmän föreskrift nyssnämnda dag vederbörande auditör

skulle vara civil ledamot i dessa domstolar. Av övriga av Kungl. Maj:t meddelade

förordnanden att vara civil ledamot i viss fältkrigsrätt ha 25 avsett

krigsdomare eller vice krigsdomare, 5 auditörer, som icke tillika varit vice

krigsdomare, 9 vice auditörer, 39 häradshövdingar, 11 stadsdomare (borgmästare,

rådmän och assessorer), 14 assessorer eller fiskaler i hovrätt, 3

domsagonotarier, 4 advokater och 6 jurister utanför angivna grupper. Härvid

ha civila ledamöter, som varit krigsdomare, vice krigsdomare, auditörer

eller vice auditörer, redovisats endast i denna egenskap och sålunda icke

upptagits i de civila juristgrupperna. Då en person utsetts till civil ledamot

i flera fältkrigsrätter, vilket i viss utsträckning förekommit, har han i det

föregående redovisats för vart och ett av dessa uppdrag, till följd varav

dubbelräkning av vissa personer föreligger.

Av de vid utgången av januari 1942 gällande förordnandena att vara civil

ledamot i viss fältkrigsrätt hade 8 meddelats för krigsdomare, 4 för vice krigsdomare,

5 för auditörer, 2 för vice auditörer, 11 för häradshövdingar, 7 för

stadsdomare, 2 för hovrättsassessorer och 3 för hovrättsfiskaler.

I militieombudsmannens framställning ha vissa uttalanden gjorts rörande

ändringsfrekvensen i andra instans i fråga örn fältkrigsrätternas utslag. I anledning

härav lia från statistiska centralbyrån inhämtats vissa uppgifter beträffande

kriminella mål, i vilka krigshovrätten och hovrätterna såsom andra

instans meddelat utslag under de senaste åren. Av de lämnade upplysningarna

framgår, att krigshovrätten år 1940 avgjort 181 mål, vilka kommit från

fältkrigsrätterna. I 64 fall eller 35.4 % har fältkrigsrätts utslag ändrats beträffande

utgången i huvudsaken eller i fråga om rättegångskostnaderna eller

ock målet återförvisats till fältkrigsrätten. Hänsyn har sålunda härvid icke

tagits till ändringar allenast beträffande domskälen. Motsvarande ändringsprocent

var för de vanliga krigsrätterna 43.1, för häradsrätterna 41.8 och för

rådhusrätterna 35.3. År 1941 avgjorde krigshovrätten 240 från fältkrigsrätterna

dragna mål; lil av dessa eller 46.3 % ändrades beträffande slutet

eller återförvisades. Motsvarande procenttal var för de vanliga krigsrätterna

39.7. Beträffande häradsrätter och rådhusrätter föreligga ännu inga uppgifter

för år 1941.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

19

Departementschefen.

Det är uppenbarligen önskvärt, att till civila ledamöter i fältkrigsrätter i

första hand förordnas domare, vilka äga insikt i den särskilda krigslagstiftningen

och erfarenhet av dess tillämpning, d. v. s. sådana domare som

redan i fredstid äro eller varit verksamma i de militära domstolarna. Med

hänsyn härtill har också i krigsdomstolslagen uttryckligen stadgats, att

uppdraget skall i första hand anförtros krigsdomare och auditörer. I den

mån sådana icke finnas att tillgå synes det lämpligt att till civila ledamöter

söka förvärva domare i de allmänna domstolarna. Från flera håll har uttalats

nödvändigheten av att utarbeta en plan huru behovet av civila ledamömöter

bör täckas i händelse av en mera allmän mobilisering. Såsom ställföreträdaren

för chefen för försvarsstaben framhållit har man att räkna med att

betydande truppstyrkor kunna sammandragas till sådana delar av landet, i

vilka den civila domstolsorganisationen är anpassad blott för en fåtalig befolkning.

I dylikt fall kan uppenbarligen behovet av civila ledamöter icke

tillgodoses från den närmaste trakten. Det synes nödvändigt att för sagda

ändamål ha tillgång till ett ganska betydande antal erfarna domstolsjurister,

vilka i händelse av mobilisering kunna lösgöras från sina civila befattningar

och följa de militära förbanden. Det torde härvid visa sig lämpligt att, såsom

ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben antytt, låta en kvalificerad

jurist tjänstgöra såsom civil ledamot i flera fältkrigsrätter. Förberedande åtgärder

för en dylik planläggning av den militära domstolsberedskapen ha vidtagits.

Det torde icke vara påkallat att här i detalj angiva riktlinjerna för

detta planläggningsarbete.

Under den tid av två år, varunder fältkrigsrätterna verkat, ha de civila ledamöterna

blivit allt mera insatta i sina uppgifter. Fältkrigsrätternas antal har

begränsats, och mot det civila elementet i de nuvarande fältkrigsrätterna torde

knappast några berättigade anmärkningar kunna göras. De nuvarande civila

ledamöterna äro, såsom framgår av den föregående redogörelsen, krigsdomare,

vice krigsdomare, auditörer och vice auditörer samt i övrigt, med få

undantag, domare vid de allmänna domstolarna.

Vad angår de av militieombudsmannen föreslagna organisatoriska anordningar,

som kräva ändring i lag eller författning, och då först den civile ledamotens

uppflyttande till ordförande, må framhållas att betydelsen av en sadan

reform icke bör överskattas. Då åt den civile ledamoten redan enligt gällande

lag anförtrotts att verkställa förhör med parter och vittnen, bär den

omständigheten att han icke i övrigt fungerar som ordförande ej synnerligen

stor betydelse. Goda skäl kunna emellertid åberopas för att i allmänhet

anförtro den ledande funktionen i fältkrigsrätt åt den person, som redan enligt

rådande ordning gör den sakligt sett viktigaste insatsen. Såsom framhållits

i de till chefen för försvarsstaben avgivna yttrandena från personer, vilka

under den förstärkta fönsvarsberedskapen i egenskap av jurister tjänstgjort

vid krigsmakten, kan »den rådande dualismen mellan formellt och reellt ordfö
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

randeskap» vara ägnad att skapa osäkerhet hos parter och vittnen vid framställande

och besvarande av frågor. Under förutsättning att såsom juridisk

ledamot i fältkrigsrätt tjänstgör en högt kvalificerad domare ter det sig också

mest naturligt att denne tjänstgör såsom ordförande. Det är icke uteslutet,

att strävandena att för ledamotskap i fältkrigsrätterna förvärva ordinarie domare,

vilka ju i sin vanliga befattning i stor utsträckning äro ordförande i

domstol, i viss mån kunna underlättas genom att vederbörande vid tjänstgöring

i militär domstol även formellt få ställning såsom ordförande.

Det kan emellertid befaras, att det stundom, särskilt i krigstid, kan möta

svårigheter att upprätthålla så högt ställda krav som förut angivits beträffande

de civila ledamöterna, i synnerhet i fråga om tillfälliga ersättare.

Såsom krigshovrätten med stöd redan av erfarenheterna från rådande förstärkta

försvarsberedskap framhållit, kan det under krig eller jämförliga förhållanden

bliva nödvändigt att såsom civila ledamöter förordna yngre jurister

av manskaps grad. Det må erinras att det främst synes ha varit denna

omständighet, som vid den nuvarande krigsdomstolslagens tillkomst föranledde

att ordförandeskapet i fältkrigsrätt förbehölls den främste militäre ledamoten.

På de av krigshovrätten angivna skälen måste det anses mindre

lämpligt att i dessa fall den civile ledamoten skall fungera som rättens ordförande.

Den av militieombudsmannen föreslagna ändringen synes därför

icke kunna genomföras utan undantag.

Det torde emellertid icke vara ogörligt att beträffande ordförandeskapet i

fältkrigsrätt uppställa en ur praktiska synpunkter tillfredsställande regel, enligt

vilken för flertalet fall, på sätt både av militieombudsmannen och i remissyttrandena

befunnits lämpligast, ordförandeskapet anförtros åt den härför

vanligen mest kvalificerade, nämligen den civile ledamoten, men som för de

situationer, då betänkligheter mot civilt ordförandeskap föreligga, låter den

främste militäre ledamoten vara ordförande.

Till en början må framhållas, att det synes oegentligt att krigsdomare och

vice krigsdomare, vilka tjänstgöra såsom ordförande i de vanliga krigsrätterna,

icke ha samma funktion i fältkrigsrätterna. Beträffande dessa befattningshavare

uppställer krigsdomstolslagen kravet, att de skola lia ådagalagt insikt

och erfarenhet i domarvärv. Även auditörerna kunna med hänsyn till sin

föregående verksamhet som regel betraktas såsom kompetenta att vara ordförande

i fältkrigsrätt. Vidare bör den som — utan att vara krigsdomare, vice

krigsdomare eller auditör -— innehar domarbefattning vid allmän domstol anses

kvalificerad för ordförandeskapet. Här åsyftas i första hand underdomarna

på landet och i stad, d. v. s. häradshövdingar, borgmästare, rådmän och

assessorer, ur vilkas krets omkring s/4 av krigsdomarna och vice krigsdomarna

samt omkring hälften av auditörerna hämtats och vilka i stor utsträckning

tagits eller torde komma att tagas i anspråk såsom civila ledamöter. Här avses

endast de ordinarie innehavarna av ifrågavarande befattningar och sålunda

icke vikarier. Vidare åsyftas revisionssekreterare, hovrättsråd och hovrättsassessorer.

Med hänsyn härtill bör i 20 § krigsdomstolslagen uttryckligen stadgas,

att civil ledamot, som är krigsdomare, vice krigsdomare, auditör eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 243.

häradshövding eller som innehar domarbefattning i rådhusrätt, hovrätt eller

nedre justitierevisionen, skall vara fältkrigsrättens ordförande. Detta bör gälla

även i det fall att sådan befattningshavare av vederbörande militäre befälhavare

tillfälligt utses till civil ledamot.

Beträffande andra juristgrupper, exempelvis hovrättsfiskaler, domsagonotarier

och advokater, torde det icke utan vidare kunna göras gällande att de

äro lämpligare såsom ordförande i krigsrätt än militär ledamot. Frågan om

deras lämplighet måste bedömas från fall till fall med hänsyn till utbildning,

erfarenhet och andra omständigheter. Vad särskilt angår vice auditörer må

framhållas, att dessa i regel måste anses lämpliga för uppdraget att vara civil

ledamot med hänsyn till sin förtrogenhet med krigslagstiftningen men att de

icke över lag kunna betraktas såsom kvalificerade för ordförandeskapet. Det

må anmärkas, att endast omkring en fjärdedel av vice auditörerna inneha domarbefattning

vid de allmänna domstolarna. I den mån de ha sådan befattning

bliva de i enlighet med vad förut föreslagits ordförande.

Med hänsyn härtill bör samtidigt med den nyss föreslagna regleringen i lagen

öppnas möjlighet för Kungl. Majit att beträffande annan än krigsdomare,

vice krigsdomare, auditör eller den som innehar allmän domarbefattning förordna,

att denne under tjänstgöring såsom civil ledamot skall vara ordförande.

Örn ej med tillämpning av vad nu sagts den civile ledamoten skall vara

ordförande, bör ordförandeskapet ankomma på den främste militäre ledamoten.

Genom en lösning efter dessa linjer torde det vara på ett tillfredsställande

sätt sörjt för att den civile ledamoten kommer att utöva ordförandeskapet i

den utsträckning som kan anses lämplig.

På sätt ifrågasatts från flera håll och med hänsyn till att civil ledamot

föreslås komma att i betydande omfattning bekläda posten som ordförande

synes den civile ledamoten böra erhålla en särskild tjänstetitel, förslagsvis

fältkrigsdomare, varom stadgande bör upptagas i lagens 20 §.

Uttrycket civil ledamot förekommer i ett stort antal paragrafer i krigsdomstolslagen

samt jämväl i andra författningar. Av praktiska skäl bör det

icke ifrågakomma att ändra dessa lagrum uteslutande för att i dem införa

den nya tjänstetiteln. Behovet av ändringar härutinnan bör beaktas vid en

mera allmän översyn av krigsdomstolslagstiftningen.

Begleringen av frågan örn ordförandeskapet i fältkrigsrätt torde icke böra

föranleda någon ändring med avseende å överkrigsrätt och ståndrätt, i vilka

domstolar militär ledamot sålunda fortfarande bör vara ordförande.

Förslaget att det i första hand skulle ankomma på krigshovrätten och icke

på vederbörande militäre befälhavare att förordna tillfällig ersättare för civil

ledamot har mött invändning från ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben,

som funnit en sådan anordning under fältförhållanden innebära onödig

omgång. Då invändningen icke kan frånkännas vikt, torde det vara lämpligt

alt ej vidtaga någon ändring i detta hänseende. Det synes emellertid böra

övervägas att i administrativ ordning anbefalla vederbörande militära chefer

att i möjligaste mån även för tillfällig tjänstgöring i fältkrigsrätt anlita, kva
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

lificerade krafter. Den civile ledamot, som tillfälligt skall ersättas, samt

närmaste domhavande, borgmästare eller hovrätt torde ofta kunna lämna råd

beträffande personvalet.

Militieombudsmannens förslag, att antalet militära ledamöter skall nedbringas

till två, har i huvudsak lämnats utan erinran och torde böra genomföras.

Härav föranledas vissa ändringar i bestämmelserna i 21 § krigsdomstolslagen

angående de militära ledamöternas grad i särskilda mål, vilka

bestämmelser utgå från att tre militära ledamöter skola sitta i rätten. Den

reduktion av det militära inslaget som nyss föreslagits torde böra genomföras

på följande sätt. I mål mot generalsperson, flaggman eller regementsofficer

böra till militära ledamöter förordnas — förutom en generalsperson eller

en flaggman — en regementsofficer mot för närvarande två. I fråga örn mål

mot officer av kaptens eller lägre grad ävensom i mål, som ej rör åtal mot

viss person, böra förordnas en regementsofficer och en officer av kaptens grad

eller ock två officerare av kaptens grad. Enligt gällande föreskrifter skola i

dylika fall utses en regementsofficer och två officerare av kaptens grad. Vad

slutligen angår mål mot underofficer eller någon av manskapet bör det militära

elementet i fältkrigsrätten utgöras av en officer av minst kaptens grad samt

en underofficer av fanjunkares eller likställd grad. Nuvarande bestämmelser

föreskriva en regementsofficer, en officer av kaptens grad samt en fanjunkare

eller därmed likställd militär.

Det bör liksom hittills ankomma på vederbörande befälhavare att bestämma

tid och plats för rättens första sammanträde i målet. Han bör härvid samråda

med den civile ledamoten; ett stadgande härom bör inflyta i 23 § andra

stycket i lagen.

Det synes ofta vara önskvärt att — på sätt militieombudsmannen föreslagit

arbetskraft ställes till den civile ledamotens förfogande för memorialföring.

Härtill torde, såsom styrelsen för föreningen Sveriges krigsdomare

och auditörer anfört, i allmänhet kunna anlitas värnpliktiga yngre jurister

och juris studerande, vilka även i förekommande fall synas kunna biträda

med uppsättande av konceptprotokoll samt utföra en del expeditionsarbete.

Då civil ledamot finner behov av sådant biträde föreligga, bör han lämpligen

göra framställning härom hos den militäre befälhavare som förordnar fältkrigsrätten.

Några lagbestämmelser i ämnet synas icke vara erforderliga; de

föreskrifter, som kunna visa sig påkallade, böra lämpligen meddelas i annan

ordning.

De sålunda föreslagna bestämmelserna rörande fältkrigsrätterna böra träda

i kraft den 1 juli 1942. Några övergångsbestämmelser synas icke vara erforderliga.

De militära ledamöterna i fältkrigsrätt skola enligt krigsdomstolslagen

av vederbörande befälhavare förordnas för tillfället. Enligt 23 § sista

stycket skola de, vilka såsom ledamöter i rätten börjat övervara något mål,

därmed till slut fortfara där så kan ske. Då ett mål vid fältkrigsrätt icke

avgöres vid rättens första sammanträde utan dess handläggning måste uppskjutas,

torde icke formellt krävas något nytt förordnande för de av befälhavaren

utsedda ledamöterna. Det synes emellertid i betydande utsträck
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

ning förekomma att nytt förordnande meddelas för varje sammanträde. Örn

ett mål handlagts före den 1 juli 1942 och utsatts till fortsatt behandling

efter nämnda tidpunkt, bör fältkrigsrätten vid den senare handläggningen

vara sammansatt enligt de nya bestämmelserna. Endast två militära ledamöter

skola följaktligen sitta i rätten. Vederbörande befälhavare böra i lämplig

form erinras härom i god tid före de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Domared av krigsrättsledamot.

Enligt lagen om krig sdomstolar och rättegången därstädes är krigsrätt —■

såväl regementskrigsrätt, stationskrigsrätt och särskild krigsrätt som fältkrigsrätt

— ej domför med mindre samtliga ledamöter äro tillstädes, dock att s. k.

undersökningsmål, där talan örn ansvar ej föres, av krigsrätten kunna handläggas

i krigsdomarens frånvaro (59 §). Domare i krigsrätt må ej utöva

domarämbetet innan han avlagt domared (30 §). Lagen innehåller inga bestämmelser

om var denna ed skall avläggas.

Enligt 1 kap. 8 § rättegångsbalken skall domared avläggas av häradshövding

inför hovrätten eller, om han ej kan infinna sig där, inför den myndighet

som hovrätten förordnat, av nämndeman a tinget samt av borgmästare

och rådmän å rådstuga i närvaro av Konungens befallningshavande eller den

han i sitt ställe förordnar. Dessa stadganden torde emellertid icke i allo

följas. I regel torde den som förordnats till ordförande i häradsrätt icke avlägga

ed inför hovrätten utan inför häradsrätten.

En särskild föreskrift örn avläggande av domared har givits i lagen den 22

juni 1928 örn arbetsdomstol. Ledamot, som ej förut avlagt domared, skall

enligt 8 § denna lag, innan han tager säte i arbetsdomstolen, avlägga sådan

ed inför ordföranden eller inför allmän underrätt.

Enligt 4 kap. 11 § i det för innevarande års riksdag framlagda förslaget

till rättegångsbalk (proposition nr 5) skall domared eller därmed jämställd

försäkran avläggas inför domstol eller inför rättens ordförande.

Riksdagens militieombudsman har i skrivelse till Konungen den 21 decem''

ber 1939 framhållit behovet av att bestämmelser meddelades rörande ordningen

för krigsrättsledamots avläggande av domared. Militieombudsmannen

har därvid till en början anfört, att vid granskning av regementskrigsrätternas

protokoll iakttagits, att krigsdomstolslagens bestämmelser örn domfört

antal ledamöter i ett flertal fall icke beaktats i ärenden angående upptagande

av domared.

Militieombudsmannen har i anslutning härtill anfört bland annat:

Då det i 59 § rättegångslagen såsom enda undantag från huvudregeln, att

samtliga ledamöter skola vara närvarande i krigsrätten för att denna skall

vara domför, angives det fall att krigsrätten sammanträder för sådan undersökning

som enligt vissa specialförfattningars föreskrifter skall ske inför

krigsrätt, samt ärenden angående avläggande av domared icke omfattas av

detta undantag, torde rättegångslagens ståndpunkt vara den, att regementskrigsrätt,

stationskrigsrätt och särskild krigsrätt skall hava den i 6 § rättegångslagen

för varje särskilt fall angivna sammansättningen då inför densamma

avlägges domared.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Emellertid synes man vara nödsakad att för vissa fall utan särskilt stöd av

lag medgiva undantag härifrån.

Särskild krigsrätt må enligt 5 § rättegångslagen inrättas bland annat vid

avdelning av flottan som är förlagd utom örlogsstation. Då särskild krigsrätt

inrättas vid avdelning av flottan som är på sjötåg, må enligt 10 § samma

lag meddelas bestämmelse därom, att ställföreträdare för militär krigsrättsledamot

som har förfall må utses för tillfället. Då även sådan ställföreträdare

måste avlägga domared innan han tager säte i krigsrätten är det uppenbart,

att man kan bliva nödsakad att låta krigsrätt, som icke utan denne ställföreträdande

militära ledamot är fulltalig, upptaga domared.

Samma tvingande skäl att låta domared upptagas av krigsrätt med icke

domfört antal ledamöter kunna uppenbarligen även föreligga då befälhavare

för truppavdelning, som inneslutits av fienden eller eljest skilts från huvudstyrkan,

med stöd av 18 eller 19 § rättegångslagen bestämt, att fältkrigsrätt

skall inrättas vid avdelningen.

De nu anförda exemplen avse emellertid rena undantagsfall, där omständigheterna

tvingat till avsteg från domförhetsreglerna, och de torde sålunda

icke kunna åberopas såsom stöd för att även i andra fall, där samma nödtvång

icke kan sägas föreligga, göra undantag från dessa regler.

Enligt militieombudsmannens mening vore det önskvärt, att rådande ovisshet

och osäkerhet undanröjdes genom att hithörande spörsmål reglerades i

lag. Vid utformningen av bestämmelser i ämnet torde man kunna taga till

utgångspunkt stadgandet i processlagberedningens förslag till rättegångsbalk,

att domared skall avläggas inför domstol eller rättens ordförande.

I sin förut omnämnda skrivelse den 3 mars 1941 har militieombudsmannen

uttalat, att de militära ledamöterna i fältkrigsrätt borde av praktiska skäl

medgivas att avlägga domared inför rättens ordförande.

Departementschefen.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för krigsrätternas sammansättning

framgår, att det ofta, särskilt vad angår fältkrigsrätterna, måste inträffa

att nya militära ledamöter inträda i krigsrätt samt att till följd härav

avläggande av domared blir ett ej sällan återkommande ärende. Såsom militieombudsmannen

framhållit torde krigsdomstolslagen utgå från att krigsrätt

även vid upptagande av domared skall vara fulltalig. I åtskilliga fall möta

emellertid praktiska svårigheter att bereda en ny ledamot tillfälle att avlägga

domared inför en fulltalig krigsrätt I händelse av krig torde dessa svårigheter

komma att ökas. I vissa fall kan ett avsteg från principen vara ofrånkomligt.

Det synes önskvärt att söka finna en lösning, varigenom nytillträdande

militära eller civila ledamöter beredas tillfälle att i formellt riktig ordning

avlägga domared. I första hand synes då möjlighet böra öppnas att avlägga

ed inför krigsrättens ordförande. Vad angår fältkrigsrätt kan det emellertid

inträffa att militär ledamot, som skall vara ordförande, ej avlagt domared.

Med hänsyn härtill synes ed böra få upptagas av civil ledamot, oaktat

han icke är rättens ordförande. Genom en dylik reglering kommer möjlighet

att i laga ordning avlägga domared att finnas även i de av milifieombudsman
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

nen särskilt omnämnda fallen, i vilka med nuvarande bestämmelser särskilda

svårigheter i förevarande hänseende ansetts föreligga.

De sålunda ifrågasatta bestämmelserna torde böra upptagas i 30 § krigsdomstolslagen.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 20, 21, 23 och 30 §§ lagen den

23 oktober 191A (nr 325) om krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamalet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

1 Denna bilaga, vilken frånsett viss jämkning av redaktionell natur är likalydande med det

vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 243.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 24 april

1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 23 april 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 1 april 1942, hade Kungl. Majit förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse

av 20, 21, 23 och 30 §§ lagen den 23 oktober 1914 (nr 325) om krigsdomstolar

och rättegången därstädes.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gunnar

Danielson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 243.

27

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för försvarsdepartementet lagrådets^ den 24

april 1942 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 1 i samma månad remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 20, 21, 23 och 30 §§ lagen

den 23 oktober 1914 (nr 325) örn krigsdomstolar och rättegången därstädes.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran samt att i 20 § av

detsamma vidtagits en jämkning av redaktionell natur hemställer föredraganden,

att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

T. Eliaeson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:301 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående revision av tjänsteförteckningen m. m. i vad avser domänverket. s. 15 i texten
  2. 1LU 1942:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 20, 21, 23 och 30 §§ lagen den 23 oktober 1914 s. 1 i texten