Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1, 4 °ch 40 §§ lagen den 6 juni 1980 (nr 259) örn församlingsstyrelse

1942-04-24 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:247, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1, 4 °ch 40 §§ lagen den 6 juni 1980 (nr 259) örn församlingsstyrelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 247.

1

Nr 247.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1, 4 °ch 40 §§ lagen den

6 juni 1980 (nr 259) örn församlingsstyrelse; given

Stockholms slott den 24 april 1942.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1, 4 och 40

§§ lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Bihang till rilesdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 2^7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr %47.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1, 4 och 40 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 40 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §.

Varje territoriell---tillkommer annan.

Två eller---å församlingen. Har Konungen stadgat, att två eller

flera församlingar eller delar av församlingar för vården om folk- och fortsättningsskoleväsendet

tillsammans skola utgöra ett skoldistrikt, skall sådant

distrikt utgöra en kyrklig samfällighet. Bildande av kyrklig samfällighet i

andra fall beror av Konungens särskilda förordnande. Dylikt förordnande

---allmänt behov.

Där Konungen---särskilt stadgat.

4 §.

I församling med mera än 1,500 invånare skall den församlingen tillkommande

beslutanderätten, med de undantag varom förmäles i 5 §, uppdragas

åt kyrkofullmäktige. Beträffande församling, vars invånarantal

icke överstiger 5,000 eller som helt eller delvis ingår i kyrklig samfällighet,

må Konungen förordna örn undantag från vad sålunda stadgas.

Har i församling, där enligt stadgandet i första stycket kyrkofullmäktige

finnas, invånarantalet nedgått till 1,500 eller därunder, skall beslutanderätten

fortfarande utövas av kyrkofullmäktige, därest icke kyrkostämman

annorlunda besluter.

Församling med 1,500 invånare eller därunder äger åt kyrkofullmäktige

uppdraga beslutanderätt, som avses i första stycket. Förslag örn---

laga kraft.

Beslut om---och domkapitlet.

40 !§.

I varje---pastoratets angelägenheter.

Har Konungen i fråga om folk- och fortsättningsskoleväsendet i församling

förordnat på sätt i 1 § denna lag omförmäles, eller gäller beträffande

1 Senaste lydelse av 40 § se 1933: 114.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

detsamma vad i lagen om skolstyrelse i vissa kommuner är stadgat, skall

skolråd ej utses i församlingen.

För förvaltningen---angående skolråd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

För församling, kyrklig samfällighet och skoldistrikt, där enligt denna

lag kyrkofullmäktige skola införas, skall val av fullmäktige äga rum under

år 1942. De föreskrifter, som kunna erfordras för sådant val, skola

före den 1 augusti 1942 utfärdas av länsstyrelsen, varvid skall iakttagas,

att beslut örn valkretsindelning för samfällighet icke må meddelas, förrän

tillfälle lämnats vederbörande kyrkostämma att avgiva yttrande angående

sådan indelning.

Kyrkofullmäktige, som sålunda valts, skola i januari månad 1943 sammanträda

för att bland sig utse ordförande och vice ordförande. Intill dess

detta val förrättats, utövar ordföranden i kyrkostämman ordförandeskapet

i fullmäktige.

Närmare föreskrifter örn tillämpning av denna lag med avseende å kyrkliga

samfälligheter meddelas av Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis ''proposition Nr 247.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

24 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet:

I skrivelse den 12 mars 1939, nr 109, har riksdagen under åberopande av

konstitutionsutskottets, av riksdagen godkända utlåtande nr 5, i anledning

av två inom riksdagen väckta motioner anhållit, att Kungl. Maj:t måtte

föranstalta om utredning av frågan om utsträckt tillämpning, på sätt närmare

angivits i konstitutionsutskottets nämnda utlåtande, av det representativa

systemet enligt lagen om församlingsstyrelse samt före nästa

allmänna kyrkofullmäktigval för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kunde giva anledning.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 5 april 1940 anbefallt kammarkollegiet

att verkställa den av riksdagen begärda utredningen samt därmed

jämte de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, till Kungl. Maj:t

inkomma, har kollegiet med underdånigt utlåtande den 11 december 1941

avgivit utredning och förslag i ämnet.

Gällande bestämmelser. Enligt 1930 års lag om församlingsstyrelse skall

i församling med mer än 5,000 invånare den församlingen tillkommande

beslutanderätten, utom i vissa frågor, uppdragas åt valda representanter,

kyrkofullmäktige. Undantag från denna regel må dock av Konungen medgivas

beträffande församling, som helt eller delvis ingår i kyrklig samfällighet.

I församling med 5,000 invånare eller därunder utövas beslutanderätten

av församlingens röstberättigade medlemmar å kyrkostämma. Stämman

äger dock uppdraga beslutanderätten åt fullmäktige.

Bilda två eller flera församlingar eller delar av skilda församlingar en

kyrklig samfällighet för vården om de i församlingsstyrelselagen avsedda

angelägenheterna eller vissa av dem, skall beträffande sådan samfällighet, i

den mån ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i lagen stadgas

örn församling. Örn bildande av kyrklig samfällighet förordnar Konungen.

Dylikt förordnande må ej meddelas, med mindre församlingarna samtyckt

därtill eller åtgärden finnes vara påkallad av betydande allmänt behov.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2JN.

I ärende, som är gemensamt för två eller flera församlingar, vilka icke utgöra''

en kyrklig samfällighet, utövas beslutanderätten å gemensam kyrkostämma

med församlingarna.

Församling äger att själv, efter vad i församlingsstyrelselagen närmare

bestämmes, vårda folk- och fortsättningsskoleväsendet i församlingen. Har

Konungen förordnat, att för vården örn sistnämnda angelägenhet församling

skall vara delad i skilda skoldistrikt, gäller om sådant skoldistrikt i

avseende å denna vård vad i lagen är stadgat om församling. Dock skall,

jämlikt 1930 års lag örn skolstyrelse i vissa kommuner, om borgerlig kommun

sammanfaller med skoldistrikt samt kommunal- eller stadsfullmäktige

finnas, folk- och fortsättningsskoleväsendet utgöra en för kommunen gemensam

angelägenhet, vilken kommunen såsom sådan har att vårda. Enligt

den efter år 1938 gällande lydelsen av lagarna örn kommunalstyrelse

på landet och i stad skola fullmäktige finnas i borgerlig kommun, vars

invånarantal överstiger 700.

Konstitutionsutskottets utlåtande. I sitt ovannämnda utlåtande har konstitutionsutskottet

anfört i huvudsak följande.

Utskottet funne, att den praktiska erfarenheten av kyrkofullmäktigsystemets

verkningar under två valperioder icke bekräftat de farhågor, som på

sin tid uttalats beträffande det representativa systemets införande från den

borgerliga till den kyrkliga kommunen. De skäl, som läge till grund för den

år 1938 beslutade utvidgningen av det representativa systemets obligatoriska

tillämpning inom de borgerliga kommunerna, kunde i huvudsak också åberopas

för en liknande reform inom de kyrkliga. Med hänsyn till antalet och

beskaffenheten av de ärenden, vari de kyrkliga kommunerna hade att besluta,

inträdde dock behovet av representativt system för dem i allmänhet

först vid ett högre befolkningstal än för de borgerliga kommunerna. Särskilda

skäl för införande av representativt system förelåge i de församlingar,

i vilka skolärendena icke kunnat överföras till den borgerliga kommunen,

emedan denna icke sammanfölle med vederbörande skoldistrikt. Ett slutligt

ställningstagande till frågan, var gränsen för kyrkofullmäktigsystemets obligatoriska

tillämpning skulle dragas, tarvade en närmare utredning, vilken

lämpligen syntes böra verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg.

En sänkning av det befolkningstal, vid vilket fullmäktigsystemet skulle

vara obligatoriskt i församlingar, medförde automatiskt en motsvarande

ändring även för de kyrkliga samfälligheternas vidkommande. Bland dessa

ville utskottet särskilt erinra om dem, som bildats för skolväsendets handhavande.

Dessas antal komme att ökas, för den händelse det vid flera

tillfällen framförda önskemålet om sammanslagning av mindre skoldistrikt

vunne beaktande.

Emellertid kunde två eller flera församlingar hava ärenden gemensamma

utan att utgöra en kyrklig samfällighet. De i ett pastorat ingående församlingarna

bildade oftast icke en sådan samfällighet. Beslutanderätten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition Nr 24-7.

skulle då alltid utövas å gemensam kyrkostämma med församlingarna. Efter

församlingsstyrelselagens antagande hade emellertid nya och krävande förvaltningsuppgifter

tillagts pastoraten genom 1932 års ecklesiastika boställslagstiftning.

Därav hade redan föranletts den ändringen i förstnämnda

lag, att gemensamt kyrkoråd för vård örn ett pastorats angelägenheter

obligatoriskt skulle finnas för två eller flera församlingar, som bildade ett

pastorat. En närmare undersökning syntes påkallad, örn icke denna pastoratens

organisation borde vidare utbyggas genom införandet av kyrkofullmäktige

för pastoraten. Ett sådant resultat kunde visserligen redan nu

för särskilda fall ernås genom att de i ett pastorat ingående församlingarna

genom beslut av Kungl. Majit förenades till en kyrklig samfällighet. Men

att för vården örn de gemensamma kyrkliga angelägenheterna i alla eller

ens i det stora flertalet pastorat, bestående av två eller flera församlingar,

förordna om församlingarnas förenande till en kyrklig samfällighet syntes

för närvarande icke kunna ifrågakomma.

Kammarkollegiets utredning. Kollegiet har från samtliga domkapitel

utom Stockholms, från alla länsstyrelser samt från skolöverstyrelsen inhämtat

utlåtanden i förevarande ämne, vilka utlåtanden bifogats utredningen.

Genom domkapitlen har kollegiet vidare för hela riket utom Stockholm

från vederbörande pastorsämbeten erhållit och till utredningen fogat dels

uppgifter örn de röstberättigades deltagande i kyrkostämmor, som under

åren 1937—1939 hållits i kyrkliga kommuner, där fullmäktige ej funnits,

dels ock vissa upplysningar angående ärendenas art och beslutens tillkomst

vid nämnda stämmor.

Kollegiet lämnar först en redogörelse för antalet ecklesiastika enheter

av intresse i detta sammanhang samt för beslutanderättens utövning i olika

församlingar.

I riket, Stockholm ej medräknat, funnes enligt kollegiet 2,536 församlingar,

1,356 pastorat, 70 kyrkliga samfälligheter samt 48 särskilt bildade

skoldistrikt, som ej utgjorde kyrkliga samfälligheter. Av församlingarna

hade vid 1940 års utgång 236 haft en folkmängd av mer än 5,000 personer.

För sistnämnda församlingar skulle sålunda kyrkofullmäktige finnas. I

den mån de inginge i kyrkliga samfälligheter, hade dessa församlingar

emellertid regelmässigt befriats från skyldigheten att utse fullmäktige.

Många mindre församlingar, tillsynes mellan 300 och 400, hade frivilligt

infört fullmäktige. Man kunde beräkna, att i mer än 2,000 församlingar

beslutanderätten utövades uteslutande av kyrkostämman.

a) Kollegiets utredning gäller i främsta rummet frågan örn sänkning av

nu gällande, till invånarantalet knutna gräns för fullmäktig systemets obligatoriska

användning i församling, kyrklig samfällighet samt skoldistrikt,

som utgör del av församling.

Av de inhämtade utlåtandena framgår, att sådan sänkning tillstyrkts

av eller icke föranlett erinran från domka
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Marits ''proposition Nr 2J+7.

pitlen i Uppsala, Skara, Strängnäs, Västerås, Karlstad, Luleå oell Visby,

länsstyrelserna i Stockholm, Uppsala, Nyköping, Linköping, Växjö, Kalmar,

Visby, Halmstad, Vänersborg, Mariestad, Karlstad, Örebro, Västerås,

Falun, Gävle, Härnösand, Umeå och Luleå samt skolöverstyrelsen. Det

befolkningstal, vid vars överskridande representativt system skulle vara

obligatoriskt, har föreslagits till 2,000 av länsstyrelsen i Härnösand, till

1,500 av domkapitlen i Karlstad och Luleå samt länsstyrelserna i Nyköping,

Växjö, Kalmar, Visby, Mariestad, Karlstad, Örebro, Västerås, Gävle

och Luleå, till 700 av domkapitlet i Uppsala och länsstyrelserna i Stockholm,

Uppsala, Linköping, Halmstad och Vänersborg, medan domkapitlet

i Visby endast uttalat, att talet ej bör sättas så lågt -som till 700. Domkapitlet

i Luleå och länsstyrelsen i Mariestad hava i detta sammanhang

särskilt betonat, att möjligheten för Kungl. Majit att beträffande församling,

som helt eller delvis ingår i samfällighet, medgiva befrielse från införande

av kyrkofullmäktige bör bibehållas.

Såsom skäl för ökad användning av fullmäktigsystemet har i utlåtandena

bland annat angivits det genomgående ringa intresset för deltagande i

kyrkostämmorna och vidare, att möjlighet för närvarande föreligger att genom

överraskning framdriva mindre väl övertänkta beslut, att en tillfällig

kyrkostämmomajoritet kan uppriva redan fattade beslut, samt att i motsats

härtill det representativa systemet främjar kontinuitet och ansvarskänsla

vid handläggning av frågorna.

Domkapitlet i Uppsala framhåller i likhet med konstitutionsutskottet,

att den vunna erfarenheten av kyrkofullmäktigsystemets verkningar icke

bekräftat de mot detta system på sin tid anförda betänkligheterna. Det

hade tvärtom visat sig vara synnerligen ändamålsenligt och även för församlingslivet

gagnande. Domkapitlet ansåge sig för den skull kunna obetingat

giva sin anslutning åt den meningen, att det representativa systemet

med fördel syntes kunna och böra utsträckas att obligatoriskt omfatta

jämväl församlingar med lägre invånarantal än 5,000. I fråga om gränsen

för fullmäktigsystemets obligatoriska tillämpning hyste domkapitlet icke

någon deciderad uppfattning, men ville ifrågasätta, huruvida icke lämplighetsskäl

starkt talade för att gränsen bleve densamma för så väl den kyrkliga

som den borgerliga kommunen.

Domkapitlet i Luleå har anfört, bland annat, att kyrkofullmäktiginstitutionen

utan tvivel åstadkommit en bättre och framför allt kontinuerligare

handläggning av församlingsangelägenheterna samt att de nackdelar,

som befarats skola följa med införandet av denna institution i församlingarna,

icke syntes i någon betydande grad hava framträtt. Större betänkligheter

behövde därför icke hysas mot en sänkning av det befolkningstal,

vid vilket fullmäktigsystem skulle vara obligatoriskt inom församling.

Det i församlingar utan kyrkofullmäktige rådande stämmosystemet

syntes utan överdrift kunna sägas medföra många olägenheter. Bortsett

från de överraskningar, på vilka ett stämmobeslut, fattat av en tillfälligt

sammankallad majoritet, kunde bjuda, måste stämmobesluten över

huvud betraktas såsom synnerligen otillfredsställande uttryck för församlingsviljan.

Mycket ofta utövade nämligen de i närheten av kyrkan boende

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 2Jt7-

församlingsmedlemmarna ett oproportionerligt stort inflytande på stämmobesluten,

under det att de mera periferiskt boendes intressen tillbakasattes.

Särskilt vore så fallet i övre Norrland, där i synnerhet de stora avstånden

till kyrkan för flertalet församlingsmedlemmar lade hinder i vägen

för inställelse vid stämmorna. Mot en sänkning av den nuvarande gränsen

för fullmäktiginstitutionens obligatoriska tillämpning kunde visserligen

framhållas, att församlingar med 5,000 invånare eller därunder hade möjlighet

att frivilligt införa kyrkofullmäktige. En sådan förändring syntes

emellertid i många fall medföra stora stridigheter inom en församling. Vidare

kunde i dylika församlingar, om valfriheten mellan systemen bibehölles,

upprepade övergångar från det ena systemet till det andra förekomma,

vilket självfallet ej vore önskvärt. För Luleå stifts vidkommande syntes

så gott som samtliga församlingar hava sådan ytvidd, att svårigheter för

församlingsmedlemmarna i gemen att infinna sig till stämmorna torde förefinnas,

varför fullmäktiginstitutionen för dem vore att föredraga. Med hänsyn

till kostnadsskäl och förhållandena i övriga delar av landet ville domkapitlet

emellertid förorda det i riksdagen framförda förslaget örn obligatorisk

tillämpning av kyrkofullmäktigsystemet endast i församlingar eller

kyrkliga samfälligheter med över 1,500 invånare.

Länsstyrelsen i Uppsala funne, heter det i dess utlåtande, önskvärt, att

åtgärder vidtoges för ernående av bättre förhållanden inom den kyrkliga

förvaltningen, och ansåge, att en utvidgning av det representativa systemet

inom de kyrkliga kommunerna skulle verksamt bidraga därtill. Med

hänsyn till att folk- och fortsättningsskoleväsendet tillhörde kyrkostämmans

handläggning i ett stort antal församlingar samt att även i övrigt

ett flertal viktiga förvaltningsuppgifter, särskilt genom den nya bostadslagstiftningen,

tillagts församlingarna och pastoraten, syntes skäl knappast

finnas att för fullmäktigsystemets obligatoriska tillämpning inom församlingarna

draga annan gräns än den som numera gällde för de borgerliga

kommunerna.

Länsstyrelsen i Kalmar anser däremot, att en utsträckt tillämpning av

det representativa systemet inom de kyrkliga kommunerna visserligen vore

önskvärd men att, med hänsyn till att församlingarnas ärenden i allmänhet

icke vore vare sig så många eller av så stor ekonomisk räckvidd som de

borgerliga kommunernas, gränsen för den obligatoriska skyldigheten att

införa fullmäktiginstitutionen borde sättas högre för kyrklig sammanslutning

än för borgerlig kommun, förslagsvis vid ett invånarantal av 1,500.

Länsstyrelsen i Karlstad har anfört, att den omständigheten, att stämmorna

vore fåtaligt besökta, underlättat olika parti- och intressegruppers

försök att kuppartat och kanske av rent okynne genomtrumfa beslut, som

mången gång alls icke varit överensstämmande med flertalet församlingsmedlemmars

åsikt. Att det under sådana förhållanden ofta bruste i kontinuitet

och sakkunskap vid handläggning av vissa angelägenheter, vore

uppenbart. Exempel på huru två stämmor i samma församling kunde

stanna i olika beslut i samma fråga funnes. Det kunde icke förnekas, att

fullmäktige kände ett helt annat ansvar för en församlings angelägenheter

än de mången gång tillfälligt hoptrummade stämmodeltagarna.

Skolöverstyrelsen, som anser, att den ifrågasatta utvidgade tillämpningen

av det representativa systemet ur skolväsendets synpunkt icke kan betraktas

som en angelägenhet av mera vittomfattande natur, har princi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 347.

piellt icke något att erinra mot reformen. Överstyrelsen har med hänsyn

till önskvärdheten av enhetlighet funnit vissa skäl tala för att gränsen

för nämnda systems användning dragés på samma sätt för de kyrkliga

kommunerna som för de borgerliga.

Sänkning av gränsen för kyrkofullmäktigsystemets obligatoriska användning

har avstyrkts av domkapitlen i Linköping, Växjö, Lund och Härnösand

samt länsstyrelserna i Jönköping, Malmö och Östersund. Till stöd

härför har bland annat framhållits det önskvärda i att personer, som intressera

sig för någon viss fråga, icke utestängas från deltagande i dennas

handläggning, faran av församlingslivets politisering genom införande av

fullmäktige, där sådana nu icke finnas, samt att något verkligt behov av

fullmäktige med hänsyn till ärendenas beskaffenhet icke föreligger.

Domkapitlet i Lund förordar, att ärenden, som nu ankomma på kyrkostämmas

beslut men med fördel skulle kunna avgöras av kyrko- eller skolråd,

överföras till dessa råd, varigenom enligt domkapitlets mening skälen

till missnöje med den nuvarande ordningen väsentligen skulle bortfalla.

I likhet med länsstyrelserna i Karlskrona och Kristianstad ifrågasätter

domkapitlet, huruvida icke en sådan reglering av beslutanderätten

som den förordade skulle göra utvidgning av det representativa systemets

användning överflödig.

Den kyrkliga kommunens förvaltningsuppgifter vore, anför domkapitlet,

i allmänhet reglerade i lag eller författning, varför den kommunala

självstyrelsen på detta område vore i hög grad inskränkt. Även om domkapitlet

i och för sig ej hade något att erinra mot en utsträckning av det

representativa systemet i de kyrkliga kommunerna, ville domkapitlet

emellertid ifrågasätta ändamålsenligheten därav. Arbetsuppgifterna för

dessa fullmäktige syntes i flertalet fall bliva så få, att besväret med fullmäktigval

vägde tyngre än fördelen med reformen. På grund av den kyrkliga

indelningen i Lunds stift, där tvåförsamlingspastoraten vöre regel,

skulle en utsträckning av det representativa systemet såväl till mindre

församlingar som till pastorat i allmänhet komma att medföra tre olika

slags fullmäktigeförsamlingar i varje pastorat, och antalet kunde ytterligare

ökas, därest skoldistrikts- och församlingsindelning ej sammanfölle.

En sådan utveckling vore icke önskvärd, varför domkapitlet måste tillstyrka

en omreglering av kyrkostämmans samt kyrko- och skolrådens kompetens

såsom en framkomligare väg för avhjälpande av svagheter i den

nuvarande kyrkligt kommunala förvaltningsorganisationen. En närmare

undersökning av vilka ärenden, som utan vidare skulle kunna överföras

till kyrkoråd och skolråd från kyrkostämma, vore lämplig.

Domkapitlet i Växjö har anfört, att domkapitlet icke ville förneka, att

fall förekommit, där det skulle varit till fördel, att det representativa systemet

varit tillämpat också i mindre kyrkoförsamlingar. Det syntes dock, som

om dessa fall varit påfallande få och den nuvarande ordningen i stort sett

fungerat tillfredsställande. Det i allmänhet anmärkningsvärt ringa antalet

deltagare i kyrkostämmorna kunde ingalunda anföras som ett bevis för

att denna ordning varit olämplig. Tvärtom tydde det på att ärendena beretts

med den omsorg av kyrkoråden, att inga betydande meningsskiljaktigheter

behövt uppkomma. Särskilt inom de mindre församlingarna hade

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 3Jf7.

kyrkoråden fungerat som ett slags representativ korporation, där stämningen

inom församlingen så klart återspeglats, att ärendenas avgörande

av stämman blivit en formalitet. Att i dessa församlingar utan egentligt

skäl inpressa en kyrkofullmäktiginstitution skulle vara icke blott onödigt

utan rent av skadligt, enär detta sannolikt skulle medföra ett bestämmande

inflytande^ åt partisynpunkter på ett område, där förut en naturlig endräkt

varit rådande. Den egentliga, aktiva kyrkoförsamlingen syntes även

hava större möjligheter att göra sin röst hörd inom det nuvarande, friare

systemet. Nu anförda skäl mot en sänkning av den gällande gränsen för

obligatoriskt införande av det representativa systemet hade dock något

mindre giltighet med avseende på församlingar med en befolkning på 3,000

—5,000 invånare än i fråga om deni, som icke nådde upp till 3,000. Tillräckliga

skäl för en sådan sänkning förelåge dock knappast heller.

Domkapitlet i Göteborg samt länsstyrelserna i Göteborg, Karlskrona

och Kristianstad hava endast tillstyrkt utredning i frågan. De

två förstnämnda länsstyrelserna ha påpekat, att ett ökat antal kyrkofullmäktigval

skulle medföra ökad arbetsbörda för länsstyrelserna.

Åtskilliga röster höjas för en särställning för skoldistrikt och församlingar,

som handhava folk- och fortsättningsskoleväsendet (där alltså skoldistriktet

ej sammanfaller med den borgerliga kommunen eller fullmäktige

ej finnas i denna). Medan länsstyrelserna i Jönköping, Kristianstad och

Växjö samt domkapitlet i sistnämnda stad endast synas vilja förorda

vidgad möjlighet för sådana församlingar och skoldistrikt att införa fullmäktigsystem,

anse domkapitlet och länsstyrelsen i Göteborg samt länsstyrelsen

i Halmstad, att sådant system bör vara obligatoriskt i sistberörda

kommunala enheter.

Kammarkollegiet anser sig böra förorda en sänkning av den nuvarande

gränsen för obligatoriskt införande av kyrkofullmäktige i församling och

därmed i församlingslagen jämställda enheter. Kollegiet föreslår, att gränsen

dragés vid ett invånarantal av 1,500.

Kollegiet erinrar, att, då i 1862 års kommunallagar det representativa

systemet för den borgerliga kommunen utformats, detsamma icke beretts

någon plats i kyrkostämmoförordningen såsom icke förenligt med då rådande

uppfattning av församlingen såsom en rent religiös enhet. När

fråga örn behovet av en fullmäktiginstitution för den kyrkliga kommunen

senare väckts och uppdrag att göra utredning därom givits åt sakkunniga

— kyrkofullmäktigsakkunniga — hade dessa funnit (betänkandet, statens

offentliga^utredningar 1923:4, sid. 217), att behovet icke kunde prövas

alldeles på samma sätt, som när det gällde den borgerliga kommunen. De

sakkunniga hade beträffande den kyrkliga kommunen funnit det långt

svårare att bestämt fastslå, att vid ett visst medlems- eller invånarantal

behov inträdde av fullmäktiginstitutionens införande. Behovet berodde, förutom

på avstånd och kommunikationer inom församlingarna, även på intresset

för församlingsangelägenheterna på olika orter. Där intresset vore

starkt och levande, kunde, åtminstone i mindre församlingar, den allmänna

stämman hava berättigande; där intresset åter vore mindre utpräglat eller

mera ojämnt fördelat, vore fullmäktiginstitutionen att föredraga. De sak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Marits proposition Nr 21ft.

kunniga hade därför förordat fakultativt införande av kyrkofullmäktige.

Genom 1930 års lag örn församlingsstyrelse hade emellertid införande av

kyrkofullmäktige gjorts obligatoriskt vid visst invånarantal i församling.

Församlingarna hade behandlats såsom kommunala enheter, blott mindre

uppgiftsbelastade än de borgerliga kommunerna. Befolkningssiffran hade

ansetts i allmänhet vara en god mätare på omfattningen av församlingens

verksamhet.

Den kyrkliga kommunens verksamhet hade tidigare formellt sett varit

inskränkt till tillämpning av författningar, och någon mot den borgerliga

kommunens »gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter» svarande

uppgift hade icke influtit i 1862 års kyrkostämmoförordning. I

praxis syntes dock begränsningen till författningstillämpning ej hava upprätthållits

så strängt. I 1930 års lag örn församlingsstyrelse hade bland

församlingens uppgifter upptagits »åtgärder till främjande av församlingsvården».

Såsom framginge av förarbetena till lagen kunde under denna

uppgift inrymmas jämförelsevis omfattande åtgärder av skiftande natur.

Kyrkoförsamlingens förvaltningsuppgifter hade väsentligen avsett den

kyrkliga verksamhetens ekonomiska sida. De religiösa uppgifterna tillkomme

prästen med biträde av kyrkorådet.

En av kyrkofullmäktigsakkunniga utförd undersökning, som omfattat

ett urval kommunala enheter, hade klarlagt antalet under åren 1915—1917

på kyrkostämma på landet ankommande ärenden och deras ekonomiska

betydelse i jämförelse med dem, som tillhörde den borgerliga landskommunen.

Denna utredning hade visat, att örn man bland församlingsärenden

medräknade ärenden angående skolväsendet, vilka sedermera genom

1930 års lag örn skolstyrelse i många fall överflyttats till den borgerliga

kommunen, en avgjord övervikt i antal ärenden förelåge för den borgerliga

kommunen i jämförelse med den kyrkliga, respektive 66,8 mot 33,2

procent, men en större utgiftssumma för den kyrkliga, 53,2 mot 46,8 procent.

Bortsett från skolärendena utgjorde däremot det procentuella antalet

ärenden för kyrkliga kommuner 22,9 procent mot 77,1 procent för borgerliga

samt utgifterna blott 14,2 procent i kyrkliga mot 85,8 procent i borgerliga

kommuner. För städernas del hade undersökningen visat, att år 1917

de kyrkliga utgifterna utgjort cirka 2,4 procent och utgifterna för folkskoleväsendet

cirka 8,g procent av de totala kommunala utgifterna. De nu rådande

förhållandena kunde enligt kollegiet visserligen icke jämföras med

de undersökta, men anledning förelåge till antagande, att de kyrkliga kommunernas

procentuella andel i de kommunala utgifterna ännu år 1938 på

landet varit ungefär densamma som före år 1922. De rent kyrkliga utgifterna

hade år 1938 utgjort cirka 13,8 procent och utgifterna för skolväsendet

cirka 43,9 procent av de totala kommunala utgifterna. I städerna

hade motsvarande procenttal varit ungefär 2,9 och 9,2 (statistisk årsbok

1941, tabellerna 268 och 271).

örn också i regel de ärenden, som bleve föremål för en församlings

beslutanderätt, vore av ekonomiskt begränsad omfattning, förekomme dock

fall, där betydande anspråk kunde ställas på de skattebetalande församlingsmedlemmarna.

Så kunde t. ex. för en liten församling ombyggnad eller

reparation av kyrko- eller skolbyggnad medföra betungande utgifter. Det

korrektiv mot obetänkta eller av tillfälliga personliga synpunkter bestämda

beslut av större ekonomisk räckvidd, som fullmäktiginstitutionen utgjorde

i den borgerliga kommunen, vore därför icke obehövligt i don kyrkliga,

även örn det icke hade samma betydelse där som i den borgerliga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 2J+7.

Kyrkofullmäktigsakkunniga hade funnit, att antalet deltagare i kommunalstämmor

närmast före år 1918 uppgått till i genomsnitt 9 procent av

de röstberättigade, och utgått från att kyrkostämmorna icke vore flitigare

besökta.

En av kollegiet på grundval av pastorsämbetenas uppgifter upprättad

sammanställning visade ett för hela riket gällande medeltal deltagare i

kyrkostämmorna under åren 1937—1939, motsvarande 3,2 procent av de

röstberättigade.

Uppgifterna vore, anför kollegiet vidare, icke fullständiga och ej sällan

förelåge otydlighet. Uppgifterna om antalet stämmodeltagare vore i regel

ej byggda på anteckningar utan på ungefärlig uppskattning efteråt.

Sammanställningen av uppgifterna visade emellertid, att procenttalet

stämmodeltagare, där kyrkofullmäktige ej funnes, i hög grad varierade

för de olika församlingarna, samfälligheterna och skoldistrikten. Medan

en enhet kunde visa en tillslutning av i medeltal nära 50 procent av de

röstberättigade, utgjorde motsvarande medeltal för flera andra enheter

0,1 procent. Även om man jämförde olika stämmor inom samma församling

hade i regel deltagarantalet starkt växlat. Deltagandet i kyrkostämmorna

syntes vara relativt svagast i Norrland. I det övervägande flertalet

församlingar hade alla eller flertalet beslut å kyrkostämma fattats med

acklamation.

Av sammanställningen, vilken fogats till kollegiets utlåtande, kan, utöver

vad kollegiet påpekat, utläsas, att från regeln örn acklamationsbeslutens

dominerande betydelse finnas skarpt markerade undantag, i det att i

åtskilliga kyrkliga kommuner alla eller nästan alla beslut tillkommit genom

omröstning. Vidare framgår av sammanställningen, att stämmor, som handlagt

skolärenden, varit flitigare besökta än andra. Riksmedeltalet deltagare

är för dem 4,9 procent av de röstberättigade.

Kollegiet söker även finna förklaringen till den ringa tillslutningen till

kyrkostämmorna.

Som förklaring till det minskade procenttalet deltagare i kyrkostämmorna

sedan år 1918 hänvisar kollegiet i första hand till att de röstberättigades

antal genom 1918 års rösträttsreform flerdubblats och att de nytillkomna

knappast kunnat hava så starkt eget intresse av besluten som

den tidigare kretsen av röstberättigade. Kollegiet har emellertid ansett sig

kunna påvisa åtskilliga andra orsaker till det svaga deltagandet.

I många fall läge förklaringen, anför kollegiet, säkerligen i ett så stort

förtroende för kyrkorådet eller skolrådet, att stämmans uppgift närmast

uppfattats vara att bekräfta rådets bedömande. I andra fall — såsom i

Norrland med dess vidsträckta och ofta folkrika socknar — kunde avstånd

och dåliga kommunikationer hava spelat den största rollen. I andra

fall åter måste man räkna med ren likgiltighet för den kyrkliga kommunens

angelägenheter.

Det stora antalet med acklamation fattade beslut betraktade kollegiet

som en följd av bristande intresse för stämmorna. Uppgifterna gjorde sannolikt,

att omröstning sällan förekomme annat än vid val. Örn sådana ej

varit anförtrodda åt stämmorna, skulle deltagarsiffrornas medeltal säkerligen

varit lägre.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2177.

Kollegiet funne, att lättheten att deltaga i stämmorna ofta gåve de närmast

boende möjlighet att särskilt tillgodose sina, icke alltid med kommunens

bästa sammanfallande intressen. Någon allmän förekomst av svårare

missförhållanden hade kollegiet dock icke kunnat konstatera.

Kollegiet påpekar, att syftemålet, att kyrkliga ärenden i större omfattning

än för närvarande skola avgöras genom fullmäktige i stället för på

kyrkostämma, kan vinnas även på den vägen, att vissa kyrkliga ärenden

överflyttades till kommunalfullmäktige. Denna utväg syntes emellertid

kollegiet såsom innefattande en i principiellt hänseende relativt vittutseende

fråga icke kunna i förevarande sammanhang upptagas till prövning.

Genom att göra fullmäktiginstitutionen i församling obligatorisk vid

lägre folkmängd än för närvarande, kunde man minska olägenheterna av

den nuvarande ordningen. Det kunde icke ifrågakomma att därvid sätta

folkmängdsgränsen lägre än i de borgerliga kommunerna med deras mer

omfattande och ekonomiskt sett mer betydande uppgifter.

Den kyrkligt kommunala förvaltningsorganisationen borde icke utbyggas

onödigtvis, särskilt som införandet av kyrkofullmäktiginstitutionen i

allmänhet komme att medföra ökade förvaltningskostnader samt länsstyrelsernas

betungande med röstsammanräkningar. Då de skäl, som beträffande

de borgerliga kommunerna motiverat den senast företagna sänkningen

från 1,500 till 700 av det befolkningstal, vid vars överskridande

fullmäktiginstitutionen vore obligatorisk, icke syntes vara direkt tillämpliga

i fråga om kyrklig kommun, hade kollegiet stannat vid att förorda

en sänkning till talet 1,500. Därigenom skulle fullmäktige komma att

bliva obligatoriska i 936 av rikets 2,536 församlingar utom Stockholm och

samtidigt i flertalet av de till ytvidden stora församlingarna i Bergslagen,

Värmland, Dalarna och Norrland, där avstånden försvårade ett mera allmänt

deltagande i stämmorna, liksom också, antagligen, i de församlingar,

där tillfälliga kupper kunde befaras påverka kyrkostämmornas beslut.

Den förordade gränsdragningen syntes ock överensstämma med den övervägande

meningen hos domkapitlen och länsstyrelserna med deras direkta

erfarenhet från kommunala besvärsmål. Gränsdragningen komme, om särskilt

undantag ej gjordes, att avse även kyrklig samfällighet och skoldistrikt,

som utgjorde del av församling.

Beträffande den av domkapitlet i Lund med flera väckta frågan om ökning

av kyrkorådens och skolrådens kompetens genom att till dem från

stämmorna överföra beslutanderätten i vissa ärenden framhåller kammarkollegiet,

att en sådan kompetensreglering skulle minska olägenheterna

med den nuvarande kyrkostämmoorganisationen.

Detta gällde, anför kollegiet, särskilt pastoratsförvaltningen, men frågan

syntes icke heller sakna betydelse för församlingsangelägenheterna.

Oavsett vilken ställning man toge till en utvidgning av det representativa

systemet, syntes den av domkapitlet berörda frågan vara förtjänt att upptagas

till närmare undersökning. Kollegiet ville därför förorda, att utredning

verkställdes rörande den ifrågasatta kompetensregleringen samt angående

de författningsändringar, som påkallades av en sådan reglering.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21i7.

b) Kammarkollegiet föreslår särskild bestämmelse rörande fullmäktige

för sammansatt skoldistrikt, d. v. s. sadant, vari olika församlingar eller

delar av församlingar ingå.

Såsom förut berörts ha några av domkapitlen och länsstyrelserna framlagt

särskilda förslag beträffande beslutanderättens utövning i församling eller

skoldistrikt, i fall där skoldistriktet icke sammanfaller med den borgerliga kommunen.

Länsstyrelsen i Stockholm har vidare, med åberopande av vad konstitutionsutskottet

anfört rörande skolärendenas betydelse, föreslagit, att

kyrkofullmäktige obligatoriskt skola finnas i skoldistrikt, som omfattar två

eller flera församlingar eller delar av sådana.

Kollegiet anser, att skoldistrikt, som ej sammanfalla med borgerlig kommun

eller församling, i den mån de icke redan enligt gällande bestämmelser

följa reglerna för församling, böra behandlas på samma sätt som församlingar,

och att således fullmäktige böra finnas för dylika distrikt med en

folkmängd överstigande 1,500 invånare. Med hänsyn till skolärendenas relativt

stora ekonomiska betydelse skulle det visserligen enligt kollegiet kunna

ifrågasättas att draga gränsen vid sannna folkmängd som i de borgerliga

kommunerna eller vid 700 invånare, men då antalet på representationen

ankommande ärenden skulle bliva förhållandevis litet, funne kollegiet likväl

tillräckliga skäl saknas för en dylik gränsdragning.

c) Kammarkollegiets utredning avser slutligen även det möjliga behovet

av obligatoriskt fullmäktigsystern i flerförsamlingspastorat.

Införande av representativt system i sådana pastorat har tillstyrkts

av eller icke föranlett någon erinran från domkapitlen

i Uppsala, Skara, Karlstad, Luleå och Visby, länsstyrelserna i Stockholm,

Uppsala, Nyköping, Visby, Karlstad, Örebro, Gävle och Härnösand

samt skolöverstyrelsen, men avstyrkts av domkapitlen i Linköping,

Strängnäs, Växjö, Lund, Göteborg och Härnösand samt länsstyrelserna i

Malmö, Göteborg, Mariestad och Östersund. Ett domkapitel och nio länsstyrelser

hava icke yttrat sig i detta ämne. Domkapitlet i Växjö samt länsstyrelserna

i Jönköping, Växjö, Mariestad och Östersund ha föreslagit, att

ifrågavarande pastorat beredas möjlighet att, därest de så önska, införa

kyrkofullmäktige.

Kammarkollegiet finner, att kyrkofullmäktige för flerförsamlingspastorat

i allmänhet icke behövas. Kollegiet anser därför ändring i gällande

föreskrifter rörande handhavandet av sådana pastorats angelägenheter —

i syfte att införa representativt system — icke påkallad.

. Enligt uppgifterna från pastorsämbetena, framhåller kollegiet, syntes

tillslutningen till pastoratsstämmorna vara mindre än beträffande andra

kyrkliga enheters stämmor. Från många håll hade uppgivits, att pastoratsstämmorna

sällan besöktes av röstberättigade från annexförsamlingarna,

Vid sådant förhållande kunde väl besluten stundom fattas utan att

tillräcklig sakkännedom vore representerad. Kollegiet finge emellertid erinra

om, att pastoratsförvaltningen i väsentliga delar vore underställd

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Virf.

myndighets kontroll och överinseende. Även om pastoratens förvaltningsbestyr

ofta vore ganska omfattande — t. ex. i pastorat med stora, skogrika

boställen eller med boställen, där tomtexploatering påginge — bestode

förvaltningsuppgifterna till stor del i tillämpning av författningsföreskrifter

eller överordnade myndigheters beslut eller vore av sådan art, att

de lämpligen borde delegeras till pastoratskyrkoråd eller boställsstyrelser.

På grund därav syntes kyrkofullmäktige i allmänhet kunna undvaras i

flerförsamlingspastorat. Formell möjlighet förelåge redan enligt gällande

lagstiftning att genom bildande av kyrklig samfällighet göra de för församling

gällande bestämmelserna om kyrkofullmäktige tillämpliga även å flerförsamlingspastorat.

Enligt ett i propositionen 1930: 100 (sid. 94) anfört uttalande av dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet skulle ett framställt förslag,

att varje flerförsamlingspastorat skulle bilda en kyrklig samfällighet, leda

till en betänklig överorganisation. I många pastorat hade gemensamma

ärenden endast sällan brukat förekomma, och att för handläggning av

dessa ärenden välja särskilda fullmäktige hade icke synts påkallat. Lämpligare

hade ansetts vara, att sådana ärenden avgjordes av en för pastoratet

gemensam kyrkostämma. I anslutning till detta uttalande syntes kyrkliga

samfälligheter enbart för pastoratsangclägenheter endast i undantagsfall

hava bildats. Underlaget för uttalandet hade dock i viss mån förändrats

genom 1932 års ecklesiastika boställsreform och pastoratets därigenom ökade

förvaltningsuppgifter. Det syntes därför möjligt, att de föreskrivna förutsättningarna

för samfällighetsbildning — församlingarnas samtycke eller

förefintligheten av ett betydande allmänt behov — numera bomme att visa

sig vara för handen i åtskilliga fall. Under dessa omständigheter ansåge

kollegiet icke behov föreligga av några nya författningsföreskrifter för att

möjliggöra ett mera allmänt införande av det representativa systemet i

pastoraten.

Kammarkollegiet har jämte sitt utlåtande avgivit förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 och 4 §§ församlingsstyrelselagen, vilket torde få fogas

som bilaga till statsrådsprotokollet för denna dag (bilaga A).

När ett representativt system i församlingarna infördes genom 1930 års

lag örn församlingsstyrelse, stöddes denna reform av en så gott som enhällig

mening bland de under ärendets behandling hörda myndigheterna och sammanslutningarna,

vilka funnit, att utövandet av församlingarnas beslutanderätt

på kyrkostämma visat sig förenat med betydande olägenheter. Stämmorna

arbetade, framhölls det bland annat, i vissa fall alltför långsamt, i

andra icke tillräckligt noggrant. I regel fåtaligt besökta, besutte de ofta

icke den erforderliga sakkunskapen och vore känsliga för obehöriga inflytelser.

Stämmosystemet kunde icke garantera, att en enhetlig linje följdes

i församlingens förvaltning. Olägenheter, jämförliga nied de nu berörda,

kunde icke antagas följa med en fullmäktiginstitution. En sådan syntes

garantera kontinuitet och ansvar i förvaltningen, enahanda representation

för alla delar av församlingen ävensom lika noggrant övervägande och lika

stort intresse för alla avgöranden.

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.7.

Förslaget örn införande av representativt system i församlingarna hade

dock även framkallat betänkligheter. Det ifrågasattes — särskilt beträffande

församlingar, som ej hade skolärendena om hand — huruvida behovet

av fullmäktige vore så stort, att det motiverade den med systemet följande

oundvikliga kostnadsökningen samt besväret med fullmäktigval. Men framförallt

framhölls, att det representativa systemet hotade att försvaga församlingsmedlemmarnas

personliga intresse för församlingsarbetet och folkundervisningen,

vilket intresse stärkts av möjligheten för envar röstberättigad

att på stämman taga del i församlingens angelägenheter. Vidare måste

man vid representativt system befara ett ökat inflytande för partipolitiska

synpunkter.

Enighet rådde därom, att stämmosystemet visade sina svagheter främst

i större och sina förtjänster mest i små församlingar. Föreskrift om införande

av fullmäktigsystem befanns därför böra vara tvingande för de

större församlingarna, medan införandet i de mindre gjordes fakultativt.

Med hänvisning till att i församling ett avgjort behov av fullmäktige finge

anses inträda först vid en högre folkmängdssiffra än i borgerlig kommun,

föreslog Kungl. Majit, att gränsen skulle dragas vid ett invånarantal av

3,000, men riksdagen stannade vid den högre siffra, 5,000, som föreslagits

av konstitutionsutskottet.

De erfarenheter av kyrkofullmäktigsystemet, som under de gångna tio

åren vunnits, hava, såsom av den förut lämnade framställningen framgår,

motsvarat de förhoppningar, som knötos till systemet vid dess införande,

medan däremot de farhågor, förslaget om införandet väckte, icke visat sig

vara grundade. Fullmäktiginstitutionen har varit till gagn för de församlingar,

där den införts, och omfattats med allmänt förtroende. Ett rätt

stort antal församlingar ha begagnat sig av möjligheten att frivilligt införa

fullmäktige.

Stämmosystemet synes däremot även på dess efter år 1930 något begränsade

tillämpningsområde giva fog för kritik. Att tillslutningen till stämmorna

i medeltal är mycket ringa, finner visserligen enligt min åsikt i väsentlig

mån sin förklaring däri, att kyrko- och skolrådens beredning av

ärendena vunnit församlingsbornas förtroende. För denna förklaring synes

också det förhållandet tala, att det stora flertalet stämmobeslut fattats

med acklamation. Men av de hörda myndigheternas yttranden framgår,

att svagt deltagande i stämmorna även i många fall beror dels på svårigheter

— särskilt i Norrland — för många av de röstberättigade att besöka

stämman, dels ock på bristande intresse för församlingsärendena. Enligt

flera av yttrandena ha de möjligheter, som den ringa tillslutningen öppnar,

att för tillgodoseende av särintressen genomdriva av församlingsbornas flertal

icke gillade stämmobeslut i viss mån blivit utnyttjade. Vidare påpekas

brist på kontinuitet, sakkunskap och noggrant övervägande i stämmornas

arbete.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 21{[.

Även om det icke kan påstås, att den rådande ordningen — med beslutanderätten

i flertalet församlingar anförtrodd åt kyrkostämma allena —

genomgående skulle vara förbunden med olägenheter, är det dock tydligt,

att det för vinnande av bästa möjliga vård av församlingsangelägenheterna

skulle vara fördelaktigt att giva full mäktigsystemet ökad tillämpning.

Erfarenheten torde ha visat, att man icke kan helt lita till församlingsbornas

förmåga att själva välja det system, som bäst främjar församlingens

intressen. I stort sett torde kunna påstås, att det är i de större bland de

församlingar, där kyrkostämma nu ensam utövar beslutanderätten, som

stämmosystemet fungerar mindre tillfredsställande och icke giver riktiga

uttryck åt församlingsviljan. En utvidgning av fullmäktigsystemets tillämpning

bör därför genomföras genom sänkning av det befolkningstal, vid vars

överskridande församling är skyldig utse fullmäktige. Det stora flertalet

av de hörda myndigheterna har också förordat en sådan sänkning, medan

de myndigheter, som uttalat sig i avstyrkande riktning — jag hänvisar

särskilt till domkapitlets i Växjö utlåtande — understrukit sådana förtjänster

hos stämmosystemet, vilka väga tyngst beträffande små församlingar.

Som grund för en utvidgning av det representativa systemets tillämpningsområde

räcker emellertid ej, att en sådan reform befinnes medföra

fördelar för församlingsvården. Fördelarna måste också vara av den betydelse,

att de — med hänsyn tagen också till församlingsangelägenheternas

antal och vikt — väga tyngre än de kostnader för församlingarna och

den arbetsbelastning för länsstyrelserna, som systemet för med sig. Vidare

måste det vara klart, att jämförliga fördelar icke kunna vinnas på mindre

ingripande eller mindre kostsamt sätt. Kammarkollegiets utredning synes

visa, att dessa förutsättningar för reformen föreligga beträffande de större

bland de församlingar, som nu äro i fråga. I dessa större församlingar få

församlingsangelägenheterna anses vara av den omfattning, att de väl motivera

ifrågavarande reform, även örn skolärendena överflyttats till den borgerliga

kommunen. De olägenheter, som regelmässigt följa med stämmosystemet

i större församlingar, torde icke kunna undanröjas genom att —

såsom föreslagits — kompetensfördelningen mellan stämman, å ena, samt

kyrko- och skolråden, å andra sidan, underkastas en omreglering.

Var gränsen för det representativa systemets obligatoriska tillämpning''

bör dragas, kan synas tveksamt. Av de skäl, konstitutionsutskottet anfört,

och med hänsyn till stämmosystemets större berättigande i kyrkliga än i

borgerliga kommuner, synes det befolkningstal, 700, till vilket motsvarande

gräns för de borgerliga kommunerna knutits, vara alltför lågt. Vad kammarkollegiet

anfört till stöd för sitt, med åsikten hos det övervägande flertalet

av de hörda myndigheterna överensstämmande förslag, att gränsen måtte

dragas vid ett invånarantal av 1,500, förefaller mig övertygande. Jag för
-

Bihang till riksdagens protokoll 19iS. 1 sand. Nr 2^7.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits proposition Nr 2Jfl.

ordar därför, att församling med mer än 1,500 invånare skall vara skyldig

utse kyrkofullmäktige.

Emellertid kan, såsom kyrkofullmäktigsakkunniga uttalat, behovet av

representation med mindre bestämdhet knytas till visst invånarantal när det

gäller församling än när fråga är om borgerlig kommun, och ett onödigt

avskaffande av stämmosystemet i församling, där detta icke fungerat direkt

otillfredsställande, kan befaras framkalla skada genom att avtrubba församlingsbornas

intresse för församlingens angelägenheter. Vidare bör man vid

en jämförelse med 1938 års stadgande örn övergång till det representativa

systemet i mindre borgerliga kommuner icke förbise, att det sålunda föreskrivna

systemskiftet redan tidigare frivilligt genomförts i en omfattning,

som icke motsvaras av den förut omförmälda, frivilliga övergången till kyrkofullmäktigsystem.

Dessa överväganden synas mig leda till slutsatsen, att

församling, som enligt hittills gällande bestämmelser icke behövt införa fullmäktigsystem

— alltså församling, vars invånarantal icke överstiger 5,000

— bör kunna av Kungl. Majit befrias från skyldigheten därtill. Rätten för

Kungl. Majit att medgiva undantag från samma skyldighet beträffande församling,

som helt eller delvis ingår i kyrklig samfällighet, bör samtidigt bestå.

Möjlighet bör naturligtvis fortfarande finnas för församling, vars invånarantal

icke överstiger 1,500, att övergå till representativt system. Att,

såsom föreslagits, för sådan församling föreskriva införande av fullmäktige,

därest skolärendena ankomma på församlingen, kan jag icke finna

av behovet påkallat.

Vad nu sagts beträffande församling gäller i tillämpliga delar även kyrklig

samfällighet och sådant skoldistrikt, som utgör del av församling, enär

för dessa ecklesiastika enheter i avseende å vården örn angelägenheter, som

på dem ankomma, skall gälla vad i församlingslagen stadgas örn församling.

Annorlunda förhåller det sig emellertid med skoldistrikt, som omfattar

två eller flera församlingar eller delar av sådana men icke utgör kyrklig

samfällighet. Rörande förekomsten och de olika typerna av sådana distrikt

samt deras storlek får jag hänvisa till bilaga till konstitutionsutskottets

förutnämnda utlåtande till 1939 års lagtima riksdag. I sådant skoldistrikts

angelägenheter träffas avgörande å gemensam kyrkostämma. Om handhavandet

av förvaltnings- och verkställighetsbestyr för distriktet beslutar stämman

efter gottfinnande.

Kammarkollegiet föreslår nu, att fullmäktige skola finnas för sådant

skoldistrikt, därest dess invånarantal överstiger 1,500. Denna regel har kollegiet

i sitt förslag till ändringar i lagen örn församlingsstyrelse infört genom

att till första paragrafen nämnda lag foga ett tillägg, enligt vilket de

för församling i lagen givna föreskrifterna skola, i avseende å vården örn

folk- och fortsättningsskoleväsendet, gälla även för skoldistrikt av nu ifrågavarande,

sammansatta typ.

Kollegiets förslag innebär, att för sammansatt skoldistrikt — liksom för

skoldistrikt, som utgör del av församling — kommer att finnas särskild

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Marits proposition Nr 2If.7.

kyrkostämma och särskilt skolråd, oavsett om distriktets folkmängd nödvändiggör

fullmäktigsystem för distriktet eller ej. De i ett sammansatt skoldistrikt

ingående församlingarna eller församlingsdelarna komma med

andra ord att enligt förslaget i realiteten vara obligatoriskt förenade till en

kyrklig samfällighet.

Med hänsyn till skolärendenas antal och ekonomiska betydelse synes den

föreslagna ordningen vara välgrundad och att föredraga framför en föreskrift

enbart om fullmäktigsystem för sammansatt skoldistrikt, varför den

av mig tillstyrkes. Det synes emellertid mindre lämpligt att, såsom kollegiet

föreslår, för skolärendens handhavande tillskapa en ny typ av speciella

kyrkliga primärkommuner, omfattande två eller flera församlingar eller

— i några få fall — delar av församlingar, helst som kyrklig samfällighet

kan bildas för samma ändamål. Jag förordar därför, att sammansatt skoldistrikt

förklaras skola obligatoriskt utgöra kyrklig samfällighet. Samtliga

i församlingslagen med avseende å kyrkliga samfälligheter givna bestämmelser

— till exempel rörande val av fullmäktige och beträffande möjligheten

till dispens från fullmäktigsystemet för församling, som helt eller

delvis ingår i samfälligheten — synas lämpliga i fråga om de sammansatta

skoldistrikten.

Den ökning av antalet kyrkliga samfälligheter, som den av mig förordade

bestämmelsen rörande sammansatta skoldistrikt medför, samt sänkningen

av gränsen för fullmäktigsystemets obligatoriska tillämpning kan tänkas i

undantagsfall medföra, att samma församling eller församlingsdel kommer

att ingå i mer än en samfällighet samt att skyldighet uppstår att inom församlingen

eller församlingsdelen samtidigt välja fullmäktige för mer än två

kyrkliga kommuner. Förrättandet av sådana samtidiga val i enlighet med

de nya bestämmelser, som innefattas i lagen den 17 april 1942 (nr 177) örn

ändring i vissa delar av kommunala vallagen, skulle medföra mycket stora

svårigheter och risker för felaktigheter. Med stöd av förut berörda rätt att

medgiva undantag från skyldigheten att utse fullmäktige kan Kungl. Majit

i regel förebygga, att nämnda skyldighet leder till överorganisation. Denna

möjlighet synes mig emellertid böra stå Kungl. Majit till buds, oberoende

av framställning från vederbörande kyrkliga kommun. Jag förordar därför,

att ordet »medgiva» i berörda, i 4 § första stycket församlingsstyrelselagen,

intagna undantagsstadgande utbytes mot uttrycket »förordna om».

Vid framdeles uppkommande frågor örn samfällighetsbildning bör givetvis

risken för överorganisation uppmärksammas och tillskapande av kyrkliga

specialkommuner, som gripa in i varandra, undvikas.

I samband med att de sammansatta skoldistrikten erkännas som självständiga

enheter, synes det påkallat, att ett tillägg till 40 § lagen örn församluigsstyrelse

göres, av innebörd att skolråd icke behöver utses i församling,

där vården örn folk- och fortsättningsskoleväsendet helt överflyttats

på särskilt eller särskilda skoldistrikt. Att sådant undantag från skyldigheten

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.

att utse skolråd gäller, kan icke anses med önskvärd tydlighet framgå av

lagens nuvarande lydelse.

Vad slutligen angår frågan örn införande av obligatoriskt fullmäktigsystem

i flerförsamlingspastorat, har jag av de från kammarkollegiet mot

en sådan representation anförda skälen blivit övertygad, ej blott därom att

tvingande föreskrifter örn pastoratsfullmäktige icke böra givas, utan även

örn att redan befintliga möjligheter till samfällighetsbildning äro tillfyllest

för flerförsamlingspastorat, som önska stärka sin organisation genom införande

av fullmäktige. Jag kan således icke tillstyrka införande av särskilda

bestämmelser örn kyrkofullmäktige för pastorat.

De av mig förordade bestämmelserna om utvidgad tillämpning av obligatoriskt

representativt system för församlingar och därmed i församlingslagen

jämställda ecklesiastika enheter, om sammansatta skoldistrikts

obligatoriska egenskap av kyrkliga samfälligheter samt örn undantag från

skyldigheten att utse skolråd förutsätta endast ändringar i och tillägg till

1, 4 och 40 §§ i nämnda lag.

De nya bestämmelserna torde böra lända till efterrättelse från och med

den 1 januari 1943, men redan under år 1942 måste anstalter träffas för

övergång till den nya ordningen. Enligt övergångsstadgande i förutnämnda

lag om ändring i kommunala vallagen skola allmänna val av kyrkofullmäktige

innevarande år äga rum den 25 oktober. Det har synts mig lämpligt

att till den lag om ändring av församlingsstyrelselagen i nyss berörda delar,

vilken jag förordar till införande, endast foga sådana övergångsbestämmelser,

som ha avseende å samtliga av lagändringen berörda kyrkligt kommunala

enheter. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela de utförligare

föreskrifter, vilka därutöver erfordras beträffande kyrkliga samfälligheter.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag angående ändrad lydelse

av 1, 4 och 40 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 259) orri församlingsstyrelse

samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr

21

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ lagen den 6 juni 1930 om

församlingsstyrelse (nr 259).

1 §•

Varje---annan.

Två---behov.

Där Konungen förordnat, att för vården om folk- och fortsättningsskoleväsendet

församling skall vara delad i skilda skoldistrikt eller att två eller

flera församlingar eller delar därav tillsammans skola utgöra ett skoldistrikt,

gäller om sådant skoldistrikt i avseende å vården om nämnda angelägenhet

vad i denna lag är stadgat örn församling.

Angående---stadgat.

4 §.

I församling med mera än 1,500 invånare skall den församlingen tillkommande

beslutanderätten, med de undantag varom förmäles i 5 §, uppdragas

åt kyrkofullmäktige. Beträffande församling, som har 5,000 invånare

eller därunder eller som helt eller delvis ingår i kyrklig samfällighet, må

Konungen medgiva undantag från vad sålunda stadgas.

Har i församling, där enligt stadgandet i första stycket kyrkofullmäktige

finnas, invånarantalet nedgått till 1,500 eller därunder, skall beslutanderätten

fortfarande utövas av kyrkofullmäktige, därest icke kyrkostämman

annorlunda besluter.

Församling med 1,500 invånare eller därunder äger at kyrkofullmäktige

uppdraga beslutanderätt, som avses i första stycket. Förslag örn upphävande

av sådant beslut må icke väckas förrän fyra kalenderår förflutit

sedan kyrkofullmäktige trädde i verksamhet och skall, örn det godkännes,

tillämpas från utgången av det kalenderår, varunder godkännandet vunnit

laga kraft.

Beslut---domkapitlet.

Bihang till riksdagens protokoll 191(2. 1 sami. Nr 2/(7.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1, 4 och 40 §§ lagen den 6 junti a1 i texten