Sök i Ratio Lex

Angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark

1942-04-24 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:248, Angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

1

Nr 248.

Kungl. Majda proposition till riksdagen angående hjälpåtgärder

åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark; given Stockholms

slott den 24 april 1942.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24

april 1942.

Närvarande:

Statsministern HANSSON, ministern för utrikes ärendena GUNTHER, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

Genom beslut den 25 augusti 1939 uppdrog Kungl. Maj:t åt egnahemsstyrelsen

att i samråd med domänstyrelsen verkställa utredning och avgiva

förslag rörande kolonisationsverksamheten i Norrland och Dalarna

samt upplåtelse av skogstorp, odlingslägenheter, kronotorp och andra lägenheter

i de sex nordligaste länell. Med skrivelse den 16 februari 1942

har egnahemsstyrelsen avlämnat förslag och utredning i ämnet, över

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 248.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

förslaget ha yttranden infordrats från ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Beredningen av förslaget, vilket innefattar nya bestämmelser

rörande upplåtelse av lägenheter a vissa kronoparker, torde icke kunna

bliva slutförd under sådan tid att proposition i ämnet kan föreläggas innevarande

års riksdag.

Genom beslut av 1938 års riksdag (prop. nr 221; r.skr. nr 248) ha provisoriska

bestämmelser meddelats angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare

å kronomark. Dessa åtgärder avse dels innehavare av

skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste länen,

dels innehavare av kolonat i Norrland och Dalarna, dels ock innehavare

av nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde. Giltighetstiden för

dessa bestämmelser upphör emellertid i och med utgången av arrendeåret

1942/43. Med hänsyn till att, som ovan nämnts, nya bestämmelser

angående upplåtande av lägenheter å kronomark icke synas kunna bliva

beslutade av statsmakterna under innevarande års riksdag, torde jag nu

få underställa Kungl. Maj:t fråga örn förlängning av förut berörda provisoriska

bestämmelser.

Innan jag närmare ingår härpå, torde jag få lämna en redogörelse för

gällande bestämmelser rörande ifrågavarande upplåtelser.

Skogstorp och odlingslägenheter samt kronotorp ha det gemensamt, att

de äro av domänstyrelsen å kronomark i de nordligaste länen under nyttjanderätt

upplåtna lägenheter, varå i främsta rummet skogsarbetare bereus

tillfälle att å obruten mark genom nyodling och nybyggnad skapa

sig en bostad med ett mindre jordbruk till stöd.

Verksamheten beträffande samtliga dessa upplåtelser omhänderhaves av

domänverket.

Skogstorpen äro de äldsta upplåtelserna. Bestämmelser rörande dessa

lägenheter ha meddelats dels i brev till domänstyrelsen den 29 maj 1891

(Sv. förf.-sami. nr 29), dels genom kungörelsen den 27 maj 1904 (nr 21

sid. 4). Lägenheterna upplätos från kronomarker i Västerbottens och

Norrbottens län på viss tid ej överstigande 20 år, under vilken tid innehavarna

voro befriade från erläggande av avgift (frihetsår). Såsom hjälp

till åbyggnadernas uppförande ägde skogstorparen uppbära, utom erforderligt

byggnadsvirke fritt å rot, ett statsbidrag om 500 kronor. Häremot

skulle innehavaren uppföra manbyggnad och uthusbyggnad inom fem år

samt i angivna perioder lia verkställt viss uppodling. Efter frihetsårens

slut skulle årlig avgäld erläggas.

Bestämmelserna örn upplåtelse av skogstorp ersattes genom kungörelsen

den 18 juni 1909 (nr 69), ändrad genom kungörelserna nr 253/1913

och 334/1914, av bestämmelser om upplåtelse av odlingslägenheter från

kronoparker och kronoöverloppsmarker i de nordligaste länen. Odlingslägenheterna

upplätos på 50 år med 15 frihetsår. Såsom sa kallad odlings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

3

hjälp ägde innehavaren uppbära, förutom fritt virke a rot, 750 kronor,

varav 500 kronor utbetalades, då byggnaderna fullbordats, och 250 kronor,

då en hektar åker uppodlats. Efter frihetsårens slut skulle årlig avgift

erläggas.

Sagda förmån av 250 kronor såsom bidrag för odling tillerkändes sedermera

genom kungörelsen den 17 oktober 1913 (nr 253) jämväl de innehavare

av skogstorp, som jämlikt 1909 års kungörelse erhållit förnyad

upplåtelse av torpet på 50 år.

Innehavarna av odlingslägenheterna samt de på 50 år upplåtna skogstorpen

erhöllo sedermera genom kungörelser den 20 juni 1918 (nr 448)

och den 4 juni 1920 (nr 260) rätt till särskilda tilläggsbidrag. Bestämmelserna

örn dessa äro i huvudsak följande. Tilläggsbidrag utgår med 1/s av

lägenhetsinnehavarens kostnad för byggnadsarbeten, som utförts under

tiden 1 januari 1915—1 juli 1918, dock högst med 500 kronor, och för

arbeten, som utförts efter sistnämnda dag, med halva kostnadsbeloppet.

Det sammanlagda tilläggsbidraget får dock icke överstiga 1,250 kronor.

Detta tilläggsbidrag torde lia tillkommit med hänsyn främst till dåvarande

kristids abnormt stegrade byggnadskostnader och därav för lägenhetsinnehavama

föranledda ökade svårigheter, som av dem icke kunde övervinnas

utan ytterligare bistånd från statens sida.

Genom kungörelse den 14 juni 1929 (nr 170) ersattes den upplåtelseform

av kronolägenheter som avsåg odlingslägenheter av en ny. Enligt nämnda

kungörelse upplåtna lägenheter benämnas kronotorp. Dessa upplåtas på 50

år med 15 frihetsår. Första upplåtelsen enligt denna kungörelse skedde 1931.

Genom 1929 års kungörelse örn kronotorp erhöllo jämväl innehavarna av

skogstorp och odlingslägenheter förbättringar i villkoren, dock under förutsättning

att torpen och lägenheterna i befintligt skick eller efter företagen

utvidgning befunnits lämpliga för jordbruksändamål. Dylika lägenheter

kunna sålunda tilldelas ökning i odlingsmarken intill högst 15 hektar och

ett odlingsbidrag utan återbetalningsskvldighet utöver förut erhållna 250

kronor å ett belopp intill 500 kronor för odling, som påbörjats efter den 1

juli 1929. Vidare kan, om lägenhetens åbyggnader äro i väsentlig grad bristfälliga,

till byggnadernas iståndsättande eller till uppförande av nya byggnader

erhållas byggnadsbidrag intill så stort belopp, att detsamma jämte det

bidrag, som enligt äldre bestämmelser utlämnats till byggnadsarbete, uppgår

till 2,000 kronor eller i undantagsfall 3,000 kronor.

Genom 1929 års kungörelse bereddes vidare innehavarna av skogstorp

och odlingslägenheter under förutsättning att lägenheterna voro lämpliga

för jordbruk möjlighet att med äganderätt inlösa sina lägenheter.

Slutligen må anmärkas, att enligt brevet den 29 maj 1891 samt kungörelserna

den 27 maj 1904 och den 18 juni 1909 innehavarna av ifrågavarande

lägenheter tillförsäkrades frihet från skatter och onera under de s. k.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 248.

frihetsåren. Efter utgången av sagda år äro emellertid genom 1932 års

riksdags medgivande (Kungl. Maj:ts brev till domänstyrelsen den 18 mars

1932) innehavare av nyttjanderätt till skogstorp och odlingslägenheter befriade

från skyldighet att ansvara för annan från och med år 1931 å fastigheten

belöpande skatt och allmän tunga än vägunderhåll in natura och

vägskatt.

Jämlikt förut åberopade författningar skall efter utgången av de 15 frihetsåren

för odlingslägenheter och sådana skogstorp, där innehavaren erhållit

torpet på arrende under 50 år, arrendeavgift utgå med 3.6 procent

på summan av odlingshjälpen och markvärdet vid tiden för upplåtelsen av

lägenheten ouppodlad och obebyggd. På så sätt bestämd arrendeavgift

uppgår i regel till omkring 30 kronor. För de lägenheter, till vilka enligt 1918

och 1920 års kungörelser utgått tilläggsbidrag, som kan vara högst 1,250 kronor,

skall arrendeavgiften höjas med 3.6 procent å åtnjutet tilläggsbidrag,

vilken höjning enligt sagda kungörelsers ursprungliga lydelse skulle utgå

från och med frihetsårens slut. För lägenheter med högsta tilläggsbidrag

torde arrendeavgiften uppgå till omkring 75 kronor. Vidare kan lägenhetsinnehavare

ha erhållit byggnadsbidrag enligt 1929 års kungörelse, för

vilket höjning i den årliga arrendeavgiften skall utgå med 3.6 procent

av uppburet dylikt bidrag. Sistberörda avgiftsförhöjning torde alltså utgå

omedelbart efter frihetsårens slut. Hela arrendeavgiften torde då bliva

omkring 84 kronor, i undantagsfall — om byggnadsbidrag skulle ha utlämnats

till maximum eller 3,000 kronor —- omkring 120 kronor. Det

torde emellertid vara en relativt liten del — hittills utlämnat belopp stannar

enligt uppgift vid 95,000 kronor — av innehavarna av skogstorp och

odlingslägenheter, som åtnjutit byggnadsbidrag enligt 1929 års kungörelse.

Genom tillkomsten 1933 av bostadsförbättringsbidrag torde nyssnämnda

byggnadsbidrag alltmer kommit ur användning.

I anledning av proposition (nr 120) till 1932 års riksdag och riksdagens

därav föranledda beslut (r. skr. 1932:331) erhöllo innehavarna av skogstorp

och odlingslägenheter vissa lättnader i arrendeavgifterna. Kungörelse

härom utfärdades den 17 juni 1932 (nr 294). Innebörden av denna

lättnad var följande. Lägenhetsinnehavarna befriades under fem år från

erläggande av den del av arrendeavgiften, som beräknats efter 3.6 procent

på sådant tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor, som avsåges i kungörelserna

448/1918 och 260/1920. Befrielsen skulle begynna för de lägenhetsinnehavare,

som redan börjat erlägga arrende, från och med arrendeåret

1932/33 samt för övriga från och med det år, arrendeskyldighet enligt

kontrakten inträdde. För de förra gällde befrielsen alltså t. o. m. arrendeåret

1936/37. Dessutom medgavs för sådana lägenhetsinnehavare, som

resterade helt eller delvis med arrendeavgift för arrendeåret 1931/32, anstånd

med inbetalning av det resterande beloppet, i den mån det ej över
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 5

stege 3.6 procent av uppburet tilläggsbidrag, längst intill utgången av arrendeåret

1936/37.

Såsom förut berörts medgavs vid 1938 års riksdag ytterligare lättnader.

Kungörelsen härom utfärdades den 17 juni 1938 (nr 301). Dessa bestämmelser

innebära fortsatt befrielse under fem år från den förhöjning i

arrendeavgiften, som hänför sig till de uppburna tilläggsbidragen.

Jag torde härefter få lämna en kortfattad redogörelse för tillkomsten

av och bestämmelserna rörande kolonaten å kronoparker i Norrland och

Dalarna.

Vid 1918 års riksdag beslöts anordnande av kolonisationsförsök å vissa

kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län. Två typer av kolonat

skulle upplåtas, en större med omkring 15 hektar odlingsmark och en

mindre med omkring 5 hektar. Kolonaten skulle upplåtas på arrende för

en tid av femton år med rätt för kolonisten att efter tio år när viss odling

verkställts mot köpeskilling förvärva kolonatet med äganderätt. Kolonist

skulle före upplåtelsetidens utgång lia odlat å de mindre kolonaten 3

hektar och å de större 5 hektar. Kolonist å större kolonat erhöll i odlingshjälp

500 kronor. En del kolonat bebyggdes genom statens försorg (statsbyggen).

Å övriga kolonat skulle kolonisten själv utföra byggnadsarbetena

(självbyggen). Självbyggande kolonist fick av statsmedel byggnadshjälp

med 3/i av kostnaden, dock högst 4,500 kronor. Under de fem första åren

(frihetsår) skulle ingen lega utgå. Därefter skulle i årlig lega erläggas 3.6

procent å markvärdet samt för byggnaderna 180 kronor vid statsbyggen

och vid självbyggen 3.6 procent å den kontanta byggnadshjälpen.

Vid var och en av riksdagarna 1919—1924 beslöts anordnande av ytterligare

kolonisationsförsök å kronoparker i samtliga norrländska län och

Kopparbergs län.

Sedan vid 1925 års riksdag på grundval av den vunna erfarenheten viss

omläggning av kolonisationsverksamheten blivit beslutad, fann Kungl.

Maj:t den 26 juni 1925 gott dels utfärda kungörelse (nr 291) angående allmänna

grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och

Dalarna, avseende i främsta rummet reglering av framtida upplåtelser av

kolonat, dels ock godkänna vissa tilläggsbestämmelser att gälla för äldre

kolonat, beträffande vilka med hänsyn till föreliggande kontrakt oinskränkt

övergång till förenämnda allmänna grunder icke kunde ske.

Några nya kolonisationsföretag enligt 1925 års kungörelse lia icke igångsatts,

även örn ytterligare upplåtelser efter 1924 inom de äldre företagen

skett enligt villkoren i 1925 års kungörelse. Beträffande odlingsskyldigheten

innehåller 1925 års kungörelse, sorn icke skiljer på större och

mindre kolonat, den bestämmelsen att före upplåtelsetidens slut minst 3

hektar skola lia uppodlats. —- Kronan ansvarar enligt 1925 års kungörelse

för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å kolonat under den tid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

kolonist innehar detta med nyttjanderätt, dock under högst 15 år från den

första upplåtelsen.

Berörda tilläggsbestämmelser i avseende å de äldre kolonaten gällde, i

vad nu kan vara av intresse, huvudsakligast följande. Ytterligare tilldelning

intill 17 hektar av odlingsmark kunde erhållas. Uppskov med de

kontrakterade byggnads- och odlingsskyldigheterna kunde beviljas. Även de

mindre kolonaten kunde få odlingsbidrag. Legan för kolonaten kunde

från och med det sjätte till och med det åttonde året efter tillträdet nedsättas

till hälften av det i kontraktet angivna beloppet. På kolonatet belöpande

skatt och annan allmän tunga skulle under den tid kolonatet innehades

med nyttjanderätt betalas av staten, dock under högst 15 år

från den första upplåtelsen. Inlösen med äganderätt kunde ske så snart

innehavarens kontraktsenligt åliggande odlings- och byggnadsskyldighet

fullgjorts.

I överensstämmelse med beslut vid 1929 års riksdag fastställde Kungl.

Maj:t i brev den 27 juni 1929 ändringar i för försökskolonaten gällande

bestämmelser, innebärande ytterligare förbättringar i villkoren. Friheten

från lega eller frihetsåren utökades från fem till tio år. Ytterligare odlingsbidrag

av 250 kronor kunde tillerkännas kolonist. Det för beräknande

av lega och köpeskilling för kolonat åsätta värdet å byggnader nedsattes

för såväl statsbyggda som självbvggda kolonat till 3,500 kronor, med rätt

för vederbörande myndighet att, där särskilda skäl därtill föranledde, medgiva

ytterligare nedsättning till lägst 3.000 kronor samt, efter särskilt tillstånd

av Kungl. Majit i fråga om Norrbottens och Västerbottens län,

jämväl därunder till lägst 2,000 kronor.

Slutligen föreskrev Kungl. Majit i överensstämmelse med ett av 1932

års riksdag fattat beslut i brev till statens egnahemsstyrelse den 17 juni

1932 ytterligare lindringar i upplåtelsevillkoren för kolonat. Dessa lindringar

avsågo i huvudsak följande. Den tid, under vilken kolonist vore

befriad från erläggandet av lega, frihetsåren, utsträcktes än en gång eller

från 10 till 15 år. Såsom villkor härför skulle dock gälla, att kolonisten

fullgjorde sina kontraktsenliga skyldigheter. Det markvärde, som skulle

ligga till grund för köpeskillings beräknande, nedsattes. Riksdagen medgav

därjämte, att Kungl. Majit finge, efter prövning av i vart fall föreliggande

omständigheter, bemyndiga vederbörande myndighet att avskriva

sådant statens fordringsbelopp hos innehavare eller förutvarande innehavare

av kolonat, utlagt före den 1 juli 1925, som ansåges icke kunna

utfås eller som befunnes icke skäligen böra belasta kolonatet.

Såsom förut angivits omfattade första upplåtelsetiden för kolonat 15 år.

Avsikten var påtagligen, att lägenheterna vid denna tid skulle ha nått den

avsedda bärkraften. Man torde ha utgått från att kolonaten då i allmänhet

skulle vara inlösta. Emellertid torde det enligt vad som upplysts vara blott

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

7

ett fåtal, beträffande vilka detta blivit fallet. Enligt 1925 års kungörelse

äger kolonist, som ej inlöst kolonatet, därest villkoren för inlösen av kolonatet

uppfyllts, erhålla kolonatet till sig upplåtet under nyttjanderätt för

ytterligare 15 år och under oförändrade villkor, dock att därvid icke skall

tillämpas vad i kungörelsen sägs örn legofrihet, odlingsskyldighet, rätt till

bete och ansvar för skatt och allmän tunga.

Enligt beslut av 1938 års riksdag skall kolonisten berättigas att vid utgången

av första upplåtelsetiden, därest han ej inlöst kolonatet men är

berättigad till förnyad upplåtelse, erhålla kolonatet till sig upplåtet under

nyttjanderätt för ytterligare fem år under oförändrade villkor, dock att

kolonisten därvid dels ålägges skyldighet att ansvara för å fastigheten belöpande

vägunderhåll in natura och vägskatt, dels ock berättigas att erhålla

det virke, som efter vederbörlig besiktning befinnes erforderligt för

kolonatets husbehov. Skulle rätt till ny upplåtelse ej föreligga — exempelvis

på grund av ej fullgjord odlingsskyldighet — må likväl nyttjanderätt,

som nu angivits, medgivas, om kolonisten prövas alltjämt uppfylla

de personliga förutsättningarna för att bliva antagen till kolonist.

Kolonist, som före utgången av de legofria åren under första upplåtelsetiden

övertager kolonatet med äganderätt, befrias från att erlägga amortering

och ränta under tillhopa 20 år.

Kolonisationsverksamheten å Altråsks kolonisationsområde har tillkommit

enligt beslut vid 1909 års riksdag. Den avser anordnande av nybyggeslägenheter

å ett från Alträsks och Svanå kronoparker samt Selets f. d.

stockfångskog avskilt område, beläget vid Brännbergs järnvägsstation ej

fullt tre mil från Boden i Norrbottens län. Den för verksamheten gällande

planen avser 48 lägenheter. Verksamheten står under ledning av

en särskild nämnd, Alträsks nybyggesnämnd, som tillerkänts rätt att i

vidsträckt omfattning handla efter omständigheterna (reglemente fastställt

den 21 juni 1912 med ändringar den 17 augusti 1928, den 14 juni 1929

och den 22 augusti 1930). Viss tillsyn över verksamheten utövas av

egnahemsstyrelsen. De för upplåtelserna, i den mån de skett före den

1 juli 1929, fastställda villkoren sammanfalla i många hänseenden med

motsvarande stadganden rörande odlingslägenheter å kronoparker i de sex

nordligaste länen. Upplåtelserna ske emellertid med äganderätt, dock med

en försökstid på 15 år, varunder nybyggaren innehar lägenheten under

nyttjanderätt samt är befriad från utskylder och onera för nybygget men

har byggnads- och odlingsskyldighet.

Köpeskillingen bestämdes före 1932 så ali den motsvarade dels det kapitalvärde,

vartill nybygget vid upplåtelsen av nämnden uppskattats, vilket

värde ej finge sättas högre än 50 kronor för hektar av lägenhetens areal,

impedimentcr oberäknade, dels ock uppburen odlingshjälp jämte tilläggs
-

bidrag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

I 1932 års proposition (nr 120) anförde föredragande departementschefen

vidkommande nybyggesupplåtelserna i Alträsk bland annat, att de

härom gällande bestämmelserna vöre i avseende å nybyggesupplåtelser

töre den 1 juli 1929 i allt väsentligt likartade med vad som gällt och

gällde beträffande odlingslägenheter å kronomark. Med hänsyn härtill och

under hänvisning till vad departementschefen tidigare anfört om lindrade

villkor för odlingslägenheter och kronotorp förordade departementschefen,

att de av honom tillstyrkta ändringarna i upplåtelsevillkoren för odlingslägenheter

måtte i tillämpliga delar vinna giltighet beträffande sådana

nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde, vilka upplåtits före

den 1 juli 1929.

I enlighet nied riksdagsbeslut i anledning av förut berörda proposition

föreskrev Kungl. Maj:t i brevet den 17 juni 1932 till egnahemsstyrelsen,

att vad i kungörelserna den 17 juni 1932 (nr 294 och nr 295) stadgats i

fråga om upplåtelsevillkoren för odlingslägenheter å kronomark i de sex

nordligaste länen skulle i tillämpliga delar vinna giltighet med avseende å

sådana nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde, vilka upplåtits

före den 1 juli 1929.

För upplåtelser, vilka äga rum från och med den 1 juli 1929, gälla särskilda

i Kungl. Maj:ts brev den 14 juni 1929 meddelade bestämmelser.

Dessa ansluta sig till 1929 års grunder för upplåtelse av kronotorp.

1938 års riksdagsbeslut innebär, att de bestämmelser, som meddelades

beträffande odlingslägenheter, i tillämpliga delar skulle gälla även nybyggnadslägenheter

å Alträsks kolonisationsområde.

Vid 1938 års riksdag fattades, som av den lämnade redogörelsen

framgår, beslut angående vissa stödåtgärder för innehavare av skogstorp

och odlingslägenheter i Västerbottens och Norrbottens län samt

kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna ävensom nybyggeslägenheterna

å Alträsks kolonisationsområde. Åtgärderna avsågo i huvudsak

i fråga om skogstorpen och odlingslägenheterna att innehavarna

av dessa lägenheter skulle erhålla befrielse under ytterligare fem år från

den förhöjning i arrendeavgifterna, som hänförde sig till de uppburna

tilläggsbidragen, och beträffande kolonaten, att innehavarna av dessa

skulle erhålla en förlängning av frihetsåren från 15 till 20 år. Dessa bestämmelser

skulle i tillämpliga delar även gälla nybyggeslägenheterna å

Alträsks kolonisationsområde. Såsom jag förut anfört, föreligger för närvarande

ett förslag från egnahemsstyrelsen rörande omläggning av ifrågavarande

verksamhet. I avbidan på att denna fråga slutligen kan prövas,

synes lämpligt att bibehålla nu gällande bestämmelser oförändrade. De

skäl, som anfördes i propositionen nr 221 till 1938 års riksdag för de då

föreslagna åtgärderna, torde alltjämt äga giltighet. På grund härav förordar

jag en förlängning av giltighetstiden för de senast beslutade stöd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

9

åtgärderna. Förlängningen torde, med hänsyn till att förslag till ändrade

bestämmelser rörande kolonisationsverksamheten föreligger, icke böra utsträckas

längre än ett år.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det

föregående tillstyrkt, ändringar må vidtagas i upplåtelsevillkoren

beträffande

a) skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de

sex nordligaste länen,

b) kolonat å kronoparken i Norrland och Dalarna samt

c) nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde i

Norrbottens län.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

Bihang till riksdagens protokoll 1D42

1 sami. Nr 248.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:386 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag örn ändring i lagen den 28 maj 1886 s. 8 i texten
  2. JoU 1942:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark. s. 1 i texten