Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av domsagoförvaltningen m. m

1942-05-08 · 101 sidor, varav 100 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 100 av 101 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:252, Angående omorganisation av domsagoförvaltningen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

1

Nr 252.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av domsagoförvaltningen m. m.; given Stockholms

slott den 8 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

Vid behandling i årets statsverksproposition av frågan om anslag till häradsrätterna

(andra huvudtiteln punkt 10) erinrade jag örn det säregna och

mycket föråldrade system efter vilket häradshövdingarna alltjämt avlönas

samt om det av 1937 års domsagoutredning den 22 september 1939 avlämnade

betänkandet med förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 252.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

och lönereglering för domsagopersonalen. Efter att ha antytt grunderna för

domsagoutredningens förslag anförde jag, att detta efter vederbörliga remisser

vore föremål för överväganden inom justitie- och finansdepartementen samt

att det vore min förhoppning, att dessa överväganden skulle leda till att förslag

rörande lönereglering för häradshövdingarna jämte övrig domsagopersonal

skulle kunna underställas detta års riksdag. Det vore emellertid tydligt,

att en eventuell beslutad lönereglering, med hänsyn till de betydande och

delvis svårlösta omorganisationsfrågor som vore förknippade med densamma,

krävde så lång ytterligare förberedelsetid, alt densamma icke kunde sättas i

kraft före den 1 juli 1943.

Sedan frågan numera varit föremål för ytterligare prövning inom justitiedepartementet,

får jag anmäla förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen

och lönereglering för häradshövdingarna m. m., avsett att träda i tilllämpning

den 1 juli 1943.

Domsagoutreclmngen.

Efter nådigt bemyndigande den 18 juni 1937 tillkallade jag generaldirektören

E. R. Stridsberg, tillika ordförande, samt nuvarande statsråden G. H.

Andersson och J. F. Domö, häradshövdingen B. R. Zetterstrand ävensom

ledamöterna av riksdagen lantbrukaren P. J. Gustafsson i Benestad och riksgäldsfullmäktigen

E. G. E. Eriksson för att inom justitiedepartementet verkställa

utredning angående frågorna örn lönereglering för häradshövdingarna

på grundval av sportlernas avskaffande och om de rättsbildade och de icke

rättsbildade domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden samt

om behovet av dylika biträden i de olika domsagorna.

Vid tillkallandet av de sakkunniga anförde jag bl. a., att avlöningssystemet

för häradshövdingarna vore ur allmän löneteknisk synpunkt föråldrat och

småningom kommit att verka ojämnt. Så länge i samband med det nuvarande

sportelsystemet det ekonomiska ansvaret för domsagornas förvaltning

principiellt läge på häradshövdingarna, försvårades ock ett tillfredsställande

ordnande av såväl de rättsbildade som de icke rättsbildade biträdenas anställnings-

och avlöningsförhållanden. För upptagande av frågan om en revision

av avlöningssystemet talade jämväl det skälet, att den åtminstone i

princip syntes böra hava vunnit sin lösning innan den nya rättegångsordningen

infördes. En lönereglering för häradshövdingarna borde tydligen innefatta

en övergång till ett lönesystem utan sportler. En följd härav bleve, att

domsagoförvaltningen måste helt förstatligas, i den mån det icke tillkomme

de tingshusbyggnadsskyldiga att sörja för densamma. Beträffande löneställningen

för häradshövdingarna framhöll jag, att den omständigheten, att häradshövdingarnas

verksamhet uppenbarligen vore av stor betydelse för rättsvården

och att det därför vore av vikt att för häradshövdingtjänsterna förvärva

skickliga domare, borde beaktas vid avvägningen av häradshövdingarnas

löner i förhållande till lönerna inom domstolsväsendet i övrigt och inom

förvaltningen. Jag yttrade vidare, att med hänsyn till domsagornas växlande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

3

storlek och häradshövdingarnas på grund därav skiftande arbetsbörda och

ansvar löneförmånerna icke torde kunna bestämmas lika för alla häradshövdingar

utan en viss differentiering få ske av löneförmånerna i de olika

domsagorna. Slutligen framhöll jag, att även frågorna örn de rättsbildade

och icke rättsbildade domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden

samt om det antal befattningshavare av olika slag, som vore erforderligt å

de olika domsagokanslierna, borde göras till föremål för ifrågavarande utredning.

Sedan de sakkunniga, som antogo benämningen 1937 års domsagoutredning,

avlämnat sitt betänkande (stat. off. utredn. 1939: 29), ha yttranden

däröver efter remiss avgivits av nedre justitierevisionen, hovrätterna, statskontoret,

allmänna lönenämnden, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, örebro, Västernorrlands och Norrbottens

län, ett stort antal häradshövdingar, föreningen Sveriges häradshövdingar,

föreningarna för yngre jurister i Svea och Göta hovrätter samt Sveriges

advokatsamfund.

Innan jag redogör för den sålunda förebragta utredningen, torde jag få

lämna en översikt över häradshövdingarnas avlöningsförhållanden enligt gällande

ordning, tidigare reformförslag, domsagornas nuvarande personalorganisation

m. m.

Häradshövdingarnas avlöningsförhållanden enligt gällande

ordning.

Häradshövdingarnas nuvarande avlöningssystem grundar sig på en år

1874 genomförd lönereglering. Dessförinnan åtnjöto häradshövdingarna icke

någon egentlig lön, utan deras inkomster bestodo huvudsakligen av sportler

i form av expeditionslösen. De anställde själva erforderliga biträden, såväl

rättsbildade som icke rättsbildade, och hade att bestrida förvaltningskostnaderna

i domsagan, däri inbegripet biträdenas avlöning.

Enligt den år 1874 beslutade löneregleringen skulle sportlerna i princip

bibehållas endast i den utsträckning att de motsvarade förvaltningskostnaderna,

vilka fortfarande skulle bäras av häradshövdingarna. Den egentliga

avlöningen bestämdes att utgå direkt av statsmedel. Den delades i lön, som

sattes lika för alla häradshövdingar till 4,500 kronor, samt tjänstgöringspenningar,

som för de olika domsagorna skulle utgå med växlande belopp, efter

vissa beräkningsgrunder bestämda med hänsyn till arbetsbördan, dock högst

3,500 kronor och i allmänhet lägst 1,000 kronor. För de domsagor, där sportelinkomsten

antogs komma att med något avsevärt belopp överstiga förvaltningskostnaderna,

nedsattes emellertid tjänstgöringspenningarna i förhållande

härtill, varigenom de i vissa domsagor kommo att understiga 1,000 kronor.

Å andra sidan skulle för en del domsagor, där sportlerna ansågos komma

att understiga förvaltningskostnaderna, av statsmedel utgå särskilda förvaltningskostnadsbidrag

till belopp motsvarande den beräknade skillnaden.

Slutligen må framhållas, att vid 1874 års lönereglering häradshövdingarnas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

inkomst i form av provision å av dem försålda stämplar icke berördes; denna

försäljning utgjorde nämligen vid denna tidpunkt — ändring härutinnan

skedde först år 1928 — ett av häradshövdingarna frivilligt åtaget bestyr, och

ersättningen härför ansågs icke böra inbegripas bland inkomsterna från ämbetet.

Med 1874 års lönereglering avsågs att åstadkomma större likformighet beträffande

häradshövdingarnas behållna avlöningsförmåner. Dessa förmåner

beräknades, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, komma att efter

arbetsbördan växla mellan 8,000 och 5,500 kronor, i huvudsak utgående av

statsmedel. Emellertid utvecklades förhållandena snart i sådan riktning, att

häradshövdingarnas sportelinkomster i de flesta fall kommo att betydligt

överstiga förvaltningskostnaderna. Sportlerna hava således till väsentlig del

kommit att ingå i häradshövdingarnas behållna avlöningsförmåner. Häri har

man att se den huvudsakliga förklaringen till att 1874 års lönereglering hittills

kunnat formellt kvarstå orubbad.

Under den kristid, som åtföljde det förra världskriget, kompletterades 1874

års lönesystem i olika hänseenden genom åtgärder, som från början i regel

hade provisorisk karaktär. På grund av prisstegringen under kristiden inträdde

för häradshövdingarna en svår ekonomisk situation. Utgifterna för domsagornas

förvaltning stegrades avsevärt utan motsvarande ökning av inkomsterna.

Åren 1918 och 1919 vidtogos emellertid vissa höjningar av expeditionslösen,

varmed förnämligast torde hava avsetts att bereda häradshövdingarna

kompensation för nämnda utgiftsökning. I syfte att bereda ökade löneförmåner

åt häradshövdingarna i de ekonomiskt mindre givande domsagorna genomfördes

vidare år 1920 en s. k. partiell löneförbättring. Dyrtidstillägg utgick

till häradshövdingarna från och med år 1917 efter särskilda grunder.

Numera tillkommer jämväl kristillägg.

Under kristiden aktualiserades på grund av svårigheten att då anskaffa

erforderlig rättsbildad personal till domsagorna den redan tidigare uppmärksammade

frågan om inrättande av statsavlönade befattningar för sådan personal.

Det första steget härtill togs genom 1918 års domsagostadga, den

första i sitt slag och sedermera avlöst av nya sådana. Genom dessa stadgor

har personalorganisationen successivt utvidgats och arbetsfördelningen reglerats.

Sålunda har möjlighet skapats att i domsagorna tillsätta rättsbildade

biträden av olika slag —- förste och andre notarier, sekreterare och biträdande

domare — vilkas avlöning beträffande förste notarie helt och beträffande

övriga biträden i huvudsak utgår av statsmedel. Den icke rättsbildade personalen

i domsagorna anställes och avlönas däremot fortfarande av häradshövdingarna

själva. I samband med att de förut nämnda provisoriska lösenförhöjningar,

som åren 1918 och 1919 vidtogos, år 1927 definitivt fastställdes

och infördes i expeditionslösenförordningen, föreskrevs emellertid genom

särskild kungörelse (S. F. S. 1927: 179), att häradshövding som villkor

för att uppbära den förhöjda lösenavgiften skulle underkasta sig vissa bestämmelser

i fråga örn de icke rättsbildade biträdenas avlönande, varigenom

dessa, bland annat, tillförsäkrades viss minimilön.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

5

Vad beträffar de i häradshövdingarnas avlöningsförmåner ingående särskilda

posterna, utgör den egentliga lönen alltjämt 4,500 kronor. Med avseende

å tjånstgöringspenningarna och förvaltningskostnadsbidragen ha de

år 1874 för de särskilda domsagorna i sådant hänseende fastställda beloppen

ändrats endast i samband med omregleringar av domsagor. Beloppen, som

enligt vad förut sagts ursprungligen beräknats med hänsyn till arbetsbördan

och förvaltningsutgifterna i domsagorna, motsvara numera icke ens tillnärmelsevis

domsagornas inbördes förhållanden i nämnda hänseenden. Det

högsta belopp, med vilket tjänstgöringspenningar nu utgår i någon domsaga,

är 3,400 kronor, det lägsta 200 kronor. I övrigt växla beloppen mellan 3,000

och 600 kronor; i medeltal utgår något över 1,500 kronor för domsaga. Förvaltningskostnadsbidrag

förekomma beträffande 22 domsagor och utgå med

belopp växlande mellan 1,000 och 100 kronor; endast i 4 domsagor är beloppet

högre än 500 kronor.

Den största inkomstposten för häradshövdingarna utgöra i allmänhet sportlerna,

bestående av lösen för utfärdade expeditioner. Huvudparten av dessa

inkomster härflyter från lösen för expeditioner i inskrivningsärenden. I det

stora flertalet domsagor eller 93 stycken uppgick den årliga medelinkomsten

av sportlerna under 5-årsperioden 1937—1941 till belopp mellan 22,000 och

10,000 kronor. I 7 domsagor överstego de årliga sportlerna förstnämnda belopp

och utgjorde i en domsaga 71,315, i en 55,070, i en 35,301, i en 35,075,

i en 27,397, i en 24,182 och i en 22,741 kronor. Å andra sidan understego de

årliga sportlerna i 16 domsagor 10,000 kronor och utgjorde lägst 6,503 kronor.

De sammanlagda sportelinkomsterna i rikets samtliga domsagor uppgingo

under perioden till 1,771,132 kronor i årligt medeltal eller i genomsnitt

15,268 kronor per domsaga. I detta sammanhang må emellertid erinras att

enligt bestämmelser som meddelades i samband med utnämning år 1940 av

ny häradshövding i Södra Roslags domsaga, vilken domsaga har de största

sportelinkomsterna i riket, viss del av sportelöverskottet i denna domsaga

numera inlevereras till statsverket (jfr prop. 150/1940 L. sid. 16 f; 22).

Genom 1934 års lagstiftning om inteckningsförnyelsemas avskaffande förlorade

häradshövdingarna den ganska betydande och regelmässigt återkommande

sportelinkomsten av dessa ärenden. De tillerkändes emellertid i stället

ersättning för förlorad inteckningslösen av statsverket. Dylik ersättning

skulle, enligt vad som uttalades vid frågans riksdagsbehandling, utgå från

den nya lagstiftningens ikraftträdande så länge den nuvarande löneregleringen

vore gällande, men sedan någon tid — förslagsvis fem år — förflutit,

skulle till övervägande upptagas frågan huruvida jämkning i de först fastställda

ersättningsbeloppen kunde finnas påkallad. En sådan allmän omprövning

av beloppen ägde rum vid 1940 års lagtima riksdag, då en rduktion genomfördes

beträffande de högre ersättningarna (prop. 150/1940 L. sid. 6 ff;

17 f). Dessutom lia ersättningar, varom nu är fråga, i några fall indragits eller

reducerats i samband med utnämning av ny häradshövding eller i samband

med indelningsändring. För närvarande utgår ersättning i 109 domsagor

med belopp växlande mellan 400 kronor och 2,950 kronor (statsliggaren sid.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

126). Sammanlagda årliga ersättningsbeloppet utgör 193,675 kronor eller i

genomsnitt 1,777 kronor per domsaga.

Dyrtidstillägg och kristillågg utgå med enhetliga belopp till alla häradshövdingar.

Dyrtidstillägget utgår enligt bestämmelserna för befattningshavare

vid oreglerade verk, därvid tillägget beräknas å en fingerad årsinkomst av

7,200 kronor och efter ett numera maximerat indextal av 188. För år 1941

uppgick tillägget till 3,168 kronor förutom barntillägg. Kristilläggets belopp

utgjorde samma år 552 kronor 90 öre.

Den partiella löneförbättringen består av lönefyllnad och resekostnadsbidrag.

Lönefyllnaden beräknas med hänsyn till vad häradshövdingarna under

en förfluten tidsperiod — sedan kristidens inträde kalenderåret närmast före

det under vilket lönefyllnaden skall utgå — uppburit i lön, tjänstgöringspenningar,

förvaltningskostnadsbidrag, sportler och ersättning för förlorad lösen

å inteckningsförnyelser med avdrag för förvaltningskostnaderna. Uppgår den

sålunda beräknade årliga nettoinkomsten icke till mera än 9,000 kronor, utgår

lönefyllnaden med skillnadsbeloppet mellan nettoinkomsten och 11,000

kronor. Vid en nettoinkomst av 9,000 kronor utgår således lönefyllnad med

2.000 kronor. För varje belopp av 400 kronor, varmed nettoinkomsten överstiger

9,000 kronor intill 13,000 kronor, minskas lönefyllnaden med 100 kronor

och utgår således vid en nettoinkomst av 13,000 kronor med 1,000 kronor.

För varje belopp av 200 kronor, varmed nettoinkomsten överstiger 13,000

kronor, minskas lönefyllnaden med 100 kronor och utgår således vid en nettoinkomst

av 14,800 kronor med 100 kronor. Uppgår nettoinkomsten till

15.000 kronor eller mera, utgår icke lönefyllnad. Beträffande domsagor under

hovrätten för övre Norrland och Härjedalens domsaga beräknas dock lönefyllnaden

så, att med densamma inkomsten stiger till minst 11,500 kronor.

Resekostnadsbidrag utgår med en tredjedel av beräknade kostnaden för sådana

tjänsteresor, för vilka häradshövding icke åtnjuter ersättning enligt resereglemente!,

dock att därigenom nettoinkomsten, inbegripet lönefyllnad, icke

må överstiga 15,000 kronor.

Partiell löneförbättring av nu angivet slag tillkommer för närvarande häradshövdingarna

i 78 domsagor. Lönefyllnaden utgår beträffande 76 av dessa

domsagor med belopp, för år räknat, växlande mellan 100 och 1,900

kronor. I de återstående 2 domsagorna överstiger lönefyllnaden sistnämnda

belopp och utgör i den ena 3,800 kronor och i den andra 4,300 kronor.

Det årliga medelbeloppet för lönefyllnaden i ifrågavarande 78 domsagor är

ej fullt 1,070 kronor. I 43 av dessa domsagor utgår dessutom resekostnadsbidrag,

i 2 domsagor med 600 kronor, i de övriga med 100—400 kronor,

allt för år räknat. Sammanlagda årsbeloppet av den nu berörda partiella

löneförbättringen uppgår för hela riket till 92,500 kronor. — Härutöver utgår

sedan budgetåret 1936/37 särskild lönefyllnad till vissa häradshövdingar

såsom ersättning för bidrag till andre notaries avlönande, vilken lönefyllnad

närmare beröres i det följande.

Slutligen äga häradshövdingarna som förut nämnts uppbära stämpelprovision.

Enligt stämpelförordningen utgör provisionen 3 procent å be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

7

loppet av de under ett kalenderår försålda stämplarna intill ett belopp av

20,000 kronor, 1 procent å överskjutande stämpelbelopp intill 200,000 kronor

samt Vio procent å belopp däröver. I det stora flertalet domsagor eller

101 stycken utgick provisionen under 5-årsperioden 1937—1941 med ett

årligt medelbelopp av mellan 2,600 och 1,000 kronor. I 5 domsagor översteg

den årliga provisionen förstnämnda belopp och utgjorde sålunda i en

domsaga 3,201, i en 3,113, i en 2,885, i en 2,803 och i en 2,698 kronor. Å

andra sidan understeg den årliga provisionen 1,000 kronor i 10 domsagor

och utgjorde sålunda i 7 domsagor belopp mellan 1,000 och 800 kronor

och i de 3 återstående domsagorna — de nordligast belägna i riket —

belopp under 800 kronor. Den sammanlagda provisionen i rikets domsagor

uppgick under perioden till 193,546 kronor i årligt medeltal eller i genomsnitt

omkring 1,669 kronor per domsaga.

Som förut framhållits hava häradshövdingarna att i princip själva bestrida

förvaltningskostnaderna för domsagorna. Numera utgår emellertid,

såsom ock förut nämnts, avlöning till de rättsbildade befattningshavarna i

domsagorna i huvudsak av statsmedel. Häradshövdingarna hava dock att

bidraga till sekreterares och andre notaries avlönande med ett belopp av

800 kronor årligen för envar sådan befattningshavare. I samband med inrättandet

av ett antal nya andre notarietjänster i domsagorna år 1936 tillerkändes

emellertid häradshövdingarna i mindre och medelstora domsagor,

där nya andre notarier anställdes, ersättning för bidraget till sådan notarie

i form av särskild lönefyllnad å motsvarande belopp, utgående av anslaget

till partiell löneförbättring. Sedermera har dylik lönefyllnad kommit ytterligare

ett antal häradshövdingar till godo i regel i samband med inrättande

av nya andre notarietjänster. I de båda domsagor, där biträdande domare

finnes anställd, har häradshövdingen att bidraga till hans avlönande me/l

1,200 kronor om året. I omkring hälften av domsagorna tjänstgöra utöver

den statsanställda personalen ytterligare ett eller flera rättsbildade biträden;

endast i ett eller annat undantagsfall torde häradshövdingen av egna medel

giva sådant biträde någon ersättning.

I de av häradshövdingen bestridda förvaltningskostnaderna ingår regelmässigt

avlönande av all icke rättsbildad personal. Enligt den förut omnämnda

kungörelsen år 1927, vars bestämmelser alla häradshövdingar underkastat

sig, skall icke rättsbildat biträde, som mer än ett år haft stadigvarande

anställning, avlönas efter göromålens beskaffenhet och biträdets

duglighet, dock lägst efter löneklass 1 i det då gällande civila avlöningsreglementet

vid full tjänstgöringstid; sådant biträde bar ock rätt till viss semester

och lön vid sjukdom, varjämte häradshövdingen skall med minst

100 kronor årligen bidraga till pensionsförsäkring för biträdet. Biträdenas

faktiska avlöning växlar helt naturligt åtskilligt efter deras kvalifikationer

och förhållandena å olika orter. Såsom normal synes emellertid kunna angivas

en lön av 2,700—2,800 kronor örn året. Åtskilliga biträden åtnjuta

oaktat lång tjänst endast minimilönen eller något över 2,000 kronor om

året. Endast sex biträden lia högre avlöning än 4,000 kronor och en
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

dast två biträden ha högre avlöning än 5,000 kronor. I regel är ett icke rättsbildat

biträde kommissionär i domsagan; för sådant fall kan den av häradshövdingen

bestridda avlöningen utgå med reducerat belopp.

Vissa kostnader för domsagorna skola emellertid bäras av de tingshusbyggnadsskyldiga.

Med avseende på tingshusbesväret finnas icke i lag meddelade

andra bestämmelser än de i 26 kap. 4 § byggningabalk^! och

2 kap. 7 § rättegångsbalken av 1734 års lag upptagna, enligt vilka detta besvär

omfattar hållande av »en stuva så stor som tarvas och två kamrar»,

varjämte vid vart tingsställe skall vara ett fängelse och en »häradskista».

Enligt den praxis, som sedermera utbildats, torde tingshusbesväret emellertid

numera i huvudsak få anses omfatta, förutom hållande av sammanträdeslokaler

och arkiv, jämväl kanslilokaler, för såvitt domsagokansliet är beläget

å tingsställe. Är kansliet däremot beläget å annan ort än tingsställe, kunna

de tingshusbyggnadsskyldiga icke förpliktas att bekosta kansli; i de flesta

av dessa fall hava de emellertid frivilligt åtagit sig kanslihållningen eller att

lämna större eller mindre bidrag därtill. I den mån de tingshusbyggnadsskyldiga

icke bekosta kanslilokaler, måste emellertid häradshövdingen vidkännas

utgifterna därför. Beträffande en domsaga bidrager dock den stad

där kansliet är beläget med 1,500 kronor om året till hyran för kanslilokalerna.

I ett par domsagor få häradshövdingarna vidkännas utgifter för

städning av kanslilokalerna. I några av de fall då kontanta bidrag för förhyrande

av kanslilokal utgå förslå dessa icke helt att täcka kanslikostnaderna.

Endast i tre domsagor bestridas kostnaderna för kanslilokalerna till

mera väsentlig del — mellan 1,100 och 1,500 kronor under år 1941 — av

häradshövdingen. Där häradshövdingen sålunda bidragit till kostnaderna

för kanslilokalerna, har han emellertid helt eller delvis erhållit gottgörelse

härför genom partiell löneförbättring. Telefoner i kanslilokalerna tillhandahållas

av tingslagen i det övervägande antalet domsagor. Vidare bekosta

tingslagen regelmässigt inbindning av domböcker och protokoll. Kostnaderna

för skrivmaskiner samt skrivmaterialier och dylika förbrukningsartiklar gäldas

i regel av häradshövdingen med inflytande sportler. Möbler och annan

inredning tillhandahållas i allmänhet av tingslagen. 1 en del domsagor bekosta

tingslagen Nytt juridiskt arkiv och viss annan litteratur.

Frånsett de anledningar till olikhet mellan domsagorna beträffande förvaltningskostnaderna,

som nu berörts, växla naturligen dessa efter domsagoarbetets

omfattning. I allmänhet motsvarar väl denna olikhet i viss mån

växlingen i fråga om sportelinkomster, så att höga förvaltningskostnader

motsvaras av höga sportelinkomster; dock förekomma betydande

ojämnheter. De totala förvaltningsutgifterna för häradshövdingarna växlade

enligt deras egna uppgifter i årligt medeltal åren 1937—1941 beträffande

101 domsagor mellan 10,000 och 3,000 kronor. I 8 domsagor överstego

förvaltningsutgifterna förstnämnda belopp och uppgingo sålunda i 4 domsagor

till respektive 32,351, 24,773, 17,817 och 17,551 kronor samt i 4 andra

domsagor till belopp mellan 13,000 och 10,000 kronor. Å andra sidan understego

utgifterna i 7 domsagor 3,000 kronor och utgjorde lägst 2,289 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

9

De sammanslagna förvaltningsutgifterna i rikets samtliga domsagor uppgingo

under perioden i årligt medeltal till 757,873 kronor eller i genomsnitt

6,500 kronor per domsaga.

Vad slutligen angår den samlade nettobehållningen för häradshövdingarna

hänvisas till följande översikt.

översikt över häradshövdingarnas nettobehållning.

Antal domsagor där nettobehållningen utgjort kronor

över

30,001—

26,001—

23,001—

20,001—

17,001—

16,001—

högst

Medeltal åren

40,000

40,000

30,000

26,000

23,000

20,000

17,000

16,000

1932—19411 .

Medeltal åren

. 2

2

3

20

31

48

5

2

1937—1941..

. 2

2

7

15

45

40

3

2

År 1941 ......

. -

2

4

10

42

46

8

4

Genomsnittsbehållningen

för samtliga med frånräknande av de

domsagor fyra största domsagorna

Medeltal åren 1932—19411 .......... 21,127 20,407

» * 1937—1941 ........... 21,608 20,928

År 1941 ........................... 20,289 19,911

Av översikten framgår att under femårsperioden 1937—1941 nettobehållningen

i omkring tre fjärdedelar av rikets domsagor legat mellan 23,000 och

17,000 kronor och i över en femtedel av domsagorna över 23,000 kronor samt

att genomsnittet av den årliga nettobehållningen i domsagorna ifrågavarande

år varit något över 21,600 kronor. Såsom också framgår av översikten var

den genomsnittliga behållningen större femårsperioden 1937—1941 än tioårsperioden

1932—1941. Det oaktat visar den en ganska avsevärd nedgång år

1941, då den var mindre än 20,300 kronor.

I detta sammanhang må även häradshövdingarnas pensions förhållanden

beröras. I fråga om tjänstepension gäller för närvarande för häradshövdingarna

1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension med

däri sedermera vidtagna ändringar. Enligt lagändring, som trätt i kraft den

1 juli 1935 är häradshövding, som utnämnts eller erhållit transport efter den

30 juni samma år, skyldig att avgå från ämbetet vid fyllda 67 år och är berättigad

att avgå med hel pension vid uppnådda 65 levnadsår och 35 tjänsteår.

För den som utnämnts dessförinnan och icke anmält, att de nya bestämmelserna

må äga tillämpning å honom, gälla emellertid de äldre bestämmelserna

i lagen, enligt vilka häradshövding är skyldig att avgå först vid 70 år

och berättigad att komma i åtnjutande av hel pension först vid 67 levnadsår

och 35 tjänsteår.

Enligt år 1925 utfärdade bestämmelser (S. F. S. 280/1925) utgår häradshövdings

pension för närvarande med 6,672 kronor årligen; härå utgå dyr
-

1 Å denna rad Uro tre under perioden nybildade domsagor ej medräknade.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

tidstillägg och kristillägg enligt de för pensionärer i allmänhet gällande grunder,

det förra för närvarande med 28 procent å 4,800 kronor och det senare

med 14 procent å 5,376 kronor, allt årligen. Häradshövdingarna äro enligt

övergångsbestämmelse i 1907 års pensionslag liksom tidigare helt befriade

från erläggande av pensionsavgifter för egen pension.

Vad angår familjepensionen voro häradshövdingarna före den 1 juli 1937

delaktiga i civilstatens änke- och pupillkassa. Då kassan nämnda dag övertogs

av staten, var häradshövdings delaktighetsbelopp 1,540 kronor. Med procentuellt

tillägg och kristillägg utgår för närvarande pension till änka med 3,188

kronor 64 öre. För häradshövdingar, som utnämnts efter den 1 juli 1937, är

familjepensionen reglerad genom kungörelse den 4 juni 1937 (nr 357), enligt

vilken pensionsvillkoren reellt äro i stort sett desamma som numera gälla för

äldre häradshövdingar.

Häradshövdingarna äro slutligen jämte landssekreterare och landskamrerare

skyldiga att tillhöra en för dem gemensam enskild pensionsförening för

understöd åt deras änkor och oförsörjda barn. Högsta understöd som kan

utgå från föreningen är 450 kronor, vilket tillkommer änka med två eller

flera barn.

Tidigare reformförslag i fråga om häradshövdingarnas

avlöning.

Frågan om en reform av avlöningssystemet för häradshövdingarna har tidigare

varit föremål för flera utredningar. Reformförslag ha sålunda avgivits

av särskilt tillkallade sakkunniga vid frenne tillfällen, nämligen åren

1921, 1923 och 1928. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen ha

emellertid hittills endast vidtagits partiella och provisoriska åtgärder, vilka

särskilt framtvingats genom de ekonomiska förhållandenas omvälvning i följd

av förra världskriget. Frågan om häradshövdingarnas avlöningssystem har

också överskuggats av frågan om en allmän processreform; den tidigare rådande

osäkerheten om dennas utformning har icke inbjudit till mera definitiva

åtgärder i fråga örn organisationen och avlöningssystemet för domsagorna.

Enligt 1921 års förslag skulle häradshövdingarnas avlöningsförmåner utgöras

av dels fast lön å 10,000 kronor eller i vissa avlägset belägna domsagor

10,500 kronor, dels 15 procent av stämpelavgiften för utgående expeditioner,

däri inberäknat viss dittills utgående lösen som skulle förvandlas till stämpelavgift,

dels ock lösen för vissa alltjämt lösenbelagda expeditioner. Häradshövdingarnas

inkomster beräknades genom detta avlöningssystem komma

att för olika domsagor växla mellan 22,500 och 11,700 kronor. Härtill skulle

komma dyrtidstillägg enligt särskilda grunder samt stämpelprovision. Förvaltningskostnaderna

skulle helt övertagas av staten.

1923 års förslag innebar vissa modifikationer i 1921 års förslag. Lönen

skulle utgå efter viss lönegrad i då gällande löneplan för befattningshavare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 252.

11

vid statsdepartement. Den skulle således differentieras efter ortsgrupper och

löneklassuppflyttning skulle ske efter vanliga regler. I högsta löneklassen

skulle lönebeloppen komma att växla mellan 11,460 och 10,020 kronor. Dessutom

skulle utgå kallortstillägg samt nyreglerat dyrtidstillägg. De egentliga

sportlerna skulle avskaffas; däremot skulle utgå viss andel av stämpel, därvid

dittillsvarande expeditionslösen skulle överföras till stämpelavgift. Ifrågavarande

andel av stämpelmedel beräknades för de olika domsagorna komma

att växla mellan omkring 7,000 och 2,000 kronor. Slutligen skulle provision å

försålda stämplar utgå i förut gällande ordning.

1928 års förslag slutligen byggde på processkommissionens betänkande angående

rättegångsväsendets ombildning. I överensstämmelse med detta betänkande

förutsatte förslaget en ny judiciell indelning av riket i dess helhet. Domsagorna,

som skulle förestås av lagmän, tänktes därvid åtskilligt förstorade i

förhållande till nu gällande ordning. Lagmännen föreslogos inplacerade i en

lönegrad motsvarande A 1 i då gällande avlöningsreglemente för allmänna

civilförvaltningen, dock med lön alltid utgående efter högsta ortsgruppen,

d. v. s. 13,020 kronor örn året. Därutöver skulle lagmännen, med undantag

för sådana i de minsta domsagorna, erhålla principiellt efter arbetsbördans

storlek beräknade lönetillägg med skiftande belopp upp till 8,000 kronor.

Sistnämnda belopp skulle utgå till lagmännen i de allra största och mest krävande

domsagorna, varigenom dessa lagmän i lönehänseende skulle bliva

jämställda med justitieråd. Dyrtidstillägg och försäljningsprovision å stämplar

förutsatte de sakkunniga skola fortfarande utgå.

Domsagornas nuvarande personalorganisation och domarutbildningen.

Enligt den tidigare gällande organisationen av underrätterna på landsbygden

ansvarade häradshövdingen för hela ämbetsverksamheten i domsagan.

De i domsagan anställda biträdena voro hans privata medhjälpare, vilkas

ställning icke i och för sig medförde någon offentlig befogenhet; alla åtgärder

skedde i häradshövdingens namn och på hans ansvar. Avlöning till biträdena,

där sådan ifrågakom, utgick enligt med häradshövdingen träffad privat

uppgörelse. För att skaffa sig själva lättnad i arbetsbördan och bereda

sina rättsbildade biträden meriter begärde och erhöllo emellertid häradshövdingarna

i allmänhet betydande ledighet med ett rättsbildat biträde i

domsagan som vikarie, vilken då i full utsträckning utövade domarämbetet.

Det stora flertalet jurister började efter avlagd examen och sedan de inskrivit

sig i hovrätten sin praktiska verksamhet med tjänstgöring såsom biträde

åt häradshövdingen. Denna tjänstgöring avslutades regelmässigt med hållande

av ett antal ting eller allmänna tingssammanträden, den s. k. tingssittningen.

I allmänhet ansågos biträdena redan efter F/2 års tjänstgöring i domsaga

kompetenta till erhållande av dylikt vikariat. För dem som önskade fortsätta

på domarbanan stodo därefter två vägar öppna, den s. k. lantdomarvägen och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

den s. k. hovrättsvägen. De som gingo den förra vägen kvarstannade i

domsagotjänstgöring och inriktade sig på att erhålla vikariat för häradshövdingar,

som åtnjöto långvarig ledighet, eller förordnande att upprätthålla

vakanta häradshövdingämbeten, därvid de kunde uppbära de

ämbetet åtföljande sportlerna. Dessa lantdomaraspiranter tjänstgjorde

i regel efter hand i ett flertal domsagor. I allmänhet erhöllo de någon

tids adjunktion i hovrätt och stundom även revisionssekreterarförordnande,

innan de vunno befordran till häradshövdingämbete som första ordinarie

tjänst. Övriga domaraspiranter brukade däremot efter någon kortare tids

tingssittning börja tjänstgöra i hovrätt, där de som funnos lämpliga för domarbanan

över fiskalsförordnande och adjunktion vunno befordran till ordinarie

ledamot; därefter kunde befordran eventuellt ske till revisionssekreterare.

Den som blivit revisionssekreterare erhöll i regel företräde framför

andra vid sökande av häradshövdingämbete.

Under de senaste 20 åren, alltsedan den första domsagostadgans tillkomst

år 1918, har emellertid på hithörande område skett en successiv förändring,

som markerats av de varandra avlösande domsagostadgorna av åren

1920, 1925 och 1933. Dels har den rättsbildade, avlönade personalen i domsagorna

undan för undan utökats och kommit att omfatta även mera kvalificerade

befattningshavare än de notarier, som där fullgöra sin första tjänstgöring.

Dels har en arbetsfördelning skett i den riktningen, att den dömande

verksamheten beträffande de mera krävande målen i största möjliga

utsträckning förbehållits häradshövdingen och övriga mera kvalificerade

befattningshavare genom inskränkning och reglering av häradshövdingens

rätt till ledighet samt uppställande av strängare kompetenskrav för vikarie i

samband med avlastning av andra till domarämbetet hörande göromål å de

underordnade befattningshavarna. Sålunda ha successivt inrättats ett betydande

antal helt eller i huvudsak statsavlönade notariebefattningar, förste och

andre notarier. Därjämte ha häradshövdingarna i de större domsagorna vid

sin sida fått befattningshavare med fiskals- eller assessorskompetens, sekreterare

och biträdande domare, vilkas avlöning väsentligen utgår av statsmedel.

I samband med personalorganisationens utvidgande och den dömande

verksamhetens överflyttande på mera kvalificerade befattningshavare har

notariernas tingssittning inskränkts och från och med den 1 juli 1933 har den

i princip avskaffats. Sedan den därvid medgivna övergångstiden med 1935 års

utgång förflutit, kunna notarierna endast i undantagsfall och efter minst två

års tjänstgöring i domsaga förordnas att vara ordförande i häradsrätt vid

handläggning av andra än vissa såsom mindre krävande ansedda mål och

ärenden (s. k. bagatellmål).

Även i fråga om utbildnings- och befordringsgången har genom de senare

årens reformer en viss omläggning skett. Den gamla lantdomarbanan organiserades

närmare genom 1918 års domsagostadga. Enligt bestämmelserna i

denna och de båda följande domsagostadgorna skulle vid varje hovrätt finnas

av Kungl. Majit förordnade vice häradshövdingar för att, när häradshövdingämbete

vore obesatt eller häradshövding åtnjöte långvarig ledighet, mottaga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

13

förordnande att förvalta ämbetet. År 1926 bestämdes emellertid, att vice häradshövdingar

icke vidare skulle förordnas; och sedan alla vid den tidpunkten

förordnade vice häradshövdingar numera befordrats eller avgått, har

en enhetlig befordringsgång erhållits, byggd på växling mellan tjänstgöring

i underrätt och i överrätt.

I 1933 års med smärre jämkningar nu gällande domsagostadga (S. F. S.

1933: 309) föreskrives angående den rättsbildade domsagopersonalens

organisation och arbetsuppgifter i huvudsak följande.

Är häradshövding i behov av biträde som äger att på eget ansvar utföra

vissa på domaren eljest ankommande göromål, äger han anmäla det hos

hovrätten, som förordnar örn anställande av förste notarie i domsagan.

Förste notariens åligganden specificeras noga i domsagostadgan och kunna

i huvudsak karakteriseras som utförande av åtskilliga expeditionella göromål.

Han äger mottaga handlingar i domarens ställe, bestyrka avskrifter,

utfärda vissa bevis, företaga förberedande åtgärder enligt ett flertal olika

författningar m. m., allt dock endast i den mån domaren ej själv tager befattning

därmed. I övrigt har förste notarien att under häradshövdingens

ledning biträda denne i hans ämbetsgöromål. Kompetensvillkor för förste

notarie är att hava uppnått 23 års ålder och att efter juris kandidatexamen

hava tjänstgjort ett halvt år som biträde åt häradshövding.

Finner hovrätten på framställning av häradshövdingen, att för domsagans

behöriga skötsel erfordras rättsbildat biträde utöver förste notarien, äger

hovrätten förordna örn anställande av andre notarie i domsagan. Kungl.

Maj:t kan på häradshövdingens framställning förordna om anställande av

ytterligare en eller flera andre notarier i domsagan. Andre notarie har att

efter häradshövdingens anvisningar och på hans ansvar biträda honom i

ämbetsgöromålen. Annat kompetensvillkor än att hava avlagt juris kandidatexamen

finnes ej stadgat för andre notarie. Andre notarie, som har kompetens

att vara förste notarie, kan av häradshövdingen förordnas att utföra

göromål, som eljest ankomma på förste notarie.

I domsaga, där Kungl. Majit på framställning av häradshövdingen finner

det för göromålens behöriga gång erforderligt, skall vara anställd sekreterare.

Denne har att, när häradshövdingen ej själv täger befattning därmed,

föra häradsrättens dombok och övriga protokoll i mål och ärenden

som handläggas av häradshövdingen såsom ordförande i häradsrätten. I

samband därmed har sekreteraren att uppsätta och kontrasignera kungörelser,

skrivelser m. m., som häradshövdingen har att såsom ordförande i rätten

underteckna; sekreteraren äger ock underskriva expedition i mål eller

ärende, däri han uppsatt dombok eller protokoll, där ej fråga är örn slutligt

utslag eller edgångsutslag. Sekreteraren har vidare att, när han därtill av

hovrätten förordnas, vara inskrivningsdomare och lagsökningsdomare samt

att vikariera för häradshövdingen. Till sekreterare kan endast förordnas

den som uppehållit fiskalsbefattning i hovrätt och av hovrätten funnits skickad

att erhålla fortsatt domarförordnande. — Förste eller andre notarie, som

fyllt 25 år och efter avlagd examen tjänstgjort 1 V2 år hos häradshövding,

kan av häradshövdingen förordnas att uppsätta dombok och protokoll, kungörelser,

skrivelser m. m.

Där göromålen äro av den omfattning och beskaffenhet, att de icke lämpligen

kunna ombesörjas av häradshövdingen jämte sekreterare och notarier,

må på häradshövdingens framställning i domsagan anställas biträdande domare

med de åligganden sorn bestämmas i en av Kungl. Majit för dom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

sagan fastställd arbetsordning. Till biträdande domare skall, där Kungl.

Majit ej annorlunda bestämmer, förordnas assessor i hovrätt.

Samtliga förut omnämnda befattningshavare förordnas av hovrätten på

viss tid. Förordnande för förste och andre notarie meddelas så gott som

undantagslöst på förslag av häradshövdingen och avvikelse från förslaget

bör enligt domsagostadgan ej ske, såframt ej synnerliga skäl därtill äro. Den

som varit förste eller andre notarie i sammanlagt tre år må allenast då synnerliga

skäl föreligga erhålla ytterligare förordnande i sådan egenskap. Den

som innehaft förordnande som sekreterare sammanlagt^ tre år må icke utan

Kungl. Maj :ts medgivande erhålla ytterligare förordnande i sådan egenskap,

såvitt han icke är hovrättsassessor.

Med bestämmelserna om befattningshavarna i domsagorna och deras åligganden

böra jämföras stadgandena angående häradshövdings rätt till tjänstledighet

och förordnande av vikarie. Häradshövding kan befrias från att

hålla särskilda sammanträden med tremansnämnd ävensom från att å allmänna

tingssammanträden handlägga de i det föregående berörda s. k. bagatellmålen.

Dit hänföras dels ärenden, som må förekomma å tremansnämndssammanträde,

dels civilmål, huvudsakligen kravmål, av beskaffenhet

att kunna handläggas å dylikt sammanträde, då målet första gången

förekommer eller uppskov föranletts av att parten eller parterna å någondera

sidan uteblivit, dels brottmål i vilka högre straff än böter ej kan förekomma.

Vidare kan häradshövdingen i domsaga, där sekreterare är anställd,

örn antalet rättegångsdagar under en 4-veckorsperiod uppgår till 3

eller 4, befrias från hållande av en av dessa dagar samt, om antalet rättegångsdagar

överstiger 4 under en dylik period, befrias från hållande av 2 av

dagarna. Vid uttagande av sådan ledighet bör dock tillses, dels att mål

eller ärende av vidlyftig eller invecklad beskaffenhet förbehålles häradshövdingens

egen handläggning, dels ock att ombyte av ordförande under

ett och samma måls handläggning och avgörande såvitt möjligt ej kommer

att äga rum. Där häradshövdingen är inskrivningsdomare, må han befrias

från inskrivningsgöromålen under högst tre fjärdedelar av den tid han ej

åtnjuter semester, dock ej så att han vinner befrielse från mer än tre fjärdedelar

av de inskrivningsdagar, som ej infalla under hans semestertid.

I övrigt må häradshövding åtnjuta ledighet för semester 1 V2 månad och lika

lång tid för vinnande av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av enskilda

angelägenheter, i regel dock ej å tid då allmänt sammanträde eller

sammanträde för tings avslutande infaller; därjämte kan häradshövding,

frånsett sjukdom och annat laga förfall, erhålla ytterligare ledighet örn

Kungl. Majit så medgivit med hänsyn till arbetsbördan i domsagan eller därtill

att häradshövdingen uppnått hög ålder eller har vacklande hälsa. Tilllika

kan partiell ledighet beviljas då tillfälligt göromål av vidlyftig eller tidsödande

beskaffenhet förekommer i domsagan.

De domargöromål, från vilka häradshövdingen sålunda kan vinna befrielse,

förutsättas kunna i regel utföras av andra befattningshavare i domsagan.

Detaljerade kompetensföreskrifter härvidlag äro givna. Förordnande

att tjänstgöra som inskrivningsdomare kan meddelas i domsagan anställd

förste eller andre notarie, som fyllt 24 år och efter examen tjänstgjort

i domsaga ett år. Förordnande att hålla tremansnämndssammanträde

och att å allmänt tingssammanträde handlägga bagatellmål må meddelas

förste eller andre notarie, som uppnått 25 års ålder och efter examen

tjänstgjort 1 V2 år i domsaga. Sådan notarie må även förordnas att eljest

förvalta häradshövdingämbete med den inskränkning, att han ej må tjänstgöra

såsom ordförande i häradsrätt i vidare mån än vid handläggning av

bagatellmål eller såsom ordförande i synerätt eller ägodelningsrätt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

15

Förordnanden som hittills omnämnts kunna, när särskilda skäl äro, tilldelas

även annan än i domsagan anställd förste eller andre notarie, örn han

i övrigt uppfyller föreskrivna villkor.

Förordnande att med vidsträcktare befogenhet än senast angivits förvalta

häradshövdingämbete må tilldelas den som tjänstgjort såsom ledamot eller

fiskal i hovrätt och funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande.

Endast om sådan vikarie ej finnes att tillgå, må förordnande varom nu är

fråga tilldelas förste eller andre notarie, vilken tjänstgjort 2 år i domsaga

och därunder haft dels förordnande som ordförande i häradsrätt med begränsad

behörighet dels ock minst 6 veckors inskrivningsdomarförordnande.

Den tjänstgöring i domsaga som fordras för förordnande som ordförande

i rätten — 1 V2 år för förordnande med inskränkt och 2 år för förordnande

med oinskränkt befogenhet — kan till en tid av 6 månader utbytas mot tjänstgöring

i hovrätt eller rådhusrätt med minst tre lagfarna ledamöter eller som

biträde åt ledamot av Sveriges advokatsamfund.

Det må anmärkas, att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 september 1939

medgivit, att hovrätt tillsvidare må, när av rådande utomordentliga förhållanden

vållad personalbrist därtill föranleder, meddela förordnanden enligt domsagostadgan

utan hinder därav att notarie icke fullgjort föreskriven tjänstgöring

under så lång tid som däri stadgats, dock att sådan tid ej må förkortas

med mer än sex månader.

För närvarande pågår i domsagorna det omfattande arbetet med uppläggande

av nya fastighetsböcker, som föranletts av den år 1932 beslutade

reformen i fråga örn inskrivningsväsendet. Detta arbete har nödvändiggjort

vissa övergångsanordningar med avseende å arbetsfördelning och organisation

i domsagorna. Sålunda sysselsättas sekreterarna i stor utsträckning med

sådant arbete samt vidare ett 50-tal statsavlönade icke rättsbildade biträden.

Arbetet är avslutat i 25 domsagor och torde innevarande och närmast

följande år komma att avslutas i ett tiotal domsagor årligen. I ett par domsagor

i Dalarna är det knappast ännu påbörjat

Bland domsagorna intaga de tre största en särställning i organisatoriskt

hänseende. I den största, Södra Roslags, är sedan år 1923 inrättad en inskrivningsavdelning

under särskild chef för handläggning av inskrivningsärenden

och vissa andra göromål. I domsagan finnes dessutom en sekreterare,

som numera är hovrättsassessor. I en var av de båda domsagor, som

komma närmast i storleksordning, nämligen Södertörns domsaga samt

Askims, Hisings och Sävedals domsaga, är anställd en biträdande domare,

som är hovrättsassessor, jämte en sekreterare med fiskalskompetens.

Beträffande övriga domsagor äro för närvarande sekreterare anställda i

48, i 2 av dem dock endast under halva året. Av de helårsanställda sekreterarna

äro 7 hovrättsassessorer. Sekreteraren brukar regelmässigt tjänstgöra som

ordförande i häradsrätten ett visst antal allmänna rältegångsdagar, vanligen

10 örn året, i några av de större domsagorna dock flera. Sekreteraren är ock

vanligen förordnad till inskrivningsdomare, i några domsagor dock endast

för visst tingslag; i allmänhet erhåller han emellertid befrielse från inskrivningsdomarskapet

halva året eller längre tid. I övrigt användes för närvaran
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

de sekreterarnas arbetskraft på de flesta håll för uppläggning av de nya fastighetsböckerna.

Sekreterarna ha sålunda endast i mindre omfattning kommit

att tagas i anspråk för vad som enligt domsagostadgans bestämmelser

framstår som en av deras huvuduppgifter, nämligen att uppsätta dombok i

mål och ärenden som handlagts av häradshövdingen.

Vad härefter angår notarierna finnes nu i varje domsaga en förste notarie,

i Södra Roslags domsaga dock 2, av vilka den ene tjänstgör å inskrivningsavdelningen.

Andre notarie finnes numera i samtliga domsagor; i 51 domsagor

äro anställda 2 sådana notarier, i 4 domsagor 3 och i en domsaga 4.

Sammanlagda antalet förste och andre notarier utgör 295. I omkring hälften

av domsagorna tjänstgöra utöver förste och andre notarier ett eller flera

rättsbildade biträden i avbidan på att erhålla notarieförordnande. Antalet av

dessa »extra notarier» uppgick den 1 januari 1941 till sammanlagt 121, därav

37 i de 5 domsagorna med kansli i Stockholm eller Göteborg. Den oavlönade

tjänstgöringstidens längd utgjorde år 1941 i 17 domsagor över ett år, i 48

domsagor 7—12 månader, samt i 22 domsagor 1—6 månader.

Förste notarierna och andre notarierna förordnas regelmässigt, i den

mån de därtill äro kompetenta enligt domsagostadgan, att i viss utsträckning

tjänstgöra som ordförande i häradsrätt vid handläggning av bagatellmål och

att vara inskrivningsdomare. I åtskilliga domsagor anlitas notarierna i större

eller mindre utsträckning att biträda med uppsättande av dombok, dock mera

sällan på grund av sådant förordnande att utföra sekreterargöromål, som

häradshövdingen enligt vad förut nämnts kan meddela. I övrigt biträda de

med förekommande göromål av allehanda slag, såväl mera kvalificerade som

rent expeditionella; arbetsfördelningen och arbetssättet vid ärendenas behandling

skiftar ganska mycket i olika domsagor. I de flesta domsagor torde

notarierna särskilt det första året av sin anställning och ofta längre tid

sysselsättas huvudsakligen med inskrivningsväsendet.

Den av häradshövdingarna anställda icke rättsbildade personalen har under

årens lopp i följd av den växande arbetsbördan i allmänhet småningom

utökats och består numera av omkring 200 personer, på ett par undantag

när kvinnliga. De icke rättsbildade biträdena växla i allmänhet till antalet

mellan ett och tre i varje domsaga; i de största domsagorna är dock antalet

högre. De verkställa i första hand all renskrivning och utskrivning av expeditioner.

Ej sällan utföra de dock mera kvalificerat arbete av expeditionell

natur. Särskilt är vanligt, att ett icke rättsbildat biträde mottager och utlämnar

handlingar på domsagans kansli; ett sådant biträde tjänstgör i allmänhet

som kommissionär. I några domsagor brukar ett dylikt biträde ägna

förberedande behandling åt inskrivningsärendena samt verkställa införingen

i fastighetsböckerna. Antalet biträden varierar även i domsagor av samma

storleksordning och beror delvis på häradshövdingens sätt att organisera

arbetet. De icke rättsbildade biträdena ha i regel ingen annan utbildning än

realskola eller folkskola.

Den nuvarande befordringsgången på domarbanan ter

sig i huvudsak på följande sätt:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

17

Efter juris kandidatexamen, som numera endast undantagsvis avlägges före

24 års ålder, vidtager för domaraspiranten en 3-årig notarietjänstgöring i

domsaga, eventuellt motsvarande tids tjänstgöring vid rådhusrätt med minst

tre lagfarna ledamöter. Notarietjänstgöring i domsaga fullgöres alltjämt för

utbildning och meritberäkning även av mången som ej ämnar fortsätta på

domarbanan. Var och en som tjänstgjort nämnda tid i domsaga eller vid rådhusrätt

kan emellertid vinna inträde i hovrätt, närmast för prövning för erhållande

av fiskalsförordnande. Fiskalsgöromål innefatta i huvudsak föredragning

av besvärsmål inför hovrätten och uppsättandet av förslag till utslag

i sådana mål.

Efter inträdet i hovrätten följer för domaraspiranten en utbildnings- och

prövotid av ett halvt till ett år, som avslutas med s. k. provföredragningar,

därvid aspiranten har att föredraga besvärsmål på samma sätt som fiskal.

Den som godkännes i provföredragningarna brukar erhålla ett första förordnade

som fiskal såsom ett vitsord om godkännandet. Fiskalsförordnandet

medför viss kompetens, bland annat för erhållande av sekreterarförordnande

i domsaga och vissa förordnanden i rådhusrätt. Oftast kan dock den godkände

domaraspiranten på grund av det begränsade antalet fiskalsplatser icke

omedelbart erhålla sammanhängande fiskalsförordnande utan tilldelas till en

början dylikt förordnande endast för en eller några få dagar åt gången vid

tillfälliga ledigheter, och först småningom erhåller han mera stadigvarande

förordnande. Under mellantiderna kan han tjänstgöra i hovrätten mot fiskalsaspirantarvode.

Ett visst antal sådana arvoden stå nämligen till hovrätternas

förfogande. Ehuru dessa arvoden sålunda i regel måste delvis tagas i anspråk

för att tillgodose aspiranter som redan godkänts efter provföredragningar,

komma de dock i allmänhet huvudsakligen till godo aspiranter som ännu ej

undergått dessa prov.

Sedan aspiranterna godkänts i provföredragningarna, bruka de under tiden

närmast därefter tagas i anspråk jämväl för tillfälliga vikariat i häradsrätt

och rådhusrätt eller för biträde med uppläggning av nya fastighetsböcker i

domsagorna. Sedermera erhålla de regelmässigt förordnande som sekreterare

i domsaga. Numera brukar sådant förordnande icke meddelas förrän vederbörande

tjänstgjort minst 6 månader som fiskal i hovrätten och oftast ej förrän

1 ‘/2 år efter första fiskalsförordnandet. Hovrätten för Övre Norrland nödgas

dock i regel meddela sekreterarförordnande tidigare för att kunna besätta

de under hovrätten lydande sekreterarplatserna. Sekreterartjänstgöringen varar

numera i regel den tid av 3 år, utöver vilken, enligt domsagostadgan, förordnande

som sekreterare ej får innehavas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. I

några fall har dylikt tillstånd meddelats, I en del andra fall har inträffat,

att den vilken återvänt till hovrätten efter sekreterartjänstgöring icke omedelbart

kunnat beredas fiskalsförordnande utan nödgats någon tid tjänstgöra

mot aspirantarvode.

Efter fortsatt fiskalstjänstgöring i hovrätten erhålla småningom domaraspirantema

i tur och ordning adjunktion, till en början vid tillfälliga ledigheter

och småningom mera stadigvarande, och bliva i regel efter sammanlagt

ett års adjunktion förordnade till assessorer i hovrätten. Assessorerna innehava

icke någon viss tjänst med rätt till lön; de äro endast berättigade att i

den mån ledamotsplatser i hovrätten icke upprätthållas av ordinarie ledamöter,

d. v. s. hovrättsråd, i tur och ordning erhålla adjunktion. Under senare

år har dock icke inträffat, alt tjänstgöring som ledamot i hovrätt icke

kunnat beredas assessor, som ej av annat uppdrag varit förhindrad alt bestrida

sådan tjänstgöring. Assessor är förpliktad att mottaga förordnande

såsom ledamot i hovrätten ävensom förordnande såsom häradshövding, biträdande

domare eller sekreterare i domsaga ( S. F. S. 1939: 340). Den i tjäns
Bitian;/

riksdagens protokoll 19A2. 1 sand. Nr 2,r>2. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

ten äldre är dock ej skyldig att framför den yngre mottaga förordnande i

domsaga under längre tid än sammanlagt två år. Assessorerna tjänstgöra även

såsom sekreterare i vattendomstolarna.

Intill assessorsförordnandet äro domaraspiranterna underkastade fortgående

prövning av sin lämplighet och kunna, om de icke anses fylla måttet,

skiljas från domarbanan. Naturligen eftersträvas dock att redan under den

första hovrättstjänstgöringen verkställa så grundlig prövning, att gallringen

bland aspirantema i huvudsak skall vara avslutad innan de erhålla förordnande

som domsagosekreterare. Assessor kan skiljas från sitt förordnande

endast om han visat sig oskicklig, vårdslös eller försumlig eller ock under

längre tid än två år i följd varit ur stånd att tjänstgöra; dylikt skiljande

från tjänsten har endast i sällsynta undantagsfall förekommit.

Assessorerna bruka i tur och ordning utnämnas till hovrättsråd. Före denna

utnämning kallas emellertid numera i regel assessorerna att tjänstgöra

som t. f. revisionssekreterare. Hovrättsrådsutnämningen brukar ej verka

rubbning i revisionssekreterarförordnandet, och utnämning till ordinarie revisionssekreterare

följer oftast tämligen kort efter hovrättsrådsutnämningen.

Revisionssekreterartjänst är nästan aldrig sluttjänst. Därifrån sker ofta befordran

till häradshövding. Ej sällan återgå numera revisionssekreterare till

hovrättsrådsämbete, emellanåt för att senare utnämnas till häradshövdingar.

I stor utsträckning kallas såväl fiskaler och assessorer som hovrättsråd och

revisionssekreterare till lagstiftnings- och andra utredningsuppdrag, varigenom

vissa avvikelser kunna ske från den nu angivna befordringsgången. På

senare tid har ett stort antal hovrättsjurister anlitats i krisförvaltningen. Vidare

lia militärinkallelserna rubbat befordringsgången. Det förekommer i

tämligen stor omfattning att domaraspiranterna på grund av andra uppdrag

ej alls tjänstgöra i nedre justitierevisionen.

På grund av växlingen i tjänstgöring mellan underrätt och överrätt för

rekryteringspersonalen på domarbanan hava avlöningsförmånerna för denna

personal —- bortsett från notarierna — med avseende å varje befordringsgrad

utformats på ett likartat sätt för hovrätterna och domsagorna. En redogörelse

för den rättsbildade icke-ordinarie personalens

avlöningsförhållanden i hovrätterna och i domsagorna

torde därför böra lämnas i ett sammanhang. Domsagopersonalens

avlöningsförhållanden äro för närvarande reglerade genom kungörelse

den 26 maj 1933 (nr 310) och hovrättspersonalens genom kungl, brev den

6 juni 1941 (nr 365).

I domsagorna uppbär f. n. förste notarie i årligt arvode 2,400 kronor och

andre notarie 1,800 kronor; i domsaga under hovrätten för Övre Norrland

och i Härjedalens domsaga är dock arvodet 2,700, resp. 2,000 kronor. Å arvodet

utgår dyrtidstillägg såsom för befattningshavare vid oreglerade verk

men ej kristillägg. Under förutsättning att Kungl. Maj:ts i propositionen nr

94 till årets riksdag framställda förslag om förhöjning av notariearvodena

bifalles av riksdagen, komma dessa arvoden att under budgetåret 1942/43 utgå

med 2,700 kronor till förste notarie och 2,000 kronor till andre notarie; de

förhöjda arvodena i nyssberörda mera avlägset belägna domsagor bliva 3,000

kronor resp. 2,200 kronor. Förste och andre notarierna erhålla i de flesta

domsagor fri bostad i tingshus. Även de oavlönade notarierna åtnjuta ofta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

19

denna förmån, men i övrigt består deras inkomst i allmänhet endast av ersättning

för förundersökningar enligt lagen örn villkorlig dom.

Under den efter notarietjänstgöringen i domsagorna följande första hovrättstjänstgöringen

uppbäres, i mån av tillgång på medel härför, avlöning

i form av fiskalsaspirantarvode. Dettas belopp utgör för närvarande 3,360

kronor, å vilket rörligt tillägg eller dyrtidstillägg icke utgår.

Lönen till fiskal i hovrätt och till sådan sekreterare i domsaga, som ej

är hovrättsassessor, utgår efter enhetliga grunder. De åtnjuta lön efter 15

löneklassen. Efter att under sammanlagt U/s år hava tjänstgjort såsom fiskal

eller, efter första fiskalsförordnandet, såsom advokatfiskal, sekreterare eller

ledamot i hovrätt, såsom vikarie för häradshövding — inbegripet förordnande

att biträda med uppläggning av nya fastighetsböcker -— såsom biträdande

domare eller sekreterare i domsaga eller såsom ledamot i rådhusrätt, i vilken

jämte borgmästaren skola sitta minst två lagfarna ledamöter, uppflyttas emellertid

vederbörande vid tjänstgöring såsom fiskal eller domsagosekreterare i

21 löneklassen; dock får tjänstgöring som advokatfiskal eller sekreterare i

hovrätt tillgodoräknas endast till en tid av högst 6 månader, och för uppfattning

erfordras städse att minst 6 månader hava tjänstgjort som ledamot

eller fiskal i hovrätt eller eljest hava fullgjort fiskalsgöromål efter hovrättens

förordnande. Till sekreterare i ovan angivna norrländska domsagor utgår

ett särskilt tilläggsarvode å 500 kronor för år.

Assessor åtnjuter, då han tjänstgör såsom adjungerad ledamot i hovrätt,

lön och övriga förmåner såsom extra ordinarie tjänsteman i 29 lönegraden,

d. v. s. med begynnelselön i 28 löneklassen. Såsom biträdande domare eller

sekreterare i domsaga åtnjuter han endast arvode motsvarande nämnda lön.

Assessorerna hava numera tillagts tjänste- och familjepensionsrätt såsom

tjänstemän i berörda lönegrad. Adjungerad ledamot i hovrätt, som ej är assessor,

äger uppbära begynnelselön enligt 26 löneklassen. Till biträdande domare,

som ej är assessor, utgår i regel arvode efter samma grunder som till

sekreterare.

Det må anmärkas, att å fiskal och adjungerad ledamot i hovrätt tillämpas

även i andra hänseenden än i fråga om själva lönen bestämmelserna i ickeordinariereglementet

rörande extra ordinarie tjänstemän, å fiskal i 15 löneklassen

dock bestämmelserna rörande extra tjänstemän. Sådan tillämpning

av bestämmelserna i icke-ordinariereglementet förekommer däremot icke

med avseende å sekreterare och biträdande domare i domsaga. Dessa senare

kunna således exempelvis icke bibehållas vid arvode i händelse av sjukdom.

Vad angår avlöning till vikarie för häradshövding eller för annan befattningshavare

i domsaga gäller, att örn biträdande domare, sekreterare eller

förste eller andre notarie förordnas att upprätthålla högre befattning än sin

egen, åtnjuter han lön i sin vanliga tjänst utan vikariatsarvode. Annan vikarie

för häradshövding än befattningshavare i domsagan uppbär arvode, örn

han är assessor i hovrätt, efter den löneklass han tillhör som assessor, örn

han haft fiskalsförordnande men ej är assessor, efter den löneklass han tillhör

som fiskal, samt örn han icke uppehållit befattning som fiskal, efter

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 252.

3,000 kronor om året jämte oreglerat dyrtidstillägg. Endast då domsaga är

ledig eller då häradshövding i undantagsfall ej är berättigad att under ledighet

uppbära några inkomster av domsagan, äger vikarien åtnjuta inkomster

av domsagan i likhet med ordinarie häradshövding, dock att i stället för

själva lönen skall utgå ett arvode motsvarande lönens halva belopp eller

2,250 kronor för år.

Förordnas någon som ej är befattningshavare i domsagan att vikariera för

förste notarie, sekreterare eller biträdande domare, utgår avlöning efter samma

grunder som skulle tillämpas om han vore innehavare av tjänsten.

Inledande anmärkningar rörande domsagoutredningens

förslag.

Hurndpunkterna i utredningens förslag.

Domsagoutredningens förslag bygger i enlighet med de direktiv, för vilka

jag inledningsvis redogjort, på sportelsystemets avskaffande såsom avlöningsform

för häradshövdingarna. Dessa skola sålunda bliva helt statsavlönade

och i fråga om lön och andra förmåner vara underkastade civila avlöningsreglementets

bestämmelser. Förslaget innebär vidare, såsom en följd av sportelsystemets

avskaffande, att domsagoförvaltningen förstatligas. Staten skall

sålunda övertaga såväl kostnaderna för rättsbildad och icke rättsbildad biträdespersonal

i domsagorna som ock övriga förvaltningsutgifter, vilka nu

åvila häradshövdingarna. I fråga örn sådana kostnader, som för närvarande

bäras av de tingshusbyggnadsskyldiga — i huvudsak kostnaderna för häradsrätternas

sammanträdeslokaler och arkiv samt vanligen även för kanslilokaler

med inredning — har domsagoutredningen utgått från att tingshusbyggnadsskyldigheten

fortfarande skall åvila tingslagen i den omfattning som

i nära anslutning till nu rådande förhållanden föreslagits av särskilda sakkunniga

i ett år 1936 avgivet betänkande angående revision av bestämmelserna

örn tingshusbyggnadsskyldigheten.

Beträffande domsagopersonalen innebär utredningens förslag en minskning

av den rättsbildade och en ökning av den icke rättsbildade personalen.

Notariernas antal skall sålunda nedbringas med omkring en tredjedel. I samband

därmed föreslås att notarietiden förkortas från tre till två år. En enhetlig

notariegrad (tingsnotarier) skall införas i stället för nuvarande förste

och andre notarier. Jämte notarier skola notarieaspiranter kunna anställas.

Arvodena för notariepersonalen skola undergå viss höjning. Den icke rättsbildade

personalen föreslås ökad med omkring en tredjedel. I varje domsaga

skall anställas ett icke rättsbildat biträde i lönegraden A 11, i större domsagor

därjämte biträden i lönegraderna A 7 och A 4. Av dessa biträden äro de

förstnämnda avsedda huvudsakligen för mera kvalificerade göromål, såsom

beträffande inskrivningsväsendet, kassabokföringen och stämpelförsäljningen.

I fråga örn sekreterarebefattningarna i domsagorna föreslås icke några stör
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 252.

21

re förändringar. I de fyra största domsagorna skall enligt förslaget den ordinarie

rättsbildade personalen ökas, så att i en var av dessa domsagor skall

finnas en inskrivningsdomare (lönegrad A 29) samt i tre av dem dessutom

en tingsdomare (lönegrad A 30) för utövande av egentlig dömande verksamhet

vid sidan av häradshövdingen.

Förslaget berör även den icke ordinarie rättsbildade personalen i hovrätterna.

Här må endast nämnas, att godkända aspiranter skola enligt förslaget

kunna antagas till extra fiskaler med avlöning såsom extra tjänstemän i 18

lönegraden. Efter viss tids anställning såsom extra fiskaler skola de kunna

antagas till fiskaler med placering såsom extra ordinarie tjänstemän i 22 lönegraden.

Även assessorerna skola erhålla extra ordinarie anställning samt

placeras i 29 lönegraden.

Huvuddragen i förslaget ha vunnit allmän anslutning i de avgivna yttrandena.

Till de erinringar som framställts mot särskilda delar av förslaget får

jag tillfälle att återkomma i det följande. I detta sammanhang må endast

omnämnas, att i vissa yttranden berörts frågan om personalbehovet i domsagorna

efter genomförandet av den allmänna rättegångsreformen. Föreningen

Sveriges häradshövdingar har sålunda uttalat, att det icke vöre möjligt att,

innan erfarenhet av processreformens tillämpning under någon tid vunnits,

uppdraga fasta linjer för personalbehovet. Föreningen har, liksom även nedre

justitierevisionen, gjort gällande att en utvidgning av personalorganisationen

komme att erfordras, då rättegångsreformen trädde i tillämpning.

Departementschefen.

Det nuvarande lönesystemet för häradshövdingarna är, såsom framgår av

den lämnade redogörelsen, synnerligen föråldrat och invecklat. Trots påbyggnader

i form av lönetillägg av olika slag, som tid efter annan skett, är

systemet till sina verkningar i hög grad ojämnt, icke blott så att inkomsterna

äro mycket olika i de skilda domsagorna, ibland utan motsvarande skillnad

i fråga om arbetsbördan, utan även såtillvida att inkomsterna i en och samma

domsaga kunna uppvisa betydande växlingar. I de direktiv som meddelades

domsagoutredningen vid dess tillsättande framhöll jag dessutom såsom en

framträdande olägenhet hos sportelsystemet i domsagorna, att detta försvårade

ett tillfredsställande ordnande av såväl de rättsbildade som de icke rättsbildade

biträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden. För närvarande

användes otvivelaktigt i åtskilliga domsagor de unga juristernas arbetskraft

för uppgifter som enligt eljest tillämpade grunder för en rationell arbetsfördelning

böra utföras av icke rättsbildad personal. Även ur utbildningssynpunkt

är denna ordning till skada. De rättsbildade biträdena få ibland under

lång tid såsom »extra notarier» arbeta utan avlöning, och de arvoden som

erbjudas dem äro förhållandevis låga. Sistnämnda omständigheter böra beaktas

även ur den synpunkten att de äro ägnade att motverka den breda

rekrytering av domarkåren som måste anses önskvärd. Det torde vara allmänt

erkänt, att de icke rättsbildade domsagobiträdenas anställningsförhål
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

landen äro otillfredsställande. Lönerna äro genomgående lägre än de löner

motsvarande befattningshavare i statens tjänst åtnjuta, och pensionsförhållandena

äro icke nöjaktigt ordnade.

Domsagoutredningens förslag synes vara ägnat att i möjligaste mån avhjälpa

de anmärkta bristerna och att åvägabringa en mera rationell anordning

av domsagornas personalorganisation och domsagoförvaltningen överhuvud

taget. De särskilda frågor som beröras i förslaget komma i den följande

framställningen att var för sig upptagas till behandling, i den mån de nu

böra underställas riksdagens prövning eller eljest äro av större intresse. I

detta sammanhang skola endast några spörsmål av mera allmän natur omnämnas.

I direktiven för utredningen anförde jag såsom ett särskilt skäl för upptagande

av frågan om en revision av lönesystemet för häradshövdingarna,

att den åtminstone i princip borde ha vunnit sin lösning innan den nya rättegångsordningen

infördes. Givet är att — hur angelägen en rationalisering av

domsagoförvaltningen än måste anses vara under nu gällande rättegångsordning

-— en sådan reform i ännu högre grad är påkallad nied hänsyn till

de krav en ny processordning kommer att ställa på domsagopersonalen. Särskilt

torde böra beaktas betydelsen av att häradshövdingarna i större utsträckning

än nuvarande organisationsförhållanden medgiva frigöras från

befattning med göromål, som icke omedelbart sammanhänga med de egentliga

domaruppgifterna.

Det må här erinras, att det förslag till ny rättegångsbalk, som på grundval

av processlagberedningens betänkande förelagts årets riksdag, icke åsyftar

några ändringar i domstolarnas organisation. Ej heller ifrågasättas ändrade

bestämmelser örn domsagoindelningen, och processreformens införande är

icke avsett att lia någon omedelbar inverkan på densamma. Beträffande

arbetskrafterna i domsagorna föreslås i rättegångsbalken allenast stadganden

därom att domsaga skall förestås av häradshövding samt att, om göromålen

kräva det, i domsaga skall finnas en eller flera biträdande domare.

Förslaget till ny rättegångsbalk avser huvudsakligen en omläggning av själva

rättegångsförfarandet, och vad som följaktligen i detta sammanhang fordrar

uppmärksamhet är frågan i vilken mån och på vad sätt det ändrade förfarandet

kan väntas inverka på arbetsbördan och arbetsuppgifterna samt

därmed på personalbehovet i domsagorna.

Det sålunda föreliggande sambandet mellan de nu ifrågavarande organisations-

och lönefrågorna samt processreformen har beaktats av domsagou(redningen.

Huruvida arbetet med rättegångsmålen i domsagorna kommer

att såsom helhet öka eller minska genom det nya rättegångssättets införande,

har utredningen ansett vara en fråga som icke kan på förhand besvaras.

Med hänsyn till vad processlagberedningen i sitt betänkande anfört därom

att arbetsförhållandena vid underrätterna enligt beredningens uppfattning

icke torde komma att undergå någon mera väsentlig förändring, har domsagoutredningen

ansett sig, såvitt angår den egentliga rättegångsverksamheten,

i huvudsak kunna grunda sitt förslag på de nuvarande förhållandena.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 252.

23

Frågan om det nya processförfarandets inverkan på personalbehovet vid

domstolarna har av mig behandlats i propositionen rörande rättegångsväsendets

reformering (sid. 468 o. f.). Jag tillåter mig hänvisa till den där

lämnade framställningen och till de sammanfattningsvis gjorda uttalandena,

att den sammanlagda arbetsbördan vid underrätterna icke torde komma att

ökas genom rättegångsreformen och att man borde utgå från att behovet

av arbetskrafter vid underrätterna i stort sett även efter reformens genomförande

vore att bedöma ur samma synpunkter, som redan nu göra sig gällande,

eller med andra ord antalet mål och dessas mera eller mindre svårutredda

beskaffenhet.

Örn det sålunda synes vara befogat att förslaget rörande domsagoorganisationen

grundas på nuvarande förhållanden, måste emellertid såsom utredningen

framhållit samtidigt iakttagas, att organisationen blir sådan att den

kan tänkas övertaga de förändrade uppgifter, processreformen kommer att

medföra, eller i allt fall att den smidigt kan ändras efter de nya förhållandena.

Då behovet av arbetskrafter av olika kvalifikationer kan med full

säkerhet bedömas först sedan erfarenhet vunnits rörande den nya rättegångsordningens

tillämpning, bör en viss varsamhet iakttagas särskilt såvitt

angår inrättandet av ordinarie tjänster. Dock kan givetvis, enär inskrivningsväsendet

icke beröres av rättegångsreformen, en mera definitiv

reglering ske beträffande de befattningar som avses uteslutande för inskrivningsärendenas

handläggning.

Såsom förut anmärkts bäras för närvarande vissa kostnader för domsagorna

av de tingshusbyggnadsskyldiga. Gränsen mellan häradshövdingens

och de tinghusbyggnadsskyldigas åligganden är emellertid obestämd, och

förhållandena äro på detta område i praktiken växlande inom olika domsagor,

särskilt beträffande kostnaderna för kanslilokalerna. Då efter sportelsystemets

avskaffande staten skall övertaga samtliga kostnader för domsagoförvaltningen

i den mån det icke tillkommer de tingshusbyggnadsskyldiga

att sörja härför, måste en klar gräns uppdragas mellan statens och de

tingshusbyggnadsskyldigas ekonomiska skyldigheter. Denna fråga, för vars

lösning erfordras bestämmelser av lags natur, har varit föremål för särskild

utredning inom justitiedepartementet. Jag torde få tillfälle att senare

i dag anmäla det lagförslag som upprättats på grundval av utredningen.

Av det anförda framgår, att jag godkänner de allmänna utgångspunkterna

för domsagoutredningens förslag och är beredd att tillstyrka en reform

i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Detta synes, efter de jämkningar

som i det följande skola angivas, lämpligen böra genomföras med

ingången av budgetåret 1943/44. Då den föreslagna omorganisationen förutsätter

utarbetandet av, bland annat, ny domsagostadga och även i övrigt

kräver omfattande förarbeten, finner jag det vara erforderligt att grunderna

för reformen redan nu underställas riksdagens prövning. Därest förslaget

i princip vinner riksdagens gillande, är det min avsikt att för 1943 års riksdag

framlägga detaljerade förslag till avlönings- och omkostnadsstater för

domsagorna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

Häradshövdingarnas avlöningsförmåner m. m.

Utredningens förslag.

Det nya avlöningssystemet för häradshövdingarna skall enligt förslaget helt

anslutas till civila avlöningsregiementet. Löneregleringen skall förenas med en

indragning av häradshövdingarnas rätt till sportler och stämpelprovision

samt med ett vidsträckt förbud för dem att innehava bisysslor. Indragningen

av rätten till stämpelprovision — vilken föreslås skola komma till stånd, oavsett

om häradshövdingarna även i fortsättningen skulle åläggas att vara stämpelförsäljare

— motiveras med att stämpelprovisionen, såvitt angår befattningshavare

vid nyreglerade verk, genomgående avvecklats i samband med

civila avlöningsreglementets ikraftträdande. Till grund för det föreslagna förbudet

att innehava privata uppdrag åberopas vikten av att häradshövdingarna

äro oberoende i ekonomiskt hänseende. Förslaget i denna del innefattar

dels att det i 4 § 2 mom. civila avlöningsregiementet stadgade förbudet att mottaga

dylika uppdrag skall göras ovillkorligt såvitt angår häradshövdingarna,

och dels att för dem skall stadgas ovillkorligt förbud jämväl att mottaga skiljemannauppdrag,

såvida det ej meddelas av offentlig myndighet.

I fråga om häradshövdingarnas löneställning har utredningen

uttalat följande allmänna synpunkter.

Beträffande häradshövdingarnas avlöningsförmåner hade chefen för justitiedepartementet

i samband med domsagoutredningens tillsättande framhållit,

att vid avvägningen av dessa borde beaktas häradshövdingämbetenas stora

betydelse för rättsvården och vikten av att för dessa ämbeten förvärva skickliga

domare. Det finge ock erinras, att i propositionen år 1931 angående rättegångsreformens

huvudgrunder dåvarande chefen för justitiedepartementet betonat,

att domarnas avlöning över huvud borde tillmätas så, att dugliga och

med håg och fallenhet för domarkallet begåvade personer droges till detsamma.

Beträffande särskilt häradshövdingarnas avlöning hade därvid framhållits,

att med hänsyn till de stora krav, som vid ett muntligt koncentrerat förfarande

måste ställas å domstolens ordförande, det vore oeftergivligt, att avlöningen

också i de mindre domsagorna höljes jämförelsevis hög. I detta

sammanhang hade uttalats, att rekryteringen av ordförandeposterna i underrätterna

i allmänhet borde ske ur de yngre hovrättsrådens krets. Domsagoutredningen

hade för sin del vid behandlingen av frågan om häradshövdingarnas

avlöningsställning utgått från den uppfattning, som kommit till

uttryck i de nyss återgivna uttalandena. Då en god rättsvård framstode som

en av samhällets främsta uppgifter, vore det av utomordentlig vikt att äga

en väl kvalificerad domarkår, vilket ej kunde vinnas utan en god avlöningsställning

för densamma. Vad särskilt beträffade underrätterna vore det angeläget

att för ordförandeplatserna där kunna förvärva framstående domare,

och det nya rättegångsförfarande, som är avsett att införas, komme

sannolikt att ställa väl så höga krav på innehavarna av dessa poster som

det nuvarande. Vid underrätterna skola målen i första hand utredas och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

25

avdömas, och vad därvid bruste kunde, vilket rättegångssystern som än tilllämpades,

svårligen till fullo botas i överrätt, i allt fall icke utan betydande

besvär och kostnader. Om i följd av bristande förtroende för underrätterna

benägenheten att överklaga deras domar bleve större, medförde detta

att överrätternas arbetsbörda ökades och rättsskipningens snabbhet minskades

samt att såväl det allmänna som parterna åsamkades större kostnader.

Frånsett detta torde goda och väl kvalificerade underrätter mer än något annat

vara ägnade att upprätthålla förtroendet för rättsskipningen i allmänhet.

Vad särskilt angår häradshövdingarna har utredningen anfört, att de sedan

gammalt intoge en framskjuten ställning inom vårt lands rättsliv. Såsom

ordförande i häradsrätten och dess ende rättsbildade ledamot, omgiven

av lekmannanämnden, hade häradshövdingen kommit att mera direkt än

andra domare inför allmänheten företräda rättsordningen och bära ansvaret

för att lag och rätt hölles levande bland menige man. Då domsagornas rättsbildade

personal — frånsett häradshövdingarna — även för framtiden skulle

bestå väsentligen av notarier och av domaraspiranter, som på ett senare stadium

passerade domsagorna på genomgångsplatser, komme vidare häradshövdingarna

att såsom hittills vara de som i främsta rummet handhade de

blivande domarnas praktiska utbildning; därigenom hade häradshövdingarna

också ett väsentligt ansvar för befästandet av den goda andan inom domarkåren.

Häradshövdingämbetena böra enligt domsagoutredningens mening i flertalet

fall vara slutposter. Utredningen utgår från att befordringsgången fram

till dessa tjänster i det stora hela skall likna den nuvarande. Befordran till

häradshövding kunde sålunda beräknas komma att i regel ske från hovrättsråds-

eller revisionssekreterarämbete och — och sedan numera den

s. k. lantdomarbanan avvecklats — i ett mindre antal fall från hovrättsassessorsställning.

Posterna som ordförande å hovrätternas divisioner borde

emellertid, såsom vid processreformens förarbeten förutsatts, vara sluttjänster,

till vilka man borde beräkna att stundom kunna förvärva häradshövdingar.

Utredningen förordar, att häradshövdingarna tilläggas en avlöningsställning,

som avsevärt överstiger den för hovrättsråd — bortsett från ordförande

å division — och revisionssekreterare. Å andra sidan syntes en ungefärlig

paritet med avlöningsställningen för andra underrättsordförande böra eftersträvas,

därvid närmast borgmästarna i de större städerna samt vattenrättsdomarna

komme i fråga för jämförelse. Slutligen syntes avlöningen för häradshövdingarna

i varje fall icke böra överstiga den för justitieråd och regeringsråd.

Rörande de angivna domarnas avlöningsförmåner lämnar utredningen en

detaljerad redogörelse, vilken kan sammanfattas i följande tablå, däri upptagits

jämväl det för häradshövdingarna föreslagna löneläget vid de tidigare

utredningarna i förevarande ämne.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj-.ts proposition nr 252.

Slutlön

Hovrättsråd, revisionssekreterare.............................................. 13,500

Hovrättsråd, tillika vice ordförande å division................................ 14,500

» > ordförande > > ................................ 16,000

Borgmästare:

slutlön i de 20 största städerna............................................ 16,300—23,700

eller i medeltal .......................................................... 19,900

Rådman, tillika ordförande å avdelning:

i Stockholm .............................................................. 18,200

i Göteborg................................................................ 17,100

Vattenrättsdomare .......................................................... 17,500

Justitieråd, regeringsråd...................................................... 21,000

Häradshövding enligt 1921 års förslag........................................ 15,000—28,000

» > 1923 » > ........................................ 15,000-23,000

Lagman > 1928 > > ........................................ 16,000—25,000

Såvitt angår befattningshavare vid nyreglerade verk samt justitieråd och

regeringsråd tillkommer utöver de i tablån angivna beloppen rörligt tillägg

resp. reglerat dyrtidstillägg. Övriga belopp motsvara de sammanlagda avlöningsförmånerna

vid tiden för betänkandets avgivande. Utredningen framhåller

i detta sammanhang, att den nuvarande placeringen av samtliga hovrättspresidenter

i lönegraden B 3 med 18,000 kronor i lön av skilda anledningar

finge antagas komma under förnyad omprövning inom en nära framtid.

Med hänsyn till vad som anförts om häradshövdingämbetenas betydelse

och i betraktande av rådande avlöningsförhållanden för olika slag av domare,

har domsagoutredningen funnit, att den lägsta avlöning som borde komma

i fråga för häradshövding vore omkring 16,000 kronor samt att det stora

flertalet häradshövdingar borde hava ej obetydligt högre lön. Häradshövdingarnas

avlöningsförmåner borde väl icke överstiga justitierådens, men betänkligheter

syntes icke möta mot att tillägga ett mindre antal häradshövdingar

löneförmåner som närmade sig justitierådslönen; i 1928 års betänkande

rörande processreformens ekonomiska verkningar hade föreslagits, att lagmännen

i de allra största domsagorna skulle erhålla inkomster motsvarande

sistnämnda lön samt därjämte stämpelprovision. Utredningen hade fördenskull

stannat för att förorda en löneskala för häradshövdingarna å 16,000—

21,000 kronor jämte rörligt tillägg efter vanliga grunder, vilken skala enligt

utredningens uppfattning motsvarade den spännvidd som borde råda mellan

lönerna i olika domsagor, med hänsyn framför allt till arbetsbördan och det

därmed förenade ansvaret.

I fråga om den tekniska utformningen av häradshövdingarnas lönesystem

föreslår domsagoutredningen, att samtliga häradshövdingar placeras i lönegraden

B 2, i vilken lönen utgår med 16,000 kronor förutom rörligt tillägg.

Till häradshövdingarna i de minsta domsagorna skola icke utgå ytterligare

avlöningsförmåner. Häradshövdingarna i flertalet domsagor åter förutsättas

erhålla särskilda avlöningstillägg inom den förut angivna skalan. Genom den

sålunda föreslagna anordningen skulle vinnas, att samtliga häradshövdingar

samt vattenrättsdomarna, vilka redan äro placerade i nämnda lönegrad, er
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

hålla samma pensionsvillkor, vilket skulle underlätta övergång från ett ämbete

till annat.

För bestämmande av de tillägg, som utöver lön efter lönegraden B 2 skola

utgå, har domsagoutredningen förordat en indelning av domsagorna i fasta

avlöningsgrupper, i huvudsak med utgångspunkt från arbetsbördan i de olika

domsagorna. Till häradshövdingarna i lägsta gruppens domsagor föreslås

skola utgå endast löneförmåner efter lönegraden B 2, medan för häradshövdingarna

i övriga lönegrupper föreslås avlöningsförstärkning med bestämt

belopp för varje lönegrupp. I fråga om gruppindelningen har utredningen

föreslagit en indelning i fem grupper, därvid skillnaden i lönebelopp mellan

angränsande grupper blir 1,250 kronor. Lönegrupperingen framgår av följande

tabell, där även angives antalet domsagor, som utredningen vid sina

undersökningar ansett böra hänföras till varje grupp.

Sammanlagda

Avlönings- löneförmåner Antal

Lönegrupp förstärkning utom rörligt domsagor

tillägg

I.......................... — 16,000 21

II.......................... 1,250 17,250 24

lil.......................... 2,500 18,500 34

IV.......................... 3,750 19,750 31

V.......................... 5,000 21,000 6

Rörande de omständigheter som tillmätts betydelse vid domsagornas inplacering

i lönegrupp anföres i utredningens betänkande:

Domsagoutredningen har för de särskilda domsagornas inplacering i lönegrupp

och även för bestämmande av personalorganisationen verkställt omfattande

undersökningar rörande arbetsbördan i domsagorna. I första hand

har utredningen därvid tagit hänsyn till en vid utredningens betänkande fogad

statistisk sammanställning över arbetsbördan i domsagorna. Utredningen

har även sökt att taga hänsyn till sådana faktorer, som icke kunna

statistiskt angivas. Särskilt må här anmärkas, att fastighetsförhållandenas

invecklade beskaffenhet väsentligen försvårar arbetet i vissa domsagor. Av

sådan anledning hava vissa domsagor i Kopparbergs län placerats i högre

lönegrupp än eljest skulle hava blivit fallet.

Vid gruppindelningen har emellertid hänsyn icke tagits uteslutande till

häradshövdingarnas arbetsbörda. Den nya B-löneplanen, i vilken häradshövdingarna

föreslås placerade, upptager ingen ortsgruppering inom lönegraderna

efter prisförhållandena på olika orler. I viss mån bör emellertid

kansliortens karaktär och belägenhet påverka lönegrupperingen för häradshövdingarna.

På grund härav hava vissa domsagor i övre Norrland liksom

Härjedalens domsaga placerats i högre lönegrupp än arbetsbördan i

och för sig skulle motivera. Då de förhållanden, som föranleda kallortstilläggs

utgående enligt avlöningsreglementet, således delvis beaktats vid

lönegruppsindelningen av domsagorna, bör dylikt tillägg icke utgå till häradshövdingarna,

en omständighet som ej bör lämnas obeaktad vid bedömandet

av lönegruppsplaceringen. I mellangruppen, som omfattar 34 häradshövdingar,

ingå häradshövdingar såväl i domsagor, där sekreterare föreslås

anställda, som i domsagor, där sekreterare enligt domsagoutredningens

förslag ej skola finnas. Utredningen har ansett det vara en fördel, att gränsen

mellan domsagor med och utan sekreterare icke sammanfaller med nå
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

gon avlöningsgräns. På grund av den lättnad i arbetet, som anställande av

sekreterare medför för häradshövdingens del, kan det inträffa, att häradshövdingarna

i vissa mindre sekreterardomsagor snarast äro mindre arbetstyngda

än häradshövdingarna i de största domsagor som sakna sekreterare.

Det vore då icke lämpligt, om de förra häradshövdingarna finge högre avlöningsförmåner

än de senare.

Häradshövdingarnas avlöningsförstärkning skall enligt förslaget vara dem

tillförsäkrad för deras ämbetstid på samma sätt som den egentliga lönen.

Domsagas placering i lägre lönegrupp än förut skall sålunda icke föranleda,

att den sittande häradshövdingens avlöningförstärkning minskas. Med hänsyn

härtill skall domsagas eventuella omplacering i lönegrupp regelmässigt

tagas under övervägande vid ombyte å häradshövdingtjänsten. Domsagas

omflyttning i lönegrupp skall dessutom tagas under omprövning vid införlivande

med domsagan av stad, som tidigare haft rådhusrätt, samt eljest

vid områdesregleringar. I övrigt skola enstaka domsagor uppflyttas i lönegrupp

endast vid varaktiga, synnerligen betydande och av särskilda förhållanden

föranledda ökningar i arbetsbördan. Efter en längre tidsperiods

förlopp skall en allmän omprövning av gruppindelningen äga rum. Domsagornas

indelning i lönegrupper skall fastställas av Kungl. Majit inom av

riksdagen angiven ram.

Frånsett att häradshövdingarna skola äga åtnjuta avlöningsförstärkning,

att kallortstillägg till dem ej skall utgå samt att för dem skola gälla särskilda

regler i fråga örn rätten att mottaga uppdrag utom tjänsten, har utredningen

icke ansett undantag från avlöningsreglementets allmänna regler erforderliga

med avseende å häradshövdingarna. Avlöningsreglementets bestämmelser

om semester och tjänstledighet skola sålunda utan inskränkning

tillämpas å häradshövdingarna. I fråga örn semestern innebär detta egentligen

endast den ändringen i förhållande till gällande ordning, att häradshövding,

som icke fyllt 40 år — för närvarande finnes ingen sådan häradshövding

— får sin semester inskränkt från eljest utgående 45 dagar till 35

dagar årligen. Däremot skola häradshövdingarna icke Vidare äga åtnjuta

sådan ledighet för vinnande av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av

enskilda angelägenheter, som de enligt gällande domsagostadga kunna — i

regel utan att vidkännas minskning i avlöningsförmånerna — erhålla under

en och en halv månad om året eller i vissa fall längre tid.

Genom häradshövdingarnas placering i lönegraden B 2 komma deras pensionsförmåner

att förbättras samtidigt som pensionsavdragen höjas.

Resultatet av reformen i pensionshänseende framgår av följande tabell.

Häradshövdingarnas pensionsförliållanden.

Enligt gällande bestämmelser. Vid inplacering i lönegrad B 2.

Tjänstepension.

(Vid full pensions- och tjänsteålder.)

Pensionsunderlag ........

......... 6,672:-

Pensionsunderlag (1008/41).....

.... 8,820

Dyrtidstillägg ............

......... 1,344:-

Rörligt tillägg.................

900

Kristillägg................

......... 752:64

Kristillägg ...................

840

8,768: 64

10,560

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

29

Enligt gällande bestämmelser. Vid inplacering i lönegrad B 2.

Familjepension.

Grundpens. med förhöjningar 2,032: 80

= ny familjepension enl. 508/39 ... 2,256:— Pensionsunderlag (1009/41) .......... 3,264: —

Procentuellt tillägg.................. 586:56 Rörligt tillägg....................... 489:60

Kristillägg.......................... 346: 08 Kristillägg.......................... 457: 10

3,188: 64 4,210: 70

Till första barnet 50 % förhöjning, till varje Till första barnet 50 % förhöjning, till varje

följande 20 % förhöjning. följande 20 % förhöjning.

Avdrag å lön.

För tjänstepension.................. — För tjänstepension (1008/41) ........ 523: —

För familjepension.................. 1 235: 20 För familjepension (1009/41) ........ 504: —

Vid jämförelse mellan häradshövdingarnas nettobehållning enligt gällande

ordning och enligt förslaget bör sålunda observeras, att pensionsavdragen

bliva inemot 800 kronor högre enligt förslaget.

I samband med avlönings- och pensionsförhållandenas reglering böra enligt

domsagoutredningens förslag de därefter utnämnda häradshövdingarna

befrias från skyldigheten att tillhöra den för häradshövdingarna samt landssekreterama

och landskamrerarna gemensamma familjepensionsföreningen.

Mot majoritetens inom domsagoutredningens förslag till löneställning för

häradshövdingarna ha två ledamöter i utredningen, herrar Gustafsson och

Eriksson, reserverat sig. Reservanterna föreslå under hänvisning till lönegradsplaceringen

för andra chefsbefattningar inom statsförvaltningen, att minimum

i löneskalan för häradshövdingarna bestämmes till 15,000 kronor i

stället för 16,000 kronor. I deras särskilda yttrande anföres bland annat:

Enär enligt förslaget endast ett fåtal av häradshövdingarna — ett tjugotal

i de minst arbetstyngda domsagorna — skola åtnjuta minimilöner utan

avlöningsförstärkning, hava vi övervägt huruvida icke en inplacering i lönegrad

B 1 kunde vara skälig. Med hänsyn till att vi anse oss böra biträda

majoritetens förslag örn en löneställning av 21,000 kronor för häradshövdingarna

i de största domsagorna, och då vi anse att skillnaden i löneställning

mellan de minsta och största domsagorna icke bör utgöra mera än 6,000

kronor per år, ha vi emellertid ansett att minimilönen bör fastställas till

15.000 kronor. Årslönen för häradshövding i de minsta domsagorna, vilka

ej åtnjuta avlöningsförstärkning, blir därigenom lika med den som gäller

för regementschefer m. fl. beställningshavare vid försvarsväsendet.

Beträffande domsagornas hänförande till lönegrupper biträda vi majoritetens

förslag. Vi föreslå att avlöningsförstärkningens belopp fastställes till

respektive 1,500, 3,000, 4,500 och 6,000 kronor. Med utgående från en minimilön

av 15,000 kronor, bli alltså de sammanlagda löneförmånerna i de

särskilda grupperna, utom rörligt tillägg, 15,000, 16,500, 18,000, 19,500 och

21.000 kronor.

Till de häradshövdingar, som vid övergången till den nya ordningen

erhålla minskade avlöningsförmåner, skall enligt domsagoutredningens

1 Delägare enligt 903/1920 = 235: 20.

, » 541/1926 = 258: 72.

, > 357/1937 = 259:18.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

förslag utgå övergångsersättning med belopp som under första övergångsåret

skall bestämmas till fyra femtedelar av skillnaden mellan å ena sidan

vederbörande häradshövdings medelinkomst under de fem kalenderåren närmast

före löneregleringens ikraftträdande och å andra sidan de nya avlöningsbeloppen,

beräknade till lönen efter lönegrad B 2 jämte utgående avlöningsförstärkning.

Anledningen till att övergångsersättningen ej ens från

början föreslagits att utgå med hela skillnadsbeloppet mellan inkomsterna enligt

nuvarande ordning och de nya löneförmånerna är, att vid beräkning av

ersättningsbeloppets storlek hänsyn ansetts böra tagas dels till de förbättrade

pensionsförmånerna ävensom ersättning för sjukvård m. m., som skall utgå

enligt förslaget, dels ock därtill, att häradshövdingarnas inkomster under åren

närmast före betänkandets avgivande i allmänhet stigit ej obetydligt på grund

av ökade sportler. De med den föreslagna beräkningen erhållna beloppen

skola avrundas till närmast jämna hundratal kronor samt maximeras till

10,000 kronor, övergångsersättning skall för varje år efter det första, sedan

den nya löneregleringen trätt i kraft, minskas med en tiondel av det ursprungliga

beloppet, så att ersättningarna efter tio år äro helt avskrivna.

I fråga om rätten att mottaga uppdrag utom tjänsten föreslår domsagoutredningen

en övergångsbestämmelse av innebörd, att det föreslagna förbudet

för häradshövdingarna att innehava vissa dylika uppdrag under de första

tio åren efter den nya löneregleringens ikraftträdande ej skall gälla sådana

uppdrag som innehavas vid ikraftträdandet. Kungl. Maj:ts tillstånd skall

dock utgöra villkor för häradshövdings fortsatta innehav av dylikt uppdrag,

därest innehav av motsvarande slags uppdrag såvitt angår andra tjänstemän

enligt avlöningsreglementet är beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd.

Även beträffande skyldigheten att avgå med pension föreslår domsagoutredningen

en övergångsbestämmelse. För häradshövding, som utnämnts före

den 1 juli 1935 och icke anmält att han önskar övergå å den från nämnda

dag gällande ordningen, inträder enligt nuvarande bestämmelser avgångsskyldighet

först vid 70 års ålder. Enligt utredningens uppfattning bör denna

åldersgräns i samband med det nya avlöningssystemets genomförande efter

hand sänkas till den för övriga häradshövdingar redan gällande åldern av 67

år. Utredningen föreslår sålunda, att för häradshövdingar, utnämnda före

den 1 juli 1935, som övergå på den nya lönestaten, ifrågavarande åldersgräns

skall bibehållas vid 70 år under de två åren närmast efter den nya lönestatens

ikraftträdande, därefter under två år utgöra 69 år, under de två följande

åren 68 år samt först därefter bliva 67 år. Därest det nya lönesystemet

sättes i kraft den 1 juli 1943, skulle således sänkningen av åldersgränsen till

67 år bliva fullt genomförd den 1 juli 1949.

Till häradshövding, som icke övergår på den nya lönestaten,

skall enligt domsagoutredningens förslag fortfarande utgå lön och

tjänstgöringspenningar enligt hittills gällande ordning. Däremot skola förvaltningskostnadsbidrag,

dyrtidstillägg, stämpelprovision och partiell löneförbättring

icke vidare förekomma. I fråga om sådan häradshövdings rätt till sportler

och stämpelprovision anför utredningen:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

31

Det vill synas, att häradshövdingarna icke äga något rättsligen grundat

anspråk på att lösensatserna i expeditionslösenförordningen skola bibehållas

just vid sina nuvarande belopp, vilka bestämts med hänsyn till att häradshövdingarna

skulle svara för förvaltningskostnaderna. Vad angår ersättningen

för förlorad lösen för inteckningsförnyelser har densamma förutsatts skola

utgå, så länge den nuvarande löneregleringen är gällande, men även därunder

kunna bliva föremål för jämkning i fråga örn beloppen. Vid statens övertagande

av alla förvaltningsutgifter torde i varje fall häradshövding, som ej

övergår på den nya lönestaten, böra vidkännas en icke obetydlig minskning

i löseninkomsterna, samtidigt som ersättningen för lösen för inteckningsförnyelser

bör upphöra.

Yttranden.

Utredningens förslag örn sportelsystemets avskaffande och häradshövdingarnas

inordnande under civila avlöningsreglementet har vunnit anslutning av

de myndigheter och sammanslutningar, som avgivit yttranden över förslaget.

En häradshövding har dock uttalat sig för sportelsystemets bibehållande.

Den förslagna indragningen av häradshövdingarnas rätt till stämpelprovision

har föranlett erinringar i flera yttranden.

Nedre justitierevisionen uttalar sålunda, att dylik provision alltjämt bör

utgå vid sidan av häradshövdingens lön, såvida icke denne, i samband med

att stämpelförsäljningen på sätt utredningen förordat anförtros åt den icke

rättsbildade personalen, jämväl befrias från ansvaret för försäljningen. I

detta sammanhang borde övervägas, om det kan anses vara överensstämmande

med rationell ordning att även i fortsättningen i den utsträckning, som

nu är fallet, bibehålla häradshövdingarna såsom beskattnings- och uppbördsmyndigheter.

Särskilt kunde det ifrågasättas, om icke försäljningen av dubbla

beläggningsstämplar borde avlyftas från häradshövdingarna i samband med

genomförandet av löneregleringen för dem.

Föreningen Sveriges häradshövdingar, som anser att försäljningen av enkla

beläggningsstämplar och skrivstämplar kan behållas hos domsagorna även

örn stämpelprovisionen avskaffas, förordar att häradshövdingarna i samband

nied löneregleringen befrias från försäljningen av dubbla beläggningsstämplar.

Skulle så ej ske, bör enligt föreningens mening häradshövdingen

fortfarande vara försäljare av alla slags stämplar och stämpelprovisionen

kvarstå. Den borde emellertid då ej inräknas i lönen.

Jämväl sju häradshövdingar lia uttalat sig för stämpelprovisionens bibehållande,

därest stämpelförsäljningen fortfarande skall äga runi från domsagorna.

Vad angår förslaget om förbud för häradshövdingarna att mottaga privata

uppdra g har statskontoret ansett, att ovillkorligt förbud bör stadgas

för häradshövding alt åtaga sig uppdrag som avses i 4 § 2 morn. civila

avlöningsreglementet. Svea hovrätt anser vägande principiella skäl kunna anföras

för restriktiva bestämmelser i ämnet men finner tillrådligt att något

lätta på förbudet särskilt såvitt angår skiljemannauppdrag. Om ej skiljemannainstitutet

skulle förlora i värde, borde domarerfarenheten kunna tillgodogöras

i större utsträckning än enligt förslaget bleve möjligt. Enligt hovrättens

mening vore det väl förenligt med ställningen såsom domare att mottaga val

till skiljeman även då valet träffades av en opartisk enskild institution eller

av partsvalda skiljemän. Nedre justitierevisionen finner det icke vara av om
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

ständigheterna påkallat, att häradshövdingarna i förevarande avseende erhålla

en särställning samt anför härom närmare:

Hittills torde något missbruk av den frihet, som häradshövdingarna i förevarande

hänseende åtnjutit, icke ha förekommit. Något bärande skäl att i

fråga om rätten att åtaga sig privata uppdrag låta å häradshövdingarna bli

tillämpligt vad som av egenartade grunder gäller för justitie- och regeringsråd

torde ej heller kunna uppletas. Borgmästare och vattenrättsdomare, liksom

även hovrättsråd och revisionssekreterare har det icke ansetts böra förbjudas

att inneha privata uppdrag. För häradshövdingar torde det vara av

minst lika stor betydelse som för nämnda domare att ha tillfälle till att på

andra vägar än genom de mål och ärenden, de handlägga, vinna erfarenhet

om samhällslivet. Kungl. Maj:ts prövning synes här liksom beträffande statstjänstemännen

i allmänhet i motsvarande ställning utgöra tillräcklig garanti

mot uppkomsten av missförhållanden. På många håll i vårt land är tillgången

på kvalificerade jurister synnerligen knapp. Att genom ytterligare förbud

förminska tillgången kan ej vara ändamålsenligt. Att såsom utredningen föreslagit

beröva häradshövdingarna möjlighet att mottaga skiljemannauppdrag,

såvida det ej meddelas av offentlig myndighet, skulle helt säkert ofta

innebära en otjänst mot allmänheten. Vidare må uppmärksammas, att det

förtroende, som från allmänhetens sida hittills kommit underdomarna till

del, i icke oväsentlig grad torde ha härrört från den kontakt dessa befattningshavare

på olika vägar ha med allmänheten och livet utanför domstolarna.

Att det icke kan vara till båtnad för rättskipningen att isolera domarna

från det praktiska livet utanför domstolarna, måste ligga i öppen dag. Det

får tvärtom läggas vikt uppå att förebygga, att domarna för allmänheten

framstå såsom representanter för ensidiga juridiska synpunkter. Snarare

borde kontakten mellan utövarna av domarverksamheten och det ekonomiska

livets män i samhället ökas. Detta skulle säkert vara ägnat att förebygga

sådant missförstånd av rättskipningens handhavande, som under senare år

då och då yppats.

Liknande synpunkter ha framförts av hovrätten över Skåne och Blekinge,

hovrätten för övre Norrland, föreningen Sveriges häradshövdingar och föreningen

Yngre jurister vid Svea hovrätt ävensom av fem häradshövdingar.

Vad särskilt angår förbudet att mottaga skiljemannauppdrag har hovrätten

över Skåne och Blekinge föreslagit, att förbud icke stadgas för häradshövding

att vara ordförande i skiljenämnd, vare sig häradshövding erhållit uppdraget

av offentlig myndighet eller blivit därtill utsedd av andra skiljemän.

Över utredningens förslag angående häradshövdingarnas löneställn

i n g ävensom den föreslagna anordningen att placera samtliga häradshövdingar

i lönegraden B 2 och låta avlöningsförstärkning, där sådan ifrågakommer,

utgå i förhållande till arbetsbördan i varje särskild domsaga ha tillstyrkande

utlåtanden avgivits av samtliga hovrätter ävensom av allmänna lönenämnden.

Svea hovrätt har emellertid uttalat, att det enligt hovrättens mening

varit önskvärt, att lönenivån kunnat läggas något högre än i förslaget

skett. Med hänsyn till den försämring i det statsfinansiella läget som inträffat

sedan betänkandet avgivits och då det vore önskvärt att förslaget genomfördes

utan alltför långt uppskov, ansåge sig hovrätten emellertid ej böra förorda

någon allmän höjning. Göta hovrätt har, i samband med att hovrätten till
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

33

styrkt utredningens förslag, framhållit angelägenheten av att löneregleringen

skedde i överensstämmelse med ett efter vissa principiella riktlinjer utarbetat

system för domarkårens löner, samt framlagt vissa synpunkter beträffande

sistnämnda fråga. Därvid har hovrätten bland annat framhållit, att löneförmånerna

för domarna för närvarande vore synnerligen ojämnt avvägda i förhållande

till varandra, varför en allmän översyn av lönerna för domarkåren

i dess helhet vore i hög grad av behovet påkallad. Hovrätten för övre Norrland

har särskilt betonat, att de föreslagna lönerna enligt hovrättens mening

vore de lägsta som borde komma i fråga, då det gällde landets häradshövdingekår.

Med hänsyn till att häradshövdingetjänsterna intaga en nyckelposition

i fråga om rekryteringen å domarbanan har även föreningen Yngre

jurister vid Svea hovrätt ansett att i vart fall icke lägre löner borde bestämmas

för häradshövdingarna än de, som föreslagits av utredningen.

I ett flertal yttranden har förordats höjning av gränserna för den föreslagna

löneskalan. Sålunda har nedre justitierevisionen — under hänvisning

till att såsom de olika domsagornas placering inom lönegrupperna föreslagits

av utredningen den fasta lönen i genomsnitt för samtliga häradshövdingar

skulle komma att uppgå till något över 18,000 kronor — uttalat att en lön

av denna storlek, örn vederbörlig hänsyn toges till häradshövdingarna åvilande

ansvar och arbetsuppgifter, måste anses såsom ett minimum utom möjligen

i fråga örn ett par av de minsta domsagorna. Föreningen Sveriges häradshövdingar

har föreslagit, att lönen i lägsta lönegruppen bestämmes till 17,500

kronor och att löneförstärkning utgår med resp. 1,000 kronor, 2,000 kronor,

3,000 kronor och 4,000 kronor i de följande grupperna. Slutligen har Sveriges

advokatsamfund med hänsyn till nödvändigheten av att göra häradshövdingetjänsterna

lockande även för synnerligen framstående domare funnit de

av utredningen föreslagna lönerna i vissa, ej närmare angivna fall vara för

låga.

I motsats till övriga hörda myndigheter har statskontoret förordat en

lägre löneställning för häradshövdingarna än utredningen föreslagit.

Ämbetsverket anser den föreslagna avlöningen allt för hög med hänsyn

till det allmänna löneläget inom civilförvaltningen och anför bland annat:

Det övervägande antalet häradshövdingar skola enligt förslaget i realiteten

komma i bättre löneställning än exempelvis hovrättspresidenterna. Den sammanlagda

inkomsten för häradshövdingarna i den högsta gruppens domsagor

kommer praktiskt taget att överensstämma med avlöningen för justitieråd

och regeringsråd, ett förhållande som är ägnat att ingiva desto större

betänkligheter som direktiven för 1939 års tjänsteförteckningssakkuniga angivit,

att de sakkunnigas omprövning av löneställningen för den allmänna

civilförvaltningens befattningshavare skall bedömas med utgångspunkt från

gällande verkschefslöner.

Statskontoret har vidare förklarat sig icke kunna tillstyrka förslaget att

hänföra häradshövdingarna till avlöningsreglementets löneplan B, enär denna

löneplan icke upptager någon ortsgruppering, samt i stället förordat en

inplacering i löneplanen A. Utöver den klassificering av domsagorna med

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 samt. Nr 252. ■>

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

hänsyn till dyrortsmomentet, som skulle följa av detta förslag, föreslår

statskontoret, i anslutning till vad utredningen förordat, att domsagorna

med utgångspunkt i huvudsak från arbetsbördan även indelas i särskilda

avlöningsgrupper, därvid emellertid antalet lönegrupper begränsas till tre,

den lägsta omfattande förslagets lönegrupper I och II, den mellersta grupperna

III och IV samt den högsta motsvarande lönegruppen V. I fråga om

lönegradsplaceringen förordar statskontoret häradshövdingarnas inplacering

i lönegraderna A 32, A 33 och A 34 så att häradshövding i domsaga tillhörande

den av ämbetsverket föreslagna lägsta lönegruppen hänföres till

lönegrad A 32 och i domsaga tillhörande den högsta lönegruppen till lönegrad

A 34, varvid — i analogi med vad som i sådant avseende gäller beträffande

rektorerna vid de högre allmänna läroverken — lönen skulle utgå enligt

högsta löneklassen i respektive lönegrader. Till den enligt ett dylikt avlöningssystem

utgående grundlönen skulle komma avlöningsförstärkning med 1,000

kronor i den lägsta lönegruppen, 1,500 kronor i den mellersta lönegruppen

och 2,000 kronor i den högsta lönegruppen. Förslaget skulle innebära att

häradshövding i domsaga, tillhörande högsta lönegruppen och med kansli

beläget å I-ort, skulle komma i åtnjutande av en sammanlagd lön, frånsett

rörligt tillägg, av (15,540 + 2,000=) 17,540 kronor, vilket lönebelopp endast

obetydligt understege lönen för hovrättspresident.

Från statskontorets utlåtande anfördes avvikande mening av statskommissarien

Nissen, med vilken generaldirektören Björck instämde. Reservanterna

funno sig icke kunna biträda majoritetens förslag, att häradshövdingarna

utöver lön enligt någon av lönegraderna A 32—A 34 skulle komma i

åtnjutande av särskild avlöningsförstärkning. I

I fråga örn antalet avlöningsgrupper ha statskontoret och en häradshövding

föreslagit en begränsning av detta antal till tre. Å andra sidan

har en häradshövding ifrågasatt, att för uppfattning av vissa domsagor, placerade

i lönegrupp III, inrättas ytterligare en mellangrupp med en löneförstärkning

av 3,125 kronor. Två häradshövdingar lia motsatt sig lönegruppsindelning

överhuvud och föreslagit en enhetlig löneställning, motsvarande i det

ena fallet den högsta och i det andra ungefär den därnäst högsta enligt förslaget.

Den föreslagna fördelningen av domsagorna på de fem lönegrupperna

har Svea hovrätt funnit i huvudsak väl avvägd, såvitt angår de under hovrätten

lydande domsagorna. De erinringar i detta hänseende, som framförts

i vissa från häradshövdingar inkomna yttranden förutsätter hovrätten skola

vinna tillbörligt beaktande. Beträffande de Göta hovrätt underlydande domsagorna

har denna hovrätt föreslagit uppflyttning av en domsaga och nedflyttning

av två domsagor. Hovrätten över Skåne och Blekinge har lämnat

utredningens förslag beträffande lönegruppsplaceringen utan erinran, medan

hovrätten för övre Norrland förordat uppflyttning av två domsagor.

Yrkanden om högre lönegruppsplacering ha vidare framförts av sjutton häradshövdingar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

35

I åtskilliga yttranden lia häradshövdingarna ansetts böra bibehållas vid

sin nuvarande rätt till semester och annan tjänstledighet,

oaktat de skulle inordnas under civila avlöningsreglementet. Sålunda har

hovrätten för övre Norrland hemställt om sådan jämkning i domsagoutredningens

förslag att envar häradshövding, oberoende av levnadsålder, alltjämt

skall äga åtnjuta semester under 45 dagar. Häradshövdings rätt till ledighet

från vissa ämbetsgöromål för utförande av andra dylika göromål bör enligt

hovrättens mening tryggas genom tydliga författningsbestämmelser. Vidare

finner hovrätten önskvärt att häradshövding beredes möjlighet att under ett

antal dagar årligen utan avdrag å lönen erhålla ledighet för vissa ändamål

som ha samband med hans tjänst. I nu angivna hänseenden har föreningen

Sveriges häradshövdingar intagit samma ståndpunkt som hovrätten för övre

Norrland. Varken häradshövdingeföreningen eller nedre justitierevisionen ha

ansett möjligt att inskränka den häradshövdingarna enligt gällande domsagostadga

tillkommande rätten till partiell ledighet och ledighet för enskilda

angelägenheter utöver semestertiden. Nedre revisionen anför härom:

Denna rätt torde icke vara att betrakta som en löneförmån utan som en

motvikt mot den ojämnhet i arbetsbördan, som häradshövdingarna äro underkastade.

I domsagorna uppstå som bekant tidvis sådan anhopning av

göromål, att arbetsbördan stiger långt över vad som kan anses normalt. Tillfälle

till återhämtning måste därför ges häradshövdingarna. I annat fall kan

befaras att nödvändigheten av sjukledighet stegras i en omfattning, som ej

är önskvärd. Det bör även erinras om att underdomarna mer är flertalet

andra tjänstemän äro tvingade till att följa med lagstiftningen på skilda

områden och hålla sig underrättade om vad som sker inom rättslivet. För

sådant ändamål måste häradshövdingarna i stor utsträckning anlita tid, som

eljest skolat kunna användas till rekreation.

Även nio häradshövdingar ha uttalat sig för bibehållande i oförändrad

omfattning av rätten till avdragsfri ledighet för enskilda angelägenheter.

Med avseende å utredningens i olika hänseenden framlagda förslag rörande

övergången till den nya ordningen för de vid tiden för dennas

ikraftträdande redan utnämnda häradshövdingarna har allmänna lönenämnden

uttalat, att dessa förslag icke föranledde någon erinran från nämndens

sida. Länsstyrelsen i Östergötlands län har ställt sig mera tveksam och

ifrågasatt, huruvida icke de tilltänkta övergångsbestämmelserna innebure någon

obillighet gentemot häradshövdingarna i fråga.

Mot den föreslagna successiva minskningen under en övergångstid av tio

år av de redan utnämnda häradshövdingarnas löner har föreningen Sveriges

häradshövdingar uttalat en bestämd gensaga. Föreningen vänder sig därvid

mot utredningens uppfattning att det nuvarande avlöningssystemet icke skulle

giva häradshövdingarna rätt till mer än en ringa del av deras nuvarande inkomster

samt anför härom:

Att denna uppfattning icke är riktig framgår redan av den översikt av avlöningssystemets

tillkomst, som i betänkandet lämnats. Utredningen framhåller,

att vid 1874 års reglering av domsagoinkomsterna ansågs, att härads
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

hövdingarnas inkomster fortfarande som dittills till en del skulle grundas på

allmänhetens avgifter, vilka bibehöllos i den utsträckning att de beräknades

i princip skola motsvara förvaltningskostnaderna, medan den egentliga avlöningen

skulle utgå av statsmedel. Emellertid gick utvecklingen därefter genom

penningvärdets fall snart därhän, att förhållandet mellan löseninkomsterna

och statslönen blev omvänt, den huvudsakliga inkomsten kom åtminstone

under normala förhållanden att utgöras av löseninkomsterna, den mindre

delen av statslön. Riktigheten av denna utredningens framställning vitsordas

av föreningen. Det angivna förhållandet har varit rådande åtminstone

sedan långt före sekelskiftet och således i varje fall redan vid den tid, då de i

tjänsten äldsta av nuvarande häradshövdingar utnämnts, och förhållandet

har än starkare framträtt genom de under förra världskriget av staten vidtagna

höjningarna av vissa lösensatser.

Det sålunda förändrade avlöningssystemet har av statsmakterna godkänts.

Ehuru sportelinkomsterna på angivet sätt i flertalet domsagor vida överstego

förvaltningskostnaderna, har icke den staten genom kungl, cirkuläret den 16

februari 1903 förbehållna rätten att av sådant skäl jämka de med ämbetet

förenade tjänstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag vid något tillfälle

utnyttjats. Tvärtom har den omnämnda höjningen av lösensatserna vidtagits,

ehuru den beträffande flertalet domsagor ej erfordrades för täckandet

av de förhöjda förvaltningskostnaderna. Genom dyrtidstillägg och partiell

löneförbättring har sörjts för att häradshövdingarnas sammanlagda inkomster

av ämbetet vida överstiga sportelöverskottet. Så gott som i varje Jall, då

på grund av ny lagstiftning ökning av förvaltningskostnaden uppstått, hainy

expeditionslösen tillerkänts häradshövdingarna, ehuru sportelöverskott redan

funnits, och då genom ny lagstiftning lösen för expedition upphört, har

ersättning för vad häradshövdingarna sålunda förlorat tillerkänts, dem. Genom

bestämmelserna om häradshövdings bidrag till avlöningen åt sekreterare

och andre notarier i domsagorna har så avpassat avdrag å häradshövdingens

lön och tjänstgöringspenningar i vissa domsagor gjorts, att därigenom

häradshövdingens rätt till sportlerna uppenbarligen erkänts. Slutligen hava

genom kungörelsen den 20 maj 1927 de häradshövdingar, som före viss, numera

förfluten tid förklarat sig villiga underkasta sig kungörelsens bestämmelser

— vilket alla dåvarande häradshövdingar gjort — berättigats uppbära

vissa då gällande lösensatser, som förut endast haft provisorisk karaktär.

Genom sålunda vidtagna åtgärder och beslut hava statsmakterna icke blott

i princip erkänt, att lösenmedlen utgöra en del av häradshövdingens avlöning,

utan även bestämt den ungefärliga storleken av denna avlöning.

Det ligger i sakens natur, att häradshövding, som under nu angivna förhållanden

sökt och erhållit sitt ämbete, också äger rätt till den sålunda bestämda

lönen. Varje tvekan i detta hänseende är ock undanröjd genom den häradshövding

givna fullmakt å sitt ämbete i domsagan »med raff» enligt fullmaktens

uttryckliga ordalag, »att åtnjuta den lön och de övriga förmåner, som

enligt stat och författningar äro förenade med häradshövdingeämbetet i nämnda

domsaga». I fullmakten, som uppenbarligen omfattar alla förmåner av

tjänsten, lön, tjänstgöringspenningar, sportler, semester och annan ledighet,

pension m. m., är dessutom särskilt anmärkt i vilka fall häradshövdigen är

skyldig underkasta sig ändring i dessa förmåner. I sådant hänseende säges.

frånsett möjligen fullmakter som tillkommit innevarande år, allenast, att

tjänsteinnehavaren är skyldig underkasta sig. förutom bestämmelserna i kungörelsen

den 20 juni 1919 örn skyldighet för häradshövding som därefter utnämnes

att i sammanhang med en allmän omorganisation av underrätterna

övergå till annan jämnställd eller högre tjänst vid sådan domstol, den ändring

i domsagans område och den minskning i tjänstgöringspenningar, som fram
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 252.

37

deles kan varda bestämd. Till yttermera visso är i den i fullmakten åberopade

kungörelsen tillagt: »dock att tjänsteinnehavare ej skall vara pliktig att i anledning

av övergång till ny tjänst vidkännas minskning i honom tillförsäkrade

avlöningsförmåner».

Det må i detta sammanhang vidare erinras, att vid övergången år 1874

till det nuvarande avlöningssystemet uttryckligen utsädes att de häradshövdingar,

som då hade fullmakt utan förbehåll på sitt ämbete, i följd därav

icke voro skyldiga att utan gottgörelse underkasta sig en lönereglering och

även tillerkändes full ersättning för minskad löneinkomst, ehuru denna utgick

enbart i sportler, samt även sades vara »ovillkorligen berättigade» att

under sin återstående tjänstetid själva bruka sina — i övriga fall till statsverket

indragna — boställen. Denna princip, att innehavare av fullmakt å

ämbete icke är skyldig att underkasta sig andra minskningar i de med tjänsten

förenade förmåner, än fullmakten angiver, är just fullmaktens reella innebörd,

och har, vad häradshövdingarna beträffar, vunnit beaktande, icke

blott i ovan återgivna stadgande i 1919 års kungörelse utan även i åtskilliga

andra övergångsstadganden. I detta avseende tillåter sig föreningen

ytterligare hänvisa till den utredning om sportlernas rättsliga natur som

framlagts vid 1940 års riksdag av Å. Holmbäck och B. Gezelius i motion i

andra kammaren nr 235 i anledning av ifrågasatt nedskärning av viss sportelersättning.

Även om en tendens lill ändring i uppfattningen rörande ämbetsfullmaktens

natur under senare år skulle gjort sig gällande hos Kungl. Majit i justitiedepartementet

och riksdagen, kan rätteligen ej heller en dylik ändring i

åskådningen tillerkännas retroaktiv verkan och vinna tillämpning å häradshövding

som utnämnts, innan denna tendens på något sätt kommit till uttryck.

Med hänsyn till det anförda har det synts föreningen uppenbart, att de

nuvarande häradshövdingarna hade ett rättsligt anspråk att bibehållas vid de

med ämbetet förenade förmånerna samt att de med denna utgångspunkt icke

kunde godkänna någon successiv nedsättning i den av ulredningen föreslagna

kompensationen för minskade inkomster utan ansåge att denna borde kvarstå

orubbad för varje i tjänst varande häradshövding under hans återstående

tjänstetid. Dock bar föreningen, med hänsyn till den föreslagna förbättringen

i pensionen, funnit ett avdrag berättigat i ersättningens årliga belopp motsvarande

pensionsökningen minskad med den årliga pensionsavgiften. En begränsning

uppåt av ersättningens belopp syntes föreningen även riktig. I några

extrema fall hade del tillämpade avlöningssystemet otvivelaktigt medfört

uppenbart orimliga löneinkomster, och det rent orimliga borde enligt föreningens

mening icke kunna grunda något rättsanspråk. Vad föreningen anfört rörande

de nuvarande häradshövdingarnas rättsliga ställning bar synts föreningen

böra föranleda att de häradshövdingar, som övergå å ny stat, berättigas

erhålla övergångsersättning enligt av utredningen för första året angivna

beräkningsgrunder under hela sin återstående tjänstetid.

Även några häradshövdingar ha gjort anmärkningar mot förslaget i förevarande

del.

Tre häradshövdingar lia gjort gällande rättsliga anspråk att vara bibehållna

vid oförändrade förmåner samt till stöd härför utvecklat liknande

synpunkter som häradshövdingcföreningen. De lia lia denna grund ansett

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 252.

kompensation för inkomstminskning böra utgå med oförändrat belopp under

hela deras återstående tjänstetid, därvid en av dem i likhet med föreningen

godtagit den av utredningen förordade begränsningen av övergångsersättningen

till fyra femtedelar av den beräknade inkomstminskningen medan

de båda övriga icke funnit bärande skäl för en sådan nedsättning.

Den ene av de sistnämnda har krävt att varda bibehållen vid den

inkomst ämbetet enligt utredningens beräkningar givit för perioden 1934—

1938. De båda övriga av nu ifrågavarande häradshövdingar ha under åberopande

av billighetsskäl likaledes motsatt sig att de redan utnämnda häradshövdingarna

försattes i en sämre ekonomisk ställning.

Svea hovrätt har uttalat, att det vore lyckligast, örn de nya avlöningsvillkoren

så bestämdes, att häradshövdingarna kunde förväntas allmänt övergå

på den nya staten utan att känna den besvikelse, som skulle uppstå, därest

förmånerna komma att avsevärt understiga vad man ansett sig äga påräkna

med stöd av domarfullmakten. Ur denna synpunkt vore det enligt hovrättens

mening särskilt önskvärt att övergångsersättningen finge under hela tjänstetiden

utgå med samma belopp som under första övergångsåret. Även hovrätten

över Skåne och Blekinge har ansett billigheten tala för att nuvarande

häradshövdingar icke få vidkännas avsevärd minskning av sina löneförmåner

i förhållande till vad de hade anledning förvänta, då de sökte sina

ämbeten. Hovrätten har med hänsyn härtill ifrågasatt att den föreslagna

reduceringen med en tiondel om året av den under första övergångsåret

utgående ersättningen så begränsas att reducering av övergångsersättningen

icke skall äga rum, därest häradshövdings sammanlagda löneförmåner under

första övergångsåret understiger lönen i lönegrupp V enligt förslaget,

samt att för övriga häradshövdingar reduceringen skall upphöra, när lönebeloppet

nedgått till nämnda höjd.

Statskontoret har föreslagit sådan inskränkning i rätten till övergångsersättning,

att antalet övergångsår icke finge överstiga antalet tjänsteår i innehavande

befattning. Till stöd härför har ämbetsverket anfört att häradshövding,

som tillträtt sitt ämbete allenast ett eller annat år före löneregleringens

ikraftträdande, eljest skulle komma i en åtskilligt — av förhållandena

näppeligen motiverad — gynnsammare löneställning än de till tjänsteåren

äldre häradshövdingarna. I fråga om övergångsersättningens storlek har

statskontoret, med hänsyn till den efter krigsutbrottet inträffade nedgången

av sportelintäkterna i det ojämförligt största antalet domsagor, ansett tillräckligt,

om kompensationen för indragna sportler begränsades till högst

6,000 kronor i stället för högst 10,000 kronor.

Vad angår den tidsperiod, som enligt utredningens förslag skulle läggas

till grund för övergångsersättningens beräkning, har Göta hovrätt framhållit,

att den period, för vilken ersättningen blivit av de sakkunniga beräknad —

åren 1934—1938 -—- vore en period av utpräglad högkonjunktur, under vilken

särskilt på grund av livlig fastighetsbildning och byggnadsverksamhet

häradshövdingarnas sportelinkomster legat på en hög nivå men att sedermera

till följd av kriget en stark nedgång inträtt i häradshövdingarnas

sportelinkomster. Med hänsyn till dessa starka växlingar har hovrätten ansett

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

39

det kunna ifrågasättas, om ej övergångsersättningen borde beräknas med ledning

av medelinkomsten under en något längre tidsperiod, förslagsvis de tio

sista åren före löneregleringens ikraftträdande.

Till de förmåner av tjänsten, varpå de nuvarande häradshövdingarna

skulle ha rättsligt anspråk, har föreningen Sveriges häradshövdingar räknat

även rätten till ledighet utöver semestern, och det i 4 § 2 mom. avlöningsreglementet

stadgade särskilda villkoret för rätten att innehava bisysslor

har föreningen ansett ej kunna göras gällande på dessa. Att så kan ske

Ilar emellertid förutsatts av statskontoret som — under erinran örn huru

i sådant hänseende förfarits vid 1925 års landsstatslönereglering och 1926

års lönereglering för justitieråd och regeringsråd — ansett det kunna ifrågasättas

om icke ovillkorligt förbud för häradshövdingarna att innehava privata

uppdrag borde träda i kraft omedelbart i samband med genomförandet

av den nya löneregleringen. Med avseende fäst vid den av ämbetsverket

föreslagna lönesättningen för dem har statskontoret emellertid icke velat

motsätta sig en övergångsbestämmelse av den av utredningen åsyftade innebörden

med den begränsningen likväl, att övergångstiden sattes till fem år.

Förslaget om sänkning av pensionsåldern vid övergång å den nya staten

för häradshövding, som utnämnts före den 1 juli 1935, har föranlett invändning

från föreningen Sveriges häradshövdingar, som ansett att sådan häradshövding

av billighetsskäl borde bibehållas vid sin rätt att kvarstå i tjänst

tills han fyllt 70 år oavsett om han kvarstannade å gammal stat eller ej.

Rätt att kvarstanna i tjänst till 70 års ålder och att därunder åtnjuta

oförändrade avlöningsförmåner har gjorts gällande av två häradshövdingar.

En häradshövding har påyrkat den nuvarande åldersgränsens bibehållande

av billighetsskäl, medan ytterligare en häradshövding — vilken funnit obilligt

att sänka pensionsåldern i samband med genomförandet av en faktisk

inkomstförsämring — ansett att övergångstiden, därest sänkningen ändock

genomfördes, borde göras längre än i förslaget förutsatts. I motsats härtill

har statskontoret föreslagit meddelandet av övergångsbestämmelser liknande

dem, som enligt civila tjänstepensionsreglementet gällt för annan innehavare

av domarämbete än justitieråd och regeringsråd, övergångsanordningen skulle

härigenom komma att omfatta två etapper och en sammanlagd tid av endast

fyra år.

Till belysande av hur de av utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna

skulle komma att verka har föreningen Sveriges häradshövdingar

anfört följande.

Såsom exempel på hur förhållandet skulle komma alt te sig för en häradshövding,

vars inkomster i medeltal under de sista tio åren uppgått till c:a

24,000 kronor, må erinras att, därest pensionsåldern sänkes från 70 till 67

år, hans förlust skulle komma att uppgå till tre gånger skillnaden mellan

lön och pension eller omkring 48,000 kronor jämte pensionsavgift 743 kronor

för värjo år, varmed hans ålder understigit 67 år. Därjämte skulle han

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

förlora sin rätt till ledighet utöver semestern och sin frihet att åtaga sig

enskilda uppdrag. Uppenbarligen skulle han för mindre än hälften av vad

han sålunda enligt förslaget skulle förlora kunna förvärva den högre pension

och den sjukersättning, varav de nytillkomna förmånerna skulle komma

att bestå.

Under hänvisning till det sålunda återgivna exemplet uttalar föreningen,

att de särskilda övergångsförmåner, som i utredningens förslag erbjudas, icke

äro för häradshövdingarna lockande. Vidare påtalar föreningen i detta sammanhang,

att utredningen icke verkställt någon verklig jämförelse mellan

ställningen för den häradshövding, som övergår på den nya lönestaten, och

för den, som förklarar sig icke villig därtill, utan nöjt sig med ett uttalande,

vilket närmast syntes gentemot dem, som till äventyrs icke skulle vilja godtaga

de erbjudna övergångsförmånerna, hava karaktären av ett hot om repressalier,

ett hot varav dessa häradshövdingar säkerligen icke gjort sig förtjänta.

Föreningen yrkar i anslutning härtill en med rätt och billighet överensstämmande

behandling av de häradshövdingar, som av en eller annan anledning

finna sig ej kunna övergå å ny stat. Från Svea hovrätts sida har

utredningens förslag rörande avlöningsförmånerna till häradshövding som

icke övergår på ny stat föranlett det uttalandet att, även om staten antoges

juridiskt sett hava fri bestämmanderätt när det gällde nedsättning av löseninkomsterna,

denna rätt emellertid ej borde så begagnas, att häradshövdings

valfrihet mellan gammal och ny stat bleve allenast skenbar. Statskontoret

slutligen har förklarat sig icke vilja göra erinran mot utredningens förslag

i förevarande del.

Departem entschef en.

Vad domsagoutredningen föreslagit i fråga om häradshövdingarnas avlöning

och vad därmed sammanhänger anser jag mig i allt väsentligt kunna

tillstyrka.

En löneskala å 16,000—21,000 kronor synes av skäl som utredningen i

betänkandet närmare utvecklat vara väl avvägd och torde såsom utredningen

anfört motsvara den spännvidd, som bör råda mellan lönerna i olika

domsagor, med hänsyn framför allt till arbetsbördan och det därmed förenade

ansvaret. Jämte lönen bör utgå rörligt tillägg och jämväl kristillägg

enligt vanliga grunder. Då häradshövdingarnas avlöningssystem enligt förslaget

anslutes till civila avlöningsreglementet, bör såsom utredningen förordat

deras rätt till stämpelprovision upphöra. Den i yttrandena berörda frågan

om häradshövdingarnas befriande i viss utsträckning från skyldigheten att

handhava stämpelförsäljning torde komma att upptagas till prövning i särskild

ordning.

Domsagoutredningens förslag innebär i fråga om den tekniska utformningen

av lönesystemet, att samtliga häradshövdingar, i likhet med vad som

redan tidigare skett beträffande vattenrättsdomarna, placeras i lönegraden

B 2. Domsagorna skola emellertid indelas i fem fasta avlöningsgrupper. Löneförmåner

efter nämnda lönegrad skola utan andra tillägg än rörligt tillägg

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

41

och kristillägg utgå till häradshövdingar i domsagor som tillhöra den lägsta

gruppen, medan häradshövdingar i övriga lönegrupper därjämte skola

erhålla avlöningsförstärkning med bestämt belopp för varje grupp. Skillnaden

i lönebelopp mellan angränsande grupper skall enligt förslaget bliva

1,250 kronor. Även i dessa hänseenden ansluter jag mig till förslaget.

För domsagornas inplacering i de särskilda lönegrupperna har utredningen

verkställt omfattande undersökningar rörande arbetsbördan i domsagorna.

Det är utan tvivel riktigt att, såsom utredningen framhållit, vid gruppindelningen

hänsyn tages icke blott till antalet mål och ärenden av olika slag

utan även till sådana faktorer som icke kunna statistiskt angivas. Arbetsbördan

ökas exempelvis, om fastighetsförhållandena, såsom i vissa domsagor

inom Kopparbergs län, äro av invecklad beskaffenhet. Ytterligare må framhållas

att arbetsbördan är till en viss grad beroende av sådana omständigheter

som att ting hållas på olika tingsställen, i synnerhet om resorna till

tingen äro långa och tidsödande. Vid gruppindelningen bör emellertid, såsom

jämväl skett i domsagoutredningens förslag, även tagas i betraktande vissa

förhållanden som icke omedelbart äga betydelse för arbetsbördan, t. ex.

kansliortens karaktär och belägenhet. På grund härav torde i enlighet med

förslaget vissa domsagor i övre Norrland liksom Härjedalens domsaga böra

placeras i högre lönegrupp än arbetsbördan i och för sig skulle motivera.

De av domsagoutredningen verkställda statistiska undersökningarna rörande

arbetsbördan i domsagorna ha inom departementet fullföljts beträffande

åren 1939—1941. Efter granskning av de sålunda kompletterade uppgifterna

och övervägande av de övriga förhållanden, vilka enligt vad nyss

anmärkts böra beaktas vid domsagornas indelning i lönegrupper, anser jag

mig kunna i huvudsak tillstyrka det av utredningen framlagda förslaget till

gruppindelning. Endast ett fåtal justeringar synas böra ifrågakomma, delvis

till följd av förändringar som i olika avseenden inträffat efter förslagets

framläggande. Norra Möre och Stranda samt Villands domsagor torde sålunda

böra hänföras till grupp I i stället för grupp II, och till grupp II torde

böra från grupp III överföras Östersysslets domsaga, Aska, Dals och Bobergs

domsaga, Marks och Borås domsagor samt Gärds och Albo domsaga. Förslag

om sammanslagning av de båda Gotlandsdomsagorna samt av Södersysslets

och Nordmarks domsagor — samtliga av domsagoutredningen uppförda i

grupp I — har såsom förut nämnts genom proposition förelagts årets riksdag.

Örn propositionen bifalles, böra de nya domsagorna tillhöra grupp lil; i

motsatt fall är avvikelse från förslaget icke påkallad beträffande ifrågavarande

domsagor. Huruvida Östernärkes domsaga skall såsom föreslagits

tillhöra grupp III eller hänföras till grupp II synes vara beroende av huruvida

vissa till domsagan hörande områden komma att före löneregleringens

ikraftträdande införlivas med örebro stad i enlighet med därom väckt förslag.

I övrigt har jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga att för närvarande

föreslå någon ändring i den av utredningen förordade indelningen. Omplacering

bör på sätt utredningen framhållit ske, därest beträffande en domsaga

arbetsförhållandena undergå betydande och varaktig ändring. Dock bör den

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition nr 252.

avlöningsförstärkning, som följer av fastställd gruppindelning för en domsaga,

anses häradshövdingen tillförsäkrad under hans ämbetstid på samma

sätt som den egentliga lönen.

I överensstämmelse med vad nu sagts rörande domsagornas indelning i

lönegrupper har på grundval av den för närvarande gällande domsagoindelningen

upprättats förslag till gruppindelning, vilket torde få fogas vid statsrådsprotokollet

såsom bilaga. Enligt detta förslag skulle i grupp I upptagas 23,

i grupp II 27, i grupp III 29, i grupp IV 31 samt i grupp V 6 domsagor.

Gruppindelningen bör såsom utredningen föreslagit fastställas av Kungl.

Maj:t inom en av riksdagen angiven ram. Denna torde lämpligen böra bestämmas

så att utrymme finnes för uppfattning i högre lönegrupp, då så

beträffande någon domsaga finnes påkallat med hänsyn exempelvis till att

med domsagan införlivas en stad som tidigare haft rådhusrätt. Jag vill

därför föreslå, att riksdagen medgiver Kungl. Majit att, om särskilda förhållanden

därtill föranleda, till en var av lönegrupperna II—IV hänföra två

domsagor utöver det antal som nyss angivits, eller således — med utgångspunkt

från den angivna gruppindelningen — till grupp II högst 29, till grupp

III högst 31 och till grupp IV högst 33 domsagor.

I 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet stadgas förbud för dem som äro

underkastade reglementet att utan särskilt, beträffande högre tjänstemän

av Kungl. Majit meddelat tillstånd mottaga uppdrag såsom styrelseledamot

eller tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, vars verksamhet

bär huvudsakligen ekonomiskt syfte, eller annat därmed jämförligt uppdrag.

Domsagoutredningens förslag innebär att för häradshövdingar skall gälla ett

ovillkorligt förbud att mottaga icke blott dylikt uppdrag utan även skiljemannauppdrag,

såvida det ej meddelas av offentlig myndighet. Häradshövdingarna

skulle sålunda i fråga örn rätten att mottaga uppdrag utom tjänsten

bliva likställda med justitieråd och regeringsråd. För de av utredningen förordade

bestämmelserna tala otvivelaktigt principiella skäl av synnerlig styrka.

Det är såsom utredningen framhållit av särskild vikt, att en häradshövding

är oberoende i ekonomiskt hänseende och att anledningar till misstanke om

bristande oväld undanröjas. Framhållas må även, att de löneförmåner som

enligt förslaget tillerkännas häradshövdingarna i viss mån äro avvägda med

hänsyn till att restriktioner av ifrågavarande slag skola fastställas. Jag delar

på grund härav utredningens uppfattning, att ovillkorligt förbud bör stadgas

för häradshövding att mottaga sådana uppdrag som avses i 4 § 2 mom.

civila avlöningsreglementet. Även i fråga om skiljemannauppdragen synas

restriktioner vara på angivna grunder motiverade. Härvidlag kan man emellertid

icke underlåta att taga hänsyn till den i yttrandena framförda invändningen,

att ett förbud på åtskilliga orter i landet kunde medföra olägenheter

såtillvida att domarerfarenhet icke skulle stå till buds vid avgörandet av

tvister enligt skiljemannalagen och att skiljemannainstitutet härigenom skulle

förlora i värde. De svårigheter, som i vissa fall skulle uppstå att finna annan

lämplig skiljeman än en häradshövding, ha även föranlett utredningen att

från förbudet undantaga skiljemannauppdrag som meddelas av offentlig

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 252.

43

myndighet. Med hänsyn till angivna förhållanden finner jag mig böra förorda

den jämkningen i förslaget, att ifrågavarande förbud icke heller skall gälla

enskilda uppdrag att vara ordförande i skiljenämnd eller ensam skiljedomare.

I likhet med domsagoutredningen anser jag, att en övergångsbestämmelse

hör meddelas av innebörd att det föreslagna ovillkorliga förbudet mot innehav

av uppdrag under de tio första åren efter löneregleringens ikraftträdande

icke skall gälla sådana uppdrag som innehavas vid ikraftträdandet. Dock

hör, likaledes i enlighet med förslaget, Kungl. Maj:ts tillstånd utgöra villkor

för fortsatt innehav av ett uppdrag, därest sådant tillstånd såvitt angår

andra tjänstemän erfordras på grund av avlöningsreglementets bestämmelser.

I likhet med domsagoutredningen anser jag det icke vara erforderligt att

beträffande häradshövdingarna stadga undantag från de regler om semesterledighet

som gälla enligt civila avlöningsreglementet. Även i fråga om tjänstledighet

för offentligt uppdrag m. m. samt till följd av olycksfall i tjänsten,

sjukdom m. m. böra såsom utredningen förordat avlöningsreglementets föreskrifter

äga tillämpning. Liksom hittills skall häradshövding enligt det föreliggande

förslaget i viss utsträckning vara befriad från tjänstegöromål, vilka

anses kunna anförtros åt underordnade befattningshavare. Bestämmelser

härom finnas upptagna i domsagostadgan, vilken kommer att omarbetas

med anledning av de ändringar i personalorganisationen som kunna bliva

beslutade i förevarande sammanhang. Det är uppenbart och följer även av

civila avlöningsreglementet, att någon avkortning av häradhövdings lön icke

ifrågakommer vid befrielse från tjänstegöromål i denna ordning; såsom domsagoutredningen

framhållit kan här icke anses vara fråga om tjänstledighet

för häradshövding utan örn en av tjänstgöringsförhållandena påkallad arbetsfördelning

i domsagorna. I domsagostadgan finnes för närvarande ett

stadgande därom att tjänstledighet må beviljas häradshövding för vinnande

av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av enskilda angelägenheter under

sammanlagt högst en och halv månad årligen. I regel utgår under sådan

ledighet oavkortad lön. Rätten lill ledighet är enligt nämnda stadgande begränsad

på så sätt, att den i regel icke kan medgivas för tid varunder allmänt

tingssammanträde eller sammanträde för tings avslutande infaller.

Denna ledighet äger samband med de säregna förhållandena i domsagorna,

kännetecknade bland annat av stor ojämnhet i arbetsbördan, vilken tidvis —

såsom till följd av större rannsakningar och andra extra förrättningar — kan

stiga långt utöver den normala. Med hänsyn härtill torde det för närvarande

icke vara tillrådligt att helt bortskära möjligheten till sådan särskild ledighet

för häradshövding, utan synes man i avvaktan på närmare erfarenheter tills

vidare böra stanna vid en avkortning av ledigheten. Denna, vilken liksom för

närvarande icke bör få innebära befrielse från de ordinarie egentliga domargöromålen,

torde sålunda böra inskränkas till femton dagar örn året.

Mot vad domsagoutredningen anfört i fråga örn häradshövdingarnas pensionsförmåner

synes intet vara att erinra, liksom ej heller mot förslaget rörande

befrielse för häradshövdingarna ali tillhöra den för dem samt landssekreterarna

och landskamrerarna gemensamma familjepensionsföreningen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

Utredningens förslag angående successiv sänkning av pensionsåldern för de

häradshövdingar, som äro utnämnda före den 1 juli 1935 och ej övergått på

ny pensionsstat, torde utgöra en ur billighetssynpunkt tillfredsställande lösning.

Enär häradshövdingarna i allmänhet skulle genom den föreslagna löneregleringen

erhålla minskade löneinkomster, har domsagoutredningen funnit

det vara skäligt att en viss gottgörelse härför beredes dem. Storleken av

denna ersättning skulle enligt förslaget för varje häradshövding bestämmas

med hänsyn till hans genomsnittliga inkomst under femårsperioden närmast

före löneregleringens ikraftträdande. Ersättningen skulle successivt minskas

samt helt upphöra efter tio år.

I några av de i ärendet avgivna yttrandena, bland andra de som avgivits

av Svea hovrätt, skånska hovrätten och häradshövdingföreningen, har uttalats

den meningen att någon reducering av ersättningen icke borde ske eller

att reduceringen borde på visst sätt begränsas. Hovrätterna ha härför åberopat

billighetsskäl, medan häradshövdingföreningen grundat sitt yrkande

på den uppfattningen att de nuvarande häradshövdingarna ägde ett rättsligt

anspråk på att bibehållas vid sina löneförmåner.

Med anledning av dessa uttalanden må framhållas, att motsvarande spörsmål

tidigare vid olika tillfällen varit föremål för statsmakternas prövning.

Vid löneregleringen för landsstatstjänstemännen år 1925, då landssekreterares

och landskamrerares sportler indrogos, bestämdes att dessa ämbetsmän

skulle såsom ersättning för minskade inkomster, beräknade efter genomsnittet

för de fem närmast föregående åren, erhålla ett personligt lönetillägg,

vilket efter hand skulle minskas på sådant sätt att det helt borföll

tio år efter löneregleringens genomförande. Efter liknande grunder beslöts

år 1939 avveckling av den stämpelprovision som utgått till befattningshavare,

å vilka de civila avlöningsreglementena bleve tillämpliga. Befattningshavare,

som före den 1 juli 1939 varit berättigade till stämpelprovision och

för samma år ägt uppbära dylik provision, skulle för år 1940 äga tillgodoräkna

sig oavkortad provision, varefter denna för varje år skulle minskas

med en femtedel och således upphöra efter fem år. I detta sammanhang

bör även erinras om de åtgärder som i lönehänseende vidtagits med anledning

av 1934 års lagstiftning örn inteckningsförnyelsernas avskaffande.

Nämnda år beslöts att häradshövdingarna liksom rådhusrätternas befattningshavare

samt sportelberättigade städer skulle erhålla gottgörelse av statsverket

för förlusten av sportelinkomsten av dylika inteckningsärenden. Ersättningen

till häradshövdingarna skulle utgå så länge nuvarande lönereglering

för bleve gällande, men frågan om jämkning i ersättningsbeloppen

skulle upptagas till övervägande efter förloppet av några år. Så skedde år

1940, då en reduktion av ersättningsbeloppen beslöts efter vissa grunder. Vid

behandlingen av denna ersättningsfråga i propositionen till 1934 års riksdag

(nr 101) uttalade föredragande departementschefen, i motsats till vad som

gjorts gällande i ett i ärendet avgivet yttrande, den uppfattningen att de

sportelberättigades anspråk på gottgörelse endast kunde grundas på billig
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition m 252.

45

hetsskäl, icke på en staten åvilande skyldighet. I detta avseende må här ytterligare

endast hänvisas till vad domsagoutredningen anfört därom att häradshövdingarna

icke synas äga något rättsligen grundat anspråk på att

lösensatsema i expeditionslösenförordningen skola bibehållas just vid sina

nuvarande belopp, vilka bestämts med hänsyn till att häradshövdingarna

skulle svara för förvaltningskostnaderna.

Såsom framgår av vad nu anförts står det föreliggande förslaget om övergångsersättning

till häradshövdingarna i principiell överensstämmelse med

tidigare tillämpat förfaringssätt i motsvarande fall. Den närmaste parallellen

erbjuder 1925 års lönereglering för landsstatstjänstemännen, till vilken

förslaget även i sak nära ansluter sig. Då förslaget synes mig uppfylla de

krav som ur billighetssynpunkt rimligen kunna uppställas, finner jag mig

höra förorda dess genomförande efter vissa jämkningar som i det följande

skola omnämnas.

Utredningen har föreslagit att övergångsersättningen, såsom skedde beträffande

landssekreterarna och landskamrerarna, skall beräknas på grundval av

vederbörande häradshövdings medelinkomst under de fem åren närmast före

löneregleringens ikraftträdande. De av utredningen i betänkandet angivna

ersättningsbeloppen, vilka äro avsedda att giva en föreställning örn beloppens

storlek, äro grundade på inkomsterna under åren 1934—1938. Dessa år voro

en period av utpräglad högkonjunktur, under vilken sportelinkomsterna lågo

på en hög nivå. Åren efter 1939 ha däremot medfört en viss, ibland rätt betydande

minskning av sportlerna. Med hänsyn till dessa växlingar synes det,

såsom jämväl i yttrandena ifrågasatts, vara lämpligt att övergångsersättningen

bestämmes med ledning av medelinkomsten under en längre period,

förslagsvis de tio åren närmast före löneregleringens ikraftträdande.

I överensstämmelse med domsagoutredningens förslag torde ersättningen

under första övergångsåret böra utgå med fyra femtedelar av skillnaden mellan

de på angivet sätt uppskattade inkomsterna enligt nuvarande ordning

och de nya löneförmånerna. De senare utgöra som förut angivits lön enligt

lönegrad B 2 samt för häradshövdingar i domsagor, som placeras i någon

av lönegrupperna II—V, jämväl avlöningsförstärkning. Även rörligt tillägg

och kristillägg böra inräknas vid jämförelsen. Alt rörligt tillägg icke inräknades

i utredningens förslag motiverades med att detta tillägg ungefärligen

motsvarade den höjning av pensionsavgifterna som skulle inträda vid övergången

till den nya ordningen. Sedan förslaget avgavs, har emellertid tilllägget

avsevärt höjts samt kristillägg tillkommit.

En beräkning av övergångsersättningarna efter dessa grunder medför i jämförelse

med utredningens beräkningar en genomgående sänkning av ersättningsbeloppen.

Härtill bidrager, förutom de nyssnämnda ändrade beräkningsgrunderna,

den omständigheten att ersättningen för förlorad lösen för

inteckningsförnyelser, såsom förut omnämnts, i åtskilliga domsagor betydligt

nedsatts sedan domsagoutredningen avgav sitt förslag. Då den nya löneregleringen

förutsättes skola träda i kraft den 1 juli 1943, böra ersättningsbeloppen,

då uppgifter för år 1942 föreligga, omräknas med ledning av medel
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

inkomsten under tioårsperioden 1933—1942. Härav kunna givetvis mindre

jämkningar föranledas i de nu på grundval av inkomsterna för åren 1932—

1941 uträknade beloppen. Dessa senare ha för varje domsaga införts å den

bilaga till statsrådsprotokollet, som utvisar domsagornas indelning i lönegrupper.

Det bör anmärkas, att på grund av särskilt beslut av 1940 års lagtima

riksdag i samband med reglering av avlöningen till häradshövdingen i

Södra Roslags domsaga bestämts, att övergångsersättning till honom icke

skall utgå. Vid sådant förhållande skulle endast två häradshövdingar erhålla

högre ersättning än 6,000 kronor, nämligen häradshövdingarna i Södertörns

samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor. Dessas avlöningsförmåner

skulle i följd av den föreslagna regleringen undergå en så betydande minskning,

att det icke synes skäligt att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, nedsätta

det maximum å 10,000 kronor, som utredningen föreslagit beträffande ersättningsbeloppen.

I fråga om övergångsersättningen synes den restriktionen böra föreskrivas,

att sådan ersättning icke skall utgå i fall då häradshövdingämbete

tillsättes efter det nu ifrågavarande förslag genom proposition förelagts riksdagen.

I likhet med domsagoutredningen finner jag det vara erforderligt att genomföra

förstatligande av förvaltningen i samtliga domsagor, även om icke

alla häradshövdingar skulle övergå på den nya lönestaten. Häradshövding

som kvarstår på den äldre staten bör fortfarande erhålla lön och tjänstgöringspenningar

enligt hittills gällande ordning. Även partiell löneförbättring,

dyrtidstillägg och kristillägg synas böra utgå. Däremot torde ersättning för

förlorad lösen för inteckningsförnyelser och stämpelprovision böra bortfalla,

den senare successivt i överensstämmelse med de grunder som fastställdes år

1939. Uppenbarligen böra de nuvarande förvaltningskostnadsbidragen icke

vidare förekomma. Vad angår löseninkomsterna torde det vara lämpligt att

dessa för samtliga häradshövdingar indragas till statsverket genom att lösen

enligt expeditionslösenförordningen förvandlas till stämpel. Häradshövding

som kvarstår å äldre stat torde böra tillerkännas ersättning för härigenom

minskad inkomst efter grunder som kunna finnas skäliga. Ersättningen synes

böra bestämmas till sådant belopp att häradshövdingens samtliga löneförmåner

komma att ungefärligen motsvara hans nuvarande genomsnittliga inkomst,

frånräknat ersättning för förlorad lösen för inteckningsförnyelser, i

den mån denna inkomst icke överstiger löneförmånerna för befattningshavare

i lönegraden B 2. Om inkomsten för närvarande i mera avsevärd grad överstiger

löneförmånerna i nämnda lönegrad, torde ett personligt lönetillägg

kunna ifrågakomma; eventuellt härom uppkommande frågor böra lämpligen

underställas riksdagens prövning. De ändrade föreskrifter, som i samband

med den nya löneregleringen komma att fastställas beträffande tjänstgöringsskyldighet

och tjänstledighet liksom beträffande ersättning för resor i tjänsten,

synas böra gälla jämväl för häradshövding som icke övergår på den

nya lönestaten. I övrigt böra för sådan häradshövding nuvarande regler fortfarande

gälla. Han bör sålunda bibehållas vid honom eventuellt tillkommande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

47

rätt att kvarstå i tjänst till 70 års ålder. Någon ändring i nu gällande regler

om tjänste- och familjepension kommer för sådan häradshövding tydligen

icke i fråga.

Domsagornas personalorganisation.

Tingsnotarierna och domsagobiträdena.

Utredningens förslag.

Utredningens förslag innefattar, att en omfördelning av kansligöromålen

skall komma till stånd mellan de rättsbildade och de icke rättsbildade biträdena

— de senare i det följande benämnda domsagobiträdena — och att såsom

följd härav de sistnämndas antal skall ökas och antalet notarier minskas.

I fråga om arbetsfördelningen mellan notarierna och

domsagobiträdena har utredningen tämligen detaljerat angivit de göromål,

som böra ankomma på de senare. Till dessa göromål hänföras, förutom

skrivarbetet, uppsättande av mera schablonartade protokoll, upprättande

av saköreslängder, kassabokföring, stämpelåsättande, kollationering,

vidimering av avskrifter och mottagande av handlingar från allmänheten

Härutöver har utredningen ansett förutsättningar finnas att redan nu eller

i en näraliggande framtid till biträdespersonalen överföra mera betydande

arbetsområden. Utredningen har därvid i första hand syftat på inskrivningsväsendet,

som efter inskrivningsreformens genomförande till väsentlig del

borde kunna handhavas av sådana befattningshavare. Utredningen framhåller,

att lagfarts- och inteckningsärendenas behandling och uppsättande

av gravationsbevis efter de nya fastighetsböckernas uppläggande avsevärt

förenklas. Vidare anföres i betänkandet bl. a.:

För vissa ärenden, t. ex. relaxeringar av inteckningar, lärer väl även i

framtiden juridisk arbetskraft i allmänhet erfordras för beredningen och

uppsättandet, men det vida övervägande flertalet ärenden och bevis torde

belt visst dugliga icke rättsbildade biträden kunna bibringas förmåga att

självständigt uppsätta och iordningställa, så att handlingarna kunna i färdigt

skick föreläggas inskrivningsdomaren till justering och underskrift. I

en eller annan domsaga tillämpas redan ett dylikt arbetssystem med gott resultat,

ehuru fastighetsboksuppläggningen icke avslutats. Denna omständighet

torde giva starkt belägg för att, sedan de nya fastighetsböckerna införts,

arbetet med inskrivningsväsendet skall utan våda kunna väsentligen anförtros

dylika biträden. Man torde till och med hava skäl förmoda, att detta

arbete ej sällan kommer att bliva mera säkert och tillförlitligt utfört av rutinerade

icke rättsbildade biträden än av de ständigt växlande notarierna,

som för närvarande i regel få sig detsamma anförtrott som sin första uppgift

under den praktiska utbildningen på domarbanan. Givetvis fordras,

liksom under nuvarande ordning, att fungerande inskrivningsdomaren övervakar

arbetet och verkställer justering.

Den minskning (»eli förenkling av arbetet med inskrivningsväsendet, som

i allmänhet kan väntas, kommer dock icke att göra sig gällande i alla domsagor.

I flertalet domsagor inom Kopparbergs län äro fastighetsförhållandena

så invecklade, att arbetet med de nya fastighetsböckerna icke kan be
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Mcij:ts proposition nr 252.

räknas bliva färdigt inom överskådlig tid. Särskilda organisatoriska åtgärder

kunna därför möjligen vara av nöden i dessa domsagor.

Även på andra områden än inskrivningsväsendet har utredningen funnit

större utrymme framdeles kunna beredas mera kvalificerade biträden i domsagorna.

Utredningen yttrar sålunda:

Redan nu handhaves oftast kassabokföringen i domsagorna av sådana

biträden. Då förvaltningen helt förstatligas, måste emellertid bokföringen utvidgas

i förhållande till vad nu är fallet samt enhetligt regleras genom statliga

föreskrifter. Det synes lämpligt, att denna bokföring och kassaredovisning

ålägges ett icke rättsbildat biträde med redogöraransvar. Såsom ett led

i strävandena att befria häradshövdingen från kansligöromål och även för

skärpande av kontrollen synes ändamålsenligt, att detta biträde även handhar

stämpelförsäljningen, ehuruväl under häradshövdingens överinseende.

Samma biträde torde ofta också kunna anförtros att mottaga och i första

hand granska handlingar, som av rättssökande ingivas, ävensom att utlämna

expeditioner med tillhörande handlingar. Biträdet skulle således komma att

förestå domsagans expedition för allmänheten.

I regel lärer med dessa göromål även böra förenas kommissionärskapet

i domsagan. Detta borde obligatoriskt åläggas den icke rättsbildade befattningshavare

i domsagan, som häradshövdingen bestämmer, att utföras å

tjänstetid utan särskild ersättning. De nuvarande kommissionärsavgifterna

borde indragas till statsverket och därvid förvandlas till stämpelavgifter å

motsvarande belopp.

En ytterligare utvidgning av de mera kvalificerade uppgifterna för icke

rättsbildad personal kan enligt utredningens åsikt väntas bliva en följd av

processreformen.

För domsagobiträdena föreslår utredningen tjänster i 11, 7 och 4

lönegraderna. I varje domsaga skall inrättas en tjänst i lönegraden A 11, i de

tre största därutöver ytterligare en dylik tjänst. För att tillgodose behovet av

ytterligare kvalificerad arbetskraft i vissa större domsagor skall dessutom i

33 av dem finnas jämväl en tjänst i A 7. Fördelningen av arbetet mellan

dessa båda befattningshavare har domsagoutredningen föreställt sig i regel

skola bliva den, att befattningshavaren i 11 lönegraden sysslar övervägande

med inskrivningsväsendet och den i 7 lönegraden ombesörjer kassabokföring,

redovisning och stämpelförsäljning, expedition av allmänheten och kommissionärsgöromål.

För det egentliga skrivningsarbetet i domsagorna samt andra

kansligöromål av mindre krävande natur föreslås tjänster i 4 lönegraden. I

flertalet domsagor skall finnas en ordinarie tjänst i denna lönegrad medan

i 28 domsagor, där göromålen icke synts vara av den storleksordning, att

två icke rättsbildade arbetskrafter med säkerhet kunna utnyttjas till fullo,

någon dylik tjänst icke upptagits. Endast för de fyra största domsagorna

i riket, vilkas personalorganisation behandlas under en särskild avdelning i

det följande, avses mer än en ordinarie tjänst i sistnämnda lönegrad. Tillhopa

föreslås sålunda 249 ordinarie domsagobiträden.

Utöver den ordinarie biträdespersonalen skall finnas icke-ordinarie dylik

personal. Härom anföres i betänkandet:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

49

Utredningen har vid sina beräkningar av behovet av icke rättsbildad personal

i allmänhet såsom ordinarie upptagit det antal dylika befattningshavare,

som utredningen funnit med visshet erforderligt i respektive domsagor.

Härvid har utredningen förutsatt, att i ett stort antal domsagor kommer att

erfordras ytterligare sådan personal med full tjänstgöring, ehuru utredningen

icke tilltrott sig att med säkerhet utpeka i vilka domsagor så kan bliva fallet.

Utrymme torde sålunda finnas för ett så stort antal extra ordinarie och extra

befattningshavare förutom tillfälliga arbetskrafter, att lämplig proportion erhålles

mellan ordinarie och icke-ordinarie personal. Utredningen vill för övrigt

betona, att ordinarie tjänster till det av utredningen angivna antalet böra

inrättas efter hand, i den mån tillgång till kvalificerade sökande finnes, och

att även efter organisationens fulla utbyggnad såsom ordinarie ifrågasatta

tjänster böra kunna tidvis upprätthållas av extra ordinarie befattningshavare.

Medelsbehovet till icke-ordinarie biträdespersonal skall till en början beräknas

efter kostnaden för 30 extra ordinarie och 50 extra befattningshavare

i 4 lönegraden. Med hänsyn bland annat till svårigheten att på förhand beräkna

i vad mån vidlyftiga mål eller andra mera tillfälliga arbetsuppgifter

kunna komma att kräva extra arbetskraft skola anslagsmedlen till icke-ordinarie

tjänstemän — åtminstone att börja med —- beräknas förslagsvis.

Vad angår biträdenas kvalifikationer uppställas icke några formella kompetenskrav

men det framhäves såsom synnerligen angeläget att för de högre

biträdestjänsterna förvärvas särskilt väl kvalificerade krafter. Sålunda anföres:
Tjänsterna

i 4 lönegraden torde här såsom i regel inom statsförvaltningen

komma att beklädas med kvinnliga innehavare. Ej sällan torde dessa befattningshavare

kunna å domsagokansliet utbildas för de uppgifter med avseende

å inskrivningsväsendet, expedition och bokföring m. m., som böra tillkomma

de högre icke rättsbildade befattningshavarna, så att de förra kunna

vikariera för de senare och eventuellt efterträda dem; det är naturligtvis i

och för sig en fördel, örn till högre tjänst kan befordras en person, som redan

förut är förtrogen med förhållandena i domsagan. Emellertid mäste a andra sidan

med skärpa betonas, att befordran från lägre tjänst till högre inom samma

domsaga efter anciennitetsprincipen icke får framstå som regel; härigenom

skulle syftet med den nya organisationen kunna helt förfelas. Som redan

förut antytts måste det nämligen vara en angelägenhet av synnerlig vikt,

att till de högre tjänsterna, särskilt dem som äro avsedda för inskrivningsväsendet,

förvärva verkligt dugliga och för sin uppgift kompetenta innehavare,

och det torde knappast regelmässigt kunna påräknas, att i en domsaga

skall finnas tillgång till en lägre befattningshavare som fyller dylika anspråk.

Särskilt de föreslagna tjänsterna i 11 lönegraden torde ej sällan kunna locka

även kvalificerade manliga sökande. Exempelvis torde f. d. militärer med

underofficensskola eller kontorister med handelsskola ofta vara väl lämpade

för dessa tjänster.

I fråga örn den föreslagna fördelningen av arbetsuppgifterna såväl mellan

de olika biträdena inbördes som mellan biträden och notarier framliålles att

en strängt genomförd arbetsfördelning icke kan tillämpas inom en förhållandevis

så liten organisation med så mångahanda arbetsuppgifter som ett domsagokansli.

Särskilt förutsättes, att notarier i viss utsträckning även i fram
Bihang

lill riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 252. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

tiden kunna anlitas för göromål, som i och för sig icke nödvändigt fordra

juridiskt utbildad arbetskraft. Detta bör dock i huvudsak ske ur utbildningssynpunkt.

För nyorganisationen av den icke rättsbildade personalen föreslår utredningen

en övergångstid av fem år, under vilken de föreslagna tjänsterna för

sådan personal kunna stå obesatta. I särskilda fall skall övergångstiden kunna

utsträckas utöver fem år. Under övergångstiden skola notarier till större

antal än som föreslagits kunna vara anställda i domsagorna. Sålunda skall i

domsaga, där under övergångstiden tjänst i 11 eller 7 lönegraden står obesatt,

tingsnotarie i stället kunna förordnas, även örn därigenom det av domsagoutredningen

beräknade antalet notarier i domsagan överskrides.

Beträffande sådana nu anställda icke rättsbildade biträden, vilka på grund

av ålder eller annan orsak äro mindre arbetsföra och därför icke böra erhålla

ordinarie eller extra ordinarie anställning, föreslår utredningen, att de skola

komma i åtnjutande av statspension men att frågan härom skall prövas individuellt

efter framställning i varje särskilt fall.

Under förutsättning att utredningens förslag i fråga om den icke rättsbildade

personalen genomföres samt sekreterare anställas i ungefär samma omfattning

som för närvarande anser utredningen att antalet tjänstgörande

notarier, inbegripet de nuvarande extra notarierna, skall kunna nedbringas

med ungefär en tredjedel av det nuvarande antalet och att samtidigt

en förkortning av notarietiden från tre till två år bör äga rum. Såsom motivering

härför anföres:

Efter den förenkling av inskrivningsgöromålen, som möjliggöres genom de

nya fastighetsböckerna, och den överflyttning av dessa göromål å icke rättsbildade

arbetskrafter, som utredningen föreslagit, lärer notariernas befattning

med inskrivningsväsendet komma att högst väsentbgt inskränkas. I övrigt

torde en viss överflyttning av expeditionsgöromål från notarier till icke

rättsbildade befattningshavare böra äga rum. På grund av det sålunda minskade

utrymmet för notariernas verksamhet i domsagorna synes de vid varje

tidpunkt tjänstgörande notariernas antal kunna i ej ringa mån nedbringas.

Och i betraktande dels av tingssittningens avskaffande och dels av minskningen

av notariernas sysslande med inskrivningsväsendet, torde en förkortning

av den nuvarande treårstjänstgöringen för notarierna vara lämplig. Genom

notariernas frigörande i stor utsträckning från befattningen med inskrivningsväsendet

kunna de redan från början av sin tjänstgöring sysselsättas med

göromål, som angå den egentliga domarverksamheten, varigenom de kunna

beräknas vinna kännedom om dessa göromål vid en tidigare tidpunkt än för

närvarande är regel.

Såsom ytterligare skäl för en nedsättning av notarietiden åberopar utredningen,

att de vilka fortsätta på domarbanan obligatoriskt — i den män de ej

ägna sig åt stadsdomstolarna — för en längre tidsperiod skola återvända till

domsagorna som sekreterare och därvid under utförande av mera kvalificerade

uppgifter komma att vinna ingående förtrogenhet med domsagoarbetet.

Vidare åberopas att genom sekreterartjänstgöringens införande befordringsgången

på domarbanan blivit åtskilligt långsammare och att tidpunkten för

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

befordran till sluttjänst är på väg att avsevärt framflyttas, ävensom att bland

de unga juristerna kommit till synes en opinion för en förkortning av notarietiden.

Förkortningen av notarietiden föreslås skola genomföras i etapper så, att

tiden sänkes till 21/2 år vid nyorganisationens ikraftträdande och till 2 år först

3 år därefter.

Antalet notarier föreslås skola utgöra två i det stora flertalet domsagor

och endast i förhållandevis få domsagor tre eller flera. Med hänsyn till nödvändigheten

av att upprätthålla kontinuiteten i arbetet och till behovet av

tillgång på notarier med kompetens att på eget ansvar utföra vissa göromål

skall i varje domsaga finnas minst två notarier även örn i några av de minsta

domsagorna arbetsmängden i och för sig åtminstone tidtals icke skulle motivera

mer än en notarie. Flera än två notarietjänster skola förekomma endast

i domsagor med sekreterare eller högre befattningshavare. Antalet sekreterardomsagor,

för vilka domsagoutrednihgen föreslår tre notarietjänster,

uppgår till 15. Endast beträffande de fyra största domsagorna i riket har utredningen

funnit flera än tre notarietjänster erforderliga.

I fråga örn notariernas kompetens föreslås att reglerna skola utformas i huvudsaklig

anslutning till vad som nu gäller. Härom anföres närmare:

Sålunda torde behörighet att innehava notarietjänst, varmed följer befogenhet

i huvudsak motsvarande nuvarande förste notaries, böra vinnas efter

ett halvt års domsagotjänstgöring och uppnådda 23 levnadsår samt behörighet

att fungera som inskrivningsdomare efter ett års domsagotjänstgöring

och uppnådda 24 levnadsår. Med minst två notarier anställda i varje domsaga

bör det praktiskt taget kontinuerligt komma att finnas tillgång till notarie

med inskrivningsdomarkompetens, så att häradshövdingen eller den

som i hans ställe är inskrivningsdomare kan befrias från insltrivningsärendena

i den utsträckning som medgives i domsagostadgan. För närvarande kan

notarie efter IV2 års domsagotjänstgöring och uppnådda 25 levnadsår erhålla

förordnande dels att handlägga bagatellmål och därmed likställda ärenden

samt att i övrigt förvalta häradshövdingämbetet med den inskränkning, att

han icke kan vara ordförande i häradsrätt vid handläggning av andra mål

än bagatellmål eller i ägodelnings- eller synerätt, dels ock att fullgöra vad

eljest åligger sekreterare i fråga örn domboksuppsättning och expedition. Det

synes förtjänt att tagas under övervägande, huruvida icke i anledning av notarietidens

förkortning till två år någon jämkning skulle kunna ske i kompetensvillkoren

för erhållande av förordnanden, som sist berörts, så att i

samtliga domsagor skulle komma att finnas mera stadigvarande tillgång till

notarie, som i mån av behov kunde handlägga bagatellmål och eljest med

inskränkt befogenhet förvalta domarämbetet i häradshövdingens ställe; det

må erinras, att före 1933 års domsagostadga dylik kompetens erhölls samtidigt

med kompetens att vara inskrivningsdomare.

Beträffande notariernas anställnings- och avlöningsförhållanden har domsagoutredningen

uttalat den uppfattningen, att de rätlsbildade biträden, som

erfordras för domsagornas skötsel, böra åtnjuta avlöning. Även nyanställda

biträden, vilka erfordras för tillbörlig rekrytering av personalen i domsagan,

skola i regel åtnjuta något arvode, ehuru deras tid delvis måste åtgå till att

sätta sig in i arbetet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

De nuvarande förste och andre notariegraderna skola enligt förslaget ersättas

med en enhetlig notariegrad. Till dessa enhetliga notarietjänster, vilkas

Innehavare skola benämnas tingsnotarier, skola kunna förordnas rättsbildäde

biträden, vilka fyllt 23 år och tjänstgjort i domsaga ett halvt år efter examen,

d. v. s. samma villkor som nu gälla för förordnande till förste notarie; sålunda

förordnad tingsnotarie skall ock ha behörighet motsvarande nuvarande

förste notaries. Dylikt förordnande skall i regel kunna erhållas efter

den föreskrivna föregående minimitjänstgöringen om ett halvt år eller efter

obetydligt längre tid. Med hänsyn till notarietidens kortvarighet samt den

omständigheten, att endast en mindre del av notarierna fortsätta på domarbanan,

har utredningen ej ansett lämpligt att inordna dem under civila ickeordinariereglementet

utan föreslagit ett för alla tingsnotarier lika arvode.

Arvodets belopp föreslås till 3,600 kronor för år, varå rörligt tillägg icke skall

utgå. Däremot skall i förekommande fall utgå kallortstillägg. Notarierna skola

erhålla semester av samma längd, som gäller för extra tjänstemän eller 15

dagar årligen, men häradshövdingen skall i anslutning till vad nu gäller äga

rätt att bevilja notarierna ytterligare ledighet i viss utsträckning, exempelvis

15 dagar årligen.

I den föreslagna tvååriga notarietiden skall inräknas den tjänstgöringstid

om minst ett halvt år, som infaller före förordnandet till tingsnotarietjänst.

Under denna första tjänstgöringstid skola biträdena benämnas tingsnotarieaspiranter

och tilldelas ett arvode å 2,100 kronor för ar räknat, vara likaledes

icke skall utgå rörligt tillägg men däremot kallortstillägg. Någon formell

begränsning av notarieaspiranternas antal skall icke uppställas och särskilda

notarieaspirantplatser skola ej inrättas. En följd härav är emellertid,

att samtliga notarieaspiranter icke obligatoriskt kunna komma i åtnjutande

av arvode; å andra sidan skola de som verkligen äro behövliga i domsagorna

om möjligt erhålla sådant. Vid förefallande behov skall kunna anställas notarieaspirant

utöver det antal rättsbildäde biträden som ansetts permanent

erforderligt, med rätt för aspiranten att räkna sig tjänstgöringen till godo i

merithänseende.

På motsvarande sätt som notarietidens längd för närvarande regleras skola

i sådant syfte bestämmelser meddelas, dels att den som två år innehaft tingsnotarietjänst

eller avlönad tingsnotarieaspiranttjänst icke utan synnerliga skäl

bör erhålla ytterligare förordnande såsom tingsnotarie, dels att för antagande

till extra fiskal i hovrätt skall fordras två års domsagotjänstgöring, dels ock

att för de fall, där för viss behörighet hittills fordrats tre års sådan tjänstgöring,

framdeles icke skall fordras längre tjänstgöring än två år. För rätt

att räkna tjänstgöringen som merit i förenämnda hänseenden skall vidare

fordras, att vederbörande under minst ett år innehaft tingsnotarieförordnande.

,Sistnämnda föreskrift skall avse att underlätta rekryteringen av notarietjänsterna

i mera avlägset belägna domsagor och motverka tendensen till anhopning

av notarieaspiranter i domsagor med kansli i de större städerna.

I anslagstekniskt avseende föreslår domsagoutredningen den anordningen,

att i varje domsaga inrättas tingsnotarietjänster till det antal som mot
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

53

svarar maximiantalet tingsnotarier, vilka enligt angivna grunder kunna tjänstgöra

i domsagan, med möjlighet att i stället för en notarie ha en notarieaspirant

anställd. Anslaget till notarier och notarieaspiranter skall beräknas efter

notariearvode å samtliga de föreslagna notarietjänsterna. När i domsaga finnes

notarieaspirant i stället för notarie, skall denna aspirant alltid erhålla

aspirantarvode. De belopp som sålunda inbesparas genom att notarieaspirantarvode

å 2,100 kronor utgår i stället för notariearvode å 3,600 kronor

skola få användas till avlönande av ytterligare notarieaspiranter. De notarieaspirantarvoden,

vilka på nämnda sätt skulle tillkomma, skola icke fast

knytas till vissa domsagor utan tilldelas notarieaspiranterna av hovrätten med

hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna.

Rörande det sålunda föreslagna notariesystemet anför utredningen:

Det föreslagna tingsnotarie- och tingsnotarieaspirantsystemet torde möjliggöra

en smidig anpassning av organisationen efter växlande arbetsförhållanden.

Först må framhållas, att utredningens förslag till fördelning av tingsnotarietjänsterna

endast är avsett att tjäna till utgångspunkt vid beräkningen

av det samlade antalet notarier. Den definitiva fördelningen bör ankomma på

Kungl. Maj :t, och Kungl. Maj :t bör efter ändrade omständigheter kunna överflytta

notarietjänster mellan domsagorna, vilket kan ske så mycket lättare,

som åtminstone någon notarietjänst årligen nybesättes^ i varje domsaga, yidare

underlättas en smidig anpassning efter arbetsförhållandena genom möjligheten

att antingen hava notarieaspirant anställd i stället för notarie eller

ock en, eventuellt flera notarieaspiranter utöver dem som tjänstgöra i stället

för notarier.

Slutligen framhåller utredningen bland annat, att med det föreslagna notariesystemet,

varigenom å ena sidan det vid varje tidpunkt förefintliga antalet

notarier (inbegripet notarieaspiranter) minskas med omkring en tredjedel

i förhållande till det nuvarande antalet (inbegripet icke statsavlönade rättsbildade

biträden) och å andra sidan tjänstgöringstiden förkortas likaledes

med en tredjedel i förhållande till vad nu gäller, antalet unga jurister, som

kunna genomgå notarietjänstgöringen, kommer att bliva ungefär detsamma

som hittills.

Yttranden.

Vad först angår göromålens fördelning mellan den rältsbildade

och den icke rättsbildade personalen har någon principiell erinran icke framställts

mot förslaget att överflytta göromål, som ej kräva juridisk kompetens,

från den rättsbildade till den icke rältsbildade personalen.

I fråga örn den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna mellan notarierna

och de icke rättsbildade befattningshavarna bär hovrätten övei Skane

och Blekinge funnit utredningens förslag väl avvägt.

Dåvarande häradshövdingen i Hedemora domsaga 1. Wieslander har i likhet

med utredningen ansett att arbetsuppgifter i största utsträckning borde

övertagas av den icke rättsbildade personalen. Under åberopande att systemet

av honom prövats under tid, då tre av fyra notarier varit inkallade till militärtjänstgöring,

och därvid fungerat tillfredsställande, anför han:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

Ett av de icke rättsbildade biträdena, som eljest biträder vid uppläggande

av de nya fastighetsböckerna, har satt upp samtliga gravationsbevis, samtliga

boupptecknings- och förmynderskapsprotokoll ävensom lagfarts- och

inteckningsprotokoll för Folkare tingslag, där fastighetsförhållandena ej så

mycket avvika från fastighetsförhållandena i allmänhet i mellersta Sverige.

Ett annat av biträdena har uppsatt den mera formulärmässiga domboken

(erkända polisförseelser, tredskodomar m. m.) samt till domboken hänförliga

statistiska uppgifter. Det kan icke råda någon tvekan om, att en utveckling

i denna riktning -—• särskilt för landet utom Dalarna —- är den riktiga.

En förutsättning är dock att lämpliga biträden finnas att tillgå. Föreligger

emellertid denna förutsättning kommer ett överlämnande av arbetsuppgifter

av angivet slag till icke rättsbildade biträden att bliva till stor fördel med

hänsyn till den rutin och tillförlitlighet i arbetet som av dem komme att

presteras.

I flertalet yttranden ha emellertid anmärkningar framställts mot den av

utredningen gjorda gränsdragningen. Svea hovrätt har framhållit, att genomförandet

av den ifrågasatta överflyttningen i praktiken kunde visa sig vara

förenat med vissa vanskligheter. Sålunda kunde svårigheter möta att överallt

anskaffa sådana kvalificerade icke rättsbildade biträden, som behövdes

för de mera krävande göromålen. Även frånsett de svårigheter som kunde

befaras vid den nya ordningens genomförande måste man räkna med att

kompetent icke rättsbildad arbetskraft ingalunda alltid stöde till buds vid

inträffande ledighet eller tillfälligt förfall. Med hänsyn såväl härtill som till

notariernas egen utbildning för domarkallet syntes det hovrätten oundgängligt,

att de förvärvade full förtrogenhet även med uppgifter om vilka här

vore fråga. Göta hovrätt har under åberopande av liknande synpunkter uttalat,

att det icke vore önskvärt med en överflyttning av arbetsuppgifter till

de icke rättsbildade i fullt så stor utsträckning som de sakkunniga förutsatt.

Hovrätten för övre Norrland har särskilt uttalat tvekan huruvida för övre

Norrlands del de icke rättsbildade biträdena städse skulle kunna bliva av

sådan kvalitet, att det maktpåliggande arbete, som utredningen för dem avsett,

verkligen kunde anförtros dem. Föreningen Sveriges häradshövdingar

har, med några mindre undantag, ansett hinder ur rättssäkerhetssynpunkt

icke möta för överflyttning av göromål från notarier till icke rättsbildade

biträden i ungefär den omfattning som utredningen föreslagit men å andra

sidan framhållit, att en dylik överflyttning kunde, om den företoges i alltför

stor utsträckning, komma att menligt inverka på notariernas utbildning. Ur

sistnämnda synpunkt har föreningen på närmare anförda skäl förordat en

begränsning av överflyttningen i fyra avseenden, nämligen beträffande vissa

inskrivningsgöromål, uppsättning av dombok i enklare mål, mottagande av

handlingar från allmänheten och kollationeringsarbete, samt vidare anfört:

Om också de icke rättsbildades arbetsuppgifter i stort sett bestämdes så

som utredningen föreslagit, måste det i varje fall ankomma på häradshövdingen

att fördela arbetet mellan samtliga vid domsagan anställda även om

därvid av utbildningsskäl notarier i angivna fall fördelades till arbete, som

läge inom ramen för de icke rättsbildades kompetens. Att detta understundom

borde kunna ifrågakomma även i andra fall, då arbetets behöriga gång

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

55

det fordrade, framginge av att notarierna hade skyldighet att icke blott utbilda

sig utan ock göra rätt för sin lön.

Nedre justitierevisionen har — med hänsyn till svårigheten att innan rättegångsreformens

slutliga gestaltning blivit känd, generellt bestämma de olika

befattningshavarnas göromål — i likhet med häradshövdingföreningen ansett

det ytterst böra ankomma på häradshövdingen att bestämma arbetsfördelningen

inom ramen för de olika befattningshavarnas kompetens.

Beträffande den föreslagna organisationen av de icke rättsbildade

domsagobiträdena har statskontoret ansett, att tjänsterna

i 11 och 4 lönegraderna i viss utsträckning borde utbytas mot befattningar i

9 resp. 2 lönegraderna samt att även i de mindre domsagorna borde anställas

biträden i lönegraden A 7. Statskontoret hade icke blivit övertygat örn nödvändigheten

av att inrätta tjänster i så relativt hög lönegrad som lönegrad

Alli den omfattning, varmed utredningen räknat. De arbetsuppgifter, som

skulle tilläggas biträden i nämnda lönegrad, syntes vara av den beskaffenhet,

att de normalt torde kunna tilläggas biträden i lägre löneställning. För övrigt

torde böra beaktas, att det här i viss mån vore fråga om en försöksorganisation.

Försiktigheten torde fördenskull bjuda att man icke inrättade tjänster i

högre lönegrad än som även i fortsättningen komme att visa sig behövligt.

Statskontoret föreslår, att i avvaktan på närmare erfarenhet de föreslagna

tjänsterna i lönegrad All ersättas med befattningar i lönegrad A 9 med undantag

för de största domsagorna, där behov av tjänster i den högre lönegraden

kan anses ostridigt föreligga. I övrigt torde för fullgörande av de mera

kvalificerade arbetsuppgifterna böra — under alla förhållanden i de mindre

domsagorna — anställas biträden i lönegrad A 7. Den för renskrivning avsedda

personalen bör fördelas å 4 och 2 lönegraderna, varvid statskontoret

föreställer sig, att sistnämnda lönegrad bör kunna komma till användning i

relativt stor utsträckning. I betraktande av organisationens försökskaraktär

torde därjämte böra tillses, att lämplig proportion erhålles mellan ordinarie

och icke-ordinarie personal, förslagsvis proportionen 60 till 40.

Allmänna lönenämnden har ansett tveksamt, huruvida befattningar i 11

lönegraden borde inrättas i samtliga domsagor. Enligt nämndens mening

kunde sålunda skäl anföras för att i de allra största domsagorna inrätta

tjänster i något högre löneställning ej minst med hänsyn till den omfattande

uppbörden därstädes. I de minsta domsagorna däremot syntes det lönenämnden

som örn befattningarna skulle kunna utan större olägenhet placeras något

lägre än i 11 lönegraden, förslagsvis i lönegraden A 9. Mot förslaget om

inrättande av befattningar i 7 och 4 lönegraderna hade lönenämnden icke

något att invända.

Hovrätten över Skåne och Blekinge och föreningen Sveriges häradshövdingar

lia förklarat sig icke hava något alt erinra mot de föreslagna lönegraderna.

Hovrätten har, i motsats till utredningen, ansell det kunna ifrågasättas

att för behörighet lill de högre befattningarna fastslå vissa kompetenskrav,

avsedda att garantera att innehavarna av dessa befattningar behärska

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

de nytillkomna arbetsuppgifterna, särskilt såvitt avsåge inskrivningsväsendet.

Häradshövdingföreningen har framhållit, att en höjning av den icke rättsbildade

personalens kvalitet, och därmed dess löneställning, vore erforderlig

även örn, såsom föreningen ansett, åt denna personals arbetskraft icke i praktiken

borde beredas fullt det utrymme som utredningen föreslagit.

Två häradshövdingar (Orusts och Tjörns, Norrvikens domsagor) ha icke

ansett nödvändigt att i alla domsagor inrätta tjänster i lönegraden All.

I fråga örn behovet av icke rättsbildade befattningshavare

har föreningen Sveriges häradshövdingar uttalat, att det även med den

av föreningen antydda begränsningen av göromålens överflyttning å dessa

befattningshavare vore nödvändigt att deras antal ökades, och att denna ökning

måste bli större än utredningen föreslagit.

Jämväl föreningen Yngre jurister vid Svea hovrätt har givit uttryck åt den

uppfattningen att behovet av arbetskraft i domsagorna, närmast icke rättsbildade,

kommer att visa sig vara icke oväsentligt större än vad utredningen

förutsatt.

Erinringar mot det av domsagoutredningen beräknade antalet biträden i de

olika domsagorna ha vidare framställts av en del häradshövdingar.

Svårigheterna att bestämma behovet av icke rättsbildade biträden i domsagorna

ha föranlett Svea hovrätt att framhålla angelägenheten av att för

ändamålet erforderliga anslagsmedel beräknas förslagsvis. Hovrätten anför:

Att beräkna behovet av icke rättsbildade biträden i de skilda domsagorna

erbjuder stora svårigheter, då dessa biträdens kompetens och arbetsförmåga

äro mycket växlande och jämväl skilja sig från de notariers, vilka de delvis

skola ersätta. På sina håll utföra dessa senare ett arbete som vad angår både

intensiteten och antalet arbetstimmar överstiger vad man har rätt att vänta

av de förra. Härtill kommer, att tidsläget medför särskilda svårigheter att på

förhand uppskatta arbetsbelastningen. Det är följaktligen av stor vikt att anslagen

för icke-ordinarie personal erhålla förslagsanslags natur och att hovrätterna

få den möjlighet att anpassa arbetskrafterna efter behovet som utredningen

tänkt sig.

Göta hovrätt har, med hänsyn till den från tid till annan skiftande arbetsbördan

i domsagorna, likaledes funnit synnerligen svårt att bestämma det erforderliga

personalbeståndet och därför ansett det vara av stor vikt att anslagen

till icke-ordinarie personal göras förhållandevis stora. Samma mening

har hovrätten för Övre Norrland, som funnit önskvärt, att ifrågavarande anslagsmedel

beräknas med viss marginal, att vid behov kunna disponeras av

Kungl. Maj:t^

Statskontoret har med hänsyn till angivna svårigheter funnit intet i och

för sig vara att erinra mot att vederbörande anslagspost till avlöningar till

icke-ordinarie personal, i likhet med vad fallet vore på vissa andra områden

inom statsförvaltningen, till en början upptages förslagsvis.

Den föreslagna nedsättningen av notariernas tjänstgöringstid

har tillstyrkts av föreningen Yngre jurister under Göta hovrätt. Från

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

häradshövdingehåll har förslaget däremot mött invändningar. Föreningen

Sveriges häradshövdingar har sålunda i första hand uttalat sig för ett bibehållande

av den treåriga notarietiden. Det vore enligt föreningens mening mera

följdriktigt att motverka den minskning i domsagotjänstgöringens utbildningsvärde,

som avskaffandet av notariernas fullständiga tingsbehöi ighet medfört,

genom att förbättra utbildningen än genom att sänka utbildningstiden.

Föreningen påvisar även hurusom i domsagor, där arbetsförhållandena icke

beröva häradshövdingarna möjlighet att på ett tillfredsställande sätt sörja

för notariernas utbildning, denna kan inom ramen av det nuvarande systemet

ges ett värde som i ej ringa mån uppväger den förlust borttagandet av den

fullständiga tingssittningen medfört. I anslutning härtill uttalar föreningen,

att det borde göras möjligt för häradshövdingarna att så ordna notariernas

arbete att sagda möjlighet kunde tillvaratagas. För att ytterligare — utan att

tjänstgöringstiden nedsättes — motväga domsagotjänstgöringens minskade

utbildningsvärde föreslår föreningen en utökning av notariernas formella

kompetens. Föreningen anför sålunda:

Även om en återgång till den gamla ordningen icke bör ifrågakomma, synes

dock den utvägen utan fara kunna tillgripas, att tingsnotariernas befogenhet

att handlägga mål och ärenden avsevärt utökas i förhållande till vad nu

gäller. Skedde så, måste en tjänstgöringstid av tre år i domsagorna bibehållas,

men den kunde då också från utbildningssynpunkt försvaras och säkerligen

ej möta motstånd hos de unga juristerna själva. Dessa skulle då också säkert

finna sig i ett grundligare sysslande med inskrivningsärendena. För att deras

krafter ej skulle alltför ensidigt tagas i anspråk för dessa ärenden, kunde

emellertid därvid iakttagas att inskrivningsdomarförordnande i allmänhet icke

finge förekomma efter andra tjänstgöringsårets utgång. Föreningen vill

alltså föreslå att dylik utökning av behörigheten äger rum och att tjänstgöringstiden

bestämmes till tre år. Härav skulle givetvis icke följa annan ändring

i sekreterarinstitutionen än som föranledes av hovrättsprövningens uppskjutande

tills efter fullgjord tingssittning. Någon jämkning i avseende å den

tid som skulle erfordras för befogenheten att vara ordförande i häradsrätt

skulle ej krävas. Antalet på en gång tjänstgörande notarier kunde även med

detta förslag minskas, ehuru ej så mycket som enligt utredningens förslag.

Troligen behövdes omkring 300 i stället för det av utredningen beräknade antalet

258. Men denna merkostnad för statsverket i förhållande till utredningens

förslag uppvägdes av den bättre utbildning notarierna komme att åtnjuta.

Därest det sålunda framställda förslaget icke skulle vinna bifall, har föreningen

likväl motsatt sig en så betydande nedsättning av tjänstgöringstiden

som den av utredningen föreslagna och anför:

Utredningen har härvid låtit sig leda så gott som uteslutande av utbildningssynpunkter,

utan att tillräckligt beakta tingsnotariernas egenskap av att

vara avlönade biträden åt häradshövdingen. Även om det vöre riktigt, vilket

dock föreningen bestrider, att dessa notarier efter två års tjänstgöring icke

vidare skulle inhämta något nytt av en fortsatt tjänstgöring, kan dock med

fog göras gällande att de icke uppbära sin lön enbart för utbildningens skull,

utan tvärtom huvudsakligen för det arbete av värde de utföra. Häradshövdingen

kan icke undvara den hjälp, de rättsbildade notarierna lämna honom

i arbetet, en hjälp som de icke kunna lämna förr, än de vunnit någon utbildning,

och i allmänhet, vad det mest kvalificerade arbetet beträffar, icke förr

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

än efter omkring två års tjänstgöring. Notariernas skyldighet att tjänstgöra

får icke förbises, ej heller tjänstgöringens som sådan utbildande karaktär.

På grund av det anförda och under hänvisning jämväl till den ståndpunkt

föreningen intagit i fråga om den föreslagna överflyttningen av vissa göromål

till de icke rättsbildade biträdena har föreningen uttalat såsom sin åsikt, att

notariernas tjänstgöringstid icke lämpligen borde nedsättas mer än till 21f2

ar. Viss jämkning borde da ske i de nu gällande kompetensvillkoren för erhållande

av förordnande såsom ordförande i häradsrätt, varjämte icke heller

i detta fall förordnande såsom inskrivningsdomare borde behöva förekomma

efter andra tjänstgöringsårets slut.

Hovrätterna ha genomgående förordat, att notarietiden bestämmes till 21f2

år. Svea hovrätt har visserligen icke bestämt motsatt sig en framtida nedsättning

av tiden till två år men ansett försiktigheten bjuda att man ej redan

från början bestämmer tidpunkten härför utan låter frågan om en ytterligare

sänkning ansta i avvaktan på erfarenheterna av den nya ordningen. Hovrätten

åberopar i detta hänseende, bland annat, att liksom för närvarade möjlighet

bör stå öppen att undantagsvis anlita notarie även för mera krävande

domargöromal, såsom för hällande av allmänna tingssammanträden och

rannsakningar särskilt i domsagor där sekreterare ej finnes, samt att sådana

uppgifter kunna anförtros allenast åt notarie med grundlig utbildning.

Göta hovrätt har ansett en tvåårig tjänstgöring vara tillräcklig ur utbildningssynpunkt

för de notarier, som ha för avsikt att ägna sig åt advokatbanan eller

åt tjänstgöring i de administrativa verken, men däremot icke för domaraspiranterna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har framhållit, att en nedsättning

av notarietiden till tva ar säkerligen skulle komma att medföra olägenheter

för domsagoarbetet, vilka olägenheter bleve särskilt kännbara innan

organisationen av den icke rättsbildade personalen blivit till fullo utbyggd.

Med hänsyn härtill har hovrätten förordat att notarietiden tills vidare icke

nedsättes mer än till 21/2 år samt att ytterligare nedsättning göres beroende

av vunnen erfarenhet. I samband därmed har hovrätten föreslagit sådan

jämkning i de för närvarande gällande reglerna angående notaries kompetens,

att behörighet att handlägga bagatellmål skall inträda samtidigt med behörighet

att vara inskrivningsdomare eller vid ett års domsagotjänstgöring och

uppnådda 24 levnadsår. Hovrätten för övre Norrland har erinrat, att även

efter genomförandet av domsagoutredningens förslag häradshövdingarna i

flertalet domsagor icke skulle ha annan rättsbildad arbetskraft till förfogande

än notarierna, samt såsom skäl för att icke begränsa notarietiden mer än till

2V2 år framhållit önskvärdheten av att, så länge sekreterare icke funnes i varje

domsaga, ha tillgång till notarier med längre tjänstetid, som — låt vara

såsom en nödfallsutväg — kunde erhålla förordnande att handlägga även

mera krävande mål än bagatellmålen. Hovrätten tillägger, att detta önskemål

väl vore uppställt ur domsagoarbetets synpunkt men att tjänstgöring med en

sådan större kompetens vore av stort värde även för domaraspirantens utbildning,

ej minst med tanke på den rigorösa prövning denne skulle undergå i

hovrätt efter rätt kort tjänstgöring därstädes. Av angivna skäl har hovrätten

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

59

förordat att notarien, efter en aspirantlid av ett halvt år, skulle —- för att sedermera

kunna erhålla fiskalsförordnande i hovrätt — vara skyldig tjänstgöra

i domsaga ytterligare två år, samt att sådan tingsnotarie skulle få mottaga

förordnande såsom inskrivningsdomare och domare i bagatellmål efter tillhopa

ett års tjänstgöring i domsaga, därav alltså ett halvt år såsom aspirant,

ävensom förordnande såsom domare i andra mål efter tillhopa l*/2 års sammanlagd

tjänstgöring i domsaga, dock att för förordnande av sistnämnda slag

borde uppställas enahanda begränsningar som för närvarande gällde.

De av utredningen föreslagna stadgandena i syfte att förhindra förlängning

av notarietiden utöver två år samt anhopning av notarier i domsagor

med kansli i de stora städerna har föreningen Yngre jurister under Göta hovrätt

befarat icke innebära tillräckliga garantier för att de åsyftade resultaten

ernås. Föreningen anför:

Vad som vållar tveksamhet angående de föreslagna stadgandenas effektivitet

är den omständigheten, att utredningen synes förutsätta att flera notarieaspiranter

än som verkligen äro behövliga kunna förordnas och att häradshövdingen

bör kunna låta juris kandidat tjänstgöra i domsagan utan att vara

av hovrätten förordnad notarieaspirant. Dessa möjligheter synas redan i och

för sig, i synnerhet vid perioder med god tillgång på nyexaminerade juris

kandidater, kunna medföra ej blott en förlängning av tjänstgöringstiden

avsevärt över de tänkta två åren utan även en anhopning vid domsagor i

stora städer. Föreskriften om obligatoriskt tingsnotarieförordnande under ett

år torde, ehuru säkerligen nyttig, icke i tillräcklig grad motverka en sådan

utveckling. Än värre bleve konsekvenserna, om konkurrensen örn notarietjänsterna

komme att medföra att fullgörandet av viss icke meriterande domsagotjänstgöring

i realiteten bleve ett villkor för erhållande av meriterande

förordnande, vilken utveckling säkerligen icke kan uteslutas.

Av angivna skäl har föreningen ifrågasatt en föreskrift att hovrätt finge

meddela förordnande för aspirant endast i den utsträckning, som ur utbildningssynpunkt

samt med hänsyn till befordringsgången inom vederbörande

domsaga lämpligen borde ske. I varje domsaga borde sålunda i regel ej

tjänstgöra flera aspiranter än att samtliga kunde beredas lämpligt och kvalificerat

arbete i erforderlig utsträckning. Vidare borde hovrätten vid meddelande

av förordnande för notarieaspirant även i största möjliga utsträckning

tillse att genomförandet i princip av en förkortning av tiden för den

första domsagotjänstgöringen till två år ej äventyrades t. ex. genom anhopning

av aspiranter i domsagor med kansli i de stora städerna. I

I fråga örn det av utredningen beräknade behovet av notarier har

nedre justitierevisionen, under hänvisning till betydelsen av att den krets, ur

vilken ej blott domarkåren utan även andra banor inom juristyrket rekryteras,

ej begränsades mer än som är oundgängligt, uttalat, att det icke kunde

vara tillrådligt att så nedsätta antalet notariebefattningar som utredningen

gjort. Jämväl föreningen Sveriges häradshövdingar har uttalat betänkligheter i

förevarande hänseende. Föreningen anser att en förkortning av notariernas

tjänstgöringstid till att avse de första år, då värdet av hans biträde är minst,

långt ifrån att kunna förenas med en minskning i antalet notarier, tvärtom

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

är ägnad att medföra behov av ökning av antalet. En kvantitativ ökning krävdes

för vad som kvalitativt bruste. Då utredningen utgått ifrån en skarpare

gräns mellan domsagobiträdenas och notariernas tjänstgöring, än den föreningen

föreslagit, följde även därav, att antalet tingsnotarier i varje domsaga

måste bli högre än utredningen tänkt sig.

Svårigheten att på förhand bedöma behovet av rättsbildad arbetskraft

under den nya ordningen, särskilt örn det genomsnittliga värdet av notariernas

arbete på grund av tjänstgöringstidens nedsättning blir lägre än nu, har

även framhållits av Svea hovrätt. Erforderligt skydd mot tillfällig brist på

rättsbildad arbetskraft kunde vinnas, örn möjlighet bereddes dels att tillfälligt

för viss kortare tid inrätta avlönad notariebefattning, där detta funnes

oundgängligt för tryggande av rekryteringen, dels att, om annan utväg ej

stöde öppen, provisoriskt inrätta sekreterartjänst. Behovet av sådana provisoriska

åtgärder kunde enligt sakens natur göra sig särskilt starkt gällande

vid övergången till en ny organisation av domsagoarbetet.

Vad härefter angår notariernas anställnings- och avlöningsförhållanden

har någon principiell erinran icke framförts mot förslaget

att ersätta den nuvarande notarieorganisationen med en organisation, grundad

på principen örn rätt till ersättning för samtliga rättsbildade biträden, som erfordras

för domsagornas behöriga skötsel. Den föreslagna löneställningen för

de nya befattningshavarna har ansetts i huvudsak riktigt avvägd. Föreningen

Sveriges häradshövdingar, som uttalat sin tillfredsställelse med förslaget i denna

del, har dock anmärkt att samma förhållande, som ansetts medföra, att

häradshövdingelönerna i vissa mindre väl belägna domsagor bestämdes högre

än som med hänsyn till arbetets myckenhet och art eljest skolat ske, även

talade för att tingsnotariernas löner i dessa domsagor bleve högre än i

andra.

Samma uppfattning har framförts av hovrätten för Övre Norrland, som

uttalat att ett kallortstillägg av 400 kronor å tingsnotaries och 200 kronor å

aspirants avlöning torde vara nödvändigt för att säkerställa rekryteringen av

notarier i de under hovrätten lydande domsagorna.

Statskontoret har visserligen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida tillräcklig

anledning förelåge att vidtaga den föreslagna höjningen av arvodena

till tingsnotarierna med hänsyn till att tjänstgöringstiden för dem förkortades

till två år, men likväl icke velat göra någon erinran mot utredningens

förslag härutinnan. Däremot har ämbetsverket förklarat sig icke kunna tillstyrka,

att kallortstillägg utginge till ifrågavarande tjänstemän. Då sådant

tillägg regelmässigt brukade tillkomma allenast innehavare av lönegradsplacerade

befattningar, skulle ett bifall till vad utredningen i sådant avseende

förordat innebära ett avsteg från eljest gällande principer. I övrigt har

statskontoret funnit praktiska skäl tala för att, liksom fallet vore ifråga

om vissa arvodister inom andra områden av statsförvaltningen, särskilda avlöningsbestämmelser

meddelades för tingsnotarierna samt i sådant hänseende

föreslagit, att för tingsnotariebefattning finge i tillämpliga delar gälla

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

61

bestämmelserna i 31—35 §§ i civila icke-ordinariereglementet, därvid befattningen

skulle anses motsvara tjänst i 9 löneklassen av lönegraden Ex 12.

Allmänna lönenämnden har funnit det tveksamt, om icke, i stället för införande

av kallortstillägg å de rättsbildade biträdenas arvoden, den nuvarande

anordningen med något högre arvoden i Norrlandsdomsagorna borde bibehållas.

Såväl tingsnotarie som tingsnotarieaspirant borde beredas rätt till

sjukavlöning, reseersättning, sjukvård m. m. genom att vissa av de för extra

tjänstemän gällande stadgandena i civila icke-ordinariereglementet gjordes

tillämpliga å dem med angivande tillika av lämplig lönegrad och löneklass.

Med utgångspunkt från lönebeloppen å E-ort enligt löneplan Ex borde tingsnotarie

såsom statskontoret föreslagit hänföras till lönegrad Ex 12, löneklassen

9, och tingsnotarieaspirant till lönegrad Ex 2, löneklassen b. Vad

angår inplacering i rese- och traktamentsklass enligt allmänna resereglemente!

vore skäligt att klass II D, till vilken de rättsbildade biträder.a för närvarande

äro hänförda, bibehölles för dem även efter löneregleringen.

Jämväl Svea och Göta hovrätter samt föreningen Yngre jurister under Göta

hovrätt ha framhållit angelägenheten av att notarierna erhålla de förmåner,

som enligt civila icke-ordinariereglementet utgå till extra tjänstemän.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har ansett anledning icke föreligga

att minska notariernas nuvarande rätt till trettio dagars semester.

I fråga om beräkningen av anslagsbehovet till den rättsbildade biträdespersonalen

har hovrätten för Övre Norrland anmärkt på den av domsagoutredningen

föreslagna anordningen att i varje domsaga skulle inrättas tingsnotarietjänster

till det antal som motsvarade maximiantalet tingsnotarier, vilka

enligt av utredningen förordade grunder kunde tjänstgöra i domsaga,

med möjlighet att i stället för notarie ha notarieaspirant anställd. Hovrätten

har ansett detta förslag innebära, att en domsaga icke erhölle det antal utbildade

notarier som beräkningarna om behovet givit till resultat, utan att

en reduktion ägde rum, motsvarande aspiranttiden. En sådan reduktion av

antalet utbildade notarier vore icke lämplig, utan vid organisationens uppgörande

borde ett antal aspirantarvoden beräknas till närmare fördelning å

domsagorna genom Kungl. Majit. Det vore uppenbart att man därigenom

skulle kunna avpassa arbetskrafterna på ett sätt som smidigare och i övrigt

bättre anslöte sig till behovet. En domsaga, som ovillkorligen hade behov

av exempelvis två någorlunda utbildade notarier, kunde på detta sätt få

behovet fyllt och samtidigt erhålla en aspirant utbildad för att, vid avgång

av tingsnotarie, insättas såsom sådan.

Med avseende å de belopp, som med den av domsagoutredningen föreslagna

beräkningen skulle inbesparas därigenom att notarieaspirantarvoden utgå

i stället för notariearvoden, har hovrätten över Skåne och Blekinge framhållit,

att det ofta torde medföra svårighet att beräkna huru stort belopp som

under ett löpande budgetår stöde till förfogande för extra notarieaspiranter.

Det syntes hovrätten därför lämpligt, att hovrätten berättigades att av medel,

som vid budgetårets slut eventuellt funnes oanvända, i efterskott tillägga

notarieaspirant, som under året utan arvode tjänstgjort i domsaga, viss ersättning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

Hovrätternas domaraspiranter oell deras tjänstgöring i domsagorna.

Tingssekreterarna.

Utredningens förslag.

Med det samband i avseende å befordringsgång, utbildning och avlöningsförhållanden

som, såsom av den inledningsvis (sid. 17 ff.) lämnade redogörelsen

framgår, råder mellan hovrätterna och domsagorna, måste frågorna om

de icke-ordinarie rättsbildade befattningshavarna i domsagorna behandlas

i sammanhang med fragorna örn den icke-ordinarie hovrättspersonalen.

Utredningen har därför avgivit förslag även rörande sistnämnda personal,

i den mån icke vissa specialfrågor angående densamma kunna lösas

fristående. 1936 års lönekommitté förordade i sitt betänkande med förslag

till civilt icke-ordinariereglemente (stat. off. utr. 1938: 52) den icke-ordinarie

hovrättspersonalens inordnande under reglementets bestämmelser och angav

därvid vissa riktlinjer för en omläggning, som ansluta sig till den nuvarande

hovrättsorganisationen och befordringsgången. Över kommitténs

förslag, som givetvis återverkar på domsagosekreterarnas och de biträdande

domarnas ställning, avgav domsagoutredningen utlåtande den 14 februari

1939, däri utredningen tog ståndpunkt till de i betänkandet berörda frågorna

angående domstolspersonalens avlöningsförhållanden och befordringsgång.

En redogörelse för lönekommitténs förslag och de däröver avgivna utlåtandena,

vilka innefattade vissa erinringar mot förslaget, återfinnes i propositionen

nr 218 till 1939 års lagtima riksdag (s. 17—26). I propositionen yttrade

chefen för finansdepartementet, att den kritik, som i utlåtandena riktats mot

kommitténs förslag, visade hän på angelägenheten av att lönefrågorna och

därmed förbundna organisatoriska spörsmål upptoges till bedömande i ett

sammanhang, samt erinrade om att avlöningsförhållandena för den ickeordinarie

hovrättspersonalen ägde nära samband med motsvarande förhållanden

inom underrätterna på grund av den växelverkan i avseende å domarutbildningen,

som rådde mellan hovrätterna och domsagorna. En prövning

av lönekommitténs förslag i det vidare sammanhang, som sålunda antytts,

borde därför anstå i avvaktan på resultaten av utredningens överväganden

av löneförhållandena för domsagornas rättsbildade personal.

När domsagoutredningen i sitt betänkande tagit slutlig ställning till frågorna

om den i c k e-o rdinarie hovrättspersonalens anställnings-

och avlöningsförhållanden, har utredningen i allt väsentligt

vidhållit vad som anförts i dess utlåtande över lönekommitténs förslag.

Vad till en början angår fiskalsaspiranterna — d. v. s. de domaraspiranter

som efter i domsagorna fullbordad notarietjänstgöring börja provtjänstgöra

i hovrätterna — skall, i överensstämmelse med vad lönekommittén

ifragasatt, arvode till dem i regel utgå redan under den första tiden i

hovrätten. För att de icke skola behöva vidkännas minskning i de relativt

lågt tillmätta löneförmåner de förut åtnjutit och med hänsyn till angelägenheten

att icke genom oförmånliga avlöningsförhållanden under den första

hovrättstjänstgöringen avhålla dugande men mindre bemedlade personer

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

från att beträda domarbanan föreslås, att arvodet till fiskalsaspiranterna

bestämmes till samma belopp som det föreslagna arvodet till tingsnotarierna

eller 3,600 kronor. Till utjämning av aspiranttillgången mellan hovrätterna

förutsättes att en begränsning av fiskalsaspirantarvodenas antal i en hovrätt

med stark tillströmning av aspiranter skall kunna ske för alt därigenom öka

benägenheten hos notarierna att söka sig till annan hovrätt, varest arvode

kan erhållas tidigare.

Rörande frågan vad som bör åtgöras i syfte att personer, vilka ej ha för

avsikt att fortsätta på domarbanan men likväl anmäla sig till tjänstgöring i

hovrätten, icke skola komma att uppbära aspirantarvode anföres:

Härutinnan torde andra åtgärder icke lämpligen kunna vidtagas än att

hovrätten, innan någon antages till aspirant, närmare förvissar sig örn vederbörandes

avsikter och hans förutsättningar för domarbanan, såvitt de

kunna bedömas av hans egna uppgifter samt av upplysningar från häradshövdingen

i den domsaga, där aspiranten tjänstgjort, och av i övrigt kända

omständigheter. En dylik undersökning kan dock endast hava till ändamål

att utgallra dem, vilka uppenbart antingen icke ämna fullfölja domarbanan

eller äro olämpliga därför. Eljest synes önskvärt, att samtliga behöriga aspiranter

liksom nu mottagas till prövning och att de såvitt möjligt genast erhålla

aspirantarvode. Tillströmningen till hovrätterna kommer alltid att automatiskt

begränsas genom den successiva avgången av notarier från underdomstolarna;

för att bliva fiskalsaspirant skall ju fordras två års tjänstgöring

i domsaga eller rådhusrätt.

I överensstämmelse med vad som nu gäller skola de som funnits skickade

och lämpliga för domarbanan erhålla första fiskalsförordnande tidigast sex

månader och ej senare än ett år efter hovrättstjänstgöringens början. De

vilka ej kunna antagas till liovrättstjänstgöring skola utan nämnvärt uppskov

skiljas från hovrätten.

Vad härefter angår fiskalerna föreslår domsagoutredningen att de vid

provföredragningarna godkända aspiranterna — i den omfattning som erfordras

för en lämpligt avvägd rekrytering å domarbanan —- antagas till extra

fiskaler med avlöning såsom extra tjänstemän i 18 lönegraden. Med bibehållande

av sin ställning och lön som extra fiskaler och i förekommande fall

med åtnjutande av tjänstgöringstraktamente, skola de kunna förordnas att

vikariera å alla tjänster för rättsbildad personal i domsaga ävensom att biträda

med uppläggning av nya fastighetsböcker. De skola ock kunna tagas

i anspråk för vikariat i stadsdomstolarna. Mera krävande förordnanden

skola dock örn möjligt ej tilldelas extra fiskal.

Efter viss tids anställning som extra fiskal, förslagsvis H/z år, därav under

viss minimitid utförts fiskalsgöromål i hovrätten, skola domaraspiranterna,

örn de fortfarande finnas lämpade för domarbanan, kunna antagas

till extra ordinarie fiskaler med placering i 22 lönegraden. Medan lönekommittén

förordat att dessa befattningshavare skulle inplaceras i 21 lönegraden,

anser domsagoutredningen att 22 lönegraden är den lägsta, som bör

ifrågakomma med hänsyn till de maktpåliggande uppgifter såväl i hovrätt

som i underrätt, vilka ankomma å dem. Såsom ett särskilt skäl att icke vid
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

taga någon sänkning av fiskalernas nuvarande löneställning åberopas den

avsevärda förlängning av fiskaistiden, som nu gör sig gällande, och vartill

jag återkommer i det följande.

I detta sammanhang erinrar utredningen att de senaste åren vid ett par

tillfällen från hovrättshåll framförts förslag örn inrättande av ett antal förste

fiskalsbefattningar i högre lönegrad än 22 men finner för sin del tillräckliga

skäl knappast föreligga att, därest förslaget om inrättande av extra ordinarie

befattningar i sistnämnda lönegrad bifalles, inrätta ytterligare en extra

ordinarie befordringsgrad mellan fiskals- och assessorsgraden. De äldre fiskalernas

anspråk på högre löner anser utredningen lämpligen kunna tillgodoses

genom gynnsamma beräkningsgrunder med avseende å löneförmånerna

vid adjunktion. Beträffande denna detaljfråga, som ej berör domsagornas

förhållanden och som torde kunna lösas utan inverkan på lönesystemet i

övrigt, har utredningen emellertid icke framlagt något förslag.

Extra ordinarie fiskal skall enligt domsagoutredningens förslag vara skyldig

att med bibehållande av sin löneställning mottaga alla slag av förordnanden

vid underrätter, även vid underrätt under annan hovrätt än den han

tillhör. Vid sådant förordnande i domsaga skola avlöningsreglementets bestämmelser

om flyttningsersättning respektive tjänstgöringstraktamente tilllämpas.

Hovrättsassessorerna slutligen, vilkas huvuduppgift är att

tjänstgöra som ledamöter i hovrätterna vid ordinarie ledamöters förfall, ha

som förut nämnts skyldighet att, då så påfordras, i viss utsträckning tjänstgöra

som vikarie för häradshövding eller som biträdande domare eller sekreterare

i domsaga. Vid tjänstgöring av angivet slag i såväl hovrätt som häradsrätt

åtnjuta assessorerna avlöning såsom extra ordinarie tjänstemän i

29 lönegraden. 1936 års lönekommitté har föreslagit, att assessorerna helt

skola erhålla ställning som extra ordinarie tjänstemän i nämnda lönegrad,

vilket skulle medföra att de ägde rätt till lön, oberoende av örn ledamotsplats

i hovrätt eller tjänstgöring i häradsrätt kunde beredas dem eller ej.

Domsagoutredningen har anslutit sig till lönekommitténs förslag i detta hänseende

men förutsatt att särskilda regler angående assessors skiljande från

tjänsten alltjämt skola gälla. Vidare skola assessorerna i samband med erhållandet

av ställningen såsom extra ordinarie tjänstemän åläggas tjänstgöringsskyldighet

i olika befattningar såväl vid häradsrätt som rådhusrätt,

även under annan hovrätt än den vederbörande tillhör, med bibehållande

av sin löneställning som assessorer och i övrigt på motsvarande villkor som

fiskal.

Vad härefter angår den icke-ordinarie hovrättspersonalens

tjänstgöring i domsagorna innefattar domsagoutredningens

förslag, såsom nämnts, att det nuvarande befordringssystemet på domarbanan

med växlande tjänstgöring i överrätt och underrätt skall bibehållas.

Detta system som utbildats i sin nuvarande omfattning i samband med

sekreterarinstitutionens inrättande år 1933, har emellertid medfört en avse
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 252.

65

värd försämring av befordringsmöjligheterna på domarbanan. Utredningen,

som ägnat särskild uppmärksamhet åt detta förhållande, hänvisar härutinnan

till en vid dess betänkande fogad promemoria, vari närmare redogöres

för den ansvällning av fiskalskåren, som blivit en följd av sekreterarinstitutionen,

och för denna ansvällnings inverkan i fråga örn befordringsålderns

höjande. I anslutning härtill anföres i betänkandet:

Att olägenheter äro förbundna med en hög befordringsålder synes uppenbart.

Enligt domsagoutredningens mening vore det önskvärt, om man kunde

undvika någon egentlig höjning av åldern vid befordran till häradshövding,

vilken ålder under senare tid i allmänhet legat mellan 40 och 45 år. Vissa av

domsagoutredningen framställda förslag äro även ägnade att motverka en

sådan höjning. I sådant hänseende må nämnas notarietidens förkortning

och sänkningen av pensionsåldern för häradshövdingarna, varigenom vinnes

en snabbare omsättning på ifrågavarande poster. Oaktat dessa förhållanden

synes det dock i betraktande av det nuvarande stora antalet fiskaler vara

anledning antaga, att åldern vid befordran till häradshövdingämbeten och

övriga sluttjänster på domarbanan inom den närmaste framtiden kommer att

undergå en måhända ganska avsevärd höjning. För att denna höjning icke skall

bliva än mera framträdande synes det i varje fall för närvarande nödvändigt

att eftersträva en begränsning av rekryteringspersonaien för domarbanan.

På grund av det anförda finner utredningen att en ökning under nuvarande

förhållanden av domsagosekreterarnas antal såvitt möjligt bör undvikas.

För förordnanden såsom sekreterare i domsaga skola liksom nu anlitas

såväl fiskaler som assessorer. Sålunda förordnad befattningshavare skall,

oavsett örn han är fiskal eller assessor, benämnas tingssekreterare. För

fiskaler na skall sekret erart jänstgör ingen vala obligatorisk och omfatta

ungefär tre år. Sekreterare på fiskalsstadiet skall beredas tillfälle att självständigt

utöva egentlig dömande verksamhet men denna domarverksamhet

skall ganska starkt begränsas såväl kvantitativt som kvalitativt. Härom anföres

i betänkandet.

Omfattningen av sekreterarnas dömande verksamhet måste naturligen i

viss mån avpassas efter arbetsbördan i domsagan. För närvarande hålla

sekreterarna i de flesta fall omkring 10 allmänna rättegångsdagar årligen.

Ett och samma antal rättegångsdagar kan emellertid innebära en ganska

skiftande omfattning av dömande verksamhet, beroende på handläggningstidens

längd samt målens antal och beskaffenhet. Handläggningstidens längd

torde vara en förhållandevis mera rättvisande och användbar beräkningsgrund

för omfattningen av nämnda verksamhet än rättegångsdagarnas antal.

De som sekreterare förordnade fiskalerna synas som regel icke böra tillläggas

att hålla flera än 10 rättegångsdagar om året av normal längd.

ben dömande verksamhet, som fiskalerna under sin sekreterartjänstgörmg

utöva synes böra underkastas vissa inskränkningar även av kvalitativ natur.

Enligt gällande domsagostadga skall, då sekreterare anförtros hållande av

allmänna rättegångsdagar, tillses att mål eller ärende av vidlyftig eller invecklad

beskaffenhet förbehålles häradshövdingens egen handläggning. Denna

bestämmelse har icke alltid i praktiken fått den betydelse sorn åsyftats. Det

är emellertid av vikt att en bestämmelse i dylik riktning efterleves; och det

synes lämpligt att giva densamma en något vidgad avfattning, så att häradshövdingen

förbehålles icke blott mal och ärenden, som ui lent juridisk

Bihang till riksdagens protokoll 19il>. 1 sami. Nr 2s2. •>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

synpunkt eller med hänsyn till processmaterialets omfattning och karaktär

framstå som svåra att handlägga och avdöma, utan även mål och ärenden,

som med hänsyn till andra särskilda förhållanden kräva större mognad i

omdömet jämte förhandlingsvana och auktoritet.

Den självständiga dömande verksamhet ifrågavarande sekreterare skola

utöva skall emellertid enligt utredningens åsikt upptaga endast en relativt

mindre del av deras tid. En av fiskalssekreterarnas huvuduppgifter skall — i

överensstämmelse med vad som förutsättes i förslaget till ny rättegångsbalk •—

vara att självständigt förestå det egentliga kansliarbetet. Vidare skola de taga

en tämligen ingående befattning med inskrivningsväsendet. Häradshövdingarna

skola visserligen ägna inskrivningsväsendet erforderlig översyn och

själva i viss utsträckning fungera som inskrivningsdomare men sekreterarna

skola utöva inskrivningsdomarskap i betydande omfattning. De skola dessutom

i allmänhet fungera som lagsökningsdomare och konkursdomare.

Behovet i vissa större domsagor av medhjälpare åt häradshövdingen med

högre kvalifikationer än fiskals föreslår utredningen skola tillgodoses på två

olika sätt. I de domsagor, där visserligen en sådan högre kvalificerad befattningshavare

erfordras, men å andra sidan icke finnes utrymme för någon

ytterligare befattningshavare med högre kvalifikationer än notariernas, skall

inrättas en sekreterarbefattning, avsedd att beklädas av hovrättsassessor med

tidsbegränsat förordnande. I de domsagor, där jämte häradshövdingen stadigvarande

erfordras mer än en befattningshavare med högre kompetens än

notaries, föreslår domsagoutredningen icke anställande av hovrättssassessorer

utan inrättande av ordinarie domartjänster vid sidan av häradshövdingämbetena

jämte för fiskaler avsedda sekreterartjänster. Detta gäller de fyra

största domsagorna, vilkas organisation behandlas för sig i det följande.

De såsom sekreterare förordnade assessorerna skola intaga en ställning,

som väsentligen endast i fråga om omfattningen av den dömande

verksamhet de utöva skiljer sig från en sekreterares med fiskalskompetens,

i det att inga mål med hänsyn till sin beskaffenhet böra undantagas från

deras handläggning. Utredningen anför härom bland annat:

I de domsagor, där domsagoutredningen tänker sig assessor anställd som

sekreterare, överskrider förhandlingstiden vid de allmänna sammanträdena

i regel 300 timmar om året. Det synes i allmänhet vara lämpligt, att i dessa

domsagor de som sekreterare anställda assessorerna hålla två allmänna rättegångsdagar

i varje fyraveckorsperiod med handläggningstid av normal längd.

I övrigt böra de som sekreterare anställda assessorerna i huvudsak handhava

de göromål, som i andra domsagor tillkomma de såsom sekreterare tjänstgörande

fiskalerna. Särskilt böra assessorssekreterarna i likhet med fiskalssekreterarna

under häradshövdingarnas överinseende förestå och leda det

egentliga kansliarbetet. Med hänsyn till den vidsträckta dömande verksamhet

som utövas av assessorssekreterarna kan det emellertid befinnas lämpligt att

i viss utsträckning befria dem från de göromål, som bruka utföras av fiskalssekreterarna.

Utformningen av befattningshavarnas uppgifter i varje särskilt

fall torde böra ankomma på hovrätten.

Assessorerna skola, som förut betonats, vara skyldiga att mottaga förordnande

i domsaga, men denna skyldighet skall såsom nu vara tidsbegränsad

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

67

till två år, för elen händelse yngre assessor finnes att tillgå. De assessorer som

bliva sekreterare i domsagorna skola kvarstå i den vanliga domarkarriären

och ha full säkerhet för att de genom sekreterartjänstgöringen icke i någon

mån diskrediteras för den vanliga hovrättsbanan. Ehuru assessors skyldighet

att mottaga sekreterarförordnande icke bör omfatta längre tid än två år,

finner domsagoutredningen det likväl med hänsyn till kontinuiteten i domsagoarbetet

önskvärt, att assessorernas sekreterartid i regel blir av längre varaktighet.

Befordringsförhållandena föreslås därför skola ordnas på sådant

sätt, att en del assessorer frivilligt välja detta alternativ. En assessor skall

exempelvis kunna kvarstanna i domsaga som sekreterare och kunna beräkna

att därifrån få befordran direkt till häradshövding i någon förhållandevis,

mindre eftersökt domsaga vid en tidigare tidpunkt än han skulle kunna erhålla

hovrättsrådsämbete. Skulle sådan befordran icke vinnas, innan vederbörande

står i tur att erhålla revisionssekreterarförordnande, skall emellertid dylikt

förordnande kunna tilldelas honom.

Enligt domsagoutredningens förslag skola sekreterare anställas endast i

sådana domsagor, där utrymme lämpligen finnes för dömande verksamhet

från deras sida. Med denna utgångspunkt och med reservation för förändringar,

som kunna föranledas av processreformen, har utredningen funnit

sig icke kunna föreslå någon utökning av sekreterarinstitutionen utan endast

förordat vissa omplaceringar inom ramen av antalet sekreterare år 1939, utgörande

43 fiskalssekreterare och 8 assessorssekreterare. Fördelningen av

sekreterarna på de olika domsagorna förutsättes skola ankomma på Kungl.

Maj:t, som när anledning gives skall kunna överflytta sekreterartjänst från

en domsaga till annan.

Yttranden.

Samtliga hörda myndigheter, med undantag av statskontoret och före

ningen Yngre jurister vid Svea hovrätt, ha i allt väsentligt godtagit domsagoutredningens

förslag rörande den icke-ordinarie hovrättspersonalens

anställnings- och avlöningsförhållanden. De

båda avvikande meningarna gälla endast den av utredningen föreslagna

lönesättningen för extra ordinarie hovrättsfiskaler.

Statskontoret har sålunda icke kunnat finna fiskalernas inplacering såsom

extra ordinarie tjänstemän i 22 lönegraden tillräckligt motiverad samt an

för härom:

Såsom i betänkandet framhållits, ansåg sig 1936 års lönekommitté böra

förorda, att nämnda tjänstemän hänfördes till högst lönegrad Eo 21. Ett bifall

till detta förslag komme visserligen att innebära en viss avlöningsminskning

i jämförelse nied nu utgående avlöning. Men å andra sidan bör uppmärksammas,

att på grund av den föreslagna begränsningen av liden för domsagotjänstgöringen

till två år tidpunkten för erhållande av fiskalstjänst komme

att infalla tidigare än enligt nu gällande befordringsgång. Vidare kommer

innehavet av dylik tjänst i fortsättningen att vara förenat med förmånen av

såväl tjänste- som familjepensionsrätt. Vid nu angivna förhållanden saknas

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

enligt statskontorets mening anledning frångå det förslag, lönekommittén på

sin tid framlade i här berörda avseende.

Statskontoret har förty förklarat sig icke kunna tillstyrka högre lönegradsplacering

för de extra ordinarie hovrättsfiskalerna än i 21 lönegraden.

Föreningen Yngre jurister vid Svea hovrätt åter har hemställt, att ifrågavarande

befattningshavare placeras i 23 lönegraden, eller sålunda med begynnelselön

i 22 löneklassen.

Hovrätterna och allmänna lönenämnden, vilka alla förordat de extra ordinarie

fiskalernas placering i 22 lönegraden, lia till stöd härför hänvisat till

eller anfört i huvudsak samma skäl som i sina yttranden över 1936 års !önekommittés

betänkande med förslag till civilt icke-ordinariereglemente (jfr

prop. 218/1939 L. sid. 24).

Hovrätten över Skåne och Blekinge har även berört frågan om löneförmånerna

till fiskal, som förordnats att vara adjungerad ledamot — vilket

spörsmål domsagoutredningen ansett sig icke böra upptaga till närmare behandling

— samt därvid hänvisat till sitt yttrande över nyssnämnda betänkande

(jfr prop. 218/1939 L. sid. 25). Hovrättens i detta yttrande gjorda hemställan

att löneställningen för sådan fiskal icke skulle försämras syntes hovrätten

väl motiveras av den alltjämt fortgående stegringen av åldern vid

befordran till assessor.

En del uttalanden ha gjorts rörande olika detaljspörsmål, som sammanhänga

med den icke-ordinarie domarpersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har föreslagit i viss mån strängare regler

för gallring av hovrätternas fiskalsaspiranter än utredningen.

Hovrätten anför:

I fråga om domaraspiranternas första hovrättstjänstgöring torde icke, såsom

förslaget förutsätter, såsom regel böra uppställas att alla icke uppenbart

olämpliga aspiranter genast erhålla aspirantarvode. Uppenbart överflödiga

aspiranter synas icke till men både för sig själva och hovrätten böra lockas

att gå kvar i hovrätten även örn de kunna antagas fylla förutsättningarna för

erhållande av fiskalsförordnande. Domsagoutredningen uttalar också, att de

vilka ej kunna antagas till fiskaler utan nämnvärt uppskov böra skiljas från

hovrätten. Denna princip synes böra tillämpas icke allenast på dem, som vid

provtjänstgöring ej fylla måttet, utan även på dem för vilka hovrätten ej har

användning. Liksom enligt utredningen befordran till e. o. fiskal ansetts endast

böra ske i den mån man kan räkna med att vederbörande för framtiden

skall kunna beredas permanent tjänstgöring, så bör även från början icke

godkännas flera än som ha utsikter att vinna befordran på domarbanan.

Fiskalsprövningen bör med andra ord icke vara en examen, vilken alla som

ha lust kunna påfordra att bli underkastade; redan på detta stadium måste

en gallring verkställas med hänsyn till hovrättens behov av aspiranter.

Allmänna lönenämnden har framhållit att, därest kallortstillägg skall utgå

till tingsnotarie, dylikt tillägg även bör tillkomma fiskalsaspirant vid hovrätten

för Övre Norrland.

Svea och Göta hovrätter lia framhållit att en reglering borde ske av frågan

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition nr 252.

69

om rätten för hovrätternas befattningshavare att i löneturs- och pensions - hänseende tillgodoräkna sig tjänstgöring i rådhusrätt.

Rörande den icke-ordinarie hovrättspersonalens avlöningsförhållanden under

tjänstgöring i domsaga har statskontoret anfört följande:

Vid domsagotjänstgöring i egenskap av tingssekreterare böra fiskalerna och

assessorerna givetvis bibehållas vid löneställningen såsom extra ordinarie be

fattningshavare i 21, respektive 29 lönegraden. Under förordnande i förekommande

fall å högre tjänst i domsaga, än nu sagts, förutsätter statskontoret, att

vikariatsersättning jämlikt 19 § icke-ordinariereglementet kommer att utgå.

Med avseende å tillämpningen av reglementets bestämmelser i övrigt vili

statskontoret särskilt understryka vikten av att förflyttning till den nya tjänstgöringsorten

av den hovrättspersonal, varom här är fråga, för tillträdande

av förordnande å tingssekreteraretjänst sker på sådant sätt, att utgifterna för

tjänstgöringstraktamenten kunna i mesta möjliga mån begränsas.

Allmänna lönenämnden har ifrågasatt, huruvida icke vid längre vikariat

å häradshövdingtjänst borde utgå särskild vikariatsersättning samt erinrar i

detta hänseende, att enligt 9 § kungörelsen den 26 maj 1933, nr 310, vikarie

för häradshövding för närvarande i vissa fall kan erhålla del av de till häradshövdingtjänsten

hörande förmånerna. Nämnden förklarar sig härjämte

förutsätta, att, därest innehavare av extra eller extra ordinarie tjänst förordnas

att vikariera å högre extra ordinarie tjänst eller å annan ordinarie befattning

än häradshövdingtjänst, vikariatsersättning skall utgå enligt de vanliga

reglerna i avlöningsreglementena.

Anledning att frångå det nuvarande b eford ringssystemet på

domar banan med växlande tjänstgöring i överrätt och underrätt har

icke i något av de avgivna yttrandena ansetts föreligga.

Hovrätten för Övre Norrland har emellertid utvecklat, att detta system för

närvarande icke medger ett tillgodoseende av domsagornas behov av kvalificerad

rättsbildad arbetskraft i den utsträckning som ur rättssäkerhetens

synpunkt vore önskvärt. Hovrätten framhåller sålunda, att i betraktande av

vikten och mängden av de uppgifter, som åvila häradsrätterna och deras

tjänstemän, domsagornas organisation för närvarande icke kan i flertalet fall

anses vara särdeles stark. Svagheten läge framför allt däri, att häradshövdingen

alltjämt regelmässigt — sekreterare, i regel med fiskalskompetens,

funnes endast i 51 av rikets 116 domsagor och ytterligare kvalificerad arbetskraft

i helt få fall — vid sin sida hade endast domsagonotarierna, vilka med

sin utbildning och begränsade kompetens icke kunnat förvärva någon större

erfarenhet elior vana vid domargöromål. Hovrätten anför vidare:

I princip måste det anses nödvändigt att i varje domsaga häradshövdingen

vid sin sida har en någorlunda erfaren ung domare, som kan biträda honom

med domargöromål även av andra slag än inskrivningsärenden och bagatellmål.

För denna uppfattning tala flera skäl, framför allt hänsyn till arbetsbördan,

som även i mindre domsagor tidvis kan bli oskäligt tung, samt vidare

inträffande behov av ledighet för semester, sjukdom eller för viktiga angelägenheter

vid sidan örn tjänsten. Det är väl möjligt alt behovet av denna någorlunda

kvalificerade arbetskraft vid häradshövdingens sida gör sig mera

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

kännbart i övre Norrland än på andra håll i landet, men hovrätten håller före

att behovet är allmänt föreliggande. Tilläggas bör att det nu avsedda behovet

endast sällan kan täckas genom arbetskraft utsänd från hovrätten. Alldeles

särskilt framträder behovet sommartid, då häradshövdingen åtnjuter

semester och hovrättens arbetskrafter pläga vara till ytterlighet tagna i anspråk.

Under sådan tid förekommande rannsakningar synas helt enkelt nödvändiggöra

anlitandet i häradshövdingens ställe av en i domsagan förefintlig

arbetskraft.

Vad sålunda framhållits har hovrätten funnit innefatta vägande skäl för

att, i princip, i varje domsaga borde vara anställd sekreterare med åtminstone

fiskalskompetens. Att för närvarande — eller ens under en nära liggande

framtid — inrätta något större antal nya sekreterartjänster kunde dock även

enligt hovrättens mening icke ifrågasättas. Den redan nu stora ansvällningen

av antalet fiskals- och assessorsbefattningar (inberäknat tjänsterna såsom

domsagosekreterare) i förhållande till antalet ordinarie ämbeten gjorde en sådan

åtgärd olämplig och åtgärden förutsatte dessutom en omreglering av

domsagoområdena av rätt betydande omfattning, vilket skulle medföra olägenhet

genom den minskning av antalet ordinarie domarämbeten som därav

komrne att föranledas. Hovrätten utvecklar vidare nödvändigheten att åstadkomma

en lämplig avvägning av antalet ordinarie domarämbeten, assessorstjänster

och fiskalstjänster samt anför härom:

En stor förtjänst hos den nuvarande domarorganisationen i landet är enligt

hovrättens uppfattning, att domsagorna, hovrätterna och nedre justitierevisionen

i befordringshänseende utgöra en helhet i den meningen, att en ung

domaraspirant, som blivit godkänd i hovrätt, praktiskt taget, om han sköter

sin tjänst tillfredsställande, kan beräkna uppnå ämbete såsom häradshövding,

hovrättsråd eller revisionssekreterare. Den förtjänst i systemet, som hovrätten

härmed vill framhålla, är icke att den nye aspiranten på detta sätt kan räkna

med en ekonomiskt och socialt tillfredsställande slutpost utan ligger däri, att

man med detta system undgår att erhålla en kategori domare, som är av lägre

kvalitet och som därtill löper fara att ytterligare försämras genom att icke ha

förhoppning om befordran; vidare däri, att hovrätterna genom systemet nödvändigtvis

tvingas till ett strängt urval bland domaraspiranterna. Emellertid

kunna systemets goda verkningar i viss mån förfelas, därest antalet tjänster

i de olika graderna icke äro lämpligt avpassade inbördes, så att befordran

från en grad till annan kan äga rum inom skälig tid. En alltför lång tjänstgöring

i fiskals- eller assessorsgraden kan få en för ekonomi och slutligen kanske

även för arbetsglädje ogynnsam inverkan å befattningshavarna. Det gäller

sålunda att på lämpligt sätt mot varandra avväga antalet ordinarie domarämbeten,

assessorstjänster och fiskalstjänster.

Under uttalande att det sagda, bland annat i betraktande av assessorernas

och fiskalernas tjänstgöring i domsagorna, finge sin inverkan å frågan örn

domsagornas personalorganisation, fortsätter hovrätten:

De resultat, paan efter vad nu utvecklats ur olika synpunkter vill uppnå

med avseende å de rättsbildade arbetskrafterna i domsagorna, torde, på sätt

i det föregående antytts, i väsentlig mån kunna vinnas genom regleringar av

domsagoområdena och i samband med mindre och medelstora städers judiciella

införlivning med domsagor. Genom regleringar av dessa slag torde domsagorna

kunna göras lagom stora för att i allmänhet sekreterare lämpligen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

71

skall vara anställd i desamma. Även en önsklig proportion mellan assessorsoch

fiskalssekreterare lärer kunna erhållas på enahanda sätt. Genom inrättande

av ordinarie tingsdomarämbeten kan proportionen mellan antalet ordinarie

ämbeten och antalet assessorstjänster förbättras. I syfte att förbättra

denna proportion förtjäna även andra åtgärder att övervägas.

De nu skisserade anordningarna torde stå i rätt god överensstämmelse med

processlagberedningens förslag. Även beredningen synes räkna med fortgående

regleringar av mindre domsagoområden i ändamål att stärka dessa domsagors

organisation. Beredningen räknar vidare med att biträdande domarebefattningar

i domsagorna skola kunna göras till ordinarie ämbeten i syfte att man

sålunda skall utöka den nu alltför knappa tillgången på ordinarie domarbefattningar.

Sammanfattningsvis bar hovrätten såsom sin uppfattning uttalat att en

planmässig avvägning av antalet ordinarie domarämbeten, assessorstjänster

och fiskalstjänster borde eftersträvas och åtgärder därför vidtagas samt att

— i den mån proportionen mellan antalet ordinarie domarämbeten samt antalet

assessors- och fiskalstjänster det tilläte — tingssekreterare borde anställas

i åtminstone flertalet domsagor.

I motsats till hovrätten för Övre Norrland bar hovrätten över Skåne och

Blekinge tagit avstånd från tanken att såsom ett mål, vilket man successivt

borde närma sig, uppställa en organisation med sekreterare i varje domsaga.

Nya tingssekreterartjänster borde enligt hovrättens mening hädanefter i allmänhet

icke tillskapas i vidare mån än som nödvändiggjordes av sammanslagning

av små domsagor till större. I stället funne hovrätten eftersträvansvärt

att i de större domsagorna tingssekreterarna utbyttes mot tingsdomare

och dessa gjordes ordinarie. Hovrätten anser att någon anledning att upprätthålla

provisoriet med sekreterarbefattningar avsedda för assessorer icke

längre förelåge utan att tiden vore inne att taga ställning till frågan örn den

lämpliga relationen mellan tingssekreterare och tingsdomare. En annan sak

vore att, omedelbart före processreformens upptagande till slutlig prövning,

en viss försiktighet borde iakttagas vid inrättandet av nya ordinarie befattningar

inom domstolsväsendet. I det följande anknyter hovrätten lill det av

domsagoutredningen uttalade önskemålet att en del såsom sekreterare förordnade

assessorer frivilligt skulle fortsätta tjänstgöringen i domsaga utöver två

år för att därifrån vinna befordran direkt till häradshövding, samt anför,

att hovrätten i själva verket skulle anse önskvärt att assessorer i större utsträckning

valde att tingsdomarvägen nå fram till ordinarie ställning som

häradshövding eller stadsdomare. Hovrätten yttrar härom vidare:

En långvarig tjänstgöring i hovrätt och nedre justitierevisionen eller i lagstiftningsarbete

är icke i och för sig enbart förmånlig för utvecklande av en

underdomares förmåga av muntlig processledning eller av hans färdighet och

insikt i de mångahanda göromål som förekomma i en underrätt. A andra

sidan kräver hovrättsdomarkallet vissa förutsättningar, vilka icke ovillkorligen

behöva vara för handen hos en god underrättsdomare. Det är därför

önskvärt att tillfälle beredes för en differentiering på assessorsstadiet mellan

dem som hava utpräglad fallenhet för den ena eller andra verksamheten

som domare och alt denna differentiering kan genomföras utan att den grupp,

som väljer lantdomarvägen, kommer alt betraktas såsom mindre kvalificerad

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj-.ts proposition nr 252.

än den andra. Detta syfte skulle främjas om det kunde ordnas så alt tidigare

ordinarie anställning lockade assessorerna att välja underrättsbanan. Ur denna

synpunkt skulle det vara önskvärt att de för assessorer avsedda sekreterarbefattningarna

snarast möjligt gjordes till ordinarie tingsdomarbefattningar.

I avbidan på att så blir möjligt böra de emellertid klart skiljas från övriga

sekreterarbefattningar och icke genom bibehållande av sekreterarnamnet avskräcka

assessorer från att söka desamma, då denna benämning i viss mån

måste inge föreställningen om en degradering av assessorn till en redan passerad,

för ett lägre åldersstadium avsedd befattningsgrad.

Med hänsyn till den vikt hovrätten sålunda tillmätte den ifrågavarande

befattningens benämning och i klarhetens intresse har hovrätten föreslagit,

att innehavarna av de för assessorer avsedda sekreterarbefattningarna benämndes

tingsdomare, även om de tills vidare bibehölles såsom extra.

Utredningens förslag rörande tingssekreterarnas kompetens

och arbetsuppgifter har föranlett särskilda uttalanden blott i ett

.fåtal fall. I fråga om den föreslagna begränsningen i kvantitativt avseende av

fiskalssekreterarnas dömande verksamhet har föreningen Sveriges häradshövdingar

anmärkt dels att uttrycket rättegångsdag av normal längd vore

svävande, dels ock att det ofta vore mycket svårt att på förhand beräkna förhandlingarnas

längd. Beträffande den tilltänkta inskränkningen i fiskalssekreterarnas

sakliga kompetens har föreningen anlagt enahanda synpunkter.

Det vore enligt föreningens mening ofta omöjligt att på förhand avgöra,

huruvida ett mål eller ärende vore av den beskaffenhet att det med domsagostadgans

terminologi kunde betecknas såsom vidlyftigt och invecklat. Någon

anledning att biträda förslaget i detta hänseende har föreningen icke ansett

föreligga. Gentemot utredningens uttalande att häradshövdingen själv någon

tid borde tjänstgöra såsom inskrivningsdomare har föreningen invänt, att

häradshövdingen i mera arbetstyngda domsagor säkerligen icke skulle medhinna

detta i någon större omfattning. Bästa lösningen i detta hänseende vore

enligt föreningens mening att häradshövdingen, såsom för närvarande på

vissa håll skedde, förbehölle sig att själv handlägga de inskrivningsärenden

varmed han önskade taga befattning. Föreningen upprepar i detta sammanhang

sin tidigare uttalade åsikt att arbetsfördelningen i domsagorna ytterst

måste ankomma på häradshövdingen. En häradshövding (Bråbygdens och

Finspångs läns domsaga) har ansett att gällande bestämmelser om begränsning

i sekreterarens sakliga kompetens i stället för att ges ett vidgat innehåll

snarare borde helt och hållet upphävas.

Göta hovrätt har funnit de föreslagna inskränkningarna i sekreterarens dömande

verksamhet väl avvägda men ifrågasatt lämpligheten av att sekreteraren

i allmänhet borde fungera såsom lagsökningsdomare. Beträffande

sekreterare med assessorskompetens har hovrätten ansett, att dylik sekreterare

icke i sådan omfattning som sekreterare med fiskalskompetens borde

tyngas av inskrivnings- och expeditionsgöromål samt arbete med uppläggande

av nya fastighetsböcker.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

73

De fyra största domsagornas personalorganisation.

Nuvarande organisation.

De fyra största domsagorna i riket — Södra Roslags, Sollentuna och Färentuna,

Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals — kräva en större

organisation än den i allmänhet föreslagna.

I den största av ifrågavarande domsagor, Södra Roslags, är sedan år 1923

inrättad en särskild inskrivningsavdelning, å vilken handläggas lagfarts-,

intecknings- och tomträttsärenden samt ärenden om inteckning i jordbruksinventarier

ävensom ärenden rörande sammanläggning av fastigheter, i den

mån de ej ankomma på ägodelningsrätten, samt ärenden som föranledas av

domhavandens befattning med jordregister eller fastighetsregister för stad. Inskrivningsavdelningen

förestås av en särskild chef, vilken det åligger att vara

inskrivningsdomare i domsagan och som med avseende å sådana avdelningen

tillagda ärenden, som .ej ankomma å inskrivningsdomare, fullgör vad eljest

åligger häradshövdingen. Chefen för inskrivningsavdelningen skall vara hovrättsassessor,

men den nuvarande innehavaren av befattningen, som ej är

assessor, kan likväl meddelas fortsatt förordnande. I fråga om avlöningsförmåner

åtnjuter chefen 7,500 kronor i lön med ett ålderstillägg å 600 kronor

efter 5 års tjänstgöring samt oreglerat dyrtidstillägg jämte 40 procent

av lösen för de i domsagan utfärdade gravationsbevisen. Inskrivningsavdelningen

intager en självständig ställning i förhållande till domsagokansliet

i övrigt, och hovrätten meddelar närmare föreskrifter beträffande avdelningens

förvaltning. Å avdelningen tjänstgöra en förste och en andre notarie;

notarierna i domsagan skola efter en av hovrätten fastställd plan tjänstgöra

växelvis å inskrivningsavdelningen och såsom biträden åt häradshövdingen.

Hovrätten beslutar även rörande antalet skrivbiträden å avdelningen och

avlöningen till dessa. Reslut om avdelningens upprätthållande har fattats successivt

för vissa tidsperioder, sedan år 1934 för ett budgetår i sänder. Till

belysning av arbetsbördan å inskrivningsavdelningen må nämnas, att inskrivningsärendenas

antal under åren närmast före krigsutbrottet uppgingo

lill omkring 12.000 årligen. De båda senast förflutna åren har antalet dylika

ärenden nedgått till omkring 8,000. Vad angår det egentliga domsagokansliets

organisation, är den där anställde sekreteraren numera hovrättsassessor. Under

senare år har antalet allmänna rättegångsdagar i domsagan uppgått till

mellan 70 och 80 årligen med i genomsnitt omkring 6 timmars förhandlingstid,

av vilka dagar sekreteraren hållit omkring hälften.

I Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor äro nu anställda

en biträdande domare, som är hovrättsassessor, och cn sekreterare, som är

fiskal. Befattningshavarnas åligganden i de båda domsagorna äro enligt arbetsordningarna

något olika fördelade. I Södertörns domsaga skall biträdande

domaren bland annat tjänstgöra såsom ordförande i häradsrätten under

minst två allmänna rättegångsdagar i varje fyraveckorsperiod och vid

flertalet sammanträden för rannsakning med häktade, vara konkursdomare

och lagsökningsdomare samt under häradshövdingens överinseende leda och

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

fördela arbelet mellan de rättsbildade biträdena i domsagan, under det att

sekreteraren skall vara inskrivningsdomare och tjänstgöra som ordförande i

häradsrätten vid de återstående rannsakningssammanträdena; han förordnas

emellertid dessutom regelmässigt till ordförande vid en allmän rättegångsdag

i fyraveckorsperioden. I Askimsdomsagan åter åligger biträdande domaren

enligt arbetsordningen att vara ordförande i häradsrätten endast vid

vissa rannsakningssammanträden, ehuru han dessutom brukar förordnas att

hålla en allmän rättegångsdag i fyraveckorsperioden, och i övrigt skall han

i huvudsak vara inskrivningsdomare, konkursdomare och lagsökningsdomare;

sekreteraren brukar i denna domsaga hålla två allmänna rättegångsdagar

i fyraveckorsperioden och dessutom biträda vid uppsättandet av häradshövdingens

dombok. I Södertörns domsaga äro sålunda biträdande domarens

åligganden koncentrerade på den dömande verksamheten och sekreterarens

på inskrivningsväsendet, i Askimsdomsagan är förhållandet det motsatta.

I omfattning närma sig de egentliga domargöromålen i vardera domsagan

dem i Södra Roslags domsaga. I Södertörns domsaga understiger inskrivningsärendenas

antal icke mycket motsvarande antal i Södra Roslags

domsaga. I Askimsdomsagan uppgingo dessa ärenden före krigsutbrottet till

mellan 5,000 och 6,000 årligen men ha åren 1940 och 1941 utgjort omkring

3,500 resp. 4,000.

Sollentuna och Färentuna domsaga är den förhållandevis minsta av de

fyra nu ifrågavarande. Där är anställd en sekreterare, som numera är hovrättsassessor.

Domargöromålen i denna domsaga äro något mindre omfattande

än i de båda föregående; inskrivningsärendenas antal, som tidigare

uppgått till omkring 7,000 årligen, har de båda senaste åren utgjort omkring

4,000 resp. 3,500.

Nu ifrågavarande domsagor ligga omkring rikets båda största städer. De

äro i följd härav alla stadda i stark utveckling med växande folkmängd och

fortskridande fastighetsdelning. Arbetsmängden kan — så långt sig låter

överblicka — beräknas komma att stiga, för den händelse domsagorna icke

ändras till sin geografiska omfattning. Vid bedömandet av dessa domsagors

organisationsproblem måste sistnämnda möjlighet alltid hållas i sikte. Hittills

ha respektive städer vid skilda tillfällen inkorporerat delar av dessa domsagor,

och flera sådana inkorporeringsfrågor ha väckts.

Utredningens förslag.

Utredningen föreslår, att i samtliga förevarande domsagor inrättas en särskild

inskrivningsavdelning i likhet med den som nu finnes i Södra Roslags

domsaga. Avdelningen skall förestås av en särskild chef med titeln inskrivningsdomare.

I Sollentuna- och Askimsdomsagoma, där inskrivningsväsendet

är av mindre omfattning än i Södra Roslags och Södertörns domsagor, skola

inskrivningsdomarna kunna tilläggas — utöver de uppgifter som i Södra

Roslags domsaga nu åvila motsvarande befattningshavare — även vissa andra

ärenden, exempelvis lagsökningsmål. För att fylla syftet med de särskilda

inskrivningsavdelningarna skola deras chefer principiellt göras till ordinarie

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 252.

75

befattningshavare. Tjänsterna skola icke inpassas i den vanliga domarkarriären

och några allmänna regler för rekryteringen skola ej uppställas.

Med hänsyn till platsernas karaktär av sluttjänster samt den självständiga

ställning och det ansvar för fastighetsärendenas rätta handläggning,

som skall tillkomma tjänsteinnehavarna, skola dessa icke placeras i lägre

lönegrad än A 29, vilket motsvarar vad som gäller för de assessorstjänster

vid Stockholms rådhusrätt, vilkas innehavare äro inskrivningsdomare.

I Södra Roslags, Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor

föreslås inrättande av ordinarie tjänster motsvarande de ordinarie biträdande

domartjänster, som processlagberedningen tänkt sig i vissa fall. I dessa domsagor

föreslås därjämte på den för domargöromålen avsedda kansliavdelningen

en tingssekreterare på fiskalsstadiet. I Sollentunadomsagan skall på

sistnämnda avdelning icke finnas annan befattningshavare med högre kvalifikationer

än en dylik sekreterare. De i de tre förstnämnda domsagorna föreslagna

nya ordinarie befattningarna för den dömande verksamheten skola

göras lockande för väl meriterade och dugliga hovrättsassessorer. Med hänsyn

härtill och till arbetsuppgiftens karaktär skola tjänsterna i avlöningshänseende

jämställas med de nuvarande hovrättsrådsämbetena och således placeras

i lönegraden A 30. För befattningshavarna föreslås benämningen tingsdomare.

I de tre största domsagorna skola tingsdagarna fördelas i stort sett jämnt

mellan häradshövdingen och tingsdomaren; dock skall tingssekreteraren i regel

förordnas att hålla en allmän rättegångsdag i varje fyraveckorsperiod. I

Sollentunadomsagan skall tingssekreteraren likaledes hålla en allmän rättegångsdag

i fyraveckorsperioden, medan häradshövdingen i denna domsaga

förutsättes kunna hålla de övriga allmänna rättegångsdagarna. Fördelningen

av övriga domargöromål skall bestämmas i särskild arbetsordning för varje

domsaga.

Beträffande notarieorganisationen föreslår domsagoutredningen, att för envar

av de tre största domsagorna avses 5 och i Sollentunadomsagan 4 notariearvoden,

varvid utredningen förutsätter att i varje domsaga alltid tjänstgöra

sammanlagt minst 6 respektive 5 notarier och notarieaspiranter.

Beträffande domsagobiträdena föreslås i fråga om högre tjänster i envar

av ifrågavarande domsagor med undantag av Sollentunadomsagan 2 tjänster

i lönegraden A 11 och en i A 7. Arbetsfördelningen mellan dessa befattningshavare

har utredningen tänkt sig så, att av befattningshavarna i A 11 en

skulle tjänstgöra på inskrivningsavdelningen och en förestå expeditionen för

allmänheten, bokföringen m. m., under det att befattningshavaren i A 7 närmast

skulle förestå skrivningsarbetet på det egentliga domarkansliet. I Sollentunadomsagan

föreslås en tjänst i A 11 för inskrivningsavdelningen samt

en i A 7 för expeditionen för allmänheten m. m. Antalet ordinarie tjänster i

lönegraden A 4 föreslås i Södra Roslags domsaga till 5, i Södertörns till 4

samt i envar av Sollentuna- och Askimsdomsagoma till 2. Härtill skulle komma

extra ordinarie eller extra befattningshavare till icke närmare angivet

antal.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

Yttranden.

Över utredningens förslag i förevarande del lia endast allmänna lönenämnden

och statskontoret samt häradshövdingarna i Sollentuna och Färentuna

och Södertörns domsagor yttrat sig.

Allmänna lönenämnden har för sin del icke haft något att erinra emot inrättandet

i de fyra största domsagorna av sammanlagt tre ordinarie tjänster,

benämnda tingsdomare, i lönegraden A 30 och fyra ordinarie tjänster såsom

inskrivningsdomare i lönegraden A 29.

Statskontoret åter har motsatt sig såväl de ifrågavarande befattningarnas

uppförande på ordinarie stat som deras inplacering i de föreslagna lönegraderna

och anför:

Med anledning av domsagoutredningens förslag under förevarande avsnitt

vill statskontoret understryka vad ämbetsverket i det föregående framhållit

angående domsagoorganisationens karaktär av försöksorganisation. Enligt

statskontorets mening gäller detta i särskilt hög grad personalorganisationen

inom rikets fyra största domsagor. Utredningen har icke heller varit främmande

för tanken, att dessa domsagor på grund av närmare angivna omständigheter

kunna komma att göras till föremål för regleringar av ett eller annat

slag. Med hänsyn härtill lärer det icke kunna anses förenligt med allmänt

godtagna principer, när fråga är örn uppbyggandet av en ny organisation, att

— såsom utredningen föreslagit — redan från början inrätta ordinarie tjänster

i så höga lönegrader som de, till vilka tingsdomare- och inskrivningsdomarebefattningarna

skulle hänföras. Statskontoret kan fördenskull icke tillstyrka,

att omförmälda befattningar redan i och med organisationens ikraftträdande

uppföras på ordinarie stat.

Statskontoret måste vidare sätta i fråga, om det kan anses vara av behovet

påkallat att inplacera dessa befattningar i 30, respektive 29 lönegraden.

Vad tingsdomarebefattningarna beträffar, synes det statskontoret naturligast,

att tjänsterna besättas med hovrättsassessorer. I anslutning härtill får statskontoret

föreslå, att befattningarna i avvaktan på närmare erfarenhet placeras

i 29 lönegraden av löneplan Eo. Jämväl inskrivningsdomarebefattningarna

lära tillsvidare kunna placeras lägre på löneskalan än vad utredningen

förordat. Med hänsyn till beskaffenheten av de göromål, vilka skulle ankomma

på inskrivningsdomarna, föreställer sig statskontoret, att det bör vara tillräckligt,

om tjänstinnehavarna äga fiskalskompetens. Därest så befinnes vara

fallet, torde det icke vara behövligt att placera tjänsterna i högre lönegrad än

Eo 27 eller samma lönegrad, till vilken extra ordinarie länsassessor är hänförd.

Häradshövdingen i Sollentuna och Färentuna domsaga har ansett den dömande

verksamheten i denna domsaga vara av den omfattning, att tingssekreteraren

även efter den nya ordningens genomförande borde hava assessors

kompetens. Det vore enligt hans uppfattning lämpligare att i domsagan anställa

dels en sekreterare med fiskalskompetens, vilken bleve inskrivningsdomare

och därjämte finge sig anförtrott lagsökningsärendena och att i övrigt

biträda häradshövdingen med bland annat dombokens uppsättande, dels en

tingssekreterare med assessorskompetens, vilken tilldelades två allmänna

rättegångsdagar i fyraveckorsperioden samt finge biträda med rannsakningars

hållande och i övrigt vara kanslichef. Beträffande den icke rättsbildade

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

77

personalen i domsagan har häradshövdingen förklarat, att genom den föreslagna

omflyttningen av en del bestyr från den rättsbildade till den icke

rättsbildade personalen denna senare torde behöva ökas till sex personer. Till

hur stor del dessa borde bliva ordinarie syntes böra avgöras efter allmänt

vedertagna principer.

Häradshövdingen i Södertörns domsaga har ansett minimiantalet rättsbildade

biträden å domsagans kansli icke kunna sättas lägre än tio men i övrigt

icke haft något att erinra mot utredningens organisationsförslag för

denna domsaga.

Departementschefen.

Till sitt biträde vid utförandet av de mångskiftande göromålen i domsagorna

skall enligt domsagoutredningens förslag häradshövdingen alltjämt

vara hänvisad till såväl rättsbildade som icke rättsbildade arbetskrafter. I förhållande

till nuvarande ordning innebär utredningens förslag emellertid vissa

ändringar. Sålunda förordas en ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mellan

notarierna och de icke rättsbildade biträdena samt en reglering av dessa

personalgruppers ävensom den mera kvalificerade personalens anställningsoch

löneförhållanden.

I förstnämnda hänseende föreslås, att till icke rättsbildade befattningshavare

skola överflyttas åtskilliga göromål, vilka för närvarande, såsom

t. ex. i avseende å inskrivningsärenden, regelmässigt pläga anförtros domsagonotarierna.

Härigenom skulle det bliva möjligt att i högre grad än tidigare

sysselsätta notarierna med uppgifter, för vilka juridisk insikt kräves.

Den ändrade fördelningen av göromålen anses medföra, att antalet för domsagoarbetet

erforderliga notarier kan avsevärt nedbringas samt att den nuvarande

treåriga notarietiden kan undergå en, såsom i ärendet från olika håll

framhållits, ur skilda synpunkter önskvärd förkortning. Å andra sidan medför

den ändrade arbetsfördelningen, att den icke rättsbildade personalen

måste såväl kvantitativt som, i all synnerhet, kvalitativt förstärkas. Till vad

utredningen i förevarande avseende föreslagit och vars närmare innebörd

framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen giver jag, i likhet

med flertalet av de över förslaget hörda, min principiella anslutning. Arbetsuppgifter

som icke kräva juridisk insikt böra sålunda åvila notarierna

endast i den utsträckning som kan anses erforderlig på grund av arbetsförhållandena

i domsagorna och med hänsyn till att de böra erhålla en allsidig

praktisk utbildning.

Givet är emellertid att, såsom utredningen också förutsatt, en så betydande

avkortning av notarietiden som till två år icke bör på en gång genomföras.

Utredningen har för sin del tänkt sig en treårig övergångstid, varunder notarietiden

skulle vara två och ett halvt år. Det synes mig lämpligare att en

notarietid på två och ett halvt år bestämmes att gälla tillsvidare i avbidan på

erfarenhet örn verkningarna av den ändrade arbetsfördelningen. När rätte
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

gångsreformen inom, såsom jag hoppas, ett fåtal år bringas i tillämpning, lärer

för övrigt anledning föreligga att upptaga detta spörsmål till förnyat övervägande.

Jämsides med kravet på en förkortning av notarietiden lia i yttrandena

rests anspråk på att notariernas kompetens att handlägga mål och ärenden

vid häradsrätterna skall utvidgas. Rörande detta senare spörsmål må först

framhållas, att betänkligheterna mot en utvidgning av kompetensen tydligen

måste ökas i samma mån som notarietiden förkortas. Det kan emellertid

ifrågasättas, huruvida den nuvarande notarietiden är fullt tillfredsställande

avvägd i förhållande till de arbetsuppgifter, som därunder successivt anförtros

notarierna. I själva verket torde det förhålla sig så, att det för erhållande

av befogenhet att handlägga inskrivningsärenden och bagatellmål samt, i

undantagsfall, i övrigt förvalta häradshövdingämbete hittills fordrats väl

lång tids föregående tjänstgöring i domsaga. Detta framgår därav att — sedan

det under nu rådande kristid med dess av de militära inkallelserna föranledda

brist på domsagonotarier visat sig för domsagoarbetets uppehållande erforderligt

att intill ett halvt år förkorta tiden för den föregående tjänstgöring

i domsaga som erfordras för förvärvande av de olika behörighetsgraderna —

någon olägenhet härav icke försports. Vid sådant förhållande synas mig betänkligheter

icke föreligga mot att såtillvida tillmötesgå kraven på ökade befogenheter

för notarierna att den nu tillämpade provisoriska ordningen på

detta område göres beståndande. Att utsträcka notariekompetensen till att

jämväl såsom regel avse handläggning av andra mål och ärenden än bagatellmål

och inskrivningsärenden synes mig däremot för närvarande

icke vara tillrådligt. Fortsatt uppmärksamhet bör emellertid ägnas denna

fråga.

I likhet med domsagoutredningen anser jag, att de notarier, som erfordras

för domsagornas skötsel, böra åtnjuta avlöning. Något arvode bör jämväl

tillkomma de aspiranter, som anställas för rekrytering av notariepersonalen.

Utredningen har uppskattat det efter genomförd ändrad arbetsfördelning

för samtliga domsagor erforderliga antalet avlönade notarier till 258,

motsvarande omkring två tredjedelar av hela antalet notarier, som vid tiden

för förslagets avgivande voro anställda i domsagorna. För varje domsaga

har därvid, bland annat ur kontinuitets- och rekryteringssynpunkter, minst

två notarier ansetts erforderliga, för vissa av de större domsagorna därutöver

en tredje notarie och för de fyra största domsagorna, eller Södra Roslags,

Södertörns, Askims, Hisings och Sävedals samt Sollentuna och Färentuna

domsagor, inalles fem notarier i var och en av de tre förstnämnda domsagorna

och fyra notarier i den sistnämnda. I fråga om denna beräkning finner

jag icke anledning till annan erinran än att, vid bifall till de föreslagna

sammanslagningarna av vissa domsagor i Gotlands och Värmlands län, antalet

notariearvoden torde böra nedsättas till 255. Inom den anslagsram som

erfordras för avlönande av detta notarieantal bör det tillkomma Kungl. Majit

att fördela tillgängliga notariearvoden mellan de olika domsagorna.

Domsagoutredningens förslag att med slopande av de nuvarande förste och

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

79

andie notariebefattningarna inrätta en enhetlig notariegrad, vars innehavare

skola benämnas tingsnotarier, finner jag mig böra godtaga. För tingsnotarie

föreslår utredningen ett årligt arvode av 3,600 kronor och för tingsnotarieaspirant

ett årligt arvode av 2,100 kronor. Beloppen ha satts i relation till de

nuvarande förste och andre notariearvodena, med tillägg av därå utgående

dyrtidstillägg enligt det år 1939 gällande index. Jag finner de föreslagna arvodena

i och för sig väl avvägda och följaktligen icke i behov av annan justering

än den som föranledes av den efter år 1939 inträdda levnadskostnadsstegringen.

Arvodena torde sålunda nu böra bestämmas för tingsnotarie till

4,200 kronor och för tingsnotarieaspirant till 2,400 kronor. Omprövning av

arvodenas storlek bör givetvis ske, då mera utpräglad förändring i levnadskostnaderna

därtill giver anledning. Domsagoutredningen har föreslagit att

å ifrågavarande arvoden skulle utgå kallortstillägg. För min del finner jag

lämpligare att, liksom hittills, viss förhöjning av arvodena bestämmes för

domsagor, lydande under hovrätten för Övre Norrland, och för Härjedalens

domsaga. Denna arvodesökning synes i båda fallen skäligen böra utgöra 300

kronor.

För tillgodoseende av tingsnotariernas anspråk på semester, sjukavlöning,

reseersättning m. m. synas vissa bestämmelser i civila icke-ordinariereglementet

böra göras tillämpliga å dem. Med hänsyn till storleken av de för dem

föreslagna arvodena böra därvid tingsnotarierna hänföras till lönegrad Ex 12,

löneklassen 9. Tingsnotarieaspirant torde däremot icke böra komma i åtnjutande

av andra förmåner utöver aspirantarvodet än reseersättning. Vid inplacering

i rese- och traktamentsklass i allmänna resereglementet synes, liksom

för de nuvarande förste och andre notarierna, klass II D skäligen böra

komma i fråga för såväl tingsnotarier som tingsnotarieaspiranter.

Vad domsagoutredningen i övrigt föreslagit angående tingsnotarie eller sålunda

villkoren för erhållande av dylikt förordnande, behörigheten i sådan

egenskap, varaktigheten av anställningen samt domsagotjänstgöringens meritvärde

tillstyrkes av mig, med de modifikationer som kunna föranledas av att

notarietiden enligt mitt förslag tills vidare bör utgöra två och ett halvt i stället

för två år.

I detta sammanhang torde böra beaktas det särskilda spörsmål de unga

juristernas oavlönade tjänstgöring i domsagorna utgör. Utredningen har, som

nämnts, tänkt sig att samtliga jurister som erfordras för en domsagas skötsel

skola erhålla arvoden. Emellertid förutsätter utredningen, att häradshövdingen

liksom hittills skall kunna låta en juris kandidat tjänstgöra i domsagan

utan att vara av hovrätten förordnad notarieaspirant eller notarie. I sådant

fall skall tjänstgöringen dock icke medföra någon rätt till meritberäkning.

Fara kan emellertid föreligga för att längre eller kortare lids oavlönad

tjänstgöring i domsaga blir villkor för alt den unge juristen skall komma i

åtanke vid tillsättande av notarieaspiranttjänst i domsagan. Till förebyggande

av en sådan utveckling böra i händelse av behov särskilda åtgärder

vidtagas. Del är nämligen ett viktigt samhällsintresse att begåvade unga jurister

icke av ekonomiska skäl avhållas från domarbanan.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

överflyttandet av nya och mera kvalificerade arbetsuppgifter å de icke

rättsbildade domsagobiträdena nödvändiggör, som nämnts, en såväl kvantitativ

som kvalitativ förstärkning av denna personal. Under en övergångstid

är det emellertid, enligt domsagoutredningen, avsett att i stället för kvalificerat

domsagobiträde skall kunna vara anställd avlönad tingsnotarie.

För närvarande finnas —- bortsett från dem som helt syssla med uppläggande

av nya fastighetsböcker —- omkring 200 icke rättsbildade biträden i

domsagorna. Dessa lia en medelinkomst av omkring 2,700—2,800 kronor örn

året. Endast sex biträden uppnå en inkomst av över 4,000 kronor och endast

två en inkomst av över 5,000 kronor. Till jämförelse kan nämnas, att

nettolönen å medelort inberäknat rörligt tillägg och kristillägg i lönegrad A 2

för närvarande utgör c:a 2,900—3,700 kronor, i lönegrad A 4 c:a 3,300—4,100

kronor, i lönegrad A 7 c:a 3,900—4,800 kronor och i lönegrad All c:a 4,700

—5,800 kronor.

Enligt utredningen skulle tillsättas följande antal ordinarie domsagobiträden,

nämligen 119 i lönegraden A 11, minst ett i varje domsaga, 33 i lönegraden

A 7 och 97 i lönegraden A 4. Utredningen har vidare räknat med ett

behov av 30 extra ordinarie och 50 extra befattningshavare med heltidstjänstgöring

i lönegrad 4. Den nya organisationen skulle dock, som nämnts,

ej omedelbart träda i kraft i full utsträckning. Utredningen anför, att i fråga

örn nyorganisationen av den icke rättsbildade personalen en övergångstid

av fem år borde stadgas, under vilken de av utredningen föreslagna tjänsterna

för sådan personal kunde stå obesatta. Häradshövdingarna borde beredas

god tid att anskaffa och utbilda erforderliga biträden, särskilt mera

kvalificerade som kunde bliva lämpliga för tjänsterna i 11 och 7 lönegraderna.

I avbidan på att dessa tjänster bleve vederbörligen besatta borde notarier

till större antal än som av utredningen förutsatts kunna vara anställda

i domsagorna. Sålunda skulle i domsaga, där under övergångstiden tjänst

i 11 eller 7 lönegraden stöde obesatt, tingsnotarie i stället kunna förordnas,

även om därigenom det av utredningen föreslagna antalet notarier i domsagan

överskredes. I särskilda fall kunde en längre övergångstid än fem år bliva

behövlig, exempelvis om uppläggningen av de nya fastighetsböckerna icke

hunnit avslutas inom denna tid. Vid övergången till den nya ordningen borde

i regel de av häradshövdingarna nu anställda icke rättsbildade biträdena

erhålla statsanställning å lämplig ordinarie eller extra ordinarie tjänst. Emellertid

kunde vissa av dessa biträden på grund av ålder eller annan orsak antagas

vara mindre arbetsföra, varför de ej borde erhålla sådan anställning.

Frågan om sådant biträde skulle komma i åtnjutande av statspension borde

prövas individuellt efter framställning i varje särskilt fall.

En organisation av de mått domsagoutredningen i förevarande avseende

föreslagit filmer jag mig icke kunna för närvarande tillstyrka. Försiktigheten

synes mig nämligen bjuda, att innan erfarenhet vunnits om verkningarna

av den tilltänkta överflyttningen av arbetsuppgifter från rättsbildad till

icke rättsbildad personal, icke anställa domsagobiträden i större utsträckning

och högre tjänsteställning än som betingas av ett otvivelaktigt stadig
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

81

varande behov av sådana biträden. Den förestående rättegångsreformen utgör

ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt.

Förslaget att i alla domsagor skall anställas åtminstone en befattningshavare

i lönegrad All anser jag mig icke kunna biträda. I många fall skulle

detta otvivelaktigt medföra en överorganisation, särskilt i de mindre domsagorna

där arbetet utan svårighet torde kunna skötas av häradshövdingen

och två tingsnotarier med hjälp av mindre kvalificerat biträde. Befattningar

i lönegraden A 11 torde icke heller vara erforderliga i alla de övriga domsagorna.

I en del av dessa torde vara tillräckligt med befattningshavare i

lönegrad A 9 eller A 7. För det mindre kvalificerade arbetets utförande synes

böra avses befattningar i lönegraderna 4 och 2.

En inom justitiedepartementet verkställd utredning ger vid handen, att vid

fullt utbyggd organisation enligt dessa riktlinjer skulle för samtliga domsagor

erfordras tillhopa 208 ordinarie biträden, varav 42 i lönegrad A 11, 54 i lönegrad

A 9, 51 i lönegrad A 7, 55 i lönegrad A 4 och 6 i lönegrad A 2. Härutöver

lärer behövas icke-ordinarie biträden till visst antal. Detta har tillsvidare

beräknats till 68, varav 38 extra ordinarie, placerade i lönegrad Eo 2,

och 30 extra i lönegrad Ex 2. Till en början böra emellertid, på skäl som jag

förut anfört, jämväl de såsom ordinarie avsedda befattningarna vara extra

ordinarie. Med hänsyn till de växlande arbetsförhållandena i domsagorna

kan för närvarande bestämd ställning icke tågås till det framtida behovet av

befattningar i olika lönegrader.

Domsagoutredningens förslag i fråga örn övergången till den nya organisationen

synes ägnat att medgiva en smidig anpassning efter förhållandena

i varje särskilt fall. Av upplysningar som inhämtats från häradshövdingarna

synes framgå, att i vissa domsagor för närvarande finnas icke rättsbildade

biträden som kunna utföra eller utbildas att utföra kvalificerat arbete. Garantier

måste givetvis skapas för att de högre tjänsterna verkligen besättas

med personer som äga förutsättningar att sköta de åligganden, för vilka befattningarna

äro avsedda. Till dessa tjänster böra endast ifrågakomma personer,

vilkas lämplighet under en längre tids praktisk tjänstgöring blivit

noggrant prövad.

Första övergångsåret torde endast ett mindre antal befattningar i lönegraderna

11, 9 och 7 böra tillsättas, företrädesvis i domsagor där nu finnas minst

tre notarieplatser. I övrigt böra de nuvarande dömsagobiträdena, så långt

ske kan, förordnas till biträden i lönegraderna 4 och 2. Efter hand bör därefter

antalet kvalificerade biträden ökas. Vid bedömandet av tidpunkten för

tillsättande av sådana biträdesbefatlningar bör uppenbarligen skälig hänsyn

tagas till personal- och arbetsförhållandena i vederbörande domsagor.

Statspension till nu tjänstgörande äldre domsagobiträde, som icke anses

böra beredas plats inom den nya organisationen, bör såsom föreslagits kunna

beviljas efter prövning i varje särskilt fall.

Jag övergår härefter till frågan örn organisationen av den mera kvalificerade

rättsbildade personalen i domsagorna. För närvarande finnas, såsom av

den tidigare lämnade redogörelsen framgår, i sådant avseende medel beräk
Bihang

lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 2.52.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

naile, förutom till chefen för den i Södra Roslags domsaga inrättade särskilda

inskrivningsavdelningen, till 2 biträdande domarebefattningar, placerade i

Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor och avsedda för

hovrättsassessorer, samt 52 sekreterarbefattningar. Av de sistnämnda äro 8

— samtliga i domsagor där den dömande verksamheten, liksom i nyssnämnda

i två domsagor, normalt är av sådan omfattning att den icke kan utövas av

häradshövdingen ensam — avsedda att innehavas av hovrättsassessorer (avlöning

i lönegrad Eo 29) och övriga 44 av hovrättsfiskaler (avlöning i löneklasserna

15 eller 21).

Domsagoutredningens förslag innebär till en början tillskapandet av tre

nya inskrivningsavdelningar, avsedda för Södertörns, Sollentuna och Färentuna

samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor. I spetsen för var och en

av dessa avdelningar, liksom för den nuvarande inskrivningsavdelningen i

Södra Roslags domsaga, skall stå en chef, benämnd inskrivningsdomare, i ordinarie

tjänsteställning och med avlöning enligt lönegraden A 29. Vidare föreslår

utredningen, att de nuvarande biträdande domarbefattningarna i Södertörns-

och Askimsdomsagorna förändras till ordinarie befattningar i lönegraden

A 30 och att en dylik befattning inrättas jämväl för Södra Roslags

domsaga. Innehavarna av sistnämnda befattningar föreslås skola erhålla titeln

tingsdomare. I fråga örn sekreterarinstitutionen innefattar utredningens

förslag i stort sett bibehållande av den nuvarande organisationen. Beträffande

antalet domsagosekreterare, av utredningen benämnda tingssekreterare,

föreslås sålunda ingen ändring (en sekreterarbefattning har tillkommit efter

betänkandets avgivande). Ej heller anses fördelningen å assessorssekreterare

och fiskalssekreterare böra rubbas. De förras antal föreslås sålunda alltjämt

skola utgöra 8. En betydelsefull ändring i förhållande till nuvarande ordning

beträffande sekreterarna innebär förslaget emellertid. Såsom i annat

sammanhang berörts föreslår nämligen utredningen, att icke blott assessorer

utan även vissa fiskaler i hovrätt, nämligen de extra fiskaler som under ett

och ett halvt år prövats i sådan egenskap, skola, oberoende av örn förordnande

i över- eller underrätt står till buds, göras till extra ordinarie tjänstemän,

assessorerna i lönegraden Eo 29 och fiskalerna i lönegraden Eo 22. Då

utredningen tillika uttalar sig för att till innehavare av befattning såsom

tingssekreterare icke skall utses annan fiskal än den som vunnit extra ordinarie

anställning, följer härav att viss garanti vinnes för att jämväl fiskalssekreterarposterna

komma att bliva besatta med juridiskt mera erfarna

personer än hittills. Att samtliga innehavare av fiskalssekreterarbefattningar

komma att åtnjuta avlöning i lönegraden Eo 22 blir jämväl följden.

Utredningens förslag i förevarande avseende har i de avgivna yttrandena

i stort sett lämnats utan erinran. Även jag anser mig kunna i huvudsak lämna

min anslutning till detsamma. Jag tillstyrker sålunda, att ordinarie inskrivningsdomare

inrättas för de tre största domsagorna — i Sollentunadomsagan

synes tills vidare böra anstå med inrättande av en särskild inskrivningsavdelning.

Jag förordar vidare, att befattningar motsvarande de av utredningen

föreslagna tingsdomarbefattningarna avses för samma domsagor samt att fiskalssekrelerare

till det antal, som utredningen föreslagit, skall ingå i organisa
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition w 252.

83

tionen. Jämväl förslaget att, utöver tingsdomarna, ett visst antal för assessorer

avsedda befattningar skola finnas i domsagor, där den dömande verksamheten

är av större omfattning, förordas av mig. Emellertid håller jag före,

att dessa befattningar böra i tjänstehänseende likställas med tingsdomarbefattningarna.

I princip borde såväl assessorssekreterarna som tingsdomarna

vara ordinarie tjänstemän. Starka skäl tala onekligen för att åtminstone i de

tre största domsagorna, där behovet av dylika tjänster får anses konstant

föreligga, så omedelbart bleve fallet. Det synes mig emellertid försiktigast

att i avbidan på närmare erfarenhet av institutionens värde och möjligheter

samtliga förevarande befattningar tills vidare endast bliva extra ordinarie.

Tillräckliga skäl att därvid placera några av befattningarna i högre lönegrad

än 29 synes mig icke föreligga. Jag föreslår alltså att för tillgodoseende av

de största och större domsagornas behov av — jämte häradshövdingen —

arbetskrafter för i huvudsak dömande verksamhet inrättas i sammanlagt 11

befattningar i lönegraden Eo 29. Befattningshavarna torde böra benämnas

tingsdomare. I motsats till inskrivningsdomartjänsterna, vilka jag i likhet

med utredningen anser skola vara slutposter, böra befattningarna som tingsdomare

förbehållas dem som kvarstå i den vanliga domarkarriären. Skyldighet

att mottaga förordnande som tingsdomare bör åvila assessor i hovrätt;

huruvida sådan skyldighet skall vara tidsbegränsad, synes böra bliva föremål

för ytterligare övervägande. Befor dr ingsförhållandena böra ordnas så,

att den assessor som kvarstannar i domsagotjänstgöring icke därigenom anses

mindre meriterad för erhållande av högre domartjänst.

Vad utredningen föreslagit i fråga örn beredande av extra ordinarie anställning

åt hovrättsassessorerna föranleder från min sida så mycket mindre

någon erinran, som assessorerna redan nu i allt väsentligt innehava förmaner,

bland annat pensionsförmåner, som åtfölja dylik anställning. Med hänsyn

till att det, innan verkningarna av processreformen kunna till fullo överblickas,

får anses i viss mån osäkert på vad sätt fiskals- och sekreterarinstitutionen

i hovrätt och domsaga kommer att slutgiltigt utformas, synes det

icke tillrådligt att bereda jämväl hovrättsfiskalerna extra ordinarie ställning.

Någon förändring beträffande deras anställnings- och avlöningsförhållanden

torde alltså icke böra genomföras för närvarande. Under tjänstgöring i domsaga

böra de dock vara bibehållna icke blott vid sin lön utan även vid övriga

förmåner.

Vad utredningen föreslagit rörande tjänstgöringsgången i hovrätt och domsaga

för fiskal föranleder icke någon erinran från min sida. Däremot finner

jag med hänsyn till vad i häradshövdingföreningens yttrande anförts icke

tillräckliga skäl föreligga att på sätt utredningen ifrågasatt göra inskränkningar

i de befogenheter med avseende å handläggningen av rättegångsmål

som enligt nuvarade ordning tillkomma fiskal under tjänstgöring som sekreterare

i domsaga.

Jag tillstyrker vad utredningen föreslagit örn domaraspiranternas första

hovrättstjänstgöring, med den modifikationen likväl, alt aspirantarvodet under

väntetiden på fiskalsprövning bör utgöra 4,200 kronor eller samma belopp

som föreslagits för tingsnotarie. I hovrätten för övre Norrland bör härå

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

utgå ett tillägg av 300 kronor på samma sätt som för tingsnotarie i de under

denna hovrätt lydande domsagorna. Liksom för närvarande böra aspirantarvodena

förbehållas dem som ämna fortsätta på domarbanan och kunna antagas

vara lämpliga härför.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle personalorganisationen i domsagorna,

i vad avser den mera kvalificerade rättsbildade personalen, komma

att bestå av 3 inskrivningsdomare i lönegraden A 29, 11 tingsdomare i lönegraden

Eo 29 och 45 tingssekreterare med avlöning enligt 21 löneklassen,

detta sistnämnda dock under förutsättning att den ökning i sekreterarantalet

med en, varom hemställts i propositionen nr 94 till årets riksdag, bifalles. I

motsatt fall skulle tingssekreterarnas antal bliva 44 såsom för närvarande.

Fördelningen å de olika domsagorna av de föreslagna befattningarna lärer

med iakttagande av förut angivna grunder böra ankomma på Kungl. Maj:t,

därvid beträffande de icke-ordinarie befattningarna omprövning såsom hittills

bör ske för varje nytt budgetår. I fråga örn tingssekreterarbefattningarna

synes böra eftersträvas att dessas antal i görligaste mån nedbringas. Utsikter

härtill lära förefinnas i mån som de nya fastighetsböckerna bliva färdigställda

och i följd härav befattningen med inskrivningsärendena kan i växande

utsträckning anförtros åt kvalificerad icke rättsbildad arbetskraft.

Formerna för tjänstetillsättningen.

Utredningens förslag.

Förfarandet vid tillsättning av häradshövding ämbeten regleras

för närvarande genom kungörelse den 30 december 1922 (nr 605). Enligt

denna kungörelse skall, då häradshövdingämbete blir ledigt, den hovrätt,

under vilken ämbetet lyder, utfärda kungörelse därom i allmänna tidningarna

och medelst anslag inom hovrätten med föreläggande av 30 dagars ansökningstid.

Sedan ansökningstiden utgått, skall hovrätten upprätta och till

Kungl. Maj:t insända förslag till befattningens återbesättande, över vilket

förslag besvär kunna anföras inom 30 dagar. Enligt praxis upptagas å förslaget

tre personer, i den mån kompetenta sökande anmält sig. Emellertid

äger ordinarie innehavare av domarämbete, likaledes enligt praxis, rätt att

direkt hos Kungl. Majit anmäla sig som sökande. I anledning av sådana ansökningar

avgivas icke yttranden av hovrätten eller annan myndighet. Sedan

lantdomarbanan avvecklats, äro numera de sökande till häradshövdingämbete

regelmässigt innehavare av ordinarie ämbete, och det har förekommit,

att icke någon sökande anmält sig i hovrätten.

Enär hovrättsförslagen sålunda numera sällan äro av någon betydelse

samt för övrigt i praktiken endast innebära en värdering efter formella grunder

av meriterna mellan olika sökande, anser domsagoutredningen att de

utan olägenhet kunna avskaffas och att häradshövdingämbetena utan undantag

böra sökas direkt hos Kungl. Majit. Samma ordning som för utnämning

av häradshövdingar föreslås skola gälla vid tillsättning av tingsdomartjänster.

När häradshövding- eller tingsdomarbefattning blir ledig, skall så
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

lcdes vederbörande hovrätt anmäla detta till Kungl. Maj:t, varefter befattningen

kungöres till ansökan ledig genom justitiedepartementets försorg.

Emellertid ifrågasätter utredningen, att Kungl. Maj:t i dessa utnämningsärenden

skall inhämta yttranden av en institution, bestående av hovrätternas

presidenter och eventuellt även ett par representanter för högsta domstolen.

Härom anföres närmare:

Det kan ifrågasättas, huruvida icke Kungl. Maj :t i samtliga fall vid besättande

av häradshövding- och tingsdomarämbeten borde inhämta yttrande

från en institution, som kunde väntas med högsta möjliga grad av oväld, sakkunskap

och auktoritet avgiva förslag i ärendet. En sådan anordning synes

så mycket mera påkallad som mahanda, med hänsyn till de särskilda krav

den nya rättegångsordningen kommer att ställa på underrättsordförandena,

tillsättningen av häradshövdingämbetena i framtiden icke kommer att ske i

lika hög grad efter anciennitetsprincipen, som hittills varit fallet. Även vid

bestämmande av revisionssekreterarturen och utnämning av hovrättsråd,

eventuellt också vid tillsättning av ordförande och vice ordförande å hovrättsdivisionerna,

torde emellertid den ifrågasätta anordningen vara önskvärd.

Domsagoutredningen får sålunda framföra det uppslaget, att en institution tillskapas

för avgivande av förslag i berörda ärenden. Denna institution synes

lämpligen kunna anknytas till de sammankomster mellan hovrätternas presidenter

av icke officiell karaktär, som de senaste arén brukat förekomma.

Vid behandling av ifrågavarande befordringsärenden kunde eventuellt förutom

hovrättspresidenterna även deltaga ett par representanter för högsta

domstolen.

Vad angår inskrivningsdomar befattningarna föreslås att

även de skola tillsättas av Kungl. Majit, men härvidlag skola ansökningarna

ingivas till vederbörande hovrätt, som nied eget förslag överlämnar handlingarna

till Kungl. Majit.

De nuvarande sekreterarbefattningarna och biträdande

domarbefattningarna tillsättas av vederbörande hovrätt för ett

budgetår i sänder. I förslaget till ny rättegångsbalk har sekreterarnas ställning

icke blivit föremål för reglering. Beträffande biträdande domare stadgar

förslaget, att sådan befattningshavare skall antingen förordnas för viss tid

eller utnämnas av Kungl. Majit.

För samtliga sekreterartjänster föreslår utredningen ett centraliserat tillsättningsförfarande,

så att Kungl. Maj :t skall utfärda förordnande å såväl de

för assessorer som de för fiskaler avsedda befattningarna. Beträffande assessorssekreterarna

anses detta önskvärt bland annat med hänsyn till möjligheterna

att utjämna befordringsförhållandena mellan hovrätterna. Vad angår

fiskalssekreterarna förhåller det sig så att domsagor med sekreterarplatser avsedda

flir fiskaler inom de olika hovrättsområdena förekomma i en omfattning

som ej svarar mot hovrätternas inbördes storlek. Därest sekreterarplats alltid

besattes med fiskal från den hovrätt, under vilken vederbörande domsaga lyder,

kommer därför sekreterartiden i vissa hovrätter att förlängas utöver den

tid av tre år, som ansetts önskvärd, under det att i andra hovrätter motsvarande

tid kommer all bliva kortare. Till undvikande av sådana olägenheter bör

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

fiskal kunna förordnas till sekreterare i domsaga under annan hovrätt än

den han tillhör och denna omständighet har domsagoutredningen ansett motivera

ett centraliserat tillsättningsförfarande även beträffande dessa tjänster.

Sekreterarförordnanden föreslås alltid skola meddelas för ett budgetår i sänder

eller återstående del av sådan tid, beträffande assessorssekreterartjänsterna

efter ansökningsförfarande, därvid Kungl. Maj:t dock ej skall vara bunden

av inkommande ansökningar, samt beträffande fiskalssekreterartjänsterna

efter anmälan från hovrätterna.

Vad angår notarie befattningarna antagas för närvarande oavlönade

rättsbildade biträden av häradshövdingen genom privat överenskommelse

med vederbörande. Hovrätterna ha emellertid infört den ordningen, att

anmälan örn anställningen sker till hovrätten. Förste och andre notarie förordnas

av hovrätten på häradshövdingens förslag, och avvikelse från förslaget

bör enligt domsagostadgan icke ske, såframt ej synnerliga skäl därtill äro.

Enligt utredningens förslag skola såväl tingsnotarier som tingsnotarieaspiranter

förordnas av hovrätten på förslag av vederbörande häradshövding eller

efter inhämtande av hans yttrande. För att tillförsäkra hovrätterna något

större inflytande vid notariepersonalens tillsättande än för närvarande, föreslås

en föreskrift att avvikelse från häradshövdingens förslag icke skall ske,

såframt ej särskilda skäl till annat föranleda.

Den nuvarande icke rättsbildade b iträ despersonalen i

domsagorna är såsom tidigare nämnts icke statsanställd, utan de icke rättsbildade

biträdena äro häradshövdingens privata medhjälpare. I fråga örn

tillsättandet av de statliga biträdestjänster, som skola inrättas i samband med

domsagoförvaltningens förstatligande, understryker domsagoutredningen den

stora vikten av, att de högre icke rättsbildade befattningshavarna bliva väl

kvalificerade och icke utan vidare tillsättas efter anciennitet. Med hänsyn

till sistnämnda förhållande synes det utredningen önskvärt, att överordnad

myndighet har att utse dessa befattningshavare. Då emellertid skäl ansetts

knappast föreligga att göra någon skillnad i tillsättningsförfarandet med avseende

å olika slag av tjänster för icke rättsbildad personal, har utredningen

föreslagit, att samtliga ordinarie, extra ordinarie och extra befattningar för

icke rättsbildad personal tillsättas av hovrätten på förslag av häradshövdingen.

Ansökningsförfarandet i vanlig ordning genom häradshövdingens försorg

skall föregå upprättande av förslag till ordinarie befattningar. Sistnämnda

befattningar skola tillsättas medelst konstitutorial.

Yttranden.

Domsagoutredningens åsikt att hovrättsförslagen vid tillsättande av h äradshövdingämbeten

kunna avskaffas delas av nedre justitierevisionen

och hovrätten för Övre Norrland.

Utredningens uppslag att för avgivande av förslag i ifrågavarande befordringsärenden

inrätta en särskild institution, förslagsvis bestående av hovrät
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

87

lernas presidenter och ett par representanter för högsta domstolen, har hovrätten

för Övre Norrland funnit beaktansvärt och ansett det innebära en särskild

garanti för en god behandling av dessa viktiga utnämningsärenden.

Nedre justitierevisionen däremot har avstyrkt förslaget i denna del och

härom anfört:

Föredragande departementschefen torde i dessa befordringsärenden liksom

i andra sådana ärenden böra ha fria händer att anlita den sakkunskap, varav

han anser sig vara i behov. Vid tillsättandet av häradshövdingämbete med

ordinarie revisionssekreterare eller med hovrättsråd, som varit ordinarie revisionssekreterare,

bör ancienniteten i princip vara avgörande. Den prövning,

för vilken dessa under sin domarbana varit föremål, torde i allmänhet göra

ytterligare prövning överflödig. Skulle trots detta avstyrkande den föreslagna

institutionen komma till stånd, bör i allt fall nedre revisionens ordförande

vara medlem av institutionen.

Göta hovrätt har ansett det alltjämt böra tillkomma hovrätterna i deras

egenskap av överdomstolar att upprätta förslag till häradshövdingämbetes

återbesättande. Ett upphävande av denna ordning skulle för övrigt enligt hovrättens

mening icke stå i överensstämmelse med 28 § regeringsformen i dess

nuvarande lydelse. Även hovrätten över Skåne och Blekinge har funnit lämpligast,

att vederbörande hovrätt avgiver yttrande angående tillsättandet av

häradshövdingämbetena i de domsagor, som lyda under densamma. För att

dessa förslag skulle erhålla större betydelse än vad som för närvai''ande vore

fallet syntes enligt hovrättens mening den rätt, som nu funnes för vissa tjänsteinnehavare

att anmäla sig som sökande till häradshövdingämbete direkt

hos Kungl. Maj :t, böra avskaffas.

Att tingsdomarbefattningarna böra tillsättas i enahanda ordning

som häradshövdingämbetena äro de hörda myndigheterna ense örn.

Samma synpunkter som de nyss återgivna lia därför anförts beträffande tingsdomartjänsternas

tillsättande. Hovrätten över Skäne och Blekinge har därvid

uttalat, att det tillsättningsförfarande, som av hovrätten föreslagits beträffande

ordinarie tingsdomare, jämväl borde komma till användning för den

händelse ett antal extra tingsdomarbefattningar, på sätt hovrätten alternativt

ifrågasatt, koinme att inrättas.

Utredningens förslag rörande inskrivningsdomar tjänsternas

tillsättande har icke föranlett någon erinran.

Det centraliserade tillsättningsförfarande som föreslagits beträffande

ti ngssek retor artjänster na i domsagorna har däremot mött erinringar

i samtliga fall då detta förslag varit föremål för särskilda uttalanden.

Svea hovrätt har sålunda ansett den nuvarande ordningen för dessa tjänsters

tillsättande lia ett bestämt företräde genom sin större smidighet och yttrar:

Det cirkulationssystem, som betingas av sekreterartjänsternas inrättande,

kräver i tillämpningen stor hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall

till undvikande av att ombytet av tjänstgöring och tjänstgöringsort medför

större olägenhet och kostnad än som är oundgängligen nödvändigt. Ombyte

av sekreterare bör planeras i god tid och förberedas genom inhämtande av

upplysningar även angående omständigheter av personlig art. Det ligger i sa
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

kens natur, att detta vida lättare kan ske, om avgörandet tillhör hovrätten.

Närmast ankommer det härvid på presidenten att införskaffa alla erforderliga

upplysningar och på ändamålsenligaste sätt planlägga nödiga förflyttningar.

Den omständigheten att i viss utsträckning utbyte av befattningshavare hovrätterna

emellan bör äga rum är ej ägnad att härvid vålla svårigheter. De periodiskt

återkommande presidentmötena — en institution som bör ytterligare

utvecklas - erbjuda den bästa utvägen att lösa alla här uppkommande frågor.

Det lärer få antagas, att en sådan ordning för dessa ärendens behandling

också bäst överensstämmer med befattningshavarnas egna önskningar. Möjligen

kunde förtjäna övervägas att förbehålla Kungl. Maj:t avgörandet av

frågan örn och i vilken utsträckning sekreterartjänster under viss hovrätt

borde förbehållas befattningshavare från en annan. Hovrätten håller dock

före att även härutinnan de ur skilda synpunkter bästa resultaten skulle vinnas

genom samråd mellan presidenterna, som hade att därvid följa givna

direktiv.

Liknande synpunkter ha anlagts av de övriga hovrätterna samt föreningen

yngre jurister vid Svea hovrätt, därvid i flertalet yttranden understrukits

möjligheten av att tillägga Kungl. Majit bestämmanderätt rörande det antal

sekreterare inom varje hovrättsområde, som skall utses bland den egna hovrättens

personal, och det antal som skall utses från annan hovrätt.

I fråga örn tingsnotarierna och tingsnotarieaspiranterna

har endast föreningen Sveriges häradshövdingar ifrågasatt en annan ordning

för tjänstetillsättningen än utredningen föreslagit. Föreningen föreslår nämligen,

att dessa befattningshavare skola tillsättas av häradshövdingen i stället

för av hovrätten. Den garanti, som i fråga om varje tjänstetillsättning inom

statsförvaltningen krävdes, syntes föreningen riktigast vinnas genom ett förfarande

med ledigförklarande av tjänsten, ansökningarnas prövning efter

skicklighet och förtjänst samt klagorätt.

Beträffande tillsättandet av domsagobiträdena lia föreningen Sveriges

häradshövdingar, nedre justitierevisionen, Göta hovrätt, hovrätten över

Skåne och Blekinge och statskontoret samt två häradshövdingar föreslagit

att dessa befattningar skola tillsättas av häradshövdingen i stället för av

hovrätten. Svea hovrätt och hovrätten för Övre Norrland lia föreslagit att de

fall, da hovrätten tillsätter sadan personal på förslag av häradshövdingen,

inskränkas till att avse befattningshavarna i lönegraderna All och A 7 resp.

endast lönegraden All.

boliart em enl seli ef en.

Vad angår förfarandet vid tillsättning av häradshövdingämbete synas mig

övervägande skäl tala för att bibehålla hovrätterna vid deras rätt att avgiva

förslag till sadant ämbetes återbesättande. Den nuvarande ordningen kan

emellertid icke anses tillfredsställande ur den synpunkten att hovrätternas

förslag i regel bliva utan betydelse, enär de mest meriterade sökandena pläga

anmäla sig direkt hos Kungl. Majit. Det synes därför böra övervägas, huruvida

icke en ändring bör ske i så måtto, att rätten att göra ansökan direkt

hos Kungl. Majit, vilken nu anses tillkomma innehavare av ordinarie domarämbete,

på lämpligt sätt inskränkes.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 252.

89

Inskrivningsdomarebefattningar synas böra tillsättas i samma ordning som

häradshövdingämbeten.

I det föregående har föreslagits inrättandet av elva befattningar, vilkas innehavare

med benämningen tingsdomare skola vara extra ordinarie tjänstemän

i lönegraden Eo 29. Dessa motsvaras i utredningens förslag av tingsdomare

samt sådana tingssekreterare som äro hovrättsassessorer. De ifrågavarande

befattningarna äro av sådan natur att de, även örn de för närvarande

icke uppföras å ordinarie stat, synas böra tillsättas av Kungl. Maj:t. Förslag

bör upprättas av vederbörande hovrätt efter ansökningsförfarande.

Vad angår tingssekreterarna, med vilken beteckning enligt den av mig förordade

ordningen uteslutande avses biträde i domsaga med viss i jämförelse

med vad nu gäller högre fiskalskompetens, synas de i yttrandena berörda

praktiska skälen för att hovrätterna skola äga tillsätta dessa befattningar

böra tillmätas avgörande betydelse. Jag anser mig sålunda icke böra tillstyrka

det av domsagoutredningen förofdade centraliserade tillsättningsförfarandet.

Beträffande tillsättandet av tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter ansluter

jag mig till utredningens förslag. Dessa skola sålunda förordnas av hovrätten

efter förslag av häradshövdingen, därvid avvikelse från förslaget icke

skall ske, såframt ej särskilda skäl till annat föranleda.

Vad slutligen angår domsagobiträdena finner jag i anslutning till vad Svea

hovrätt anfört lämpligt, att biträden i 11, 9 och 7 lönegraderna tillsättas av

hovrätten efter häradshövdingens förslag, medan däremot biträden i 4 och 2

lönegraderna tillsättas av häradshövdingen.

Förvaltningen av domsagoanslagen.

Utredningens förslag.

Enligt gällande ordning disponeras samtliga domsagoanslag av länsstyrelserna.

Domsagoutredningen föreslår, att länsstyrelserna helt skola frigöras

från befattning med domsagoförvaltningen och att ifrågavarande bestyr skall

läggas på hovrätterna, vilka ha överinseendet över personalen i domsagorna.

Domsagopersonalens avlöningsförmåner —■ med undantag för ersättning till

tillfälliga biträden — skola sålunda direkt utbetalas till vederbörande av hovrätterna.

Expensmedel jämte ersättning till tillfälliga biträden skola av hovrätterna

fördelas på domsagorna och i första hand redovisas till hovrätterna.

De nya uppgifter, som sålunda tilläggas hovrätterna, medföra en ej ringa

arbetsökning för deras kanslipersonal. För den ekonomiska förvaltningen

beträffande Svea hovrätt med underlydande domsagor föreslår domsagoutredningen

därför inrättandet av en särskild kamrerartjänst i lönegraden A 24.

Beträffande övriga hovrätter förutsättes att, sedan nuvarande Göta hovrätt

uppdelats i två ungefär jämnstora hovrätter, ifrågavarande bestyr skall kunna

handhavas av sekreteraren. För att bereda kamreraren, resp. sekreterarna,

nödigt biträde i förevarande hänseende skola, åtminstone i de flesta hovrätterna,

inrättas en uy tjänst i någon av de lägre lönegraderna.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

Yttranden.

Utredningens förslag att överflytta medelsförvaltningen i fråga om domsagoanslagen

från länsstyrelserna till hovrätterna har föranlett erinringar

allenast från Göta hovrätts och statskontorets sida. Göta hovrätt har härom

anfört följande.

Hovrätternas organisation är uppbyggd uteslutande med tanke på deras

egenskap av domstolar och övervakare av rättsvården vid underlydande domstolar.

De uppgifter, varom här är fråga, äro av kameral natur och handhavas

därför bäst av länsstyrelserna, inom vilka finnas för detta ändamål särskilt

utbildad personal med vana och träning för dylikt arbete. Det kan för övrigt

ifrågasättas, om överflyttandet av ifrågavarande bestyr skulle innebära någon

fördel ur statsekonomisk synpunkt. Med hänsyn till det betydande arbete,

som handhavandet av ifrågavarande bestyr skulle medföra, skulle nämligen

detsamma icke kunna av hovrätterna övertagas, utan att hovrätternas arbetskrafter

erhölle erforderlig förstärkning.

Statskontoret har beträffande denna fråga anfört:

Redan den omständigheten, att ett genomförande av den ifrågasatta anordningen

skulle medföra krav på inrättande av nya ordinarie tjänster inom hovrätterna,

talar —- särskilt i nuvarande tidsläge — mot ett bifall till förslaget.

Statskontoret kan icke heller finna, att någon mera påtaglig förenkling och

rationalisering skulle stå att vinna med det föreslagna systemet. Med hänsyn

till det relativt begränsade personalbeståndet inom varje domsaga torde det

kamerala arbetet (uppgörandet av avlöningslistor o. d.) icke vara så krävande,

att det icke skulle kunna fullgöras av domsagans egna arbetskrafter. De för

förvaltningskostnadernas bestridande erforderliga medlen böra fördenskull

enligt statskontorets mening jämväl i fortsättningen rekvireras av de olika

domsagorna hos respektive länsstyrelser.

Med anledning av utredningens yttrande att vid en överflyttning av medelsförvaltningen

Svea hovrätts arbetskrafter torde böra förstärkas med en kamrerare

i lönegraden A 24 har allmänna lönenämnden ifrågasatt, huruvida icke

för ändamålet torde tills vidare böra avses en tjänst i något lägre löneställning

i avvaktan på närmare erfarenhet rörande arbetsuppgifternas art och

omfattning.

Departementschefen.

Förvaltningen av domsagoanslagen torde såsom domsagoutredningen föreslagit

böra överflyttas till hovrätterna. Merkostnaderna för de personalökningar,

som kunna föranledas härav, komma med säkerhet att uppvägas av

de fördelar som vinnas genom en till övervakningsmyndigheten centraliserad

kontroll över domsagornas medelsförvaltning. Såväl avlönings- som omkostnadsanslagen

för häradsrätterna torde böra uppdelas i särskilda belopp för

envar av justitiestaterna under de olika hovrätterna. Häradsrätternas avlönings-

och omkostnadsstater skulle följaktligen ges samma uppställning som

motsvarande stater för hovrätterna. I samband med sina årliga anslagsäskanden

böra hovrätterna avgiva förslag jämväl rörande domsagornas medelsbehov.

Den nya ordningen i fråga örn medelsförvaltningen medför att hovrätternas

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

91

kanslipersonal behöver förstärkas. Dock synes överflödigt att såsom domsagoutredningen

föreslagit inrätta en särskild kamrerartjänst härför i Svea

hovrätt. Företagen undersökning har givit vid handen att personalökningen

i denna hovrätt kan begränsas till två extra ordinarie kontorsbiträden under

förutsättning att lättnad beredes hovrättens sekreterare och redogörare i fråga

om vissa dem nu åliggande uppgifter. Detta kan ske genom att sekreterarens

befattning med mål och ärenden av icke administrativ natur överflyttas på

fiskalerna och redogörarens befattning med arkivgöromålen å aktuarierna. I

envar av de övriga hovrätterna, med undantag av hovrätten för Övre Norrland,

torde kanslipersonalen böra förstärkas med ett extra ordinarie kontorsbiträde.

De nya arbetsuppgifterna nödvändiggöra slutligen någon ökning av hovrätternas

expensmedel.

Kostnadsberäkningar.

Utredningen.

Statsverkets kostnader för avlöningar till domsagornas befattningshavare

efter genomförande av domsagoutredningens förslag har utredningen

beräknat för följande personal, nämligen 116 häradshövdingar, 3 tingsdomare,

4 inskrivningsdomare, 8 tingssekreterare som äro hovrättsassessorer,

43 tingssekreterare som äro hovrättsfiskaler, 258 tingsnotarie!- samt 329 icke

rättsbildade biträden, därav 119 i lönegrad A 11, 33 i lönegrad A 7, 97 i lönegrad

A 4, 30 i lönegrad Eo 4 och 50 i lönegrad Ex 4. Bruttolönekostnaderna

för nämnda personal, inberäknat kallortstillägg samt rörligt tillägg efter 6 %,

uppgår enligt utredningen till 4,919,770 kronor. Härtill skulle komma arvoden

till tingstolkar med 4,000 kronor. Då pensionsavdragen för de ordinarie och

extra ordinarie befattningshavarna beräknats till omkring 190,000 kronor,

skulle nettolönekostnaderna enligt utredningens förslag bliva (4,919,770 +

4.000 — 190,000=4,733,770) i runt tal 4,734,000 kronor.

Vad härefter angår omkostnaderna för domsagoförvaltningen måste

sportelsystemets avskaffande medföra, att staten påtager sig dessa utgifter,

i den mån kostnaderna ej åvila de tingliusbyggnadsskyldiga. Emellertid är,

såsom av förut lämnad redogörelse framgår, gränsen mellan häradshövdingens

och de tinghusbyggnadsskyldigas åligganden på detta område svävande

och i praxis olika dragen i skilda domsagor.

Genom särskilda sakkunniga verkställdes år 1936 utredning angående revision

av bestämmelserna om tingshusbyggnadsskyldigheten (stat. off. utreda.

1936:37). De sakkunniga föreslogo, att tingshusbyggnadsskyldigheten fortfarande

skulle vila å tingslaget, vilket föreslogs organiserat efter mönster

från kommunallagarna för handhavande av detta bestyr. I fråga om skyldighetens

omfattning förordade de sakkunniga en fixering av densamma i huvudsaklig

överensstämmelse med den i allmänhet rådande praxis. Domsagoidredningen

har för sin del förutsatt, att tingshusbyggnadsskyldigheten tillsvidare

skall kvarbliva hos tingslagen i ungefär den omfattning som föreslagits

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Mcij.ts proposition nr 252.

i sakkunnigbetänkandet. Tingslagen förutsättas i enlighet härmed skola dels

hålla lokaler för häradsrättens sammanträden jämte häradsfängelse ävensom

kansli- och arkivlokaler, allt med möbler och inventarier, inbegripet erforderliga

kassaskåp men icke skriv- och räknemaskiner eller andra kontorsapparater,

dels bekosta städning, renhållning, uppvärmning och belysning

beträffande samtliga lokaler, dels ock avlöna vaktmästare. Alla andra förvaltningskostnader

förutsättas däremot övertagna av statsverket.

De förvaltningskostnader —- utöver avlöningar — för vilka statsverket skall

svara omfatta sålunda kostnaderna för all skrivmateriel, skrivmaskiner, räknemaskiner,

diktafonanläggningar och andra kontorsapparater, fastighetsböcker,

rotlar, diarier, kontorsböcker och dylikt, inbindning av protokoll och

handlingar ävensom telefon. Utöver vad nu angivits skall statsverket bekosta

erforderligt antal exemplar av den vanliga lageditionen samt av statskalendern,

Nytt Juridiskt Arkiv och annan löpande litteratur, som finnes nödig.

Riksdagstryck, kommittébetänkanden och dylikt skola i erforderlig omfattning

tillställas domsagokanslierna kostnadsfritt. Med dessa utgångspunkter

har domsagoutredningen beräknat domsagoförvaltningens medelsbehov för

omkostnader till sammanlagt 300,000 kronor, därav 100,000 kronor till skrivmateriel

m. m., 40,000 kronor till inbindning, 20,000 kronor till litteratur,

60,000 kronor till telefon och 80,000 kronor till resekostnader.

För bedömande av den årliga kostnadsökning som vid genomförande av

domsagoutredningens förslag skulle uppkomma för statsverket böra de angivna

kostnaderna, sammanlagt 5,034,000 kronor, jämföras med summan

av statsverkets utgifter för domsagoförvaltningen enligt gällande ordning

och vissa inkomster som enligt utredningens förslag skola tillföras statsverket

vid domsagoförvaltningens förstatligande. Statsverkets årliga nettokostnader

för domsagoförvaltningen utgjorde vid tiden för avgivandet av utredningens

betänkande i runt tal 2,385,000 kronor. De inkomster, som utredningen

föreslår skola tillföras statsverket, utgöras av häradshövdingarnas

lösenavgifter, vilka skulle förvandlas till stämpelavgifter å motsvarande belopp,

stämpelprovisionen, som icke vidare skulle tillgodoräknas häradshövdingarna,

samt kommissionärsarvodena, som även skulle förvandlas till

stämpelavgifter. Dessa inkomster har utredningen, med utgångspunkt från

medeltalen för åren 1934—1938, uppskattat till sammanlagt 2,158,000

kronor, därav 1,859,000 kronor motsvarande inkomst av lösen, 182.000

kronor motsvarande stämpelprovision och 117,000 kronor motsvarande kommissionärsarvoden.

Statsverkets årliga merkostnad för genomförande av

domsagoutredningens förslag skulle enligt dessa beräkningar bliva (5,034,000

— 2,385,000 — 2,158,000 =) 491,000 kronor.

I beräkningarna ha icke upptagits de ökade kostnaderna i anledning av

hovrätternas utvidgade ekonomiska förvaltning. Dessa jämförelsevis mindre

betydande kostnader kunna enligt domsagoutredningens mening måhända

till någon del uppvägas av minskade utgifter för länsstyrelserna i anledning

av deras befrielse från all befattning med domsagoförvaltningen.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

93

Frånsett de årliga kostnaderna uppstå vissa övergångs- och engångsutgifter.

De föreslagna övergångsersättningarna till häradshövdingarna skulle

enligt av domsagoutredningen på grundval av femårsperioden 1934—1938

gjorda beräkningar under första övergångsåret kräva ett belopp av 296,800

kronor. Detta belopp skall automatiskt minskas med en tiondel varje följande

år under övergångstiden; minskningen kommer emellertid att bliva mera

omfattande på grund av häradshövdingarnas avgång. Vidare föreslår utredningen

ett engångsanslag för inlösen av skrivmaskiner och andra kontorsmaskiner

samt skriv- och kontorsmateriel i övrigt å förslagvis 150,000 kronor

samt ett engångsanslag för inköp av litteratur till domsagokanslierna,

närmast äldre årgångar av Nytt Juridiskt Arkiv, å 100,000 kronor.

Departementschefen.

Därest omorganisationen av domsagoförvaltningen genomföres i enlighet

med de av mig i det föregående framställda förslagen kunna statsverkets

kostnader för avlöningar till befattningshavare i domsagorna beräknas

enligt följande sammanställning.

114 häradshövdingar

Lön i lönegrad B 2 ................. 1,706,352

Avlöningsförstärkningar.............. 252,500 1,958,852

3 inskrivningsdomare i lönegrad A 29

Lön beräknad efter 30 löneklassen.............. 33,039

11 tingsdomare i lönegrad Eo 29

Lön beräknad efter 29 löneklassen å E-ort...... 107,976

45 tingssekreterare

Lön beräknad efter 21 löneklassen å E-ort...... 305,640

255 tingsnotarier

230 notarier med arvode efter 4,200 kro
-

nor om året...................... 966,000

25 notarier med arvode efter 4,500 kronor

örn året...................... 112,500 1,078,500 3,484,007

42 biträden i lönegrad A 11

Lön beräknad efter 13 löneklassen å E-ort...... 167,454

54 biträden i lönegrad A 9

Lön beräknad efter 11 löneklassen å E-ort...... 196,344

51 biträden i lönegrad A 7

Lön beräknad efter 9 löneklassen å E-ort....... 170,442

55 biträden i lönegrad A 4

Lön beräknad efter 6 löneklassen å E-ort....... 158,730

6 biträden i lönegrad A 2

Lön beräknad efter 4 löneklassen å E-ort....... 15,516

38 biträden i lönegrad Eo 2

Lön beräknad efter 3 löneklassen å E-ort....... 92,568

30 biträden i lönegrad Ex 2

Lön beräknad efter löneklassen b å E-ort....... .62320 863,874

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

Vikarier ..................................................... 40,000

Tingstolkar................................................... 2,800

Kallortstillägg................................................ 4,500

Rörligt tillägg efter 15 % (ej å notariearvoden)................. 388,000

Kristillägg efter 14 % (» » » )................. 362,000

5,145,181.

Beträffande antalet häradshövdingar har vid beräkningen förutsatts att

Kungl. Majlis i propositionen nr 94 till årets riksdag framlagda förslag om

sammanslagning till en domsaga av dels de båda Gotlandsdomsagorna och

och dels Södersysslets och Nordmarks domsagor komma att bifallas. I fråga

om antalet övriga befattningshavare hänvisas till det föregående. Medan

domsagoutredningen beräknat lönen till samtliga ordinarie befattningshavare

med lön enligt löneplan A enligt högsta löneklass har i uppställningen

lönen till inskrivningsdomare och tingsdomare beräknats enligt näst lägsta

löneklass samt lönen till ordinarie och extra ordinarie biträdespersonal enligt

medellöneklass. Pensionsavdragen ha därvid frånräknats.

Vad härefter angår domsagornas omkostnader har, i överensstämmelse

med vad domsagoutredningen förutsatt, utarbetats ett särskilt lagförslag

rörande uppdelningen av kanslikostnaderna mellan statsverket och

tingslagen. Enligt detta förslag, som jag senare i dag kommer att anmäla,

skola tingslagen tillhandahålla kanslilokal med möbler och dylikt, medan

statsverket skall svara för övriga kostnader. Domsagornas omkostnadsanslag

kan därför beräknas på följande sätt.

1. Sjukvård m. m............................................... 25,000

2. Reseersättningar.............................................. 100,000

3. Expenser:

a) Skrivmateriel, papper, hlankettryck o. dyl........ 100,000

b) Telefon m. m.

Telefonabonnemang.................... 40,000

Samtals- och telegramavgifter, annonsering 30,000 70,000

c) Inköp och underhåll av kontorsmaskiner......... 35,000

d) Bokinköp...................................... 10,000

e) Bindning av böcker och handlingar m. m......... 50,000 265,000

390,000.

Medelsbehovet till sjukvård m. m. har i avsaknad av närmare hållpunkter

för dess bedömande beräknats efter samma grunder som tillämpats

vid bestämmande av vattendomstolarnas motsvarande anslagspost.

I fråga om reseersättningarna erinras att det nuvarande anslaget

till reseersättningar vid justitiestaten i gällande riksstat är uppfört

med 20,000 kronor och att samma belopp anvisats för nästa budgetår. Ut
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

95

gifterna å anslaget — vilka utgöras av resekostnads- och traktamentsersättningar

huvudsakligen åt domhavande vid resor för vissa rannsakrjingar och

andra extra förrättningar saint åt rättsbildat biträde i vissa fall — ha under

det senast förflutna budgetåret uppgått till 22,100 kronor. De av häradshövdingarna

själva bestridda resekostnaderna lia under år 1941 utgjort 40,700

kronor. I samband med löneregleringen för domsagornas befattningshavare

torde ersättning till dem för alla resor i tjänsten böra bestämmas att utgå

enligt resereglementet. De böra därjämte beredas rätt till tjänstgöringstraktamente

och flyttningsersättning enligt vanliga regler. Dock bör hovrättsassessor,

som förordnats till tingsdomare, komma i åtnjutande av flyttningsersättning

oavsett om förordnandet meddelats efter egen ansökan eller ej.

Då domsagornas befattningshavare måste företaga tjänsteresor i betydande

utsträckning och med hänsyn jämväl till omfattningen av det personalutbyte

som äger rum mellan över- och underrätterna har det lill reseersättningar

erforderliga beloppet beräknats till 100,000 kronor. Vid avvägningen

av detta belopp har förutsatts att särskilt besparingsreglemente skall gälla

för tingsresorna samt att hovrätterna vid meddelande av förordnanden i domsaga

skola tillse att statsverket därvid icke åsamkas större kostnader för

tjänstgöringstraktamenten än som är nödvändigt.

Vad härefter angår medelsbehovet till expenser ha utgifterna för skrivmateriel,

papper, blankettryck och dylikt beräknats till det av utredningen

för sådant ändamål upptagna beloppet 100,000 kronor. För telefonabonnemang,

samtals- och telegramavgifter samt annonsering har beräknats 70,000

kronor eller 10,000 kronor mer än vad utredningen upptagit för enbart telefon.

Kostnaderna för inköp och underhåll av kontorsmaskiner lia med utgångspunkt

från nuvarande underhållskostnader och sedvanlig avskrivning

uppskattats till 35,000 kronor. I fråga om medelsbehovet till bokinköp har

det av utredningen för sådant ändamål beräknade beloppet reducerats till

hälften eller 10,000 kronor. Denna summa torde vara tillräcklig för tillhandahållande

i domsagorna av Nytt juridiskt Arkiv avd. I och II, lagbok, statskalender

samt första och andra lagutskottens utlåtanden. Svensk författningssamling,

kommittébetänkanden, som lia samband med domsagoarbetet, justitieombudsmannens

ämbetsberättelse lii. m. förutsättas skola tillställas domsagorna

kostnadsfritt. Det i utredningens förslag upptagna beloppet för bindning

av böcker och handlingar har med hänsyn bland annat till prisstegringen

höjts med 10,000 kronor till 50,000 kronor.

De sammanlagda årliga utgifterna för domsagoförvaltningen efter genomförande

av domsagoulredningens förslag skulle enligt nu angivna beräkningsgrunder

bliva (5,145,181 + 390,000 = 5,535,181) i runt tal 5,535,000 kronor.

I överensstämmelse med domsagoulredningens förslag böra kommissionärsarvodena

förvandlas till stämpelavgifter. Samma gäller lösenavgifterna för

expeditioner. Beloppen böra därvid undergå vissa jämkningar. Frågan örn

de ändrade bestämmelser i lösen- och stämpelförordningarna som kunna

bliva en följd av förslaget torde chefen för finansdepartementet framdeles

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

komma att underställa Kungl. Maj:t. Stämpelprovision bör såsom förut föreslagits

icke vidare tillgodoräknas häradshövdingarna. I följande sammanställning

ha upptagits dels de nuvarande kostnaderna för dömsagoförvaltningen

och dels de inkomster som enligt vad nyss sagts skulle tillföras statsverket.

I. Kostnader för domsagoförvaltningen.

Avlöningskostnader enligt förslaget till avlöningsstat för

budgetåret 1942/43 (med avdrag för däri inräknade

kostnader för särskilda fastighetsboksuppläggare c:a

34,000 kronor) ..................................... 1,970,000

Dyrtidstillägg till häradshövdingar och notarier samt inskrivningsdomaren

i Södra Roslags domsaga beräknat

efter 44 %........................................ 661,000

Kristillägg till häradshövdingar, biträdande domare, domsagosekreterare,

vissa vikarier samt inskrivningsdomaren

i Södra Roslags domsaga beräknat efter 14 %....... 205,000

Reseersättningar vid justitiestaten i domsagorna enligt

staten för budgetåret 1942/43 ....................... 20,000 2,856,000

II. Inkomster som skola tillföras statsverket.

Häradshövdingarnas inkomst av lösen beräknad efter

medeltalet för åren 1937—1941 ..................... 1,771,000

Häradshövdingarnas stämpelprovision beräknad efter medeltalet

för åren 1937—1941 ........................ 194,000

Kommissionärsarvoden beräknade efter medeltalet för åren

1937—1941 ........................................ 131,000 2,096,000

Summa kronor 4,952,000

Den årliga kostnadsökningen för genomförande av domsagoutredningens

förslag skulle alltså enligt dessa beräkningsgrunder bliva (5,535,000 —

4,952,000=) 583,000 kronor.

Den föreslagna överflyttningen till hovrätterna av domsagoanslagens förvaltning

medför emellertid vissa ytterligare utgifter under hovrättsanslagen.

Den för ändamålet erforderliga förstärkningen av hovrätternas kanslipersonal

torde såsom förut nämnts kunna inskränkas till fyra extra ordinarie kontorsbiträden,

därav två i Svea hovrätt och ett i envar av Göta hovrätt och

hovrätten över Skåne och Blekinge. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande

biträden kunna uppskattas till i runt tal 12,000 kronor. Härtill skulle komma

ökade kostnader för expenser.

Förutom den årliga kostnadsökningen har man att räkna med vissa övergångs-

och engångskostnader, övergångsersättningarna till häradshövdingarna

under första övergångsåret kunna enligt förut angivna beräkningsgrun
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

97

der — fyra femtedelar av skillnaden mellan å ena sidan det belopp som vederbörande

häradshövding efter avdrag för familjepension skulle lia uppburit

i medelinkomst under åren 1933—1942, därest ersättning för förlorad

inteckningslösen utgått enligt nu gällande grunder, och å andra sidan de nya

nettolönebeloppen — uppskattas lill i runt tal 100,000 kronor mot av domsagoutredningen

beräknade 296,800 kronor. Dessa ersättningar böra i enlighet

med utredningens förslag avvecklas successivt under en övergångstid av

tio år. Det av utredningen upptagna engångsanslaget å 150,000 kronor för

inlösen av kontorsmaskiner och annan kontorsmateriel torde vara tillräckligt.

Något särskilt anslag för inköp av litteratur till domsagokanslierna synes

åtminstone för närvarande icke böra komma ifråga. En del mindre engångsutgifter

för bokinköp torde visserligen uppstå, men för detta ändamål synes

det vara tillräckligt att expensposten i domsagornas omkostnadsanslag under

första övergångsåret bestämmes något högre än enligt de förut angivna beräkningarna

rörande årskostnaderna.

Hemställan.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

godkänna de framlagda huvudgrunderna för en omorganisation

av domsagoförvaltningen m. m., avsedd att träda i

tillämpning den 1 juli 1943, sedan riksdagen, på framställning,

anvisat medel för de av omorganisationen föranledda

kostnaderna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Fallang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 252.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

Bilaga.

Förslag till lönegruppsindelning av domsagorna.

Domsaga

Lönegrupp I.

(23 domsagor. Avlöningsförstärkning utgår ej.)

Mellersta Roslags.........................................

Stockholms läns västra....................................

Livgedingets..............................................

Gotlands norra...........................................

Gotlands södra...........................................

Södersysslets.............................................

Nordmarks...............................................

Lindes ...................................................

Västmanlands östra.......................................

Västerbergslags...........................................

Kinda och Ydre..........................................

Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds ...................

Mellersta Värends.........................................

Sevede och Tunaläns......................................

Norra Möre och Stranda..................................

Orusts och Tjörns........................................

Norrvikens...............................................

Kinds och Redvägs.......................................

Tossbo och Vedbo........................................

Skånings, Valle och Vilske ................................

Kinnefjärdings, Kinne och Kållands........................

Villands..................................................

Färs.....................................................

Övergångsersättning

första övergångsåret

beräknad

på grundval

av inkomsterna

åren 1932—1941.

1,057

626

350

915

96

1,321

2,806

26

1,732

66

Lönegrupp II.

(27 domsagor. Avlöningsförstärkning 1,250 kronor.)

Norra Roslags................................................. —

östersysslets.................................................. —

Västmanlands mellersta........................................ 1,256

Nås och Malungs.............................................. 134

Gästriklands västra............................................ —

Rollnäs....................................................... 1,662

Sydöstra Hälsinglands.......................................... —

Jämtlands östra............................................... 322

Jämtlands västra.............................................. —

Folkungabygdens.............................................. 178

Aska, Dals och Bobergs........................................ —

Linköpings.................................................... 800

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 252.

99

Domsaga

Västra Värends............

Tjusts....................

Aspelands och Handbörds . .

Ölands ....................

Inlands...................

Marks....................

Borås.....................

Vartofta och Frökinds.....

Åse, Viste, Barne och Laske

Östra Göinge..............

Gärds och Albo...........

Norra Åsbo...............

Södra Åsbo och Bjäre.....

Västerbottens södra........

Västerbottens mellersta.....

Övergångsersättning

första övergångsåret

beräknad

på grundval

av inkomsterna

åren 1932-1941.

. . 702

... 1,663

290

313

2,860

756

Lönegrupp III.

(29 domsagor. Avlöningsförstärkning 2,500 kronor.)

Uppsala läns norra............................................ 1,885

Nyköpings.................................................... 2,184

Mellansysslets................................................. —

Jösse......................................................... —

Fryksdal..................................................... 368

Älvdals och Nyeds............................................. —

Östernärkes................................................... 550

Västernärkes.................................................. 257

Nora......................................................... 4,001

Västmanlands västra........................................... 2,995

Falu.......................................................... 1.749

Nedansiljans................................................... 2,526

Ovansiljans.................................................... —

Gästriklands östra............................................. —

Norra Hälsinglands............................................ —

Ångermanlands västra.......................................... 106

Jämtlands norra............................................... 735

Härjedalens................................................... —

Bråbygdens och Finspånga läns................................. 2,362

Njudungs..................................................... 754

Sunnerbo..................................................... 2,330

Hallands mellersta............................................. 1,846

Hallands norra................................................ 1,370

Nordals, Sundals och Valbo.................................... —

Skövde ....................................................... —

Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads............................ 30

Umeå......................................................... —

Piteå......................................................... —

Kalix......................................................... —

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 252.

Övergångsersättning

första över
Domsaga

gångsåret beräk
nad

på grundval

av inkomsterna

åren 1932—1941.

Lönegrupp IV.

(31 domsagor. Avlöningsförstärkning 3,750 kronor.)

Uppsala läns södra............................................ 932

Oppunda och Villåttinge....................................... 1,193

Hedemora..................................................... 2,250

Västra Hälsinglands............................................ 675

Medelpads västra.............................................. 1,266

Ångermanlands södra.......................................... 26

Ångermanlands mellersta....................................... —

Tveta, Vista och Mo........................................... 3,358

Norra och Södra Vedbo........................................ —

Östbo och Västbo............................................. —

Östra Värends................................................. 2,521

Södra Möre................................................... .

Hallands södra................................................ 1,606

Sunnervikens.................................................. .

Vättle, Ale och Kullings....................................... 3,535

Vadsbo....................................................... .

Östra och Medelsta............................................ .

Bräkne och Listers ............................................ —

Ingelstads och Järrestads....................................... 234

Västra Göinge................................................. 2,095

Oxie och Skytts............................................... —

Torna och Bara ............................................... —

Frosta och Eslövs............................................. 261

Rönnebergs, Onsjö och Harjagers............................... 5,509

Luggude...................................................... 1,052

Västerbottens västra........................................... —

Västerbottens norra............................................ 2,144

Luleå......................................................... .

Torneå........................................................ —

Gällivare.................................................... —

Lönegrupp V.

(6 domsagor. Avlöningsförstärkning 5,000 kronor.)

Södra Roslags................................................. —

Sollentuna och Färentuna...................................... 5,702

Södertörns....................................................10,000

Medelpads östra............................................... —

Ångermanlands norra.......................................... 30

Askims, Hisings och Sävedals................................... 6,938

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 252.

101

Innehållsförteckning.

Sid.

Inledning ........................................................... 1

Domsagoutredningen................................................... 2

Häradshövdingarnas avlöningsförhållanden enligt gällande ordning........... 3

Tidigare reformförslag i fråga om häradshövdingarnas avlöning.............. 10

Domsagornas nuvarande personalorganisation och domarutbildningen......... 11

Inledande anmärkningar rörande domsagoutredningens förslag .............. 20

Huvudpunkterna i utredningens förslag sid. 20. — Departementschefen sid. 21.

Häradshövdingarnas avlöningsförmåner m. m.............................. 24

Utredningens förslag sid. 24. — Yttranden sid. 31. — Departementschefen sid. 40.

Domsagornas personalorganisation.

Tingsnotarierna och domsagobiträdena................................. 47

Utredningens förslag sid. 47. — Yttranden sid. 53.

Hovrätternas domaraspiranter och deras tjänstgöring i domsagorna. Tings
sekreterarna.

..................................................... 62

Utredningens förslag sid. 62. — Yttranden sid. 67.

De fyra största domsagornas personalorganisation....................... 73

Nuvarande organisation sid. 73. — Utredningens förslag sid. 74. — Yttranden

sid. 76.

Departementschefen................................................. 77

Formerna för tjänstetillsättningen....................................... 84

Utredningens förslag sid. 84. — Yttranden sid. 86. — Departementschefen sid. 88.

Förvaltningen av domsagoanslagen...................................... 89

Utredningens förslag sid. 89. — Yttranden sid. 90. — Departementschefen sid. 90.

Kostnadsberäkningar.................................................. 91

Utredningen sid. 91. — Departementschefen sid. 93.

Hemställan .......................................................... 97

Bilaga. Förslag till lönegruppsindelning av domsagorna

98

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:488 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om skyddsympning inom försvarsväsendet samt lag örn ändrad lydelse av 128 s. 10 i texten
  2. S1LU 1942:3 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av domsagoförvaltningen m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. S1LU 1942:4 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn bestridande av kostnaderna för domsagas kansli, m. m. dels ock en i ämnet väckt s. 1 i texten
  4. S1LU 1942:5 Sammansatt stats- och första lagutskotts memorial Nr 5 a1 i texten