Angående gäldande av vissa brandskadeersättningar m. m
1942-04-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:253, Angående gäldande av vissa brandskadeersättningar m. m
Dokumentets text
Kungl. Majlis ''proposition nr 253.
1
tfr 253.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående gäldande
av vissa brandskadeersättningar m. m.; given Stockholms
slott den 24 april 1942.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 24 april 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Bosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande:
l:o.
Vid av förband ur Göta artilleriregemente den 27 juni 1941 företagen
skarpskjutning å Remmene skjutfält i Västergötland råkade en granat vid
nedslag i ljunghe vuxen mark antända vegetationen. Trots vidtagna försiktighetsåtgärder
uppstod skogsbrand, varvid avsevärd förödelse åsamkades
såväl kronan som enskilda personer tillhörig egendom inom Hudene, Jällby
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 253.
980 a
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
Tarsleds och Remmene socknar. Ersättningsanspråk hava framställts —
förutom av kronan och enskilda sakägare — jämväl av Sjö- och Brandförsäkringsbolaget
Svenska Veritas -samt Skogsförsäkringsaktiebolaget med belopp
motsvarande vad bolagen i anledning av branden fått utgiva i brandskadeersättning
till olika försäkringstagare, som enligt särskilda förbindelser å
respektive bolag överlåtit sina rättigheter till ersättning mot var och en,
som för skadan skulle kunna göras ansvarig.
Vid sammanträde med regementskrigsrätten vid Göta artilleriregemente
den 16 juli 1941 för verkställande av undersökning rörande brandens uppkomst
tillkännagav vederbörande krigsfiskal — sedan vid krigsrätten förebragts
utredning att vid skjutövningen omfattande försiktighetsåtgärder vidtagits
— att något yrkande i saken icke framställdes.
På föranstaltande av arméförvaltningens intendenturdepartement har en
särskild värderingsnämnd — bestående av tre ledamöter, nämligen löjtnanten
i Göta artilleriregementes reserv, jägmästaren L. Almqvist (utsedd av chefen
för Göta artilleriregemente), forstmästaren H. Wessberg (utsedd av de enskilda
sakägarna) samt ledamoten av riksdagens andra kammare B. A. Nilsson
(utsedd av de båda övriga ledamöterna) — tillsatts för uppskattning av genom
branden uppkomna skador.
Sedan värderingsnämnden fullgjort sitt uppdrag har arméförvaltningens
intendentur- och civila departement i skrivelse den 18 februari 1942 -— med
överlämnande av samtliga handlingar i ärendet — anfört bland annat följande:
Enligt de av nämnden gjorda uppskattningarna av genom branden förorsakade
skador uppginge dessa till sammanlagt 121,456 kronor 95 öre, fördelade
på 65 särskilda poster. Till vissa av de skadelidande hade av vederbörande
brandförsäkringsbolag utbetalats full skadeersättning i förhållande till nämndens
beräkningar och till andra hade bolagen utbetalat på visst sätt reducerade
belopp, beroende på omfattningen i de särskilda fallen av försäkringsavtalen
i fråga. Återstående oreglerade ersättningsbelopp utgjorde tillhopa
59,163 kronor 50 öre, fördelade på 53 poster, varav en post på 380 kronor
75 öre avsåge kronan (statens järnvägar). På grund av att en av de skadelidande
yrkat 5 procents ränta från och med den 28 juni 1941 å honom tillkommande
ersättningsbelopp, för vilket yrkande ämbetsverket med hänsyn
till föreliggande särskilda omständigheter funnit fog föreligga, tillkomme
härjämte 5 procents ränta å 1,839 kronor från och med nämnda dag tills
betalning skedde. Intendenturdepartementet hemställde, att Kungl. Majit
måtte medgiva, att ersättningar finge utbetalas på sätt av skrivelsen framginge
till ett sammanlagt belopp av 59,163 kronor 50 öre, jämte 5 procents
ränta å 1,839 kronor från den 27 juni 1941 tills betalning skedde ävensom
att till ledamöterna av förberörda värderingsnämnd måtte få utbetalas ersättningar
med av departementet angivna belopp. Beträffande Sjö- och Brandförsäkringsaktiebolaget
Svenska Veritas’ samt Skogsförsäkringsaktiebolagets
ersättningsanspråk funne intendenturdepartementet med hänsyn till dels den
omständigheten, att vårdslöshet icke i förevarande avseende kunnat läggas
militären till last, dels ock de avsevärda belopp, det här gällde, frågan örn
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 258.
ersättning till bolagen icke böra avgöras i administrativ väg. — Vid bifall
till den gjorda framställningen hemställde intendentur- och civila departementen,
som i denna del gemensamt handlagt ärendet, att kostnaderna måtte
få gäldas av fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.
I ärendet har statskontoret den 9 mars 1942 avgivit utlåtande och därvid
anfört följande:
Med hänsyn till den ur brandsäkerhetssynpunkt farliga verksamhet, som
skarpskjutningsövningar med artilleri ammunition måste anses utgöra, hade
statskontoret intet att erinra mot att, såsom arméförvaltningen hemställt,
till vederbörande markägare — i den man de icke hållits skadeslösa genom
brandskadeförsäkringar — finge utgå ersättning av statsmedel för ifrågavarande
brandskador med 59,163 kronor 50 öre jämte 5 procents ränta å 1,839 kronor
från den 27 juni 1941 tills betalning skedde.
Vidkommande däremot de av Sjö- och Brandförsäkringsbolaget Svenska
Veritas samt Skogsförsäkringsaktiebolaget i anledning av branden framställda
ersättningsanspråken funne ämbetsverket — i likhet med arméförvaltningen
och på av arméförvaltningen anförda skäl — frågan härom icke böra avgöras
i administrativ väg.
Beträffande slutligen den medelstitel, varifrån ifrågavarande ersättningsbelopp
skulle bestridas, torde, med hänsyn till kostnadernas storlek, för
ändamålet böra anlitas förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Härtill
torde emellertid — så länge riksdagen vore samlad — dennas medverkan
vara erforderlig.
I likhet med arméförvaltningens intendentur- och civila departement samt Departementsstatskontoret
finner jag anledning här icke föreligga att ingå på frågan örn chefen''
kronans ifrågasatta ersättningsskyldighet gent emot vederbörande försäkringsanstalter.
Däremot vill jag nu föreslå, att kronan till de skadelidande utgiver
skäliga ersättningar i den mån skadorna icke täckas av försäkringar.
Det härutinnan framlagda av statskontoret biträdda förslaget anser jag mig
böra förorda. Det för täckande av ifrågavarande brandskadeersättningar
erforderliga beloppet, 59,163 kronor 50 öre, torde med hänsyn till den i
ärendet föreslagna räntegottgörelsen böra avrundas till 59,300 kronor. Kostnaderna
synas böra bestridas från det för innevarande budgetår å riksstaten
uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Härtill lärer riksdagens
medgivande böra inhämtas. Ersättning till värderingsmännen torde böra
utgå från fjärde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter med belopp,
som Kungl. Maj:t bestämmer.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till täckande av vissa brandskadeersättningar i samband
med skogsbrand den 27 juni 1941 inom Hudene m. fl. socknar
må av det i riksstaten för budgetåret 1941/42 uppförda förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter utbetalas ett belopp av högst
59,300 kronor.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
Departements•
chefen.
2:o.
I samband med av vissa förband, tillhörande Göta artilleriregemente, den
3 juli 1941 företagna skarpskjutningsövningar i trakten av Mons station i
Dals-Eds socken i Dalsland uppstod skogsbrand, därvid skador åsamkades
såväl kronan som enskilda tillhörig egendom.
Vid sammanträde med Göta artilleriregementes regementskrigsrätt den
29 oktober 1941 för undersökning angående de närmare omständigheterna
vid brandens uppkomst fastställdes, att omfattande försiktighetsåtgärder vid
tagits, varför vederbörande åklagare — då någon enskild icke ansåges kunna
göras ansvarig för eldens uppkomst — förklarade sig icke hava något yrkande
i saken.
Ersättningsanspråk — avseende sådana skador, som icke täcktes av försäkringar
hava framställts, dels för kronan av domänstyrelsen, dels ock
av en enskild markägare. Enligt av jägmästaren i Uddevalla revir G. Carlson
samt kronojägaren T. Öhman i Ed verkställda värderingar kunde skadorna
uppskattas till 2,290 kronor respektive 1,538 kronor 90 öre.
I skrivelse den 13 februari 1942 hava arméförvaltningens intendentur- oell
civila departement hemställt, att ersättning i förevarande avseende måtte få
utbetalas med tillhopa 3,828 kronor 90 öre från fjärde huvudtitelns anslag
till extra utgifter.
I yttrande den 9 mars 1942 har statskontoret förklarat sig intet hava att
erinra mot utbetalande till vederbörande markägare av de av arméförvaltningens
intendentur- och civila departement ifrågasatta beloppen, tillhopa
3,828 kronor 90 öre. Kostnaderna borde bestridas från förslagsanslaget till
oförutsedda utgifter.
Under åberopande av vad jag under föregående punkt anfört får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att till täckande av vissa brandskadeersättningar i samband
med skogsbrand den 3 juli 1941 inom Dals-Eds socken må
av det i riksstaten för budgetåret 1941/42 uppförda förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter utbetalas ett belopp av högst
3,828 kronor 90 öre.
3:o.
Den 25 juni 1941 råkade en av flottans minsvepare vid angörande av kaj
på grund av felmanöver kraftigt törna emot kajen, med påföljd att såväl
fartyget som kajen skadades. Vid tillfället tjänstgjorde flaggkorpralen vid
andra beväringskompaniet nr 451 68/1931 Tord Gustav Holger Nylén såsom
vakthavande maskinist i fartygets maskinrum och utförde manövrerna vid styrbords
maskin. Felmanövern föranleddes därav, att Nylén, då fartygschefen
beordrade back på styrbordsmaskinen, av misstag inställde maskinen för
fart framåt.
Sedan såväl Nylén som å fartyget tjänstgörande uppbördsmaskinist, vilken
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 253.
5
i strid med gällande bestämmelser före tilläggningen vid kajen avlägsnat sig
från maskinrummet, i anledning av det inträffade ställts under åtal vid
stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation ådömde krigsrätten enligt
utslag den 29 augusti 1941 dels Nylén disciplinstraff av vaktarrest i sex dagar
för försummelse i tjänsten samt ersättningsskyldighet till kronan med 16,332
kronor 40 öre, motsvarande kostnaderna för reparation av minsveparen och
kajen, dels och ifrågavarande uppbördsmaskinist för oförstånd i fullgörande
av tjänsteplikt arrest utan bevakning under tre dagar. Utslaget har vunnit
laga kraft.
Uti en av chefen för Ostkustens marindistrikt till marinförvaltningen insänd
och av ämbetsverket med eget yttrande den 5 mars 1942 överlämnad
skrift har Nylén anhållit örn befrielse från den honom enligt berörda krigsrättsutslag
åvilande ersättningsskyldigheten. Nylén har därvid anfört, att
han vid olyckstillfället endast något mera än en månad tjänstgjort å fartyg
av detta slag och på grund därav icke fullt behärskade fartygets invecklade
maskineri. Han hade vidare vid olyckstillfället varit sysselsatt med ett
reparationsarbete, varför han icke kunnat helt ägna sig åt fartygets manövrering.
Utkrävandet av det utdömda skadeståndsbeloppet skulle för honom
medföra synnerligen svåra ekonomiska konsekvenser, enär han icke ägde
något kapital och icke åtnjöte någon annan inkomst än sin lön såsom överstatsanställd
värnpliktig flaggkorpral.
Marinförvaltningen har i sitt yttrande tillstyrkt bifall till den gjorda ansökningen
under åberopande dels av de av Nylén anförda skälen, dels ock
av den omständigheten, att olyckshändelsen torde få sättas i nära samband
med det felaktiga förfaringssätt Nyléns förman gjort sig skyldig till genom
att vid tilläggningen vid kajen avlägsna sig från maskinrummet. Av ämbetsverket
införskaffad utredning rörande Nyléns ekonomiska förhållanden bestvrkte
de av Nylén härutinnan lämnade uppgifterna samt utvisade därutöver,
att Nylén bidroge till sin moders försörjning med omkring 600 kronor
för år samt häftade i skuld med omkring 2,500 kronor (studieskulder). —
Vid bifall till ansökningen hemställde ämbetsverket, att kostnaderna för
reparation av det skadade fartyget jämte kajanläggningen måtte få bestridas
från anslaget till oförutsedda utgifter.
I ärendet har statskontoret den 14 mars 1942 avgivit utlåtande och därvid
anfört följande:
Med hänsyn bland annat därtill, att någon skadeståndsskyldighet för
Nylén icke torde hava uppstått, därest hans förman vid olyckstillfället förfarit
i enlighet med bestämmelserna i reglementet för marinen, ville statskontoret
icke motsätta sig, att Nylén delvis befriades från ersättningsskyldighet
(jfr 1935 års riksdagsskrivelse nr 156). I sådant hänseende finge
ämbetsverket med beaktande av Nyléns ekonomiska förhållanden och övriga
i ärendet föreliggande omständigheter förorda, att denne därest han inom
viss, av Kungl. Majit bestämd tid inbetalade ett belopp av 600 kronor, befriades
från återstoden av honom åvilande ersättningsskyldighet.
I enlighet med vad marinförvaltningen förordat torde ifrågavarande kostnader
bestridas från det utom huvudtitlarna för innevarande budgetår uppförda
anslaget till oförutsedda utgifter. Härtill syntes dock, då riksdagen
vore samlad, dess medverkan vara erforderlig.
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj.ts ''proposition nr 253.
Lika med myndigheterna finner jag med hänsyn till i ärendet upplysta
särskilda omständigheter och i betraktande av Nylons ekonomiska förhållanden
skäl föreligga för en nedsättning av den honom enligt förutnämnda
krigsrätts utslag åvilande ersättningsskyldigheten till kronan. Jag förordar i
sådant avseende, i överensstämmelse med statskontorets förslag i ämnet, att
Nylén mot inbetalande till statsverket av ett mindre belopp befrias från
ifrågavarande ersättningsskyldighet i övrigt. Med hänsyn till sökandens
ekonomiska ställning förordar jag, att nämnda belopp bestämmes till endast
300 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma den tidpunkt,
inom vilken betalningsskyldigheten skall vara fullgjord. Kostnaderna
för reparation av den skadade minsveparen och kaj anläggningen — enligt vad
handlingarna i ärendet utvisa tillhopa 16,332 kronor 40 öre — torde, på sätt
marinförvaltningen föreslagit och statskontoret tillstyrkt, böra bestridas från
det för innevarande budgetår i riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter. Härtill lärer emellertid, på sätt statskontoret anmärkt, riksdagens
medgivande böra inhämtas.
I anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
dels att Tord Gustav Holger Nylén må, därest han inom tid,
som Kungl. Majit må bestämma, till marinförvaltningen inbetalar
ett belopp av 300 kronor, befrias från återstående
betalningsskyldighet till kronan enligt stationskrigsrättens vid
Stockholms örlogsstation förutnämnda utslag den 29 augusti
1941,
dels ock att för gäldande av kostnaderna för i det föregående
angivna reparationsarbeten må av det i riksstaten för budgetåret
1941/42 uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter
utbetalas ett belopp av 16,332 kronor 40 öre.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Majit Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Berglund.
Stockholm 1042. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av vissa brandskadeersättningar in. ni. s. 7 i texten
- SU 1942:163 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående gäldande av vissa brandskadeersättningar m. m. s. 1 i texten