Med förslag till viss ändring i gällande tulltaxa
4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:254, Med förslag till viss ändring i gällande tulltaxa
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
1
Nr 254.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till viss ändring
i gällande tulltaxa; given Stockholms slott den 25
april 1952.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 april
1952.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om viss ändring ä
gällande tulltaxa samt anför därvid följande:
överrubriken till tulltaxenumren 268—270 (statistiska numren 600—603)
i gällande tulltaxa har för närvarande följande lydelse:
»Tvätt-, skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions- och appreturmedel, ej särskilt
nämnda, innehållande fett, olja, harts, vax, tvål eller såpa men utan inblandning
av dextrin eller stärkelse; ävensom uppblötningsmedel (för textilvaror).
»
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 254.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
Tullen utgår för icke flytande vai''or av dessa slag med 10 kronor för 100
kilogram, vartill i fråga örn tvättpulver kommer en tilläggstull av 15 kronor
för 100 kilogram, samt för flytande varor med likaledes 10 kronor för 100
kilogram, örn förpackningskärlets bruttovikt överstiger xh kilogram, och eljest
med 15 kronor för 100 kilogram.
Flytande tvätt-, appretur- och uppblötningsmedel av ifrågavarande slag,
avsedda uteslutande för användning inom textil- eller läderindustrien och inkomna
i kärl vägande mer än V2 kilogram, draga emellertid en tull av allenast
5 kronor för 100 kilogram.
Uppblötningsmedel (för textilvaror) upptogos i denna rubrik genom beslut
vid 1934 års riksdag (bevillningsutskottets betänkande nr 41; riksdagens skrivelse
nr 260).
Enligt tulltaxenummer 223 (statistiskt nr 540: 1—2) utgår tull för kemiska
preparat, ej särskilt nämnda, med 15 procent av värdet.
I en den 15 oktober 1941 dagtecknad skrift har Svenska garveriidkareföreningen
hemställt, att överrubriken till tulltaxenumx-en 268—270 måtte på
det sätt ändras, att densamma komme att innefatta även uppblötningsmedel
för lädervaror. Till stöd härför har föreningen i huvudsak anfört följande.
I modern lädertillverkning användes emulgerande fettämnen, varigenom
lädrets slitförmåga höjdes. Tidigare begagnade emulgerande mineraloljor
kunde för närvarande icke importeras, på grund varav den svenska garveriindustrien
hänvisats till att använda andra fettämnen, för närvarande vanlig
tran. Denna emulgerade relativt lätt vid blandning med en vara, benämnd
Smenol, vilken såsom verksam substans innehölle fettalkoholsulfonat. Det
hade visat sig, att lädrets kvalitet avsevärt vunne på att tranen tillfördes på
detta sätt. Smenol, som vore ett s. k. uppblötningsmedel, hänfördes i enlighet
härmed till tulltaxenumren 268—270, då varan infördes för textilindustriens
räkning, men — på grund av den i överrubriken till nämnda tulltaxenummer
begagnade formuleringen — till kemiska preparat, ej särskilt nämnda,
då varan infördes för garveriindustriens räkning. Detta medförde en sådan
fördyring av smenolmetoden, att läderfabrikanterna visat benägenhet att
övergiva denna, med påföljd att produktionen försämrades.
över framställningen ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen efter
remiss avgivit gemensamt utlåtande, vid vilket fogats yttrande av Sveriges
kemiska industrikontor samt en av föreståndaren för tullverkets huvudlaboratorium,
byråinspektören G. Rengman upprättad promemoria.
Sveriges kemiska industrikontor har, under hänvisning till vad som förekommit
vid utarbetandet av den nuvarande lydelsen av överrubriken till tulltaxenumren
268—270 och då den i framställningen åsyftade varan lämpligen
kunde användas som uppblötningsmedel inom textilindustrien, funnit ändring
i tulltaxan ej nödvändig för vinnande av framställningens syfte. Industrikontoret
har likväl funnit orden »för textilvaror» inom parentes i rubriken
böra utgå.
I nyssnämnda promemoria har däremot tulltaxans nuvarande ordalydelse
betecknats som ett formellt hinder för att hänföra uppblötningsmedel för
lädervaror till tulltaxenumren 268—270. Vid den tid, då överrubriken till
Kungl. Maj.ts proposition nr 254.
3
dessa nummer erhållit sin nuvarande lydelse, hade uppblötningsmedel så gott
som uteslutande använts inom textilindustrien. De inom parentes angivna
orden »för textilvaror» syntes emellertid endast lia tillkommit för att förtydliga
innebörden av det nybildade uttrycket »uppblötningsmedel» och icke i
syfte att begränsa tullnedsättningen till textilindustrien. Det hade sålunda från
början förutsatts, att även uppblötningsmedel för tvättmedelsindustrien skulle
komma i åtnjutande av den lägre tullen. Någon anledning att i tulltaxeringsavseende
behandla de för läderindustrien avsedda uppblötningsmedlen
annorlunda än de inom textilindustrien begagnade preparaten syntes icke
föreligga. En ändring kunde vidtagas på det sätt, att den ifrågavarande parentesen
antingen ändrades till »för textil- och lädervaror» eller ock helt
slopades. Då innebörden av begreppet »uppblötningsmedel» numera klargjorts
genom anvisningar i generaltullstyrelsens varuhandbok och parentesen
sålunda blivit överflödig, syntes det senare alternativet vara att föredraga.
Därigenom vunnes även, att den redan praktiserade lättnaden för uppblötningsmedel,
avsedda för tvättmedelsindustrien, bringades i överensstämmelse
med taxans formulering.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen lia anslutit sig till den i promemorian
angivna ståndpunkten och förorda sålunda borttagande av orden
»för textilvaror» i förevarande rubrik. Därigenom komme visserligen taxeändringen
att erhålla något större räckvidd än med framställningen avsetts, då
även vissa inom andra områden än läderindustrien begagnade preparat skulle
komma i åtnjutande av den tullnedsättning, ändringen i regel torde komma
att innebära. Då emellertid dessa preparat spelade en ganska underordnad
roll och en tullnedsättning i många fall kunde vara berättigad även för dessa
varor, syntes nämnda konsekvens icke böra hindra den föreslagna lösningen
av frågan, vilken lösning ur såväl tulltekniska som andra synpunkter vöre
att föredraga framför en komplettering av parentesen.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner jag importörer rev Departementsuppblötningsmedel
för lädervaror böra erhålla samma lättnad i tullhänse- »Mående,
som importörer av uppblötningsmedel för textilvaror sedan ett antal
år åtnjutit. Jag anser även att denna ståndpunkt bör komma till otvetydigt
uttryck i tulltaxan genom omformulering av överrubriken till tulltaxenumren
268—270. På de av kommerskollegium och generaltullstyrelsen anförda skälen
finner jag denna ändring böra ske på det sätt, att de i rubriken inom
parentes angivna orden »för textilvaror» borttagas.
Dag för ikraftträdandet av den ändrade bestämmelsen torde böra fastställas
av Kungl. Maj:t.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
besluta, att överrubriken till numren 268—270 i den vid
tulltaxeförordningen den 4 oktober 1920 (nr 316) fogade tull
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 254.
taxan från och med dag, som Kungl. Majit bestämmer, skall
hava följande ändrade lydelse:
Tvätt-, skur-, poler-, slip-, puts-, desinfektions- och
appreturmedel, ej särskilt nämnda, innehållande fett, olja,
harts, vax, tvål eller såpa men utan inblandning av dextrin
eller stärkelse; ävensom uppblötningsmedel.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sune Wisén.
427852. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1942:29 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss ändring i gällande tulltaxa. a2 i texten