Sök i Ratio Lex

Angående nedläggande av högre lärarinneseminariet m.m

1942-04-24 · 111 sidor, varav 106 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 106 av 111 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:255, Angående nedläggande av högre lärarinneseminariet m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 255.

1

Nr 255.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående nedläggande

av högre lärarinneseminariet m.m.; given Stockholms

slott den 24 april 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

24 april 1942.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande:

Enligt den till 194-2 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde

huvudtiteln, punkten 117, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, för

budgetåret 1942/43 beräkna

dels till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar ett förslagsanslag av

350,000 kronor;

dels till Högre lärarinneseminariet: Omkostnader ett förslagsanslag av

42,300 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 256.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr %55.

dels ock till Högre lärarinneseminariet: Stipendier ett anslag av 1,700

kronor.

Sedan beredningen av ärendet numera slutförts, ber jag få ånyo anmäla

detsamma.

I. Inledning.

Den 16 maj 1941 förordnade Kungl. Majit, att nya elever icke finge intagas

i första klassen av högre lärarinneseminariet under läsåret 1941/42. Denna

åtgärd hade i 1941 års åttonde huvudtitel av mig förordats såsom ett provisorium,

ägnat att minska det föreliggande överskottet på seminarieutbildade

ämneslärarinnor. Jag förutsatte samtidigt, att det skulle vara möjligt

att inom den närmaste tiden till slutlig behandling upptaga frågan örn seminariets

framtida ställning. — Riksdagen framställde icke någon erinran mot

vad jag anfört och förordat.

Frågan örn högre lärarinneseminariets ställning har varit aktuell alltsedan

genomförandet av 1927 års läroverksreform. På uppdrag av Kungl. Majit

avgav skolöverstyrelsen den 10 december 1930 förslag till ändringar i lärarinneseminariets

organisation, sammanhängande med 1928 års läroverksstadga,

I 1932 års åttonde huvudtitel anmäldes överstyrelsens förslag, varvid

föredragande departementschefen, statsrådet Städener — utan att taga

ställning till förslaget i dess helhet — förordade en partiell omorganisation

av seminariet, syftande till viss inskränkning i dess verksamhet. Riksdagen

avslog emellertid detta förslag med en motivering av innebörd, att samtliga

seminariets uppgift och verksamhet berörande frågor borde prövas i ett sammanhang.

Med anledning av riksdagens nyssberörda ståndpunktstagande tillkallades

den 30 augusti 1932 tre sakkunniga, villia den 29 september 1933 avgåvo

betänkande angående organisationen av högre lärarinneseminariet och därmed

sammanhängande frågor (statens offentliga utredningar 1933: 34). Betänkandet,

vilket icke var enhälligt, ledde icke till positivt resultat.

Sedermera har spörsmålet örn lärarinneseminariets ställning upptagits av

1936 års lärarutbildningssakkunniga i deras den 26 november 1938 avgivna

betänkande (statens offentliga utredningar 1938:50). Dessa sakkunniga

föreslogo seminariets definitiva nedläggande.

Besparingsberedningen har i en den 9 juni 1941 dagtecknad, till ecklesiastikdepartementet

överlämnad promemoria upptagit högre lärarinneseminariets

ställning till diskussion.

I yttrande över denna promemoria har 191fi års skolutredning framlagt en

uttömmande utredning angående lärarinneseminariets ställning och därmed

sammanhängande frågor. Utlåtanden i ämnet ha därefter avgivits av skolöverstyrelsen,

statskontoret och allmänna lönenämnden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

3

II. Nedläggande av högre lärarinneseminariet.

a) Seminariets uppgift och nuvarande organisation m. m.

Uppgift. Högre lärarinneseminariet började sin verksamhet år 1861. Det

hade till ursprunglig uppgift huvudsakligen att utbilda ämneslärarinnor för

de egentliga flickskolorna. Sedermera utvidgades verksamheten till att avse

utbildning av ämneslärarinnor även för andra statsunderstödda skolor —

företrädesvis kommunala mellanskolor och högre folkskolor — ävensom statslära

verken.

Organisation. Med seminariet förenades år 1864 en normalskola för flickor,

avsedd att tjänstgöra som övningsskola för seminariets elever. Denna flickskola

är numera sjuklassig och uppbyggd i överensstämmelse med planen för

den kommunala flickskolan. Övningsskolan utbyggdes genom beslut av 1927

års riksdag med en fyraårig realskollinje för flickor från och med läsåret

1927/28 samt med en sexklassig folkskola från och med läsåret 1928/29.

Folkskolan inrättades genom ombildning av de förberedande klasserna vid

flickskolan.

Samorganiserat med högre lärarinneseminariet är Statens skolköksseminarium

och hushållsskola.

Högre lärarinneseminariet omfattar en obligatorisk studiekurs och en valfri

fortsättningskurs. Den obligatoriska studiekursen är treårig: en ettårig

lägre och en tvåårig högre kurs. Undervisningen inom den lägre kursen

har till huvudsaklig uppgift att befästa och utvidga elevernas allmänbildning.

Undervisningen inom den högre kursen avser att bereda eleverna

tillfälle att genom mer omfattande och självständiga studier förvärva för

deras lärarinneverksamhet erforderliga specialkunskaper i vissa ämnen samt

att praktiskt utbilda dem för denna verksamhet. Den valfria fortsättningskursen,

i regel ettårig, avser att fördjupa elevernas fackstudier i ett, högst två

ämnen samt bereda dem tillfälle till ytterligare praktisk utbildning.

För att bliva antagen som elev i seminariets lägsta avdelning fordras,

bland annat, att den sökande med godkända betyg genomgått skriftliga och

muntliga inträdesprov. Som grund för dessa prov ligga de kunskaper, som

förvärvas i flickskolor med normalskolekompetens.

Lärarinneexamen och dess kompetensvärde. Utbildningen vid högre

lärarinneseminariet avslutas med lärarinneexamen. För avläggande av denna

examen skall elev i varje i hennes särskilda studiekurs ingående ämne undergå

tentamen inför vederbörande examinator.

Enligt läroverksstadgan skola vid de allmänna läroverken, förutom ämneslärare

(rektor, lektor, respektive adjunkt), vara anställda en eller flera ämneslärarinnor,

dock endast vid samläroverk och läroverk för flickor. För behö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

righet till ämneslärarinnebefattning fordras bland annat att antingen

i fråga örn examina, provårskurs och tjänstgöring ha uppfyllt villkoren för

att kunna utnämnas till lektor eller adjunkt vid allmänt läroverk eller att

ha genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet.

Lärarinneexamen ger även kompetens till lärartjänster vid kommunala

och praktiska mellanskolor, kommunala flickskolor, högre folkskolor och statsunderstödda

enskilda läroanstalter.

Ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken. Ursprunget

till ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken är att söka i

1904 års riksdags beslut örn inrättande av statliga samskolor. Riksdagen

(skrivelse nr 172) beslutade, att vid samskola skulle — förutom rektor, tre

adjunkter och övningslärarpersonal — anställas en första lärarinna och två

ämneslärarinnor.

Sedan 1918 års riksdag berett i det allra närmaste samma möjlighet för

kvinnor som för män att innehava ordinarie ämneslärarbefattningar vid de

allmänna läroverken, föreslog Kungl. Majit i anledning härav riksdagen att

medgiva, att en ämneslärarinnebefattning vid ifrågavarande samskolor finge

vid innehavarens avgång från tjänsten ombildas till adjunktsbefattning. Riksdagen

beslutade i överensstämmelse härmed.

Frågan återupptogs i samband med 1927 års skolreform. I propositionen

1927: 116 angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. framhöll

departementschefen önskvärdheten av att garanti skapades för att vid

skola, däri flickor undervisades, alltid funnes ett antal kvinnliga lärare. Vid

vart och ett av samläroverken borde därför inrättas ordinarie lärarinnebefattningar

i lämpligt antal.

Riksdagen (skrivelse nr 262) förklarade sig icke ha något att erinra mot

berörda förslag.

Sedan det befunnits, att den valda proportionen mellan manliga och kvinnliga

lärare medfört ogynnsammare konsekvenser för de manliga obefordrade

extralärarna än som förutsetts, kom frågan åter före vid 1928 års riksdag

(punkten 139 i åttonde huvudtiteln, proposition nr 231 och riksdagens skrivelse

nr 286). Departementschefen stannade för den meningen, att frågan örn

den slutliga proportionen mellan antalet manliga och kvinnliga lärare tills

vidare borde hållas öppen, i avvaktan på de erfarenheter, som kunde vinnas

vid de nyorganiserade samläroverken. Under tiden borde det ankomma pa

Kungl. Majit att efter prövning i varje särskilt fall bestämma, huruvida för

realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skulle

ledigförklaras såsom adjunktsbefattning och följaktligen stå öppen för såväl

manliga som kvinnliga sökande eller om den skulle förbehållas åt kvinnor och

således hava karaktär av ämneslärarinnebefattning. Vid avgörandet av dylika

frågor borde givetvis tillses, framhöll departementschefen, att under alla omständigheter

tillgång till minst en ordinarie kvinnlig lärarkraft bereddes varje

läroverk, som vore avsett även för flickor. Riksdagen biföll denna hemställan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

men anknöt härtill bland annat det uttalandet, att det föreslagna bemyndigandet

allenast skulle erhålla provisorisk giltighet till och med utgången av

budgetåret 1930/31.

Provisoriet har därefter genom årliga beslut av riksdagen utsträckts att

gälla även för de efterföljande budgetåren.

b) Ärendets tidigare behandling och föreliggande förslag.

1930 års förslag till omorganisation av högre lärarinneseminariet. Den

24 september 1928 anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen att avgiva

förslag till de ändringar, som av 1928 års läroverksstadga kunde föranledas

i fråga om bland annat gällande stadganden och bestämmelser rörande

högre lärarinneseminariet. Överstyrelsen avgav förslag i ämnet med skrivelse

den 10 december 1930.

Sammanfattningsvis innebar överstyrelsens organisationsförslag följande:

Undervisningstiden skulle förlängas till obligatoriskt fyra år. Första året

skulle ägnas åt en lägre, allmänbildande kurs och de tre senare årsavdelningarna

utgöra en högre facklig kurs. Den nuvarande valfria fjärde

årskursen skulle nedläggas. Den till seminariet knutna högre flickskolan

skulle utformas i principiell överensstämmelse med den kommunala flickskolans

organisation och alltså omfatta sjuårig och sexårig lärokurs. Den

allmänna anordningen av den första årsavdelningen borde i samband härmed

underkastas de modifikationer, som kunde vara behövliga eller önskvärda

med hänsyn till olikheterna i organisatoriskt hänseende mellan den

nuvarande normalskolan och den kommunala flickskolans teoretiska linje.

Inträdesfordringarna vid seminariet borde, liksom dittills, i stort sett grundas

på det kunskapsmått, som erfordrades för avgångsbetyg från den sålunda

omorganiserade normalskolan. Den vid seminariet inrättade fyraåriga

realskollinjen, som jämlikt riksdagens beslut skulle vara avsedd endast

för flickor, borde — eftersom de vid seminariet utbildade lärarinnorna

i stor utsträckning kunde antagas vinna anställning vid skolor med Barnundervisning

— vara tillgänglig även för gossar. Den med seminariet förenade

folkskolan, som enligt beslut av riksdagen skulle vara sexårig, borde

så småningom utvidgas till att omfatta lika många obligatoriska årsklasser

som folkskolorna inom Stockholms stad, d. v. s. sju.

1932 års sakkunniga gåvo i huvudsak sin anslutning till skolöverstyrelsens

förslag, dock borde den till övningsskolan hörande folkskolan och realskolan

indragas, flickskolan förses med nödiga parallellavdelningar, ämneslärarinneinstitutionen

vid de allmänna läroverken avvecklas samt provårsinstitutionen

omläggas och utvidgas.

1936 års läraruthildningssakkunniga lia föreslagit, att högre lärarinneseminariet

skall nedläggas och ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna

läroverken i samband därmed avvecklas. De sakkunniga lia bland annat

framhållit, att högre lärarinneseminariet ur synpunkten att trygga tillgången

av ett tillräckligt antal kvinnliga lärare vid de allmänna läroverken

och vid de med dessa jämförliga läroanstalterna icke längre vore be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

hövligt. Man kunde numerärt tillgodose behovet av sådana lärarinnor med

akademiskt utbildade kvinnor, under förutsättning att den praktiska lärarutbildningen

kunde bereda utrymme åt ett tillräckligt antal läraraspiranter,

jämväl kvinnliga.

De sakkunniga ha anfört vissa sifferuppgifter, enligt vilka antalet kvinnliga

innehavare av adjunktstjänster ökat från 4 år 1925 till 95 år 1937.

Sistnämnda år funnos vidare 44 ämneslärarinnetjänster, besatta med adjunktsbehöriga

kvinnor mot 189, besatta med seminarieutbildade; motsvarande

siffror voro vid enskilda flick- och samskolor 34 mot 508, vid kommunala

mellanskolor 49 mot 69, vid kommunala flickskolor 4 mot 221 samt

vid högre folkskolor 14 mot 64.

De sakkunniga ha emellertid såsom alternativ till lärarinneseminariets

nedläggande diskuterat en omorganisation av seminarieutbildningen, avsedd

att öka de seminarieutbildades kompetens för undervisning vid de

olika slag av skolor, vid vilka för dessa lärarinnor avsedda tjänster för närvarande

förekomma.

En sådan omorganisation skulle, framhålla de sakkunniga, framför allt

innebära två viktiga förändringar. Ett obligatoriskt fjärde utbildningsår

skulle fogas till den nuvarande treåriga utbildningskursen, och studentexamen

eller fordringar motsvarande densamma skulle uppställas som villkor

för inträde i seminariet. I så fall skulle den tid, som nu i första årsklassen

användes till inhämtande av mer elementära allmänbildande kunskaper,

kunna nyttiggöras till grundläggande av den efterföljande specialutbildningen,

som skulle kunna avsevärt fördjupas och förstärkas genom det

obligatoriska fjärde utbildningsåret. Den ej oväsentliga förbättring av lärarinneutbildningens

kvalitet, som på detta sätt skulle vara att ernå, finge

emellertid — på grund av att studentexamen uppställdes som inträdesvillkor

— köpas på bekostnad av den förankring i flickskolan, som lärarinneutbildningen

av ålder haft och för närvarande, åtminstone i princip, också

har. Omorganisationen skulle således leda till konsekvenser, som väsentligen

förändrade karaktären av den nuvarande seminarieutbildningen. De

ifrågasatta åtgärderna skulle även leda till en förlängning av studietiden,

vilket ibland i tidigare förd diskussion om seminariets organisation har bedömts

som en nackdel. Denna förlängning skulle nämligen väsentligt närma

studietiden vid seminariet till den tid av fyra och ett halvt år, som

enligt nuvarande examensstadga beräknats åtgå för filosofisk ämbetsexamen

med sju betygsenheter och därpå följande provår.

Med allt erkännande av de fördelar, som kunna stå att vinna därigenom

att lärarkrafter komma till användning inom vårt skolväsen, vilka på olika

vägar erhållit sin utbildning, anse dock de sakkunniga, att fördelen härav

icke får undanskymma vissa svårigheter, som givetvis äro förbundna

med ett framtida bibehållande av ämneslärarinneinstitutionen. Det innebär

sålunda alltid en viss svårighet att inom samma skolstadium använda

lärare med olika förutbildning och kompetens.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag.

Skolöverstyrelsen har anslutit sig till förslaget örn lärarinneseminariets ned
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 855.

läggande, vilket framstode som en naturlig följd av den utveckling, som

ägt rum i fråga om lärarutbildningen.

Besparingsberedningen har likaledes biträtt 1936 års lärarutbildningssakkunnigas

förslag om nedläggande av högre lärarinneseminariet. Härigenom

skulle vinnas en årlig besparing av cirka 122,000 kronor.

Besparingsberedningen åberopar i huvudsak de skäl, som anförts av lärarutbildningssakkunniga

samt anför därutöver bland annat:

Till vidare belysning av detta spörsmål må i detta sammanhang framhållas,

att de seminarieutbildade lärarinnorna haft sin huvudsakliga uppgift

vid de högre enskilda flickskolorna. Det har allmänt erkänts, att seminarieutbildningen

visat sig direkt ändamålsenlig som förberedelse för lärargärning

vid dessa skolor. Sedan emellertid ett stort antal dylika skolor

nedlagts eller kommunaliserats, har de seminarieutbildade lärarinnornas

ifrågavarande verksamhetsområde starkt beskurits. Antalet kvinnliga ämneslärare

med fast anställning och full tjänstgöring vid högre enskilda flickskolor

och samskolor utgjorde sålunda höstterminen 1928 tillhopa 1,087

men hade höstterminen 1937 successivt sjunkit till 542 och utgjorde höstterminen

1940 166, varav 14 voro adjunktskompetenta.

Kommunaliseringen av många av de omförmälda enskilda flickskolorna

—■ i samband varmed flertalet lärarinnor överflyttats till de nybildade

kommunala flickskolorna — torde emellertid icke innebära, att de seminarieutbildade

lärarinnorna utan vidare kunna räkna med framtida oförminskade

anställningsmöjligheter. Visserligen har antalet ordinarie ämneslärartjänster

vid de kommunala flickskolorna ökat från 7 höstterminen 1929

till 231 höstterminen 1937 och 445 höstterminen 1940, av vilka sistnämnda

18 voro adjunktskompetenta, men detta innebär säkerligen icke att —

sedan nuvarande uppsättning i allmänhet till skolorna överflyttade seminarieutbildade

lärarinnor avgått — dessa komma att ersättas med tillnärmelsevis

lika många lärarinnor med nämnda utbildning. En övermäktig

konkurrens torde nämligen komma att göra sig gällande från lärarinnor

med akademisk utbildning och provår, enär dels tillgången på akademiskt

utbildade kvinnliga lärare är stor, dels ock ämneslärare med dylik kompetens

vid ifrågavarande skolor — i motsats till vid läroverken —

äga åtnjuta adjunktslön (23 lönegraden). En än ytterligare förskjutning

till de icke adjunktskompetenta kvinnornas nackdel torde emellertid vara

att förvänta vid nämnda mellanskolor liksom vid övriga hithörande skolor

även på den grund att lärarinneseminariets examinationskapacitet, såsom

redan framhållits, ej svarar mot mer än omkring hälften av föreliggande

ersättningsbehov.

Sistnämnda omständighet och den faktiskt föreliggande omöjligheten för

de seminarieutbildade att bestå i konkurrensen med de akademiskt utbildade

med provår måste otvivelaktigt successivt leda till att de förstnämnda

bli såväl absolut som relativt allt fåtaligare representerade vid ifrågavarande

skolor. Med sin — åtminstone formellt — lägre kompetens få de härigenom

som kår betraktat en allt svagare ställning.

1940 års skolutredning bär föreslagit, att högre lärarinneseminariet i

Stockholm avvecklas, så att läroanstalten blir helt nedlagd med utgången av

läsåret 1942/43.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

De undersökningar rörande seminarieutbildade lärarinnors anställningsförhållanden,

yttrar skolutredningen, vilkas resultat i det följande framläggas,

tyda visserligen icke på att en snabbt insättande och övermäktig

konkurrens från adjunktsbehöriga läraraspiranters sida vore omedelbart att

vänta, örn seminariet finge fortsätta sin verksamhet och örn nu gällande

bestämmelser rörande lärarbehörighet, vilka i vissa fall verka till förmån

för de seminarieutbildade lärarinnorna, finge förbliva oförändrade. Det förtroende,

dessa lärarinnor under årens lopp tillvunnit sig inom skolväsendet

och bland allmänheten, synes alltjämt i det stora hela orubbat. Icke desto

mindre måste vi anse det sannolikt, att i längden utbildningen vid seminariet

icke kan upprätthållas i sin nuvarande form. I teoretiskt avseende och

särskilt beträffande naturvetenskapliga ämnen är den bestämt underlägsen

den för adjunkts^änst föreskrivna universitetsutbildningen. I konkurrensen

örn lediga tjänster — det må gälla ordinarie eller icke-ordinarie befattningar

— måste i regel adjunktsbehöriga sökande i fråga örn kunskapsmeriter

tillerkännas företräde framför sökande med examen från högre

lärarinneseminarium. Skulle denna konkurrens med tiden skärpas till följd

av en utökning av provårsinstitutionen, måste befordringsmöjligheterna för

seminarieutbildade lärarinnor bli starkt försämrade.

Såsom signifikativ för utvecklingen på här berörda område ter sig också

fördelningen av de seminarieutbildade lärarinnorna på de icke-ordinarie

tjänsterna vid de allmänna läroverken. En markerad förskjutning har nämligen

inträtt så till vida, som dessa lärarkrafter mer och mer kommit att

hänvisas till skolor å mindre orter.

Vill man åt framtiden i möjligast oförändrade gestalt rädda den av seminariet

företrädda utbildningsformen med det obestridliga pedagogiska värde,

som ligger däri, att studierna från början målmedvetet inriktas på lärargärningen

och att en direkt fostran för denna gärning med dess skiftande

uppgifter meddelas i daglig kontakt med verksamheten vid en skola, finnes

ingen annan utväg än att förstärka och förlänga utbildningen. Det av skolöverstyrelsen

och 1932 års sakkunniga förordade förslaget till omorganisation

av seminariet torde i det hela få anses lämpligt för ett sådant syfte.

En mindre utvidgning av utbildningen än den därvid föreslagna, d. v. s.

med ett år, synes i varje fall icke möjlig. Förlängning av utbildningstiden

med mera än ett år eller införande av studentexamen som inträdesvillkor

skulle åter i fråga örn studietid och i andra avseenden innebära ett så tydligt

närmande till universitetsutbildningen, att seminariets bibehållande då

knappast ens kunde ifrågasättas.

Rent principiellt kunna emellertid invändningar resas mot att en billigare

och kortare väg till ordinarie anställning hålles öppen för kvinnliga läraraspiranter,

vilka i övrigt ha samma möjlighet som manliga att genom universitetsstudier

förbereda sig för lärarbanan. Örn alltfort vissa tjänster skola

förbehållas kvinnliga sökande, varvid lärarinnor med akademisk utbildning

äro oförhindrade att i tävlan med seminarieutbildade söka sådana tjänster,

samtidigt som de kunna konkurrera med manliga sökande om adjunktstjänster,

komma kvinnorna att inom skolväsendet intaga en alltför gynnad

ställning. Dessutom synes det egendomligt, att vissa kvinnliga tjänstinnehavare

skola anses kvalificerade att utföra samma undervisningsarbete med

samma krav på effektivitet och arbetsresultat som övriga ämneslärare på

realskolans stadium, ehuru de icke ha samma mått av utbildning och icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majlis ''proposition Nr 255.

heller samma löneförmåner som dessa. En sådan anordning kunde te sig

motiverad i en tid, då flick- och samskolor ledo brist på kvinnliga lärarkrafter

med den för adjunkts^ änster erforderliga behörigheten, men så

snart tillräckligt många kvinnliga sökande med sådan behörighet finnas att

tillgå, synes anordningen icke längre rationell. Garantier för att flick- och

samskolor kunna erhålla ett erforderligt antal kvinnliga befattningshavare

synas under sådana förhållanden böra skapas på ett sätt, som icke berör

lärarkompetensen. För övrigt synes det i lika mån angeläget, att garantier

finnas för att goss- och samskolor erhålla ett tillräckligt antal manliga befattningshavare.

Vad som i här berörda hänseenden gäller i fråga örn de statliga realskolorna

kan utan vidare tillämpas på de kommunala mellanskolorna, vilka

leda till samma slutmål, realexamen. De kommunala flickskolorna med sitt

speciella, på erfarenheterna från den åttaklassiga högre flickskolan byggda

bildningsmål ha däremot i viss mån andra krav på sina lärarkrafter. Det

kunde tyckas rimligt, att dessa skolor, som direkt tagit arvet efter den

skolform, för vilken utbildningen vid seminariet särskilt varit avpassad,

finge fortfara att hämta lärarkrafter från denna utbildningsanstalt, helst

som de huvudsakligen behöva och önska kvinnliga lärare. Emellertid måste

det betonas, att flickskolans bildningsmål på viktiga områden ligger över

realskolans och att undervisningen på skolans högstadium är anordnad på

liknande sätt som i gymnasiets båda högsta ringar, d. v. s. med differentiering

och alltså specialisering i viss utsträckning på olika ämnen och ämneskombinationer.

Det kan under sådana förhållanden knappast anses

lämpligt, att flickskolan hämtar sina lärarkrafter från en utbildningsanstalt,

som icke ens efter en omorganisation i föreslagen omfattning kan meddela

en i teoretiskt hänseende med den akademiska likvärdig lärarutbildning.

Även örn skolorna jämväl vid en sådan anordning skulle nå ett i allt

väsentligt gott arbetsresultat, lär det i längden icke kunna undvikas, att

skolformens anseende och förtroendet för den av flickskolan meddelade

kompetensen lida av att skolan nöjer sig med en lägre lärarbehörighet. För

övrigt torde de kommunala flickskolorna tillika med det antal enskilda

flickskolor av samma typ, som kan beräknas fortbestå för framtiden, även

örn de tillsammans ingalunda äro fåtaliga, knappast vara tillräckligt mångå

för att motivera bibehållandet av en särskilt för dem avsedd lärarutbildning

av en typ, som kommer den akademiska utbildningen synnerligen

nära. Det blir en dyrbar anordning att upprätthålla en speciell sådan institution

för att utbilda allenast ett 20-tal lärarinnor årligen, eventuellt något

fler, då dessa utan särskilda merkostnader kunna erhålla en i teoretiskt avseende

grundligare utbildning vid universiteten och högskolorna. Och den

erforderliga praktiska utbildningen för dessa lärarinnor kan, såsom nedan

skall närmare utvecklas, utan svårighet anordnas för jämförelsevis låga

kostnadsbelopp. De kostnader, som ett särskilt lärarinneseminarium skulle

åsamka staten, särskilt om det utbygges med ännu en obligatorisk årskurs,

skulle knappast uppvägas av den besparing, som ett bibehållande av de

lägre löneförmånerna vid flickskolorna innebure, helst som man måste räkna

med att skolorna i liingden skulle finna det önskligt att i så stor omfattning

som möjligt anställa lärarinnor med adjunktskompetens, vilka enligt

gällande bestämmelser lia rätt till högre lön.

Det kan således knappast anses motiverat att upprätthålla en särskild

lärarutbildningsanstalt för flickskolornas behov. Detta innebär tydligen,

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

10 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

att undervisningen i realskolor och flickskolor efter en viss övergångsperiod

kommer att bestridas endast av akademiskt utbildade lärarkrafter. Hur utbildningen

av lärare för de olika teoretiska och praktiska skolformerna,

högre som lägre, i framtiden bör på lämpligaste sätt organiseras, är däremot

ett spörsmål, som vi i detta sammanhang icke haft anledning att upptaga

till behandling och vars lösning icke föregripes av det här framlagda förslaget.

Yttranden över skolutredningens förslag. Skolöverstyrelsen har anslutit

sig till de av skolutredningen anförda synpunkterna såsom i stort sett

överensstämmande med vad överstyrelsen i sitt yttrande över lärarutbildningssakkunnigas

förslag framhållit.

Statskontoret, som erinrat, att ämbetsverket redan i sitt utlåtande den

28 augusti 1939 över lärarutbildningssakkunnigas betänkande förordat bifall

till förslaget örn seminariets nedläggande, har icke funnit anledning till

ändrat ståndpunktstagande i berörda avseende.

Spörsmålet, huruvida högre lärarinneseminariet bör bibehållas eller icke,

är beroende av svaret på frågan, örn det högre skolväsendet kan anses ha

behov av lärarinnor med den särskilda utbildning, som seminariet är avsett

att tillhandahålla. Denna fråga har, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, under det senaste decenniet livligt diskuterats. De överväganden,

som på senare tid ägnats frågan, ha alla utmynnat i förslag örn avveckling

av seminarieutbildningen. Till detta resultat ha såväl 1936 års

lärarutbildningssakkunniga som 1940 års skolutredning kommit. Skolöverstyrelsen,

statskontoret och besparingsberedningen ha även givit sin anslutning

till detta förslag.

För egen del har jag funnit, att starka skäl tala för att högre lärarinneseminariet

nu nedlägges. Vid denna traditionsrika läroanstalt har under en

lång följd av år bedrivits en verksamhet, som skänkt stadga och system åt

flickundervisningen i riket och som även i andra avseenden varit av banbrytande

betydelse. Flera generationer av dugande kvinnliga ämneslärare ha utgått

från läroanstalten. Det högre skolväsendets behov av sådana lärarkrafter

kan emellertid numera, såsom en följd av andra åtgärder från statsmakternas

sida, på ett tillfredsställande sätt fyllas av personer med akademisk utbildning.

De senare äro med sin grundligare teoretiska skolning vid tillsättande av

ämneslärartjänster i allmänhet helt naturligt de konkurrensdugligare och komma

därigenom även i fortsättningen i allt högre grad att undantränga de

seminarieutbildade. Detta gäller med nuvarande bestämmelser givetvis framförallt

realskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor. Denna utveckling

skulle utan tvivel ytterligare påskyndas, därest icke provårskapacitetens

nuvarande begränsning utgjorde ett starkt hämmande moment för akademiskt

utbildade lärare, då det gäller att förvärva formell behörighet för

ordinarie ämneslärartjänster och därmed större möjlighet att konkurrera med

seminarieutbildade lärarinnor. Provårskapacitetens begränsning utgör sålunda

i själva verket ett konstlat skydd för de seminarieutbildade lärarinnorna, utan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255.

vilket nyss antydda utveckling utan tvivel skulle lia nått längre än för närvarande

är fallet. Det kan sålunda icke hävdas, att högre lärarinneseminariet

är behövligt för att täcka realskolornas och därmed jämförliga läroanstalters

behov av kvinnlig arbetskraft. Åtminstone rent kvantitativt sett är

detta icke heller fallet beträffande det högre flickskoleväsendet. Det har

emellertid ifrågasatts, huruvida icke flickskoleväsendet vore ett så naturligt

verksamhetsfält för seminarieutbildade lärarinnor, att högre lärarinneseminariet

borde bibehållas såsom anstalt för utbildning av flickskolelärarinnor. En

sådan inskränkning av seminariets verksamhet skulle dock, på sätt i utredningarna

framhållits, vara mindre lycklig.

Jag har här i korthet antytt de huvudargument, som enligt min mening

tala för högre lärarinneseminariets nedläggande. Även andra skäl kunna anföras

härför; jag inskränker mig till att i detta hänseende hänvisa till den

ovan lämnade redogörelsen för de verkställda utredningarna.

Högre lärarinneseminariets obligatoriska kurs är treårig. Innevarande läsår

ha inga elever intagits i första årsklassen. Utan nyintagning av elever

läsåret 1942/43 kommer alltså under detta läsår endast en årsklass, den

högsta, att finnas kvar. Det synes vid sådant förhållande naturligt, att

på sätt skolutredningen förordat nedlägga seminariet vid utgången av läsåret

1942/43. Jag tillstyrker för egen del detta förslag.

Jag kommer i det följande att närmare ingå på de övergångsanordningar,

som vid bifall till vad jag förordat bli erforderliga.

III. Avveckling av ämneslärarinneinstitutionen.

1936 års lärarutbildningssakkunniga ha uttalat sig för en avveckling

av ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken. Avvecklingen

borde enligt de sakkunniga börja omedelbart.

De nuvarande ämneslärarinnetjänsterna vid de allmänna läroverken

böra, yttra de sakkunniga, lämpligen successivt utbytas mot adjunktstjänster,

allt efter som de bli lediga, eller omorganiseras till ordinarie

adjunktstjänster i de fall, där de innehavas av ordinarie lärare med

adjunktskompetens. Samtidigt som indragning av ämneslärarinnetjänster

beslutes, böra erforderliga ändringar vidtagas i de i läroverksstadgan meddelade

bestämmelserna angående lärarkompetens m. m. Likaså böra kompetensbestämmelserna

beträffande de övriga, här ifrågakommande skolformerna

ändras. Anledning synes dessutom föreligga att med hänsyn till dem,

som under högre lärarinneseminariets avveckling hinna förskaffa sig kompetens

för ämneslärarinnetjänster, medgiva personer, som före seminarieverksamhetens

upphörande avlagt lärarinneexamen, rätt att söka och innehava

sådana adjunktstjänster, vilka bleve avsedda endast för kvinnliga

sökande, vid de allmänna läroverken och lärartjänster vid övriga, här ifrågakommande

skolformer.

Flir närvarande bereder ämneslärarinneinstitutionen garanti för

att vid varje samläroverk ii r anställd kvinnlig

lärare. Avskaffas denna institution, synes sådan garanti böra beredas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

på annan väg. De sakkunniga föreslå, att en adjunktstjänst vid varje samläroverlc

reserveras för kvinnlig och — i konsekvens härmed — en adjunktstjänst

för manlig innehavare.

Vid en proportionering på antytt sätt av lärarpersonalen vid de allmänna

läroverken erfordras en ändring i 1923 års behörighetslag. Denna lag, som

nu avser kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt

uppdrag, skulle i så fall komma att få en vidare syftning och avse både

mans och kvinnas behörighet att innehava statstjänst.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbihlningssakkunnigas förslag.

Överstyrelsen har förordat en sexårig övergångstid, räknat från den 1 juli

1941, innan ämneslärarinnetjänsternas avveckling påbörjas.

Nedläggandet av högre lärarinneseminariet innebär, framhåller överstyrelsen,

visserligen endast en partiell omläggning av vårt nuvarande lärarutbildningssystem,

men ingreppet vore likväl stort nog att vålla övergångssvårigheter.

Det finnes för närvarande ett icke oansenligt antal redan utbildade

lärarinnor, som hittills icke kunnat vinna ordinarie anställning. Det

allmänna lärer icke kunna underlåta att skänka allvarligt beaktande åt de

svårigheter, som måste uppstå för dessa lärarinnor, därest genom organisatoriska

åtgärder deras arbets- och anställningsmöjligheter bleve väsentligen

beskurna.

Övergången till den nya ordningen torde enklast ske därigenom, att

ämneslärarinneinstitutionen under en sexårig övergångsperiod i det stora

hela bibehålies i sin nuvarande omfattning. Varje mera väsentlig begränsning

av densamma kan onödigt försena de seminarieutbildade lärarinnornas

placering och därmed övergången till den nya ordningen. Av samma

skäl böra givetvis nu gällande bestämmelser angående lärarkompetensen

vid högre flickskolor, kommunala mellanskolor och högre folkskolor behållas

oförändrade. Vid slutet av nämnda period bör frågan angående ämneslärarinneinstitutionens

avveckling, en fråga, som i princip redan är avgjord

i och med det högre lärarinneseminariets avveckling, ånyo upptagas

till omprövning och övergångsperioden eventuellt förlängas, om sådant

då befinnes påkallat med hänsyn till antalet då förefintliga obefordrade i

tjänst varande seminarieutbildade lärare.

Överstyrelsen vill också erinra därom, att den rationaliseringsprocess,

som på flickundervisningens område ägt rum under det senaste decenniet

främst genom enskilda högre flickskolors kommunalisering, ännu icke kan

betraktas som avslutad. Alltjämt måste en överflyttning av lärarinnor från

statsunderstödda enskilda läroanstalter till ämneslärarinnetjänster förekomma

örn ock i ett till ett fåtal begränsat antal fall. I den mån lediga ämneslärarinnetjänster

icke behöva reserveras för detta ändamål, torde de under

nämnda övergångsperiod i regel böra ledigförklaras. Överstyrelsen vill för

sin del härvid föreslå en övergångsbestämmelse av innehåll, att vid tillsättning

av dessa tjänster särskild hänsyn bör tagas till längden av de sökandes

tjänstgöring vid allmänt läroverk, detta för att så långt möjligt undvika

transporter från de högre flickskolorna, kommunala mellanskolorna

och högre folkskolorna.

Verkningarna av den påbörjade omorganisationen komme under sådana

förhållanden först i en ganska avlägsen framtid att göra sig gällande i sin

fulla utsträckning. Åtminstone vid de allmänna läroverken torde emellertid

redan under övergångsperioden vissa åtgärder för dess partiella genom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr %55.

förande kunna företagas utan att planen för övergången fördenskull behöver

sönderbrytas. Redan första året böra ämneslärarinnetjänster ombildas

till adjunktstjänster i de fall, då innehavarna ha adjunktsbehörighet. Ombildning

av ledigblivande ämneslärarinnetjänst bör vidare kunna ske i de

fall, då tjänsten av olika orsaker icke kan med fördel utnyttjas för de ovan

angivna ändamålen. Alltifrån början av omorganisationsperioden böra slutligen

extra ordinarie ämneslärarinnetjänster ombildas till extra ordinarie

adjunktstjänster, i den mån de bli lediga.

Överstyrelsen tillstyrker givetvis de sakkunnigas förslag att från högre

lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnor allt framgent skola bibehållas

vid sin rätt att söka ämneslärarinnetjänster vid kommunala skolor, till

vilka de enligt nuvarande bestämmelser hava behörighet. Med hänsyn till

det förslag till övergångsanordningar vid läroverken, som överstyrelsen ovan

skisserat, finner däremot överstyrelsen icke tillräckliga skäl föreligga att

därutöver tillerkänna de seminarieutbildade lärarinnorna behörighet till

sådan adjunkts^änst, som ledigförklaras för kvinnliga sökande.

Besparingsberedningen. Besparingsberedningen har föreslagit, att lärarutbildningssakkunnigas

ifrågavarande förslag örn ämneslärarinnetjänsters

vid läroverken omorganisation till adjunktstjänster i samband med högre

lärarinneseminariets nedläggande tills vidare under rådande förhållanden

icke måtte föranleda någon åtgärd.

De sakkunnigas förslag torde, yttrar beredningen, grunda sig på den uppfattningen,

att en omedelbart börjande successiv avveckling av högre

lärarinneseminariet bör åtföljas av en lika omedelbar successiv avveckling

av ämneslärarinneinstitutionen.

Besparingsberedningen anser i motsats till nämnda sakkunniga, att en avveckling

nu av högre lärarinneseminariets verksamhet icke behöver eller ens

bör åtföljas av en omedelbart börjande avveckling av ämneslärarinneinstitutionen.

Emot en dylik omedelbar avveckling talar främst det förhållandevis

stora antalet obefordrade seminarieutbildade lärarinnor och det antal

nuvarande elever vid lärarinneseminariet, som under de närmaste åren

ytterligare komma att utexamineras. Därest varje ledig ämneslärarinnetjänst

omedelbart skulle ombildas till adjunktstjänst, skulle detta för

nämnda lärarinnor och elever innebära i hög grad minskade möjligheter till

framtida försörjning på lärarbanan. Med hänsyn härtill och till att under

de närmaste 15—20 åren tillgången på seminarieutbildade lärare även om

lärarinneseminariet avvecklas i huvudsak kommer att väl svara emot

ersättningsbehovet vid nu ifrågavarande tjänster, måste övervägande skäl

anses föreligga för ett bibehållande tills vidare av ämneslärarinnebefattningarna

vid de allmänna läroverken. Härtill kommer, att de statsfinansiella

förhållandena måste anses motivera att icke tills vidare en stor grupp

lärartjänster uppflyttas i högre lönegrad.

I detta sammanhang har besparingsberedningen vidare fäst uppmärksamheten

vid en möjlighet att på nu ifrågavarande område vinna än ytterligare

kostnadsbegränsning, därest så av omständigheterna prövas påkallat,

genom omändring av de nuvarande ordinarie

ämneslärarinnebef attningarna till extra ordinarie

1 ä r a r t j ä aster, i den mån ledighet uppstår.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘255.

I jämförelse med förhållandena i motsvarande avseende vid de statliga

verken i övrigt, anför beredningen, torde proportionen mellan ordinarie

och icke-ordinarie befattningshavare med full tjänstgöring vid de allmänna

läroverken vara icke oväsentligt till förmån för de ordinarie. Genomsnittsåldern

vid befordran till första ordinarie tjänst torde sålunda vid läroverken

vara relativt låg.

Med hänsyn till nämnda omständighet skulle en ökning av antalet ickeordinarie

ämneslärare genom ombildning av vissa ordinarie lärartjänster

till extra ordinarie kunna vara försvarlig under rådande förhållanden. Genom

en dylik åtgärd skulle nämligen en ganska avsevärd kostnadsbesparing

kunna vinnas.

I den mån en dylik ombildning prövas böra komma till stånd synes det

ligga nära till hands att i första hand successivt omändra de nuvarande

ämneslärarinnebefattningarna till exina ordinarie lärartjänster. En dylik

omorganisation skulle komma att verka avsevärt mindre ofördelaktig för

de seminarieutbildade obefordrade lärarinnorna än lärarutbildningssakkunnigas

förslag om omedelbar successiv omorganisation av samtliga ämneslärarinnetjänster

till adjunktstjänster.

Enligt gällande bestämmelser är extra ordinarie adjunktstjänst — för

vars innehav fordras full adjunktskompetens — placerad i 21 lönegraden

(med begynnelselön i 20 löneklassen) och extra ordinarie ämneslärarinnetjänst

placerad i 18 lönegraden (med begynnelselön i 17 löneklassen). En

ombildning av ifrågavarande ämneslärarinnebefattningar till enbart extra

ordinarie adjunktstjänster skulle innebära, att de seminarieutbildade lärarna

ställdes helt utanför dessa tjänster, varemot erinringar skulle kunna

framställas. I stället skulle vissa av de omkring 250 ämneslärarinnebefattningarna

— exempelvis 125 eller det andra antal, som prövas skäligt med

hänsyn till tillgången å seminarieutbildade lärare — kunna ombildas till

extra ordinarie ämneslärarinnetjänster och återstoden till extra ordinarie

adjunktstjänster. En dylik omorganisation skulle — i stället för att såsom

lärarutbildningssakkunnigas förslag medföra en avsevärd kostnadsökning

— innebära en betydande kostnadsbesparing för statsverket.

Av en dylik omorganisation skulle följa en — i och för sig visserligen

icke önskvärd — ökning av antalet icke-ordinarie ämneslärare vid läroverken.

Från olika håll skulle komma att framhållas, att därigenom det

tidigare s. k. extralärareländet åter uppstode vid läroverken. Det måste

dock ihågkommas, att extraläraren före nu gällande lönereglering hade en

helt annan och ur alla synpunkter sämre ställning än den nuvarande extra

ordinarie läraren. I motsats till den förre har den extra ordinarie läraren

fast anställning, lön under hela året och vid sjukdom samt pensionsrätt.

Besparingsberedningen har i detta sammanhang påpekat, att av det

sammanlagda antalet heltidstjänster vid de allmänna läroverken höstterminen

1940, eller 2,693, voro 2,095 ordinarie och 598 (= 22,2 procent) ickeordinarie.

Hade den av besparingsberedningen ifrågasatta omorganisationen

varit genomförd, skulle antalet ordinarie tjänster varit 1,838 och antalet

icke-ordinarie 855 (= 31,7 procent).

I fråga örn den årliga kostnadsbesparingen vid ett utbyte av de ordinarie

ämneslärarinnetjänsterna mot extra ordinarie adjunkts- och ämneslärarinnetjänster

har besparingsberedningen påpekat, att densamma skulle

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

komma att inträda först successivt i den mån de ordinarie tjänsterna bleve

lediga. Med utgångspunkt från en approximativ beräkningsgrund skulle en

omorganisation av ifrågavarande 257 ämneslärarinnetjänster till exempelvis

125 extra ordinarie ämneslärarinnetjänster och 132 extra ordinarie

adjunktstjänster — sedan ombildningen fullständigt genomförts — medföra

en årlig utgiftsminskning av omkring 220,000 kronor (inklusive rörligt tilllägg

m. m.). En förändring av dessa tjänster till ordinarie adjunktstjänster

skulle i stället komma att medföra en kostnadsökning på omkring 250,000

kronor.

_En verkställd beräkning ger vid handen, framhåller besparingsberedningen

vidare, att endast omkring 50 ordinarie ämneslärarinnor uppnå

pensionsåldern inom de närmaste 10 åren. Med hänsyn till andra avgångsorsaker,

därvid främst att de adjunktskompetenta ämneslärarinnorna söka

adjunkturer, torde man dock under angivna tid kunna räkna med en avgång

av 80—100 ämneslärarinnor.

Därest den ovan skisserade omorganisationen skulle komma till stånd,

synes det med hänsyn till senast angivna omständigheter kunna ifrågasättas,

huruvida icke — i syfte att snabbare ernå en mera väsentlig kostnadsbesparing

— ledigblivande adjunktsbefattningar vid läroverk med

ämneslärarinnor i viss utsträckning borde omändras till extra ordinarie

adjunktsbefattningar. När ämneslärarinnebefattning vid läroverket sedermera

bleve ledig, skulle denna i gengäld ändras till adjunkts^änst och

icke till extra ordinarie lärartjänst.

I fråga örn följderna för de kommunala flickskolornas del

av ämneslärarinneinstitutionens avskaffande har besparingsberedningen

anfört:

Redan enligt gällande avlöningsbestämmelser äger adjunktskompetent

ämneslärare vid kommunal flickskola åtnjuta adjunktslön i 23 lönegraden

mot eljest lön enligt 21 lönegraden.

Konsekvensen av högre lärarinneseminariets nedläggande inskränker sig

sålunda till att i mån av brist på seminarieutbildade lärarinnor skolorna

helt få övergå till att anställa akademiskt bildade lärarkrafter. En dylik

brist inträder emellertid först successivt och torde icke komma att göra

sig starkare gällande under åtminstone den närmaste 10-årsperioden efter

det lärarinneseminariet helt nedlagts.

Den stegring av antalet adjunktskompetenta lärarinnor vid ifrågavarande

skolformer, som kan förväntas, innebär att det allmännas kostnader

för löner vid skolorna komma att avsevärt stiga. Efter det enbart adjunktskompetenta

lärare anställts vid ifrågavarande flickskolor, skulle den härav

föranledda kostnadsökningen efter nu gällande avlöningsgrunder belöpa

sig på omkring 210,000 kronor för år. En väsentlig del av kostnadsökningen

kan dock icke sägas stå i omedelbart sammanhang med det föreslagna nedläggandet

av högre lärarinneseminariet, eftersom den torde inträda under

alla förhållanden. Då härtill kommer, att det uppenbarligen dröjer många

år, sannolikt minst ett trettiotal, innan alla lärartjänster, som nu innehas

av lärarinnor med seminarieutbildning, fått innehavare med adjunktskompetens,

torde man icke under närmast överskådbar tid behöva räkna med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Marits ''proposition Nr 255.

någon i direkt samband med -lärarinneseminariets nedläggande stående

kostnadsökning för avlöning åt lärarpersonalen vid de kommunala flickskolorna.

Vid de kommunala flickskolorna är emellertid proportionen mellan ordinarie

och extra ordinarie ämneslärare mycket till förmån för de ordinarie i

jämförelse med vid läroverken. Höstterminen 1940 svarade sålunda vid

de kommunala flickskolorna mot 445 ordinarie endast 46 extra ordinarie

ämneslärare. Denna proportion beror i väsentlig mån därpå, att ett stort

antal av de tidigare vid de enskilda flickskolorna fast anställda lärarinnorna

vid dessa skolors kommunalisering överflyttats till ordinarie tjänster.

I en icke obetydlig utsträckning torde ordinarie lärartjänster ha tillskapats

enbart för att bereda dessa lärarinnor en fortsatt ordinarie anställning.

Med hänsyn till angivna förhållande och jämväl till nödvändigheten att

så vitt möjligt nedbringa det allmännas kostnader för skolväsendet synas

skäl föreligga att successivt öka antalet extra ordinarie ämneslärare i förhållande

till de ordinarie vid ifrågavarande flickskolor. Förslagsvis

50 ordinarie ämneslärartjänster torde böra i mån

av ledigheter omändras till extra ordinarie.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser torde skillnaden mellan avlöningen

(inklusive rörligt tillägg m. m.) åt en ordinarie och en extra ordinarie

ämneslärare vid kommunal flickskola kunna uppskattas till i genomsnitt

minst 1,400 kronor. Efter fullt genomförd omorganisation — vilket självfallet

tager i anspråk en följd av år — skulle kostnadsminskningen för det

allmänna sålunda kunna beräknas till omkring 70,000 kronor för år, varav å

staten skulle belöpa omkring 55,000 kronor för år.

Det synes sannolikt, att vad som sålunda förordats jämväl bör föranleda

ändring av nu gällande föreskrifter angående minimiantalet ordinarie

lärare vid högre kommunala skolor. Något behov av ifrågavarande stadganden,

som tillkommit under en tidigare utvecklingsperiod, torde numera

icke förefinnas.

1940 års skolutredning har efter ingående utredning framlagt följande förslag

i förevarande ämne:

ämneslärarinneinstitutionen bör successivt avvecklas efter en övergångsperiod

av förslagsvis sex år, räknat från och med läsåret 1942/43, vilken tid

örn så påfordras bör kunna ytterligare förlängas;

skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att vid början av höstterminen 1947

framlägga utredning och förslag i detta hänseende;

under övergångstiden bör endast där särskilda skäl föreligga ombildning

av ordinarie ämneslärarinnetjänster till adjunktstjänster företagas; de

extra ordinarie ämneslärarinnetjänsterna böra bibehållas;

innan ämneslärarinneinstitutionen börjar avvecklas, bör behörighetslagen

ändras därhän, att det blir möjligt att vid varje samrealskola inrätta en

för kvinnlig och en för manlig innehavare avsedd adjunkts^-änst;

vid de högre kommunala skolorna böra kompetensvillkoren bibehållas

oförändrade under övergångstiden samt senare vid lämplig tidpunkt ändras

till överensstämmelse med kompetensvillkoren för adjunktstjänster;

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

en varsam omorganisation av ledigblivande ordinarie ämneslärartj ansler

till extra ordinarie tjänster vid de kommunala flickskolorna synes, efter

av skolöverstyrelsen verkställd närmare utredning, kunna i besparingssyfte

påbörjas under övergångstiden.

Skolutredningen har meddelat följande uppgifter rörande den nuvarande

fördelningen av seminarieutbildade lärarinnor på ordinarie tjänster vid

olika skolformer:

Antal tjänster

beräknade för

Antal kvinnliga

befattningshavare

manlig

inne-

havare

kvinnlig

inne-

havare

seminarie-

utbildade

övriga

Ämneslärarinnetjänster

vid högre lärarinneseminariet...........

_

11

9

i

vid statsläroverk..................

—

254

204

39

Ämneslärarjänster

vid högre folkskolor och praktiska mellanskolor

1451

1011

48

501

vid kommunala mellanskolor...........

193

147

75

68

vid kommunala flickskolor............

2

443

402

37

340

956

738

195

1 Inklusive lärare i vissa praktiska ämnen.

Därjämte innehava omkring 150 seminarieutbildade lärarinnor anställning

av någorlunda stadigvarande art vid enskilda läroanstalter. Antalet

icke-ordinarie lärarinnor med utbildning vid högre lärarinneseminariet anslår

skolutredningen till omkring 350, varav 120 extra ordinarie (35 vid

statsläroverk och 85 vid högre kommunala skolor). Härtill komma omkring

40 lärarinnor, som komma att utexamineras, innan seminariet nedlägges.

Till stöd för sitt nyss omförmälda förslag har skolutredningen anfört

bland annat:

Då det gäller tjänster av mer tillfällig art, synas möjligheterna att vinna

anställning icke särskilt ogynnsamma för lärarinnor med examen vid högre

lärarinneseminarium. Dessa ha härvid mestadels att tävla med akademiskt

utbildade sökande, som ännu icke genomgått provår, och framför dessa ha

de förmånen att kunna åberopa avslutad lärarutbildning och formell lärarkompetens.

I konkurrensen örn ordinarie tjänster — och även om extra

ordinarie med undantag för de fåtaliga extra ordinarie ämneslärarinnetjänsterna

vid de allmänna läroverken — bedömas vanligen de examinerade

lärarinnornas utsikter som mindre gynnsamma, då de i fråga örn teoretisk

utbildning stå tillbaka för sökande med adjunktskompetens. Ämneslärarinnetjänster

vid de allmänna läroverken äro emellertid numera icke

så begärliga för adjunktsbehöriga sökande, emedan dessa tjänster för dem

icke framstå som särskilt förmånliga i lönehänseende. Detsamma gäller

Bihang till riksdagens protokoll Idis. 1 sami. Nr 255.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

för ämneslärartjänster vid de högre folkskolorna. Mera eftersträvansvärda

förefalla ämneslärartjänsterna vid de kommunala mellan- och flickskolorna

samt de praktiska mellanskolorna, då en lärare med adjunktskompetens här

i stort sett är i lönehänseende jämställd med en adjunkt vid statsläroverken.

Det har också länge ansetts sannolikt, att dessa kommunala skolformer

i alltmer stegrad takt skulle övergå till att anställa lärare med den

högre kompetensen. Någon tendens i denna riktning kan dock ännu

icke förmärkas. Vid de kommunala mellanskolorna, där inslaget av

akademiskt utbildade krafter bland de kvinnliga lärarna är störst, hade

år 1937 omkring 42 procent av de ordinarie kvinnliga ämneslärarna

adjunktskompetens. Höstterminen 1941 ha omkring 36 procent denna kompetens,

medan 52 procent ha examen från högre lärarinneseminarium. Vid

de kommunala flickskolorna utgöra lärarinnor med examen från högre

lärarinneseminarium icke mindre än 90 procent av hela antalet ordinarie

ämneslärare; endast 28 av de 439 kvinnliga befattningshavarna ha adjunktskompetens.

Denna starka övervikt för seminarieutbildade lärarkrafter kan

visserligen förklaras av att skolorna övertagit de förutvarande enskilda

högre flickskolornas bestånd av lärarinnor och att detta bestånd ännu icke

hunnit i någon avsevärd grad förnyas. 1 viss mån skyddas emellertid också

dessa lärarinnors anställningsmöjligheter av en bestämmelse i gällande

stadga för kommunala flickskolor, enligt vilken vid jämförelse mellan sökande

till ledig tjänst skälig hänsyn må tågås därtill, att den vid högre

lärarinneseminarium meddelade lärarutbildningen är särskilt inriktad på

läroanstalter med det bildningsmål och de arbetsformer, som företrädas av

den kommunala flickskolan. På det hela taget synes konkurrensen från de

akademiskt utbildade således icke omedelbart hotande. Att den i framtiden

kommer att allvarligt skärpas, lärer dock vara ofrånkomligt. I längden

synes utbildningen vid seminariet icke ha utsikt att hävda sig gentemot

den teoretiskt grundligare universitetsutbildningen, till vilken för närvarande

en stark tillströmning av kvinnliga läraraspiranter kan iakttagas.

För att vinna en överblick över verkningarna av högre lärarinneseminariets

nedläggande med hänsyn dels till olika skolformers behov av kvinnliga

lärarkrafter, dels till statsfinansiella förhållanden, dels även till de

berörda lärarinnornas berättigade intressen, har skolutredningen utfört ingående

statistiska beräkningar såväl över platstillgången som över befordringsmöjligheterna

för lärarinnor med examen vid högre lärarinneseminariet,

avseende en tid av 20 år, räknat från slutet av år 1941.

Utredningen har funnit att omkring 650—700 tjänster torde bliva lediga,

därav under de närmaste 5 åren 100, under den andra 5-årsperioden omkring

150 och under vardera av de båda följande omkring 200.

I det fall, att ämneslärarinneinstitutionen tills vidare bibehålies, synes,

framhåller skolutredningen, omkring halva antalet av de omkring 400 ickeordinarie

lärarinnorna med utbildning vid högre lärarinneseminarium kunna

vinna ordinarie anställning inom de närmaste 10 åren. Efter ytterligare 5 år

skulle blott omkring 65 lärarinnor vara utan sådan anställning. Dessa överblivna,

av vilka de yngsta hunnit till 35-årsåldem, synas alla ha kunnat

uppnå den relativa säkerhet, som en extra ordinarie tjänst innebär, och deras

möjligheter att vimla befordran till ordinarie tjänster torde få betraktas som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl Maj:ts ''proposition Nr 255.

ganska goda. Frågan om en omorganisation av de extra ordinarie ämneslärarinnetj

än sterna till extra ordinarie adjunktstjänster måste aktualiseras vid

denna tidpunkt — omkring år 1955 — då brist börjar råda på seminarieutbildade

sökande till ledigblivande lärarinnetjänster. Under loppet av de

följande 5 åren komma också de ledigblivande ordinarie ämneslärarinnebefattningarna

att lida brist på sökande av detta slag, varför ämneslärarinneinstitutionen

successivt måste avvecklas. De högre kommunala .skolorna ha

säkerligen redan i mitten av 1950-talet hunnit besätta huvudparten av sina

extra ordinarie ämneslärartjänster med adjunktskompetenta lärarkrafter och

komma sedermera att i alltmer ökad takt anställa sådana lärarkrafter på

ordinarie tjänster.

Om i enlighet med lärarutbildningssakkunnigas förslag,

yttrar skolutredningen vidare, ämneslärarinneinstitutionen omedelbart

avvecklades, men lärarinnorna bibehölles vid sin rätt att söka och inneha

va såväl ämneslärartjänster vid de kommunala skolorna som sådana

adjunktstjänster, vilka avsåges för kvinnliga befattningshavare, skulle befordringsmöjligheterna

för de berörda lärarinnorna bli försämrade. Endast en

tjänst vid varje statlig samskola skulle nämligen hållas tillgänglig för dem.

Deras möjligheter att hävda sig i konkurrensen med akademiskt utbildade

lärarkrafter om tjänster vid kommunala skolor torde också påverkas ogynnsamt

av att deras undantagsställning i kompetenshänseende bleve starkt markerad.

Avskaffandet av de extra ordinarie ämneslärarinnetjänsterna skulle

också direkt minska deras utsikter att uppnå en extra ordinarie lärares relativa

trygghet i avvaktan på ordinarie tjänst.

Örn i enlighet med besparingsbe red ningens förslag de

ordinarie ämneslärarinnebefattningarna avvecklas för att till halva antalet

ersättas av extra ordinarie ämneslärarinnetjänster och i övrigt av extra ordinarie

adjunktstjänster samt därtill 50 ämneslärartjänster vid de kommunala

flickskolorna skulle utbytas mot extra ordinarie tjänster, bli givetvis de här

berörda lärarinnornas möjligheter att vinna ordinarie anställning avsevärt

försämrade. Efter 10 år skulle omkring 290, efter 15 år nära 200 och efter

20 år omkring 100 av dessa lärarinnor alltjämt vara utan sådan anställning.

De yngsta i gruppen lia vid denna tidpunkt överskridit 40-årsåldern och

kunna knappast hoppas på ordinarie tjänst inom de närmaste åren. I fråga

om extra ordinarie tjänster däremot ställa sig utsikterna ljusare. Utom de

redan befintliga 35 ämneslärarinnetjänsterna kommer enligt förslaget ett

.ständigt ökat antal nya sådana tjänster att bli tillgängligt: efter 5 år omkring

20, efter 10 år 40 och efter 15 år 70. Örn dessa befattningar såsom hittills

skett samtliga komma att besättas med seminarieutbildade lärarinnor, skulle

efter 15 år 105 av de 200 återstående icke-ordinarie lärarinnorna vara extra

ordinarie ämneslärarinnor vid statliga skolor. De övriga torde till allra största

delen lia funnit extra ordinarie platser vid de kommunala skolorna, särskilt

som huvudparten av de 50 ordinarie tjänsterna vid de kommunala flickskolorna

troligen vid denna tidpunkt hunnit omorganiseras till extra ordinarie

befattningar. Under sådana förhållanden blir det emellertid icke möjligt att

fullfölja den av beredningen föreslagna omorganisationen av de ordinarie

ämneslärarinnetjänsterna till extra ordinarie befattningar av samma slag. För

det 50-tal tjänster, som återstår att ombilda, lära inga aspiranter finnas att

tillgå. En utväg vöre visserligen att ge yngre och mindre välmeriterade lärare

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2ö5.

med akademisk examen särskild behörighet att innehava dessa tjänster; denna

utväg måste dock betecknas som betänklig. Örn icke alltför allvarliga olägenheter

skola uppstå för de allmänna läroverken, måste säkerligen samtliga

återstående ämneslärarinnetjänster ombildas till extra ordinarie adjunktstj

klister, och allt eftersom de redan befintliga extra ordinarie ämneslärarinnebefattningarna

bli lediga, synes för dem samma åtgärd bliva erforderlig. Omkring

år 1960 torde i allt knappast mer än ett 30-tal extra ordinarie ämneslärarinnetjänster

vid statsläroverken kunna upprätthållas.

Det belopp, som beredningen beräknar kunna inbesparas årligen vid fullt

genomförd omorganisation, 220,000 kronor, synes således i verkligheten icke

kunna uppnås. Den maximala besparingen, vilken skulle vara att vinna

under något år i mitten av 1950-talet, torde komma att uppgå till omkring

95,000 kronor för de nybildade ämneslärarinnetjänsternas och 30,000 kronor

för adjunktstjänsternas del, eller tillsammans omkring 125,000 kronor. Sedermera

skulle det årliga besparingsbeloppet minskas för att i början av 1960- talet uppnå en slutsumma av 112,000 kronor.

Ett ur besparingssynpunkt något gynnsammare resultat torde vara att

vinna, örn samtliga ledigblivande ämneslärarinnetjänster under de första 10

åren omorganiserades till extra ordinarie ämneslärarinnetjänster och den

planerade ombildningen till extra ordinarie adjunkts^ änster påbörjades vid

en senare tidpunkt. Slutresultatet skulle då visserligen bli detsamma som vid

föregående beräkning, men en större årlig summa skulle kunna inbesparas

under den första delen av ombildningstiden. Efter 5 år skulle nämligen 36

och efter 10 år 80 tjänster ha hunnit omorganiseras till extra ordinarie ämneslärarinnebefattningar.

Mycket längre torde sedermera denna form av omorganisation

icke kunna drivas; år 1956 synes man kunna räkna med omkring

85 nybildade ämneslärarinnebefattningar, under det att de övriga 55

intill denna tidpunkt ledigblivna ämneslärarinnetjänsterna ha måst omorganiseras

till extra ordinarie adjunkts^ änster. Besparingen, som även i föreliggande

fall skulle nå sitt maximum vid denna tid, kan för året beräknas

till omkring 135,000 kronor.

Besparingsberedningen har i förbigående framkastat tanken på en temporär

ombildning av ordinarie adjunkts^änster till extra ordinarie sådana tjänster

vid skolor, där ämneslärarinnetjänster finnas, varvid de ordinarie

adjunktstjänstema skulle återställas i samband med dessa senare tjänsters

indragande. Någon utredning av hur en sådan åtgärd skulle genomföras har

icke förebragts. Örn åtgärden överhuvud är möjlig att genomföra utan att

medföra alltför olyckliga verkningar för de särskilda skolorna, lärer icke

kunna avgöras utan en omsorgsfull utredning. Då åtgärden i fråga berör

tjänster av annat slag än ämneslärarinnetjänsterna ha vi dock icke ansett

oss böra företaga någon utredning av frågan i förevarande sammanhang.

De utförda beräkningarna synas visa, att det av besparingsberedningen

framlagda förslaget till omorganisation av ämneslärarinnebefattningama vid

statsläroverken icke kan genomföras så, att den avsedda besparingen vinnes.

Varje åtgärd, som försämrade den nuvarande proportionen mellan ordinarie

och icke-ordinarie befattningshavare, vore ur skolornas synpunkt beklaglig.

För de närmast berörda lärarinnorna finge den föreslagna omorganisationen

särskilt allvarliga verkningar, då de först inemot 50-årsåldern

skulle kunna påräkna ordinarie anställning. Då vi icke kunna finna, att de

besparingar, som i realiteten stå att vinna, äro av den storleksordning, att

de uppväga de för skolorna och lärarna uppkommande olägenheterna, anse

vi oss icke kunna tillstyrka besparingsberedningens förslag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Nu rådande statsfinansiella förhållanden göra det dock högeligen angeläget

att söka undvika åtgärder, som medföra ökade kostnader för skolväsendet.

Främst med hänsyn härtill kunna vi icke biträda lärarutbildningssakkunnigas

förslag i vad det avser en omedelbar avveckling av ämneslärarinneinstitutionen.

Med hänsyn till ovannämnda omständigheter synes oss skolöverstyrelsens

förslag örn ett tillfälligt uppskjutande av ämneslärarinneinstitutionens

avveckling lyckligast. Någon direkt besparing för statsverket

skulle visserligen icke härigenom vinnas, men en kostnadsökning

skulle dock tills vidare i stort sett undvikas. Den i överstyrelsens yttrande

föreslagna åtgärden att de tjänster, vilkas innehavare redan nu ha adjunktsbehörighet,

omedelbart skola ombildas till adjunktstjänster, torde dock tillsvidare

av kostnadsskäl böra få anstå. Däremot bör en ombildning av tjänster

kunna ske, när särskilda skäl föreligga, såsom då ingen behörig sökande

anmäler sig till en ledig ämneslärarinnetjänst eller då någon skola visar sig

vara i större behov av en manlig än av en kvinnlig lärarkraft. Någon omedelbar

ombildning av de extra ordinarie ämneslärarinnetjänsterna torde heller

icke böra ifrågakomma. Vad övergångstidens längd beträffar, synas de

utförda beräkningarna visserligen ge vid handen, att en sexårig övergångstid

skulle vara för kort. Då överstyrelsen emellertid förutsätter, att efter

loppet av dessa år frågan om ämneslärarinneinstitutionen ånyo upptages till

omprövning och att en förlängning av tiden skall kunna ske, om sådant befinnes

påkallat, kunna vi ansluta oss till förslaget i denna del. Givetvis finna

vi lämpligt, att vid de kommunala skolorna nuvarande behörighetsvillkor

få fortbestå under övergångstiden. Det synes icke otroligt, att ämneslärarinneinstitutionens

fortbestånd vid statsläroverken kan inverka fördröjande

på de kommunala skolornas övergång till akademiskt utbildade lärarkrafter,

vilket icke skulle sakna betydelse i statsfinansiellt hänseende. Sådana bestämmelser

böra givetvis bli gällande även för dessa skolor, att ett tillräckligt

antal kvinnliga lärare garanteras åt varje skola. Sålunda böra alltjämt vid

skolor med Barnundervisning särskilda ämneslärarbefattningar, avsedda för

manliga respektive kvinnliga innehavare, vara inrättade; vid flickskolor torde

halva antalet tjänster böra reserveras för kvinnliga innehavare.

Det av besparingsberedningen framlagda förslaget örn en ombildning av

50 ämneslärartjänster vid de kommunala flickskolorna till extra ordinarie

befattningar torde kunna i huvudsak genomföras utan allvarligare olägenheter.

I verkligheten äro redan några av de ordinarie tjänsterna vid de kommunala

flickskolorna i Stockholm avsedda att inom den närmaste tiden avvecklas.

Emellertid synes en ombildning av detta slag icke böra få medföra

en minskning av minimiantalet ämneslärartjänster vid flickskolorna. Det nuvarande

minimiantalet, sex tjänster, är obetingat nödvändigt för att säkerställa

undervisningen i en flickskolas sju klasser, även där timantalet har

minsta möjliga omfattning. Det förefaller icke rimligt, att en tjänst av avgjort

permanent karaktär skall formellt gälla som extra ordinarie. Då beredningen

förutsätter, att en omorganisation av tjänsterna skall utsträckas över

en tämligen lång tidrymd, synes heller intet skäl föreligga att icke avvakta

de möjligheter till tjänsteindragningar, som kunna erbjuda sig x iii skolor med

flera tjänster än sex. Att redan nu fixera det antal tjänster, som på detta

sätt sannolikt kan ombildas, till exakt 50, torde under sådana förhållanden

icke heller vara lämpligt, då närmare utredning av förhållandena vid varje

särskild skola först synes böra genom skolöverstyrelsens försorg verkställas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Marits proposition Nr 355.

Skolöverstyrelsens yttrande över skolutredningens förslag. Överstyrelsen

är ense med lärarutbildningssakkunniga, besparingsberedningen och 1940 års

skolutredning om att ämneslärarinneinstitutionen bör avvecklas. Likaså instämmer

överstyrelsen däri, att i samband med avvecklingen bör skapas

garanti för att vid varje samrealskola inrättas en för kvinnlig och en för

manlig innehavare avsedd adjunkts^ änst och föreslår, att 1923 års behörighetslag,

innan ämneslärarinneinstitutionen börjar avvecklas, ändras därhän

att detta blir möjligt. I likhet med besparingsberedningen och skolutredningen

framhåller överstyrelsen dock, att ämneslärarinnetjänsterna under en

övergångstid böra bibehållas.

Skolöverstyrelsen har företagit en granskning av den beräkning rörande

de seminarieutbildades befordringsmöjligheter, som skolutredningen vidtagit,

och funnit det med sannolikhet kunna antagas, att konjunkturen snarare

blir bättre än skolutredningen antagit och i varje fall bättre än vad besparingsberedningen

antagit. Under normala förhållanden torde de seminarieutbildade,

framhåller överstyrelsen, vara placerade på ordinarie eller extra ordinarie befattningar

vid 1950-talets mitt.

Överstyrelsen vidbliver, yttrar styrelsen, sitt tidigare yrkande, att ämneslärarinnetjänsterna

under en övergångsperiod i regel böra vid innehavares

avgång ledigförklaras. Överstyrelsen förordar likaledes, att gällande bestämmelser

rörande lärarkompetensen vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor

och högre folkskolor tills vidare behålles oförändrad för att tillåta,

att dessa skolor, alltjämt och till dess de från högre lärarinneseminariet avgångna

läraraspiranterna bli konsumerade må stå öppna för denna kategori.

överstyrelsen tillstyrker, att ämneslärarinnetjänsternas definitiva avveckling

tills vidare uppskjutes, och ansluter sig till förslaget örn en övergångstid

på sex år, räknat från och med läsåret 1942/43. Överstyrelsen anser sig

likaledes, med frångående av sitt tidigare förslag och på grund av tidslägets

krav på största möjliga kostnadsbesparing, nödgad att ansluta sig till skolutredningens

förslag om uppskov med åtgärden, att ämneslärarinnetjänster

med adjunktsbehöriga innehavare skulle omedelbart ombildas till adjunktstjänster.

Av samma anledning torde överstyrelsen för närvarande få uppge

förslaget att omedelbart ombilda ledigblivande extra ordinarie ämneslärarinnetjänster

till extra ordinarie adjunktstjänster. Överstyrelsen förutsätter

likväl liksom skolutredningen, att en ombildning av tjänster bör kunna ske,

när särskilda skäl föreligga. Sådan ombildning har för övrigt redan i tre fall

ägt rum. Överstyrelsen anser sig alltjämt böra ifrågasätta, huruvida icke med

hänsyn till lämpligheten av att så länge tillgång till seminarieutbildade lärarkrafter

finnas, dessa böra i första hand utnyttjas i de kommunala och enskilda

flickskolorna, övergångsbestämmelse borde utfärdas, att vid tillsättningen av

ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk särskild hänsyn bör tagas till de

sökandes tjänstgöring vid dylika läroverk.

Med anledning av! besparings beredningens förslag, att

ämneslärarinnetjänsterna skulle ersättas med extra ordinarie adjunkts- och

ämneslärarinnetjänster, ungefär hälften av vartdera slaget, har överstyrelsen

erinrat, att genomförandet av detta förslag skulle kräva lång lid och den

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts -proposition Nr 255.

beräknade besparingen endast så småningom kunna uppnås. Efter tio år

skulle sålunda besparingen icke uppgå till mer än omkring 55,000 kronor

per år.

Den ifrågasatta besparingen skulle sålunda, framhåller överstyrelsen, icke

komma att uppgå till mer än något över hälften av den summa, som besparingsberedningen

räknat med vid fullt genomförd organisation. Denna besparing

måste sålunda vägas mot de olägenheter av förslaget, som givetvis skulle

följa. Även besparingsberedningen har omnämnt, att olägenheter kunna bli

följden. Överstyrelsen anser sig böra nämna något härom.

I den utredning angående antalet klassavdelningar och lärarbehovet vid

de allmänna läroverken, som år 1934 utfördes av de s. k. extralärarsakkunniga,

räknades med en marginal icke-ordinarie lärare vid läroverken av 7 procent.

På grundval av denna utredning tillkom den stora ökningen av ordinarie

adjunktstjänster under de följande åren.

Redan snart visade det sig emellertid på grund av den ökade ansvällningen

av läroverken, att den av de sakkunniga beräknade marginalen av 7 procent

icke längre kunde hållas. En år 1939 vidtagen översyn visade, att de ickeordinarie

lärarna (vikarier för ordinarie lärare icke medräknade) uppgingo

till 18 % procent av totala antalet lärare, alltså en väsentlig ökning utöver

den siffra, som extralärarsakkunniga räknade med.

På grund av de på senare tid företagna tillfälliga besparingsåtgärderna

(ökning av lärarnas tjänstgöring, skärpta villkor för delning av klass, indragning

av vissa linjer) har marginalen icke-ordinarie lärare något minskat sedan

läsåret 1939/40. För läsåret 1941/42 är den 17 procent av totala antalet

ämneslärare (vikarier ej medräknade). Detta tal är sålunda nära 2,5 gånger

så stort som det procenttal, som extralärarsakkunniga efter ingående utredning

hade fastställt''som ett lämpligt tal. Redan denna situation är sålunda

långt ifrån tillfredsställande. Om besparingsberedningens förslag skulle godtagas,

skulle antalet icke-ordinarie lärare stiga med ytterligare 10 procent

och sålunda uppgå till 27 procent av totala lärarantalet, alltså nära 4 gånger

så stort procenttal som det-, vilket extralärarsakkunniga räknade med. Denna

ytterligare försämring är föreslagen utan att några möjligheter diskuterats

att motverka de olägenheter, som skulle uppstå. Mot extralärarsakkunnigas

på ingående undersökning grundade siffra, 7 procent icke-ordinarie lärare, har

från saklig synpunkt, såvitt överstyrelsen känner, inga invändningar riktats.

Överstyrelsen finner det angeläget betona, att dessa slutsatser fortfarande

äga giltighet i full utsträckning. Det är för läroverken ytterst beklagligt, att

den stat sfinansiella situationen icke har möjliggjort en reduktion av den nuvarande

ogynnsamma proportionen lärare över stat till en siffra, som överensstämmer

någorlunda med extralärarsakkunnigas. Överstyrelsen måste därför

på det allra bestämdaste avråda från en anordning, varigenom situationen

ytterligare skulle försämras.

Besparingsberedningen har i ett avseende sökt på visst sätt på förhand

bemöta invändningar mot sitt förslag. Mot farhågan att genom dess förslag

det s. k. extralärare!ändet åter skulle uppstå vid läroverken, framhålles, att

extraläraren före nu gällande lönereglering hade en helt annan och sämre

ställning än den nuvarande extra ordinarie läraren.

T den mån man betraktar frågan ur synpunkten av lärarnas avlöningsoch

anställningsförhållanden, är det anförda givetvis riktigt. Dock får man

härvid icke förbise den försämring i lönetursberäkning elter befordran till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

ordinarie tjänst, som genom löneregleringen inträtt för dem, då de nu för

uppf lyftning i högre löneklass ej längre få tillgodoräkna sin tjänstgöring

såsom icke ordinarie lärare. Men av största vikt är att fastslå, att i stort

sett orubbade av extraordinariesystemet kvarstå de med hänsyn till organisation

och undervisning ofta betonade synpunkterna på problemet: vikten

av stabilitet i sammansättningen av ett läroverks lärarkår och av kontinuitet

i undervisningen. De extra ordinarie lärarna kunna visserligen icke utan vidare

jämföras med tidigare extralärare. Men det måste likväl bestämt hävdas, att

det vore ännu oriktigare att jämställa dem med de ordinarie lärarna och detta

både ur läroverkens synpunkt och ur synpunkten av anställnings- och avlöningsförhållandena.

Det skulle bland annat medföra en för lärarkårens rekrytering

betänklig sänkning av standarden, om ett alltför stort antal extra

ordinarie vållade en avsevärd försämring av befordringsutsikterna på banan.

Beträffande besparingsberedningens förslag att tills vidare ersätta ledigblivande

adjunktstjänster med extra ordinarie befattningar vid de läroverk,

där ämneslärarinnetjänster finnas, får överstyrelsen erinra, att ämneslärarinnorna

i regel utnyttjas endast på realskolestadiet. På grund av den teoretiska

utbildning, som seminarieutbildade lärarinnor ha, lämpa de sig nämligen

i allmänhet icke för gymnasietjänstgöring. Till följd av det vid flertalet

läroverk för knappt tilltagna antalet lektor stjänster måste emellertid

en del adjunkter undervisa på gymnasiet. Vid flertalet läroverk uppgår

adjunkternas tjänstgöring på gymnasiet till över hälften av totala gymnasietjänstgöringen.

Då en adjunktstjänst blir ledig, kan det inträffa, att dess

föregående innehavare haft sin tjänstgöring förlagd helt till gymnasiet eller

i många fall åtminstone till någon del. Örn denna ordinarie tjänst skall ersättas

med en extra ordinarie befattning, kunna ordinarie lärare icke utan

vidare beräknas överta denna tjänstgöring. Detta skulle medföra olägenhet

för läroverket i fråga, särskilt örn adjunktst jönsten skulle ersättas med en

extra ordinarie ämneslärarinnetjänst.

Till sist vill överstyrelsen betona, att de ogynnsamma verkningarna av besparingsberedningens

förslag, vilka överstyrelsen ovan berört, likväl icke

skulle förbindas med en större besparing än den tidigare nämnda. Överstyrelsen

kan för sin del icke finna, att avvägningen mellan de pedagogiska och

de ekonomiska synpunkterna kan motivera besparingsberedningens förslag

beträffande de allmänna läroverken, vilket förslag överstyrelsen därför vill

bestämt avstyrka.

Beträffande besparingsberedningens förslag om successiv omorganisation

av ett antal ordinarie ämneslärarinnetjänster vid de kommunala

flickskolorna till extra ordinarie lärartjänster, får överstyrelsen anföra

följande.

Besparingsberedningen har funnit proportionen mellan ordinarie och extra

ordinarie ämneslärare vid dessa skolor mycket till förmån för de ordinarie i

jämförelse med förhållandena vid läroverken. Besparingsberedningen har

ävenledes ansett sannolikt, att beredningens förslag jämväl bör föranleda

ändring av nu gällande föreskrifter angående minimiantalet ordinarie lärare

vid högre kommunala skolor, med den förmodan, att något behov av ifrågavarande

stadganden, som tillkommit under en tidigare utvecklingsperiod, numera

icke torde förefinnas.

Överstyrelsen vill för sin del instämma i vad skolutredningen anfört dels

beträffande kompetensvillkoren för tjänster vid de högre kommunala skolorna,

dels rörande minimiantalet av tjänster vid sagda skolformer. Detta

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255.

antal, respektive sex vid kommunala flickskolor och fyra vid kommunala

mellanskolor, har icke tillkommit med hänsyn till den eventuellt tidigare

anställda lärarkåren, utan anpassats till vederbörande skolforms behov enligt

minsta möjliga antal avdelningar. Departementschefen föreslog till och med i

propositionen 1928: 116 vid behandlingen av förslag till inrättande av kommunala

flickskolor ett antal av sju ordinarie tjänster och ifrågasatte, om ej

ett ännu större antal borde föreskrivas. Riksdagen fann likväl försiktigheten

bjuda, att antalet enligt sakkunnigförslaget sattes till sex. Vad flickskolorna

angår, är det sant, att i de större städerna, där en eller flera sammanslagna

privata flickskolor blivit kommunaliserade samt klassavdelningarnas antal

därigenom sänkts och där således en förhållandevis stor lärarinnekår behövt

omhändertagas, antalet ordinarie tjänster i flera fall genom Kungl. Maj:ts

medgivande avsevärt höjts med hänsyn till att det överskott av lärarinnor,

som eljest eventuellt skulle ha anspråk på att överföras till statliga läroverk

eller på att uppbära ersättning av statsmedel, icke skulle behöva mista den

tryggade heltidsanställning de förut innehaft vid vederbörande skolor. Vid

kommunala mellanskolor, som däremot ofta vid upprättandet begära uppskov

med tillsättandet av en eller flera ordinarie tjänster, brukar utvidgning

av antalet aldrig förekomma utöver vad som direkt föranledes av vederbörande

skolas storlek.

Beträffande den av besparingsberedningen med instämmande av skolutredningen

ifrågasatta omorganisationen av ett antal ledigblivande ordinarie tjänster

vid de kommunala flickskolorna, förslagsvis 50, till extra ordinarie tjänster,

ansluter sig överstyrelsen till det av skolutredningen formulerade förslaget,

att en varsam ombildning av ifrågasatt slag må, efter av överstyrelsen

verkställd närmare utredning, kunna i besparingssyfte påbörjas under övergångstiden.

Statskontoret. I sitt utlåtande över lärarutbildningssakkunnigas förslag

hade statskontoret, erinrar ämbetsverket, biträtt vad dessa sakkunniga anfört

och föreslagit, ehuru institutionens avskaffande så småningom skulle

innebära rätt betydande kostnadsökning för statsverket. Med hänsyn till

det efter nämnda tidpunkt radikalt förändrade statsfinansiella läget måste

statskontoret nu förorda strängast möjliga återhållsamhet i fråga om ombildning

av ämneslärarinnetjänster till ordinarie adjunkturer. Enligt ämbetsverkets

mening borde sagda tjänster tills vidare bibehållas inom skolorganisationen,

så länge kompetenta sökande till desamma funnes. Skulle sådan

sökande icke anmäla sig, borde i anslutning till besparingsberedningens alternativa

förslag övervägas att i stället för den ordinarie ämneslärarinnebefattningen

inrätta en extra ordinarie adjunktstjänst. I likhet med beredningen

och i motsats till skolutredningen holle nämligen statskontoret bestämt före,

att proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid

läroanstalterna vore så förmånlig — icke minst i jämförelse med förhållandena

vid den civila statsförvaltningen — att en måttlig ökning av antalet

extra ordinarie tjänster och en motsvarande minskning av antalet ordinarie

borde genomföras.

I det föregående har jag tillstyrkt, att högre lärarinneseminariet nedlägges Departemed

utgången av budgetåret 1942/43. Därmed har det blivit en tidsfråga, menUchefei

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

när bristande tillgång till seminarieutbildade lärarinnor framtvingar en avveckling

av ämneslärarinneinstitutionen vid de allmänna läroverken. Personalförteckningen

för dessa läroverk upptager för innevarande budgetår 257

befattningar som ämneslärarinnor i lönegraden A 21. De första av dessa tjänster

inrättades vid samläroverkens tillkomst år 1904 och avsågo att skapa

garanti för att vid varje högre allmänt läroverk, där flickor undervisades,

skulle finnas ett visst antal kvinnliga lärare. Då tillgången på akademiskt utbildade

kvinnliga lärare numera är fullt betryggande för att fylla läroverkens

behov av kvinnliga lärare, är ämneslärarinneinstitutionen icke längre erforderlig

för detta ändamål. Något hinder för dess avveckling ur denna synpunkt

föreligger sålunda icke längre.

1936 års lärarutbildningssakkunniga förutsatte i sitt år 1938 avgivna betänkande,

att avvecklingen av ämneslärarinneinstitutionen skulle påbörjas

samtidigt med högre lärarinneseminariets nedläggande. Emellertid har såväl

besparingsberedningen som skolöverstyrelsen och 1940 års skolutredning påvisat,

att en så tidigt påbörjad avveckling skulle vara uppenbart obillig gentemot

de ämneslärarinnor, som ännu icke lyckats erhålla en mera fast anställning.

I stället förordas en viss övergångstid, innan mera definitiva åtgärder

vidtagas för indragning av ifrågavarande tjänster. Jag har för egen del ansett

mig böra ge min anslutning till vad sålunda förordats. Jag erinrar, att antalet

obefordrade seminarieutbildade lärare beräknats vara omkring 400, däri inberäknade

de lärarinnor, vilka komma att utexamineras under tiden för lärarinneseminariets

avveckling.

Lärarutbildningssakkunniga ha föreslagit, att en omedelbar förändring till

adjunkts^änster skall ske av de ämneslärarinnetjänster, vilkas innehavare

besitta erforderlig adjunktskompetens, samt att övriga ämneslärarinnetjänster

skola, med början omedelbart, successivt utbytas mot adjunktstjänster,

i den mån ledighet å ämneslärarinnetjänsterna inträffar. Skolutredningen har

i stället i likhet med skolöverstyrelsen föreslagit en övergångstid av sex år,

räknad från och med läsåret 1942/43, under vilken tid ämneslärarinnetjänsterna

vid inträffande ledighet i regel skulle i vanlig ordning ledigförklaras.

Jag ansluter mig för egen del till detta förslag såväl med hänsyn till det stora

antalet obefordrade seminarieutbildade lärarinnor som ock av statsfinansiella

skäl. I likhet med skolutredningen förutsätter jag, att, innan sexårsperioden

gått till ända, till övervägande upptages, huruvida behov då föreligger av en

ytterligare förlängning av övergångstiden. Härvid bör även upptagas till omprövning,

vilka åtgärder — exempelvis ändring av behörighetslagen av år

1923 — som må befinnas erforderliga för att skapa nya garantier för att

kvinnliga lärare alltid skola finnas att tillgå vid flick- och samläroverk. På sätt

skolöverstyrelsen föreslagit torde under övergångstiden böra gälla, att vid tillsättning

av ämneslärarinnetjänster särskild hänsyn bör tagas till längden

av de sökandes tjänstgöring vid allmänt läroverk. Härigenom torde ett alltför

stort antal transporter till dessa tjänster från högre flickskolor och högre

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 355.

kommunala skolor kunna undvikas. Det får nämligen anses önskvärt,

att de seminarieutbildade lärarinnorna, så länge sådana finnas att tillgå, i

första hand utnyttjas vid sistnämnda slag av skolor. Kompetensvillkoren för

sökande av tjänst vid högre kommunala skolor torde böra bibehållas oförändrade

under ifrågavarande övergångstid.

Besparingsberedningen har förordat, att ämneslärarinnetjänsterna, i den

mån de bli lediga, i besparingssyfte skola ombildas till extra ordinarie tjänster.

I vilken utsträckning en sådan ombildning bör ske, synes icke nu kunna

bestämmas utan torde tid efter annan böra upptagas till särskilt bedömande

under hänsynstagande till de förhållanden, som då råda. Jag tillstyrker beredningens

förslag, att förändring till adjunktstjänster av ämneslärarinnetjänster

med adjunktskompetenta innehavare icke nu bör ske. Givetvis bör

även anstå med en förändring av de extra ordinarie ämneslärarinnetjänsterna

till extra ordinarie adjunktstjänster. Liksom skolutredningen och skolöverstyrelsen

förutsätter jag, att ombildning av ämneslärarinnebefattningar till

adjunktstjänster dock bör kunna ske, när särskilda skäl därtill föreligga.

Jag erinrar, att sådan ombildning redan för närvarande är medgiven på

grund av riksdagens för ett budgetår i sänder givna bemyndigande.

Besparingsberedningen har ifrågasatt, huruvida icke ett antal ordinarie

ämneslärarbefattningar vid kommunala flickskolor i besparingssyfte borde

kunna i mån av inträffande ledigheter förändras till extra ordinarie tjänster.

I likhet med skolutredningen och skolöverstyrelsen finner jag mig kunna

tillstyrka detta förslag. Någon förändring av gällande föreskrifter om minimiantalet

ordinarie lärare vid högre kommunala skolor torde dock i detta

sammanhang icke böra ifrågasättas.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de bestämmelser i

här berörda avseenden, som må befinnas erforderliga.

IV. Ökning av provårskapaciteten i samband

med högre lärarinneseminariets

nedläggande.

De lärarinnor, som utexamineras från högre lärarinneseminariet, äro behöriga

att söka och innehava för dem öppna lärartjänster utan genomgång

av provår. Som bekant är genomgången provårsutbildning däremot behörighetsvillkor

för läraraspiranter med akademisk examen. Provårskurs är

för närvarande anordnad vid 9 högre allmänna läroverk och 2 folkskoleseminalier.

Det nionde provårsläroverket har inrättats från och med innevarande

läsår, i det Kungl. Majit, efter beslut i ämnet av riksdagen, den IG maj

1941 föreskrev, att från och med nämnda läsår skulle vid högre allmänt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

läroverk upprättas ytterligare en tillfällig provårskurs för blivande lärare

vid de allmänna läroverken, vilken skulle under läsåren 1941/43 vara förlagd

till högre allmänna läroverket i Bromma i Stockholm och från och med

läsåret 1943/44 till det högre allmänna läroverk i Norrland, som Kungl.

Maj:t ville framdeles på förslag av skolöverstyrelsen bestämma. Sedermera

förordnade Kungl. Majit den 17 oktober 1941, att en provårskurs för blivande

lärare vid de allmänna läroverken skulle från och med läsåret 1943/44

tills vidare vara förlagd till högre allmänna läroverket i Umeå.

Provårskapaciteten är för närvarande omkring 125 lärarkandidater vid

pro vårsläroverken. Vid provårsseminarierna är kapaciteten under normala

förhållanden omkring 15 lärarkandidater. Högre lärarinneseminariets examinationskapacitet

är mellan 20 och 25 lärarimior.

1940 års skolutredning har framhållit, att en ökning av provårskapaciteten

vore en ofrånkomlig följd av högre lärarinneseminariets

nedläggande. Provårsutbildningen borde framdeles även, med hänsyn till flickskolornas

särskilda bildningsmål och arbetsformer, sörja för att dessa skolor

alltfort kunde erhålla lärarkrafter, i vilkas utbildning inginge kännedom om

skolornas speciella arbetsuppgifter. Detta kunde lämpligen realiseras därigenom,

att lärarinneseminariets övningsskola bildade

grundstommen till ett nytt provårsläroverk.

Den praktiska utbildning av lärare vid högre skolor, som sker i provårets

form, tar, erinrar skolutredningen, närmast sikte på läroverkens och mellanskolornas

samt med dem jämställda läroanstalters ävensom seminariernas

behov. Endast den vid högre lärarinneseminariet meddelade praktiska lärarutbildningen

söker därjämte speciellt tillgodose flickskolornas behov. Flickskolan,

den kommunala såväl som den enskilda, representerar en utbildningsform,

som i viktiga avseenden skiljer sig från läroverkens, och dess lärarkår

har betydande omfattning. Det ter sig under sådana förhållanden som ett

icke blott rimligt utan i själva verket ofrånkomligt krav, att det finnes någon

läroanstalt, där läraraspiranterna ha tillfälle att ingående följa flickskolans

arbete och erhålla en speciell utbildning för verksamhet inom denna skolform.

Därest högre lärarinneseminariet nedlades tillika med sin övningsskola,

utan att någon ersättning skapades för denna senare, skulle emellertid

följden bli, att vårt land komme att helt sakna lärarutbildning med direkt

inriktning på flickskolan.

Genom en sådan åtgärd skulle också lärarinneseminariets samlade erfarenhet

av lärarutbildning för speciellt flickskolans men i icke ringa mån jämväl

för läroverkens och de kommunala mellanskolornas behov liksom den värdefulla

pedagogiska tradition, som utbildats inom seminariet och normalskolan,

gå till spillo.

Samtliga föreliggande förslag örn nedläggande av högre lärarinneseminariet

med undantag för det, som avgivits av besparingsberedningen, vilken icke

närmare ingått på denna sida av frågan, räkna också med nödvändigheten

av att provårsinstitutionen utvidgas, varvid de särskilt beakta vikten av att

brist på kvinnliga lärare med erforderlig kompetens icke skall uppstå till

följd av seminariets avveckling.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

En överblick över de kvinnliga lärarnas tj än stef erhällan den visar, att för

närvarande omkring 730 ordinarie och 120 extra ordinarie ämneslärartjänster

vid högre statliga och kommunala skolor innehavas av lärarinnor med

examen från högre lärarinneseminarium samt att omkring 150 dylika lärarinnor

äro fast anställda vid enskilda skolor. Dessa tjänstinnehavare måste

alltså vid nedläggande av lärarinneseminariet successivt utbytas mot

adjunktskompetenta krafter. Hur snabbt denna utbytesprocess kommer att

förlöpa, kan givetvis icke med någon säkerhet förutses. Under alla förhållanden

måste den vara avslutad omkring år 1985, då de lärarinneaspiranter,

som nu utbildas vid seminariet, uppnå pensionsåldern. En ökning av behovet

av adjunktskompetenta kvinnliga lärare med 1,000 presoner på 45 år motsvarar

i medeltal 22 personer om året. Fördelningen av dessa lärarkrafter

inom perioden måste emellertid bli ojämn. Under de första 10 å 15 åren, då

seminarieutbildade lärarinnor alltjämt finnas att tillgå, torde behovsökningen

icke bli så stor; efter denna tid blir den sannolikt mycket kraftig för att

mot slutet av perioden möjligen åter avtaga. Vid beräkningen har ingen hänsyn

tagits till den ökning av lärarbehovet, som kan orsakas av den normala

utvidgningen av skolväsendet.

Tillströmningen till universitet och högskolor av kvinnliga studerande med

lärarbanan som mål är under nuvarande förhållanden med ali säkerhet tillräckligt

stor för att motsvara det ökade behov av akademiskt utbildade lärarinnor,

som kan förutses till följd av seminariets nedläggande. Man torde

kunna räkna med en årskontingent av omkring 50 kvinnliga lärare med akademisk

utbildning. Omkring 300 kvinnliga platssökande med akademisk utbildning

voro vid början av höstterminen 1941 anmälda på skolöverstyrelsens

extralärarbyrå, och ytterligare ett antal sådana läraraspiranter torde finnas,

som tagit annat tillfälligt arbete, särskilt i beredskap^ änst. Däremot

synas möjligheterna att tillgodose behovet av provårsutbildade lärarinnor

vara alltför begränsade. Endast 55 av de platssökande hade sådan fullständig

utbildning; på icke mindre än 79 helterminstjänster placerades kvinnliga

sökande med akademisk examen utan provår. Någon reserv av fullt adjunktskompetenta

lärarinnor finnes således icke att tillgripa.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras, att antalet akademiskt utbildade

läraraspiranter är mer än tillräckligt och att alla dessa aspiranter näppeligen

kunna påräkna plats vid undervisningsväsendet men att sådana aspiranter

med genomgången provårsutbildning äro alltför få. En ofrånkomlig följd

av seminariets nedläggande synes under dessa omständigheter bli, att a n talet

provårsplatser måste ökas. Örn ett någorlunda tillräckligt

antal adjunktskompetenta kvinnliga lärare skola stå färdiga att rycka

in på alla ledigblivande tjänster allteftersom de seminarieutbildade lärarinnorna

hinna absorberas av skolväsendet, synes en sådan åtgärd böra vidtagas

utan dröjsmål; antalet nya provårsplatser bör icke heller tilltagas för lågt.

Det bör rimligen icke understiga antalet indragna elevplatser vid seminariet.

Skolutredningen har på grund av det anförda funnit de starkaste skäl föreligga

för att seminariets övningsskola får i lämplig form fortleva som lärarutbildningsanstalt

med bland annat det särskilda syftet att utbilda lärare för

de kommunala och enskilda flickskolorna.

T detta sammanhang måste och, anför skolutredningen vidare, tagas i betraktande

det stora behovet av utvidgade möjligheter till praktisk lärarutbildning

för de högre skolorna i allmänhet. Redan för närvarande är den I olala

kapaciteten hos vår praktiska lärarutbildning alltför liten, vilket nödvändig
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

gör användande i alltför stor utsträckning av icke färdigutbildade lärarkrafter.

Av läsåret 1941/42 vid de allmänna läroverken anställda extra adjunkter,

sammanlagt 509, ha 224 eller 44 procent genomgått provår, medan 285

eller 56 procent sakna praktisk lärarutbildning. Därtill komma 30 s. k. biträdande

lärare och 128 timlärare, av vilka sammanlagt 150 eller 95 procent

sakna provårsutbildning. Likartat är förhållandet vid de kommunala mellanskolorna.

I sitt i december 1939 avgivna yttrande över lärarutbildningssakkunnigas

betänkande beräknade skolöverstyrelsen det verkliga antalet av på provårsutbildning

aspirerande lärare till omkring 900. Samtidigt framhöll överstyrelsen,

att det är mera avlägset belägna orter, framför allt i Norrland, som

bliva lidande på detta förhållande. »Provårsutbildade icke-ordinarie lärare»,

skriver sålunda överstyrelsen, »utgöra i Norrland endast 15 procent av antalet

icke-ordinarie lärare vid de norrländska läroverken. Motsvarande siffra är

för hela landet 43 procent och för de tre största städerna icke mindre än

84 procent. Icke-ordinarie lärare utan fullständig lärarutbildning utgöra i

Norrland icke mindre än 69 å 70 procent av antalet icke-ordinarie, under det

att motsvarande siffror för landet i dess helhet är 42 procent och för de tre

största städerna endast 12 procent.»

Vid hänvisningarna till genomgång av provår är det, enligt vad vi inhämtat,

på grund av den starka konkurrensen örn disponibla provårsplatser,

ofta icke möjligt att lämna hänvisning åt aspiranter med mindre än omkring

10 tjänsteterminer. Det ligger i öppen dag, att detta långa uppskov med

den praktiska lärarutbildningen är förenat med mycket stora olägenheter både

för läraraspiranterna själva, vilka lätt stelna i olämpliga tillvägagångssätt,

och för de berörda läroanstalterna, vilka som följd därav i så stor utsträckning

måste arbeta med ofullständigt utbildade lärarkrafter.

Konkurrensen om de tillgängliga provårsplatserna är också så stor, att,

såsom siffrorna för antalet sökande och antalet hänvisade läraraspiranter angiva,

provårshänvisning icke kan ges åt mera än en del av dem, som årligen

ansöka om provår. Förhållandet mellan antalet pro vårssökande och antalet

till provår hänvisade under de tre senaste åren framgår av följande översikt:

Antal till provårsutbildning sökande och hänvisade

lärarkandidater.

Period

Antal sökande

Därav hänvisade

2 terminer eller 1 termin av

M.

Kv.

Summa

M.

Kv.

Summa

kalenderåret 1939 ......

53

32

85

36

11

47

läsåret 1939/40 ........

91

50

141

45

24

69

kalenderåret 1910......

52

31

83

36

16

52

läsåret 1940/41 ........

98

53

151

58

18

76

kalenderåret 1941......

52

26

78

31

19

50

läsåret 1941/42........

118

47

165

67

19

86

Summa

464

239

703

273

107

380

% av

sök. m.

59

% av

sök. kv.

45

% av

samtl. sök.

54

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

o Det räder intet tvivel om, att ännu mångå fler skulle anmäla sig till genomgång

av provår, om icke läraraspiranterna så väl kände till, att de först efter

må,nga terminers tjänstgöring lia utsikter till provårshänvisning.

Även från andra utgångspunkter framträder behovet av ökade möjligheter

att genomgå provår. 1936 års lärarutbildningssakkunniga framhöllo, att den

praktiska lärarkursens kapacitet borde vara lika med det framtida årliga

ersättningsbehovet av lärare, vilket av dem beräknades till omkring 140 från

år 1944 med successiv mindre ökning år från år.

En närmare granskning av det framtida ersättningsbehovet utvisar visserligen,

att skillnad råder i olika ämneskombinationer, men den visar dock en

genomgående och delvis mycket stark stegring:

Framtida ersättningsbehov

Lärare

ödda år

Ämnesgrupp

1874—78

1879-83

1884—88

1889—93

Ålder den

31/i2 1940

62—66

57-61

52—56

47-51

kristendomskunskap m. m...........

37

42

42

38

latin, grekiska...........

12

6

16

37

modersmålet, historia med samhällslära . .

26

46

62

57

modersmålet, tyska, engelska.....

41

55

85

115

tyska, engelska, franska..........

24

39

87

91

matematik, fysik, kemi.......

43

73

136

159

biologi med hälsolära, kemi, geografi . . .

12

29

67

64

ej känd............

13

17

33

39

Summa

208

307

528

600

Såsom tabellen visar, synes ersättningsbehovet komma att under nästa

årtionde nära nog tredubblas emot det nuvarande.

Det skulle enligt vår mening vara önskvärt, att antalet lärarkandidater

vid varje särskilt läroverk något begränsades. Strävan att till det yttersta

utnyttja platskapaciteten hos de olika provårsläroverken synes oss på sista

åren lia drivits alltför långt, och det möter för närvarande ofta mycket stora

svårigheter att på ett tillfredställande sätt inordna lärarkandidaternas provårsserier

i undervisningen. Utbildningen påverkas också direkt ogynnsamt

av detta förhållande. En något större spridning av lärarkandidaterna framstår

därför som ett bestämt önskemål. Någon fråga av större ekonomisk

räckvidd är detta icke, då de särskilda kostnaderna för ett provårsläroverk

icke uppgå till mer än omkring 15,000 kronor.

Sedan emellertid den tillfälliga provårskursen vid högre allmänna läroverket

i Bromma från och med läsåret 1941/42 upprättats och sedan placeringsmöjlighetema

vid varje särskilt läroverk utnyttjats till det yttersta, kan provårets

kapacitet för närvarande beräknas till omkring 125 lärarkandidater vid

läroverken och 15 vid folkskoleseminarierna, vartill under detta och nästa år

komma de från högre lärarinneseminariet utexaminerade, ett 20-tal per år.

Det är alltså tydligt, att vid ett nedläggande av högre lärarinneseminariet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

utan ersättning i annan lärarutbildningsanstalt, de disponibla provårsplatserna

efter år 1944 icke ens täcka det växande ersättningsbehovet, mycket

mindre räcka till för en avverkning av den kö av provårsaspiranter, vilken

uppstått och nästan oavbrutet tillväxt under de senaste årens expansion av

de högre skolorna och vilken är svår att till sin storlek exakt uppskatta.

Givetvis bör provårsinstitutionen icke ha en omfattning, som är en gång

för alla fixerad: den bör vid behov kunna vidgas, och den bör vid behov kunna

hopkrympas. Att detta också varit statsmakternas avsikt framgår därav, att

provårsinstitutionen i vårt land gjorts i hög grad elastisk, i det att vid en

tredjedel av de nuvarande provårsläroverken — högre allmänna läroverket

för flickor i Stockholm, Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg

och högre allmänna läroverket i Bromma — provårskursen har karaktären

av en tillfällig anordning.

Skolutredningen har under sådana förhållanden funnit sig böra föreslå, att

snarast möjligt efter det att utexaminationen av lärarinnor från högre lärarinneseminariet

upphör, behovet av nya provårsplatser, motsvarande seminariets

utbildningskapacitet, täckes på det sättet, att praktisk lärarutbildning

meddelas vid ytterligare två läroverk. Med all sannolikhet blir det, framhåller

skolutredningen, dock icke möjligt att begagna dessa nytillkommande provårsanstalter

för att jämväl i någon mån avlasta de förutvarande provårsläroverken,

men denna fråga bör givetvis noga prövas av skolöverstyrelsen. Provårskursen

vid högre allmänna läroverket i Bromma bör

under sådana förhållanden uppenbarligen bibehållas, även sedan en provårskurs

från och med läsåret 1943/44 förlagts till högre allmänna läroverket i

Umeå. Vidare bör högre lärarinneseminariets övningsskola,

samtidigt som den uppgår i ett på lämpligt sätt organiserat läroverk,

bibehållas såsom lärarutbildningsanstalt.

Den vid sistnämnda läroanstalt meddelade provårsutbildningen bör, framhåller

skolutredningen vidare, icke minst ta sikte på flickskolans behov. Då

emellertid de kvinnliga läraraspiranterna vid början av sin lärarbana i regel

icke veta, huruvida deras verksamhet kommer att falla inom läroverk (mellanskola)

eller flickskola, bör utbildningen icke uteslutande avse den sistnämnda

skolformen.

Mot den här tecknade bakgrunden framträda ganska tydligt grunddragen

av den organisation, som kan anses lämpa sig för den läroanstalt, vilken skall

träda i stället för högre lärarinneseminariets övningsskola. Den bör först och

främst omfatta en flickskolelinje, organiserad på samma sätt som den kommunala

flickskolan och differentierad påj teoretisk och praktisk linje. Den bör,

för att kunna skänka en allsidig provårsutbildning, vara försedd med realskola,

såväl fyra- som femårig, samt gymnasium med latin- och reallinje. Ur

den allsidiga lärarutbildningens synpunkt borde den måhända även utrustas

med en praktisk realskolelinje. Då vi emellertid icke ännu haft tillfälle att

mera ingående dryfta frågan om praktiska utbildningslinjer och då spörsmålet

om utbildningen av lärare för bland annat dessa linjer behöver i sin helhet

närmare utredas, ha vi icke ansett oss böra i detta sammanhang framställa

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

något förslag i angivna riktning. Däremot bör den redan från början utrustas

med en folkskolelinje. Det har vid upprepade tillfällen, bland annat både av

lärarutbildningssakkunniga och avi skolöverstyrelsen, framhållits såsom önskvärt,

att de blivande läroverkslärarna under sitt provår finge viss kontakt med

och kännedom om folkskolan, dess arbetsförhållanden och arbetssätt. Med det

nära samband emellan folkskola och högre skola, som numera råder i vårt

land liksom i andra länder, synes det oss i själva verket vara en angelägenhet

av största vikt, att viss förtrogenhet med grundskolan bibringas lärarkandidaterna

under provåret. Visserligen kan denna kontakt med grundskolan

åvägabringas genom auskultation vid folkskolor, och i fråga om de på

traditionellt sätt organiserade provårsläroverken torde detta tillvägagångssätt

ligga närmast till hands. Men otvivelaktigt vore det för denna sida av

provårsutbildningen förmånligt, om åtminstone i något fall en folkskolelinje

vore direkt inbyggd i pro vårsanstalten. Högre lärarinneseminariets rektor

har i detta avseende inför utredningen framhållit, att denna anordning med

folkskolan inbyggd i organisationen varit av allra största betydelse för seminariets

vidkommande. »Eleverna auskultera», yttrar rektor, »under sitt första

studieår flitigt i folkskolan och få där börja sin övningsundervisning. De få

anvisningar och råd av folkskolans lärare och erhålla en icke alldeles obetydlig

erfarenhet örn folkskolans arbetssätt, metoder och problem, både pedagogiska,

sociala och organisatoriska.» Då denna organisation med inbyggd folkskolelinje

redan förekommer vid här förevarande läroanstalt, synes den oss

alltså böra bibehållas vid läroanstaltens ombildning till provårsläroverk.

I detta sammanhang må även erinras om att på sistone framförts tanken

på en infogning under vissa förhållanden av realexamenslinjer i folkskolan,

vilken då skulle på ett mer eller mindre tidigt stadium differentieras.

Utan att vara beredda att i detta sammanhang taga någon ståndpunkt

till denna tanke vilja vi här endast uttala, att då det vid högre lärarinneseminariet

redan finnes en läroanstalt, som i sig förenar såväl folkskola

som real- och flickskola, det skulle innebära en förlust för vårt undervisningsväsen,

örn denna förenade läroanstalt försvunne.

Vi anse således starka skäl tala för att den nuvarande folkskolelinjen vid

högre lärarinneseminariet bibehålies i den nya läroanstalten, varvid den

emellertid bör utvidgas från sex- till sjuårig samt erhålla mera fullsatta

avdelningar än för närvarande på det sätt, som bäst motsvarar en rationell

fördelning på klassavdelningar av folkskolans lärjungar inom det

ifrågavarande lärjungeområdet.

En omständighet, som vi anse oss böra omnämna i samband med frågan

örn det sätt, varpå lärarinneseminariets övningsskola skall kunna bevaras,

är, att högre lärarinneseminariet äger ett synnerligen värdefullt bibliotek,

innehållande icke minst sådan pedagogisk litteratur, som är av intresse ur

flickskolans och flickskoleutbildningens synpunkt. Det vore önskvärt, att

detta bibliotek icke behövde splittras vid seminariets nedläggande utan

att det kunde bevaras och därvid disponeras på ett sådant sätt, att det

bleve vederbörligen utnyttjat. Örn ett provårsläroverk med i huvudsak den

organisation, som här skisserats, komme att träda i stället för seminariets

övningsskola, skulle frågan om seminariets bibliotek kunna erhålla en naturlig

och lycklig lösning.

Skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt skolutredningens förslag

och till stöd härför anfört:

Bihang till rilcsdagcns protokoll 191^2. 1 sami. Nr 255.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Marits ''proposition Nr 255.

I sitt utlåtande över 1936 års lärarutbildningssakkunnigas betänkande

diskuterade överstyrelsen ingående behovet av nya lärarutbildningsanstalter.

Trots de genom det utbrutna världskriget föranledda svåra tidsförhållandena,

ansåg sig överstyrelsen böra påyrka upprättandet av minst tre

nya lärarkursanstalter från och med läsåret 1940/41. Endast en ny provårskurs

har tillkommit, vilken under läsåren 1941/43 förlagts till högre

allmänna läroverket i Bromma och från och med läsåret 1943/44 skall förläggas

till högre allmänna läroverket i Umeå. Med hänsyn till det stora

antalet provårsaspiranter är behovet av en utvidgning av provårsinstitutionen

synnerligen stort. Endast i ringa mån torde detta behov ha tillgodosetts

genom upprättandet av det nya provårsläroverket. Icke heller den

anbefallda tillfälliga höjningen av antalet lärarkandidater vid de särskilda

pro vårsläroverken torde innebära ett effektivt avhjälpande av svårigheterna,

särskilt som den sedan några år pågående inskränkningen av seminarieorganisationen

medfört en beskärning av antalet tillgängliga provårsplatser

vid seminarierna.

Genom nedläggandet av högre lärarinneseminariet ökas ytterligare behovet

av provårsläroverk, då denna läroanstalt årligen har utexaminerat

mellan 20 och 25 lärarinnor. Det föreligger sålunda behov, dels att kompensera

denna minskning av lärarutbildningsanstalternas antal, dels att

oberoende härav utöka kapaciteten av nuvarande pro vårsinstitution.

Skolutredningens förslag, att den provisoriska provårskursen vid högre

allmänna läroverket i Bromma bibehålies och att ännu ett provårsläroverk

upprättas, är därför synnerligen väl grundat. Förslaget att knyta högre

lärarinneseminariets övningsskola till det nya provårsläroverket ansluter

sig nära till överstyrelsens ståndpunkt i överstyrelsens utlåtande över lärarutbildningssakkunnigas

betänkande. Av särskild vikt synes vara, att

flickskolelinjen (»normalskolan» i ursprunglig betydelse) därvid bevaras såsom

en beståndsdel av provårsläroverket. Överstyrelsen delar skolutredningens

syn på detta förhållande. För de provårskandidater, som ha för

avsikt att ägna sig åt de kommunala flickskolorna, synes det väl motiverat

att bereda möjligheter vid åtminstone ett provårsläroverk att få en del av

provårsutbildningen förlagd till en skola av samma typ som den kommunala

flickskolan. Det vore givetvis önskvärt, att detsamma kunde gälla

samtliga provårsläroverk.

Att förlägga en flickskolelinje till läroverket motiveras även av hänsyn

till behovet av övningsskola för gymnastiska centralinstitutet och statens

skolköksseminarium.

Bibehållandet jämväl av högre lärarinneseminariets folkskolelinje synes

överstyrelsen knappast kunna motiveras av hänsyn enbart till provårsutbildningen.

Även örn det är av betydelse för blivande läroverkslärare att ha

kännedom örn folkskolan och undervisningen där, synes det icke därför vara

nödvändigt att knyta en folkskolelinje till provårsläroverket. Tillfälle till

auskultation och, därest det anses behövligt, övningsundervisning i folkskola

synes kunna vinnas på enklare sätt. Vidare förefaller det icke motiverat

att, örn nian anser det vara önskvärt att en folkskolelinje knytes till

ett provårsläroverk, förverkliga sådan anknytning endast vid detta enda

provårsläroverk.

Däremot anser överstyrelsen det vara i hög grad motiverat att bibehålla

folkskolelinjen från det föreslagna psykologisk-pedagogiska institutets synpunkt.

Dettas verksamhet skall givetvis vara riktat såväl på det högre

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

skolväsendet som på folkskoleväsendet. Då synes det lämpligt och nödvändigt,

att institutet disponerar jämväl en folkskola vid den läroanstalt, med

vilken institutet skall nära förbindas. Överstyrelsen tillstyrker på denna

grund skolutredningens förslag att bibehålla folkskolelinjen vid högre lärarinneseminariets

övningsskola.

Statskontoret. I fråga örn det av skolutredningen väckta spörsmålet örn

en förstärkning av provårskapaciteten till följd av seminariets nedläggande

har statskontoret uttalat, att ämbetsverket i princip icke har något att

invända häremot. Ämbetsverket har emellertid fäst uppmärksamheten vid

att en viss försiktighet syntes vara av nöden med hänsyn till att frågan

örn lärarutbildningen torde komma att bliva föremål för ett mera allmänt

övervägande på grundval av föreliggande utredningar.

De från högre lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnorna äro behöriga

att inneha ämneslärartjänster utan genomgång av den provårsutbildning,

som är stadgad för akademiskt utbildade läraraspiranter. Behörighet

kan alltså för närvarande vinnas på två vägar: seminarieutbildning

och akademisk utbildning jämte provårsutbildning. Därest den förra vägen

nu stänges, synes det därför oundgängligt, att den andra vägen i stället

breddas. 1940 års skolutredning har i sådant hänseende erinrat, att

någon reserv av provårsutbildade kvinnliga lärare icke finnes att tillgå,

i det att under höstterminen 1941 på icke-ordinarie helterminstjänster

måst placeras icke mindre än 79 kvinnliga sökande med akademisk examen

men utan provår. Samma hösttermin hade endast omkring 1/6 av

alla kvinnliga sökande med akademisk examen, till antalet omkring 300,

haft provårsutbildning. Då tillgången på adjunktskompetenta kvinnliga

läraraspiranter sålunda redan nu vore knapp i förhållande till behovet,

syntes det skolutredningen såsom en ofrånkomlig konsekvens av högre lärarinneseminariets

nedläggande, att antalet provårsplatser ökades. Antalet

nya provårsplatser borde icke rimligen understiga antalet indragna

elevplatser vid seminariet, d. v. s. mellan 20 och 25. Skolutredningen har

i detta sammanhang framhållit, att redan nu den totala kapaciteten hos

vår praktiska lärarutbildning vore alltför liten, vilket i alltför stor utsträckning

nödvändiggjorde användande av icke färdigutbildade lärarkrafter;

antalet på provårsutbildning aspirerande lärare vore omkring 900.

Skolutredningen har även påvisat, att ersättningsbehovet beträffande färdigutbildade

ämneslärare under den närmaste framtiden kommer att öka

i avsevärd grad.

Nu angivna förhållanden finner skolutredningen böra leda till en utökning

av antalet provårsplatser genom upprättande så snart ske kan av två

nya provårsläroverk. För egen del har jag funnit övertygande skäl framlagda

för en dylik utökning. Givetvis bör, på sätt statskontoret framhållit,

en viss försiktighet iakttagas vid höjning av provårskapaciteten med hän
-

Departemen

Ischefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

syn till en eventuell framtida omläggning av lärarutbildningen i dess helhet.

Jag har dock icke kunnat finna annat än att det framlagda förslaget

präglas av tillbörlig återhållsamhet.

Enligt skolutredningens förslag skulle den ifrågasatta ökningen av antalet

provårsplatser ske snarast möjligt efter det att utexaminationen av

lärarinnor från högre lärarinneseminariet upphört. Utökningen torde sålunda

såvitt möjligt böra vidtagas från och med budgetåret 1943/44. Med hänsyn

härtill erfordras icke nu något beslut med anledning av skolutredningens

förslag, att högre allmänna läroverket i Bromma skall bibehålla den därstädes

anordnade tillfälliga provårskursen även efter utgången av nästa

budgetår, då densamma enligt meddelat beslut skall flyttas till läroverket

i Umeå. Jag vill dock redan nu framhålla, att goda skäl synas tala

för detta förslag. Definitivt beslut i ämnet torde böra fattas av 1943

års riksdag. Däremot synes det angeläget att redan nu taga slutlig ställning

till skolutredningens förslag, att den andra av de ifrågasatta nya provårskurserna

skall förläggas till det nya läroverk på Östermalm, vars upprättande

jag i det följande har för avsikt att förorda. Skolutredningen

har erinrat att högre lärarinneseminariet för närvarande är den enda lärarutbildningsanstalt,

som direkt tar sikte på det högre flickskoleväsendets,

d. v. s. främst de kommunala flickskolornas behov. Enligt utredningens

mening, till vilken jag i likhet med skolöverstyrelsen ansluter mig, ter det

sig vid sådant förhållande såsom en betydelsefull angelägenhet, att det

i lärarinneseminariets ställe tillskapas en läroanstalt, där läraraspiranterna

kunna få tillfälle att erhålla en speciell utbildning för verksamhet inom

flickskoleväsendet. Det synes därför vara av vikt att högre lärarinneseminariets

övningsskola, på sätt skolutredningen föreslagit, i lämplig form bibehålies

och inlemmas i ett provårsläroverk, som bör få till särskild uppgift

att utbilda lärare för det högre flickskoleväsendet. Jag återkommer

närmare till denna fråga i det följande.

V. Omorganisation av högre lärarinneseminariets

övningsskola. Sambandet med läroverksorganisationen

i Stockholm.

Högre lärarinneseminariets övningsskola består av följande linjer, nämligen
en

sexårig folkskolelinje för flickor,

en fyraårig realskolelinje för flickor samt

en sjuårig normalskolelinje för flickor.

Dessa tre linjer bruka med ett gemensamt namn kallas »statens normalskola»

.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majit’! proposition Nr 255.

Högre lärarinneseminariet kan givetvis icke läggas ned utan att i samband

därmed upptages till prövning, huru därvid bör förfaras med seminariets

övningsskola. Denna fråga kan å andra sidan icke lösas utan hänsynstagande

till Stockholms stads skolproblem, eftersom ju övningsskolan ingår såsom ett

led i stadens skolorganisation.

Antalet klassavdelningar och lärjungar å normalskolans olika linjer höstterminen

1941 framgår av nedanstående översikt:

Klass

Folkskolan........1

2

3

4

5

_6

Realskolan........1

2

3

_4

Flickskolan ........1

2

3

4

5

6

7

a) Tidigare utredningar och förslag.

1936 års lärarutbildningssakkunniga ha föreslagit, att högre lärarinneseminariets

övningsskola skall omorganiseras till att omfatta 7-årig folkskola,

7- och 6-årig flickskola, 5- och 4-årig samrealskola samt därutöver samgymnasium

med 4-årig latinlinje och 3-årig reallinje. Läroverket skulle utgöra

försöksskola till ett psykologisk-pedagogiskt institut.

Beträffande fördelningen av de förpliktelser, som borde påvila staten

respektive Stockholms stad, betona de sakkunniga, att det måste anses vara

en angelägenhet för staten, vilken hittills sörjt för högre lärarinneseminariets

och normalskolans lokalbehov, att även i det följande svara för lokaler till

en institution, som, örn den komme till stånd, övertoge högre lärarinneseminariets

och normalskolans uppgift.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag.

T sitt yttrande framhåller skolöverstyrelsen betydelsen av att det föreslagna

pedagogiska institutet förfogade över en försöksskola. För att denna försöksskola

skulle kunna bli fullt användbar, borde den omfatta folkskola, 4- och

5-årig realskola, 3- och 4-årigt latin- och realgymnasium samt flickskola med

Summa

22

25

25

25

10

13

15

11

21

15

28

33

24

29

29

25

25

120

62

193

375

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

teoretisk och praktisk linje. Då upprättandet av en så omfattande läroanstalt

icke syntes överstyrelsen kunna realiseras under nuvarande finansiella

förhållanden, ansåge överstyrelsen, att högre lärarinneseminariets övningsskola

(normalskolan) borde utgöra stommen i institutets försöksskola. Till

normalskolan borde i samband med nedläggande av seminariet fogas en 4-årig

latingymnasielinje.

b) Besparingsberedningen.

Besparingsberedningen har föreslagit, att lärarutbildningssakkunnigas förslag

om utbyggnad av den nuvarande övningsskolan vid högre lärarinneseminariet

till fullständigt, helt av staten bekostat läroverk och försöksskola

icke måtte genomföras, samt att nämnda övningsskola, omfattande flickskola,

realskola och folkskola, måtte successivt avvecklas med början under

år 1942.

Besparingsberedningen har funnit, att ett fortsatt upprätthållande av

övningsskolans linjer icke betingades av ett starkare behov att kunna bereda

tillräckligt antal elevplatser inom Stockholm. Folkskolelinjens och realskolelinjens

nedläggande syntes komma att medföra en årlig kostnadsbesparing

av (39,000 + 48,000 =) 87,000 kronor. Beträffande flickskolelinjen kunde

icke med visshet sägas, att densammas nedläggande komme att medföra

några nämnvärda kostnadsbesparingar; ett fortsatt upprätthållande av linjen

syntes dock icke behövligt för ett ändamålsenligt anordnande av flickskoleväsendet

i Stockholm.

I detta sammanhang har besparingsberedningen antytt vissa möjligheter

att på annat och ekonomiskt fördelaktigare sätt i huvudsak vinna det mål,

som lärarutbildningssakkunniga avsett med sitt förslag örn en försöksskola.

Detta kunde ske genom uppdelning av nya elementarskolan på

så sätt, att vissa linjer sammansloges med ett lämpligt antal avdelningar av

läroverket i Bromma till ett nytt läroverk därstädes samt att återstoden tillsammans

med normalskolans flickskolelinje tillsammans bildade ett nytt läroverk,

förslagsvis förlagt till Ladugårdsgärdet.

Besparingsberedningen har beträffande sistnämnda spörsmål anfört:

I mars 1938 gjorde Stockholms stadsfullmäktige framställning örn nya elementarskolans

ombildning till samläroverk. Ombildningen har beslutats av

1939 års riksdag och sker successivt med början höstterminen 1939. Stadsfullmäktige

ha åtagit sig byggnadsskyldigheten för läroverket. Då läroverkets

nuvarande lokaler äro otillräckliga och möjligheter till gymnastikundervisning

saknas, sedan det i närheten liggande gymnastiska centralinstitutet

avflyttat till nya lokaler, har det förutsatts, att läroverkets lokalfråga skall

lösas genom nybyggnad.

Beträffande platsen för ett nybygge lia vederbörande myndigheter dock,

så vitt synes, icke ännu kommit till klarhet.

Nya elementarskolan mottager regelmässigt ett stort antal elever från

de östra stadsdelarna men även ett antal elever från Bromma.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

Med hänsyn till föreliggande skolförhållanden på Östermalm och till ett

flertal andra omständigheter — däribland att någon lämplig tomt icke står

till buds i centrum av staden — ha övervägande skäl ansetts tala för en

framtida förläggning av skolan till Ladugårdsgärdet på Östermalm. Då emellertid

Brommaläroverket redan nu är för stort och platser icke på långt när

kunna beredas alla där inträdessökande, tala vissa skäl för en delning på

det sättet av det blivande nya elementarläroverket, att vissa avdelningar

tillsammans med lämpligt antal avdelningar från nuvarande Brommaläroverket

finge bilda ett nytt läroverk för gossar i Bromma. Härigenom bleve

platsbehovet i Bromma tillgodosett. De övriga avdelningarna skulle i så fall

bilda ett läroverk för sig, sannolikt förlagt till Östermalm.

En dylik uppdelning av läroverket skulle icke behöva medföra några egentliga

merkostnader för staten utöver en ny rektorslön. Det torde emellertid

vara allmänt erkänt, att Brommaläroverket redan nu blivit ur alla synpunkter

för stort, varför en uppdelning förr eller senare synes ofrånkomlig.

Örn av den nya, i princip av statsmakter och kommunala myndigheter

beslutade utvidgade nya elementarskolan för ett nytt Bromm a,l äroverk avskiljes

en 5-årig realskolelinje och två gymnasielinjer, skulle nya elementarskolan

på Ladugårdsgärdet förslagsvis omfatta enkla linjer av 4-årigt latinoch

3-årigt realgymnasium samt 5-årig och 4-årig realskola. Till det på så

vis begränsade läroverket skulle då utan olägenhet kunna läggas den 7-åriga

flickskolelinje, som hittills varit förlagd till normalskolan.

Därmed skulle man — utan några större uppoffringar från statens sida

—- i huvudsak ha tillskapat den skolorganisation, som lärarutbildningssakkunniga

ansett böra givas åt en försöksskola och åt en ny lärarutbildningsanstalt.

Man bör kunna förutsätta, att mellan staten och Stockholms stad

skall kunna träffas sådan överenskommelse, att statens önskemål i fråga om

försök och lärarutbildning — vilka icke torde behöva förorsaka staden några

särskilda kostnader — skola kunna tillgodoses även vid en läroanstalt, för

vilken staden är byggnadsskyldig.

I jämförelse med att dels staten omorganiserar högre lärarinneseminariet

till ett fullständigt läroverk och anskaffar nya lokaler därför eller till och

med endast bibehåller de nu vid seminariet knutna allmänna skolorna och

dels Stockholms stad samtidigt bygger för en utvidgad ny elementarskola

synes den ovan skisserade skolorganisationen ha avgörande fördelar.

Självfallet tarvar ifrågavarande spörsmål en fortsatt ingående och allsidig

utredning.

c) 1940 års skolutredning.

1940 års skolutredning har funnit, att man icke kan ernå en mera slutgiltig

lösning av frågan om högre lärarinneseminariets övningsskolas framtida öde

utan att i samband därmed taga upp åtskilliga andra frågor rörande den

lokala skolorganisationen i Stockholm.

Nuvarande läroverksorganisation i Stockholm. Inom Stockholms stad

finnas för närvarande 11 statsläroverk, 2 kommunala mellanskolor och 0

kommunala flickskolor. Dessa äro:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition Nr 855.

Högre allmänna läroverk:

högre allmänna läroverket för flickor på Norrmalm (Sveaplan),

* '' » » gossar » » (Norra Bantorget),

1 realläroverket på Norrmalm (Roslagsgatan),

nya elementarskolan (Slöjdgatan nära Hötorget),

högre allmänna läroverket på Östermalm (Karlavägen),

* » » » Kungsholmen (Hantverkargatan),

* » »i Bromma (Äppelviken),

* » »för flickor på Södermalm (Ringvägen),

» » »v gossar » » (Högbergsgatan).

Realskolor:

Katarina realskola (Älvsborgsgatan på Södermalm),

Vasa realskola (Karlbergsvägen på Norrmalm).

Kommunala mellanskolor:

Norra kommunala mellanskolan (Kungsholmen och Bromma),

Södra » » (Södermalm och Enskede).

Kommunala flickskolor:

Norrmalms

Vasastadens

Östermalms

Kungsholmens

Bromma

Södermalms

kommunala flickskola

> i

> *

» >

» TI

»

(Sveavägen),

(Dalagatan),

(Banérgatan),

(Rålambshov),

(Alviksvägen),

(Timmermansgatan).

De i detta sammanhang närmast aktuella läroverken ha var för sig följande

linjer och elevantal (uppgifterna avse höstterminen 1941):

Högre allmänna läroverket för flickor på Norrmalm:

I4 . . .

. 32

16 (abel.

. 105

LIS . .

. .23

L I4 (ab) . . 52

RI4 . .

. 31

24 (ab).

. 67

26(abc).

. 100

LIF .

. . 18

L II4 (ab) .53

RII4 .

. 24

34 (ab).

. 70

35(ab) .

. 66

LIIP .

. .25

R lil3 .

. 27

Llil4(ab). 56

Rlil4 .

. 26

44 (ab).

. 49

45 . . .

. —

LIV4 (ab) . 61

RIV4 .

. .—

56 . . .

. —

Summa 30 avdelningar, 885 elever.

Anm. Den femåriga realskolan och det fyraåriga realgymnasiet äro under upprättande, det

treåriga realgymnasiet under avveckling.

Nya elementarskolan (samläroverk):

I4 . . .

... 26

l5(ab)

. . 69

RI3. . .

. . 30

LNI1 . . .

. . 17

RI4(ab). .

. 60

2‘ . . .

... 20

26 (ab) .

. . 63

RII3 . .

. . 20

LNII4 . .

. . 21

R II4(ab) .

. 45

34 . . .

... 19

35 (ab) .

. . 54

R lil3 .

. . 21

LN lil4 . .

. .26

R lil4 . .

. 26

44 . . .

... 10

45 . . . .

. .26

LNIV4 . .

. . 24

R IV4 (ab).

. 35

56 . . . .

. . 10

Summa 28 avdelningar, 622 elever.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255. 41

Högre allmänna läroverket i Bromma (samläroverk):

1* . . . .

.....34

l5 (abede) . . .

. 176

L I*(ab). . .

. . 60

R I4 (ab) . .

. .61

2* ... .

.....35

26(abcde) . . .

. 176

LII4(ab) . .

. . 54

RII4(ab) . .

. . 60

3* ... .

.....25

35 (abede) . . .

. 179

Llil4(ab) .

. . 45

R lil*(ab) .

. . 62

4‘ . . . .

.....23

46 (abede) . . .

. 163

LIV4 (ab) . .

. . 52

R IV4 (ab) . .

. . 48

56 .......

. 23

■

Summa 41 avdelningar, 1,275 elever.

Katarina realskola (för gossar):

l5 (abed)..............138

25 (abed)..............124

3* (abed)..............118

45 (abed)..............110

55 (ab)................42

Summa 18 avdelningar, 532 elever.

Allmänna synpunkter. Det hade visat sig, framhåller skolutredningen, att

frågan om högre lärarinneseminariets övningsskola stöde i så nära samband

med vissa andra spörsmål, som berörde den lokala läroverksorganisationen

i Stockholm, att den icke syntes kunna med fördel lösas såsom ett från dessa

fristående problem. I överensstämmelse med besparingsberedningen, som

funnit det nödvändigt att förknippa frågan örn seminariets övningsskola

med frågan örn behovet av högre läroanstalter i Stockholm över huvud och

örn dessa läroanstalters placering, hade skolutredningen således funnit sig

böra upptaga den alltjämt oavgjorda frågan örn nya elementarskolans förläggning

såsom varande av särskild vikt i detta sammanhang. Då skolutredningen

därvid haft att beakta såväl vad besparingsberedningen anfört som

även av lokala skolmyndigheter gjorda utredningar och uttalade önskemål,

hade det blivit nödvändigt att till behandling i ett sammanhang upptaga frågan

örn den regionala fördelningen av huvudstadens läroverk och örn organisationen

av vissa bland dessa läroverk.

Skolutredningen framhåller, att den vid behandlingen av de nu angivna

spörsmålen haft att utgå från den nuvarande organisationen av skolväsendet

och att beakta vissa behov, som för närvarande vore trängande. De läroanstalter,

som avsåges i föreliggande förslag, vore således ämnade att i samma

utsträckning som landets övriga skolor inbegripas i sådana omorganisationsåtgärder,

som utredningen till äventyrs framdeles korinne att föreslå.

Skolutredningen har vidare anfört:

Besparingsberedningen har av ekonomiska skäl avvisat tanken på att efter

seminariets nedläggande bibehålla övningsskolan i någon form i av staten

tillhandahållna lokaler. Vi dela besparingsberedningens principiella syn på

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Marits proposition Nr 255.

frågan och lia även på väsentliga punkter samma uppfattning som besparingsberedningen

örn de faktorer, vilka böra inverka på frågans lösning.

Det synes sålunda uppenbart, att den omfattande, helt av staten bekostade

undervisningsanstalt, som lärarutbildningssakkunniga planerat, av finansiella

skäl icke nu kan genomföras ens i modifierad form. Vill man bevara

seminariets övningsskola, måste den infogas i en organisationsplan, som tillgodoser

såväl statliga som kommunala undervisningsintressen. Kostnaderna

kunna i så fall fördelas väsentligen enligt för statsläroverken gällande

grunder.

Det ligger, såsom vi i annat sammanhang framhållit, i statens intresse,

att den pedagogiska erfarenhet och tradition, som representeras av högre

lärarinneseminariet, i möjligaste mån bevaras även efter seminariets nedläggande.

Normalskolan med dess olika linjer har varit övningsskola för

blivande ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken och lärarinnor vid kommunala

och enskilda flickskolor. Därest i enlighet med vårt förslag ämneslärarinneinstitutionen

avskaffas och seminariet nedlägges, kvarstår behovet

av en ^bildningsanstalt för blivande lärarinnor bland annat vid de många

kommunala flickskolorna.

_ Normalskolan har vidare varit övningsskola för statens skolköksseminarium,

som allt framgent, med de ändringar som betingas av högre lärarinneseminariets

nedläggande, har behov av sådan övningsskola.

Därjämte har normalskolan under lång tid i betydande utsträckning varit

övningsskola för de kvinnliga eleverna vid gymnastiska centralinstitutet.

Normalskolans uppgift såsom övningsskola både för statens skolköksseminarium

och gymnastiska centralinstitutet måste på lämpligaste sätt fullföljas

även efter seminariets nedläggande. Lärarutbildningssakkunniga ha

därjämte ifrågasatt, att normalskolan skulle tjänstgöra såsom övningsskola

för ett blivande handarbetsseminarium i samorganisation med statens skolköksseminarium.

Hänsyn även till denna fråga måste tagas vid uppgörande

av planer för normalskolans eventuella bibehållande i en ny undervisningsanstalt.

Örn således i dessa avseenden påtagliga statsintressen föreligga, förefinnas

vid en ändring av skolförhållandena i Stockholm ävenledes bestämda kommunala

behov att beakta. Den pågående citybildningen i stadens centrala

delar och den livliga utflyttningen till periferien ha medfört, att barnantalet

minskat i den inre staden, medan det däremot starkt stegrats i de yttre

stadsdelarna, såväl på Östermalm och Kungsholmen som i trädgårdsstäderna

i väster (Bromma) och söder (Enskede-Brännkyrka). Det har av naturliga

skäl varit svårt att på alla punkter avpassa huvudstadens skolorganisation

efter den hastiga befolkningsförskjutningen. Sålunda råder i vissa av de yttre

stadsdelarna brist på högre skolor och elevplatser, medan däremot skolorganisationen

i stadens centrum numera visat sig mer än tillräcklig för respektive

stadsdelars eget behov. Olägenheten av denna brist i skolorganisationens

regionala anpassning koimner i fortsättningen att för varje år göra sig gällande

med ökad styrka. Med hänsyn till dessa omständigheter är en omgruppering

av de högre skolorna i allmänhet av behovet påkallad, och det synes

nödvändigt att jämväl denna fråga i detta sammanhang blir föremål för övervägande.

Likaså bör upptagas frågan örn förläggningen av nya elementarskolan.

Dess nuvarande byggnad äges av staten, men Stockholms stad har numera,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majda ''proposition Nr 255.

sedan läroanstalten förvandlats till samläroverk och förlorat sin karaktär av

provskola, övertagit byggnadsskyldigheten. Nya elementarskolan har sedan

lång tid tjänstgjort såsom övningsskola för gymnastiska centralinstitutet,

och sedan platsen för institutets nybyggnad år 1941 bestämts till ett område

vid Stadion, blir frågan om övningsskola för institutet av stor betydelse

för detta.

1940 års skolutrednings förslag. Skolutredningen har föreslagit högre

lärarinneseminariets övningsskolas bibehållande samt en omgruppering av

vissa läroverkslinjer i Stockholm; någon utvidgning av den nuvarande organisationen

förutsättes icke komma att ske. Förslaget innebär i fråga örn detaljerna

följande:

1. Lärarinneseminariets övningsskola (»normalskolan»), som nu omfattar

6-årig folkskola, 4-årig realskola och 7-årig flickskola, bibehålies och utvidgas

med en 3-årig realgymnasielinje från nya elementarskolan, en 5-årig realskolelinje

och en 4-årig latingymnasielinje från högre allmänna läroverket för

flickor å Norrmalm samt en nyupprättad sjunde folkskoleklass till en ny

läroanstalt, förlagd till Östermalm i närheten av Stadion och förslagsvis kallad

statens normalskola. Flickskolan utrustas jämväl med praktisk linje. Till

normalskolan knytes statens skolköksseminarium och senare eventuellt även

ett nyupprättat statens handarbetsseminarium. Statens normalskola komme

således enligt detta förslag att omfatta 7-årig folkskola, 7-årig flickskola med

teoretisk och praktisk linje, en linje av 4-årig och en linje av 5-årig realskola

med gemensam avslutningsklass, 4-årigt latingymnasium och 3-årigt realgymnasium,

tillhopa 29 avdelningar. Barnundervisning avses såväl i folkskolan

som i realskolan och gymnasiet.

2. Återstoden av nya elementarskolan uppdelas mellan nya samläroverk

i Bromma och i Enskede. Till Bromma, där lämpligt område av vederbörande

kommunala myndigheter reserverats i närheten av Åkeshov, förlägges således

en linje av vardera 5-årig och 4-årig realskola samt en linje av 4-årigt

realgymnasium. Med dem förenas följande linjer, som avskiljas från högre

allmänna läroverket i Bromma, nämligen två parallellserier av 5-årig realskola

och en linje av 4-årigt latingymnasium, till ett högre allmänt läroverk,

som behåller namnet nya elementarskolan. Detta läroverk får tillhopa 25

avdelningar.

3. För de södra förstäderna, Enskede-Brännkyrka, nybildas ett högre allmänt

läroverk på så sätt, att från nya elementarskolan överflyttas en linje

av 4-årigt latingymnasium, en linje av 4-årigt realgymnasium samt en linje

av 5-årig realskola och förenas med en 5-årig real sköldin je, som överflyttas

från Katarina realskola, till ett samläroverk, förslagsvis kallat högre allmänna

läroverket i Enskede i Stockholm med en grundstomme av 17 avdel
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis ''proposition Nr 255.

Motiv till skolutredningens förslag.

Promemoria av borgarrådet Oscar Larsson.

Borgarrådet Larsson har i en den 2 0 oktober 1941 dagtecknad

promemoria framlagt en på statistiska undersökningar

grundad utredning rörande skolorganisationen i Stockholm. Utredningen

belyser dels utvecklingen av elevantalet under tiden 1937—1941, dels behovet

av elevplatser inom de olika stadsdelarna.

Denna utredning visar, dels att brist på elevplatser föreligger i vissa

stadsdelar (Östermalm, Bromma, Enskede), medan överskott förefinnes i

andra (den inre staden, Södermalm), dels också att den nuvarande skolorganisationen

i Stockholm, betraktad såsom ett helt, icke kan minskas.

Då av ekonomiska skäl en utökning för närvarande anses utesluten, har

utredningen syftat till att på lämpligaste sätt omfördela utbildningslinjer

och elevplatser mellan de olika stadsdelarna.

Såsom resultat av utredningen föreslås en omgruppering, innebärande å

ena sidan upprättande av tre samläroverk, nämligen i Enskede, i

Bromma och på Östermalm, samt införande av 5-årig realskola vid flickläroverket

å Södermalm och å andra sidan nedläggande av nya elementarskolan,

normalskolan och lyceum för flickor samt kommunala mellanskolans

avdelningar i Enskede och Bromma, ävensom minskning

av det nuvarande Brommaläroverket, norra flickläroverket och högre allmänna

läroverket å Södermalm liksom av kommunala flickskolan och

kommunala mellanskolan å Södermalm.

Förslaget innebär en utvidgning av organisationen med en 4-årig gymnasielinje,

som skulle ersätta det för två linjer statsunderstödda lyceum för

flickor, varjämte två 7-åriga flickskolelinjer och två 4-åriga realskolelinjer

skulle utbytas mot fyra 5-åriga realskolelinjer.

I promemorian har beräknats å ena sidan antalet upptagna platser inom

de olika stadsdelarnas läroverk, å andra sidan antalet lärjungar i högre skolor

från olika stadsdelar.

På grundval av dessa uppgifter lia erhållits siffror, som ange platsbristen,

respektive platsöverskottet vid läroverken inom varje stadsdel. Därvid

har stadsdelen Norrmalm ansetts omfatta jämväl Vasastaden och staden

mellan broarna samt norra förorterna, medan södra förorterna förts till Södermalm

med undantag för Enskede, som med närliggande samhällen i

Brännkyrka bildar en särskild grupp. Å Norrmalm har konstaterats platsöverskott,

medan platsbrist råder på Östermalm samt i Bromma och Enskede.

För de olika linjerna ställa sig förhållandena inom de stadsdelar,

som ha platsbrist, på följande sätt (nya elementarskolan och högre lärarinneseminariets

övningsskola antagas vara nedlagda, deras lärjungar äro sålunda

medräknade men ej deras nu upptagna platser):

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

5-årig

realskola,

klass 1:

Östermalm

— 97 platser

Bromma

— 46

Enskede

— 60

»

4-årig

realskola,

klass 1:

Östermalm

— 34

Bromma

— 26

»

Enskede

— 24

»

4-årig

latinlinje,

ring I:

Östermalm

ii 0

» (— 29 om gymna- siet vid lyceum

f. fl. nedlägges)

Bromma

— 7

»

Enskede

— 11

>

4-årig

reallinje,

ring I:

Östermalm

— 31

»

Bromma

— 12

Enskede

— 27

3-årig

reallinje,

ring I:

Östermalm

— 17

»

Bromma

— 12

Enskede

— 4

»

I beräkningen av platsbristen i 4-årig realskola lia de lärjungar från respektive

stadsdelar medtagits, vilka tillhöra de kommunala mellanskolorna

i Stockholm. I fråga örn övriga skolformer gäller beräkningen uteslutande

läroverkens lärjungar.

I promemorian anföres vidare bland annat:

Vad beträffar de nya skolornas närmare förläggning, är mark för

ett läroverk i Enskede reserverad i närheten av Johannes]™ vs idrottsplats.

För det nya läroverket i Bromma torde trakten kring Åkeshovs gård erbjuda

det lämpligaste läget. Läroanstalten på Östermalm bör givetvis placeras

invid gymnastiska centralinstitutets nybyggnad vid Stadion och fylla

behovet av en institutet närbelägen övningsskola.

Den föreslagna omgrupperingen av skolorna grundar sig på elevernas nuvarande

fördelning på de olika stadsdelarna. Vad den framtida utvecklingen

beträffar, må erinras örn att enligt tidigare utförda

förutberäkningar skulle elevantalet i klass l5 och 1‘ från 1939 till

1946 hålla sig oförändrat på Södermalm, stiga på Östermalm och Kungsholmen

samt i Enskede och Bromma — i elen sistnämnda stadsdelen

mycket kraftigt — men nedgå på Norrmalm. Siffrorna för 1941 visa nu,

att elevantalet i Enskede redan överstiger och på Östermalm redan uppnått

det för år 1946 beräknade antalet, medan ökningen gått långsammare

än beräknat på Kungsholmen och i Bromma, samt att elevantalet på Södermalm

minskat något och på Norrmalm nedgått snabbare än beräknat.

På Norrmalm har vidare elevantalet i folkskolans första klass starkt avtagit

— från 675 år 1938 till 580 år 1941. Den hittills skedda utvecklingen på

Norrmalm ingiver sålunda vissa farhågor för rekryteringsbasen till innerstadens

högre skolor. Man kan icke bortse fran möjligheten, att elevminskningen

på Norrmalm framdeles blir sa omfattande, att skolorna här skulle,

även efter en fullständig bortflyttning av nya elementarskolan och normalskolan,

kunna tillgodose också Östermalms platsbehov. Örn man nu bygger

ett nytt läroverk på Östermalm, kan det sålunda tänkas, att man

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

sedermera skulle bli nödsakad att flytta ett av de gamla läroverken på

Norrmalm utanför den inre staden.

En säker prognos för den fortsatta utvecklingen torde för närvarande

knappast kunna göras. På grundval av hittills kända barnantalssiffror ha

dock följande beräkningar utförts.

En sammanställning av antalet barn vid årsskiftet 1940/41 i varje årskull

upp till och med 11-årsåldern visar, att de årskullar, som under de närmaste

5—6 åren inträda i läroverksåldern, föga avvika från den nuvarande

årgångens storlek, men att de härefter följande årskullarna successivt växa

i storlek. Vidare skönjes en blivande förskjutning av elevantalet mellan

stadsdelarna. Under förutsättning att årskullarnas numerär för varje stadsdel

skulle ändras på samma sätt som genomsnittligt skett under perioden

1928—39, med den inskränkningen att ökningen för ytterområdena sättes

till hälften av den under perioden observerade, kommer man till följande

resultat:

11/12-åringar

‘/t 1941

0/1-åringar

Vi 1941

0/1-åringar

framräknade till

11/12-årsåldern

Norrmalm.................

709

15,5 %

984

13,1 %

670

8,5 %

Östermalm.................

627

13,7 >

1,200

15,9 »

1,381

17,6 »

Kungsholmen................

688

15,0 >

1,361

18,1 >

1,363

17,4 »

Bromma..................

648

14,2 »

884

11,7 »

1,402

17,9 »

Södermalm.................

1,074

23,5 »

1,836

24,4 »

1,366

17,4 »

833

18,1 >

1,266

16,8 »

1,659

21,2 >

4,579

100,0 %

7,531

100,0 %

7,841

100,0 %

Beräkningen, som sålunda innehåller flera ovissa faktorer, synes dock

ställa utom tvekan behovet av de föreslagna utvidgningarna i Bromma och

i Enskede. I den mån de södra förstäderna skulle framdeles behöva tillgodoses

härutöver, tyder beräkningen på att detta bör ske på Södermalms

bekostnad. För Norrmalm visar sammanställningen en avsevärd procentuell

minskning, men denna uppväges i det närmaste av ökningen på

Kungsholmen och Östermalm — för hela Norr nedgår andelen i elevantalet

blott från 44,2 procent till 43,5 procent. Den fortsatta utvidgning av

skolorganisationen i Bromma, som i framtiden synes bli erforderlig, torde

sålunda snarare böra ske genom en ökning av organisationen i dess helhet

än genom en ytterligare utflyttning av platser från Norr. Beträffande det

framtida platsbehovet på Norrmalm kan man dock för närvarande icke

komma till en lika bestämd slutsats som i fråga örn behovet av de nu föreslagna

utflyttningarna till Bromma och Enskede. Inom Norr slutligen

talar beräkningen för den av nuläget motiverade flyttningen österut av

platser i enlighet med det uppgjorda förslaget.

Såvitt nu kan bedömas, skulle den här föreslagna omgrupperingen sålunda

komma att sannolikt för lång tid framåt nöjaktigt tillgodose de olika

stadsdelarnas behov av platser i högre skolor och samtidigt innebära en

bättre avvägning än nu i fråga om de olika utbildningslinjernas förekomst.

Driftkostnaderna för den nya organisationen torde icke bli högre än för

den nuvarande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Marits ''proposition Nr 255.

Däremot skulle omgrupperingen komma att draga högst betydande engångskostnader

för erforderliga nya lokaler. För nya elementarskolan i

Bromma och samläroverket i Enskede komma byggnadskostnaderna regelmässigt

helt på kommunen. Beträffande läroanstalten på Östermalm, som

i utvidgad form bildar en direkt fortsättning på den helstatliga normalskolan,

har jag i detta sammanhang icke velat ingå på frågan, vem byggnadsskyldigheten

skall åvila.

Oavsett hur denna fråga löses, synes det under rådande exceptionella

förhållanden knappast möjligt att för närvarande genomföra de omfattande

skolbyggnadsföretag, som en flyttning av nya elementarskolan från

centrum aktualiserar. Staden har närmast framför sig uppförandet av nybyggnader

för södra flickläroverket, till vilket visserligen medel redan anvisats,

för tekniska läroverket, som med svårighet provisoriskt inrymts

hos yrkesskolorna och norra kommunala mellanskolan, samt för handelsskolorna,

vilkas nuvarande lokaler vid Birger Jarls torg den 1 juli 1942

övertagas av staten. Dessa byggnadsföretag äro tillsammans av sådan storleksordning,

att det framstår som särdeles önskvärt, att i avvaktan på

gynnsammare ekonomiska förhållanden nya elementarskolan tills vidare

får kvarligga i sina nuvarande lokaler vid Hötorget.

Nytt läroverk på Östermalm (»statens normalskola»).

Skolutredningen anför härom:

Vi ha redan1 skisserat, huru den läroanstalt i stort sett bör vara organiserad,

som skall träda i stället för högre lärarinneseminariets övningsskola.

Den bör först och främst vara lärarutbildningsanstalt, och organisationen

bör därför vara sådan, att anstalten på bästa sätt kan fylla denna

uppgift. I densamma böra ingå den nuvarande normalskolans samtliga linjer,

således folkskolan, utökad till 7-årig, den 7-åriga flickskolelinjen, och

den 4-åriga realskolan. Att den 7-åriga flickskolelinjen bibehålies, finna vi

nödvändigt dels med hänsyn till behovet av en sådan linje dels med hänsyn

till nödvändigheten att i den nya lärarutbildningsanstalt, som i viss

mån bomme att ersätta högre lärarinneseminariet, utbilda lärarinnor för

de kommunala och enskilda flickskolorna.

För folkskolelinjens bibehållande kunna liknande skäl anföras: den kan icke

indragas utan att nya klassavdelningar upprättas vid andra folkskolor och

den är mycket önskvärd i den nya lärarutbildningsanstalten. Den betydelse,

som erfarenheterna från undervisningen i folkskolan haft för lärarinneutbildningen

vid seminariet, har kraftigt hävdats av seminariets rektor.

Vi hysa samma uppfattning örn värdet av denna nära förbindelse med

folkskolan. Vi vilja dessutom erinra örn att i lärarutbildningssakkunnigas

förslag till förändrad lärarutbildning auskultation och undervisning i folkskola

ingår såsom ett mycket viktigt led i den blivande lärarens utbildning.

Behovet av en 4-årig realskolelinje på Östermalm har varit ett skäl till

vårt förslag att bibehålla denna linje vid den nya normalskolan. Dessutom

bör enligt vår mening en sådan linje finnas vid ett läroverk, som avses att

bli lärarutbildningsanstalt och eventuellt försöksskola.

Utom flickskola, folkskola och 4-årig realskola bör den nya Läroanstalten

med hänsyn till sin karaktär av lärarutbildningsanstalt även omfatta 5-årig

Se ovan sid. 32 f.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

realskola. Det behov av ytterligare elevplatser i nämnda skolform, som

blivit en följd av den starka bebyggelsen av Ladugårdsgärde, har hittills

kunnat fyllas dels genom nya elementarskolan, dels genom högre flickläroverket

å Norrmalm, där många flickor även från de östra stadsdelarna

vunnit inträde. I samband med nya elementarskolans förflyttning från sin

nuvarande plats bör därför en 5-årig realskolelinje förläggas till det nya

läroverket på Östermalm, och vi föreslå således, att en dylik linje överflyttas

från högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm.

Besparingsberedningen har föreslagit, att två av nya elementarskolans

gymnasielinjer, nämligen den 4-åriga linjen i det nyspråkliga latingymnasiet

och den 3-åriga real gvin n as i el i n j en, skulle överflyttas till det nya läroverket

å Östermalm. Vi dela besparingsberedningens uppfattning örn behovet

av ifrågavarande nya linjer på Östermalm men föreslå den modifikationen

i dess förslag, att behovet täckes genom överflyttande av en

3- årig realgymnasielinje från nya elementarskolan samt av en 4-årig latingymnasielinje

från norra flickläroverket.

Skälen till att en 5-årig realskolelinje och en linje av 4-årigt latingymnasium

böra överföras till den nya statens normalskola från högre allmänna

läroverket för flickor å Norrmalm äro följande: Sistnämnda läroanstalt var

ursprungligen byggd för 23 klassavdelningar jämte eventuellt två mindre

klasser, alltså högst 25 avdelningar, med möjlighet till utvidgning efter

uppförande av särskild flygelbyggnad. Antalet avdelningar har emellertid,

sedan läroverket erhållit även en 5-klassig realskola, som i klass 3 omfattar

två parallellavdelningar och i klass 2 ytterligare en parallellavdelning, betydligt

ökats, så att läroverket, när denna nya organisation helt genomförts,

kommer att omfatta 33 klassavdelningar med omkring 950 lärjungar.

En stor del av dessa lärjungar kommer från stadsdelar, som lika väl kunna

anses tillhöra den planerade normalskolans vid Stadion lärjungeområde.

Överflyttandet är således ett led i strävan att jämnare fördela utbildningsmöjligheterna

i Stockholm, samtidigt som det avser att nedbringa antalet

avdelningar vid flickläroverket till ett antal av 25, ungefär motsvarande

läroverkets ursprungliga planläggning.

I sin helhet skulle alltså den nya läroanstalten på Östermalm, såsom tidigare

angivits, komma att omfatta 7-årig folkskola, 7-årig flickskola, en

4- årig och 5-årig realskola, 4-årigt latingymnasium och 3-årigt realgymnasium.

Byggnaden för det nya läroverket bör dock så planeras, att den vid behov

medgiver utvidgning av läroverkets organisation med ytterligare en

realskolelinje. Vi hålla nämligen icke för osannolikt, att behov av en sådan

längre fram kan komma att visa sig.

Nytt läroverk i Bromma.

Besparingsberedningen har föreslagit, att de avdelningar av nya elementarskolan,

vilka icke förläggas till det nya läroverket på Östermalm,

överflyttas till Bromma för att tillsammans med ett tillräckligt antal klasser

ur det alltför stora Brommaläroverket bilda en ny undervisningsanstalt

för gossar i de västra trädgårdsstäderna. Enligt vår mening har besparingsberedningen

anfört vägande skäl för en utökning av skolorganisationen i

Bromma. Dock synes den nya läroanstalten böra vara ett samläroverk.

Brommaläroverket upprättades successivt från och med höstterminen

1934. Enligt planen skulle läroverket omfatta inalles 20 klassavdelningar

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

med cirka 600 elever. Elevtillströmningen har kommit att vida överstiga

vad som beräknades vid läroverkets tillkomst. Nybyggnaden beräknades

enligt stadsfullmäktiges beslut i april 1935 för 29 klassavdelningar med

ungefär 850 elever. Från och med höstterminen 1941 omfattar läroverket

41 klassavdelningar. Lärjungeantalet utgjorde den 15 september 1941 1,275

lärjungar.

Ät de klassavdelningar, som icke fått plats i läroverkets egen byggnad, lia

lokaler måst beredas på annat håll: för närvarande äro 11 klassavdelningar

förlagda till kommunala flickskolan i Smedslätten. För att så långt som

möjligt kunna möta den starka elevtillströmningen har sålunda Brommaläroverket

med myndigheternas medgivande utvidgats utöver den ursprungliga

ramen. Det oaktat har ett betydande antal inträdessökande varje år

måst avvisas.

Starka skäl tala för att den nya läroanstalten i Bromma organiseras som

samläroverk: dels kommer den att taga arv efter ett tidigare samläroverk,

nya elementarskolan i Stockholm, dels kommer den att övertaga en del av

den verksamhet, som bedrives av Brommaläroverket, vilket likaledes är

samskola, dels föreligger i Bromma behov av ytterligare elevplatser för

flickor, dels synes en av linjerna i realskolan böra organiseras såsom praktisk

(inbyggd handelslinje), från vilken flickor vid annan organisation vore utestängda.

Slutligen måste med hänsyn till Brommaförsamlingens stora vidsträckthet

ett samläroverk i Åkeshov vara att bestämt föredraga framför ett

gossläroverk, enär även flickornas utbildningsbehov i de västligaste delarna

av församlingen därigenom tillgodoses.

Enligt borgarrådet Oscar Larsson borde Bromma vid en omläggning av

skolförhållandena erhålla två nya linjer av den 5-åriga realskolan. Med hänsyn

till skolbehovet i Enskede ha vi endast kunnat föreslå överflyttande till

Bromma av en 5-årig realskolelinje från nya elementarskolan. För flickorna

finnas möjligheter till en tredje parallellserie i Bromma kommunala flickskola.

Det ytterligare behov av elevplatser i realskolan, som förefinnes, anse

vi kunna tills vidare fyllas genom den 4-åriga realskolelinje, som vi föreslå

överflyttas från den nuvarande nya elementarskolan till det nya läroverket

i Bromma. Med hänsyn till att praktiska realskolelinjer icke finnas inom

det vidsträckta Bromma-området och ej heller inom relativt närbelägna

delar av den inre staden, föreslå vi, att en inbyggd praktisk linje (handelslinje)

med praktisk realexamen såsom slutmål måtte upprättas vid det nya

läroverket i Bromma. Genom införande av en handelslinje i realskolan kunde

för många elever en önskvärd övergång till praktisk verksamhet förberedas

och härigenom även tillströmningen till gymnasielinjerna något minskas.

Det nya läroverket i Bromma, sammansatt av 13 klassavdelningar från

nya elementarskolan och 12 klassavdelningar från Brommaläroverket, och

förslagsvis fortfarande kallat nya elementarskolan i Stockholm, skulle sålunda

bestå av 3 parallellserier av 5-årig realskola med gemensam avslutningsklass,

en 4-årig realskolelinje, varvid en av nämnda linjer skulle vara

inbyggd handelslinje, vidare 4-årigt gymnasium med en latinlinje och en

reallinje, tillhopa 25 avdelningar. Då läroverket emellertid icke nu kunnat

förses med mera än en reallinje men behov sannolikt längre fram kommer

att visa sig av dubbel reallinje, synes läroverksbyggnaden böra planeras för

ett utvidgningsbehov av ytterligare en sådan linje, varigenom läroverket

skulle uppnå en storlek av 29 klassavdelningar.

Bihang till riksdagens ''protokoll lDIfö. 1 sami. Nr 255.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition Nr 25 o.

Det nuvarande Brommaläroverket skulle efter den av oss i anslutning till

besparingsberedningens uttalande föreslagna beskärningen omfatta 29 klassavdelningar,

fördelade på en linje av 4-årigt latingymnasium, två linjer av

4-årigt realgymnasium, en 5-årig realskola på 3 linjer med gemensam avslutningsklass,

och en 4-årig realskola, vars avslutningsklass möjligen skulle

kunna vara gemensam med den 5-åriga realskolans. Så organiserat skulle

läroverket omfatta högst 29 klassavdelningar och kunna rymmas i den för

detsamma avsedda skolbyggnaden. De lokaler i andra skolor, som läroverket

under de senaste åren måst taga i anspråk, skulle således kunna disponeras

för dessa skolors egna behov, vilket är nödvändigt, örn flickskolan skall

kunna erhålla den beräknade och väl behövliga tredje serien parallellavdelningar

och örn folkskolan icke skall behöva arbeta med besvärliga dupliceringar.

Läroverk i Enskede.

Besparingsberedningen har icke uttalat sig örn skolförhållandena i Stockholms

södra stadsdelar och förorter. Frågan härom visar sig emellertid så

nära sammanhänga med spörsmålet om de skolorganisatoriska förhållandena

i staden i övrigt, att den icke lämpligen kan lösas helt oberoende av

detta. Skolutredningen har därjämte genom remiss den 15 december 1941

anbefallts att taga i övervägande en framställning från Brännkyrlca-Enskede

kommunalförening angående inrättande av läroverk i Enskede och Brännkyrka.

Dessa församlingar hade vid 1941 års slut en folkmängd å tillsammans

73,785 personer, därav i Enskede 33,301 och i Brännkyrka 40,484. Folkmängden

har vuxit särskilt starkt under de senaste åren: ökningen utgör

under femårsperioden 1937—41 för Enskede nära 11,000 och för Brännkyrka

drygt 9,000 personer. Bebyggelsen av Årsta och Johanneshov, som nyligen

påbörjats i betydande omfattning, väntas inom de närmaste åren tillföra

dessa områden en ännu större folkmängdsökning, som enbart för de av kronan

exploaterade delarna beräknas till runt 13,000 personer.

De södra förstäderna ha hittills saknat läroverk, och av de kommunala

skolorna har endast en avdelning av södra kommunala mellanskolan varit

förlagd till Enskede. Ungdomens behov av högre skolundervisning har sålunda

väsentligen tillgodosetts av läroanstalterna i den inre staden, närmast

på Södermalm. Anslutningen från Enskede och Brännkyrka till dessa skolor

har länge varit livlig och har nu nått sådan omfattning, att eleverna härifrån

ensamma skulle fylla ett större läroverk. Örn man håller sig till realskolans

första klass, som klarast avspeglar nulägets behov, kommo således

höstterminen 1941 från Enskede och Brännkyrka samt närliggande samhällen

utanför stadsgränsen 104 gossar och 8 flickor till klass l3 samt

— utöver eleverna i mellanskolavdelningen i Enskede — 24 gossar och

36 flickor till klass l4. Det låga antalet flickor i klass 1B sammanhänger

med att flickläroverket på Södermalm saknar 5-årig linje. På grund

härav söka sig flickorna på Södermalm och i södra förstäderna i jämförelsevis

större utsträckning än i andra stadsdelar till de kommunala

flickskolorna. Södermalms kommunala flickskola har också måst vidgas

med 2 extra parallellavdelningar; med 1,089 elever är denna skola bland

läroanstalter av jämförligt slag Stockholms största näst Brommaläroverket

och är liksom detta i stort behov av en avlastning. Från södra förstäderna

kommo höstterminen 1941 inalles 78 flickor till klass l7. Till gymnasiet är

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

elevanslutningen från ifrågavarande samhällen ännu icke så omfattande.

Stockholms stadsfullmäktige ha med hänsyn härtill tidigare anhållit örn inrättande

i Enskede av en samrealskola, som sedermera kunde påbyggas med

ett gymnasium. Även på gymnasiet har dock antalet elever från södra förstäderna

under senaste tid stigit och utgjorde höstterminen 1941 21 i första

latinringen och 50 i första reallinjen. Bland de här i siffror redovisade eleverna

torde visserligen en del, som på grund av de stora avstånden under

alla förhållanden måste resa till och från skolan, lika väl betjänas av läroverk

inne på Södermalm som av ett läroverk i förstäderna. Enbart i Enskede

med angränsande samhällen i Brännkyrka bo emellertid lärjungar till

ett antal, som väl motsvarar elevnumerären vid ett flerlinjigt läroverk; höstterminen

1941 kommo sålunda härifrån till första klassen i 5-årig realskola

60 elever, i 4-årig realskola 23 elever utöver dem som fingo plats i mellanskolan

i Enskede, och i 7-årig flickskola 39 elever samt till första ringen i

latingymnasiet 13 elever och i realgymnasiet 31 elever. Beaktas bör även

det latenta behov av läroverksplatser, som föreligger i de södra förstäderna

med dess till övervägande del mindre välsituerade befolkning. Såsom i skrivelsen

från ovannämnda kommunalförening framhålles, tvingas många föräldrar

av ekonomiska skäl — t. ex. hänsyn till de dyra buss- och spårvägsresorna

samt utgifter för extra måltider under skoltiden — att avstå från

att sända sina barn till skolorna inne i staden. Slutligen kommer folkmängden

och därmed skolbehovet under de närmaste åren att väsentligt stegras

genom den pågående exploateringen med bland annat höghusbebyggelse i

stor skala på Johanneshovs- och Årstaområdena.

I betraktande av dessa förhållanden vilja vi föreslå, att vid den nu aktualiserade

omfördelningen av läroverksplatserna i Stockholm beslut även fattas

om upprättandet av ett lokalläroverk i de södra förstäderna, lämpligen

förlagt till Johanneshov, där byggnadstomt för ett läroverk reserverats. Såsom

tidigare angivits, kan det nya läroverket utan utvidgning av huvudstadens

läroverksorganisation i det hela komma till stånd genom överflyttning

av linjer från befintliga läroverk.

Från nya elementarskolan kunna en 5-årig realskolelinje, en 4-årig realgymnasielinje

och en 4-årig latingymnasielinje överflyttas. En linje av

5-årig realskola torde därjämte kunna överflyttas från något av de allmänna

läroverken för gossar å Södermalm. Katarina realskola har fyra

parallellavdelningar, högre allmänna läroverket å Södermalm däremot tre.

Högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm är provårsläroverk och

bör därför äga ett relativt stort antal klassavdelningar även på realskolan.

Därtill kommer, att tillströmningen till det högre allmänna läroverket å

Södermalm är starkare än till Katarina realskola — antalet godkända inträdessökande

var vårterminen 1941 respektive 135 och 80 — varjämte dess

övriga klasser i realskolan äro starkare belastade än motsvarande avdelningar

i Katarina realskola. Det synes oss därför föreligga övervägande

skäl att överflytta en linje av den 5-åriga realskolan från Katarina realskola

till Enskede.

Det av oss föreslagna högre allmänna läroverket i Enskede skulle alltså

komma att bestå av följande avdelningar: ett 4-årigt latin- och realgymnasium,

båda med enkla linjer, överflyttat från nya elementarskolan, samt

två linjer av 5-årig realskola, den ena överflyttad från nya elementarskolan,

den andra från Katarina realskola. Sammanlagt utgör detta 17 avdelningar.

Med hänsyn till att en linje av den 4-åriga kommunala mellan
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

skolan är förlagd i Enskede, synes den nu föreslagna organisationen kunna

täcka närmast föreliggande behov och därjämte utgöra en stomme, som

sedan vid behov kan utbyggas både i realskola och i gymnasium. Någon

handelslinje föreslå vi icke i Enskede med hänsyn till den relativt närbelägna

handelsmellanskolan på Söder. Vid uppförandet av byggnader för

det nya läroverket synes det emellertid vara lämpligt att dessa så planeras,

att de utan svårighet kunna förses med erforderlig tillbyggnad vid en

sannolik framtida utvidgning av läroverket. Därvid — och detta gäller

även statens normalskola och nya elementarskolan — bör även beaktas

det särskilda behov, som kan tänkas uppstå, därest vid en omorganisation

av det högre undervisningsväsendet en ombildning i viss utsträckning av

allmänna realskolelinjer till praktiska skulle befinnas lämplig.

Genom upprättande av ett högre allmänt läroverk i Enskede skulle en

betydande avlastning ske för såväl Katarina realskola som högre allmänna

läroverket för gossar å Södermalm.

Sammanfattning.

De förändringar i Stockholms läroverksorganisation, som med utgångspunkt

i frågan örn den nuvarande normalskolan föreslagits, innebära, framhåller

skolutredningen, endast en omflyttning av utbildningslinjer efter de

olika stadsdelarnas nuvarande behov och i överensstämmelse med den allmänna

utvecklingstendensen. Beträffande denna tendens anse vi det tillräckligt

att hänvisa till utredningen av borgarrådet Larsson. Vårt förslag

ansluter sig i allt väsentligt till det av honom framlagda. Dock lia vi icke

ansett oss böra för närvarande föreslå utvidgning av högre allmänna läroverket

för flickor å Södermalm med 5-åriga realskolelinjer och samtidig indragning

av 7-åriga linjer vid kommunala flickskolan å Södermalm, och icke

heller förstatligande av de kommunala mellanskolelinjerna i Bromma och

Enskede, då vi i detta sammanhang velat undvika varje utvidgning av den

statliga läroverksorganisationen för Stockholms vidkommande. En sådan

synes oss icke för närvarande vara absolut nödvändig, och den torde därför

icke böra övervägas annat än i samband med en översyn av behovet av

olika slags läroanstalter inom landet i dess helhet. Vårt förslag ligger också

helt i linje med besparingsberedningens ovannämnda förslag, men liksom vi

å ena sidan icke velat ifrågasätta någon utvidgning, ha vi å andra sidan

icke heller ansett oss kunna föreslå någon nedskärning av skolorganisationen.

Det synes också uppenbart, att den alltjämt fortgående befolkningsökningen

i Stockholm (år 1941 omkring 10,000 personer, motsvarande ett

mindre stadssamhälle, år 1940 omkring 7,000, väsentligen inom stadens

ytterområden) kommer att ganska snart göra en utvidgning av läroverksorganisationen

i form av nya parallellavdelningar nödvändig, företrädesvis i

de läroanstalter, som nu föreslås upprättade i Bromma och Enskede. En

något starkare förskjutning av läroverksorganisationen från Norrmalm till

Östermalm än den här föreslagna vore likaså i och för sig önskvärd, men

en sådan synes icke kunna åvägabringas annat än på bekostnad av de

västra eller södra förorternas än tydligare framträdande behov i här förevarande

avseende. För det närvarande synes den av oss föreslagna organisationen

vara i det hela både tillräcklig och rättvist avpassad med hänsyn

till de olika regionala behoven. Den torde också, i den män så befinnes

nödvändigt, medgiva utvidgning och ytterligare anpassning efter ändrade

befolkningsförhållanden.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition Nr 255.

Alternativt förslag.

Till sist anse vi oss dock böra peka på möjligheten av att lösa frågan

efter en alternativ linje, detta för den händelse, att ett nybyggnadsprograrn

i den utsträckning, som vårt förslag förutsätter, under nu rådande

finansiella förhållanden skulle synas svårt att i ett sammanhang genomföra,

Med hänsyn till den omständigheten, att platsbehovet för EnskedeBrännkyrka,

såsom vi tidigare konstaterat, i och för sig torde kunna för

närvarande väsentligen tillgodoses genom de statliga och kommunala läroanstalterna

på Södermalm, vilka befinna sig inom någorlunda nära räckhåll,

torde upprättandet av ett läroverk i Enskede kunna i nödfall tills vidare

något anstå. I så fall föreslå vi följande modifikationer i den ovan

framlagda organisationsplanen. Katarina realskola behåller sin fjärde avdelning

av den 5-åriga realskolan och norra flickläroverket såväl den 5-åriga

realskolelinje som den 4-åriga latinlinje, vilka tänkts överförda till den

nya normalskolan, varvid emellertid frågan örn en tillbyggnad till flickläroverket

blir omedelbart aktuell. Till normalskolan överflyttas i stället från

nya elementarskolan såväl en linje av 4-årigt latingymnasium som en linje

av 5-årig realskola, vilka annars skulle ha tillförts det planerade läroverket

i Enskede. Den 4-åriga realgymnasielinje, som sistnämnda läroverk likaledes

skulle erhålla från nya elementarskolan, placeras också vid den nya

normalskolan, dels med hänsyn till att denna i egenskap av provårsanstalt

har gagn av en jämförelsevis rik linjedelning, dels med hänsyn till det

starka behov av platser på realgymnasiet, som gör sig gällande även i det

inre av staden.

Av dessa båda alternativ ge vi emellertid, såsom framgår av vad vi redan

anfört i ärendet, ett bestämt företräde åt det första, både med hänsyn till

det nuvarande läget och då endast detta på längre sikt löser frågan örn

den regionala fördelningen av huvudstadens läroverk. Det kan med visshet

förutses, att de nuvarande läroverken å Södermalm inom en mycket nära

framtid bli otillräckliga för denna stadsdels och de södra förorternas behov.

Ur mera allmänna synpunkter är det aktuella huvudintresset knutet vid

tillkomsten av en ny statens normalskola såsom en ersättning för den liirarutbildningsanstalt,

som försvinner i och med nedläggandet av högre lärarinneseminariet

och dess övningsskola. Den samtidiga förekomsten av andra

läroverksproblem för huvudstadens vidkommande, vilka äro intimt förknippade

med den nämnda huvudfrågan och vilka med hänsyn till både

statens och stadens intressen kräva en snar lösning, gör det emellertid angeläget

att söka finna en ekonomiskt fördelaktig och på samma gång lämplig

lösning av huvudstadens läroverksproblem i dess helhet.

I detta sammanhang har icke berörts frågan, i vad mån den föreslagna statliga

läroverksorganisationen kan påverka behovet av enskilda högre skolor.

Då vi emellertid icke föreslagit någon utvidgning av organisationens yttre

ram, ha vi icke ansett oss böra ifrågasätta indragning av statsbidraget till

någon enskild skola. Men uppmärksamhet torde böra ägnas åt frågan, huruvida

samtliga nu förefintliga latinlinjer vid privata gymnasier i Stockholm

även framdeles bli behövliga. Detta blir sannolikt tili stor del beroende på

den framtida fördelningen av statliga latin- och realgymnasielinjer, där

liiget redan örn ett par år torde kunna överblickas med större säkerhet.

Övergångsanordningar. Skolutredningen har förordat, att de föreslagna

förändringarna skola träda i kraft den 1 juli 1943.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Martts ''proposition Nr £55.

Vid övervägandet av den lämpliga tidpunkten för omorganisationen, yttrar

skolutredningen, lia vi i första hand utgått från att högre lärarinneseminariet,

som läsåret 1941/42 har en andra och en tredje avdelning,

normalt skulle dimittera sin sista avdelning med utgången av läsåret

1942/43. Eleverna bli emellertid endast undantagsvis färdiga med sin

avgångsexamen under det tredje seminarieåret, varför viss verksamhet måste

beräknas pågå vid seminariet även under läsåret 1943/44. Härvid torde

det dock endast komma att gälla dels övningsundervisning och handledning

i anslutning därtill, dels tentamina, under det att teoretisk undervisning i

regel icke förekommer under detta år.

Teoretisk undervisning meddelas däremot i den frivilliga fjärde årskursen,

vilken vanligen genomgås först något år efter det att eleverna avlagt sin

examen vid seminariet och haft tillfälle att bestrida lärartjänstgöring i viss

omfattning.

Om med hänsyn till den frivilliga fjärde årskursen seminariets verksamhet

skulle ytterligare utsträckas, skulle särskilda anordningar härför egentligen

vara erforderliga i åtskilliga år, sedan seminariets övriga verksamhet nedlagts.

Genomgång av den fjärde årskursen ger emellertid ingen särskild behörighet,

som icke redan förvärvats genom den avlagda avgångsexamen;

den innebär endast ökad meritering och större reell kompetens. Frågan har

också efter det att lärarutbildningssakkunniga avgåvo sitt betänkande så

till vida kommit i ett annat läge, som de från seminariet utexaminerade lärarinnorna

numera enligt kungörelse den 21 juni 1940 (nr 560) äga rätt att

idka studier vid universitet och där avlägga examina. Den fjärde årskursen,

som i regel genomgås endast i något enstaka ämne av varje elev, synes

därför kunna ersättas med studier och eventuell tentamen vid universitet,

och en utsträckning av seminariets verksamhet med ett eller annat år synes

icke erforderlig med hänsyn till den fjärde årskursen.

Något större svårigheter erbjuder en avveckling av seminariet med utgången

av vårterminen 1943 med hänsyn till de lärjungar i sista klassen, som

sagda termin ännu icke hunnit avsluta studierna vid seminariet och erhålla

betyg över avlagd avgångsexamen. Dessa svårigheter synas dock vara av

mera formell än reell natur. Såsom nyss nämnts, är det i allmänhet icke fråga

om teoretisk undervisning för dessa elever, endast örn övningsundervisning

och handledning i anslutning därtill samt örn tentamina, och under det sista

verksamhetsåret finge seminariet givetvis bestämt inrikta sig på att hinna

avsluta all teoretisk undervisning under läsåret i fråga. Om den nuvarande

normalskolan omedelbart fortsätter sin verksamhet i här föreslagen ordning,

synes föreskrift kunna meddelas, att återstående auskultering och övningsundervisning

må fullgöras vid den nya statens normalskola under läsåret

1943/44. Denna undervisning bör vara förlagd till de avdelningar av

den nya normalskolan, som överflyttats dit från den nuvarande, och den

kommer alltså i realiteten att försiggå i samma skola, måhända också i samma

lokaler.

De ämneslärarinnor, som undervisa i den nuvarande normalskolan, förutsättas

samtliga skola överflyttas till den nya, och de böra där bibehållas vid

sina förutvarande avlöningsförmåner. I någon mån kan emellertid medverkan

av lärarinneseminariets lärare därvid anses önskvärd eller erforderlig, och

enstaka föreläsningar i metodik ävensom vissa metodiska konferenser och viss

handledning från dessa lärares sida kunna visa sig påkallade. Visserligen torde

de lärare, som under läsåret 1942/43 handhaft den teoretiska undervis
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 855.

ningen vid själva seminariet, kunna anses pliktiga att lämna sådan medverkan,

då den i själva verket ingår i deras arbetsuppgifter för läsåret 1942/43,

ehuru vissa elever icke då medhunnit arbetet. Å andra sidan förefaller

det skäligt, att då ifrågavarande lärare icke kunnat tagas i anspråk för dessa

uppgifter under den tid, de ställt sig till seminariets förfogande — med hänsyn

till vakanserna å de ordinarie tjänsterna rör det sig om för år anställda

timlärare — viss ersättning får utgå för dylik metodisk undervisning och

handledning. Ett engångsanslag för budgetåret 1943/44 av 500 kronor

för detta ändamål torde vara tillfyllest. Däremot synes det knappast nödvändigt

att räkna med särskild ersättning för de tentamina med ifrågavarande

elever, som kunna komma att förrättas under läsåret 1943/44, då

dessa tentamina uppenbart äro att betrakta som från läsåret 1942/43

uppskjutna arbetsuppgifter. Det blir för varje lärare ej fråga om mer än ett

fåtal tentamina, då de cirka 20 eleverna fördela sig på olika ämnen och ämnesgrupper;

några kunna för övrigt beräknas avlägga sin examen vårterminen

1943. Endast för det fall, att särskild examinator måste utses, som icke

föregående år meddelat undervisning i tredje årskursen vid seminariet, synes

ersättning böra utgå, varom i så fall särskild ansökan får ingivas till Kungl.

Majit.

Då avgångsbetyg för de utgående eleverna utfärdas av skolöverstyrelsen,

torde föreskrift böra meddelas, att överstyrelsen må äga att under samverkan

med normalskolans rektor utfärda dylikt avgångsbetyg från högre

lärarinneseminariet även efter dettas nedläggande, dock endast under läsåret

1943/44.

Något hinder för seminariets slutliga avveckling med utgången av budgetåret

1942/43 synes sålunda icke föreligga, och vi utgå därför från denna

tidpunkt för seminariets nedläggande. Med hänsyn till den vid den nuvarande

normalskolan anställda fasta lärarpersonalen och till denna skolas lärjungar

bör dess verksamhet icke avbrytas utan omedelbart fortgå vid den nya läroanstalten.

Följaktligen är det lämpligt, att den föreslagna »statens normalskola»

upprättas med början av budgetåret 1943/44 och att den då

i enlighet med vad nyss anförts i sig upptager hela den gamla normalskolan.

Samtidigt synes emellertid ombildningen av övriga berörda läroverk och

följaktligen även upprättandet av de nya läroverken i Bromma

och Enskede böra taga sin början. För högre allmänna läroverket i

Bromma är läget bekymmersamt, i det att 11 klassavdelningar undervisas

i kommunala flickskolans i Bromma lokaler, vilka komma att behövas för

denna skolas egen räkning. I folkskolans lokaler i Bromma kan högre allmänna

läroverket i Bromma icke heller placera klassavdelningar, utan att

detta blir ogynnsamt för folkskolan och där framtvingar dupliceringar. Ej

heller nya elementarskolan har utrymme för alla sina klasser inom läroverksbyggnaden

utan förhyr klassrum på annat håll; sju klassavdelningar undervisas

för närvarande i Jakobs folkskola. Liknande gäller högre allmänna

läroverket för flickor å Norrmalm, som på grund av den senaste omorganisationen

alltjämt befinner sig i tillväxt och med ingången av budgetåret

1943/44 når sin fulla storlek. Det är alltså angeläget, att en avveckling av

de övertaliga avdelningarna kan komma till stånd med det snaraste. Vi föreslå

därför, att nyorganisationen i sin helhet börjar med ingången av budgetåret

1943/44.

Då det emellertid kan tänkas förenat med vissa svårigheter att färdigställa

de nya läroverksbyggnaderna till sagda tidpunkt och man följaktligen torde

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

nödgas räkna nied ett provisorium för det första året av

nyorganisationen, vilja vi föreslå, att första ringen av det 3-åriga realgymnasiet

icke överflyttas från nya elementarskolan till den nya normalskolan

förrän med ingången av läsåret 1944/45. Under budgetåret 1943/44

torde under sådana omständigheter normalskolan i nödfall kunna begagna

högre lärarinneseminariets lokaler. I övrigt räkna vi med överflyttning av en

realskoleklass och en gymnasiering årligen från de gamla läroverken till de

nyupprättade med början från lägsta klassen och ringen. Budgetåret 1943/44

komme den till Bromma förlagda nya elementarskolan — vilken under omorganisationstiden

är avsedd att tillsammans med den förutvarande nya

elementarskolan bilda en skolenhet — att omfatta 3 avdelningar av klass 1B

och 1 av klass l4 samt tillsammans 2 avdelningar av ring I av latin- och

realgymnasium, sammanlagt alltså 6 avdelningar, under det att läroverket

i Enskede komme att omfatta 4 avdelningar, därav 2 i realskolan (klass

l5) och 2 i gymnasiet (LI4 och RI4).

Endast under första året av omorganisationstiden synes emellertid ett provisorium

i lokalavseende vara möjligt. Vi förutsätta alltså, att nya lokaler

kunna tagas i bruk senast från och med ingången av läsåret 1944/45.

Även med hänsyn till den praktiska lärarutbildningen är det angeläget,

att den nya läroverksorganisationen kan träda i funktion så snart som möjligt.

Antalet årligen färdigutbildade lärare minskas i och med högre lärarinneseminariets

nedläggande med ett 20-tal. Ovan har framhållits, att genomgång

av praktisk lärarutbildning bör möjliggöras, utom vid högre allmänna

läroverket i Bromma, vid ytterligare ett läroverk såsom ersättning för den

nedlagda lärarutbildningen vid högre lärarinneseminariet, och statens normalskola

har föreslagits såsom särskilt lämpad för denna uppgift.

Normalskolan upprättas emellertid endast successivt, och under det första

året eller de båda första åren torde det icke vara möjligt att igångsätta provårsutbildningen

vid skolan. Visserligen äger den nya läroanstalten redan från

början fullständig flickskola ävensom 4-årig realskola och folkskola — den

senares sjunde klass tänkes dock tillkomma först från och med andra året

liksom flickskolans praktiska linje är avsedd att då träda i verksamhet —

och provårsutbildningen vid skolan tänkes i första hand skola taga sikte på

flickskolornas behov. Men då den icke är avsedd att uteslutande tillgodose

sistnämnda behov och då såväl manliga som kvinnliga lärarkandidater böra

hänvisas till skolan, synes provårsarbetet icke böra taga sin början förrän

åtminstone större delen av realskolan och gymnasiet hunnit färdigorganiseras.

Under det tredje verksamhetsåret äro tre klasser av 5-årig realskola, tre

ringar av 4-årigt latingymnasium och två ringar av 3-årigt realgymnasium

inrättade. Skolans organisation synes då ha nått tillräcklig allsidighet och

omfattning, och skolan bör då också ha erhållit ett tillräckligt antal ordinarie

lärarkrafter, bland annat i lektorsställning, för att vara rustad för sin uppgift

såsom praktisk lärarutbildningsanstalt. Men då det sålunda knappast är

möjligt att påbörja provårsverksamheten vid normalskolan förrän två år efter

skolans inrättande och då det är angeläget, att den avbrutna lärarutbildningen

vid högre lärarinneseminariet kan snarast möjligt återupptagas i de

nya formerna, är detta ett tungt vägande skäl att icke uppskjuta inrättandet

av den nya läroanstalten längre än alldeles nödvändigt.

Såsom framgår av det anförda, finna vi behovet av den nya organisationen

i olika avseenden trängande, och vi ha därför föreslagit, att omorganisationen

skall börja med ingången av budgetåret 1943/44.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Kostnadsberäkningar m. m. Efter en ingående beräkning rörande lärarbehov

m. m., beträffande vilken hänvisas till handlingarna i ärendet, har

skolutredningen uppskattat kostnadsökningen respektive kostnadsminskningen

vid genomförande av dess förslag sålunda (rörligt tillägg och kristillägg

ej inberäknade):

De årliga kostnaderna för de färdigorganiserade nya läroanstalterna uppgå

i avrundade tal till följande belopp:

Statens normalskola ............................... kronor 402,000

Nya elementarskolan (Bromma) ..................... » 356,400

Högre allmänna läroverket i Enskede ........ »_246,300

Summa kronor 1,004,700.

Den årliga reduktion i kostnader, som uppstår därigenom, att vissa läroanstalter

nedläggas eller minskas till sitt omfång, uppgår för de olika läro
-

anstalterna till i avrundade tal följande belopp:

Högre lärarinneseminariet............................ kronor 369,400

Nya elementarskolan (Norrmalm) .................... » 343,400

Högre allmänna läroverket i Bromma.................. » 147,700

Högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm...... » 86,800

Katarina realskola .................................. » 45,300

Summa kronor 992,600.

Sammanlagt medför omorganisationen sålunda en kostnadsökning på i

runt tal 12,000 kronor.

Vid sina beräkningar har skolutredningen utgått från att 1 lektorstjänst

och 5 adjunktstjänster, vilka icke för närvarande tillhöra högre allmänna

läroverket i Bromma och högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm

men vilka genom nyinrättande eller överflyttning böra tillföras dessa läroverk

med hänsyn till deras storlek och den för dem nu gällande organisationen,

efter den här föreslagna omorganisationen överflyttas till de nya läroverken

i Bromma och Enskede eller direkt inrättas vid dessa båda läroverk

i stället för vid de förutnämnda. Inrättandet av dessa tjänster vore emellertid

icke betingat av den föreslagna organisationen utan borde ske oberoende av

denna, och intill dess ifrågavarande tjänster inrättats, borde icke-ordinarie

lärare förordnas att bestrida tjänstgöringen, vare sig denna vore förlagd till

de äldre eller till de nya läroverken.

De enda i egentlig mening nya tjänster, som omorganisationen gör erforderliga,

äro enligt skolutredningen 1 rektorstjänst, 1 lektorst jänst, 1 ordinarie

musiklärartjänst, 1 extra lärartjänst i manlig slöjd, 1 extra lärartjänst i hushållsgöromål

och 5 ordinarie vaktmästar^ änster samt timlärartjänster motsvarande

drygt 2 hela tjänster, bland annat i praktiska läroämnen. Därtill

komma de särskilda kostnaderna för provårsinstitutionen. Å andra sidan bli

vissa tjänster överflödiga och kunna inbesparas, nämligen 4 extra ordinarie

adjunktstjänster, 2 extra adjunktstjänster, 1 extra ordinarie gymnastiklärartjänst,

1 extra gymnastiklärartjänst, 3 extra ordinarie vaktmästartjänster

samt ett icke ringa antal timlärartimmar vid högre lärarinneseminariet. Vidare

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition ATr 255.

inbesparas kostnaderna för den frivilliga fjärde årskursen, arvode till en biträdande

föreståndarinna samt visst anslag till stipendier vid lärarinneseminariet.

Att det totala antalet ämneslärartjänster genom omorganisationen minskas

med (6—2 =) 4 (den nytillkommande rektorstjänsten räknad som hel tjänst),

trots att organisationen ökas med 2 avdelningar av realskolans avslutningsklass,

sammanhänger, framhåller skolutredningen, uppenbarligen framför allt

med det förhållandet, att de 9 lektorstjänsterna vid högre lärarinneseminariet,

av vilka 8 äro vakanta, för närvarande endast till en mindre del äro

tagna i anspråk. Lektorer vid lärarinneseminariet ha lägre antal tjänstgöringstimmar

än lektorer vid de högre allmänna läroverken, föreläsningar räknas

dubbelt mot lektioner, och en timbegränsning sker dessutom motsvarande lektorernas

skyldighet att handleda eleverna vid den praktiska övningsundervisningen

samt att förrätta tentamina. De vakanta adjunktstjänsterna vid lärarinneseminariet

äro icke heller helt tagna i anspråk, och båda de biträdande

föreståndarinnorna ha till ungefär hälften nedsatt tjänstgöring. Vidare saknas

för närvarande en hel årsklass vid seminariet. Då nu denna reserv av

lärarkrafter tages i anspråk, bli självfallet vissa andra lärarkrafter överflödiga.

Mot den ena av de båda nya avslutningsklasserna i realskolan svara

också till stor del timlärartimmar i praktiska läroämnen.

De verkställda kostnadsberäkningarna avse förhållandena, sedan omorganisationen

blivit i sin helhet genomförd, vilket enligt uppgjord plan inträffar

i och med ingången av budgetåret 1947/48. Vi ha icke ansett erforderligt att

särskilt beräkna kostnaderna för de olika åren av ombildningen, särskilt som

den icke berör staten för budgetåret 1942/43. Under första året av omorganisationen,

alltså budgetåret 1943/44, bör den nya rektorstjänsten upprättas,

varjämte 1 vaktmästar^''änst då torde böra nyinrättas och 2 vaktmästartjänster

ombildas från extra ordinarie till ordinarie. För övrigt blir det endast

fråga om överflyttning av tjänster och eventuellt av befattningshavare. Det

synes lämpligt, att även de vakanta ordinarie tjänster, som äro upptagna i

högre lärarinneseminariets stat, formellt redan då överflyttas till de nya läroverken

men utan att medel för deras uppehållande anvisas förrän efter förslag

av Kungl. Maj:t i fråga om varje särskild tjänst.

Villkor för omorganisationen. Vissa tomtfrågor. Högre lärarinneseminariet

disponerar dels lokaler i den staten tillhöriga fastigheten Riddaregatan

5 och dels genom byggnadsstyrelsens försorg förhyrda lokaler i

fastigheten Nybrogatan 19 (förutvarande Almquistska skolan) och Katarinavägen

9 B (Kooperativa förbundets hus).

I fastigheten vid Riddaregatan inrymmas lärarinneseminariet och flickskolan,

dock att bibliotek och en del av den praktiska undervisningen är förlagd

till lokalerna i Nybrogatan 19. För lärarinneseminariets räkning disponeras

endast 3 lärosalar i förstnämnda fastighet.

Realskolan och folkskolan samt större delen av skolköksseminariet och hushållsskolan

äro inrymda i fastigheten Nybrogatan 19. Hushållskurser m. m.

äro förlagda till lokalerna i fastigheten Katarinavägen 9 B, som omfatta 7—8

salar. Av sammanlagda hyresbeloppen för förhyrda lokaler — 53,500 kronor

— belöper enligt rektor omkring 26,000 kronor å lokaler för skolkökssemi
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255. 59

nariet och hushållsskolan samt omkring 27,500 kronor å lokaler för övriga

läroanstalter.

Hyresavtalet örn fastigheten Nybrogatan 19 utgår under år 1942. Betydande

inredningsarbeten lia verkställts genom husägarens försorg.

Fastigheten Riddaregatan 5 redovisas per den 1 juli 1941 i statens allmänna

fastighetsfond med ett värde av 770,000 kronor, varav markvärde 550,000

kronor och byggnadsvärde 220,000 kronor. Fastighetens taxeringsvärde är

700,000 kronor.

Nya elementarskolan är inrymd i staten tillhöriga lokaler, belägna

vid Slöjdgatan invid Hötorget. Fastigheten redovisas i statens allmänna

fastighetsfond med ett värde av 1,380,000 kronor, varav markvärde 930,000

kronor och byggnadsvärde 450,000 kronor. Taxeringsvärdet är 1,350,000

kronor.

Lärarutbildning ssakkunnig a ha, som nämnts, förutsatt, att den lärarutbildningsanstalt,

som skulle övertaga det nuvarande högre lärarinneseminariets

verksamhet, skulle helt bekostas av statsmedel och att således även

kostnaderna för tomt och hus för läroanstalten skulle, såsom hittills skett i

fråga örn högre lärarinneseminariet med därtill hörande övningsskolor, bestridas

genom statens försorg. Besparingsberedningen däremot har ansett avgörande

skäl tala emot ett genomförande under överskådlig framtid av de

sakkunnigas projekt om ett fullständigt läroverk i av staten tillhandahållna

lokaler.

1940 års skolutredning har utgått från att de för den nya undervisningsanstalten,

statens normalskola, erforderliga byggnaderna skola uppföras av

Stockholms stad i likhet med vad som gäller i fråga om övriga byggnader

av denna art. Då emellertid den planerade normalskolan skulle fullfölja uppgifter,

som tidigare åvilat helt statliga anstalter, anser skolutredningen, i överensstämmelse

med vad utredningen anfört angående normalskolans betydelsefulla

pedagogiska uppgifter inom det svenska skolväsendet i dess helhet, bestämda

skäl tala för en sådan fördelning av de ekonomiska förpliktelserna,

att staten ställer tomtmark till förfogande för den nya normalskolan. Det

vore en praktisk nödvändighet, att denna finge sin plats i närheten av gymnastiska

centralinstitutets nya lokaler, och tomten borde därför vara belägen

i Stadions närhet. Staten innehade därstädes för ifrågavarande ändamål

lämplig mark, medan Stockholms stad icke ägde tomtmark i den del av staden,

där den nya läroanstalten ansetts böra ligga.

Skolutredningen framhåller i detta sammanhang, att vid genomförande av

dess förslag liirarinnescminariets och nya elementarskolans välbelägna och

mycket värdefulla tomtområden skulle bli disponibla för annat ändamål.

Beträffande villkoren för de föreslagna organisationsändringarna har

skolutredningen anfört:

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

De villkor, som böra uppställas, därest beslut om den föreslagna organisationsändringen

fattas av statsmakterna, äro tydligen desamma, som hittills

brukat föreskrivas i liknande fall, d. v. s. åtagande från vederbörande kommuns

sida att dels tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning

och möbelutrustning ävensom bostad åt rektor eller motsvarande

kontant ersättning, dels bidraga till bestridande av de utgifter, som åvila

biblioteks- och materielkassan samt ljus- och vedkassan vid läroanstalten, med

ett engångsanslag under första året av läroanstaltens verksamhet. Härutöver

bör numera uppställas ännu ett villkor. I statsverkspropositionen till 1941

års riksdag under åttonde huvudtiteln anförde föredragande departementschefen

bland annat, att såsom villkor för ändringar i läroverksorganisationen

borde uppställas fordran på åtagande från vederbörande kommuns sida att

tillhandahålla bostad jämväl åt vaktmästarpersonalen vid läroverket. I sin

skrivelse nr 196 har riksdagen anslutit sig till den av departementschefen

uttalade meningen.

Stockholms stad bör alltså i fråga örn var och en av de föreslagna läroanstalterna

åtaga sig de förpliktelser, som nu angivits. Vid bedömandet av storleken

av de engångsanslag, som staden bör bevilja för bestridande under

läroanstalternas första verksamhetsår av vissa biblioteks- och materiel- samt

ljus- och vedkassorna åvilande utgifter, torde man böra taga hänsyn till

vissa omständigheter. Såväl högre lärarinneseminariet som nya elementarskolan

äger givetvis ett ganska avsevärt förråd av undervisningsmateriel i

sina änmesinstitutioner, bibliotek o. s. v. Det ligger nära till hands, att sådan

materiel väsentligen övergår till de skolor, som skulle företrädesvis övertaga

nämnda båda läroanstalters verksamhet. Möjligen kan dock en uppdelning av

materielen efter andra grunder i viss omfattning tänkas böra ske. Definitivt

beslut i detta hänseende lärer därför ej böra fattas, förrän frågan blivit närmare

utredd. Om man emellertid förutsätter, att de nyorganiserade statens

normalskola och nya elementarskolan skulle kunna börja sin verksamhet med

ett ej alltför obetydligt förråd av materiel, synes stadens engångsanslag till

dessa läroanstalter kunna begränsas till 5,000 kronor för vardera skolan. Det

nyorganiserade läroverket i Enskede åter komme icke att befinna sig i en så

gynnsam ställning. För dess första verksamhetsår erfordras därför ett engångsanslag,

som med hänsyn till nu rådande prisläge torde böra fixeras till

18,000 kronor. Då emellertid, i enlighet med vad nyss antytts, fördelningen

av förefintlig material kan tänkas böra ske enligt andra grunder, torde det

vara lämpligast att endast bestämma ett för alla tre skolorna gemensamt

engångsanslag av 28,000 kronor, vilket det skulle ankomma på Kungl. Majit

att efter verkställd utredning fördela mellan de olika läroanstalterna.

Slutligen har skolutredningen erinrat örn att såväl högre lärarinneseminariet

som nya elementarskolan ägde flera donationsfonder. Hur dessa efter en omorganisation

av de båda läroanstalterna borde disponeras krävde en närmare

utredning och särskild prövning med hänsyn tagen till de för de olika fonderna

gällande bestämmelserna.

d) Yttranden över skolutredningens förslag m. m.

Skolöverstyrelsen. Överstyrelsen har efter ingående granskning av skolutredningens

yttrande framlagt ett i jämförelse med skolutredningens något

modifierat förslag, innebärande,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 255.

att i enlighet med skolutredningens förslag ett nytt provårsläroverk

upprättas, innefattande bland annat högre lärarinneseminariets övningsskola,

dock att läroverket benämnes »Statens provskola» och förses jämväl

med 4-årigt realgymnasium på bekostnad av högre allmänna läroverket

på Kungsholmen;

att nya elementarskolan förflyttas till Bromma och organiseras i enlighet

med skolutredningens förslag, dock under namn av högre allmänna

läroverket i Ängby;

att i enlighet med skolutredningens förslag ett högre allmänt läroverk

upprättas i Enskede, dock att det förses jämväl med 4-årig realskolelinje;

samt att högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm organiseras

jämväl med 5-årig realskolelinje; häremot svarar en minskning av högre

allmänna läroverket för gossar å Södermalm med en dylik linje.

Såsom skolutredningen framhåller, anför skolöverstyrelsen, innebär dess

förslag icke en utökning av läroverksorganisationen i Stockholm utan endast

en omfördelning av nu tillgängliga linjer på de olika stadsdelarna.

Överstyrelsen delar denna skolutredningens uppfattning. Någon utökning

av läroverksorganisationen i Stockholm anser överstyrelsen icke kunna för

närvarande komma ifråga. Däremot är en omfördelning av utbildningsmöjligheterna

mellan de olika stadsdelarna i hög grad motiverad.

Namnfrågan m. m. Mot de föreslagna benämningarna kunna vissa

invändningar göras, framhåller skolöverstyrelsen. »Statens normalskola»

användes för närvarande som beteckning på högre lärarinneseminariets övningsskola,

vilken från början bestod av en flickskola men senare utvidgades

med en realskole- och en folkskole]inje. Namnet kan anses motiverat

genom att ifrågavarande flickskola varit normerande för flickskolornas organisation.

Nu skulle enligt skolutredningens förslag namnet användas i

en vidsträcktare bemärkelse, som namn på ett högre allmänt läroverk.

Namnet måste anses i viss mån missvisande, då den föreslagna läroanstalten

knappast kan sägas bli normgivande för de allmänna läroverken.

Att bevara namnet »Nya elementarskolan» kan i och för sig anses lämpligt,

då detta namn har långvarig tradition, äldre än namnet »Statens normalskola».

Att emellertid använda namnet som benämning på en skola i

Bromma, synes icke motiverat. Överstyrelsen har stannat vid att föreslå

namnet Statens provskola på det nya pro vårsläroverket på Östermalm.

Den nya läroanstalten i Bromma bör benämnas högre allmänna läroverket

(respektive samrealskolan) i Ängby (eller i Åkeshov), vilket är helt i

stil med benämningar på liknande läroverk. Överstyrelsen anser detta namn

vara lämpligare än namnet Nya elementarskolan, även om den nuvarande

Nya elementarskolan skulle flyttas till Bromma. Överstyrelsen föredrager

också, att namnet Ängby ingår i läroverkets benämning, då Ängby torde

vara mera känt än Åkeshov.

Nya elementarskolan bör enligt överstyrelsens mening icke upphöra att

existera som ett enhetligt läroverk. Det förefaller irrationellt att, såsom

skolutredningen gör, icke söka sammanhålla läroverket utan uppdela dess

7 linjer i tre grupper, därav två grupper örn tre linjer vardera. Av vissa

uttalanden i skolutredningens utlåtande kan man få den uppfattningen,

att den nuvarande Nya elementarskolans institutioner, fonder m. m. skulle

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung1. Maj:ts ''proposition Nr 255.

uppdelas. Utom att motivering härför icke synes kunna presteras, finnas

sakliga skäl mot dylik uppdelning.

Ett bibliotek eller en naturvetenskaplig institution kan som helhet vara

värdefull oell fylla sin uppgift på ett utmärkt sätt. Om en uppdelning på

två eller flera delar göres, kan emellertid värdet gå helt eller delvis till

spillo. Delarna måste var för sig kompletteras, och det är långt ifrån

säkert, att detta ens är möjligt. Därför synes det enda ändamålsenliga

tillvägagångssättet vara, att de redan förefintliga samlingarna hållas samman,

och helt nya samlingar i mån av behov uppbyggas för de nya läroverken.

Överstyrelsen hade gärna sett, att det nya läroverket på Östermalm

kunnat erhållas genom överflyttning av större delar av Nya elementarskolan.

Emellertid visar sig en sådan lösning icke kunna genomföras under

övergångstiden. Överstyrelsen har därför måst övergiva den i och för sig

tilltalande tanken på Nya elementarskolans förflyttning till Östermalm.

Emellertid anser överstyrelsen, att Nya elementarskolan icke bör slås sönder.

Örn den icke kan flyttas till Östermalm, bör den flyttas till Bromma,

varvid den emellertid icke synes kunna behålla sitt namn. Även skolutredningen

har tänkt sig det nya läroverket i Bromma som huvudarvinge

till Nya elementarskolan. Överstyrelsen vill giva detta förslag en mera

bestämd innebörd, nämligen så att Nya elementarskolans bibliotek, institutioner,

fonder m. m. skola övertagas av det nya läroverket i Bromma,

för så vitt icke särskilda omständigheter på någon punkt göra en annan

fördelning påkallad.

Statens provskola. Det nya läroverket å Östermalm kommer

att tillgodose utöver vanliga ändamål jämväl vissa speciella sådana, sammanhängande

med det psykologisk-pedagogiska institutet. Fråga uppstår

därvid, i vilken utsträckning staten och kommunen skola bidraga till läroverkets

byggnader. Skolutredningen föreslår, att kommunen i vanlig ordning

åtager sig byggnadsskyldighet men att staten ställer tomt till förfogande.

Överstyrelsen, som finner detta förslag innebära en god avvägning

mellan statens och kommunens intressen, tillstyrker förslaget.

Överstyrelsens förslag till organisation för det nya läroverket på Östermalm

avviker från skolutredningens endast på den punkten, att överstyrelsen

anser, att en 4-årig realgymnasielinje bör tillkomma. Härigenom

tillgodoses behovet av ytterligare en realgymnasielinje på Östermalm. Vidare

får läroverket i egenskap av provårsläroverk en rikare organisation.

Skolutredningen räknar med en dylik utvidgning i framtiden och även

med en framtida dubblering av den femåriga realskolelinjen. Därför bör

enligt skolutredningen nybyggnaden planeras för dylik utvidgning. Överstyrelsen

kan icke tillstyrka detta senare förslag. Läroanstalten får redan

enligt överstyrelsens förslag en så stor omfattning, att den icke bör ytterligare

utökas, även örn man i enlighet med skolutredningens mening tar

nödig hänsyn till att för normalskolan en biträdande föreståndarinna skall

finnas. Byggnaden bör därför icke planeras för större antal klassavdelningar

än enligt överstyrelsens förslag.

På Kungsholmen föreligger ett överskott på reallinjen av tjugutvå

platser. Emedan ett betydande antal lärjungar med bostad i andra

stadsdelar besöka Kungsholmens läroverk, synes det motiverat att ifråga
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

sätta, att en fyraårig reallinje bortflyttas från Kungsholmen, då närliggande

stadsdelar få ökade möjligheter att mottaga lärjungar.

Nytt läroverk i B r o m m a. På realskolestadiet uppvisar

Bromma ett underskott på 72 platser. Skolutredningen beräknar en utökning

av organisationen med en 5-årig och en 4-årig linje. Överstyrelsen

instämmer i skolutredningens förslag i fråga örn den 5-åriga linjen. I fråga

om den 4-åriga åter synas skäl finnas till viss tvekan.

På den 5-åriga realskolan föreligger ett så stort behov (ett underskott

av 46 platser), att en ny linje är klart motiverad. Kommer en planerad

tredje avdelning av kommunala flickskolan till stånd, synes tillskottet på

den 5-åriga realskolelinjen också vara tillräckligt för behovet under relativt

lång tid framåt. Däremot kan det möjligen diskuteras, om behovet

av ytterligare en linje av den 4-åriga realskolan är på ett övertygande

sätt ådagalagt. Tager man hänsyn till både Brommaläroverkets 4-åriga

realskolelinje och kommunala mellanskolans linjer, föreligger en brist på

26 platser, vilket synes motivera en ny linje. Platserna på läroverkets 4- åriga linje äro emellertid icke eftersökta. Vårterminen 1941 intogos enligt

uppgifter i skolutredningens utlåtande endast 16 efter prövning godkända

lärjungar och vid höstterminens början ytterligare 8 dylika. Linjen fylldes

emellertid av lärjungar, som tidigare icke kunnat beredas plats i 1B men

då intagits i 5-årig realskola vid något annat läroverk. Den 4-åriga realskolelinjen

har sålunda tjänstgjort som en slags reserv för den 5-åriga

linjen.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle i Bromma vara förlagda sex

5-åriga realskolelinjer, en eller eventuellt två 4-åriga realskolelinjer, två

4- åriga latingymnasielinjer och tre 4-åriga realgymnasielinjer. Överstyrelsen

ansluter sig vidare till skolutredningens förslag att i realskolan inbyggd

handelslinje upprättas i Bromma. Frågan uppstår nu, hur dessa linjer

skola fördelas mellan de bägge läroverk, som utan varje tvekan äro nödvändiga

i Bromma. Skolutredningen har föreslagit två högre allmänna

läroverk. Under sådana förhållanden synes organisationen av vartdera

vara klar. Till det nuvarande högre allmänna läroverket i Bromma böra,

i enlighet med skolutredningens förslag, förläggas tre 5-åriga och en 4-årig

realskolelinje, en 4-årig latingymnasielinje och två 4-åriga realgymnasielinjer.

Till det andra högre allmänna läroverket skulle då förläggas tre

5- åriga realskolelinjer, en 4-årig realskolelinje (därest mer än en dylik förlägges

till Bromma), en 4-årig latingymnasielinje och en 4-årig realgymnasielinje.

Örn man åter skulle anse, att ingen ny 4-årig realskolelinje bör tillkomma,

kunde man möjligen ifrågasätta, örn icke det nya läroverket borde bli

endast en samrealskola. De behövliga gymnasielinjerna, två 4-åriga latin- och

tre 4-åriga realgymnasielinjer, utgöra visserligen tillsammans ett stort gymnasium

men dock icke så stort, att det icke synes kunna till en tid sammanhållas

vid ett enda högre allmänt läroverk. Organisationen skulle då lämpligen bli

följande. Till högre allmänna läroverket i Bromma skulle förläggas två

5-åriga realskolelinjer, två 4-åriga latingymnasielinjer och tro 4-åriga realgymnasielinjer.

Klassavdelningarnas antal skulle bli högst 30. troligen 29.

De övriga linjerna, fyra 5-åriga och en 4-årig realskolelinje skulle då förläggas

till samrealskolan i Ängby. Detta läroverk skulle bli en stor samrealskola,

men icke större än att den vore rimlig.

Örn man endast tar hänsyn till det just nu föreliggande behovet, kun
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr tidö.

de en lösning med ett högre allmänt läroverk och en samrealskola vara

någorlunda tillfredsställande. För en dylik lösning talar också byggnadsfrågan,

då det torde vara lättare att under nuvarande förhållanden bygga

nya lokaler för en samrealskola än för ett högre allmänt läroverk. Det

måste å andra sidan anses som en svaghet i organisationen, att den icke kan

bereda rum för 4-åriga realskolelinjer vid mer än det ena läroverket.

Lösningen med två högre allmänna läroverk är otvivelaktigt den mer

framsynta lösningen. Utbyggnaden av Brommaområdena torde icke vara

avslutad. Troligen kommer utflyttningen att fortgå och ett än mer ökat

behov av läroanstalter att göra sig gällande. Under sådana förhållanden

synes det vara fullt motiverat att redan nu i överensstämmelse med besparingsberedningens

och skolutredningens förslag förlägga två högre allmänna

läroverk till de västra förstäderna.

Läroverk i Enskede. I Enskede finnes på realskolestadiet en

brist på 84 nybörjarplatser, varav 60 på 5-årig och 24 på 4-årig linje.

Skolutredningen föreslår två 5-åriga linjer. Överstyrelsen anser, att starka

skäl kunna anföras för att dessutom en 4-årig linje bör tillkomma, varigenom

tre realskolelinjer skulle inrättas i likhet med vad borgarrådet

Larsson föreslagit. Överstyrelsen tänker därvid icke blott på det konstaterade

behovet, 24 platser, utan också på det utan tvivel stora latenta

behov, som finnes i Enskede. Detta latenta behov torde vara betydligt

större än på Östermalm och i Bromma. Emedan befolkningen i genomsnitt

är mindre välsituerad i Enskede än på Östermalm och i Bromma, kan man

förutsätta, att ett förhållandevis mindre antal lärjungar kunna beredas

möjlighet att resa in till läroverk i staden från Enskede än från Bromma

och Östermalm. På grund av detta latenta behov räknar överstyrelsen,

åtminstone alternativt, med en 4-årig realskolelinje vid det föreslagna läroverket

i Enskede. Utan tvivel har man också att emotse fortsatt betydande

utflyttning till de södra förstäderna, varför det måste anses vara en framsynt

lösning att icke göra organisationen i Enskede för snäv.. Skolutredningen

räknar också med en framtida utvidgning av den organisation, som

den föreslagit. Överstyrelsen anser, att man redan från början bör räkna

härmed.

I Enskede föreligger på gymnasiestadiet en brist på 44 nybörjarplatser,

därav 13 på latinlinjen och 31 på reallinjen. Skolutredningen föreslår här

utökning med en latin- och en reallinje. Överstyrelsen instämmer i detta

förslag.

Högre allmänna läroverket i Enskede skulle enligt skolöverstyrelsens

förslag få följande organisation: två 5-åriga realskolelinjer och eventuellt

en 4-årig realskolelinje, en 4-årig latingymnasielinje och en 4-årig realgymnasielinje.

Alternativt har överstyrelsen i det föregående räknat med överflyttning

av den enda disponibla 4-åriga realskolelinjen, den vid Nya elementarskolan,

till Bromma respektive Enskede. Skäl kunna anföras för båda

alternativen. Helst skulle överstyrelsen se, att båda stadsdelarna kunde

tillgodoses. En möjlighet finnes också att inom nuvarande organisationsram

flytta en 4-årig linje till vartdera läroverket.

Enligt den av 1939 års riksdag beslutade organisationen skulle högre

allmänna läroverket för flickor å Södermalm ha två linjer av 4-årig real
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Marits proposition Nr 255.

skola, av vilka dock blott den ena upprättats. Lärjungetillströmningen har

emellertid successivt förbättrats, och överstyrelsen har i sina anslagsäskanden

för budgetåret 1942/43 beräknat medel för en första klass av den

andra linjen. Denna linje kunde nu lämpligen överflyttas till Enskede.

Båda läroverken finge på så sätt förmånen av såväl fyraårig som femårig

realskola, medan enligt skolutredningens organisationsplan Enskede

skulle erhålla endast 5-årig och högre allmänna läroverket för flickor å

Södermalm endast 4-årig realskola. Till Bromma skulle i så fall flyttas

den fyraåriga realskolelinjen vid nya elementarskolan. Både Bromma och

Enskede kunde på detta sätt tillgodoses med fyraårig linje inom nuvarande

organisationsram.

Någon ny, oberäknad kostnad uppkommer naturligtvis icke genom

denna omgruppering. Om den 4-åriga realskolelinjen i Enskede kommer

till stånd, föreligger tvärtom en viss sannolikhet för att den till Enskede

förlagda linjen av södra kommunala mellanskola!! skall kunna indragas.

Tillkomsten av en 5-årig realskolelinje vid högre allmänna läroverket för

flickor å Södermalm kan också förväntas medföra något minskad tillströmning

till kommunala flickskolan å Södermalm, så att möjligen en parallellavdelning

kan bli överflödig. Nämnda skola är också med sina nära 1,100

lärjungar i trängande behov av en avlastning. Minskning av en parallellavdelning

antingen vid: kommunala mellanskolan eller vid- kommunala

flickskolan synes sålunda i hög grad sannolik. I sådant fall skulle ingen

nämnvärd ökning i kostnader för statsverket inträda i jämförelse med nuvarande

kostnader för denna del av organisationen och naturligtvis än

mindre i jämförelse med den för nästa läsår beräknade, med en parallellavdelning

förstärkta organisationen.

Skulle emellertid endast en 4-årig realskolelinje kunna tillkomma för

Bromma och Enskede tillsammans, anser överstyrelsen, att Enskede bör

tillgodoses i första hand. Såsom tidigare nämnts, är linjen i Bromma för

närvarande icke så starkt motiverad. Det latenta behovet i Enskede gör

det emellertid sannolikt, att linjen skulle bli väl besatt, örn den förlädes

till denna stadsdel.

Femårig realskolelinje vid högre flickläroverket

på Södermalm.! fråga om Södermalm föreslår skolutredningen,

att en 5-årig realskolelinje bortflyttas från Katarina realskola.

Överstyrelsen delar skolutredningens mening, att Katarina realskola bör

ifrågakomma före högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm.

Överstyrelsen anser emellertid, att ännu ett organisationsproblem i fråga

om realskolelinjerna på Södermalm bör lösas i detta sammanhang. Högre

allmänna läroverket för flickor å Södermalm bör erhålla en 5-årig realskolelinje.

Härigenom skulle man tillmötesgå ett önskemål, som tidigare uttalats

från läroverkets sida. För närvarande är detta läroverk det enda i Stockholm,

som är organiserat med enbart 4-årig realskola. 5-årig realskola för

flickor finnes endast på Norrmalm. Femårig realskola, tillgänglig för gossar,

finnes däremot vid samtliga goss- och samläroverken i Stockholm.

Överflyttningen kan sägas ske från högre allmänna läroverket för flickor

å Norrmalm och kan även på visst sätt motiveras därav, att elva lärjungar

från Södermalm eller de södra förstäderna och förorterna äro intagna i klass

l5 vid högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm.

Bihang Ull riksdagens -protokoll 191/2. 1 sami. Nr 255.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr *255.

I fråga om gossundervisningen behöver Enskede bättre tillgodoses, vilket

också kan ske genom överflyttning av en 5-årig linje från Södermalm.

I de tre allmänna läroverken i denna stadsdel gå 53 lärjungar i, l5 och 12

lärjungar i l4, vilka ha sina hem i Enskede eller östra delarna av Brännkyrka.

Detta gör sammanlagt 65 lärjungar, av vilka 30 komma på Katarina

realskola, 26 på högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm

och 9 på högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm. Det synes

då uppenbart, att Enskedeläroverket bör anses erhålla sina 5-åriga linjer

från gossläroverken. Närmast till hands synes vara att flytta en linje

från högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm, emedan en linje

redan är föreslagen flyttad från Katarina realskola. Vissa olägenheter uppstå,

vilket läroverk som än drabbas av indragningen. Fördelarna av förflyttningen

torde dock överväga. Överstyrelsen räknar preliminärt med

högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm utan att därmed lia

velat taga definitiv ställning till frågan.

Överstyrelsens förslag innebär ifråga om Södermalm, vad den 5-åriga

realskolan beträffar en ökning av platstillgången för flickor och en minskning

för gossar. På Södermalm har av gammalt funnits ett överskott av

platser tillgängliga för gossar, ett överskott som enligt borgarrådet Larssons

promemoria uppgår till 51 platser och enligt överstyrelsens beräkningar

något mindre. För flickor ha däremot hittills inga platser i den

5-åriga realskolan funnits att tillgå i denna stadsdel.

I vidstående tablå lämnas en summarisk översikt över nuvarande organisationsplan

vid de allmänna läroverken i Stockholm, de ändringar i

denna, som överstyrelsen föreslagit, samt den efter genomförandet av överstyrelsens

förslag gällande organisationsplanen.

Övergångs anordningar m. m. Skolöverstyrelsen anför i detta

hänseende:

Vad skolutredningen föreslagit beträffande den frivilliga fjärde årskursen

vid högre lärarinneseminariet samt anordningen av praktiska övningar och

tentamina för de elever, som icke hunnit avsluta sina studier vid seminariet

vid utgången av läsåret 1942/43, finner överstyrelsen ändamålsenligt.

Likväl hyser överstyrelsen den meningen, att den förslagsvis beräknade summan,

500 kronor, som är avsedd för ersättning åt de lärare, som kunna behöva

anlitas på grund av den föreslagna anordningen, borde höjas med hänsyn

till att ersättning för den nyssnämnda tentamensverksamheten åtminstone

i vissa fall synes böra utgå.

Utöver de lärartjänster, som skolutredningen förutsätter bli disponibla för

de nyinrättade läroverken, skulle för genomförande av överstyrelsens förslag

bli disponibla 4 adjunktstjänster vid högre allmänna läroverket för gossar å

Södermalm (eventuellt Katarina realskola). Någon tjänst beräknas däremot

icke bli disponibel vid högre allmänna läroverket å Kungsholmen på grund

av det stora antalet lärare över stat vid detta läroverk. Dessa tjänster synas

böra disponeras för det nya läroverket å Östermalm, det nya läroverket i Enskede

och högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm. I likhet med

skolutredningen anser överstyrelsen, att definitiv ståndpunkt icke i detta

sammanhang behöver intagas och att, då det blir fråga om överflyttning jämväl

av innehavaren av en tjänst, all nödig hänsyn bör tagas till innehavarens

egna önskemål.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Organisationsplan jör de allmänna läroverken i Stockholm enligt nuvarande

förhållanden, av överstyrelsen föreslagna ändringar samt organisationsplanen

efter genomförande av överstyrelsens förslag.

Läroverk

Antal

linjer av

5-årig real- skola

Antal

linjer av

4 krig real- skola

Antal

linjer av

4-årigt

latingym- nasium

Antal

linjer av

3-årigt

latingym- nasium

Antal

linjer av

4-årigt

realgym- nasium

Antal

linjer av

3-årigt

realgym- nasium

H. allm. lärov, å Östermalm

3 =3

i =i

3 =3

Statens provskola1 .....

dl =1

+ 1 =1

+i =i

+ 1 =1

+ 1 =1

H. lärarinneseminariet . . .

1—1 =0

H. allm. lärov, för gossar å

Norrmalm.........

3 =3

2-1 =1

1 =1

1 + 1 =2

H. reallärov. å Norrmalm .

2 =2

2 =2

1 =1

H. allm. lärov, för flickor å

Norrmalm.........

3-1 =2

1 =1

2-1 =1

1 =1

1 =1

Nya elementarskolan ....

2-2 =0

1-1 =0

1-1 =0

2—2 =0

1-1 =0

Vasa realskola........

4 =4

H. allm. lärov, å Kungs- holmen ...........

3 =3

1 =1

2—1 =1

1 =1

H. allm. lärov, i Bromma .

5—2 =3

1 =1

2—1 =1

2 =2

H. allm. lärov, i Ängby1 . .

+ 2 Q

+1 ~ö

+ 12=1

+ 1 =1

+ 1 =1

H. allm. lärov, för gossar å

3—1 —2

1 =1

1 =1

1 =1

1 =1

1 =1

2 =2

1 =1

1 =1

H. allm. lärov, för flickor ä

Södermalm ........

+ 1 =1

Katarina realskola......

4-1 =3

H. allm. lärov, i Enskede1

+ 1 —2

4-1 J

+ 12=1

+ 1 =1

+ 1 =1

Summa

32 + 0=32

6±0 =6

11—1 = 10

3 + 0 =3

10 + 1 = 17

4 + 0 =4

1 Nyinrättat läroverk. 2 Alternativt.

Skolutredningen förutsätter, att ombildningen skall kunna påbörjas från

och med läsåret 1943/44. Möjligheten härav är främst beroende av, huruvida

de förutsatta nybyggnaderna kunna komma till stånd. Detta synes för

närvarande kanske mindre sannolikt. I varje fall torde det vara tämligen utsiktslöst

att kunna på tillfredsställande sätt inreda nya naturvetenskapliga

institutioner.

Därest det icke skulle visa sig möjligt att sätta igång erforderliga byggnadsarbeten,

måste man räkna med en övergångsperiod av större eller mindre

längd. Det är uppenbart, att de nya läroverken i Bromma och Enskede ej

kunna upprättas under övergångstiden. Nya elementarskolan måste kvar
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 355.

stanna i nuvarande lokaler trots de därav följande olägenheterna. Särskilt

synes frågan om gymnastikens anordning under övergångstiden vålla svårigheter,

sedan gymnastiska centralinstitutet förflyttats. Högre allmänna läroverket

för flickor å Norrmalm och högre allmänna läroverket i Bromma måste

under övergångstiden fortfarande söka reda sig med provisoriska lokaler i viss

utsträckning. Men för statens normalskola måste en särskild provisorisk lösning

åstadkommas för övergångsperioden.

Skolutredningen föreslår ett dylikt provisorium för en kortare tid. Till

normalskolan skulle läggas ett Tåligt latingymnasium för flickor, överflyttat

från högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm. Efter denna utbyggnad,

som förut sättes skola ske med en ring örn året, skulle enligt skolutredningens

mening läroanstalten kunna tjänstgöra som provårsanstalt, ehuru

med begränsad kapacitet. Läroanstalten skulle kvarstanna i nuvarande lokaler.

Emedan anordningen är ekonomiskt ofördelaktig, förutsättes provisoriet

bli av kort varaktighet.

Då den föreslagna provisoriska organisationen icke behöver föregripa den

slutliga organisationen — det är utan betydelse, hur linjerna formellt flyttas

mellan läroverken — vill överstyrelsen tillstyrka skolutredningens förslag

till provisorisk lösning för övergångstiden.

Överstyrelsen vill emellertid betona, att örn läroanstalten skall kunna

tjänstgöra som provårsanstalt, är det av vikt, att de ordinarie lärartjänsterna,

särskilt lektorstjänsterna, successivt inrättas med början redan första året,

lämpligen genom ombildning av de nu vakantsatta lärarbefattningarna vid

högre lärarinneseminariet.

Riksdagens medverkan är erforderlig för upprättandet av de tre nya läroverken

och fastställandet av deras organisation ävensom för inrättandet av

en femårig realskolelinje vid högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm.

Däremot torde det tillkomma Kungl. Majit att fatta beslut i fråga

om den av skolutredningen och skolöverstyrelsen föreslagna bortflyttningen

av en femårig realskolelinje och en fyraårig latingymnasielinje från högre allmänna

läroverket för flickor å Norrmalm, två femåriga realskolelinjer och en

fyraårig latingymnasielinje från högre allmänna läroverket i Bromma samt

en femårig realskolelinje från Katarina realskola, i fråga om den av överstyrelsen

föreslagna bortflyttningen av en fyraårig realgymnasielinje från högre

allmänna läroverket å Kungsholmen, en femårig realskolelinje från något av

gossläroverken å Södermalm och en fyraårig realskolelinje från högre allmänna

läroverket för flickor å Södermalm samt i fråga om den av överstyrelsen föreslagna

ombildningen av en fyraårig latinlinje vid högre allmänna läroverket

för gossar å Norrmalm till reallinje.

Det är knappast rådligt, att detaljerna i organisationen fastslås genom

riksdagsbeslut, eftersom tillströmningen till de olika linjerna och i någon mån

även tillströmningen av inträdessökande i de olika stadsdelarna redan under

loppet av ett eller annat år kan märkbart ändras. Lämpligen kan riksdagen

till fastställandet av de nya läroverkens organisation knyta ett uttalande, att

för varje enligt organisationsplanen upprättad ny linje en linje av samma

slag skall indragas vid något annat statsläroverk i Stockholm och dess förorter.

Det torde därefter ankomma på Kungl. Majit att fatta beslut örn de

linjer, som skola avvecklas eller ombildas. Beslutet torde böra föregås av en

genom överstyrelsen verkställd ny utredning, som kan taga hänsyn till eventuellt

inträffade ändringar i tillströmningen av inträdessökande till de nu

förefintliga läroverken.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj-.ts proposition Nr %55.

Statskontoret har förklarat sig dela skolutredningens uppfattning, att

spörsmålet om övningsskolan måste bedömas under hänsynstagande till skolorganisationen

överhuvudtaget i Stockholm. Vid ett sådant bedömande måste

emellertid beaktas, att medan en överflyttning inom Stockholm av utbildningslinjer

från ett läroverk till ett annat eller till nya undervisningsanstalter

icke torde föranleda principiella erinringar från statsmakternas sida,

bärande skäl måste kunna åberopas för ett bibehållande i statlig regi av skolformer,

för vilka eljest regelmässigt kommunerna stöde såsom huvudmän.

1 fråga örn överflyttning av utbildningslinjer kunde allenast framhållas önskvärdheten

nr allmänt ekonomiska synpunkter, att icke på grund härav lämpliga

skollokaler lämnades outnyttjade. Självfallet borde även gälla, att ökade

kostnader icke i någon fonn härigenom uppkomme för statsverket.

Vad angår spörsmålet örn övningsskolans bibehållande har statskontoret

erinrat, att ämbetsverket redan i sitt utlåtande över lärarutbildningssakkunnigas

förslag uttalat, att ämbetsverket icke kunde finna, att behov förelåge

att överhuvudtaget bibehålla sagda skola. Efter lärarinneseminariets nedläggande

borde nämligen, hade statskontoret vidare yttrat — med hänsyn till

förefintligheten i Stockholm av ett stort antal statliga och statsunderstödda

flickläroverk, vilka, enligt vad som framginge av betänkandet, jämte folkskolorna

kunde tagas i anspråk för seminarieelevemas praktiska övningar —

icke vara erforderligt att enbart för det skolköks- och handarbetsseminarium,

som skulle inrättas på grundval av det nuvarande skolköksseminariet, bibehålla

en särskild övningsskola. Med hänsyn vidare till de åtgärder, som i

.senare tid vidtagits för flickornas undervisning genom särskilda statliga

flickläroverk och kommunala flickskolor, syntes det icke heller finnas anledning

att längre upprätthålla en normalskola på detta område.

De av statskontoret sålunda anförda synpunkterna hava icke vederlagts

i den föreliggande utredningen, yttrar ämbetsverket. Tvärtom måste understrykas,

att de skäl, som åberopats för övningsskolans bibehållande, på intet

sätt kunna uppväga de i nuvarande statsekonomiska situation mycket bestämda

kraven på genomförande av varje besparing, som utan särskilda

olägenheter kan åstadkommas. Statskontoret får därför i anslutning till besparingsberedningens

förslag avstyrka ett fortsatt upprätthållande av lärarinneseminariets

övningsskola i dess nuvarande omfattning. Särskilt måste

ämbetsverket bestämt motsätta sig, att staten alltjämt skall stå som huvudman

för flick- och folkskolelinjerna. Organisationen av de föreslagna nya

läroverken torde i första hand få ankomma på skolöverstyrelsen att pröva.

Vidkommande de av skolutredningen framlagda kostnadsberäkningarna må

allenast anmärkas, att utredningen räknat med ombildning till ordinarie av

tre extra ordinarie vaktmästartjänster. Något skäl härför har icke anförts

och synes icke heller föreligga, varför statskontoret icke kan tillstyrka den

föreslagna ombildningen. Vidare har utredningen framhållit, att, då den

planerade normalskolan skulle fullfölja uppgifter, som tidigare åvilat helt

statliga anstalter, utredningen ansåge bestämda skäl tala för en sådan fördelning

av de ekonomiska förpliktelserna för skolans upprättande, att staten

ställde tomtmark till förfogande.

Statskontoret, som icke anser det av skolutredningen anförda skälet bärande'',

får för sin del motsätta sig varje eftergift i fråga örn de villkor, som

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 25o.

från statens sida regelmässigt bruka uppställas för upprättande av nya

läroverk.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Enligt förslaget skulle de 11 ämneslärarinnor, vilka för närvarande äro

anställda vid statens normalskola för flickor, överflyttas till det nya högre

allmänna läroverk, i vilket nämnda normalskola skulle ingå. Då nämnda

ämneslärarinnor för närvarande tillhöra lönegraden A 22, medan ämneslärarinna

vid allmänt läroverk är placerad i lönegraden A 21, skulle enligt förslaget

ifrågavarande lärarinnor bibehållas vid sina förut åtnjutna avlöningsförmåner.

Allmänna lönenämnden har intet att erinra mot förslaget i denna

del. Ä tjänsteförteckningen för det nya allmänna läroverket synes sålunda

böra upptagas ämneslärarinna å övergångsstat med placering i lönegraden A 22.

Skolutredningen har i anslutning till det anförda vidare uttalat, att den högre

lönegrad, som nämnda ämneslärarinnor sålunda få åtnjuta efter överflyttningen

till det allmänna läroverket, syntes böra kompenseras på så sätt, att

de icke erhölle sådan särskild ersättning (för närvarande 300 kronor för år

jämlikt kungl, brev den 16 maj 1941) och sådan ersättning för handledning

av lärarkandidater, som utgå till lärare vid läroanstalt, där provårskurs är

anordnad. Vad sålunda av skolutredningen anförts föranleder lönenämnden

att erinra, att nämnda slag av ersättningar, örn vilka fcrmäles under d) och

e) av 55 § 9 mom. 17 punkten civila avlöningsreglementet, tillhöra sådana

förmåner, rörande vilka lärare jämlikt 66 § 2 mom. nämnda reglemente är

pliktig underkasta sig ändrade bestämmelser. Skolutredningens ifrågavarande

förslag — vilket såsom innebärande avsteg från avlöningsreglementets bestämmelser

förutsätter beslut jämväl av riksdagen — kan således, rent formellt

sett, genomföras med omedelbar verkan gentemot de av saken berörda

lärarinnorna. Jämväl i vad angår frågans sakliga sida har lönenämnden icke

funnit anledning till erinran mot förslaget i denna del, detta med hänsyn till

att ifrågavarande ämneslärarinnor icke för närvarande äro berättigade till

särskild ersättning utöver lön för sin medverkan vid lärarutbildningen.

4 övningsskollärare, vilka för närvarande äro anställda vid normalskolan

men skulle överflyttas till den nya läroanstalten, föreslås skola bibehållas vid

sin nuvarande placering i lönegraden A 20, utan rätt att uppbära ovannämnda

särskilda ersättning och handledararvode. Samma lönegradsplacering och

avlöningsvillkor skulle även i fortsättningen gälla för innehavare av övningsskollärartjänster

vid den nya läroanstalten, liksom för närvarande är fallet

vid folkskoleseminariema. Mot vad sålunda anförts och föreslagits har lönenämnden

intet att erinra.

Framställning från Solna kommunalnämnd. I en den 7 april 1942 dagtecknad

skrivelse har Solna kommunalnämnd framhållit, att Solna kommun

liksom övriga nordvästra förortskommuner (Sundbyberg, Spånga och Sollentuna)

obestridligen utgjorde en del av Stockholm som regional enhet,

att dessa nordvästra kommuner med sina 65,000 invånare vore i stort behov

av ett särskilt för dessa områden avsett högre allmänt läroverk, att en

utvidgning av läroverksorganisationen i Stockholm som helhet betraktad

enligt kommunalnämndens uppfattning icke torde kunna komma i fråga

inom överskådlig framtid och att på grund därav frågan örn omorganisation

av läroverken i Stockholm icke borde företagas i något sådant avse
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

ende, att det vore liktydigt med upprättande av nya läroverk eller uppförande

av läroverksbyggnader på nya platser, utan att därvid de nordvästra

förorternas trängande behov av eget högre allmänt läroverk tillgodosåges.

Därvid borde också beaktas, att det torde innebära mindre

olägenhet ur social och ekonomisk synpunkt, örn för vinnande av detta

syfte en. del barn från Bromma nödgades besöka läroverk i den inre staden,

än om barnen från de nordvästra förorterna måste göra det för att

komma i åtnjutande av en högre skolutbildning. Därest en omorganisation av

läroverken i Stockholm såsom förefölle sannolikt nu måste vidtagas, borde

densamma genomföras så, att ett högre allmänt läroverk upprättades på därför

lämplig plats i de nordvästra förortskommunerna.

Var inom dessa förortskommuner läroverket borde förläggas vore en

fråga, som krävde ingående prövning med hänsynstagande till ej mindre

elevfördelningen inom dessa förortskommuner utan även kommunikationsoch

övriga förhållanden, som inverkade på frågans bedömande. En särskild

undersökning förutsatte också fördelningen berörda kommuner emellan av

kostnaderna för läroverksbyggnad med tillhörande utrustning, vilken kommunerna

enligt gällande praxis skulle tillhandahålla.

Kommunalnämnden delade skolutredningens uppfattning örn nödvändigheten

av att i detta sammanhang upptaga frågan om den regionala fördelningen

av huvudstadens läroverk till behandling men ansåge det icke möjligt,

att framdeles få frågan om en omorganisation av läroverken i Stockholm

upptagen till förnyad behandling för anpassning till norra förorternas

behov av eget läroverk, därest den nu föreslagna organisationen skulle

förverkligas. Ty ett sådant omorganisationsförslag komme sannolikt att innebära

antingen ett nedläggande av något av läroverken på Norrmalm

med åtföljande misshushållning med tillgängliga lokalutrymmen eller också

en utvidgning av läroverksorganisationen för Stockholm som helhet, och

kommunalnämnden funné det föga sannolikt, att vare sig Kungl. Majit

eller riksdagen inom överskådlig framtid skulle komma att giva sitt bifall

till någon sådan lösning av problemet. Nämnden funne därför nödvändigt

att de nordvästra förorternas behov av eget läroverk beaktades i föreliggande

sammanhang. Därvid borde hänsyn tagas icke blott till det aktuella

behovet, vilket redan det borde vara tillräckligt för upprättande av högre

allmänt läroverk inom området utan också till det förhållandet, att varje

område, som finge ett sådant aktuellt behov av läroverk tillgodosett, hade

visat sig också ha ett latent behov därav, vilket komme till uttryck genom

en kraftig ökning av antalet inträdessökande till nyinrättade läroverks begynnelseklasser.

Om man godtoge principen, att alla medborgare borde i möjligaste mån

beredas samma tillgång till utbildning för arbetsuppgifter i samhället, syntes

det ur det allmännas synpunkt vara mindre lämpligt att omgruppera

läroverken i Stockholm på ett sådant sätt, att ett område som Bromma

med 52,400 i stort sett välsituerade invånare tillfördes ännu ett läroverk

utöver det redan befintliga, örn samtidigt de nordvästra förorterna med

sina 05,000 invånare med mindre god ekonomisk bärkraft fortfarande skulle

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255.

nödgas i stor utsträckning hänvisa sin bildningssökande ungdom till läroverken

i Stockholm med därav följande extra kostnader för resor med mera:

kostnader som mångå av dessa kommuners invånare icke förmådde bära

och som därför innebure ett hinder för beredande av en tillfredsställande

undervisning åt ungdomen. Erfarenheten visade också, att familjer, som

önskade bereda sina barn undervisning i läroverk, för undvikande av dylika

kostnader ofta avflyttade till Stockholm, då barnen komme i den ålder

att deras läroverksundervisning började; ett förhållande, som förvisso icke

främjade en önskvärd bosättning och de sociala förhållandena.

För kommunerna vore det därjämte på lång sikt av avgörande betydelse

för deras ekonomi, om inom desamma funnes möjlighet till den högre

skolbildning, som familjer med barn och ordnad ekonomi krävde för bosättning

på platsen i fråga. Ty även om kommunerna i likhet med Solna

gjorde stora uppoffringar för stärkande av sin ekonomiska bärkraft och

för sociala välfärdsanordningar, kunde de ändock därmed icke ernå det

som i längden avgjorde deras ekonomiska stabilisering d. v. s. att till densamma

draga och bibehålla en välsituerad befolkning, utan att ovannämnda

förutsättning för en sådan befolknings bosättning inom kommunen skapades.

Skulle det föreliggande förslaget till omorganisationen av läroverken i

Stockholm under sådana förhållanden komma att realiseras, innebure det

enligt Solna kommunalnämnds uppfattning ett mycket svårt för att icke

säga oöverstigligt hinder för Solna kommuns liksom för övriga nordvästra

förorters utveckling.

I utlåtande den 13 april 1942 över kommunalnämndens framställning

har skolöverstyrelsen hemställt, att framställningen skulle överlämnas till

1940 års skolutredning för att tagas under övervägande i samband med

frågan om läroverksorganisationen för riket i övrigt.

Överstyrelsen erinrade, att förslag om förstatligande av den kommunala

mellanskolan i Solna genom sammanslagning med samrealskolan i Sundbyberg

framförts i det sakkunnigbetänkande angående fortsatt förstatligande

av kommunala mellanskolor, som framlagts den 15 juni 1939. Förhandlingarna

mellan de kommunala myndigheterna i Solna och Sundbyberg angående

bland annat skolbyggnadernas läge hade emellertid icke lett till något

resultat. Frågan om ett statligt gymnasium för de norra förorterna torde

därför icke lämpligen kunna upptagas till prövning, förrän utredning presterats

rörande skolbyggnadernas läge och bestridandet av kostnaderna för

desamma. Överstyrelsen ville redan med hänsyn härtill hålla före, att de

norra förorternas till Stockholm skolfrågor icke borde upptagas till prövning

i samband med förslaget angående Stockholms läroverksorganisation.

Skulle frågan vidgas till att omfatta jämväl de norra förorterna, torde man

svårligen kunna undgå att helt spränga denna utrednings ram. Även andra

förorter till Stockholm (Djursholm, Saltsjöbaden) torde i sådant fall böra

medtagas. Och man kunde ifrågasätta, örn man kunde stanna därmed. Även

andra delar av landet kunde med rätta förvänta, att deras skolproblem

skulle tagas med. En bestämd avgränsning skulle bli svår att genomföra.

Den avgränsning, som skolutredningen gjort genom sitt förslag, syntes

däremot lättare kunna göras.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

I det föregående har jag principiellt anslutit mig till tanken på att högre

lärarinneseminariet bör läggas ned med utgången av läsåret 1942/43. Örn

vad jag förordat bifalles, bör emellertid ställning tagas också till vissa andra

frågor, vilka aktualiseras, när seminariets verksamhet upphör. Både besparingsberedningen

och 1940 års skolutredning ha påvisat, att i huvudstaden

finnas aktuella skolorganisatoriska problem, vilkas lösning intimt

sammanhänger med frågan om högre lärarinneseminariets organisation.

Båda de nämnda sakkunnigberedningarna ha sålunda uppmärksammat den

för närvarande mycket otillfredsställande fördelningen mellan de högre

skolorna å ena sidan och antalet elever å andra sidan inom olika stadsdelar

av Stockholm. Bostadsbebyggelsens tyngdpunkt har förskjutits från de centrala

delarna — inom vilka flertalet allmänna läroverk nu äro belägna —

i riktning mot ytterområdena. Till följd härav har inom några stadsdelar

en svårartad platsbrist uppstått vid läroverken, medan i andra fall ett

visst platsöverskott kan konstateras. Platsbristen gör sig gällande på Östermalm

med Gärdesstaden och, med synnerlig skärpa, i Bromma. Det nuvarande

läroverket i Bromma med sina 41 avdelningar och 1,275 elever har

nått en sådan storlek, att en avlastning framstår såsom ofrånkomlig. Men

även de södra förstäderna med Enskede såsom centrum äro mycket missgynnade

i fråga örn ungdomens studiemöjligheter. De sakna andra högre

skolor än en avdelning av södra kommunala mellanskolan. Stockholms

södra förstäder utgöra emellertid för närvarande näst Södermalm den barnrikaste

delen av huvudstaden och beräknas komma att förbliva så under

den närmast följande tioårsperioden. Rekryteringen av ett nytt läroverk

i dessa trakter, vilket lämpligen bör förläggas till Enskede, måste under alla

förhållanden anses säkerställd under en så lång tidrymd, som kan överblickas.

Å andra sidan äro de centrala delarna av staden, och särskilt Norrmalm,

jämförelsevis rikligt utrustade med allmänna läroverk. Vad som

tarvas i huvudstaden är alltså i första hand en ändamålsenligare och rättvisare

fördelning mellan de olika stadsdelarna av redan befintliga elevplatser

vid läroverken. Längre än till att föreslå en dylik omfördelning ha varken

besparingsberedningen, skolutredningen eller de i ärendet hörda myndigheterna

sträckt sig, och ej heller enligt min mening kan det bliva tal

om att i nuvarande statsfinansiella läge utvidga läroverksorganisationen i

huvudstaden. Kan däremot — med tillvaratagande bland annat av högre

lärarinneseminariets organisation — en rationellare fördelning av de olika

linjerna vid stockholmsläroverken elmås utan att kostnaden för statsverket

i nämnvärd grad ökas, synes det mig självklart, att statsmakterna icke

böra vägra sin medverkan därtill.

Med behovet av en sådan organisatorisk rationalisering av Stockholms

läroverksväsen sammanfalla pedagogiska önskemål med en räckvidd, som

sträcker sig utöver huvudstadens lokala intressen, örn högre lärarinneseminariet

higges ned, framträder sålunda, såsom jag redan tidigare fram
-

Departe
mentschefen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

hållit, ett starkt behov av ett nytt provårsläroverk med särskild uppgift att

i seminariets ställe tillhandahålla flickskolorna i riket akademiskt utbildade

kvinnliga lärare. Till ett sådant läroverk skulle med fördel kunna knytas

högre lärarinneseminariets övningsskola, vilken icke berörts av de vid seminariet

eljest vidtagna inskränkningarna. Övningsskolan är genomsyrad av

en god anda; dess flickskolelinje har varit normgivande för de flesta flickskolor

i landet, och även i övrigt kan skolan uppvisa betydelsefulla pedagogiska

resultat. De värden, den representerar, böra icke utan tvingande

skäl spolieras. — Vidare må erinras örn, att gymnastiska centralinstitutet

inom ett par år kommer att flytta in i nya lokaler, belägna invid Stadion

på övre Östermalm. Såsom övningsskola använder institutet för närvarande

i stor utsträckning den i omedelbar närhet av institutets gamla lokaler belägna

nya elementarskolan. För framtiden är det med hänsyn till undervisningen

vid centralinstitutet ett viktigt önskemål, att i Stadions närhet finnes

ett läroverk såsom övningsskola för institutets elever. Gymnastiska centralinstitutets

behov av övningsskola sammanfaller alltså med och förstärker

de skäl, som befolkningsfördelningen inom huvudstaden utgör för att

å ena sidan ett nytt läroverk bör inrättas på Gärdet medan å andra sidan

ett läroverk i centrum, närmast nya elementarskolan med sina otillräckliga

och omoderna lokaler, bör indragas. Till stöd för inrättande av ett nytt

läroverk, vari högre lärarinneseminariets övningsskola ingår, har även anförts,

att statens skolköksseminariums behov av en särskild övningsskola

därigenom även i fortsättningen skulle kunna på ett ändamålsenligt sätt

tillgodoses. Slutligen har framhållits, att det nya läroverket med hänsyn till

sin organisation och sin egenskap av arvtagare till högre lärarinneseminariets

pedagogiska traditioner och erfarenheter skulle bättre än något annat

läroverk kunna fylla uppgiften att bilda grundval för det psykologiskpedagogiska

institut, som, på sätt av det följande kommer att framgå, nu

föreslås bli upprättat.

Från nu angivna utgångspunkter har skolutredningen utformat sitt förslag

till ny läroverksorganisation för Stockholm. Förslaget innebär i korthet

följande.

a) Högre lärarinneseminariets övningsskola, förstärkt med en sjunde folkskoleklass

och en praktisk flickskolelinje, sammanföres med nya elementarskolans

treåriga realgymnasielinje samt en femårig realskole- och en fyraårig

latingymnasielinje från flickläroverket på Norrmalm till ett nytt samläroverk,

tillika provårsanstalt, förlagt till Östermalm i närheten av Stadion;

b) nya elementarskolans fyraåriga realskolelinje samt den ena av dess

två femåriga realskolelinjer och den ena av dess likaledes två fyraåriga realgymnasielinjer

förenas med två av Brommaläroverkets fem femåriga realskolelinjer

och den ena av dess två latingymna sidin jer till ett nytt samläroverk

i Bromma, förlagt till ett för ändamålet reserverat område i Ängby

(Åkeshov);

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

c) återstoden av nya elementarskolan, d. v. s. en femårig realskole-, en

fyraårig latin- och en fyraårig realgymnasielinje sammanföres med en femårig

realskolelinje från Katarina realskola på Södermalm till ett nytt samläroverk,

förlagt till Enskede.

Till det nya Östermalmsläroverket föreslår skolutredningen slutligen, att

ett nyupprättat psykologisk-pedagogiskt institut och ett omorganiserat

statens skolköks- och handarbetsseminarium skola anknytas på sätt, som

kommer att framgå av det följande.

Den av skolutredningen framlagda organisationsplanen för stockholmsHiroverken

synes mig väl motiverad och lämplig. Den prejudicerar på intet

sätt de undersökningar, som i övrigt bedrivas inom skolutredningen rörande

skolväsendets organisation. Den totala årliga merkostnaden för själva omorganisationen

av stockholmsläroverken kommer, därest den genomföres i

samband med högre lärarinneseminariets nedläggande, icke att uppgå till

mera än i runt tal 12,000 kronor. Jag är med hänsyn till det anförda beredd

att i princip tillstyrka det framlagda förslaget och förordar alltså att, utom

högre lärarinneseminariet, även nya elementarskolan i dess nuvarande form

nedlägges samt att nya samläroverk upprättas på Östermalm, i Bromma

och i Enskede.

Kommunalnämnden i Solna har hävdat, att spörsmålet örn upprättande

av ett högre allmänt läroverk i Stockholms nordvästra förorter borde upptagas

till prövning i detta sammanhang. Jag kan emellertid icke finna, att

det ännu presterats sådan utredning i ärendet, som skulle göra det möjligt

för mig att nu taga ställning till frågan; bland annat är det ännu en öppen

fråga, var inom de berörda kommunerna ett blivande läroverk lämpligen

bör vara förlagt. Ej heller kan jag finna, att detta spörsmål har sådant sammanhang

med den föreliggande organisationsfrågan, att denna icke nu skulle

kunna lösas oberoende av de nordvästra förorternas skolproblem. Jag hyser

den uppfattningen, att därest dessa förorter vid en närmare utredning —

och en sådan torde på sätt skolöverstyrelsen förordat böra komma till stånd

— skulle befinnas böra erhålla ett eget högre allmänt läroverk, ett sådant

bör upprättas, även örn därigenom skulle uppkomma fråga örn nedläggande

av något av läroverken på Norrmalm. En dylik utveckling synes vara helt

naturlig med hänsyn till den påvisade starka befolkningsförskjutningen från

stadens inre delar till dess ytterområden, vilken legat till grund för skolutredningens

förslag. Ett bifall till detta torde sålunda icke föregripa en

lösning av de nordvästra förorternas läroverksproblem.

Skolöverstyrelsen har framställt vissa ändringsförslag beträffande detaljerna

i den av skolutredningen framlagda organisationsplanen. Sålunda

föreslår överstyrelsen, att det nya Östermalmsläroverket skall förses jämväl

med fyraårig realgymnasielinje. Jag tillstyrker bifall till detta förslag.

Härvid förutsättes, att, på sätt skolöverstyrelsen förordat, en motsvarande

gymnasielinje indrages vid ett annat stockholmsläroverk, lämpligen vid

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr Bod.

Kungsholmens läroverk. Jag förutsätter vidare, att den femåriga realskolelinjen

vid det nya läroverket på Östermalm icke för framtiden beräknas

erhålla en parallellserie. I detta sammanhang får jag erinra, att statskontoret

framställt principiella erinringar mot att detta läroverk skulle utrustas

med folkskole- och flickskolelinje. Jag kan icke finna att denna invändning

bör tillmätas avgörande betydelse, då ju staten redan för närvarande upprätthåller

dylika linjer i högre lärarinneseminariets övningsskola. Den föreslagna

organisationen innebär sålunda icke någon principiell nyhet. Vad

särskilt angår folkskolelinjen vill jag framhålla såsom angeläget ur pedagogisk

synpunkt att bibehålla den nära kontakt mellan folkskola och realskola,

som vunnits inom högre lärarinneseminariet och som vitsordats ha

haft stor betydelse för lärarinneutbildningen. En fortsatt sammanknytning

mellan dessa två skolformer inom det läroverk, som avsetts såsom lärarinneseminariets

arvtagare, skulle enligt min mening vara ägnad att vidga

och fördjupa de vunna erfarenheterna och leda till rön av bestående värde.

Även flickskolelinjen har jag funnit böra bibehållas, icke minst med hänsyn

till att ifrågavarande läroverk bland annat skulle få till uppgift att tillgodose

flickskolorna med kvinnliga lärare, vilkas provårsutbildning speciellt

tager sikte på dessa skolors särskilda behov. Jag tillstyrker alltså

skolutredningens ifrågavarande förslag, för vilket jag funnit goda skäl tala.

Skolöverstyrelsen har vidare förordat, att det nya läroverket i Enskede

skall redan från början förses med fyraårig realskolelinje vid sidan av de

föreslagna femåriga. Jag tillstyrker även detta förslag. Härvid förutsätter

jag, i anslutning till vad överstyrelsen anfört, att någon fyraårig realskolelinje

i stället icke tillföres det nya läroverket i Bromma, där behovet av en

sådan linje torde vara mindre än i Enskede.—Vad slutligen angår skolöverstyrelsens

förslag, att vid högre flickläroverket på Södermalm skall inrättas

även en femårig realskolelinje, har jag varit tveksam om lämpligheten av en

sådan åtgärd med hänsyn till att den möjligen skulle kunna föregripa de

inom skolutredningen pågående undersökningarna. Emellertid ha skolans

rektor och skolöverstyrelsen liksom vederbörande borgarråd anfört mycket

starka praktiska skäl för att en femårig linje bör upprättas vid

detta läroverk. Det har sålunda påvisats, att Södermalm saknar femårig

realskola för flickor och att denna omständighet lett till att stadsdelens

kvinnliga ungdom i högre grad än i övriga delar av staden söker sig över

till den kommunala flickskolan. Denna har därigenom kommit att svälla ut

på ett sätt som icke varit lyckligt; med sina sammanlagt 1,089 elever närmar

sig denna flickskola Brommaläroverket i storleksordning. I andra fall

sända föräldrarna sina flickor den långa vägen från Södermalm och de

södra förorterna till norra flickläroverket, där flickorna ha möjlighet att

genomgå en femårig realskola. Jag har med hänsyn till vad sålunda upplysts

ansett mig kunna tillstyrka det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget

om att vid högre flickläroverket på Södermalm skall inrättas även

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

en femårig realskolelinje. leke heller detta innebär någon ansvällning av

den nuvarande organisationen, då linjen kan betraktas såsom överflyttad

från annat läroverk. I realiteten torde tillkomsten av den nya linjen på

Södermalm emellertid främst komma att innebära en i sig önskvärd avlastning

av den överdimensionerade kommunala flickskolan därstädes. Denna av speciella

och rent praktiska skäl betingade anordning kan, enligt vad jag blivit

övertygad om, icke verka prejudicerande för skolutredningens kommande

principiella ställningstaganden.

Beträffande de nya läroanstalternas benämning förordar jag, att det nya

Östermalmsläroverket, i enlighet med vad skolutredningen föreslagit, benämnes

»statens normalskola». Det nya Brommaläroverket torde böra benämnas

»nya elementarskolan» och läroverket i Enskede »högre allmänna

läroverket i Enskede».

På sätt överstyrelsen anfört torde riksdagens medverkan vid genomförandet

av den ifrågasatta omorganisationen erfordras endast i vad avser nedläggandet

av nya elementarskolan, upprättandet av de tre nya läroverken

och dessas grundläggande organisation samt inrättandet av femårig realskola

vid högre flickläroverket på Södermalm. Däremot torde det få ankomma

på Kungl. Majit att fatta beslut i fråga om förflyttandet av linjer

från ett läroverk till ett annat och dylikt inom ramen för den för varje

läroverk fastställda organisationen.

Den av mig förordade omorganisationen torde, såsom skolutredningen

föreslagit, böra på sedvanligt sätt genomföras successivt; den torde böra

taga sin början den 1 juli 1943 eller vid den senare tidpunkt, som Kungl.

Majit bestämmer. För att förslaget skall kunna helt genomföras förutsättes

emellertid, att Stockholms stad låter uppföra nya byggnader för de nya

läroverken. Givetvis måste man taga med i beräkningen, att svårigheter

att erhålla material och arbetskraft kunna försena byggnadsprogrammet

och därmed även omorganisationen. I detta hänseende kan läget komma

att förskjutas både snabbt och genomgripande. Så länge krisen varar torde

emellertid få förutsättas, att behovet av dessa byggnadsföretag kommer att

ur synpunkten av materialåtgång och användningen av arbetskraft vägas

emot övriga större byggnadsföretag. Det är därför av vikt att Kungl. Majit

får frihet att i samverkan med Stockholms stads myndigheter inom ramen

av den av mig förordade organisationsplanen vidtaga erforderliga jämkningar

däri. Det kan sålunda bli nödvändigt att med hänsyn till byggnadsfrågans

läge uppskjuta vissa organisatoriska förändringar till en något senare

tidpunkt och att även i övrigt vidtaga provisoriska anordningar under

en övergångstid. I den mån sådana provisoriska åtgärder bliva ofrånkomliga,

förutsätter jag, att vad skolutredningen och skolöverstyrelsen härutinnan

anfört, kommer att beaktas. Övergångsvis skulle sålunda i anslutning

till vad utredningen och överstyrelsen framhållit högre lärarinneseminariets

övningsskola kunna bibehållas och på denna uppbyggas ett latin
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

gymnasium. Jag anser mig dock böra betona att en sådan anordning skulle

ur organisatorisk synpunkt vara mycket bristfällig och att dess brister

skulle framträda än tydligare, örn läroanstalten tillika skulle tjäna såsom

provårsläroverk. Även ur ekonomisk synpunkt är denna utväg långt ifrån

tillfredsställande, då den förutsätter, att det sålunda nyorganiserade läroverket

kvarstannar i högre lärarinneseminariets synnerligen omoderna och

otillräckliga lokaler. Om provisoriet behöver tillgripas, bör man alltså eftersträva,

att det så snart som möjligt avvecklas.

I samband med högre lärarinneseminariets och nya elementarskolans nedläggande

bli under alla förhållanden vissa övergångsanordningar nödvändiga.

Sålunda torde de lärjungar vid lärarinneseminariet, som icke avlagt

avgångsexamen före utgången av läsåret 1942/43, böra beredas tillfälle

att göra detta. Till de ekonomiska frågor, som i samband därmed kunna

uppstå, torde man icke nu behöva taga ställning. Icke heller anser jag mig

i detta sammanhang böra närmare ingå på frågan örn de nyupprättade läroanstalternas

personalorganisation.

Beträffande de villkor, som böra uppställas för genomförandet av den

föreslagna omorganisationen, ansluter jag mig i huvudsak till vad skolutredningen

anfört och föreslagit. Härutöver torde för genomförandet av

förslaget om flickläroverkets på Södermalm utrustande med jämväl femårig

realskola böra uppställas villkor av innebörd, att Stockholms stad förpliktar

sig att tillhandahålla lokaler m. m. jämväl för denna realskola ävensom

bostäder åt för läroverket erforderlig vaktmästarpersonal. Frågan huruvida

staten bör tillhandahålla tomtmark för den blivande statens provskolas

behov torde icke behöva i detta sammanhang upptagas till närmare övervägande.

VI. Statens skolköksseminarium och hushållsskola.

Nuvarande förhållanden. Med högre lärarinneseminariet är för närvarande

samorganiserat statens skolköksseminarium och hushållsskola.

Enligt av Kungl. Majit den 4 juni 1926 utfärdade bestämmelser rörande

anstaltens styrelse och förvaltning omfattar läroanstalten följande kurser,

nämligen

1) lärarinnekurs i huslig ekonomi (utbildningstid 3 terminer),

2) husmoderskurs (2 terminer),

3) kurs för utbildande av ekonomiföreståndarinnor vid större anstalter

(2 terminer),

4) kurs för utbildande av hemföreståndarinnor (2 terminer),

5) skolkökskurs för normalskolans 4:e klass, övningsskola för lärarinnekursen

(2 terminer),

6) skolkökskurs för normalskolans 6:e klass, övningsskola för lärarinnekursen

(2 terminer),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr £55. 79

7) skolkökskurs för realskolans 3:e klass, övningsskola för lärarinnekursen

(2 terminer) samt

8) skolkökskurs för folkskolans 8:e klass, övningsskola för lärarinnekursen

(2 terminer).

Varje år mottagas i lärarinnekursen 16, i ekonomiföreståndarinnekursen

14, i hemföreståndarinnekursen 24 och i husmoderskursen 32 elever; de båda

sistnämnda kurserna äro delade på vardera två parallellavdelningar.

Utbildning av lärarinnor i hushållsgöromål äger rum antingen

vid statens skolköksseminarium och hushållsskola eller vid någon av

de privata läroanstalterna: Ateneums skolköksseminarium i Stockholm, fackskolan

för huslig ekonomi i Uppsala, Göteborgs skolköksseminarium och

Fredrika Bremerförbundets lanthushållningsseminarium i Rimforsa. Samtliga

privata läroanstalter åtnjuta understöd av staten. Godkänt avgångsbetyg

från lärarinnekursen vid statens skolköksseminarium medför behörighet till

anställning som lärarinna vid alla de undervisningsanstalter, där undervisning

i hushållsgöromål eller huslig ekonomi förekommer.

Kunskapsfordringarna för inträde i statens skolköksseminarium äro bestämda

till godkänt avgångsbetyg från högre lärarinneseminarium, folkskoleseminarium

eller högre flickskola med s. k. normalskolekompetensrätt eller

motsvarande kunskaper, varvid sökande med betyg från folkskoleseminarium

eller flickskola skall ha överbetyg i svenska språket, matematik, ett av ämnena

fysik, kemi och hälsolära samt i husligt arbete. Sökande skall vidare

ha genomgått husmoderskurs och även på annat sätt förvärvat vana vid

praktiskt arbete. Inträdesfordringarna vid de övriga utbildningsanstalterna

äro väsentligen desamma som äro gällande i fråga om statens seminarium,

dock att överbetyg ej fordras samt att även realexamen respektive praktisk

realexamen å hushållslinje, eventuellt också betyg från praktisk flickskolelinje,

berättigar till inträde.

Utbildningstiden är tre terminer vid lärarinnekursen vid statens skolköksseminarium

och vid den speciella kursen för utbildning av skolkökslärarinnor

vid fackskolan i Uppsala, två år vid de andra läroanstalterna.

Tillsammans utexamineras årligen vid nämnda fem läroanstalter omkring

90 lärarinnor i hushållsgöromål. Av dessa ha omkring 30 utbildning särskilt

i lanthushållning. För dem utgöra lanthushållsskolor och folkhögskolor ett

lämpligt verksamhetsområde, ehuru de äga behörighet att undervisa även i

vissa andra skolformer. I övrigt ha skolkökslärarinnorna möjligheter till anställning

vid de kommunala flickskolorna, där undervisning i hushållsgöromål

är obligatorisk, vid realskolorna och de kommunala mellanskolorna, där

sådan undervisning på manga håll är anordnad och där den är avsedd att

vara obligatorisk, ehuru bestämmelsen ännu icke trätt i kraft, vidare vid

folk- och småskoleseminarier, vid åtskilliga högre folkskolor samt vid folklek

fortsättningsskolor, där i allt flera skoldistrikt införes skolköksundervisning,

ehuru antalet kurser i hushållsgöromål på grund av sjunkande

barnantal på senare år nedgått. Slutligen finnas anställningsmöjligheter liven

vid skolor för yrkesundervisning, vid vilka skolor dock erfordras särskild behörighet,

grundad på viss tids tjänstgöring, eller ytterligare utbildning efter

examen. En undersökning av skolöverstyrelsen bilsten 11)41 utvisar, att omkring

28 procent av de under åren 1938—40 utexaminerade lärarinnorna

fått anställning flir helt läsår med full tjänstgöring, att 23 procent fått

sådan anställning under någon del av läsåret och 30 procent kortare vikariat

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

eller tillfällig kurstjänstgöring, medan 14 procent lämnat skolköksarbetet,

vanligen till följd av giftermål, och uppgifter saknas från 5 procent. Antalet

arbetssökande skolkökslärarinnor varierade enligt uppgifter från arbetsmarknadskommissionen

under loppet av år 1941 mellan 7 och 88. Av undersökningen

framgår, att för närvarande ett visst överskott pa skolkökslärarinnor

finnes.

1936 års lärarutbildningssakkunniga. De sakkunniga, som framhållit

såsom en olägenhet, att det icke för närvarande finnes någon statlig läroanstalt

för utbildning av lärarinnor i kvinnlig slöjd (handarbete), och påyrkat

inrättandet av ett statligt handarbetsseminarium, ha förordat, att

ett sådant seminarium skulle samordnas med statens skolköksseminarium till

en organisatorisk och administrativ enhet. De sakkunniga tänka sig, att till

denna nya läroanstalts förfogande ställas lokaler, tillkomna genom nybyggnad

för de organisationers räkning, som enligt de sakkunnigas förslag skulle

träda i stället för nuvarande högre lärarinneseminariet och därtill knutna

utbildningsanstalter. De sakkunniga ha räknat med de båda statliga samorganiserade

seminarierna som självständiga organisationer, med var sin

rektor som ledare. En av dessa rektorer föreslås skola bli föreståndare för

hela institutionen. Seminarierna beräknas årligen skola utexaminera 24 elever

vardera, sammanlagt alltså 48.

Beträffande detaljerna i de sakkunnigas förslag hänvisas till sakkunnigbetänkandet.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag.

Överstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag med vissa modifikationer.

Det av överstyrelsen tillstyrkta förslaget innebär, att skolköksseminariet

tillika med ett nyupprättat statligt handarbetsseminarium skulle ingå i en

institution, benämnd statens skolköks- och handarbetsseminarium. Institutionens

övningsskola skulle utgöras av den till lärarkursanstalt och försöksskola

ombildade normalskolan. Utbildningstiden skulle omfatta fyra terminer såväl

på skolköks- som på handarbetslinjen. Båda linjernas kurs skulle bygga på

en obligatorisk ettårig husmoderskurs vid seminariet samt på ett av seminariet

övervakat praktikantår. I husmoderskursen skulle årligen intagas 64

elever, fördelade på fyra avdelningar; av dessa elever skulle 48 kunna fortsätta

vid lärarinnekurserna. Högst 8 platser vid varje kurs skulle reserveras

för elever, som redan genomgått den andra linjens lärarinnekurs. Dessa skulle

utexamineras efter tre terminer; de skulle således på tillsammans sju terminer *

kunna förvärva full kompetens i båda ämnena. Hem- och ekonomiföreståndarinnekurserna

skulle vid den nya institutionen bibehållas i sin nuvarande

omfattning. För vardera seminarielinjen skulle finnas en föreståndarinna; den

ena skulle förordnas till föreståndare eller rektor för hela institutionen.

Besparingsberedningen har framhållit, att det icke syntes böra ifrågasättas

att nu nedlägga eller begränsa ifrågavarande skolköksseminariums och

hushållsskolas verksamhet.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Marits ''proposition Nr £55.

1940 års skolutredning har beträffande ifrågavarande spörsmål gjort följande

sammanfattande uttalande:

det av 1936 års lärarutbildningssakkunniga utarbetade förslaget örn en

utbyggnad av seminariet till ett statens skolköks- och handarbetsseminarium

bör, i den form detta förslag tillstyrkts av skolöverstyrelsen, så snart förhållandena

det medgiva, förverkligas;

i avvaktan därpå bör statens skolköksseminarium omorganiseras så, att

den ettåriga husmoderskursen från och med budgetåret 1943/44 får en vidgad

undervisningsplan och göres till en obligatorisk förberedande kurs för

den egentliga lärarinnekursen samt att denna senare kurs förlänges med en

termin;

övningsundervisningen vid statens skolköksseminarium liksom senare även

vid handarbetsseminariet bör från och med läsåret 1943/44 förläggas till den

nyorganiserade statens normalskola;

skolköksseminariets lokalfråga bör skyndsamt ordnas genom anskaffande

av provisoriska lokaler för den närmaste tiden, och statens skolköks- och

handarbetsseminarium bör för framtiden förläggas till nya lokaler i närheten

av statens normalskola.

Ett nedläggande av högre lärarinneseminariet, framhåller skolutredningen,

kommer givetvis att beröra även verksamheten vid statens skolköksseminarium.

Att denna verksamhet skulle avvecklas eller inskränkas har icke från

något håll ifrågasatts. Det har enligt en allmän uppfattning varit av stort

värde, att sedan ett 50-tal år tillbaka en statlig läroanstalt funnits för utbildningen

av lärarinnor på hushållsundervisningens område, och det har varit ett

önskemål, att en liknande institution måtte komma till stånd för utbildning

av lärarkrafter i olika grenar av kvinnlig slöjd. Om normalskolan upphör

eller omorganiseras, blir emellertid en omläggning av övningsundervisningen

vid skolköksseminariet ofrånkomlig. Under sådana förhållanden torde

också frågan örn en omorganisation av skolköksseminariets verksamhet i det

hela böra beaktas.

Det av lärarutbildningssakkunniga framlagda och av skolöverstyrelsen överarbetade

förslaget synes innebära en tillfredsställande lösning av frågan örn

utbildningen av lärarinnor i här ifrågavarande övningsämnen. Enligt detta

förslag skulle utbildningen komma att omfatta fyra år, d. v. s. en ettårig

husmoderskurs vid seminariet, ett av seminariet övervakat praktikantår

samt tvåårig seminariekurs. I verkligheten innebär detta en reglering av

utbildningen i dess helhet samt en förlängning av undervisningen vid seminariet

med en termin. En förlängning och förstärkning av den statliga skolkökslärarinneutbildningen

har länge varit ett önskemål på sakkunnigt håll —

icke minst med hänsyn till att vissa privata seminarier redan nu erbjuda en

längre utbildningstid. Skolkökslärarinnornas uppgift är av verkligt folkuppfostrando

art. De skola icke blott bibringa de unga praktisk färdighet i hushållssysslor

utan även meddela grundläggande insikter i de näringshygieniska

spörsmål, vilkas vitala betydelse för folkhälsan framträder allt klarare. Som

ledare för de i den kvinnliga ungdomens värntjänst ingående övningarna i

hem- och lägertjänst ha skolköks- och slöjdlärarinnorna också nyligen ställts

inför nya uppgifter. De skola meddela undervisning i matlagning, städning,

Bihang till riksdagens protokoll 10^2. 1 sami. Nr 255.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

sömnad och vård av kläder, linne och sängutrustning under läger- och fältmässiga

förhållanden, en undervisning, som för att bliva effektiv ställer stora

krav på insikt och praktisk duglighet. I de för värntjänsten utfärdade bestämmelserna

ställas också krav på att den utbildning, som skolköks- och slöjdlärarinnorna

erhålla, bringas att motsvara de höjda anspråk, som sålunda

ställas på dem.

Utbildningen av handarbetslärarinnor är för närvarande helt överlämnad åt

privata — ehuru visserligen statsunderstödda — läroanstalter, nämligen

föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium

i Stockholm, Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium i

Göteborg och fackskolan i Uppsala. Vid de båda förstnämnda läroanstalterna

är utbildningstiden tvåårig; vid fackskolan i Uppsala utbildas lärarinnor i

huslig ekonomi och handarbete på fem terminer. Tillsammans utexamineras

årligen dd dessa läroanstalter något mer än 50 handarbetslärarinnor, av vilka

några också lia kompetens såsom skolkökslärarinnor. Då antalet befunnits

överstiga det för närvarande föreliggande behovet av sådana lärarinnor, helst

som slöjdundervisningen i folkskolorna till större delen handhaves av lärarinnor

utan specialutbildning, har antalet nyintagna elever vid varje kurs

under år 1941/42 minskats. Ehuru således det föreliggande behovet av handarbetslärarinnor

är täckt och ehuru den vid de enskilda seminarierna meddelade

utbildningen väl numera får betraktas som nöjaktig, måste det dock

betecknas som en anmärkningsvärd brist, att ingen normgivande utbildning

av slöjdlärarinnor är anordnad genom statens försorg.

En statlig ^bildningsanstalt för skolköks- och slöjdlärarinnor skulle säkerligen,

örn den finge en tillräckligt stor omfattning och organiserades på ett

i utbildningshänseende mönstergillt sätt, verka reglerande på tillströmningen

av lärarinneaspiranter och normerande för de enskilda seminarier, som alltfort

kunde befinnas erforderliga. Någon överproduktion av lärarinnor torde

under sådana förhållanden icke behöva befaras. Det överskott, som nu kunnat

konstateras, synes vara av rätt tillfällig art. Den pågående utvecklingen

av undervisningen i slöjd och hushållsgöromål, särskilt på fortsättnings- och

yrkesskolornas område, leder otvivelaktigt till en stegrad efterfrågan på

specialutbildade lärarinnor, och när skolköksundervisningen vid fortsättningsskolorna

och samrealskolorna blir obligatorisk, ökas behovet av lärarkrafter

ytterligare. Lärarinnorna i fråga ha för övrigt ett ganska stort verksamhetsområde

även utanför skolan; de anlitas av kommuner, hushållningssällskap

och andra sammanslutningar samt av större affärsföretag som konsulenter

och experter till allmänhetens tjänst. Uppenbarligen är det av stor

betydelse, att god tillgång råder på sådana sakkunniga krafter särskilt i en

tid som den nuvarande med dess stigande svårigheter i fråga om folkförsörjningen.

I det utredningsuppdrag vi fått oss förelagt ingår såsom en betydelsefull

del uppgiften att beakta de praktiska ämnenas krav på en starkare och mot

deras verkliga betydelse bättre svarande ställning i skolsystemet. Bland dessa

ämnen utgöra de praktiskt husliga en viktig grupp. De äga i och för sig ett

stort allmänt fostrande värde i de rika möjligheter de erbjuda lärjungarna till

självständigt, resultatbringande arbete. Därtill ger undervisningen i praktiskt

husliga ämnen en utomordentligt betydelsefull fostran av landets kvinnliga

ungdom till ordning, renlighet, intresse och arbetsvilja inför hemmets värv

samt en grundläggande insikt i de för folkhälsan så viktiga näringshygieniska

frågorna. En sådan fostran kan väl sägas utgöra en icke oväsentlig nationalekonomisk

tillgång, icke minst i kristider, då ett klokt utnyttjande av de

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition Nr 255.

.större och mindre hushållens resurser i fråga om livsmedel och textilier och

en omsorgsfull vård av hemmens ekonomiska värden överhuvud kan bli av

avgörande betydelse för landets välfärd. Att en utveckling och fördjupning

av undervisningen i de praktiskt husliga ämnena i synnerlig grad är förtjänt

av statsmakternas stöd, torde vara uppenbart, liksom också att en god utbild

ning av lärarinnor i dessa ämnen såsom en nödvändig förutsättning för en

sådan utveckling är en viktig allmän angelägenhet. Av stor betydelse är

även att dugande föreståndarinnor utbildas för ekonomiavdelningarna vid

anstalter, vårdhem och storkök av olika slag. Det ovannämnda förslaget till

organisation av ett statens skolköks- och handarbetsseminarium med därtill

anslutna kurser för hem- och ekonomiföreståndarinnor synes klokt utformat

och väl ägnat att motsvara föreliggande behov.

Av det anförda framgår, att frågan örn upprättande av ett förenat statligt

skolköks- och handarbetsseminarium nu måste anses mogen för en lösning

efter de linjer, som uppdragits i de hittills gjorda utredningarna i ärendet.

Med framhållande härav måste vi likväl finna förståeligt, om statsmakterna

i nuvarande statsfinansiella läge icke anse sig kunna omedelbart företaga

omorganisation i enlighet med förslaget. Det synes oss dock angeläget,

att i avvaktan på en slutgiltig lösning av här föreliggande frågor åtminstone

den föreslagna förstärkningen och förlängningen av den statliga skolkökslärarinneutbildningen

kan komma till stånd. En omläggning av den nuvarande

husmoderskursen vid statens skolköksseminarium till en obligatorisk kurs,

innefattande även vissa kursmoment, som skulle avlastas från den egentliga

lärarinnekursen för att där bereda större plats för specialstudier, samt en

förlängning av denna senare kurs med en termin skulle, enligt en av seminariets

rektor till oss överlämnad beräkning, vid i övrigt oförändrade förhållanden

draga en kostnad av 3,317 kronor. Utgiften i fråga får icke anses

betydande med hänsyn till den avsevärda förbättring av lärarinneutbildningen,

som står att vinna. Utan att närmare ingå på frågan om undervisningsplanen

för ett sålunda utbyggt seminarium, vilken givetvis finge i detalj granskas av

på området sakkunniga, få vi livligt tillstyrka, att nämnda omorganisation

av skolköksseminariets verksamhet snarast möjligt genomföres.

Synnerligen angeläget är det givetvis, att i händelse av ett nedläggande av

högre lärarinneseminariet inga åtgärder vidtagas, som kunna verka ofördelaktigt

på skolköksseminariets arbete eller som kunna försvåra en framtida

utveckling av institutionen i enlighet med lärarutbildningssakkunnigas förslag.

Besparingsberedningen har föreslagit en successiv avveckling av seminariets

övningsskolor. För att övningsundervisningen vid skolköksseminariet

skall kunna vidmakthållas, föreslår beredningen i så fall samarbete med någon

eller några andra läroanstalter utan att närmare ingå på hur ett dylikt samarbete

skall organiseras. Närmast till hands skulle väl den anordningen ligga, att

lärjungarna i fjärde och sjätte klasserna av den kommunala flickskola, till

vilken normalskolans lärjungar tänkas överflyttade, finge sin skolköksundervisning

förlagd till seminariet, samt att någon avdelning flickor i tredje klassen

av kommunala mellanskolan eller någon realskola för flickor likaledes

för sådan undervisning hänvisades till seminariet. Det nuvarande samarbetet

med folkskolan skulle givetvis fortsätta och torde böra i lämpliga former

utsträckas. Det måste emellertid framhållas, att en sådan anordning bleve

synnerligen otjänlig såväl för skolorna, vilka måste binda sina lärotider och

sin arbetsordning vid seminariets, som för seminariet, vilket mäste hälla loka
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

ler disponibla för de olika skolornas behov, lämpa auskultations- och övningslektioner

efter deras möjligheter och dessutom handhava undervisningen av

lärjungarna utan att stå i närmare kontakt med deras lärare och skolliv i

övrigt. Även för lärjungarna, som få sin skolgång splittrad mellan olika institutioner

och olika — kanske vitt skilda — skollokaler, skulle stora olägenheter

uppstå. Mer än en tillfällig nödfallsutväg skulle ett sådant samarbete

under inga förhållanden kunna bli. Någon utveckling därav för att tillfredsställa

behovet av övningsundervisning vid ett eventuellt handarbetsseminarium

är näppeligen tänkbar. För ett statligt seminarium med dess karaktär

av mönsteranstalt vore det synnerligen olyckligt, örn det skulle nödgas att

organisera sin övningsundervisning på dylikt sätt.

I annat sammanhang ha vi föreslagit, att normalskolan skall fortsätta sin

verksamhet. Det synes oss naturligt, att den alltfort finge tjäna som övningsskola

för skolköksseminariet, såsom också förutsätta i lärarutbildningssakkunnigas

omorganisationsförslag. Med den av oss föreslagna organisationen

av skolan skulle den vara fullt tillräcklig för seminariets behov, även i det

fall att detta förenades med ett handarbetsseminarium. En nödvändig förutsättning

för anordningen är dock, att seminariet och skolan förläggas i

grannskapet av varandra samt att övningsundervisningen i lämplig omfattning

förlägges till närbelägen folkskola.

Statens skolköksseminarium och hushållsskola disponerar för närvarande

för sin verksamhet förhyrda lokaler dels i fastigheten nr 19 Nybrogatan, dels

i fastigheten nr 9 A, 9 B och 11 Katarinavägen. Den senare lokalen måste

betecknas såsom alltför trång och i det hela synnerligen olämplig, den förra,

som inreddes för seminariet år 1936, är visserligen någorlunda användbar men

får icke disponeras längre än till den 1 juli 1942, då seminariet uppsagts till

avflyttning av fastighetsägaren. Sedan gjorda försök att uppnå överenskommelse

om förlängning av hyrestiden strandat, står nu seminariet inför nödvändigheten

att till den nämnda tidpunkten anskaffa nya lokaler. Då det

icke torde vara möjligt att på den korta tid, som står till buds, ordna seminariets

lokalfråga på ett definitivt sätt, måste de nya lokalerna bil av provisorisk

art. Oavsett att sådana lokaler knappast kunna bli fullt tillfredsställande

ur undervisnings- och arbetssynpunkt, är en sådan tillfällig lösning av

lokalfrågan ekonomiskt sett föga tillfredsställande. Det kapital, som måste

nedläggas på inredningen av den förhyrda lokalen, kan till väsentlig del gå

förlorat, om seminariet efter någon tid ställes inför en ny uppsägning._ Kravet

på egna, fullt tidsenliga lokaler för institutionen låter sig i längden icke avvisas.

Då den av oss föreslagna »statens normalskola» är avsedd att tjäna som

övningsskola såväl för skolköksseminariet som för ett framtida handarbetsseminarium,

synes lokalfrågan slutgiltigt böra lösas genom en nybyggnad,

inrymmande båda seminarierna tillika med de för övningsundervisningen

erforderliga specialrummen och belägen i omedelbar närhet av det nya läroverket.

Att denna byggnadsfråga, åtminstone i vad den avser de enbart av

seminarierna nyttjade lokalerna, blir en statlig angelägenhet, torde vara

uppenbart.

Yttranden över skolutredningens förslag, Skolöverstyrelsen har tillstyrkt

detta förslag. Överstyrelsen anför bland annat:

Överstyrelsen vill för sin del som ytterligare skäl för inrättandet av ett

statligt handarbetsseminarium framhålla önskvärdheten av att de unga

kvinnor, som önska utbilda sig till slöjdlärarinnor, få denna möjlighet utan

de höga elevavgifter, som måste erläggas vid de enskilda seminarierna. En

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

sammankoppling av statens skolköksseminarium med ett statligt handarbetsseminarium

skulle ge tillfälle till en kombinerad utbildning i hushållsgöromål

och kvinnlig slöjd, vilket av överstyrelsen också tidigare framhållits

som önskvärt.

Överstyrelsen skulle finna det önskvärt, att den välmotiverade omorganisationen

skulle kunna företagas redan budgetåret 1942/43. Då en sådan

förändring givetvis kommer att medföra behov av något större lokalutrymmen

än förut och seminariets lokalfråga för nästa år ännu ej är

ordnad, synes det vara lämpligare, att omorganisationen sker följande år

så som av utredningen föreslås.

Den nuvarande husmoderskursen bör alltså under nämnda år omändras

till en förberedande seminariekurs med utvidgad undervisningsplan. Samtidigt

bör den egentliga lärarinnekursen utökas med en termin, så att de

elever, som vinna inträde i denna höstterminen 1943, erhålla en tvåårig

utbildning. Merkostnaden härför synes vara väl lågt beräknad, då vissa

ändringar i timplanen torde behöva göras. Även örn ett mindre tillägg beräknas

för merkostnaden i fråga, bör den ej utgöra något hinder för vidtagande

av den ifrågavarande omorganisationen.

Enligt överstyrelsens mening bör den av utredningen berörda övervakningen

från seminariets sida av praktikantåret likaledes komma till stånd

under året 1943/44, om ock i något mindre omfattning än vad senare kan

bli behövligt. Övervakningen bör under nämnda år gälla elever, som under

närmast föregående år utexaminerats från husmoderskursen vid statens

skolköksseminarium och hushållsskola och vilka genom seminariets förmedling

för meritering till inträde vid lärarinnekursen erhållit anställning i

hem. För denna övervakning bör för budgetåret 1943/44 förslagsvis beräknas

1,200 kronor, varav högst 900 kronor till reseersättning och 300

kronor till ersättning åt vikarie.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att undervisningen i

den egentliga lärarinnekursen under de första åren efter omorganisationen

fordrar en viss anpassning efter elevernas olika förkunskaper. Man får

nämligen förutsätta, att vissa elever genomgått husmoderskursen vid seminariet

i dess nuvarande skick och andra åter den ombildade husmoderskursen,

den förberedande seminariekursen. Den definitiva undervisningsplanen

torde därför ej kunna omedelbart tillämpas.

Av utredningen ha starka skäl förebragts för att normalskolan skall fortsätta

sin verksamhet och bland annat tjäna som övningsskola för skolköksseminariet

och senare även för handarbetsseminariet. Överstyrelsen tillstyrker

detta förslag.

Statskontoret har avstyrkt den ifrågasatta omorganisationen.

I sitt utlåtande över lärarutbildningssakkunnigas förslag hade statskontoret

yttrat, att allvarliga betänkligheter måste inställa sig i fråga örn den

av lärarutbildningssakkunniga planerade förlängningen av utbildningskurserna

för Övningslärare. Beträffande utbildningen på dessa områden, hade

ämbetsverket vidare framhållit, hade icke sådana brister påtalats, att de

föreslagna åtgärderna kunde anses i någon män motiverade. Icke heller de

sakkunniga hade i detta avseende förebragt någon egentlig utredning. Statskontoret,

som framhållit, att åtgärder i föreslagen riktning säkerligen

komme att tagas till utgångspunkt för krav på förmånligare löneställning,

kunde således icke tillstyrka förslaget.

Den föreliggande utredningen hade icke givit statskontoret anledning

frångå sin tidigare hävdade uppfattning. Ämbetsverket an sage sig alltså

s. 86 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

icke — allra minst i nuvarande krisläge — kunna förorda en förlängning

av utbildningstiden för skolkökslärarinnorna. Vidkommande seminariets

beroende av övningsskolan hade genom vad som i ärendet anförts icke klarlagts,

att den nuvarande ordningen innebure så bestämda fördelar framför

anordnande av övningsundervisning för lärarinneeleverna vid andra läroanstalter,

att dessa fördelar uppvägde de ökade kostnaderna. Som redan

tidigare framhållits, måste statskontoret således bestämt motsätta sig flickoch

folkskolelinjernäs bibehållande i statlig regi.

Undervisningen i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd vid ungdomsskolorna

har visserligen icke ännu nått det omfång och den stadga, som måste anses

önskvärd, men den befinner sig i stadig utveckling. Det torde också vara

en tidsfråga på tämligen kort sikt, innan denna utveckling kommer att ger

nom statliga åtgärder främjas och undervisning i dessa ämnen göras obligatorisk

inom allt flera skolformer. Det framstår vid sådant förhållande såsom

angeläget, att åtgärder i god tid vidtagas för att på ett ändamålsenligt sätt

ordna utbildningen av lärarinnor i dessa övningsämnen. Det förslag i detta

hänseende, som nu föreligger till övervägande, synes mig vara godtagbart.

Ett nedläggande av statens skolköksseminarium och hushållsskola har icke

från något håll satts i fråga. Det måste enligt min mening även betecknas

såsom önskvärt, att ett statligt seminarium för utbildning av lärarinnor i

kvinnlig slöjd upprättas; ett samordnande med statens skolköksseminarium

ter sig därvid såsom naturligt. Jag är därför beredd att i princip tillstyrka,

att statens skolköksseminarium och hushållsskola, så snart förhållandena

det medgiva, omorganiseras till ett statens skolköks- och handarbetsseminarium

i huvudsaklig överensstämmelse med det av skolutredningen och

skolöverstyrelsen förordade förslaget. Tidpunkten för en sådan omorganisation

torde emellertid få bli beroende på särskilt beslut framdeles, sedan

lokalfrågan ordnats på ett tillfredsställande sätt. Jag instämmer beträffande

lokalfrågan i skolutredningens uttalande, att denna fråga uppenbarligen får

anses vara en statlig angelägenhet. Jag är även ense med skolutredningen

därom, att statens skolköksseminarium efter högre lärarinneseminariets

nedläggande lämpligen bör vara anknutet till den blivande »statens normalskola»

. Seminariets lokaler böra därför förläggas i närheten av normalskolans.

Jag förutsätter, att frågan om skolköks- och handarbetsseminariets lokalbehov

blir föremål för närmare utredning.

Det är givet, att det av olika anledningar — icke minst de statsfinansiella

svårigheterna — kan komma att dröja relativt lång tid, innan skolköks- och

handarbetsseminariernas lokalfråga kan få sin definitiva lösning, även örn, på

sätt jag förordat, principbeslut nu fattas rörande deras organisation. Skolutredningen

har förutsett, att ett dylikt uppskov icke torde kunna undvikas,

och i avvaktan på en slutlig lösning förordat en provisorisk omorganisation

av skolköksseminariet, innebärande cn viss förstärkning från och

med budgetåret 1943/44 av den nuvarande undervisningen. Jag finner i likhet

med skolöverstyrelsen goda skäl tala för detta förslag, vilket jag till
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Martts ''proposition Nr 255.

styrker. Jag har sålunda icke funnit de av statskontoret framförda erinringarna

däremot befogade. Såsom av utredningen framgår, komma merkostnaderna

vid bifall till förslaget att hålla sig inom rimliga gränser.

VII. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt

institut.

De senaste årtiondenas växande intresse för pedagogiska och psykologiska

frågor och den starka utvecklingen på hithörande forskningsområden

ha inom intresserade kretsar väckt till liv tanken på inrättande av en central

institution, som skulle kunna stödja, samla, organisera och även, i den mån

så vore av behovet påkallat, kritiskt granska de olika strävanden, som, ofta

oberoende av varandra, framträda på undervisningens och uppfostrans område,

ävensom utgöra en anstalt för ett vetenskapligt forskningsarbete. Denna

anstalt skulle genom sin verksamhet kunna skapa en på experimentell forskning

byggd grund för pedagogiska frågors praktiska behandling och således

direkt åstadkomma en anknytning mellan forskningsarbete och praktiskt pedagogisk

verksamhet.

Det första mera genomarbetade förslaget örn upprättande av ett sådant

institut i Sverige framlades av 1936 års lärarutbildningssakkunniga i deras

den 26 november 1938 avgivna betänkande angående utbildningen av lärare

(statens offentliga utredningar 1938: 50).

1936 års lärarutbildningssakkunniga. De sakkunniga erinra inledningsvis,

att frågan om inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut upptagits

av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet i de sakkunnigas

direktiv. Departementschefen hade med hänsyn till frågan örn högre lärarinneseminariets

bibehållande eller indragning funnit önskligt, att den kommande

utredningen upptoge till övervägande, huruvida icke seminariet

kunde ombildas så, att det komme att tjäna två syften: dels en av departementschefen

närmare angiven, något begränsad utbildningsverksamhet, dels

att utgöra kärnan i ett centralt pedagogiskt institut med uppgift i första

hand att omhändertaga den praktiska lärarutbildningen men därjämte, i den

mån så kunde ske, att medverka vid det pedagogiska forskningsarbetet.

Då emellertid dessa sakkunniga å ena sidan föreslå, att högre lärarinneseminariet

i sin nuvarande form nedlägges, å andra sidan avvisa tanken på

en koncentrering av den praktiska lärarutbildningen i dess helhet till ett

pedagogiskt institut i Stockholm, söka de en annan väg att förverkliga den

i direktiven uttryckta tanken. För den systematiskt ordnade samverkan

mellan teoretisk och praktisk pedagogik, som anses nödvändig för undervisnings-

och uppfostringsarbetets fortgående förbättring, föreslå de ett

psykologisk-pedagogiskt institut, förlagt till Stockholm och anknytande ä

ena sidan till den år 1934 bildade »Föreningen för psykologisk-pedago
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

giska institutet», å andra sidan till skolöverstyrelsen ävensom till pedagogiska

biblioteket och svenska skolmuseet. Denna nya organisation tankes

som ett enskilt institut med statsbidrag, arbetande på två avdelningar,

en teoretiskt vetenskaplig oell en praktisk.

I spetsen för institutet skulle enligt detta förslag stå en styrelse på 16

personer: landets fyra professorer i psykologi och pedagogik, institutets

föreståndare, en representant för skolöverstyrelsen, två för den medicinska

forskningen, fyra för lärarkårerna vid olika slag av läroanstalter, en för

Stockholms stad, två för föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet

samt en av Kungl. Majit utsedd ordförande, inalles sexton personer.

Institutets arbete skulle ledas av en direktor, sorn samtidigt avsågs vara

föreståndare för den praktiska avdelningen och konsulent inom skolöverstyrelsen

i ärenden rörande den praktiska lärarutbildningen i riket.

Den vetenskapliga avdelningen skulle ha till uppgift att ombesörja

vetenskaplig utredning av vissa psykologisk-pedagogiska spörsmål av teoretisk

eller praktisk karaktär. De sakkunniga framhålla som tänkbart och

även önskvärt, att i framtiden, när institutet vunnit slutlig form och avsedd

stadga i organisationen, vid detsamma upprättades en professur, vilkens

innehavare övertoge de mera vetenskapligt betonade uppgifterna.

Men tills vidare föreslås, att den vetenskapliga avdelningen anknytes till

Stockholms högskola och att professorn i psykologi och pedagogik vid

denna högskola fungerar som avdelningens föreståndare.

Vid institutet föreslås vidare en vetenskaplig nämnd, bestående av institutets

direktor, vetenskapliga avdelningens föreståndare, innehavarna av

pedagogikprofessurerna vid universiteten och högskolorna samt ytterligare

två ledamöter, utsedda av styrelsen för föreningen för psykologisk-pedagogiska

institutet. Denna nämnd skulle uppgöra plan för undersökningar och

utse kompetenta personer att utföra dem.

Den praktiska avdelningen skulle ha till uppgift att bereda praktisk

möjlighet för undersökningar, som handhavas av den vetenskapliga avdelningen,

att anordna pedagogisk försöksverksamhet samt att anordna kurser

av olika slag, psykologisk-pedagogiska, medicinsk-pedagogiska, fortbildningskurser

m. m. Föreståndare för avdelningens arbete skulle vara institutets

direktor.

Institutet förutsättes ha tillgång till Stockholms stads folkskolor och till

avdelningar inom högre läroanstalter. En särskild försöksskola borde omfatta

latin- och realgymnasium, fyra- och femårig realskola, högre flickskola

och folkskola, alla med Barnundervisning. Lämpligen kunde normalskolan

vid högre lärarinneseminariet i samband med seminariets nedläggande

utbyggas till en sådan försöksskola, vilken tillika borde vara lärarkursanstalt

med skolans rektor som föreståndare. Den pedagogiska försöksverksamheten

vid skolan skulle ledas av direktorn.

I en till de sakkunnigas förslag fogad reservation vända sig två

av de sakkunniga, O. von Friesen och T. Gislén, mot tanken, att institutets

vetenskapliga avdelning knytes till Stockholms högskola enbart. De föreslå

i stället, att lärostolarna i pedagogik vid universiteten och högskolorna

tillsammans skulle bilda institutets vetenskapliga avdelning, varigenom

landets vetenskapliga krafter på området kunde på effektivare sätt tillvaratagas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Marits proposition Nr 255.

I de till skolöverstyrelsen inkomna yttrandena har förslaget om

ett psykologisk-pedagogiskt institut i allmänhet rönt ett välvilligt mottagande.

Från många håll framhålles dock, att de sakkunnigas förslag mera

har formen av utkast än av genomarbetat förslag, varför i många fall instämmandet

snarare avser det allmänna önskemålet örn ett psykologiskpedagogiskt

institut än de sakkunnigas konkreta utformning härav. På

många håll instämmes i von Friesens och Gisléns reservation. Vanligt är

också yrkandet att institutet göres helt statligt.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag.

Överstyrelsen ansluter sig principiellt till förslaget örn upprättande av ett

psykologisk-pedagogiskt institut men anser sig icke kunna tillstyrka de

sakkunnigas förslag örn ett halvt statligt, halvt privat institut, där de olika

intressena icke vore klart avgränsade mot varandra. Institutet borde vara

av rent statlig karaktär. Detta behövde icke utesluta samarbete med de

enskilda sammanslutningar, vilkas verksamhetsområden hade beröring med

institutets. Den rationella lösningen vore ett självständigt institut, där den

vetenskapliga forskningen knötes till en professur i psykologi och pedagogik

och där en fullständig läroanstalt, omfattande de olika skolformer, som

förekomma i vårt land, stöde till förfogande som försöksskola. Ett institut

av denna omfattning kunde emellertid icke förordas, innan praktisk erfarenhet

vunnits. Särskilt i nuvarande svåra statsfinansiella läge måste också

de ekonomiska hänsynen vara av avgörande betydelse.

Överstyrelsen förordar därför en lösning, som å ena sidan kunde medgiva

en framtida utvidgning, sedan erfarenheten lämnat riktlinjer för utvecklingen,

å andra sidan kunde med utnyttjande av redan förefintliga möjligheter

genomföras utan alltför omfattande kostnader.

Vad den vetenskapliga avdelningen beträffar, ansluter sig överstyrelsen

till den av von Friesen och Gislén avgivna reservationen. Om verksamheten

knötes till professuren i psykologi och pedagogik vid Stockholms högskola,

skulle den i landet förefintliga vetenskapliga sakkunskapen icke på ett tillfredsställande

sätt tillvaratagas, vilket däremot kunde bli fallet, örn reservanternas

förslag förverkligas. Då det emellertid icke kunde förutsättas, att

professorerna i psykologi och pedagogik skulle ha sin vetenskapliga verksamhet

förlagd till ett område, som vore av direkt betydelse för det psykologisk-pedagogiska

institutet, vore det ett önskemål, att i framtiden till

institutet knötes en professur, vars ämnesområde bestämdes med hänsyn till

det för institutet betydelsefulla. Men så länge detta önskemål icke kunde

realiseras, måste det anses vara större möjligheter att tillgodose institutets

vetenskapliga behov genom reservanternas förslag än genom sakkunnigmajoritetens.

Överstyrelsen anser det ur praktisk synpunkt vara viktigt, att institutet

icke överorganiseras. Innan institutet blivit fullt utbyggt och dess verksamhetsformer

stabiliserats, borde den föreslagna vetenskapliga nämnden och

institutets styrelse därför tills vidare sammanslås. Då erfarenhet vunnits

och institutet utbyggts, kunde det vara tid att upptaga frågan örn en sårskild

vetenskaplig nämnd, som då måhända borde utses efter delvis andra

principer än de sakkunniga föreslagit, så att även andra forskningsgrenar än

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

psykologi och pedagogik kunde bli representerade och deras forskningsresultat

utnyttjade för här avsett ändamål.

De sakkunnigas förslag befaras medföra en viss överorganisation med

därav följande splittring, som kunde äventyra institutets effektivitet. Även

styrelsens storlek (16 personer) anser överstyrelsen kunna verka i samma

riktning. Den föreslår därför, att institutets ledning anförtros åt en styrelse

på 10 personer. Självskrivna ledamöter skulle vara övningsskolans rektor

och de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och

högskolorna. De övriga fem ledamöterna skulle utses av Kungl. Majit, tre

efter förslag av skolöverstyrelsen och två efter förslag av medicinalstyrelsen.

För dessa anses suppleanter böra utses. Av de ledamöter, som föreslås

av skolöverstyrelsen, representerar en folkskolan, en läroverken och därmed

jämförliga läroanstalter samt en yrkesundervisningen. Åtminstone en av

dessa skulle vara ledamot av skolöverstyrelsen, varigenom ett förbindelseled

skulle skapas mellan skolöverstyrelsen och institutet. Av de ledamöter,

som föreslås av medicinalstyrelsen, skulle en företräda skolhygien och en

psykiatri. Om den föreslagna skolöverläkarbefattningen komme till stånd

borde innehavaren av densamma vara självskriven styrelseledamot, och i

så fall föreslås endast en ledamot jämte suppleant av medicinalstyrelsen.

Ordförande skulle utses av Kungl. Majit. Styrelsen skulle sammanträda

minst två gånger årligen, varvid undersökningar, avsedda att utföras vid

institutet, skulle planläggas, och frågor i samband med institutets verksamhet

diskuteras.

Vad den praktiska avdelningen beträffar, har överstyrelsen för närvarande

icke ansett sig kunna tillstyrka den av de sakkunniga föreslagna organisationen.

Åtminstone innan institutets verksamhet fått en större omfattning,

anses den föreslagna direktorsbefattningen kunna sammanslås med

befattningen som rektor för institutets försöksskola.

Överstyrelsen finner det vara av stor betydelse, att institutet förfogar

över en försöksskola. Visserligen borde institutet för undersökningar och

experiment i viss utsträckning kunna utnyttja det statliga skolväsendet i

dess helhet, men åtminstone i vissa fall syntes det nödvändigt att ha tillgång

till en särskild försöksskola.

För att denna skulle kunna bli fullt användbar, borde den omfatta folkskola,

fyra- och femårig realskola, tre- och fyraårigt latin- och realgymnasium

samt flickskola med teoretisk och praktisk linje. Då en så omfattande

läroanstalt icke kunde upprättas under nuvarande statsfinansiella

förhållanden, anser överstyrelsen i likhet med de sakkunniga, att högre

lärarinneseminariets övningsskola (normalskolan) borde utgöra stommen i

institutets försöksskola.

Överstyrelsen instämmer i de sakkunnigas förslag, att försöksskolan

göres till lärarkursanstalt, varvid dess kapacitet tills vidare måste vara begränsad.

Visserligen kunde viss tvekan råda om lämpligheten av att försöksskolan

tillika vore lärarkursanstalt, då försöksverksamheten i skolan

komme att verka hindrande, men de av de sakkunniga utvecklade skälen

anses dock överväga. Försöksskolan borde också, i enlighet med de sakkunnigas

förslag, kunna utnyttjas som övningsskola för blivande lärare i

kvinnlig slöjd och hushållsgöromål.

Då arbetsbördan för försöksskolans rektor kan väntas bli betydande,

föreslår överstyrelsen (i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande

direktorn), att han för administrativa och expeditionella ändamål utöver

vanlig skrivbiträdes hjälp skulle erhålla en sekreterare.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 255.

De sakkunnigas förslag, att institutets direktor skulle vara konsulent

inom skolöverstyrelsen i ärenden rörande den praktiska lärarutbildningen,

avstyrker överstyrelsen, då denna funktion icke skulle kunna övertagas av

rektorn för institutets försöksskola, vars arbetsbelastning även dessförutan

bleve avsevärd.

Den förbindelse mellan skolöverstyrelsen och institutet, sorn de sakkunnigas

förslag medför, anser överstyrelsen i stället kunna åstadkommas genom

att åtminstone en av styrelsens ledamöter är ledamot av skolöverstyrelsen.

1940 års skolutredning. Skolutredningen har föreslagit, att i samband

med omorganisationen av högre lärarinneseminariets övningsskola ett statligt

psykologisk-pedagogiskt institut från och med budgetåret 1944/45

upprättas i huvudsaklig enlighet med skolöverstyrelsens förslag. De årliga

kostnaderna för institutet beräknar skolutredningen till omkring 12,300

kronor. Härjämte beräknas erforderligt ett engångsanslag av 5,000 kronor

till anskaffande av möbler m. m.

Till stöd härför har skolutredningen anfört huvudsakligen följande:

Pedagogisk försöksverksamhet. Vid överväganden rörande

en omorganisation av högre lärarinneseminariets normalskola, eventuellt

även av nya elementarskolan, måste hänsyn tagas jämväl till den vid dessa

anstalter bedrivna, under olika tider mer eller mindre framträdande pedagogiska

försöksverksamheten.

Frågan örn pedagogiska försök inom landets skolväsen har ofta och av

skilda anledningar dryftats. Full enighet synes råda därom, att dylik försöksverksamhet

i viss utsträckning är nödvändig för att skolan icke skall

stelna i en gång fastställda former.

Givetvis gör sig behovet av försök vid skilda tider och på skilda områden

av skolans verksamhet gällande med olika styrka. I propositionen nr 81

till 1909 års riksdag angående statsunderstöd till kommunala och enskilda

läroanstalter anför sålunda ecklesiastikministern: »Vikten av att anställa

pedagogiska försök framträder nämligen mera eller mindre påtagligt å olika

tider. Nu, kort efter det att statsläroverken genom 1904 års skolreform tillgodogjort

sig bland annat de enskilda läroverkens erfarenheter, är dessas

roll som försöksläroverk mindre framträdande. Men det kan väl antagas som

visst, att den nuvarande läroverksorganisationen är lik alla andra skolorganisationer

däruti, att den om en tid, kortare eller längre, visar sig icke

motsvara det förhandenvarande bildningsbehovet. Och trots det framgångsrika

arbete, som under överstyrelsens nitiska och förtjänstfulla ledning nu

pågår i syfte att förbättra undervisningen vid de allmänna läroverken, torde

väl den möjligheten ej vara alldeles utesluten, att dessa förr eller senare

komma att mera eller mindre stelna i de för deras verksamhet en gång

fastställda former.»

Riktigheten i denna uppfattning bestyrkes av en rik erfarenhet. Medan

samskoletanken arbetade sig fram, kunde en enskild undervisningsanstalt

redan i egenskap av samskola göra anspråk på att betecknas som försöksläroverk.

Sedan numera Barnundervisning genomförts vid ett stort antal

statliga och kommunala läroanstalter, finns icke längre något behov av särskilda

försök i denna riktning. Eslövs enskilda elementarskola för gossar

fick på sin tid sin karaktär av försöksläroverk endast genom förefintligheten

vid skolan av en avslutningsklass ovanpå den femte klassen. Sedan

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

liknande klasser blivit upprättade vid de allmänna läroverken, kan icke

på denna grund ifrågavarande skola betecknas såsom försöksläroverk. De

i realskolan inbyggda praktiska linjer, som försökvis infördes på grund av

1933 års riksdags beslut, äro enligt beslut av 1937 års riksdag så till vida

införlivade med den normala läroverksorganisationen, att sådana nu kunna

efter ansökan och prövning i varje särskilt fall upprättas varhelst de kunna

anses motsvara ett tydligt framträdande behov. På samma sätt ha de praktiska

mellanskolorna experimenterats fram ur de högre folkskolorna. Den

vid Stockholms samgymnasium anordnade »aftonundervisningen» har visat

vägen för den statens aftonskola, som år 1938 upprättades vid högre allmänna

läroverket å Kungsholmen i Stockholm. De försök med ryska, som

gjorts vid nya elementarskolan och inom vissa enskilda läroanstalter, ha

givit värdefulla erfarenheter för den nu påbörjade undervisningen i ryska

vid tre statslära verk, men i den mån denna utvecklas och finner sin form,

ha de tidigare experimenten gjort sin tjänst, och det allmännas intresse

för försöksanordningar med dylik undervisning minskas. Inom folkskolan

har efter föregående försöksverksamhet bildats specialklasser av olika slag.

Den numera ganska omfattande hjälpklassorganisationen har vuxit fram och

blivit utbyggd efter att på försök ha varit anordnad inom vissa skoldistrikt.

Detsamma gäller örn de särskilt i de större städerna förekommande klassavdelningarna

för klena, hörselsvaga, talfelsbehäftade och svåruppf ostra de

lärjungar. I vissa distrikt har också sedan länge pågått försök med differentiering

av lärjungarna i begåvningshänseende i syfte att till särskilda

avdelningar sammanföra konstitutivt efterblivna barn ovanför hjälpklassstadiet.

Försök nied undervisning i främmande språk i folkskolan lia givit

sådana resultat, att dylik undervisning numera är införd i ett stort antal

skoldistrikt. Folkskolans högre avdelning vid Göteborgs folkskolor har utvecklats

till en fyraårig examensfri skola med Barnundervisning. För landsbygdens

folkskolor har statsbidrag beviljats till försök med förstärkningsundervisning

i svagare skolformer, försök som numera erhållit en fastare

ställning i skolorganisationen. Särskilt aktuella äro de nu pågående försöken

med särskilda sångklasser inom Stockholms folkskolor, med en differentiering

i och för undervisning i engelska inom vissa folkskolor i Göteborg,

med prövningsfri intagning i de högre skolorna, med engelska som begynnelsepråk

i de högre skolorna, med en ny form för de skriftliga arbetena i

moderna språk, med nyspråkligt gymnasium av olika längd och organisation

vid ett antal privata läroverk, med en på särskilt sätt utformad normalskolutbildning

för gossar vid Höglandsskolan i Stockholm, med en klassisk

utbildningslinje, som sedan 1935 prövats vid högre allmänna läroverket för

gossar å Norrmalm i Stockholm och vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket

i Göteborg.

Av stor betydelse är jämväl den försöksverksamhet, som berör skolans

inre arbete. Såväl vid enskilda som offentliga skolor av olika slag förekommer

sådan verksamhet i stor omfattning. Särskilt inom de skolformer, som

äro mindre bundna av kursplaner och examensmål, och icke minst inom

folkskolan, prövas, där de personliga förutsättningarna hos ledare och lärare

äro tillfinnandes, nya metoder för undervisning och uppfostran. Utmärkande

för denna verksamhet under de senaste årtiondena har bland annat

varit en strävan att finna vägar att vid undervisningen i de olika ämnena

tillämpa metoder, som pläga sammanfattas under benämningen arbetsskolepedagogik.

I icke ringa utsträckning göras försök med olika former av

koncentrationsundervisning och med s. k. samlad undervisning. Stor upp
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. May.ts proposition Nr 255.

märksamhet har på många håll ägnats frågan om skolbibliotekets rationella

utnyttjande i skolarbetet, och framgångsrika försök lia gjorts med en

särskild, planmässigt ordnad undervisning i böckers bruk. Bland den mångfald

av undervisningsspörsmål, som man genom försöksverksamhet sökt och

söker att besvara, kunna även nämnas de metodiska frågor, som sammanhänga

med filmens och radions införande i skolundervisningen. På uppfostrans

område slutligen lia bland annat mer eller mindre långt gående

försök företagits att genomföra självstyrelse bland lärjungarna.

Tidigare har ofta framhållits, att de pedagogiska och organisatoriska initiativen

företrädesvis framträtt inom enskilda skolor och att av detta skäl

dessa borde särskilt uppmuntras till försöksverksamhet och stödjas i sina

strävanden till pedagogisk nydaning. Det är emellertid uppenbart, att ju

fullständigare förefintliga utbildningsbehov tillgodoses genom statliga och

kommunala läroanstalter, dess trängre blir utrymmet för enskilda skolor.

Dess angelägnare blir det då, att även inom de offentliga skolorna möjligheter

öppnas till försöksverksamhet både av organisatorisk och av pedagogisk

art. De offentliga skolorna tillförsäkras ju också av gällande skolordning en

icke ringa grad av frihet i sin fostrande och undervisande verksamhet. Örn

de fastställda kursplanerna gäller sålunda, att de endast skola tjäna till

huvudsaklig ledning i undervisningsarbetet, vilket närmare utformas av

ämneskonferenserna och av de enskilda lärarna själva. De metodiska anvisningarna

äro, som namnet anger, endast anvisningar, icke^ bindande föreskrifter;

i metodiskt avseende har den enskilde läraren alltså största frihet,

under förutsättning att det för undervisningen uppställda målet nås. Vid de

offentliga läroanstalterna finnas sålunda förutsättningar för en i viss män

fri pedagogisk försöksverksamhet. Och såväl på organisatoriskt som pa

rent pedagogiskt område kunna, såsom på senaste tiden i betydande utsträckning

skett, försök anbefallas vid dessa skolor.

Det får emellertid icke förbises, att åtskilliga pedagogiska uppslag av ena

eller andra skälet icke komma att prövas eller ens lämpa sig för experiment

inom det offentliga undervisningsväsendets ram. Och även med den relativa

frihet, som för närvarande råder inom det statliga och kommunala skolsystemet,

kan det icke bestridas, att nyskapande och initiativtagande krafter

kunna lia lättare att göra sig gällande inom det enskilda undervisningsväsendets

av traditioner och föreskrifter mindre bundna former.

Å andra sidan är det klart, att erfarenheterna från försök vid enskild

läroanstalt minskas i värde för det övriga skolväsendet, i den mån den

enskilda anstalten genom utpräglad särställning, exklusivt lärjungeurval

o. d. avlägsnar sig från den allmänna skoltyp, för vars arbete försöksverksamheten

avses ge ledning.

I denna riktning uttalar sig statsutskottet vid 1941 års riksdag, då det

icke vill »avvisa tanken på att ett med statsbidrag understött privatläroverk

tager denna verksamhet örn hand. En förutsättning för att staten i en

eller annan form medverkar härvidlag torde emellertid böra vara, att en

dylik försöksskola erhåller en sådan ekonomisk bärkraft, att den kan halla

undervisningen på ett i alla avseenden tillfredsställande plan. Vidare bör

en dylik skola icke hava någon exklusiv karaktär, utan i stort sett bygga

på samma sociala underlag som landets övriga läroanstalter. Skolan torde

härjämte i viss mån böra fylla en uppgift som pedagogisk studicanstalt.»

Vad slutligen beträffar i'' ii r d elni n g c n a v d e n p c d a g og

i s k a f ö r s ö k s v e r k s a lii h e t e n p å o 1 i k a s k o 1 o r lia två

skilda strävanden stått mot varandra.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

Å ena sidan har framträtt en önskan att koncentrera pedagogiska experiment

av skilda slag till en viss »provskola» eller ett fåtal för ändamålet

särskilt utrustade skolor. Ett uttryck för denna strävan var på sin tid den

ovan nämnda »statens provskola», nya elementarskolan i Stockholm, liksom

även i viss mån de till högre lärarinneseminariet knutna undervisningsanstalterna.

Å andra sidan har det framhållits, att en på sådant sätt centraliserad

försöksverksamhet i längden icke kan väl fylla sin viktiga uppgift. Det är

icke möjligt att vid en läroanstalt samla lärarkrafter med experimenthåg

och reformvilja i alla riktningar. Lärare, som i ungdomen börjat sin undervisning

med det livligaste intresse för vissa försök, lämpa sig måhända på

äldre dagar icke för fortsatta försök, kanske av helt annan art. Det är icke

heller lämpligt att göra eleverna vid en viss läroanstalt till föremål för

försök av flera olika slag.

Då emellertid en icke alltför begränsad försöksverksamhet är nödvändig,

örn ett lands undervisningsväsen icke skall stagnera, har det yrkats på

spridning av försöken till ett större antal skolor, som i övrigt arbeta under

fullt vanliga förhållanden. Experimenten kunna, om de göras inom en i övrigt

normal skolform, liksom renodlas och resultaten kunna jämföras med

övriga skolors utan störande inverkan av andra försök. Försöken kunna

då också genomföras icke blott av lärarkrafter, som på förhand ivra för

en viss reform och därför kunna vara benägna att tyda försöksresultaten

till förmån för denna, utan även av sådana, som äro mindre intresserade av

just ifrågavarande form av försök. Av vad som ovan anförts är det klart,

att förväntningar därvidlag även knytas till de enskilda skolor av friare

studietyp, vilka, vanligen med någon bestämd reformidé främst på sitt

program, söka tillämpa nyare pedagogiska metoder och arbetsformer.

För vår del finna vi alldeles avgörande skäl tala för en mera spridd försöksverksamhet.

Erfarenheten visar, att det är lika olämpligt att göra

vissa läroanstalter till »provskolor» och där samla all möjlig försöksverksamhet

som att förmena initiativkraftiga lärare vid andra skolor att göra

välmotiverade pedagogiska experiment. Skolorganisationen bör i stället

möjliggöra försöksverksamhet vid skilda skolor och skolformer och i första

hand vid statliga och kommunala skolor, som arbeta under fullt normala

former. Då emellertid åtskilliga pedagogiska uppslag, som i och för sig

äro väl värda att prövas, av praktiska skäl icke gärna kunna försökas vid

dylika skolor och då vårt land alltjämt äger ett antal under relativt stor

frihet arbetande men av det allmänna stödda privatskolor, synes det angeläget,

att jämväl vid dylika enskilda läroanstalter försöksverksamhet kan

komma till stånd under sådana former, att lärdomar även för andra skolor

därav kunna vinnas.

Lärarutbildningssakkunniga föreslå att vid den läroanstalt, som skulle

träda i normalskolans ställe, ett visst antal lärarbefattningar skulle göras

»rörliga», d. v. s. uppehållas av lärare, som önskade vistas vid läroanstalten

i pedagogiskt studiesyfte. Förslaget har av skolöverstyrelsen tillstyrkts

med den inskränkning, att endast ett mindre antal dylika rörliga befattningar

skulle finnas. Med den större frihet att inom vanliga läroanstalter

anordna försöksverksamhet, som här ovan förordats, synes emellertid anordning

med särskilda rörliga befattningar vid en viss skola icke erforderliga,

och vi vilja därför avstyrka detta förslag. Det synes över huvud icke lämpligt,

att en skola, som ersätter den nuvarande normalskolan och som avses

att tjäna som lärarutbildningsanstalt, tillika tjänstgör som speciell försöks
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Marits proposition Nr 855.

skola. Givetvis utesluter detta å andra sidan icke, att där lika väl som vid

andra läroanstalter sådana försök anställas, som kunna befinnas önskvärda

och för vilkas genomförande skolan har särskilda förutsättningar.

Behovet av ett centralt organ. Om den pedagogiska försöksverksamheten

såsom ovan föreslagits icke koncentreras till en bestämd

»provskola» eller till ett fåtal för ändamålet särskilt utrustade läroanstalter

utan tillätes växa fram varhelst personliga och andra förutsättningar visa

sig gynnsamma, blir det emellertid så mycket angelägnare, att detta för

undervisningsväsendets utveckling betydelsefulla arbete uppmuntras och

med oavlåtlig uppmärksamhet följes, övervakas och i viss mån ledes på sådant

sätt, att försöksverksamheten i det hela får ändamålsenlig planläggning

och inriktning jämväl på längre sikt. Arbetet bör så organiseras, att

äldre erfarenhet tillgodogöres, onödiga dubbleringar, kostnader och missgrepp

förebyggas, illa genomtänkta uppslag och rena hugskott avstyras,

gjorda rön, positiva såväl som negativa, prövas och säkra resultat snarast

möjligt föras den pedagogiska vetenskapen och den praktiska undervisningen

till godo.

För detta ändamål behöves ett centralt organ, som i sig förenar teoretisk

och praktisk sakkunskap på såväl pedagogiskt som psykologiskt och fysiologiskt

område, som kan överblicka och följa den pedagogiska utvecklingen

ej blott i vårt land utan även i utlandet, och som samlar de strävanden,

uppslag och insatser, som framträda, och möjliggör deras snabba utnyttjande

i det praktiska skollivet. Institut med dylika uppgifter ha i skilda

former upprättats i åtskilliga länder. Även i Sverige framträder behovet

av ett sådant allt tydligare.

Tanken att ur det högre lärarinneseminariet, vars gamla uppgift som

särskild utbildningsanstalt för vissa lärarinnor alltmera begränsas, utveckla

en central pedagogisk institution med uppgift att förena praktisk lärarutbildning

med pedagogiskt forskningsarbete har fått allmän anslutning.

De skäl, som från skilda håll anförts för upprättande av ett centralt

pedagogisk-psykologiskt institut för systematiskt ordnad samverkan mellan

teoretisk och praktisk pedagogik väga tvivelsutan så tungt, framhåller

skolutredningen sammanfattningsvis, att snara åtgärder för planens realiserande

måste anses påkallade. An tyngre väga dessa skäl, om den pedagogiska

försöksverksamheten på här förordat sätt decentraliseras och sprides

till skilda skolformer och orter. En yttre anledning att trots nu rådande

statsfinansiella läge taga upp frågan till omedelbar lösning är given i

och genom högre lärarinneseminariets förestående nedläggande och därav

föranledd omorganisation av normalskolan jämte därmed följande förändringar

inom Stockholms skolväsen.

I annat sammanhang har skolutredningen föreslagit, att normalskolan

ombildas till en läroanstalt, omfattande folkskola, fullständigt läroverk och

flickskola, och att till denna anstalt förlägges provårskurs. Örn, yttrar skoutredningen,

de nu lediga liirarbcfattningarna vid normalskolan besiittas

med särskild hänsyn till dess uppgift som lärarutbildningsanstalt, så kommer

den med sina olika skolformer, med sina värdefulla pedagogiska traditioner

från högre lärarinneseminariet och mod sitt rika pedagogiska biblio
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

tek att erbjuda en bättre grundval för uppbyggande av ett pedagogiskt

institut av ifrågavarande slag än någon annan svensk läroanstalt.

Om ett dylikt institut skall kunna komma till stånd under nu rådande

förhållanden, synes det, framhåller skolutredningen vidare, emellertid nödvändigt,

att organisationen tills vidare begränsas till det för närvarande

angelägnaste. Vi vilja därför i det hela ansluta oss till skolöverstyrelsens

förslag om ett psykologisk-pedagogiskt institut med delvis mera provisorisk

organisation, arbetande på två avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig och

en praktisk.

Institutets ledning, anför skolutredningen, torde böra handhavas av en

styrelse på tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara skolans rektor,

tillika institutets direktor, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik

vid universiteten och högskolorna samt skolöverläkaren. De övriga fyra

ledamöterna böra utses av Kungl. Majit, därav tre efter förslag av skolöverstyrelsen.

Av dessa tre ledamöter bör en representera folkskolan, en

läroverken och därmed jämförliga läroanstalter samt en yrkesundervisningen.

Åtminstone en av dessa bör tillika vara medlem av skolöverstyrelsen.

Den tionde ledamoten bör företräda den för uppfostran nitälskande

allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset. För dessa fyra ledamöter

synas suppleanter böra utses. Örn fyra representanter för psykologi

och pedagogik sitta i styrelsen, synes särskild representant för den

psykiatriska vetenskapen icke erforderlig.

Den vetenskapliga avdelningen bör ha till främsta uppgift att på ett planmässigt

och för svensk undervisning gagneligt sätt främja och leda psykologisk-pedagogisk

forskning inom landet.

För den vetenskapliga avdelningen skulle egentligen krävas ett psykologisk-pedagogiskt

laboratorium med en professor som ledare och åtminstone

någon assistent som biträdande lärare. Då en dylik institution under

nuvarande förhållanden icke lärer kunna komma till stånd, synes den

enda framkomliga vägen vara att utnyttja de möjligheter, som erbjuda sig

vid universitet och högskolor och särskilt vid Stockholms högskola, vars

framväxande pedagogiska institut och rikhaltiga pedagogiska bibliotek bereda

huvudstadens talrika lärare och läraraspiranter goda möjligheter till

vetenskaplig forskning och experimentellt arbete på området.

Örn det vetenskapliga arbetet alltså tills vidare måste hänvisas till de

pedagogiska institutionerna vid universitet och högskolor, torde det dock

kunna i viss mån samordnas, planmässigt ledas och fördelas genom en

organiserad samverkan mellan institutets direktor och de fyra professorerna

i psykologi och pedagogik. För detta ändamål synes ungefär på det sätt

som lärarutbildningssakkunniga föreslagit böra bildas en vetenskaplig

nämnd, bestående av institutets direktor, de fyra professorerna i psykologi

och pedagogik samt skolöverläkaren. En av professorerna bör såsom vetenskaplig

rådgivare (expert) inom institutet ha särskilt uppdrag att följa dess

arbete och gå till handa med råd och anvisningar. Han bör i denna egenskap

uppbära arvode; övriga ledamöter av nämnden böra icke åtnjuta arvode

men ha rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid

deltagande i nämndens sammanträden.

Den praktiska avdelningen har till uppgift att, på sätt lärarutbildningssakkunniga

föreslagit, inom skilda skolformer bereda praktisk möjlighet för

vetenskapliga undersökningar, föreslå pedagogiska försök och följa den pedagogiska

försöksverksamheten i landet samt anordna kurser av olika slag.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

Avdelningen synes böra förestås av institutets direktor i samråd särskilt

med företrädarna för de olika skolformerna samt skolöverläkaren. Då direktorn

tillika är rektor för provårsläroverket, måste lian för att kunna ägna

tid och kraft åt institutets angelägenheter dels ha en mycket begränsad

undervisningsskyldighet, dels för institutets expeditionella göromål förfoga

över en särskild sekreterare med pedagogisk kompetens samt skrivbiträdeshjälp

i erforderlig utsträckning.

Kostnaderna för det psykologisk-pedagogiska institutet ha av skolutredningen

beräknats enligt följande plan.

_ Institutet skulle förestås av provårsläroverkets rektor, vilkens undervisningsskyldighet

skulle begränsas till omkring fyra timmar. Med hänsyn till

de särskilda kvalifikationer och det icke ringa arbete, som föreståndarskapet

kräver, synes han utöver vanligt provårsarvode böra uppbära ett tillläggsarvode

å 1,500 kronor. Vid sin sida skulle han ha en sekreterare med

pedagogisk kompetens, lämpligast en lärare vid samma läroanstalt med endast

halv tjänstgöring och ett tilläggsarvode av 1,500 kronor. Då direktorn

bör personligen kunna besöka de pedagogiska instituten vid universiteten

och Göteborgs högskola ävensom läroanstalter, där försöksverksamhet

pågår, bör för honom beräknas ett anslag å förslagsvis 500 kronor för reseoch

traktamentskostnader. — Några av styrelsens och den vetenskapliga

nämndens ledamöter förutsättas vara bosatta utom Stockholm, och till bestridande

av resekostnader för dem bör därför anslås ett belopp av för styrelsen

300 kronor och för nämnden, som bör sammanträda oftare, 500 kronor.

Till den vetenskaplige rådgivaren inom institutets vetenskapliga nämnd

bör, såsom nyss framhållits, utgå särskilt arvode, förslagsvis 500 kronor.

Till expenser bör beräknas ett årligt belopp av 3,000 kronor. Dessutom

föreslå vi till anskaffande av möbler och dylikt ett engångsanslag å 5,000

kronor.

Följande översikt visar de sammanlagda årliga kostnaderna för institutet.

Direktor, arvode.....................

kronor 1,500

Sekreterare, arvode ...................

»

1,500

Vetenskaplig rådgivare, arvode.........

500 kronor

3,500

Direktor, resekostnader...............

kronor

500

Styrelsen, » ...............

Nämnden, » ...............

»

300

»

500

1,300

Expenser ...........................

»

3,000

Nedsatt tjänstgöring för rektor såsom direk- tor, timlärare 4 timmar ä kr. 280 .....

kronor

1,120

Nedsatt tjänstgöring för en lärare såsom

sekreterare, timlärare 12 timmar å kr. 280 .

»

3,360

4,480

Summa kronor

12,280.

Till detta belopp kommer för första året det ovannämnda engångsanslaget

å 5,000 kronor.

Vad lokaler för institutet beträffar, torde dessa böra vara förlagda till

den provårsanstalt, vilkens rektor är direktor för institutet. För ändamålet

torde endast erfordras ett särskilt rum för institutets expedition, vilket bör

medtagas i beräkningen vid övervägande av lokalbehovet för den nya läroanstalten.

Bihang till riksdagens iwotokoll 191$. 1 sami. Nr 255.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 25,5.

Yttranden över skolutredningens förslag. Skolöverstyrelsen har icke funnit

anledning att påyrka någon ändring i skolutredningens förslag utan har

anslutit sig till detta.

Överstyrelsen framhåller, att överstyrelsen i sitt yttrande över lärarutbildningssakkunnigas

förslag avsett, att pedagogisk försöksverksamhet

skulle koncentreras i främsta rummet till det psykologisk-pedagogiska institutets

försöksskola, och anslutit sig till ett förslag, att vissa av lärartjänsterna

skulle göras rörliga, så att de kunde uppehållas av lärare från

annan skola, vilka vid institutet önskade genomföra vissa försök. Skolutredningen

åter menade, att försöksverksamhet icke borde koncentreras till

institutet utan förekomma i icke oväsentlig utsträckning även i andra skolor

och att därför några rörliga lärartjänster icke borde inrättas vid institutets

försöksskola.

Överstyrelsen hade inga väsentliga invändningar mot skolutredningens

förslag på denna punkt. Även enligt överstyrelsens förslag vore försöksverksamhet

icke utesluten vid andra skolor. Överstyrelsen ansåge fortfarande,

att mer omfattande försök lämpligen borde förläggas till institutets försöksskola.

Hinder härför syntes ej heller möta, om skolutredningens förslag realiserades.

Därest försöksverksamhet möjliggjordes vid andra läroanstalter

i större omfattning än vad överstyrelsen hade tänkt sig, torde behovet av

rörliga lärarbefattningar vid försöksskolan minska. Såvitt överstyrelsen

kunde finna, torde skolutredningens förslag icke omöjliggöra, att en lärare

vid annan skola tillfälligtvis tjänstgjorde vid institutets försöksskola, om ett

mer ingående försök skulle utföras. Han komme då att tjänstgöra som

lärare över stat vid skolan. Överstyrelsen funne det lämpligt, att han utan

större svårigheter bereddes dylik tjänstgöring. Givetvis borde han då i lönehänseende

betraktas, som örn hans befattning vore förlagd till Stockholm.

Statskontoret har avstyrkt bifall till skolutredningens ifrågavarande förslag.

Till stöd för denna ståndpunkt har ämbetsverket anfört:

I sitt utlåtande den 28 augusti 1939 över lärarutbildningssakkunnigas

förslag örn inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut framhöll statskontoret,

att de skäl, som anförts härför ingalunda vore övertygande.

Ämbetsverket, som särskilt fäste uppmärksamheten vid att de ekonomiska

konsekvenserna av ett bifall till förslaget knappast kunde överblickas på

grund av den föga preciserade utformningen av institutets organisation och

arbetsformer, ansåg sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag. Under

erinran härom får statskontoret uttala, att det för närvarande måste ligga

synnerlig vikt däruppå, att icke annan utbyggnad sker av den statliga organisationen,

än som är oundgängligen nödvändig. Statskontoret kan ur denna

synpunkt icke finna bärande skäl hava anförts för att i nuvarande tidsläge

tillskapa det föreslagna institutet. Det synes ämbetsverket jämväl kunna

ifrågasättas, örn icke resultaten av det omfattande utredningsarbete på

skolväsendets område, som nu pågår, böra avvaktas, innan man skrider till

åtgärder för åstadkommande av en intensifierad försöksverksamhet. För

övrigt vill det förefalla, som om erforderlig undersöknings- och försöksverksamhet

kan och bör ledas av skolöverstyrelsen, som för verksamhetens planläggning

torde kunna anlita önskvärd expertis.

Allmänna lönenämnden har beträffande kostnaderna för psykologiskpedagogiska

institutet anfört:

Allmänna lönenämnden får med avseende å den föreslagna sammanlagda

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. May.ts proposition Nr 25o.

ersättningen för den ifrågavarande rektorn-direktorn framhålla, att densamma

enligt lönenämndens förmenande synes val hög, särskilt i betraktande

av den ringa undervisningsskyldighet, som skulle åligga nämnde befattningshavare.

Lönenämnden anser sig därför böra förorda, att ifrågavarande

ersättning underkastas någon reduktion. Vad vidare angår den

föreslagna ersättningen till den pedagogiskt utbildade sekreteraren synes

det lönenämnden kunna ifrågasättas, örn över huvud i detta fall, vid det

förhållandet att nämnde befattningshavare förutsatts skola fullgöra endast

halv tjänstgöring såsom lärare, någon särskild ersättning utöver full läraren

kan anses motiverad.

Skolutredningens förslag lieträffande ett psykologisk-pedagogiskt institut

går ut på, att ett sådant institut skulle inrättas först från och med budgetåret

1944/45. Det kunde därför synas obehövligt att redan nu upptaga detta

spörsmål till närmare behandling. Att jag likväl gjort så, har sin grund

däri, att det synes vara av vikt att redan nu få ett principiellt avgörande

till stånd beträffande denna fråga med hänsyn till dess sammanhang med

den föreslagna nya normalskolan i Stockholm och dennas organisation.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är frågan örn inrättande av

ett psykologisk-pedagogiskt institut icke ny. Det har sedan länge inom faekkretsar

varit ett önskemål, att ett sådant institut skulle komma till stånd,

och faekopinionen synes numera enhälligt vara av den uppfattningen, att

ett psykologisk-pedagogiskt institut skulle komma att fylla en betydelsefull

uppgift i undervisningens tjänst och att snara åtgärder äro av nöden för planens

realiserande. 1936 års lärarutbildningssakkunniga togo upp spörsmålet

till debatt och framlade ett förslag i ämnet, vilket dock — ehuru den grundläggande

tanken synes Ira vunnit en i stort sett allmän anslutning — blev

föremål för kritik. Ett modifierat förslag framlades av skolöverstyrelsen i

dess på nyåret 1940 till ecklesiastikdepartementet inkomna utlåtande över

de sakkunnigas betänkande. Skolutredningen har i sitt nu föreliggande yttrande

anknutit till överstyrelsens modifierade förslag.

Skolutredningen har till en början framhållit vikten av att undervisningen

icke stagnerar i en gång givna former och har genom en rad exempel från

skilda tider påvisat, hurusom den inom skilda skolformer bedrivna pedagogiska

försöksverksamheten mäktigt bidragit till undervisningsväsendets utveckling.

Jag vill för egen del livligt instämma i skolutredningens uttalanden

rörande den pedagogiska försöksverksamhetens betydelse för främjandet av

framåtskridande inom skolväsendets område icke blott när det gäller utprovandet

av nya skoltyper utan även och icke minst i fråga örn skolans inre

arbetsmetoder. Jag ger även min anslutning till uppfattningen, att de pedagogiska

försöken icke böra alltför mycket koncentreras till enstaka skolor

utan i största utsträckning spridas ut över skilda skolor och skolformer. Jag

är dock ense med skolöverstyrelsen därom, att mera omfattande försök lämpligen

böra förläggas till skolor, som särskilt äro ägnade att utgöra grundval

härför. Det iir bland annat med tanke härpå jag i det föregående förordat

en organisation för det nya ÖstermaImslärovcrkct, sorn i viss män avviker

Departe
mentschefen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 855.

från det normala för högre allmänna läroverk, i det att den i sig innesluter

jämväl folkskole- och flickskolelinjer.

Örn sålunda en livaktig pedagogisk försöksverksamhet är oundgänglig för

att hindra en stagnation inom undervisningsväsendet, synes det mig emellertid

även i hög grad önskvärt att få till stånd ett centralt organ, som kan

leda, övervaka och samordna pågående försök och även ge nya uppslag och

impulser på ifrågavarande område. Ett sådant centralt organ bör äga förankring

icke blott inom den praktiska pedagogiken utan även på den pedagogiska

vetenskapens och forskningens område. Dess huvuduppgift bör vara

att få till stånd och främja en systematisk samverkan mellan teoretisk och

praktisk pedagogik. Det förslag om tillskapande av ett sådant centralorgan,

som nu framlagts, synes i huvudsak kunna godtagas. Det psykologisk-pedagogiska

institut, som i enlighet med detta förslag skulle upprättas, har

givits en i viss mån provisorisk karaktär, vilket synes mig innebära en fördel.

Det måste nämligen vara av vikt, att organisationen icke från början gives

en alltför fast utformning, som kan försvåra önskvärda förändringar och

utvidgningar i en framtid, sedan närmare erfarenhet vunnits. Kostnaderna

för det nya institutet kunna härigenom även hållas inom rimliga gränser.

Detaljerna i institutets organisation, såsom angående styrelsens och de

olika avdelningarnas sammansättning, är jag icke för närvarande beredd att

närmare ingå på. Såsom jag nyss antytt, torde huvuddragen i organisationen

dock böra givas den av skolutredningen föreslagna utformningen. Institutet

bör sålunda enligt min mening anknytas till den av mig i det föregående förordade

»statens normalskola» på i huvudsak det sätt, som av skolutredningen

tillstyrkts. Institutet bör vidare vara organiserat på två avdelningar, en

teoretiskt vetenskaplig och en praktisk. Den förstnämnda avdelningen bör

lia till främsta uppgift att främja och leda psykologisk-pedagogisk forskning

inom landet, medan den praktiska avdelningen bör inom skilda skolformer

bereda möjlighet för vetenskapliga undersökningar, föreslå försök och följa

den pedagogiska försöksverksamheten i landet samt anordna kurser av olika

slag.

Det är icke min avsikt att hemställa, att riksdagen nu förelägges formligt

förslag örn upprättande vid en viss tidpunkt av ett psykologisk-pedagogiskt

institut i enlighet med skolutredningens förslag. Såsom inledningsvis framhållits,

är det dock av vikt att nu få ett principiellt avgörande i frågan till

stånd. Detta torde lämpligen böra ske på det sättet, att Kungl. Majit föreslår

riksdagen att förklara sig icke ha något att erinra mot att vid tidpunkt,

som framdeles bestämmes, inrättas ett psykologisk-pedagogiskt institut i

huvudsak i enlighet med vad jag i det föregående anfört. Tidpunkten för

inrättandet av institutet och dess närmare utformning ävensom anvisandet

av för dess verksamhet erforderliga medel blir vid bifall härtill beroende av

särskilt riksdagsbeslut framdeles.

I samband med upprättandet framdeles av ett psykologisk-pedagogiskt

institut torde även frågan örn pedagogiska bibliotekets framtida ställning

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Marits proposition Nr 255.

böra lösas. Detta bibliotek, vilket nu är förlagt till skolöverstyrelsens lokaler,

bör enligt min mening lämpligen i en eller annan form anknytas till ifrågavarande

institut. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen har sin uppmärksamhet

riktad på detta spörsmål och efter närmare utredning till Kungl. Majit

inkommer med förslag i ämnet.

VIII. Anslagsberäkningar.

a) Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet:

Avlöningar.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 396,800 kronor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår — under förutsättning, att nyintagning

av elever icke heller nästa budgetår komme att äga rum —

beräknat anslagsbehovet till 350,300 kronor, vilket innebär en minskning

med 46,500 kronor. Härav belöpa i avrundade tal 12,600 kronor på anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän, 27,800 kronor på anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och 6,100 kronor

på anslagsposten till rörligt tillägg.

I detta sammanhang ber jag få beröra en uppkommen fråga örn beredande

av kompensation åt Övningslärare vid högre lärarinneseminariet för

löneminskning till följd av undervisningens inskränkning.

Musiklär alguts riksförbund har hemställt, att ordinarie musiklärarinnan

vid högre lärarinneseminariet Lilly Lindell måtte från och med läsåret

1941/42 erhålla lönekompensation på enahanda sätt, som av 1941 års

riksdag bestämts för Övningslärare vid folk- och småskoleseminarier. Framställningen

har tillstyrkts av skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Lilly Lindell innehaft ordinarie

musiklärartjänst vid seminariet sedan höstterminen 1916 och att hon under

läsåren 1934/41 haft en tjänstgöring av 24,5 veckotimmar men till följd

av den av 1941 års riksdag beslutade indragningen av första klassen vid

seminariet under läsåret 1941/42 erhållit sin undervisningsskyldighet

nedsatt med 2,5 veckotimmar till 22 veckotimmar. För denna minskning i

tjänstgöringen, vilken medfört nedsatt avlöning, har kompensation icke

kunnat beredas henne genom tjänstgöring vid annan under skolöverstyrelsens

inseende stående läroanstalt.

Skolöverstyrelsens anslagsberäkningar lia icke givit mig anledning till

erinringar. Förevarande anslag torde sålunda för nästa budgetår libra uppföras

med 350,300 kronor, fördelade på sätt som framgår av nedanstående

avlöningsstat.

Beträffande den av musiklärarnas riksförbund gjorda framställningen

får jag erinra, att 1941 års riksdag medgivit lönekompensation enligt vissa

grunder åt Övningslärare vid folk- och småskoleseminarier, vilka lida löneminskning

till följd av elevintagningens begränsning. Den för högre lärarinneseminariets

del uppkomna situationen synes vara analog med den, som flir
-

Departementschefen

.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departementschefen

.

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr S55.

anlett nämnda medgivande. Jag är därför beredd att tillstyrka, att Övningslärare

vid högre lärarinneseminariet må i förevarande avseende likställas

med övningslärarna vid folk- och småskoleseminarierna och sålunda komma

i åtnjutande av lönekompensation enligt samma villkor och grunder som

sistnämnda lärare.

b) Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet:

Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 42,300 kronor.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till oförändrat

belopp.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde ifrågavarande anslag för

nästa budgetår böra uppföras med oförändrat belopp, 42,300 kronor.

c) Anslaget till Högre lärarinneseminariet: Stipendier.

Till detta ändamål anvisades intill budgetåret 1933/34 årliga anslag

med tillhopa 2,500 kronor. År 1933 minskades anslagsmedlen av statsfmariella

skäl till 1,700 kronor, vilket belopp alltsedan dess årligen anvisats

för ändamålet. Från och med budgetåret 1940/41 kommer anslaget

jämväl elever vid skolköksseminariet och hushållsskolan tillgodo. Skolöverstyrelsen

har hemställt örn anvisande för nästa budgetår av oförändrat

anslag.

Med hänsyn till, att vid bifall till vad jag förordat i det föregående

endast en årsklass seminarister kommer att studera vid seminariet, torde

förevarande anslag för nästa budgetår böra minskas med 500 kronor till

1,200 kronor.

d) Anslag till Privatläroverk: Bidrag till Höglandsskolan

i Stockholm.

Stiftelsen Höglandsskolan har anhållit örn ett anslag av 37,000 kronor

för budgetåret 1942/43 att utgå under samma friare villkor, som tidigare

i vissa fall gällt för anslag till skolor av liknande typ. I ärendet inhämtas

av tillgängliga handlingar bland annat följande:

Stiftelsen konstituerades år 1931 med ändamål att vidare utveckla en då

befintlig skola av fri studietyp i Bromma församling i Stockholm. Skolans

uppgift angives vara att inom en organisationsform, som i allt väsentligt

ansluter sig till svensk skoltradition, söka tillämpa nyare pedagogiska metoder

och arbetsformer. Därvid eftersträvas förverkligande av ett arbetsskoleprogram

genom att i undervisningen tillvarataga lärjungarnas naturliga

verksamhetslust och leda dem att på egen hand taga itu med skoluppgifterna.

De pedagogiska metoderna avse bland annat individuell undervisning,

samlad arbetsdag och undervisning, minskning av läxläsningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

10.3

Kungl. Majlis proposition Nr ''Höij.

samt praktiskt arbete och friluftsliv. Planmässighet och ordning skola dock

iakttagas, och lärokursernas anordning skall möjliggöra för eleverna att

övergå till andra läroanstalter.

Skolan är organiserad såsom samskola. På en förberedande avdelning

med fyra årsklasser, motsvarande folkskolans fyra första klasser, är byggd

en sjuårig, examensfri linje, som skall meddela en god allmän medborgerlig

bildning, lämpad för utträde i praktisk verksamhet eller fortsatta studier

vid specialskolor och gymnasier. I stort sett äro kurserna så lagda, att

lärjungarna bibringas ett kunskapsmått, motsvarande det som meddelas

i sjuårig högre flickskola med s. k. normalskolekompetens.

Skolan förfogar över egna lokaler i för ändamålet uppförda byggnader

vid Höglandstorget i Bromma. Anläggningen omfattar bland annat 11 klassrum,

8 speciallokaler och en samlingssal för 350 personer. Byggnaderna ha

till stor del finansierats genom donationer men belastas också av inteckningar

för deras uppförande. Terminsavgifterna utgöra 125—150 kronor,

vartill komma vissa avgifter för särskild undervisning. Under läsåret

1940/41 Ira enligt skolans redogörelse befrielse frän eller nedsättningar

i terminsavgifterna beviljats till ett sammanlagt belopp av 4,370 kronor.

Förutom terminsavgifterna, vilka utgöra den huvudsakliga inkomsten, beräknas

väsentligare inkomster genom gåvor och uthyrning av samlingssalen.

Utgifterna lia för läsåret 1942/43 beräknats bli: för löner 87,500 kronor,

för räntor och amorteringar 14,000 kronor, för omkostnader för fastigheten

15,000 kronor, för undervisningsmateriel och inventarier 4,000 kronor

och för övriga utgifter 3,500 kronor eller tillhopa 124,000 kronor. Ett underskott

av 37,000 kronor emotses. För att söka bibehålla ordning och reda i

stiftelsens ekonomi har direktionen nödgats hålla lärarnas hiner under den

lönenivå, som tillämpas vid jämförliga kommunala skolor.

Då det i längden skulle bil omöjligt att erhålla lärarkrafter av önskvärd

kapacitet, om lärarna inte kunde åtminstone i stort sett bli likställda med

läroverkslärarna, anhöll direktionen örn statsanslag med 18,000 kronor för

budgetåret 1939/40. Direktionen framhöll därvid, att skolan undervisade

omkring 200 barn, vilka eljest sannolikt måst undervisas i de allmänna

läroanstalterna, och att skolans pedagogiska försöksverksamhet kunde bli

till gagn för undervisningsväsendet i landet. Skolöverstyrelsen uttalade sin

uppskattning av skolans verksamhet men avstyrkte ansökningen, då skolan

ännu icke var fullt utbyggd och överstyrelsen icke hunnit bilda sig en mera

bestämd uppfattning örn skolan. Direktionens framställning föranledde

ingen Kungl. Maj:ts åtgärd.

Även för budgetåret 1940/41 begärde direktionen anslag av 18,000 kronor.

Skolan hade ansett det nödvändigt att företaga höjning av lärarlönerna

för att kunna hålla skolans standard uppe och härigenom åsamkat

sig en brist i staten av 18,000 kronor. Skolöverstyrelsen, som upplyste, att

skolan från och med läsåret 1939/40 vore färdigbildad, tillstyrkte ett

anslag av 5,000 kronor. Ej heller denna framställning föranledde emellertid

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom beslut den 12 juli 1940 har Kungl. Majit medgivit, att avgångsbetyg

från Höglandsskolan skall under läsåren 1940/43 medföra normalskolekompetens,

därvid vissa villkor uppställts.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Mårds proposition Nr £55.

Direktionen begärde vidare ett anslag av 18,000 kronor för läsåret

1941/42. Direktionen hänvisade till de tidigare ansökningarna och framhöll

därutöver bland annat, att normalskolekompetensen för gossar vöre

ett pedagogiskt försök, vars resultat kunde bli av icke ringa värde för skolväsendets

framtida utformning. Skolans ekonomi vore hårt ansträngd och utsattes

för ytterligare påfrestningar genom den allmänna levnadskostnadsökningen,

vartill komme risken för minskning i inkomsterna av terminsavgifter

vid nedgående konjunkturer. Det ekonomiska stöd från statens

sida, som direktionen ifrågasatte, vore avsevärt mindre än den kostnad,

stat och kommun skulle behöva vidkännas, om skolan på grund av ekonomiska

svårigheter skulle tvingas nedlägga sin verksamhet och dess betydligt

mer än 200 elever i stället skulle behöva anlita de allmänna skolornas undervisning.

Skolöverstyrelsen åberopade sina tidigare utlåtanden rörande Höglandsskolan

och anförde bland annat, att skolans rätt att även för gossar utfärda

avgångsbetyg, medförande normalskolekompetens, vore en pedagogisk försöksverksamhet,

värd att stödjas även ekonomiskt från statens sida. Då

högre allmänna läroverket i Bromma vore överbelastat, skulle en avlastning,

om än relativt obetydlig, vara önskvärd. Då en inom överstyrelsen

tidigare verkställd utredning givit vid handen, att statens kostnad per lärjunge

och år vid ett statligt läroverk vore 495 kronor, vid en kommunal

mellanskola 295 kronor samt vid en enskild skola 175 kronor, skulle det ur

statsekonomi synpunkt kunna vara i viss mån fördelaktigt, om Höglandsskolan

skulle kunna i någon mån avlasta lärjungar från läroverket i Bromma.

Antalet lärjungar i den sjuåriga linjen under vårterminen 1940 hade

vid Höglandsskolan varit 142. Med ett statligt understöd av 175 kronor

per lärjunge skulle skolan kunna påräkna ett anslag av (142 X 175 —)

24,850 kronor. I framställningen hade ansökts om 18,000 kronor, vilket

belopp överstyrelsen med hänsyn till nu rådande statsfinansiella förhållanden

emellertid icke ansåge sig kunna föreslå såsom understöd under budgetåret

1941/42. Överstyrelsen ville föreslå, att skolan erhölle ett anslag av

10,000 kronor för budgetåret 1941/42.

I 1941 års statsverksproposition (sid. 213 ff.) äskades ett anslag av 5,000

kronor till Höglandsskolan. Vid min anmälan av ärendet anförde jag bland

annat, att skolan representerade ett värdefullt inslag i vårt skolväsen och

att den fyllde ett verkligt behov i den trakt, där den vore belägen. Under

nuvarande brydsamma statsfinansiella förhållanden kunde jag dock icke

tillstyrka högre statsbidrag än 5,000 kronor. I sammanhang med denna

fråga avstyrkte jag fortsatt statsbidrag till Olofskolan i Stockholm, vilken

för budgetåret 1940/41 erhållit ett anslag av 10,000 kronor.

Statsutskottet avstyrkte Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet anförde därvid

följande:

Utskottet får till en början framhålla, att det enligt utskottets meningsynes

fullt befogat att inom vårt skolväsens ram beredes rum för en pedagogisk

försöksverksamhet, vilken arbetar efter i viss mån andra linjer och

former än de allmänna läroverken, de kommunala mellanskolorna och de

kommunala flickskolorna. Mest önskvärt vore om en dylik verksamhet

dreves under statlig eller kommunal ledning. Skulle detta emellertid av

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Majus proposition Nr 255.

olika skäl — främst ekonomiska — icke låta sig göra, vill utskottet icke

avvisa tanken på att ett med statsbidrag understött privatläroverk tager

denna verksamhet om hand. En förutsättning för att staten i en eller

annan form medverkar härvidlag torde emellertid böra vara, att en dylik

försöksskola erhåller en sådan ekonomisk bärkraft att den kan hålla undervisningen

på ett i alla avseenden tillfredsställande plan. Vidare bör en

dylik skola icke hava någon exklusiv karaktär, utan i stort sett bygga på

samma sociala underlag, som landets övriga läroanstalter. Skolan torde härjämte

i viss mån böra fylla en uppgift som pedagogisk studieanstalt. Utskottet

anser förevarande fråga vara av den betydelsefulla art, att det synes

utskottet önskvärt att 1940 års skolutredning till grundligt och allsidigt

bedömande upptager ärendet i hela dess vidd.

Utskottet finner sig icke berett att innan spörsmålet sålunda blivit ingående

utrett tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag örn beviljande av ett belopp av

5,000 kronor för understödjande av Höglandsskolans verksamhet. Den i

ärendet förebragta utredningen har icke övertygat utskottet om att Höglandsskolan

genom tillerkännande åt densamma av nämnda bidrag skulle

få de ekonomiska och pedagogiska förutsättningarna för att bliva en försöksskola

av det slag utskottet finner önskvärd. De erfarenheter, som vunnits

beträffande Olofskolan, torde icke tala för att den hittills från statsmakternas

sida bedrivna understödslinjen är den riktiga. Utskottet ställer sig

alltså avvisande till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och kan ej heller

tillstyrka bifall till det i motionen I: 143 framställda yrkandet örn beviljande

av anslag till Olofskolan för nästkommande budgetår.

I en vid statsutskottets utlåtande fogad reservation hemställdes, att riksdagen

måtte bifalla Kungl. Maj:ts förslag.

Första kammaren antog det förslag, som innefattades i reservationen,

medan andra kammaren biföll utskottets hemställan. Vid gemensam votering

beslöt riksdagen (skrivelse 1941:193) att icke bifalla Kungl. Majrts

förslag.

Stiftelsen hemställde därefter örn ett anslag av lotterimedel å 25,000 kronor,

avsett att säkra skolans verksamhet under läsåret 1941/42.

1940 års skolutredning tillstyrkte denna framställning i ett den 21 november

1941 avgivet yttrande. Skolutredningen anförde:

I pedagogiskt hänseende har Höglandsskolan försöksvis realiserat tanken

att även för gossar pröva en till normalskolekompetens förande linje. Detta

försök är ur flera synpunkter beaktansvärt. Vad som här prövas kan betecknas

som en även för gossar avpassad, förlängd och i vissa ämnen fördjupad,

men examensfri realskolutbildning, en skolform, som hittills icke blivit prövad

i vårt land.

Utöver försöket med en till normalskolekompetens förande linje för gossar

har Höglandsskolan även praktiserat vissa friare arbetsformer, främst åsyftande

en stark individualisering av undervisningen. Att skolans verksamhet

letts på ett förtjänstfullt sätt framginge av det i väsentliga hiinseenden erkännande

omdöme, som avgivits på grundval av en av skolöverstyrelsen under

vårterminen 1940 verkställd inspektion. Vid besök, som flertalet av utredningens

ledamöter avlagt vid läroanstalten, hade också vunnits ett gynnsamt

intryck av verksamheten.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 255.

Enligt vår uppfattning är det av största betydelse, att det inom landets

undervisningsväsen gives plats och möjligheter för en icke alltför begränsad

försöksverksamhet. I likhet med vad statsutskottet vid 1941 års riksdag uttalade

vid behandlingen av frågan om statsbidrag till bland andra Höglandsskolan,

anse vi, att även med statsbidrag understödda privatläroverk böra

under vissa förutsättningar kunna taga försöksverksamhet örn hand.

Då Höglandsskolans försöksverksamhet synes vara av värde för den allmänna

skolorganisationen och då skolan under läsåret 1941/42 synes vara

beroende av att det sökta anslaget erhålles, samt då av skolan väckt fråga

om dess anslagsförhållanden efter läsåret 1941/42 kommer att bliva föremål

för vederbörlig prövning, få vi tillstyrka stiftelsens hemställan om ett bidrag

av lotterimedel på 25,000 kronor för läsåret 1941/42.

Kungl. Majit beviljade den 30 januari 1942 stiftelsen ett anslag å 15,000

kronor av lotterimedel, att användas för läsåret 1941/42.

T sin nu förevarande framställning har stiftelsen bland annat anfört:

En privatskola som Höglandsskolan, vilken icke åtnjuter något som helst

stöd från det allmännas sida och vars verksamhet ej heller kan upprätthållas

genom privata bidrag, måste oundgängligen åtminstone till större delen basera

sin ekonomi på terminsavgifterna. Trots detta har skolan erhållit avgifter,

som icke överstiga de vid de statsunderstödda privatskolorna i Stockholm

i genomsnitt tillämpade, detta just för att skolan icke skulle få en

exklusiv karaktär. Dessutom ha avgiftsnedsättningar och befrielse från terminsavgift

i betydande omfattning medgivits i sådana fall, då behov härav

förefunnits. Självfallet skulle skolans ledning intet högre önska än att den

försöksverksamhet, varom här är fråga, kunde baseras på »samma sociala

underlag som landets övriga läroanstalter». Detta skulle emellertid innebära,

att skolan tillämpade samma låga avgifter som de statliga och kommunala

högre skolorna och beviljade nedsättningar och avgiftsbefrielser i

samma utsträckning som dessa. Självklart är, att skolan icke hittills haft

någon möjlighet härtill, och att sådana låga avgifter måste förutsätta ett

mycket omfattande stöd från statens sida.

Under de tre år som förflutit, sedan Höglandsskolan ingav sin första anhållan

örn statsbidrag, har skolan haft att kämpa med för varje år allt större

ekonomiska svårigheter. Dessa hade givetvis kunnat något begränsas, örn

skolans ledning velat pruta av på fordringarna beträffande elevmaterialets

och lärarkårens kvalitet. Denna väg har direktionen dock icke velat gå. Den

har ansett som sin oavvisliga skyldighet att både i fråga örn inträde och

flyttning av elever och framför allt vid valet av lärare söka hålla skolan på

en standard, förenlig med dess bildningsmål, varigenom också beviljandet av

normalskolekompetens åt avgående elever kunde möjliggöras. Detta har dock

icke kunnat ske utan mycket kännbara årliga underskott. Hittills ha de uppkomna

underskotten kunnat nödtorftigt täckas genom fortsatt belåning avskolbyggnaden,

vilken ju till stor del uppförts med tillhjälp av donationsmedel.

Dessa möjligheter äro emellertid nu så hårt utnyttjade, att någon

ytterligare belåning av fastigheten knappast lär kunna vidtagas. Direktionen

motser därför redan läsåret 1941/42 med mycket stor oro, ty även detta

läsår kommer att medföra stora oundvikliga underskott. Då direktionen likafullt

ansett sig böra söka fullfölja verksamheten under detta läsår, har detta

främst skett i den förhoppningen, att Kungl. Majit måtte bevilja det lotterimedelsbidrag

på 25,000 kronor, varom direktionen hemställt.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Marits proposition Nr 255.

Därest skolan icke efter utgången av läsåret 1941/42 skulle kunna påräkna

ett effektivt stöd från det allmännas sida, ser direktionen icke någon

annan utväg än att vidtaga åtgärder för verksamhetens avveckling. Detta

blir så mycket nödvändigare, som det årliga bidrag till driften på 11,000

kronor, som skolan hittills haft förmånen att från privat håll åtnjuta, icke

garanterats längre än till och med läsåret 1941/42. Direktionen anser sig icke

kunna taga på sitt ansvar att 1‘oi''tsätta skolans verksamhet under sådana

villkor, att årliga stora förluster mycket snart skulle komma att göra skolans

ekonomiska och pedagogiska ställning ohållbar. Icke heller vill direktionen

tillgripa utvägen att mera väsentligt höja terminsavgifterna, då skolan därigenom

skulle erhålla den exklusiva karaktär, som även efter direktionens

mening skulle förringa värdet av den pedagogiska försöksverksamheten vid

skolan. I den ansökan örn lotterimedel, som direktionen våren 1941 lagt in

till Kungl. Majit, har medelsbehovet för läsåret 1941/42 beräknats till

25,000 kronor. Höjningen är betingad av den under mellantiden inträffade

starka prisstegringen, som nödvändiggör åtminstone någon lönekompensation

ät lärarna och höjning även av vissa övriga utgiftsposter, däribland uppvärmning.

För läsåret 1942/43 kan emotses ytterligare kostnadsökningar på grund

av den fortsatta prisstegringen. Främst måste dessa drabba posterna för löner

och uppvärmning. Vidare måste man räkna med att det ovannämnda bidraget

från enskilt håll på 11,000 kronor då försvinner. Även med iakttagande

av den största sparsamhet och med löner liggande något under de allmänna

skolornas torde det erforderliga bidragsbehovet knappast kunna fixeras

lägre än till 37,000 kronor. Detta belopp kan visserligen synas högt, men

då skolan har omkring 160 skolpliktiga barn och varje barn i Stockholms

folkskolor kostar det allmänna omkring 575 kronor per år, så utgör det

ifrågasatta understödsbeloppet betydligt mindre än hälften av den kostnad,

som skulle vila på stat och kommun för dessa barns undervisning i folkskolan.

Till sistnämnda kostnad skulle, örn skolan nedlades, komma kostnaden för

undervisning i högre skolor av de äldre lärjungarna.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt anslag till Höglandsskolan med skäligt

belopp.

Då jag i fjol tillstyrkte anvisande av statsbidrag till Höglandsskolan,

skedde detta huvudsakligen av två skäl. Dels ansåg jag den pedagogiska

försöksverksamhet, som bedrives vid denna skola, vara av den värdefulla

art, att den motiverade ett statsunderstöd, och dels fann jag det ligga i

statsmakternas intresse att genom ekonomiskt bidrag stödja en skola, som

genom sitt läge inom Bromma kunde i någon mån hejda deli kraftigt stigande

elevtillströmningen till det högre allmänna läroverket därstädes. Den

utredning, som under det gångna året framlagts, har ytterligare stärkt mig

i min uppfattning örn angelägenheten av att statsmakterna ekonomiskt

understödja Höglandsskolan.

I det föregående har jag redogjort för vad 1940 års skolutredning anfört

rörande den pedagogiska försöksverksamheten och dess betydelse för undervisningsväsendets

framåtskridande. Skolutredningen har bland annat fram
-

Depar temén

tschefen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Marits •proposition Nr 255.

hållit, att den pedagogiska försöksverksamheten för att kunna på ändamålsenligaste

sätt nå sitt mål icke bör helt koncentreras till en eller flera enstaka

läroanstalter, och understrukit angelägenheten av att även vid de under relativt

stor frihet arbetande enskilda läroanstalterna försöksverksamhet kan

komma till stånd under sådana former, att lärdomar även för andra skolor

därav kulma vinnas. Det måste även enligt min mening betraktas såsom

lyckligt, om ett icke alltför begränsat antal skolor sättas i tillfälle att under

betryggande former anställa pedagogiska försök av erkänt värde. Då den vid

Höglandsskolan pågående försöksverksamheten otvivelaktigt måste betecknas

såsom värdefull och då undervisningen vitsordats såsom stående på ett

högt plan och bedriven under gynnsamma yttre betingelser — bortsett från

rent ekonomiska — synas goda skäl ur nu ifrågavarande synpunkter tala för

anvisande av ett icke alltför knappt tillmätt statsunderstöd.

Jag har redan nämnt, att Höglandsskolans existens även medför en välbehövlig

minskning av elevtillströmningen till Brommaläroverket. Detta läroverk

är landets största. Elevtillströmningen tenderar att alltjämt öka. Antalet

inträdessökande till klass l5 höstterminen 1942 uppgår till icke mindre

än 359, vilket innebär en ökning med ett 90-tal i jämförelse med motsvarande

antal förra året. Jag har också med hänsyn till den betydande bristen på elevplatser

i Bromma tillstyrkt upprättande från och med budgetåret 1943/44

av ett nytt läroverk därstädes. Härigenom skulle en betydande avlastning

från det nuvarande Brommaläroverket ske. Icke desto mindre torde alltjämt

komma att inom Bromma förefinnas en icke oväsentlig platsbrist.

Höglandsskolans avledande betydelse torde sålunda örn än i minskad grad

komma att kvarstå. I vart fall synes det sagda utgöra ett starkt skäl att

genom statsbidrag ge skolan möjlighet att fortsätta sin verksamhet intill

dess det nya statsläroverket upprättats.

Av den föreliggande framställningen framgår, att Höglandsskolans ekonomiska

ställning är så prekär, att dess fortsatta bestånd är beroende av tillskott

från annat håll än dess egna tillgångar. Då jag på anförda skäl finnér

det vara ett statsintresse, att skolan icke nödgas nedlägga sin verksamhet,

har jag ansett mig böra ånyo förorda, att statsbidrag till skolan äskas av

riksdagen. Under hänvisning till statsutskottets i det föregående återgivna

uttalande rörande nödvändigheten av att en skola av ifrågavarande slag besitter

tillräcklig ekonomisk bärkraft, vill jag förorda, att statsbidraget icke

utmätes för knappt. Jag har inhämtat, att verksamheten under innevarande

läsår — trots det av lotterimedel beviljade understödet av 15,000 kronor —

beräknas uppvisa ett underskott på 15,000 kronor. Ehuru för nästa budgetår

ett underskott på icke mindre än 37,000 kronor beräknats uppstå, ser jag

mig dock av statsfinansiella skäl icke i stånd att förorda, att högre belopp

än 30,000 kronor beviljas såsom anslag åt skolan för nästa budgetår.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 255.

109

IX. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att högre lärarinneseminariet skall nedläggas

med utgången av budgetåret 1942/43;

2. besluta, att nya elementarskolan i Stockholm skall

nedläggas samt att i Stockholm i stället skola upprättas tre

nya läroverk, nämligen

dels på Östermalm ett högre allmänt läroverk med sjuårig

folkskola, sjuårig flickskola med teoretisk och praktisk

linje, fyra- och femårig realskola samt fyraårigt latin- och

tre- och fyraårigt realgymnasium, samtliga linjer utom flickskolans

avsedda för såväl gossar som flickor,

dels i Bromma ett högre samläroverk med femårig realskola

samt fyraåriga latin- och realgymnasier,

dels ock i Enskede ett högre samläroverk med fyra- och

femårig realskola samt fyraåriga latin- och realgymnasier,

skolande ifrågavarande organisationsändringar ske successivt

från och med budgetåret 1943/44 eller den senare tidpunkt,

Kungl. Majit bestämmer, allt under villkor att

Stockholms stad i fråga om de nyorganiserade läroanstalterna

åtager sig ej mindre att tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt

bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal, än även att bidraga

till bestridande av de utgifter, som åvila biblioteksocli

materielkassorna samt ljus- och vedkassoma, med ett

engångsanslag under första året av läroanstalternas verksamhet

av tillhopa 28,000 kronor med den fördelning mellan

läroanstalterna, som Kungl. Majit bestämmer;

3. besluta, att vid högre allmänna läroverket för flickor

på Södermalm i Stockholm skall från och med budgetåret

1943/44 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,

successivt upprättas en femårig realskola vid sidan av

den nuvarande fyraåriga, under förutsättning att Stockholms

stad förpliktar sig att, så vitt angår den femåriga

realskolan, tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning, samt, såvitt angår

ifrågavarande läroverk i dess helhet, bostäder åt erforderlig

vaktmästarpersonal;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 255.

4. besluta, att vid tidpunkt, som framdeles bestämmes,

skall i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, jag i

det föregående förordat, upprättas ett statens skolköks- och

handarbetsseminarium samt att statens skolköksseminarium

i avbidan härpå skall från och med budgetåret 1943/44 vara

provisoriskt organiserat i huvudsak på det sätt, jag i det föregående

angivit;

5. förklara sig icke ha något att erinra mot att vid den

tidpunkt, som framdeles bestämmes, inrättas ett psykologisk-pedagogiskt

institut i huvudsaklig enlighet med vad

jag i det föregående förordat;

6. godkänna följande avlöningsstat för högre lärarinneseminariet,

att tillämpas tills vidare under budgetåret

1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 175,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit............ » 7,250

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

............................. » 131,200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 36,450

Summa kronor 350,300;

7. till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag av kronor 350,300;

8. Till Högre lärarinneseminariet: Omkostnader för budgetåret

1942/43 anvisa ett förslagsanslag

av .................................. kronor 42,300;

9. Till Högre lärarinneseminariet: Stipendier för budgetåret

1942/43 anvisa ett anslag av........ kronor 1,200;

10. Till Privatläroverk: Bidrag till Höglandsskolan i

Stockholm för budgetåret 1942/43 anvisa ett anslag

av ................................... kronor 30,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 255.

lil

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning ............................................... 2

II. Nedläggande av högre lärarinneseminariet................... 3

a) Seminariets uppgift och nuvarande organisation m. m......... 3

b) Ärendets tidigare behandling och föreliggande förslag.......... 5

Departementschefen ....................................... 10

III. Avveckling av ämneslärarinneinstitutionen................... 11

Departementschefen ....................................... 25

IV. Ökning av provårskapaciteten i samband med högre lärarinneseminariets

nedläggande .................................. 27

Departementschefen ....................................... 35

V. Omorganisation av högre lärarinneseminariets övningsskola.

Sambandet med läroverksorganisationen i Stockholm ........ 36

a) Tidigare utredningar och förslag ............................ 37

b) Besparingsberedningen ..................................... 38

c) 194*0 års skolutredning...................................... 39

d) Yttranden över skolutredningens förslag m. m................. 60

Departementschefen ....................................... 73

VI. Statens skolköksseminarium och hushållsskola .............. 78

Departementschefen ....................................... 86

VII. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut........... 87

Departementschefen ....................................... 99

VIII. Anslagsberäkningar....................................... 101

a) Högre lärarinneseminariet: Avlöningar........................ 101

b) » » : Omkostnader...................... 102

c) » » : Stipendier ........................ 102

d) Privatläroverk: Bidrag till Höglandsskolan i Stockholm........ 102

IX. Hemställan ............................................. 109

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:406 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedläggande av högre lärarinneseminariet m. to. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1942:177 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedläggande av högre lärarinneseminariet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten