Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande undervisningen vid de tekniska högskolorna m. m

14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:256, Angående vissa frågor rörande undervisningen vid de tekniska högskolorna m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 256.

1

Nr 256.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor

rörande undervisningen vid de tekniska högskolorna

m. m.; given Stockholms slott den 80 april 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o och 2:o hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastilcärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

80 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning vissa frågor rörande undervisningen vid

de tekniska högskolorna m. m. samt anför härom följande:

l:o.

Extra undervisningskurser vid de tekniska högskolorna m. m.

På tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 har anvisats ett

reservationsanslag av 72,000 kronor till Extra undervisningskurser vid de tekniska

högskolorna m. m. I propositionen 1941:2 (sid. 131 ff.), vari förslag

i ämnet framlades, anförde jag bland annat:

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 256.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 256.

Den extra undervisningen vore avsedd för sådana studerande vid universiteten,

karolinska mediko-kirurgiska institutet, tandläkarinstitutet och de

tekniska högskolorna, som på grund av beredskapstjänstgöring hindrats i

eller nödgats avbryta sina studier.

För den extra undervisningen borde i första hand anlitas vederbörande

ordinarie och därmed jämförliga lärare, vilka kunde beräknas komma att

utan särskild ersättning ställa sig till förfogande. Vid sådana läroanstalter,

där undervisningen i stor utsträckning sköttes av befattningshavare, vilka

åtnjöte arvoden, vore det dock näppeligen möjligt att anordna den extra

undervisningen utan särskild kostnad. Det läge i sakens natur, att kostnaderna

för den ifrågasatta undervisningen vore svåra att i förväg med större

säkerhet uppskatta. Approximativt hade vederbörande myndigheter beräknat

bruttokostnaderna till 6,000 kronor vid tandläkarinstitutet, 35,000 kronor

vid tekniska högskolan i Stockholm och 22,000 kronor vid Chalmers tekniska

högskola, eller sammanlagt till 63,000 kronor. Detta belopp borde ökas genom

inräknande av dyrtidstillägg i de beräknade arvodena. Ehuru det icke

syntes osannolikt, att undervisningen kunde anordnas för lägre kostnad, syntes

anslaget, vilket borde få användas även för bestridande av eventuella

kostnader vid universiteten och karolinska institutet, böra försiktigtvis ej

upptagas med lägre belopp än 72,000 kronor.

Den extra undervisningen skulle meddelas huvudsakligen under sommarferierna

1941, vid tekniska högskolan i Stockholm eventuellt även under

senare delen av vårterminen 1941.

Av anslaget har Kungl. Maj:t för extra undervisning under år 1941 anvisat

dels 35,000 kronor till tekniska högskolan i Stockholm, dels 25,000

kronor till Chalmers tekniska högskola, dels 1,200 kronor till universitetet i

Uppsala, dels ock 2,000 kronor till karolinska institutet. Sammanlagt har

således disponerats 63,200 kronor.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm, med vilket styrelsen

för högskolan instämt, har upplyst, att av det åt högskolan anvisade beloppet

endast omkring 18,500 kronor använts, och hemställt, att det återstående

beloppet, cirka 16,500 kronor, måtte ställas till högskolans förfogande intill

utgången av budgetåret 1942/43 för anordnande av liknande extra undervisning.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot att extra undervisning

anordnades vid högskolan jämväl under våren och sommaren 1942.

Hinder syntes icke möta för Kungl. Maj:t att anlita anslaget även för denna

kursverksamhet, såframt anmälan härom gjordes till riksdagen.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har, med förmälan att av det

till högskolan anvisade beloppet endast omkring 8,000 kronor förbrukats,

anhållit, att det återstående beloppet, cirka 17,000 kronor, måtte få användas

för extra undervisning under sommaren 1942.

Kanslern för rikets universitet har hemställt, att ett anslag av 6,500 kronor

måtte anvisas för anordnande av extra undervisning under sommarferierna

och förra delen av höstterminen 1942 vid universiteten och karolinska institutet

samt tandläkarinstitutet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 256.

Extra undervisning av ifrågavarande art torde böra anordnas även detta

år. För bestridande av härmed förenade kostnader synas återstående medel

av det för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget vara tillräckliga^

Om extra undervisning kommer att visa sig behövlig även år 1943, torde

anslaget, i den mån det icke dessförinnan förbrukats, böra disponeras härför.

Med hänsyn till de förutsättningar, som förelågo vid anslagets beviljande år

1941, torde frågan om disponerandet av de av anslaget återstående medlen

böra underställas riksdagen. Det torde liksom tidigare få ankomma på Kungl.

Majit att meddela erforderliga bestämmelser örn den extra undervisningen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att förklara sig icke ha något att erinra mot att återstoden

av det på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41

anvisade reservationsanslaget till Extra undervisningskurser

vid de tekniska högskolorna m. m. må disponeras på sätt jag

i det föregående angivit.

2:o.

Utbildningen av arkitekter vid Chalmers tekniska högskola,

a) Nuvarande förhållanden.

Vid 1937 års riksdag beslöts, att högre avdelningen av Chalmers tekniska

institut skulle omorganiseras till en teknisk högskola. Institutets sex fackavdelningar

skulle i mer eller mindre förändrad form bibehållas, dock att

frågan örn bibehållande av fackavdelningen för husbyggnad skulle underkastas

ytterligare utredning. I avvaktan på denna utredning skulle sistnämnda

fackavdelning bibehållas tills vidare.

I samband med omorganisationens genomförande blev fackavdelningen för

husbyggnad dock föremål för åtskilliga ändringar, varigenom undervisningen

erhöll större likhet med arkitektutbildningen vid tekniska högskolan i Stockholm.

Sålunda blev utbildningstiden, som tidigare varit 3-årig med en frivillig

fjärde årskurs, obligatoriskt 4-årig. Tidigare hade eleverna nödgats

fullborda sin utbildning i Stockholm, men nu avslutas studierna även vid

Chalmers tekniska högskola med arkitektexamen. I samband med denna

omläggning av undervisningen ändrades fackavdelningens benämning till avdelningen

för arkitektur. Den vid husbyggnadsavdelningen knutna professuren

i byggnadslära och omamentsritning har bibehållits. För arkitekturavdelningen

äro nu anställda speciallärare i modellering och frihands teckning

med arvoden av respektive 900 och 2,700 kronor. För avlöning åt assistenter

är ett belopp av 3,520 kronor beräknat. Av högskolans materielanslag

disponerar arkitekturavdelningen ett belopp av 3,000 kronor. De särskilda

kostnaderna för arkitekturavdelningen torde därför kunna angivas till cirka

25,000 kronor, vartill kommer den på avdelningen belöpande delen av ornkostnadsanslaget

och andra för de olika avdelningarna gemensamma utgifter.

Departementschefen

.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 256.

Arkitekturavdelningens lokaler utgöras för närvarande av ett ruin för

lärare och samlingar samt en ritsal, belägna i den av Göteborgs stad ägda

fastigheten Vasagatan 50.

Antalet vid arkitekturavdelningen inskrivna studerande utgjorde höstterminen

1941 34, varav 16 tillhörde första årskursen.

b) Frågans tidigare behandling.

Frågan om Chalmers tekniska instituts omändring till teknisk högskola var

föremål för utredningar genom flera sakkunnigberedningar (1919 års sakkunniga,

1929 års sakkunniga och 1934 års sakkunniga). I samband därmed

dryftades även frågan om arkitekturundervisning vid institutet.

1919 års sakkunniga föreslogo, att fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad

skulle sammanslås med fackavdelningen för husbyggnad till en avdelning,

benämnd fackavdelningen för byggnadsteknik.

Enligt de sakkunnigas åsikt borde inom utbildningen för husbyggnadsfacket

särskiljas en mera konstnärlig och en teknisk riktning. Behovet av

konstnärligt utbildade husbyggare borde kunna anses tillgodosett genom utbildningen

av arkitekter vid tekniska högskolan i Stockholm. För en byggnadsteknisk

studieriktning torde någon fördjupad undervisning i arkitektur

i konstnärlig mening ej vara erforderlig. Husbyggnadsteknik och konstruktion

vore däremot viktiga ämnen även för en väg- och vattenbyggnadsingenjör

och den grundläggande utbildningen i fackämnena vore för olika slag av

byggnadsingenjörer ungefär densamma. Därför torde en sammanslagning av

institutets fackskolor för husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadskonst

få anses lämplig, särskilt som en begränsning av fackavdelningarnas antal

i och för sig vore att förorda.

1929 års sakkunniga — vilka på grund av försämrade statsfinansiella förhållanden

icke slutförde sin utredning men avgåvo en sammanfattning av

resultatet av sitt arbete — ansågo någon arkitektutbildning icke böra ifrågasättas

vid Chalmers tekniska högskola.

De sakkunniga hade till en början funnit starka skäl tala för en sammanslagning

av fackavdelningarna för väg- och vatten- samt husbyggnad till en

avdelning för väg- och vattenbyggnad. Denna skulle delas i två studieriktningar,

den ena för utbildning av arbetsledare och den andra för utbildning

av byggnadskonstruktörer, speciellt för husbyggnad. Med hänsyn

till å ena sidan önskvärdheten att i möjligaste män nedbringa kostnaderna

för inrättandet av den nya högskolan och å andra sidan önskvärdheten av

ökad effektivitet i undervisningen hade emellertid vissa av de sakkunniga ansett

det böra tagas under allvarligt övervägande, huruvida icke väg- och vatten-

samt husbyggnadsavdelningarna vid institutet skulle kunna indragas

och undervisningen i dessa ämnen koncentreras till tekniska högskolan i

Stockholm.

I Göteborg skulle nybyggnader bli oundgängliga, medan det icke syntes

uteslutet, att tillräckligt utrymme skulle kunna erhållas vid tekniska högskolan

i Stockholm. Även örn på grund av elevantalets ökning en dubbleringav

vissa lärarkrafter vid högskolan skulle bli erforderlig, kunde dock årskost
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 256. 5

naderna härför och för material aldrig bli större än för en fristående avdelning

i Göteborg.

1934 urs sakkunniga anförde endast, att de — i likhet med såväl 1919 års

som 1929 års sakkunniga — ansåge någon arkitektutbildning icke böra

ifrågasättas vid den nya högskolan. De sakkunniga föreslogo däremot bibehållande

av fackavdelningen för väg- och vattenbyggnad. Vid denna vore en

viss valfrihet lämplig, och avdelningen borde därför uppdelas på två studieriktningar,

av vilka den ena skulle avse husbyggnadsteknik. För avdelningen

föreslogo de sakkunniga tre professurer, en för byggnadsstatik och brobyggnad,

en för byggnadsteknik samt en för husbyggnad.

Ur de yttranden m. m., som avgåvos över 1934 års sakkunnigas

förslag, må anföras följande:

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska institut, varmed institutets styrelse

instämde, anförde bland annat:

Tillströmningen till fackavdelningen för husbyggnad vore ringa, vilket åtminstone

under de sista decennierna hade berott därpå, att för vidare utbildning

vid konstakademien de från liusbyggnadsavdelningen i Göteborg utexaminerade

först måst tillbringa ett sista studieår vid tekniska högskolan i

Stockholm för att därigenom vinna erforderlig kompetens.

Sakkunniga, som av tekniska högskolan och akademien för de fria konsterna

utsetts för att avgiva yttrande rörande ändring av arkitektutbildningen,

hade i betänkande av år 1935 uttalat önskvärdheten av att arkitektutbildning

vid institutet alltjämt komrae att bibehållas. Sveriges arkitekters

riksförbunds styrelse hade vidare framhållit, hurusom förefintligheten av

en arkitekturhögskola på viss ort bidroge att stimulera ortens och traktens

unga arkitekter i deras verksamhet. Klimatet och andra för trakten karakteristiska

förhållanden satte i viss mån prägel på arkitekturen. Skolans lärare

finge som praktiserande fackmän möjlighet att leda utvecklingen i

rätt riktning. Tävlingar, som anordnades på sådan ort, kunde få ett mera

givande resultat genom livlig anslutning av med ortsförhållandena förtrogna

deltagare. Överhuvudtaget torde förefintligheten av högskolor på två

skilda orter i landet medföra en rikare utveckling.

Kollegiet hade dock velat göra ett ekonomiskt överslag för utrönande

av vad bibehållandet av arkitekturavdelningen i Göteborg skulle draga för

kostnad för staten. Inom fackavdelningen borde finnas en professur, nämligen

i arkitektur. En betydande del av den övriga undervisningen inom

fackavdelningen torde kunna äga rum tillsammans med eleverna i fackavdelningen

för väg- och vattenbyggnad, undantagsvis även med andra

fackavdelningars elever. Inom vissa speciella ämnen behövde dock anställas

särskilt för fackavdelningen avsedda speciallärare.

Den årliga kostnaden för fackavdelningen, därest densamma bibehölles,

beräknades uppgå till ett belopp av omkring 39,000 kronor.

Någon speciell institutionsbyggnad för avdelningen vöre icke av nöden,

utan erforderliga lokaler för tredje och fjärde årskurserna syntes kunna beredas

genom ökning av den föreslagna byggnaden för väg- och vattenbyggnadsavdelningen.

Kostnaden härför beräknades uppgå till omkring 100,000

kronor. För första och andra årskurserna inom fackavdelningen torde motsvarande

engångskostnad kunna uppskattas till 100,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti

Kungl. May.ts ''proposition Nr 256.

Med framläggande av denna ekonomiska utredning ville kollegiet ha

framhållit, att kostnaderna för vidmakthållande av en fullgod arkitekturavdelning

i Göteborg icke kunde betraktas som avskräckande. Det torde

böra tagas under förnyad omprövning, om icke de fördelar, som en dylik

fackavdelning kunde tillföra landets byggnadsverksamhet, vore så stora,

att de motiverade avdelningens bibehållande.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan, varmed högskolans styrelse instämde,

framhöll, att de sakkunniga icke framlagt några skäl för slopandet

av arkitektundervisningen. Huruvida tillräckligt starka skäl å andra

sidan förelåge för undervisningens bibehållande eller örn undervisningen inom

husbyggnadsområdet i annan form borde ordnas, borde övervägas i

samband med behandlingen av ovannämnda betänkande rörande arkitekturutbildningen

av år 1935.

Byggnadsstyrelsen framhöll följande:

Det motiv, som syntes lia förestavat förslaget örn arkitektundervisningens

slopande, vore det ringa antal elever, som toge del av denna undervisning

vid institutet. Med vetskap örn att de studerande i arkitektur vid

institutet intoges efter samma grunder som i övriga fack och ej efter för

denna fackskola, i likhet med vad fallet vore vid tekniska högskolan, differentierade

grunder, syntes det styrelsen helt naturligt, att antalet studerande

inom denna avdelning dittills ej varit stort.

Beträffande nödvändigheten av att utbilda ett större antal fackmän på

detta område ville byggnadsstyrelsen blott hänvisa till den nya lagstiftningen

inom stadsplane- och husbyggnadsväsendets område samt till den

nya länsarkitektsorganisationen, varigenom förutsattes ett långt större utnyttjande

av kvalificerat utbildade fackmän på detta område än vad tidigare

varit fallet. Även med hänsyn till de allt annat än glädjande erfarenheter,

byggnadsstyrelsen erhållit vid granskningar av tillämnade byggnadsföretag,

vore det av behovet påkallat, att husbyggandet erhölle tillgång

till väl kvalificerade fackmän på området. I betraktande av den stora fara

ur ekonomiska, praktiska och estetiska synpunkter, det nuvarande systemet

med otillräckligt utbildade fackmän på detta område innebure, syntes

det byggnadsstyrelsen, med hänsyn till de allmänna intressen styrelsen vore

satt att tillvarataga, att antalet fackmän icke borde inskränkas, vilket

måste bli följden, om undervisningen i arkitektur vid institutet upphörde.

Det vore även att märka, att undervisningen i detta fack vid tekniska högskolan

skulle bli lidande på att med nuvarande lärarpersonal mottaga ett

större antal studerande än för närvarande.

Byggnadsstyrelsen ville alltså förorda, att de sakkunnigas förslag upptoges

till ny prövning.

Synpunkter, liknande dem, varåt byggnadsstyrelsen sålunda givit uttryck,

framfördes även av svenska teknologföreningen.

Stadsfullmäktige i Göteborg, med vilka länsstyrelsen därstädes instämde,

ansågo, att ett nedläggande av fackavdelningen för husbyggnad skulle

medföra betänkliga konsekvenser. Därigenom skulle praktiskt taget alla

möjligheter till högre undervisning i husbyggnadskonst försvinna från staden.

Toge man dessutom hänsyn till den stora vikten av att landets byggnadsverksamhet

handhades av personer med grundlig teknisk utbildning

och till de stora belopp, som årligen investerades i husbyggnader, måste

man anse de kostnader, staten hade för upprätthållande av undervisning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 256. 7

i husbyggnadskonst vid tvenne högre läroanstalter, relativt små och väl

motiverade.

De av stadsfullmäktige och länsstyrelsen framförda betänkligheterna

mot arkitekturundervisningens nedläggande delades av tekniska samfundet

i Göteborg.

Styrelsen för svenska arkitekters riksförbund underströk särskilt behovet

av kompetent arbetskraft med arkitektutbildning och de svårigheter,

som under 1930-talet tidvis förelegat att fylla detta behov.,

I propositionen 1937:268 framlades ett på 1934 års sakkunnigas betänkande

grundat förslag till Chalmers tekniska instituts omändring till en

teknisk högskola. Frågan örn nedläggande av fackavdelningen för husbyggnad

ansågs därvid böra bli föremål för ytterligare utredning. Härom anförde

föredragande departementschefen:

De sakkunnigas förslag örn nedläggande av fackavdelningen för husbyggnad

hade mött invändningar från åtskilliga håll. Särskilt hade framhållits

önskvärdheten av bibehållande av arkitektutbildning i Göteborg

med hänsyn till västra Sveriges ur klimatologiska, geologiska och andra

synpunkter säregna förhållanden. Härjämte hade framhållits, att den besparing,

som vore att påräkna genom avdelningens nedläggande och vilken

icke vore av någon mera betydande storlek, icke stöde i rimligt förhållande

till de nackdelar, den ifrågasatta åtgärden skulle medföra.

Ehuru starka skäl anförts mot fackavdelningens nedläggande, syntes

denna fråga ännu icke lia blivit utredd på sådant sätt, att det i dåvarande

lage vore möjligt att definitivt taga ställning i frågan.

Departementschefen stannade därför vid, att frågan borde ytterligare utredas,

varvid behovet av fackmän för byggnadsverksamheten borde särskilt

beaktas. I avvaktan pa denna utredning syntes byggnadsfackskolan

i Göteborg tills vidare böra bibehållas utan förändring av organisationen.

Riksdagen (skrivelse 1937:471) ansåg sig i likhet med departementschefen

icke kunna för det dåvarande taga ställning till frågan, huruvida husbyggnadsavdelningen

borde ingå i högskolans definitiva organisation, och

förklarade sig förutsätta, att denna fråga foges under förnyad omprövning.

Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förslag örn att husbyggnadsfackskolan

borde tills vidare bibehållas i sin dåvarande organisation. I samband därmed

sade sig riksdagen ha haft anledning uppmärksamma önskvärdheten

av att arkitektutbildningen i högre grad än då vore fallet toge i sikte det

starka behovet av arkitektutbildad arbetskraft, inriktad på landsbygdens

särskilda behov. Riksdagen utginge från att denna fråga beaktades vid den

utredning, som departementschefen ställt i utsikt.

Genom beslut den 22 juni 1939 anbefallde Kungl. Maj:t styrelsen för

tekniska högskolan i Stockholm och styrelsen för Chalmers tekniska högskola

att gemensamt verkställa förnyad utredning rörande behovet av en

avdelning för arkitektur vid sistnämnda högskola samt att med sagda utredning

och det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda, till

Kungl. Majit inkomma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Marits ''proposition Nr 256.

c) Nu föreliggande förslag.

Med skrivelse den 27 december 1940 överlämnade styrelserna för de tekniska

högskolorna en av utsedda sakkunniga verkställd utredning rörande

behovet av en avdelning för arkitektur vid Chalmers tekniska högskola. De

sakkunniga, vilka utsetts av lärarkollegierna vid högskolorna, lia utgjorts

av professorerna H. Kreuger, E. G. Asplund, E. Sundahl och M. Wernstedt,

varjämte stadsplanechefen U. Åhrén såsom representant för svenska arkitekters

riksförbund biträtt vid utredningen. Lärarkollegierna lia anslutit sig

till de sakkunnigas förslag. Med instämmande i de sakkunnigas yttrande ha

styrelserna hemställt, att arkitekturavdelningen måtte

bibehållas.

Av den av de sakkunniga (»kommitterade») avgivna utredningen inhämtas

bland annat följande:

Att 1934 års sakkunniga tagit ställning mot ett bibehållande av avdelningen

torde ha haft sin grund i att antalet studerande vid densamma

under början av 1930-talet varit mycket ringa, varför avdelningen

såsom mindre nödvändig ansetts kunna indragas och en viss besparing kunna

vinnas. Orsaken till det ringa elevantalet hade emellertid säkerligen icke varit

att söka däri, att husbyggnadsfackskolan varit onödig, utan däri, att de för

arkitektutbildning intresserade ansett skolans ställning och framtida fortvara

osäker och examen vid institutet mindre meriterande än avgångsbetyg från

arkitekturavdelningen vid tekniska högskolan i Stockholm.

Riktigheten av detta orsakssammanhang syntes bestyrkt dels av den

under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet inträdda _ starka stegringen

av antalet inträdessökande till arkitekturavdelningen i Stockholm,

dels av det avsevärt ökade antalet inträdesansökningar till avdelningen för

arkitektur i Göteborg efter institutets utveckling till högskola och därmed

sammanhängande förbättringar av undervisningsförhållandena i avdelningen.

Vid avdelningen i Göteborg hade sålunda under senare år cirka, 10 studerande

årligen mottagits i första årskursen mot cirka 5 under tidigare år.

Antalet antagna studerande hade dock utgjort endast en mindre del av de

till inträde i fackskolan anmälda kompetenta sökandena, vilkas antal sedan

flera år varit i ständigt stigande; höstterminen 1939 hade mer än 2/;yay de

anmälda måst nekas inträde. Vid högskolan i Stockholm intoges årligen

cirka 25 studerande i avdelningen för arkitektur. Antalet kompetenta sökande

hade vid början av läroåret 1939/40 varit 61. Även där vöre sålunda

tillströmningen av sökande anmärkningsvärt stor i förhållande till det antal

studerande, som kunde mottagas.

Det syntes uppenbart, att utsikten för en kompetent sökande att erhålla

utbildning till arkitekt inom landet även efter den starka utökningen av

antalet studerande inom avdelningen för arkitektur vore alltför starkt begränsad.

Även med bibehållande av arkitekturavdelningen i Göteborg vore

möjligheten till arkitektutbildning mindre eller i varje fall icke större än

möjligheten att erhålla högskolemässig ingenjörsutbildning inom landet.

Frågan gällde emellertid också, huruvida det antal av cirka 35 arkitekter,

som nu årligen antoges vid de båda högskolorna, motsvarade b ehovet

av arkitekter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 256.

Byggnadsindustrien i landet, såväl den offentliga som den privata, hade

under de sista decennierna undergått en hastig och intensiv utveckling.

Den torde i själva verket numera vara en av landets största industrier.

Under de senare åren hade en väsentlig ökning av antalet statliga och

kommunala befattningar med arkitektexamen som kompetenskrav ägt rum.

Särskilt hade läns- och stadsarkitektorganisationernas fortgående utbyggande

ökat kravet på antalet utbildade arkitekter. Erfarenheten hade

också visat att det ofta mött stora svårigheter att erhålla kompetenta

fackmän till de nya tjänsterna. Samtidigt hade arkitekterna i stegrat antal

tagits i anspråk för det allt mer omfattande stadsplanearbetet liksom

inom byggnadsmaterialindustrien och konstindustrien samt såsom trädgårdsanläggare,

värderingsmän m. m. Gränserna för arkitektens verksamhetsområde

hade med andra ord väsentligt vidgats. I fråga örn landsbygdens

byggnadsproblem förelåge även ett stort otillfredsställt behov av arkitektutbildade

fackmän.

Utan tvivel läge i den relaterade utvecklingen den huvudsakliga orsaken

till de senare årens allt kännbarare brist på arkitekter, en brist, som

ända till hösten 1939 föranlett en del arkitektkontor att i stor utsträckning

anställa utländska arkitekter. Sålunda hade under år 1939 mellan

80 och 100 utländska arkitekter varit verksamma i landet och ytterligare

ett betydande antal hade troligen kunnat erhålla arbete. Arkitektbristen

under åren 1938—1939 hade naturligen i viss mån varit en följd av den

då rådande högkonjunkturen. Men även om nämnda stegring icke kunde

läggas som måttstock för bedömandet, syntes den svenska arkitektkåren

dock numerärt vara väl knapp. Det vore att märka att under de svåra

krisåren 1933—1934 arbetslösheten bland arkitekterna varit ganska obetydlig

och väsentligt mindre än bland ingenjörerna. Förhållandet mellan

antalet årligen utbildade arkitekter och folkmängden i Sverige vore mindre

än motsvarande förhållande i övriga skandinaviska länder.

Antalet årligen utbildade arkitekter, som landet hade behov av, syntes

sålunda icke utan olägenhet kunna understiga nuvarande 35. Snarart

torde antalet så småningom böra något ökas.

Att under sådana omständigheter nedlägga utbildningen av

arkitekter vid Chalmers tekniska högskola syntes

icke försvarligt. Nedläggandet skulle betyda, att en motsvarande utvidgning

av avdelningen i Stockholm omedelbart bleve nödvändig. En sådan

koncentration av arkitektundervisningen vore för övrigt icke lycklig och

skulle dessutom medföra avsevärt ökade kostnader vid tekniska högskolan

i Stockholm.

För resultatet av undervisningen i en avdelning för arkitektur vore det

nämligen enligt all erfarenhet från in- och utländska arkitekturskolor av

största vikt, att, särskilt i tillämpnings- och övningsämnena, antalet studerande

vöre begränsat så, att den för arkitekturfrågornas behandling

så viktiga personliga kontakten mellan lärare och studerande icke bleve

otillräcklig. Undervisningsmetoden vid övningarna vore rent individuell,

syftande till resultat genom personliga diskussioner och demonstrationer.

Därför betydde redan 25 studerande per årskurs ett väl stort antal för att

undervisningsresultatet skulle bli fullt tillfredsställande. Efter en ytterligare

utökning av antalet kunde avdelningen icke skötas med tillfredsställande

resultat utan att en dubblering av vissa lärartjänster företoges.

Alt i stället i motsvarande grad endast öka assistenthjälpen kunde nämligen

enligt ali erfarenhet icke möjliggöra en nöjaktig undervisning.

Bihang till riksdagens protokoll 19^2. 1 sami. Nr 256.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 256.

Mot ett nedläggande av avdelningen för arkitektur i Göteborg talade

också starkt den betydande fördel, som läge däri, att arkitektutbildningen

gåves vid två högskolor inom landet. Den skillnad i utbildning, som olika

lokala förhållanden och olika lärarkrafter samt en viss olikhet i undervisningsplanen

kunde ge, torde också innebära möjligheter till en viss differentiering

mellan de båda högskolorna, ett förhållande som vid tillgodoseendet

av det allmännas behov av arkitekter måste betyda en avsevärd

vinst. Vidare torde två skilda arkitekturavdelningar i vida högre grad än

enbart en genom varierande specialstudier och undersökningar av aktuella

problem kunna bidraga till yrkets utveckling.

Ett nedläggande av husbyggnadsavdelningen i Göteborg torde för statsverket

icke innebära vare sig engångsbesparingar eller årliga besparingar

av en omfattning, som motsvarade olägenheterna med denna avdelnings

nedläggande. Tekniska högskolan måste nämligen i så fall nödvändigtvis

begära dubblering av vissa tjänster och dessutom en icke oväsentlig utökning

av för arkitekturavdelningen tillgängliga lokaler jämte utrustning.

Av det anförda syntes framgå, att avdelningen för arkitektur vid Chalmers

tekniska högskola icke borde nedläggas. Avdelningen borde i stället

snarast möjligt utvecklas i enlighet med nedan angivna riktlinjer:

Då en viss framtida ökning av antalet studerande utöver det nuvarande

torde bli nödvändig, borde avdelningens organisation och lokaler från början

beräknas för 15 årligen nyintagna studerande. Det torde emellertid

vara önskvärt, att lokalfrågan ordnades så, att ett i framtiden eventuellt

ytterligare ökat antal studerande kunde mottagas.

I bilagt förslag till undervisningsplan hade kommitterade angivit omfattningen

och fördelningen av de läroämnen, som de ansåge lämpliga och

möjliga att genomföra för mycket rimliga kostnader. Vissa jämkningar i

planen borde kunna ske vid en senare mera ingående behandling vid Chalmers

tekniska högskola. Planen hade utarbetats med stöd av de erfarenheter,

som hittills vunnits vid arkitektutbildningen. De ledande principerna

hade därvid varit dels att i möjligaste mån ansluta till vid högskolan

redan förefintliga läroämnen i deras nuvarande eller i eventuellt förändrad

form, varigenom inrättande av nya lärartjänster så långt möjligt undvekes,

dels att så ordna undervisningen, att de vid båda högskolorna utbildade

arkitekterna i avseende på tekniska och konstnärliga kvalifikationer bleve

praktiskt taget jämställda.

Den nuvarande professuren i husbyggnadslära och ornamentsritning

borde ändras till professur i arkitektur. Den av riksdagen uttalade uppfattningen,

att arkitektutbildningen i högre grad än nu vore fallet borde

ta sikte på det starka behovet av arkitektutbildad arbetskraft inriktad

på landsbygdens särskilda behov syntes vara beaktansvärd. Inom arkitektkretsar

vore frågan också aktuell och genom tekniska högskolans försorg

hade en tillfällig mindre kurs i sagda syfte ordnats. Kommitterade hade

övervägt om ett särskilt läroämne, förslagsvis benämnt »landsbygdens byggnadsproblem»,

borde införas. Emellertid hade det synts åtminstone tills

vidare vara lämpligt att låta detta viktiga ämnesområde dels behandlas i

särskilda delar inom husbyggnadslära och stadsbyggnadslära, dels uppgå

i det större ämnet arkitektur, som ju hade att behandla planläggningsfrågor

överhuvudtaget. Särskilda föreläsningar jämte övningsuppgifter borde även

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition Nr 856.

ordnas i samarbete med experter från lantbrukshögskolan i Ultuna och

Alnarps lantbruksinstitut och på sådant sätt, att de studerande finge intresse

för och praktisk inblick i lantmannabyggnadernas särskilda problem.

Kursen borde örn möjligt koncentreras så, att även från tekniska högskolan

i Stockholm utexaminerade kunde som specialstuderande deltaga i densamma.

De nuvarande för arkitekturavdelningen i anspråk tagna lärarbefattningarna

vore avsedda att bibehållas, dock med viss utökning av tjänstgöringsskyldigheten

beträffande matematik, beskrivande geometri samt materialbehandling

med formlära. Nya speciallärarbefattningar avsåges för allmän

och svensk arkitekturhistoria, byggnadsorganisation samt trafikteknik. Därjämte

skulle de nuvarande läroämnena frihandsteckning och modellering

sammanslås till ett ämne utan ändring i kostnad. De utökade och nyinrättade

speciallärarbefattningarna vore även delvis avsedda att bli utnyttjade

av andra avdelningar. De årliga nytillkommande kostnaderna för avdelningens

lärarbefattningar efter den föreslagna utökningen framginge av

följande sammanställning.

Ämne

Matematik ......................

Beskrivande geometri..............

Materialbehandling och formlära ....

Allmän och svensk arkitekturhistoria

Byggnadsorganisation .............

Trafikteknik .....................

5,750

Antal vecko- Årskostnad

timmar kronor

.... 1 500

.... 1 500

.... 1 500

. . . . 4 2,000

. . . . 3 1,500

. . . . 1 y2 750

Härtill skulle komma dyrtidstillägg enligt gällande grunder.

Med hänvisning till vad sålunda anförts föresloge kommitterade, att avdelningen

för arkitektur vid Chalmers tekniska högskola bibehölles och att

den vid ett ur statsfinansiell synpunkt gynnsammare tidsläge snarast utvecklades

i enlighet med kommitterades förslag.

Sedan styrelsernas utredning överlämnats till 19^0 års sakkunniga för

den högre tekniska undervisningen, ha dessa i avgivet utlåtande bestämt

tillstyrkt, att arkitekturavdelningen bibehålies och att hänsyn även tages

till möjligheten att i framtiden något utvidga avdelningen.

De sakkunniga vore av den uppfattningen, att det antal arkitekter, som

under senare tid årligen utbildats vid de tekniska högskolorna i landet, icke

borde minskas. En allmän brist på personer med högre teknisk utbildning

hade börjat göra sig alltmer gällande, och det torde, såvitt de sakkunniga

nu kunde se, vara ofrånkomligt att i icke obetydlig grad öka antalet per år

nyintagna studerande vid de tekniska högskolornas samtliga avdelningar.

Även om en tillfällig stagnation på byggnadsområdet förelåge, finge ihågkommas,

att en tydlig brist på arkitekter förelegat åren före kriget, och

att ett ganska stort antal utländska arkitekter varit verksamma inom landet.

Då härtill komme, att under senare år antalet statliga och kommunala

befattningar, där arkitektexamen uppställts som kompetenskrav, väsentligt

ökats, och då arkitekter i allt högre grad måste tagas i anspråk för det

ökade arbetet på stadsplaneområdet ävensom för lösandet av landsbygdens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts propositioii Nr 256.

byggnadsproblem, torde det vara nödvändigt att årligen utbilda större

antal arkitekter.

Ett nedläggande av avdelningen för arkitektur vid Chalmers tekniska

högskola skulle under sådana förhållanden medföra en så stor ökning av

elevantalet vid motsvarande avdelning vid tekniska högskolan i Stockholm,

att en fördubbling av vissa lärarkrafter skulle bli nödvändig liksom en omedelbar

utvidgning av de redan nu trånga undervisningslokalerna vid avdelningen

i fråga. Någon besparing skulle icke uppstå genom en sådan anordning.

Det borde dessutom framhållas det olämpliga i att beröva Chalmers tekniska

högskola de fördelar, som läge däri, att högskolan inrymde avdelningar

såväl för arkitektur som för väg- och vattenbyggnad, således avdelningar

där byggnadsteknici undervisades. Mellan dessa avdelningar bedreves nämligen

ett stimulerande och befruktande samarbete.

De sakkunniga ville, under instämmande i övrigt med vad kommitterade

anfört mot ett nedläggande av ifrågavarande avdelning, för sin del bestämt

tillstyrka, att avdelningen för arkitektur vid Chalmers tekniska högskola

bibehölles och att hänsyn även toges till möjligheten att i framtiden något

utvidga avdelningen.

d) Lokalfrågan.

I samband med beslutet örn omorganisation av Chalmers tekniska institut

till teknisk högskola anvisades för budgetåret 1937/38 ett reservationsanslag

av 300,000 kronor för uppförande av byggnad för fackavdelningen

för väg- och vattenbyggnad vid högskolan.

I skrivelse den 31 augusti 1937 anmälde styrelsen för högskolan, att den

nya byggnaden tänkts planerad på sådant sätt, att med viss ändring av densamma

även arkitekturavdelningen skulle kunna inrymmas i ena byggnadsflygelns

översta våning utan ändring av underliggande våningar. Beslut i

fråga om arkitekturavdelningen skulle loinna anstå, till dess byggnaden

uppförts till och med tredje våningen.

1941 års riksdag anvisade för ifrågavarande byggnadsföretag på tilläggsstat

II till riksdagen för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag (B) av

700,000 kronor.

I 1942 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 6, punkt 5)

föreslog Kungl. Majit riksdagen att medgiva, att nämnda reservationsanslag

skulle få från och med budgetåret 1942/43 tagas i anspråk oberoende

av de för dylikt anslag eljest gällande förutsättningarna. Vid min anmälan

av ärendet anförde jag bland annat, att jag förutsatte, att jämväl hittills

icke disponerade medel av omförmälda reservationsanslag å 300,000 kronor

skulle få tagas i anspråk för byggnadsföretaget, vilket i mars 1941 av civila

byggnadsutredningen kostnadsberäknats till 1,530,000 kronor jämte 120,000

kronor för arkitekturavdelningen. Beträffande förslaget om att inom nybyggnaden

även skulle inrymmas nya lokaler för sistnämnda ändamål, yttrade

jag, att jag icke då vore beredd att tillstyrka detta förslag, bland annat

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 856. 13

emedan, frågan om arkitekturavdelningens bibehållande befunne sig under

utredning av de sakkunniga för den högre tekniska undervisningen.

Riksdagen (skrivelse 1942: 81) biföll Kungl. Maj:ts förslag. Genom beslut

den 10 april 1942 har Kungl. Maj:t medgivit, att uppförandet av byggnaden

för avdelningen för väg- och vattenbyggnad må påbörjas.

De förslag örn nedläggande av fackavdelningen för husbyggnad vid Chalmers

tekniska institut, som tidigare framlagts, synas i första hand ha grundats

på det förhållandet, att rekryteringen av studerande till denna avdelning

varit av mindre omfattning. Detta torde i sin tur väsentligen ha berott

på, att undervisningen vid avdelningen före 1937 års omorganisation

icke stod på samma plan som motsvarande undervisning vid tekniska högskolan

i Stockholm. Sedan en ändring av sistnämnda förhållande numera

inträtt, har även, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, en tydlig

ökning av elevtillströmningen ägt rum. Teknikens framsteg och den allmänna

utvecklingen ha även medfört ökat behov av högskoleutbildade fackmän

på husbyggnadsområdet, bland annat inom det statliga och kommunala

byggnadsväsende^ Åren närmast före det pågående kriget rådde till

och med en betydande brist på svenska arkitekter, vilken föranledde tillkallandet

i icke ringa utsträckning av utländska sådana. Ehuru även arkitektbehovet

givetvis påverkas av konjunkturväxlingarna, torde det dock kunna

anses klarlagt, att den nuvarande utexamineringen av arkitekter inom landet

i vart fall icke är för stor. Snarare torde, såsom i utredningen framhållits,

ett behov föreligga av ökad examinationskapacitet på detta område.

Frågan gäller därför närmast, huruvida tekniska högskolan i Stockholm

kan och bör mottaga även det antal arkitektelever, som nu utbildas vid

Chalmers tekniska högskola. Enligt den föreliggande utredningen kan en

dylik koncentration ej ske utan utvidgning av lokalerna och dubblering av

vissa lärartjänster vid tekniska högskolans i Stockholm arkitekturavdelning.

Särskilt har till stöd härför framhållits, att undervisningen till stor del

måste vara individuell. En överflyttning skulle därför icke medföra besparingar

av sådan storlek, att de skulle uppväga olägenheterna härav.

Med hänsyn till anförda förhållanden tala enligt min mening övervägande

skäl för, att arkitekturavdelningen vid Chalmers tekniska högskola bör

bibehållas. Huruvida avdelningen därjämte, på sätt föreslagits, bör utvidgas,

torde — såsom förslagsställarna synas ha förutsatt — böra upptagas

till behandling framdeles under mera gynnsamma statsfinansiella förhållanden.

Sådana ändringar, vilka icke medföra kostnadsökning för statsverket

och som syfta till en förbättring av undervisningen, torde dock

kunna genomföras redan nu. Speciell undervisning i fråga örn landsbygdens

byggnadsproblem torde sålunda böra införas i den mån så kan ske utan

merkostnad. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut i

dylika hänseenden.

Hiliana till riksdagens jrrotolcoll 19iS. 1 sami. Nr 26(1. 3

Departe
mentschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majda proposition Nr 256.

Med den ståndpunkt jag intagit till frågan om arkitektutbildningen vid

Chalmers tekniska högskola följer att avgörande redan nu bör träffas i fråga

örn nya lokaler för avdelningen. Dessa skulle enligt framlagda förslag anordnas

i nybyggnaden för väg- och vattenbyggnadsavdelningen, vars ena flygel

skulle påbyggas för ändamålet. De nya lokalerna äro beräknade för ett något

större elevantal än det nuvarande. Byggnadskostnaden för avdelningens lokaler

har i mars 1941 efter en i besparingssyfte verkställd omarbetning av ritningarna

av civila byggnadsutredningen beräknats till 120,000 kronor. Jag

tillstyrker, att denna påbyggnad genomföres i sammanhang med nybyggnaden

i övrigt. Då för byggnadsföretaget, vilket torde komma att påbörjas i år,

hittills anvisats anslag på 1,000,000 kronor, behöver vad sålunda förordats

icke nu medföra anvisande av ytterligare anslagsmedel.

Under åberopande av vad som anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att avdelningen för arkitektur vid Chalmers

tekniska högskola skall bibehållas;

dels ock medgiva, att lokaler för nämnda avdelning må

anordnas i huvudsaklig överensstämmelse nied vad jag i

det föregående förordat.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o och

2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Malmberg.

Stockholm 1942, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

421894

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:316 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande undervisningen vid de tekniska högskolorna ra. ra. a1 i texten
  2. SU 1942:137 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande undervisningen vid de tekniska högskolorna m. m. s. 18 i texten