Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka

19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:26, Med förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

1

Nr 26.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka; given

Stockholms slott den 30 januari 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

ävensom Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet den 7 november 1941, nr

7, och kyrkomötets skrivelse den 22 november 1941, nr 22, vill Kungl. Maj:t

härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa

bestämmelser om kungörande i kyrka.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 26.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

1

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är i lag eller författning föreskrivet att kungörelse skall uppläsas i kyrka,

skall i stället före gudstjänstens början i vapenhuset eller å annan lämplig

plats i eller invid kyrkan anslås kungörelsens rubrik eller kort uppgift örn

dess innehåll jämte tillkännagivande att kungörelsen, där ej laga hinder möter,

under den närmaste veckan finnes tillgänglig för allmänheten å pastorsexpeditionen

eller annat ställe som av vederbörande präst bestämts. Hålles

gudstjänsten annorstädes än i kyrkan, skall anslag äga rum där den förrättas.

Vad här ovan stadgas äger icke tillämpning å kungörelse, om vars uppläsande

bestämmelse meddelas i kyrkohandboken.

2 §■

Utan hinder av vad i 1 § sägs äger Konungen förordna, att kungörelse som

är av synnerlig betydelse eller rör kyrkliga angelägenheter skall, jämte det

rubrik eller uppgift örn innehållet på angivet sätt anslås, uppläsas i kyrkan.

Församlingen äger medgiva, att enskildas tillkännagivanden må på begäran

uppläsas i kyrkan, såvida icke i särskilda fall prästen, på grund av sådant

tillkännagivandes innehåll eller avfattning, finner det vara olämpligt att

det uppläses.

3 §.

Närmare bestämmelser xörande tillämpningen av denna lag meddelar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942, då lagen den 1 juni 1894 (nr 44

s. 2) angående kungörelsers uppläsande i kyrka skall upphöra att gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 26.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans Alaj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 januari 1942.

■ \

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

Genom en den 7 november 1941 dagtecknad skrivelse, nr 7, begärde Kungl.

Majit kyrkomötets yttrande över vid skrivelsen fogat förslag till lag med vissa

bestämmelser om kungörande i kyrka.

Nämnda förslag avser att i avbidan på ändring i de författningar, som in

nehålla föreskrifter om kungörande av världsliga meddelanden i kyrka, provisoriskt

ersätta kungörelseläsandet med anslag av en förteckning över kungörelserna

i vapenhuset eller å annan lämplig plats i eller invid kyrkan.

Enligt stadgande i 1 § andra punkten av förslaget skall därvid, om gudstjänsten

hålles annorstädes än i kyrkan, anslag äga rum jämväl där den förrättas.

Kyrkomötet har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 november 1941, nr 22,

hemställt, att då förslaget om anslag av kungörelser såväl å platsen för gudstjänsten

som i kyrkan i vissa fall kunde leda till praktiska olägenheter utan

att medföra motsvarande fördel, bestämmelsen om dubbla tillkännagivanden

måtte utgå och att i stället måtte föreskrivas att, såsom hittills, kungörandet

skall äga rum å den plats där gudstjänsten hålles. I övrigt har kyrkomötet

förklarat sig icke hava något att erinra mot lagförslaget.

Den av kyrkomötet begärda ändringen har synts mig böra vidtagas. Det i

överensstämmelse härmed jämkade lagförslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet

såsom bilaga1.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet genom utdrag av protokollet

inhämtas beträffande den ifrågasatta ändringen i lagförslaget.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

T. Eliceson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 26.

5

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 26 januari

1942.

Närvarande:

justities det Forssman,

regeringsrådet Lundevall,

justitieråden Sterzel,

Nissen.

Enligt lagrådet den 19 januari 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 16 januari 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till ändring i det av lagrådet tidigare granskade

förslaget till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Ändringsförslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av revisionssekreteraren O. Thulin.

Lagrådet lämnade ändringsförslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anför efter gemensam

beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen:

Genom beslut den 16 januari 1942 beslöt Kungl. Maj:t inhämta lagrådets

utlåtande beträffande viss ändring i det av lagrådet tidigare granskade

förslaget till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka, över vilket

kyrkomötet i skrivelse den 22 november 1941 avgivit yttrande. Lagrådet

har i utlåtande den 26 januari 1942 lämnat ändringsförslaget utan anmärkning.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, med den av föredraganden

berörda ändringen, måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

7

Nr 7.

Kungl. Maj.ts skrivelse lill kyrkomötet med förslag till lag med

vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka; given

Stockholms slott den 7 november 19A1.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed inhämta kyrkomötets yttrande över härvid fogade förslag

till lag med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka.

GUSTAR

K. G. Westman.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är i lag eller författning föreskrivet att kungörelse skall uppläsas i kyrka,

skall i stället före gudstjänstens början i vapenhuset eller å annan lämplig

plats i eller invid kyrkan anslås kungörelsens rubrik eller kort uppgift örn dess

innehåll jämte tillkännagivande att kungörelsen, där ej laga hinder möter, under

den närmaste veckan finnes tillgänglig för allmänheten å pastorsexpeditionen

eller annat ställe som av vederbörande präst bestämts. Hålles gudstjänsten

annorstädes än i kyrkan, skall anslag äga rum jämväl där den förrättas.

Vad här ovan stadgas äger icke tillämpning å kungörelse, om vars uppläsande

bestämmelse meddelas i kyrkohandboken.

2 §•

Utan hinder av vad i 1 § sägs äger Konungen förordna, att kungörelse som

är av synnerlig betydelse eller rör kyrkliga angelägenheter skall, jämte det

rubrik eller uppgift om innehållet på angivet sätt anslås, uppläsas i kyrkan.

Församlingen äger medgiva, att enskildas tillkännagivanden må på begå
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

rån uppläsas i kyrkan, såvida icke i särskilda fall prästen, på grund av sådant

tillkännagivandes innehåll eller avfattning, finner det vara olämpligt att

det uppläses.

3 §•

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna lag meddelar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942, då lagen den 1 juni 1894 (nr 44

s. 2) angående kungörelsers uppläsande i kyrka skall upphöra att gälla.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga

om ändrade bestämmelser rörande kungörande i kyrka och anför:

För kungörandet av författningar samt myndigheters beslut och tillkännagivanden

tillämpas för närvarande olika tillvägagångssätt. Bland dessa intager

av gammalt uppläsning i kyrka en central plats, och i vissa fall äro viktiga

rättsverkningar knutna till denna kungörelseform. Med anledning av skrivelser

från riksdagen och kyrkomötet om inskränkning i uppläsandet av kungörelser

i kyrkan har frågan upptagits till utredning inom justitiedepartementet.

Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.

Gällande bestämmelser.

Föreskrifter om kungörelsers uppläsande i kyrka finnas i ett stort antal

författningar. Denna form för kungörande har därvid ofta kombinerats med

ett eller flera andra kungörelseförfaranden: införande i Post- och inrikes tidningar,

i länskungörelserna eller i en eller flera ortstidningar, anslag å rättens

dörr eller annan plats i orten o. s. v. Föreskrifter om kungörande i kyrka

förekomma i åtminstone ett sjuttiotal olika författningar. De röra val av riksdagsmän,

landstingsman, borgmästare, präster m. fl., häradsrätts sammanträden,

kommunala angelägenheter, stämning eller utslag rörande menigheter,

jorddelning, vattenrätt, expropriation, lagfart, inteckning, lösöreköp, exeku
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

9

tiva auktioner, vägar, allmänningar, skogsbruk, jakt, fiske, mantalsskrivning,

inkallelse och inskrivning av värnpliktiga, naturminnesmärken, eldfarliga

oljor och explosiva varor m. m.

I flera fall är kungörandet i kyrka utgångspunkt för besvärstid eller betraktas

som laglig delgivning. I kungl, brev den 5 januari 1808 angående utslag

rörande menigheter stadgas t. ex., alt resolutioner och utslag som länsstyrelserna

eller kollegierna meddela uti ekonomi- eller politimål av allmänt intresse

skola kungöras genom uppläsning från predikstolen samt att besvärstiden

räknas från uppläsandet.

Enligt lagen elen 1 juni 1894 angående kungörelsers uppläsande i kyrka

skall, förutom i de fall då enligt lag eller författning eller enligt bestämmelse

i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka, sådan uppläsning ske

när Konungen eller länsstyrelse därom förordnar. Församling äger genom

beslut å kyrkostämma medgiva, att jämväl enskildas tillkännagivanden må

om det yrkas kungöras i kyrkan, vederbörande präst obetaget att vägra uppläsning

av tillkännagivande som i anseende till innehåll eller avfattning finnes

därtill otjänligt. Kungörandet skall ske från predikstolen efter gudstjänstens

slut, där ej kyrkohandboken annorlunda bestämmer. Genom en samtidigt

med lagen genomförd ändring i kungörelsen den 3 december 1875 angående

utgivandet av Svensk författningssamling stadgades, att det ålåge vederbörande

präst, att sedan författning kommit honom tillhanda, från predikstolen så

fort ske kan i enlighet med vad å författningen finnes angivet antingen uppläsa

eller ock till rubrik och datum kungöra densamma. I kungörelse den

9 augusti 1894 med särskilda bestämmelser angående vissa handlingars uppläsande

i kyrka stadgas, att uppläsning från predikstolen av andra meddelanden

skall försiggå i föreskriven ordning så snart ske kan, varefter bevis

om uppläsandet skall i god tid med posten avsändas till myndighet som framställt

begäran därom.

Enligt kungörelse den 4 januari 1928 angående Svensk författningssamling

skola däri intagas huvudsakligen av Kungl. Maj:t utfärdade lagar och

författningar samt därjämte vissa andra myndigheters kungörelser, vilka innehålla

föreskrifter av vikt för en större allmänhet. A varje häfte skall, då

författningen skall uppläsas eller rubrik och datum kungöras från predikstolen,

utsättas uppgift därom. Samtliga församlingar erhålla ett exemplar

av författningssamlingen, som skall förvaras i kyrkoarkivet.

I länskungörelserna skola enligt kungörelse den 23 oktober 1915 intagas

tillkännagivanden, som enligt gällande författningar eller särskilda Kungl.

Maj:ts beslut böra däri införas, länsstyrelsens meddelanden av allmänt intresse

samt, efter länsstyrelsens prövning i varje särskilt fall, tillkännagivanden

som myndigheter, tjänstemän eller enskilda överlämnat för intagande till

allmänhetens kännedom. Varje uti länskungörelserna intaget tillkännagivande

skall förses med en rubrik som i korthet anger dess innehåll. Vid varje

tillkännagivande, som på grund av uttrycklig föreskrift i lag eller författning

skall eller av länsstyrelse eljest prövas böra i kyrka helt eller delvis

uppläsas, skall tydligt angivas, huruvida uppläsning skall ske av tillkänna
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

givandet i dess helhet eller i vissa delar eller endast av rubriken, ävensom

huruvida uppläsningen skal! äga rum i alla eller endast några av länets kyrkor.

Länskungörelserna utdelas bland annat till pastorsämbetena i länet. Vederbörande

präst skall så fort ske kan från predikstolen verkställa uppläsning

i enlighet med vad därom må vara vid kungörelsen angivet. Därvid

skall meddelas att kungörelsen finnes tillgänglig för den som önskar taga

närmare del därav. Sedan riksdagen innevarande år i skrivelse till Kungl.

Majit begärt en översyn av nämnda bestämmelser i besparingssyfte, har utredning

härom påbörjats inom socialdepartementet.

I lag den 4 mars 1927 innefattande bestämmelser om högmässogudstjänsts

förrättande å annan plats än i kyrka stadgas, att om högmässan enligt förordnande

av konsistoriet förrättas å annan plats än i kyrkan, därvid skall

verkställas kungörande som eljest skolat äga rum i kyrkan.

Yrkanden örn utredning.

Yrkande örn betydande inskränkningar i kungörelseläsandet i kyrkorna

framfördes redan av det första kyrkomötet, år 1868, som avlät en skrivelse i

ämnet till Kungl. Majit. Sådana framställningar gjordes sedermera vid upprepade

tillfällen av kyrkomötet. Den förutnämnda ännu gällande lagen av

år 1894 innebar endast delvis ett tillmötesgående av de framställda önskemålen.

Frågan upptogs vid 1905 års riksdag, som i skrivelse lill Kungl. Majit

anförde:

Enligt riksdagens mening funnes goda skäl för att ytterligare inskränka

det föga tidsenliga uppläsandet i kyrkorna av en mängd olikartade kungörelser.

Från allmänt medborgerlig och kommunal synpunkt måste detta sätt

att bringa kungörelser till allmänhetens kännedom numera anses blott ofullständigt

fylla sitt ändamål. Till statskyrkan icke hörande medborgare och

ett stort antal av hennes egna medlemmar betjänades icke därav. På många

håll stöde kyrkan merendels tom under det att offentliggörandet skedde av

vad staten hade att tillkännagiva och påbjuda. På grund av svårigheten att

rätt fatta och minnas åtminstone ett något utförligare muntligt meddelande

vore jämväl de kyrkobesökande redan nu i många fall hänvisade till att på

annat sätt erhålla närmare kännedom om mera viktiga ärenden.

Vidare syntes det brukliga kungörelseläsandet ur kyrklig synpunkt vara

synnerligen olämpligt, då det icke allenast vore främmande för gudstjänstens

idé, utan tillika störande för det religiösa livet. Slutligen torde det med hänsyn

till den prästerliga ämbetsverksamheten vara värt beaktande, att prästen

genom ifrågavarande åliggande kunde finna sig nödsakad att på ett brådskande

sätt utföra sin egentliga ämbetsgärning, eller bliva ställd i det ytterst

plågsamma läget att nödgas lämna intyg örn en uppläsning från predikstolen,

som på grund av andra oundgängliga åligganden ej kunnat på ett fullt

lagenligt sätt äga rum. Stundom kunde nämligen kungörelseuppläsandet

bliva ganska tidskrävande, ej minst på landsbygden, där man av sparsamhets-

och bekvämlighetsskäl ofta nog för sina enskilda tillkännagivanden

föredroge predikstolen framför tidningarna, som dock numera knappast

torde saknas i någon by eller gård.

Över riksdagens skrivelse infordrades yttranden från länsstyrelserna. Desssa

tillstyrkte i allmänhet, att kungörelseläsandet i kyrkorna avvecklades eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

begränsades och att det utbyttes mot kungörelsernas införande i länskungörelserna,

deras annonsering i ortstidningar eller anslag av kungörelserna

å lämpliga platser i kommunerna. En länsstyrelse avstyrkte dock ändring

i reglerna örn kungörelsers uppläsande i kyrkorna pa landsbygden.

Sedermera anhöll 1909 års kyrkomöte i skrivelse till Kungl. Majit, med

åberopande av huvudsakligen samma skäl som riksdagen, att åtgärder matte

vidtagas för ett fullständigt upphävande av gällande föreskrifter om världsliga

kungörelsers uppläsande i kyrkan. Sedan år 1927 inom socialdepartementet

verkställts en utredning i ämnet, upptogs saken ånyo vid 1929 ars

kyrkomöte, som i skrivelse till Kungl. Maj :t vidhöll tidigare begäran örn utredning

i ämnet. Över denna skrivelse inhämtades yttranden från domkapitlen

och länsstyrelserna m. fl., vilka allmänt tillstyrkte utredning i frågan.

Därefter anhöll 1934 års kyrkomöte, att Kungl. Majit täcktes snarast

möjligt låta verkställa utredning av frågan örn inskränkning av kungörelseläsandet

vid de allmänna gudstjänsterna.

I anledning av motioner vid 1936 års riksdag hemställde sedermera riksdagen

ånyo i skrivelse till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville föranstalta örn

den ytterligare utredning i ämnet som kunde erfordras. I det utlåtande av

första lagutskottet, som låg till grund för skrivelsen, anfördes:

Utskottet ansåge, alt de av 1905 års riksdag anförda skälen för en väsentlig

inskränkning i kungörelseläsandet från predikstolen fortfarande ägde

sin fulla giltighet. Den stora spridning tidningarna fått i våra dagar torde

än ytterligare ha accentuerat det otidsenliga i det gamla uppläsningsförfarandet.

Utskottet förbisåge ingalunda de svårigheter, som vore förbundna

med genomförandet av den åstundade reformen. Kungörandet fran predikstolen

hade till uppgift dels att giva spridning åt meddelanden och dels att

utgöra utgångspunkt för beräkning av fatalietider. I de flesta fall, där uppläsningen

i kyrkan skulle kunna avskaffas, måste den därför ersättas av ett

annat förfarande. Utskottet tänkte därvid särskilt på möjligheten av att

anslå offentliga meddelanden på kommunala anslagstavlor eller att kungöra

dem genom annonser i pressen. I det förra fallet erfordrades en person som

under tjänstemannaansvar ombestyrde uppsättandet av anslagen och i^ det

senare fallet kunde särskilt kostnadsfrågan vålla betänkligheter. De svårigheter,

som i dessa avseenden kunde uppsta, vöre emellertid enligt utskottets

förmenande ingalunda av den art att de kunde anses oöverkomliga.

Slutligen har 1939 års lagtima riksdag anhållit, att frågan om ändring av

kommunallagarnas bestämmelser i ämnet malte beaktas vid den av riksdagen

begärda utredningen. I konstitutionsutskottets utlåtande i ärendet, som

bifölls av riksdagen, anfördes, att en tänkbar lösning vore att låta anslå

offentliga meddelanden på kommunala anslagstavlor och införa dem i ortens

tidningar och att kallelser till kommunal- och kyrkofullmäktigesammanträden

borde, i likhet med vad som gällde stadsfullmäktigesammanträden, ske

bland annat genom personlig delgivning.

Nuvarande omfattningen av kungörande i kyrka ni. ni.

Rörande omfattningen av kungörandet i kyrka kan till en början nämnas,

att av de författningar som intagits i Svensk författningssamling kungjordes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

i kyrkorna år 1939 sammanlagt omkring 150, år 1940 omkring 90 samt under

tiden 1 januari—30 september 1941 ett trettiotal. Författningarna upplästes

i sin helhet år 1939 i 4 fall och år 1940 i 2 fall. De författningar som

under åren 1939—1941 kungjordes i kyrkan rörde främst jordbruk med binäringar,

samt vidare val, arbetstid, luftskydd, sjukvård, dyrortsgrupper

m. m. I sin helhet upplästes böndagsplakatet, kallelse till urtima riksdag

samt kungörelser om riksstyrelsen.

Länskungörelsema kungöras i kyrkan i betydande omfattning. Innehållet

i dem som kungöras på detta sätt belyses av följande sifferuppgifter från de

län, där det procentuellt största (Skaraborgs län) och det procentuellt minsta

(Kopparbergs och Västernorrlands län) antalet kungörelser upplästs. På

grund av de speciella förhållandena i Stockholms län meddelas uppgifter

även från detta län. Uppgifterna avse år 1940.

Huvudsakligt innehåll Stockholms Skaraborgs Kopparbergs Västernorr
-

Riksdagsmannaval och vad därmed samman-

län

län

län

lands län

hänger.........................

Inskrivningsförrättning eller inkallande av värn-

2

5

1

1

pliktiga .......................

7

7

3

3

Luftskyddsåtgärder..............

6

7

1

5

Åtgärder till förhindrande av epizooti........

Fastställelse eller ändring av kommunala stad-

1

68

2

1

gar m. m........................

Uppgift om statliga eller kommunala befatt-

—

16

—

—

ningshavare, mottagningstid, o. dyl.........

9

63

21

12

Tillstånd till öppethållande av butik m. m. ..

—

6

_

_

Trafikföreskrifter..................

—

17

2

1

Taxeförslag och taxeändringar ..............

4

18

5

7

Exekutiv auktion ................

228

23

1

_

Annan auktion..................

5

7

6

_

Jordregisterändring...................

2

—

5

_

Fridlysning av elektrisk ledning..............

—

31

—

35

Fridlysning av naturminnesmärke............

—

2

_

övrigt.....................

15

55

7

6

Summa 279

325

54

71

Av övriga världsliga kungörelser, som uppläsas i kyrka, torde på landet

kommunala tillkännagivanden om stämmor och dylikt ha den största betydelsen.

Genom rundskrivelser till samtliga domhavande, rådhusrätter, städer och

köpingar samt ett stort antal pastorat och landskommuner ha närmare uppgifter

inhämtats rörande kungörandet i kyrka m. m. och uppfattningen örn

dess betydelse.

I svaren från städer, köpingar, municipalsamhällen och pastorat har i regel

ansetts, att kungörelseläsandet saknar betydelse för att sprida kunskap

om författningar och meddelanden till allmänheten. Omkring en fjärdedel

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 26, Bilagor.

13

av domhavandena och de tillfrågade landskommunerna ha emellertid uttalat

den meningen, att det fortfarande har en viss praktisk betydelse. Från

vissa landskommuner har särskilt uppgivits, att så är fallet i fråga om kallelser

till stämmor.

De nekande svaren på frågan om kungörelseläsandets praktiska betydelse

lia av ett par municipalsamhällen motiverats med att kyrkan är avlägset belägen

och att uppläsandet av samhällets kungörelser i kyrkan på grund härav

saknar all betydelse. En vanlig anmärkning mot kungörelseläsandet är,

att det sker först sedan gudstjänsten i övrigt avslutats och de besökande

lämnat eller börjat lämna kyrkan.

Från pastoraten har med ett undantag meddelats, att allmänheten ej i någon

avsevärd omfattning å pastorsexpeditionen tager del av de världsliga

kungörelsernas innehåll. Flera kontraktsprostar lia uppgivit, att det aldrig

förekommit under deras tjänstetid. På fråga om medeltalet åhörare av kungörelseläsandet

i kyrkorna har från en tredjedel av pastoraten uppgivits, att

ingen åhörde detsamma. Från flera håll uppgives, att där församlingen enligt

gammal sed kvarstannar tills kungörelserna lästs, allt intresse för dem

dock saknas. Medgivande jämlikt 1894 års lag att jämväl enskildas meddelanden

må kungöras i kyrkan har lämnats i vissa fall.

Förfrågan har även framställts, huruvida kallelse till kyrkostämma eller

andra kyrkliga tillkännagivanden annonseras i tidning. Detta sker i 150 fall

av 194. Ofta sker annonsering i två eller tre tidningar, ibland i fyra eller fem.

Särskilda anslagstavlor för dylika kyrkliga meddelanden finnas i 68 pastorat

av 194. I 60 av dessa pastorat äro tavlorna placerade utomhus. 1 94 av

pastoraten anslås kyrkliga meddelanden å anslagstavlor som anordnats av

den borgerliga kommunen.

Föreskrift om att kungörande skall ske i kyrka finnes i ett stort antal författningar

som beröra vitt skilda områden, såväl världsliga som kyrkliga.

Enligt 1894 års lag skall uppläsande i kyrkan dessutom äga rum, när Kungl.

Maj:t eller länsstyrelse särskilt förordnar därom. På grund av Kungl. Maj:ts

beslut uppläsas alltjämt rubrik och datum till vissa författningar som införts

i Svensk författningssamling och någon gång författningarna i deras

helhet. Förordnande örn att länskungörelser skola uppläsas i kyrkan meddelas

av de flesta länsstyrelser i ganska betydande omfattning.

Det behöver icke närmare utvecklas, alt uppläsandet i kyrkorna av allmänna

tillkännagivanden är en för nutida förhållanden föga ändamålsenlig

publiceringsmetod. Beträffande de världsliga kungörelserna torde kunna påstås,

alt uppläsningen har ytterst ringa praktiskt värde. Den sker efter gudstjänstens

slut och vanligen under det att allmänheten lämnar kyrkan eller

därefter. En anmärkning, som också bör tagas i betraktande, är att åtskilliga

världsliga kungörelser med hänsyn till innehållet äro föga lämpade för uppläsning

i samband med gudstjänst.

De nämnda förhållandena lia också lett till att kungörelseläsandet under

senare tid efter hand inskränkts. Särskilt gäller detta sådana författningar

Departements■

nhefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

som införas i Svensk författningssamling. I en del författningar har vidare

kungörande i kyrkan utbytts mot andra former. Även i nyare författningar

har dock i stor utsträckning kungörandet i kyrka bibehållits. Det förtjänar

emellertid framhållas, att då det gäller publicering av innehållet i kristidsförfattningar,

andra metoder kommit till användning. Sålunda har radion tagits

i anspråk härför och redogörelser för författningarna införas i tidningarna

såsom annonser.

Det är tydligen en angelägenhet av ej ringa praktisk betydelse, att uppläsandet

i kyrkan av tillkännagivanden som icke äro av kyrklig natur ersättes

med andra och mera effektiva former för bekantgörandet av deras innehåll.

Vid valet mellan olika sätt för kungörandet bör eftersträvas att vinna likformighet

inom likartade rättsområden. Vissa typer böra utfinnas, vilka kunna

användas för ett större antal fall. Vid sidan av en viss åtgärd, som skall vara

den huvudsakliga, böra liksom för närvarande en del hjälpåtgärder kunna

föreskrivas, allt efter vad som i olika fall finnes påkallat.

Att finna en grund som ger en ur alla synpunkter fullt tillfredsställande

indelning av de fall vilka böra hänföras till ena eller andra gruppen är förenat

med svårigheter. Vägledande bör emellertid till en början vara meddelandets

art.

Författningar som införas i Svensk författningssamling böra, när de innehålla

särskilt betydelsefulla nyheter, snabbt bringas till allmänhetens kännedom

i lättfattlig form. Kungörande i radio är ett sätt att snabbt nå alla delar

av riket. Författningars intagande i författningssamlingen torde alltjämt böra

vara det konstitutiva. Bestämmelser torde böra meddelas rörande den omfattning

vari andra meddelanden, som äro av intresse icke blott för en begränsad

del av riket, böra införas i Post- och inrikes tidningar. Beträffande,

vissa tillkännagivanden torde den mest ändamålsenliga metoden för offentliggörande

vara, att de samlas i ett centralt register.

Åtskilliga meddelanden av väldslig art äro av intresse allenast för ett begränsat

område, som i allmänhet är väsentligt mindre än ett län men emellanåt

kan sträcka sig över två eller flera län, t. ex. meddelanden rörande flott-,

ledsmål och andra vattenmål. För dessa torde i många fall meddelandets intagande

i länskungörelserna utgöra en lämplig kungörelseform. Intagandet

i länskungörelserna kan, efter vad behovet kräver, kompletteras med anslag

av meddelandet i orten eller med annonsering i ortstidningar. I den mån

anslag skall ske torde de länskungörelser som röra orten kunna uppsättas

på anslagstavla, anbragt på någon lämplig plats, t. ex. i kommunalhus. Beträffande

åtskilliga kommunala meddelanden torde uppsättande på sådan anslagstavla,

annonsering i ortstidning eller personlig delgivning, eller dessa

former i förening, vara tillfyllest. Praktiska skäl tala för att, såsom även

riksdagen torde ha förutsatt, bestyret med kungörelsernas uppsättande, liksom

med deras nedtagande efter viss tids förlopp, anförtros åt någon tjänsteman

eller ett kommunalt organ. De kommunala myndigheterna torde vara

intresserade av att det kungörande som rör orten anordnas på ett för denna

ändamålsenligt sätt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 26, Bilagor.

15

I vissa fall torde kungörande i kyrkan kunna avskaffas utan att ersättas

av någon ny form, därest det kungörande som vid sidan därav nu är stadgat

kan anses tillräckligt.

För genomförande av ett system enligt dessa grundlinjer är det nödvändigt,

att nu förekommande författningsstadganden örn kungörande i kyrka

underkastas en närmare granskning ur de synpunkter som böra vara bestämmande

vid avgörandet av vilken eller vilka publiceringsmetoder som

äro lämpligast med hänsyn till stadgandets syfte. Det torde härvid bliva erforderligt

att ändring vidtages i alla de viktigare lagar som innehålla föreskrifter

örn kungörande av världsliga meddelanden i kyrka. I övrigt torde

det kunna vara tillfyllest att denna kungörelseform upphäves medelst en gemensam

bestämmelse, vilken tillika anger det sätt för kungörandet som framdeles

skall användas. Inom justitiedepartementet pågår för närvarande utredning

rörande dessa frågor.

Med hänsyn till att uppläsandet av kungörelser från predikstolen måste

anses vara en i hög grad föråldrad form för publicering, synes det vara att

förorda att i avbidan på utredningens slutförande provisoriska åtgärder vidtagas,

genom vilka denna kungörelseform redan nu avskaffas och ersättes

med ett lämpligare förfarande. Såsom en övergångsform bör kunna föreskrivas,

att uppläsning från predikstolen icke skall ske, utan att i stället en förteckning

över förekommande kungörelser anslås i vapenhuset eller på annan

lämplig plats i eller invid kyrkan. Förteckningen bör uppsättas före gudstjänstens

början, och kungörelserna böra under viss tid därefter hållas tillgängliga

på pastorsexpeditionen eller annat ställe som bestämts av vederbörande präst.

Verkan av att kungörandet skett i denna ordning bör tydligen vara, att de i

lag eller författning givna föreskrifterna örn uppläsning skola anses iakttagna.

Ehuru en anordning sådan som den nu föreslagna icke innefattar en

slutgiltig lösning av frågan om kungörelseförfarandet, torde den likväl innebära

en förbättring i jämförelse med den nuvarande ordningen.

I detta sammanhang bör uppmärksammas, att kungörande kan ske vid

högmässogudstjänst som i stället för den vanliga hålles å annan plats än i

kyrkan. I sådana fall bör anslag uppsättas även på den plats där gudstjänsten

hålles.

Vissa kungörelser äro av den art att de fortfarande böra uppläsas i kyrkan.

Så är fallet bland annat beträffande de tillkännagivanden, om vilkas

uppläsning bestämmelser meddelas i kyrkohandboken, eller således lysningar,

meddelanden om gudstjänster m. m. I övrigt synes det böra ankomma på

Kungl. Majit att förordna om uppläsning av kyrkliga tillkännagivanden liksom

av särskilt betydelsefulla kungörelser av icke-kyrklig natur.

Tillkännagivanden som icke härröra från myndighet få enligt 1894 års

lag kungöras i kyrka, örn församlingen lämnat medgivande därtill. Då uppläsning

av vissa sådana tillkännagivanden, bland annat rörande församlingslivet,

alltjämt kan äga praktisk betydelse, synes det vara lämpligt att en föreskrift

av motsvarande innehåll bibehålies.

Vissa administrativa föreskrifter torde vara behövliga bland annat beträf
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

fande den föreslagna förteckningen. Uppgifterna i denna böra vara så utförliga

att de ge nöjaktig vägledning för bedömande av kungörelsens innehåll.

Kungörelse som skall anslås bör, när den avlämnas till prästen, vara

försedd med rubrik eller åtföljd av kort uppgift om det ämne kungörelsen behandlar.

Förteckningen bör underskrivas av prästen och förvaras av honom

för den händelse fråga uppstår, huruvida anslag skett i behörig ordning.

Kungörelserna böra av prästen förses med bevis örn att de anslagits, därest

sådant bevis erfordras.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1942.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 3 november

194-1.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 30 oktober 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 17 oktober 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

revisionssekreteraren O. Thulin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

* Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet

fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

17

Utdrag ao protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 november 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets

den 3 november 1941 avgivna utlåtande över det den 17 oktober 1941

till lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser örn kungörande

i kyrka.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden,

att Kungl. Maj:t måtte inhämta kyrkomötets yttrande över ifrågavarande

förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 22, i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse med förslag till lag med bestämmelser

örn kungörande i kyrka.

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 7 november 1941, nr 7, har Eders Kungl.

Maj :t, under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, förklarat Sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande över ett vid skrivelsen

fogat förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Å ifrågavarande lagstiftning örn kungörande i kyrka kunna läggas två

synpunkter, nämligen dels huruvida allmänheten bättre än för närvarande

kommer att nås av tillkännagivandena genom det nu föreslagna förfarandet,

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 26.

a

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kanyl. Maj-.ts proposition nr 26, Bilagor.

dels ock huruvida gudstjänsten därigenom kommer att befrias från det störande

moment, som kungörelseläsandet i mångå fall utgör.

För kyrkomötets del torde huvudvikten böra läggas på den senare synpunkten.

I detta avseende anser kyi-komötet, att förslaget tillmötesgår de

önskemål, som framställts av tidigare kyrkomöten.

Vidkommande härefter den närmare utformningen av lagförslaget får

kyrkomötet framhålla följande. Bestämmelsen i 1 § andra punkten av förslaget,

att, därest gudstjänsten hålles annorstädes än i kyrkan, anslag skall

äga rum jämväl där den förrättas, för exempelvis med sig, att i fall, då kyrkan

hålles stängd, kanske en längre tid på grund av reparation, anslag skall

ske varje söndag såväl i den stängda kyrkan som å den plats, där gudstjänsten

hålles. Detta synes kyrkomötet överflödigt. Jämlikt lagen den 4 mars

1927, innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande

å annan plats än i kyrka, skall sådant kungörande, vilket eljest skolat äga

rum i kyrkan, ske å den plats, där högmässan förrättas. Tillika må framhållas,

att i lagen den 18 mars 1910, innefattande ändring i 2 kapitlet 3, 4 och

8 §§ kyrkolagen, vilken lag medgiver förrättande av gemensam högmässa

för två eller flera församlingar, icke stadgas någon skyldighet att verkställa

kungörelser mer än i den kyrka, där högmässan förrättas. Då det nu framlagda

förslaget örn anslag av kungörelser såväl å platsen för gudstjänsten

som i kyrkan i vissa fall kan leda till praktiska olägenheter utan att medföra

motsvarande fördel, får kyrkomötet föreslå, att ifrågavarande bestämmelse örn

dubbla tillkännagivanden utgår, och att det i stället föreskrives, att, såsom

hittills, kungörandet skall äga rum å den plats, där gudstjänsten hålles. För

vinnande av detta syfte erfordras, att ordet »jämväl» utelämnas i 1 § andra

punkten av förslaget.

Mot lagförslagets utformning i övrigt synes det kyrkomötet icke vara något

att erinra.

Beträffande slutligen de närmare bestämmelser, som Eders Kungl. Majit

skall meddela rörande lagens tillämpning, och örn vilkas innehåll departementschefen

i sitt yttrande till protokollet lämnat vissa antydningar, torde

följande böra framhållas. För innehållet och formuleringen av uppgifterna

i den föreslagna förteckningen bör enligt kyrkomötets förmenande prästen

icke bära något ansvar, utan bör det åligga envar, såväl myndigheter som

enskilda, att vid varje kungörelse foga rubrik til! densamma eller kort uppgift

örn dess innehåll. Med hänsyn till den tid, som det kommer att taga

för prästen att å förteckningen sammanföra rubrikerna till de från olika håll

inkomna kungörelserna, synes även viss tidpunkt böra utsättas, före vilken

en kungörelse bör vara pastorsämbetet till handa, för att den skall kunna

anslås nästa söndag. I vissa flerförsamlingspastorat, exempelvis fyrförsamlingspastorat,

där kyrkoherden predikar i två församlingar och komministern

i två församlingar, kommer systemet med förteckningar att medföra, att

dessa förteckningar, i händelse av mindre goda kommunikationer inom

pastoratet, måste avsändas från pastorsexpeditionen till komministern redan

två dagar innan de skola anslås. Kyrkomötet förutsätter emellertid, att innan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

19

ifrågavarande administrativa bestämmelser utfärdas, förslag till dylika bestämmelser

kommer att remitteras till domkapitlen för yttrande, därvid de

synpunkter, som i detta sammanhang böra beaktas, kunna framföras.

På grund av vad sålunda anförts får kyrkomötet i underdånighet förklara

sig icke hava annat att erinra mot ifrågavarande lagförslag, än att ordet

»jämväl» bör utgå ur 1 § andra punkten av förslaget.

Stockholm den 22 november 1941.

Underdånigst

EKLING EIDEM.

G. H. Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:41 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka. a1 i texten
  2. 1LU 1942:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka. s. 1 i texten