Kungl. Majlis proposition Nr 273
1942-04-24 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:273, Kungl. Majlis proposition Nr 273
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition Nr 273.
1
Nr 273.
Kungl. Majits proposition tiU riksdagen angående delaktighet i
familjepensionshänseende i statens pensionsanstalt för
vissa prästerliga befattningshavare; given Stockholms
slott den 24 april 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockliohns slott den 24 april
1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler
härefter statsrådet Ewerlöf fråga om beredande av familjepension srätt
i statens pensionsanstalt åt vissa prästerliga befattningshavare, för vilka
prästerskapets familjepensionsreglemente icke blivit gällande, samt anför
härom följande.
Den nyreglering av prästerskapets familjepensionsväsende, som — i enlighet
med beslut av 1941 års riksdag1 och samma års kyrkomöte2 — genom
statens övertagande av prästerskapets änke- och pupillkassa genomförts från
och med den 1 januari 19423 och i huvudsak ansluter sig till det av 1939 års
sakkunniga för utredning angående prästerskapets familjepensionering den
1 Riksdagens skrivelse 1941: 292. 2 Kyrkomötets skrivelse 1941: 12. 8 Svensk författnings
samling
1941: 904—918.
Bihang till riksdagens protokoll lofö. 1 sami. Nr 273.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.
28 december 1940 avgivna betänkandet, omfattar icke alla till förenämnda
kassa tidigare anslutna kategorier av prästmän. Samtliga de präster,
som vid kalenderårsskiftet 1941/42 voro delägare i prästänkekassan men
vid densammas övertagande icke kommo in under den nya regleringen av
prästerskapets familjepensionering, blevo likväl i och med nyregleringen personligen
för sina efterlevande tillförsäkrade rätt till familjepension ur kyrkofonden.
Beträffande särskilda grupper av de prästerliga befattningar, för
vilka prästerskapets familjepensionsreglemente sålunda icke blev gällande,
förordade emellertid de nämnda familjepensioneringssakkunniga, att innehavare
av befattningen måtte efter prästänkekassans avveckling beredas möjlighet
att i viss utsträckning få jämväl för framtiden en pensionering för sina
efterlevande säkerställd under statens medverkan. I detta syfte föreslogo de
sakkunniga, att befattningshavarna i fråga i familjepensionshänseende skulle
inordnas under reglementet för statens pensionsanstalt. De härvid av de sakkunniga
närmast åsyftade befattningshavarna utgjordes av sådana, som enligt
de sakkunnigas mening innehade en mera markerat publik anställning
siler eljest en fast prästerlig anställning i allmännyttiga, om än mer eller
mindre friställda inrättningar inom den kyrkliga organisationen. Härvid
nämnde de sakkunniga främst följande hos härefter angivna institutioner och
inrättningar anställda:
Domkyrkostyrelsema: domkyrkosysslomän,
Svenska kyrkans diakonistyrelse: sekreterare och föreståndare vid svenska
kyrkans lekmannaskola,
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyreise: sekreterare och sjömanspräster,
Svenska kyrkans missionsstyreise: sekreterare och missionärer,
Svenska diakonanstalten å Stora Sköndal: föreståndare och biträdande
pastor,
Diakonissanstalten å Ersta, Stockholm: föreståndare och biträdande
pastorer,
Värsta diakonissanstalt, Härnösand: föreståndare,
Göteborgs diakonissanstalt: föreståndare,
Samariterhemmet i Uppsala: föreståndare och biträdande pastor,
Blasieholmskyrlcan, Stockholm: predikant,
Stockholms stadsmission: föreståndare,
Föreningen för Israelsmissionen: föreståndare samt
S:t Johanneskyrkan i Göteborg: predikant.
Emellertid vore, enligt vad de sakkunniga inhämtat, icke alla de angivna
befattningarna i den meningen av rent prästerlig natur, att enligt vederbörande
institutions stadgar prästvigning inom svenska kyrkan vore ett oeftergivligt
krav för innehav av desamma. De sakkunniga framhöllo vidare, att
inom några av de större institutionerna dessutom förekomme vissa med ekonomiska
och andra likartade uppgifter förbundna befattningar, vilka, fastän
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.
med avseende å anställningsvillkoren i övrigt med de förenämnda befattningarna
i det hela likställda, torde vara avsedda att innehavas företrädesvis
av lekmän. Det syntes de sakkunniga givet, att därest och i den män en ordnad
familjepensionering i statens pensionsanstalt för framtiden anordnades
för institutionernas fast anställda, rent prästerliga personal, denna pensionering
borde inbegripa även innehavarna av sistberörda kategori av lekmannabefattningar.
Vid framläggandet av det förslag till nyreglering av det prästerliga familjepensionsväsendet,
som genom proposition nr 219 den 2 maj 1941 underställdes
riksdagen, anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, efter att hava
förklarat sig biträda de sakkunnigas mening, att förenämnda prästerliga befattningshavare
hos diakonistyrelsen m. fl. institutioner och inrättningar icke
borde inbegripas i den föreslagna nya »allmänna» familjepensioneringen, bland
annat:
Min här angivna ståndpunkt i avseende å avgränsningen av det nya prästerliga
familjepensionsreglementets tillämpningsområde innebär emellertid
icke, att staten nu bör undandraga sig omedelbar medverkan för ordnandet i
fullt betryggande former av en familjepensionering jämväl i fortsättningen
för de speciella kategorier av prästerliga befattningar, varom här är fråga.
Det av de sakkunniga framförda förslaget, att möjlighet därtill borde beredas
inom ramen för reglementet för statens pensionsanstalt, finner jag förtjänt
av beaktande. De sakkunnigas förslag har härvid i första hand tagit
sikte på befattningarna vid de särskilda friställda kyrkliga institutioner, som
nyss berörts. Något hinder synes mig dock icke behöva möta mot att, i den
mån så för ett vart fall prövas lämpligt, inom samma anstalt beredes möjlighet
till familjepensionering jämväl för andra förekommande, av de sakkunniga
ej särskilt omnämnda, prästbefattningar inom den svenska kyrkliga organisationen
(t. ex. i 47 § 2 mom. prästvalslagen avsedd tjänst vid bruk eller
annat större industriföretag).
Beträffande de av de sakkunniga omnämnda, med ifrågavarande prästerliga
befattningar jämförliga lekmannabefattningarna framhöll föredragande
departementschefen i detta sammanhang allenast, att frågan, huruvida det
kunde visa sig lämpligt att, på sätt de sakkunniga förutsatt, säkerställa en
familjepensionering jämväl för dem i pensionsanstalten, torde få upptagas till
prövning i annan ordning.
I dåvarande läge hade sålunda, helt naturligt, icke tagits slutlig ståndpunkt
till frågan örn omfattningen — vare sig beträffande de omnämnda
prästmännen eller i avseende å därtill möjligen jämväl ifrågakommande lekmän
— av den pensionering i statens pensionsanstalt, varom förslag möjligen
borde underställas riksdagens prövning.
Vid frågans upptagande till fortsatt behandling inom ecklesiastikdepartementet
den 5 juli 1941 tillkallades sekreteraren hos statens pensionsanstalt
N. P. E. Isoz att för vidare beredning av frågan biträda såsom särskild
utredningsman inom departementet. Enligt de riktlinjer för utredningen,
som härvid angåvos, skulle denna närmast gå ut på en undersökning av
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.
möjligheterna för och uppgörande av förslag till beredandet av rätt till familjepensionering
inom statens pensionsanstalt för innehavare dels av vissa sekreterar-
och med dessa likställda (vare sig av prästmän eller av lekmän innehavda)
befattningar i svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
och svenska kyrkans missionsstyrelse, dels ock av de andra
i propositionen den 2 maj 1941 (nr 219, sid. 56) förtecknade prästerliga
befattningarna under nämnda styrelser och hos andra kyrkliga institutioner
och inrättningar ävensom för innehavare av förut omnämnd prästtjänst vid
bruk eller annat större industriföretag.
Den tillkallade utredningsmannen har den 8 november 1941 överlämnat
ett förslag till bestämmelser för den sålunda ifrågasatta pensioneringen jämte
därtill hörande motivering, vilket förslag torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet
i ärendet (bilaga A).
Omfattningen av pensioneringen enligt utredningsmannens förslag ansluter
sig, i fråga om prästerliga befattningshavare, i huvudsak till vad i sådant
avseende ifrågasatts av de förenämnda familjepensioneringssakkunniga. Av
de i dessas förut återgivna förteckning upptagna prästerliga befattningshavarna
skulle enligt förslaget allenast föreståndaren hos föreningen för Israelsmissionen
komma att uteslutas från pensioneringen. Hos övriga i de sakkunnigas
förteckning upptagna institutioner skulle enligt förslaget dock även
andra prästerliga befattningshavare än de, som av de sakkunniga särskilt
framhållits, kunna medgivas del i pensioneringen. I fråga om lekmannabefattningar
skulle enligt förslaget möjlighet till familjepensionsrätt i pensionsanstalten
beredas för vissa med de prästerliga befattningshavarna i anställningshänseende
likställda lekmän hos svenska kyrkans diakoni-, sjömansvårds-
och missionsstyrelser (enligt motiveringen en ekonomiförvaltare, fyra
sekreterare och tretton missionärer). Samtliga sålunda till pensionsrätt ifrågasatta
befattningshavare skulle inordnas under de allmänna bestämmelserna
om familjepensionsrätt och för pensionsrättens närmare bestämmande erforderliga
särskilda stadganden i reglementet för statens pensionsanstalt.
För erhållande av pensionsrätt för viss befattning skulle enligt vad utredningsmannen
föreslagit krävas, att befattningen reglerades på sätt i § 5 i
reglementet finnes närmare föreskrivet. Därstädes förutsatt godkännande
skulle meddelas av Kungl. Majit.
Innebörden av de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna i övrigt
är i huvudsak följande.
Familjepension efter avliden befattningshavare skall utgå till änka, om
hennes äktenskap med befattningshavaren ej ingåtts efter det denne fyllt 6o
år och så länge hon lever ogift, samt till den avlidnes arvsberättigade egna
barn (ej till adoptivbarn) till 21 års ålder eller tidigare äktenskap.
Familjepensionens belopp skall i fråga om befattningshavare, som icke
avgått före den i familjepensionshänseende förutsatta pensionsåldern (65 år),
bestämmas efter det familjepensionsunderlag, som gällde för den av den av
-
5
Kungl. May.ts proposition Nr 273.
lidne senast innehavda befattningen, i det fall den avlidne vid pensionsålderns
uppnående innehade minst trettio tjänstår eller vid dödsfall före nämnda
ålder innehade minst så många tjänstår, som motsvara tiden från 35-årsdagen
till dödsdagen. Även i vissa fall av avgång ur tjänst före pensionsålderns
uppnående skall familjepensionens belopp, därest det vid avgången förefintliga
antalet tjänstår, utökat med den till sagda ålder återstående tiden, utgör
minst trettio, bestämmas efter förenämnda familjepensionsunderlag. Eljest
skall pensionen bestämmas efter ett försäkringstekniskt beräknat familjepensionsunderlag,
vilket, där familjepensionsunderlaget varit detsamma under
hela tjänstetiden, i regel innebär en avkortning av samma storleksordning,
som för motsvarande fall gäller enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet.
För änka ensam eller två pensionsberättigade barn, där änka icke finnes,
sammanfaller pensionens årsbelopp med pensionsunderlaget. För änka med
ett barn eller för tre barn, där änka icke finnes, motsvarar pensionen 140
procent av pensionsunderlaget. För varje ytterligare barn tillkommer 10 procent
av underlaget. Utgående familjepension skall jämlikt kungörelsen den
22 juni 1939 (nr 508) tillsvidare utbytas mot s. k. ny familjepension, vartill
kommer procentuellt tillägg och kristillägg.
Befattnings familjepensionsunderlag skall motsvara summan av 300 kronor
och 20 procent av ett av pensionsanstalten med tillämpning av föreskrifterna
i § 23 mom. 1 och 2 i reglementet för anstalten för varje särskild befattning
beräknat tjänstepensionsunderlag. Då tjänstepensionsunderlaget ej må överstiga
6,000 kronor, kommer familjepensionsunderlaget för här ifrågavarande
befattningshavare att högst uppgå till 1,500 kronor.
Över det av utredningsmannen framlagda förslaget hava utlåtanden avgivits
av kammarkollegiet, statskontoret och statens pensionsanstalt samt,
efter hörande av vederbörande domkyrkostyrelse, av domkapitlen i Uppsala,
Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad och
Visby ävensom av svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
och svenska kyrkans missionsstyrelse, varjämte, genom
vederbörande styrelser, svenska diakonsällskapet, svenska diakonissällskapet,
Göteborgs diakonissällskap, Värsta diakonissanstalt, diakonissanstalten
Samariterhemmet, sällskapet Stockholms stadsmission, Blasieholmskyrkostiftelsen
och svenska Israelsmissionen ävensom kyrkorådet för S:t Johanneskyrkan
i Göteborg bereus tillfälle att däröver yttra sig.
Deli föreslagna pensioneringens omfattning.
Utredningsmannen framhåller i motiveringen till sitt förslag, att samtliga
av förslaget omfattade institutioner, utom Blasieholmskyrkostiftelsen i Stockholm
och S:t Johanneskyrkan i Göteborg, ägde av Kungl. Maj:t fastställda
stadgar samt att, vad de sistnämnda anginge, den vid ifrågavarande kyrkor
utövade verksamheten i viss mån reglerats genom särskilda nådiga brev, i
6
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 273.
följd varav bland annat predikanten vid kyrkorna förordnades och stöde
under inseende av vederbörande domkapitel. Vid sådant förhållande syntes,
enligt utredningsmannen, någon tvekan i fråga örn beredande av pensionsrätt
för befattningshavare vid dessa institutioner icke behöva uppkomma.
Kammarkollegiet ifrågasätter i sitt utlåtande, huruvida skäl förelåge att
utsträcka pensioneringen till lekmannabefattningar, för vilka pensionsrätt i
prästänkekassan icke förelegat, och anför härutinnan vidare:
Inordnandet av ifrågavarande prästerliga befattningar i statens pensionsanstalt
avser endast familjepensioneringen och berörda anordning torde vara
påkallad för undvikande av försämring av deras ställning i pensionsavseende.
Detta skäl gäller emellertid endast de befattningar, som för närvarande äro
delägare i änke- och pupillkassan. Anses även lekmannabefattningar vid
ifrågavarande institutioner böra beredas pension genom statens försorg, synes
förevarande förslag, vilket såsom nämnts endast omfattar familj epensionering,
knappast vara en rationell lösning, utan torde frågan om ett enhetligt
ordnande av ifrågavarande befattningshavares pensionsförhållanden böra
göras till föremål för särskild undersökning.
Två ledamöter inom kammarkollegiet ha såsom sin särskilda mening uttalat,
att de, med hänsyn till vad förenämnda familjepensioneringssakkunniga
upplyst örn förekomsten av lekmannainnehavare av vissa här ifrågavarande,
i regel av prästmän innehavda befattningar och av andra därmed
likställda befattningar vid de tre centrala kyrkliga styrelserna, ansåge det
icke rimligt att göra möjligheten till familjepensionering i statens pensionsanstalt
beroende av befattningshavarens prästvigning, och yttra vidare:
Varken de prästvigda eller de icke prästvigda befattningshavarna i fråga
hava sin egen pensionering ordnad genom statens pensionsanstalt. Då familjepensioneringen
i fråga är ordnad efter försäkringstekniska grunder och statsverket
endast svarar för kristillägg, bli statsverkets kostnader för denna
familjepensionering obetydliga. Det synes dock önskvärt, att det, t. ex. genom
en förteckning, klarlägges vilka befattningar, som komma i åtnjutande av
familjepension genom statens pensionsanstalt.
Statskontoret framhåller, att de särskilda förhållanden, som motiverade
ett ordnande av de prästerliga befattningshavarnas familjepensionering under
statlig medverkan, icke vore förhanden i fråga om innehavare av lekmannabefattningar,
vilka befattningshavare i de fall, de blivit tillförsäkrade rätt till
pension, hade sin pensionering ordnad utan varje medverkan från statens
sida. I betraktande härav och då ett inordnande av dessa senares familjepensionering
i statens pensionsanstalt skulle innebära ett betydande avsteg från
liittills tillämpade principer beträffande dylik anslutning, funne sig statskontoret
icke kunna tillstyrka förslaget, i vad detta rörde lekmannabefattningama.
Med hänvisning till den 21 februari 1941 avgivet utlåtande över de för
biträdande med utredning angående prästerskapets familjepensionering tillkallade
sakkunnigas betänkande återger statens pensionsanstalt i sitt nu avgivna
utlåtande följande, som anstalten i förevarande fråga därvid anförde:
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.
Den omständigheten, att prästerliga innehavare av befattningar vid de av
de sakkunniga avsedda institutionerna — ehuru de saknat rätt till tjänstepension
— dittills ägt familjepensionsrätt, kunde möjligen anses motivera,
att pensioneringsmöjligheter även framdeles bereddes dylika befattningshavare.
Till grund för denna uppfattning låg bland annat det antagandet, att
ifrågavarande befattningshavare i åtskilliga fall tidigare innehaft och senare
äterginge till prästerlig församlingstjänst, förenad med möjlighet att erhålla
emeritilön och med rätt till familjepension. Enligt pensionsanstaltens mening
förelåge däremot icke någon anledning att i det förevarande sammanhanget
taga under övervägande frågan örn beredande av pensionsrätt för lekmannainnehavare
av dylika befattningar. Huruvida de prästerliga befattningshavarnas
verksamhet kunde anses vara av sådan betydelse för det allmänna,
att för dem statlig pensionering borde ordnas, undandroge sig pensionsanstaltens
bedömande. Därest statsmakterna skulle finna, att sådan pensionering
för dem borde komma till stånd, mötte det emellertid icke hinder att för ändamålet
inordna dem i statens pensionsanstalt. Dock syntes detta icke böra
ske under annan förutsättning än att de erhölle såväl tjänste- som familjepensionsrätt.
Under åberopande härefter av förut återgivna av föredragande departementschefen
till propositionen nr 219/1941 gjorda uttalande i ämnet anför
pensionsanstalten, bland annat, vidare:
I nu föreliggande utredning har förutsatts att, såsom de sakkunniga föreslagit,
familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt — men ej tjänstepensionsrätt
— skall beredas såväl prästerliga befattningshavare vid de av de
sakkunniga avsedda institutionerna som lekmannainnehavare av befattningar
vid några av de större av dessa institutioner.
Vad beträffar de prästerliga befattningshavarna, vilka hittills i allmänhet
ägt familjepensionsrätt i prästerskapets änke- och pupillkassa, torde av ärendets
riksdagsbehandling böra dragas den slutsatsen, att statsmakterna ansett
en statlig pensionering, avseende allenast familjepensionsrätt, böra för dem
anordnas. För en på sådant sätt begränsad pensionering talar onekligen även,
att en del av befattningshavarna redan hava möjlighet att erhålla tjänstepension
i form av emeritilön samt att det, såsom förut berörts, kan förutsättas
inträffa i åtskilliga fall, att befattningshavare tidigare innehaft och framdeles
återgår eller övergår till församlingstjänst med därmed förenad möjlighet
till emeritilön. Erhålla dylika befattningshavare statlig tjänstepensionsrätt
för den del av tjänstetiden, under vilken de icke innehava församlingstjänst,
skulle pensionsförhållandena bliva komplicerade och kräva särskild
reglering. I betraktande av dessa omständigheter och med hänsyn till att
för de av ifrågavarande befattningshavare innehavda befattningarnas förenande
med pensionsrätt förutsättes regleringsgodkännande av Kungl. Majit,
vill pensionsanstalten numera icke motsätta sig, att de i utredningen avsedda
prästerliga befattningshavarna inordnas i anstalten för erhållande av
allenast familjepensionsrätt.
Vad däremot angår de icke prästerliga befattningshavarna, vilka ej tidigare
ägt författningsenligt reglerad pensionsrätt, föreligga enligt pensionsanstaltens
mening icke samma skäl för en liknande anordning. Statsmakterna
synas icke hava tagit ställning till frågan, i vad mån för dessa befattningshavare
en pensionering genom statens försorg är påkallad, och det har icke,
vare sig i de sakkunnigas betänkande eller i den föreliggande utredningen,
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 873.
framlagts något material för bedömande av nämnda fråga. Ej heller förefinnes,
såvitt pensionsanstalten kan finna, i fråga örn dem anledning att — i strid
mot grunderna för pensionsanstaltens reglemente — begränsa en eventuellt
ifrågakommande pensionering i anstalten till enbart familjepensionering, på
sätt av särskilda förhållanden kan anses påkallat beträffande de prästerliga
befattningshavarna. Härtill kommer, att behovet av familj epensionering
ingalunda synes trängande. Av de lekmän, som i utredningen förutsatts skola
erhålla familjepensionsrätt, eller 1 ekonomiförvaltare, 4 sekreterare och 13
missionärer, synas nämligen samtliga missionärer ävensom ekonomiförvaltaren
i dennes egenskap av förutvarande missionär vara av vederbörande
huvudman tillförsäkrade en sådan rätt av vida förmånligare beskaffenhet än
den, som skulle kunna erhållas enligt reglementet för pensionsanstalten, varjämte
en av sekreterarna uppgivits äga såväl tjänste- som familjepensionsrätt
i en av huvudmannen inrättad pensionsstiftelse. Pensionsanstalten anser
sig därför böra avstyrka, att de i utredningen avsedda, icke prästerliga befattningshavarna
i detta sammanhang erhålla familjepensionsrätt i anstalten.
Svenska kyrkans diakoni- och missionsstyrelser framhålla det betänkliga
i, att endast vissa av de hos styrelserna anställda prästmännen kunde erhålla
emeritilön, och hemställa, med uttalande av önskvärdheten av att samtliga
lekmannabefattningar hos styrelserna inordnades i statens pensionsanstalt,
om en allsidig utredning angående såväl tjänste- som familjepensionering i
anstalten för sistnämnda kategorier befattningshavare.
En liknande hemställan göres av sjömansvårdsstyrelsen, som i detta sammanhang
tillika gör följande uttalande:
Styrelsen vill erinra om att den stora betydelsen av sjömansprästernas gärning
ur kristlig, humanitär och nationell synpunkt genom kriget ytterligare
ökats och accentuerats. För tusenden svenska sjömän, som genom sjöfartsspärren
blivit isolerade från hemlandet, ha den kyrkliga sjömansvårdens utposter
i främmande land blivit en fast punkt och en föreningslänk med hemmet
och fosterlandet. Sjuka och skeppsbrutna sjömän ha genom sjömansprästerna
och deras medhjälpare fått vård och uppmuntran. I samverkan med
vårt lands konsulära representanter bistå sjömansprästerna våra landsmän
vid av- och påmönstringar, de ombesörja deras inlogering under uppehåll i
hamn, biträda vid skötseln av deras penningangelägenheter och företräda
deras intressen inför vederbörande länders myndigheter. Genom sjömansprästernas
ingripande ha talrika efterlysta landsmän kommit till rätta, och
ett flertal av dem ha återbördats till fosterlandet. Hundratals brev till sjömansvårdsstyrelsen
bära vittnesbörd örn den djupa tacksamhet, som sjöfolkets
anhöriga i hemlandet hysa gentemot sjömansprästerna för dessas
oegennyttiga och effektiva insatser.
Domkapitlet i Skara framhåller i anledning av förslaget såsom angeläget,
att jämväl svenska Israelsmissionens föreståndare i detta sammanhang berndes
rätt till familjepension.
Domkapitlet i Visby uttalar önskemålet om en utvidgning av pensioneringen,
så att familjepensionsrätt kunde tillkomma jämväl andra med de av
förslaget omfattade prästerna jämförbara präster, som äro tjänstårsberättigade,
exempelvis pastor vid Messiaskapellet i Stockholm och övriga tjänstårsberättigade
sekreterare vid Israelsmissionen.
9
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Z7S.
Svenska Israelsmissionen hemställer i avgivet yttrande i ärendet, att de
prästmän, tillhörande svenska kyrkan, vilka såsom missionsföreståndare,
resesekreterare eller missionärer äro anställda i dess tjänst, måtte beviljas
familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt för den tid, de innehava sådan
anställning, och anför till stöd härför, bland annat, följande:
Stadgarnas bestämmelse, att missionsföreståndaren skall vara en svenska
kyrkans präst är icke blott en formföreskrift utan detta har städse varit av
vital betydelse för missionen. Hans verksamhet är också av rent prästerlig
art och detta till och med i internaste betydelse. Detsamma gäller missionens
resesekreterare och prästerliga missionärer. Under de senaste åren har Israelsmissionen
haft anställda en prästerlig resesekreterare samt en, ibland två, prästerliga
missionärer vid dess utlandsstationer. Skulle missionsföreståndaren och
övriga anställda prästmän, sekreterare och missionärer nu utestängas från
rätt och möjlighet till familjepension, skulle därigenom enligt föreningens
mening, inte blott en stor orätt begås mot dessa prästmän, som följt en inre
kallelse och åtagit sig en uppgift, som ovedersägligen hör till de angelägnaste
men även de svåraste inom vår kyrka, utan en dylik åtgärd skulle för all
framtid i hög grad försvåra och kanske rent av omöjliggöra anställningen av
sådana befattningshavare och missionen sålunda ej kunna erhålla personer
med nödig kvalifikation för dessa krävande uppgifter. Då dessa befattningshavare
i regel tagas bland präster i församlingstjänst, vilka sålunda redan äro
delägare i någon prästerlig pensionskassa, synes det oss i hög grad opraktiskt
för att ej säga orimligt, att de skola nödgas utträda ur denna pensionskassa
under den tid de ägna sig åt Israelsmissionen utan rätt till inträde i
statens pensionsanstalt för att sedan åter begära inträde i nämnda kassa, vilket
tvivelsutan skulle medföra avsevärda kostnader samt i vissa fall omöjliggöra
erhållandet av full familjepension. Detta förfaringssätt måste i regel
bliva följden. Ännu har nämligen ingen av missionens föreståndare eller prästerliga
missionärer stannat i denna tjänst till uppnådd pensionsålder.
Vid bedömande av den föreliggande frågan om beredande av familjepensionsrätt
i statens pensionsanstalt åt vissa befattningshavare, för vilka familjepensionsreglementet
för prästerskapet icke blivit gällande, synes till en början
böra beaktas, att spörsmålet örn gränsdragningen för pensionsanstaltens
verksamhetsområde inom en nära framtid torde komma att bliva föremål för
ett mera allsidigt övervägande. I detta hänseende må erinras, att enligt av
Kungl. Majit den 17 juni 1938 givet bemyndigande tillkallats särskilda sakkunniga
för utredning av statens pensionsanstalts fondställning m. m. I enlighet
med vad i bilaga 16 till propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag
förordats, förklarade chefen för finansdepartementet den 30 december 1939,
att med slutförandet av ifrågavarande utredning skulle tillsvidare anstå.
Genom beslut den 27 februari 1942 har Kungl. Majit emellertid förordnat,
att de sakkunniga skola återupptaga sitt arbete i enlighet med tidigare lämnade
direktiv.
Förenämnda utredning åsyftar en undersökning rörande anstaltens fondställning.
T utredningsdirektiven framhölls emellertid, att i betraktande av
den allt större omfattning, som pensioneringen genom statens pensionsanstalt
Föredragan
den.
10
Kungl. May.ts proposition Nr 273.
efter hand tagit, och med hänsyn till en i vissa fall uppkommen tveksamhet
beträffande det berättigade eller lämpliga i att utvidga anstaltens reglemente
till att omfatta nya grupper av befattningshavare, frågan örn gränsdragningen
för anstaltens verksamhetsområde vunnit ökad aktualitet samt att även
spörsmålet örn den av statens pensionsanstalt administrerade pensionsverksamhetens
utformning i försäkringsekonomiskt och budgetärt hänseende kommit
att påkalla beaktande. Den nu pågående utredningen är avsedd att utgöra
utgångspunkt för ett närmare övervägande av dessa frågor.
Nu anförda omständigheter göra det angeläget, att delaktighet i statens
pensionsanstalt icke utan synnerligen vägande skäl för närvarande utvidgas
att avse fall, där ett inordnande under anstaltens reglemente skulle innebära
principiella avvikelser från hittills tillämpade grunder för sådan delaktighet
eller att eljest helt nya befattningshavarkategorier skulle införas under reglementet.
Det synes uppenbart att återhållsamhet i nu berörda hänseenden
måste upprätthållas i avvaktan på resultatet av det nyssnämnda utredningsarbetet,
enär eljest ett föregripande av detta skulle kunna komma att ske.
I överensstämmelse härmed har jämväl med prövningen av ett antal till
Kungl. Maj :t inkomna framställningar om delaktighet i pensionsanstalten för
olika grupper av befattningshavare ansetts böra tillsvidare anstå.
De åtgärder, som för närvarande böra vidtagas i fråga örn beredande av
familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt åt vissa befattningshavare inom
den kyrkliga organisationen, torde på grund av vad sålunda anförts böra
inskränkas till vad som kan vara direkt påkallat såsom en följd av den
nya familjepensioneringen för prästerskapet. Det må härvid särskilt framhållas,
att det i förevarande fall allenast är fråga om en reglering i pensionsanstalten
av familjepensionsrätten utan att befattningshavarna samtidigt
skulle erhålla någon tjänstepensionsrätt i anstalten. En dylik begränsad pensionsrätt
saknar för närvarande direkt motsvarighet i pensionsanstaltens
reglemente, vilket gör att densamma under rådande förhållanden torde böra
ifrågakomma endast för sådana befattningshavare, vilka tidigare ägt familjepensionsrätt
utan att samtidigt ha varit tillförsäkrade tjänstepension i vanlig
mening. Härvid må erinras att enligt bestämmelserna i det tidigare reglementet
för prästerskapets änke- och pupillkassa i princip alla, vilka inom
svenska kyrkan vigts till prästämbetet, voro såväl berättigade som förpliktade
till delaktighet i ifrågavarande familjepensionskassa. Den nya statliga
familjepensioneringen för prästerna är däremot icke baserad på innehav av
prästämbete i svenska kyrkan, utan omfattar allenast sådana präster, vilkas
avlöningsförmåner äro från det allmännas sida — av Kungl. Majit och riksdagen
eller av Kungl. Majit — reglerade. Denna olikhet i själva pensioneringsgrunderna
medför, att anställningshavare hos de nu ifrågavarande inrättningarna
numera icke äga någon familjepensionsrätt, som motsvarar den
tidigare delaktigheten i prästänkekassan, bortsett givetvis från övergångsvis
tillförsäkrade pensionsförmåner. Det torde få anses befogat, att åtgärder
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.
i förevarande sammanhang vidtagas för att bereda familjepensionsrätt i statens
pensionsanstalt i nyssnämnda fall, under förutsättning att delaktigheten
eljest står i överensstämmelse med hittills tillämpade principer för inordnande
i anstaltens reglemente och icke kan anses föregripa den förutnämnda utredningen.
Någon utvidgning av familjepensionsrätten till befattningshavare,
som icke tidigare ägt delaktighet i prästänkekassan, synes däremot icke nu
böra komma i fråga. Det torde i detta sammanhang böra understrykas, att
de nu ifrågasatta åtgärderna förutsättas erhålla provisorisk karaktär i avvaktan
på resultatet av den förenämnda undersökningen rörande pensionsanstaltens
verksamhet. Med hänsyn härtill synes lämpligt att åtgärderna inskränkas
till de av 1939 års sakkunniga angivna institutionerna och inrättningarna,
dock med tillägg för i 47 § 2 mom. prästvalslagen avsedd tjänst vid bruk
eller annat större industriföretag. Emellertid torde beträffande Svenska Israelsmissionen,
vars verksamhet icke är reglerad i något av Kungl. Majit utfärdat
reglemente och icke heller är underställd svensk kyrklig statsmyndighets
tillsyn, någon delaktighet i pensionsanstalten icke nu böra ifrågakomma.
Vid avgränsningen av de fall, som nu böra göras till föremål för reglering,
torde först böra beaktas det förhållandet, att de befattningar i allmän och
enskild tjänst, som för närvarande äro förenade med tjänste- eller familjepensionsrätt
i statens pensionsanstalt eller enligt anstaltens reglemente kunna
förenas med sådan pensionsrätt, undantagslöst avse arbetsområden inom riket.
Till de grupper av befattningshavare, som enligt det föreliggande förslaget
avsetts att i familjepensionshänseende inordnas i statens pensionsanstalt och
jämlikt härförut angivna riktlinjer skulle kunna därtill komma i fråga, höra
emellertid även vissa befattningshavare, vilka äro stationerade och hava hela
sin verksamhet förlagd utom landet, nämligen sjömansvårdsstyrelsens sjömanspräster
och hos missionsstyrelsen anställda prästerliga missionärer.
Själva det förhållandet, att en befattningshavare är stationerad på främmande
ort, måste för en verksamhet som statens pensionsanstalts, vilken omfattar
pensionsberättigade med huvudmän inom ett flertal skilda arbetsområden,
antagas i regel komma att medföra ej oväsentlig omgång och besvär
såsom i fråga om uppbörden av pensionsavgifter, konstaterandet och utredningen
av inträffande pensionsfall samt utbetalningen av ifrågakommande
pensioner. Vid det nu ifrågasatta provisoriet synes fördenskull lämpligt att
av förenämnda utom landet stationerade befattningshavare endast medtaga
sjömansprästerna, vilkas antal är jämförelsevis ringa och beträffande vilka
de nyssberörda olägenheterna i administrativt hänseende äro mindre framträdande.
Frågan om missionärernas inordnande i pensionsanstalten torde
däremot böra övervägas i samband med utredningen örn anstaltens verksamhet.
Vid bedömande härefter av frågan örn vilka inom landet verksamma befattningshavare
hos de ifrågavarande institutionerna, som i nu förevarande
sammanhang böra beredas familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt, torde
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.
följande böra beaktas. Med den förut angivna utgångspunkten, att familjepensionsrätten
skall vara påkallad såsom en följd av den nya familjepensioneringen
för prästerskapet, torde till en början få anses befogat, att i anstalten
i familjepensionshänseende inordnas sådana befattningar, vilkas innehavare
enligt gällande författningsbestämmelser eller av Kungl. Maj:t fastställda
stadgar skola vara präster i svenska kyrkan. Härvid må erinras att domkyrkosysslomannabefattningar
enligt kyrkolagen icke kunna innehavas av
andra än prästmän. Dessa befattningar böra följaktligen medtagas i detta
sammanhang, dock med den av utredningsmannen föreslagna begränsningen,
att domkyrkosyssloman, som samtidigt innehar annan med rätt till statlig
familjepension förenad befattning, bör undantagas från pensionsrätt i pensionsanstalten.
Samma begränsningsregel torde för övrigt på sätt vissa myndigheter
i remissyttrandena föreslagit böra utsträckas att gälla samtliga befattningar,
som nu skola bliva föremål för reglering i familjepensionshänseende.
Även förenämnda tjänster, som avses i 47 § 2 mom. prästvalslagen,
skola givetvis innehas av präster.
Även för vissa andra nu berörda befattningar torde förutsättas, att de
skola innehavas av präster i svenska kyrkan. I detta hänseende må erinras
om bestämmelserna i lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner för
vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst. Enligt
nämnda lag må emeritilön från kyrkofonden utgå till bland andra följande
prästmän, nämligen förste sekreteraren (numera direktorn) i svenska kyrkans
diakonistyrelse, svenska kyrkans missionsdirektör, föreståndarna för diakonissanstalterna
vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg samt samariterhemmet
i Uppsala, för svenska diakonsällskapets diakonanstalt å Sköndal, för
den under diakonistyrelsen lydande lekmannaskolan i Sigtuna och för Stockholms
stadsmission. Såsom villkor för tilldelande av emeritilön åt dessa befattningshavare
gäller enligt lagen bland annat, att stadgarna för ifrågavarande
institutioner skola vara av Konungen fastställda samt att i stadgarna
intagits bestämmelse därom, att tjänstinnehavaren skall vara präst i svenska
kyrkan. Även enligt de av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifterna rörande
verksamheten vid Blasieholmskyrkan i Stockholm och S:t Johanneskyrkan i
Göteborg synes förutsättas, att predikantbefattningarna därstädes skola innehavas
av präster i svenska kyrkan. Detsamma torde vara förhållandet med
befattningarna såsom biträdande pastorer vid förenämnda diakon- och diakonissanstalter.
Samtliga nu berörda befattningar torde vara av den karaktär,
att de nu kunna inordnas i pensionsanstaltens verksamhet, utan att detta
kan anses föregripa den förestående mera omfattande utredningen om samma
verksamhet.
Utöver de två härförut särskilt nämnda sekreterar-(direktors-) befattningarna
i diakoni- och missionsstyrelserna finnas hos dessa och hos sjömansvårdsstyrelsen
andra sekreterare’änster, vilka i regel kunna innehavas av såväl
präster som lekmän, men i något fall enligt föreskrift av styrelsen skall inne
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.
lias av präst i svenska kyrkan. Dessa befattningar torde, i avvaktan på de
föreliggande frågornas slutliga lösning, böra förenas med pensionsrätt, allenast
under förutsättning att innehavaren av befattningen övergått från en
med rätt till familjepension enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet
förenad befattning.
I vidare utsträckning än vad sålunda förordats torde familjepensionsrätt
i statens pensionsanstalt icke för närvarande böra beredas befattningshavare
inom förevarande områden. Den ifrågasatta delaktigheten i pensionsanstalten
torde böra genomföras med möjlighet till tillämpning från och med den 1
januari 1942.
Vissa detaljfrågor med avseende å pensioneringen.
§ 32. Upptagandet i denna paragraf av bestämmelse, att rätt till familjepension
enligt pensionsanstaltens reglemente går förlorad jämväl, därest de
tjänstår, varå nämnda pensionsrätt skulle grundas, få tillgodoräknas för pension
enligt familjepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor
eller för prästerskapet, står icke i något omedelbart samband med den
härförut föreslagna utvidgningen av anstaltens pensioneringsområde. Kompletteringen
av bestämmelsen i fråga är närmast påkallad av det tidigare
antagandet av sistnämnda två reglementen.
§ 99. Statens pensionsanstalt tillstyrker, att godkännande av reglering av
viss tjänst, som skall förenas med pensionsrätt, skall ankomma på Kungl.
Majit, samt ifrågasätter, att som villkor för sådant godkännande — utan att
särskilda bestämmelser härför behöva utfärdas — skall gälla, att befattningen
utgör huvudsaklig sysselsättning för innehavaren och att denne är
fast anställd. Pensionsanstalten anser det därjämte önskvärt, att, då fråga är
om godkännande för här angivet syfte av reglering av en befattning, från
Kungl. Majits sida även prövas befattningens behövlighet och betydelse.
Även jag anser, att det enligt pensionsanstaltens reglemente föreskrivna
godkännandet av regleringen för här ifrågakommande befattningar bör ankomma
på Kungl. Majit. De av statens pensionsanstalt för sådant godkännande
ifrågasatta villkoren förutsätter jag komma att vinna beaktande.
§ 102. Enligt vad här föreslås, skall befattnings familjepensionsunderlag
komma att bestämmas efter samma regler, som skulle gällt, därest befattningen
kunnat förenas med tjänstepensionsrätt enligt pensionsanstaltens
reglemente.
Diakonistyrelsen anför härom följande:
I föreslagna § 102 angives befattnings familjepensionsunderlag bliva »lika
med det belopp, som med 300 kronor överstiger 20 procent av ett av pensionsanstalten
med tillämpning av bestämmelserna i § 23» av anstaltens reglemente
beräknat tjänstepensionsunderlag. Då detta pensionsunderlag icke
må överstiga 6,000 kronor, blir pensionsunderlaget begränsat till 1,500 kro
-
Föredragan
den.
14
Föredragan
den.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.
nor. Detta underlag synes diakonistyrelsen vara alltför lågt, särskilt då man
jämför detsamma med de familjepensionsunderlag, som innehållas i familjepensionsreglementet
för prästerskapet. Ett vidhållande av de låga familjepensionsunderlag,
som här föreslagits, skulle kunna innebära, att prästman
komme att hysa tvekan att antaga tjänst hos här åsyftade, för kyrkans arbete
så betydelsefulla institutioner och att det i varje fall kan komma att
stöta på svårigheter att erhålla de för dessa tjänster mest kvalificerade krafterna.
Diakonistyrelsen måste därför påyrka, att familjepensionsunderlaget
bestämmes till avsevärt högre belopp än som föreslagits och bringas i närmare
överensstämmelse med de familjepensionsunderlag, som för befattningshavare
med motsvarande löner föreskrivas i nyssnämnda reglemente. Bestämmelserna
i § 23 av reglementet för statens pensionsanstalt om maximering av
tjänstepensionsunderlaget böra därför icke tillämpas vid beräkning av familjepensionsunderlag
för nu ifrågavarande befattningshavare.
Motsvarande erinringar återkomma i de av sjoman svår dssty reisen, missionsstyreisen,
domkapitlen i Uppsala och Visby, svenska diakonsällskapet,
Göteborgs diakonissällskap, Värsta diakonissanstalt, diakonissanstalten Samariterhemmet
och S:t Johanneskyrkans kyrkoråd avgivna utlåtandena.
Jag finner mig icke kunna förorda, att familjepensionsunderlagen för nu
ifrågavarande befattningshavare under det avsedda provisoriet bestämmas
efter andra grunder än dem, som fastställts i fråga örn övriga under reglementet
för statens pensionsanstalt inordnade befattningshavargrupper.
§ 105. Beträffande de här föreslagna bestämmelserna i syfte att åt förtidsavgången
befattningshavare i särskilda fall bevara familjepensionsrätt i
viss omfattning anför statens pensionsanstalt följande:
Enligt de allmänna bestämmelserna om familjepension beräknas sådan
pension för efterlevande efter befattningshavare, som avgått före pensionsåldern
efter förmånligare grunder, om avgången ägt rum under i § 18 mom. 1
b)—d) angivna förhållanden än örn den varit frivillig. Att i förevarande
fall såsom villkor för att avgången skall få anses hava skett under berörda
förhållanden kräva, att ansökning om prövning av frågan därom skall
hava gjorts inom ett år efter avgången, anser pensionsanstalten väl hårt.
Kan det genom läkarintyg och i övrigt behörigen styrkas, att i § 18 mom.
1 b)—d) angivna förhållanden förelegat vid avgången, bör enligt pensionsanstaltens
mening de efterlevandes pension under alla förhållanden bestämmas
efter däremot svarande grunder. Givetvis ställer det sig vanskligare
för befattningshavaren att anskaffa erforderligt läkarintyg, ju längre tid
som förflutit efter avgången. Det torde dock kunna förutsättas, att — även
om särskild föreskrift därom ej meddelas — huvudmannen eller befattningshavaren
i flertalet fall av avgång före pensionsåldern kommer att utan tidsutdräkt
anmäla avgången till pensionsanstalten, som då bör tillse, att de
förhållanden, under vilka avgången ägt rum, bliva klarlagda snarast möjligt.
Enligt mom. 2 skulle familjepension efter den, som till följd av försvagad
hälsa eller nedsatt arbetsförmåga avgått inom fem år före pensionsåldern,
bestämmas som om avgång med genast börjande tjänstepension ägt rum.
En motsvarande föreskrift var intagen i det i de sakkunnigas betänkande
15
Kungl. Marits ''proposition Nr 273.
(Del I s. 42) omförmälda preliminära utkastet till tilläggsbestämmelser i
reglementet för pensionsanstalten. Därvid hade emellertid de sakkunniga
förutsatt, att pensionsåldern skulle anses inträda vid 70 års ålder. Nu har
föreslagits, att med pensionsålder skall avses en levnadsålder av 65 år.
Godtages denna pensionsålder, mot vilken pensionsanstalten ej har något
att erinra, synes en dylik föreskrift knappast längre motiverad.
Jag biträder de jämkningar i de föreslagna bestämmelserna, som statens
pensionsanstalt här ifrågasatt.
§ 106. Utredningsmannen motiverar här föreslagna avgifter med dels
den förekommande fördelningen av de nuvarande befattningshavarnas anställningsåldrar,
dels en befarad högre dödlighet för det stora antal (ungefär
40 procent) av de i förslaget upptagna befattningshavarna, som äro
stationerade i främmande världsdelar.
Då den av utredningsmannen anförda motiveringen för storleken av de
föreslagna pensionsavgifterna icke med samma fog kan åberopas för den mera
begränsade pensionsreglering, som nu förordas, anser jag mig böra föreslå, att
den årliga familjepensionsavgiften för man fastställes till 18 procent av famil
jepensionsunderlaget. Enär den förordade pensioneringen torde komma att
omfatta allenast manliga befattningshavare, bör bestämmelsen örn särskild
avgift för kvinnlig befattningshavare utgå.
§ 107. Gentemot här föreslaget stadgande om reducering av familjepension
i visst fall anför statens pensionsanstalt:
I § 20 mom. 2 är visserligen föreskriven påföljd i form av reduktion av
uppskjuten tjänstepension och av familjepension vid underlåtenhet att anmäla
förtidsavgång. Skäligheten av sådan pensionsreduktion, vilken torde
sakna motsvarighet inom annan statlig pensionering, kan enligt pensionsanstalten
s mening starkt ifrågasättas. I varje fall finner pensionsanstalten
det emellertid obilligt att, såsom här förutsatts, underlåtenhet att anmäla
avgång — även sådan, som icke är att betrakta som förtidsavgång — skall,
beträffande befattningshavare med enbart familjepensionsrätt, kunna föranleda
en liknande reduktion av familjepensionen, vilken pension förutsättes
skola — bortsett från rörliga tilläggsförmåner — helt bekostas genom
befattningshavarnas avgifter. Anstalten anser därför, att ifrågavarande
paragraf bör utgå.
Vad pensionsanstalten anfört finner jag, så länge motsvarande stadgande
i fråga om såväl tjänste- som familjepension kvarstår i de allmänna bestämmelserna
örn tjänstepensionsrätt i anstaltens reglemente, icke kunna utgöra
tillräckligt skäl för ett slopande av det föreslagna stadgandet. Mot detsamma
har ej heller någon erinran gjorts från de av den föreslagna familjepensioneringen
omfattade huvudmännen. Det bör vid sådant förhållande kunna
förutsättas, att vederbörande huvudman åtminstone i fall, som avses i § 105,
tillser att föreskriven anmälan göres.
Föredragan
den.
Föredragan
den.
Föredragan
den.
Föredragan
den.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.
Övergångsstadganden. Sorn förutsättning för bifall till huvudmans framställning
örn befattnings förenande med pensionsrätt för innehavaren gäller
enligt § 5 i pensionsanstaltens reglemente bland annat, att framställningen
skall avse samtliga med vederbörligt godkännande reglerade befattningar.
Det i mom. 1 övergångsstadgandena föreskrivna undantaget härifrån avser
att förhindra dubbelpensionering i fråga om befattningshavare, å vilken
3 kap. av de särskilda familjepensionsbestämmelserna för prästerskapet
den 28 november 1941 (nr 910) äga tillämpning. — Genom föreskriften i
mom. 2 övergångsstadgandena utsträckes den genom § 101 härförut medgivna
tillgodoräkningsrätten att i vissa fall även gälla tid, för vilken avgift
erlagts på grund av delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa.
Statskontoret anför härom:
Med den utformning, som mom. 2, jämfört med mom. 1, i övergångsstadgandena
erhållit, skulle exempelvis en för närvarande hos svenska kyrkans
missionsstyrelse anställd prästerlig befattningshavare, som frivilligt
lämnar sagda anställning den 1 juli 1942 och övergår i enskild tjänst,
men sedermera återinträder i sin förra tjänst, komma att bliva berättigad
till familjepension både enligt överenskommelsen och enligt anstaltens reglemente.
Givetvis bör emellertid därvid den tid, som tages i beräkning för
pensionen enligt överenskommelsen, icke tillgodoföras vederbörande vid bestämmandet
av pensionen från anstalten.
En liknande erinran har gjorts av statens pensionsanstalt.
Vad myndigheterna sålunda anmärkt, torde böra beaktas vid den slutliga
utformningen av stadgandena.
Mot övriga bestämmelser i utredningsmannens förslag synes i sak icke
något vara att erinra.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat, utfärda
bestämmelser i fråga om delaktighet i familjepensionshänseende
i statens pensionsanstalt för vissa prästerliga befattningshavare
.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sune Wisén.
Kungl. Majlis proposition Nr 273.
17
Bilaga A.
(åberopad å sid. 4.)
Förslag
till ändring av och tillägg till reglementet för statens pensionsanstalt
den 31 december 1919 (nr 878) för beredande av familjepensionsrätt
i anstalten åt vissa prästerliga befattningshavare m. fl.
Kap. lil.
§ 32.
När den,---arbete fortfar.
Rätten till---folkskollärare m. fl., familjepensionsreglementet för
lärare vid högre kommunala skolor, familjepensionsreglementet för prästerskapet
eller familjepensionsreglementet för arbetare.
Kap. XI.
Särskilda bestämmelser angående vissa befattningshavare hos svenska kyrkans
missionsstyrelse m. fl.
§ 99.
De rättigheter och skyldigheter, som med avseende på familjepensionering
stadgas i kap. I och III samt i detta kapitel, tillkomma
a) hos svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
eller svenska kyrkans diakonistyrelse anställd prästerlig eller därmed
likställd befattningshavare;
b) vid diakon- eller diakonissanstalt, Stockholms stadsmission, Blasieholmskyrkan
i Stockholm eller S:t Johanneskyrkan i Göteborg anställd prästerlig
befattningshavare;
c) domkyrkosyssloman, som icke samtidigt innehar annan med rätt till
statlig familjepension förenad befattning, ävensom prästerlig befattningshavare
vid bruk, fabrik eller annat verk eller arbetsföretag av större omfattning,
som i 47 § 2 mom. lagen den 7 december 1934 om tillsättning av prästerliga
tjänster avses.
§ 100.
1. Befattningshavare räknar i sin befattning tjänstår i den omfattning, som
för befattningshavare med tjänstepensionsrätt stadgas i § 21 mom. 1.
2. För huvudman i § 21 mom. 2 stadgad skyldighet skall gälla även i fråga
om befattningshavare, som i detta kapitel avses.
§ 101.
Vid beräkning av familjepensions belopp tillgodoräknas befattningshavaren
icke blott de tjänstår, som han enligt § 100 intjänat i befattning med
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 273.
2
18
Kungl. Marits ''proposition Nr 273.
familjepensionsrätt enligt detta kapitel, utan jämväl tid, för vilken lian i
annan befattning ägt räkna tjänstår för familjepension enligt detta reglemente
eller enligt i § 32 omförmält annat reglemente.
§ 102.
Befattnings familjepensionsunderlag är lika med det belopp, som med 300
kronor överstiger 20 procent av ett av pensionsanstalten med tillämpning av
bestämmelserna i § 23 för befattningen beräknat tjänstepensionsunderlag.
§ 103.
Med pensionsålder avses en levnadsålder av 65 år.
§ 104.
Det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänstår skall anses åt
-
göra 30.
§ 105.
1. Den som avgått före pensionsåldern utan att sedermera vinna med
familj epensionsrätt förenad anställning skall anses hava avgått av anledning,
som i § 18 sägs, örn han vid avgången erhållit emeritilön eller pensionsanstalten
på därom inom ett år efter avgången gjord ansökning prövat avgången
hava ägt rum under förhållanden, som i § 18 mom. 1 b)—d) avses.
2. För den, som jämlikt mom. 1 skall anses hava avgått av anledning, som
i § 18 sägs, ävensom den som inom fem år före pensionsålderns uppnående
avgått till följd av försvagad hälsa eller nedsatt arbetsförmåga utan att sedermera
vinna med familjepensionsrätt förenad anställning eller att vid avgången
erhålla emeritilön, skall familjepension bestämmas som örn han avgått med
genast börjande tjänstepension.
3. Beträffande ansökning, som i mom. 1 sägs, skall i tillämpliga delar gälla
vad i § 11 stadgas rörande ansökning örn genast börjande tjänstepension.
§ 106.
Befattningshavares årliga familjepensionsavgift är för man 19 procent och
för kvinna 1 procent av familjepensionsunderlaget.
§ 107.
Det åligger befattningshavare, som avgår utan att erhålla annan med pensionsrätt
enligt detta reglemente förenad befattning, att inom 90 dagar därefter
för pensionsanstalten anmäla sin avgång, vid äventyr som för befattningshavare
med tjänstepensionsrätt stadgas i § 20 mom. 2.
Övergångsstadganden.
1. Den som den 31 december 1941 med delaktighet i prästerskapets änkeoch
pupillkassa innehar befattning, som i § 99 avses, skall, så länge han
kvarstår i befattningen, vara undantagen från tillämpning av bestämmelserna
i detta kapitel, såvida icke huvudmannen inom tre månader, efter det pensionsanstaltens
beslut örn befattningens förenande med pensionsrätt vunnit
laga kraft, till anstalten inkommer med bevis örn att befattningshavaren hos
statskontoret anmält sig vilja avstå från honom enligt överenskommelsen
angående statens övertagande av sagda kassa tillkommande familjepensionsrätt.
19
Kungl. May.ts ''proposition Nr 273.
2. Tjänstår beräknas jämväl för tid, för vilken befattningshavare erlagt
avgift på grund av delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa eller
annan av staten upprättad eller understödd anstalt för familjepensionering
och som icke tillgodoräknas för pension enligt i § 32 omförmält reglemente.
3. I fråga om tid, som avses i mom. 2, skall vid försäkringsteknisk pensionsberäkning
så anses, som örn befattningshavaren under sagda tid ägt
familjepensionsrätt enligt bestämmelserna i detta kapitel för befattning med
ett familjepensionsunderlag, som till beloppet motsvarar etthundra nittondelar
av den årliga avgift, som jämlikt § 106 blev gällande för honom, då
bestämmelserna i detta kapitel första gången började tillämpas å honom.
4. Vad i § 34 mom. 1 b) stadgas skall icke äga tillämpning å den, för vilken
i morn. 1 omförmäld överenskommelse varit gällande och som efter 1941
års utgång intill frånfället eller avgång i fall, som i § 105 sägs, oavbrutet
varit innehavare av med familjepensionsrätt förenad befattning.
I flaga örn pensioneringens omfattning ansluter sig förestående förslag
nära till vad som i sådant hänseende ifrågasatts i Kungl. Maj:ts proposition
den 2 maj 1941, nr 219. Härvid har antagits, att de å sid. 65 propositionen
omförmälda hos vissa institutioner befintliga lekmannabefattningar med en
med de prästerliga befattningarna jämförlig ställning utgöras av sekreterareoeh
därmed likställda befattningar samt manliga missionärer.
Avvikelserna från vad enligt propositionen ifrågasatts hänföra sig i inskränkande
riktning till föreningen för Israelsmissionen, som uteslutits,
medan förslaget å andra sidan medger pensionsrätt för andra prästerliga befattningar
hos övriga av de å sid. 56 förenämnda proposition förtecknade
institutionerna än de i förteckningen upptagna samt för icke prästerlig domkyrkosyssloman.
Utvidgningen synes f. n. endast avse en befattning, nämligen
en biträdande prästman vid Stockholms stadsmission.
_ Då för ifrågavarande befattningar minimiårsavlöning icke finnes i författning
fastställd, erfordras för erhållande av pensionsrätt för viss befattning,
att huvudmannen verkställer reglering av befattningen i enlighet med vad i
§ 5 stadgas. Därstädes omförmält godkännande synes böra ankomma på
Kungl. Majit. Enligt grunderna för anstaltens reglemente torde reglering
endast böra ifrågakomma för sådan befattning, som utgör huvudsaklig sysselsättning
för innehavaren.
Antalet av de befattningar, som enligt tillgängliga uppgifter synas kunna
komma att omfattas av den föreslagna pensioneringen, utgör omkring 80,
varav 62 prästerliga och 18 lekmannabefattningar. Sistnämnda befattningar
omfatta 1 ekonomiförvaltare, 4 sekreterare och 13 missionärer. Andra lekmannabefattningar,
som icke äro av samma eller liknande art som nyssnämnda
befattningar, synas icke vara av med de prästerliga befattningarna
jämförlig ställning och torde sålunda icke böra beredas pensionsrätt.
Förslaget i övrigt innefattar särbestämmelser i avseende å tjänstårsberäkning,
pensionsunderlag, tjänstålder och årlig pensionsavgift samt övergångsbestämmelser
berörande sådana befattningshavare, som före inträdet i statens
pensionsanstalt ägt delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa.
Beträffande de sålunda föreslagna stadgandena torde följande böra framliållas.
20
Kungl. Majlis proposition Nr 273.
§ 99.
Svenska kyrkans här upptagna styrelser, de diakon- och diakonissanstalten
som här avses, ävensom Stockholms stadsmission äga av Kungl. Majit
fastställda stadgar.
Verksamheten vid Blasieholmskyrkan i Stockholm och S:t Johanneskyrkan
i Göteborg, vilka kyrkor tillkommit på enskilt initiativ för avhjälpande av
behov av nya gudstjänstlokaler i huvudstaden och beredande av avgiftsfria
bänkrum åt torftiga eller mindre bemedlade personer från Göteborgs alla församlingar,
är i viss mån reglerad genom nådiga brev den 28 april 1865 och
den 13 september 1872 resp. den 3 maj 1878. Enligt sagda nådiga brev
förordnas predikanten och står under inseende av Stockholms stads konsistorium
resp. domkapitlet i Göteborg samt äger han rätt att åtnjuta prästerlig
tjänstårsberäkning.
Vid nu angivna förhållanden synes någon tvekan i fråga om beredande av
familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt för befattningshavare vid förenämnda
institutioner icke behöva uppkomma.
Följande befattningar såsom domkyrkosysslomän hava uppgivits utgöra
befattningshavarens huvudsakliga sysselsättning, nämligen befattningarna
vid domkyrkorna i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Växjö.
Domkyrkosysslomännen i Linköping, Strängnäs, Västerås och Växjö liro
samtidigt kyrkoadjunkt’, i vilken egenskap de torde komma att erhålla
pensionsrätt enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet med ett
familjepensionsunderlag av 1,500 kronor. Därest sådan befattningshavare
beredes familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt, torde § 33 mom. 2 anstaltens
reglemente och 13 § 5 mom. familjepensionsreglementet för prästerskapet
träda i tillämpning, varigenom pensionsrätten i statens pensionsanstalt
endast skulle leda till en obetydlig ökning av de sammanlagda, pensionsförmånerna.
I betraktande härav och med hänsyn till föreskriften i 2 § familjepensionsreglementet
för prästerskapet föreslås att ifrågavarande domkyrkosysslomän
undantagas från pensionsrätt i statens pensionsanstalt.
§ 100 mom. 1 och § 101.
Genom vad här föreslås kommer tjänstår sberäkningen att följa i huvudsak
samma regler, som gälla för befattningshavare med både tjänste- och familjepensionsrätt.
För att bereda rätt till tjänstårsberäkning även under tid, för
vilken befattningshavare ägt pensionsrätt enligt familjepensionsreglementet
för prästerskapet, torde vara tillräckligt, att sagda reglemente upptages i § 32,
vilket även föreslagits.
§ 102.
Då de befattningar, varom här är fråga, icke äro förenade med statlig
tjänstepensionsrätt och tjänstepensionsunderlag sålunda icke finnes för dem
fastställda, är stadgandet i § 33 mom. 1 om befattnings familjepensionsunderlag
icke tillämpligt. Med den föreslagna § 102 åsyftas att åstadkomma
familj epensionsunderlag av samma belopp (högst 1,500 kronor), som skulle
hava blivit gällande, därest tjänstepensionsrätt i statens pensionsanstalt förelegat.
§ 103—104.
Den föreslagna pensionsåldern och tjänståldern ansluter sig nära till vad
som i motsvarande hänseenden enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet
gäller i fråga om ordinarie präst.
21
Kungl. Mj,j:ts proposition Nr ''273.
§ 105.
De här föreslagna bestämmelserna syfta till att åt förtidsavgången befattningshavare
i vissa fall bevara familjepensionsrätt i samma omfattning,
som enligt anstaltens reglemente gäller i fråga örn befattningshavare, som
tore pensionsålderns uppnående avgått med rätt till genast börjande tjänstepension.
1 enlighet härmed skulle familjepensionsrätten icke rubbas av förtidsavgang
med emeritilön eller under förhållanden, som avses i § 18 mom
1 b)—d) eller § 26.
§ 106.
De nuvarande befattningshavarnas anställningsåldrar utvisa en sådan fördelning,
som för beredande av pensionsrätt enligt förslaget med tillämpning
av de för anstaltens försäkringstekniska beräkningar gällande grunder skulle
erfordra en årsavgift av omkring 18.1 procent av familjepensionsunderlaget.
I betraktande bl. a. av den stora utsträckning (ungefär 40 procent), i vilkeil
befattningshavarna äro stationerade i främmande världsdelar och sålunda
under normala förhallanden torde kunna antagas uppvisa högre dödlighet
än vad enligt förenämnda grunder förutsättas, föreslås att avgiften avrundas
uppåt till 19 procent.
Övergångsstadganden.
Morn. 1. Till undvikande av dubbelpensionering föreslås här, att befattningshavare
med delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa beredes
möjlighet att erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt endast under förutsättning
att han avstår fran honom jämlikt överenskommelsen angående statens
övertagande av kassan tillkommande förmåner. På sätt av 6 mom. b)
överenskommelsen framgår erfordras föreskrift i nämnda hänseende endast
för den, som vid inträdet i statens pensionsanstalt kvarstår i den befattning,
för vilken han ägt delaktighet i kassan.
Morn. 2. Stadgandet är behövligt för att befattningshavare, som inträder i
statens pensionsanstalt utan att dessförinnan hava ägt pensionsrätt enligt
familjepensionsreglementet för prästerskapet, skall få tillgodoräkna sig tid
för delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa. I fall av pensionsberäkning,
som avses i § 34 morn. 1 a), kan emellertid pä grund av föreskrift i
§ 36 icke tillgodoräknas pensionsavdrag och torde därför och med hänsyn
till 1 § 5 morn., andra stycket, sagda reglemente nu ifrågavarande tjänstår
icke böra tillgodoräknas för pension från statens pensionsanstalt.
Mom. 3. Med detta stadgande avses att i fråga örn tid för delaktighet i prästerskapets
änke- och pupillkassa åstadkomma en mot retroaktiv tjänstårsberäkning
enligt § 6 i huvudsak svarande pensionsrätt.
Morn. 4- ansluter sig till vad enligt 2 mom. c) överenskommelsen gäller i
fråga örn undantag i vissa fall från föreskrift i familjepensionsreglementet för
prästerskapet örn avkortning av familjepension. Det har här liksom i mom. 1
antagits att statens övertagande av kassan kommer att äga rum den 1 januari
1942.
Bihang till riksdagen) protokoll 194%. 1 sami. Nr %7S.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående delaktighet i familjepensionshänseende i statens pensionsanstalt för vissa prästerli a1 i texten
- BU 1942:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet i familjepensionshänseende i statens pensionsanstalt för vissa prästerliga befattningsha s. 1 i texten