Sök i Ratio Lex

Kungl. Majlis proposition Nr 273

1942-04-24 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:273, Kungl. Majlis proposition Nr 273

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 273.

1

Nr 273.

Kungl. Majits proposition tiU riksdagen angående delaktighet i

familjepensionshänseende i statens pensionsanstalt för

vissa prästerliga befattningshavare; given Stockholms

slott den 24 april 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockliohns slott den 24 april

1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler

härefter statsrådet Ewerlöf fråga om beredande av familjepension srätt

i statens pensionsanstalt åt vissa prästerliga befattningshavare, för vilka

prästerskapets familjepensionsreglemente icke blivit gällande, samt anför

härom följande.

Den nyreglering av prästerskapets familjepensionsväsende, som — i enlighet

med beslut av 1941 års riksdag1 och samma års kyrkomöte2 — genom

statens övertagande av prästerskapets änke- och pupillkassa genomförts från

och med den 1 januari 19423 och i huvudsak ansluter sig till det av 1939 års

sakkunniga för utredning angående prästerskapets familjepensionering den

1 Riksdagens skrivelse 1941: 292. 2 Kyrkomötets skrivelse 1941: 12. 8 Svensk författnings
samling

1941: 904—918.

Bihang till riksdagens protokoll lofö. 1 sami. Nr 273.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

28 december 1940 avgivna betänkandet, omfattar icke alla till förenämnda

kassa tidigare anslutna kategorier av prästmän. Samtliga de präster,

som vid kalenderårsskiftet 1941/42 voro delägare i prästänkekassan men

vid densammas övertagande icke kommo in under den nya regleringen av

prästerskapets familjepensionering, blevo likväl i och med nyregleringen personligen

för sina efterlevande tillförsäkrade rätt till familjepension ur kyrkofonden.

Beträffande särskilda grupper av de prästerliga befattningar, för

vilka prästerskapets familjepensionsreglemente sålunda icke blev gällande,

förordade emellertid de nämnda familjepensioneringssakkunniga, att innehavare

av befattningen måtte efter prästänkekassans avveckling beredas möjlighet

att i viss utsträckning få jämväl för framtiden en pensionering för sina

efterlevande säkerställd under statens medverkan. I detta syfte föreslogo de

sakkunniga, att befattningshavarna i fråga i familjepensionshänseende skulle

inordnas under reglementet för statens pensionsanstalt. De härvid av de sakkunniga

närmast åsyftade befattningshavarna utgjordes av sådana, som enligt

de sakkunnigas mening innehade en mera markerat publik anställning

siler eljest en fast prästerlig anställning i allmännyttiga, om än mer eller

mindre friställda inrättningar inom den kyrkliga organisationen. Härvid

nämnde de sakkunniga främst följande hos härefter angivna institutioner och

inrättningar anställda:

Domkyrkostyrelsema: domkyrkosysslomän,

Svenska kyrkans diakonistyrelse: sekreterare och föreståndare vid svenska

kyrkans lekmannaskola,

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyreise: sekreterare och sjömanspräster,

Svenska kyrkans missionsstyreise: sekreterare och missionärer,

Svenska diakonanstalten å Stora Sköndal: föreståndare och biträdande

pastor,

Diakonissanstalten å Ersta, Stockholm: föreståndare och biträdande

pastorer,

Värsta diakonissanstalt, Härnösand: föreståndare,

Göteborgs diakonissanstalt: föreståndare,

Samariterhemmet i Uppsala: föreståndare och biträdande pastor,

Blasieholmskyrlcan, Stockholm: predikant,

Stockholms stadsmission: föreståndare,

Föreningen för Israelsmissionen: föreståndare samt

S:t Johanneskyrkan i Göteborg: predikant.

Emellertid vore, enligt vad de sakkunniga inhämtat, icke alla de angivna

befattningarna i den meningen av rent prästerlig natur, att enligt vederbörande

institutions stadgar prästvigning inom svenska kyrkan vore ett oeftergivligt

krav för innehav av desamma. De sakkunniga framhöllo vidare, att

inom några av de större institutionerna dessutom förekomme vissa med ekonomiska

och andra likartade uppgifter förbundna befattningar, vilka, fastän

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

med avseende å anställningsvillkoren i övrigt med de förenämnda befattningarna

i det hela likställda, torde vara avsedda att innehavas företrädesvis

av lekmän. Det syntes de sakkunniga givet, att därest och i den män en ordnad

familjepensionering i statens pensionsanstalt för framtiden anordnades

för institutionernas fast anställda, rent prästerliga personal, denna pensionering

borde inbegripa även innehavarna av sistberörda kategori av lekmannabefattningar.

Vid framläggandet av det förslag till nyreglering av det prästerliga familjepensionsväsendet,

som genom proposition nr 219 den 2 maj 1941 underställdes

riksdagen, anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, efter att hava

förklarat sig biträda de sakkunnigas mening, att förenämnda prästerliga befattningshavare

hos diakonistyrelsen m. fl. institutioner och inrättningar icke

borde inbegripas i den föreslagna nya »allmänna» familjepensioneringen, bland

annat:

Min här angivna ståndpunkt i avseende å avgränsningen av det nya prästerliga

familjepensionsreglementets tillämpningsområde innebär emellertid

icke, att staten nu bör undandraga sig omedelbar medverkan för ordnandet i

fullt betryggande former av en familjepensionering jämväl i fortsättningen

för de speciella kategorier av prästerliga befattningar, varom här är fråga.

Det av de sakkunniga framförda förslaget, att möjlighet därtill borde beredas

inom ramen för reglementet för statens pensionsanstalt, finner jag förtjänt

av beaktande. De sakkunnigas förslag har härvid i första hand tagit

sikte på befattningarna vid de särskilda friställda kyrkliga institutioner, som

nyss berörts. Något hinder synes mig dock icke behöva möta mot att, i den

mån så för ett vart fall prövas lämpligt, inom samma anstalt beredes möjlighet

till familjepensionering jämväl för andra förekommande, av de sakkunniga

ej särskilt omnämnda, prästbefattningar inom den svenska kyrkliga organisationen

(t. ex. i 47 § 2 mom. prästvalslagen avsedd tjänst vid bruk eller

annat större industriföretag).

Beträffande de av de sakkunniga omnämnda, med ifrågavarande prästerliga

befattningar jämförliga lekmannabefattningarna framhöll föredragande

departementschefen i detta sammanhang allenast, att frågan, huruvida det

kunde visa sig lämpligt att, på sätt de sakkunniga förutsatt, säkerställa en

familjepensionering jämväl för dem i pensionsanstalten, torde få upptagas till

prövning i annan ordning.

I dåvarande läge hade sålunda, helt naturligt, icke tagits slutlig ståndpunkt

till frågan örn omfattningen — vare sig beträffande de omnämnda

prästmännen eller i avseende å därtill möjligen jämväl ifrågakommande lekmän

— av den pensionering i statens pensionsanstalt, varom förslag möjligen

borde underställas riksdagens prövning.

Vid frågans upptagande till fortsatt behandling inom ecklesiastikdepartementet

den 5 juli 1941 tillkallades sekreteraren hos statens pensionsanstalt

N. P. E. Isoz att för vidare beredning av frågan biträda såsom särskild

utredningsman inom departementet. Enligt de riktlinjer för utredningen,

som härvid angåvos, skulle denna närmast gå ut på en undersökning av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

möjligheterna för och uppgörande av förslag till beredandet av rätt till familjepensionering

inom statens pensionsanstalt för innehavare dels av vissa sekreterar-

och med dessa likställda (vare sig av prästmän eller av lekmän innehavda)

befattningar i svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

och svenska kyrkans missionsstyrelse, dels ock av de andra

i propositionen den 2 maj 1941 (nr 219, sid. 56) förtecknade prästerliga

befattningarna under nämnda styrelser och hos andra kyrkliga institutioner

och inrättningar ävensom för innehavare av förut omnämnd prästtjänst vid

bruk eller annat större industriföretag.

Den tillkallade utredningsmannen har den 8 november 1941 överlämnat

ett förslag till bestämmelser för den sålunda ifrågasatta pensioneringen jämte

därtill hörande motivering, vilket förslag torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet

i ärendet (bilaga A).

Omfattningen av pensioneringen enligt utredningsmannens förslag ansluter

sig, i fråga om prästerliga befattningshavare, i huvudsak till vad i sådant

avseende ifrågasatts av de förenämnda familjepensioneringssakkunniga. Av

de i dessas förut återgivna förteckning upptagna prästerliga befattningshavarna

skulle enligt förslaget allenast föreståndaren hos föreningen för Israelsmissionen

komma att uteslutas från pensioneringen. Hos övriga i de sakkunnigas

förteckning upptagna institutioner skulle enligt förslaget dock även

andra prästerliga befattningshavare än de, som av de sakkunniga särskilt

framhållits, kunna medgivas del i pensioneringen. I fråga om lekmannabefattningar

skulle enligt förslaget möjlighet till familjepensionsrätt i pensionsanstalten

beredas för vissa med de prästerliga befattningshavarna i anställningshänseende

likställda lekmän hos svenska kyrkans diakoni-, sjömansvårds-

och missionsstyrelser (enligt motiveringen en ekonomiförvaltare, fyra

sekreterare och tretton missionärer). Samtliga sålunda till pensionsrätt ifrågasatta

befattningshavare skulle inordnas under de allmänna bestämmelserna

om familjepensionsrätt och för pensionsrättens närmare bestämmande erforderliga

särskilda stadganden i reglementet för statens pensionsanstalt.

För erhållande av pensionsrätt för viss befattning skulle enligt vad utredningsmannen

föreslagit krävas, att befattningen reglerades på sätt i § 5 i

reglementet finnes närmare föreskrivet. Därstädes förutsatt godkännande

skulle meddelas av Kungl. Majit.

Innebörden av de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna i övrigt

är i huvudsak följande.

Familjepension efter avliden befattningshavare skall utgå till änka, om

hennes äktenskap med befattningshavaren ej ingåtts efter det denne fyllt 6o

år och så länge hon lever ogift, samt till den avlidnes arvsberättigade egna

barn (ej till adoptivbarn) till 21 års ålder eller tidigare äktenskap.

Familjepensionens belopp skall i fråga om befattningshavare, som icke

avgått före den i familjepensionshänseende förutsatta pensionsåldern (65 år),

bestämmas efter det familjepensionsunderlag, som gällde för den av den av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 273.

lidne senast innehavda befattningen, i det fall den avlidne vid pensionsålderns

uppnående innehade minst trettio tjänstår eller vid dödsfall före nämnda

ålder innehade minst så många tjänstår, som motsvara tiden från 35-årsdagen

till dödsdagen. Även i vissa fall av avgång ur tjänst före pensionsålderns

uppnående skall familjepensionens belopp, därest det vid avgången förefintliga

antalet tjänstår, utökat med den till sagda ålder återstående tiden, utgör

minst trettio, bestämmas efter förenämnda familjepensionsunderlag. Eljest

skall pensionen bestämmas efter ett försäkringstekniskt beräknat familjepensionsunderlag,

vilket, där familjepensionsunderlaget varit detsamma under

hela tjänstetiden, i regel innebär en avkortning av samma storleksordning,

som för motsvarande fall gäller enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet.

För änka ensam eller två pensionsberättigade barn, där änka icke finnes,

sammanfaller pensionens årsbelopp med pensionsunderlaget. För änka med

ett barn eller för tre barn, där änka icke finnes, motsvarar pensionen 140

procent av pensionsunderlaget. För varje ytterligare barn tillkommer 10 procent

av underlaget. Utgående familjepension skall jämlikt kungörelsen den

22 juni 1939 (nr 508) tillsvidare utbytas mot s. k. ny familjepension, vartill

kommer procentuellt tillägg och kristillägg.

Befattnings familjepensionsunderlag skall motsvara summan av 300 kronor

och 20 procent av ett av pensionsanstalten med tillämpning av föreskrifterna

i § 23 mom. 1 och 2 i reglementet för anstalten för varje särskild befattning

beräknat tjänstepensionsunderlag. Då tjänstepensionsunderlaget ej må överstiga

6,000 kronor, kommer familjepensionsunderlaget för här ifrågavarande

befattningshavare att högst uppgå till 1,500 kronor.

Över det av utredningsmannen framlagda förslaget hava utlåtanden avgivits

av kammarkollegiet, statskontoret och statens pensionsanstalt samt,

efter hörande av vederbörande domkyrkostyrelse, av domkapitlen i Uppsala,

Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad och

Visby ävensom av svenska kyrkans diakonistyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

och svenska kyrkans missionsstyrelse, varjämte, genom

vederbörande styrelser, svenska diakonsällskapet, svenska diakonissällskapet,

Göteborgs diakonissällskap, Värsta diakonissanstalt, diakonissanstalten

Samariterhemmet, sällskapet Stockholms stadsmission, Blasieholmskyrkostiftelsen

och svenska Israelsmissionen ävensom kyrkorådet för S:t Johanneskyrkan

i Göteborg bereus tillfälle att däröver yttra sig.

Deli föreslagna pensioneringens omfattning.

Utredningsmannen framhåller i motiveringen till sitt förslag, att samtliga

av förslaget omfattade institutioner, utom Blasieholmskyrkostiftelsen i Stockholm

och S:t Johanneskyrkan i Göteborg, ägde av Kungl. Maj:t fastställda

stadgar samt att, vad de sistnämnda anginge, den vid ifrågavarande kyrkor

utövade verksamheten i viss mån reglerats genom särskilda nådiga brev, i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 273.

följd varav bland annat predikanten vid kyrkorna förordnades och stöde

under inseende av vederbörande domkapitel. Vid sådant förhållande syntes,

enligt utredningsmannen, någon tvekan i fråga örn beredande av pensionsrätt

för befattningshavare vid dessa institutioner icke behöva uppkomma.

Kammarkollegiet ifrågasätter i sitt utlåtande, huruvida skäl förelåge att

utsträcka pensioneringen till lekmannabefattningar, för vilka pensionsrätt i

prästänkekassan icke förelegat, och anför härutinnan vidare:

Inordnandet av ifrågavarande prästerliga befattningar i statens pensionsanstalt

avser endast familjepensioneringen och berörda anordning torde vara

påkallad för undvikande av försämring av deras ställning i pensionsavseende.

Detta skäl gäller emellertid endast de befattningar, som för närvarande äro

delägare i änke- och pupillkassan. Anses även lekmannabefattningar vid

ifrågavarande institutioner böra beredas pension genom statens försorg, synes

förevarande förslag, vilket såsom nämnts endast omfattar familj epensionering,

knappast vara en rationell lösning, utan torde frågan om ett enhetligt

ordnande av ifrågavarande befattningshavares pensionsförhållanden böra

göras till föremål för särskild undersökning.

Två ledamöter inom kammarkollegiet ha såsom sin särskilda mening uttalat,

att de, med hänsyn till vad förenämnda familjepensioneringssakkunniga

upplyst örn förekomsten av lekmannainnehavare av vissa här ifrågavarande,

i regel av prästmän innehavda befattningar och av andra därmed

likställda befattningar vid de tre centrala kyrkliga styrelserna, ansåge det

icke rimligt att göra möjligheten till familjepensionering i statens pensionsanstalt

beroende av befattningshavarens prästvigning, och yttra vidare:

Varken de prästvigda eller de icke prästvigda befattningshavarna i fråga

hava sin egen pensionering ordnad genom statens pensionsanstalt. Då familjepensioneringen

i fråga är ordnad efter försäkringstekniska grunder och statsverket

endast svarar för kristillägg, bli statsverkets kostnader för denna

familjepensionering obetydliga. Det synes dock önskvärt, att det, t. ex. genom

en förteckning, klarlägges vilka befattningar, som komma i åtnjutande av

familjepension genom statens pensionsanstalt.

Statskontoret framhåller, att de särskilda förhållanden, som motiverade

ett ordnande av de prästerliga befattningshavarnas familjepensionering under

statlig medverkan, icke vore förhanden i fråga om innehavare av lekmannabefattningar,

vilka befattningshavare i de fall, de blivit tillförsäkrade rätt till

pension, hade sin pensionering ordnad utan varje medverkan från statens

sida. I betraktande härav och då ett inordnande av dessa senares familjepensionering

i statens pensionsanstalt skulle innebära ett betydande avsteg från

liittills tillämpade principer beträffande dylik anslutning, funne sig statskontoret

icke kunna tillstyrka förslaget, i vad detta rörde lekmannabefattningama.

Med hänvisning till den 21 februari 1941 avgivet utlåtande över de för

biträdande med utredning angående prästerskapets familjepensionering tillkallade

sakkunnigas betänkande återger statens pensionsanstalt i sitt nu avgivna

utlåtande följande, som anstalten i förevarande fråga därvid anförde:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

Den omständigheten, att prästerliga innehavare av befattningar vid de av

de sakkunniga avsedda institutionerna — ehuru de saknat rätt till tjänstepension

— dittills ägt familjepensionsrätt, kunde möjligen anses motivera,

att pensioneringsmöjligheter även framdeles bereddes dylika befattningshavare.

Till grund för denna uppfattning låg bland annat det antagandet, att

ifrågavarande befattningshavare i åtskilliga fall tidigare innehaft och senare

äterginge till prästerlig församlingstjänst, förenad med möjlighet att erhålla

emeritilön och med rätt till familjepension. Enligt pensionsanstaltens mening

förelåge däremot icke någon anledning att i det förevarande sammanhanget

taga under övervägande frågan örn beredande av pensionsrätt för lekmannainnehavare

av dylika befattningar. Huruvida de prästerliga befattningshavarnas

verksamhet kunde anses vara av sådan betydelse för det allmänna,

att för dem statlig pensionering borde ordnas, undandroge sig pensionsanstaltens

bedömande. Därest statsmakterna skulle finna, att sådan pensionering

för dem borde komma till stånd, mötte det emellertid icke hinder att för ändamålet

inordna dem i statens pensionsanstalt. Dock syntes detta icke böra

ske under annan förutsättning än att de erhölle såväl tjänste- som familjepensionsrätt.

Under åberopande härefter av förut återgivna av föredragande departementschefen

till propositionen nr 219/1941 gjorda uttalande i ämnet anför

pensionsanstalten, bland annat, vidare:

I nu föreliggande utredning har förutsatts att, såsom de sakkunniga föreslagit,

familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt — men ej tjänstepensionsrätt

— skall beredas såväl prästerliga befattningshavare vid de av de

sakkunniga avsedda institutionerna som lekmannainnehavare av befattningar

vid några av de större av dessa institutioner.

Vad beträffar de prästerliga befattningshavarna, vilka hittills i allmänhet

ägt familjepensionsrätt i prästerskapets änke- och pupillkassa, torde av ärendets

riksdagsbehandling böra dragas den slutsatsen, att statsmakterna ansett

en statlig pensionering, avseende allenast familjepensionsrätt, böra för dem

anordnas. För en på sådant sätt begränsad pensionering talar onekligen även,

att en del av befattningshavarna redan hava möjlighet att erhålla tjänstepension

i form av emeritilön samt att det, såsom förut berörts, kan förutsättas

inträffa i åtskilliga fall, att befattningshavare tidigare innehaft och framdeles

återgår eller övergår till församlingstjänst med därmed förenad möjlighet

till emeritilön. Erhålla dylika befattningshavare statlig tjänstepensionsrätt

för den del av tjänstetiden, under vilken de icke innehava församlingstjänst,

skulle pensionsförhållandena bliva komplicerade och kräva särskild

reglering. I betraktande av dessa omständigheter och med hänsyn till att

för de av ifrågavarande befattningshavare innehavda befattningarnas förenande

med pensionsrätt förutsättes regleringsgodkännande av Kungl. Majit,

vill pensionsanstalten numera icke motsätta sig, att de i utredningen avsedda

prästerliga befattningshavarna inordnas i anstalten för erhållande av

allenast familjepensionsrätt.

Vad däremot angår de icke prästerliga befattningshavarna, vilka ej tidigare

ägt författningsenligt reglerad pensionsrätt, föreligga enligt pensionsanstaltens

mening icke samma skäl för en liknande anordning. Statsmakterna

synas icke hava tagit ställning till frågan, i vad mån för dessa befattningshavare

en pensionering genom statens försorg är påkallad, och det har icke,

vare sig i de sakkunnigas betänkande eller i den föreliggande utredningen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 873.

framlagts något material för bedömande av nämnda fråga. Ej heller förefinnes,

såvitt pensionsanstalten kan finna, i fråga örn dem anledning att — i strid

mot grunderna för pensionsanstaltens reglemente — begränsa en eventuellt

ifrågakommande pensionering i anstalten till enbart familjepensionering, på

sätt av särskilda förhållanden kan anses påkallat beträffande de prästerliga

befattningshavarna. Härtill kommer, att behovet av familj epensionering

ingalunda synes trängande. Av de lekmän, som i utredningen förutsatts skola

erhålla familjepensionsrätt, eller 1 ekonomiförvaltare, 4 sekreterare och 13

missionärer, synas nämligen samtliga missionärer ävensom ekonomiförvaltaren

i dennes egenskap av förutvarande missionär vara av vederbörande

huvudman tillförsäkrade en sådan rätt av vida förmånligare beskaffenhet än

den, som skulle kunna erhållas enligt reglementet för pensionsanstalten, varjämte

en av sekreterarna uppgivits äga såväl tjänste- som familjepensionsrätt

i en av huvudmannen inrättad pensionsstiftelse. Pensionsanstalten anser

sig därför böra avstyrka, att de i utredningen avsedda, icke prästerliga befattningshavarna

i detta sammanhang erhålla familjepensionsrätt i anstalten.

Svenska kyrkans diakoni- och missionsstyrelser framhålla det betänkliga

i, att endast vissa av de hos styrelserna anställda prästmännen kunde erhålla

emeritilön, och hemställa, med uttalande av önskvärdheten av att samtliga

lekmannabefattningar hos styrelserna inordnades i statens pensionsanstalt,

om en allsidig utredning angående såväl tjänste- som familjepensionering i

anstalten för sistnämnda kategorier befattningshavare.

En liknande hemställan göres av sjömansvårdsstyrelsen, som i detta sammanhang

tillika gör följande uttalande:

Styrelsen vill erinra om att den stora betydelsen av sjömansprästernas gärning

ur kristlig, humanitär och nationell synpunkt genom kriget ytterligare

ökats och accentuerats. För tusenden svenska sjömän, som genom sjöfartsspärren

blivit isolerade från hemlandet, ha den kyrkliga sjömansvårdens utposter

i främmande land blivit en fast punkt och en föreningslänk med hemmet

och fosterlandet. Sjuka och skeppsbrutna sjömän ha genom sjömansprästerna

och deras medhjälpare fått vård och uppmuntran. I samverkan med

vårt lands konsulära representanter bistå sjömansprästerna våra landsmän

vid av- och påmönstringar, de ombesörja deras inlogering under uppehåll i

hamn, biträda vid skötseln av deras penningangelägenheter och företräda

deras intressen inför vederbörande länders myndigheter. Genom sjömansprästernas

ingripande ha talrika efterlysta landsmän kommit till rätta, och

ett flertal av dem ha återbördats till fosterlandet. Hundratals brev till sjömansvårdsstyrelsen

bära vittnesbörd örn den djupa tacksamhet, som sjöfolkets

anhöriga i hemlandet hysa gentemot sjömansprästerna för dessas

oegennyttiga och effektiva insatser.

Domkapitlet i Skara framhåller i anledning av förslaget såsom angeläget,

att jämväl svenska Israelsmissionens föreståndare i detta sammanhang berndes

rätt till familjepension.

Domkapitlet i Visby uttalar önskemålet om en utvidgning av pensioneringen,

så att familjepensionsrätt kunde tillkomma jämväl andra med de av

förslaget omfattade prästerna jämförbara präster, som äro tjänstårsberättigade,

exempelvis pastor vid Messiaskapellet i Stockholm och övriga tjänstårsberättigade

sekreterare vid Israelsmissionen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Z7S.

Svenska Israelsmissionen hemställer i avgivet yttrande i ärendet, att de

prästmän, tillhörande svenska kyrkan, vilka såsom missionsföreståndare,

resesekreterare eller missionärer äro anställda i dess tjänst, måtte beviljas

familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt för den tid, de innehava sådan

anställning, och anför till stöd härför, bland annat, följande:

Stadgarnas bestämmelse, att missionsföreståndaren skall vara en svenska

kyrkans präst är icke blott en formföreskrift utan detta har städse varit av

vital betydelse för missionen. Hans verksamhet är också av rent prästerlig

art och detta till och med i internaste betydelse. Detsamma gäller missionens

resesekreterare och prästerliga missionärer. Under de senaste åren har Israelsmissionen

haft anställda en prästerlig resesekreterare samt en, ibland två, prästerliga

missionärer vid dess utlandsstationer. Skulle missionsföreståndaren och

övriga anställda prästmän, sekreterare och missionärer nu utestängas från

rätt och möjlighet till familjepension, skulle därigenom enligt föreningens

mening, inte blott en stor orätt begås mot dessa prästmän, som följt en inre

kallelse och åtagit sig en uppgift, som ovedersägligen hör till de angelägnaste

men även de svåraste inom vår kyrka, utan en dylik åtgärd skulle för all

framtid i hög grad försvåra och kanske rent av omöjliggöra anställningen av

sådana befattningshavare och missionen sålunda ej kunna erhålla personer

med nödig kvalifikation för dessa krävande uppgifter. Då dessa befattningshavare

i regel tagas bland präster i församlingstjänst, vilka sålunda redan äro

delägare i någon prästerlig pensionskassa, synes det oss i hög grad opraktiskt

för att ej säga orimligt, att de skola nödgas utträda ur denna pensionskassa

under den tid de ägna sig åt Israelsmissionen utan rätt till inträde i

statens pensionsanstalt för att sedan åter begära inträde i nämnda kassa, vilket

tvivelsutan skulle medföra avsevärda kostnader samt i vissa fall omöjliggöra

erhållandet av full familjepension. Detta förfaringssätt måste i regel

bliva följden. Ännu har nämligen ingen av missionens föreståndare eller prästerliga

missionärer stannat i denna tjänst till uppnådd pensionsålder.

Vid bedömande av den föreliggande frågan om beredande av familjepensionsrätt

i statens pensionsanstalt åt vissa befattningshavare, för vilka familjepensionsreglementet

för prästerskapet icke blivit gällande, synes till en början

böra beaktas, att spörsmålet örn gränsdragningen för pensionsanstaltens

verksamhetsområde inom en nära framtid torde komma att bliva föremål för

ett mera allsidigt övervägande. I detta hänseende må erinras, att enligt av

Kungl. Majit den 17 juni 1938 givet bemyndigande tillkallats särskilda sakkunniga

för utredning av statens pensionsanstalts fondställning m. m. I enlighet

med vad i bilaga 16 till propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag

förordats, förklarade chefen för finansdepartementet den 30 december 1939,

att med slutförandet av ifrågavarande utredning skulle tillsvidare anstå.

Genom beslut den 27 februari 1942 har Kungl. Majit emellertid förordnat,

att de sakkunniga skola återupptaga sitt arbete i enlighet med tidigare lämnade

direktiv.

Förenämnda utredning åsyftar en undersökning rörande anstaltens fondställning.

T utredningsdirektiven framhölls emellertid, att i betraktande av

den allt större omfattning, som pensioneringen genom statens pensionsanstalt

Föredragan
den.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition Nr 273.

efter hand tagit, och med hänsyn till en i vissa fall uppkommen tveksamhet

beträffande det berättigade eller lämpliga i att utvidga anstaltens reglemente

till att omfatta nya grupper av befattningshavare, frågan örn gränsdragningen

för anstaltens verksamhetsområde vunnit ökad aktualitet samt att även

spörsmålet örn den av statens pensionsanstalt administrerade pensionsverksamhetens

utformning i försäkringsekonomiskt och budgetärt hänseende kommit

att påkalla beaktande. Den nu pågående utredningen är avsedd att utgöra

utgångspunkt för ett närmare övervägande av dessa frågor.

Nu anförda omständigheter göra det angeläget, att delaktighet i statens

pensionsanstalt icke utan synnerligen vägande skäl för närvarande utvidgas

att avse fall, där ett inordnande under anstaltens reglemente skulle innebära

principiella avvikelser från hittills tillämpade grunder för sådan delaktighet

eller att eljest helt nya befattningshavarkategorier skulle införas under reglementet.

Det synes uppenbart att återhållsamhet i nu berörda hänseenden

måste upprätthållas i avvaktan på resultatet av det nyssnämnda utredningsarbetet,

enär eljest ett föregripande av detta skulle kunna komma att ske.

I överensstämmelse härmed har jämväl med prövningen av ett antal till

Kungl. Maj :t inkomna framställningar om delaktighet i pensionsanstalten för

olika grupper av befattningshavare ansetts böra tillsvidare anstå.

De åtgärder, som för närvarande böra vidtagas i fråga örn beredande av

familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt åt vissa befattningshavare inom

den kyrkliga organisationen, torde på grund av vad sålunda anförts böra

inskränkas till vad som kan vara direkt påkallat såsom en följd av den

nya familjepensioneringen för prästerskapet. Det må härvid särskilt framhållas,

att det i förevarande fall allenast är fråga om en reglering i pensionsanstalten

av familjepensionsrätten utan att befattningshavarna samtidigt

skulle erhålla någon tjänstepensionsrätt i anstalten. En dylik begränsad pensionsrätt

saknar för närvarande direkt motsvarighet i pensionsanstaltens

reglemente, vilket gör att densamma under rådande förhållanden torde böra

ifrågakomma endast för sådana befattningshavare, vilka tidigare ägt familjepensionsrätt

utan att samtidigt ha varit tillförsäkrade tjänstepension i vanlig

mening. Härvid må erinras att enligt bestämmelserna i det tidigare reglementet

för prästerskapets änke- och pupillkassa i princip alla, vilka inom

svenska kyrkan vigts till prästämbetet, voro såväl berättigade som förpliktade

till delaktighet i ifrågavarande familjepensionskassa. Den nya statliga

familjepensioneringen för prästerna är däremot icke baserad på innehav av

prästämbete i svenska kyrkan, utan omfattar allenast sådana präster, vilkas

avlöningsförmåner äro från det allmännas sida — av Kungl. Majit och riksdagen

eller av Kungl. Majit — reglerade. Denna olikhet i själva pensioneringsgrunderna

medför, att anställningshavare hos de nu ifrågavarande inrättningarna

numera icke äga någon familjepensionsrätt, som motsvarar den

tidigare delaktigheten i prästänkekassan, bortsett givetvis från övergångsvis

tillförsäkrade pensionsförmåner. Det torde få anses befogat, att åtgärder

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

i förevarande sammanhang vidtagas för att bereda familjepensionsrätt i statens

pensionsanstalt i nyssnämnda fall, under förutsättning att delaktigheten

eljest står i överensstämmelse med hittills tillämpade principer för inordnande

i anstaltens reglemente och icke kan anses föregripa den förutnämnda utredningen.

Någon utvidgning av familjepensionsrätten till befattningshavare,

som icke tidigare ägt delaktighet i prästänkekassan, synes däremot icke nu

böra komma i fråga. Det torde i detta sammanhang böra understrykas, att

de nu ifrågasatta åtgärderna förutsättas erhålla provisorisk karaktär i avvaktan

på resultatet av den förenämnda undersökningen rörande pensionsanstaltens

verksamhet. Med hänsyn härtill synes lämpligt att åtgärderna inskränkas

till de av 1939 års sakkunniga angivna institutionerna och inrättningarna,

dock med tillägg för i 47 § 2 mom. prästvalslagen avsedd tjänst vid bruk

eller annat större industriföretag. Emellertid torde beträffande Svenska Israelsmissionen,

vars verksamhet icke är reglerad i något av Kungl. Majit utfärdat

reglemente och icke heller är underställd svensk kyrklig statsmyndighets

tillsyn, någon delaktighet i pensionsanstalten icke nu böra ifrågakomma.

Vid avgränsningen av de fall, som nu böra göras till föremål för reglering,

torde först böra beaktas det förhållandet, att de befattningar i allmän och

enskild tjänst, som för närvarande äro förenade med tjänste- eller familjepensionsrätt

i statens pensionsanstalt eller enligt anstaltens reglemente kunna

förenas med sådan pensionsrätt, undantagslöst avse arbetsområden inom riket.

Till de grupper av befattningshavare, som enligt det föreliggande förslaget

avsetts att i familjepensionshänseende inordnas i statens pensionsanstalt och

jämlikt härförut angivna riktlinjer skulle kunna därtill komma i fråga, höra

emellertid även vissa befattningshavare, vilka äro stationerade och hava hela

sin verksamhet förlagd utom landet, nämligen sjömansvårdsstyrelsens sjömanspräster

och hos missionsstyrelsen anställda prästerliga missionärer.

Själva det förhållandet, att en befattningshavare är stationerad på främmande

ort, måste för en verksamhet som statens pensionsanstalts, vilken omfattar

pensionsberättigade med huvudmän inom ett flertal skilda arbetsområden,

antagas i regel komma att medföra ej oväsentlig omgång och besvär

såsom i fråga om uppbörden av pensionsavgifter, konstaterandet och utredningen

av inträffande pensionsfall samt utbetalningen av ifrågakommande

pensioner. Vid det nu ifrågasatta provisoriet synes fördenskull lämpligt att

av förenämnda utom landet stationerade befattningshavare endast medtaga

sjömansprästerna, vilkas antal är jämförelsevis ringa och beträffande vilka

de nyssberörda olägenheterna i administrativt hänseende äro mindre framträdande.

Frågan om missionärernas inordnande i pensionsanstalten torde

däremot böra övervägas i samband med utredningen örn anstaltens verksamhet.

Vid bedömande härefter av frågan örn vilka inom landet verksamma befattningshavare

hos de ifrågavarande institutionerna, som i nu förevarande

sammanhang böra beredas familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt, torde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

följande böra beaktas. Med den förut angivna utgångspunkten, att familjepensionsrätten

skall vara påkallad såsom en följd av den nya familjepensioneringen

för prästerskapet, torde till en början få anses befogat, att i anstalten

i familjepensionshänseende inordnas sådana befattningar, vilkas innehavare

enligt gällande författningsbestämmelser eller av Kungl. Maj:t fastställda

stadgar skola vara präster i svenska kyrkan. Härvid må erinras att domkyrkosysslomannabefattningar

enligt kyrkolagen icke kunna innehavas av

andra än prästmän. Dessa befattningar böra följaktligen medtagas i detta

sammanhang, dock med den av utredningsmannen föreslagna begränsningen,

att domkyrkosyssloman, som samtidigt innehar annan med rätt till statlig

familjepension förenad befattning, bör undantagas från pensionsrätt i pensionsanstalten.

Samma begränsningsregel torde för övrigt på sätt vissa myndigheter

i remissyttrandena föreslagit böra utsträckas att gälla samtliga befattningar,

som nu skola bliva föremål för reglering i familjepensionshänseende.

Även förenämnda tjänster, som avses i 47 § 2 mom. prästvalslagen,

skola givetvis innehas av präster.

Även för vissa andra nu berörda befattningar torde förutsättas, att de

skola innehavas av präster i svenska kyrkan. I detta hänseende må erinras

om bestämmelserna i lagen den 28 juni 1935 (nr 445) om emeritilöner för

vissa prästmän i ledande ställning i missionens och diakoniens tjänst. Enligt

nämnda lag må emeritilön från kyrkofonden utgå till bland andra följande

prästmän, nämligen förste sekreteraren (numera direktorn) i svenska kyrkans

diakonistyrelse, svenska kyrkans missionsdirektör, föreståndarna för diakonissanstalterna

vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg samt samariterhemmet

i Uppsala, för svenska diakonsällskapets diakonanstalt å Sköndal, för

den under diakonistyrelsen lydande lekmannaskolan i Sigtuna och för Stockholms

stadsmission. Såsom villkor för tilldelande av emeritilön åt dessa befattningshavare

gäller enligt lagen bland annat, att stadgarna för ifrågavarande

institutioner skola vara av Konungen fastställda samt att i stadgarna

intagits bestämmelse därom, att tjänstinnehavaren skall vara präst i svenska

kyrkan. Även enligt de av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifterna rörande

verksamheten vid Blasieholmskyrkan i Stockholm och S:t Johanneskyrkan i

Göteborg synes förutsättas, att predikantbefattningarna därstädes skola innehavas

av präster i svenska kyrkan. Detsamma torde vara förhållandet med

befattningarna såsom biträdande pastorer vid förenämnda diakon- och diakonissanstalter.

Samtliga nu berörda befattningar torde vara av den karaktär,

att de nu kunna inordnas i pensionsanstaltens verksamhet, utan att detta

kan anses föregripa den förestående mera omfattande utredningen om samma

verksamhet.

Utöver de två härförut särskilt nämnda sekreterar-(direktors-) befattningarna

i diakoni- och missionsstyrelserna finnas hos dessa och hos sjömansvårdsstyrelsen

andra sekreterare’änster, vilka i regel kunna innehavas av såväl

präster som lekmän, men i något fall enligt föreskrift av styrelsen skall inne
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

lias av präst i svenska kyrkan. Dessa befattningar torde, i avvaktan på de

föreliggande frågornas slutliga lösning, böra förenas med pensionsrätt, allenast

under förutsättning att innehavaren av befattningen övergått från en

med rätt till familjepension enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet

förenad befattning.

I vidare utsträckning än vad sålunda förordats torde familjepensionsrätt

i statens pensionsanstalt icke för närvarande böra beredas befattningshavare

inom förevarande områden. Den ifrågasatta delaktigheten i pensionsanstalten

torde böra genomföras med möjlighet till tillämpning från och med den 1

januari 1942.

Vissa detaljfrågor med avseende å pensioneringen.

§ 32. Upptagandet i denna paragraf av bestämmelse, att rätt till familjepension

enligt pensionsanstaltens reglemente går förlorad jämväl, därest de

tjänstår, varå nämnda pensionsrätt skulle grundas, få tillgodoräknas för pension

enligt familjepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor

eller för prästerskapet, står icke i något omedelbart samband med den

härförut föreslagna utvidgningen av anstaltens pensioneringsområde. Kompletteringen

av bestämmelsen i fråga är närmast påkallad av det tidigare

antagandet av sistnämnda två reglementen.

§ 99. Statens pensionsanstalt tillstyrker, att godkännande av reglering av

viss tjänst, som skall förenas med pensionsrätt, skall ankomma på Kungl.

Majit, samt ifrågasätter, att som villkor för sådant godkännande — utan att

särskilda bestämmelser härför behöva utfärdas — skall gälla, att befattningen

utgör huvudsaklig sysselsättning för innehavaren och att denne är

fast anställd. Pensionsanstalten anser det därjämte önskvärt, att, då fråga är

om godkännande för här angivet syfte av reglering av en befattning, från

Kungl. Majits sida även prövas befattningens behövlighet och betydelse.

Även jag anser, att det enligt pensionsanstaltens reglemente föreskrivna

godkännandet av regleringen för här ifrågakommande befattningar bör ankomma

på Kungl. Majit. De av statens pensionsanstalt för sådant godkännande

ifrågasatta villkoren förutsätter jag komma att vinna beaktande.

§ 102. Enligt vad här föreslås, skall befattnings familjepensionsunderlag

komma att bestämmas efter samma regler, som skulle gällt, därest befattningen

kunnat förenas med tjänstepensionsrätt enligt pensionsanstaltens

reglemente.

Diakonistyrelsen anför härom följande:

I föreslagna § 102 angives befattnings familjepensionsunderlag bliva »lika

med det belopp, som med 300 kronor överstiger 20 procent av ett av pensionsanstalten

med tillämpning av bestämmelserna i § 23» av anstaltens reglemente

beräknat tjänstepensionsunderlag. Då detta pensionsunderlag icke

må överstiga 6,000 kronor, blir pensionsunderlaget begränsat till 1,500 kro
-

Föredragan
den.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Föredragan
den.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

nor. Detta underlag synes diakonistyrelsen vara alltför lågt, särskilt då man

jämför detsamma med de familjepensionsunderlag, som innehållas i familjepensionsreglementet

för prästerskapet. Ett vidhållande av de låga familjepensionsunderlag,

som här föreslagits, skulle kunna innebära, att prästman

komme att hysa tvekan att antaga tjänst hos här åsyftade, för kyrkans arbete

så betydelsefulla institutioner och att det i varje fall kan komma att

stöta på svårigheter att erhålla de för dessa tjänster mest kvalificerade krafterna.

Diakonistyrelsen måste därför påyrka, att familjepensionsunderlaget

bestämmes till avsevärt högre belopp än som föreslagits och bringas i närmare

överensstämmelse med de familjepensionsunderlag, som för befattningshavare

med motsvarande löner föreskrivas i nyssnämnda reglemente. Bestämmelserna

i § 23 av reglementet för statens pensionsanstalt om maximering av

tjänstepensionsunderlaget böra därför icke tillämpas vid beräkning av familjepensionsunderlag

för nu ifrågavarande befattningshavare.

Motsvarande erinringar återkomma i de av sjoman svår dssty reisen, missionsstyreisen,

domkapitlen i Uppsala och Visby, svenska diakonsällskapet,

Göteborgs diakonissällskap, Värsta diakonissanstalt, diakonissanstalten Samariterhemmet

och S:t Johanneskyrkans kyrkoråd avgivna utlåtandena.

Jag finner mig icke kunna förorda, att familjepensionsunderlagen för nu

ifrågavarande befattningshavare under det avsedda provisoriet bestämmas

efter andra grunder än dem, som fastställts i fråga örn övriga under reglementet

för statens pensionsanstalt inordnade befattningshavargrupper.

§ 105. Beträffande de här föreslagna bestämmelserna i syfte att åt förtidsavgången

befattningshavare i särskilda fall bevara familjepensionsrätt i

viss omfattning anför statens pensionsanstalt följande:

Enligt de allmänna bestämmelserna om familjepension beräknas sådan

pension för efterlevande efter befattningshavare, som avgått före pensionsåldern

efter förmånligare grunder, om avgången ägt rum under i § 18 mom. 1

b)—d) angivna förhållanden än örn den varit frivillig. Att i förevarande

fall såsom villkor för att avgången skall få anses hava skett under berörda

förhållanden kräva, att ansökning om prövning av frågan därom skall

hava gjorts inom ett år efter avgången, anser pensionsanstalten väl hårt.

Kan det genom läkarintyg och i övrigt behörigen styrkas, att i § 18 mom.

1 b)—d) angivna förhållanden förelegat vid avgången, bör enligt pensionsanstaltens

mening de efterlevandes pension under alla förhållanden bestämmas

efter däremot svarande grunder. Givetvis ställer det sig vanskligare

för befattningshavaren att anskaffa erforderligt läkarintyg, ju längre tid

som förflutit efter avgången. Det torde dock kunna förutsättas, att — även

om särskild föreskrift därom ej meddelas — huvudmannen eller befattningshavaren

i flertalet fall av avgång före pensionsåldern kommer att utan tidsutdräkt

anmäla avgången till pensionsanstalten, som då bör tillse, att de

förhållanden, under vilka avgången ägt rum, bliva klarlagda snarast möjligt.

Enligt mom. 2 skulle familjepension efter den, som till följd av försvagad

hälsa eller nedsatt arbetsförmåga avgått inom fem år före pensionsåldern,

bestämmas som om avgång med genast börjande tjänstepension ägt rum.

En motsvarande föreskrift var intagen i det i de sakkunnigas betänkande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Marits ''proposition Nr 273.

(Del I s. 42) omförmälda preliminära utkastet till tilläggsbestämmelser i

reglementet för pensionsanstalten. Därvid hade emellertid de sakkunniga

förutsatt, att pensionsåldern skulle anses inträda vid 70 års ålder. Nu har

föreslagits, att med pensionsålder skall avses en levnadsålder av 65 år.

Godtages denna pensionsålder, mot vilken pensionsanstalten ej har något

att erinra, synes en dylik föreskrift knappast längre motiverad.

Jag biträder de jämkningar i de föreslagna bestämmelserna, som statens

pensionsanstalt här ifrågasatt.

§ 106. Utredningsmannen motiverar här föreslagna avgifter med dels

den förekommande fördelningen av de nuvarande befattningshavarnas anställningsåldrar,

dels en befarad högre dödlighet för det stora antal (ungefär

40 procent) av de i förslaget upptagna befattningshavarna, som äro

stationerade i främmande världsdelar.

Då den av utredningsmannen anförda motiveringen för storleken av de

föreslagna pensionsavgifterna icke med samma fog kan åberopas för den mera

begränsade pensionsreglering, som nu förordas, anser jag mig böra föreslå, att

den årliga familjepensionsavgiften för man fastställes till 18 procent av famil

jepensionsunderlaget. Enär den förordade pensioneringen torde komma att

omfatta allenast manliga befattningshavare, bör bestämmelsen örn särskild

avgift för kvinnlig befattningshavare utgå.

§ 107. Gentemot här föreslaget stadgande om reducering av familjepension

i visst fall anför statens pensionsanstalt:

I § 20 mom. 2 är visserligen föreskriven påföljd i form av reduktion av

uppskjuten tjänstepension och av familjepension vid underlåtenhet att anmäla

förtidsavgång. Skäligheten av sådan pensionsreduktion, vilken torde

sakna motsvarighet inom annan statlig pensionering, kan enligt pensionsanstalten

s mening starkt ifrågasättas. I varje fall finner pensionsanstalten

det emellertid obilligt att, såsom här förutsatts, underlåtenhet att anmäla

avgång — även sådan, som icke är att betrakta som förtidsavgång — skall,

beträffande befattningshavare med enbart familjepensionsrätt, kunna föranleda

en liknande reduktion av familjepensionen, vilken pension förutsättes

skola — bortsett från rörliga tilläggsförmåner — helt bekostas genom

befattningshavarnas avgifter. Anstalten anser därför, att ifrågavarande

paragraf bör utgå.

Vad pensionsanstalten anfört finner jag, så länge motsvarande stadgande

i fråga om såväl tjänste- som familjepension kvarstår i de allmänna bestämmelserna

örn tjänstepensionsrätt i anstaltens reglemente, icke kunna utgöra

tillräckligt skäl för ett slopande av det föreslagna stadgandet. Mot detsamma

har ej heller någon erinran gjorts från de av den föreslagna familjepensioneringen

omfattade huvudmännen. Det bör vid sådant förhållande kunna

förutsättas, att vederbörande huvudman åtminstone i fall, som avses i § 105,

tillser att föreskriven anmälan göres.

Föredragan
den.

Föredragan
den.

Föredragan
den.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Föredragan
den.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 273.

Övergångsstadganden. Sorn förutsättning för bifall till huvudmans framställning

örn befattnings förenande med pensionsrätt för innehavaren gäller

enligt § 5 i pensionsanstaltens reglemente bland annat, att framställningen

skall avse samtliga med vederbörligt godkännande reglerade befattningar.

Det i mom. 1 övergångsstadgandena föreskrivna undantaget härifrån avser

att förhindra dubbelpensionering i fråga om befattningshavare, å vilken

3 kap. av de särskilda familjepensionsbestämmelserna för prästerskapet

den 28 november 1941 (nr 910) äga tillämpning. — Genom föreskriften i

mom. 2 övergångsstadgandena utsträckes den genom § 101 härförut medgivna

tillgodoräkningsrätten att i vissa fall även gälla tid, för vilken avgift

erlagts på grund av delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Statskontoret anför härom:

Med den utformning, som mom. 2, jämfört med mom. 1, i övergångsstadgandena

erhållit, skulle exempelvis en för närvarande hos svenska kyrkans

missionsstyrelse anställd prästerlig befattningshavare, som frivilligt

lämnar sagda anställning den 1 juli 1942 och övergår i enskild tjänst,

men sedermera återinträder i sin förra tjänst, komma att bliva berättigad

till familjepension både enligt överenskommelsen och enligt anstaltens reglemente.

Givetvis bör emellertid därvid den tid, som tages i beräkning för

pensionen enligt överenskommelsen, icke tillgodoföras vederbörande vid bestämmandet

av pensionen från anstalten.

En liknande erinran har gjorts av statens pensionsanstalt.

Vad myndigheterna sålunda anmärkt, torde böra beaktas vid den slutliga

utformningen av stadgandena.

Mot övriga bestämmelser i utredningsmannens förslag synes i sak icke

något vara att erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat, utfärda

bestämmelser i fråga om delaktighet i familjepensionshänseende

i statens pensionsanstalt för vissa prästerliga befattningshavare

.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sune Wisén.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 273.

17

Bilaga A.

(åberopad å sid. 4.)

Förslag

till ändring av och tillägg till reglementet för statens pensionsanstalt

den 31 december 1919 (nr 878) för beredande av familjepensionsrätt

i anstalten åt vissa prästerliga befattningshavare m. fl.

Kap. lil.

§ 32.

När den,---arbete fortfar.

Rätten till---folkskollärare m. fl., familjepensionsreglementet för

lärare vid högre kommunala skolor, familjepensionsreglementet för prästerskapet

eller familjepensionsreglementet för arbetare.

Kap. XI.

Särskilda bestämmelser angående vissa befattningshavare hos svenska kyrkans

missionsstyrelse m. fl.

§ 99.

De rättigheter och skyldigheter, som med avseende på familjepensionering

stadgas i kap. I och III samt i detta kapitel, tillkomma

a) hos svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse

eller svenska kyrkans diakonistyrelse anställd prästerlig eller därmed

likställd befattningshavare;

b) vid diakon- eller diakonissanstalt, Stockholms stadsmission, Blasieholmskyrkan

i Stockholm eller S:t Johanneskyrkan i Göteborg anställd prästerlig

befattningshavare;

c) domkyrkosyssloman, som icke samtidigt innehar annan med rätt till

statlig familjepension förenad befattning, ävensom prästerlig befattningshavare

vid bruk, fabrik eller annat verk eller arbetsföretag av större omfattning,

som i 47 § 2 mom. lagen den 7 december 1934 om tillsättning av prästerliga

tjänster avses.

§ 100.

1. Befattningshavare räknar i sin befattning tjänstår i den omfattning, som

för befattningshavare med tjänstepensionsrätt stadgas i § 21 mom. 1.

2. För huvudman i § 21 mom. 2 stadgad skyldighet skall gälla även i fråga

om befattningshavare, som i detta kapitel avses.

§ 101.

Vid beräkning av familjepensions belopp tillgodoräknas befattningshavaren

icke blott de tjänstår, som han enligt § 100 intjänat i befattning med

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 273.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits ''proposition Nr 273.

familjepensionsrätt enligt detta kapitel, utan jämväl tid, för vilken lian i

annan befattning ägt räkna tjänstår för familjepension enligt detta reglemente

eller enligt i § 32 omförmält annat reglemente.

§ 102.

Befattnings familjepensionsunderlag är lika med det belopp, som med 300

kronor överstiger 20 procent av ett av pensionsanstalten med tillämpning av

bestämmelserna i § 23 för befattningen beräknat tjänstepensionsunderlag.

§ 103.

Med pensionsålder avses en levnadsålder av 65 år.

§ 104.

Det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänstår skall anses åt
-

göra 30.

§ 105.

1. Den som avgått före pensionsåldern utan att sedermera vinna med

familj epensionsrätt förenad anställning skall anses hava avgått av anledning,

som i § 18 sägs, örn han vid avgången erhållit emeritilön eller pensionsanstalten

på därom inom ett år efter avgången gjord ansökning prövat avgången

hava ägt rum under förhållanden, som i § 18 mom. 1 b)—d) avses.

2. För den, som jämlikt mom. 1 skall anses hava avgått av anledning, som

i § 18 sägs, ävensom den som inom fem år före pensionsålderns uppnående

avgått till följd av försvagad hälsa eller nedsatt arbetsförmåga utan att sedermera

vinna med familjepensionsrätt förenad anställning eller att vid avgången

erhålla emeritilön, skall familjepension bestämmas som örn han avgått med

genast börjande tjänstepension.

3. Beträffande ansökning, som i mom. 1 sägs, skall i tillämpliga delar gälla

vad i § 11 stadgas rörande ansökning örn genast börjande tjänstepension.

§ 106.

Befattningshavares årliga familjepensionsavgift är för man 19 procent och

för kvinna 1 procent av familjepensionsunderlaget.

§ 107.

Det åligger befattningshavare, som avgår utan att erhålla annan med pensionsrätt

enligt detta reglemente förenad befattning, att inom 90 dagar därefter

för pensionsanstalten anmäla sin avgång, vid äventyr som för befattningshavare

med tjänstepensionsrätt stadgas i § 20 mom. 2.

Övergångsstadganden.

1. Den som den 31 december 1941 med delaktighet i prästerskapets änkeoch

pupillkassa innehar befattning, som i § 99 avses, skall, så länge han

kvarstår i befattningen, vara undantagen från tillämpning av bestämmelserna

i detta kapitel, såvida icke huvudmannen inom tre månader, efter det pensionsanstaltens

beslut örn befattningens förenande med pensionsrätt vunnit

laga kraft, till anstalten inkommer med bevis örn att befattningshavaren hos

statskontoret anmält sig vilja avstå från honom enligt överenskommelsen

angående statens övertagande av sagda kassa tillkommande familjepensionsrätt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts ''proposition Nr 273.

2. Tjänstår beräknas jämväl för tid, för vilken befattningshavare erlagt

avgift på grund av delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa eller

annan av staten upprättad eller understödd anstalt för familjepensionering

och som icke tillgodoräknas för pension enligt i § 32 omförmält reglemente.

3. I fråga om tid, som avses i mom. 2, skall vid försäkringsteknisk pensionsberäkning

så anses, som örn befattningshavaren under sagda tid ägt

familjepensionsrätt enligt bestämmelserna i detta kapitel för befattning med

ett familjepensionsunderlag, som till beloppet motsvarar etthundra nittondelar

av den årliga avgift, som jämlikt § 106 blev gällande för honom, då

bestämmelserna i detta kapitel första gången började tillämpas å honom.

4. Vad i § 34 mom. 1 b) stadgas skall icke äga tillämpning å den, för vilken

i morn. 1 omförmäld överenskommelse varit gällande och som efter 1941

års utgång intill frånfället eller avgång i fall, som i § 105 sägs, oavbrutet

varit innehavare av med familjepensionsrätt förenad befattning.

I flaga örn pensioneringens omfattning ansluter sig förestående förslag

nära till vad som i sådant hänseende ifrågasatts i Kungl. Maj:ts proposition

den 2 maj 1941, nr 219. Härvid har antagits, att de å sid. 65 propositionen

omförmälda hos vissa institutioner befintliga lekmannabefattningar med en

med de prästerliga befattningarna jämförlig ställning utgöras av sekreterareoeh

därmed likställda befattningar samt manliga missionärer.

Avvikelserna från vad enligt propositionen ifrågasatts hänföra sig i inskränkande

riktning till föreningen för Israelsmissionen, som uteslutits,

medan förslaget å andra sidan medger pensionsrätt för andra prästerliga befattningar

hos övriga av de å sid. 56 förenämnda proposition förtecknade

institutionerna än de i förteckningen upptagna samt för icke prästerlig domkyrkosyssloman.

Utvidgningen synes f. n. endast avse en befattning, nämligen

en biträdande prästman vid Stockholms stadsmission.

_ Då för ifrågavarande befattningar minimiårsavlöning icke finnes i författning

fastställd, erfordras för erhållande av pensionsrätt för viss befattning,

att huvudmannen verkställer reglering av befattningen i enlighet med vad i

§ 5 stadgas. Därstädes omförmält godkännande synes böra ankomma på

Kungl. Majit. Enligt grunderna för anstaltens reglemente torde reglering

endast böra ifrågakomma för sådan befattning, som utgör huvudsaklig sysselsättning

för innehavaren.

Antalet av de befattningar, som enligt tillgängliga uppgifter synas kunna

komma att omfattas av den föreslagna pensioneringen, utgör omkring 80,

varav 62 prästerliga och 18 lekmannabefattningar. Sistnämnda befattningar

omfatta 1 ekonomiförvaltare, 4 sekreterare och 13 missionärer. Andra lekmannabefattningar,

som icke äro av samma eller liknande art som nyssnämnda

befattningar, synas icke vara av med de prästerliga befattningarna

jämförlig ställning och torde sålunda icke böra beredas pensionsrätt.

Förslaget i övrigt innefattar särbestämmelser i avseende å tjänstårsberäkning,

pensionsunderlag, tjänstålder och årlig pensionsavgift samt övergångsbestämmelser

berörande sådana befattningshavare, som före inträdet i statens

pensionsanstalt ägt delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Beträffande de sålunda föreslagna stadgandena torde följande böra framliållas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition Nr 273.

§ 99.

Svenska kyrkans här upptagna styrelser, de diakon- och diakonissanstalten

som här avses, ävensom Stockholms stadsmission äga av Kungl. Majit

fastställda stadgar.

Verksamheten vid Blasieholmskyrkan i Stockholm och S:t Johanneskyrkan

i Göteborg, vilka kyrkor tillkommit på enskilt initiativ för avhjälpande av

behov av nya gudstjänstlokaler i huvudstaden och beredande av avgiftsfria

bänkrum åt torftiga eller mindre bemedlade personer från Göteborgs alla församlingar,

är i viss mån reglerad genom nådiga brev den 28 april 1865 och

den 13 september 1872 resp. den 3 maj 1878. Enligt sagda nådiga brev

förordnas predikanten och står under inseende av Stockholms stads konsistorium

resp. domkapitlet i Göteborg samt äger han rätt att åtnjuta prästerlig

tjänstårsberäkning.

Vid nu angivna förhållanden synes någon tvekan i fråga om beredande av

familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt för befattningshavare vid förenämnda

institutioner icke behöva uppkomma.

Följande befattningar såsom domkyrkosysslomän hava uppgivits utgöra

befattningshavarens huvudsakliga sysselsättning, nämligen befattningarna

vid domkyrkorna i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Växjö.

Domkyrkosysslomännen i Linköping, Strängnäs, Västerås och Växjö liro

samtidigt kyrkoadjunkt’, i vilken egenskap de torde komma att erhålla

pensionsrätt enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet med ett

familjepensionsunderlag av 1,500 kronor. Därest sådan befattningshavare

beredes familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt, torde § 33 mom. 2 anstaltens

reglemente och 13 § 5 mom. familjepensionsreglementet för prästerskapet

träda i tillämpning, varigenom pensionsrätten i statens pensionsanstalt

endast skulle leda till en obetydlig ökning av de sammanlagda, pensionsförmånerna.

I betraktande härav och med hänsyn till föreskriften i 2 § familjepensionsreglementet

för prästerskapet föreslås att ifrågavarande domkyrkosysslomän

undantagas från pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

§ 100 mom. 1 och § 101.

Genom vad här föreslås kommer tjänstår sberäkningen att följa i huvudsak

samma regler, som gälla för befattningshavare med både tjänste- och familjepensionsrätt.

För att bereda rätt till tjänstårsberäkning även under tid, för

vilken befattningshavare ägt pensionsrätt enligt familjepensionsreglementet

för prästerskapet, torde vara tillräckligt, att sagda reglemente upptages i § 32,

vilket även föreslagits.

§ 102.

Då de befattningar, varom här är fråga, icke äro förenade med statlig

tjänstepensionsrätt och tjänstepensionsunderlag sålunda icke finnes för dem

fastställda, är stadgandet i § 33 mom. 1 om befattnings familjepensionsunderlag

icke tillämpligt. Med den föreslagna § 102 åsyftas att åstadkomma

familj epensionsunderlag av samma belopp (högst 1,500 kronor), som skulle

hava blivit gällande, därest tjänstepensionsrätt i statens pensionsanstalt förelegat.

§ 103—104.

Den föreslagna pensionsåldern och tjänståldern ansluter sig nära till vad

som i motsvarande hänseenden enligt familjepensionsreglementet för prästerskapet

gäller i fråga om ordinarie präst.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Mj,j:ts proposition Nr ''273.

§ 105.

De här föreslagna bestämmelserna syfta till att åt förtidsavgången befattningshavare

i vissa fall bevara familjepensionsrätt i samma omfattning,

som enligt anstaltens reglemente gäller i fråga örn befattningshavare, som

tore pensionsålderns uppnående avgått med rätt till genast börjande tjänstepension.

1 enlighet härmed skulle familjepensionsrätten icke rubbas av förtidsavgang

med emeritilön eller under förhållanden, som avses i § 18 mom

1 b)—d) eller § 26.

§ 106.

De nuvarande befattningshavarnas anställningsåldrar utvisa en sådan fördelning,

som för beredande av pensionsrätt enligt förslaget med tillämpning

av de för anstaltens försäkringstekniska beräkningar gällande grunder skulle

erfordra en årsavgift av omkring 18.1 procent av familjepensionsunderlaget.

I betraktande bl. a. av den stora utsträckning (ungefär 40 procent), i vilkeil

befattningshavarna äro stationerade i främmande världsdelar och sålunda

under normala förhallanden torde kunna antagas uppvisa högre dödlighet

än vad enligt förenämnda grunder förutsättas, föreslås att avgiften avrundas

uppåt till 19 procent.

Övergångsstadganden.

Morn. 1. Till undvikande av dubbelpensionering föreslås här, att befattningshavare

med delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa beredes

möjlighet att erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt endast under förutsättning

att han avstår fran honom jämlikt överenskommelsen angående statens

övertagande av kassan tillkommande förmåner. På sätt av 6 mom. b)

överenskommelsen framgår erfordras föreskrift i nämnda hänseende endast

för den, som vid inträdet i statens pensionsanstalt kvarstår i den befattning,

för vilken han ägt delaktighet i kassan.

Morn. 2. Stadgandet är behövligt för att befattningshavare, som inträder i

statens pensionsanstalt utan att dessförinnan hava ägt pensionsrätt enligt

familjepensionsreglementet för prästerskapet, skall få tillgodoräkna sig tid

för delaktighet i prästerskapets änke- och pupillkassa. I fall av pensionsberäkning,

som avses i § 34 morn. 1 a), kan emellertid pä grund av föreskrift i

§ 36 icke tillgodoräknas pensionsavdrag och torde därför och med hänsyn

till 1 § 5 morn., andra stycket, sagda reglemente nu ifrågavarande tjänstår

icke böra tillgodoräknas för pension från statens pensionsanstalt.

Mom. 3. Med detta stadgande avses att i fråga örn tid för delaktighet i prästerskapets

änke- och pupillkassa åstadkomma en mot retroaktiv tjänstårsberäkning

enligt § 6 i huvudsak svarande pensionsrätt.

Morn. 4- ansluter sig till vad enligt 2 mom. c) överenskommelsen gäller i

fråga örn undantag i vissa fall från föreskrift i familjepensionsreglementet för

prästerskapet örn avkortning av familjepension. Det har här liksom i mom. 1

antagits att statens övertagande av kassan kommer att äga rum den 1 januari

1942.

Bihang till riksdagen) protokoll 194%. 1 sami. Nr %7S.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående delaktighet i familjepensionshänseende i statens pensionsanstalt för vissa prästerli a1 i texten
  2. BU 1942:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet i familjepensionshänseende i statens pensionsanstalt för vissa prästerliga befattningsha s. 1 i texten