Sök i Ratio Lex

Angående anslag till byggnadsforskning m. m

45 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:283, Angående anslag till byggnadsforskning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 283.

1

Nr 283.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till byggnadsforskning

m. m.; given Stockholms slott den 24

april 19i2.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24

april 19-12.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations-, finans-,

ecklesiastik- och jordbruksdepartementen anför chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Eriksson:

Under punkten 40 av tionde huvudtiteln i årets statsverksproposition har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till byggnadsforskning för budgetåret 1942/43 beräkna ett reservationsanslag

av 235,000 kronor. Till grund för Kungl. Majlis ifrågavarande förslag

låg en av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande

avlåten framställning, däri utredningen anmält sin avsikt att efter närmare

undersökning avgiva slutligt utformat förslag i ämnet.

Sedan ärendet numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

I ett med nr II betecknat, den 23 februari 1942 dagtecknat betänkande bär

utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande fram?

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 283.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

lagt förslag till åtgärder för främjande av tekniskt-vetenskaplig forskning på

byggnadsområdet (SOU 1942:7).

Utredningen föreslår,

att en statens kommitté för byggnadsforskning måtte inrättas,

att till täckande av kostnaderna för kommitténs verksamhet för budgetåret

1942/43 måtte anvisas ett anslag av 38,000 kronor,

samt att för samma budgetår till byggnadsforskning måtte anvisas ett reservationsanslag

av 200,000 kronor.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter,

statskontoret, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, direktionen

för statens väginstitut, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen,

kommerskollegium, styrelsen för statens provningsanstalt, kanslern för rikets

universitet efter hörande av vederbörande myndigheter vid universiteten i

Uppsala och Lund samt vid Stockholms och Göteborgs högskolor, styrelsen

för tekniska högskolan i Stockholm efter hörande av högskolans lärarkollegium,

styrelsen för Chalmers tekniska högskola efter hörande av högskolans

lärarkollegium, ingenjörsvetenskapsakademien och statens industrikommission.

Vidare hava Sveriges industriförbund, svenska teknologföreningen, järnkontoret,

Sveriges standardiseringskommission, svenska brandskyddsföreningen,

svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, Stockholms byggnadsförening, svenska betongföreningen,

svenska kommunaltekniska föreningen, svenska arkitekters riksförbund,

byggnadsämnesförbundet, Sveriges tegelindustriförening, svenska cementföreningen

u. p. a., svenska trävaruexportföreningen, svenska wallboardfabrikanternas

förening, svenska plywoodfabrikanternas förening, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges lantbruksförbunds byggnadsförening, svenska

byggnadsentreprenörföreningen, svenska värme- och sanitetstekniska föreningen,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt Stockholms

byggnadsfackföreningars samorganisation yttrat sig i ärendet.

Översikt över nuvarande förhållanden.

Industriella förhållanden.

Inledningsvis lämnar utredningen en redogörelse rörande byggnads- och

byggnadsämnesindustrien. Utredningen framhåller därvid, att som byggnadsindustri

i betänkandet räknas grundläggningsarbeten, ny-, om- och tillbyggnad

samt reparation och rivning av husbyggnader ävensom de flesta konstarbeten

inom väg- och vattenbyggnadsfacket, såsom broar, kraftstationsbyggnader,

dammar och stödjemurar, fyranläggningar etc. På samma sätt som i

1934 års byggnadsindustrisakkunnigas betänkande nr I (SOU 1938: 10) hänföras

icke heller i detta sammanhang till byggnadsindustri vanliga jord- och

stenarbeten för gator, vägar och järnvägar, ej heller arbeten för gas-, vattenoch

avloppsledningar samt elektriska ledningar i gatu- och vagmark. En så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

3

dan gränsdragning torde här vara så mycket mera berättigad, som området

väg- och gatubyggnad genom förefintligheten av statens väginstitut i dess nya

utvidgade gestalt torde vara relativt väl tillgodosett med forskningsresurser

och i detta sammanhang ej tarva några särskilda åtgärder. Utredningen anför

vidare:

Antalet arbetare i byggnadsindustrien uppgick år 1935 till 113,000. Hela

antalet av byggnadsindustrien direkt och indirekt beroende personer uppskattades

av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga för år 1931 till inemot

500,000, vartill antogs komma ett 100,000-tal, beträffande vilka sifferkalkyl

icke kunde framläggas.

I fråga -om byggnadsindustriens produktionsvärde lia byggnadsindustrisakkunniga

för år 1935 beräknat för nyproduktion ett belopp av 587 milj,

kronor samt för ändrings- och reparationsarbeten mellan 150 och 200 milj.

kronor eller tillhopa 740 å 790 milj. kronor.

Säkerligen har byggnadsindustriens produktionsvärde för år 1939 betydligt

överstigit det för år 1935 beräknade beloppet.

De återgivna talen för byggnadsindustriens produktionsvärde avse bruttovärdet

av de producerade nyttigheterna. Då byggnadsindustrien väsentligen

är en sammansättnings- och förädlingsindustri, som bygger på av byggnadsämnesindustrien

levererade halv- och helfabrikat, utgör emellertid den på

byggnadsverksamheten fallande andelen i nationalinkomsten ett avsevärt

mindre belopp. I undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige

och utlandet (SOU 1936: 18) av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga

har byggnadsverksamhetens nettovärde för år 1934 beräknats till 414.4

milj. kronor eller 5.7 procent av den för samma år beräknade nationalinkomsten

7,261.4 milj. kronor.

Nyssnämnda hel- eller halvfabrikat tillverkas av den s. k. byggnadsämnesindustrien,

en mycket heterogen industrigrupp, vars industrigrenar tillhöra ett

flertal av den officiella statistikens vanliga industrigruppper. Till gruppen

malmbrytning oell metallindustri räknas fabrikation av armeringsjärn, takplåt,

spik, lås, eldstäder m. m., till gruppen jord- och stenindustri tillverkning

av cement, tegel, byggnadskalk, fönsterglas m. m„ till gruppen träindustri

tillverkning av sågade och hyvlade trävaror, byggnadssnickerier, kryssfaner,

träfiberplattor m. m., till gruppen pappers- och grafisk industri fabrikation

av takpapp, förhydningspapp, tapeter m. m. och till den kemisk-tekniska industrigruppen

tillverkning av preparat för målning, limning, impregnering

och dylikt.

För att ge någon uppfattning örn byggnadsämnesindustriens omfattning

meddelas i bilaga 2 till betänkandet produktionsvärdet för år 1939 för några

av de viktigare industrigrenarna av byggnadsämnesindustrien. De i bilagan

anförda sifferexemplen avse hela produktionen av de angivna varorna och

däri är alltså även inräknad produktion för andra än byggnadsändamål och

för export. En avsevärd import av särskilt järnmaterial äger därjämte rum.

Utredningen framhåller i fortsättningen, att prognoser angående den framtida

utvecklingen av byggnadsverksamheten kunna hava en viss betydelse

för bedömningen av behovet av byggnadsforskning. Utredningen fortsätter:

Sådana prognoser avse i första hand att beräkna den förändring av antalet

hushåll, som kan förutses vid olika rimliga antaganden angående nativitet,

äktenskapsfrekvens, befolkningsomflyttning etc. En annan faktor av

allra största betydelse för bedömandet av den framtida byggnadsverksamheten

är de förändringar i bostadsstandard, livsföring och smak, som kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

inverka på byggnadsverksamheten. Vidare åstadkomma näringslivets utveckling

och förändringar en byggnadsverksamhet omfattande industribyggnader,

ekonomibyggnader för jordbruk med binäringar, bostäder, kommunikalionsleder

m. m. Slutligen erfordras ersättning av gamla byggnader samt underhåll

och reparationer. För att få en uppfattning om, huruvida man kan ha

skäl att kalkylera med en så omfattande framtida byggnadsverksamhet, att

större kapitalutlägg för byggnadsforskning kunna ur landets synpunkt vara

motiverade, torde det vara tillräckligt med en ungefärlig uppskattning av

storleksordningen av den byggnadsverksamhet, som är att förutse.

Utredningen erinrar om att 1934 års byggnadsindustrisakkunniga i förenämnda

betänkande (SOU 1938: 10) framlagt vissa prognoser samt att 1940

års byggnadskostnadssakkunniga i ett betänkande (SOU 1941:4) framlagt ett

program för att möjliggöra en lönande byggnadsverksamhet. För egen del

framhåller utredningen att det är omöjligt att säkert bedöma, hur utvecklingen

kommer att gestalta sig efter det pågående världskrigets slut. Å ena

sidan är det troligt, säger utredningen, att den väldiga förstöring av materiella

värden, som kriget innebär även för de folk, som förskonas från att

deltaga, kan komma att medföra en sådan allmän utarmning, att en avsevärd

sänkning av bostadsstandarden i alla samhällsskikt blir ofrånkomlig. Å andra

sidan äger en anhopning av bostadsbehov rum av så betydande omfattning,

att, örn möjlighet därtill finnes, den uppkommande bristen måste avhjälpas.

Vilken linje utvecklingen på byggnadsområdet än må komma att följa, kan

förutses att en mångfald problem av teknisk, ekonomisk och social natur

kommer att tränga sig fram, och samhället måste då visa sig berett på att

vidtaga kraftiga och effektiva åtgärder för att lösa dessa problem så rationellt

och ekonomiskt som möjligt. Därvid kommer enligt utredningens mening en

rätt lagd tekniskt-vetenskaplig forskning på området att vara av största betydelse.

Nuvarande forskning m. m.

Ur en av utredningen lämnad redogörelse för nuvarande forskning m. m.

torde jag med hänvisning i övrigt till betänkandet få återgiva följande:

Byggnadsverksamheten producerar huvudsakligen nyttigheter avsedda att

göra tjänst under mycket lång tid. Det är därför förklarligt, om byggherrar

och byggnadsföretagare visa en viss tveksamhet mot att pröva nya

och relativt okända material och metoder och hellre föredra att gå kända

vägar samt utnyttja redan välbekanta förhållanden och material. Byggnadsindustrien

torde på dessa grunder med fullt fog kunna betecknas som en

av de mest konservativa industrierna.

Såsom kunnat väntas, på grund av att byggnadsindustrien är fördelad

på ett mycket stort antal företagare, vilkas verksamhet bedrives på växlande

arbetsställen, ha företagarna icke själva i någon nämnvärd omfattning

bedrivit tekniskt-vetenskaplig forskning. Vissa enskilda storföretag på

byggnadsområdet, såsom de största entreprenadfirmorna samt Kooperativa

förbundet och Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening (HSB), bedriva

eller bekosta byggnadsforskning, ehuru även de i tämligen begränsad

utsträckning. I samband med vissa större statliga eller kommunala byggen

(särskilt sjukhusbyggnader) har det vidare ibland inrättats smärre försöks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

5

avdelningar och laboratorier. Dessas verksamhet har dock väsentligen icke

gällt tekniskt-vetenskaplig forskning i egentlig betydelse utan fastmera vissa

provnings-, konstruktions- och utredningsarbeten för att exempelvis utröna

lämplig planlösning och inredning för olika slag av rum. Vissa kommunala

myndigheter, som arbetat med seriebyggande av mindre hus, lia slutligen i

samband därmed utfört en del forskningsbetonade utredningar. Främst häller

detta den i Stockholm bedrivna byggnadsverksamheten i fråga örn typiserade

småstugor.

Byggftadsämnesindustrien arbetar till skillnad från byggnadsindustrien på

fasta arbetsställen och består i vissa fall av mycket stora företag eller sammanslutningar,

som bedriva en ganska betydande forskning. Att särskilt

nämna äro järnindustriens och cementindustriens forskningsverksamhet.

Ansatser till att ordna byggnadsforskning lia vid en del tillfällen även

gjorts av vissa sammanslutningar inom byggnadsindustrien och bland byggnadsfackmän.

Statens insatser i fråga om forskningen på byggnadsområdet göras för närvarande

dels genom undersökningar utförda av de högre tekniska läroanstalterna

och statens anstalter för provning, dels genom utredningar och

undersökningar av de statliga byggande verken och dels genom undersökningar,

ordnade av statliga kommittéer för normalisering, standardisering,

arkivering eller andra liknande ändamål.

I utredningens betänkande nr I lia uppgifter lämnats örn den tekniska

forskningen i allmänhet och då främst angående forskningens organisation.

Därvid har även byggnadsforskningen berörts. Till komplettering härav lämnas

i förevarande betänkande vissa ytterligare uppgifter angående byggnadsforskningen,

varvid huvudvikten lägges på att redogöra för tillgängliga laboratorieresurser.

Flera institutioner vid tekniska högskolan i Stockholm bedriva

forskningsverksamhet på byggnadsområdet vid sidan av eller i samband

med undervisningen. Viktigast i detta sammanhang äro institutionerna

för byggnadsstatik och byggnadsteknik. Även andra högskoleinstitutioner,

såsom institutionerna för arkitektur och för brobyggnad, ävensom några

institutioner, vilka väsentligen arbeta inom andra områden än byggnadsforskningen,

ha dock eller kunna få viss betydelse för densamma. Sålunda märkas

institutionerna för hallfasthetslära, mekanisk teknologi, svetsteknik samt

för olika kemiska fackområden. Slutligen är att nämna, att planer angående

inrättande av vissa nya laboratorier föreligga.

„ Institutionen tor byggnadsstatik har resurser att utföra inom byggnadsomradet

vanligen förekommande håll fasthets-och elasticitetsundersökningar ävensom

andra byggnadsstatiska undersökningar.

Laboratoriets utgifter ha de senaste åren bekostats dels med medel från

högskolans anslag till samlingar och laboralioner, dels med donationsmedel

och dels med inkomster från utförda forskningsuppdrag. Årsbudgeten för

laboratoriet 1940/41 var 28,600 kronor, varav cirka 11,000 kronor utgjordes

av anslag till löner från högskolans medel åt förste assistenten och vaktmästaren

samt resten av andra inkomster. Cirka 14,000 kronor härav ha

använts till forskning på byggnadsområdet. Utom de nämnda beloppen utgick

under året ett docentstipendium å 6,800 kronor åt den vid laboratoriet

arbetande docenten, vilken därjämte för sin forskning hopbragt donationsmedel

och inkomster för uppdrag til! ett sammanlagt belopp av cirka 14,000

kronor. Inalles lia sålunda under budgetåret 1940/41 för arbeten inom laboratoriet

förbrukats cirka 49,400 kronor.

Institutionen lör byggnadsteknik har laboratorieresurser för utförande av

huvudsakligen följande slag av arbeten: Undersökning av allmänna bygg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

nadstekniska egenskaper hos de flesta byggnadsmaterial, liållfasthetsundersökningar

på byggnadskonstruktioner, undersökning av värmeisolerande

egenskaper hos material och konstruktioner, undersökning av ljudisolerande

egenskaper hos väggar och bjälklag etc. beträffande saväl lult- som stötljud,

ljudabsorptionsundersökningar samt akustiska mätningar ävensom vibrationsundersökningar.

Under de tre sistförflutna budgetåren tilldelades institutionen anslag fran

högskolan å sammanlagt 10,150, 15,200 respektive 16,600 kronor.

Förutom nu angivna medel, vilka använts till undervisningens bedrivande

och till forskningsarbeten, lia medel erhållits från utomstående uppdragsgivare

för utförande av vissa andra forskningsarbeten. Dennadel av institutionens

verksamhet varierar dock mycket från år till år. För år 1940 lia föl
-

jande direkta omkostnader angivits:

För forskning på byggnadsområdet ................ cirka 13,000 kronor

För administrativa och allmänna omkostnader . .. .. • cirka 1,900 kronor

Summa cirka 14,900 kronor.

Utom de nämnda beloppen tillkomma de å högskolans ordinarie stat utgående

avlöningarna till förste assistenten och vaktmästaren. Dessa löner uppgå

per år till cirka 11,000 kronor, varför institutionens totala budget kan beräknas

uppgå till 42,500 kronor.

Det må framhållas, att tidigare, under tiden närmast efter förra världskriget,

för värmeisoleringsundersökningar anslagits och förbrukats inemot

100,000 kronor och senare för ljudisoleringsundersökningar inemot 60,000

kronor, vilka undersökningars resultat publicerats och varit till stor nytta

för utvecklingen.

Chalmers tekniska högskola i Göteborg är väsentligt sämre utrustad

än tekniska högskolan i Stockholm i fråga örn laboratorier för byggnadsforskning.

Viktigast äro i sammanhanget institutionerna för byggnadsstatik

och byggnadsteknik samt högskolans

institutionen för kemisk teknologi möjligheter att utföra vissa undersökningar

inom byggnadsmaterialkemien. Då medel lia beviljats till uppförande av ny

byggnad för högskolans avdelning för väg- och vattenbyggnad, komma de

nuvarande mycket otillfredsställande förhållandena inom den närmaste framtiden

att avsevärt förbättras.

Nuvarande resurser vid institutionen för byggnadsstatik och brobyggnad

medge endast att vid institutionen utföra sådana undersökningar, som fordra

ringa utrymme och enklare apparatur. Institutionen förfogar icke över något

eget laboratorium, utan laborationer ha utförts inom Chalmers provningsanstalts

laboratorier. För examensarbeten har en del av en äldre verkstadslokal

disponerats.

Vid institutionen för byggnadsteknik kunna utföras sådana enklare undersökningar

av träförband och annat dylikt, för vilka vidlyftigare apparatur

och stora maskiner ej erfordras.

Chalmers provningsanstalt har laboratorieresurser för vissa

liållfasthetsprovningar av murpelare, balkar, armerade plattor, putsprovningar,

bestämning av värmeledningstalet för isoleringspjattor samt materialundersökningar

av byggnadsmaterial med avseende på hållfasthet, frost- och

volvmbeständigliet.

Anstaltens årsbudget för undersökningar på byggnadsområdet uppges till

cirka 69,000 kronor och budgeten för andra arbeten till cirka 75,000 kronor.

Statsbidraget uppgår endast till 3,000 kronor per år, varav följer att den huvudsakliga

forskningen måste ske på uppdrag av utomstående. I den mån

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

7

personalen så medhinner, utföras dock vissa undersökningar på eget initiativ

och dessa fria forskningsarbeten tillhöra företrädesvis det byggnadstekniska

området.

Statens provningsanstalts verksamhet utövas på olika tekniska

avdelningar (mekaniska, byggnadstekniska, elektriskt-fysikaliska, bergskemiska

och kemiskt-tekniska), varför undersökningar inom byggnadsområdet

av de mest olika slag kunna utföras. Förutom den byggnadstekniska avdelningen

medverka de övriga avdelningarna var och en inom sitt fackoinråde.

Kemiska byggnadsmaterialundersökningar utföras sålunda av anstaltens

kemiska avdelningar i samråd med den byggnadstekniska avdelningen.

Provningar av byggnadsjärn och andra metaller utföras av mekaniska avdelningen

och vissa fysikaliska undersökningar, såsom angående materials värmeisoleringsförmåga

m. m., av elektriskt-fysikaliska avdelningen.

Provningsanstaltens byggnadstekniska avdelning har möjlighet att utföra

de flesta förekommande byggnadstekniska undersökningar beträffande byggnadsmaterial

och mindre konstruktioner. Resurser saknas dock för ljudisolerings-

och andra akustiska undersökningar.

Byggnadstekniska avdelningens direkta driftkostnader voro för budgetåret

1939/40 cirka 141,000 kronor. Med tillägg av avdelningens andel i provningsanstaltens

allmänna omkostnader, cirka 33,000 kronor, utgjorde de totala

årskostnaderna för avdelningen 1939/40 ungefär 174,000 kronor. Inkomsterna

av betalda provnings- och forskningsuppdrag voro för samma tid cirka

144,000 kronor. Uppskattningsvis har beräknats, att av avdelningens omkostnader

15 procent eller ungefär 26,000 kronor hänföra sig till rena forskningsarbeten,

10 procent eller cirka 18,000 kronor till metodundersökningar och

dylikt och återstående 75 procent eller 130,000 kronor till betalade provningsuppdrag.

I fortsättningen redovisar utredningen i korthet de begränsade undersökningar

av forskningsbetonad karaktär, som bedrivas vid vissa av statens

verk och av inom skilda specialiteter arbetande kommissioner och kommittéer.

Vidare omnämner utredningen vad som på förevarande område åstadkommits

av kommunala organ och inom enskilda företag och organisationer.

I detta sammanhang framhåller utredningen, att landsbygdens byggnadsfrågor,

framför allt de som avse byggnader för jordbruket och dess binäringar,

i viss mån intaga en särställning på grund av deras nära sammanhang

med rena jordbrukstekniska frågor. Byggnadstekniska undersökningar

och utredningar angående ekonomibyggnader för lantbruket lia i en del fall

utförts i samarbete mellan byggnadstekniska och jordbrukstekniska fackinstitutioner.

Bland annat har cementindustrien ur sina speciella synpunkter

medverkat vid sådana undersökningar. Egnahemsstyrelsen torde vara den

största statliga byggnadsförelagSren på landsbygden och har genom observationer

och försök i samband med sina husbyggnader bedrivit vissa undersökningar.

Vidare erinrar utredningen om att lantbruksförbundets byggnadsförening

numera övertagit lantmännens byggnadsförenings verksamhet och

redan från starten halt betydande resurser till sitt förfogande, dä i densamma

ingått ett antal större ekonomiska föreningar på jordbrukets område

(mejeriföreningen, slakteriföreningen m. fl.). Lantbruksförbundets byggnadsförening

kan fördenskull betraktas som en representativ riksorganisation

och torde i samarbete med redan befintliga organ såsom hushållnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

sällskap, egnahemsnämnder m. fl. vara ägnad att befrämja en rationell bygg

nadsverksamhet på landsbygden. Slutligen erinrar utredningen om att Kungl.

Maj:t genom beslut den 30 januari 1942 bemyndigat egnahemsstyrelsen att

disponera högst 75,000 kronor till rådgivningsverksamhet i landsbygdens

byggnadsfrågor samt att till lantbruksförbundets byggnadsförening för dess

rådgivningsverksamhet utanordna 100,000 kronor.

Utredningens förslag.

Allmänna synpunkter.

I fråga örn betydelsen och behovet av byggnadsforskning anför utredningen:
Byggnadsindustrien

är av mycket stor omfattning, och dess produktionsvärde

översteg de senaste åren före krigets utbrott troligen 800 milj. kronor

årligen. Den kan följaktligen i omfattning väl tåla en jämförelse med våra

andra stora industribranscher. Det är ej blott byggnadskostnaderna, man har

att ta hänsyn till, utan även underhållet av byggnadsbeståndet är en betydande

faktor i nationalhushållet, och det tekniska utvecklingsarbetet måste ha

till mål att åstadkomma för sina ändamål fullgoda byggnader, vilka kräva

minsta möjliga årskostnad. Som ett åskådligt exempel på de värden, det rör

sig örn, må anföras, att under tider med normal byggnadsverksamhet en genom

tekniska framsteg åstadkommen reducering av byggnadsindustriens

produktionskostnader med 0.1 procent medför en årlig besparing för landet

av storleksordningen 0.8 milj. kronor. Med hänsyn till att byggnadsforskningen

är en förutsättning för tekniska framsteg på byggnadsområdet är det

sålunda ur nationalekonomisk synpunkt välmotiverat att nedlägga betydande

kostnader på sådan forskning.

1 diskussioner om arbetslöshetsspörsmål har ofta framhållits, att byggnadsindustrien

kan betraktas som en nyckelindustri för produktionen. Detta

sammanhänger med, att byggnadsindustrien väsentligen sysslar med förädling

av halvfabrikat eller installation av helfabrikat, vilka producerats av

vitt skilda industribranscher, och därför är av stor betydelse för många produktionsgrenar.

Även ur andra än rent ekonomiska synpunkter är emellertid byggnadsverksamheten

en faktor av stor betydelse. Bostadssociala utredningen (SOU

1935:2) har understrukit, att bostaden har en avgörande betydelse för det

fysiska och psykiska hälsotillståndet och att även i fråga om individernas

arbetsförmåga, personliga utveckling och moraliska livsföring bostadsförhållandena

spela en mycket viktig roll. Husbyggnadsverksamhetens betydelse för

folkets hälsa och trivsel är ur det allmännas synpunkt ett starkt skäl för att

genom stöd åt byggnadsforskningen skapa de vetenskapliga förutsättningarna

för ett framgångsrikt tekniskt framstegsarbete.

Ända till för ett par decennier sedan gick den tekniska utvecklingen på

byggnadsområdet tämligen långsamt, och nyheter lanserades i regel endast

med stor tvekan. Men från den tiden har tempot för den tekniska utvecklingen

även på byggnadsområdet blivit snabbare.

Det är dock uppenbart, att den tekniska utvecklingen inom byggnadsindustrien

ännu icke hunnit lika långt som inom många av landets andra industribranscher.

Särskilt i jämförelse med sådana rationaliserade industrier som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

9

vår verkstadsindustri står byggnadsindustrien långt efter icke blott i fråga

om materialkännedom och arbetenas rationella utförande utan även beträffande

arbetsmetoder och arbetsorganisation.

Jämväl i fråga om standarden, särskilt beträffande bostäder, återstår mycket

övrigt att önska. Att allt icke är, som önskvärt vore, framgår exempelvis

av vissa specialundersökningar i den officiella statistiken.

Orsakerna till att byggnadskonsten i tekniskt hänseende icke utvecklats

på önskvärt sätt äro, säger utredningen, av många slag. Härom anför utredningen

vidare:

Det tekniska utvecklingsarbetet på byggnadsområdet utföres icke sällan

oenhetligt. Forskningen bedrives sålunda oftast så, att olika institutioner

eller forskare upptaga lösryckta problem till behandling, medan däremot

det kontinuerliga och systematiska utforskandet av större områden är mera

sällsynt. ° Detta beror, förutom på bristande medel för enhetlig översyn,

främst på bristande medel till undersökningar, vilka inom ifrågavarande område

ofta måste bliva tämligen kostsamma, omfattande och långvariga, om

tillförlitliga resultat skola ernås. Mellan olika forskninginstitutioner är samarbetet

ofta otillräckligt för att de skola kunna hålla sig underkunniga om

varandras arbeten och genom samråd undvika onödiga dubbelarbeten. Samarbetet

mellan vetenskapsmännen och praktikens män på byggnadsområdet

torde icke heller alltid vara sådant, som önskvärt vore. Det synes även brista

i fråga örn det praktiska utnyttjandet av de resultat, vartill vetenskapen

kommit.

En annan bidragande orsak till klyftan mellan vetenskapen och praktiken

torde vara det relativt ringa antalet högskolebildade ingenjörer, som äro

verksamma på byggnadsområdet. De praktiskt verksamma byggnadsteknikerna

ägna sig i regel åt tämligen rutinmässigt konstruktionsarbete eller åt

arbetsledning, under det att det tekniska utvecklingsarbetet ofta försummas,

vilket ofta torde bero på en hos praktikens män bristande uppskattning av

forsknings- och utvecklingsarbeten.

Inom själva byggnadsindustrien bedrives teknisk forskning i obetydlig

omfattning, bland annat emedan byggnadsföretagarna utgöra en mycket

heterogen kår, huvudsakligen bestående av ett stort antal småföretagare, vilka

sakna förutsättningar och intresse för rationaliseringsverksamheten. Inom

branschen saknas vidare tillräckligt starka organisationer med förmåga

och vilja att taga hand örn och driva tekniskt utvecklingsarbete av större

omfattning. En särskild svårighet ur forskningens synpunkt är, alt byggnadsföretagen

icke som andra industriföretag äro lokaliserade till någon viss

plats utan att verksamheten utövas på de olika byggnadsplatserna. Detta

hindrar i hög grad anordnandet av fasta laboratorier. Även byggnadsverksamhetens

säsongbetoning är ett betydande hinder för en rationell forskningsverksamhet,

och arbetarnas åtminstone tidigare ej sällan oförstående inställning

till rationaliseringsarbetet torde i vissa fall lia inverkat hämmande.

Husbyggnader och andra byggnadsverk äro vidare avsedda att göra tjänst

under mycket lång tid, oell därför finnes en förklarlig och sund motvilja hos

mångå byggherrar mot att prova nya material och konstruktioner. Tidigare

gjorda misslyckanden med oprövade material torde härvid lia bidragit till

den försiktiga inställningen.

Byggnadsverksamheten är därjämte i hög grad beroende av olika smakriktningar.

Individualismen i denna verksamhet är mera utpräglad än inom

andra industrigrenar. En individualism, som strävar efter att åstadkomma

något olikt allt annat, även örn det skulle betyda försämring, bör dock icke

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

få dirigera utvecklingen, då det är fråga om något för folkets hälsa, livsföring

och ekonomi så oerhört betydelsefullt som bostadsproduktionen. Genom

forskning och förbättrad utbildning av fackmän bör man söka sprida

ökad fackmässig kunskap och respekt för sådan kunskap samt minska verksamhetsfältet

för de rena nyckerna.

Forskningsområdet för byggnadsindustrien är slutligen så oerhört omfattande

och heterogent, att en forskare icke kan behärska annat än vissa delar

därav, vilket är en extra svårighet för forskningsverksamhetens samordning.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att byggnadsverksamheten är

en ur många synpunkter så betydelsefull faktor, att ett framgångsrikt utvecklingsarbete

måste betraktas som ett stort samhällsintresse, samt att på grund

av ett fleral omständigheter, sammanhängande med byggnadsverksamhetens

natur och organisation, någon tillräckligt omfattande och effektiv forskning

icke kan påräknas från industriens och enskilda företagares håll. Det tekniska

utvecklingsarbetet inom byggnadsindustrien är vidare till sin natur icke främst

en fråga örn skapande av ökad konkurrenskraft åt enskilda företagare, utan

den måste -till väsentlig del betraktas som ett problem av för hela samhället

gemensamt intresse. Byggnadsverksamheten är slutligen mer än andra industrier

beroende av reglerande åtgärder från det allmännas sida i form av

stadsplaner, byggnadsplaner och andra föreskrifter angående tomtmarkens

exploatering samt föreskrifter i fråga om byggnadernas konstruktioner, storlek

och proportioner. Genom bestämmelser tillses och kontrolleras att säkerheten

icke åsidosättes vare sig under uppförandet av ett byggnadsverk

eller därefter. Sådana normerande och reglerande åtgärder påverka, säger

utredningen, i mycket hög grad det tekniska utvecklingsarbetet, och detta

utgör ytterligare ett skäl för det allmänna att vidtaga sådana åtgärder, att

ett tillräckligt effektivt och omfattande forskningsarbete kommer till stånd

beträffande med byggnadsverksamheten sammanhängande problem. Det

måste därvid förutsättas att de samhälleliga byggnadsreglerande organen

hålla god kontakt med forskningen och utvecklingsarbetet i övrigt på byggnadsområdet.

För att ernå en lämplig begränsning av forskningsområdet har utredningen

ansett sig endast böra föreslå åtgärder för främjande av det tekniska

utvecklingsarbetet på byggnadsområdet och att åtminstone tills vidare ej ingå

på de andra problemgrupperna — sociala och medicinska — trots att dessa i

regel ha många beröringspunkter med den tekniska forskningen. Utredningen

anför vidare bland annat:

Även med denna begränsning rymmer uppgiften ett mycket stort antal

mångskiftande frågor. Med den tekniska byggnadsforskningen sammanhänga

exempelvis många problem, vilka icke äro hänförliga till den egentliga forskningsverksamheten

men ha till ändamål att föra ut forskningsresultaten i

den praktiska tillämpningen. Hit kunna räknas frågor angående standardisering,

publicering, rådgivning, demonstration av konstruktioner och material,

provning m. m.

För att giva en uppfattning om de omfattande och betydelsefulla problem,

som hänga samman med byggnadsforskningen, lämnas i det följande exempel

på olika frågekomplex.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 283.

11

Planering och uppförande av byggnader rymmer en rik variation av problem,

och husbyggnadernas ändamålsenliga planindelning bjuder många

forskningsuppgifter. Materialforskningen på byggnadsområdet omfattar undersökning

av både kemiska och fysiska egenskaper och blir på grund av

det stora antalet material, som användes vid byggnadsverksamheten, mycket

omfattande. I fråga örn konstruktioner kunna problemen ses ur teoretiska

och ur praktiska synpunkter, de kunna gälla konstruktionsdetaljer, såsom

förbindningar mellan olika konstruktionsdelar, eller avse större sammanhängande

konstruktionssyslem. Grundläggningsarbetena och de geotekniska

frågorna erbjuda många och omfattande forskningsuppgifter, och många av

de hithörande problemen äro relativt föga utforskade. Bland de byggnadsfysikaliska

spörsmålen märkas t. ex. frågor om materialens kapillaritetsegenskaper,

värme- och fuktisolering, ljudisolering och akustik.

Frågor angående värme och ventilation sammanhänga i stor utsträckning

med de rena byggnadsfrågorna, t. ex. byggnadsstommens utformande och

isoleringsförmågan hos byggnaden. De frågor, som gälla brand- och luftskydd,

ha likaledes stor betydelse och lia ytterligare aktualiserats av rådande

krigsförhållanden. Inredning och utrustning är ett mycket heterogent problemområde,

som i fråga örn omfattning och typ främst sammanhänger med

gruppen byggnadsplanering och i fråga om kvalitet med byggnadsmaterialforskningen.

Byggnadsunderhållet kräver, som tidigare anförts, årligen mycket stora

kapitalutlägg och rymmer en rik provkarta på nästan alla slag av byggnadsproblem.

De byggnadsekonomiska frågorna äro ofta mera av utredande art än direkta

vetenskapliga forskningsarbeten, men dessa frågor äro dock av den allra

största betydelse såväl för att nå fram till en ekonomiskt riktig byggnadsverksamhet

som för bedömandet av de genom det vetenskapliga forskningsarbetet

uppnådda resultaten.

De olika generella föreskrifterna för uppförande av byggnadsverk ha en

avgörande betydelse för utvecklingen på byggnadsområdet. Särskilt vill det

synas, som örn begreppet säkerhetsgrad ej vore i erforderlig grad definierat

och som örn de ekonomiska konsekvenserna av byggnadsföreskrifter i många

fall icke varit tillräckligt klarlagda.

Då den största delen av byggnadsproduktionen försiggår i planlagda delar

av samhällen, lia stadsplanerna och byggnadsplanerna en mycket stor

betydelse för byggnadsverksamheten och böra göras till föremål för ökad

forskningsverksamhet, särskilt i fråga om sambandet mellan stadsplan och

byggnadsverksamhet.

Forskningsområdet beträffande byggnadsverksamheten, fortsätter utredningen,

är sålunda mycket stort och mångskiftande. På grund härav böra enligt

utredningens mening åtgärder för främjande av byggnadsforskningen

från början planeras så, att de få karaktären av försöksverksamhet och att

de vidtagna anordningarna lätt kunna ändras, kompletteras och utvidgas efter

hand som erfarenhet vunnits. Att för ett så ofantligt stort och oenhetligt

problemkomplex som byggnadsforskningen redan från början skapa en organisation,

som skall lia lill arbetsprogram att angripa alla till denna forskning

hänförliga problem, kan leda till att verkamheten blir alltför splittrad

och svåröverskådlig. Med hänsyn till att de olika problemgrupperna inom

byggnadsforskningen hänga så nära samman med varandra eller att forskningsproblemen

ofta kunna hänföras till olika problemgrupper, beroende på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

från vilka synpunkter de ses, torde det dock icke vara motiverat att genom

uttryckliga bestämmelser fastlägga en begränsning av forskningsområdet till

att omfatta endast vissa problemgrupper.

Utredningen har på de anförda skälen funnit det lämpligt, att åtgärder för

främjande av forskningsverksamheten till att börja med vidtagas i en till

såväl kvantitet som ämnesområde begränsad omfattning men planläggas som

en försöksverksamhet, vilken kan ändras och byggas ut med ledning av vunna

erfarenheter. Vid den inventering av laboratorieresurser, som utredningen

utfört, har framkommit att de tekniska högskolornas och provningsanstalternas

institutioner av byggnadsteknisk karaktär redan nu förfoga över laboratorier

med utrustning, som erbjuda vissa ökade möjligheter till forskning vid

sidan av undervisningen. Högskolorna ha jämväl framfört enligt utredningens

mening välmotiverade framställningar att för sin undervisning få ytterligare

laboratorier på området, varvid ökade möjligheter skulle erhållas även för

forskning. De forskningsområden, som representeras av dessa laboratorier,

äro av grundläggande betydelse för det tekniska framstegsarbetet på byggnadsområdet.

Byggnadsmaterialforskningen har därjämte särskilt aktualiserats

av de nuvarande svårigheterna för handelsutbytet med främmande länder.

Den i byggnadsbranschen liksom i de flesta andra branscher pågående

utvecklingen mot förbättrad kvalitet och minskad kvantitet medför likaledes,

att utvecklingsarbetet i fråga örn material och konstruktioner nu är av särskilt

stor betydelse.

På grund av det anförda har utredningen begränsat sin uppgift till att utarbeta

förslag till åtgärder för främjande av forskningen i första hand beträffande

sådana problem, som närmast tillhöra områdena byggnadsteknik,

byggnadsstatik samt hus- och brobyggnad.

I den nyss berörda frågan om möjligheterna att öka och effektivisera

forskningsarbetet med utnyttjande av befintliga och planerade laboratorier

erinrar utredningen, att det vid övervägande av statliga åtgärder för byggnadsforskningens

främjande synes vara av avgörande betydelse att känna

till, i huru hög grad redan befintliga resurser räcka till för en ökad forskningsverksamhet.

Utredningen har därför i fråga om de i detta sammanhang

viktigaste inrättningarna, nämligen institutionerna för byggnadsstatik

och byggnadsteknik vid de tekniska högskolorna samt de byggnadstekniska

avdelningarna vid statens och Chalmers provningsanstalter, inhämtat uppgifter

angående möjligheterna att öka forskningsverksamheten med utnyttjande

av de befintliga laboratorieresurserna. Som förutsättning för de lämnade

uppgifterna har antagits, att medel skulle kunna erhållas för de med den

ökade verksamheten förbundna extra kostnaderna för hjälpkrafter, material

och i viss mån även utrustning.

I fråga örn institutionen för byggnadsstatik vid tekniska högskolan

i Stockholm skulle under vissa förutsättningar personalen kunna

ökas med en förste assistent för undervisning samt 4 å 5 assistenter vid

laboratoriet. Årsbudgeten för laboratoriet, som för närvarande uppgår till

cirka 50,000 kronor, beräknas därvid komma att inom de befintliga lokalerna

ökas lill 70,000 å 75,000 kronor, oberäknat avlöningen åt den nye förste

assistenten för undervisning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

13

Möjligheter föreligga även för laboratoriernas utvidgning. Sålunda torde

■ett i anslutning till det byggnadsslatiska laboratoriet beläget laboratorium

för svetsningsteknik komina att flyttas i samband med beslutad nybyggnad

för vissa andra laboratorier vid högskolan, och härvid har förslag framlagts,

att de nuvarande lokalerna för laboratoriet för svetsningsteknik skulle få

övertagas av institutionen för byggnadsstatik.

Planer äro även å bane att framdeles sammanföra laboratorier för byggnadsstatik,

byggnadsteknik, brobyggnad samt cement- och betongforskning till

varandra närliggande lokaler. Då laboratoriet för byggnadsstatik är det, som

för närvarande bär bästa tillgång på lokaler och utrustning, torde emellertid

en förflyttning för dess del icke komma att genomföras förrän längre fram.

Institutionen för byggnadsteknik vid tekniska högskolan i Stockholm är

sämre ställd, särskilt beträffande lokaler, men i de nu disponibla lokalerna

kan trots detta enligt inhämtade uppgifter forskningsverksamheten betydligt

utvidgas. Institutionens grovlaboratorium är dock redan nu fullt utnyttjat,

men däremot kan ökad forskning bedrivas i dess cement-, kyl- och ljudlaboratorier

samt provningshall. Härvid skulle utan olägenheter för undervisningen

plats kunna beredas åt ytterligare 1 å 2 forskare jämte motsvarande

antal hjälpkrafter. Örn man förutsätter, att vid institutionen anställas två

forskare med två biträden, kan ökningen i institutionens årsbudget beräknas

till cirka 27,000 kronor, varav cirka 20,000 kronor till avlöningar och cirka

7,000^ kronor till instrument, material och övriga omkostnader.

Frågan om nya laboratorielokaler för institutionen för byggnadsteknik har

vant aktuell länge. Den har kommit i ett annat läge genom den donation till

ett laboratorium för cement- och betongforskning, som erbjudits högskolan.

I samband med handläggningen av frågan om lämplig tomt för detta laboratorium

har nämligen tanken uppkommit att söka sammanföra laboratoriet i

fråga med de övriga laboratorier vid högskolan, som i större utsträckning arbeta

med cement och betong, så att byggnadskomplexen komma att ligga intill

varandra. Härigenom befrämjas samarbetet. Om dessa planer realiseras,

skulle betydande resurser lillskapas för byggnadsforskning.

_Beträffande Chalmers tekniska högskola äro institutionerna

för byggnadsteknik samt för brobyggnad och byggnadsstatik under nuvarande

förhållanden praktiskt taget utan laboratorier. I en beslutad nybyggnad

komma dock institutionerna att tå goda laboratorielokaler. Uppskattningsvis

kan årsbudgeten för forskning i dessa nya lokaler beräknas till omkring 60,000

å 70,000 kronor, örn resurserna fullt utnyttjas.

Enligt från statens provnings anstalt erhållna uppgifter kunna

vid dess byggnadstekniska avdelning beredas arbetsmöjligheter för ytterligare

högst 10 personer inom de befintliga lokalerna och den däremot svarande

kostnadsökningen har uppskattats till cirka 50,000 kronor per år.

I bebyggelseplanen för provningsanstalten äro betydande tillbyggnader förutsedda.

Enligt en av anstalten den 18 juli 1941 till utredningen lämnad uppgift

skulle nya lokaler för den byggnadstekniska avdelningen erfordras senast

inom 5 år. Dessa lokaler skulle därvid i första utbyggnadsstadiet behöva

omfatta en golvyta av minst 1,000 m2.

Även vid C h a 1 lii e r s provning sanstalt kan omfattningen av

byggnadsforskningen i hög grad okas. Årskostnaderna för den ökade forskning,

som kan åstadkommas i anstaltens nuvarande lokaler, lia av anstalten

uppskattats till ungefär 50,000 kronor.

Några egentliga nybyggnadsplaner äro icke aktuella för denna anstalt, men

man hoppas att la disponera extra utrymmen efterhand som avdelningar av

Chalmers tekniska högskola inflytta i planerade och delvis redan beslutade

nya lokaler.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Möjligheter finnas även, fortsätter utredningen, att genom ekonomiskt stöd

intensifiera forskningsverksamheten i laboratorier, tillhörande kommuner och

industriföretag eller industriella sammanslutningar, och vidare äro betydande

forskningsområden möjliga att bearbeta rent teoretiskt utan egentligt laboratoriearbete

eller genom iakttagelser och försök i samband med uppförandet av

olika byggnadsverk.

Utredningen påpekar vidare, att byggnadsmaterialforskning, särskilt i fråga

om betong, kan förläggas till det förut omnämnda planerade laboratoriet

för cement- och betongforskning vid tekniska högskolan i Stockholm eliel

lill de mekaniska och kemiska laboratorierna vid de tekniska högskolorna

och statens provningsanstalt. Vad speciellt angår egenskaperna hos trä som

byggnadsmaterial kunna redan nu forskningsarbeten utföras vid det för sadant

ändamål inredda laboratoriet vid statens provningsanstalt, och betydande

forskningsmöjligheter komma att erbjuda sig, örn ett av utredningen

i annat sammanhang föreslaget institut för träforskning kommer till stand.

Utredningen har vidare till behandling upptagit frågan örn ordnandet av forskning

beträffande teknisk silikatkemi och dit höra bland annat sa viktiga

byggnadsmaterial som tegel och glas. Även forskningen pa det geotekniska

specialområdet kommer utredningen alt längre fram särskilt behandla.

Som av det anförda framgår, slutar utredningen, finnas icke obetydliga

möjligheter att öka och intensifiera forskningen på byggnadsområdet redan

med nuvarande resurser i fråga örn laboratorier och i viss grad även forskare.

Vad som erfordras härför är framför allt medel till anställning av personal

och till de med försöken förenade omkostnaderna. Örn hänsyn därjämte tages

till planerade och i vissa fall även beslutade nya speciallaboratorier, vilka

motiverats av hänsyn till undervisningen och forskningen vid de tekniska

högskolorna eller av andra särskilda skäl, kan man beräkna, att möjligheter

komma att skapas för ytterligare väsentliga utvidgningar av byggnadsforskningen.

Åtgärder för främjande av byggnadsforskningen.

Utredningen övergår härefter till frågan om de åtgärder för främjande av

byggnadsforskningen, som utredningen från sina utgångspunkter funnit nödvändiga.

Utredningen anför till en början:

Av det föregående framgår, att i olika sammanhang förslag framförts till

ökade laboratorieresurser vid de tekniska högskolorna för undervisning och

forskning inom byggnadsområdet. Vid Chalmers tekniska högskola torde en.

betydande utvidgning stå inför sitt förverkligande. Beträffande tekniska högskolan

i Stockholm hava utbyggnadsplanerna icke kommit lika långt. I fråga

örn båda högskolorna äro de planerade nya laboratorierna på byggnadsområdet

att betrakta som mycket önskvärda åtgärder till främjande av byggnadsforskningen.

.

Det har även från åtskilliga håll framförts tanken pa inrättande av eU

byggnadsforskningsinstitut motsvarande väginstitutet på vägbyggnadsområdet.

Vid bedömandet av denna fråga bör dock framhållas, att väsentliga olik
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283-

15

heter finnas mellan vägbyggnadsområdet och det område, som skulle omspännas

av ett ifrågasatt institut för byggnadsforskning. Väginstitutets verksamhet

omfattar vägtekniska och vägtrafiktekniska frågor, medan däremot

ett byggnadsforskningsinstitut — även med den snäva begränsning, som av

utredningen i det föregående till att börja med förutsatts för de föreslagna

åtgärderna till byggnadsforskningens främjande — skulle komma att innefatta

ett betydligt större antal tekniskt-vetenskapliga områden. Detta skulle

medföra, att ett institut för byggnadsforskning redan från början komme att

inrymma elt avsevärt större antal specialiteter och speciallaboratorier än ett

väginstitut, och därjämte skulle det, allteftersom verksamhetsområdet utvidgades,

komma att än ytterligare svälla ut. Ett sådant institut för byggnadsforskning

skulle som en följd härav komma att draga mycket stora kostnader.

Redan verksamhetsområdets bredd och mångskiftande karaktär talar

sålunda för, att man bör framgå med försiktighet i fråga örn skapande av

ett samlat, fristående forskningsinstitut med egna laboratorier. En annan

olikhet mellan förhållandena på vägområdet och byggnadsområdet i övrigt

är alt väginstitutet med dess laboratorier tillkommit för att råda bot på en

uppenbar brist på forskningsmöjligheter på det vägtekniska området, medan

däremot för byggnadsforskningen redan finnes ett flertal laboratorier, vilka

ännu så länge på grund av bristande anslag endast ofullständigt kunnat utnyttjas.

Vägbyggnadsverksamheten är vidare en huvudsakligen kommunal

angelägenhet, ehuru den försiggår under starkt statsinflytande och väsentligen

bekostas med statsmedel. Byggnadsverksamheten i övrigt är däremot såväl

statlig och kommunal som enskild — med tyngdpunkten på den enskilda

verksamheten. Medan väginstitutet har sin verksamhet begränsad till ett enda

statligt verks ämbetsområde och fungerar som dess problemlösare och rådgivare

i tekniskt-vetenskapliga frågor, skulle en motsvarande organisation på

byggnadsområdet få en betydligt vanskligare ställning och beröra ett mycket

större antal intressenter. På grund härav synes det motiverat att på byggnadsområdet

lägga huvudvikten vid att samordna forskningsverksamheten

och giva den ekonomiskt stöd.

Det nuvarande tidsläget med brist på byggnadsmaterial och svårigheter

att anskaffa laboratorieutrustning samt höga byggnadskostnader är ett ytterligare

skäl till att icke nu uppföra något större fristående institut för byggnadsforskningen.

Allt talar sålunda för att i första hand inrikta sig på att utnyttja möjligheterna

till utvidgningar av forskningsverksamheten inom redan befintliga

laboratorier och inom de nya, som av olika skäl planeras, samt sedan utveckla

verksamheten vidare i den riktning, erfarenheten kan komma att anvisa.

Under hänvisning till det sagda har utredningen funnit det åtminstone

lills vidare böra anstå med inrättande av ett fristående institut för byggnadsforskning

nied egna laboratorier.

I fråga örn den gentekniska delen av byggnadsforskningen, fortsätter utredningen,

råda i viss mån särpräglade förhållanden. Geoteknisk forskning utföre^

framför allt vid de tekniska högskolorna och vid särskilda geotekniska avdelningar

nied egna laboratorier inom järnvägsstyrelsen och väg- oell vatlenbyggnadsstyrelsen.

Som av 1938 års sakkunniga för utredning örn viigväsendets

förstatligande (SOU 1941: 12) framhållits, behövs geoteknisk sakkunskap

för undersökningar och utredningar hos flera olika statliga organ, såsom

järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrclsen, lantbruksstyrelsen,

byggnadsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Även försvarsväsendet kommer vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

sin byggnadsverksamhet i kontakt med geotekniska problem. Nämnda sakkunniga

framförde även tanken på inrättande av ett särskilt geotekniskt institut

för de olika statliga verkens geotekniska arbeten. Något utarbetat förslag

till ett sådant institut avlämnade de sakkunniga icke.

Utredningen säger sig icke vara beredd att nu taga ställning till denna

fråga men ämnar framdeles upptaga spörsmålet till prövning och eventuellt

avge förslag.

Utredningen framhåller i fortsättningen, att behovet av att på lämpligt sätt

samordna den på skilda håll pågående byggnadsforskningen framförts under

utredningens sammanträden med på området arbetande fackmän och att tanken

också synes ha legat bakom 1934 års byggnadsindustrisakkunnigas förslag

om inrättande av en under byggnadsstyrelsen hörande rationaliseringskommitté

för byggnadsverksamheten.

Vid överväganden angående vilka åtgärder, som i första hand böra vidtagas

för att främja byggnadsforskningen i landet, har utredningen kommit

till den slutsatsen, att man snabbast och billigast kan nå åsyftade resultat

genom att

a) anvisa ett statsanslag till ökad byggnadsforskning inom landet, främst

med utnyttjande av redan befintliga laboratorier på byggnadsområdet;

b) inrätta en statlig kommitté för byggnadsforskning för att dels samordna

och systematisera den forskning, som redan bedrives på byggnadsområdet,

dels leda den ökade forskning, som skulle möjliggöras genom nyssnämnda

anslag, dels ock i lämplig form bekantgöra forskningsresultaten.

I detta sammanhang meddelar utredningen, att det från vissa håll föreslagits,

att en officiell, av staten understödd byggnadsmaterialutställning skulle

ordnas i syfte att på åskådligt sätt bekantgöra tekniska framsteg. Åtskilligt

talar för detta förslag, säger utredningen, men man skulle omedelbart komma

in på det vanskliga område, som avser forskningsresultatens exploatering, och

forskningsledningen skulle lätt kunna komma i en icke önskvärd mellanställning

mellan konkurrerande affärsintressen. Det är enligt utredningens mening

säkerligen klokast, att statens understöd av forskningsverksamhet såvitt

möjligt hålles skild från den privata konkurrensen på byggnadsområdet. Utredningen

har därför icke velat framlägga förslag till statens ekonomiska

stödjande av en permanent byggnadsmaterialutställning. I fråga om spridandet

av kännedom om de genom den statsunderstödda forskningen vunna resultaten

bör, slutar utredningen, den föreslagna statliga kommittén för byggnadsforskning

vidtaga erforderliga åtgärder, vilka exempelvis kunna utgöras

av publicering, föreläsningar, utställningar och demonstrationer.

Vad därefter angår det av utredningen förordade anslaget till byggnadsforskning

anför utredningen:

På grund av byggnadsverksamhetens stora allmänna betydelse måste det

betecknas som en självklar uppgift för det allmänna att främja den nödvändiga

forskningen på området, och utredningen har därför ansett sig böra

föreslå ett särskilt statsanslag till byggnadsforskning. Om staten ger ett gott

föredöme, bör man lia rätt att vänta, att såväl det kommunala som det enskilda

intresset följer exemplet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

17

Vid avvägande av storleken av det forskningsanslag, varmed staten bör

stödja forskningen, har man med den antagna utgångspunkten, att det till

en början gäller att driva en ökad forskning med utnyttjande av befintliga

laboratorier, främst att taga häsyn till den mängd forskningsarbete, som kan

uti Örås utan att lägga ned engångskostnader i nybyggnader. Någon gräns

uppåt med hänsyn till behovet av forskning behöver man däremot ej tänka

på, ty den gränsen ligger mycket högre än den, som är betingad av statsfinansiella

skäl.

Med hänsyn till forskningsuppgifternas ofta spontana och ojämna uppkomst

synes nian ej böra räkna med, att belopp motsvarande årsanslaget

förbrukas varje år. Vissa år kan det t. ex. vara angeläget att bedriva stora

och relativt dyrbara försök i full skala i samband med uppförandet av någon

särskild provbyggnad, medan man däremot ett annat år kan utan större

olägenheter göra reservationer på anslaget. Med hänsyn till forskningen synes

det därför önskvärt, att eventuella årsanslag beviljas som reservationsanslag

och i praktiken betraktas som tillskott till en fond för byggnadsforskning,

ur vilken medel kunna tagas i mån av föreliggande behov.

Vid övervägande av de faktorer, vartill hänsyn måste tagas, har utredningen

stannat vid att hemställa, att för budgetåret 1942/43 måtte anvisas ett reservationsanslag

av 200,000 kronor för tekniskt-vetenskaplig forskning på

byggnadsområdet.

Utredningen har tänkt sig, att förslagsvis ett belopp, utgörande ungefär

75 procent av anslaget, årligen skulle användas för forskning ävensom till

publicering av erhållna resultat i enlighet med ett av statens kommitté för

byggnadsforskning uppgjort arbetsprogram, vilket årligen skall ingivas till

Kungl. Maj:t för godkännande och tilldelning av anslag. Återstoden, cirka

25 procent, skulle reserveras för mera fri forskning och användas för att

främja forskningsuppslag, som framkomma under året. Ansökan om anslag

eller bidrag ur denna del av anslaget bör kunna inges av institut, annat

företag eller enskild forskare. Anslag eller bidrag beviljas av Kungl. Maj:t

efter förslag av den statliga kommittén för byggnadsforskning. Ansökningar

om medel från anslaget böra åtföljas av plan för de forskningsarbeten, för

vilka medel sökas. En sådan plan bör klargöra det i ansökningen avsedda

forskningsproblemet och dess betydelse samt visa, hur det skall angripas.

Vidare böra i planen anges beräknade kostnader för avlöning av erforderliga

hjälpkrafter och inköp av för arbetet erforderlig förbrukningsmaterial

och apparatur. Anslagsmedlen böra i första hand användas till täckande

av sådana försökskoslnader som avlöning av hjälpkrafter och andra omkostnader

i samband med forskningsarbetet. Med hänsyn till forskarnas

varierande personliga förhållanden böra möjligheter dock finnas att, då särskilda

skäl därtill föranleda, bevilja jämväl personliga arvoden åt anslagssökande

forskare. I den mån tillgängliga medel förslå, böra de enligt utredningens

förslag även kunna disponeras till sådana inköp av större maskiner

och apparater, som kunna föranledas av de understödda forskningsarbetena.

I dylika fall bör dock ägande- och nyttjanderätten till sådan dyrbarare

utrustning tillförsäkras staten, så alt byggnadsforskningskommittén

kan disponera utrustningen för andra forskningsändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 283.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

Utredningen övergår härefter till sitt förslag om inrättande av en statens

kommitté för byggnadsforskning och anför till en början om dess uppgifter:
Statens

kommitté för byggnadsforskning bör närmast få följande uppgifter,

nämligen

att följa och främja den tekniskt-vetenskapliga forskningen inom byggnadsområdet,

söka ordna god samverkan med och mellan olika intressenter

i forskningsverksamheten och åvägabringa systematisering av denna verksamhet,

att taga initiativ till och låta verkställa byggnadsforskning,

att avgiva av Kungl. Maj:t, det av utredningen föreslagna statens tekniska

forskningsråd och andra myndigheter infordrade yttranden i tekniska byggnadsfrågor,

särskilt beträffande framställningar om statsanslag eller statsbidrag

till forskning inom byggnadsområdet, samt

att på byggnadsväsendets område föranstalta om systematiskt samlande,

ordnande och bearbetande av kunskapsmaterial, särskilt det genom statsunderstödd

forskning framkomna, samt vidtaga erforderliga åtgärder för materialets

bekantgörande och nyttiggörande.

En första uppgift för en organisation för byggnadsforskningens främjanjande

bör bliva att skaffa sig kännedom örn vilka forskningsresurser, som

finnas, samt söka komma i kontakt med och skaffa sig en överblick över de

forskningsarbeten, som försiggå. Det bör föreskrivas skyldighet för vederbörande

att i fråga örn sådan enskild byggnadsforskning, som understödes med

statsmedel, lämna statens kommitté för byggnadsforskning alla önskade uppgifter.

Beträffande statliga verk och institutioner torde det böra stadgas befogenhet

för statens kommitté för byggnadsforskning att inhämta uppgifter

i fråga örn av dem bedriven forskning eller i övrigt gjorda tekniska rön

på byggnadsområdet. Sådana statliga inrättningar, som mera regelbundet

syssla med byggnadsforskning, böra lämna statens kommitté för byggnadsforskning

uppgifter angående forskningsverksamheten i form av regelbundet

återkommande redogörelser.

Kommitténs uppgift att söka ordna samverkan mellan forskarna eller

forskningsintressenterna bör åsyfta att få arbetena insatta i ett systematiskt

sammanhang och koncentrerade på viktiga samhörande uppgifter samt att

undvika onödigt dubbelarbete eller onödig upprepning.

Med den överblick över forskningsfältet, som kommittén har till uppgift

att skaffa sig, bör den få goda möjligheter att bedöma vilka åtgärder, som

böra vidtagas för forskningsverksamhetens samordning. I ett fall kan det

exempelvis gälla att taga initiativ till att olika institutioner, som sysslat eller

syssla med samma eller liknande problem, därom utbyta rön och erfarenheter,

i ett annat fall kan det visa sig erforderligt att sammanföra problemställare

och problemlösare, i ett tredje att taga initiativ till forskning beträffande

en fråga, som av en eller annan anledning alltför mycket försummats.

I fråga om de egna initiativ till forskning, kommittén skall taga, bör

understrykas, att kommittén närmast bör ha samma uppgift som styrelsen

för ett branschorgan för organiserad industriell forskning. Den bör sålunda

vara i betydligt högre grad aktivt dirigerande än det i betänkandet nr I föreslagna

statens tekniska forskningsråd, vars initiativ mera skola avse åtgärder

i stort.

Vid igångsättande av verksamheten torde den statliga kommittén för

byggnadsforskning sålunda, sedan den skaffat sig en överblick över påräk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

19

nedgå forskningsresurser och pågående forskningsarbeten, böra göra en inventering

av de forskningsproblem, som det i nuvarande tidsläge är mest

angeläget att få behandlade. Det måste hållas i sikte, att det för närvarande

framför allt är viktigt att bringa ned byggnadskostnaderna på ändamålsenligt

sätt, och teknikerna böra därvid, även om de största besparingarna

stå att vinna på andra områden än det rent tekniska, kunna göra en betydelsfull

insats genom en på viktiga problem inriktad tekniskt-vetenskaplig

forskning. Sedan en fråga befunnits vara av sådan vikt, att åtgärder böra

vidtagas för dess lösande, utredes huru den ligger till ur forskningssynpnukt

och upplägges ett arbetsprogram för bearbetningen.

Ett verksamt medel vid lösandet av uppgiften att samordna forskningen

samt taga initiativ till ny forskning efter ett systematiskt upplagt program

skulle den statliga kommittén komma att erhålla i det föreslagna anslaget

till byggnadsforskning.

Örn kommitténs sammansättning anför utredningen:

Kommittén bör sammansättas så, att den inrymmer representanter för

de viktigaste intressenterna i byggnadsforskningen, och den bör vidare bestå

av fackmän inom de viktigare specialområden, som verksamheten skulle

beröra. För att underlätta lösandet av uppgiften att ordna samverkan mellan

forskare och forskningsintressenter böra olika intressenter i forskningen

på bästa möjliga sätt bliva företrädda och bibringas förståelse för, att det

är fråga örn en allmänt gagnande verksamhet, som icke företräder några

särinti essen. En fyllig och allsidig representation i kommittén medför även,

att ledamöterna kunna tillföra kommittén kännedom örn, vad som tilldrager

sig och vad som erfordras på olika håll. Med utgående från den begränsning

av forskningsprogrammet, som förut angivits, får utredningen föreslå,

att kommittén sammansättes av en ordförande samt 15 andra ledamöter

representerande olika forskningsintressenter. Samtliga ledamöter böra utses

för tre ar. Ordföranden skulle utses av Kungl. Majit, övriga ledamöter

av Kungl. Majit efter förslag av respektive statens tekniska forskningsråd,

tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, statens provmngsanstalt,

byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, ingenjörsvetenskapsakademien, svenska teknologforeningens

avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, svenska teknologforeningens

avdelning svenska arkitektföreningen, svenska kommunalteknik*

föreningen, svenska brandskyddsföreningen, svenska byggnadsentreprenörföi

eningen och lantbruksförbundets byggnadsförening.

Det föreslagna antalet ledamöter har utredningen ansett lämpligt med hänsyn

till önskvärdheten att få en allsidig representation utan att dock låta

oiganisationen svälla ut alltför mycket. Var och en av de institutioner och

organisationer, som skulle bliva representerade, har föreslagits av särskilda

skäl. Härom anföres vidare:

Utredningen har i sitt betänkande nr I föreslagit inrättande av statens teknik*

forskningsråd sorn en topporganisation för den tekniskt-vetenskapliga

forskningen i landet och sorn ett samarbetsorgan mellan statliga och enskilda

forskningsintressen. Med hänsyn lill vikten av god kontakt mellan forskningsrådet

och byggnadslorskningskommittén synes det därför motiverat, att

forskningsrådet representeras i kommittén. De båda tekniska högskolorna

och statens provningsanstalt inrymma de viktigaste statliga forskningsinstitutionerna

på byggnadsområdet och böra därför medverka. Alla de angivna

statliga ämbetsverken bedriva betydande byggnadsverksamhet samt utföra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

även tekniska undersökningar angående problem inom sina verksamhetsområden.

Genom representanterna för ingenjörsvetenskapsakademien, svenska

teknologföreningen och svenska kommunaltekniska föreningen erhålles nödig

kontakt med de ledande ideella teknikersammanslutningarna på området,

och svenska byggnadsentreprenörföreningen torde vara den för landet i dess

helhet mest representativa av de för forskning mera intresserade företagaresammanslutningarna

inom hela byggnadsfacket. Svenska brandskyddsföreningen

torde vara den bästa företrädaren för det betydande intresse i byggnadsfrågor,

som brandförsäkringsverksamheten är, och de speciella landsbygdsfrågorna

synas bäst kunna företrädas av lantbruksförbundets byggnadsförening,

till vilken flera viktiga ekonomiska föreningar inom jordbruket

äro anslutna.

Utredningen övergår härefter till frågan örn kommitténs organisation

och formerna för dess arbete. Utredningen anför:

Kommittén i plenum skulle ha överledningen av verksamheten men är

för månghövdad för att utföra det verkställande arbetet, varför förutsättes,

att för detta ändamål inom kommittén utses ett arbetsutskott med särskild

ordförande. För arbetets utförande skulle arbetsutskottet disponera ett sekretariat,

bestående av en sekreterare med kontorspersonal.

Kommitténs egna arbetsuppgifter torde kunna begränsas till följande:

att utse arbetsutskott,

att utfärda allmänna direktiv för arbetets gång, medelsredovisning m. m.,

att i samråd med .statens tekniska forskningsråd fastställa normer för de

avtal, som av arbetsutskottet uppgöras mellan kommittén och forskare, vilka

erhållit bidrag ur anslaget till byggnadsforskning,

att granska och godkänna av arbetsutskottet uppgjort förslag till arbetsprogram

för den av kommittén dirigerade forskningen,

att hos Kungl. Maj:t och andra myndigheter göra för verksamhetens bedrivande

erforderliga framställningar,

att avgiva av Kungl. Maj:t och andra myndigheter infordrade yttranden,

i den mån det ej överlämnats åt arbetsutskott att avgiva sådana, samt

att i övrigt följa utvecklingen och forskningsverksamheten samt taga de

initiativ, som kunna befinnas påkallade till verksamhetens fortsatta utveckling

m. m.

Kommitténs ledamöter kunna dessutom tagas i anspråk som medlemmar i

forskningsutskott och förutsättas i sin dagliga gärning verka för samordning

av byggnadsforskningen samt för stöd åt densamma från andra intressenter,

ekonomiskt och på annat sätt.

Arbetsutskottet bör bestå av en ordförande och 3 ledamöter från kommittén

jämte kommitténs sekreterare.

Arbetsutskottets viktigaste uppgifter torde bli följande:

att anställa all personal utom sekreteraren,

att ha hand om planläggningen av verksamheten, årligen uppgöra årsbudget

för kommitténs egna utgifter samt utarbeta förslag till arbetsprogram

med kostnadsberäkningar för den av kommittén dirigerade forskningen,

att svara för redovisning av inkomster och utgifter samt däröver låta föra

erforderliga räkenskaper,

att vidtaga åtgärder för utförande av den dirigerade forskningen, sedan

arbetsprogrammet av Kungl. Maj:t fastställts, samt utse särskilda forskningsutskott

i de fall, då sådana erfordras,

att upprätta förslag till kommitténs yttranden med anledning av remisser

från Kungl. Maj:t eller andra myndigheter ävensom efter meddelad befogenhet

själv avgiva yttranden samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

1

att upprätta avtal angående utförande av den med statsbidrag understödda

forskningsverksamheten i enlighet med av kommittén fastställda normer

samt organisera erforderlig kontroll av densamma och följa dess gång.

Vidare har arbetsutskottet att efter av kommittén beslutade direktiv fungera

som redaktion för kommitténs redogörelser och andra publikationer

samt ordna dess medverkan i eventuella utställningar o. s. v., så framt icke

för ändamålet särskilda utskott av kommittén tillsatts.

Sekretariatet skulle stå under ledning av en sekreterare och lia till uppgift

att sköta löpande ärenden samt expediera kommitténs och utskottens beslut.

Sekreteraren förutsättes ej vara ledamot av kommittén men bör däremot

vara självskriven ledamot i arbetsutskottet och likaså som regel i de forskningsutskott,

som kunna bli tillsatta.

Sekreterarens uppgift skulle innefatta att för arbetsutskottet verkställa

erforderliga utredningar och vara föredragande, att tillsammans med arbetsutskottets

ordförande i förekommande fall ombesörja infordrande av yttranden

från myndigheter och institutioner, att emottaga och för arbetsutskottet

framlägga förslag och ansökningar från utomstående, alt efter arbetsutskottets

beslut ordna kontroll av den forskning, till vilken byggnadsforskningskommittén

medverkar, tillse att de i det följande omnämnda forskningsutskotten

fullfölja sina arbetsuppgifter och infordra rapporter angående

forskningens gång inom de olika utskotten samt att i övrigt utföra de uppdrag,

som arbetsutskottet bestämmer.

Med hänsyn till sekreterarens maktpåliggande och mångskiftande uppgifter

bör denne vara en kunnig och erfaren högskoleutbildad byggnadstekniker

med tillräcklig tid att ägna sig åt uppgiften. Då enligt utredningens åsikt

verksamheten för främjande av byggnadsforskningen ej kan omedelbart

igångsättas i full utsträckning, synes sekreteraretjänsten till att börja med

böra inrättas som en halvtidssyssla med årsarvode. Detta är även motiverat

av att, örn tjänsten göres till en bisyssla, det torde vara lättare att besätta

den med tillräckligt kvalificerad person tills verksamheten tagit fastare

former och eventuellt gynnsammare villkor skulle kunna erbjudas för en

heltidstjänst.

Vid sekretariatet bör vidare anställas en yngre ingenjör som assistent åt

sekreteraren ävensom ett bokföringskunnigt kontorsbiträde och ett skrivbiträde.

Sekreteraren bör förordnas av Kungl. Maj:t för två år i sänder på förslag

av forskningskommittén; övrig personal tillhörande sekretariatet bör av arbetsutskottet

anställas tills vidare.

I fortsättningen belyser utredningen närmare hur forskningskommitténs

arbete är avsett att bedrivas och anför härutinnan bland annat:

Det är icke avsett, att den statliga kommittén skall bedriva egen forskning

med hos kommittén anställd personal i förhyrda lokaler, utan forskningen

tänkes ske på följande sätt.

I fråga örn forskning enligt arbetsprogram, uppgjort av den statliga kommittén,

bör förslag till årligt arbetsprogram uppgöras av arbetsutskottet med

tillhjälp av sekretariatet. Därefter skall förslaget behandlas av kommittén och,

sedan denna godkänt detsamma, ingivas till Kungl. Maj:t för fastställelse och

meddelande av beslut örn tilldelning av anslag.

Därefter bär arbetsutskottet att med sekretariatets hjälp och i enlighet

med av kommittén givna bestämmelser vidtaga åtgärder för arbetsprogrammets

genomförande. Detta skall i de flesta fall ske genom anlitande av befintliga

laboratorier och i dem arbetande forskare samt med utnyttjande av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

tillgänglig utrustning. Endast i den mån befintliga resurser icke räcka till bör

nyanskaffning ske, respektive nyanläggning komma till stånd. Någon gång

kan det krävas särskilda, dyrbarare anordningar, såsom inbyggnad av prov

i hus eller utförande av provbyggnader i förminskad skala.

Det tillkommer arbetsutskottet att nied vederbörande forskare eller institut

träffa erforderliga överenskommelser, precisera problemställningarna och

draga upp riktlinjerna för forskningsarbetet samt i sinom tid värdera forskningsresultaten

och uppgöra förslag till deras bekantgörande.

Till underlättande av arbetsutskottets arbetsbörda torde det vara lämpligt

att, särskilt när det gäller ett större problem eller komplex av samhörande

dylika, uppdraga åt ett särskilt för ändamålet tillsatt forskningsutskott att

omhänderha nämnda arbetsuppgifter. I forskningsutskotten böra insättas intresserade

och på vederbörande område speciellt kunniga personer, vilka

kunna men icke behöva väljas inom den statliga kommittén. Genom att kommitténs

sekreterare i regel blir ledamot i forskningsutskotten underlättas

överblicken och sammanhållningen i fråga örn de skilda utskottens arbeten.

Örn forskningsverksamhet helt eller delvis bekostas med andra medel än statsmedel,

torde det vara lämpligt, att i forskningsutskottet ingå representanter

även för bidragsgivarna.

Forskningsutskott bör inskränka sig till att i samråd med forskaren eller

institutionen draga upp riktlinjerna för arbetet inom en bestämd ekonomisk

ram. Därefter bör utskottet hålla sig underrättat om arbetets fortgång men

icke ingripa dirigerande annat än då arbetsprogrammet behöver omläggas

eller den ekonomiska ramen blivit sprängd och fråga uppkommit om anskaffning

av ytterligare medel. Slutligen kan ett forskningsutskott få stor betydelse

vid granskningen och nyttiggörandet av forskningsresultaten.

Samma synpunkter böra gälla för arbetsutskottet, när detta direkt fungerar

såsom forskningsutskott.

Beträffande forskning, som efter ansökan understödes av reservationsanslaget

för byggnadsforskning, har i det föregående framhållits, att ansökningen

skall innehålla en arbetsplan och vissa andra uppgifter. Därest ansökningen

bifalles, uppgöres genom arbetsutskottet ett avtal med sökanden enligt

av kommittén fastställda normer. Dessa böra bland annat innehålla, att

en kontrollant eller kurator i regel skall utses för att tillse, att forskaren fullgör

sina åtaganden. Kontrollant kan vara sekreteraren eller annan, som av

arbetsutskottet förordnas. Vid tilldelningen av anslag eller bidrag bör kommittén

i övrigt följa de riktlinjer, som anvisas av statens tekniska forskningsråd.

Forskningskommittén bör årligen avgiva redogörelse för det sistförflutna

årets verksamhet samt även i övrigt pekuniärt eller på annat sätt stödja

publiceringen av betydelsefulla resultat på byggnadsforskningens område.

Publiceringen bör ske i samråd med statens tekniska forskningsråd. Till

denna fråga ämnar utredningen återkomma i ett senare betänkande i samband

med frågan örn ordnandet av publikationsverksamheten och den tekniska

litteraturtjänsten.

Frågan om byggnadsforskningskommitténs eventuella deltagande som utställare

i av andra organisationer ordnade utställningar för att med lämpligt

utställningsmaterial åskådliggöra resultaten av sina undersökningar synes

böra avgöras från fall till fall.

Byggnadsforskningskommittén bör enligt utredningen även på lämpligt

sätt skänka sin medverkan åt standardiseringsverksamheten på byggnadsområdet.

Härtill återkommer jag senare.

Beträffande kostnaderna för statens byggnadsforskningskommitté

anför utredningen:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

23

Det framlagda förslaget till inrättande av en statens byggnadsforskningskommitté

betingar icke för närvarande några egentliga engångsutgifter. Årskostnader

uppkomma däremot för kommitténs och arbetsutskottets sammanträden

samt för sekreteraren och sekretariatet.

Kommittén i sin helhet beräknas sammanträda endast ett fåtal (4—6)

gånger om året. För resor till sammanträden samt andra resor för uppdragets

fullgörande föreslås utgå resekostnads- och traktamentsersättning enligt

klass I B allmänna resereglementet.

Arbetsutskottet beräknas sammanträda ett större antal gånger årligen. För

ordföranden i arbetsutskottet föreslås ett årsarvode av 1,000 kronor och därjämte

för ordföranden och utskottets övriga ledamöter utom sekreteraren

dagarvoden med 20 kronor per sammanträdesdag samt resekostnads- och

traktamentsersättning enligt klass I B allmänna resereglementet.

Till sekreteraren föreslås ett årsarvode av 6,000 kronor, varvid befattningen

betraktas som halvtidstjänst. För resor i tjänsten bör därjämte utgå resekostnads-

och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

Årligt arvode till teknisk assistent åt sekreteraren beräknas till 7,500 kronor.

Assistentbefattningen antages härvid taga vederbörandes normala arbetstid

i anspråk. Resekostnads- och traktamentsersättning föreslås utgå enligt

klass II C allmänna resereglementet.

För kontorspersonal beräknas årskostnaderna till 7,500 kronor och för

hyra, utrustning, expenser och resekostnader till 8,000 kronor.

Med tillämpande av de nämnda antagandena skulle administrationskostnaderna

för kommittén komma att per år uppgå till följande belopp:

Arbetsutskottet:

Årsarvode till ordföranden ..................................

Dagarvoden och andra ersättningar till ordförande och ledamöter

Sekretariatet:

Arvode till sekreteraren (halvtid) ............................

Arvode till teknisk assistent..................................

Löner åt övrig personal....................................

Hyra ....................................................

Utrustning och expenser ....................................

Resekostnader för ledamöter, sekreterare och assistent samt diverse

utgifter ..............................................

Kronor

1,000

4,000

6,000

7,500

7,500

3.000

5.000

4.000

Summa kronor 38,000.

Slutligen erinrar utredningen om att kostnaderna för de olika forskningsarbetena

skulle bestridas av det föreslagna anslaget till byggnadsforskning

samt eventuella bidrag från andra håll. Kostnaderna för de tillfälliga

forskningsutskott, om vilka i det föregående talats, synas utredningen också

lämpligen böra påföras forskningsanslagen.

Yttranden.

Utredningens förslag ha lämnats utan erinran eller i huvudsak tillstyrkts av

samtliga myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig i ärendet, med

undantag för statskontoret, byggnadsstyrelsen och Stockholms byggnadsfackföreningars

samorganisation. I den följande redogörelsen torde jag

få begränsa mig till de erinringar, som framförts i yttrandena.

l"''lug förvaltningen framhåller önskvärdheten av att representanter för försvarsgrenarnas

byggnadsverksamhet ingå i kommittén. Byggnadsverksam
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

heten inom försvarsväsendet vöre för närvarande mycket stor och väntades

få ytterligare ökad omfattning Under den närmaste 5-årsperioden beräknades

enbart för flygvapnet komma att utföras byggnader för cirka 140 miljoner

kronor, och flygvapnets byggnadsverksamhet omspände alla grenar inom

modern byggnadskonst, varför stora erfarenheter vunnes och samlades,

vilka direkt borde komma till kommitténs förfogande.

Även marinförvaltningen och arméförvaltningens fortifikationsstyrelse uttala

såsom angeläget, att kommittén kompletteras med representant för försvarsväsendet.

Direktionen för statens väginstitut framhåller, att väginstitutet redan haft

och säkerligen även i fortsättningen komme att få anledning sysselsätta sig

med forskningsuppgifter, som ingrepe på det byggnadstekniska området. Som

exempel finge blott nämnas forskning angående betong- och asfaltbeläggning

på vägar. Det vore därför ett önskemål, att byggnadsforskningskommittén

holle kontakt med väginstitutet och att de resultat, till vilka kommittén

kunde komma, bleve tillgängliga för väginstitutet, utan att institutet

dock behövde vara representerat i kommittén.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att utforskande och undersökning av de

specialproblem, som föreligga i fråga om jordbrukets ekonomibyggnader, icke

alls berörts i betänkandet. Häremot torde i och för sig icke vara något att

invända. De forskningsinstitutioner, vilkas resurser med den föreslagna organisationen

avsåges bliva mer effektivt utnyttjade, torde knappast äga förutsättningar

att upptaga ifrågavarande speciella forskning. Självfallet borde de

forskningsresultat, som kunde förväntas framkomma på grund av den föreslagna

forskningskommitténs verksamhet, även kunna utnyttjas vid byggande

av ekonomibyggnader i jordbruket, men för de frågor, som vore säregna

för nämnda byggande, torde en speciell forskningsverksamhet böra inrättas.

Frågan om inrättande av ett särskilt organ för forskning på sistnämnda område

torde emellertid kunna lösas utan samband med inrättandet av den

föreslagna forskningskommittén. Styrelsen hade härmed endast velat framhålla,

att den viktiga frågan om upptagande av en på djupet gående forsknings-

och undersökningsverksamhet i fråga örn jordbrukets ekonomibyggnader

icke bleve tillgodosedd med genomförandet av förevarande förslag.

Egnahemsstyrelsen uttalar, att de föreslagna grunderna för sammansättning

och nominerande av ledamöter av kommittén enligt styrelsens uppfattning

icke tillgodosåge de speciella landsbygdsintressena i erforderlig grad.

Enligt i betänkandet anförda uppgifter hade byggnadsindustrisakkunniga för

året 1935 beräknat, att cirka en fjärdedel av byggnadsindustriens produktionsvärde

avsåge den egentliga landsbygden. De byggnadsproblem, som mötte

på landsbygden, vöre i många avseenden av speciell art. Behovet av åtgärder

för nedbringande av byggnadskostnaderna gjorde sig där mera märkbart

än annorstädes. Jämfört med förhållandena i stadssamhällena vidlådes

landsbygdens byggnadsverksamhet av en viss efterblivenhet. Forskningsuppgifter

till gagn för landsbygdens byggnadsverksamhet torde alltså föreligga i

betydande omfattning.

Enligt utredningens förslag skulle dessa landsbygdsintressen företrädas i

kommittén enbart av det nybildade lantbruksförbundets byggnadsförening.

Egnahemsstyrelsen funne visserligen byggnadsföreningens medverkan önskvärd

men ansåge påtagligt, att styrelsen själv såsom det centrala ämbetsverk,

som handhade en betydande del av landsbygdens hela byggnadsverksamhet,

bereddes möjlighet att deltaga i kommittéarbetet.

Kommerskollegium anför, bland annat, att liksom på så många andra tekniska

områden torde även vad byggnadstekniken beträffar möjligheterna till

framåtskridande bli i hög grad avhängiga av de utvägar, som kunna bjudas

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

25

till en fördjupad, med vetenskapliga metoder arbetande forskning. Det ligger

väl också i sakens natur, att de fortsatta landvinningarna kunna underlättas

genom internationell samverkan, i den mån möjligheter därtill öppnas.

För att staten söker befrämja denna utveckling talar främst den såväl ekonomiskt

som socialt utomordentliga betydelse, byggnadsindustrien äger. Uppmärksammas

bör emellertid också det direkta inflytande det allmänna utövar

på byggnadsverksamheten genom utfärdade byggnadsbestämmelser. Såsom

belysande i detta avseende må erinras om exempelvis fastställda liållfasthetsnormers

stora inverkan på byggnadskostnaderna.

Med denna sin syn på frågan anser sig kollegium — i likhet med samtliga

de hörda bandelskamrarna — böra tillstyrka utredningsmännens nu förevarande

förslag, varvid kollegium dock i fråga örn vissa av förslagets detaljer

anser sig böra göra följande uttalanden.

Med avseende å sammansättningen av den nya kommitté för byggnadsforskning,

som föreslås inrättad, delar kollegium den från handelskammarhåll

framförda meningen att en utökad representation från de privata yrkesutövarna

är önskvärd. En nära kontakt med dessa yrkesutövare och dessas

organisationer lärer vara en huvudförutsättning för att forskningsverksamheten

skall kunna förväntas få sin avsedda praktiska betydelse.

Skall den nya kommittén kunna förväntas fylla sin uppgift som en institution,

vilken ej allenast i huvudsak förhandsprövar inkomna ansökningar

om statsbidrag utan också kan taga nya initiativ och leda forskningen, är det,

såsom bland annat handelskamrarna i Stockholm och Gävle framhållit, av

vikt, att kommittén förses med arbetsdugligt sekretariat och främst en väl

kvalificerad huvudsekreterare. Det för denne sistnämnde beräknade årsarvodet,

6,000 kronor, synes knappt tillmätt, men må anses acceptabelt såsom en

övergångsanordning. Överhuvud taget synes det lämpligt, att organisationen

ej redan från början alltför strängt fastlåses.

Vad angår den väckta tanken på en byggnadsmaterielutställning vill kollegium

endast erinra, att något närmare ställningstagande härtill redan nu ej

torde vara behövligt eller ens lämpligt. Detta torde vara en angelägenhet, som

närmare får prövas av den nya kommittén.

Tekniska högskolans lärarkollegium lämnar en ingående redogörelse för de

möjligheter till byggnadsforskning, som finnas vid högskolan, och utvecklar

sina synpunkter på kommitténs sammansättning och forskningsmedlens användning.

Sammanfattningsvis anför kollegiet: Statens åtgärder för byggnadsforskning

bör under närmaste åren främst ägnas åt bostadsfrågan och

därvid jämte laboratorieforskning avse såväl planerings- och typfrågor som

arbetsledning m. m. Statens kommitté för byggnadsforskning bör sammansättas

i enlighet med detta mål och förslagsvis bestå av tre representanter för

intressenter och trenne forskare inom området. Vid tekniska högskolans institutioner

kunde, under förutsättning av alt institutionsföreståndarnas undervisningsbörda

lättas eller deras ökade arbete .ersättes genom anställning av

forskningsassistenter, vilka kunna arbeta under ledning av föreståndarna och

deras redan i tjänst varande, utbildade assistenter, byggnadsforskning anordnas

inom de särskilda institutionerna. Härigenom kunde de för bostadsbyggandet

väsentliga områdena upptagas till behandling. Enligt den av lärarkollegiet

föreslagna sammansättningen av kommittén borde kostnaderna för

denna kunna stanna vid 9,000 kronor för år.

Styrelsen för tekniska högskolan antur för egen del, att lärarkollegiet syntes

vid sin behandling av det föreliggande förslaget hava förbisett förslagets syfte

att i första hand samordna de befintliga intressena för byggnadsforskningens

huvudområden till gemensamt arbete för byggnadsteknisk forskning. I anledning

av vad kollegiet anfört angående behovet av forskningsassistenter vid

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kunc/l. Maj.ts proposition nr 283.

högskolorna för en intensifiering av byggnadsforskningen ville styrelsen meddela,

att vid ärendets behandling inom styrelsen upplysts, att denna fråga

torde komma att av kommittén för den högre tekniska undervisningens ordnande

upptagas till behandling i samband med spörsmålet om behovet avökning

av lärarkrafterna vid de tekniska högskolorna.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola ifrågasätter, huruvida icke

dels byggnadsindustrien borde få ökat inflytande beträffande valet av ledamöter

i kommittén, dels ock arvodena för ordförande och ledamöter i kommitténs

arbetsutskott borde ökas.

Styrelsen för Chalmers tekniska högskola har förklarat sig instämma i vad

lärarkollegiet anfört.

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller — under framförande av vissa

av sakkunniga inom akademiens avdelning för byggnadstekniska vetenskaper

uttalade önskemål — att utredningens förslag torde få betraktas som ett försök

till frågans lösning, vilket, sedan någon tids erfarenhet rörande den nya

organisationen vunnits, borde kunna med ledning därav fullkomnas. Nyssberörda

önskemål kunde sammanfattas sålunda:

1. Byggnadsindustrien erhåller större representation i kommittén.

2. Avlöningar och anställningsförhållanden för personal avpassas på sådant

sätt, att goda krafter kunna tillföras kommittén.

3. Genom statsmakterna föreskrives en viss avgift vid utförande av byggnadsarbeten,

vilka medel användas för byggnadsteknisk forskning utöver vad

som åstadkommes genom ordinarie anslag till statliga institutioner. Skulle

denna princip icke lämpligen kunna genomföras, bör en blivande kommitté

upptaga förhandlingar med byggnadsindustriens och byggnadsmaterielindustriens

sammanslutningar om en frivillig omsättningsavgift för byggnadsteknisk

forskning.

Sveriges industriförbund har ifrågasatt, huruvida icke, då kommittén enligt

utredningens förslag icke blott skall fungera såsom samordnande instans

utan även lia till uppgift att aktivt dirigera forskningsarbeten, det vore mest

följdriktigt att överlämna åt kommittén att fatta beslut rörande användandet

av det begärda forskningsanslaget i stället för att, såsom utredningen föreslagit,

anförtro denna uppgift åt Kungl. Maj:t. Då i kommittén skulle ingå

representanter för åtskilliga statliga myndigheter samt kommitténs sammansättning

även i övrigt skulle hilva synnnerligen representativ, borde en sådan

anordning utan olägenhet låta sig genomföra. Det syntes förbundet uppenbart,

att anslag av den storleksordning, som föresloges av utredningen, i längden

icke kunde vara tillfyllest för eif så omfattande och betydelsefullt forskningsområde

som det här föreliggande. Förbundet uppfattade också utredningens

förslag härutinnan såsom en av nuvarande budgetläge betingad, mera

provisorisk anordning. En viktig uppgift för den föreslagna kommittén borde

därför bliva att, sedan erfarenhet vunnits angående forskningsverksamhetens

omfattning och inriktning, avgiva förslag lill dess stödjande i större utsträckning

än det nu föreliggande förslaget möjliggjorde. Härvid vore icke minst

angeläget, att kommittén till komplettering av de statliga anslagen sökte stimulera

till ökade insatser från byggnadsindustriens sida.

Förbundet förutsätter vidare, att mellan den föreslagna kommittén och

statens tekniska forskningsråd en klar arbetsfördelning kommer till stånd till

undvikande av dubbelarbete och onödigt komplicerad behandling av forskningsfrågorna.

Då den planerade forskningsverksamheten i icke ringa utsträckning

torde komma att taga sikte på även sådana uppgifter, som närmast

berörde olika grenar av byggnadsämnesindustrien, syntes det önskvärt, att

jämväl denna industri bereddes representation i kommittén. Med hänsyn till

den splittring på vitt skilda verksamhetsgrenar, som kännetecknade bygg
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283-

27

nadsämnesindustrien, borde uppgiften att föreslå representant för densamma

i kommittén lämpligen anförtros någon central industriorganisalion, förslagsvis

industriförbundet.

Svenska teknologföreningen anför, att forskningsverksamheten redan från

början borde givas en vidare omfattning än som i betänkandet föreslagits. Sålunda

syntes under alla förhållanden självklart, att byggnadsforskning i fråga

om bostadsproduktionen vore av stor aktuell betydelse. De undersökningar,

som under senare år på olika håll bedrivits i syfte att sänka bostadsproduktionskostnaderna,

hade givit vid handen, att stora besparingar i första hand

stöde att vinna genom en förbättrad planläggning med allt vad detta innebure

i fråga örn byggnadsprogram, val av hushöjder, husbredder och plantyper.

På grund av den stora betydelse, som stadsplanestudiet i detta sammanhang

måste tillmätas, ansåge föreningen, att ett centralt organ för stadsplaneforskning

redan från början borde komma till stånd.

Några förslag rörande åstadkommande av forskningsverksamhet på de

värme- och ventilationstekniska områdena hade utredningen icke heller framlagt.

I betraktande av att i vårt land årligen cirka 800 miljoner kronor förbrukades

för uppvärmning av byggnader syntes det föreningen uppenbart,

att en effektiv forskning på detta område borde kunna medföra stora ekonomiska

fördelar för landet. Föreningen vore därför av den uppfattningen, att

detta särskilt under rådande krisläge så aktuella problem omedelbart borde

upptagas till behandling.

Föreningen erinrar slutligen också om betydelsen av forskning inom en

så viktig gren av ingenjörskonsten som vattenbyggnad.

Med avseende å den föreslagna sammansättningen av kommittén uttalar

föreningen, att framför allt behovet av erfarenhet på bostadsbyggandets

område syntes vara alltför litet tillgodosett. Man skulle kunna begränsa antalet

ledamöter i kommittén genom att ta sikte på byggnadsforskningens

huvuduppgifter och utvälja för dessa forskningsuppgifter särskilt representativa

personer, varvid ett flertal institutioner med likartade eller besläktade

intresseområden utsåge en gemensam ledamot. Med hänsyn till den stora

betydelsen av frågor rörande rationaliseringen av arbetsmetoderna borde

lämpligen landsorganisationen vara representerad.

Svenska brandskyddsföreningen framhåller att sådana forskningsuppgifter

först och främst böra av staten understödjas, som lia aktuellt ekonomiskt

intresse. De erfarenheter, som hittills gjorts på grund av övergången

från koks- och koleldning till ved- och torveldning inom bostadsfastigheter,

hade på ett drastiskt sätt ådagalagt nödvändigheten av tekniskt-vetenskaplig

forskning beträffande lämplig konstruktion av skorstenar och

eldstäder överhuvud. Andra viktiga forskningsuppgifter på det brandtekniska

byggnadsområdet torde vara lämpligaste konstruktionen av branddörrar,

brandfönster och kassaskåp med hänsyn till brandfaran. Ur brandskyddssynpunkt

lämpliga taktäckningsmaterial och eldskyddspreparat borrie

vidare utprovas.

Slutligen framhåller föreningen nödvändigheten av att forskningsresultaten

göras fruktbärande, icke minst inom högre och lägre tekniska läroanstalter

samt bland arkitekter och byggmästare.

Svenska landstingsförbundet uttalar önskemålet, att i kommittén måtte

ingå en representant för centrala sjukhusarkivet, som har till syfte att

verka för standardisering och rationalisering på det sjukhustekniska området.

Stockholms byggnad sförening anser det knappast råda någon rimlig proportion

mellan det föreslagna anslagsbeloppet för forskning och den omsättning

på över ~''U miljard kronor årligen, sorn byggnadsindustrien repre
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

senterar. Byggnadsindustrien står icke främmande för att själv verksamt

bidraga till forskningens förverkligande. Då det icke finnes någon för hela

branschen representativ företagaresammanslutning, som kan taga initiativet

till och leda en sådan verksamhet, synes emellertid ett statligt ingripande

vara nödvändigt, om denna sak skall kunna genomföras med en

mera allmän sammanslutning från byggnadsföretagarnas sida. Förslagsvis

kunde man tänka sig, att ett belopp av en pro mille tillädes de beräknade

byggnadskostnad^-^ och avsattes till en forskningsfond för byggnadsindustrien.

Härigenom skulle byggnadsindustrien själv bära huvuddelen av

kostnaderna för forskningsverksamheten. För ett genomförande härav fordrades

emellertid statsmakternas medverkan medelst lagstiftning och under

sådana former, att den byggnadstekniska forskningen verkligen allt framgent

komme i åtnjutande av de insamlade medlen.

Beträffande forskningens omfattning framhåller föreningen några enligt

föreningens mening väsentliga arbetsuppgifter, vilka icke berörts av utredningen.

Det från ekonomisk synpunkt viktigaste byggnadstekniska problemet

för närvarande vore produktionsmetoderna. Byggnadsfastigheternas

driftskostnader vore vidare av samma storleksordning som den årliga byggnadsproduktionen.

Det gällde härvid icke längre renodlade laboratorieförsök

utan forskningen måste utsträckas till arbetsplatserna och de färdiga

byggnaderna i intimt samarbete med byggnadsindustrien och deni, som

handhade byggnadernas förvaltning.

För att den byggnadstekniska forskningen skall kunna utbyggas till full

effektivitet måste man uppställa som ett ofrånkomligt krav, att erfarna och

fullt kompetenta forskare knötes till verksamheten. För att detta skall

bliva möjligt måste man också se till, att dessa forskare kunna erbjudas

mot deras kompetens svarande löneförmåner.

Beträffande kommitténs sammansättning syntes det vara ett mycket

vägande önskemål, att de praktiska yrkesutövarna bleve i högre grad representerade

inom kommittén än vad utredningen föreslagit. Arbetsutskottets

sekreterare borde vara en speciellt lämpad tekniker. För dennes avlöning

krävdes ett betydligt större belopp än det av utredningen ifrågasatta.

Svenska betongföreningen anför med avseende å kommitténs sammansättning,

att trots det stora antalet föreslagna ledamöter representationen

icke blivit så allsidig, som man skulle kunnat önska sig. Antalet ledamöter

borde kunna begränsas till sju. Vidare borde icke på förhand bestämmas, hur

kommittén skall organisera sitt arbete, ej heller borde löner åt sekreterare

m. fl. redan nu fastställas. Detta borde kunna överlämnas till kommittén

att bestämma inom ramen för det årliga anslaget och de insamlade medlen.

Kommittén borde själv få fördela det föreslagna forskningsanslaget.

Svenska kommunaltekniska föreningen framhåller, att det av utredningen

föreslagna anslaget syntes vara lågt, särskilt örn man betraktade de stora

ekonomiska värden, det här rörde sig örn. Det kunde ifrågasättas, huruvida

icke byggnadsindustrien skulle utöver statsanslaget kunna ställa någon

summa årligen till förfogande.

Vad sekreterartjänsten angår, uttalar föreningen, att det icke syntes vara

rimligt, att en så omfattande verksamhet som den av utredningen föreslagna

skulle kunna handhavas av en enda person, därtill endast med halvtidstjänst.

För ifrågavarande uppgifter torde krävas en heltidsanställd, högt

kvalificerad person. I betraktande härav syntes också den föreslagna lönen,

motsvarande 12,000 kronor för heltidstjänst, vara alldeles för låg i förhållande

till de kvalifikationer, som man borde fordra av innehavaren av

posten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 283.

29

Byggnadsämnesförbundet framhåller önskvärdheten av att svenska betongföreningen,

såsom den för betongtekniken mest representativa sammanslutningen

i landet, blir företrädd i kommittén.

Sveriges tegelindustriförening uttalar, att forskningen beträffande byggnadsmaterialier

bör bedrivas av tillverkarna. Såsom medlem i kommittén

borde insättas en representant för Stockholms byggnadsförening. Arvodena

till sekreteraren och den tekniske assistenten finner föreningen för låga.

Svenska cementföreningen u. p. a. anser det föreslagna anslaget vara för

lågt.

Sveriges lantbruksförbund anför, att, då utredningen begränsat sig till att

föreslå tillsättandet av en central kommitté för att leda och dirigera forskningsarbetet,

detta torde få uppfattas som en första åtgärd för att inventera

uppgifterna och forskningsmöjligheterna i avsikt att sedermera sätta in

mera kraft och större resurser på de uppgifter, som alltefter arbetets fortgång

befinnas mest angelägna att bringa till lösning. Från dessa utgångspunkter

ville förbundet tillstyrka utredningens förslag.

Förbundet betonar samtidigt, att de av utredningen ifrågasatta åtgärderna

närmast taga sikte på frågor, som beröra stads- och samhällsbebyggelsen

och endast i mycket begränsad omfattning ha sammanhang med de

forskningsuppgifter, varom förbundets byggnadsförening påkallat statsmakternas

uppmärksamhet genom framställning till chefen för jordbruksdepartementet

rörande upprättande av en forskningsinstitution för landsbygdens

byggnadsfråga.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser det vara nödvändigt, att inom

kommittén plats beredes för en representant för den egentliga bostadsproduktionen

och för en representant med huvudsakliga intressen inom industri-

och brobyggnadsverksamhet.

Svenska arkitekters riksförbund utvecklar sina synpunkter på vilka områden

en byggnadsforskning hör omfatta samt framhåller, att den teknisktvetenskapliga

forskningen på byggnadsområdet i första hand bör inriktas på

att främja bostadsbyggandet och att kommittén bör begränsas till att representera

de organisationer, som i första hand kunna anses representera detta

och därmed sammanhängande problemområden.

Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen föreslår, att i kommittén

upptages även en representant för värme- och ventilationstekniken.

Även Sveriges hantverks- och småindustriorganisation hemställer, att organisationen

måtte få föreslå en ledamot i kommittén.

Såsom förut nämnts har utredningens förslag avstyrkts i vissa yttranden.

Statskontoret motsätter sig, att samtidigt med det allmänna anslaget till

tekniskt-vetenskaplig forskning å riksstaten uppföres ett nytt anslag för byggnadsforskning;

det förra anslaget bör enligt ämbetsverkets mening avse all

i förevarande ordning understödd tekniskt-vetenskaplig forskning och helst

fördelas av Kungl. Majit i ett sammanhang, så att dc olika forskningsuppgifterna

kunna vägas mot varandra.

Beträffande utredningens förslag örn inrättande av en statens kommitté för

byggnadsforskning förordar ämbetsverket, på de i dess yttrande över utredningens

betänkande nr I anförda skälen, att en undersökning måtte komma

till stånd örn de åtgärder, som kunna anses erforderliga för att ingenjörsvctenskapsakademien

skall kunna fullgöra de uppgifter, som avses för kommittén,

genom akademiens avdelning för byggnadstekniska vetenskaper. I

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

samband därmed borde jämväl övervägas, örn icke behov av rationalisering

kunde föreligga med avseende å de organisatoriska förhållandena på förevarande

område.

Byggnadsstyrelsen erinrar till en början, att den synnerligen betydelsefulla

frågan om rationalisering inom byggnadsindustrien, av vilken det teknisktvetenskapliga

forskningsarbetet inom byggnadsområdet utgör en del, utförligt

behandlats av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga. Styrelsen anför härom

vidare:

Dessa sakkunniga framhöllo, att rationaliseringsfrågan i dess fulla vidd

omfattade dels den tekniska rationaliseringen och dels i övrigt en mångfald

ekonomiska och sociala spörsmål såsom tomtpolitik, bostadsformer och bostadstyper,

stadsplanering, finansiering av byggnadsföretagen samt arbetsmarknadens

olika spörsmål, ej minst konjunktur- och säsongvariationerna.

De sakkunniga framhöllo vidare, att rationaliseringen inom byggnadsindustrien

vore till sina väsentligaste grundbetingelser av helt annan natur än

inom övrig industri i landet. Det vore en social angelägenhet av vikt för samhället,

som därför borde vidtaga anstalter för att rationaliseringsarbetet bleve

på bästa sätt ordnat. De sakkunniga föreslogo, att i spetsen för rationaliseringsarbetet

ställdes en enhetlig, kunnig och initiativrik ledning. De sakkunniga

påpekade, att rationaliseringsarbetet måste bedrivas med öppen blick för

sitt huvudsyfte, som vore att giva byggnadsindustrien bästa möjliga hjälp och

stöd. Rationaliseringsarbetet kunde icke bedrivas successivt från problem till

problem, utan hela "problemkomplexet måste angripas från flera håll. Organisationen

borde i största möjliga omfattning för sitt utredningsarbete utnyttja

redan befintliga institutioner, vilka disponerade över nödig utrustning och

personal för dylikt utredningsarbete, såsom statens provningsanstalt, tekniska

högskolan m. fl.

De sakkunniga föreslogo, att i ledningen av rationaliseringsarbetet inginge

representanter för statliga myndigheter och institutioner, kommunala myndigheter

m. fl. sammanslutningar av företagare, arkitekter och ingenjörer

samt för landsorganisationen.

Enär byggnadsstyrelsen utgjorde det centrala organet inom det statliga husbyggnadsväsendet,

borde ledningen av organisationen enligt byggnadsindustrisakkunnigas

mening anförtros denna styrelse. De sakkunniga föreslogo, att

organisationen skulle utgöra en utbyggnad av de inom styrelsens byggnadsbyrå

redan arbetande delegerade för bvggnadstekniska utredningar. Alternativt

ansågo sig de sakkunniga böra föreslå till allvarligt övervägande, att rationaliseringsarbetet

inom byggnadsindustrien anförtroddes en motsvarande

institution inom husbyggnadsfacket som väginstitutet vore inom vägbyggnadsfacket,

i vilket fall byggnadsstyrelsen till den nya institutionen borde intaga

en ungefär likartad ställning som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till väginstitutet.

Detta skulle betyda en mer omfattande och sannolikt mer frukbärande

rationaliseringsverksamhet men samtidigt även en för statsverket

väsentligt dyrbarare anordning.

I utlåtande den 15 april 1939 rörande byggnadsindustrisakkunnigas betänkande

underströk byggnadsstyrelsen det synnerligen angelägna däri, att

rationaliseringsfrågan upptoges till sorgfällig granskning ur såväl tekniska

som ekonomiska och sociala synpunkter. Styrelsen angav därvid i stort sett

samma uppgifter för rationaliseringsarbetet som de sakkunniga. Styrelsen gav

bestämt förord åt det av de sakkunniga framställda alternativa förslaget att

giva rationaliseringsinstitutet en utformning, närmast motsvarande statens

väginstitut.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

31

Byggnadsstyrelsen erinrar härefter, att styrelsen i sitt yttrande den 5 november

1939 över rationaliseringsutredningens betänkande, i vilket upptagits

ett förslag till nyinrättande av dels ett arbetsmarknadsinstitut och dels

en informationstjänst, i vilken jämväl byggnadsstyrelsen skulle representeras,

ånyo framhöll, alt det vore av synnerlig vikt och betydelse, att ett rationaliserings-

och forskningsinstitut inom byggnadsindustrien och med denna

sammanhörande byggnadsämnesindustrien konnne till stånd så snart ske

kunde. Byggnadsindustrien jämte byggnadsämnesindustrien visade enligt styrelsens

mening betydelsefulla skiljaktigheter från landets industri i övrigt,

vilket förhållande i sin mån, liksom ock byggnadsindustriens stora omfattning,

väl motiverade det för byggnadsindustrien föreslagna speciella rationaliseringsinstitutet.

Byggnadsstyrelsen ingår härefter på de nu föreliggande förslagen. I avseende

härå uttalar styrelsen inledningsvis:

Vad utredningen anfört angående betydelsen och behovet av byggnadsforskning

sammanfaller helt och hållet beträffande såväl motivering som slutsatser

med de synpunkter, som framhållits av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga.

Utredningens förslag begränsar sig .emellertid till åtgärder för främjandet

av det tekniska utvecklingsarbetet på byggnadsområdet och avser att

åtminstone tills vidare icke ingå på de andra problemgrupperna, trots att dessa

i regel hava många beröringspunkter med den tekniska forskningen.

Byggnadsstyrelsen vill framhålla, att samtliga grenar av det problemkomplex,

som sammanhör med rationaliseringen inom byggnadsfacket, äro i

huvudsak av samma vikt att utreda som de grenar därav, som enligt utredningens

förslag närmast skulle bliva föremål för forskningsåtgärder. De flesta

av dessa olika problem inom facket, vilka sedan lång tid tillbaka tränga till

en lösning, äro av sådan betydelse, ej minst ur ekonomisk synpunkt, att de snarast

möjligt böra bliva föremål för utredning. De äro även av så olika natur,

att de kräva olikartat utbildade krafter för forsknings- och rationaliseringsarbetet,

varför arbetsgrupperna bliva relativt fristående och icke hindrande för

varandra. En blivande rationaliseringsorganisation bör — som ock byggnadsindustrisakkunniga

på sin tid framhållit — givetvis i största möjliga omfattning

för sitt utredningsarbete utnyttja redan befintliga institutioner, vilka

disponera över nödig utrustning och personal för dylikt utredningsarbete, såsom

tekniska högskolan, provningsanstaten m. fl. Forskningsorganen böra

stå rationaliseringsverksamheten inom byggnadsyrket till tjänst i den ordning

med avseende på olika delar av forskningsarbetet, som utredningsarbetets

större eller mindre betydelse för byggnadsfacket kräver. I verksamheten

höra även ingå prov och undersökningar i större skala å byggnadsplatser.

I detta sammanhang vill byggnadsstyrelsen framhålla, att enligt utredningens

förslag rörande det tekniska forskningsarbetets ordnande delta arbete

icke skulle avse så vittomfattande och ekonomiskt betydelsefulla områden

som de värme-, ventilations-, sanitetstekniska och elektriska anläggningarna,

ej heller bränsleproblemen. De problem, som tränga till sin lösning på dessa

områden, äro emellertid av synnerlig vikt och hava hittills i endast ringa

utsträckning blivit behandlade i vårt land. Dessa problemkomplex belysa som

exempel med särskild styrka behovet av att den organisation, som kommer

till stånd för rationaliserings- och forskningsverksamhet inom liusbyggnadsområdet,

icke begränsas på sätt utredningen föreslagit med tyngdpunkten för

verksamheten förlagd lill de nuvarande anläggningarna inom tekniska högskolorna

och provningsanstalten.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 283.

Mot det tidigare framförda förslaget om inrättande av ett byggnadsforskningsinstitut,

motsvarande väginstitutet, har utredningen ställt sig åtminstone

tills vidare avvisande. Byggnadsstyrelsen, liksom sannolikt även byggnadsindustrisakkunniga,

har emellertid icke tänkt sig, att ett dylikt institut skulle,

annat än i relativt ringa omfattning, förses med speciallaboratorier och dylikt,

utan har såsom förut anförts förutsatt, att redan befintliga provnings- och

forskningsinstitutioner skulle i första hand utnyttjas. Styrelsen har vid jämförelsen

med väginstitutet närmast sökt en förebild endast beträffande organisationsformen,

som synts styrelsen bättre än ett samordnande av utredningsarbetet

med byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå, vilket byggnadsindustrisakkunniga

i första hand, sannolikt av besparingsskäl, tänkt sig.

Såsom framginge av vad styrelsen tidigare anfört hyste styrelsen den uppfattningen,

att eit rationaliserings- och forskningsorgan inom husbyggnadsfacket

nödvändigtvis måste äga en vida fastare organisation än som av utredningen

föreslagits och ställas på en väsentligt bredare bas. Styrelsen säger

sig icke hysa någon tillförsikt eller tilltro till att för byggnadsverksamheten

verkligt ändamålsenliga och inom rimlig tid ernådda resultat kunna

erhållas med en så pass svag organisation som den ifrågasatta kommittén.

Styrelsen säger sig därför oundvikligt återkomma till sitt tidigare förslag i

denna fråga, som innebär en väsentligt bättre organiserad institution för

detta synnerligen omfattande rationaliserings- och forskningsarbete, varå icke

minst tidens och måhända ännu mer kommande efterkrigstids fordran på

ekonomisering kommer att ställa stora krav. Styrelsen kunde i den föreslagna

kommittén i bästa fall endast se en första, inledande åtgärd i avsikt att

denna snarast möjligt skall utvecklas till en fastare organisation.

Byggnadsstyrelsen framhåller vidare, att det gäller att tillgodose rationaliserings-

och forskningsarbetet inom byggnadsområdet i den ordning, som

det praktiska arbetet inom detta fordrar, sålunda att de mest trängande krav

i första hand tillgodoses. Detta arbete får icke enbart uppbyggas på de synpunkter

härvidlag, som ledare för olika forskningsinstitut finna sig böra stödja

med hänsyn till egna lekniskt-vetenskapliga intressen eller i övrigt förekommande

hänsyn. Det praktiska byggnadsyrkets män måste enligt styrelsens

mening hava väsentligt inflytande på arbetet inom rationaliseringsverksamheten

och de frågor, som i samband med detsamma skola utredas.

Med avseende å den av utredningen föreslagna kommitténs sammansättning

anför byggnadsstyrelsen:

Styrelsen vill framhålla, att den av byggnadsindustrisakkunniga föreslagna

institutionen bättre fyller de krav, som enligt styrelsens mening böra ställas

på organisationens ledning. Stor vikt bör nämligen läggas därpå att den

praktiska erfarenheten inom byggnadsyrket lämnas brett rum i denna ledning.

Styrelsen vill ännu en gång framhålla, att byggnadsindustriens behov

av rationalisering bäst prövas av personer, vilkas praktiska gärning säger

dem, var behoven av rationalisering och forskning i första hand krävas.

I den av utredningen föreslagna kommittén saknas särskild representant

för bostadsbyggandet. Dessutom synes måhända antalet ledamöter vara onödigt

stort. Sålunda torde flera närbesläktade institutioner böra kunna förena

sig om gemensam ledamot, varigenom även skulle vinnas, att kommitténs

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

33

sammansättning kunde bliva lämpligare avvägd med hänsyn till betydelsen

av olika områden inom byggnadsfacket.

AU arbetarnas sammanslutning, landsorganisationen, bör representeras synes

styrelsen synnerligen önskvärt, enär rationaliseringsarbetet ofta kommer

att föranleda utredningar i arbetsprisfrågor och dylika hittills i flera fall

stått hindrande i vägen för rationaliseringen. Enligt styrelsens mening bör

likaledes arbetarorganisationens medverkan vara behövlig på den grund

att tiden snart måste anses mogen för att upptaga frågan om tidsstudier och

dylikt i och för rationalisering av arbetsmetoderna inom byggnadsfacket,

därvid upplysningsverksamhet bland byggnadsarbetarna är av nöden.

Såsom sammanfattning av det anförda uttalar byggnadsstyrelsen, att styrelsen

för sin del bestämt förordar inrättandet av ett byggnadsforskningsinstitut,

vars verksamhet bör givas den omfattning, som styrelsen angivit, och

förklarar sig styrelsen samtidigt vilja understryka behovet av att institutet

kommer till stånd snarast möjligt.

Stockholms byggnadsfackföreningars samorganisation hemställer örn ny

utredning, i anslutning till ett av ingenjören Hj. Cederström framlagt förslag,

rörande ett byggnadsindustriens fristående forskningsinstitut och understryker

betydelsen av snabba praktiska åtgärder för sänkande av produktionskostnaderna.

Organisationen, som avstyrker det nu föreliggande förslaget,

uttalar sitt beklagande av att förslaget icke innefattar, att i byggnadsforskningskommittén

skulle ingå någon representant för byggnadsfackföreningarna.

Med hänsyn till byggnadsverksamhetens stora betydelse ur det allmännas Departementssynpunkt

är det uppenbarligen angeläget, att det tekniska nydaningsarbetet chefen.

inom denna näringsgren bedrives så effektivt som möjligt. Behovet av en ändamålsenligt

organiserad teknisk forskning inom byggnadsväsende! torde

därför icke behöva närmare motiveras.

Den av utredningen lämnade redogörelsen för det pågående forskningsarbetet

inom byggnadsväsende! visar, att betydande brister finnas i fråga om

forskningsverksamhetens organisation och effektivitet. Utredningen framhåller,

att den tekniska utvecklingen inom byggnadsindustrien icke hunnit lika

långt som inom många av landets övriga industrigrenar. Icke blott i fråga örn

materialkännedom och arbetenas rationella utförande utan även beträffande

arbetsmetoder och arbetets organisation står enligt utredningens uppfattning

byggnadsindustrien långt efter exempelvis en sådan modern rationaliserad

industri som vår verkstadsindustri. Det torde vara svårt att bestrida riktigheten

av detta omdöme. Detta förhållande sammanhänger, såsom utredningen

påpekar, bland annat med alt byggnadsföretagarna utgöra en mycket

heterogen kår, till avsevärd del bestående av ett stort antal småföretagare, och

att inom branschen saknas tillräckligt starka organisationer med förmåga och

vilja att taga hand örn och driva vetenskapligt utvecklingsarbete av större

omfattning. Det väsentliga forskningsarbetet på detta område bedrives därför

utanför byggnadsindustrien. Utredningen anför flera orsaker till att denna

forskning lått begränsade verkningar, men de främsta skälen härtill synas vara

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Xr 2S3. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

bristande organisation och samarbete, såväl i vad avser de skilda forskningsinstituten

och forskarna inbördes som mellan vetenskapen och industrien,

samt i vissa fall brist på penningmedel.

Den angelägnaste uppgiften för staten i detta läge synes vara att skapa

möjligheter för samordnande och systematisering av byggnadsforskningen i

syfte att rationellt utnyttja de forskningsresurser, som finnas inom landet.

Utredningen har föreslagit, att för sådant ändamål skall inrättas en statens

kommitté för byggnadsforskning med uppgift att följa och främja den tekniskt-vetenskapliga

forskningen på byggnadsväsendets område samt att organisera

samverkan och åvägabringa systematisering inom forskningsverksamheten.

I den mån medel ställas till förfogande skall kommittén taga initiativ

till och låta verkställa byggnadsforskning. Kommittén skall tillika ha att föranstalta

om att det kunskapsmaterial, som framkommer vid forskningsverksamheten

— särskilt vid statsunderstödda forskningsarbeten — samlas, ordnas

och bearbetas, ävensom vidtaga erforderliga åtgärder för att materialet i

lämplig form publiceras och nyttiggöres. Däremot har utredningen på anförda

skäl funnit det åtminstone tills vidare böra anstå med inrättandet av ett

fristående institut för byggnadsforskning med egna laboratorier. De flesta

av de hörda myndigheterna och organisationerna ha givit sitt förord till utredningens

förslag; i några yttranden har dock förslaget avstyrkts och i stället

har förordats inrättande av ett särskilt byggnadsforskningsinstitut. För

min del ansluter jag mig till utredningens ståndpunkt. Ett byggnadsforskningsinstitut

kan icke komma till stånd utan särskild, säkerligen tidskrävande

utredning, och i varje fall synes det icke föreligga tillräckliga skäl att låta

detta ganska vittutseende spörsmål hindra sådana åtgärder till byggnadsforskningens

främjande, som med måttliga kostnader kunna genomföras inom

ramen av redan tillgängliga forskningsresurser. Det må i detta sammanhang

framhållas, att den här tillstyrkta organisationen på intet sätt behöver

hindra tillkomsten av nya forskningsinstitut i hel eller halvstatlig form,

exempelvis den av lantbruksförbundet åsyftade forskningsinstitutionen för

landsbygdens byggnadsfrågor. Samarbetet mellan sådana institutioner och

forskningskommittén måste självfallet bli intimt.

De problemkomplex, som hänföra sig till byggnadsväsende!, äro mycket

omfattande och till sin natur synnerligen skiftande. Utredningen har tänkt

sig, att åtgärderna från statens sida för främjande av byggnadsforskningen

nu skola begränsas till problemgrupperna byggnadsteknik, byggnadsstatik

samt hus- och brobyggnadskonstruktioner och att de skola planläggas såsom

en försöksverksamhet, vilken kan ändras och byggas ut med ledning av gjorda

erfarenheter. Vad utredningen sålunda förordat har i allmänhet vunnit

anslutning i de avgivna yttrandena, men i några fall har föreslagits en utvidgning

till andra viktiga problemområden eller påyrkats en begränsning av

forskningen till de problem, som sammanhänga med vissa slag av byggnadsarbeten,

enkannerligen sådana för bostadsbyggnader. För min del finner jag

övervägande skäl tala för att forskningskommitténs verksamhetsområde tills

vidare avgränsas i huvudsak på sätt utredningen förordat och att de erfaren
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283. 35

held, sorn under arbetets gang vinnas, tå bli bestämmande för den fortsatta

verksamhetens art och omfattning.

Beträffande sammansättningen av byggnadsforskningskommittén föreslår

utredningen, att femton ledamöter förordnas av Kungl. Majit efter förslag av

vissa angivna institutioner och organisationer samt att ordföranden utan sådant

förslag utses av Kungl. Majit. I några yttranden ha framförts önskemål

örn att ökad representation i kommittén måtte beredas företagarna inom

byggnadsindustrien och landsbygdsintressena. Skäl synas mig föreligga för att

tillmötesgå dessa önskemål. Jag finner det också naturligt, att byggnadsarbetarna

bli företrädda inom kommittén. Hedan med den av utredningen föreslagna

sammansättningen av kommittén blir antalet ledamöter ganska stort,

och den av mig förordade ökningen av representationen i kommittén kan naturligtvis

ingiva betänkligheter, huruvida kommittén med ett så stort antal

ledamöter skall bli arbetsför. Dessa betänkligheter synas mig dock böra få

vika, då det med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter, som skola åvila kommittén,

är av största betydelse, att kommittén erhåller en såvitt möjligt allsidig

sammansättning. För nödig effektivitet i kommitténs arbete torde kunna

sörjas genom att, såsom utredningen tänkt sig, ett arbetsutskott tillsättes för

handhavande av de löpande uppgifterna.

Såsom ett viktigt led i kommitténs verksamhet skulle enligt utredningens

förslag ingå att låta utföra forskningsarbeten vid de institutioner, som härför

stå till förfogande. För att kommittén skall kunna fullgöra denna uppgift

äi det nödvändigt, att statsmedel i lämplig omfattning stå till disposition för

ändamålet. Utredningen föreslår härför ett årligt anslag å 200.000 kronor och

framhåller därvid, alt medelsbehovet säkerligen kommer att variera från det

ena åiet till det andra och att det föreslagna beloppet är avsett att motsvara

det genomsnittliga årsbehovet. Beloppet har i några yttranden betecknats såsom

väl lågt. Statskontoret åter har avstyrkt anvisande av ett särskilt anslag

vid sidan av de anslagsmedel, som enligt utredningens i annat sammanhang

framlagda förslag skulle stå till förfogande för tekniskt-vetenskaplig

forskning. I övrigt har förslaget i denna del icke mött invändningar i yttrandena.

Med hänsyn till byggnadsforskningens stora betydelse för det allmänna

finnér jag det påkallat, att staten i viss utsträckning direkt bekostar

dylik forskningsverksamhet. Mot det föreslagna beloppets storlek har jag ej

något att erinra. Da ifrågavarande medel äro avsedda att disponeras i något

annan ordning än det allmänna forskningsanslaget, synes det mig av praktiska

skäl lämpligt, att beloppet anvisas under ett särskilt riksstatsanslag. .Tåg

tillstyrker alltså, att för nästa budgetår äskas ett reservationsanslag till byggnadsforskning

av 200,000 kronor. Det svnes mig också berättigat att hysa

den förhoppningen, alt de enskilda företagarna, som arbeta inom denna

gren av näringslivet, skola visa intresse för att i ökad omfattning ekonomiskt

städja forskningsarbetet. Kommittén bör ligna uppmärksamhet åt frågan örn

afl härvidlag stimulera det enskilda intresset.

Kostnaderna för byggnadsforskningskommittén^ verksamhet ha av utredningen

beräknats till 38.000 kronor för år. inberäknat ett belopp av 3.000

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 283-

kronor till hyra. Hyreskostnaden synes i vanlig ordning böra bestridas från

statens allmänna fastighetsfond. Vad återstående kostnader beträffar, tillhopa

35,000 kronor, har jag med hänsyn till ovissheten i anslagsberäkningen

ansett mig icke böra ifrågasätta någon ändring. Det anslag, som sålunda

skulle erfordras för nästa budgetår, torde böra erhålla natur av förslagsanslag

av samma skäl som jag tidigare i dag angivit beträffande anslaget till statens

tekniska forskningsråd.

De två anslag, vilkas anvisande jag sålunda tillstyrkt, uppgå sammanlagt

till 235,000 kronor eller samma belopp som för ändamålen beräknats i statsverkspropositionen.

Standardisering på det byggnadstekniska området.

På sätt framgår av årets statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkten

47) har Sveriges standardiseringskommission anhållit om anvisande av ett

belopp av 50,000 kronor för bvggnadsteknisk standardiseringsverksamhet. I

berörda sammanhang framhöll jag, att det syntes lämpligt, att detta spörsmål

behandlades i sammanhang med det väntade förslaget om anslag till byggnadsforskning.

Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga.

I skrivelse den 14 maj 1941 anför standardiseringskommissionen till stöd

för sin framställning i huvudsak:

1940 års byggnadskostnadssakkunniga ha i hög grad uppmärksammat den

möjlighet till minskning av dessa kostnader, som kan ernås genom standardisering

av olika material. Sålunda har påpekats, att en standardisering av

bl. a. spisar, kaminer, värmeledningspannor, radiatorer, ventilationsmateriel,

vattenvärmare, diskbänksinredningar, sanitetsgods och byggnadssnickerier

skulle gynnsamt inverka för ett nedbringande av byggnadskostnaderna.

Sveriges standardiseringskommission, som är centralorganet för standardisering

inom landet, har tidigare haft standardisering inom byggnadsområdet

på sitt program. Redan innan kommissionen bildades hade Sveriges industriförbund

och svenska teknologföreningen år 1919 tillsatt en kommitté för utarbetande

av standardtyper för byggnadssnickerier. Arbetet resulterade i den

år 1920 utgivna katalogen över svenska standardsnickerier, varmed avsågs att

komma det genomsnittliga bostadsbyggandet lill hjälp genom en för behovet

avpassad god och billig snickerivara. På grund av den tekniska utvecklingen

verkställdes år 1933 en överarbetning av katalogen, varvid'' den kompletterades

med ett antal nya fönstertyper och en ny serie innerdörrar.

I samarbete med standardiseringskommissionen utarbetade denna kommitté

dessutom ett förslag till standard för bvggnadsbeslag, som år 1930 offentliggjordes

med kommissionens tillstyrkan. Förslaget omfattade gångjärn, lås

och reglar, fönsterbeslag, dörrbeslag samt (ivriga beslag.

Slutligen har nämnda kommitté behandlat särskilt det mindre kökets rationella

inredning och utrustning.

De praktiska resultaten av dessa arbeten lia dock icke blivit av den betydelse

för byggnadskostnadernas nedbringande, som kommittén hade hoppats.

Härvidlag hava flera faktorer spelat in. Är 1919 hade man icke samma erfarenhet

som nu av hur ett framgångsrikt standardiseringsarbete skall bedrivas.

Standardsnickerierna voro snart föråldrade och fingo på grund härav icke

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

37

den efterfrågan, sorn hade beräknats. Fabrikanterna ansågo sig icke kunna

lägga upp den serietillverkning, som hade erfordrats för att tillverkningskostnaderna

skulle bliva lägre än för särskilt beställda snickerier. Härigenom

kunde de standardiserade snickeriprofilerna och andra normerade detaljer

icke inköpas för det hilliga pris som avsetts, ej heller erhållas omgående

från lager.

Kommissionen hade emellertid under de år, den nu varit verksam, samlat

en rik fond av erfarenheter av hur ett standardiseringsarbete .skulle bedrivas

för att det i praktiken skulle giva gott resultat. När frågan att ånyo taga upp

standardisering av byggnadsmaterial nu blivit aktuell, vore kommissionen

därför övertygad om att för byggnadsindustrien värdefulla resultat skulle

kunna ernås. Kommissionen anför vidare:

För att i hela dess vidd diskutera frågan, hur en dylik standardisering bäst

skulle bedrivas, kallade kommissionen i mars 1941 till sammanträde med för

frågan intresserade organisationer och föreningar. De närvarande uttalade sig

enhälligt för, att ett särskilt organ för standardisering inom byggnadsbranschen

snarast bildades.

Efter ingående förhandlingar och korrespondens med vid sammanträdet

representerade organisationer och föreningar har enighet vunnits om, hur

detta arbete skall vara organiserat samt vad som i första hand bör tagas upp

för standardisering. Det har härvid särskilt betonats att det, för att standardiseringsarbetet

skall bliva effektivt, är nödvändigt, att ett permanent organ

bildas för ändamålet, samt att detta organ står i den mest intima kontakt med

både organisationer och enskilda, verksamma inom området.

Det har från olika organisationer och föreningar mycket starkt betonats,

att en noggrann plan skall uppgöras över vilka byggnadsmaterial, som böra

bli föremål för standardisering. Kommissionen är även av den åsikten att,

innan ett dylikt arbete på allvar sättes i gång, först måste utredas vilka material

som genom standardisering bli billigare i tillverkning och montering, varigenom

ett förbilligande inom byggnadsområdet kan uppnås. Principen skulle

härvid vara den, att de materialtyper, vilka ge största ekonomiska fördel,

skulle behandlas i första hand. Det har även framförts, att det är av vikt, att

det praktiska arbetet snarast kommer i gång oberoende av den här omnämnda

utredningens resultat. Då tillfrågade organisationer och föreningar äro

ense örn, att en standardisering av snickerier till bl. a. dörrar och fönster är

oundgängligen nödvändig, är det alltså möjligt att börja det tekniska standardiseringsarbetet

med dessa problem och samtidigt göra en mera vittgående

utredning beträffande vilka andra standardiseringsarbeten, som skola tagas

upp. Genom en sådan organisation av arbetet skulle ej någon tid spillas under

väntan på vad utredningen kommer att giva för resultat.

De ekonomiska fördelar, som kunna vinnas genom en mera allmän

standardisering inom byggnadsområdet, är det praktiskt taget omöjligt att på

detta stadium åskådliggöra genom framläggande av beräknade uppgifter örn

vilka kostnadsminskningar, som kunna göras. Följande mera allmänna synpunkter

visa emellertid, att standardisering måste åstadkomma ett förbilligande

av byggnadskoslnaderna.

Den säsong- och konjunkturbelonadc byggnadsverksamheten ger en synnerligen

ojämn sysselsättning även för den i regel lill fabriker förlagda byggnadsmaterieltillverkningen.

En standardisering av olika byggnadselement

skulle möjliggöra tillverkning av lagervaror i viss utsträckning, varigenom

personal och maskinutrustning skulle kunna lili v a bättre utnyttjade. Under

förutsättning ali tillräckligt stor tillverkning kommer lill stånd kan anskaff
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

ning och användning av råmaterial rationaliseras. En standardiserad tillverkning

gör det även möjligt att i större omfattning än förut använda arbetsbesparande

maskiner och specialiserad arbetskraft. Arbetet på byggnadsplatsen

skulle underlättas, örn anslutningsinått vore enhetliga. Det skulle

även medföra stora lättnader, örn byggnadsmateriel, snickerier o. dvl. i större

utsträckning än för närvarande kunde beställas med kort leveranstid från

lager. Vid projekteringsarbetet skulle standardiseringen minska antalet erforderliga

detaljritningar och underlätta hopfogandet av olika material och

konstruktioner av skilda fabrikat.

1940 års byggnadskostnadssakkunniga, fortsätter kommissionen, anförde,

att det tillkomme fabrikanter att på egen hand och inom sina organisationer

sträva efter ett förbilligande av tillverkningen genom rationalisering och standardisering.

Erfarenheten hade emellertid enligt kommissionen visat, att en

enskilt genomförd standardisering i allmänhet icke accepterades av andra

företag och alltså ej bleve av den betydelse, som avsetts. För att utarbetade

standard skulle bli till verklig nytta borde de behandlas av ett neutralt organ.

som rådgjorde med alla för saken intresserade parter och på basis härav

framlade sina förslag. Kommissionen hade i ett flertal konkreta fall kunnat

konstatera detta, varför den bestämt ville framhålla fördelen av den organisationsform

för arbetets bedrivande, som tidigare omnämnts.

Härefter anför standardiseringskommissionen örn medelsbehovet:

Kommissionen är av den uppfattningen, att, örn den i nuvarande läge vände

sig till inom byggnadsindustrien arbetande organisationer och enskilda

företag med begäran örn bidrag för att igångsätta standardisering inom byggnadsområdet,

detta icke skulle resultera i så stora bidrag, att arbetet kunde

organiseras på ett rationellt sätt. Kommissionen grundar denna sin uppfattning

på en del förhandsförfrågningar, varvid som svar erhållits, att några

större bidrag omöjligt kunna anslås från privat håll på grund av den lamslagna

byggnadsverksamheten, vilket medfört, att både organisationer och

enskilda företag fått sina inkomster starkt reducerade.

Kommissionen har gjort en beräkning av årskostnaderna, därest två sakkunniga

anställas, vilka helt ägna sina krafter åt arbetet. Den ene skulle i

enlighet med det anförda arbetsprogrammet omedelbart sätta i gång med

standardisering av snickerier, medan den andre i första hand helt skulle

ägna sig åt utredningen om de ekonomiskt mest inbesparande standardiseringsobjekten

inom byggnadsindustrien. Denna senare undersökning kommer med

all säkerhet att utvisa, att mycket med fördel kan standardiseras; härför

talar både inhemsk och utländsk erfarenhet. För att standardiseringen

inom byggnadsområdet skall få åsyftad verkan, nämligen nedbringande av

byggnadskostnaderna, är det oundgängligen nödvändigt, att för dessa arbeten

verkligt sakkunnig personal kan anställas. Kommissionen har i detta

hänseende hört sig för örn möjligheterna och härvid funnit, att det säkerligen

går att anställa lämpliga personer, därest de kunna påräkna en inkomst av

omkring 12,000 kronor per år vardera. En dylik lön förefaller kanske hög, men

kommissionen anser det vara synnerligen viktigt, att endast mycketgod arbetskraft

tages i anspråk för att snabbast möjligt uppnå för alla parter goda

resultat. Kontorskostnader, uppritning av standardblad, kopior, resor, telefon

m. m. beräknas under ett år belöpa sig till ungefär 25.000 kronor, vartill

komma oförutsedda utgifter, cirka 5 procent av totalkostnaderna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

39

Allt sorn alli skulle sålunda, slutar kommissionen, för arbetets bedrivande

ett år framåt erfordras en summa något överstigande 50,000 kronor. Denna

summa kunde synas hög, men sedd i samband med de belopp, som årligen

investerades i byggnadsbransch^!, vöre den försvinnande liten. Kunde en

genomförd standardisering nedbringa byggnadskostnaderna med någon bråkdels

procent av de totala kostnaderna, vore de utlagda penningmedlen mer än

väl motiverade.

Över standardiseringskommissionens framställning hava utlåtanden avgivits

av statskontoret, kommerskollegium efter hörande av Sveriges industriförbund,

byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen efter hörande av Sveriges lantbruksförbund,

egnahemsstyrelsen, statens industrikommission, styrelsen för

tekniska högskolan, utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens

ordnande, 1940 års militära bvggnadsutredning och 1940 års civila

byggnadsutredning. Därjämte Ilar besparingsberedningen inkommit med en

promemoria i ärendet.

Kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen, statens industrikommission,

styrelsen för tekniska högskolan, utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga

forskningens ordnande, Sveriges industriförbund och Sveriges

lantbruks förbund hava tillstyrkt bifall till framställningen.

Kommerskollegium uttalar, att med hänsyn till det allmänna intresset av

att kunna i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för byggnadsproduktiouen

en standardiseringsverksamhet på byggnadsoinrådet syntes kunna anses

förtjänt av särskilt stöd. Icke obetydliga belopp syntes kunna inbesparas

genom en standardisering av byggnadsmaterial, vilket kunde bliva av betydelse

icke blott för nybyggnadsverksamheten utan även i viss mån beträflande

reparation och underhåll av redan uppförda fastigheter.

Lantbruksstyrelsen anser en standardiseringsverksamhet på ifrågavarande

område vara synnerligen betydelsefull och ägnad att förbilliga byggnadskostnaderna.

Styrelsen ansåge därför också sagda verksamhet förtjänt av det allmännas

stöd. Av standardiseringskommissionens framställning syntes emellertid

icke klart lramgå, i vilken utsträckning den föreslagna standardiseringsverksamheten

direkt bomme att upptaga för landsbygdens byggnadsbehov,

speciellt av ekonomibyggnader, viktiga standardiseringsfrågor. Sistnämnda

standardiseringsuppgifter hade visserligen upptagits av en särskild utav domänstyrelsen,

egnahemsstyrelsen och lantbruksförbundets byggnadsförening

tillsatt kommitté, vilken redan utarbetat vissa standardiseringsförslag och vilken

jämväl i samarbete med ladugårdsbyggnadssakkunniga utförde visst slandardiseringsarbete.

Enligt styrelsens mening skulle det hava varit önskligt,

om förevarande frågor varit något mera klarlagda. Styrelsen, som sålunda

i princip tillstyrkte, att statsmedel beviljades för standardiseringsverksamhet

av förevarande slag, ville därlör ifrågasätta, örn icke på förhand en plan

borde uppgöras för arbetets organisation, varvid särskilt borde uppmärksammas,

att redan utförda arbeten bleve nyttiggjorda och att landsbygdens

behov av standardisering bleve vederbörligen beaktat.

k-y nalle niss t yreis en uttalar, att enligt styrelsens mening intet tvivel rådde

därom, att för byggnadsverksamheten överhuvud taget en rätt bedriven standardisering

skulle gynnsamt inverka för eli nedbringande av byggnadskostnaderna.

Styrelsen ville understryka betydelsen av, att en standardisering på

ifrågavarande område, vilken icke boede vara av tillfällig natur, .snarast komme

i gång. Från de av styrelsen företrädda synpunkterna vore det likaledes

betydelsefullt, att slandardiseringsarbetet bedreves i nära kontakt med de

s. 40 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

40

myndigheter och organisationer, som hade till uppgift att gå i spetsen för ett

förbättrat byggnadsskick på landsbygden.

Statens industrikommission vitsordar behovet av standardisering på ifrågavarande

område och uttalar, att för att standardiseringsarbetet skulle ge effektiva

resultat syntes det erforderligt, att arbetet, på sätt föreslagits, kontinuerligt

bedreves genom särskilt för ändamålet anställd personal.

Styrelsen för tekniska högskolan uttalar, att styrelsen funne erfarenheterna

visa, att standardisering inom bvggnadsområdet vöre en vansklig uppgift.

Dels påginge en snabb utveckling på det konstruktiva området, dels borde

en viss frihet förefinnas beträffande möjligheten ali utforma olika byggnader

efter deras egenart och belägenhet. Otvivelaktigt borde dock på vissa delområden

en standardisering kunna genomföras, som medförde ett beaktansvärt

förbilligande.

Utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande

framhåller, att en i större utsträckning genomförd standardisering av vissa

allmänt förekommande byggnadsdetaljer skulle av flera skäl kunna medföra

betydande besparingar. Genom att större serier skulle kunna uppläggas vid

fabrikationen skulle såväl driften som materialutnyttjningen kunna effektiviseras.

Lager skulle även kunna hållas av standardvarorna och fluktuationerna

i tillverkningen kunna utjämnas genom tillverkning pä lager de tider,

då efterfrågan vore ringa. Fördelar skulle även kunna erhållas vid projekterandet

och byggandet. Standardiseringen borde emellertid inskränka sig till att

gälla sådana objekt, där ett bestämt behov förelåge och odiskutabla fördelar

stöde att vinna. LIr denna synpunkt syntes det välmotiverat med den av standardiseringskommissionen

valda uppläggningen av arbetsprogrammet med

en sakkunnig sysslande med standardisering av snickerier till dörrar, fönster

etc, och en annan sakkunnig arbetande med undersökningar angående på vilka

övriga områden standardisering vöre särskilt av behovet påkallad. En nödvändig

förutsättning för framgång vore, att standardiseringen skedde i nära

kontakt med den byggnadstekniska forskningen. Utredningen arbetade för det

dåvarande med organisationsspörsmålen för den byggnadstekniska forskningsverksamheten.

För den händelse den tilltänkta organisationen för byggnadsteknisk

forskning komme till stånd, syntes det utredningen nödvändigt

att intimt samarbete beträffande standardiseringsarbetet på byggnadsområdet

etablerades mellan standardiseringskommissionen och forskningsorganisationen.

Sveriges industriförbund framhåller, att icke obetydliga besparingar å byggnadskostnaderna

torde stå att vinna genom en standardisering av olika byggnadselement.

Icke minst i rådande läge vore det angeläget, att dylika besparingsmöjligheter

utnyttjades. Förbundet delade kommissionens uppfattning,

att standardiseringsarbetet på detta område borde omhänderhavas av ett permanent

arbetande, sakkunnigt organ, som kunde kontinuerligt följa den tekniska

utvecklingen och vidtaga de ändringar och kompletteringar av fastställda

standardtyper, som därav betingades. Det syntes naturligt, att kommissionen,

som vunnit en rik erfarenhet från standardiseringsarbetet och även i

övrigt torde vara bäst skickad härför, omhändertoge dessa uppgifter.

Sveriges lantbruksförbund anför, att förbundet i princip anslöte sig till det

av standardiseringskommissionen framlagda förslaget. En standardisering av

snickerier och inredningsdetaljer vore för landsbygdens vidkommande av synnerlig

betydelse.

Statskontoret, byggnadsstyrelsen. 1940 urs militära byggnadsutredning och

1940 års civila byggnadsutredning hava avstyrkt bifall till standardiseringskommissionens

framställning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

41

Statskontoret anför, att ämbetsverket av handlingarna i ärendet bibragts

den uppfattningen, att för ändamålet erforderliga medel i första hand borde

anskaffas genom tillskott av de organisationer och sammanslutningar, för

vilka det skulle innebära uppenbara fördelar örn en standardisering komme

till stånd inom byggnadsområdet. Även 1940 års byggnadskostnadssakkunniga

hade varit inne på en dylik tankegång. Vad som anförts mot en dylik

anordning hade icke synts ämbetsverket bärande. Än mindre hade ämbetsverket

blivit övertygat om nödvändigheten att nu genomföra det av standardiseringskommissionen

framlagda förslaget om inrättande på statens bekostnad

av ett permanent organ för ifrågavarande ändamål. 1 fråga örn

statens medverkan vid standardisering inom byggnadsbranschcn finge slutligen

erinras, att både den civila och den miliära byggnadsutredningen enligt

meddelade direktiv hade att överväga standardiseringsåtgärder å området. 1

avvaktan på de förslag, som sagda utredningar i sådant hänseende kunde

komma att framlägga, syntes några ytterligare statliga åtgärder icke böra

vidtagas.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att det för ett rationellt bedrivande av verksamheten

inom byggnadsfacket vore av största vikt, att ett byggnadstekniskt

forskningsinstitut snarast komme till stånd. Det av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga

i januari 1938 avgivna betänkandet, vari bland annat föreslagits

standardisering inom byggnadsindustrien, borde härvid allvarligen övervägas.

Enligt styrelsens mening erbjöde detta förslag en framkomlig väg till frågans

ändamålsenliga lösning. Av vikt vore bland annat, att ledningen av arbetet

handhades av med byggnadsverksamheten och byggnadsindustrien väl förtrogna

personer, vilka allsidigt kunde pröva behovet av och ordningen för

de mångfaldiga rationaliserings- och standardiseringsproblemens lösande.

Enligt den nu föreliggande framställningen avsäge standardiseringskommissionen

att återupptaga och fullfölja ett arbete, som tidigare utförts av den

av Sveriges industriförbund och svenska teknologföreningen tillsatta kommittén

för standardiseringsarbete inom byggnadsfacket. Enligt styrelsens

mening, som även bestyrktes av innehållet i framställningen, hade dessa standardiseringsarbeten

varit av ringa betydelse för verksamheten inom byggnadsindustrien

och icke motsvarat de relativt höga kostnaderna för desamma,

vilka täckts med statsbidrag. Då styrelsen icke lunne någon säkerhet för,

att det nu planerade standardiseringsarbetet skulle giva ett bättre resultat

än del tidigare, och dessutom befarade, att verksamhetens uppläggning pä i

framställningen angivet sätt kunde komma att verka splittrande på intresset

och försena tillkomsten av det forsknings- och rationaliseringsinstitut, som

byggnads- och byggnadsämnesindustrierna i första hand behövde, funne sig

.styrelsen icke kunna tillstyrka den gjorda framställningen örn statsbidrag.

1940 ars militära byggnadsutredning uttalar, att standardiseringsarbetet

mäste sä att säga utgå från byggnadsindustrifackmännen själva. Härigenom

vunnes nämligen, att de olika praktiska problemen upptoges till behandling

i den ordning deras lösning vore för industrien mest trängande och bearbetades

under ledning av inom industrien arbetande fackmän. Då, så vitt

utredningen hade sig bekant, standardiseringskommissionen icke innehade

pä utövandet av praktisk husbyggnadsverksamhet grundad erfarenhet örn

det standardiseringsarbete, som borde ifrågakomma inom byggnadsfacket,

funne utredningen kommissionen knappast vara det lämpligaste organet för

bedrivandet av ifrågavarande standardiscringsvcrksamhet. För närvarande

syntes tillsättande av ett sådant organ, som av kommissionen ifrågasatts,

ej heller vara aktuellt av den orsaken, afl såväl utredningen sorn 1940 års

civila byggnadsutredning redan innehade uppdrag att verkställa ganska om
Bihnnri

till riksdagens protokoll liM2. Isum!. .V / 1

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

fattande standardiseringsarbeten inom byggnadsindustrien, i vad i första

hand gällde statlig byggnadsverksamhet. Att härutöver, innan frågan örn

ett slutligt ställningstagande till en central rationaliseringsorganisation inom

byggnadsfacket lösts, lämna statsunderstöd till annan liknande verksamhet

kunde utredningen icke förorda. Då mycket stora kapital årligen investerades

i byggnadsindustrien, borde det vara ett samhälleligt intresse, att allt

gjordes för att rationalisera denna industri. Till denna rationalisering hörde

givetvis en ständigt fortgående standardiseringsverksamhet. Rationaliseringsverksamheten

inom byggnadsindustrien syntes böra handhavas av ett speciellt

för byggnadsindustrien upprättat institut. Ett lämpligt organ för ifrågavarande

verksamhet syntes vara den institution för rationaliseringsverksamheten

inom byggnadsindustrien, som föreslagits av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga.

Inrättandet av ett sådant rationaliseringsinstitut syntes icke

länge till kunna uppskjutas.

1940 drs civila bgggnadsutredning framhåller, att enligt de för utredningen

och 1940 års militära byggnadsulredning meddelade direktiven dessa utredningar

bland annat hade att överväga åtgärder för standardisering av byggnadselement

och byggnader inom den statliga byggnadsverksamheten. Att

sagda spörsmål icke redan upptagits vid utredningens arbete sammanhängde

uteslutande med de mycket omfattande uppgifter av löpande natur, som utredningen

jämlikt Kungl. Maj:ts beslut haft och fortfarande hade att i

första hand fullgöra. Så snart ifrågavarande speciella granskningsverksamhet

slutförts, vore det utredningens avsikt att upptaga de föreliggande allmänna

uppgifterna till behandling. I avvaktan på de resultat, som därvid

kunde framgå beträffande standardiseringen särskilt av byggnadselement,

syntes det knappast välbetänkt att med statsmedel understödja en fristående

standardiseringsverksamhet på området i fråga. Utredningen tillmätte frågan

örn rationalisering av byggnadsindustrien, vilken inneslöte jämväl en fortgående

standardiseringsverksamhet, synnerlig betydelse. Emellertid kunde

utredningen icke underlåta att tillika giva uttryck åt den uppfattningen, att

hithörande problem vore av grundläggande vikt för byggnadsindustrien själv

och att fördenskull åtgärderna för ett fortsatt standardiserings- och rationaliseringsarbete

inom byggnadsfacket borde övervägas och vidtagas under ingående

samarbete med denna industri. Enligt utredningens mening kunde

det under sådana förhållanden knappast anses riktigt, att kostnader av statsverket

nedlades på en planläggningsverksamhet med de ovissa resultat, som

i förevarande fall kunde ifrågasättas. Med denna ståndpunkt holle utredningen

dessutom före, att skäl icke förelåge att i avvaktan på de principiella

resultat, som kunde framgå av de statliga utredningarnas överväganden,

med statsmedel understödja organisatoriska åtgärder, vilka, såvitt nu

kunde bedömas, måste erhålla karaktären av ett allenast kortvarigt provisorium.

I sitt nu föreliggande, i det föregående behandlade betänkande nr II har

utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande ånyo

understrukit sina i förut refererade utlåtande angivna synpunkter på förevarande

spörsmål. Utredningen framhåller som en viktig uppgift för statens

byggnadsforskningskommitté att hålla kontakt med och medverka i standardiseringsarbetet.

Samarbetet mellan Sveriges standardiseringskommission

och forskningskommittén anser utredningen lämpligen böra ordnas genom

en av båda organisationerna gemensamt tillsatt kommitté för standardisering

på byggnadsområdet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

Förevarande spörsmål har i de avgivna yttrandena över utredningens betänkande

endast berörts av kommerskollegium och Sveriges standardiseringskommission.

Kommerskollegium delar utredningens uppfattning, att standardiseringskommissionen

bör handhava ifrågavarande verksamhet. Kollegium finner också

uppenbart, att en nära kontakt mäste upprätthållas mellan kommissionen

och forskningskommittén, utan att därmed redan nu hava tagit ställning till

frågan, huruvida det kan vara erforderligt att för ändamålet utbygga den rätt

omfattande kommittéapparaten med ännu en kommitté.

Sveriges standardiseringskommission anför, att kommissionen finner den

av utredningen föreslagna ordningen, att kommittén för byggnadsforskning

och kommissionen skulle gemensamt tillsätta en kommitté för standardisering

inom byggnadsområdet, synnerligen lämplig, och ville kommissionen därför

varmt tillstyrka förslaget. Kommissionen tillägger, att kommissionen icke

anser sig ånyo behöva påvisa den absoluta nödvändigheten av att arbetet snarast

kommer i gång, Då, sedan kommissionen avlät sin framställning om ett

statsanslag a 50.000 kronor för standardisering inom byggnadsområdet, inga

principiella förslag till ändringar framkommit rörande arbetets uppläggning

och bedrivande, hade kommissionen icke nu anledning föreslå någon ändring

i fråga om det begärda statsanslaget.

Besparingsberedningen har i en den 16 juni 1941 avlålen promemoria anfört,

att beredningen, i synnerhet vad byggnadsverksamheten anginge, ansåge

det vara väl motiverat, att standardiseringsmöjligheterna gjordes till

föremål för en ingående undersökning. Det vore angeläget, att en dylik undersökning

snarast igångsattes och organiserades på sådant sätt, att vunna

utredningsresultat kunde i största möjliga utsträckning utnyttjas redan för

de olika offentliga byggnadsföretag, som vore planerade eller eljest kunde

ifrågakomma till utförande under den närmaste framtiden. Med hänsyn

bland annat till förefintligheten av en statsunderstödd organisation för standardiseringsarbetet

hade beredningen icke tillräcklig anledning att själv föranstalta

örn en standardiseringsundersökning. Beredningen ansåge sig icke

heller böra ingå på ett närmare bedömande av frågan örn den lämpligaste

formen för undersökningen men ville understryka behovet av medverkan

från statens sida för undersökningens igångsättande. Om standardisering

inom byggnadsväsendet vore av betydelse från det allmännas synpunkt, uteslöte

detta icke, att även det enskilda näringslivet borde hava viktiga intressen

att tillvarataga på förevarande område. Detta gällde icke blott själva

byggnadsfacket utan även byggnadsvaruindustrien och andra leverantörer till

byggnadsföretag. Det syntes naturligt, att ifrågavarande näringsgrenar deltoge

i standardiseringsarbetet och i finansieringen därav. Närmast syntes

det böra ankomma på standardiseringskommissionen att verka för en dylik

anslutning från näringslivets sida.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 283.

Standardiseringsverksamheten har, såsom av det anförda framgår, ett omfattande

arbetsfält på byggnadsväsendets område. Ehuru det knappast är

möjligt att närmare beräkna de ekonomiska fördelar, som åtfölja en standardisering

av byggnadsmaterial, synes det dock uppenbart, att en på rätt sätt

upplagd standardiseringsverksamhet skulle giva ett beaktansvärt stöd åt strävandena

till det förbilligande av byggnadskostnaderna, som ej minst under

nuvarande förhållanden är att betrakta såsom ett viktigt allmänt intresse.

Även örn det kan göras gällande, att kostnaderna för en standardiseringsverksamhet

på förevarande område rätteligen borde till väsentlig del bäras

av byggnadsindustrien själv, synes det likväl av skäl, som anförts i samband

med förslaget till inrättande av en statens byggnadsforskningskommitté,

vara nödvändigt, att staten nu tager initiativ till och ekonomiskt stödjer

ifrågavarande verksamhet.

Sveriges standardiseringskommission synes mig vara det lämpligaste organet

för bedrivande av verksamheten. Givetvis böra också de erfarenheter, som

vunnits inom de militära och civila byggnadsutredningarna, på lämpligt sätt

nyttiggöras vid standardiseringsverksamheten. Kommissionen bör vidare nära

samarbeta med kommittén för byggnadsforskning, och måhända visar det sig

lämpligt att de båda organen tillsätta en gemensam kommitté för ändamålet.

Härtill synes dock ståndpunkt icke behöva tagas i detta sammanhang.

Kostnaderna under nästa budgetår för den ifrågasatta verksamheten ha beräknats

till 50,000 kronor. Denna kostnadsberäkning har icke givit mig anledning

till erinran.

För min del vill jag alltså tillstyrka, att för nästa budgetår ett anslag å

50,000 kronor äskas till standardisering på det byggnadstekniska området.

Då det torde få förutsättas, att medel behöva anvisas även för följande budgetår,

synes anslaget lämpligen böra anvisas såsom reservationsanslag.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och föreslagit hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att en statens kommitté för byggnadsforskning

skall inrättas med de uppgifter, som i det föregående angivits;

dels till Statens kommitté för byggnadsforskning för budgetåret

1942/43 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av .............................. kronor 35,000;

dels till Byggnadsforskning för budgetåret 1942/43 under

tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av ................................ kronor 200,000;

dels ock till Standardisering på det byggnadstekniska området

för budgetåret 1942/43 under tionde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av ................ kronor 50,000.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 283.

45

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 283.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.