Angående anslag till uppförande av byggnad för skogsproduktforskning m. m
1942-02-24 · 76 sidor, varav 74 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 74 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:284, Angående anslag till uppförande av byggnad för skogsproduktforskning m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
1
Nr 284.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående anslag till uppförande
av byggnad för skogsproduktforskning m. m.;
given Stockholms slott den 24 april 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
april 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning nied cheferna för finans-, ecklesiastik- jordbruks-
och folkhushållningsdepartementen anför chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Eriksson:
I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 8, punkt 3) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Uppförande av byggnad för skogsproduktforskning för budgetåret 1942/43
beräkna ett reservationsanslag av 600,000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla
detta ärende.
Såsom jag tidigare vid behandlingen av frågan örn anslag till ett statens
forskningsråd erinrat pågår jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 284.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
augusti 1940 utredning av frågan om den tekniskt-vetenskapliga forskningens
ordnande. Utredningen har hittills resulterat i tre betänkanden, av vilka jag
förut anmält nr I och II, avseende nr I förslag till åtgärder för den teknisktvetenskapliga
forskningens främjande och statens medverkan därvid och
nr II förslag till åtgärder för främjande av den tekniskt-vetenskapliga forskningen
på byggnadsområdet. I ett den 9 mars 1942 dagtecknat betänkande nr
lil har utredningen framlagt förslag till åtgärder för skogsproduktforskningens
ordnande.
Över sistnämnda betänkande ha yttranden avgivits av riksmarskalksämbetet,
statskontoret, byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, 1936 års
skogsutredning, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, styrelsen
lör statens provningsanstalt, kanslern för rikets universitet efter hörande av
vederbörande myndigheter vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid
Stockholms och Göteborgs högskolor, styrelsen för tekniska högskolan i
Stockholm efter hörande av högskolans lärarkollegium, styrelsen för Chalmers
tekniska högskola efter hörande av högskolans lärarkollegium, styrelsen
för statens skogsförsöksanstalt, styrelsen för skogshögskolan efter hörande
av högskolans lärarråd, ingenjörsvetenskapsakademien, statens livmedelskommission,
statens industrikommission och statens bränslekommission.
Vidare ha Sveriges industriförbund, svenska teknologföreningen, järnkontoret,
svenska trävaruexportföreningen, svenska wallboardfabrikanternas förening,
svenska plywoodfabrikanternas förening, svenska cellulosaföreningen,
svenska pappersbruksföreningen, svenska pappers- och cellulosaingenjörs1''öreningen,
svenska trämasseföreningen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges
grafiska industriförbund, svenska tidningsutgivareföreningen och Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation yttrat sig i ärendet.
Innan jag övergår till en närmare behandling av utredningens i betänkandet
nr III framlagda förslag — innefattande inrättandet av ett särskilt institut
för skogsproduktforskning, organiserat i form av en enskild anstalt och drivet
under administrativ och finansiell samverkan mellan staten samt de på träförädlingsområdet
verksamma industrierna — torde jag få lämna en kort
redogörelse för nuvarande forskningsarbete på ifrågavarande område. Jag
följer härvid de i betänkandet lämnade uppgifterna.
Nuvarande forskning på skogsproduktområdet.
Vad till en början beträffar industriföretagens egen forskningsverksamhet
må följande nämnas:
Den forskning, som utföres vid de industriföretag, vilka arbeta med skogens
produkter som råvara, är i främsta rummet inriktad på uppgifter,^ som
direkt sammanhänga med driften, och har därför till allmänt ändamål att
i olika avseenden fullända tekniken inom respektive fabrikationsprocesser.
Det rör sig med andra ord i regel om typisk tillämpningsforskning. Denna
industriernas forskning har i många fall framvuxit ur driftkontrollen, och det
kan ofta vara svårt att draga en gräns mellan forskningsarbeten och drift
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
3
kontroll vid industrilaboratorierna. Uppgifter inom bägge dessa arbetsområden
ombesörjas vanligen av en och samma personal oell vid ett gemensamt
laboratorium. Det kan icke undvikas att forskningen blir lidande härpå,
då denna ställer andra och väsentligt högre krav än driftkontrollen, såväl
i fråga örn personalens kvalifikationer som i fråga om laboratorieutrustning.
Driftkontrollen betrak las emellertid ofta som det primära, och den härför
avsedda personalen får utföra forskningsarbeten blott i mån av tid.
Det synes endast vara vid de större industriföretagen och då närmast inom
cellulosa- och pappersbranscherna, som egentlig forskning utövas vid särskilda
forskningslaboratorier och av speciell forskarpersonal. Inom trävarubranschen
samt vid de mindre företagen synes för närvarande någon egentlig
forskning överhuvudtaget icke förekomma.
Forskningen är på det hela taget strängt målbunden och avser att ge snabba
och praktiskt inriktade resultat, ytterst i syfte att inom de givna fabrikationsprocesserna
åstadkomma förbilligad produktion och höjd kvalitet hos förädlingsprodukterna.
Vid sidan av denna på aktuella driftstekniska problem inriktade forskning
kail vid fabrikerna även förekomma en mer fristående och grundläggande,
på längre sikt ställd forskningsverksamhet. Detta torde emellertid
för närvarande blott förekomma vid ett par av de allra största företagsenheterna,
däri inbegripna industrikoncernerna, vilkas centrallaboratorier i viss
mån intaga en mellanställning mellan fabrikslaboratorierna och de centrala
forskningsinstituten.
Den i industriens forskningsverksamhet sysselsatta personalen utgöres huvudsakligen
av ingenjörer (från högskola eller teknisk skola) samt därjämte
laboratoriebiträden. Enligt en av ingenjörsvetenskapsakademien hösten år
1939 utförd inventering skulle inom cellulosa- och pappersindustrierna forskningspersonalen
i genomsnitt vara så sammansatt, att på varje laboratorieingenjör
(forskare) kommo 6 laboratoriebiträden. Endast tre företag inom
dessa branscher rapporterade forskningslaboratorier med mer än två anställda
kvalificerade forskare. Sedan inventeringen utfördes, torde dock efterfrågan
på kvalificerade krafter ha väsentligt ökats och, när det gäller grundläggande
forskning, kommit att även avse akademiskt utbildade forskare
(närmast kemister).
I anslutning härtill må ock nämnas den verksamhet, som i syfte att samordna
och främja forskningen inom ifrågavarande industrier utövas av
svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen.
Från fabrikerna fristående (»central» eller »institutionell») forskning på
skogsproduktområdet förekommer dels vid universitet och högskolor, dels
ock vid vissa speciella forskningsinstitut.
Beträffande verksamheten på skogsproduktområdet vid universiteten och
högskolorna må följande framhållas:
Vid universitet och högskolor bedrivas forskningsarbeten på detta område
i främsla rummet vid de institutioner, som upprättats i samband med läroämnen,
vilka hänföra sig till skogens produkter och deras tekniska utnyttjande.
Direkt anknytning till detta område har blott en i vårt land förekommande
högskoleinstitution, nämligen tekniska högskolans i Stockholm institution
för cellulosateknik och träkemi. I detta ämne inrättades år 1928 en
professur, vilket möjliggjordes genom en donation huvudsakligen från Svenska
cellulosaföreningen, omfattande dels byggnadskostnader för laboratorier för
undervisning och forskning, dels kostnader (50,000 kronor) för anskaffande
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
av en första utrustning för dessa laboratorier, och dels slutligen en särskild
forskningsfond (200,000 kronor), vars avkastning skall användas till bekostande
av vid institutionen utförda forskningsarbeten. Nämnda professur har
karaktären av en forskningsprofessur; undervisningsskyldigheten är begränsad
till 3 föreläsningar i veckan under höstterminen, och det förutsättes, att
innehavaren i största, utsträckning skall ägna sig åt tekniskt-vetenskaplig
forskning med utnyttjande av de särskilda forskningslaboratorier, som genom
nämnda donation ställts till professorns disposition. Tekniska högskolan
lämnar ett årsanslag för samlingar och laborationer av 5,000 kronor samt bekostar
därjämte arvode för en assistent i cellulosateknik och träkemi med ett
grundbelopp av 4,200 kronor per år. Såväl nämnda anslag örn 5,000 kronor
som även assistentens arbetstid tages emellertid huvudsakligen i anspråk för
undervisningen och i samband därmed bedrivna övningar, varför för den
egentliga forskningsverksamheten (bortsett från professors lön och assistentarvodet)
enligt uppgift har stått till förfogande cirka 8,000 kronor per år,
huvudsakligen utgörande forskningsfondens avkastning.
År 1936 inrättade svenska cellulosaföreningen i samma byggnad, som inrymmer
nyssnämnda institution, ett Cellulosaindustriens centrallaboratorium,
vilket står under ledning av en av föreningen utsedd styrelse. Innehavaren
av professuren i cellulosateknik och träkemi utsågs samtidigt till laboratoriets
föreståndare. Genom tillkomsten av detta laboratorium ställdes avsevärt
ökade resurser till forskningens förfogande såväl i avseende på utrymmen,
apparatur, bibliotek o. s. v. som i fråga om driftmedel (centrallaboratoriets
årsbudget grundar sig huvudsakligen på medel, som Svenska cellulosaföreningen
ställer till förfogande, och torde för närvarande uppgå till
cirka 70,000 kronor). Samarbetet mellan institutionen och det till industrien
nära anknutna centrallaboratoriet har resulterat i att en fruktbärande och
stimulerande kontakt uppnåtts mellan å ena sidan undervisningen i ämnet
cellulosateknik och träkemi och å andra sidan den tekniskt-industriella utvecklingen
på området. Då det blivit vanligt, att eleverna i nämnda läroämne
genom professorns förmedling utföra examensarbeten vid centrallaboratoriet
eller efter avlagd examen under någon lid anknytas till detta som
forskningsassistenter, har centrallaboratoriets resurser direkt kommit utbildningen
av ingenjörer och forskare på området till godo. Den intima samverkan,
som härigenom uppnåtts mellan undervisningen och den grundläggande
forskningen samt mellan denna och den tillämpade forskningen, har enligt
utredningen visat sig vara till fördel ej minst för själva studiearbetet, då
eleverna på ett tidigt stadium kommit i kontakt med den tekniskt-vetenskapliga
forskningen på området och genom denna med industriens aktuella och
grundläggande tekniska problem.
De forskningsuppgifter, som bearbetats vid nämnda institution, lia varit
av mer grundläggande natur än vad som i regel varit fallet vid den tidigare
nämnda fabriksforskningen. Sålunda har man bland annat inriktat sig
på att studera de kemiska processer, som ligga lill grund för massaframställning,
såsom sulfit- och sulfatprocessernas kemi, cellulosans blekning
och förädling och dylikt. Vad beträffar fördelningen av uppgifter mellan
institutionen och centrallaboratoriet bar man sökt följa den principen, att
de grundläggande problemen skulle bearbetas vid institutionen under det
att de mer tekniskt inriktade tillämpningsproblemen skulle omhändertagas
av centrallaboratoriet. Det ligger emellertid i sakens natur att, vid det nära
samarbete som här ägt ruin. det icke blivit fråga örn någon skarp gränsdragning.
Förutom vid den nu nämnda institutionen för cellulosateknik och träkemi
kunna undersökningar på detta område jämväl utföras inom andra
I\ linål Maj:ts proposition nr 284.
5
institutioner (främst de kemiska) vid de tekniska högskolorna och universiteten,
ehuru då blott tillfälligt och i den mån arbetstid vid sidan av undervisningen
samt forskningsresurser stå till vederbörande professors förfogande.
Man torde emellertid generellt kunna säga, att den forskningsverksamhet
på skogsproduktområdet, som sålunda sporadiskt bedrivits vid olika undervisningsinstitutioner,
varit av begränsad omfattning.
I vissa fall ha dessa Vid universitets- och högskoleinstitutioner utförda
forskningsarbeten föranstaltats och bekostats av enskilda industriföretag,
som därvid förbehållit sig förhandsrätt till forskningsresultaten.
I viss utsträckning bedrives forskningsverksamhet på skogsproduktområdet
även vid speciella forskningsinstitut.
Vid enskilda forskningsinstitut utövas forskning i väsentlig omfattning
blott av Cellulosaindustriens centrallaboratorium samt av det under Ingenjörsvetenskapsakademien
och Järnkontoret arbetande kolningslaboratoriet.
Det sistnämndas verksamhet har, såsom namnet angiver, haft sin tyngdpunkt
inom träkolningsområdet. Vid sidan därav lia emellertid utförts undersökningar
rörande cellulosaindustriens biprodukter och dessas förädling
(i främsta rummet flytande harts och terpentin) ävensom rörande framställning
av oljor ur sulfat- och sulfitavlutarna.
Vid ingenjörsvetenskapsakademiens ångvärmeinstitut ha ävenledes förekommit
undersökningar i frågor, som anknyta till den industriella förädlingen
av skogsprodukter, t. ex. rörande träkolsbrikettering, material för
sodaugnar, torkning av virke etc. Verksamheten vid detta institut har emellertid
i främsta rummet gällt forskningsuppgifter inom området för förbrännings-
och ångpanntekniken.
Slutligen må framhållas, att de forskningsarbeten, som statens provningsanstalt
utför i samband med provningsverksamheten, ofta beröra problem
inom det trätekniska området. Med ett anslag av 70,000 kronor, beviljat av
1939 års riksdag, har vid anstalten inrättats ett trätekniskt laboratorium för
utförande av materialprovningar å trävaror. De förbättrade resurser, som
härigenom tillförsäkrats anstalten, lia även underlättat forskningsarbetena
på området, vilka givetvis främst berört spörsmål, som nära sammanhänga
nied hållfasthetsprovningarna, såsom hållfasthetens beroende av träets fuktighet
och temperatur, av belastningstidens längd och fastställande av kvalitetsklasser
för trävaror grundade på hållfastheten.
I detta sammanhang vill jag också erinra örn att vid 1941 års riksdag (prop.
nr 169; r. skr. nr 231) beslut fattades om uppförande på statens bekostnad
av en bränsleteknisk försöksstation i närheten av statens provningsanstalt
och tekniska högskolan.
I vad avser försöksstationens organisation bygger beslutet på den principen,
att staten skall ställa tomt till förfogande samt bekosta byggnader
och därtill hörande fast inredning ävensom grundläggande utrustning i fråga
örn apparatur och inventarier. Vidare skall staten bekosta löner till viss
personal, företrädesvis tillhörande försöksstationens servisavdelning. Försöksstationens
förvaltning skall handhavas av ingenjörsvctcnskapsakademien
genom ett .särskilt förvaltningsorgan. Efter hänvändelse till detta kunna
myndigheter, enskilda organisationer eller företag ävensom enskilda personer
till försöksstationen förlägga undersökningar på hithörande områden.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
Dylika undersökningar bekostas av den forskande, varvid lokaler, viss standardutrustning
samt servisavdelningens tjänster av försöksstationen ställas
till förfogande till självkostnadspris.
I övrigt torde jag få hänvisa till sistnämnda proposition.
Utredningens förslag.
Allmänna synpunkter beträffande skogsproduktforskningen och
dess ordnande.
Utredningen.
I fråga örn behovet av intensifierad skogsproduktforskning anför utredningen
i huvudsak följande:
Skogsbruket och de på skogens produkter grundade industrierna intaga
sedan gammalt en synnerligen betydelsefull ställning inom vårt lands näringsliv.
Av statistiskt material, som belyser träförädlingens omfattning och ekonomiska
betydelse, torde framgå, att trä —- vid sidan av användningen som
bränsle och hushållsvirke — kan betraktas som vårt lands viktigaste inhemska
industriella råmaterial. Den utomordentliga utveckling, som vårt
folks materiella standard under de senaste decennierna genomgått, har till
en icke oväsentlig del möjliggjorts genom just skogsindustriernas insats. Man
torde utan överdrift kunna påstå, att möjligheterna att befästa de uppnådda
resultaten samt att ytterligare förbättra vår folkförsörjning, icke minst vad
angår vår köpkraft gentemot utlandet, i betydande utsträckning bli beroende
av i vad mån det skall lyckas att fortsättningsvis utveckla och intensifiera
det industriella nyttiggörandet av skogens produkter.
Vid bedömandet av förutsättningarna för en dylik utveckling måste i första
hand beaktas frågan rörande råvarutillgången. Detta spörsmål bär, i synnerhet
under de senaste årtiondena, varit föremål för noggrann uppmärksamhet
såväl från industriens som statsmakternas sida och har bland annat behandlats
i ett flertal statliga utredningar. De undersökningar, som härvid utförts,
ha givit vid handen, att det ursprungliga förrådet av övermogen skog i det
närmaste är helt exploaterat samt att det årliga uttaget av virke ur våra
skogar numera i stort sett motsvarar årstillväxten. För såvitt man vill upprätthålla
den för ett uthålligt skogsbruk vägledande principen att icke tära
på skogskapitalet, kunna alltså våra skogsindustrier icke ytterligare öka sina
råvaruuttag annat än i takt med den småningom skeende ökning i skogens
avkastning, som skogsvårdsåtgärder på lång sikt kunna förväntas åstadkomma.
Man torde under de närmaste decennierna till och med ha att motse
en viss minskning av tillgången i fråga om de grövre gagnvirkessortimenten.
Ett avstannande av den tidvis mycket kraftiga kvantitativa expansion,
som våra skogsindustrier genomgått alltsedan mitten av förra århundradet,
behöver givetvis icke vara liktydigt med att en slutgiltig gräns skulle uppnåtts
för skogsindustriernas utveckling överhuvud taget. Denna utveckling
måste emellertid i fortsättningen helt inriktas på det kvalitativa. Detta innebär
bland annat fullständigare tillvaratagande och utnyttjande av vedavfallet
i skogarna och vid industrierna, längre driven förädling av råvaran, intensivare
utnyttjande av de vid fabrikationen uppkomna biprodukterna samt
upptagande av helt nya förädlingsprocesser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
1
Ett förverkligande av detta program, fortsätter utredningen, skulle kunna
möjliggöra en fortsatt uppblomstra av våra skogsindustrier och därjämte
väsentligen bidraga till lösandet av de svårartade sociala problem, som avstannandet
av skogsindustriernas kvantitativa utveckling i förening med ett
intensivt rationaliseringsarbete givit upphov till på många håll, bland annat
i Norrland. Nya arbetstillfällen skulle skapas samtidigt som de med längre
driven förädling följande kraven på ökad yrkesskicklighet kunna väntas
utöva ett välgörande inflytande på arbetarstammens materiella och kulturella
standard. En rikare differentiering av produktionen, eventuellt i samband
med ökad avsättning på hemmamarknaden, kan vidare förväntas bidraga
till att minska industriens konjunkturkänslighet och därigenom mildra de
betydande svårigheter av företagsekonomisk och social natur, som för närvarande
äro förbundna därmed. Förutsättningarna för en dylik kvalitativ
utveckling av träförädlingsprocesserna synas utredningen i ljuset av de senaste
årens vetenskapliga rön, uppfinningar och genomgripande tekniska
framsteg på området kunna bedömas såsom lovande. Såväl den teknisktindustriella
som den vetenskapliga sakkunskapen synes även vara enig örn
att trä som industriell råvara erbjuder synnerligen mångsidiga, ännu outnyttjade
användningsmöjligheter.
Utredningen erinrar i detta sammanhang om det uppsving inom skogsindustrierna,
som upptagandet av nya tillverkningsgrenar vid tidigare tillfällen
medfört, och att detta i främsta rummet gällde massaindustriens framträdande
vid slutet av 1800-talet. Utredningen anför vidare härom i huvudsak
följande:
Principiellt sett innebar uppkomsten av massaindustrien, att träets tidigare
mekaniska förädling (huvudsakligen sågning och hyvling) och användning
som konstruktionsmaterial kompletterades med en helt ny och artskild
förädlingsprocess, baserad på ett åtskiljande av fibrerna i träet, varvid detta
alltså kom att utnyttjas som fibermaterial. Härigenom öppnades nya möjligheter,
och den nya industrien kom på några få årtionden att i betydelse
överflygla sågverksindustrien. Man synes vara berättigad till påståendet, att
vi nu stå vid tröskeln till en ny epok inom träförädlingsindustrien, kännetecknad
av ett utnyttjande av trä och träprodukter som råmaterial för kemisk
industri. De möjligheter, som här stå öppna, kunna ännu så länge ej
på långt när överblickas, men många tecken tyda på att den kemiska vägen
i sin tur kan komma att bli av lika stor betydelse för träförädlingsindustrien
som de två tidigare nämnda.
Bland de möjligheter till utveckling, som för närvarande kunna skönjas
speciellt på det träkemiska området, nämner utredningen de nya användningsområden
för cellulosa, som framkommit på senaste tid särskilt inom
den moderna konstämnesindustrien med viskoscellulosa, cellulosaacetat eller
nitrocellulosa såsom utgångsmaterial. Utredningen framhåller härvid, att
dessa på cellulosa grundade ämnen först lia upptäckts, utforskats och industriellt
utnyttjats i utlandet. I fråga örn cellulosans försockring eller tilllämpning
av jäsningsprocesser på cellulosan torde det, säger utredningen,
vara befogat att låta utföra en grundlig forsknings- och försöksverksamhet.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
Utredningen påpekar vidare den utomordentliga betydelse, som kan tillmätas
frågan rörande ett industriellt utnyttjande av ligninet ävensom tillvaratagandet
av hartset och fetterna i veden. Även på träkolningens område anser
utredningen att en melodisk forskning av större omfattning utan tvivel
skulle kunna föra utvecklingen stora steg framåt. Vid bedömande av träförädlmgsindustriens
utvecklingsmöjligheter i stort bör emellertid, framhåller
utredningen, icke förglömmas, att även inom de äldre användningsområdena,
nämligen träets utnyttjande som fibermaterial och som konstruktionsmaterial,
utan tvivel föreligga betydande möjligheter i fråga om såväl utvecklandet
av redan tillämpade förfaranden till högre förädlingsstadier som införande
av helt nya fabrikationsprocesser, icke minst vad beträffar utnyttjandet
av klenare stammar, skadad ved och annat skogsavfall.
Man torde, anför utredningen vidare, med allt skäl kunna göra gällande,
att det utvecklingsarbete, som syftar till att åt trä som konstruktionsmaterial
återerövra en del av de förlorade positionerna, i första hand bör omhändertagas
och ledas av de träproducerande länderna själva. För att komma fram
på denna väg fordras givetvis en ingående materialforskning rörande trä och
utbildning av ingenjörer och forskare på dessa områden. Vår tekniskt-vetenskapliga
forskning samt högre tekniska undervisning på det trätekniska området
har hittills varit relativt obetydlig — särskilt i jämförelse med de resurser
andra länder, t. ex. Finland, förfoga över i dessa avseenden -—- en
omständighet som givetvis verkat hämmande på utvecklingen. Utredningen
anför vidare:
Utredningen finner, atl vad beträffar möjligheterna till längre driven förädling,
utnyttjande av avfalls- och biprodukter samt upptagande av nya
förädlingsprocesser förutsättningarna för en fortsatt utveckling av skogsindustrierna
måste bedömas såsom gynnsamma. Det torde överhuvudtaget
kunna ifrågasättas, örn något annat råmaterial överträffar träet i fråga örn
antalet och mångsidigheten av användningsområden. Emellertid är det uppenbart,
att de vidsträckta potentiella möjligheter, som här föreligga, för sitt
realiserande i allmänhet förutsätta införande av nya tekniska metoder, och
dessa kunna i sin tur blott framväxa ur tekniskt-vetenskapligt forskningsarbete.
Enligt utredningens åsikt utgör därför en vittomfattande, delvis på
lång sikt ställd tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet, vilken kan bereda
vägen för och leda det tekniska framstegsarbetet, den ojämförligt
viktigaste förutsättningen för att en utveckling av här antytt slag skall komma
till stånd och kunna leda till bärkraftiga industrier.
Beträffande de resurser, som för närvarande std till skogsprodukt forskningens
förfogande för att genomföra ett forskningsprogram av antydd omfattning,
anför utredningen:
I förhållande till den vikt, som i vårt land rätteligen bör tillmätas den
tekniskt-vetenskapliga forskningen på skogsproduktområdet, framstå de resurser,
som i nuvarande stund stå till buds för dylik forskning, såsom otillfredsställande.
I synnerhet gäller detta den centralt bedrivna, institutionella
forskningen, vilken på andra områden och i andra länder kommit att i allt
högre grad framstå som en ledande faktor i det tekniska nydaningsarbetet.
Vid en överblick av vad som i dessa avseenden göres i utlandet, t. ex. i Finland
och Förenta Staterna, nödgas man konstatera, att vi på många områden
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
9
av skogsproduktforskningen lia ett försprång att inhämta. Della gäller icke
blott insatserna för skogsproduktforskningen i deras absoluta omfattning utan
även tagna i relation till respektive länders totala nationalinkomst. Med vår
skogsindustris starka inriktning på export och med den svåra konkurrens,
som här föreligger, är det tydligen av yttersta vikt, att vi i det tekniskt-vetenskapliga
utvecklingsarbetet på detta område icke stå efter i förhållande
till övriga exportländer för skogsprodukter. Ett sådant läge skulle i längden
få allvarliga konsekvenser för våra skogsindustrier och därigenom även för
vårt skogsbruk. Med de betydande resurser, som vi kunna uppbjuda under
förutsättning att alla olika krafter på rationellt sätt samordnas, samt med de
framstående forskare vi lia tillgång till på många av dessa områden och med
vårt folks naturliga läggning för forskning och tekniskt utvecklingsarbete
synes man,icke behöva misströsta om att försprånget skall kunna inhämtas.
Utredningen är av den uppfattningen, att det icke räcker med splittrade
eller trevande försök, örn vårt land skall kunna intaga en ledande plats på
skogsproduktforskningens område, utan att detta kräver ett samlande av alla
ansträngningar till snabbt och målmedvetet genomförda kraftåtgärder.
Utredningen understryker i detta sammanhang kraftigt vikten av att en inhemsk
förädlingsindustri innehar initiativet och ledningen, när det gäller
att ur träet utveckla nya produkter och produktionsprocesser. Härom anföres
vidare:
Det kan icke undvikas, att vårt näringsliv, örn det alltför mycket blir hänvisat
till att utnyttja utomlands framkomna forskningsresultat, blir ställt i
efterhand vid exploaterandet av dessa. Nya förädlingsprocesser komma då
fortsättningsvis att i första hand växa upp utomlands och där baseras på import
av halvfabrikat (t. ex. massa) från vårt land. Det torde då sannolikt
visa sig ytterligt svårt att i efterhand kunna få till stånd en inhemsk tillverkning
och i synnerhet export av sådana produkter i konkurrens med dessa
utomlands redan etablerade industrier, som på allt sätt komma att skyddas
av tullar etc. Exemplen från konstsilkeindustrien och konstmassaindustrien
visa tydligt detta.
Utredningen vill i detta sammanhang erinra om de påfrestningar för våra
skogsindustriers konkurrenskraft, som kunna uppstå därigenom att dessa
industrier sedan snart två år tillbaka äro avskurna från sina förbindelser
med de viktigaste avsättningsländerna. Detta får till följd, att den inhemska
träförädlingsindustrien i dessa länder (främst Förenta Staterna) utbygges i betydande
omfattning, vilket i en framtid i mycket hög grad måste försvåra
och kanske i väsentliga avseenden omöjliggöra ett återvinnande av den traditionella
marknaden för vår skogsproduktexport. Härigenom torde ytterligare
framgå angelägenheten av att i god tid en möjligast solid grundval lägges
för den framtida tekniska utvecklingen på skogsproduktområdet, speciellt i
vad avser prövandet av helt nya viigar för skogsprodukternas industriella
förädling.
Sammanfattningsvis uttalar utredningen, alt nyttiggörandet av våra skogars
avkastning framdeles måste utvecklas främst i kvalitativ måtto. Denna
utveckling måste bygga på en intensiv tekniskt-vetenskaplig forskningsverksamhet,
som skall lia till uppgift att djupgående studera och i tekniska metoder
överföra de mångsidiga användningsmöjligheter, våra skogsprodukter
alltjämt erbjuda. De resurser, som nu stå till förfogande för sådan forskning,
synas utredningen icke vara tillfyllest för att denna på ett tillfredsställande
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S4.
sätt skall kunna fullgöra de viktiga uppgifter, som åvila densamma. För att
detta skall bli möjligt måste ökade medel ställas till skogsproduktforskningons
förfogande. Enligt utredningens uppfattning kunna dessa medel betraktas
som en kapitalplacering på lång sikt, som har lill syfte att för framtiden
säkerställa ett bibehållet rotvärde åt våra skogar och skapa förutsättningar
för att den träförädlande industrien även i fortsättningen skall kunna lämna
lika betydande bidrag till vår folkförsörjning som hittills. I nuvarande tid,
slutar utredningen, då så enorma anspråk ställas på landets produktionsförmåga,
torde det vara av större vikt än någonsin, att de utomordentliga naturtillgångar
vi lia i våra skogar på bästa sätt utnyttjas.
Utredningen framlägger i fortsättningen sina allmänna synpunkter rörande
skogsproduktforskningens ordnande och redogör för de principer, som bildat
utgångspunkt för utredningens ställningstagande i fråga om den yttre organisationen
för forskningsarbetet på skogsproduktområdet. Härom anför utredningen
i huvudsak följande:
Utredningen anser att skogsproduktforskningens syfte bör vara undersökningar
rörande dels sammansättning och egenskaper hos skogens olika produkter,
dels metoderna för deras förädling och utnyttjande till tjänst för industri
och folkförsörjning i övrigt. Forskningen skall alltså omfatta såväl de
på längre sikt ställda, grundläggande problemen som även de tillämpningsproblem,
som uppstå, när det gäller att på forskningsresultaten bygga nya
tekniska processer eller att förbättra och fullkomna tekniken inom redan
existerande fabrikationsgrenar.
I första hand bör understrykas, att någon bestämd gräns icke kan och icke
heller bör dragas mellan den grundläggande och tillämpade forskningen på
området. Bägge dessa slag av forskningsverksamhet bör ingå som komplementära
beståndsdelar i en allsidig och nyskapande tekniskt-vetenskaplig
skogsproduktforskning. En anstalt för skogsproduktforskning bör icke få karaktären
vare sig av ett industriens centrala driftlaboratorium för lösande av
tillfälliga fabrikationssvårigheter, vilka lika bra eller bättre kunna angripas
ute vid fabrikslaboratorierna, eller av ett rent teoretiskt inriktat institut för
vetenskapernas odlande, avskuret från den livgivande kontakten med den tekniska
utvecklingen. Blott genom arbetsformer, som på ett naturligt sätt medgiva
forskningsproblemens kontinuerliga utveckling från de vetenskapligtgrundläggande
till de alltmer tekniskt-tillämpade stadierna, torde forskningen
i det långa loppet kunna bibehålla förmågan att ge ständigt nya impulser
åt den tekniska utvecklingen.
För att dessa arbetsvillkor skola komma till stånd anser utredningen det
vara av fundamental betydelse, att forskningsverksamheten ordnas genom
nära samarbete mellan å ena sidan staten och å andra sidan den på skogsproduktområdet
verksamma industrien. Statens medverkan skulle i främsta
rummet ha till syfte att åt forskningen garantera de resurser, den stabilitet
och den arbetsro, som fordras för djupgående och på lång sikt ställda undersökningar
rörande grundläggande problem av allmänt och principiellt intresse.
Industrien å sin sida skulle sörja för forskningsresultatens tillvaratagande
och omsättning i industriella processer och skulle överhuvudtaget förmedla
kontakten mellan forskningsverksamheten och tekniken samt därvid ge verksamheten
en till näringslivets allmänna förkovran syftande målsättning.
En samverkan mellan staten och industrien lill skogsproduktforskningens
främjande synes även med hänsyn till den allmänna intressefördelningen
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
11
på området framstå såsom i alla avseenden riktig och naturlig. Av vad tidigare
sagts rörande behovet av en omfattande och allsidig skogsproduktforskning
torde tydligt framgå, att den huvuduppgift, som åvilar denna forskning,
nämligen att bana vägen för ett intensivare nyttiggörande av våra
skogars numera kvantitativt stagnerande avkastning, är och förblir en fråga
av väsentlig betydelse för vår folkförsörjning. Speciellt är detta en fråga
sorn direkt berör skogsbruket i dess helhet.
Utredningen erinrar i fortsättningen örn att den skogliga forskningen, vars
egentliga syfte är att skapa förutsättningar för en stegring såväl kvantitativt
som kvalitativt av våra skogars avkastning, sedan länge åtnjuter ett betydande
statligt stöd. Det kan med fog hävdas, att det samtidigt är ett statens
intresse att genom stödjande av skogsproduktforskningen sörja för att en
grund skapas för bästa möjliga utnyttjande av de råprodukter, som skogen
avkastar. Utredningen hänvisar till de utomordentliga insatser till skogsproduktforskningens
främjande, som gjorts i andra länder genom upprättande
av stora statliga specialinstitut, t. ex. i Tyskland, England, Förenta Staterna
och Finland. Å andra sidan är det uppenbart, säger utredningen, att även
industrien har ett nära intresse av att medverka till skogsproduktforskningens
främjande. Det må påpekas, att resultaten av skogsproduktforskningen
dels bilda grundvalen för den tekniska utvecklingen inom de redan existerande
fabrikationsprocesserna och dels kunna medverka till att öppna helt
nya områden för skogsprodukternas förädling. I bägge fallen torde resultaten
i första hand komma att utnyttjas av de befintliga skogsindustriföretagen.
Samarbetet mellan staten (tekniska högskolan i Stockholm) och industrien
sedan flera år inom träkemisk och cellulosateknisk forskning har,
såsom tidigare nämnts, lämnat värdefulla erfarenheter.
I fråga om formen för statens och industriens samverkan för skogsproduktforskningens
främjande anför utredningen:
Insatserna från staten och industrien, respektive från de olika industribranscherna
inbördes, måste på ändamålsenligaste sätt samordnas. Det må
framhållas, att det härvid gäller att åstadkomma betydande nya resurser i
fråga örn såväl forskarpersonal som laboratorieutrymmen och apparatur för
att skogsproduktforskningen skall kunna drivas i den ökade omfattning och
med den effektivitet, som måste sättas som mål. Detta synes tala för att
man samlar de olika grenarna av skogsproduktforskningen till ett gemensamt,
centralt institut. Härigenom skulle samtidigt skapas möjligheter
för en planmässig organisation av forskningen inom hela det avsedda
området, varjämte överflödigt dubbelarbete kan undvikas och förefintliga
utrymmen och apparatur på bästa sätt utnyttjas.
Utredningen har ansett det vara av synnerligen stor vikt, att ett nära
samarbete inledes mellan den tekniskt-vetenskapliga forskningen och den
högre tekniska undervisningen på området. Även i detta avseende synes
forskningsverksamhetens förläggande till ett centralt institut innebära avsevärda
fördelar. Genom att förlägga ett dylikt institut i närheten av tekniska
högskolan i Stockholm kan uppnås, afl dess resurser i största utsträckning
komma undervisningen och forskareutbildningen till godo.
Såsom tidigare framhålits omfattar skogsproduktforskningens arbetsområde
undersökningar rörande dels träets materialegenskaper och träsubstan
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
sens mekaniska bearbetning och förädling, dels träets fiberstruktur samt
cellulosafibrernas egenskaper och utnyttjande och dels slutligen träets kemiska
egenskaper och förädling. Till området bör principiellt även räknas
forskning rörande träets användning som bränsle. Vid den inre organisationen
av ett ifrågasatt gemensamt forskningsinstitut i avseende på arbetets
uppdelning på forskningsavdelningar etc. ävensom vid gränsdragningen
gentemot andra forskningsområden (t. ex. den skogliga forskningen) böra
givetvis följas de indelningsgrunder, som angivas av de olika ämnesgruppernas
innehåll och naturliga sammanhang. Detta torde speciellt böra gälla
den grundläggande forskningsverksamheten, vilken alltså i första hand bör
tänkas uppdelad på en träteknisk, en fibermorfologisk eller pappersteknisk
och en träkemisk avdelning.
Den del av verksamheten, som berör tillämpningsproblemet och beträffande
vilken är särskilt angeläget, att nära kontakt uppnås med industrien,
bör däremot till sin inre organisation i möjligaste mån bringas att överensstämma
med skogsindustriernas branschområden, nämligen i första hand sågverks-,
faner-, cellulosa, pappers-, trämasse- och wallboardindustrierna. Utredningen
vill i detta sammanhang erinra örn den centrala tillämpningsforskning
inom cellulosabranschen, som sedan några år tillbaka uttÖres vid
Cellulosaindustriens centrallaboratorium, ävensom örn denna institutions
nära samarbete med den grundläggande träkemiska forskningen. Av svenska
pappersbruksföreningen lia under årens lopp fonderats betydande penningmedel
för utrustande av ett på analogt sätt verkande centrallaboratorium
för tillämpad forskning inom pappersindustrien. Utredningen anser, att man
bör söka bygga vidare på denna organisationsform, av vilken hittills synnerligen
gynnsamma erfarenheter vunnits.
Till det ifrågasatta institutet borde då i första hand anknytas centrallaboratorier
för cellulosa-, pappers-, trämasse- och wallboardindustrierna.
Såsom av det följande framgår, skulle eventuellt också anordnas ett
centrallaboratorium för den grafiska industrien. Vad beträffar ett centrallaboratorium
för trävaruindustrien, torde inrättande av ett dylikt böra anstå
tills närmare erfarenhet vunnits, såväl vid institutet som inom industrien,
rörande den föreslagna trätekniska avdelningens verksamhet. Central forskning
på detta område är ju något för vårt land jämförelsevis nytt och oprövat.
Utredningen föreslår en sådan planering för den trätekniska avdelningen vid
institutet, att man där, vid sidan av de grundläggande undersökningarna, i
betydande omfattning skall kunna utföra försök av teknisk karaktär i anslutning
till sågverks- och fanerindustrierna m. m. (bland annat i avdelningens
stora maskinhall).
Man bör givetvis räkna nied att, i den mån så under verksamhetens gång
befinnes önskvärt, nya centrallaboratorier kunna inrättas och då även för
sågverks- och fanerindustri o. s. v. Utredningen har dock ansett det vara
lämpligt att i första hand blott förutsätta inrättande av de nyss angivna laboratorierna,
vilka synas vara de av behovet mest påkallade och till vilka
förebilder redan finnas eller vilka sedan länge lia planerats.
Beträffande främjandet av forskningen på det bränsletekniska området,
som uppenbarligen icke kan hänföras till någon bestämd branschgrupp inom
industrien, erinrar utredningen örn det beslut angående inrättande av en
bränsleteknisk försöksstation, som fattats av 1941 års riksdag. Genom inrättande
av denna försöksstation torde den bränsletekniska forskningen bliva
i för nuvarande förhållanden tillfredsställande omfattning tillgodosedd.
Vid sina överväganden rörande främjandet av en central forskningsverksamhet
på övriga områden av skogsproduktforskningen har utredningen i
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
13
första hand undersökt, i vilken utsträckning detta skulle kunna ske genom
intensivare utnyttjande eller påbyggande av redan befintliga forskningsorgan.
Utredningen erinrar härvid, att det för närvarande existerar endast ett på
hithörande frågor speciellt inriktat forskningsorgan, nämligen Cellulosaindustriens
centrallaboratorium, vilket utför undersöknings- och provningsarbeten
i sådana frågor, som lia nära samband med cellulosatekniken, samt
att på de träkemiska och fibermorfologiska områdena saknas speciella organ
för central forskning. I den mån hithörande problem lia gjorts till föremål
för principiella undersökningar har det skett därigenom, framhåller utredningen,
att de tillfälligtvis upptagits till behandling vid på angränsande områden
verksamma forskningsanstalter, vid statens provningsanstalt, högskoleinstitutioner
etc.
Av nämnda förhållanden samt av den översikt över förefintliga forskningsanstalter
i övrigt, som i betänkandet lämnats, torde, anför utredningen,
framgå att ett rationellt ordnande av skogsproduktforskningen i dess helhet,
i den omfattning och enligt de principer, som bär förordats, icke torde kunna
åstadkommas genom ökad medelstilldelning till redan befintliga specialinstitut
eller andra forskningsorgan. Blott genom tillskapande av ett nytt
institut torde kunna åstadkommas de resurser samt det samordnande av skogsproduktforskningens
olika grenar, som här äro erforderliga.
Utredningen understryker särskilt, att skogsproduktforskningen omfattar
ett ur många synpunkter enhetligt frågekomplex, inom vilket de trätekniska,
träkemiska och papperstekniska delområdena sammanhållas därav,
att forskningsproblemen ytterst gälla studiet från olika synpunkter och med
olika metoder av ett och samma material, nämligen träet. Det måste därför
ofta inträffa, att en forskningsuppgift för sin allsidiga behandling fordrar undersökningar
inom flera av dessa områden. Härvid varken kan eller bör någon
bestämd gränsskillnad upprätthållas mellan motsvarande verksamhetsfält.
Genom samordning av dessa uppnås, att förekommande forskningsarbeten
ställas i sitt naturliga inbördes sammanhang, varvid de kunna planeras och
utföras med undvikande av onödigt dubbelarbete och med anlitande av den
apparatur och de vetenskapliga metoder, som i varje särskilt fall angivas av
problemens natur. Ett dylikt samordnande av verksamheten torde även bidraga
till att förenkla formerna för och i övrigt underlätta skogsindustriernas
medverkan vid verksamhetens organisation och finansiering. Ett stort antal
av de på området verksamma industrierna ägnar sig nämligen åt förädling
av skogsprodukter under tillämpande av tekniska metoder, som kunna hänföras
till såväl de trätekniska som de träkemiska och papperstekniska ämnesområdena.
Det naturliga sammanhanget mellan dessa områden samt vikten
av att på hithörande forskningsproblem tillämpa möjligast allsidiga betraktelsesätt
torde härav ytterligare understrykas.
Med stöd av det anförda föreslår utredningen, att för ordnande av skogsproduktforskningen
upprättas ett centralt forskningsinstitut — förslagsvis
benämnt svenska träforskningsinstitutet — i första hand avsett för grundläggande
forskningsverksamhet inom de trätekniska, träkemiska och pap
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
perstekniska områdena. Med denna verksamhet bör samordnas en central tilllämpningsforskning,
vars organisation bör nära anpassas till de industriella
branschområdena. Det centrallaboratorium, som för närvarande verkar på
området, bör i utvidgad fonn anslutas härtill. Statens och industriens insatser
böra i enlighet med angivna principer fördelas så, att staten främst bidrager
till upprätthållandet vid institutet av grundläggande forskning i viss omfattning,
under det att industrien i första hand svarar för administration och
finansiering av den branschvis organiserade tillämpningsforskningen.
Yttranden.
Utredningens förslag har lämnats utan erinran eller i huvudsak tillstyrkts
av samtliga myndigheter och sammanslutningar med undantag för statskontoret.
Byggnadsstyrelsen understryker det trängande behovet för byggnadsväsende!
av en institution för grundläggande träteknisk forskning. Men även de
föreslagna träkemiska och papperstekniska avdelningarna anser styrelsen,
med hänsyn till de betydande möjligheterna för användning av papp och wallbord
för byggnadsändamål, vara av stor betydelse.
Skogsstyrelsen framhåller vikten av att även den skogliga forskningen utvecklas.
Om utredningens föreliggande förslag anför styrelsen bland annat:
Därest skogsbrukets och skogsindustriernas centrala ställning i svenskt näringsliv
vederbörligen beaktas, torde ej krävas någon vidlyftig argumentering
för angelägenheten av att i tillfredsställande omfattning uppehålla en verksamhet
för tekniskt-vetenskapiigt utforskande av träprodukterna. Hithörande
spörsmål hava tillfyllest klarlagts av forskningsutredningen. Skogsstyrelsen
kan därför begränsa sig till att för sin del vitsorda behovet av åtgärder
till befordrande av träproduktforskningens allmänna syften.
Frånsett nuvarande utomordentliga tider brukar tillgången i landet på
normalt icke utnyttjningsbart, klent och kvalitativt mindervärdigt virke vida
överstiga rådande efterfrågan, såsom denna begränsas av de hittillsvarande
möjligheterna för virkets ekonomiska tillvaratagande. Man torde hava grundad
anledning antaga, att de kvantiteter virke av nu omförmält slag, som med
hänsyn till en ordnad skogsvårds fordringar böra utfällas ur de växande bestånden,
framdeles komma att öka. Därest dessa för skogens ändamålsenliga
utveckling så viktiga huggningsingrepp kunna omedelbart betala sig genom
att virket får nyttig användning, ökas av naturliga skäl förutsättningarna^ för
att de i rätt tid komma till utförande. För skogsnäringen och folkhushållet
är det därför av utomordentlig betydelse, att ett målmedvetet arbete nedlägges
på forskning, inriktad på att uppdaga nya och förbättrade metoder, som
gynna tillgodogörandet av detta klenare och sämre virke. Här har träproduktforskningen,
såvitt skogsstyrelsen förstår, att utföra ett pionjärarbete i syfte
att öppna nya vägar för industriell verksamhet, varigenom konkurrensen örn
råvaran skärpes tills att även klenare virke blir ekonomiskt användbart.
De uppgifter, som åvila träproduktforskningen, äro så mångskiftande och
av sådan betydelse i skilda hänseenden, att ett planmässigt och i övrigt rationellt
organiserat befältningstagande med desamma numera rätteligen torde
framstå som ett ur samhällets synpunkt oavvisligt behov. Då emellertid de
för ändamålet befintliga resurserna, enligt vad som ådagalägges av utredningens
undersökningar, ej i något avseende motsvara de anspråk, man skäligen
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
15
borde kunna ställa på dem, måste åtgärder vidtagas lill avhjälpande av denna
betänkliga brist. Om statens bistånd härtill lärer bliva både önskvärt och
nödvändigt, så följer likväl ej direkt därav, att all träproduklforskning lämpligen
bör av det allmänna understödjas. I likhet med utredningen finner
skogsstyrelsen alt i princip en naturlig uppdelning i nämnda hänseende kan
göras såtillvida, att statens medverkan i främsta rummet bör inriktas på stödjande
av djupgående, på längre sikt ställda undersökningar rörande grundläggande
problem av mera allmänt intresse, under det att tillämpningsproblemens
bearbetning närmast bör ankomma på den enskilda företagsamheten.
Enär någon bestämd råskillnad icke lärer kunna uppdragas mellan grundläggande
och tillämpad forskning på förevarande område, måste följaktligen,
för att verksamheten skall bliva av reellt värde för näringslivet, ett
samarbete mellan det allmänna och enskild företagsamhet åstadkommas. Framgången
med föranstaltanden till vinnande av en gagnande träproduktforskning
torde i väsentlig mån vara beroende av huru detta samarbete ordnas och
utfaller. Vad nu sagts undanskjuter enligt skogsstyrelsens mening ej, att staten
kan finna speciella forskningsuppgifter av tillämpad natur vara av sådan
art, alt deras understödjande med allmänna medel är påkallat. Detta torde
särskilt gälla beträffande produktionsgrenar lämpade för småföretag, vilka
ej kunna förväntas vara i stånd att själva uppbära ett gemensamt forskningsorgan,
eller i fråga om forskning för stärkande av landets beredskap.
Förslaget att samla olika grenar av träproduktforskningen, nämligen de
egentliga forskningsavdelningarna och centrallaboratorierna, till ett gemensamt,
centralt institut, nära förbundet med tekniska högskolan i Stockholm,
anser skogsstyrelsen väl befogat. Styrelsen förutsätter därvid, att redan befintliga
allmänna forskningsorgan vid sidan av institutet ej åsidosättas utan
att deras arbete och forskningsmöjligheter rationellt tillvaratagas och samordnas
med institutets.
1936 års skogsutredning anför bland annat:
Under normala tider ha avsättningsmöjligheterna även för relativt högvärdiga
skogsprodukter ej sällan varit mycket begränsade. Beträffande de
lågvärdiga sortimenten har avsättning i stora delar av landet ej alls kunnat
vinnas eller blott till så låga priser, att något rotvärde ej erhållits. Före
kriget kunde ett så betydande sortiment som pannved inom mycket stora
delar av landet icke finna köpare och i andra trakter blott genom statssubvention,
och klenare gallringsvirke, rötskadad skog, lump och avfall
inom kanske huvuddelen av landets skogsareal kunde ej alls avsättas.
Även om det är vanskligt alt förutspå den ekonomiska utvecklingen efter
kriget, lärer man i varje fall få vara beredd på att importen av fossila
bränslen och oljor då ånyo kommer i gång i avsevärt mycket större omfattning
än nu och lill priser, som i varje fall understiga krislägets. Det sannolika
lärer vara, att i denna situation avsättningssvårigheter ånyo komma
alt framträda beträffande skogsprodukter av lägre kvalitet och klenare
dimensioner. Samtidigt bortfalla då även vissa möjligheter för bedrivandet
av den mest intensiva formen av skogsvård med genomförandet av tidiga
beståndsvårdshuggningar, målmedveten reglering av trädslagsblandningen,
avlägsnandet av mindervärdig skog m. m. Även beträffande det liögvärdiga
virket kan fara tänkas bli förhanden, att efter kriget rubbningar i avsättningsmöjligheterna
framträda.
I ett sådant läge är det av utomordentlig vikt, att genom upprätthållandet
eller höjandet av de svenska träindustriprodukternas kvalitet, genom iortsatt
förädling till högre kvaliteter eller genom utfinnandet av nya tillverk
-
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
nings- och konsumtionsområden avsättningsmöjligheter bevaras eller nyskapas
för vårt lands skogsprodukter. För nående av detta syfte är skogsproduktforskningen
det måhända enda medlet. Denna forskning är därför
i första hand utomordentligt betydelsefull som en beredskapsåtgärd för den
fredskris på det ekonomiska området, som väl knappast kan undgås. Fran
denna synpunkt framstår tydligt angelägenheten av att åtgärderna för befrämjandet
av skogsproduktforskningen genomföras snabbt.
Berörda forskning är emellertid med hänsyn till skogsbrukets önskemal
och behov angelägen ej endast såsom beredskapsåtgärd. Vårt lands möjligheter
att på lång sikt vidmakthålla marknaderna för sina förädlade
skogsprodukter måste bli beroende av att vi kunna hålla oss väl framme
inom den tekniska utvecklingen på detta område.
För 1936 års skogsutredning har det därför städse klart framstatt, att en
väl organiserad forskning rörande skogsprodukternas förädling och toitsatta
nyttiggörande såväl inom tidigare som inom nya användningsområden
är en angelägenhet av allra största vikt.
Liknande synpunkter framföras av Sveriges skog sugare förbund.
Statens livsmedelskommission understryker särskilt, att man genom den
av forskningsutredningen föreslagna organisationsformen bör kunna vinna
det intima samarbete mellan institutet och industrierna respektive dessas
egen försöks- och forskningsverksamhet, vilket enligt kommissionens uppfattning
är en viktig förutsättning för att verksamheten skall bli till avsedd
nytta för folkhushållningen.
Filosofiska fakulteten i Lund anser sig vid bedömandet av möjligheten
att nu realisera utredningens förslag böra erinra örn det ansträngda läget
för statsfinanserna och om den i annat sammanhang påtalade bristen på
tillräckligt kvalificerade forskare. Med hänsyn till dessa båda omständigheter
uppställer sig för fakulteten såsom möjligt alternativ, att det nya
träforskningsinstitutet utbygges i etapper. Genom ett successivt utbyggande
av institutet skulle jämväl den fördelen vinnas, att en säkiare uppfattning
komme att erhållas om storleken av de bidrag, som kunna påräknas från
industrien även sedan mera normala förhållanden inträtt och den nuvarande,
måhända genom landets avspärrning förorsakade forceringen av
den tekniska forskningen upphört att göra sig gällande.
Sveriges industriförbund framhåller, att skogsproduktforskningen utgör
ett av de fackområden, inom vilka behovet av snabba och vittgående åtgärder
till forskningens främjande äro allra mest av behovet påkallade. Förbundet
vill därför helt instämma i vad utredningen anför rörande angelägenheten
av att sådana resurser snarast tillskapas för en central teknisktvetenskaplig
forskningsverksamhet i fråga om utnyttjandet av skogens produkter,
att vårt land skall kunna uppnå en ledande ställning på detta
område.
Såsom förut antytts har statskontoret i princip avstyrkt utredningens
förslag. Statskontoret anför i huvudsak:
Såsom utredningen framhållit kunna de medel, som ställas till skogsproduktforskningens
förfogande, betraktas som en kapitalplacering pa lång sikt,
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
vilken har till syfte att för framtiden säkerställa ett bibehållet rotvärde åt
vara skogar och skapa förutsättningar för att den träförädlande industrien
aven i fortsättningen skall kunna lämna lika betydande bidrag till vår folkforsörjning
som hittills. Att ett dylikt syfte hör främjas av det allmänna
är obestridligt. Med hänsyn emellertid till att den omedelbara vinsten av de
resultat, till vilka en tekniskt-vetenskaplig forskning kan leda, tillfaller de
företagare, som investerat medel i den näring eller näringsgren, inom vilkens
område forskningen bedrives, måste statskontoret för sin del finna det
naturligt, att forskningsverksamheten i princip bekostas av dessa företagare.
Ett upprätthållande av denna regel synes statskontoret särskilt angeläget
under rådande förhållanden, då allt större krav ställas på statskassan.
Statskontoret håller alltså före, att statsverkets medverkan nied avseende
a nu ifrågavarande forskningsverksamhet bör inskränka sig till att erforderlig
tomtmark för forskningsinstitut och laboratorier ställes till förfogande
utan vederlag samt att möjlighet beredes även delta institut och forskare
på förevarande område att erhålla del av det allmänna forskningsanslag,
sorn i enlighet med av utredningen tidigare framlagt förslag kan komma att
anvisas. För den händelse tekniska högskolans institution för cellulosateknik
och träkemi samt cellulosaindustriens centrallaboratorium inrymmas i den
nya institutsbyggnaden och sålunda deras nuvarande lokaler bliva disponibla
för annat ändamål för tekniska högskolans räkning, lära dock de av
industrien lör dessa lokaler havda byggnadskostnaderna böra gottgöras industrien
såsom bidrag till den nya byggnadens uppförande.
De industrier, som arbeta på förädling av skogens produkter, intaga i vårt Departement*- lands näringsliv en utomordentligt viktig plats. Ej minst framträdande är chtfenderas
betydelse för utrikeshandeln. Under fredsåren svarade träförädlingsindustrierna
för ej mindre än omkring 40 procent av värdet av vår samlade
export. Skogsbruket och de med skogen som råvarukälla arbetande industrierna
skapa i betydande omfattning sysselsättning och utkomstmöjligheter
för befolkningen i stora delar av landet. Enligt en för några år sedan offentliggjord
utredning beräknades den mera stadigvarande stammen av arbetare
och förvaltningspersonal m. fl. i skogsbruket och skogsindustrierna till 185,000
personer; därvid medräknades alltså icke den tillfälliga arbetskraften i skogsbruket
under vintern, vilken uppskattades kunna uppgå till inemot 300,000
personer. Skogsindustriernas produktionsförhållanden och avsättningsmöjligheter
äro därför en fråga av synnerlig vikt för vårt lands ekonomiska
liv.
Såsom i det föreliggande betänkandet framhålles, måste nyttiggörandet av
våra skogars avkastning framdeles utvecklas främst i kvalitativ måtto. En
vidgad och fördjupad tekniskt-vetenskaplig forskning rörande skogsprodukterna
och deras användning är, vid sidan av den skogliga forskningen, en
oundgänglig förutsättning för att vårt lands skogstillgångar skola kunna utnyttjas
på ett så rationellt sätt som möjligt. De viktiga uppgifter, som härvidlag
åvila forskningen, synas icke kunna fullgöras inom ramen av de nu
tillgängliga forskningsresurserna. Den verkställda utredningen synes visa,
alt skogsproduktforskningen i vårt land för närvarande icke är tillfredsställande
ordnad. I synnerhet gäller delta den centralt bedrivna institutionella
Bihang lill riksdagens protokoll 1!)42. 1 sami. Nt 284. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
forskningen, vilken på andra områden och i andra länder kommit att i allt
högre grad framstå såsom en ledande faktor i det tekniska nydaningsarbetet.
I likhet med utredningen, vars uttalanden i allmänhet vunnit anslutning i
de avgivna yttrandena, anser jag det vara en angelägenhet av största vikt att
skapa förutsättningar för en effektiv skogsproduktforskning. Av vad utredningen
anfört torde framgå, att en rationell ordning för denna forskning
knappast kan åstadkommas på annan väg än genom inrättande av ett särskilt
centralt forskningsinstitut, inom vilket såväl den grundläggande som den
tillämpade forskningen erhåller tillfredsställande resurser. Vid upprättandet
av ett dylikt institut bör en nära samverkan äga rum mellan staten och
industrien. Härvid böra statens respektive industriens insatser avvägas så,
att staten främst bidrager till att den grundläggande forskningen kommer
till stånd och upprätthålles, under det att industrien i första hand svarar för
tillämpningsforskningen.
Enligt utredningens förslag skulle den grundläggande forskningen inom
institutet uppdelas på forskningsavdelningar för de trätekniska, papperstekniska
och träkemiska delområdena. Härtill skulle för den tillämpade forskningen
knytas centrallaboratorier för cellulosa-, pappers-, trämasse- och
wallboardindustrierna och eventuellt för den grafiska industrien. Med inrättande
av ett laboratorium för trävaruindustrien skulle däremot anstå i avvaktan
på erfarenhet av den trätekniska avdelningens verksamhet.
Den allmänna ram, som utredningen sålunda tänkt sig för institutets verksamhet,
synes lämplig och motiverad av det nära sambandet mellan de angivna
forskningsområdena. Till utredningens förslag beträffande de skilda
forskningsavdelningarnas och centrallaboratoriernas organisation återkommer
jag i det följande.
Träforskningsinstitutet och centrallaboratorierna.
Med utgående från sin uppfattning om skogsproduktforskningens arbetsområde
och dess uppdelning bär utredningen föreslagit, att institutets grundläggande
forskningsverksamhet fördelas på tre forskningsavdelningar, nämligen
en träteknisk, en träkemisk och en pappersteknisk (fibermorfologisk) avdelning,
vartill kommer en avdelning för allmänna analysarbeten. De i anslutning
härtill förekommande tekniskt tillämpade undersökningarna skulle förläggas
till centrallaboratorier, vilkas arbetsområden indelas i enlighet med
skogsindustriernas branschområden. Sålunda föreslås i första hand centrallaboratorier
för cellulosaindustrien (redan befintligt) samt pappers-, trämasse-
och wallboardindustrierna.
Beträffande uppdelningen av arbetsuppgifterna på de skilda forskningsavdelningarna
anför utredningen bland annat:
Vad först angår den trätekniska avdelningen kunna den trätekniska
forskningens arbetsuppgifter hänföras till tre huvudområden, nämligen
undersökningar rörande träets fysikaliska egenskaper, träets konservering
samt metoderna för träets mekaniska bearbetning. Avsikten är icke att denna
Kungl. Maj.ts proposition nr 2S4.
19
indelning, som i det följande tillämpas huvudsakligen för alt möjliggöra en
överskådlig redovisning av arbetsuppgifterna, skall motsvaras av någon fastställd
organisatorisk sektionsuppdelning av institutets trätekniska avdelning.
Detta har, med hänsyn till önskvärdheten av att avdelningens arbete på smidigaste
sätt skall kunna anpassas efter förekommande behov ävensom efter
tillgången på kvalificerade krafter, icke ansetts vare sig nödvändigt eller lämpligt.
Det väsentliga är, att vid planering av anstaltens lokaler och utrustning
samt vid tillsättande av personal en sådan fördelning sker, att de olika forskningsriktningarna
bli på tillbörligt sätt representerade.
Träfysikaliska undersökningar. Häri innefattas i första hand frågor rörande''
träets byggnad och fysikaliska egenskaper, d. v. s. studium av de viktigaste
fysiska materialkonstanterna för olika träslag, såsom termiska, akustiska och
elektriska data samt hållfasthetsegenskaper. Undersökningar av detta slag
synas vara så mycket mer påkallade som pålitliga bestämningar av flertalet
berörda materialkonstanter saknas för våra inhemska träslag. Det är också
givet att grundläggande forskning på detta område utgör en nödvändig förutsättning
för ett bedömande av skogliga åtgärders inverkan på vedens tekniska
kvalitet ävensom överhuvudtaget för tillämpade undersökningar rörande ett
systematiskt förbättrande av våra träslags egenskaper. Av vikt synes härvid
vara, att djupgående studier ägnas sambandet mellan materialegenskaperna
och trädrasen, trädets växtsätt, växtplats och övriga yttre betingelser.
Undersökningar rörande träets torkning kunna icke direkt hänföras till
forskningen rörande materialegenskaperna. Då torkningsprocessernas förlopp
intimt sammanhänger med träets materialstruktur, har det emellertid ansetts
lämpligt, att undersökningar på detta område bedrivas i samband med den
träfysikaliska forskningen. Hithörande forskning torde kunna få betydande
praktiska konsekvenser bland annat för utvecklande av ugnstorkningstekniken
vid sågverken.
De forskningsuppgifter, som här hänförts till den trätekniska avdelningens
träfysikaliska undersökningsområde, äga i vissa fall beröringspunkter med
Problem, som falla inom ämnesområdet för redan förefintliga forskningsanstalter.
Vid skogsförsöksanstalten förekomma sålunda undersökningar rörande
träets struktur; dessa utgöra emellertid icke materialforskning i här åsyftad
mening utan gälla i första hand sådana egenskaper hos träet, sorn äro av direkt
betydelse för skogsskötseln eller vedens skogsteknologiska behandling,
såsom tillväxt, årsringbredd, höst- och vårvedshalt, kärnhalt. Någon risk för
dubbelarbete torde här icke föreligga. Tvärtom kan man förvänta, att skogsförsöksanstaltens
och den planerade trätekniska avdelningens arbeten på
dessa områden komma att på elt betydelsefullt sätt komplettera varandra.
Provningar av virkes hållfasthet utföras visserligen vid statens provningsanstalts
trätekniska laboratorium. Emellertid föreligger en avsevärd skillnad
mellan denna provning och principiell forskning rörande träsubstansens hållfasthetsegenskaper
under olika betingelser. Tillkomsten av det nu föreslagna
forskningsinstitutet bör givetvis icke förringa betydelsen av att provningsanstaltens
trä laboratorium, såsom hittills, vid sidan av provningarna jämväl utför
undersökningar av principiell natur, i den mån de under provningsarbetet
utvunna erfarenheterna sa föranleda (i första hand forskningar rörande
utveckling av provmetoderna). Det förutsättes, att mellan de bägge nämnda
instituten ett nära samarbete kommer till stånd i dylika frågor.
Då provningsanstalten redan förfogar över eli mikal relativt stora och dyrbara
maskiner för hållfasthelsprovning, torde elt samarbete bland annat
höra innebära, alt den föreslagna trätekniska avdelningen i mån av behov
skulle kunna ulnyttja dessa vid sina forskningsarbeten.
20 Kunell. Maj:ts proposition nr 284.
Slutligen må framhållas behovet av samarbete med organ för byggnadsteknisk
forskning.
Träets konservering och ytbehandling. Detta forskningsområde innefattar
de med träets materialförstöring (genom vatten, kemikalier, svampar, bakterier
etc.) och konservering (besprutning, impregnering m. m.) sammanhängande
problemen. Till detta område böra jämväl hänföras undersökningar
rörande träets behandling i eldskyddande syfte. Det torde även vara lämpligt
att i anslutning härtill upptaga undersökningar rörande träets ytbehandling i
allmänhet (målning, polering, lackering, betsning etc.).
Forskningsverksamheten på detta område bör utföras i nära samarbete med
de träfysikaliska undersökningarna samt i övrigt ledas av såväl kemisk som
biokemisk expertis. Vid studium av angrepp genom svampar, bakterier etc.
torde i största utsträckning komma att erfordras fältförsök. Med hänsyn till
vår över hela världen förgrenade trävaruexport böra undersökningar i dessa
avseenden jämväl utföras under de i respektive avsättningsländer gällande klimatiska
och bakteriologiska betingelserna. Av vikt torde vara att institutet i
dylika frågor nära samarbetar med liknande institutioner utomlands.
Vad beträffar gränsdragningen gentemot arbetsområdet för andra forskningsorgan
bör i första hand framhållas vikten av nära samarbete med skogsförsöksanstaltens
entomologiska avdelning. En tämligen klar verksamhetsgräns
synes här föreligga.
I frågor rörande hussvampar och dylikt torde ett samarbete med byggnadsteknisk
forskning komma att visa sig önskvärt.
Då frågor rörande polering, målning och lackering företrädesvis ur praktiska
synpunkter behandlas inom statens hantverksinstitut, synas undersökningarna
på detta område böra i första hand inriktas på de vetenskapligtgrundläggande
frågorna.
Träets mekaniska bearbetning och förädling. Forskningen på detta område
bör främst avse principiella undersökningar rörande de maskinella
metoderna för träets bearbetning och förädling, i syfte såväl att förbättra
förefintliga metoder som att utveckla nya. Undersökningarna komma att
gälla i huvudsak de bearbetningsprocesser, som tillämpas inom sågverks-,
hyvleri-, faner- och snickeriindustrier. Därjämte böra studeras sådana nyare
mekaniska bearbetningsmetoder, varigenom skulle kunna utvinnas nya egenskaper
och användningsområden för trä som konstruktionsmaterial.
Det är uppenbart, att verksamheten inom detta område förutsätter en omfattande
maskinell utrustning, som icke blott är av värde för principiella studier
rörande förbättringen av redan existerande maskiner och metoder samt
utvecklande av nya sådana utan vid sidan därav kan förväntas göra god
tjänst som demonstrationsmateriel vid undervisningen på området.
Vid en redovisning av den träkemiska avdelningens synnerligen
mångskiftande uppgifter ha dessa fördelats på följande huvudområden: allmän
träkemi (inklusive försockring och torrdestillation av trä), cellulosaframställning
ur ved, cellulosans förädling och cellulosaderivat samt slutligen
avlutarnas och biprodukternas kemi. Denna indelning motsvaras icke
av några inom avdelningen självständigt verkande organisatoriska enheter
utan är huvudsakligen avsedd att möjliggöra en ändamålsenlig och rättvis
redovisning och fördelning av arbetsuppgifter, utrymmen, apparatur och
personal.
Allmän träkemi. Undersökningar på detta område avse träets kemiska
sammansättning, metoderna för analytisk bestämning av vedens kemiska
komponenter samt allmänna studier av dessa kemiska egenskaper. Till området
hänföres jämväl forskning rörande kemisk behandling av trä i allmän
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
21
het (i den mån dylik behandling icke sker i direkt syfte att isolera cellulosan,
se nedan), bland annat försockring av trä.
Till sistnämnda område hör även forskning rörande torrdestillation av Irä.
Undersökningar i denna fråga äro givetvis av speciellt intresse för träkolningsindustrien.
Härvid bör avdelningen, när så erfordras, nära samarbeta
med kolningsforskningens speciella organ, vilka å sin sida kunna taga initiativet
till dylikt samarbete genom förläggande av grundläggande forskningsarbeten
på delta område till institutets träkemiska avdelning.
Cellulosaframställning ur ved. Forskning rörande cellulosaframställning
ur ved omfattar främst grundläggande undersökningar i anslutning till sulfit-
och sulfatprocessernas kemi i syfte att utveckla förekommande industriella
processer mot snabbare koktid, högre massautbyten, lägre kemikalieatgång,
bättre massakvalitet etc. Vid sidan därav torde jämväl undersökningar
rörande från gängse teknik helt avvikande metoder för cellulosaframställning
erbjuda ett rikt och betydelsefullt fält för grundläggande forskning.
Cellulosaframställning ur andra träslag än tall och gran (t. ex. björk)
torde även böra ingående studeras.
Cellulosans förädling. Cellulosaderivat. Undersökningar rörande cellulosans
förädling skola främst avse med olika blekningsförfaranden sammanhängande
problem. Därjämte böra undersökas övriga tänkbara förädlingsprocesser.
Förädling av cellulosa och framställning av cellulosaderivat äro
icke blott ur teknisk utan även ur allmänt kemisk synpunkt närbesläktade
processer, varför de lämpligen bär behandlas i ett sammanhang. Cellulosaderivatforskningen
omfattar cellulosans omvandling i bland annat
viskos- och acetatcellulosa (utgångsmaterial för konstsilke och cellull) samt
vidare framställning av olika slag av konstämnen såsom nitrocellulosa, etylcellulosa,
metylcellulosa, benzylcellulosa etc.
Vad beträffar forskning angående cellulosa som textilmaterial synes gränsdragningen
gentemot textilforskningen lämpligen böra läggas så, att vid
institutets träkemiska avdelning studeras själva cellulosaföreningarnas framställning
och egenskaper, vid behov kompletterat med spinnförsök i halvstor
skala. De framställda textilfibrernas behandling och undersökning mäste
däremot anses falla inom textilforskningens ram. Ett samarbete med textilforskningen
i dessa frågor blir uppenbarligen av vikt.
Avlutarnas och biprodukternas kemi. På detta område föreligger en mångfald
problem av utomordentlig teoretisk och praktisk betydelse. I första hand
kunna nämnas de med ligninets utnyttjande sammanhängande problemen.
Undersökningarna komma att avse dels utnyttjande på kemisk väg av det
i sulfit- och sulfatlutar förekommande ligninet (lignosulfonsyror respektive
svartlut), dels utvinnande och utnyttjande av i veden ursprungligen förekommande
lignin.
Hithörande forskningsområde omfattar vidare studiet av övriga vid cellulosafabrikation
erhållna biprodukter, såsom metanol, cymol, flytande
harts m. fl.
Studiet av sulfitlutarna omfattar jämväl jäsningskemiska undersökningar,
avseende dels jäsning av sulfitlutens sockerarter och dels jästodling på sulfitlut
(drank) i syfte att framställa foderjäst. Undersökningar böra jämväl
utföras på det betydelsefulla och föga utforskade område, som omfattar
olika slag av cellulosajäsningar.
Inom den papperstekniska a v d e 1 n i n g e n skola utföras principiella
undersökningar rörande pappersframställningens kemiska och fysikaliska
grundvalar. Vid en redovisning för dessa uppgifter kunna i första
hand följande forskningsområden särskiljas: grundläggande fibermorfolo
-
22 Kungl. May.ts proposition nr 284.
giska undersökningar, papperstekniska undersökningar och mikrobiologiska
undersökningar.
Grundläggande fibermorfologiska undersökningar. Dessa omfatta studium
av vedens sammansättning i olika fiberslag, dessas storlek, byggnad oell tekniska
egenskaper. Av särskilt intresse med hänsyn till de praktiska konsekvenserna
inom bland annat pappers- och wallboardindustri äro undersökningar
rörande malningsförloppet, vars teoretiska grunder blott äro ofullständigt utredda.
Papperskemiska och papperstekniska undersökningar. Dessa omfatta främst
studiet av fibersuspensioner och deras förhållande till inom pappers-(och wallboard-)
tekniken förekommande kemikalier eller fyllnadsämnen. Sålunda
skulle utföras grundläggande undersökningar rörande limmets egenskaper och
beredning samt limningsförloppets teori. Vidare bör studeras papperets färgning,
såväl färgernas egenskaper som de tekniska färgningsprocesserna. Av
betydelse är även studiet av fyllnadsämnen.
Till området höra jämväl grundläggande undersökningar i avseende på det
färdiga papperets kemiska sammansättning och egenskaper.
Mikrobiologiska undersökningar. På detta område må nämnas undersökningar
angående mögelskador på kemisk och mekanisk massa, slembildning
i fabrikationsvatten (framför allt vid pappersfabrikation) sand biologiska
problem i samband med vattenrening. Icke minst sistnämnda område har fått
särskild aktualitet i samband med förslaget till ändrad lagstiftning rörande
vattenförorening.
För de mikrobiologiska undersökningarna erfordras i viss utsträckning samma
utrustning och forskarkompetens som vid de tidigare nämnda jäsningskemiska
undersökningarna å den träkemiska avdelningen. Det har därför förutsatts,
att undersökningarna på dessa bägge närbesläktade områden skola
utföras i nära samverkan och delvis med utnyttjande av gemensamma laboratorier,
utrustning och personal.
Såväl vid den träkemiska som vid den papperstekniska avdelningen förekomma
i stor utsträckning undersökningar av fysikaliskt-kemisk karaktär.
För dessa ha enligt förslaget avsetts särskilda gemensamma laboratorier.
En avdelning för allmänna analysarbeten har slutligen
föreslagits med uppgift alt, på uppdrag av institutets övriga avdelningar samt
från centrallaboratorierna, utföra enklare ofta förekommande kemiska analysarbeten.
Genom att koncentrera arbeten av detta slag till en särskild avdelning
vinnes bland annat den fördelen, att de kunna utföras av i och för sig
mindre kvalificerad men för ändamålet speciellt tränad och van personal,
samtidigt som de mera kvalificerade forskarnas lid och krafter fritagas från
det ofta tidsödande, rutinmässiga analysarbetet.
Vid avdelningen böra därjämte finnas kvalificerade kemister, sorn, vid sidan
av övervakandet av avdelningens löpande arbeten, skola ägna sig åt den betydelsefulla
uppgiften att utföra systematiska undersökningar till förbättrande
av analysmetoderna samt i samband härmed utarbeta föreskrifter för analysförfaranden.
I dessa frågor bör avdelningen vid behov samarbeta nied statens
provningsanstalt, bränsletekniska försöksstationen m. fl.
Vid planerandet av analysavdelningens utrymmen och utrustning har speciell
hänsyn tagits till de krav, som kunna föranledas av ett kommande samarbete
med den skogliga forskningen (vid skogsförsöksanstalten och föreningen
för växtförädling av skogsträd) och som bland annat kunna förväntas innebära
utförande av ett stort antal kompletta vedanalyser, dels för studium av
de lokala faktorernas inverkan på vedens egenskaper, dels för rasförädlingsoch
urvalsförsök. Dylika undersökningar måste, för att ge statistiskt värde
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
23
fulla resultat, företagas i mycket stora serier. Avdelningen har planerats för
att vid sidan av sin övriga verksamhet kunna ombesörja upp till 700 dylika
kompletta vedanalyser per år, vilket synes motsvara en med hänsyn till den
skogliga forskningens resurser och hithörande frågors betydelse normal forskningsverksamhet
på området. Undersökningar på dessa områden komma sannolikt
alt ställa speciella krav på utarbetande av nya analysmetoder bland
annat för analys av veden i unga trädplantor i syfte att av de erhållna analysresultaten
söka förutsäga det avverkningsfärdiga virkets egenskaper.
Utredningen framhåller i fortsättningen, att institutels ordinarie forskningsarbeten
skola utföras enligt ett allmänt forskningsprogram, som bör
fastställas av institutets styrelse efter vederbörlig beredning inom institutet,
och att resultaten av dessa arbeten skola stå till allmän disposition och som
regel publiceras. Vid institutet finge därjämte, i den mån styrelsen så medgåve,
mot ersättning och med anlitande av extra personal utföras speciella
forskningsarbeten på uppdrag från utomstående, branschorganisation eller
enskilt företag, därvid forskningsresultaten, örn uppdragsgivaren så önskade,
kunde förbehållas denne, dock längst under en tid av ett år sedan resultaten
delgivits uppdragsgivaren.
I detta sammanhang går utredningen även in på spörsmålet om patentering
av de vid institutets verksamhet framkomna forskningsresultaten och anför,
under hänvisning till de allmänna synpunkter, som framförts i betänkandet
nr I. bland annat:
I fråga om arbeten, som utföras på visst uppdrag och beträffande vilka,
såsom föreslagits, uppdragsgivaren skall lia förhandsrätt till resultaten, bör
utnyttjandet av resultaten genom patentering förbehållas denne. Institutet
eller dess tjänstemän böra icke utan uppdragsgivarens medgivande äga vidtaga
några åtgärder i dessa avseenden. Den nyss angivna tidsbegränsningen
av ett år avser i första hand att skapa garanti för att en vid institutet anställd
forskare icke skall kunna åläggas att utöver denna tidsperiod hemlighålla
resultaten utan han hör t. ex. kunna bygga vidare på dem vid undersökningarna
rörande närsläktade problem.
För det fall forskningsarbeten, utförda inom ramen för institutets allmänna
forskningsprogram, kunna föranleda uttagande av patent, böra åtgärder
för patentering snarast vidtagas, lämpligen genom försorg av institutets
styrelse. Patentering bör ske dels i syfte att ekonomiskt utnyttja resultaten
i förhållande till utlandet och dels för att förhindra, att inom landel
en kapplöpning skall ske för patentering av institutets på allmänt program
utförda forskningsarbeten.
Licens för utövande av dylika av institutet uttagna patent synes böra medgivas
samtliga de inhemska industriföretag, som medverka till institutets och
centrallaboratoriernas verksamhet, mot en licensavgift som blott avser alt
täcka de institutet åsamkade kostnaderna för patentets uttagande och upprätthållande.
Styrelsen må emellertid vara berättigad alt i de fall den så
anser önskvärt i dessa kostnader jämväl inräkna ersättning lill den eller de
forskare, som särskilt medverkat till uppnående av de forskningsresultat, på
vilka patentet grundas. Möjligheten all på denna väg bliva ekonomiskt delaktiga
i forskningsresultatens praktiska utnyttjande torde kunna utgöra en
viktig stimulans för forskarna. Utredningen vill dock understryka, att del
vid större institut, där ej sällan forskningsresultaten framkomma genom
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S4.
samarbete mellan ett stort antal forskare, understundom visat sig vara
vanskligt att rättvist fördela dylika vedermälen.
Gentemot utlandet böra av institutet uttagna patent kunna affärsmässigt
utnyttjas, varvid licensinkomster tillfalla institutets allmänna budget.
I fråga om de till det föreslagna institutet anslutna centrallaboratorierna —
i första hand avsedda för cellulosa-, trämasse-, wallboard- och pappersindustrierna
— anför utredningen bland annat:
Till institutets forskningsavdelningar, vilkas verksamhet i främsta rummet
avser grundläggande, på längre sikt ställda teknisk t-vetenskapliga forskningsarbeten,
böra anslutas av vederbörande industriella branschföreningar
administrerade centrallaboratorier för undersökningar rörande de tekniska
tillämpningsproblemen.
De arbetsresultat, som erhållas vid institutets forskningsavdelningar, skola
vid centrallaboratorierna vidarebearbetas i syfte att på ett förberedande stadium
utröna förutsättningarna för deras tekniska utnyttjande. Dylika undersökningar
komma att utgöra ett synnerligen viktigt komplement till den
grundläggande forskningen och utgöra den förmedlingsinstans, genom vilken
forskningsresultaten föras ut i industriell drift. Det torde nämligen blott i undantagsfall
vara möjligt att utnyttja institutets teoretiskt betonade forskningsresultat
direkt vid storskaleförsök ute i fabrikerna. Arbeten av detta slag
fordra givetvis nära samarbete med forskningsavdelningarna. I regel måste
man tänka sig, att de forskare, som sysslat med en viss uppgift vid institutet,
skola deltaga i planläggningen och eventuellt även utförandet av de fortsatta
undersökningar, som förläggas till något av centrallaboratorierna. Härom
måste överenskommelse i varje särskilt fall träffas mellan vederbörande
forskningsledare.
Centrallaboratorierna ha vidare till uppgift att undersöka och utarbeta tekniska
metoder på grundval av uppslag från industrien ävensom bidraga till
lösningen av tekniska problem, som uppställa sig i samband med för närvarande
tillämpade fabrikationsmetoder inom cellulosa-, pappers-, trämasse-,
wallboardindustrier etc. Vid organiserandet av dylika arbeten är likaledes
av stor vikt. att intim samverkan etableras mellan centrallaboratorierna och
den vid institutet utförda grundläggande forskningen, så att inga för forskningsarbetet
hindersamma barriärer uppresas mellan grundläggande och tilllämpad
forskning.
Såväl forskningsavdelningarna som centrallaboratorierna lia planerats med
hänsyn lill detta samarbete, varvid laboratorieutrymmena och utrustningen ha
avpassats så, att de olika avdelningarna på hästa sätt och utan onödiga dubbleringar
skola komplettera varandra.
Centrallaboratorierna skola jämväl fullgöra uppdrag från industrien avseende
kvalitetsprovning av papper, massa etc. Det kan förtjäna framhållas, att
Cellulosaindustriens centrallaboratorium i betydande omfattning utför provningsarbeten
av här avsett slag. Förläggandet av dylik provningsverksamhet
till en på området verksam forskningsanstalt har visat sig vara ändamålsenligt
bland annat av den anledningen, att kvalitetsprovningar regelbundet förekomma
i samband med forskningsarbetena, varför anstalten under alla förhållanden
förfogar över fullständig och modern provningsapparatur samt därjämte
har tillgång till på området specialtränad personal.
I anslutning till de föreslagna centrallaboratorierna skulle, fortsätter utredningen,
reserveras utrymme för en försökshall för tillfällig uppmonlering
Kungl. Maj.ts proposition nr 2S4.
25
av kemiskt-teknisk försöksapparatur samt för utprovning av nya apparater
och konstruktioner. Till försökshallen skulle anslutas elt förrådsrum för förvaring
av ofta använda konstruktions- och apparatelement. Vidare planerade
Pappersbruksföreningens forskningskommitté, ehuru på längre sikt, att i anslutning
till de laboratorier för papperstekniska undersökningar, som ingå i
utredningens förslag, inrätta en extra laboratoriebyggnad, i vilken bland annat
skulle utföras papperstekniska försök av större omfattning.
I detta sammanhang får jag anmäla, att utredningen förordar, att i samband
med det ifrågasatta pappersindustriens centrallaboratorium inrättas
ett centrallaboratorium för den grafiska industrien. Utredningen anför härom
:
Under utredningsarbetets gång har av de representanter för pappersindustrien,
med vilka utredningen haft överläggningar, föreslagits, att i samband
nied det ifrågasatta pappersindustriens centrallaboratorium jämväl borde inrättas
ett centrallaboratorium för den grafiska industrien. Behovet av ett
gemensamt forskningslaboratorium hade inom denna industri under de senaste
åren gjort sig starkt gällande och planer på dess inrättande hade sedan
en längre tid varit under förberedelse. Då den grafiska industrien väsentligen
arbetar med papper som utgångsmaterial och förekommande forskningsproblem
inom papperstekniken och den grafiska tekniken därför ofta
äro av närbesläktad natur, vore det ur många synpunkter lämpligt, att
nämnda planer nu realiserades, varvid det grafiska laboratoriet kunde inrättas
i anslutning till pappersindustriens centrallaboratorium och planeras
samtidigt med detta.
Utredningen har senare genom direkt kontakt med representanter för den
grafiska industriens organisationer (nämligen Sveriges grafiska industriförbund,
Svenska boktryckareföreningen och Svenska tidningsutgivareföreningen)
kunnat konstatera, att ett livligt intresse för frågan här förefinnes samt
att man även från den grafiska industriens sida är av den uppfattningen,
att ett blivande laboratorium lämpligen bör inrättas i nära anslutning till
ett pappersindustriens centrallaboratorium.
Utredningen anser för egen del, att den grafiska industrien vore väl betjänt
av ett laboratorium för central forskningsverksamhet. Denna industris teknik
är nämligen helt grundad på utländskt utvecklingsarbete, och företagsenheterna
äro med få undantag så små, att de knappast var för sig kunna utföra
forskning. Den grafiska industriens omfattning (inemot 20,000 arbetare,
produktionsvärde omkring 210,000,000 kronor) ger vid handen, att den tekniska
utvecklingen av denna industri utgör ett spörsmål av icke ringa betydelse
för vårt land. Det torde även böra framhållas, att, då det kanske viktigaste
undersökningsområdet för den grafiska forskningen gäller sambandet
mellan papper och tryckfärg, de forskningsresultat, som här kunna uppnås,
indirekt även komma pappersindustrien till godo, bland annat i dess strävan
att framskapa på världsmarknaden konkurrenskraftiga tryckpapperskvaliteter.
Då förläggningen av ett dylikt laboratorium i anslutning till det av
utredningen föreslagna pappersindustriens centrallaboratorium synes kunna
innebära stora fördelar ur samarbetssynpunkt samt då de båda i frågan intresserade
industribranscherna synas vara eniga örn det önskvärda häri, är
utredningen för sin del beredd att tillstyrka en dylik anordning.
Utredningen övergår härefter lill alt behandla spörsmålet örn förlidllandet
mellan institutet och centrallaboratorierna samt centrallaboratoriernas organisation.
Utredningen anför härom:
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S4.
Centrallaboratoriernas verksamhet skall enligt utredningens förslag finansieras
och administreras av industriens branschorganisationer i likhet med
vad nu ar fallet med Cellulosaindustriens centrallaboratorium. Utredningen
håller före, att den nära anknytning mellan speciellt den tillämpade forskningen
och industrien, som utgör ett fundamentalt villkor för den tillämpade
forskningens effektiva bedrivande, blott torde kunna uppnås under förutsättning
att denna forskning självständigt ledes av vederbörande branschorganisationer.
Den tillämpade forskningens problem äro i stor utsträckning specifika
för viss bransch. Inom här ifrågakommande industribranscher (liksom
även inom andra industrier och i andra länder) lia branschföreningarna hittills
utgjort de naturliga samarbetsorganen, när det gällt att koordinera industriföretagens
insatser för gemensam forskning. Man måste därför räkna
med att i fortsättningen beslut angående uttaxering av industriens medel för
gemensam forskning ävensom angående dessa medels användning i
föreliggande fall inom de olika centrallaboratorierna — komma att fattas
branschvis. Ett direkt inordnande av centrallaboratorierna under institutet
torde härvid varken ur industribranschens eller ur forskningsverksamhetens
synpunkt kunna anses som tillfredsställande. Detta skulle bland annat innebära,
att de av branschföreningarna anslagna medlen komme att handhavas
av en .styrelse (d. v. s. institutets styrelse), i vilken var och en av de olika
branscherna måste lia minoritet. Det skulle säkerligen inverka i hög grad
menligt såväl på industriens intresse för och villighet att bidraga till denna
tillämpade forskning som även på forskningsverksamhetens kontakt med den
tekniska utvecklingen, om genom en sådan styrelse eller på annat sätt
branschorganisationernas kontakt med centrallaboratorierna skulle bliva medelbar.
Organisationerna böra betrakta centrallaboratorierna som sina egna
forskningsanstalter, vilka direkt arbeta för de anslutna industriernas tekniska
utveckling. Upprätthållandet av denna verksamhet blir därvid i verklig mening
såväl ett reellt intresse som ett presligeintresse för industribranschen.
Utredningen håller före, att det önskvärda samarbetet mellan centrallaboratorierna
och den grundläggande forskningen, hur organisationen än utformas,
endast kan grundas på god vilja samt på den intressegemenskap, som
de olika forskningsområdenas nära släktskap framkallar. Under alla förhållanden
blir det i föreliggande fall från industriens sida fråga örn skilda grupper,
som ytterst skola svara för medelsbevillningen. Att lata detta 1 erhållande
komma till klart uttryck i organisationen måste ur många synpunkter vara
det lämpligaste och torde näppeligen kunna vara ägnat att förhindra ett
samarbete mellan ifrågavarande grupper. Det väsentliga är enligt utredningens
mening, att organisationen utformas så, att densamma, utan att inkräkta
på de bidragsgivande gruppernas bestämmanderätt när det gäller de
speciella branschproblemen, dock skall erbjuda bästa möjligheter för samordnande
av verksamheten i de fall detta är önskvärt. I första hand bör härvid
tillses, att såväl forskningsavdelningarnas som centrallaboratoriernas lokaler
inordnas i ett gemensamt byggnadskomplex samt att utrymmen och utrustning
för samtliga dessa avdelningar planeras genom samråd mellan vederbörande
branscher och under beaktande av att resurserna vid behov skola
kunna gemensamt utnyttjas.
Man torde kunna förutsätta, att vederbörande organisationer skola tillsätta
särskilda utskott eller bestyrelser (eventuellt gemensamma för två eller flera
närliggande branscher t. ex. cellulosa- och trämasseindustrierna) med uppgift
att i egenskap av beslutande organ fördela de medel, som av organisationen
anslås för respektive laboratoriums verksamhet, granska och fastställa
forskningsprogram, anställa personal samt i övrigt handhava ledningen av
laboratoriet. Dessa utskott (bestyrelser) torde jämväl iå en viktig uppgift att
Kungl. Majda proposition nr 284.
27
fylla, när det gäller samordnandet av branschforskningen med institutets allmänna
forskningsverksamhet, speciellt beträffande de ekonomiska och administrativa
frågorna. De böra härvid samarbeta med institutets styrelse.
I analogi med den organisation, som nu tillämpas vid Cellulosaindustriens
centrallaboratorium ävensom inom Järnkontorets forskningsverksamhet
m. fl., bör lämpligen rådgivande teknikerkommittéer tillsättas av industriens
organisationer för att på de olika områdena upprätthålla den direkta kontakten
mellan centrallaboratorierna och de inom industrien verksamma teknikerna.
Kommittéerna böra härvid till centrallaboratoriet förmedla uppslag
och framlägga problemställningar från industrien samt i övrigt hålla sig underrättade
om fortgången av de till centrallaboratorierna förlagda forskningsarbetena.
Beträffande äganderätten till de forskningsresultat, som framkomma vid
centrallaboratorierna, må gälla de överenskommelser, som frän fall till fall
träffas mellan centrallaboratorierna och vederbörande uppdragsgivare.
Yttranden.
Utredningens förslag i fråga örn de skilda forskningsavdelningarnas och
centrallaboratoriernas arbetsuppgifter ha i allmänhet tillstyrkts i de avgivna
yttrandena. I denna del liksom i de följande avsnitten av ärendet torde jag
få begränsa mig till en redogörelse för de i yttrandena framställda erinringarna
och ändringsförslagen.
Styrelsen för statens provning sanstalt anför:
I arbetsuppgifterna för det planerade institutets trätekniska avdelning avses
att ingå träfysikaliska undersökningar, vari innefattas bl. a. studium av träets
olika hållfasthetsegenskaper, vilka undersökningar angivas vara av största
betydelse för kännedom örn de olika träslagens egenskaper och användningsmöjligheter.
I anslutning till dessa studier upptagas även principiella undersökningar
i fråga om hållfastheten hos olika slag av träförbindningar. Dessa
träfysikaliska uppgifter ingå helt och hållet i den verksamhet, som sedan
många år bedrivits vid statens provningsanstalt. Utredningen har även beaktat
detta och förutsätter, att ett nära samarbete mellan anstalten och institutet
kommer till stånd i dylika frågor. Då anstalten redan förfogar över
stora dyrbara maskiner för hållfasthetsprovning, tänker sig utredningen att
samarbetet bl. a. skulle innebära, att institutet vid behov skulle kunna utnyttja
dessa vid sina forskningsarbeten. Av utredningens i detta avsnitt oklara
framställning kan man möjligen utläsa att syftet vore att avskilja den hittills
av anstalten med framgång bedrivna forskningen från anstaltens ledning och
förvaltning och föxdägga denna till institutet. En sådan slutsats skulle kanske
kunna dragas av utredningens uttalande att det »föreligger en avsevärd skillnad
mellan å ena sidan provning enligt vissa normer av hållfastheten hos
insända provstycken och å andra sidan principiell forskning rörande träsubstansens
hållfasthetsegenskaper under olika betingelser». Detta talesätt saknar
grund och är i varje fall icke tillämpligt på anstaltens arbete. En mångårig
erfarenhet liksom innehållet i de publicerade skrifterna visa, att det icke
kan vara tal om någon gränsskillnad mellan dessa slag av undersökningar.
Utarbetandet av provningsmetoder kräver forskningsarbete rörande materialens
egenskaper oell användningsmöjligheter och forskningen å sin sida kräver
provningsmeloder. För alt kunna utöva sin provnings- och undersökningsverksamhet
liro därför forskningsarbeten under egen regi ävensom personal
med vetenskaplig specialutbildning nied erfarenhet såväl på provningsteknik
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
som på tillämpningsforskning nödvändiga för anstalten. Eli splittring av
dessa undersökningar på två institutioner skulle därför verka förryckande
på anstaltens provningsverksamhet och ur ekonomisk synpunkt hava uppenbart
ogynnsamma verkningar. Däremot synes det nya institutet med fördel
kunna ägna sig åt mera grundläggande forskning såsom rörande fiberstrukturen
och därmed sammanhängande spörsmål, för vilket ändamål av utredningen
planerats anskaffning av laboratorieutrustning. Örn institutet därvid
för sina ändamål behöver utnyttja hos anstalten tillgänglig maskinutrustning,
skall anstalten givetvis vara tillmötesgående och i allmänhet vara beredd till
ett samarbete med institutet på ett sådant sätt, att detta icke inkräktar på
anstaltens redan bedrivna verksamhet.
Styrelsen hemställer, att samarbetet mellan de båda institutionerna så ordnas,
att den hållfasthetstekniska delen av den träfysikaliska forskningen förläggas
till statens provningsanstalt under dess ledning och att behövliga medel
härför till avlöning av specialister m. m. ställas till anstaltens förfogande.
Rent organisatoriskt låter sig detta väl göra och underlättas av att de båda
institutionerna lokalt komma att ligga nära varandra. På grund av den hittillsvarande
starka stegringen av anstaltens uppdrag på provning och tillämpningsforskning
rörande trävirkes hållfasthetsegenskaper, vilken stegring kan
väntas fortsätta, bör det tagas i övervägande att inom anstalten bilda en särskild
avdelning för ändamålet med egen speciell sakkunnig ledare.
Chefen för statens skogsförsöksanstalt ställer sig i flera avseenden tvekande
beträffande utredningens förslag i fråga örn de särskilda forskningsavdelningarnas
forskningsuppgifter. Särskilt beträffande den trätekniska avdelningen
har den i egentlig mening grundläggande forskningen fått en allt
för undanskymd plats. Sålunda är det uppenbart, att grundläggande undersökningar
över egenskaper hos trä icke kunna utföras utan tillgång lill grundlig
sakkunskap i träanatomi och trädfysiologi. Det framgår icke av betänkandet,
att utredningen räknat härmed. Det är vidare felaktigt att tro att
studier beträffande sambandet mellan materialegenskaperna och trädrasen,
trädets växtsätt, växtplats och övriga yttre betingelser kunna förläggas till
institutet. Denna forskningsuppgift utgör nämligen ett mycket omfattande
problemkomplex, vars tyngdpunkt utpräglat ligger på det skogliga forskningsområdet.
Uppgiften, som till hela sin natur är statistisk, påkallar ett
samarbete mellan träforskningsinstitutet och skogsförsöksanstalten. Vid en
rationell arbetsfördelning bör det ankomma på träforskningsinstitutet att bestämma
den beroende variabeln, nämligen den för tillfället studerade träegenskapen,
medan skogsförsöksanstalten har att välja och bestämma de oberoende
variabler, sorn skola representera rasen och de yttre betingelserna. I
enlighet härmed är det nödvändigt, att materialet anskaffas och beskrives av
skogsförsöksanstalten. Själva sambandsundersökningen förutsätter en intim
kännedom örn de oberoende variablerna, varför densamma endast kan utföras
av skogsförsöksanstalten. Härav framgår att ett mycket omfattande samarbete
bör komma till stånd mellan träforskningsinstitutet och skogsförsöksanstalten.
Vad sorn anförts beträffande träets fysikaliska egenskaper har full
giltighet jämväl i fråga örn de kemiska egenskaperna. I sistnämnda avseende
har utredningen planerat avdelningen för allmänna analysarbeten under
uttryckligt hänsynstagande till ett sådant samarbete, vilket anstalten noterat
med stor tillfredsställelse. I fråga örn träets konservering och ytbehandling
synes utredningens redogörelse för forskningsuppgifterna visa, alt behovet
av en grundläggande mykologisk forskning underskattats. Sannolikt lia
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
29
svårigheter ansetts föreligga att lill avdelningen knyta erforderlig mykologisk
sakkunskap. Det torde måhända varit värt att undersöka, om icke det samarbete,
som inletts mellan kommittén för kommunikationsverkens träskyddsfrågor
och skogsförsöksanstalten, kunde med fördel fortsättas genom att för
träforskningsinstitutet behövliga mykologiska undersökningar utfördes av
försöksanstalten.
Skogshögskolans lärarråd anför liknande synpunkter som chefen för skogsförsöksanstalten
samt ifrågasätter i anslutning härtill inrättandet av en trämykologisk
och en vedanatomisk avdelning vid institutet. Lärarrådet framhåller,
att en av de allvarligare anmärkningar, som kan riktas mot vårt lands
trätekniska forskning, sådan den hittills bedrivits, är den, att den ej varit
grundad på en ingående kännedom örn materialet såsom en till sin ursprungliga
natur levande produkt. Kännedom om vedens anatomiska struktur och
i vad män denna influeras av växlingar i mark och klimat, beståndsförhållanden
m. m. har i stort sett saknats hos dessa tekniska forskare, vilket
medfört att de framlagda forskningsresultaten ofta fått ett begränsat värde.
Den framlagda organisationsplanen synes lärarrådet ej tillräckligt ha beaktat
denna viktiga synpunkt, i det att den biologiska sakkunskapens medverkan
fått en alltför undanskymd plats i organisationsplanen. Såsom exempel
härpå vill lärarrådet framhålla vad av utredningen anföres örn träets
konservering. Forskningsverksamheten på detta område kräver icke, såsom
framhålles av utredningen, i första hand kemisk och biokemisk expertis utan
mykologisk sakkunskap, då förstörelsen av trä så gott som uteslutande är en
följd av svampars verksamhet. Den grundläggande forskningen på träkonserveringens
område måste därför i första hand omfatta ett studium av dessa
^förstörande svampars art och miljökrav. Sedan dessa miljökrav klarlagts
bli de linjer klara, efter vilka man under skilda yttre betingelser lämpligast
skall konservera träet. Sedan torde det närmast vara uppgiften för centrallaboratorieavdelningarna
att tekniskt utforma dessa olika konserveringsmetoder
för skilda användningsområden för trä. Det anförda exemplet bör enligt
lärarrådets mening klart belysa det ofrånkomliga behovet av en trämykologisk
avdelning vid institutet. Även om intimt samarbete med skogsförsöksanstalten
förutsättes, anser lärarrådet av liknande skäl, som anförts
beträffande mykologien, alt en särskild avdelning för vedanatomisk forskning
även måste finnas vid institutet.
Styrelsen för skog shög skolan och statens skogsförsölcsanstalt understryker
i likhet med chefen för skogsförsöksanstalten och skogshögskolans lärarråd
den grundläggande betydelse, som den biologiska forskningen har för lösandet
av här föreliggande problem. Detta förhållande synes icke i tillräcklig
grad ha beaktats av utredningen, men frågan bör kunna tillfredsställande lösas
genom att biologisk sakkunskap blir i förekommande fall anlitad.
Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller, att enligt en inom akademien
uttalad mening den biologiska forskningens grundläggande betydelse för den
trätekniska avdelningens arbeten mera bör uppmärksammas vid arbetssättets
utformande.
Tekniska högskolans i Slockholm lärarkollegium uttalar en förhoppning
örn att de program för allmänna forskningsarbeten, som skulle framläggas
till styrelsen för fastställande, ej måtte förutsättas bliva formulerade så pass
detaljerade, att därigenom bearbetandet av nya idéer eller uppslag för vederbörande
avdelningschef blir onödigtvis försvårat.
Statens livsmedelskommission framhåller beträffande det allmänna forskningsprogrammet
vikten och betydelsen av alt särskild uppmärksamhet ägnas
möjligheterna att ur trä och avfallslutarna framställa socker, jäst och
eventuellt andra produkter, användbara såsom livsmedel.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
Departements
chefen.
Beträffande spörsmålet om patentering av de vid institutets verksamhet
framkomna forskningsresultaten anför patent- och registreringsverket i
huvudsak följande:
Enligt utredningens förslag skola resultaten av de på föranstaltande av enskild
uppdragsgivare utförda undersökningarna förbehållas enskild uppdragsgivare,
dock högst under en tid av ett år sedan arbetet avslutats. För
att icke ställa uppdragsgivaren i allt för ogynnsamt läge bör till en bestämmelse
härom fogas ett tillägg av innehåll att angivna tidsperiod bör räknas
från den tidpunkt, då resultatet delgivits uppdragsgivaren. Den föreslagna
tiden av högst ett år är för övrigt enligt ämbetsverkets mening allt för knappt
tilltagen och synes lämpligen böra fördubblas. Ämbetsverket vill slutligen
i delta sammanhang understryka betydelsen av att forskare, som uppnått
mera betydande resultat, måtte genom statens försorg kunna komma i åtnjutande
av belöning eller utmärkelse i lämplig form.
Handelskammaren i Karlstad anser i likhet med patent- och registreringsverket,
att den av utredningen föreslagna begränsningen av ett år är otillräcklig.
Det är ej alltid, som ett resultat är av den art, att det kan eller bör
patenteras, och uppdragsgivaren bos enligt kammarens mening åtminstone i
vissa fall kunna fordra längre tids uteslutande disposition.
Handelskammaren i Luleå ifrågasätter, huruvida det icke vore lämpligt,
att redan från början även ett centrallaboratorium för sågverksindustrien
inrättades vid institutet. Även på detta område torde ökade möjligheter till
lillämpningsforskning kunna bliva av stor betydelse.
Vad beträffar frågan om inrättande av ett centrallaboratorium
för den grafiska industrien har icke någon invändning framförts
av de organisationer, som äro intresserade i tillkomsten av ifrågavarande institut.
Utredningens redogörelse för de tilltänkta forskningsavdelningarnas arbetsuppgifter
visar, att viktiga och omfattande problem vänta på att tagas upp
inom den grundläggande träforskningen. Självfallet är det icke möjligt eller
lämpligt att nu fastställa ett detaljerat program för de skilda avdelningarnas
forskning. Utredningen har med sin redogörelse icke avsett annat än att giva
en uppfattning örn den mångfald problem, som rymmas inom de av utredningen
angivna forskningsområdena. Det torde icke heller vara påkallat att
nu taga ståndpunkt till de förslag i fråga örn arbetsuppgifternas art och omfattning,
som framförts i yttrandena. Hänsyn därtill torde få tagas vid den
närmare planeringen av institutets arbete, vilken ankommer på institutets ledning.
Med anledning av vad styrelsen för statens provningsanstalt anfört om
de hållfasthetstekniska problemens behandling bör därvid såväl en rationell
avgränsning mellan institutets och anstaltens arbetsuppgifter på det träfysikaliska
området som också en effektiv samarbetsordning sökas, i syfte att
undvika dubbelarbete inom de båda institutionerna. Likaså förutsätter jag,
att uppmärksamhet ägnas den i några yttranden särskilt framhävda biologiska
forskningens betydelse i samband med träforskningen.
Vad utredningen anfört rörande patentering av de vid forskningsavdelningarnas
verksamhet vunna resultaten föranleder icke någon erinran finn min
Kungl. Maj.ts proposition nr 284
31
sida. Jag vill härvidlag erinra om den principiella uppfattning i patenteringsfrågan,
åt vilken jag givil uttryck i samband med behandlingen av förslaget
örn anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning.
Utredningens uttalanden i detta sammanhang örn centrallaboratorierna och
deras ställning inom institutet synas icke påkalla något yttrande från min
sida.
Förläggning, lokalbehov och utrustning.
Beträffande förläggningen av institutet och centrallaboratorierna
förordar utredningen en nordväst om statens provningsanstalt belägen tomt
å Norra Djurgården. Utredningen anför härom:
Ett institut med de uppgifter, som här angivits, kräver uppenbarligen relativt
stora lokalutrymmen för att verksamheten skall kunna bedrivas i den
omfattning, som med hänsyn till forskningsområdets vidd och unngifternas
betydelse framstår som nödvändig. Vid sina överväganden på denna punkt
har utredningen icke funnit någon möjlighet att rationellt tillgodose detta
behov genom att taga i anspråk redan befintliga laboratoriebyggnader. Institutet
bör med hänsyn till samarbetet med tekniska högskolan i Stockholm
förläggas i närheten av denna. Den enda byggnad, som härvid kunde komma
i fråga, nämligen den träkemiska institution sbyggnaden är, med undantag
av en oinredd vindsvåning, fullt ianspråktagen för de nuvarande arbetsuppgifterna.
För anpassning till det nu ifrågasatta institutets behov skulle mycket
betydande utvidgningar behöva företagas. Det har emellertid befunnits
vara förenat med avsevärda svårigheter att på det tomtutrymme, som här står
till förfogande, genomföra en sådan tillbyggnad, i synnerhet om behovet av
framtida ytterligare utvidgningar tages i beaktande.
Utredningen vill för övrigt starkt ifrågasätta lämpligheten av att forskningsanstalter
av det slag, som här avses, d. v. s. administrativt fristående
från tekniska högskolan, placeras i omedelbar närhet av högskolans institutionsbyggnader
på område, som högskolan i framtiden kan behöva taga i
anspråk för egna ändamål.
På grund av de anförda omständigheterna samt med hänsyn till önskvärdheten
av att institutet alltigenom planeras på ett enhetligt och rationellt sätt,
vilket ställer sig svårt vid tillbyggnad av nämnda utrymmen, föreslår utredningen
att helt ny byggnad uppföres och därvid förlägges å den nordväst om
statens provningsanstalt befintliga tomten. Byggnaden skulle då ligga på sådant
avstånd från tekniska högskolan, att risk för framtida kollisioner med
högskolans egna utvidgningsplaner undvikes, samtidigt som avståndet dock
icke är längre (cirka 5 min. väg) än att det önskvärda samarbetet utan någon
svårighet skall kunna upphätthållas.
Institutets förläggande till den nämnda tomten skulle vidare väsentligt underlätta
samarbetet i forskningsfrågor med den bränsletekniska försöksstation,
som skall uppföras på omedelbart angränsande område. De hägge instituten
skulle därvid även kunna utnyttja vissa utrymmen och resurser gemensamt,
bland annat värmecentral, mekanisk verkstad och vaktmästarbostad.
Det bör ytterligare framhållas, att den föreslagna tomten tillåter avsevärda
framtida utvidgningar. Denna omständighet synes höra tillmätas väsentlig
vikt, enär härigenom möjligheter hållas öppna bland annat för framtida installation
vid centrallaboratorierna av viss utrymmeskrävande försöksapparalur,
vars anskaffande anses önskvärd men på grund av de betydande kostnader,
som äro förenade därmed, hör ske successivt. Man torde även böra
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
taga hänsyn därtill, att utvecklandet av nya förädlingsgrenar eller uppkomsten
av nya fabrikationsprocesser kommer att föranleda ökade krav på centrallaboratoriernas
verksamhet; dessas utrymmesbehov måste därför^ i viss
mån anpassas elter den fortskridande industriella utvecklingen på området.
Utredningen anför vidare i fråga om institutets 1 o k a 1 b e li o v:
I frågor, som angå institutets lokaler och utrustning ävensom planerandet
av dess tekniska resurser i allmänhet, har utredningen samrått med särskilt
tillkallade sakkunniga. Vad speciellt beträffar de olika industribranschernas
centrallaboratorier lia, efter hemställan av utredningen, förslag till planläggning
ingivits av styrelsen för Cellulosaindustriens centrallaboratorium samt
av Svenska pappersbruksföreningens forskningskommitté. Det förslag rörande
utrymmen för institutet i dess helhet, som utredningen sålunda utformat,
har sammanställts i en betänkandet bifogad rumsfbleckning.
Vid sidan av utrymmena för institutets forskningsverksamhet och administration
har utredningen, i syfte att i möjligaste mån underlätta ett fruktbringande
samarbete mellan forskningen och den högre tekniska undervisningen
på området, föreslagit, att i institutsbyggnaden skola inrättas lokaler
vilka skola ställas till tekniska högskolans i Stockholm disposition, i första
hand för undervisning och övningar i ämnet cellulosateknik och träkemi.
Denna anordning synes vara så mycket mer befogad som professorn i detta
ämne enligt utredningens organisationsförslag skulle fast anknytas till institutet
såsom ledare av dess forskningsverksamhet på det träkemiska området.
De för detta ändamål erforderliga lokalerna omfatta i huvudsak föreläsningssal
samt träkemiskt övningslaboratorium. Likaledes ha lokaler reserverats
för undervisningen i pappersteknik. Hänsyn har därjämte tagits till lokalbehovet
för en eventuellt inrättad fristående undervisningsinstitution i träets
mekaniska teknologi. Det må framhållas, att föreläsningssal under alla förhållanden
bör finnas vid institutet för att underlätta anordnandet av föredrag
och instruktionskurser.
Den trätekniska avdelningen har beräknats kräva utrymmen (netto) om
sammanlagt cirka 760 m2. Avdelningarna för träkemi och pappersteknik
samt för fysikaliskt-kemiska undersökningar och allmänna analysarbeten
upptaga tillsammans cirka 1,300 m2 (netto). Härtill komma av tekniska
högskolan disponerade utrymmen samt vissa för samtliga avdelningar gemensamma
lokaler (kontor, bibliotek, vaktmästarbostad, etc.) beräknade till 560
m2 (netto). Med tillägg för trappor, hiss, korridorer, toalettrum, städskrubbar
o. s. v. erhålles ett totalt bruttoutrymme för samtliga institutets avdelningar
av i runt tal 3,600 m2.
Centrallaboratoriernas utrymmen uppgå till sammanlagt cirka 1,160 nr,
vari ingå laboratorier för cellulosa-, trämasse-, pappers- och wallboardindustri.
Med tillägg för trappor, korridorer etc. erhålles ett bruttoutrymme av
omkring 1,300 nr.
Byggnadens totala golvyta skulle alltså (oberäknat innerväggarna) uppgå
till totalt 4,900 nr, varav 1,300 m2 för centrallaboratorierna.
Utredningen framhåller i detta sammanhang, att utredningen vid utformandet
av sitt förslag till byggnadsfrågans ordnande förutsatt, att verksamheten
vid såväl tekniska högskolans träkemiska institution som Cellulosaindustriens
centrallaboratorium skulle förläggas till lokaler i den föreslagna institutsbyggnaden.
Den tekniska högskolans byggnad, dit nämnda verksamhet hittills
varit förlagd, skulle härvid, i enlighet med gällande avtal mellan tekniska
högskolan och svenska cellulosaföreningen, kunna av högskolan dispo
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S4.
33
neras för annat ändamål. En dylik omdisposition, vilken alltså skulle innebära
att ökade utrymmen ställdes till förfogande för högskolans kemiska avdelning,
syntes enligt vad utredningen inhämtat väl överensstämma med högskolans
föreliggande utvidgningsplaner. Den kemiska avdelningen lede för
närvarande av allvarlig utrymmesbrist, vilken i en nära framtid i samband
med den fortskridande utvidgningen av elevantalet beräknades bliva än mer
svårartad och hindersam för undervisnings- och övningsarbetena. Avdelningen
hade på förfrågan meddelat, att den vid den tidpunkt, då det nu ifrågasatta
institutet kunde beräknas bliva färdigt och omflyttningen skulle företagas,
omedelbart torde kunna taga i anspråk de utrymda lokalerna. Genom
omflyttningen skulle avdelningens behov av utvidgade laboratorielokaler
delvis kunna bliva tillgodosett. Detta skulle kunna ske utan större kostnader,
då de ledigblivna lokalerna med relativt obetydliga förändringar kunde
anpassas för annan kemisk laboratorieverksamhet.
För en preliminär beräkning av byggnadskostnaderna inklusive kostnaderna
för viss inredning och installationer för det planerade institutet har utredningen
jämväl anlitat särskilda sakkunniga. Kostnaderna ha av dessa uppskattats
på sätt närmare framgår av vid betänkandet fogade kostnadsberäkningar,
varav här torde få återgivas följande sammandrag:
Forskningsavdel- ningarna, utrym- men för under- visning och
Central-
laboratorierna
Totalt
administration
kronor
kronor
kronor
Egentliga byggnadsarbeten...................
725,000
80,000
280,000
30,000
1,005,000
110,000
Yttre rörgravar, sprängning och planering ....
j Installationer och fast inredning (värme, ven-
tilation, gas, vatten, avlopp, ånga, belysning,
kraft, telefon- och signalanläggningar, drag- skåp, laboratoriebord, hiss, yttre ledningar
O. S. V.)..................................
354,000
70.000
131,000
30,000
485,000-
100,000
Ritningar, kontroll och oförutsett............
Summa
1,229,000
471,000
1,700,000
Totala kostnaden för byggnaden med fast inredning och installationer
skulle (med de i december 1941 gällande priserna) alltså belöpa sig till
1,700,000 kronor. Kostnaderna för egentliga byggnadsarbeten motsvara i runt
tal 49 kronor per m3 för forskningsavdelningarna och 45 kronor per m3 för
centrallaboratorierna. Örn ett centrallaboratorium tor den grafiska industrien
med en neltogolvyta av cirka 250 nr inrättas, ökas kostnaden med 70,000
kronor till 1,770,000 kronor.
Enligt de skisser, vilka legat lill grund för kostnadsberäkningarna, utgör
institutsbyggnadens volym omkring 21,000 m3. Häri ingå centrallaboratorierna
med 6,300 m3.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 281.
3
34
Kimot. Majlis proposition nr 284.
I anslutning härtill anför utredningen:
Utredningen har funnit det vara ur flera synpunkter lämpligt att noga
skilja mellan å ena sidan installationer samt vägg- och golvfäst inredning och
a andra sidan utrustning med inventarier och apparatur och dylikt. Den
förra gruppen, vars omfattning framgår av nyss återgivna tabell, har såväl i
avseende på kostnadernas beräkning och fördelning som i fråga om äganderätten
betraktats såsom utgörande en del av själva byggnaden. Den .senare
gruppen, som huvudsakligen omfattar möbler, lösa laboratoriebord, instrument
och apparatur, har i nämnda finansiella och administrativa avseehden
betraktats som fristående i förhållande till byggnaden och har planerats och
kostnadsberäknats för sig. Det är uppenbart, att vid överväganden rörande
institutets resurser det framför allt är den fasta inredningen och installationerna,
som måste göras till föremål för en noggrann förhandsplanering. När
byggnaden väl är färdigställd, kunna installationerna icke ändras utan betydande
kostnader och störningar av pågående arbeten. Det synes därför vara
av största vikt, alt byggnaden från början förses med ett rikligt dimensionerat
ledningsnät för alla slags installationer, (värme, vatten, avlopp, ventilation,
elektricitet, gas, etc.). Detta bör avpassas icke blott för de speciella arbetsuppgifter,
som på nuvarande stadium kunna förutses för de olika laboratorierna,
utan måste redan från början planeras så, att det skall visa sig
allsidigt användbart även vid framtida förändringar i forskningsuppgifter och
arbetsmetoder.
Vad därefter angår den lösa laboratorieutrustningen torde jag, med hänsyn
till att kostnaderna härför icke skola bestridas av statsverket, beträffande den
närmare kostnadsberäkningen få hänvisa till betänkandet (Bil. 5). Utredningen
anför i fråga örn denna utrustning:
Den lösa laboratorieutrustningen blir uppenbarligen av mer speciell natur
och hänför sig i regel till ett visst undersökningsområde eller en bestämd
metodik. Den måste därför, vad beträffar såväl sammansättning som uppställning
inom lokalerna, lätt kunna förändras och anpassas efter förekommande
arbeten. I stor utsträckning bör utrustningen härvid anskaffas efter
hand. Utredningen har därför i dessa avseenden inskränkt sina beräkningar
till att gälla sådana inventarier, som kunna förutsättas bliva regelbundet använda
vid institutets forskningsarbeten eller som i övrigt äro av den vikt för
verksamheten, att de redan från början böra finnas tillgängliga.
Enligt de preliminära beräkningar häröver, som verkställts av sakkunniga
inom de trätekniska, träkemiska och papperstekniska branscherna, skulle
den sammanlagda kostnaden för dylik utrustning belöpa sig till i runt tal
670,000 kronor, utöver den utrustning som för närvarande finnes tillgänglig
vid den träkemiska institutionen samt Cellulosaindustriens centrallaboratorium.
Detta belopp fördelar sig med ungefär 260,000 kronor på den trätekniska
avdelningen (lill stor del maskinell utrustning), 215,000 kronor på övriga
avdelningar vid institutet samt 195,000 kronor för centrallaboratorierna.
Den så kostnadsberäknade utrustningen omfattar, förutom möbler, armatur,
lösa laboratoriebord och bänkar, i främsta rummet instrument och apparatur
för finare laboratoriearbeten inom de olika forskningsområdena samt vidare
viss försöksapparatur för undersökningar av företrädesvis tillämpat-teknisk
natur (bland annat torkugn för trävaror, träbearbetningsmaskiner av olika
slag, impregneringsapparatur, experimentkokare, blekeriapparatur, malningsapparatur
saint apparatur för provning av papper och massa etc.).
Denna beräkning avser blott den utrustning, som i första band anses böra
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S4.
35
finnas tillgänglig. Kompletteringar måste ske efter hand; i synnerhet gäller
detta den dyrbara tekniska apparatutrustningen. I kalkylerna lia sålunda icke
inkluderats sådana relativt dyrbara apparater som slipstol, pappersmaskin,
spinnmaskin för konstsilke etc., vilka få anskaffas i den mån de industrier,
som närmast lia intresse av undersökningar på ifrågavarande områden, så
anse önskvärt. Från pappersindustriens sida lia framlagts planer rörande inrättande
av en extra laboratoriebyggnad för papperstekniska försök av större
omfattning. Inom silkesmasseindustrien har framhållits, att laboratoriespinnmaskiner
av modern typ (i första hand för viskos men eventuellt även för
acetat- och kopparsilke) framdeles böra installeras vid institutet. Utrymmen
för dylik apparatur ha delvis förutsetts inom de planerade lokalerna. När det
gällt synnerligen platskrävande maskiner, vilkas anskaffande måste ses på
längre sikt, har det emellertid ansetts lämpligt att efter behov ordna utrymmena
genom framtida tillbyggnader.
Yttranden.
Utredningens förslag beträffande institutets förläggning har endast berörts
av riksmarskalksämbetet och byggnadsstyrelsen. Vid riksmarskalksämbetets
yttrande har fogats yttrande av intendenten för Djurgården, vilken anför:
Byggnadens totala golvyta beräknas till 4,900 kvadratmeter — hela tomtens
areal är icke angiven — och förn (sättes att såvitt möjligt byggnadstomt
i anslutning till institutet hålles disponibel för framtida utbyggnader av
detsamma och de därtill anslutna centrallaboratorierna. Då till ifrågavarande
del av Djurgården förut äro förlagda statens provningsanstalt, ingenjörsvetenskapsakademiens
blivande bränsletekniska försöksstation, sorn båda
kräva utvidgade tomtområden, djurgårdsförvaltningens byggnader för liovjägareboslad,
stall, såg, spån- och torkhus med härtill hörande område för
upplag av ved och virke, som fortfarande kommer att behövas på dess nuvarande
plats, och det icke är uteslutet att för tekniska högskolans fortsatta
utbyggande behov av tomtområde även här måste tillgodoses — utredningen
av härför erforderliga markområden är nämligen icke avslutad — kommer
detta djurgårdsområde att bliva så upptaget, att tillräckligt stort tomtområde
icke synes kunna erhållas för det nu ifrågasatta träforskningsinstitutet och
därmed redan nu ifrågasatta och ytterligare tillkommande laboratoriebyggnader
för olika industrigrenar. Önskvärt vore även att en bebyggelse icke
finge en sådan utsträckning inom det härvarande vackra björkbeståndet, att
detta komme att helt spolieras. Det torde därför kunna ifrågasättas att
annan närbelägen, staten tillhörig mark upplåtes för det ifrågasatta ändamålet
och finnas då å den under domänstyrelsens förvaltning stående kronoegendomen
Bergshamra, belägen omedelbart nordväst örn Ålkistan, stora och
lämpliga markområden alt tillgå. En förläggning hit av här avsedda forskningsanstalt,
som är administrativt fristående från tekniska högskolan, torde
dock icke hindra det i vissa delar framhållna samarbetet med denna och
icke heller med statens provningsanstalt, bränsletekniska försöksstationen och
skogs försöksanstalten. Skulle beslut fattas att förlägga träforskningsinstitutet
och därtill anslutna centrallaboratorier lill det av utredningen ifrågasatta
tomtområdet nordväst örn statens provningsanstalt, får jag som villkor för
upplåtelsen föreslå: att byggnadsområdet med tillfartsvägar å marken utstakas
i samråd nied djurgårdslorvaltningen; alt, innan byggnadsarbetet
påbörjas, området skall inhägnas; alt byggnadsmaterial icke får uppläggas
utanför inhägnaden; att under byggnadstiden lämpliga åtgärder skola vidtagas
i syfte att förebygga nedtrampande av vegetationen och osnyggande av
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
mark, belägen utanför inhägnaden; att de växande träd, som behöva fällas,
skola kostnadsfritt för djurgårdsförvaltningen avverkas och forslas till plats,
som av förvaltningen anvisas; att marken efter ledningars framdragande återställes
i förutvarande och av djurgårdsförvaltningen godkänt skick; samt att
tomtkarta i tre exemplar skall till riksmarskalksämbetet ingivas.
Riksmarskalksämbetet anför för sin del:
För en eventuell upplåtelse av djurgårdsmark i enlighet med föreliggande
förslag synes i första hand erforderligt, att en exakt tomtkarta, upptagande
områdets gränser och arealuppgift, företes ämbetet för godkännande. Vid en
dylik upplåtelse torde vidare böra fästas samtliga de villkor, d.jurgårdsintendenten
i sitt utlåtande föreslagit. Emellertid synes det kunna starkt ifrågasättas.
huruvida å den nordväst örn Drottning Kristinas väg belägna
delen av Djurgården tomtutrymme kan beredas för ytterligare en institution,
utan att möjligheterna till framtida utbyggnad av där redan befintliga anläggningar,
i första rummet tekniska högskolan, på ett icke önskvärt sätt
beskäras. Riksmarskalksämbetet vill därför hemställa, att vid ett fortsatt
övervägande inom handelsdepartementet av förevarande byggnadsfråga en
närmare undersökning måtte verkställas rörande lämpligheten av att förlägga
den nu föreslagna byggnaden — såväl som andra för liknande ändamål eventuellt
erforderliga byggnader — till annan plats än den föreslagna, därvid
det av djurgårdsintendenten omnämnda alternativet symes ämbetet väl värt
att komma under bedömande.
Byggnadsstyrelsen har i princip intet att erinra mot byggnadens planläggning.
Byggnadskostnaden syntes väl lågt beräknad och borde ökas med omkring
15 procent. Därest vissa reduktioner i förslaget företoges, exempelvis
genom minskning av vissa administrationslokaler och genom att några av
de planerade laboratorielokalerna minskades eller eventuellt ställdes på
framtiden, syntes byggnaden kunna uppföras inom ramen av de beräknade
kostnaderna. Beträffande byggnadens förläggning hade styrelsen i stort sett
intet att erinra men ville framhålla, att vissa jämkningar måste göras med
hänsyn till andra byggnader för liknande ändamål, vilka vore planerade
inom området.
Departements- Såsom av det anförda framgår, förordar utredningen, att träforskningschefen.
institutet med centrallaboratorier förlägges till ett område nordväst om statens
provningsanstalt å Norra Djurgården i Stockholm, något bortom tomten
för den beslutade bränsletekniska försöksstationen. Riksmarskalksämbetet
ifrågasätter, om tomtutrymme kan beredas på den föreslagna platsen utan att
möjligheterna till framtida utbyggnad av där redan befintliga anläggningar, i
första rummet tekniska högskolan, på ett icke önskvärt sätt beskäras. Utredningen
har emellertid vid sina överväganden särskilt beaktat den synpunkt,
som nu av riksmarskalksämbetet framförts, och från tekniska högskolans
sida har någon erinran mot förslaget i detta hänseende icke anförts. Ett särskilt
motiv för institutets förläggning till det föreslagna området är, att det
förutsatta samarbetet mellan institutet och högskolan innefattar bland annat,
att en del av undervisningen och övningarna vid högskolan skulle förläggas
till institutets lokaler. Tillkomsten av ett träforskningsinstitut innebär sålunda
Kungl, ftlaj.ts proposition nr 284.
37
omedelbart en utökning av högskolans undervisningsresurser, men därutöver
erhåller högskolan indirekt ökade utrymmen genom att de för högskolans träkemiska
institution och cellulosaindustriens centrallaboratorium nu disponerade
lokalerna efter tillkomsten av ett träforskningsinstitut skola få disponeras
av högskolan för andra ändamål. Vid bedömande av förläggningsfrågan bör
ock beaktas, att samarbetet mellan institutet samt den bränsletekniska försöksstationen
och statens provningsanstalt torde befrämjas av att institutionerna
ligga i närheten av varandra.
För min del biträder jag alltså utredningens förslag till lösning av förläggningsfrågan.
De av riksmarskalksämbetet förordade villkoren synas böra föreskrivas
vid markupplåtelsen.
Ej heller har jag funnit anledning till erinran mot utredningens beräkning
av lokalbehovet.
Enligt de i ärendet föreliggande ritningarna, upprättade den 22 januari
1942 av överingenjören T. A. Bergen i aktiebolaget industribyrån, skulle institutsbyggnaden
uppföras i tre våningar utmed Drottning Kristinas väg med
lokaler för centrallaboratorierna i en något lägre flygelbyggnad, utgående från
mitten av huvudbyggnadens baksida. Mot dessa ritningar har någon erinran
icke gjorts i de avgivna yttrandena, och de synas kunna läggas till grund för
ett beslut örn byggnadens uppförande. Örn ett centrallaboratorium för den
grafiska industrien tillkommer, påkallas härav vissa ändringar i ritningarna.
Kostnadsberäkningen för institulsbyggnaden slutar å ett belopp av
1,700,000 kronor, varav ett belopp å 471,000 kronor belöper på centrallaboratorierna
och återstoden, 1,229,000 kronor, på institutet i övrigt. Tillkommer
ett centrallaboratorium för den grafiska industrien, ökas kostnaderna med
omkring 70,000 kronor. I kostnadsberäkningen ingå betydande belopp för de
installationer av skilda slag och fast inredning, som erfordras för ett institut
av ifrågavarande slag. Kostnadsberäkningen grundar sig på de i december
1941 gällande priserna. I sitt yttrande har byggnadsstyrelsen framhållit, att
kostnaderna synas väl lågt beräknade. Jag förutsätter, att alla möjligheter
att hålla kostnaderna inom det beräknade beloppet skola utnyttjas.
Institutets inre organisation, årskostnader m. m.
Under erinran örn alt de till institutet anknutna centrallaboratorierna enligt
utredningens förslag skola självständigt administreras av träförädlingsindustriens
branschorganisationer anför utredningen i fråga örn institutets
styrelse och personal bland annat:
Institutets styrelse bör vara så sammansatt, ali i densamma i främsta rummet
finnas företrädare dels för den grundläggande forskningen och undervisningen
på ifrågavarande och angränsande områden, dels teir träförädlingstekniken
och de industriella tillämpningssynpunkterna i allmänhet.
Styrelsen utövar högsta ledningen över institutets verksamhet och har därvid
alt besluta angående dispositionen av de medel, som för den allmänna
38
Kungl. May.ts proposition nr 284.
forskningsverksamheten ställas till dess förfogande. Styrelsen har vidare särskilt
att övervaka samarbetet mellan institutet och å ena sidan industrien, å
andra sidan den tekniska undervisningen.
Institutets styrelse bör tillsättas så snart beslut angående institutets upprättande
fattats och bör då i första hand lia till uppgift att träffa erforderliga
förberedelser för institutets verksamhet i vad avser byggnadens uppförande,
anskaffande av utrustning, anställning av personal m. lii.
Såsom sammanhållande kraft för verksamheten inom institutet och för att
omhänderhava den gemensamma förvaltningen lii. m. skall finnas en styresman,
vilken tillsättes av Kungl. Maj:t.
I fråga om institutets personal särskiljer utredningen dels den av institutet
anställda personalen, vars uppgift skall vara att upprätthålla en på problem
av allmän och grundläggande betydelse inriktad forskningsverksamhet, dels
utomstående forskare som, med styrelsens medgivande, vid institutet utföra
speciella forskningsarbeten antingen på eget initiativ eller på föranstaltande
av vissa uppdragsgivare och dels teknologer, ingenjörer eller andra, som vid
institutet, efter styrelsens medgivande, utföra studiearbeten för avläggande
av viss examen, t. ex. teknisk licentiat- eller doktorsexamen.
Utredningen framlägger följande personalplan för institutet:
Årslön (grundlön) D:o totalt
Trätekniska avdelningen: kronor pr anställd kronor
1 avdelningschef ............................ 12,000 12,000
6 assistenter ................................ 6,000 36,000
4 laboratoriebiträden ........................ 3,000 12,000
övriga forskningsavdelningar:
Chef för träkemiska avdelningen, tillika professor i
cellulosateknik och träkemi, tilläggsarvode .... 5,000 5,000
Chef för papperstekniska avdelningen .......... 12,000 12,000
3 laboratorer (i träkemi, pappersteknik och pap
persprovning,
fysikalisk kemi) .............. 9,000 27,000
Chefsanalytiker vid analysavdelningen .......... 7,000 7,000
10 assistenter ................................ 6,000 60,000
8 laboratoriebiträden ........................ 3,000 24,000
Gemensam personal:
Institutets styresman ........................ 16,000 16,000
1 kamrerare ................................ 6,000 6,000
1 kanslibiträde .............................. 3,500 3,500
1 kontorsbiträde ............................ 3,000 3,000
1 verkmästare .............................. 4,400 4,400
1 laboratorievaktmästare ..... 3,600 34500
Summa kronor 231,500
I anslutning härtill anför utredningen, att den i personalplanen angivna
forsknings- och administrativa personalen til! storlek och sammansättning
beräknats motsvara en i förhållande till institutets utrymme och resurser normalt
utbyggd verksamhet och att de angivna lönebeloppen avse grundlöner
och ha avpassats så, att de stå i överensstämmelse med de grundlöner, som
utgå till statstjänstemän i motsvarande ställning. Utredningen fortsätter:
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
39
Med institutets skötsel äro förenade administrativa och organisatoriska
uppgifter av betydande omfattning. I synnerhet under de första åren av
institutets verksamhet, då organisationen skall närmare utprövas och anpassas
efter de erfarenheter, som framkomma under arbetets gång, och då
instruktion oell arbetsordningar skola utformas samt förslag till budget
och anslagsfördelning m. m. skola upprättas, torde det bliva av väsentlig
vikt för institutets utveckling, att nämnda uppgifter handhavas av en pa
området väl kvalificerad och erfaren person. Det synes även med hänsyn
till institutets verksamhet vara angeläget, att avdelningscheferna, vilka i
första hand skola leda och utöva forskningen, i möjligaste mån bliva fritagna
från berörda uppgifter. Med anledning härav har föreslagits tillsättande
av en styresman för institutet. Hans främsta uppgifter bliva att ansvara
för institutets förvaltning och administration, att handlägga de för institutet
i dess helhet gemensamma organisatoriska frågorna såsom personalfrågor
och dylikt samt att i övrigt verka samordnande och sammanhållande
inom institutet. Han får därjämte viktiga uppgifter, när det gäller att
medverka till uppbyggandet av ett möjligast intimt och förtroendefullt samarbete
mellan institutet och de på området verksamma industrierna. Med
den organisation som föreslås samt med de många grupper, som stå som bidragsgivare
till institutet, torde styresmannen vidare kunna göra betydelsefulla
insatser såsom samordnande kraft jämväl i frågor, som avse industriens
bidrag till den grundläggande forskningsverksamhetens finansiering.
De uppgifter, sorn ankomma på styresmannen, kunna eventuellt bliva
mindre maktpåliggande, när verksamheten väl blivit utbyggd i dess normala
omfattning samt organisationsformerna stabiliserats. Ifrågavarande
befattning borde i så fall kunna förenas med annan syssla. Det bör givetvis
ankomma på institutets styrelse, sorn under alla förhållanden har att
utfärda närmare föreskrifter i fråga örn styresmannens åligganden, att
taga ställning till och träffa avgörande i denna fråga.
Såsom framgår av personalplanen skall forskningsverksamheten vid institutets
trätekniska, träkemiska och papperstekniska avdelningar stå under
ledning av avdelningschefer, en för varje nämnd avdelning, vilka skola besitta
hög vetenskaplig kompetens. Den allmänna analysavdelningen, som
huvudsakligen arbetar på uppdrag från övriga avdelningar och centrallaboratorierna,
står under uppsikt av en chefsanalytiker. Avdelningscheferna
biträdas i forskningsarbetena vid de olika avdelningarna av mer eller mindre
självständigt arbetande assistenter. Av dessa torde böra fordras en kompetens
motsvarande minst civilingenjör eller fil. kand. För speciellt kvalificerade
uppgifter närmast under avdelningschefen böra vidare, pä sätt som framgår
av personalplanen, inrättas tre laboratorsbefattningar.
Till frågan örn chefen för träkemiska avdelningen återkommer utredningen
i det följande i samband med spörsmålet örn institutets samarbete med
tekniska högskolan i Stockholm.
För utförande av enklare laboratoriegöromål, diskning samt rutinmässiga
provnings- och analysarbeten erfordras ett antal laboratoriebiträde!!. För
dessa befattningar kunna i stor utsträckning antagas folkskoleutbildad arbetskraft.
Verkmästaren har till uppgift alt leda och övervaka förekommande verkstadsarbeten.
Dessa skola utföras i samarbete med den bränsletckniska försöksstationen
och med anlitande av dess servisavdelning.
Avdelningscheferna tillsättas av institutets styrelse; rörande avdelningschefen
för institutets träkemiska avdelning skulle gälla särskilda bestämmelser.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
Övriga befattningshavare tillsättas av styrelsen eller, i den omfattning styrelsen
föreskriver, av styresmannen. Tillsättning sker härvid antingen genom
kallelse eller efter ansökan. Tillsättning av personal vid forskningsavdelningarna
bör ske efter förslag av vederbörande avdelningschef.
Institutets styresman samt de tre avdelningscheferna, fortsätter utredningen,
skulle tillsammans bilda ett föreståndarekollegium. Kollegiet skulle överlägga
angående program för institutets allmänna forskningsarbeten samt
därjämte ha till uppgift att sörja för det kollegiala samarbetet mellan de olika
avdelningarna och att i övrigt handlägga de frågor berörande institutets forskningsarbeten,
som av styrelsen kunde hänskjutas till detsamma.
I fråga örn driftkostnaderna och övriga årliga utgifter
för institutets verksamhet framhåller utredningen till en början, att personalkostnaderna,
såsom personalplanen utvisar, beräknats till omkring 231,000
kronor per år. Utredningen påpekar därvid, att lönebeloppen beräknats såsom
grundlöner och att man därför räknar med vissa tillägg, som i nuvarande
indexläge kunde uppskattas till omkring 60,000 kronor per år. I personalkostnaderna
böra, framhåller utredningen, även inräknas kostnaderna för
pensionering genom institutets försorg av vissa befattningshavare. Härvid
torde närmast komma i fråga vaktmästare, verkmästare, kamrerare, styresman
samt de högre forskarebefattningarna. Man torde, framhåller utredningen
vidare, kunna räkna med att de kostnader, som härigenom åsamkas
institutet, skola uppgå till 10—15,000 kronor per år vid anslutning till Svenska
personal-pensionskassans normalplan.
De direkta driftsutgifterna och de allmänna omkostnaderna för institutet
beräknar utredningen uppgå till 115,000 respektive 24,000 kronor per år
enligt följande sammanställning:
Beräknade direkta driftsutgifter för den i personalplanen
angivna personalens verksamhet.
1. Trätekniska avdelningen: pr^r
Trä, kemikalier och övrig förbrukningsmateriel .... 12,000
Verktyg, stål, etc................................. 2,000
Vatten, gas, elektrisk energi........................ 4,500
Transporter av virke och dylikt .................. 1,500
Resor och diverse ................................ 7,000
27,000
2. övriga avdelningar:
Glas, porslin, kemikalier.......................... 51,000
Vatten, gas, elektrisk energi........................ 6,000
Resor och diverse ................................ 10,000 67,000
3. Allmänt:
Kontorsmateriel, porto, telefon .................... 6,000
Böcker, tidskrifter, publikationer .................. 5,000
Expenser för styrelse, administration etc........... 10,000 21,000
Summa kronor pr år 115,000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 284. 41
Allmänna omkostnader, beräknade å samtliga lokaler exklusive
centrallaboratorierna och utrymmen, som skola disponeras
av tekniska högskolan i Stockholm.
Uppvärmning.................................... lS.OOO1
Belysning ...................................... 3,000
Städning ........................................ 8,000 24,000
Summa kronor pr år 24,000
Summa summarum kronor pr år 139,000.
I beloppet 115,000 kronor hade, anför utredningen, icke inräknats kostnader
för anskaffning av dyrbarare apparatur. Medelsbehovet härför syntes
komma att avsevärt variera år från år, varför hithörande kostnader alltefter
behov borde täckas med särskilda anslag. Däremot hade de angivna beloppen
ansetts vara till fyllest för täckande av utgifterna för anskaffande,
förutom av glas, porslin, kemikalier etc., av sådana smärre apparater och
instrument, som närmast hade karaktären av förbrukningsartiklar.
Utöver de allmänna omkostnaderna, enligt sammanställningen 24,000 kronor,
tillkomme vidare, framhåller utredningen, utgifterna för utvändigt och
invändigt underhåll av byggnaden. Det utvändiga underhållet av byggnaden
hade, inberäknat skötsel av gräsmattor, planteringar etc., beräknats draga
en årlig kostnad av cirka 8,000 kronor. Den årliga kostnaden för invändigt
underhåll torde kunna uppskattas till i genomsnitt 1 procent av byggnadskostnaden.
Sammanlagt torde de totala underhållskostnaderna, bortsett från
det invändiga underhållet av centrallaboratorierna, kunna uppskattas till
12,000—25,000 kronor per år.
Utredningen går i delta sammanhang in på frågan om institutets samarbete
med tekniska högskolan i Stockholm. Utredningen
anför inledningsvis:
Såsom tidigare framhållits, har utredningen ansett det vara av särskild
vikt, att institutet och de anknutna centrallaboratorierna upprätthålla nära
samarbete med tekniska högskolan i Stockholm (samt i tillämpliga delar även
med övriga tekniska och akademiska läroanstalter), så att deras personal
och utrustning på bästa sätt kommer undervisningen och forskarutbildningen
på området tillgodo.
Undervisningen vid tekniska högskolan i Stockholm i ämnen, som speciellt
avse skogens produkter och deras industriella användning, tillgodoses
av dels den tidigare nämnda forskningsprofessuren i ämnet cellulosateknik
och träkemi och dels speciallärarbefattning i ämnet pappersteknik. Vidare
åligger det professorn i mekanisk teknologi att vid föreläsningarna i detta
ämne jämväl behandla träets egenskaper samt dess mekaniska bearbetning
och förädling.
Vad närmast beträffar ämnet cellulosateknik och träkemi torde, anför
utredningen, det önskade samarbetet mellan institutet och den tekniska undervisningen
på bästa oell naturligaste sätt kunna åstadkommas därigenom,
att professuren i detta ämne, som redan nu har karaktären av forsknings
-
Vid kolpris örn 40 kronor pr lon.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 2S4.
professur, förenas med chefskapet för institutets Iräkemiska avdelning. Härom
anför utredningen vidare:
De för undervisning och övningar i nämnda ämne erforderliga lokalerna
ha enligt förslaget inrymts i institutet, varigenom professorns verksamhet i
dess helhet kan förläggas till institutets byggnader. Ä tider, då undervisning
ej pågår, böra ifrågavarande lokaler användas av institutet för dess forskningsverksamhet.
Utredningen har i annat sammanhang utförligt framhållit de fördelar,
som kunna vinnas genom en nära samverkan mellan forskning och högre
undervisning. Den föreslagna sammankopplingen mellan träforskningsinstitutets
träkemiska avdelning och tekniska högskolans institution för cellulosateknik
och träkemi utgör eif exempel härpå. Genom denna anordning
åstadkonnnes en omedelbar kontakt mellan undervisning och forskningsarbete
på det träkemiska området. Eleverna i specialämnet cellulosateknik
och träkemi komma genom professorns förmedling i nära beröring med
institutets forskningsarbeten. Man kan förvänta, att den inblick de studerande
härvid redan på eli tidigt stadium få beträffande institutets verksamhet
ävensom beträffande de goda resurser och arbetsmöjligheter, institutet
kan erbjuda, skall verka som en kraftig stimulans för de forskningsbegåvade
teknologerna att ägna sig åt fortsatta studier vid institutet. För
det fall, de efter avlagd civilingenjörsexamen sålunda önska fördjupa sina
kunskaper genom utförande av specialarbeten i syfte att avlägga teknisk
licentiat- eller doktorsexamen, kan detta av professorn lätt ordnas genom att
de studerande tilldelas forskningsuppgifter vid institutet. Förutom att de härvid
utförda arbetena kunna förväntas utgöra värdefulla bidrag till institutets
forskningsverksamhet skulle institutet på detta sätt kunna lämna ett betydelsefullt
stöd åt utbildningen av forskare på det träkemiska området, både
för tillfredsställande av industriens ständigt ökade behov av högkvalificerade
forskningsingenjörer och till tjänst för rekryteringen av institutets egen
personal.
Genom professurens anknytning till institutet uppnås vidare den fördelen,
alt vederbörande professor fritt förfogar över den träkemiska avdelningens
betydande forskningsresurser. Det är vidare uppenbart, att förläggandet av
innehavarens verksamhet till det med industrien nära samarbetande institutet
är ägnat att stärka kontakten mellan professuren och de på cellulosaområdet
verksamma företagen. Denna kontakt har sin förebild i professurens nuvarande
anknytning till Cellulosaindustriens centrallaboratorium och torde i
övrigt helt motsvara intentionerna hos de donatorer inom industrien, genom
vilkas bidrag inrättandet av denna professur på sin tid möjliggjordes.
A andra sidan kunna vissa olägenheter befaras om en sådan anordning icke
kommer till stånd. Vid sidan av den träkemiska avdelningen, som skulle slå
under ledning av särskild avdelningschef, måste då i institutet avsöndras särskilda
laboratorier, vilka skulle ställas till förfogande för professorn i träkemi
för dennes egen forskningsverksamhet och som i avseende på utrymmen
och utrustning skulle motsvara dem, som nu disponeras av den träkemiska
institutionen. Dotia skulle medföra en onödig dubblering av utrymmen
och apparatur.
I detta sammanhang bör belönas, alt det här är fråga om en forskningsprofessur
nied begränsad undervisningsskyldighet. Innehavaren förutsättes i
största utsträckning ägna sig åt tekniskt-vetenskaplig forskning. Man kan
sålunda gå ut ifrån, att i huvudsak samma kvalifikationer krävas av professurens
innehavare och av chefen för den träkemiska forskningsavdelningen.
Personella förutsättningar för den föreslagna kombinationen torde därför
även framdeles komma att föreligga.
Kungl. Majlis proposition nr 2S4.
43
Utredningen anser, atl den här förordade kombinationen torde bliva av
väsentlig vikt för institutets verksamhet och samarbete med tekniska högskolan
samt att goda förutsättningar finnas för dess realiserande. Den bör
därför eftersträvas.
Vad beträffar professurens nuvarande innehavare kan motsvarande förändring
i dennes ställning givetvis blott äga rum efter frivillig överenskommelse.
Med hänsyn till att den förordade anknytningen till institutet medför väsentligt
förbättrade resurser för professorns forsknings- och undervisningsverksamhet
anser utredningen, att denna fråga bör kunna lösas på ett tillfredsställande
sätt genom överenskommelse mellan institutet och professorn. Då
befattningen såsom chef för den träkemiska avdelningen medför väsentligt
ökade arbetsuppgifter och ökat ansvar för professurens innehavare, bör
denne emellertid äga rätt till särskilt tilläggsarvode från forskningsinstitutets
stat.
Med tanke på önskvärdheten att jämväl i framtiden bibehålla en sådan
kombination vid återbesättande av forskningsprofessuren i cellulosaleknik
och träkemi synes det vara av stor vikt att träforskningsinstitutets styrelse
beredes tillfälle att yttra sig angående de sökandes lämplighet för befattningen
som chef för institutets träkemiska avdelning. Föreskrifter i detta
syfte böra därför utfärdas. Vidare bör vid återbesättande av professuren sådan
ändring vidtagas i fullmakten, att innehavaren samtidigt skall äga skyldighet
att åtaga sig ifrågavarande befattning vid institutet.
För det fall att vid tekniska högskolan framdeles inrättas forskningsprofessur
i pappersteknik tala enligt utredningens mening motsvarande skäl för
att denna professur på liknande sätt förenas med chefskapet för institutets
papperstekniska avdelning. De utrymmen, som erfordras för undervisning
och övningar i detta ämne, lia därför förutsetts i planen för institutet. Definitiv
ståndpunkt i fråga om nämnda professur behöver givetvis icke tagas
förrän i samband med framläggande av förslag till dess inrättande — en
uppgift som för övrigt icke lär tillkomma utredningen utan de sakkunniga
för den högre tekniska undervisningen. Enligt utredningens mening föreligga
synnerligen starka skäl för att en dylik forskningsprofessur snarast möjligt
kommer till stånd. Vid utredningens överläggningar med representanter för
industrien har även från dennas sida starkt understrukits önskvärdheten
härav.
Vad förut sagts rörande eventuell forskningsprofessur i pappersteknik,
fortsätter utredningen, gäller även ämnet träets mekaniska teknologi, där
anknytning bör ske lill institutets trätekniska avdelning. Även på detta område
föreligger sedan länge ett behov av fristående undervisning, i första hand
genom en speciallärarbefattning.
Utredningen anser emellertid, att uppnående av kontakt mellan forskningen
och undervisningen även i de bägge sistnämnda ämnena icke bör göras beroende
av tillsättande av bemälda professur respektive speciallärarbefattning.
Av denna anledning samt i syfte alt överhuvudtaget på allsidigaste sätt
vidga och stärka samarbetet mellan forskningen och undervisningen föreslår
utredningen, att de forskare vid institutet, sein äro upptagna i personalplanen,
generellt skola åläggas skyldighet att, efter hemställan från tekniska
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
högskolans styrelse och i den män institutets styrelse efter vederbörande avdelningschefs
hörande finner att så kan ske utan hinder för forskningsverksamheten,
genom föreläsningar samt handledning av examens- och studiearbeten
medverka till utbildningen av tekniska högskolans elever inom
samtliga av institutets verksamhet berörda områden. För dessa arbeten skulle
utgå arvode enligt av tekniska högskolan fastställda grunder. Utredningen
framhåller i detta sammanhang, att det utan tvivel är av väsentligt värde även
för den forskande att genom dylika föreläsningar få tillfälle att sammanfatta
och framlägga arbetsresultaten samt hålla kontakt med studenterna.
Utredningen fortsätter:
I frågan rörande samarbetet mellan institutet och den tekniska undervisningen
vill utredningen vidare framhålla det lämpliga uti att institutets resurser
i möjligaste mån ställas till förfogande för examensarbeten i de ämnen,
som falla inom institutets forskningsområde.
Civilingenjörer, vilka önska fortsätta sina studier till licentiat- och doktorsexamen,
böra erhålla tillfälle att inom institutet och centrallaboratorierna
fullgöra för respektive examina erforderliga forskningsarbeten. Denna fråga
torde i allmänhet, genom institutets kontakter med tekniska högskolan, utan
svårighet kunna ordnas. Med hänsyn till frågans vikt synes dock vara lämpligt
att härom, liksom i fråga örn examensarbetena, utfärdas vissa allmänna
bestämmelser. Det förutsättes, att licentiat- och doktorsaspiranter skola äga
företräde framför andra utomstående, som önska bearbeta egna uppgifter
vid institutet, samt vidare att civilingenjörer från tekniska högskolan i Stockholm
respektive från Chalmers tekniska högskola skola behandlas på lika
grunder. I detta sammanhang må påpekas, att licentiat- och doktorsarbetenas
förläggande till institutet och centrallaboratorierna kan ske oberoende av om
vederbörande examinator är anknuten till institutet eller icke.
Lika litet som tekniska högskolan kan institutet åläggas förpliktelse att
bestrida de med nämnda arbeten förbundna kostnaderna. I denna fråga måste
i varje förekommande fall särskild överenskommelse träffas med de studerande.
Utredningen berör slutligen frågan om samarbetet mellan den
bränsletekniska försöksstationen och det föreslagna
institutet.
Utredningen erinrar härvid, att till försöksstationen i första hand torde
komma att förläggas sådana arbeten, som för närvarande under ingenjörsvetenskapsakademiens
hägn bedrivas vid Kolningslaboratoriet och Ångvärmeinstitutet.
De till försöksstationen förlagda arbetena komma härigenom att i
vissa fall beröra forskningsområdet för institutets träkemiska avdelning. Ömsesidigt
gagn torde härvid enligt utredningens mening kunna vinnas genom
ett nära inbördes samarbete, vilket i främsta rummet torde komma att gälla
problem på träkolningens område. Ett samarbete torde i hög grad, framhåller
utredningen, komma att underlättas därav, att den för träforskningsinstitutet
föreslagna tomten är belägen i omedelbar närhet av försöksstationen.
I första hand torde vissa utrymmen och apparatresurser kunna komma
till gemensam användning. Den bränsletekniska stationens värmecentral
borde sålunda kunna utnyttjas jämväl för träforskningsinstitutets del. Den
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
45
vaktmästarebefattning med tillhörande vaklmästarebosfad, som föreslagits
för träforskningsinstitutet, torde eventuellt kunna bliva gemensam för de
bägge instituten. Utredningen anför vidare:
Vidare borde försöksstationens servisavdelning jämväl kunna utnyttjas av
träforskningsinstitutet, speciellt i vad avser den mekaniska verkstaden, instrumentmakeriet
samt glasblåseriverkstaden. En centralisering av dessa arbeten
till en stor, välutrustad avdelning med specialtränad personal torde
innebära betydande fördelar. Särskild verkstad bar därför icke upptagits i
förslaget till träforskningsinstitutet. En förutsättning för denna anordning är
givetvis, att nämnda servisavdelning förfogar över utrymmen och utrustning
i sådan omfattning, att den snabbt och effektivt skall kunna betjäna såväl
bränslestationen som träforskningsinstitutet. Det må framhållas, att det senares
verksamhet kommer att ställa betydande anspråk i detta avseende, speciellt
i vad avser centrallaboratorierna och den trätekniska avdelningen.
I fråga om det kemiska analysarbetet synes en motsvarande centralisering
vara mindre lämplig. Hithörande uppgifter äro, i den mån de avse cellulosaundersökningar,
av speciell karaktär och böra utföras vid träforskningsinstitutets
egna laboratorier, i första hand vid den föreslagna allmänna analysavdelningen.
Den bränsletekniska försöksstationens analyslaboratorium kommer
å andra sidan att vara utrustat för sådana speciella arbeten som bränslevärdebestämning,
elemantaranalys, fischeranalys, oljeprov etc.
Samarbetet mellan de bägge anstalterna i forskningsfrågor torde i främsta
rummet komma att gälla problem på träkolmngens område samt vid sidan
därav bland annat torrdestillation av cellulosaavfallslutarnas organiska substans.
Några hinder av organisatorisk eller annan art föreligga icke för detta
samarbete och man torde kunna hävda, att kolningsforskningen härigenom
på ett ändamålsenligt sätt infogas i sitt naturliga sammanhang med såväl de
träkemiska som de bränslekemiska och bränsletekniska forskningsområdena.
I vad angår frågan om samordnande av forskningsverksamheten med undervisningen
och utbildningen av ingenjörer och forskare på kolningsområdet
vill utredningen erinra om att försöksstationen enligt föreliggande organisationsplan
på ungefär samma sätt som träforskningsinstitutet torde komma
att stå öppen för såväl examensarbetare som licentiat- och doktorsaspiranter
vid de tekniska högskolorna. Det vore enligt utredningens mening önskvärt,
att någon av träforskningsinstitutets eller kolningslaboratoriets befattningshavare
på sätt som tidigare föreslagits bleve anknuten till högskolan som
speciallärare t. ex. i ämnet kolningskemi, varigenom ett föreliggande behov
av specialundervisning på hithörande område skulle kunna tillfredsställas.
Yttranden.
Skogsstyrelsen vill rikta uppmärksamheten på att åtminstone i någon mån
— förutom en samverkan med skogsförsöksanstalten, vilken är självfallen —
en samverkan med skogshögskolan kan hava sitt värde genom att bereda
direkt kontakt mellan forskare vid institutet å ena sidan samt högskolans
lärare å den andra i ämnen av skogligt intresse ävensom genom att stimulera
till utförande av specialarbeten vid försöksanstalten och högskolan i skogsproduktiva
eller teknologiska frågor av särskild betydelse för
ningen. I överensstämmelse härmed anser skogsstyrelsen det sålunda vara
önskvärt, att ifrågavarande forskare bereda sig tillfälle att för här åsyftade
kategorier redogöra för sådana arbetsresultat, som lämpa sig härför, och att
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
samverkan även i andra tjänliga former vidmakthålles. Detta gäller kanske
särskilt i fråga örn sågning, kolning o. dyl. Icke minst för den starka inbördes
gemenskapen institutionerna emellan, vilken manifesterar sig i samma allmänna
målsättning, nämligen i förkovran av skogsnäringen till båtnad för
folkförsörjningen, bör ett samgående kunna bliva till nytta.
1936 års skogsntredning anser, att bestämmelse bör införas därom, att av
institutets styrelse verkställda utnämningar skola underställas Kungl. Majit
för fastställelse. En sådan bestämmelse torde vara ägnad att göra berörda
tjänster mer eftersträvade.
Handelskammaren i Karlstad understryker önskvärdheten av alt professurer
i pappersteknik och Iräteknik inrättas vid tekniska högskolan och att dessa
kombineras med chefskapet för motsvarande avdelningar vid träforskningsinstitutet
på samma sätt som i fråga om professuren i cellulosateknik och
träkemi.
Handelskammaren i Gävle framför betänkligheter mot att forskningsarbetets
ledare vid träforskningsinstitutet betungas med undervisningsskyldighet
samt understryker angelägenheten av att forskarna uppmuntras genom rikligt
tilltagna stipendier. ,
Handelskammaren i Sundsvall ifrågasätter örn icke den föreslagna styresmannen
borde tillerkännas större befogenheter bl. a. genom att han blir självskriven
ledamot av institutets föreståndarekollegium och genom att avdelningschefernas
föredragning inför styrelsen inskränkes till rent vetenskapliga
och tekniska frågor. Handelskammaren föreslår vidare, att jämsides med
byggandet av det föreslagna institutet åtgärder måtte vidtagas för utökande
av personalen vid de redan befintliga laboratorierna vid tekniska högskolans
institut för cellulosateknik och träkemi och vid statens provningsanstalts trätekniska
laboratorium för att därigenom underlätta rekryteringen av lämplig
forskningspersonal för det blivande institutet.
Handelskammaren i Luleå framhåller likaledes betydelsen av alt ett liknande
samarbete, som avsetts skola äga rum mellan institutet och tekniska
högskolan i Stockholm, kommer till stånd med skogshögskolan, dess lärare
och elever.
Sveriges kemiska industrikontor framhåller, alt det synes kemikontoret som
örn den träkemiska forskningsavdelningen icke erhållit den storleksgrad inom
organisationen, som denna utomordentligt viktiga avdelning förtjänar. Då
det är uteslutet, att en och samma person kan behärska hela det träkemiska
området, å ena sidan det cellulosakemiska, å andra sidan torrdestillationcn
och alla dess produkter, borde dessa båda avdelningar ledas av var sin avdelningschef,
enligt kontorets mening helst av forskare, som äga industriell
erfarenhet och kunna bedöma problemen även ur nyttosynpunkt. Men dylika
personer kunna självfallet icke erhållas till de i personalplanen angivna arvodena
(såsom de sakkunniga även framhållit) utan lönetillägg från industriens
sida måste tagas i anspråk. De sakkunniga lia tydligen avsett, att styresmannen
skulle vara den högst kvalificerade och en industriellt erfaren
person, en slags direktör för hela institutet och avsedd att förmedla samarbetet
Kungl. Maj.ts proposition nr 2S4.
47
mellan detta och industrien. A andra sidan hade kunnat tänkas, att avdelningscheferna
erhållit denna funktion: högt kvalificerade och industriellt
erfarna personer samt förmedlare mellan institutet och industrien. Under alla
omständigheter böra de enskilda forskarna lämnas största möjliga frihet i
arbetet. En förklaring till berörda behandling av träkemien synes vara, att
de sakkunniga förutsatt, att torrdestillationsproblemen, i huvudsak för undvikande
av dubblering, skulle liksom hittills behandlas av det under järnkontoret
och ingenjörsvetenskapsakademien arbetande kolningslaboratoriet.
De sakkunniga föreslå också ett intimt samarbete mellan kolningslaboratoriet,
den träkemiska avdelningen och den bränsletekniska försöksstationen. Det är
klart och enbart önskvärt, att bästa och intimaste samarbete kommer att äga
rum mellan de olika forskningsinstitutionerna och att större eller dyrbarare
apparaturer kunna användas av dem alla; dock bör den viktigare apparaturen
dubbleras, emedan ett allt för långt gående hälftenbruk skulle leda
till tidsförlust och andra svårigheter. Av största vikt är, att en för vårt land
och skogsproduktforskningen så viktig gren som torrdestillationen jämte tjärtillverkningen
och dess biprodukter erhåller ökade resurser, och detta torde
måhända vinnas bäst genom att kolningslaboratoriet herodes väl tilltagen
plats inom den bränsletekniska försöksstationen och möjligheter för vidare
utveckling.
Kommerskollegium erinrar, i anslutning till vad handelskammaren i Luleå
anfört, om behovet av samverkan ej endast med tekniska högskolan utan också
med de båda statliga institutionerna på skogsforskningens område, skogshögskolan
och statens skogsförsöksanstalt. Kollegium instämmer i de av Sveriges
kemiska industrikontor framförda allmänna synpunkterna på den betydelse
torrdestillationsproblemen lia vid sidan av de cellulosakemiska forskningsuppgifterna.
Den av utredningen föreslagna uppdelningen av forskningsarbetet
rörande hithörande problem på träkolningens område på träforskningsinstitutets
träkemiska avdelning och den under ingenjörsvetenskapsakademien
närmast hörande bränsletekniska försöksstationen torde emellertid kunna godtagas.
Kanslern för rikets universitet utgår ifrån, att även licentiander och doktorander
vid de akademiska läroanstalterna, vilka äro sysselsatta med undersökningar
som kunna anses falla inom skogsproduktforskningen, skola i likhet
med motsvarande studerande vid de tekniska högskolorna i mån av utrymme
få tillfälle att inom träforskningsinstitutet och centrallaboratorierna utföra
sagda undersökningar.
Tekniska högskolans i Stockholm lärarkollegium anser, alt den i personalplanen
omnämnde chefsanalytikern i lönehänseende bör jämställas med övriga
avdelningschefer. Härigenom skulle visserligen personalplanens lönesumma
något överskridas, men detta skulle kunna undvikas därigenom, att
summan av assistentarvoden minskas med motsvarande belopp, varvid minskningen
kan tänkas kompenserad av analysavgifter, som komma ali tillföras
avdelningen genom utförandet mot avgift av analyser för institutet utomstående
uppdragsgivare. Vidare bör bestämmas, vem som skall vara ord
-
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
förande i föreståndarekollegiet, förslagsvis den medlem av kollegiet, som detsamma
självt för viss tid utser.
Styrelsen för tekniska högskolan framhåller, alt den allmänna analysavdelningen
icke är avsedd att vara en med övriga avdelningar jämbördig forskningsavdelning
utan en hjälpavdelning för hela institutet. Ledamoten Enström
har i särskilt yttrande, med anledning av vad lärarkollegiet anfört, framhållit
. att det syntes stå i direkt strid med statsmakternas avsikter vid inrättandet av
statens provningsanstalt, om ifrågavarande eller andra forskningsinstitut finge
bedriva yrkesmässig provnings-(analys-) verksamhet.
Sveriges industriförbund framhåller, att det vore av värde för stärkande av
kontakten mellan industrien och det föreslagna institutet, att till dettas styresman
utsåges en person med mångsidig erfarenhet från träförädlingsindustrierna,
och uttrycker förhoppningen, att en anknytning mellan institutet och
tekniska högskolan, liknande den som enligt förslaget skulle komma till stånd
på det träkemiska forskningsområdet, även måtte realiseras för institutets
trätekniska och papperstekniska avdelningar i samband med upprättande av
professurer i motsvarande undervisningsämnen.
Sveriges skogsägareförbund föreslår, att institutets styrelse bör träda i förbindelse
med styrelsen för skogshögskolan och skogsförsöksanstalten i syfte
att samarbete, överläggningar örn arbetsprogrammens utformning m. m. må
bringas till stånd mellan den vetenskapligt skolade personalen vid de tre
institutionerna.
departement- Utredningens i det föregående återgivna organisationsplan och kostnadschefen.
beräkning är av intresse i detta sammanhang främst från den synpunkten,
alt den är avsedd att ligga till grund för statens ekonomiska årsbidrag till
träforskningsinstitutets verksamhet efter full utbyggnad och i normal omfattning.
Med organisationsplanen avses alltså icke att fastställa den blivande
organisationen i alla delar. Med hänsyn härtill synes det mig icke finnas
anledning att här behandla de förslag rörande detaljer i den interna organisationen,
som framförts i en del av yttrandena, men jag förutsätter att institutets
ledning uppmärksammar de synpunkter, som sålunda kommit till
uttryck.
I stort sett torde organisationsplanen och kostnadsberäkningen kunna tillstyrkas,
då det gäller att angiva den ram, inom vilken institutet kan påräkna
statens ekonomiska stöd.
Med anledning av vad som anförts i några yttranden vill jag framhålla
vikten av att institutets ledning är beredd till samverkan såväl med tekniska
högskolan som med skogshögskolan och de akademiska läroanstalterna. I
likhet nied universitetskanslern förutsätter jag, att samarbetet beträffande
de studerandes arbeten icke skall begränsas till elever vid tekniska högskolan.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 284.
49
Institutets administration, finansiering och yttre
organisation i övrigt.
De huvudprinciper, som av utredningen framförts beträffande forskningsarbetets
yttre organisation och särskilt i fråga örn samordningen av statens
och industriens insatser, kunna enligt utredningen sammanfattningsvis sägas
innebära, att statens medverkan främst bör ha till syfte att garantera upprätthållandet
av en på lång sikt och med problem av allmänt och grundläggande
intresse arbetande forskningsverksamhet, under det att industrien i
första hand bör medverka i fråga om undersökningar rörande de grundläggande
forskningsresultatens tekniska tillämplighet. Organisationen bör enligt
utredningens mening härvid vara så utformad, att de olika forskningsinstanserna
skola kunna upprätthålla ett intimt inbördes samarbete. Samtidigt
borde såväl den grundläggande som den tillämpade forskningen stå i
ständig, levande kontakt med den tekniska utvecklingen. Vid sina överväganden
i dessa frågor hade utredningen sökt åstadkomma ett förslag till yttre
organisation för det ifrågasatta forskningsinstitutet, som på bästa sätt skulle
tillgodose de angivna synpunkterna. De olika utvägar, som härvid prövats,
kunde i huvudsak inrymmas i de två alternativ, för vilka i det följande lämnas
redogörelse. Utredningen framhåller, att de båda alternativen skilja sig
i princip huvudsakligen i fråga örn det sätt, på vilket den grundläggande
forskningsverksamheten skall organiseras, och därmed följa också vissa skiljaktigheter
beträffande finansieringen av nämnda verksamhet. Däremot vore
i båda alternativen centrallaboratorierna administrerade på samma sätt genom
de industriella branschorganisationerna. Byggnaden för centrallaboratorierna,
vilken skulle uppföras i anslutning till byggnaden för institutets
forskningsavdelningar, skulle bekostas av staten, varvid emellertid hyra, motsvarande
i’änta och amortering av byggnadskostnaden, skulle erläggas av vederbörande
industriella organisationer. Dessa skulle ävenledes i bägge alternativen
bekosta utrustning och drift av centrallaboratorierna.
Utredningen anför härefter beträffande alternativ I:
Enligt detta alternativ ställes institutet och den därstädes bedrivna grundläggande
forskningsverksamheten under helt statlig regi (statens träforskningsinstitut)
. Staten skulle på egen tomt uppföra byggnad för såväl det
statliga institutet som centrallaboratorierna. Dessa senare skulle intaga en fristående
ställning i förhållande till det statliga institutet, men skulle såsom
hyresgäster vara underkastade föreskrifter beträffande de allmänna tjänster,
som institutet skulle lämna, ävensom i ordningsfrågor och dylikt.
För att nära samarbete skulle komma till stånd mellan dessa olika forskningsorgan
borde industrien erhålla en betryggande representation i institutets
styrelse. Då vidare institutets och centrallaboratoriernas lokaler enligt
förslaget skulle inrymmas i samma byggnadskomplex, torde förutsättningar
finnas för ett samordnande mellan den grundläggande och den tillämpade
forskningen.
Staten skulle i detta alternativ bära kostnaderna för del statliga institutets
byggnad och för driften av den så att säga normala grundläggande forsk -
Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 2Si.
4
50
Kunr/I. Maj:ts proposition nr 284.
ningsverksamlieten. Den för nämnda verksamhet erforderliga utrustningen
borde, enligt utredningens uppfattning, anskaffas och bekostas av industrien.
Då utredningen icke fört definitiva underhandlingar med industrien rörande
detta alternativ, kan emellertid icke bestämt utsägas, huruvida industrien
vore beredd att, såsom den förklarat beträffande alternativ II, tillmötesgå
utredningens förslag på denna punkt. I varje fall torde man kunna förvänta
att industi-ien skulle anlita det statliga institutet genom att dit förlägga
uppdrag avseende speciella forskningsarbeten av grundläggande natur,
dock med förbehållsrätt i fråga om förfogandet över forskningsresultaten,
samt även ställa medel till disposition för institutets styrelse alt, utan sådant
förbehåll, av denna användas för institutets grundläggande forskningsverksamhet.
Örn alternativ II anför utredningen:
Enligt detta alternativ skulle den grundläggande forskningsverksamheten
organiseras i form av en enskild anstalt, Svenska Trä forskningsinstitutet, vars
högsta ledning skulle handhavas av en styrelse, vari såväl staten som vederbörande
branschorganisationer skulle vara representerade.
Staten skulle — liksom i alternativ 1 — ställa tomt och byggnad till förfogande
för såväl forskningsavdelningarna som centrallaboratorierna, vilka
senare liksom i alternativ I skulle betala hyra för av dem disponerade utrymmen.
Utrustning med inventarier, maskiner och apparatur m. m. för såväl
forskningsavdelningarna som centrallaboratorierna skulle bekostas av industrien;
härom har såsom av det följande framgår villkorligt avtal träffats.
Vad driftskostnaderna beträffar skulle staten i alternativ II lämna årliga
anslag, vilka skulle ställas till förfogande för institutets styrelse att av
denna enligt en på förhand fastställd fördelningsplan användas för grundläggande
forskningsverksamhet i viss omfattning. Dessa statens årliga anslag
skulle principiellt utgå efter sådana grunder, att de bleve av samma
storleksordning som statens kostnader för driften i motsvarande omfattning
av det statliga institutet i alternativ I. Beträffande industriens medverkan
i fråga örn driftskostnaderna skulle enligt det villkorligt träffade avtalet inga
fixerade bidrag utgå till den grundläggande forskningen. Industrien skulle
i stället göra ett allmänt åtagande, enligt vilket den ansvarar för att sådana
medel ställas till verksamhetens förfogande, alt denna snarast skall kunna
utbyggas i förutsedd omfattning. De årliga anslag, som härvid skulle erfordras
till komplettering av de statliga bidragen, torde i första hand komma att avse
lönefyllnader samt komplettering av apparatur. Då industrien genom avtalet
med sitt intresse skulle bliva direkt knuten till den grundläggande forskningsverksamheten,
funnes anledning förvänta, att industrien även vid sidan av
nämnda anslag komme att anlita och stödja institutets grundläggande forskningsverksamhet.
Beträffande sin ståndpunkt till de båda alternativen anför utredningen i
fortsättningen följande:
Vid en jämförelse mellan de båda alternativen vill utredningen understryka,
att någon avgörande skillnad dem emellan icke föreligger i fråga om
storleken av de bidrag, varmed å ena sidan staten och å andra sidan industrien
medverka till institutets upprättande och verksamhetens finansiering.
Skillnaderna beröra närmast administrativa och organisatoriska frågor
beträffande den grundläggande forskningen och dennas anknytning till industrien
och den tillämpade forskningen. Alternativen böra därför i främsta
rummet bedömas med hänsyn härtill.
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
51
Utredningen Ilar efter noggrant övervägande av dessa spörsmål kommit
till den uppfattningen, alt alternativ II ur många synpunkter är att föredraga.
Det må i första hand generellt framhållas, att, när det gäller forskning
rörande skogens produkter och deras användning, även de grundläggande
problemen lia direkt syftning till de industriella tillämpningsmöjligheterna.
1 dessa avseenden föreligger en viss skillnad vid jämförelse med t. ex. den
skogliga forskningen. Därest den grundläggande forskningen rörande skogens
produkter förlägges till ett statligt institut, torde uppenbar risk föreligga, att
denna forskning komme att uppfattas som uteslutande en statens angelägenhet
i motsats till den av industribranscherna vid centrallaboratorierna bedrivna
försöksverksamheten. Detta kunde lia till konsekvens, att den grundläggande
forskningen å sin sida bleve iner eller mindre avstängd från impulserna
från den tekniska utvecklingen samtidigt som det kunde befaras, att
industriens forskning å andra sidan förlorade den för ett resultatrikt utvecklingsarbete
nödvändiga kontakten med de grundläggande problemen. Utredningen
har tidigare vid upprepade tillfällen framhållit vådorna av en sådan
splittring. Genom att industrien enligt alternativ II i betydande utsträckning
medverkar till institutets tillkomst och dessutom direkt deltager i dess
administration och finansiering, torde den reella intressegemenskapen mellan
å ena sidan tekniken och industrien och å andra sidan den grundläggande
forskningen komma att befästas och fördjupas. Man synes härvid i väsentlig
män motverka risken för att den grundläggande forskningen från industriens
sida skall uppfattas såsom en från tillämpad forskning artskild verksamhet
av endast sekundärt intresse för de industriella problemen.
Man kan å andra sidan förvänta, att genom den nära kontakt, som här
skapas, även den grundläggande forskningen skall bliva delaktig av den målmedvetenhet
och organisatoriska effektivitet, sorn utmärker de industriella
driftsformerna, samtidigt som den genom de fasta statliga bidragen skulle garanteras
frihet i ämnesvalet, arbetsro och möjlighet att planera på lång sikt.
Det torde vidare vara uppenbart, att genom den i alternativ II föreslagna
organisationsformen bättre förutsättningar än i alternativ I skapas för samarbete
mellan forskningsavdelningarna och centrallaboratorierna. Utredningen
vill bland annat framhålla fördelen av att i alternativ II all personal, såväl
vid själva institutet som vid de anknutna centrallaboratorierna, kan anställas
enligt samma grunder, vilket är ägnat icke blott att underlätta det nämnda
samarbetet utan även att medge en smidigare och effektivare behandling av
personal- och anställningsfrågor överhuvudtaget.
Det må ytterligare anföras, att man vid upprättande av det i alternativ II
föreslagna fristående institutet torde bliva mindre bunden av en på förhand
i detalj fastställd organisation än vad fallet skulle vara i fråga örn en helstatlig
anstalt. Det synes i ett fall som detta, där delvis nya principer för organisation
av forskningsverksamhet komma till uttryck, vara av väsentlig betydelse,
alt största möjliga utrymme finnes för efterhandsjusteringar av arbetsformerna
på sätt, som erfarenheten visar vara påkallat. Speciellt i verksamhetens
första skede torde en viss frihet i fråga örn organisationsformerna
innebära en stor fördel. Dessa kunna under verksamhetens gång successivt
fastställas i sina olika detaljer genom av institutets styrelse utfärdade kompletterande
instruktioner.
Bland invändningar som kunna riktas mot alternativ II tiar särskilt anförts,
alt den grundläggande forskningen måste planeras på lång sikt och därför
fordrar stabilare arbetsvillkor än vad den industriella regin kan medgiva och
att denna forskning därför borde bedrivas i statlig regi. Enligt utredningens
mening synes emellertid denna fråga kunna på eli lulli tillfredsställande sätt
lösas även enligt alternativ II, därigenom all institutet, på samma sätt som
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S4.
vid helstatlig drift, erhåller fasta årliga anslag från staten, varigenom kan
garanteras upprätthållande av grundläggande forskningsverksamhet i bestämd
omfattning. Man behöver icke heller, enligt utredningens uppfattning,
befara, att den grundläggande forskningen genom sin nära kontakt med industrien
skulle bli på olämpligt sätt bunden vid tillfälliga, av aktuella driftsförhållanden
inom industrierna förorsakade problemställningar och därigenom
förlora den frihet i ämnesvalet, som är önskvärd för att forskningen
skall kunna gå på djupet samt bli av nyskapande karaktär. De tillämpade
problemen komma att koncentreras till centrallaboratorierna, och den grundläggande
forskningens frihet garanteras enligt alldeles samma riktlinjer som i
alternativ I, därigenom att forskningsprogrammen för institutet sammanställas
självständigt av vederbörande avdelningschefer och fastställas av institutets
styrelse.
Vad beträffar förhållandet mellan forskningen och den tekniska undervisningen
på området synes detsamma, liksom även institutets medverkan i
övrigt till utbildning av forskare, icke i nämnvärd grad påverkas av vdketdera
alternativet man väljer. Förutsättningarna för ordnande av dessa frågor
enligt de riktlinjer, som förut angivits för institutets förhållande till tekniska
högskolan, förbli reellt sett desamma såväl beträffande anknytandet av
institutets ledande forskare såsom lärare vid tekniska högskolan som i fråga
om möjligheterna för högskolans elever att utföra examens- eller studiearbeten
vid institutet etc. Institutets mera omedelbara kontakt med näringslivet
i alternativ II torde även i dessa avseenden innebära bestämda fördelar.
Utredningen påpekar i detta sammanhang, att institutet, även om den
statliga organisationsformen väljes, under alla förhållanden måste tänkas underställd
annan styrelse än tekniska högskolans. Högskolans styrelse, som är
tillsatt från helt andra utgångspunkter än dem, vilka böra gälla vid val av
styrelse för ifrågavarande institut, kan uppenbarligen icke förväntas besitta
den särskilda sakkunskap inom skogsproduktområdet, som är nödvändig för
ledandet av ett specialinstitut av här ifrågasatt slag. Här föreligger en grundväsende
skillnad vid jämförelse med t. ex. skogshögskolan och skogsförsöksanstalten,
vilka bägge institutioner äro verksamma inom samma speciella
område och därför lia kunnat underställas samma styrelse.
Med stöd av det anförda har utredningen kommit till den slutsatsen, att
för ordnande av forskningsverksamhetens yttre organisation alternativet II
är att föredraga. Då genomförandet härav måste förutsätta avslutande av
ett avtal mellan staten å ena sidan och vederbörande industriella branschorganisationer
å den andra, har utredningen inlett förhandlingar med representanter
för nämnda organisationer, nämligen Svenska cellulosaföreningen,
Svenska pappersbruksföreningen, Svenska plywoodfabrikanternas förening,
Svenska trämasseföreningen, Svenska trävaruexportföreningen och Svenska
wallboardfabrikanternas förening.
Enligt överenskommelse, som träffats vid dessa förhandlingar, skola vederbörande
branschorganisationer bilda en stiftelse, kallad Stiftelsen Svensk
Träforskning, med uppgift att å organisationernas vägnar med Kungl. Majit
teckna avtal angående upprättande och drivande av ett träforskningsinstitut,
varvid stiftelsen svarar för fullgörandet av de åtaganden, som enligt avtalet
ankomma på industrien.
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
53
Förslag till avtal mellan Kungl. Majit och stiftelsen, vilket
nämnda organisationer anslutit sig till och underskrivit i egenskap av stiftelsens
stiftare, har bilagts betänkandet. Till detta avtal äro fogade stadgar för
Svenska Träforskningsinstitutet, vilka för att vara gällande skola fastställas
av Kungl. Majit och icke skola kunna ändras annat än genom överenskommelse
mellan Kungl. Majit och stiftelsen.
Avtalsförslaget torde jämte förslaget till stadgar såsom bilaga få fogas till
statsrådsprotokollet.
I anslutning till avtalsförslaget anför utredningen bland annat:
De totala kostnaderna för institutets och centrallaboratoriernas
byggnader inklusive fast inredning och installationer ha beräknats uppgå
till 1,700,000 kronor. Enligt avtalsförslaget åtager sig staten att ställa tomt
till förfogande samt att bestrida kostnaderna för och genom byggnadsstyrelsen
ombesörja byggnadernas uppförande. Centrallaboratoriernas lokaler, vilka
liksom byggnaderna i övrigt skola vara statsverkets egendom, ställas härvid
till industriens (stiftelsens) disposition mot gäldande av årlig hyra. Denna
skall beräknas på den andel av angivna byggnadskostnader, som belöper på
centrallaboratorierna, och skall enligt förslaget utgå med 6 procent av ifrågavarande
kostnader.
Enligt den tidigare citerade kalkylen beräknas centrallaboratoriernas andel
i byggnadskostnaderna uppgå till avrundat 470,000 kronor. De byggnadskostnader,
som av staten härutöver investeras och för vilka hyra icke skall
utgå, kunna således beräknas uppgå till cirka 1,230,000 kronor.
Vid bedömande av industriens insats i fråga örn byggnadskostnaderna bör
man vidare taga hänsyn till följande omständigheter.
Enligt gällande avtal mellan tekniska högskolan i Stockholm och svenska
cellulosaföreningen av den 16 juni 1928 rörande bland annat den av industrien
donerade byggnaden för den cellulosatekniska institutionen skola, i det
fall Kungl. -Majit önskar taga i anspråk de av Cellulosaindustriens centrallaboratorium
i nämnda byggnad disponerade utrymmena, likvärdiga utrymmen
av Kungl. Majit ställas till svenska cellulosaföreningens förfogande inom
annan byggnad i närheten av tekniska högskolan. Då enligt föreliggande
förslag Cellulosaindustriens centrallaboratorium skall överflytta sin verksamhet
till lokaler inom det nya institutet, kan alltså svenska cellulosaföreningen
göra anspråk på att utrymmen motsvarande dem, som nu disponeras av föreningen,
härvid skola ställas till dess förfogande utan hyresersättning. Detta
innebär, att den donerande industrien skulle lia rätt att räkna sig till godo
värdet av nu disponerade utrymmen vid bestämmande av hyran för de i
anslutning till institutet inrättade nya lokalerna för centrallaboratorierna.
Nämnda värde har av tillkallad sakkunnig uppskattats till avrundat 170,000
kronor, inklusive fast inredning och installationer. Vid utredningens förhandlingar
med industriens representanter lia dessa emellertid biträtt ett förslag, att
industrien skulle avstå från nämnda avdrag. Detta har ansetts innebära, att
industrien i samband med institutets uppförande lämnar eli motsvarande belopp
såsom bidrag till kostnaderna för institutets trätekniska avdelning. Detta
bidrag skulle sålunda utgöra en motsvarighet lill de donationer, som lidigare,
enligt nyssnämnda avtal av den 16 juni 1928, lämnats vid uppförandet
av den nuvarande cellulosainstitutionen.
För att få eif ridt uttryck för industriens insats i fråga örn byggnadskostnaderna
bör härtill ytterligare läggas värdet av de lokaler, som för
närvarande disponeras av tekniska högskolans träkemiska institution och
vilkas uppförande jämväl bekostats av industrien. De ursprungliga bygg
-
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
nadskostnaderna för samtliga de lokaler (centrallaboratoriet och institutionen),
som av industrien donerats för träkemisk forskning och undervisning
och vilka i samband nied institutets upprättande kunna tagas i anspråk
av tekniska högskolan för annat ändamål, uppgingo till cirka 270,000 kronor.
De sammanlagda kostnaderna för den utrustning i avseende
på möbler, övrig lös inredning, laboratorieinstrument, apparatur och dylikt,
som kan förutsättas bliva regelbundet använd vid institutets och centrallaboratoriernas
arbeten eller som i övrigt är av den vikt för verksamheten,
att den redan från början bör finnas tillgänglig, lia preliminärt beräknats
uppgå till omkring 670,000 kronor.
Utrustningen av de av stiftelsen självständigt drivna centrallaboratorierna
bör givetvis bekostas av stiftelsen. Avtalsförslaget innebär, att stiftelsen
likaledes anskaffar och bekostar själva institutets utrustning ävensom i forsättningen
svarar för dennas förnyelse. Utrustningen skall härvid förbliva i
stiftelsens ägo. Det har ansetts skäligt och lämpligt, att stiftelsen genom bekostande
av utrustningen lämnar eli engångsbidrag i samband med institutets
upprättande.
Den till avtalsförslaget fogade kostnadsplanen beträffande den i första
hand erforderliga utrustningen avser främst att fastslå storleksordningen av
de belopp, man här räknar med, ävensom kostnadernas fördelning mellan
institutets olika avdelningar och centrallaboratorierna. Däremot kan beräkningen
icke anses vara i detalj bindande för stiftelsen i vad avser de enskilda
kostnadsposterna, utan förskjutningar mellan dessa böra givetvis kunna
vidtagas.
Den vid tekniska högskolans träkemiska institution befintliga inredningen
och laboratorieutrustningen bör (liksom utrustningen vid Cellulosaindustriens
centrallaboratorium) överflyttas till institutet. Denna utrustning har icke
inräknats i nämnda kostnadskalkyler.
Beträffande fördelningen av driftskostnaderna skulle enligt
avtalsförslaget staten förbinda sig att genom årliga anslag till institutet
medverka till upprätthållande av den grundläggande forskningsverksamheten
i den omfattning, som angivits motsvara ett normalt ianspråktagande av institutets
resurser. Statens bidrag skola härvid omfatta löner till den av institutet
anställda personalen samt med dennas verksamhet förbundna direkta
driftsutgifter ävensom allmänna omkostnader för byggnadernas uppvärmning,
underhåll etc. Till grund för beräkning av de statliga anslagen skola
läggas tidigare angivna personalförteckning och kostnadsplaner. Statsbidragen
utgå härvid efter den regeln, att staten till anställd i viss tjänsteställning
betalar det lönebidrag, som framgår av nämnda personalförteckning, vid
full utbyggnad av verksamheten i förutsedd omfattning 231,000 kronor per
år, vartill komma rörligt tillägg och kristillägg, beräknade enligt de grunder,
som gälla för tjänstemän vid statens nyreglerade verk. till ett belopp vid nu
rådande indexläge av omkring 60,000 kronor per år. Vidare tillkomma kostnader
med 10,000—15,000 kronor för pensionering genom anslutning till
Svenska personalpensionskassans normalplan av de i personalförteckningen
angivna befattningshavare, till vilka, enligt bedömande av institutets styrelse,
pension bör utgå. Bidragen till pensionskostnaderna skola härvid beräknas
på de grundbelopp, som motsvara de i personalförteckningen angivna statliga
lönebidragen.
Det torde i detta sammanhang böra klargöras, att styrelsens befogenhet
att antaga befattningshavare vid institutet och därvid fastställa anställningsvillkor
och löner även gäller de befattningshavare, till vilkas löner utgå statliga
bidrag enligt personalplanen. Det bör alltså vara styrelsen obetaget att
till nämnda befattningshavare utbetala de lönetillägg utöver de statliga löne
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
55
bidragen, som den i förekommande fall anser lämpligt och vartill medel i
annan ordning stå till förfogande. De statliga anslagen till institutets verksamhet
medföra härvid alltså icke någon inskränkning av styrelsens handlingsfrihet
i vad avser ordnandet av institutets personalfrågor.
Vad särskilt angår det upptagna lönebeloppet för styresmannen vill utredningen
framhålla, att detta — hortsett från rörligt tillägg och kristillägg
— bör betraktas som ett maximibidrag från statens sida. Det verkliga bidraget
bör anpassas efter den ställning styresmannen enligt styrelsens beslut
kommer att intaga inom institutet samt de arbetsuppgifter och det ansvar,
som åläggas honom.
Statens anslag till direkta driftsutgifter beräknas enligt kostnadsplanen
uppgå till 115,000 kronor vid full utbyggnad av verksamheten. Hithörande
anslag böra, för det fall den allmänna prisnivån under avtalets giltighetstid
avsevärt ändras, justeras så att de motsvara de realbelopp, som uttryckta
i nuvarande dagspriser (januari 1942) angivas i nämnda kostnadsplan.
Statens anslag till allmänna omkostnader för uppvärmning, belysning och
städning uppgå enligt kostnadsplanen till 24,000 kronor. Häri inräknas icke
de omkostnader, som belöpa sig på av tekniska högskolan disponerade utrymmen,
vilka skola debiteras högskolan. Kostnaderna för invändigt underhåll
av samtliga lokaler med undantag av centrallaboratorierna samt för utvändigt
underhåll av institutsbyggnaden i dess helhet ävensom skötsel av
gräsmattor, planteringar o. s. v. lia uppskattningsvis beräknats till 12,000—
25,000 kronor per år. De sålunda angivna årliga statsbidragen för allmänna
omkostnader skola för varje år utgå med belopp motsvarande de verkliga
utgifter, som under året uppstått för nämnda ändamål.
Man torde få utgå från att institutets verksamhet med avseende på grundläggande
forskning och administration icke omedelbart efter det institutet
är färdigt att tagas i bruk kan uppnå den omfattning, som motsvaras av personalplanen.
Statens bidragsskyldighet i avseende på löner till institutets befattningshavare
inträder i den mån motsvarande personal anställts vid institutet.
Anslagen för direkta driftsutgifter skola likaledes beräknas i relation
lill den under året anställda staben av forskare och administrativ personal.
För det fall de under året utgående statliga löneanslagen sålunda blott utgöra
en viss andel av den i personalförteckningen vid full utbyggnad av verksamheten
förutsedda lönesumman, skola anslagen för driftsutgifter samtidigt
avpassas så, att de utgöra en motsvarande andel av det i kostnadsplanen
angivna beloppet. De statliga bidragen komma alltså ständigt att stå i direkt
proportion till den grundläggande forskningsverksamhetens (respektive administrationens)
verkliga omfattning.
Stiftelsens åtaganden i fråga örn driftskostnader gälla generellt alla på verksamheten
belöpande kostnader, som icke täckas genom de bidrag, vilka enligt
det föregående skola lämnas av Kungl. Maj:!. Stiftelsen åtager sig sålunda
att. lill komplettering av de statliga bidragen, ställa sådana medel till
förfogande för institutets allmänna forskningsverksamhet, att denna verksamhet
snarast möjligt skall kunna utbyggas i den omfattning, som motsvarar
de i personalförteckning och omkostnadsplaner angivna beräkningsgrunderna
för de statliga bidragen. Dessa stiftelsens bidrag lill den allmänna forskningsverksamheten
komma, såsom tidigare berörts, huvudsakligen alt avse
dels de lönetillägg utöver de statliga anslagsbeloppen, som i särskilda fall
kunna befinnas önskvärda, och dels anskaffande och komplettering av apparaturen.
Stiftelsen förbinder sig vidare alt bestrida samtliga utgifter för centrallaboratoriernas
verksamhet (såväl direkta driftsutgifter såsom löner, materialkostnader,
nyanskaffning av apparatur o. s. v., sorn även allmänna örn
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
kostnader i fråga om uppvärmning, belysning etc., dock med undantag av
byggnadernas utvändiga underhåll) och ansvarar härvid för att verksamheten
bedrives i en omfattning, som motsvarar ett tillfredsställande utnyttjande
av de till disposition ställda utrymmena.
I fråga om de årliga kostnaderna för forskningsverksamheten har sålunda
stiftelsen, utöver tidigare omnämnd hyra för centrallaboratorierna, icke
bundits vid något fixt bidragsbelopp. Det torde under alla omständigheter
ställa sig synnerligen vanskligt att på förhand uppgiva bestämda årliga
driftskostnader, som beräknas motsvara ett rimligt ianspråktagande av de
för institutet planerade resurserna. En verkställd förhandsuppskattning har
givit vid handen, att en full utbyggnad av verksamheten i den förutsedda
omfattningen kan förväntas kräva totala årliga bidrag från stiftelsen av i
runt tal 300,000—450,000 kronor, varav 20—25 procent för den grundläggande
forskningen vid institutet och återstoden för centrallaboratoriernas verksamhet.
1 dessa belopp äro icke inräknade hyra för centrallaboratorierna och
ej heller kostnaderna för nyanskaffandet av dyrbarare apparatur vid institutet
respektive centrallaboratorierna. För sistnämnda kostnader, vilka sannolikt
komma att variera inom mycket vida gränser, torde anslag från täll
till fall få beslutas vid sidan av de löpande driftsmedlen.
En preliminär uppskattning, som avser att med utgångspunkt från de
planerade lokalutrymmena etc. fastställa en normal budget, måste alltså
under alla förhållanden bliva mycket ungefärlig. Speciellt gäller detta den
tillämpade forskningen, där driftsutgiftema till icke ringa del förorsakas
av tillfälliga men relativt dyrbara apparatförsök. Att fixera industriernas
framtida medverkan i forskningsverksamheten genom fastställandet under
preliminära förhandlingar av ett dylikt belopp, som i så fall blott skulle
kunna avse ett minimibelopp, synes därför innebära ett betydande osäkerhetsmoment
och torde även vara ägnat att på olämpligt sätt fastlåsa utvecklingen.
Det torde då ur många synpunkter vara lämpligare att giva
stiftelsens åtaganden en sådan innebörd, att dessa direkt ge uttryck för vad
man här åsyftar, nämligen att stiftelsen generellt skall ansvara för verksamhetens
utbyggnad i sådan omfattning att de planerade resurserna bli väl utnyttjade.
Det väsentliga är, att den fasta grundval, som bildas av den statligt
understödda grundläggande forskningsverksamheten, genom industriens medverkan
utvidgas och erhåller sin naturliga påbyggnad i form av en teknisk
tillämpningsforskning, i första hand i den omfattning som de planerade resurserna
medgiva. Verksamheten bör därutöver successivt kunna utbyggas
genom fri anpassning till de skiftande krav, som föranledas av teknikens och
industriens framtida utveckling. De allmänna åtaganden stiftelsen gjort i
dessa avseenden synas utgöra en garanti för att träförädlingsindustrien är
beredd icke blott att ställa vissa penningmedel till förfogande utan även att
genom ett aktivt och intresserat samarbete medverka till och ansvara för
forskningsverksamhetens bestånd och utveckling.
Enligt avtalsförslaget, fortsätter utredningen, skulle sålunda statens och industriens
bidrag till täckande av de årliga kostnaderna för institutets och de
anknutna centrallaboratoriernas verksamhet sammanfattningsvis fördela sig
sålunda:
Statens bidrag beräknas, vid full utbyggnad i förutsedd omfattning av
den grundläggande forskningsverksamheten, uppgå till (efter avdrag folden
av stiftelsen erlagda hyran av 28,000 kronor per år) i runt tal 420,000
—440,000 kronor per år.
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
57
Stiftelsens bidrag beräknas, med ledning av de ungefärliga beräkningar
som kunna göras på nuvarande stadium, utgöras av dels hyra för dispositionen
av centrallaboratoriernas lokaler, omkring 28,000 kronor per år, och dels
driftsmedel i övrigt, beräknade till cirka 300,000—450,000 kronor, vari ingå
såväl kostnaderna för centrallaboratoriernas verksamhet som vissa kompletterande
bidrag till institutets grundlägggande forskningsverksamhet vid sidan
av de statliga anslagen. Härutöver tillkomma för stiftelsens del bidrag för
bestridande av kostnaderna för anskaffning och successiv komplettering av
instrument och apparatur. Nämnda belopp hänföra sig, liksom de angivna
statliga bidragen, till verksamhet av en omfattning som motsvarar ett normalt
ianspråktagande av institutets och centrallaboratoriernas resurser.
Utredningen anför vidare:
Fastheten av de av stiftelsen ingångna förbindelserna är icke av den
art, att de till stiftelsen anslutna organisationerna eller i sista hand dessas
medlemmar kunna göras ekonomiskt ansvariga en för alla och alla för
en. Det har icke ansetts vare sig möjligt eller nödvändigt att söka få till
stånd förbindelse, genom vilka laga åtgärder skulle kunna vidtagas mot
de enskilda företagen, därest avtalet icke uppfylles. En första förutsättning
för avtalets ingående är industriens klart manifesterade intresse för forskningen
och villighet att deltaga. Detta utgör överhuvudtaget den grund,
på vilken hela verksamheten ytterst bygger, och det torde få anses vara
otänkbart att verksamheten, i det fall industrien skulle förlora intresset
därför, skulle med framgång kunna fortsätta medelst avgifter, som genom
rättsliga åtgärder avtvingades de enskilda företagen. Det har därför ansetts
vara icke blott tillfyllest som garanti för industriens åtaganden utan även
av väsentlig betydelse för den kommande forskningsverksamhetens effektiva
bedrivande, att den församlade träförädlingsindustrien, såsom här
sker, sätter sitt forskningsintresse och sin samarbetsvilja och även i viss
mån sin prestige i pant för avtalets fullgörande.
I detta sammanhang må påpekas, att de enskilda företagen teoretiskt ha
möjligheten att framdeles undandraga sig sina åtaganden gentemot stiftelsen
genom att utgå ur organisationen. Skulle sådant utträde ske, blir följden
att de kvarstående företagen få sina andelar i motsvarande mån ökade.
Frågan är därför i första hand en intern angelägenhet för stiftelsen. Vederbörande
organisationsstyrelser, vilka bilda stiftelsen, ha givetvis haft sin
uppmärksamhet riktad på delta spörsmål men lia samtliga ansett riskerna
i nämnda avseende vara mycket ringa.
För att vara på den säkra sidan vid alla eventualiteter har i § 12 införts
en bestämmelse, att Kungl. Maj:t skall vara berättigad att uppsäga avtalet
med ett års varsel, om stiftelsen skulle brista i uppfyllandet av sina förpliktelser.
Med hänsyn till det anförda samt till att industrien investerar betydande
belopp i institutets utrustning framstår en dylik utveckling såsom
ytterst osannolik.
I övrigt torde beträffande avtalet endast behöva tilläggas, att dess ikraftträdande
förutsätter, att branschorganisationerna, sedan vid ordinarie möten
innevarande vår erforderliga stadgeändringar m. m. genomförts, gentemot
stiftelsen ikläda sig de föidiindelser, som erfordras och som kunna av
staten godkännas. Dessutom gäller, alt Kungl. Maj:t skall lia godkänt avtalet
genom beslut, meddelat före den 1 juli 1942.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
Förslaget till stadgar för institutet ansluter sig till det framlagda
förslaget beträffande verksamhetens inre organisation, för vilken redogörelse
lämnats i det föregående. Utredningen anför om stadgeförslaget ytterligare
bland annat:
Institutets styrelse skall bestå av ordförande och tio ledamöter, varav
ordföranden samt fem ledamöter skola utses av Kungl. Majit samt fem
ledamöter av träförädlingsindustriernas branschorganisationer. De av
Kungl. Majit utsedda ledamöterna torde lämpligen böra representera skogsförsöksanstalten,
det i betänkandet nr I föreslagna statens tekniska forskningsråd,
ingenjörsvetenskapsakademien samt den tekniska och vetenskapliga
forskningen respektive undervisningen. Industriens representanter å andra
sidan böra företräda träförädlingsindustriernas olika branscher, i första hand
trävaruindustri, cellulosaindustri, pappersindustri, wallboardindustri och
eventuellt även kolningsindustri.
Förenandet av professuren i träkemi med befattningen som chef för
institutets träkemiska avdelning förutsätter givetvis i första hand överenskommelse
med professurens nuvarande innehavare. För att icke tvivel skall
kunna uppstå angående huru denna fråga i framtiden skall ordnas, har i
stadgarna för institutet införts bestämmelse, enligt vilken denna anknytning
göres obligatorisk. Detta innebär närmast, att institutet till chef för nämnda
avdelning skall utse innehavaren av den träkemiska professuren. Bestämmelsen
i fråga förutsätter att vid återbesättande av professuren sådan
ändring vidtages i fullmakten, att innehavaren samtidigt skall vara skyldig
åtaga sig befattningen som chef för institutets Iräkemiska avdelning.
Räkenskaper för den del av institutets verksamhet, till vilken enligt avtalet
bidrag av statsmedel skola utgå, d. v. s. den på allmänt program utförda
forskningsverksamheten samt administrativa göromål, skola för varje budgetår
upprättas före utgången av augusti månad. Revision av nämnda
räkenskaper utövas av tvenne revisorer, av vilka den ene utses av Kungl.
Majit och den andre av stiftelsen Svensk Träforskning. Av revisionsberättelsen
skall ett exemplar ingivas till Kungl. Majit och ett till nämnda stiftelse.
Institutet skall årligen före utgången av september månad såväl till
Kungl. Majit som till stiftelsen Svensk Träforskning avlämna redogörelse
för den allmänna forskningsverksamheten under det sistförflutna budgetåret.
Såsom förut nämnts förordar utredningen, att i samband med det ifrågasatta
pappersindustriens centrallaboratorium jämväl inrättas ett centrallaboratorium
för den grafiska industrien. Utredningen anför vidare härom:
De planer, som företetts av en för ändamålet inom de grafiska industrierna
tillsatt kommitté, äro ännu alltför preliminära för att kunna inarbetas i
de till förevarande betänkande fogade ritningarna och kostnadsberäkningarna
för träforskningsinstitutet eller för att kunna bilda grundval för i
avtal fixerade förbindelser rörande forskningens framtida ordnande på detta
område. Man torde emellertid kunna räkna nied att frågans behandling
inom den grafiska industriens organisationer under instundande vår skall
fortskrida så långt, att dessa före den 1 juli 1942 bliva i stånd att teckna
förbindelser, liknande dem, som ingåtts av träförädlingsindustriens branschföreningar.
Under förutsättning att så sker och då hänsyn bör tagas till
det grafiska laboratoriets utrymmen redan vid planläggande av byggnadsarbetena
för träforskningsinstitutet, synes det önskvärt, att staten för sin
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
59
del före nämnda tidpunkt beslutar, att laboratoriebyggnaden må innefatta
även de för den grafiska forskningen avsedda lokalerna. Den totala byggnadskostnaden
skulle härvid beräknas till 1,770,000 kronor i stället för
1,700,000 kronor. Denna kostnadsökning inverkar emellertid icke på medelsbehovet
för budgetåret 1942/43.
Utredningen föreslår, att för ordnande av denna fråga och under nämnda
förutsättningar beträffande den grafiska industriens förbindelser ett
tilläggsavtal före den 1 juli 1942 ingås mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen
Svensk Träforskning, varvid Kungl. Majit åtager sig att utvidga sina förpliktelser
enligt det tidigare nämnda huvudavtalet till alt omfatta jämväl
inrättande i anslutning till institutsbyggnaden av laboratorielokaler för central
forskning inom den grafiska industrien med en nettogolvyla av högst
250 m2. Enligt tilläggsavtalet skulle stiftelsen Svensk Träforskning å sin sida,
efter överenskommelse med den grafiska industriens ledande organisationer
och genom för Kungl. Majit godtagbar förbindelse, förklara sig villig utsträcka
sina åtaganden till att omfatta dels gäldande av årlig hyra nied 6
procent av den på nämnda laboratorielokaler belöpande andelen av byggnadskostnaderna,
dels anskaffande och bekostande av all för verksamheten
därstädes behövlig utrustning och dels anskaffande av de driftsmedel, som
kunna erfordras för att förutsedda utrymmen och apparativa resurser för
den grafiska forskningen skola bli i tillfredsställande grad utnyttjade. För
nämnda förbindelser skulle, i vad avser giltighetstid och uppsägning samt i
tillämpliga delar i övrigt, gälla de bestämmelser, som angivas i huvudavtalet.
Yttranden.
Skogsstyrelsen har känt stor tvekan inför det av utredningen tillstyrkta
alternativ II. Styrelsen anför härom:
Alldeles oavsett att tillskottet av allmänna medel enligt båda alternativen
skulle bli ungefär detsamma och att ett val av alternativ II otvivelaktigt kan
få prejudicerande betydelse, torde enligt styrelsens åsikt ej kunna bortses
från, att åtskilliga vägande skäl tala för alternativ I. Delta bygger först och
främst på en organisationsform, som redan är känd och beprövad. Den
grundläggande forskningen, som bland annat har till uppgift att söka helt
nya fält för teknisk verksamhet med skogsprodukter som utgångsmaterial,
bör vidare få välja sina vägar med en viss frihet och obundenhet i förhållande
till existerande fabrikationsmetoder. Denna frihet får sannolikt sina
starkaste garantier i den statliga regien, som dessutom säkerligen bäst säkrar
det arbetslugn oell den stadga, vilken torde vara ett oeftergivligt villkor
för en resultatrik forskningsverksamhet av principiell och grundläggande
natur. Genom all. II avses, förutom annat, att friare kunna ordna med avlönings-
och anställningsfrågor än vad som skulle bliva fallet enligt alt. I.
Även örn en sådan smidighet givetvis kan vara fördelaktig, så innebär dock
all. II i detta hiinseende, att det ej kan undvikas, alt vederbörande forskare
blir för sitt eventuella lönetillskott —■ lön utöver den statsgaranlerade —
beroende av bidragsgivaren, vilken i detta fall skulle vara branschorganisationerna.
Så som skogsstyrelsen ser dessa frågor, torde ett sådant förhållande
icke vara ägnat all under alla förhållanden tillstädja den för den grundläggande
forskningen nödviindiga friheten. Snarare synes man hava anledning vänta
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
sig, att del kan medföra en viss grad av bundenhet. Om skogsstyrelsen trots
de anmärkningar, som kunna riktas mot alt. II, likväl icke ansett sig böra
avstyrka detsamma, beror detta på att sagda lösning otvivelaktigt befordrar
såväl enhetligheten som smidigheten och anpassningen i organisationen
ävensom på att det torde vara gynnsamt i administrativt och samarbetshänseende,
att anställnings- och personalfrågor m. m. kunna behandlas efter
samma grunder vid både institutet och de självständigt administrerade centrallaboratorierna.
Ifrågavarande alternativ medger säkerligen lättare att exempelvis
en verkligt duglig kraft knytes lill institutet i konkurrens med annan
verksamhet. Tungt vägande är vidare att utredningen fört fram alt. II linda
till ett preliminärt avtal med industrien. Dessutom torde kunna göras gällande
att de avsedda fasta, årliga anslagen av statsmedel, bundna till ett allmänt
forskningsprogram, även vid alt. II böra befrämja den för nämnda
forskning erforderliga stabiliteten och tillgodose behovet av att planera och
bedriva arbetet på längre sikt. Skogsstyrelsens slutliga ställningstagande i
denna fråga är dock ej förutsättningslöst. Styrelsen vill nämligen för godkännande
av alt. II uppställa det villkoret, att det allmänna och skogsintresset
erhålla större inflytande på verksamheten genom förstärkt representation
i institutets styrelse. På institutsstyrelsen torde nämligen ankomma, jämte
annat, att besörja, att en olämplig bundenhet — exempelvis vid mera direkta
driftsproblem o. dyl. tillhörande centrallaboratoriernas arbetsfält — ej uppstår.
Disponerandet av utav branschorganisationerna lill förfogande ställda
medel bör tillika vara en styrelsen tillkommande angelägenhet. Slutligen
anser skogsstyrelsen, att tillsättandet av de högre forskarbefattningarna bör
underställas Kungl. Maj:t.
Beträffande styrelsen för träforskningsinstitutet anför skogsstyrelsen vidare:
De allmänna och enskilda intressena hava rätt fordra, alt förevarande
forskningsverksamhet ordnas och fortlöper rationellt, i vilket avseende styrelsen
givetvis har sitt viktigaste värv. Så som institutets organisation nu föreslås
av utredningen, kommer styrelsens arbetsfält att bliva rätt vidsträckt.
För att kunna tillfyllest fullgöra sina allmänna funktioner erfordras, bland
annat, att styrelsen i sin sammansättning i väl avvägda proportioner representerar
de olika intressegrupper, som äro närmast berörda av denna forskning
eller kunna på andra grunder gagna densamma. Såvitt skogsstyrelsen
kunnat finna är det ofrånkomligt, om arbetet skall bliva för skogsnäringen
fruktbärande, att träproduktforskningen står i nära kontakt med skogsvetenskap
och praktiskt skogsbruk. Detta följer redan därav, att skogsbruket
frambringar det grundmaterial, varå träproduktforskningen är baserad, vilket
i sin tur i viss omfattning måste medföra en växelverkan i problemställningar
och annat. Till förtydligande härav kan exempelvis nämnas, att från den
rent skogliga sidan torde få hämtas upplysningar örn för träproduktforskningen
nödvändiga fakta rörande virkets produktionsförhållanden samt utgå
impulser och uppslag för sagda forskning, under det denna torde kunna
giva skogsbruket anvisningar av stort värde vid virkesproduktionens planerande
och bedrivande. Vad särskilt vissa delar av den skogliga forskningen
beträffar är det känt, att en gränsdragning mot träproduktforskningen icke
alltid låter sig göra, enär de skilda vetenskapsgrenarna fläta sig in i varandra.
Sambandet mellan forskningsinstitutet samt framför allt statens skogsförsöksanstalt
och skogshögskolan framkommer i det nu anförda. Den antydda
koordinationen karakteriseras kanske bäst av utredningens eget uttalande,
att huvuduppgiften för träproduktforskningen är att bana vägen för
ett intensivare utnyttjande, av våra skogars avkastning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
61
Det synes skogsstyrelsen vid angivet förhållande uppenbart, att den skogliga
sakkunskapen är alltför svagt företrädd i institutets styrelse, sådan denna
formats av utredningen. För undanröjande av sagda brist bör i styrelsen
beredas plats för såväl den av utredningen föreslagna representanten för
skogsvetenskapen som en företrädare för det praktiska skogsbruket. Styrelsen
torde därigenom jämväl bliva bättre rustad för den allmänt samlande och
överblickande uppgift, skogsstyrelsen anser böra tillkomma densamma, nämligen
som centralt rådgivande, sakkunnigt organ i till träproduktforskningen
börande frågor och koordinator av statliga och enskilda resurser på detta
forskningsområde. Med en sådan uppläggning av styrelsens funktioner torde
skapas de bästa förutsättningarna för hävdande av träproduktforskningen.
I samband härmed vill skogsstyrelsen som sin mening uttala, att institutets
styrelse förefaller hava erhållit ett väl starkt ingenjörs tekniskt inslag. En
minskning av denna representation, exempelvis genom att närliggande tekniska
branscher erhålla en gemensam representant i styrelsen, torde stå i bättre
samklang med den grundläggande forskningens allmänna syften. En alltför
månghövdad styrelse bör under alla förhållanden undvikas.
Enligt 1936 års skogsutrednings mening kunna skäl åberopas till förmån
för båda alternativen. Skogsutredingen anför:
Vad alternativ I beträffar, får det starkare statliga inflytande på institutets
ledning, som detta förslag inrymmer, sägas innebära en garanti för att
den grundläggande forskningen vid programmens uppgörelse och verksamhetens
bedrivande ej blir tillbakaskjuten till förmån för industriella tillämpningsfrågor,
som kunna tränga till en snabb lösning. Det är med hänsyn till
skogsbrukets intressen samt anknytandet av skogsproduktforskningen till den
skogsvetenskapliga forskningen av betydelse, att den grundläggande skogsproduktforskningens
ställning blir till fullo hävdad. Ur denna synpunkt kan
alternativ I anses innebära vissa företräden. En annan avsevärd fördel med
sagda alternativ är, att det nya institutets ställning såsom centralt, ledande
organ på området kan hävdas med större auktoritet, om institutet äger ställning
av statsorgan och ej av enskild anstalt.
Emellertid äro betydande fördelar knutna även till en organisation enligt
alternativ II. Denna bör kunna giva rum för rörligare och friare arbetsformer,
ett smidigare samarbete med industrien m. m. Då fördelarna härav
måste vara avsevärda samt då vidare den vinning, institutets ställning som
statsorgan enligt vad nyss sagts skulle innebära, torde kunna genom vissa
åtgärder tillföras jämväl en organisation enligt alternativ II, kan 1936 års
skogsutredning för sin del tillstyrka alternativ II under förutsättning, att vissa
jämkningar göras i detta.
Berörda ändringar i eller tillägg lill alternativ II avse dels institutets allmänna
ställning såsom ledande organ på skogsproduktforskningens område
och dels institutets samarbete med skogsbruket och de skogsvetenskapliga
institutionerna. Härom anför skogsulredningen:
Skola de betydande ekonomiska uppoffringar, vilka såväl slaten som det
enskilda näringslivet påtaga sig för tillskapandet av en forskningsinstitution
av det mått, sorn nu föreslagits, kunna till fullo nyttiggöras, bör det nya institutet
tillförsäkras ställning såsom centralt och ledande organ inom de forskningsområden,
som falla inom institutionens arbetsfält. Detta innebär bl. a.,
alt institutet skall börås samt tilldelas rätt och skyldighet alt avgiva yttrande
i alla organisations- och anslagsfrågor, som beröra hithörande forskningsområden.
Institutet skall vidare söka samarbete med övriga institutioner, som
62
Kungl. Majlis proposition nr 284.
äro verksamma på detta arbetsfält, och det bör taga initiativ titt en målmedveten
och planmässig organisation av forskningsverksamheten. De stadgar,
som kunna bliva fastställda för institutet, böra inrymma bestämmelser, som
tillförsäkra institutet en sådan ställning.
Vad därefter beträffar institutets samverkan med skogsbruket och skogsvetenskapen,
vill 1936 års skogsutredning uttala, att institutets enligt alternativ
II föreslagna organisation icke på ett nöjaktigt sätt skapar grundval
för ett sådant arbete.
Det förefinnes enligt skogsutredningens mening risk, att den tillämpade
forskningen i en på sätt utredningen föreslagit sammansatt styrelse kan bliva
överrepresenterad till nackdel för den grundläggande forskningen och skogsintressena.
Man torde få förutsätta, alt de fem industrirepresentanternas intressen
beträffande arbetsuppgifterna i första rummet rikta sig mot gripbara
och praktiskt betonade spörsmål inom deras respektive industriella produktionsprocesser.
Därest någon av de av Konungen utsedda ledamöterna, exempelvis
representanten för statens tekniska forskningsråd eller ingenjörsvetenskapsakademien,
ägnar sitt huvudintresse jämväl åt praktiska fabrikationsfrågor,
kan fara vara för handen, att vid forskningsprogrammens uppläggande
den grundläggande forskningens intressen bliva tillbakasätta. Ur skogsbrukets
synpunkt vore en sådan utveckling olycklig. Den grundläggande
forskningen torde mer jin den tillämpade kunna ange vägarna för skapande
av nya användningsområden och grundande av helt nya förädlingsprocesser
för skogsbrukets produkter. Ur skogsbrukets synpunkt är del sålunda icke
helt tillfredsställande, örn forskningsverksamheten allt för ensidigt inriktas
på betjänande av nu förefintliga förädlingsområden.
Mot vad här sagts torde möjligen erinras, att det tillkommer institutets
föreståndarekollegium, d. v. s. de vetenskapsmän, vilka äro föreståndare för
resp. forskningsavdelningar, att utarbeta program för de allmänna forskningsarbetena.
De vetenskapliga synpunkterna borde då kunna bli fullt hävdade.
Denna erinring äger dock ej full bärkraft, ty enligt de föreslagna stadgarna
för institutet tillkommer det styrelsen att fastställa forskningsprogrammet.
Jämväl i ett annat avseende finner skogsutredningen förslaget örn styrelsens
sammansättning ej vara helt tillfredsställande. Skogsbruket har erhållit
blott en företrädare i styrelsen, nämligen en representant för skogsförsöksanstalten.
Även om denne får förutsättas behärska de rent skogsvetenskapliga
spörsmål, som kunna komma å bane, när forskningsprogrammen skola uppläggas,
så kan han däremot icke förväntas äga den direkta kontakt med eller
inblick i det praktiska, utövande skogsbruket, att han erhåller fortlöpande
kännedom örn de problem, som framväxa inom detta. Inom det praktiska
skogsbruket framträda ofta spörsmål eller yppa sig svårigheter, som bottna
i bristande kunskaper om virkets beskaffenhet, örn dess lämplighet för eller
örn kvalitetskraven inom skilda användningsområden. Det praktiska skogsbrukets
målmedvetna inriktning på producerande av kvalitativt fullvärdigt
virke kräver därför en omedelbar kontakt med det organ, som leder forskningen
rörande nyttjandet av skogsbrukets produkter. Då det nya forskningsinstitutets
verksamhet är helt ägnad åt skogsprodukterna, synes det vara ett
näraliggande krav, atl den näring, som producerar dessa produkter, erhåller
två eller tre representanter i institutets styrelse, av vilka den ene bör företräda
skogsvetenskapen och den eller de andre det utövande skogsbruket.
I detta sammanhang vill skogsutredningen framhålla, att det arbetsprogram,
som skisserats för träforskningsinstitutet, rymmer även sådana ämnesområden
som skadegörelse å virke genom svampsjukdomar, virkets impreg
-
Kunql. Maj.ts proposition nr 284.
63
Hering, torkningsundersökningar och virkets flytbarhet m. m. Dessa forskningsområden
ligga på gränsområdet till den rent skogsvetenskapliga forskningen
samt ha hittills ingått i dennas arbetsprogram.
Sveriges skogsägareförbund finner likaledes, att skogsbruket blivit på ett
olyckligt sätt underrepresenterat i institutets styrelse, och föreslår, att i styrelsen
skola insättas tre representanter för skogsvetenskapen och det praktiska
skogsbruket, av vilka en bör företräda skogsförsöksanstalten, en statens
skogsförvaltning och en det enskilda skogsbruket i landet.
Byggnadsstyrelsen påpekar vikten av att i institutets styrelse det byggnadstekniska
tillämpningsområdet blir väl representerat. Utan ett intimt samarbete
mellan forskare och representanter för de fack, inom vilka forskningsresultaten
äro avsedda alt praktiskt tillämpas, kan nämligen icke beräknas
den nytta av institutionen, som bör vara möjlig att erhålla.
Skogshögskolans lärarråd understryker vikten av, att styrelsen får en sådan
sammansättning, att de biologiska momenten i träforskningen bli företrädda
i den omfattning, som deras grundläggande betydelse för hela denna
forskning kräver.
Handelskammaren i Luleå uttalar önskemålet, att de skogliga intressena
bli starkare representerade i träforskningsinstitutets styrelse, vilket enligt
handelskammarens mening bör ske genom de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna.
Statskontoret framhåller, att icke allenast träförädlingsindustrien kan påräkna
ett direkt utbyte av skogsproduktforskningen. Då forskningsverksamheten
även syftar till att för framtiden säkerställa ett bibehållet rotvärde åt
landets skogar, lära jämväl skogsägarna få anses hava ett omedelbart intresse
av denna verksamhet. I den stiftelse, som avsetts skola inrätta och driva
forskningsinstitutet, torde följaktbgen, förutom industrierna, skogsägarna
böra ingå genom sina organisationer. Självfallet bör i så fall också staten
i egenskap av företagare inom skogsbruket genom domänstyrelsen ingå i
stiftelsen och i förhållande till sin verksamhet på området bidraga till forskningsinstitutets
inrättande och drift. Erforderliga medel härför torde få disponeras
av domänfonden.
Statskontoret anför vidare, alt för den händelse i anslutning till utredningens
förslag årligt statsbidrag till driftskostnaderna vid institutet skulle anses
böra komma i fråga, detta bidrag bör till beloppet fixeras och icke göras
beroende av förändringarna i levnadskostnadsindex. Ej heller torde bidraget
böra avse vissa bestämda utgiftsändamål utan betraktas såsom ett anslag
för understödjande av verksamheten i allmänhet. I den mån förhållandena
framdeles skulle påkalla förändring av anslagsbeloppet, torde frågorna härom
böra upptagas till prövning av statsmakterna i vanlig ordning. I detta sammanhang
vill statskontoret vidare uttala, alt statsbidrag för pensionering genom
enskild pensionskassa av befattningshavare vid en statsunderstödd inrättning
icke bör medgivas. Pensionering i sådant läll bör enligt statskontorets
mening ordnas genom statens pensionsanstalt.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
Departements
chefen.
I ett tidigare sammanhang har jag givit min anslutning till de av utredningen
gjorda uttalandena om den omfattning, i vilken staten bör principiellt
sett bidraga till att en vidgad och fördjupad träforskning kommer tili stånd.
I enlighet härmed skulle statens medverkan främst lia till syfte att garantera
upprätthållandet av den grundläggande forskningen, medan på industrierna
skulle ankomma att i första hand ombesörja den tillämpade forskningen,
det vill säga undersökningar rörande den tekniska tillämpningen av den
grundläggande forskningens resultat. På grundval härav har utredningen
övervägt en lösning av organisationsfrågan efter två alternativa linjer. Enligt
alternativ I skulle den grundläggande forskningen helt omhändertagas
av staten, medan enligt alternativ II denna forskning skulle organiseras i
form av en statsunderstödd anstalt med starkt statligt inflytande i dess ledning.
För båda alternativen äro de ekonomiska insatserna ungefär likvärdiga,
och det förutsättes i båda fallen, att forskningsavdelningarna och centrallaboratorierna
skola inrymmas i samma byggnadskomplex.
Utredningen har stannat vid att förorda alternativ II. Utredningen har därvid
framhållit, att skillnaden mellan de båda alternativen närmast berör
administrativa och organisatoriska frågor beträffande den grundläggande
forskningen och dennas anknytning till industrien och den tillämpade forskningen.
Örn ett statligt institut inrättas, anser utredningen uppenbar risk
föreligga, att den grundläggande forskningen kommer att uppfattas som
uteslutande en statens angelägenhet i motsats till den av industrien vid
centrallaboratorierna bedrivna verksamheten. Den reella intressegemenskapen
mellan deli grundläggande forskningen samt tekniken och industrien
skulle däremot befästas och fördjupas vid den förordade organisationen.
Genom den nära kontakt, som härvid skapas, kommer enligt utredningens
mening även den grundläggande forskningen att bliva delaktig av den målmedvetenhet
och organisatoriska effektivitet, som utmärker de industriella
driftsformerna. Den i alternativ II föreslagna organisationsformen skapar
också bättre förutsättningar för samarbete mellan forskningsavdelningarna
och centrallaboratorierna, samtidigt som en viss frihet i organisationsformerna
vinnes.
På grundval av det av utredningen förordade förslaget har utredningen,
under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 juli 1942,
upprättat ett avtal med stiftarna av stiftelsen svensk träforskning angående
inrättande och drivande av ett institut för forskning rörande skogens produkter
och deras utnyttjande. Stiftarna äro de i skogsproduktforskningen
närmast intresserade branschorganisationerna, och avtalet gäller för stiftelsens
del under förutsättning att organisationerna likaledes före den 1
juli 1942 iklätt sig ansvar för de åtaganden, som enligt avtalet ankomma
på stiftelsen. Avtalet skall gälla till utgången av juni månad 1954 med
automatisk förlängning i femårsperioder, örn uppsägning icke sker senast
ett år före avtalstidens utgång. Kungl. Maj:t äger dessutom uppsäga avtalet
med ett års varsel, om stiftelsen brister i uppfyllandet av sina förpliktelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
G5
För avtalet, som fogas vid detta protokoll såsom bilaga, har i det föregående
lämnats en närmare redogörelse och jag torde i övrigt få hänvisa
till avtalstexten. Sammanfattningsvis kari innebörden av avtalet i ekonomiskt
hänseende för statens del angivas sålunda, att staten åtager sig att
ställa tomt till förfogande och uppföra institutshyggnaden för en beräknad
kostnad av 1,700,000 kronor, eventuellt 1,770,000 kronor, att underhålla
byggnaden för en beräknad årskostnad av mellan 12,000 och 25,000 kronor
samt att bidraga till årskostnaderna för institutet med 370,000 kronor jämte
ett till 60,000 kronor beräknat belopp för lönetillägg och 10,000—15,000
kronor för pensioneringskostnader; å andra sidan skulle staten av stiftelsen
erhålla ett hyresbelopp för centrallaboratoriernas lokaler, motsvarande sex
procent av byggnadskostnaderna för dessa och alltså enligt beräkningarna
uppgående till något över 28,000 kronor eller, om den grafiska industriens
laboratorium kommer till stånd, inemot 32,500 kronor. Stiftelsen å sin sida
skulle åtaga sig, förutom nyss angivna hyreskostnad, övriga kostnader för
institutet; dessa kostnader kunna svårligen beräknas på förhand, men utredningen
har uppskattningsvis angivit kostnaden för anskaffning av lös utrustning
till 670,000 kronor och årskostnaden för driften till 300,000—450,000
kronor, vartill komma nyssnämnda hyresbelopp och kostnaderna för viss icke
ärligen återkommande anskaffning av dyrbarare apparatur och annan utrustning.
Stiftelsen åtager sig därjämte att ställa så mycket penningmedel
till förfogande, att verksamheten snarast möjligt kan utbyggas till en omfattning,
som vad den grundläggande forskningen beträffar motsvarar vad
som avses med statens bidrag. Samtliga här angivna belopp avse normala
kostnader efter full utbyggnad av forskningsverksamheten; en reducerad
verksamhet medför minskning av statens årsbidrag, men detta kan också
påverkas i motsatt riktning av stegrade levnadskostnader och fördyrade
omkostnader. Slutligen bör vid bedömandet av industriens insatser beaktas,
att de för närvarande för cellulosaindustriens centrallaboratorium och
för tekniska högskolans träkemiska institution disponerade lokalerna, vilka
uppförts på industriens bekostnad, få disponeras av högskolan för annat
ändamål, sedan träforskningsinstitutet blivit färdigställt.
För min del finner jag övervägande skäl tala för det av utredningen förordade
förslaget. Statskontoret har anmärkt, att det årliga statsbidraget
borde till beloppet fixeras utan bestämmelser rörande justering av beloppet
efter prisnivåns utveckling. Den av utredningen föreslagna ordningen,
vilken är resultat av ingående förhandlingar med branschorganisationerna,
synes mig innefatta en avvägning mellan staten och industrien i fråga örn
de ekonomiska förpliktelserna för forskningsverksamhetens upprätthållande,
som kan av staten godtagas. Jag finner mig därför böra tillstyrka avtalsförslaget
på denna punkt.
Statskontoret har vidare framfört tanken, att personalen borde pensioneras
genom statens pensionsanstalt i stället för, enligt avtalets innehåll, svenska
personal-pensionskassan. Icke heller på denna, mindre väsentliga punkt anser
jag, alt en ändring av avtalet bör uppställas som villkor för dess godkännande.
Om cn fortsatt undersökning ger vid handen, att anslutning till
Billang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 284. 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 284-
statens pensionsanstalt ställer sig förmånligare, torde Kungl. Maj:t få överenskomma
med stiftelsen om ändring av avtalet i detta hänseende.
Vad beträffar stadgarna för träforskningsinstitutet torde i detta sammanhang
endast behöva framhållas, att av styrelsens ordförande och tio ledamöter
Kungl. Majit skall tillsätta ordföranden och fem ledamöter. Sistnämnda
ledamöter har utredningen ansett lämpligen böra representera skogsförsöksanstalten,
statens tekniska forskningsråd, ingenjörsvetenskapsakademien samt
den tekniska och vetenskapliga forskningen och undervisningen. I flera yttranden
har påyrkats en starkare representation för de skogliga intressena.
Vid tillsättandet av styrelseledamöter synes Kungl. Majit i enlighet med
vad utredningen förordat icke böra vara bunden att inhämta förslag från
vissa institutioner i syfte att dessa skulle erhålla särskilda representanter i
styrelsen. Valet av ordförande och ledamöter bör ske på sådant sätt, att
statens intressen och de allmänna synpunkterna i fråga örn träforskningens
bedrivande bliva väl tillvaratagna. Härvid bör utrymme finnas för en ökad
representation för skogsbruket, så att detta blir företrätt av sakkunskap ej
endast beträffande den skogliga forskningen utan även i fråga örn praktiskt
skogsbruk.
Vad avtalet och stadgarna i övrigt innehålla föranleder icke något särskilt
yttrande från min sida.
Jag tillstyrker alltså, att det föreliggande avtalet godkännes av staten. Jag
tomtsätter därvid, att Kungl. Majit skall äga vidtaga de jämkningar i avtalet,
som befinnas påkallade och lämpliga och varom överenskommelse kan träffas
med stiftelsen.
Vad beträffar utredningens förslag i fråga om ett eventuellt tilläggsavtal
om anordnande av ett centrallaboratorium för den grafiska industrien synes
det mig lämpligt, att denna fråga i enlighet med vad utredningen förordat
ordnas så, att av riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl. Majit
att i samband med godkännande av huvudavtalet träffa överenskommelse
med stiftelsen om inrättande av ett sådant centrallaboratorium i huvudsak
enligt de linjer, som angivas i huvudavtalet för där avsedda laboratorier.
Hemställan.
I det föregående har jag förordat bifall till utredningens förslag i skilda
hänseenden. Medan statsanslagen till forskningsinstitutets årskostnader givetvis
icke erfordras, förrän institutsbyggnaden blivit färdig och verksamheten kan
påbörjas, påkallas i detta sammanhang beslut beträffande det föreliggande
avtalet och det eventuellt tillkommande tilläggsavtalet samt örn anslag till
uppförande av institutsbyggnaden, beträffande det erforderliga byggnadsanslaget,
sammanlagt 1,700,000 kronor eller eventuellt 1,770,000 kronor, har utredningen
föreslagit, att för nästa budgetår anvisas ett begynnelseanslag av
600,000 kronor eller samma belopp, som beräknats i riksstatsförslaget. Enligt
vad jag inhämtat har utredningen därvid avsett, att återstoden av det er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
67
forderliga beloppet skall anvisas å riksstaten för budgetåret 1943/44. Häremot
har jag intet att erinra.
Under åberopande av vad jag sålunda och i tidigare sammanhang anfört
och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna vid statsrådsprotokollet fogat avtal med stiftelsen
svensk träforskning;
dels bemyndiga Kungl. Majit att med nämnda stiftelse
träffa överenskommelse, i anslutning till nyssnämnda avtal,
örn inrättande av ett centrallaboratorium för den grafiska
industrien;
dels bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån så befinnes påkallat
och lämpligt, överenskomma med stiftelsen om jämkningar
i förenämnda avtal och överenskommelse;
dels ock till Nybyggnad för svenska träforskningsinstitutet
å kapitalbudgeten, statens allmänna fastighetsfond, för budgetåret
1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 600,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Forssberg.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
Bilaga.
Avtal mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen »Svensk Träforskning»
angående inrättande och drivande av ett institut för forskning
rörande skogens produkter och deras utnyttjande.
§ 1.
Stiftelsen »Svensk Träforskning», nedan kallad stiftelsen, åtager sig att
under de villkor, som nedan angivas, medverka till inrättande och drivande av
ett forskningsinstitut benämnt »Svenska Träforskningsinstitutet», nedan kallat
institutet, vars syfte skall vara att i nära samarbete med tekniska högskolan
i Stockholm bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning rörande skogens produkter,
deras sammansättning och egenskaper samt rationella förädling och
utnyttjande ävensom att i samband härmed medverka till utbildningen av
tekniker och forskare inom av institutets verksamhet berörda områden.
§ 2.
Institutets verksamhet regleras av detta avtal samt genom bilagda stadgar
för Svenska Träforskningsinstitutet, vilka, för att vara gällande, skola fastställas
av Kungl. Majit ävensom genom arbetsordning och de kompletterande
föreskrifter i övrigt, vilka utfärdas av institutets styrelse.
§ 3.
Kungl. Maj :t upplåter å plats angiven å bilagda karta1 tomt för uppförande
av de för institutets verksamhet erforderliga laboratoriebyggnaderna.
Byggnaderna skola uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med bilagda
ritningar2, lokalförteckning (bilaga 3) och kostnadsförslag (bilaga 4) samt
skola omfatta följande utrymmen:
a) laboratorier företrädesvis avsedda för grundläggande forskning inom
de trätekniska, träkemiska och papperstekniska områdena samt i anslutning
härtill särskilda utrymmen för allmänna analysarbeten (nr 1—73);
b) laboratorier företrädesvis avsedda för tillämpad forskning, apparatförsök
och provningar inom cellulosa-, pappers- (inklusive papp-), trämasseoch
wallboardbranscherna (centrallaboratorier, nr 86—115);
c) gemensamma utrymmen, såsom lokaler för administration, bibliotek,
vaktmästare, etc. (nr 77—80, 82—85);
d) utrymmen huvudsakligen avsedda att utnyttjas för undervisning och
övningar vid tekniska högskolan i Stockholm, i första hand i ämnena cellulosateknik
och träkemi samt pappersteknik (nr 74—76, 81).
Det förutsättes, att Kungl. Majit såvitt möjligt håller byggnadstomt i anslutning
till institutet disponibel för framtida utbyggnader av institutet och
därtill anknutna centrallaboratorier.
§ 4.
Kungl. Majit åtager sig att bestrida de med uppförande av ovannämnda
byggnader förenade kostnaderna avseende såväl egentliga byggnadsarbeten
som röjning, schaktning och sprängning för grund, yttre rörledningar, plane
-
1 Ej tryckt.
2 Ej tryckta.
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
69
ring och vägar samt installationer för värme, kraft, ventilation, gas, vatten,
avlopp, hissar, dragskåp ävensom övrig fast utrustning, allt i huvudsaklig
överensstämmelse med bilagda kostnadsförslag (bilaga 4).
Byggnaderna skola uppföras genom försorg av byggnadsstyrelsen, som härvid
skall samråda med institutets styrelse, denna obetaget alt utse särskild
byggnadskommitté för samråd med byggnadsstyrelsen.
§ 5.
Institutets byggnader ägas av statsverket och skola under den tid avtalet
gäller disponeras på följande sätt.
a) Institutet har att ställa föreläsningssal (nr 81), förberedelserum till densamma
(nr 75), övningslaboratorium (nr 74) och rum för specialarbeten (nr
76) till förfogande för tekniska högskolan i Stockholm för undervisning och
övningar i ämnena cellulosateknik och träkemi samt pappersteknik. Å tider,
då dessa utrymmen av högskolan icke utnyttjas för sagda ändamål, må desamma
efter överenskommelse med högskolan disponeras för institutets verksamhet.
b) De i § 3 mom. b ovan nämnda lokalerna (centrallaboratorierna) skola
ställas till stiftelsens förfogande på villkor och för ändamål, som av detta avtal
närmare framgår.
c) övriga lokaler skola tagas i anspråk för institutets verksamhet att användas
på sätt som av detta avtal och bilagda stadgar närmare framgår. Utrymme
i maskinsalen (nr 19) skall härvid stå till tekniska högskolans förfogande
i den mån så erfordras för övningar i samband med undervisning i
träets mekaniska teknologi.
§ 6.
Stiftelsen åtager sig att för disposition av centrallaboratorierna betala årlig
hyra motsvarande 6 procent av den del av de i § 4 nämnda byggnadskostnader
(tomtvärdet icke inberäknat), som enligt beräkning av institutets styrelse
belöper sig på centrallaboratoriernas utrymmen.
§ 7.
Stiftelsen förbinder sig att bekosta och, sedan beslut om byggnadernas uppförande
fattats, snarast möjligt anskaffa den för verksamheten vid institutet
och till detta anknutna centrallaboratorier erforderliga utrustningen i avseende
på inventarier, såsom möbler, flyttbara laboratoriebord, instrument och
apparatur. Kostnadsförslag avseende sådan utrustning, som i första hand anses
nödvändig för verksamheten och därför bör finnas tillgänglig, då institutets
byggnader äro färdigställda, bifogas föreliggande avtal (bilaga 5).
Sådan utrustning, som i denna § avses, förblir stiftelsens egendom.
§ 8.
Kungl. Maj :t förbinder sig att genom årliga anslag bidraga till kostnaderna
för den grundläggande forskningen vid institutet ävensom för dettas allmänna
administration. Dessa bidrag beräknas vid full utbyggnad av verksamheten
uppgå till:
a) personalkostnader (löner) .......................... kronor 231,000
b) motsvarande direkta driftutgifter .................... » 115,000
c) omkostnader för uppvärmning, belysning, renhållning
och städning av samtliga lokaler med undantag av centrallaboratorierna
och av tekniska högskolan disponerade
utrymmen .................................... » 24,000
Summa kronor 370,000.
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 284.
Kostnaderna för invändigt underhåll av samtliga lokaler med undantag av
centrallaboratorierna samt för utvändigt underhåll av institutets samtliga
byggnader ävensom för skötsel av gräsmattor, planteringar o. s. v. skola bestridas
av statens fastighetsfond.
Till grund för beräkningen av ovan angivna anslag hava lagts här bifogade
personalförteckning (bilaga 6) och kostnadsplaner (bilaga 7), vilka emellertid
icke skola anses bindande i detalj utan endast hava till ändamål att fastslå
den statligt understödda verksamhetens avsedda omfattning.
Bidragen till personalkostnader skola, förutom lönebidragen, jämväl omfatta
de kostnader som förorsakas institutet genom anslutning till Svenska
personalpensionskassan av de i personalplanen angivna befattningshavare till
vilka enligt bedömande av institutets styrelse pension bör utgå. Bidragen till
pensionskostnader skola härvid beräknas på de grundbelopp, som motsvara
de i personalförteckningen angivna statliga lönebidragen.
Så länge institutets verksamhet med avseende på grundläggande forskning
och administration icke uppnått den förutsatta omfattningen, inträder statens
bidragsskyldighet endast i den mån motsvarande kostnader uppstått.
Ovan angivna lönebidrag skola justeras i enlighet med de grunder för rörligt
tillägg och kristillägg, som gälla för tjänstemän vid statens nyreglerade
verk. övriga anslagsbelopp skola, därest under avtalets giltighetstid den allmänna
prisnivån avsevärt ändras, justeras på så sätt att anslagen för driftsutgifter
motsvara de realbelopp, som uttryckta i nuvarande dagspriser angivits
i ovannämnda kostnadsplan, och anslagen för omkostnader motsvara de
verkliga utgifterna.
I den mån, på grund av förestående bestämmelser, jämkningar erfordras i
de ovan angivna bidragsbeloppen, har institutets styrelse att före utgången av
maj månad avgiva förslag till Kungl. Maj:t, som därefter fastställer bidragen
för budgetåret i fråga.
§ 9-
Den på sätt i föregående § angivits, med statsmedel bekostade forskningsverksamheten
skall avse problem av företrädesvis grundläggande och principiellt
intresse inom här berörda områden. För denna forskningsverksamhet
skola i övrigt gälla de bestämmelser, som enligt institutets stadgar skola tilllämpas
i fråga örn de på allmänt forskningsprogram utförda arbetena.
§ 10.
Den av stiftelsen vid de till institutet anknutna centrallaboratorierna utförda
forskningsverksamheten skall avse
a) undersökningar av företrädesvis teknisk karaktär med syfte att på ett
förberedande stadium utröna den industriella tillämpligheten av de resultat,
som framkomma vid de grundläggande forskningarna; i det fall dylika undersökningar
icke lämpligen anses kunna utföras i centrallaboratoriernas regi, är
stiftelsen skyldig ställa erforderligt utrymme till förfogande i montagehallen
(nr 112 och 113);
b) undersökningar med syfte att bidraga till lösandet av tekniska problem
i samband med driften inom här berörda industrier ävensom att i övrigt medverka
till teknikens utveckling inom träförädlingens olika områden;
c) undersökningar avseende kvalitetsprovning av skogsindustriernas förädlingsprodukter
och dylikt.
§ 11.
Stiftelsen åtager sig att medverka till organisation och administrering av
institutets och de anknutna centrallaboratoriernas verksamhet, på sätt som i
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
71
stadgarna närmare angives, och ansvarar härvid för att sådana medel ställas
till förfogande för verksamheten, att denna snarast möjligt kan utbyggas till
en omfattning, som vad grundläggande forskningar beträffar motsvarar de i
§ 8 ovan angivna beräkningsgrunderna för de statliga bidragen, och som för
forskningsverksamheten i övrigt medger ett ändamålsenligt utnyttjande av till
disposition ställda utrymmen. Kostnaderna för verksamhetens bedrivande
utöver de bidrag Kungl. Maj:t enligt ovanstående § 8 eller eljest lämnar, skola
härvid bestridas av stiftelsen medelst anslag, som för ändamålet ställas till
förfogande av industriella branschsammanslutningar, enskilda företag eller
personer.
Föreliggande avtal skall gälla till utgången av juni månad år 1954. Skulle
stiftelsen brista i uppfyllande av sina förpliktelser, är Kungl. Maj :t berättigad
att dessförinnan uppsäga avtalet med ett års varsel.
Därest avtalet icke senast ett år före avtalstidens utgång är uppsagt från
endera partens sida, skall det anses förlängt för ytterligare fem år.
§ 13.
Det nu gällande avtalet mellan tekniska högskolan och Svenska cellulosaföreningen
ersättes av ovanstående avtal så länge detta är i kraft.
Föreliggande avtal träder i kraft under förutsättning å ena sidan att det av
Kungl. Maj:t godkännes genom beslut meddelat före den 1 juli 1942, å andra
sidan att de organisationer, som bilda stiftelsen, före nämnda tidpunkt iklätt
sig^ ansvar för de förbindelser som enligt avtalet ankomma på stiftelsen.
Stockholm den 24 februari 1942.
§ 12.
§ 14.
För
KUNGL. MALT och
KRONAN
För
STIFTELSEN SVENSK TRÄFORSKNING
Dess stiftare:
Under förutsättning av
Kungl. Maj:ts godkännande:
G. Malm.
Svenska Cellulosaföreningen
T. Lundgren.
Svenska Trämasseföreningen
Svenska
Trävaru-exportföreningen
J. L. Ekman.
T. Lundgren.
Svenska
Pappersbruksföreningcn
Carl Joh. Malmros.
Svenska
Wallboardfabrikanternas
förening
C. G. Rothelius.
Svenska
Plywoodfabrikanternas
förening
C. G. Rothelius.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
Bilaga till avtalet.
Stadgar för Svenska Träforskningsinstitutet.
Fastställda av Kungl. Maj:t den ............
§ i.
Svenska Träforskningsinstitutet har till ändamål att i nära samarbete
med tekniska högskolan i Stockholm bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning
rörande skogens produkter, deras sammansättning och egenskaper
samt rationella förädling och utnyttjande ävensom att i samband härmed
medverka till utbildningen av tekniker och forskare inom av institutets verksamhet
berörda områden.
§ 2.
För institutet skola gälla dessa stadgar, som skola utgöra bilaga till avtal
av den 24 februari 1942 mellan Kungl. Majit och stiftelsen Svensk
Träforskning angående inrättande och drivande av ett institut för forskning
rörande skogens produkter och deras utnyttjande.
§ 3.
Institutets angelägenheter handhavas av en styrelse, vilken består av
ordförande och tio ledamöter. Kungl. Majit förordnar ordförande samt Ifra
ledamöter, representerande med institutet sammanhängande forskningsintressen.
Fem ledamöter utses av stiftelsen Svensk Träforskning och böra allsidigt
representera träförädlingsindustriens olika branscher.
Styrelsens ordförande och ledamöter förordnas respektive utses för en
tid av tre år.
8 4.
På styrelsen ankommer:
att tillse att verksamheten vid institutet utövas enligt de riktlinjer samt
motsvarar de ändamål, som angivas i ovannämnda avtal mellan Kungl.
Majit och stiftelsen Svensk Träforskning;
att fastställa arbetsordning ävensom de föreskrifter i övrigt, som erfordras
för reglerande av institutets verksamhet utöver vad som framgår av
dessa stadgar;
att årligen inom tid som gäller i motsvarande fall för statliga verk till
Kungl. Majit avgiva förslag till beräkning av de statliga anslag, som enligt
nämnda avtal skola utgå under nästkommande budgetår;
att årligen före utgången av september månad såväl till Kungl. Majit som
till stiftelsen Svensk Träforskning avlämna redogörelse för den allmänna
forskningsverksamheten under det sistförflutna budgetåret;
att hos Kungl. Majit föreslå styresman för institutet;
att i övrigt vidtaga de åtgärder, som enligt dessa stadgar eller eljest ankomma
på styrelsen.
Institutets styrelse bör i den mån så erfordras samarbeta med de organ,
som kunna komma att tillsättas för reglerande av de olika centrallaboratoriernas
verksamhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
73
§ 5.
Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta ärendena det påfordra.
Styrelsen är beslutmässig då minst 7 ledamöter äro närvarande. Vid
omröstning gäller enkel röstövervikt; vid lika röstetal är ordförandes röst utslagsgivande.
Vid styrelsens sammanträden föres protokoll, vilket justeras vid
påföljande sammanträde.
§ 6.
Institutets verksamhet skall — förutom den verksamhet, som jämlikt § 10 i
nämnda avtal mellan Kungl. Maj:t och stiftelsen Svensk Träforskning utföres
inom de till institutet anknutna centrallaboratorierna — omfatta undersökningar
av företrädesvis grundläggande, vetenskaplig natur och berörande
problem av allmänt och principiellt intresse inom det i § 1 angivna forskningsområdet.
I samband med forskningen skall verksamheten vid institutet jämväl avse
utbildandet av tekniker och forskare i samförstånd med tekniska högskolan i
Stockholm. Detta tillgodoses såväl genom upplåtelse av lokaler för studerande
och ingenjörer, på sätt angives i § 14, som även genom direkt undervisningsverksamhet
av till institutet knuten personal, på sätt som i §§ 11 och 13
angives.
Institutets forskningsarbeten fördelas i första hand på följande avdelningar:
trätekniska avdelningen, för undersökningar rörande träets fysikaliska
egenskaper, träets torkning, träets korrosion och korrosionsskydd samt dess
mekaniska bearbetning och förädling;
träkemiska avdelningen, för allmänna undersökningar rörande träets kemiska
sammansättning och förhållande vid olika kemiska processer, däribland
grundläggande forskningar rörande träkolningens kemi, undersökningar
i fråga om cellulosans rcnframställning, kemiska förädling och överföring
i cellulosaderivat samt undersökningar rörande i cellulosaindustrien uppkommande
avlutar och biprodukter;
papperstekniska avdelningen, för undersökningar av grundläggande fibermorfologiska
och kemiska problem rörande tillverkning, användning och förädling
av papper och papp ävensom undersökningar rörande de mikrobiologiska
problem, som förekomma i samband med pappersframställning, etc.;
allmänna analysavdelningen, för utförande av rutinmässiga analysarbeten
till tjänst för de vid institutet och centrallaboratorierna sysselsatta forskarna
ävensom för undersökningar rörande utveckling och förbättring av förekommande
analysmetoder.
En väsentlig arbetsuppgift för institutet skall vara att medverka jämväl i
utom institutet pågående gemensam forskning på områden, som äro av intresse
för institutets verksamhet, bland annat genom att deltaga i forskningskommittéer,
samarbeta med industriella laboratorier i branschen och medverka
i den centrala tekniska dokumentationen.
§ 7.
De forskningsarbeten varom i föregående § sägs utföras dels enligt ett allmänt
forskningsprogram, vilket fastställes av styrelsen, och dels, i den utsträckning
och på de villkor styrelsen bestämmer, på föranstaltande av särskild
uppdragsgivare.
De resultat, som framkomma vid de på allmänt program utförda forskningarna,
skola, såvitt icke elter styrelsens bedömande särskilda hinder föreligga,
ställas lill allmän disposition och i regel publiceras. Därest dessa forskningsresultat
kunna föranleda uttagande av patent, bör institutets styrelse snarast
möjligt träffa anstalter härför. Licens för utövande av sålunda erhållet patent
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 284. 6
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
må av svenska företagare förvärvas mot en avgift, som sammanlagt svarar
mot institutets kostnader för patentets uttagande och upprätthållande, inberäknat
den ersättning som efter styrelsens beprövande i särskilda fall kan
anses böra utgå till vederbörande uppfinnare. Beträffande företag i utlandet
må institutets styrelse betinga sig sådan gottgörelse för patentets utnyttjande,
som styrelsen finner av omständigheterna påkallad. Inkomster, som härigenom
tillföras institut, äger styrelsen taga i anspråk för den allmänna forskningsverksamheten.
Resultaten av de på föranstaltande av enskild uppdragsgivare utförda undersökningarna
må förbehållas uppdragsgivaren, örn denne så önskar, dock
högst under en tid av ett år sedan arbetet avslutats.
§ 8.
Till institutet äro anknutna centrallaboratorier, vilka, på sätt som angives i
avtal mellan Kungl, Majit och stiftelsen Svensk Träforskning, skola disponeras
av nämnda stiftelse; denna har att, utöver de allmänna bestämmelser, som
återfinnas i avtalet och i dessa stadgar, fastställa närmare föreskrifter för centrallaboratoriernas
verksamhet.
§ 9.
Kungl. Majit förordnar efter förslag av institutets styrelse för en tid av
fem år en styresman.
Styresmannen ansvarar i främsta rummet för institutets förvaltning och
administration ävensom för övriga för institutet i dess helhet gemensamma
organisatoriska uppgifter. För styresmannens åligganden skola gälla de närmare
föreskrifter, som utfärdas av styrelsen.
Styresmannen är föredragande i styrelsen i de ärenden som icke skola föredragas
av avdelningschef. Han äger härvid deltaga i styrelsens överläggningar
men ej i besluten; dock skall, om han så begär, hans mening antecknas till
protokollet.
§ 10.
De i § 6 ovan nämnda forskningsavdelningama skola förestås av var sin
avdelningschef. Avdelningschef är ansvarig för arbetet och ordningen vid den
avdelning, som av honom förestås.
Avdelningscheferna bilda tillsammans med styresmannen institutets föreståndarekollegium.
Detta har att för styrelsen framlägga förslag till program
för de allmänna forskningsarbetena samt att i övrigt utöva de åligganden, som
av styrelsen må hänskjutas till detsamma. Avdelningscheferna äro föredragande
i institutets styrelse i frågor, som angå verksamheten vid respektive avdelningar;
vad beträffar deras deltagande i styrelsens överläggningar skola
tillämpas de bestämmelser som enligt § 9, sista stycket, gälla för styresmannen.
§ 11.
Professorn i cellulosateknik och träkemi vid tekniska högskolan i Stockholm
skall fungera såsom avdelningschef för institutets träkemiska avdelning
och kan för denna sin befattning tillerkännas särskilt arvode av institutets
styrelse.
Vid återbesättande av professuren i cellulosateknik och träkemi vid tekniska
högskolan i Stockholm skall institutets styrelse äga yttra sig angående
de sökandes lämplighet för befattningen såsom chef för institutets träkemiska
avdelning.
§ 12.
Institutets personal, förutom avdelningschef varom i föregående § sägs, tillsättes
av styrelsen eller, i den omfattning styrelsen föreskriver, av institutets sty
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 284. 75
resman, forskningspersonal tillsättes på förslag av vederbörande avdelningschef
Loner och anställningsvillkor för nämnda personal fastställas av styrelsen.
J
A.v styrelsen utfärdade allmänna ordningsföreskrifter skola även gälla
för den vid centrallaboratorierna anställda personalen.
§ 13.
Befattningshavare vid institutet, till vilkas lön utgår statligt bidrag enligt
a^talr?ellun ^ajö:t och stiftelsen Svensk Träforskning, äro skyldiga
att, etter hemställan fran tekniska högskolans styrelse och i den mån så
efter vederbörande avdelningschefs bedömande kan ske utan hinder för
forskningsverksamheten, genom föreläsningar samt handledning av examens-
och studiearbeten medverka till utbildningen av tekniska högskolans
elever inom av institutets verksamhet berörda områden. För fullgörande av
arvode Uppdrag ska11 utgå av högskolan enligt gällande grunder bekostat
§ 14.
i .studerande vid teknisk högskola som medgivits utföra examensarbete på
hithörande områden samt civilingenjörer, vilka bedriva specialstudier för
aYlaggf.nd® uv teknisk licentiatexamen eller vinnande av teknisk doktorsgrad
bora i forsta hand beredas tilli alle att utföra erforderliga forskningsarbeten vid
institutet samt de till detsamma anknutna centrallaboratorierna, varvid
.. ut och apparatur skola ställas till förfogande i den mån sådan finnes tillgänglig
och upplåtelse enligt bedömande av vederbörande avdelningschef
(respektive föreståndare för centrallaboratorium) kan ske utan olägenhet
tor forskningsverksamheten. Motsvarande möjligheter kunna, i den mån
vederbörande avdelningschef respektive föreståndare för centrallaboratorium
anser lämpligt, jämväl beredas ingenjörer och forskare i övrigt, vilka
önska vid institutet utföra egna forskningsarbeten. I vad mån kostnaderna
tor dylika arbeten skola bestridas av institutet, avgöres av styrelsen (respektive
av stiftelsen). v ^
Studerande och forskare, varom ovan nämnts, skola ställa sig till efterrättelse
för institutets personal gällande ordningsregler.
§ 15.
Räkenskap för den verksamhet vid institutet, till vilken bidrag av statsmedel
utgå jämlikt avtal mellan Kungl. Majit och stiftelsen Svensk Träforsknmg,
o skall för varje budgetår upprättas före utgången av påföljande
augusti månad. Redovisningen skall så uppställas att därav klart framgår
vilka personalkostnader, driftsutgifter och omkostnader, som belöpa på den
grundläggande forskningsverksamheten respektive administrativa göromål.
§ 16.
Revision av ovannämnda räkenskaper utövas av tvenne revisorer, av vilka
den ene utses av Kungl. Majit och den andre av stiftelsen Svensk Träforskv
..revisionsberättelsen skall ett exemplar ingivas till Kungl. Majit och
ett till nämnda stiftelse. J
8 17.
Ändring av dessa stadgar ma endast ske efter överenskommelse mellan
Kungl. Majit och stiftelsen Svensk Träforskning.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 284.
Innehållsförteckning..
Sid.
Nuvarande forskning på skogsproduktområdet............................. 2
Utredningens förslag:
Allmänna synpunkter beträffande skogsproduktforskningen och dess ordnande 6
Yttranden........................................................ 14
Departementschefen.............* • • ................................ 1''
Träforskningsinstitutet och centrallaboratorierna.......................... 18
Yttranden................................*............*.......... 27
Departementschefen................................................ 30
Förläggning, lokalbehov och utrustning................................. 31
Yttranden............... 35
Departementschefen................................................ 36
Institutets inre organisation, årskostnader m. ........................... 37
Yttranden ........................................................ 45
Departementschefen................................................ 48
Institutets administration, finansiering och yttre organisation i övrigt....... 49
Yttranden ........................................................ 59
Departementschefen..............................................; • ”4
Hemställan............................................................
Bilagor.................................*.............................
427P62. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till uppförande av byggnad för skogsprodukt forskning m. a1 i texten
- SU 1942:194 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till uppförande av byggnad för skogsproduktforskning m. m. jämte en i s. 20 i texten