Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.ts proposition nr 287

1942-02-20 · 226 sidor, varav 220 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 220 av 226 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:287, Kungl. Maj.ts proposition nr 287

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

1

Nr 287.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om krigskonjunkturskatt för år 1942, m. m.; gloen

Stockholms slott den 15 maj 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

bifogade förslag till

dels förordning om krigskonjunkturskatt för år 1942,

dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg

eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Biliana till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nt 287.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Förslag

till

Förordning

om krigskonjunkturskatt för år 1942.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller

dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det

sätt nedan stadgas för år 1942 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §•

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti

1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst

av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått

från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan

jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i

nästa stycke sägs.

I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt

genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda

maskiner eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

hänföras till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

3

tillgångar, även om intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda

förordning eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk

person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska

eller juridiska personen vid 1942 års taxering är skattskyldig för den inkomst,

vartill inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller

ersättning varom sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken

intäkten eller ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas fysisk person, för vilken för beskattningsåret

fastställes ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat

belopp ej överstigande 6,000 kronor, systembolag som avses i förordningen

angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen

samt aktiebolaget svenska lobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från

vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk

person.

Taxerad merinkomst.

3 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt äger rum år 1942 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som

gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrig sinkomstår en).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,

samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat

följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget

jämförelseår belöpande jåmförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden

till annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av

inkomsterna för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten

för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft

sin huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3,000

kronor.

Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,

på sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för en var av

de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts .proposition nr 287.

som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämningsavdrag eller eljest

i särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisnivån

och andra sådana ändringar av förhållandena från utgången av augusti

1939 till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter
-

4 §•

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och

beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla

för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild

förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse

hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med

tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller

ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall

tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas

hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan

rådande krigskonjunktur.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt

förra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor

enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i 3 mom.

avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse

hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,

beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna

i 2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla

uppskattad inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av

pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs

överstiger inkomstminskning som avses i förra stycket — eller, örn det belopp,

varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna överstiga de

sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från detta belopp

— avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen.

Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses såsom

taxerad merinkomst.

4 mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av viss

förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret

minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott

på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid

belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

5

översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit

oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen

ej berott på sådana förhållanden.

• 5 mom. Kungl. Majit äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala

krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del

av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelseinkomsten,

och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej

överstiger 50,000 kronor, till femton procent av denna, och, om jämförelseinkomsten

är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent av eget kapital i förvärvskällan vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, men minst 7,500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den

merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den

30 maj 1941 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

under vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller

köpeskilling vid avyttring av fartyg stadgas om särskild ordning beträffande

beskattning av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga

tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning

av inkomst såväl för lorkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande

dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla

för taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier

hänförlig egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan

annan egendom.

Om provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

1 mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt

för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk

under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall

för beräknad ränta a minskning eller ökning av eget kapital, överstiger motsvarande

jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk hänföres inkomst av

jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S7.

2 mom. Den uppskattade raerinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom

taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden

som avses i 1 § och icke utgör kompensation för förhållanden som

avses i 3 § sista stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §■

Beträffande skogsbruk skall såsom inkomstökning beroende på förhållanden

som avses i 1 § upptagas så stor del av de under beskattningsåret

åtnjutna intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för förädling

eller förbrukning i egen rörelse som kan anses hava uppkommit genom

prisstegring från förkrigsinkomståren utöver vad som erfordrats för att

täcka omkostnadernas ökning. Dylik inkomstökning skall, till den del den

ej anses utgöra kompensation för förhållanden som i 3 § sista stycket sägs,

efter skälig nedsättning i syfte att befordra med hänsyn till folkhushållningen

önskvärd avverkning, upptagas såsom taxerad merinkomst av skogsbruk;

dock skall den laxerade merinkomsten ej upptagas till högre belopp

än som av den skattskyldige visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av

skogsbruk under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed

inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,

överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i

förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,

utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan

fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som

omförmälas i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,

upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem

eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer av

vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper

på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller omfattningen

av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat

av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år 1939,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,

hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär

som gjorts efter utgången av augusti 1939,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

7

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av förhållanden

som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare

eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för

uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen

kunnat betinga sig, örn förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp

än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med

undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom

restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande

jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent å jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning

uppkommen efter utgången av augusti 1939, med räy; för den skattskyldige

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava

uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda

framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt

med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent

å beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för

realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter

samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,

dels, örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för

ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

10 §.

Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes särskilt

för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade

merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels belopp som den skattskyldige visar sig hava utgivit såsom gåva för

luftvärnet, luftskyddel eller hemvärnet och som fått avdragas vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1942 men för vilket avdrag

enligt denna förordning ej skett vid beräkning av uppskattad merinkomst av

rörelse,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 287.

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna

som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona

på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt år

1940, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,

överstigit femton kronor,

dels ock ett belopp av 3,000 kronor.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret

haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som

vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,

skall beskattningsnämnd vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande

medgiva skäligt avdrag utöver vad ovan sagts med högst inkomstminskningens

belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även

haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan

anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig

hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

merinkomster.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under det beskattningsår

taxeringen till krigskonjunkturskatt år 1941 avsåg haft krigskonjunkturskatt

underkastad förvärvskälla, som vid tillämpning av de vid

nämnda taxering gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning, för

vilken avdrag vid nämnda taxering skulle hava medgivits, därest inkomstökning

å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla förelegat, skall

jämväl avdrag för sådan inkomstminskning efter yrkande av den skattskyldige

medgivas vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock

endast i den mån avdrag för inkomstminskningen ej kunnat utnyttjas vid

taxeringen år 1941. Sådant avdrag tillgodonjutes i första hand från taxerad

merinkomst av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående

avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån

avdraget ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade

merinkomster.

Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga förvärvskällor

gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §•

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta

skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

ej överstiger 20 % av motsvarande jämförelseinkomst:................. 50 /,

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst:.........60 %,

j> 50 % » » » :......... 70 %;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

9

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,

skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn

härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt

hundratal kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda

grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige

skulle hava minskats, örn krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits

från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet

och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

12 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande

fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning

eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den

andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.

Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor

som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall, i den

mån det ej utgör avdrag för gåva till luftvärnet, luftskyddet eller hemvärnet,

vilket kunnat utnyttjas av den av makarna som givit gåvan, med motsvarande

tillämpning av där meddelade föreskrifter ske från den för båda makarna

sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara melrinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande

till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas

å makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter

förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den

mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma

den andre maken.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras

för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), samt

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av

ersättningslager skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, om lagret vid utgången

av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varuförnyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning

av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället

för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats

för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, eller, örn lagret vid utgången av augusti 1939 var större

än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången

av augusti 1939, och enligt i denna förordning medgivna grunder

nedskrivits högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall

skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse inköpts men ej levererats,

samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att

möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret

och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning

medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta

beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287. 11

16 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning

skall ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för

att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om de avsatta medlen använts för avdragsgilla omkostnader

under beskattningsåret.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt denna paragraf må ej

medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för

föregående år skett för omkostnader under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning

skall ske,

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande

bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,

men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna

förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten

skulle hava minskats, om det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet

hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av

ersättningstonnage med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg

eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,.

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt

konto hos riksbanken för att användas, om det insatta beloppet utgöres

av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,

om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande

av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, örn den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av

det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens

värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås

härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde

när avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, örn tillgången när den

avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde

nied avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning

av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse

å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande

av fartyg.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret,

avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret

eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera

visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig

förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret

närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras

från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde

disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjämningsfond

eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med

sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som

fastställes av Kungl. Majit, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana

fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kunnat

tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond. Såsom sådana

medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom nedskrivning eller avskrivning

under beskattningsåret bildad, vid taxeringen ej godkänd dold reserv i

varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, om nedskrivningen eller

avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämnin^sfond.

Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton eller

andra medel ej skulle räckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital,

som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur

rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital uttagits

endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas i

andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses

årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett

som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses

fullgjort, om dylik insättning skett senast den 1 augusti 1942 eller vid den senare

tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.

Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning

i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,

att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig

disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat

villkor för den provisoriska skattepåföringen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning

från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån

före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,

a) varuförnyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning

medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under

beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden

använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning

skulle medgivits för beskattningsåret, om tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen,

för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,

därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan

anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan

avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna

grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för

anskaffningsåret, eller

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade

eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot

svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att

jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den

nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som

skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § göra avsättning

till kostnadsutjämningsfond lämnat redovisning å särskild blankett som i

20 § andra stycket sågs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution

enligt c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar

hava i balansräkningen för varje *år efter det redovisningen lämnades funnits

kvar av de medel, vilkas redovisning godkänts såsom likvärdig med

avsättning till kostnadsutjämningsfond. Såsom kvarvarande medel äger härvid

den skattskyldige tillgodoräkna sig jämväl den erlagda krigskonjunkturskatt

för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser provisorisk skattepåföring

erhållits.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det

belopp, varmed skatten för beskatlningsåret skulle hava minskats, örn avdrag

med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen

eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens

fastställande.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

22 §.

1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den

skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd

krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.

Maj:t fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger

utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken

insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning

av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål

för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av

riksbanken godkänd säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens

erläggande enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,

meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande

och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets

utgång men senast den 1 augusti 1942 eller vid den senare tidpunkt

före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning

av denna förordning så anses som örn belopp, vilket använts för

betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång

och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före

taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt

påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning

från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som

restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige

meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

4 mom. Fråga om restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,

sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet

vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av

stadgandet i 28 § andra stycket.

23 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,

utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga

är om restitution enligt 21 § c).

Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av

krigskonjunkturskatt, är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen

fastställes betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter

senast skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 287.

15-

Särskild bestämmelse rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och

fömögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller

från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd

bero, huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet

till krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt

skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt

22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges

beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan

stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

27 §.

1 mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1942 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision

eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk,

sammanlagt ej ♦inderstigande 4,000 kronor, är, försåvitt ej Kungl. Majit annorlunda

föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna

deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken

för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6,000 kronor, så ock

juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 1 augusti 1942 avlämnas till länsstyrelsen i

det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum,

eller, därest taxeringen ägt rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet.

2 morn. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har

uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 287.

angives, på heder och .samvete avlämna deklaration för egen taxering till

krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock ej beträffande

inkomst av jordbruk och skogsbruk.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.

fastställas av Kungl. Maj:t.

i mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att i

den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till

krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering till

krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1 mom.

sägs.

6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade

påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration

enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses

i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet att

avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tilllämpning.

28 §.

Taxering verkställes av den ordinarie prövningsnämnd, som har att taga

befattning med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor örn rätt vill restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

skola handläggas av prövningsnämnd.

29 §. #

1 mom. Det åligger landskamreraren att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande taxering

jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige

och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för taxeringen

till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av envar

skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

ifrågakommer.

Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av

jordbruk och av skogsbruk skall genom landskamrerarens försorg upprättas

med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade upplysningar

enligt formulär som fastställes av Kungl. Majit.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

17

2 moni. överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,

som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas

till prövningsnämnden.

3 inom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den

skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat ulan att deklaration

avlämnats, skall det genom landskamrerarens försorg ofördröjligen i rekommenderat

brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 inom. andra stycket bör genom landskamrerarens

försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där särskilda

omständigheter därtill föranleda må sådant brev avsändas senare än

den 30 september 1942

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss

vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden

ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill åberopa.

Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det omöjligt,

bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan landskamreraren vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid- granskning av förslag rörande

taxering till krigskonjunkiurskatt finner anledning till annan avvikelse från

detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom

underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen

fastställes.

2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna

i särskild längd (krigskonjunkturskattelcingd) enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Majit.

3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnämndens

arbete pågå till och med den 15 december.

Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till krigskonjunkturskatt,

skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande,

dock .senast den 21 december.

A mom. Till en var skattskyldig som enligt 29 § 3 mom. tredje stycket

framställt erinringar mot förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt så

ock till en var i krigskonjunkturskaitelängden upptagen annan skattskyldig,

som taxerats med avvikelse från av honom avlämnad deklaration eller utan

att deklaration avlämnats, skall vederbörande protokollförare senast den 23

december i rekommenderat brev översända utdrag ur krigskonjunkturskattelängden

samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår.

31 §.

Kungl. Majit förordnar för Stockholms stad och för varje län en i bokföring

sakkunnig person att såsom konsulent enligt landskamrerarens bestämmande

biträda prövningsnämnden vid taxeringen lill krigskonjunkturskatt.

Biliana Hk riksdagens protokoll lf)’i2. 1 saini. Nr 287.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Konsulent förordnas jämväl att enligt allmänna ombudets hos mellankommunala

prövningsnämnden bestämmande biträda denna nämnd vid ifrågavarande

taxering.

Kungl. Maj:t förordnar tillika en särskild konsulent att tillhandagå övriga

konsulenter och taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande

taxering till krigskonjunkiurskatt och att vara föredragande hos den nämnd

som omförmäles i 32 §.

32 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenämnden)

med uppgift att

dels efter framställning från landskamrerare eller allmänna ombudet hos

mellankommunala prövningsnämnden eller från prövningsnämnd eller när

anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande taxering

till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag rörande

tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, lil § 1 mom. samt

112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tilllämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter.

Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration

skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt

vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna

förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande

och ledamöter i prövningsnämnd gälla örn ordförande och ledamöter i den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda

fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt

denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna

i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter

enligt taxeringsförordningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

19

34 §.

För taxeringen till krigskonjunktur.skatt må granskning av skattskyldigs

bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av landskamreraren eller

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden verkställas av

vederbörande konsulent så ock av person som verkställer bokföringsgranskning

enligt taxeringsförordningen. Taxeringsförordningens föreskrifter skola

härvid äga motsvarande tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av den i 31 § andra stycket omförmälde

konsulenten.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock

över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över ordinarie prövningsnämnds beslut skola ingivas till

vederbörande länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv den 1 februari

1943.

Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser om

besvär skall vad angår taxering till krigskonjunkturskatt underrättelse enligt

30 § 4 mom. i denna förordning likställas med underrättelse om avvikelse

från självdeklaration, och skall vid motsvarande tillämpning av 123 § 2 mom.

taxeringsförordningen besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken icke

erhållit föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den skattskyldige

ej erhållit underrättelsen före den 15 januari 1943.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller

beslut jämlikt 123 § 2 eller 4 mom. taxeringsförordningen av prövningsnämnd

sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att

taxeringen till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som

skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd ändring i taxeringen till

krigskonjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering

i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans

för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 6 mom. första stycket,

samt vederbörande landskamrerare. Beträffande tiden för besvärens ingivande

och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

36 §.

/ mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering

enligt denna förordning oell enligt taxeringsförordningen, skola besvären

prövas i samband med varandra.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1942 ändras eller påföres någon, skall samtidigt

vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock

att, därest beslut örn höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller

Kungl. Maj:t, fråga örn därav betingad höjning eller påföring av taxering

till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande

fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan

efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Majds utslag angående

samma taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga örn taxering till krigskonjunkturskatt

i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande

tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör

tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats

angående prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till

krigskonjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten

eller Kungl. Majd tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

Förande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande

fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

2 mom. Därest beslut örn höjning av taxering till krigskonjunkturskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av särskild prövningsnämnd, skola

bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under iakttagande,

dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket sägs må

avse att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det år under

vilket prövningsnämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken

som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamrerare!!

bestämmer.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut

örn höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas av

kammarrätten eller Kungl. Majit, dock under iakttagande att beslut om provisorisk

påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning

av den skattskyldige skall meddelas av prövningsnämnd. Sådan framställning

skall göras inom två månader efter del kammarrättens eller Kungl.

Majits utslag delgivits den skattskyldige.

Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall som

i detta moni. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit utfärda

särskilda föreskrifter.

Eftertaxering.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, sorn avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts alt han icke hedvit taxerad till krigskonjunkturskatt eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

21

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till

krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande

undandragits staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering

till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att

det skall ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes

på grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.

2 morn. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av

ordinarie prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens

bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i

krigskonjunkturskattelängd, vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens

protokoll.

3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av

bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda

krigskonjunkturskatten.

Straffbestämmelser.

38 §.

Vid tillämpning av 143 § taxeringsförordningen i händelse av oriktigt meddelande

i självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning skall krigskonjunkturskatt

enligt denna förordning anses såsom inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har någon i deklaration eller annan uppgift lill ledning för egen taxering

som i 27 § sägs lämnat oriktigt meddelande, som varit ägnat att leda till frihet

från taxering till krigskonjunkturskatt eller till för låg taxering till sådan

skatt, utan att han på grund av motsvarande oriktiga meddelande i självdeklaration

eller annan uppgift enligt taxeringsförordningen är underkastad ansvar

enligt vad i första stycket sägs, skola i avseende å förseelsen föreskrifterna

i 143 § och 144 § .1 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande lilllämpning.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

Särskild föreskrift.

40 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan

denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas

till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra stycket

i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till

krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom

intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår skall motsvarande

gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig enligt

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nu sagts

avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom nu är

fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för

förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,

förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan. frångås

i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning

av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning

av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen

för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan nybildning

eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda

reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller

andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits med

belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat den

verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet tillläggas

vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara

normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat

ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått belopp

av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses för

rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

23

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i

svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital

nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 5 och 8 här nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej

utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av

förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,

-att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig

godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.

Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under bela det förra

men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för det

senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott

eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten

fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan anses

skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat underskott

bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten

till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår

eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant år,

fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom

exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande

anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren

eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan

stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat i

förre innehavarens band. Är åter fråga om ny rörelse eller övertagen rörelse,

för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna ifrågakomma,

må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar

rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.

Står ej annan uppskatlningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst

fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget kapital, beräknat

enligt punkt 8 här nedan, eller, om därigenom större förmån vinnes,

å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda kapital

under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med tillägg beträffande

enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga arbetsinsats.

Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot av lägst

sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses ej hänföras

varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Örn ej särskilda förhållanden

till annat föranleda, anlages vid dylik beräkning kapitalet hava

under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets

ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig

hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren

erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits

endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för den förra

delen av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler ifrågakom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

ina. I dylikt fall anses så stort kapital hava varit under förra delen av året

nedlagt i rörelsen, som när rörelsen började hedrivas var nedlagt i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, som

utgjort hans huvudsakliga försörjningsmöjlighet, ej bestämmas till lägre belopp

än tretusen kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen

enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lägret

vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med

räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde

antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Md uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen

tili statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen

av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i läll som avses i 4 § 7 mom.

samt i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1941 tillägg gjorts för vid

dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår

av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång

och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med belopp

svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen

för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år

1941 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,

skall ett mot denna nedskrivning svarande belopp tilläggas vid

inkomstuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till

lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den

prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,

d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt

sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång

mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen

godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista

förkrigsinkomstårets idgång. Därvid iakttages, dels att, örn lagret vid utgången

av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,

samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas

nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet,

dels att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.

Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej

vid inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

25

å förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet

å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets

utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom

förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock

vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på

grund av prisfall eller av annan orsak så ock till i vad mån efterfrågan å

tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur

eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden

äter inträda.

Örn den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden

vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som

avses i 4 § 4 moni. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej

anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket.

Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande

slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,

må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången

ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden

för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat

med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av

annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande

eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än

det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige

visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning

som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning

av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda,

vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt

ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas

leda till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som

framkomma vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.

c) Har vid taxering lill krigskonjunkturskatt åren 1940 och 1941 eller något

av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och bar under beskattningsåret

den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av

motsvarande dold reserv belt eller delvis återvunnits, skall eli belopp svarande

mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år,

dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under

det beskattningsår som låg lill grund för 1940 års taxering till krigskon
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Kungl. J\laj:ts proposition nr 287.

junkturskatt, tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras nied mera

än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den

dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av

samma reserv under nästföregående beskattningsår.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var

nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst

skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under

tidigare beskattningsår och det belopp som motsvarar återvinning av sådan

reserv under nästföregående beskattningsår.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som

motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika

tillgångar för stadigvarande bruk mcdgives i regel avdrag efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten

för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund

ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden

beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning

överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)

fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den

mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret

och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag

å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angnes

i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes 1''å åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet

å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses

hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring

kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i

räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar

eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande

bruk, kan sådan omständighet som bör föranleda större avdrag för

överpris än nyss sagts ofta anses vara för handen. Kan det med hög grad

av sannolikhet förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets

slut, bör avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, örn motsvarande

avdrag skett i räkenskaperna. Såsom exempel på sådan omständighet som må

föranleda större avdrag för överpris än nyss sagts må vidare framhållas det

fall att fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk gått förlorad och

annan liknande tillgång anskaffats i dess ställe. I dylikt fall må avdrag för

överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning

återstående oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den ny
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

27

anskaffade tillgången eller, örn detta värde överstiger motsvarande värde för

den förlorade tillgången, till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och

— i regel — en och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å

den nyanskaffade tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången.

I vissa fall kan Kungl. Majit med stöd av särskilt av riksdagen meddelat

bemyndigande att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt

fastställa särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts liandelsböcker och beträffande

vilken på den grund ovan givna bestämmelser örn i räkenskaperna vidtagna

åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till

vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond

är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft

till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål

med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig

för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser

eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av

augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden

avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angles

i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd

å högst 4,000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad

ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad

som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner

än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp

än i medeltal 4,000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen

avser.

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade

prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,

äger den skattskyldige att för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning

enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tilllämpa

skälig högre prissättning med sammanlagt högst det belopp som motsvarar

summan av inkomstminskningen å jordbruket oell det å jordbruket

belöpande utjämningsavdraget.

h) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall

med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av

punkterna 5 och 8 här nedan.

5. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse

inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska ekonomiska

föreningar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kunni. Maj:ts proposition nr 287.

G. Har skattskyldig enligt vad därom är särskilt stadgat vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt från summan av sina inkomster

från olika förvärvskällor åtnjutit avdrag för belopp, som utgivits såsom

gåva för luftvärnet eller luftskyddet eller hemvärnet eller dess underavdelningar,

skall enligt denna förordning motsvarande avdrag göras vid uppskattning

av inkomst av till rörelse hänförlig förvärvskälla, från vilken gåvan

utgått.

7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet

skall iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering

av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller

royalty eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse

för kostnader i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för

uppfinnarens eget förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande

arbetet med uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten

för beskattningsåret minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse

för sådana kostnader, i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats

vid taxering till krigskonjunkturskatt tidigare år, och det mot kostnaderna

svarande beloppet skäligen fördelas på den tid under vilken det förberedande

arbetet pågått. I förekommande fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader

tagas även vid fastställande av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en

räntefot av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret

ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en

räntefot av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing

av vinstmedel från föregående år, kapital som ej under någon del av

beskattningsåret använts i rörelsen utan varit insatt i bank eller eljest utlånat

eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta å detta kapital beräknas

till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskyldige. Vad angår

jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital, som anses då

hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till medeltalet av räntorna

för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning

tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket fall räntan bör

beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § G mom. anses

det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,

som skett i räkenskaperna, dock att beträffande kapital nedlagt i

maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande

bruk hänsyn skall tagas till den särskilda värdesättning av tillgångarna,

som ligger till grund för inkomstuppskattningen enligt denna förordning.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska

ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än

sådan, som bedriver penningrörelse,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

29

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom

skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den

hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas

såsom skuld, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust

ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar

och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet

av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren

och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga

grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i

denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte

att fastighet, som i räkenskaperna upptagits till belopp understigande det

vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande taxeringsvärdet, må vid beräkningen

upptagas till nämnda belopp. Vad nu stadgats äger ej avseende å

sådan del av fastighets värde som vid taxeringen redovisats såsom särskilt

maskinvärde.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i

rörelse förfares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar

beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller

minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Örn rörelse i förvärvskällan

bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande

del av jämförelseinkömsten.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant

belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger

räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan

för beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages

att, örn jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,

ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande

fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för

beräkning av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad

inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i

förekommande fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget

kapital. Emellertid kan, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp

än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet av uppskattad

inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal

eller efter annan grund som finnes skälig. Så må förfaras även i det

fall, då medeltalet betecknar eli underskott.

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband med

lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det belopp,

varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit

dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts

rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv

antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna

förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,

varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för

att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest

lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid

sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till

förhållandena vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista

förkrigsinkomstårets utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den

lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den

dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å

andra sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med

avdrag av skillnaden mellan det belopp, varméd dold förkrigsreserv minskats

under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av

sådan reserv under nästföregående beskattningsår.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan

tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid

nämnda tidpunkt.

12. Vad angår bevisning enligt A § A mom. andra stycket må såsom exempel

på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder

skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i

1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,

som icke haft samband nied eller sin grund i förhållanden som

omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även örn sådana

förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

31

i en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden

som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Maj:t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild

grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej

till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden.

Förebringas å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande

sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet

berott på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten

bestämmas med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till

yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,

verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller

arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott

på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas

för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Maj:t äger

jämväl för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet

än nu sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas

med sådan verksamhet.

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi

sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och 4 §§

meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad

merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte

utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt

belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning

av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore örn

en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 11 § om

skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras pä honom belöpande

jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten

beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten

ej uppgår till 3,000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets

skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra

avdrag svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande

jämförelseinkomsten understiger 3,000 kronor. I fall som nu sagts skall vid

tillämpning av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett

belo])]) av 3.000 kronor.

till 5 §.

1. För beräkning av den uppskattade merinkomsten av jordbruk erfordras,

alt nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret dels

för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt, ali till nettoin
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

täkt av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 g c) kommunalskattelagen

med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan till nettointäkt

av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till intäkter av

jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande omkostnader.

I fall, där utredning om en specificerad uppdelning av omkostnader på

jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, må i regel kunna förfaras så, att

för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader

för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av

jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande

viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av

olika slag av skogsprodukter, medan till omkostnader tor jordbruk hänföras

samtliga de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de

överstiga de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser

för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av

olika slag av skogsprodukter fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts,

må, örn ej utredning om en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan

förebringas, dessa beräknas efter grund som finnes skälig.

Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk

ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av

jordbruk, under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp,

varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader

under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.

2. Vid bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse

ske från uppskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- oell

förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen

för de olika åren. Örn exempelvis under beskattningsåret

minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslaktning i större

omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande jordbruk och i

större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomståren, bolett

med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Har inneliggande lager avspannmål

eller annat sedan 1940 års ingång mera avsevärt minskats, må

avdrag ske med verkliga värdet vid nämnda tidpunkt av det lager som avyttrats

eller förbrukats utan att ersättas före 1941 års utgång, i den mån sådant

avdrag ej skett vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1941. Därjämte

lior beaktas om i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader

under något av åren förekommit för reparationer, inköp av levande djur

m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning av intäkterna under året.

Hava sådana omkostnader förekommit, bör skälig jämkning göras i inkomstuppskattningen

för det år på vilket de belöpa, dock under iakttagande

att, därest omkostnader som nu avses förekommit under beskattningsåret,

avdrag i allt fall skall medgivas i den mån desamma överstiga det belopp

motsvarande kostnader skalle hava utgjort vid utgången av augusti 1939.

Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller ny-, till
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

33

eller ombyggnad å för jordbruket nödiga driftbyggnader eller till jordbruket

hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden

härför medgivas i den mån den överstiger det belopp, vartill kostnaden

för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått vid utgången

av augusti 1939 eller, därest nyuppsättning skett av tillgång som kan

anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga,

det värde tillgången kan antagas komma att äga sedan kriget upphört.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,

som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade

prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen inkomstminskning,

äger den skattskyldige att för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning

enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpa

lägre prissättning med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan

av inkomstminskningen å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under

förkrigsinkomståren bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret

under förhållanden jämförbara med förhållandena under detta år eller hava

förkrigsinkomståren visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat,

må i stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp,

som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret

bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under

ett av dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under

detta år ungefärligen motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande

jordbruk i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens

bestämmande hänsyn tagas till inkomsterna under detta år, som

om dessa vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas

resultat, som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits

av annan, vilken då bedrivit jordbruk å samma fastighet.

För fysisk person, för vilken jordbruket utgjort hans huvudsakliga försörjningsmöjlighet,

må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp

än tretusen kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1941 fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av

sex procent, ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum

vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed

jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetal
Bihang

till riksdagens protokoll 19i2. 1 sand. Nr 287.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

ning skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige

förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.

5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses

i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med

avräkning av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag som i 3 § sista

stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att uppskattad merinkomst

skall anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden som i 1 § sägs, har

att till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.

Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast

i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eiler uttag till egen rörelse

av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels

täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet

dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket.

Hänsyn tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller

av andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten

inkomstökning på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt

i större omfattning än normalt, skall den upptagas i den taxerade merinkomsten

i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden

som avses i 1 §, även örn den ej uppkommit på grund av prisstegring.

Inkomstökning å arrende eller dylikt upptages i den taxerade merinkomsten

endast i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på

förhållanden som avses i 1 §.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning

enligt denna punkt beräknas till femton procent av den vinst, som

skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av

jordbruksprodukter av samma slag som under beskattningsåret ägt rum

under förkrigsinkomståren.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning

och utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket

beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser

som av Kungl. Majit fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden

eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats

som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet

visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats

priser vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller

större prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,

skall dock hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.

till 6 §.

1. Den grundläggande principen i fråga örn krigskonjunkturbeskattning

av skogsbruk är att beskattning endast sker av det belopp som motsvarar

prisstegring å i skogsbruket tillgodogjorda skogsprodukter i förhållande till

det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren i den mån denna pris
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

35

stegring överstiger omkostnadernas ökning sedan sagda tid. Beskattningen

reduceras ytterligare dels genom kompensation för förhållanden som avses

i 3 § sista stycket, dels genom särskilt avdrag med syfte bland annat att

befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar, ett

avdrag som blir högre i den mån avverkningen överstiger viss storlek. Eftersom

inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret

äro beroende, av virkesuttagens storlek och således ej utgöra lämplig

grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner

under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst av skogsbruk ej

fastställas. Beskattningen begränsas däremot på det sätt att den taxerade

merinkomsten ej må beräknas till högre belopp än som av den skattskyldige

kan visas hava utgjort nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Den

närmare innebörden av dessa regler framgår av följande punkter.

2. För beräkning av den taxerade merinkomsten skall i första hand fastställas

det belopp som motsvarar prisstegringen i förhållande till det genomsnittliga

prisläget under förkrigsinkomståren å de under beskattningsåret avyttrade

eller för förädling eller förbrukning i egen rörelse uttagna skogsprodukterna,

i den mån prisstegringen överstiger vad som erfordrats för att

täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen torde vanligen kunna beräknas

procentuellt å bruttointäkterna beträffande olika produkter.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas

till femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring

eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter

av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Från det vid tillämpning av andra stycket framkomna återstående beloppet

medgives särskilt avdrag med syfte bland annat att befordra med hänsyn till

folkhushållningen önskvärda avverkningar. Dylikt avdrag utgör fem procent

å bruttointäkten av avverkningen i dess helhet å samtliga den skattskyldige

tillhöriga fastigheter samt, om avverkningen överstigit nedan angiven

virkeskvantitet, därutöver hälften av det nyss angivna återstående beloppet

till den del det belöper å den överskjutande avverkningen. Kungl. Majit äger

att, örn särskild anledning därtill uppstår, för särskilda virkesslag förordna

örn större nedsättning än som nu sagts. Örn bruttointäkten av avverkningen

är väsentligt högre än som normalt kan påräknas för en dylik avverkning,

beräknas dock avdraget endast å så stort belopp som kan anses

motsvara normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet till vilken enligt vad nyss

sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av avdragets .storlek skall utgöra

etthundratrettio procent av det antal kubikmeter virke, sorn erhålles genom

att nied varandra multiplicera de vid senaste fastighetstaxering tillämpade

talen för areal, bonitet och relativ skogstillgång. Det vid tillämpning av

andra stycket framkomna återstående beloppet fördelas på den avverkning,

sorn uppgår till respektive överstiger den angivna virkeskvantiteten, i förhållande

till antalet kubikmeter virke inom vardera avverkningsdelen.

Grunder för beräkning av prisstegring som i första stycket sägs, för kompensation

sorn i andra stycket sägs och för avdrag sorn i tredje stycket sägs

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

Om den skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar

eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under

beskattningsåret, tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre

eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av nyss angiven

beräkningsgrund, skall hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens

fastställande. Jämväl i detta fall skall kompensation som i andra stycket

sägs och avdrag som i tredje stycket sägs medgivas.

Avdrag som i tredje stycket sägs skall anses utgöra kompensation jämväl

för det förhållandet att nämnda prisstegring blivit mindre än som kan anses

normalt för ifrågavarande sortiment av sådan anledning som att den skattskyldige

till bränsle avverkat virke vilket normalt kunnat avyttras till massaved

eller dylikt. Dock äger skattskyldig rätt att, i stället för att komma i

åtnjutande av avdrag som nu sagts, örn därigenom större förmån erhålles,

åberopa bevisning att prisstegringen på det avverkade virket av dylik anledning

varit mindre än den som normalt skulle kunnat påräknas.

3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret

varit mindre än det belopp som erhålles vid tillämpning av

punkt 2, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till högre belopp

än nettointäkten utgjort.

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna

av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.

För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet

såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och

jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom

omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning

föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock kostnad

för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att kostnaderna

ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts

dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt

redan för det nästföregående beskattningsåret, får sådant belopp ej ånyo

avdragas. Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller

ny-, till- eller ombyggnad å för skogsbruket nödiga driftbyggnader eller till

skogsbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag

för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det belopp,

vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle hava

uppgått vid utgången av augusti 1939 eller, därest nyuppsättning skett av

tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden

som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att äga

sedan kriget upphört. Såsom omkostnad må i fall, då skog avverkats eller

ock avyttrats utan samband med avyttring av marken, belopp motsvarande

avdrag enligt 22 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen upptagas endast

örn fastigheten förvärvats efter utgången av augusti 1939. I fall, då

växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken, skall i stället för

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

37

avdrag som avses i tredje stycket av nämnda mom. avdrag göras med ett belopp

svarande mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av

augusti 1939, dock att, om skogens för ägaren gällande ingångsvärde var

större, avdrag må ske med detta värde. Vid uppskattning av värdet å den

växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, att bevisning rörande

dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å den

växande skogen må följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes

med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden

beträffande skogsegendomar å orten.

4. Har vid motsvarande tillämpning av de för beräkning av uppskattad

merinkomst av jordbruk gällande reglerna inkomstminskning å jordbruket

uppkommit, förutsättes att den skattskyldige bort utan att krigskonjunkturbeskattning

ifrågakomme kunna utlaga skogsprodukter i så stor utsträckning

att kompensation för inkomstminskningen så ock för förhållanden som avses

i 3 § sista stycket erhölles.

I dylikt fall skall följaktligen såsom taxerad merinkomst av skogsbruk ej

upptagas större del av den enligt punkt 2 beräknade merinkomsten än den

som återstår efter avdrag av så stor procentuell andel av densamma som

summan av inkomstminskningen å jordbruket och det å jordbruket belöpande

utjämningsavdragets belopp utgjort av den beräknade nettointäkten

av skogsbruk under beskattningsåret.

5. Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna

tillämpade prissättningen rörelsen inkomstminskning, medan taxerad merinkomst

framkommer för skogsbruket, äger den skattskyldige att för utjämning

härutinnan beträffande nämnda produkter tillämpa lägre prissättning

med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen

å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort

sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,

och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen

jämkas med hänsyn till den tillämpade prissättningen.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av

uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för

handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med

sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade

läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar

synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av uljämningsavdrag

med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den taxerade

merinkomstens storlek.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren

beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige

innehaft även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av

inkomst enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av

förkrigsinkomståren ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,

skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren

tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll

av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för

beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt

direkt samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller

med anordning som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag

beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives

sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund

av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas

hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid

framhållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse

eller slitning, som ej skulle hava uppkommit, örn ej uthyrningen ägt rum.

Sådant förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för

reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av avdrag

för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad

nedlagts för reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår

blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag

för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren

innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,

må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna

för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall

i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,

vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas

den skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de

olika ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, för vilken inkomst av annan fastighet utgjort hans huvudsakliga

försörjningsmöjlighet, må jämförelseinkomsten ej bestämmas

till lägre belopp än 3,000 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

39

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex

procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid

avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig

förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier

för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning skett

av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

till 8 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis

sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från

rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats

av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån

får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen

ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad

i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet

äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna för

förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses i

8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart

uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid tiden

närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas till

annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Därest

inkomst som här avses utgjort den skattskyldiges huvudsakliga försörjningsmöjlighet,

må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än

3,000 kronor.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom

sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för

priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången

av augusti 1939, örn detta värde var högre. Vid uppskattning av dylikt

värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel ej

kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter nämnda

tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes med

sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden å

orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring

av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, om värdet vid utgången av

augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten, värdet

vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av realisationsförlusten,

försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var lägre

än kostnaden för förvärvet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om

skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan

att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning

av hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet,

stundom te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant

fall ske genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes,

att till utgångspunkt för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet

och ej blott den del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter

krigsutbrottet, samt att även storleken av försäljningsvinster under de olika

åren, som ej äro skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som

enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande

bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande

den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt

eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång

mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas

vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

till 10 §.

Av 4 § 3 moni. framgår att, örn en förvärvskälla inom rörelse utvisar inkomstökning

och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen får i

viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna

till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår

att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall kan

enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar

inkomstökning och den andra inkomstminskning. Utjämning enligt särskilda

regler kan enligt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 6 § jämväl

i vissa fall ifrågakomma i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk,

å andra sidan jordbruk eller rörelse, därest jordbruket eller rörelsen utvisar

inkomstminskning. Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk

förutsättes däremot ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma. Avdrag

för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives enligt

9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt denna förordning

ej kunna ske i andra fall. I de fall, som ej sålunda särskilt reglerats,

kan avdrag för inkomstminskning å krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla,

i den mån inkomstminskningen kan antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, enligt 10 § medgivas från taxerad merinkomst

å annan förvärvskälla. Med hänsyn till de olika reglerna för fastställande

av taxerad merinkomst å olika förvärvskällor och det förhållandet att

skattskyldig dessutom kan hava andra, krigskonjunkturskatt icke underkastade

förvärvskällor vilka kunna utvisa såväl inkomstökning som inkomstminskning,

hava ej bestämda regler kunnat fastställas för sådant avdrag.

Såsom vägledande synpunkter må dock anföras följande. Därest mellan de

krigskonjunkturskatt underkastade förvärvskällorna finnes sådant samband

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

41

att avräkning deni emellan framstår såsom särskilt naturlig, bör sådan avräkning

ske oavsett förhållandena med förvärvskällorna i övrigt. Eljest bör,

örn skattskyldig under beskattningsåret även haft andra, krigskonjunkturskatt

icke underkastade förvärvskällor, som sammanlagt kunna anses utvisa

inkomstökning, avdrag i första hand göras från sådan inkomstökning. Vid

bedömande i vad mån inkomstökning som nu sagts skall anses föreligga bör

jämförelse göras mellan den vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för beskattningsåret beräknade inkomsten av förvärvskällorna och

medeltalet av motsvarande inkomster under förkrigsinkomståren.

Beträffande avdrag för inkomstminskning under det beskattningsår, 1941

års taxering till krigskonjunkturskatt avsåg, iakttages, att sådant avdrag skall

medgivas från den merinkomst, som återstår sedan övriga i 10 § omförmälda

avdrag med undantag för det däri omförmälda avdraget å 3,000 kronor i förekommande

fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och

övriga med avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda

taxering gällande föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga

kan vara antingen om sådan inkomstminskning, som vid 1941 års taxering

skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller om

sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningen om

krigskonjunkturskatt för år 1941. Avdrag medgives endast i den mån inkomstminskningen

kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

Vid bestämmande huruvida avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas vid

1941 års taxering skall bortses från det i 10 § omförmälda avdraget å 3,000

kronor.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till 4 §,

sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige i

sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelsefond, avsedd

för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i det avyttrade

eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken avdrag

ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt yrkande

prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

under förutsättningar, som framgå av det följande. Har den skattskyldige

redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring

för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den nedskrivning,

som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska skattepå1''öringen

svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet större än

vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse lagerminskningen

sedan krigsutbrottet, såsom om lagret vid denna tidpunkt varit lager

vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning

ej allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för

lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.

Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid

nettointäktens beräkning.

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats

hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning

till varuförnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en summarisk

uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets

utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersättningslager.

Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret, uppskattat

till det belopp till vilket ersättningslagret enligt punkt 4 b) lägst må

nedskrivas, utgör det belopp varå den provisoriska skattepåföringen enligt

14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer alltså att avse det belopp, varmed

ersättningslagret, om det anskaffats vid beskattningsårets utgång, skulle

fått nedskrivas enligt denna förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret

eller det föregående beskattningsåret avdrag åtnjutits för minskning av dold

förkrigsreserv i de avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångarna, skall

dock detta belopp avdragas från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp,

å vilket sålunda provisorisk skattepåföring må ske, begränsas givetvis även

av fondavsättningens storlek. Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma,

då fondavsättning tillika skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan. Den

provisoriskt påförda skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten

skulle hava minskats, örn det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen

sålunda beräknas, avdragits från den beskattningsbara merinkomsten.

Om ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden

i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt punkt

4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning

för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande skatten på

framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd restitueras.

Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning av

ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till restitution. Befinnes

det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar för restitution

av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu ej föreligga,

skall rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning

av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond

för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade varor

avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras för

visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser hade

levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till större

storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt punkt 4 b)

av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad beträffande

det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S7-

43

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond, medgives

provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond enligt

14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,

därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till prisfluktuationsfond

avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av

redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande

år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering

till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas.

I förekommande fall skall likväl så anses, som om avdrag skett vid

taxering enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.

Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives därest fondmedlen disponerats

för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla, om i stället

andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall, där kostnadsutjämningsfond

ej tagits i anspråk för täckande av omkostnader som nu avses,

restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot de omkostnader

för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen

enligt denna förordning för det beskattningsår då omkostnaderna

ägt rum. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond ej avsatts men provisorisk

påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett på grund av bestämmelserna

i 20 § andra stycket.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan

skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning

enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å tillgång

för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget

kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående

delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande år

genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den skattskyldige.

Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det belopp, varmed

krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, om det i räkenskaperna

gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket det i beskattningsavseende

enligt denna förordning nedskrivils, må enligt 21 § restitution

ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot den

påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt, som

sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till vilket

den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten till ytterligare

restitution hava förfallit.

5. Ilar fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande

värdet utan alt under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer

vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, örn a?inat

fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas

av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen

eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan lian emellertid genom

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar

disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt

som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten ingående

del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende

enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med det

belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om det överstigande beloppet

avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta

beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna

avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid

ifrågavarande beskattning. Örn sålunda för ett senare beskattningsår, då annat

fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna

och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,

i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning

från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt

påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget

sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende

enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande

avskrivning skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid

reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd

bärav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring

medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den beskattningsbara

merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som

överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande

värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen

kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som om fartyget icke

varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.

Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel än i

riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen må

inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling för detta

fartyg, som örn medlen uttagits från riksbanken, men att restitution dock ej

må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning

avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv

i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk

skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som örn fartygets i

beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.

Vad nu sagts örn belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också

tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan

tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma

beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

45

6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan

anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§.

a) Ett rederi har den 1 november 1941 för 900,000 kronor sålt ett ointecknat

fartyg, då bokfört till 500,000 kronor men i beskattningsavseende

nedskrivet till 400,000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången

av augusti 1939). Köpeskillingen, 900,000 kronor, insättes i sin helhet å

vederbörligt konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900,000 — 400,000 =

500,000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets

beskattningsbara merinkomst överstiger 500,000 kronor. Rederiet kan då efter

yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å skillnaden

mellan 900,000 och 400,000 kronor, d. v. s. å 500,000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900,000 kronor

och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken

insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med

500.000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunna medgivas med 200,000

kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava

minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för år 1941 varit 200,000

kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution

medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret

1941 varit ytterligare 150,000 kronor mindre.

Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt

belöpande på 350,000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att rederiets

beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300,000 kronor.

Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900,000 kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300,000

kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma

sätt som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200,000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett belopp

av 100,000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300,000

kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret

1941 restituerad.

c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600,000 kronor

och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken

insalta beloppet, 300,000 kronor andra medel.

Provisorisk skall påföres då endast för ett belopp av 600,000 — 400,000 =

200.000 kronor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.

beräknad å ett belopp av 200,000 kronor, men ytterligare restitution kan ej

ifrågakomma.

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300,000 kronor.

Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900,000 — 300,000 = 600,000

kronor.

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av

500.000 kronor.

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600,000 kronor,

som innestå i riksbanken, samt 300,000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550,000 kronor.

Eftersom beloppet 150,000 kronor innefattar framtagande av en dold

förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 §

l mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhållna

beloppet 900,000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast

350.000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350,000 kronor.

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda

exempel beträffande restitutionen inträder först örn fartyget nedgår i värde

under 550,000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, om fartyget i motsvarande

mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp

av 500,000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske

endast å ett belopp av 350,000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet,

900.000 kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400,000 kronor

till inköp av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med

100.000 kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100,000 kronor

mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor. Restitution medgives då med

det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats,

om den beskattningsbara merinkomsten för år 1941 varit ytterligare 150,000

kronor mindre.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av

1.800.000 kronor, varav 900,000 kronor uttagas från riksbanken och lika

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 287.

47

stort belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag

för beskattningsåret 1942 kunnat medgivas med 400,000 kronor, och

att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med

300.000 kronor under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom

i detta fall köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för

det gamla fartyget och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken,

medan hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas

restitution som i exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av

det belopp, som belöper å fartyget i dess helhet.

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu

angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, örn inkomsten

för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart

överprisavdrag med 200,000 kronor och provisorisk skattepåföring intill

150.000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring

eller förlust av fartyg, i riksbanken 900,000 kronor, vilket belopp förutsättes

ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade

inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt

19 § ske för hälften av detta belopp eller 450,000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen

försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då

såsom i exempel a).

8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,

att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan

fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap råder, under

sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att komma

i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Förslag

till

Förordning

med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg

eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941, nr 360,

med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år

av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår

för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något av

åren 1941 eller 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något av

de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942,

skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyttringen

ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1943.

C

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

49

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 maj

■ 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Sedan jag åt kammarrättsråden juris doktorn Carl W. U. Kuylenstierna

och Eric Rosenqvist uppdragit att inom finansdepartementets skatteberedning

utarbeta förslag till krigskonjunkturskatt för år 1942, ha dessa till mig

överlämnat en den 17 mars 1942 dagtecknad promemoria i ämnet jämte författningsförslag.

Promemorian torde få såsom bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet.

Efter remiss ha yttranden över skatteberedningens förslag avgivits av kammarrätten,

riksräkenskapsverket, kommerskollegium (med överlämnande av

yttranden från Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

grossistförbund, kooperativa förbundet, Sveriges redareförening, Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare och handelskammaren i

Göteborg), bank- och fondinspektionen (med överlämnande av yttrande från

svenska bankföreningen), lantbruksstyrelsen (med överlämnande av yttrande

från Sveriges lantbruksförbund), fullmäktige i riksbanken, statens priskontrollnåmnd,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens

län samt mellankommunala prövningsnåmnden. I vissa näringsorganisationers

yttranden har åberopats ett yttrande som avgivits av delegerade

utsedda av Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare och svenska

bankföreningen.

Under utredningsarbetet ha särskilda framställningar ingivits från vissa

handelskammare och andra sammanslutningar.

I detta sammanhang torde jag jämväl få nämna, att statens industrikommission,

statens bränslekommission och statens priskontrollnämnd i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 20 februari 1942 gjort framställning rörande krigskonjunklurbeskattning

för inkomst av skogsbruk. Skrivelsen torde få såsom bilaga B

lögås vid statsrådsprotokollet. Efter särskild remiss lia yttranden över nämnda

framställning avgivits av kammarrätten, den centrala krigskonjunkturskattenåmnden

samt länsstyrelserna i Stockholms och örebro län. För att vara

tillgänglig vid besvarandet av remissen å skatteberedningens förslag har framställningen

jämväl tillställts de övriga myndigheter och organisationer, till

vilka skatteberedningens förslag remitterats.

Bihang till riksdagens protokoll 19h2. 1 sami. Nr 287.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Jag torde böra erinra, att krigskonjunkturskatt utgått för åren 1940 och

1941. Genom proposition den 1 augusti 1940, nr 2, föreläde Kungl. Maj:t

riksdagen förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940 m. m.

Förslaget blev i huvudsak bifallet av riksdagen, och den 19 augusti 1940 utfärdades

i överensstämmelse med riksdagens beslut förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1940 (SFS 1940 nr 764). Vidare föreläde Kungl. Maj:t

riksdagen genom proposition den 7 mars 1941, nr 173, förslag till förordning

örn krigskonjunkturskatt för år 1941, m. m. Även detta förslag bifölls i huvudsak

av riksdagen, och den 30 maj 1941 utfärdades i överensstämmelse

med riksdagens beslut förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941 (SFS

1941 nr 359). Samma dag utfärdades dels förordning med särskilda bestämmelser

beträffande taxering för inkomst under vissa år av ersättning på

grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av

tartyg, dels kungörelse angående fastställelse av vissa formulär till blanketter

för deklaration till ledning för taxering till krigskonjunkturskatt år 1941

m. m. (SFS 1941 nr 360 och 361), varjämte i brev till statskontoret (SFS 1941

nr 362) fastställdes även vissa andra formulär för taxering till krigskonjunkturskatt.

Vidare utfärdades dels den 28 juni 1941 kungörelse med vissa tilllämpningsföreskrifter

till förordningen den 30 maj 1941 om krigskonjunkturskatt

för år 1941 dels den 4 juli 1941 kungörelse med föreskrifter rörande

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för år 1941, m. m. (SFS 1941

nr 551 och 651).

I det följande kommer jag att endast i korthet redogöra för innehållet i det

i skatteberedningens promemoria framlagda förslaget och motiven för detta.

1 övrigt tillåter jag mig i sådant avseende hänvisa till promemorian. Vid redogörelsen

komma huvudsakligen att beröras sådana punkter, i vilka ändring

föreslagits i förhållande till förordningen om krigskonjunkturskatt för år

1941.

Allmän motivering.

Skatteberedningens förslag bygger i huvudsak på samma principer som

förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1941. Sålunda föreslås att samma

inkomstgrupper som enligt nämnda förordning skola inrymmas under

beskattningen, och upptagas i väsentliga delar samma regler för inkomstuppskattningen

som tidigare med den skillnad som föranledes av att beskattningen

avser ett senare år. Samma regler som i 1941 års förordning bibehållas

rörande bevisning om i vad mån merinkomst berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §. Det obligatoriskt skattefria avdraget föreslås

liksom föregående år till 3,000 kronor. Vidare upptagas samma regler som i

1941 års förordning rörande beräkning av krigskonjunkturskatten. De fall,

där provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt kan äga rum, äro också desamma

som föregående år. Emellertid upptager förslaget även en del nya bestämmelser,

vilka tillika innebära lättnader i beskattningen i jämförelse med

föregående års förordning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

51

Sålunda föreslås bland annat, att vid merinkomstens beräkning hänsyn

skall tagas till den höjning av allmänna prisnivån, som ägt rum från utgången

av augusti 1939 till beskattningsårets slut. Huvudstadgandet härom

Ilar upptagits i 3 §, som innehåller de grundläggande bestämmelserna för

beskattningen, varjämte särskilda regler meddelats i 4—9 §§ rörande inkomstuppskattningen

för de olika inkomstgrupperna. Motiveringen återfinnes

å sid. 1—7 i promemorian. I sina huvuddrag innebär förslaget i denna

del följande.

Beträffande de inkomstgrupper, för vilka merinkomst beräknas med utgångspunkt

från jämförelseinkomst, skall hänsyn till den allmänna prisnivåns

höjning enligt huvudregeln tagas på så sätt, att ett s. k. kompensationsavdrag

medgives, beräknat till femton procent av den fastställda jämförelseinkomsten.

Detta avdrag avses skola innefatta kompensation jämväl

för sådan utveckling av den skattskyldiges verksamhet, som varit möjlig även

om förhållanden som avses i 1 § ej inträffat, men vars sannolikhet icke

kan visas.

I fråga örn rörelse föreslås vissa undantag från den förut omnämnda huvudregeln.

Sålunda skall, såvitt den skattskyldige är juridisk person, vilkens

jämförelseinkomst är högre än 50,000 kronor, kompensationsavdraget beräknas

till femton procent å den del av jämförelseinkomsten, som ej överstiger

tolv procent av eget kapital i vederbörande förvärvskälla vid sista förkrigsinkomstårets

utgång. För såväl fysisk som juridisk person föreslås därjämte,

att kompensationsavdraget skall bestämmas till minst femton procent å den

merinkomst av förvärvskällan som med tillämpning av förordningens föreskrifter

i övrigt anses bero på förhållanden som avses i 1 §.

I fråga örn jordbruk, annan fastighet samt tantiem och därmed likartad

inkomst skall huvudregeln för kompensationsavdragets beräkning gälla. Vad

särskilt angår jordbruk må erinras, att enligt 1941 års förordning jämförelseinkomst

i vissa fall ej fastställdes, nämligen där den s. k. bruttometoden tilllämpades.

Enligt förslaget skall emellertid denna metod utgå och taxering

alltid ske enligt den s. k. nettometoden kompletterad med vissa regler om en

schablonmässig fördelning av omkostnader på jordbruk och skogsbruk. Jämförelseinkomst

skall följaktligen enligt detta förslag alltid fastställas och

förutsättning för beräkning av kompensationsavdrag kommer att genomgående

vara för handen. Emellertid begränsas beskattningen av jordbruk

även på det sättet att sådan merinkomst, som återstår efter avdrag för jämförelseinkomsten,

må beskattas endast i den mån den innefattar prisstegring

utöver omkostnadsökning. Vid uppskattning härav skall kompensation för

höjning av den allmänna prisnivån beräknas till femton procent av den

vinst, som skulle lia uppkommit, därest avyttring eller uttag lill egen rörelse

av jordbruksprodukter av samma slag som under beskattningsåret ägt rum

under förkrigsinkomståren.

Sistnämnda princip föreslås även skola gälla för skogsbruk, för vilken inkomstgrupp

någon jämförelseinkomst ej fastslälles.

Vad slutligen angår realisationsvinst, inom vilken inkomstgrupp någon

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

jämförelseinkomst ej heller fastställes, föreslås, att kompensationsavdrag

skall beräknas till femton procent av den vinst, som enligt bestämmelserna i

övrigt anses vara beroende av förhållanden som omförmälas i 1 §.

Beträffande skattskyldigheten (2 §) föreslås den ändring i förhållande till

1941 års förordning, att enskild skattskyldig, för vilken för beskattningsåret

fastställes ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp ej

överstigande 6,000 kronor, skall befrias från skattskyldighet till krigskonjunkturskatt.

I detta sammanhang bör även erinras, att jämförelseinkomsten

för fysisk person, såvitt angår inkomst av rörelse och jordbruk, föreslås ej

skola bestämmas till lägre belopp än 3,000 kronor. Särskilda stadganden härom

ha upptagits i anvisningarna till 4 § respektive 5 §. Motiveringen rörande

dessa spörsmål återfinnes å sid. 8 i promemorian.

Vidare föreslås en utvidgning av den enligt 1941 års förordning gällande

kvittningsrätten såtillvida, att skattskyldig, som under det beskattningsår

taxeringen till krigskonjunkturskatt år 1941 avsåg haft krigskonjunkturskatt

underkastad förvärvskälla, som utvisade inkomstminskning, skall äga rätt att

under vissa förutsättningar åtnjuta avdrag för sådan inkomstminskning fran

merinkomst under beskattningsåret. Stadgande härom upptages i 10 § jämte

anvisningar. Beträffande motiveringen hänvisas till sid. 7 och 8 i promemorian.

övriga ändringar, som förslaget innehåller i jämförelse med 1941 års förordning,

torde jag få senare behandla i samband med detaljmotiveringen.

Jag övergår nu till att redogöra för de över förslaget avgivna yttrandena

och de inkomna framställningarna i vad de innehålla mera allmänna principiella

uttalanden rörande ifrågavarande beskattning eller behandla de nyss

särskilt omnämnda spörsmålen.

Det må här erinras, att det av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl.

avgivna yttrandet åberopas av industriförbundet, som dock gör vissa kompletterande

uttalanden, Sveriges köpmannaförbund, svenska bankföreningen och

Stockholms handelskammare.

Inkomna yttranden och framställningar.

Allmänna synpunkter på krigskonjunkturskatten.

I ett flertal yttranden har upptagits frågan om krigskonjunkturskattens

inverkan på näringslivet, därvid även vissa allmänna synpunkter på beskattningen

framförts.

Sålunda uttala delegerade för Sveriges industriförbund m. fl., bland annat:

»Krigskonjunkturbeskattningen, sådan denna utformats i förordningarna

örn krigskonjunkturskatt för år 1940 och år 1941, har utan tvivel medlort

väsentliga olägenheter för landets näringsliv. Denna skatteforms produktionshämmande

inverkan är inom många områden, t. ex. inom skogsbruket,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

53

känd och omvittnad, inom andra åter sannolik, ehuru icke med säkerhet

konstaterad. Det har emellertid exempelvis beträffande fiskerinäringen uppgivits,

att fiskare med hänsyn till krigskonjunkturheskattningen och i betraktande

av de med fisket numera förbundna avsevärda riskerna upphört att

fiska, när deras inkomst stigit till sådan höjd, att de nödgats räkna med

dylik beskattning. Det är vidare känt, att industriella företag i många fall

underlåtit att, sedan viss inkomst uppnåtts eller beräknats uppstå, igångsätta

planerad ny eller utvidgad verksamhet med hänsyn till alt den obetydliga del

av eventuell merinkomst, som företagen efter krigskonjunkturskattens erläggande

få behålla för egen del, icke ansetts stå i rimligt förhållande till de

med verksamheten förenade riskerna. Då vinsten för ett företag börjar närma

sig den gräns, där krigskonjunkturbeskattning kan ifrågakomma, minskas

lätt intresset för företagen att hålla tillbaka utgifterna. I den mån kostnaden

får avdragas vid krigskonjunkturskattetaxeringen, blir det i verkligheten

det allmänna och icke företaget som bestrider större delen därav, ofta

praktiskt taget kostnaden i dess helhet. Onödiga utgifter av detta slag äro

ägnade att bidraga till just den inflationsverkan, som man genom bland

annat krigskonjunkturbeskattningen söker avvärja, och understundom även

att förvärra varubristen och försämra tillgången på för angelägna uppgifter

behövlig arbetskraft.

Det torde vara förklarligt, att en beskattningsform med dylika ekonomiska

verkningar och allvarliga följder för folkförsörjningen mötes med

synnerlig misstro icke blott av näringslivets representanter utan även av

andra medborgargrupper. Ofta lärer emellertid hos den enskilde företagaren

denna misstro mindre bottna i betänkligheter rörande de allmänna verkningarna

av beskattningen än i egen erfarenhet örn de betydande svårigheter,

som äro förbundna med tillämpningen av krigskonjunkturskatteförordningens

invecklade bestämmelser.

I den promemoria, som låg till grund för krigskonjunkturskatteförordningen

för år 1941, anfördes beträffande tillämpningen av 1940 års lagstiftning,

att de taxeringstekniska svårigheterna varit betydande och arbetet

med taxeringens genomförande på sina båll påfrestande men att från

intet båll gjorts gällande, att uppgiften varit oöverkomlig.

I sitt den 21 februari 1941 i anledning av nämnda promemoria avgivna

yttrande förklarade delegerade sig sakna anledning betvivla riktigheten av

detta omdöme samt yttrade bland annat: ''För de skattskyldiga hava emellertid

svårigheterna att rätt tolka bestämmelserna stundom varit synnerligen

stora, och tidsödande utredningar hava måst verkställas i samband med

upprättandet av deklarationerna samt jämväl i anledning av de erinringar,

som framställts från taxeringsmyndigheternas sida. Erfarenheten bar därvid

givit vid handen, att sagda myndigheter till följd av stor arbetsbörda

och säkerligen även osäkerhet örn tillämpningen av bestämmelserna icke

kunnat så noggrant ompröva det framlagda materialet, som skulle varit

önskvärt, samt ofta verkställt taxeringarna efter skönsmässiga grunder. En

dylik ordning måste betecknas såsom otillfredsställande och icke överensstämmande

med ifrågavarande beskattnings syfte. Delegerade hava ansett

sig böra framhålla det nu anförda, då det är att förvänta, att svårigheterna

för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna av olika skäl bliva

vida större vid 1941 års taxering än föregående år. Med hänsyn till det anförda

finna delegerade det vara angeläget, alt de nya bestämmelserna givas

en så tydlig avfattning som möjligt, samt att erforderliga anvisningar till

ledning vid taxeringen utfärdas i god lid, innan deklarationerna skola avlämnas

och taxeringsarbetet påbörjas.’

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7-

Våra farhågor att svårigheterna skulle hilva vida större vid 1941 års taxering

än vid taxeringen det föregående året hava tyvärr besannats. I motiveringen

till det nu föreliggande förslaget har dock utfallet av 1941 års

taxering förbigåtts med tystnad.

Genom utförliga bestämmelser har man sökt befordra ett materiellt riktigt

resultat vid taxeringen, men dessa bestämmelser äro utomordentligt invecklade

och förutsätta att vidlyftiga utredningar förebringas av den skattskyldige,

vilka endast kunna verkställas av personal med ingående kunskap

ej endast i bokföring utan även i den allmänna skattelagstiftningens oell

krigskonjunkturskatteförordningens bestämmelser. En del företag hava väl

varit i stånd att anskaffa sådant sakkunnigt biträde och hava därigenom kunnat,

ehuru med betydande kostnader, bevaka sin rätt vid taxeringen. Det

stora flertalet företag har däremot varit hänvisat till mindre sakkunnig arbetskraft

med påföljd att ringa garanti vunnits mot en för hög taxering. Då

taxeringens syfte är indragning till det allmänna av den taxerade krigsvinsten

i dess helhet, vilket syfte beträffande merinkomst av rörelse även

i icke ringa utsträckning praktiskt taget uppnås, torde det vara förklarligt

om riskerna för oriktig taxering till krigskonjunkturskatt i än högre grad

än vad fallet är beträffande för hög taxering enligt de allmänna skattelagarna

skapa en känsla av rättslöshet och godtycke, som väcker ovilja mot

denna beskattningsform. Så länge de garantier mot en oskälig taxering,

som en hel del av de materiella bestämmelserna i krigskonjunkturskatteförordningen

avse att skapa, äro förbehållna allenast sådana skattskyldiga,

som hava möjlighet att anskaffa högt kvalificerade biträden för verkställande

av de erforderliga utredningarna, lärer denna ovilja icke kunna hävas

genom införande av ytterligare för den stora massan av skattskyldiga mer

eller mindre värdelösa materiella bestämmelser. Den enda utvägen att råda

hot för ifrågavarande missförhållande synes vara att reducera påföljden

av bristfälliga utredningar från de skattskyldigas sida till rimliga proportioner.

Det nu föreliggande förslaget innebär ingen som helst förbättring i förevarande

hänseende. De däri förekommande stadgandena rörande kompensation

för det försämrade penningvärdet, sådana dessa i förslaget utformats,

innebära, i motsats till vad förslagsställarna synas anse, varken någon

reell lindring av beskattningen eller av bevisskyldigheten utan endast ett

ofullständigt skydd mot beskattning av genom höjning av den allmänna

prisnivån framkomna fiktiva vinster. De skattskyldigas utrednings- och bevissvårigheter

äro enligt förslaget icke mindre än enligt 1941 års förordning

och deras ställning i detta hänseende förbättras säkerligen icke genom en

del tämligen dunkla uttalanden i motiveringen rörande bevisningens fullgörande.

Såsom skäl för krigskonjunkturskattens bibehållande har anförts, bland

annat, att denna beskattning vore ägnad förhindra prisstegring, därvid

förhållandena under förra världskriget åberopats. Den numera genomförda

priskontrollen i förening med de statliga prisregleringarna lärer emellertid

i långt högre grad än krigskonjunkturbeskattningen verka i inflationshindrande

riktning. Det har även gjorts gällande, att krigskonjunkturbeskattningen

skulle främja näringslivets konsolidering. Den ordinarie beskattningen

är emellertid för närvarande av sådan tyngd, att den utan tvivel utgör

tillräcklig anledning för företagen att vidtaga erforderliga konsolideringsåtgärder,

i den mån de allmänna skattelagarna uppmuntra till sådana

åtgärder. Vill man ytterligare främja konsolideringssträvandena, synes detta

böra ske genom för vinnande av detta syfte lämpliga ändringar i de all
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

55

manna skattelagarna. Krigskonjunkturbeskattningen torde med sin nuvarande

utformning och höjd mera fresta till onödiga utgifter än till konsolidering.

Krigskonjunkturskattens statsfinansiella betydelse synes i förhållande till

de med denna beskattningsform förenade olägenheterna vara tämligen ringa.

Visserligen har enligt den officiella statistiken ''Skattetaxeringarna år 1941

II’ den på grundval av 1941 års taxering debiterade krigskonjunkturskatten

uppgått till 49,582,522 kronor, men därav har provisoriskt påförts icke

mindre än 24,082,422 kronor. Antalet skattskyldiga utgjorde 8,763. Enligt

vad vi inhämtat utgör antalet hos kungl, kammarrätten anförda besvär

över dessa taxeringar 2,440. Man får sannolikt räkna med betydande restitutioner

även av de skattebelopp, som icke påförts provisoriskt. Toge man

hänsyn allenast till de konstaterade verkningarna i samhällsekonomiskt

och företagsekonomiskt avseende av krigskonjunkturbeskattningen samt till

de uppenbara svårigheterna att verkställa en riktig taxering till sådan skatt

och de därav föranledda kostnaderna, måste man enligt vår mening komma

till det resultatet, att det ur såväl det allmännas som näringslivets synpunkt

vore bäst, örn denna skatteform slopades.

Onekligen tala dock vissa skäl av psykologisk natur för bibehållande av

en modifierad krigsvinstbeskattning. Trots de priskontrollerande åtgärderna

förekommer alltjämt att de rådande utomordentliga förhållandena kunna utnyttjas

för förvärvande av oförtjänta vinster genom betingande av oskäliga

priser eller andra liknande åtgärder, örn ock i väsentligt mindre omfattning

än under förra världskriget. Möjlighet synes böra hållas öppen att till det

allmänna indraga dylika vinster. Med hänsyn till de påfrestningar, det nuvarande

läget i olika avseenden medför för stora grupper av medborgare,

kan det befaras, att ett frånträdande av denna principiella ståndpunkt komme

att väcka missnöje, förorsaka oenighet samt minska befolkningens psykiska

motståndskraft mot nuvarande och befarade ytterligare påfrestningar.

Då vi, trots de påtalade betydande olägenheterna i ekonomiskt avseende, icke

minst för det allmänna, anse oss icke böra avstyrka en fortsatt krigskonjunkturbeskattning,

grundas vårt ställningstagande således därpå, att det

fullständiga upphävandet av denna beskattning skulle kunna äventyra under

nuvarande förhållanden än mer betydande värden av icke ekonomisk

natur. Vi vilja emellertid understryka, att dessa värden jämväl löpa risk

att gå förlorade, om lagstiftningen utformas så, att de med beskattningen avsedda

indragningsåtgärderna godtyckligt drabba även till krigsvinster icke

hänförliga inkomster och därmed skapa en utbredd känsla av rättslöshet.

Det föreliggande förslaget kan lika litet som de båda föregående förordningarna

anses fylla rimliga krav på rättssäkerhet i förevarande hänseende.

En grundlig omarbetning av förslaget i syfte att tillgodose dessa krav samt

mildra beskattningens produktionshämmande verkningar bör enligt vår mening

vara ett ofrånkomligt villkor för denna beskattningsforms bibehållande.

Dessa syften torde endast kunna uppnås genom omarbetning av skatteskalorna

och bestämmelserna rörande bevisbördans fördelning.»

''bill sistnämnda spörsmål återkommer jag i det följande.

Väsentligen samma synpunkter som de delegerade uttalat framföras av

handelskammaren i Göteborg, som, bland annat, säger sig lia kommit till

den bestämda uppfattningen, att den bästa lösningen för att råda bot på de

nied krigskonjunkturskatten förenade missförhållandena vore att denna skatt

helt avskaffades. Därest ett slopande av krigskonjunkturskatten icke anses

genomförbart, är det enligt handelskammarens mening angeläget att man

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

inriktar sig på att med andra medel i största möjliga utsträckning undanröja

skattens skadliga verkningar. I detta sammanhang anför handelskammaren,

bland annat:

»Då ett väsentligt syfte med krigskonjunkturskatten torde få anses vara

att förhindra att krigskonjunkturbetonade vinster erhålla sådan användning

att inflationsartade verkningar därav uppstå, synes böra övervägas, huruvida

icke samma syfte skulle kunna nås genom att på något sätt binda eller ’frysa

in krigskonjunkturvinster i stället för att krigskonjunkturbeskatta desamma.

Sålunda skulle skattefrihet kunna tänkas för mervinster, som fonderades på

sådant sätt att de under vissa år icke kunde av företaget disponeras utan

skattemyndigheternas tillstånd, t. ex. i form av bundna, icke belåningsbara

!försvarslån’ till staten.---Enligt 1941 års krigskonjunkturskatteför
ordning

beräknas skatten med utgångspunkt från endast ett års, beskattningsårets,

ekonomiska resultat jämfört med jämförelseinkomsten. Ehuru

en viss utjämning mellan goda och dåliga årsresultat numera torde kunna

äga rum genom avsättning till kostnadsutjämningsfond enligt 16 § och provisorisk

påföring av skatt enligt samma paragraf, äro de möjligheter som bär

föreligga att erhålla en rättvisare beskattning enligt handelskammarens uppfattning

icke tillräckliga. Ett för skattebetalarna rimligare resultat skulle,

såvitt handelskammaren kan finna, uppnås om skatten beräknas å rörelsens

resultat i genomsnitt under ett flertal år, exempelvis tre år. Då 1939 års inkomst

ju endast kan vara krigskonjunkturbetonad i vad avser inkomster

under en mindre del av året, synes dock vid taxeringen år 1942 hänsyn endast

böra tagas till rörelsens vinst under åren 1940 och 1941. Vid taxeringen

år 1943 skulle däremot såsom beskattningsbar inkomst tagas genomsnittet av

inkomsterna under åren 1940, 1941 och 1942.»

Till samma mening som handelskammaren i Göteborg ha flera andra handelskammare

anslutit sig i framställningar, som ingivits under utredningsarbetet,

ävensom Sveriges redareförening i det avgivna remissyttrandet.

Ur yttrandena må i övrigt i detta sammanhang återgivas följande.

Sveriges grossistförbund anför, bland annat:

»Erfarenheterna under det senaste året ha bekräftat, att krigskonjunkturskatten

drabbat landets rörelseidkare synnerligen ojämnt. Orsaken härtill

har i främsta rummet varit den, att detaljerade anvisningar icke lämnats —

och kanske i vissa fall på grund av de många olika faktorer, som kunna inverka

på bedömandet av en viss fråga, ej heller kunnat lämnas — till ledning

för deklarationen och taxeringsarbetet. — —- -—• Ojämnheter i beskattningen

torde aldrig helt kunna undvikas vid en beskattningsform av den karaktär,

som givits krigskonjunkturskatten. Det är oss emellertid angeläget

att särskilt understryka de skattskyldigas krav på klara och entydiga lagbestämmelser,

anvisningar och deklarationsformulär.»

Sveriges redareförening hyser den uppfattningen, att ett upphävande av

krigskonjunkturskatten i längden skulle tillföra statskassan större skattebelopp

därigenom att ökade möjligheter till konsolidering och utveckling bereddes

företagen. Som det nu är hade skatten i stället i stor utsträckning

kommit att verka hämmande på företagsamheten.

Kommerskollegium finner de av delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl. framförda betänkligheterna vara så allvarliga, att det bör tagas under

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 287.

57

övervägande att göra väsentliga modifikationer uti krigskonjunkturbeskattningen,

samt fortsätter:

»En möjlighet härvidlag föreligger genom mera individuella lindringar eller

befrielser —- ett system som ju hittills i enstaka undantagsfall kommit i

tillämpning. Men man kan icke blunda för, att genom en dylik individuell

prövning av enstaka speciella fall man icke undanröjer de olägenheter ur

psykologisk synpunkt, som onekligen liro förbundna med denna beskattningsform.

Emellertid lär man icke kunna neka till, alt starka skäl föreligga att

vid beskattningen särliålla direkta ''krigsvinster’, men det bör dock vid skatteskalornas

avvägning tas i betraktande, att det allmänna skattetrycket både

i vad avser den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen och även

den kommunala beskattningen nu nått en sådan höjd, att i händelse beskattningen

av krigsvinsterna icke skall bli av rent konfiskatorisk natur något

utrymme för en starkare skattebelastning knappast är förhanden.»

Bank- och fondinspektionen yttrar, bland annat:

»I det nu föreliggande förslaget har man sökt att i viss mån avhjälpa olägenheter,

som varit förknippade med de för de närmast föregående åren gällande

författningarna i ämnet. I olika hänseenden har visserligen därvid ett

steg tagits i rätt riktning, men bestämmelserna äro alltjämt ofta så vagt

hållna och så svårförståeliga för gemene man, att de vid tillämpningen lämna

rum för subjektiv tolkning i stor utsträckning. I motiveringen till förslaget

framskymtar också i olika sammanhang, att man förutsatt, att beskattningsmyndigheterna

icke skola giva bestämmelserna en alltför sträng tolkning.

Att en skattelagstiftning med så djupt ingripande ekonomisk betydelse

för de skattskyldiga som den nu förevarande är så utformad, kan icke betecknas

såsom tillfredsställande. Det ligger därför vikt uppå, att beskattningsreglerna

givas en sådan avfattning, att så litet utrymme som möjligt lämnas

åt subjektiva och skönsmässiga tolkningar vid deras tillämpning.»

Kammarrätten uppehåller sig vid de svårigheter som sammanhänga med

taxering till krigskonjunkturskatt och säger sig hysa starka betänkligheter

beträffande utvecklingen på ifrågavarande område. Sålunda anföres:

»Det system, som legat till grund för taxering till krigskonjunkturskatt

för åren 1940 och 1941 och i förslaget om förordning till krigskonjunkturskatt

för år 1942 ytterligare utbyggts, avser visserligen att i högsta möjliga

grad åstadkomma rättvisa och likformighet vid beskattningen, men det efter

åtskilliga räkneoperationer erhållna resultatet blir enligt vad erfarenheten

visar ingalunda alltid det åsyftade. Oftast är väl orsaken, att den skattskyldige

icke förmått förebringa erforderlig utredning. Den invecklade lagstiftningen

i förening med den starkt begränsade tid, som vanligen står den

skattskyldige till buds, torde många gånger medföra, att sådan utredning icke

kan förebringas hos prövningsnämnden. Bland annat nämnda förhållanden

torde hava medfört en hög besvärsfrekvens i kammarrätten. Medan hela

antalet till krigskonjunkturskatt år 1941 skattskyldiga personer uppgick till

8,763, hava icke mindre än 2,440 besvär över taxering till sådan skatt anförts

hos kammarrätten. I anslutning till vad nu framhållits vill kammarrätten

ifrågasätta örn icke sedan ytterligare praktiska erfarenheter vunnits

på området, möjligheterna av en förenkling av reglerna för krigskonjunkturbeskattningen

böra övervägas.»

I vissa yttranden, bland annat av delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl. samt bank- och fondinspektionen, lia påtalats de olägenheter, som för
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

anledas av att reglerna rörande krigskon junk turbeskattning för inkomst under

ett beskattningsår bliva fastslagna först avsevärd tid efter beskattningsårets

utgång. I detta sammanhang yttrar bank- och fondinspektionen:

»Enär man lärer nödgas utgå från, att krigskonjunkturskatt kommer att

uttagas under år 1943 för inkomster under år 1942, vill inspektionen ifrågasätta,

huruvida icke reglerna för denna beskattning kunde givas redan under

innevarande år antingen på så sätt, att den förordning örn krigskonjunkturskatt,

vartill förslag nu föreligger, göres gällande även för 1943 års beskattning

med de ändringar och tillägg, som därav skulle föranledas, eller ock att

förslag till ny förordning om krigskonjunkturskatt blir förelagd riksdagen

före innevarande års utgång.»

Beskattning av inkomst av skogsbruk.

I detta sammanhang torde lämpligen böra lämnas redogörelse för den fråga

om beskattning av inkomst av skogsbruk, som framförts i den av industrikommissionen

m. fl. ingivna framställningen. Angående det närmare innehållet

i denna får jag hänvisa till bilaga B.

I framställningen har bland annat framhållits, att krigskonjunkturskatten

sådan den utformats i 1941 års förordning ej kunnat undgå att verka återhållande

på skogsägarnas benägenhet att frivilligt avverka tillräckliga kvantiteter.

I syfte att stimulera till avverkningar föreslås därför, att från krigskonjunkturskatt

skola undantagas avverkningar i den mån dessa avse mer än

ett års avkastning, schablonmässigt beräknad med utgångspunkt från fastighetstaxeringens

uppgifter. Detta förslag, som motiverats av andra än rena beskattningssynpunkter,

har ej upptagits till prövning i skatteberedningens promemoria.

I denna förutsättes alltså beskattningen av skogsbruk skola ske

enligt principiellt samma grunder som föregående år.

I de yttranden, i vilka föreliggande fråga behandlats, äro meningarna delade.

Av de länsstyrelser, som berört frågan, är det endast länsstyrelsen i Örebro

län, som direkt tillstyrkt framställningen, under det att övriga länsstyrelser

antingen ställa sig helt avvisande eller förorda en uppmjukning av beskattningen

genom sänkning av skatteskalan eller på annat sätt. Centrala krigskonjunkturskattenämnden

och vissa näringsorganisationer förorda i första

hand, att inkomst av skogsbruk undantages från beskattningen. Kammarrätten

kritiserar det i framställningen gjorda förslaget och ifrågasätter en sänkning

av skatteskalan som den enklaste lösningen för tillmötesgående av framställningens

syfte.

Ur de avgivna yttrandena må här följande återgivas.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner de skäl, som föranlett framställningen,

vara värda beaktande men anser att de föreslagna åtgärderna skulle vara

förknippade med vissa nackdelar, samt anför vidare:

»Så skulle exempelvis den, som gör ett stort skogsuttag, under förutsättning

att krigskonjunkturbeskattningen enligt de ifrågasatta reglerna komme att

bestå ett antal år, ställas i en gynnad ställning gentemot den, som varje år

gör jämna uttag. Att i sådana fall söka beskatta flera års normala avkastning

genom att i de enskilda fallen bestämma vad som skall anses utgöra kapital
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

59

uttag möter betydande svårigheter. Det torde också böra påpekas, att en

skogsägare, som med vinst försäljer en fastighet, vilken han innehaft mindre

tid än 10 år, i förekommande fall beskattas till krigskonjunklurskatt enligt

reglerna för beskattning av realisationsvinst, även i den mån vinsten hänför

sig till stegring av skogskapitalets värde. Med avseende å de sålunda påpekade

olägenheterna synes det länsstyrelsen angeläget att andra utvägar prövas

för tillgodoseende av framställningens syfte. Därvid synes en omläggning

av skatteskalan innebära en framkomlig väg. Därest en sådan åtgärd icke

kan komma att omfatta krigskonjunkturskatten i dess helhet — vissa skäl

tala onekligen för en sådan reform — synes i allt fall möjligt att beträffande

inkomst av skogsbruk redan i år tillämpa en skatteskala, som —- eventuellt i

förening med bestämmelser om maximering av skattetrycket eller någon

annan slags skattespärr — medför den önskvärda lättnaden i beskattningen

för ifrågavarande slag av inkomst.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser den föreslagna begränsningen

i krigskonjunkturskattetaxering av inkomst genom avverkning icke

stå i överensstämmelse med gällande metod för uttagande av vinstbeskattning

å sparad avverkning. Detta utesluter måhända dock ej att försörjningsläget

gör extraordinär behandling av denna fråga önskvärd och att en lösning på

sätt i framställningen föreslagits därför bör närmare övervägas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar, bland annat, att även om kommissionernas

förslag av teoretiska skäl kanske borde kompletteras med bestämmelser

örn att endast verkliga uttag ur virkeskapitalet undantoges från beskattningen,

så vore fara värt, att sådana bestämmelser skulle bereda svårigheter

i den praktiska tillämpningen, vadan det syntes tillrådligt att avstå från dem.

Det avgörande skälet för ett bifall till kommissionernas framställning vore

det allvarliga läget beträffande bränsle samt råvara för trävaruindustrierna.

Krigskonjunkturskatten hade i denna punkt tydligt visat sin skadliga inverkan

på produktionsapparaten och borde därför, om den bibehölles, uppmjukas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län säger sig från sakkunnigt båll lia inhämtat,

att man ännu så länge knappast kunde tala örn att något uttag av skogskapitalet

ägt rum, vadan behov för närvarande icke kunde anses föreligga av

en lagstiftning sådan som den i framställningen ifrågasatta, samt anför vidare:
»Vederbörande

myndigheter bade vid planläggning av avverkningarna hittills

icke behövt gå utöver vad som vore förenligt med god skogsvård.

Romme emellertid lagstiftning till stånd i angivet syfte, synes den föreslagna

formen för bestämmandet av huru stor del av avverkning, som må

anses utgöra kapitaluttag, vara mindre lämplig.

Ett utnyttjande på sätt föreslagits av siffror från fastighetstaxeringen skulle

alltför ofta kunna komma att lämna materiellt oriktiga resultat. Den enda

hållbara grunden för fastställande av huruvida uttag av skogskapital ägt rum

synes vara en utredning från vederbörande skogsägare, däri denne visade att

lian på grund av rådande tvångsläge måst vid sina avverkningar frångå principerna

för en god skogsvård, en rätt betungande skyldighet alltså.

Länsstyrelsen vill framkasta den tanken örn icke lättnad, som må anses

lämplig att bereda skogsägarne ifråga örn krigskonjunkturbeskaltningen,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

skulle enklast kunna genomföras genom jämkning nedåt av skatleproeenten

beträffande inkomst av skogsbruk.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att det torde bliva mycket svårt

att uppställa regler på sätt i framställningen åsyftas, vilka bliva möjliga att

tillämpa i praktiken, då det skulle vara synnerligen vanskligt att avgöra, när

uttaget är att helt eller delvis betrakta som kapitaluttag.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner sig icke kunna biträda framställningen

samt anför:

»Länsstyrelsen hyser nämligen den uppfattningen att det inom skatteberedningen

framlagda förslaget i vad avser krigskonjunkturbeskattning av

skogsbruk, vilket förslag dock icke kan av länsstyrelsen till sina verkningar

nu närmare bedömas, då det förutsätter fastställande framdeles av vissa procentsatser

å bruttointäkterna, motsvarande prisstegring utöver omkostnadsökning,

icke kommer att verka så återhållande på skogsägarnas benägenhet

att frivilligt avverka för landet erforderliga virkeskvantiteter, att skäl finnas

att i den stora omfattning, som framställningen innebär, begränsa beskattningen

av till inkomst av skogsbruk hänförlig inkomstökning.»

Centrala krigskonjunkturskattenämnden, inom vilken skiljaktiga meningar

uttalats, hemställer, att vid behandling av framställningen måtte tagas under

övervägande att merinkomst av skogsbruk befrias från krigskonjunkturskatt,

eller, därest tillräckliga skäl ej skulle anses föreligga för en sådan åtgärd, att

framställningen måtte bifallas. Nämnden anför:

»Det konstateras i framställningen, att totala avverkningsbehovet under innevarande

år kan beräknas överstiga fjolårets avverkning med omkring 20

procent men att enligt vad redan nu är tydligt det kommer att bliva mycket

svårt att tillgodose detta avverkningsbehov. Detta gäller främst behovet av

brännved för landets bränsleförsörjning ävensom skogsindustriens behov av

massaved för den i nuvarande läge särskilt betydelsefulla tillverkningen av

fodermedel och sprit för inhemsk förbrukning samt av massa för den begränsade

export, som ännu kan upprätthållas. Behovet av massavedsavverkningar

är så mycket mera betydelsefullt, som tillgängliga lagerkvantiteter redan

nu äro mindre än vad som beräknas erforderligt. Kommissionerna finna,

att svårigheterna i år att få fram tillräckliga avverkningskvantiteter till

väsentlig del måste förås tillbaka på farhågor hos skogsägarna att bliva ålagda

krigskonjunkturskatt för sin inkomst av skogsbruk och en därav betingad

obenägenhet för skogsavverkningar.

Nämnden kan visserligen icke med stöd av egen erfarenhet bedöma, huruvida

dessa grundförutsättningar för kommissionernas framställning äro ovedersägliga.

Men kommissionernas egna uttalanden härutinnan i förening med

de skäl, de anföra för sin uppfattning, synas nämnden utgöra ett auktoritativt

och fullt övertygande belägg för att så är fallet. Vid sin granskning av framställningen

anser nämnden sig därför berättigad utgå från både att allvarlig

fara föreligger för att de för landets försörjning med brännved och industriell

råvara nödvändiga avverkningskvantiteterna icke komma att framställas,

och att detta i betydande utsträckning måste tillskrivas krigskonjunkturbeskattningens

hämmande inverkan på skogsägarnas produktionsintresse.

Från denna utgångspunkt synes det nämnden uppenbart, att de nuvarande

reglerna för krigskonjunkturbeskattning av inkomst av skogsbruk icke kunna

bibehållas. I fråga om vilka ändringar som böra vidtagas för att avlägsna

sådana skadeverkningar, som de nuvarande bestämmelserna föra med sig.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 287.

61

har nämnden övervägt olika alternativ. I första liand har nämnden därvid i

likhet med kommissionerna utgått från, att skattskyldighet för prisstegringsvinster

på skogsbruk i princip bör bibehållas och att det avsedda syftet alltså

måste tillgodoses genom en eller annan form av modifikationer i beskattningssystemet.

Mot det av kommissionerna framlagda förslaget kunna i och

för sig vägande invändningar riktas på den grund, att dess tillämpning måste

komma att drabba de skattskyldiga mycket ojämnt. Bl. a. måste detta bliva

fallet därför att det, särskilt bland de mindre skogsägarna, är vanligt att ej

avverka skog årligen utan med två eller flera års mellanrum. Den skogsägare,

som på detta sätt hopsparat flera års avkastning och därmed blir

; tillfälle att utnyttja krigskonjunkturen, kommer i väsentligt gynnsammare

ställning än den, som årligen uttagit den normala årsavkastningen. Vidare

skulle den föreslagna schablonmässiga metoden för beräkning av .skogens

normala årsavkastning medföra, att de fastighetsägare, vilkas fastighetstaxering

grundar sig på rätt uppskattade värdefaktorer, skulle drabbas hårdare

av beskattningen än de fastighetsägare, vilkas taxering grundar sig på för

låga värdefaktorer, och en dylik ojämnhet i fastighetstaxeringarna torde få

anses vara en tämligen vanlig företeelse. Dessa och andra brister hos förslaget

synas dock vara av väsentligt mindre betydelse ur samhällssynpunkt än den

förmånliga verkan i förhållande till nu gällande regler, som de föreslagna

modifikationerna torde få antagas medföra på skogsägarnas produktionsintresse.

Nämnden vill emellertid ifrågasätta, huruvida man bör obetingat bibehålla

den angivna utgångspunkten, att inkomst av skogsbruk i princip skall

drabbas av krigskonjunkturskatt. Mot bakgrunden av det utomordentligt

vitala intresse för hela folkförsörjningen, som en tillräcklig skogsavverkning

innebär, och den risk för tillgodoseendet av detta intresse, som krigskonjunkturbeskattningen

obestridligen visat sig medföra, synes snarare böra övervägas

ett avskaffande av all krigskonjunkturbeskattning på skogsbruk. Man

bör enligt nämndens uppfattning underlåta en sådan åtgärd endast örn mycket

starka skäl skulle kunna anföras däremot. Det måste antingen kunna visas,

att den principiella skattskyldigheten kan underkastas sådana modifikationer.

som praktiskt taget ovedersägligt undanröja beskattningens ogynnsamma

inflytande på viljan att göra tillräckliga skogsavverkningar. Eller också

måste det ådagaläggas, att de samhällsintressen, som tala emot ett fullständigt

undanröjande av krigskonjunkturbeskattningen av skogsbruk, väga

tyngre än den med dylik beskattning förenade risken av ett produktionshämmande

inflytande på avverkningarna. Nämnden finner sig icke övertygad örn

att någondera av dessa förutsättningar är för handen.

Vad först beträffar nämndens tvekan örn tillräckligheten av de i kommissionernas

framställning föreslagna modifikationerna grundar den sig i främsta

rummet därpå, att krigskonjunkturbeskattningens ogynnsamma inflytande

på produktionsvilligheten säkerligen utövas icke så mycket av en klar föreställning

om krigskonjunkturskattens storlek som fastmera redan av ett medvetande

örn, att inkomst av skogsbruk överhuvud är underkastad denna bcskattningsform.

Detta förhållande bestyrkes av den hittillsvarande utvecklingen

med en relativt liten faktisk krigskonjunkturbeskattning av skogsbruket

men allvarliga och allmänt spridda farhågor flir en dylik skatt. Krigskonjunkturskattens

blotta existens neli icke dess höjd torde alltså i främsta

rummet få anses utgöra den psykologiska bakgrunden lill skogsägarnas inställning.

Det kan liven befaras, att den teoretiska konstruktion, på vilken

den föreslagna skattelindringen baseras, skall te sig tämligen oförståelig för

den stora grupp av samhällsmedborgare, som del här gäller, och att modifikationerna

jämväl för den skull icke skulle fylla syftet att skingra far
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

hågorna för cn ur skogsägarens synpunkt oberättigat hög beskärning. .Slutligen

torde den förut omnämnda ojämnheten i undantagsregelns verkningar

ytterligare bidraga till att vidmakthålla den osäkerhet och olustkänsla, som

följer med beskattningens principiella bibehållande. I detla sistnämnda avseende

skall framhållas, att ojämnheten i beskattningen skulle göra sig särskilt

markerat gällande vid en jämförelse mellan den, som hopsparat flera

års avkastning, ocfi den, som tagit ut avkastningen fortlöpande år från år,

örn denne sistnämnde även tidigare gjort alltför stora uttag ur skogen och nu

genom produktionsplikten tvingas att fortsätta med överavverkningen. För en

sådan skogsägare är den kapitalrealisation, som avverkningen innehär, tydligen

väsentligt mera oläglig än för den, som endast realiserar ett tidigare

hopsparat skogskapital. Men den förre får erlägga krigskonjunkturskatt för

sin överavverkning, under det att den senare går fri.

Örn man härefter undersöker vilka samhällsintressen, som kunna anses

tala emot ett upphävande av krigskon.junkturbeskattningen av skogsbruk,

synas de kunna vara av tre skilda slag. Man kan tänka sig, att upphävandet

motsäges av statsfinansiella skäl, av invändningar ur penning- och prispolitiska

synpunkter eller av hänsyn till en skälig avvägning av skattebelastningen

mellan olika samhällsgrupper.

För bedömade av frågans statsfinansiella betydelse skall framhållas, att

enligt tillgängliga uppgifter angående skattetaxeringarna år 1941 den sammanlagda

taxerade merinkomsten detta år uppgått till 147.9 milj. kr., varav

på merinkomst av skogsbruk belöpte endast 4.2 milj. kr., fördelat med

1.6 milj. kr. på juridiska och 2.6 milj. kr. på fysiska personer och därmed

jämställda. För sistnämnda grupp, som omfattar ett stort antal skattskyldiga,

medför 3,000-kronorsavdraget en högst avsevärd reducering vid fastställandet

av den totala beskattningsbara merinkomsten, och det kan därför

antagas, att den för skogsbruket utgående krigskonjunkturskatten sammanlagt

rör sig om ett belopp av endast någonting omkring 1 milj. kr.

Det får visserligen förutsättas, att den redan inträdda prisstegringen kommer

att göra siffran för innevarande år avsevärt högre. Och det är givetvis tänkbart,

att örn en fortsatt prisstegring skulle bliva ofrånkomlig, skattebeloppet

framdeles kan bliva i och för sig avsevärt, även om man endast räknade med

den prisstegringsvinst, som belöper på den normala årsavkastningen — det

är endast denna, som beröres av den utvidgade skattebefrielse i jämförelse

med kommissionernas förslag, som skulle bliva följden av krigskonjunkturbeskattningens

fullständiga undanröjande för skogsbruk. Men även under

denna förutsättning synes det knappast antagligt, att den statsfinansiella beIvdelsen

av skattebeloppet skulle kunna tillmätas större vikt äp risken för

otillräckliga avverkningar.

Detsamma torde även få anses gälla de penning- och prispolitiska synpunkterna.

Även om de genom krigskonjunkturbeskattningens hävande frigjorda

beloppen skulle användas för konsumtion, torde dessa belopp knappast kunna

få en i jämförelse med andra faktorer utslagsgivande betydelse.

Vad slutligen angår den skattemässiga rättvisesynpunkten måste denna otvivelaktigt

tillmätas en mycket stor betydelse vid den föreliggande frågans

bedömande. Det kan med skäl framhållas, att det här gäller vinster, som

mer än i de flesta andra fall äro att anse såsom av krigskonjunkturen betingade.

Undantagas dessa vinster från krigskonjunkturbeskattning, måste

detta därför säkerligen framstå såsom oegentligt såväl för övriga av skatten

drabbade grupper av medborgare som för de stora sarfihällsgrupper. vilka

under krigsförhållandenas tryck se sin realinkomst successivt sjunka. Å

andra sidan bör emellertid beaktas, att man vid krigskonjunkturbeskattningens

utformande redan förut nödgats i betydande utsträckning låta rätt
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ''287.

63

visesynpunkten stå tillbaka för vad som ur samhällets synpunkt ter sig såsom

nödvändigt eller lämpligt. I detta hänseende må här endast framhållas,

hurusom möjlighet bereus Kungl. Maj:t att helt eller delvis efterge krigskonjunkturskatt

saväl i individuella fall, där bedrivande av viss verksamhet

framstår såsom ur det allmännas synpunkt särskilt betydelsefullt, som beträffande

grupper av företag, där främjande av viss tillverkning framstår

såsom särskilt betydelsefullt med hänsyn till folkförsörjningen eller rikets

försvarsberedskap. Grunden för dessa undantagsregler är uppenbarligen densamma,

som örn skattskyldighet skulle eftergivas beträffande mervinster å

skogsbruk,^ nämligen att samhällsintresset av produktionens främjande anses

vara sa stort, att man med bortseende från en enligt beskattningsnormerna

rättvis avvägning av beskattningen låter på produktionen uppstående

verkliga krigskonjunkturvinster gå fria från beskattning. Även om antalet

skattskyldiga, som erhålla befrielse enligt nämnda redan , gällande undantagsregler,

sannolikt är väsentligt mindre än det antal, som vid ett upphävande

av beskattningen å prisstegringsvinsterna å skogsbruk skulle undgå skatt,

torde det kunna antagas, att de totala eftergivna skattebeloppen bliva större

i de förra fallen än i de senare. Samhällsintresset av att produktionen av

brännved och industriell råvara blir tillräcklig måste emellertid å andra

sidan anses större än intresset av visserligen i och för sig betydelsefulla men

dock till sin räckvidd mera begränsade tillverkningar. Skulle en avsevärd

brist i ved- och gagnvirkestillgången uppstå såsom en följd av att krigskonjunkturbeskattningen

av skogsbruk bibehålies, kunde detta få för folkförsörjningen

och försvarsberedskapen i dess helhet katastrofala verkningar.

Och dessa verkningar skulle i första hand och starkast komma att drabba

just de befolkningslager, i vilkas intresse man ur rättvisesynpunkt ansett det

hfkallat att bibehålla beskattningen. Även kommissionernas förslag innebär

tor övrigt ett ytterligare betydande steg mot eftergivandet av rättvisesynpunkten

till förmån för andra såsom viktigare ansedda samhällsintressen.

Slutligen må i detta sammanhang jämväl framhållas, att rättvisesynpunkten

i viss grad förlorar i betydelse i samma mån som mervinsterna icke innebära

en verklig ökning av realinkomsten utan endast en nominell inkomstökning

på grund av penningvärdets fall.»

Ordföranden i den centrala krigskonjunkturskattenämnden har, med instämmande

av tre ledamöter, med hänsyn till det angelägna samhällsintresse,

sorn föranlett kommissionernas och priskontrollnämndens framställning, ansett

sig kunna tillstyrka det däri framlagda förslaget.

Vice ordföranden i nämnden avstyrker framställningen, enär det däri

framförda förslaget icke innebär någon lämplig eller lycklig lösning av föreliggande

spörsmål, samt anför, bland annat:

»Bortsett från de praktiska svårigheter, som förslagets genomförande skulle

möta, måste jag ställa mig synnerligen tveksam inför de verkningar det föreslagna

systemet kan medföra. Sannolikt skulle följden därav bliva att skogsägarna

bleve benägna att koncentrera sina avverkningar på vissa år, så att

i ett års avverkning komme att ingå så mycket som möjligt utöver tillväxten

för det året. Vid stora avverkningar skulle krigskonjunkturskatten bliva

proportionsvis mindre än vid små avverkningar. Då, bortsett från den inverkan

det skattefria avdraget å 3,000 kronor kunde medföra, stora avverkningar

skulle bliva mera lönande än små och en koncentration av avverkningarna

till färre fastigheter kunde riskeras, skulle möjligen också viss

lörsvåring av transportproblemet, som i detta sammanhang torde vara en

betydelsefull faktor, kunna befaras. Det föreslagna sättet för den årliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

04

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

tillväxtens beräkning synes mig ej heller tillfredsställande. Enligt 1933 års

fastighetstaxering var den årliga tillväxten cirka 34.5 milj. kbm. \id 1938

års taxering lärer den lia varit något högre. Enligt vad från skogssakkunnigt

håll upplysts anses 1937 års skogsavverkning lia varit normal och beräknats

till 53.6 milj. kbm. Det är alltså tydligt, att nian nied utgångspunkt från

fastighetstaxeringens värdefaktorer skulle komma till ett alltför missvisande

resultat för den verkliga tillväxten. Dessa faktorer tjäna ju också endast

syftet att bestämma relationen mellan olika taxeringsenheter. Någon anledning

att medgiva befrielse från skatt för annan avverkning än den som går

utöver den verkliga tillväxten torde under inga förhållanden föreligga. En

höjning med exempelvis 50 procent av den nied ledning av fastighetstaxeringens

värdefaktorer beräknade tillväxten synes således böra äga runi för

att man skall kunna bestämma den ungefärliga verkliga tillväxten.

Skulle det visa sig behövligt med någon lättnad i krigskonjunkturskatten för

skogsavverkningar för att direkt uppmuntra till sådana, synes mig den enklaste

och riktigaste utvägen vara att bestämma de procenttal för prisstegring

utöver omkostnadsökning, som av Kungl. Maj:t fastställas, till lägre belopp

än som skulle följa enbart av grunderna för desamma. Rent principiellt borde

dock kompensation beredas de skattskyldiga endast där verklig överavverkning

ägt ruin, vilket i så fall kunde ske genom visst procentuellt avdrag från

de nyssnämnda procenttalen.

Enligt vad upplysts lärer i ej ringa utsträckning föreligga missförstånd hos

de skattskyldiga om innebörden av krigskonjunkturskatten beträffande skogsbruk,

i det densamma lärer befaras medtaga en mycket större del av vad

som erhålles vid skogsavverkningar än som i verkligheten är fallet.---

Vad som i första hand erfordras är således att de skattskyldiga genom lämplig

upplysning bibringas den riktiga uppfattningen, att de belopp, som utgå

i krigskonjunkturskatt beträffande skogsbruk, äro av jämförelsevis liten storleksordning

i förhållande till de belopp avverkningarna representera. Skulle

de skattskyldiga få klart för sig skattens verkliga innebörd, är jag tämligen

övertygad örn att det icke är krigskonjunkturskatten utan prisfrågan, som

i första hand utgör den hämmande faktorn för den frivilliga avverkningen.

För den föreslagna skattelättnaden förutsättes det bliva nödvändigt att utvidga

prisregleringen att direkt eller indirekt omfatta samtliga skogsprodukter

lika väl som försäljning av skog på rot. Jag måste ifrågasätta om den

utvidgning av prisregleringen som sålunda antytts kommer att leda till ett

för skogsägarna förmånligare resultat än om krigskonjunkturskatten enligt

hittillsvarande grunder bibehölles.

Slutligen må framhållas, att några skäl knappast torde föreligga för begränsning

av beskattningen redan under innevarande taxeringsår för en merinkomst,

som redan åtnjutits. Därjämte bör beaktas de konsekvenser en

sådan begränsning kan få med hänsyn till andra inkomstgrupper.»

En ledamot i centrala krigskonjunkturskattenämnden har rörande de

skäl, som föranlett honom att ansluta sig till nämndens hemställan, gjort

följande uttalande:

»Ernåendet av en tillräckligt omfattande frivillig skogsavverkning är enligt

min uppfattning i första rummet beroende av prisavvägningen å skogsprodukterna.

Stimulans för denna avverkning torde icke i tillräcklig grad

kunna uppnås, utan att skogsägarna erhålla priser, som medgiva en större

behållen vinst än under förkrigsåren, något som torde gälla generellt. Det

synes högst sannolikt, att den nuvarande krigskonjunkturskatten jämte övriga

skatter i allt för hög grad beskära de genom prisstegringarna uppkom
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

65

na möjligheterna till nettovinster och därigenom också förtaga det intresse

för avverkning, som priserna eljest borde framkalla. Förhållandena tala

därför enligt min mening närmast för en generell sänkning av krigskonjunkturskatteprocenten.

Det får beaktas, att tillämpandet av en hög skatteprocent

kan göra det nödvändigt att medgiva högre priser än eljest erforderlig*!

på det att den behållna mervinsten skall bliva tillräckligt stor för att

stimulera avverkningen hos de skogsägare, som drabbas av krigskonjunkturskatt.

Nu berörda skäl kunna jämte andra av nämnden anförda åberopas även

för den uppfattningen, att inkomst av skogsbruk bör helt befrias från krigskonjunkturskatt.

En dylik längre gående åtgärd synes dock för närvarande

mera svåröverskådlig till sina konsekvenser och mera ägnad att, icke minst

ur principiella synpunkter, ingiva betänkligheter. Ävenså torde en sådan

åtgärd behöva kompletteras med en mera noggrant avvägd prisreglering å

skogsprodukterna, något som kan ställa stora krav på de prisreglerande myndigheterna

och ävenledes kan få menliga följder för skogsavverkningarna.

Som denna fråga emellertid synes vara förtjänt av en närmare prövning

samt då det kail antagas, att även frågan örn en sänkning av skatteprocenten

blir föremål för bedömande i sådant sammanhang, har jag anslutit mig

till nämndens hemställan.»

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. instämma i vad centrala

krigskonjunkturskattenämnden anfört och yttra, bland annat:

»Det lärer icke kunna bestridas, att allvarlig fara föreligger för att de

för försörjningen med brännved och industriell råvara nödvändiga avverkningskvantiteterna

icke komma att framställas och ej heller att detta i betydande

utsträckning måste tillskrivas krigskonjunkturbeskattningens hämmande

inverkan på skogsägarnas produktionsintresse. Det torde vidare kunna

tagas för visst, att krigskonjunkturskattens blotta existens och icke dess

höjd i främsta rummet utgör den psykologiska bakgrunden till talrika

skogsägares inställning. Såvitt vi kunna finna innebär under nuvarande

förhållanden det fullständiga upphävandet av skogsinkomstens krigskonjunkturbeskattning

den enda möjliga lösningen av förevarande vitala problem.

Vi understryka emellertid jämväl riktigheten av nämndens uttalande, att

hänsynen till en skälig avvägning av skattebelastningen mellan olika samhällsgrupper

otvivelaktigt måste tillmätas en mycket stor betydelse. Såsom

vi ovan framhållit Ilar det icke varit oss möjligt att i alla avseenden överblicka

konsekvenserna av den av nämnden förordade reformen. I ett avseende

är dock konsekvensen uppenbar och ofrånkomlig. Vare sig krigskonjunkturbeskattningen

av skogsinkomsten skulle upphävas eller krigskonjunkturskatten

å merinkomst av skogsbruk, vilken redan är väsentligt lägre

än motsvarande skattebelastning å rörelseinkomsten, komme att nedsättas,

skulle bibehållandet av den nuvarande hårda beskattningen av merinkomst

av rörelse även till den del, merinkomsten icke grundas å prisstegring ulan

å en, i allmänhet synnerligen önskvärd produktionsökning, framstå såsom

särskilt obillig.»

Skånes handelskammare har i princip intet alt erinra mot det i ifrågavarande

framställning gjorda förslaget. Handelskammaren i Göteborg finner

de i framställningen påyrkade ändringarna synnerligen önskvärda, ehuru

handelskammaren ej kunnat ingå i prövning örn dessa innebära den lämp
Dihang

till riksdagens protokoll 1.942. 1 sand. Nr 287. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

ligaste lösningen. Det ifrågasiittes också, huruvida icke än större lättnader

borde kunna beredas inkomster av skogsbruk.

Även bank- och fondinspektionen instämmer helt i vad centrala krigskonjunkturskattenämnden

anfört, och kommerskollegium hemställer, att vad

nämnden anfört måtte vinna beaktande.

Ii i k s röken s k ags ver ket anser de särskilda skäl, som förebragts i framställningen,

motivera ett införande i princip av befrielse från krigskonjunkturskatt

för avverkning av skog utöver vad som motsvarar den beräknade årsavkastningen.

Lantbruksförbundet yttrar:

»Det torde kunna förutsättas, att kommissionerna och priskontrollnämnden

icke utan tvingande skäl föreslagit en lindring beträffande krigskonjunkturbeskattning

av skogsbruk. Lantbruksförbundet, som redan vid denna

beskattnings införande föregående ar ställde sig tveksamt till då föreslagna

beskattningsform, hyser också den uppfattningen, att en ändring är

erforderlig. Olika meningar kunna givetvis råda beträffande den lämpligaste

vägen. Vid frågans bedömande torde emellertid i första hand få beaktas,

att en avverkning i den omfattning, som nu erfordras, svårligen torde

kunna åstadkommas med mindre skogsägarna kunna ernå en större vinst

än under förkrigsåren av sina skogsförsäljningar. Även under normala förhållanden

förekomma stora växlingar i virkespriserna och rotnettot. Det

finnes inga avgörande skäl för att just prisläget (rotvärdena) under åren

närmast före kriget skulle vara lämpligt avvägda för den avverkning som

nu erfordras. Med all sannolikhet skulle i stället en sådan omfattande avverkning

även under fredsförhållanden lia nödvändiggjort en höjning av

rotvärdena. Härtill kommer nu, att särskilt inflationsfaran men även andra

omständigheter medföra en obenägenhet att företaga större avverkningar,

utan att ökad vinst kan erhållas. Det synes högst sannolikt, att den nuvarande

krigskonjunkturskatten jämte övriga skatter enligt skogsägarnas uppfattning

i allt för hög grad beskära de genom prisstegringen uppkomna

möjligheterna till nettovinster och därigenom också förtaga det intresse för

avverkning, som priserna eljest borde framkalla. Skatten motverkar sålunda

de syften, som borde uppnås genom de höjda priserna. Som följd härav

kommer skatten också, särskilt när hög skatteprocent tillämpas, att göra det

nödvändigt att medgiva högre priser än eljest varit erforderligt, på det att

den behållna mervinsten skall kunna stimulera avverkningen i nödig grad.

Denna olägenhet torde icke kunna avlägsnas genom den av kommissionen

föreslagna åtgärden att befria avverkning utöver normalt uttag från sådan

skatt. En åtgärd av sistnämnda slag synes därjämte verka orättvis och oberättigat

gynna de skogsägare, som sparat sina skogstillgångar. Ehuru förbundet

erkänner den principiella riktigheten av att även skogsinkomster äro

underkastade krigskonjunkturskatt, finner förbundet dock på anförda grunder

övervägande skäl tala för att skogsinkomsterna undantagas från nämnda

beskattning. Det inses att betänkligheter häremot kunna råda, enär prisregleringen

under det gångna året ej varit fullt genomförd och i övrigt utgått

från förutsättningen att krigskonjunkturskatt skulle förefinnas. Erfarenheterna

från fjolårets beskattning giva emellertid vid handen, att de beskattningsbara

beloppen uppgått till förhållandevis små summor. Då senare

inträdd prisstegring icke torde hava väsentligt överskridit kostnadsstegringen,

torde en beskattning av fjolårets skogsinkomster icke heller komma att

giva så avsevärda belopp. Emellertid verkar skattens förefintlighet av delvis

psykologiska grunder hämmande på avverkningarna.»

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

67

Lantbruksstyrelsen finner det av kommissionerna och priskontrollnämnden

framlagda förslaget värt det största beaktande även ur den synpunkten,

att det icke kan anses vara riktigt att med krigskonjunkturskatt belasta

inkomst av sådana skogsavverkningar, som äro att betrakta som realisation

av skogskapitalet, samt fortsätter:

"I)et torde emellertid icke kunna förnekas, att det kommer att möta stora

svårigheter att i det särskilda fallet avgöra, vad som är att betrakta som

normal årsavkastning av skogen eller kapitaluttag. Hur skulle exempelvis förfaras

uti förevarande avseende för det fall att en skogsägare måhända under

flera år sparat skogen och nu under beskattningsåret verkställer en

efteravverkning? Skall detta betraktas såsom en normal avkastning eller

kapitalrealisation, i den mån avverkningen överstiger ett års beräknad avkastning?

Lantbruksstyrelsen finner det uppenbart, att ett dylikt fall icke

uti förevarande avseende kan likställas med ett annat fall, då en skogsägare

företager en förskottsavverkning, där tydligen ett uttag av skogskapitalet

äger rum. Skulle det visa sig att alltför stora svårigheter möta att i det

.särskilda beskattningsfallet avgöra vad som är normal årsavkastning eller

kapitaluttag, så må framhållas, att det syfte, som avsetts med förslaget,

nämligen att stimulera skogsavverkningarna, i viss mån även torde kunna

vinnas genom att nedsätta skatteprocenten för merinkomst av skogsbruk

till exempelvis 30 procent i stället för nu gällande och föreslagna 50 procent.

»

Kammarrätten yttrar, bland annat:

»Är det alltså obestridligt, att senast fastställda regler för krigskonjunkturbeskattning

av skogsbruk äro av beskaffenhet att avsevärt hämma avverkningen

på frivillighetens väg av tillräckliga virkeskvantiteter, står häremot

det förhållandet, att inkomstökningen inom skogsbruket, generellt taget,

väl får sägas vara av typisk krigskonjunkturvinsts karaktär, därvid

dock som ett modifierande moment kan anföras, att det här är fråga örn

en inkomstökning, som är den skattskyldige av staten mer eller mindre påtvingad.

Den principiella inställningen till frågan örn en modifikation av

de nuvarande reglerna för krigskon junk turbeskattning av skogsbruk torde

därför bliva beroende av uppfattningen, huruvida dessa regler utgöra ett

så stort hinder för virkesproduktionen, att landets virkesförsörjning därigenom

äventyras. I det avseendet torde det---ej ankomma på kammar
rätten

att taga bestämd ståndpunkt. Kammarrätten kan beträffande detta

.spörsmål endast säga, att, därest virkesförsörjningen på anfört sätt äventyras,

den omständigheten att det här kan vara fråga om verkliga krigskonjunkturvinster

ej torde få stå hindrande i vägen för praktiska åtgärder

i den i framställningen åsyftade riktningen.

Det sätt, varpå den ifrågasatta lindringen av krigskonjunkturbeskattningen

tänkts genomförd, har av kommissionerna och nämnden formulerats

så, att beskattningen skulle ordnas på sådant sätt, att den icke drabbade

avverkning, som vore att betrakta som kapitaluttag. Vad som här menas

med kapitaluttag framgår av motiven, som till sådana uttag hänföra en

å skogen avverkad virkeskvantitet, vilken överstiger den kvantitet, som

motsvarar den årliga avkastningsförmåga, skogen i det skick den befinner

sig äger. Denna skogens årliga avkastningsförmåga utrönes med tillhjälp

av de vid fastighetstaxeringen funna siffrorna för areal, bonitet samt relativ

skogstillgång, därvid boniteten, t. ex. 3. korrigeras genom multiplikation

med siffran för den relativa skogstillgångcn, t. ex. 0.8. varefter pro
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

duklen härav multipliceras nied arealen. Här frågar man sig emellertid,

vilken eller vilka fastigheter det rör sig om. Skall vid berörda räkneoperation

varje kameral enhet tågås för sig eller skall varje taxeringsenhet, varav

eventuellt flera kamerala enheter utgöra delar, behandlas för sig eller

skall hänsyn tagas till den skattskyldiges samtliga skogsfastigheter? Det

sista torde vara det riktiga, ty det gäller att utröna, i vad män den skattskyldiges

skogskapital i sin helhet minskats eller ej, och då måste också

självfallet en jämförelse göras mellan den totala avverkningen å samtliga

en skattskyldig tillhöriga fastigheter och dessas sammanlagda årliga avkastningsförmåga.

Vad så angår själva metoden, enligt vilken objektet för

den föreslagna beskattningen inskränkes till ett virkesuttag, motsvarande

skogens på visst sätt beräknade tillväxt under ett år, följer densamma,

såsom också i den gjorda framställningen utsäges, mycket gröva linjer. Att

på angivet sätt uppdraga gränsen mellan vad som är skogskapital och vad

som utgör avkastning är nämligen ett rätt godtyckligt tillvägagångssätt.

Har t. ex. skogen nyligen genomgått avverkning och skogstillgången sjunkit

avsevärt, kan även uttaget av ett ars tillväxt vara att anse såsom ett

kapitaluttag, liksom det å andra sidan beträffande en skog med en relativ

skogstillgång av t. ex. 1.5 väl kan sättas ifråga, huruvida skogskapitalet

minskats med den del av skogsuttaget. som överstiger den årliga tillväxten.

Att i senare fallet lindra krigskonjunkturbeskattningen kan ju också synas

ganska obefogat, därest skogen befinner sig i det skick, att ett större uttag

därur just vid den ifrågavarande tidpunkten normalt bort ske. o

Jämväl mot det sätt. varpå enligt förslaget kvantiteten av skogens årliga

tillväxt skall utrönas, kunna vägande anmärkningar riktas. Sålunda kan

i många fall, särskilt då skogen ej varit föremål för någon mer systematisk

undersökning, siffran för den relativa skogstillgången vara ganska

osäker, men därtill kommer, att denna siffra ej är ett uttryck för allenast

virkeskvantiteten i skogen utan jämväl för denna virkeskvantitets värde, i

främsta rummet med hänsyn till skogens aldersklassfördelning. Vidare äi

siffran för relativa skogstillgången fastställd med hänsyn till skogstillgången

den 1 januari 1938, och den kan ju rätt avsevärt hava föiändrats sedan

dess. Slutligen synes den kvittning, som enligt anvisningarna till 6 § krigskonjunkturskatteförordningen

kan ifrågakomma, kunna medföra vissa komplikationer

liksom även spärregeln örn merinkomstens begränsning till

nettointäkten av skogsbruk. .... .

Såsom av det anförda framgår tala starka skattetekniska skal mot en

lösning av förevarande spörsmål efter de av kommissionerna och nämnden

föreslagna linjerna. Skulle trots detta förslaget kunna rekommenderas,

skulle det bero därpå, att det ändamål, för vilket förslaget framlagts, nämligen

stimulerandet av den frivilliga avverkningen, genom förslagets rea 1- serande främjas i högre grad än som kunde tänkas bliva fallet med någon

annan metod. Det är uppenbart, att, därest förslaget genomföres, skogsägaren

får ett mycket starkt intresse av att uttaga sa mycket virke ur sko.,e ,

afl han beräknas komma in på den från krigskonjunkturbeskattmng fria

avverkningszonen, och att även giva avverkningen inom denna zon en sa

stor omfattning, som med hänsyn till skogsbrukets fortsatta drift kan an»Cl

och lämplig. I anslutning härli!! Iean emelly

icke underlåta framhålla, att möjligheten av en fran krigskonjunkturbeskattning

på detta sätt frigjord avverkning synes kunna uppväcka ett mindre

tilltalande spekulativt intresse för skogsegendomar. Visserligen hai i den

gjorda framställningen ställts i utsikt meddelandet av bestämmelser innefattande

ytterligare garantier mot oskäliga vinster genom pnsstegrmg a

skogsprodukter, men faran för ett ur skogsvårdssynpunkt olämpligt utnvtt
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 287.

69

jamie av befintlig skogstillgång skulle dock vid genomförandet av berörda

förslag icke vara avlägsnad. Undersöker man så möjligheten av att med

någon annan metod för skattelindring nå ett avverkningsstimulerande resultat

av erforderlig omfattning, synes såsom det enda alternativet i den

vägen kunna uppställas en nedsättning av krigskonjunkturskattens grundbelopp,

som nu utgör 50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Troligt är, att man genom en dylik skattenedsättning skall vara i stånd att

väcka intresset för en så stor ökning av skogsavverkningen i riket, som det

under förhandenvarande omständigheter kan anses önskvärt att söka åstadkomma.

Det gäller därvid blott att på ett lämpligt sätt avväga skattenedsättningen.

En jämförelse mellan sålunda föreliggande alternativ för en skattelindring

giver vid handen, att en sänkning av skattens grundbelopp giver den

på en gång enklaste och naturligaste lösningen. I fråga åter om det av kommissionerna

och nämnden framlagda förslaget synes det kammarrätten svårt

att utan en närmare utredning i saken yttra sig om de konsekvenser i lagtekniskt

avseende, som detta förslag kan medföra, i sammanhang varmed

hänvisas till vad ovan anförts beträffande kvittningsförfarandet och nettointäkten

såsom spärranordning vid merinkomstens beräkning. Under nu angivna

förhållanden vill kammarrätten för sin del i första hand förorda, att

man söker vinna det av kommissionerna och nämnden eftertraktade målet

genom en nedsättning av krigskonjunkturskattens grundbelopp. Svårigheten

är blott att finna det lämpligt avvägda procenttalet för grundbeloppets bestämmande.

Det synes kammarrätten som om man, för att nå det avsedda

målet, därvid bör räkna med ett avsevärt nedsatt procenttal. Att genom en

generell skattelindring all inkomst av skogsbruk i avseende å krigskonjunkturbeskattningen

skulle komma i ett betydligt fördelaktigare läge än övriga

krigskonjunkturskatt underkastade inkomster synes kammarrätten ej behöva

verka prejudicerande, då lindringen i beskattningen är föranledd av en

så viktig angelägenhet som att landets behov av tillräcklig virkestillgång

under nu rådande svåra förhållanden vederbörligen tillgodoses.»

Skatteskalorna och bevisskyldigheten.

I samband med spörsmålet örn skattens inverkan på näringslivet lia i flera

yttranden även berörts frågorna örn skatteskalorna och bevisskyldigheten.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anföra:

»Vid avvägning av skatteskalorna bör beaktas, att krigskonjunkturbeskattningen,

sådan den är utformad i de båda föregående förordningarna och

jämväl i det föreliggande förslaget, åtminstone såvitt merinkomst av rörelse

angår, på grund av bevissvårigheterna för de skattskyldiga i tillämpningen

kommit att i betydande utsträckning verka snarare såsom en merinkomstskatt

än som en skatt å krigsvinster. Detta allmänt kända förhållande har

för övrigt i viss mån bekräftats i lagtexten, sådan denna lyder i det föreslagna

nya stycket av 3 §.

En krigskonjunkturskatt av 50 procent å merinkomsten medför på grund

av de övriga skatter, som belasta merinkomsten, att inemot 75 procent därav,

ofta mer, tages i anspråk för skattebetalning. Trots de ansträngningar,

som gjorts i syfte att utforma lagstiftningen så att allenast verkliga krigsvinster

skola drabbas av beskattningen, föreligger särskilt beträffande rörelse

ett så betydande antal felkällor, att redan den vid en skatteprocent av

50 uppkommande riskmarginalen åtminstone för det stora flertalet skattskyldiga

måste betecknas såsom otillräcklig. En reducering av denna pro
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majlis proposition nr 2S7.

centsats till högst 40. vilken skattesats skulle innebära, att omkring 65 procent

av mer inkomsten eller således omkring Vs-delar därav bleve konsumerad

av skatter, framstår därför såsom i hög grad befogad. Redan vid en

krigskonjunkturskatt efter 30 procent åtgår omkring 60 procent av merinkomsten

till skattebetalning.

För merinkomst av rörelse är emellertid skatteskalan även enligt det föreliggande

förslaget progressiv med en högsta skattesats för krigskonjunkturskatten

av 70 procent. En krigskonjunkturskatt av 70 procent innebär, att

omkring 90 procent av merinkomsten konsumeras av skatter.

Den högre skatteskalan för merinkomst av rörelse framstår såsom desto

mer omotiverad sorn beträffande denna merinkomst, förutom prisstegringsvinst,

jämväl vinst genom produktionsökning underkastas krigskonjunkturbeskattning

under det att i andra fall merinkomst beskattas till den del merinkomsten

grundas å prisstegring. Detta medför icke blott en materiellt sett

härdare beskattning av rörelseinkomsten utan även att en skattskyldig, som

redovisar merinkomst av denna förvärvskälla, i processuellt avseende kommer

i ett ogynnsammare läge än andra skattskyldiga. En skattskyldig, som icke

med bärande sannolikhetsskäl kan bevisa, att i rörelsen uppkommen produktionsökning

helt eller delvis grundats å normal utveckling av rörelsen

eller andra av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur oberoende

förhållanden, blir även enligt det föreliggande förslaget taxerad för

hela merinkomsten. Det föreslagna kompensationsavdraget innebär icke såsom

förslagsställarna synas anse. att något avdrag för normal utveckling

eller andra av kriget oberoende förhållanden, vilka den skattskyldige icke

förmått styrka, blir honom medgivet vid taxeringen. Den genom produktionsökningsvinstens

beskattning vid rörelseidkares taxering uppkomna felkällan,

som saknar motsvarighet vid andra näringsidkares taxering, blir automatiskt

av allt större betydelse ju längre kriget varar.

Den till stöd för den hårdare progressiva beskattningen av merinkomst av

rörelse framlagda motiveringen svnes oss icke övertygande. I proposition nr 2

till 1940 års urtima riksdag erinrade föredragande departementschefen, att

man med krigskonjunkturbeskattningen avsåge indragning till det allmänna

av en inkomstökning som man sökt men icke helt kunnat förebygga. Departementschefen

anförde vidare, att svårigheten att här i det enskilda fallet

med noggrannhet avgöra, var gränsen ginge för den icke önskvärda inkomstökningen.

emellertid helt naturligt föranledde en viss försiktighet vid till - lämpningen av indragningsprincipen. Hur bred marginalen för den nämnda

osäkerheten rimligen borde göras, kunde vara föremål för delade meningar.

Skulle en enhetlig skattesats fastställas, syntes den under inga förhållanden

kunna sättas lägre än till 50 procent även med beaktande av att hela merinkomsten

bleve föremål för kommunal beskattning. Emellertid syntes med

skäl kunna göras gällande, att ju starkare stegringen av inkomsten vore.

desto bestämdare vågade man draga slutsatsen, att ökningen bade sin grund

i de extraordinära förhållandena, och desto mindre anledning funnes att bevara

en så bred marginal för osäkerheten, som en skattesats av 50 procent

skulle innefatta. En progressivitet i anslutning till merinkomstens relativa

höjd bleve då naturlig. Med denna utgångspunkt syntes all nödig varsamhet

vara iakttagen, därest utöver bottenskiktet med 50 procent lades endast två

högre skikt med 60 respektive 70 procent. För de i proposition nr 173 till

1941 års riksdag nytillkomna förvärvskällorna föreslogs utan närmare motivering

en proportionell skatt av 50 procent. Beträffande merinkomst av rörelse

bibehölls däremot den progressiva högre skatteskalan även vid 1941

års taxering och den bibehålies jämväl i det föreliggande förslaget.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Runvi. Maj:ts proposition nr 287.

71

Vad sålunda anförts såsom motivering för skatteskalans progressivitet kan

i varje fall icke anses tillämpligt beträffande nytillkomna företag och företag

med låg eller ingen jämförelseinkomst, d. v. s. just de skattskyldiga, som

drabbas hårdast av beskattningen. Beträffande dessa företag kommer även

enligt förevarande förslag ofta ett mycket obetydligt ''bottenskikt’ att föreligga

och man synes då icke såsom skid för den progressiva beskattningen

med fog kunna åberopa ''merinkomstens relativa höjd''.

Såsom ytterligare motivering för de höga skatteskalorna anförde första

särskilda utskottet vid 1940 års urtima riksdag, att skatteskalornas höjd givetvis

måste betraktas mot bakgrunden av de regler, som medgåve och uppmuntrade

till konsolidering av företagen och som avsåge att hindra beskattning

av andra än verkliga merinkomster, samt tilläde, att utskottet ville betona

vikten av att denna grundsats omsättes i den praktiska tillämpningen.

Såsom vi förut framhållit har emellertid grundsatsen, att endast verkliga

''krigsvinster'' skola beskattas, icke kunnat och kommer framdeles säkerligen

ej heller att kunna i önskvärd omfattning omsättas i den praktiska tilllämpningen.

Att en del företag, som lyckats erhålla sakkunnigt biträde vid

taxeringen, under vissa gynnsamma betingelser kunnat använda sig av de

ovan antydda materiella bestämmelserna, kan icke anses utgöra skäl för bibehållande

av de höga skatteskalorna så länge den stora massan skattskyldiga

icke kan använda sig av dessa bestämmelser. Däremot torde det vara

uppenbart, att skatteskalorna för krigskonjunkturskatten måste betraktas mot

bakgrunden av de höga skattesatser, som för närvarande gälla även för den

del av inkomsten, som icke konsumeras av krigskonjunkturskatt, samt till

den alltmer stigande prisnivån. Under alla förhållanden framstår det såsom

inkonsekvent, att för merinkomst av rörelse, där även produktionsökningsvinsten

beskattas och beträffande vilken förvärvskälla risken för felaktigheter

vid taxeringen torde vara störst, fastställa en högre skatteskala än för andra

förvärvskällor.

Mot den här ovan ifrågasatta nedsättningen av skattesatsen skulle emellertid

med fog kunna invändas, att oförtjänta krigsvinster, som uppkommit

därigenom att den skattskyldig^ bevisligen betingat sig oskäliga priser eller

vidtagit andra liknande åtgärder, icke vid tillämpning av en sådan skattesats

skulle praktiskt taget helt drabbas av indragning till det allmänna och

att syftet med beskattningen således kunde komma att äventyras.

Detta syfte skulle emellertid kunna uppnås genom inrymmande av befogenhet

för beskattningsmyndigheterna att, efter yrkande av landskamreraren,

beträffande viss skattskyldig förordna, att krigskonjunkturskatt skall utgå å

den beskattningsbara merinkomsten eller viss del därav efter högre procentsats

än den som för skattskyldiga i allmänhet kan bliva fastställd. Förutsättning

för stadgandets tillämpning skulle vara, att prövningsnämnden funne

utrett, att merinkomsten helt eller delvis haft sin grund däri, att den

skattskyldige utnyttjat de rådande utomordentliga förhållandena för alt bereda

sig oskälig vinst eller andra oskäliga förmåner så att krigsvinsten framstode

såsom i hög grad oförtjänt. Beslut örn dylik skatteskärpning borde givetvis

ingå såsom ett led i taxeringen och kunna överklagas i den ordning, som för

besvär över taxering är stadgad.

Genom en reform i den av oss här ovan förordade riktningen skulle man

utan att äventyra syftet med beskattningen först och främst tillgodose ett

befogat krav på rättsskydd från de skattskyldigas sida och bringa taxeringsförfarandet

i bättre överensstämmelse med å andra rättsområden tillämpade

principer. Det står icke i god överensstämmelse med dessa principer, att

grunda en praktiskt laget fullständig indragning till det allmänna av viss

inkomst på allenast bristande utredning från den skattskyldiges sida. Genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

den landskamrerare].! tillkommande rätten alt förordna om bokföringsgranskning

och den skattskyldiges plikt att efter anmaning inkomma med de uppgifter,

som för ärendets utredning befinnas behövliga, kan någon större

svårighet icke anses föreligga för beskattningsmyndighetema att åstadkomma

erforderlig utredning i de, sannolikt ganska fåtaliga fall, då skatteskärpning

med fog kan komma i fråga. Olägenheten av att någon ökning i beskattningsmyndigheternas

arbetsbörda därigenom kan befaras utgör enligt vår

mening icke tillräckligt skäl för avvisande av den föreslagna reformen. En

sådan ökning är ofrånkomlig, om rimliga krav å rättsskydd skola tillgodoses,

och lärer endast kunna undvikas genom frånträdande av principen örn indragning

till det allmänna av vissa krigsvinster i deras helhet.

Det kan vidare förväntas, att reformen i avsevärd mån skulle minska beskattningens

produktionshämmande verkningar, särskilt då fråga är om

nystartade företag och utvidgning av äldre företag.

Med stöd av riksdagens i skrivelse den 18 december 1940, nr 103, givna

bemyndigande har Kungl. Maj:t i åtskilliga fall medgivit eftergift av krigskonjunkturskatt

eller fastställt särskild grund för utgörande av sådan skatt.

Såsom försörjningsläget utvecklat sig, kan det förväntas att, åtminstone om

nuvarande skatteskalor bibehållas, antingen dylikt medgivande måste lämnas

allt fler verksamhetsgrenar och företag eller ock särskild lagstiftning, innefattande

lindring av beskattningen för vissa verksamhetsgrenar, måste komma

till stånd. Allt eftersom de i beskattningshänseende särskilt gynnade

grupperna av skattskyldiga öka i antal, framstår det såsom alltmer orättmätig!

att bibehålla en i främsta rummet för odiösa krigsvinster avsedd beskattning

för de grupper av skattskyldiga, som utan oskälig prisstegring

förvärvat sin merinkomst genom ökad omsättning eller tillverkning. Särskilt

är detta fallet, då produktionen varit för folkförsörjningen eller rikets försvarsberedskap

betydelsefull, måhända oundgängligen nödvändig, men eftergift

icke varit behövlig för stimulerande av denna produktion.»

De delegerade bifoga en av förste aktuarien i statistiska centralbyrån Erik

Ahlberg på de delegerades begäran verkställd utredning rörande den minskning

av skatteintäkterna, som skulle lia uppstått, örn en proportionell krigskonjunkturskatt

av 40 resp. 50 procent uttagits å det till grund för 1941 års

taxering till sådan skatt av prövningsnämnderna bestämda skatteunderlaget.

I anslutning härtill yttra de delegerade vidare:

»Minskningen av skatteintäkterna har beräknats i förra fallet till 15.83

milj. kronor, därav emellertid provisoriskt påförda 8 milj. kronor, och i senare

fallet till 7.43 milj. kronor, därav provisoriskt påförda 4 milj. kronor.

Med hänsyn till att de provisoriskt påförda skattebeloppen torde kunna

antagas endast i mycket begränsad omfattning komma att av statsverket få

behållas, lärer den under angivna förutsättningar beräknade definitiva minskningen

av skatteintäkterna icke behöva uppskattas nämnvärt högre än i förra

fallet till omkring 8 milj. kronor och i senare fallet till omkring 3.5 milj.

kronor.

Det må betonas, att tvivel icke bör råda därom, att intetdera av sistnämnda

tvenne belopp på något sätt giver uttryck för verkningarna i statsfinansiellt

avseende av den av oss förordade skatteändringen. Beloppen beteckna endast

den ungefärliga övre gränsen för den minskning av skatteintäkterna, som

åstadkommes för den händelse reformen icke skulle hava något som helst

produktionsstimulerande inflytande och dessutom den skatteskärpning i enskilda

fall, som enligt vårt förslag skulle förbindas med reformen, icke skulle

vid något tillfälle komma till användning. Vi äro emellertid övertygade om,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 287.

73

att skatteskalans sänkning skulle giva anledning tili en så pass kraftig produktionsökning

inom industrien, att intäkterna av skatten skulle komma att

såsom följd av åtgärden bliva ökade i stället för minskade. Såsom redan

framhållits kan det ej förväntas, att en med uppenbara risker förbunden nyproduktion

skall komma till stånd, när utsikterna att få behålla någon del

av den mot riskerna svarande förtjänsten äro nära nog obefintliga, medan

situationen härutinnan bör bliva helt ändrad i mån som dessa utsikter ökas.

Att så måste vara förhållandet, är självklart. De upplysningar, som föreligga,

bestyrka dessutom, att läget för närvarande är sådant som antytts. Ett bibehållande

av krigskonjunkturskatten vid nuvarande höjd oell särskilt dess

beträffande merinkomst av rörelse stadgade progressivitet lärer således icke

bliva till något som helst gagn för statens fiskaliska intresse. Men därigenom

förhindras en sådan utveckling av näringslivets nyskapande krafter, som i

närvarande tid är mer än någonsin av betydelse för den allmänna välfärden.

Det kan med allt fog göras gällande, att vårt land helt enkelt icke har råd

att behålla krigskonjunkturbeskattningen vid sin nuvarande höjd.»

Kommerskollegium framhåller, att den av delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl. framförda tanken att de skattskyldiga vid skatteskalans bestämmande

skulle indelas i två grupper synes kunna få ganska betänkliga

konsekvenser samt fortsätter:

»Till grund för beskattningen skulle sålunda i viss mån läggas en moralisk

värdering av de former och de sätt, varpå en viss inkomst förtjänats. Det

lärer icke kunna undvikas, att de många beskattningsmyndigheter som härvidlag

ha att verkställa denna bedömning, komma att förfara på högst olika

sätt och att således den enhetlighet i skattebelastning, som dock är önskvärd,

i hög grad skulle äventyras. Det förefaller icke heller sympatiskt att beskattningsmyndigheterna

skulle sättas i tillfälle att så alt säga pricka vissa skattskyldiga

genom att brännmärka dem såsom ’krigsprofitörer’. Att utnyttja

krigskonjunkturbeskattningen till en straffskalt på vissa samhällsmedlemmar,

vilkas inkomster av beskattningsmyndigheterna anses vara vunna genom

ett oskäligt utnyttjande av krigskonjunkturerna, kan icke förefalla tilltalande.

Konsekvensen av en sådan beskattningslinje skulle vara att inkomster,

som ansåges mer eller mindre ohederligt förtjänade, ävenledes skulle

underkastas en särskild straffbeskattning. Det har dock hittills knappast

ansetts riktigt, att beskattningen skulle baseras på en social och moralisk

värdering av olika medborgares metoder och sätt att förtjäna sina inkomster.

Det kan icke undvikas, att en dylik värdering, särskilt om den lägges i händerna

på administrativa organ, kan komma att få ett drag av godtycklighet

över sig.»

Bank- och /ondinspektionen anser däremot, att de delegerades erinringar

böra allvarligt beaktas.

I fråga om skatteskalorna må här ytterligare nämnas följande.

Av de länsstyrelser, som yttrat sig, ha endast två berört denna fråga. Sålunda

anser länsstyrelsen i Älvsborgs län det önskvärt att de från skilda

håll inom näringslivet alltmer framhävda kraven på en sänkning av det beträffande

rörelse gällande grundbeloppet, där detta överstiger 50 procent av

don beskattningsbara merinkomsten, vinna beaktande.

Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar:

»Såsom påbyggnad till de övriga skatterna har krigskonjunkturskatten enligt

de tidigare bestämmelserna med anledning av den höga utdebiteringen

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

av kommunala utskylder i vissa kommuner inom Norrbottens län visat sig

kunna åstadkomma att summan av sistnämnda utskylder samt statlig inkomst-

oell förmögenhetsskatt, värnskatt och krigskonjunkturskatt, d. v. s.

den totala skattebördan å det översta skiktet av inkomsten utgjort 100 procent

och däröver av denna del av inkomsten. Även efter de nu föreslagna ändringarna

i förhållande till 1941 års krigskonjunkturskatteförordning, vilka

ändringar dock skett till de skattskyldigas fördel, torde mycket väl den oberäknade

situationen kunna uppstå, att skattskyldiga inom vissa av länets kommuner

åläggas betala utskylder, som i vad de belöpa å doppen’ av inkomsten

uppgå till eller till och med överstiga nämnda inkomstdel.»

För att i stora drag åskådliggöra nämnda förhållande bifogar länsstyrelsen

tvenne bilagor, den första utvisande summa effektiv kommunal utdebitering

(kommunalskatt, landstingsskatt och eventuell vägskatt, minskade med bidrag

till skatteutjämning) å 1940 års taxeringar i länets kommuner, samt

den andra utvisande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och

krigskonjunkturskatt — uträknade efter 1940 och 1941 års skattesatser —

för olika inkomstskikt hos en rörelseidkare (fysisk person). 1 anslutning

härtill anför länsstyrelsen vidare:

»Vid sammanställning av bilagorna framgår det att av skattskyldiga i

kommuner nied en effektiv kommunal utdebitering av inemot 20 kronor per

skattekrona och mer kan komma att uttagas total skatt å översta inkomstskiktet

med 100 procent och därutöver av nämnda del av inkomsten. Bilaga

1 visar att sex av länets kommuner hade en effektiv utdebitering å 1940 års

taxeringar å över 20 kronor per skattekrona, men även skattskyldiga i en

del andra kommuner med högt skattetryck torde kunna drabbas av nämnda

orimligt höga beskattning av översta inkomstskiktet. Att denna fråga för

Norrbottens läns vidkommande icke blott har teoretiskt intresse torde få

anses framgå därav att år 1941 taxerades till krigskonjunkturskatt 49 skattskyldiga

i kommuner i länet med en effektiv kommunal utdebitering å 1940

års taxering av mer än 20 kronor per skattekrona.

Det torde få anses ligga i öppen dag att man icke beräknat att reglerna

för krigskonjunkturskattetaxeringen skulle kunna medföra nämnda orimliga

belastning av skatter. Men även vid en mindre effektiv kommunal

utdebitering än 20 kronor kan den totala skattebördan av krigsvinsten te sig

oskäligt hög. Det måste ock för skattskyldiga i kommuner med höga kommunala

utskylder framstå som synnerligen orättvist att de av en viss del av

sin krigsvinst efter beskattningen lia kvar kanske allenast ett mycket ringa

belopp i jämförelse med vad skattskyldiga med exakt lika inkomstförhållanden

i kommuner med lägre utdebitering därav få i behåll. Följden av en

alltför stor skattebelastning samt av ojämnhet i beskattning olika skattskyldiga

emellan kan ej gärna bli annan än den att de därav drabbade till men

för det allmänna inskränka sin verksamhet eller med åsidosättande av deklarationsmoral

själva söka reglera skattetrycket.

Länsstyrelsen får på grund av vad länsstyrelsen sålunda anfört framhålla

angelägenheten av att genom författningsföreskrifter bättre förhållanden

skapas uti ifrågavarande avseende. Länsstyrelsen är visserligen ej beredd

att inom ramen av tidigare tillämpade och nu föreslagna skatteskalor lämna

utförligt förslag å sättet härför men tänkbart synes vara att saken kan ordnas

genom bestämmelse örn att vid krigskonjunkturskattens beräkning viss

hänsyn tages till den kommunala utdebiteringen. Med anledning av den sena

tidpunkten för nämnda debiterings fastställande kan man emellertid därvid

icke utgå från å det löpande årets taxering utgående utskylder utan det bleve

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

75

nödvändigt att räkna med närmast föregående års utdebitering. Någon exakt

beräkning av skatter på grundval av de kommunala utskylderna bleve visserligen

under sådana förhållanden ej möjlig, men fluktuationerna i den effektiva

kommunala utdebiteringen inom en kommun från det ena året till det

andra torde å andra sidan regelmässigt ej vara större än att ett sådant av

omständigheterna framtvingat förfaringssätt bör kunna försvaras.»

Sänkning av skatteskalorna förordas genomgående i de av näringsorganisationerna

avgivna yttrandena. Kooperativa förbundet har dock ej berört

frågan. Skånes handelskammare förordar med en utförlig motivering, att

skattesatserna för samtliga skikt i den hittills gällande skatteskalan sänkas

med 10 procent. Enligt handelskammaren i Göteborg synes en maximering

av den skattskyldiges totala direkta skatteutgifter till skälig procentsats böra

allvarligt övervägas, och bör sänkning av skattesatsen för krigskonjunkturskatten

ske till måttligare procenttal. Sveriges industriförbund hemställer,

att skattesatsen för samtliga förvärvskällor måtte bestämmas till högst 40

procent. Sveriges grossist förbund föreslår, att den högsta procentsatsen nedsättes

från 70 till 50 procent och att övriga skattesatser justeras nedåti proportion

härtill.

Även Sveriges redareförening anser, att en övre gräns för det samlade

skattebeloppet bör införas, och yttrar:

»Med de höga skatteskalor, som för närvarande äro gällande, kommer man

eljest till resultat, som äro uppenbarligen orimliga. I detta sammanhang må

framhållas, att de enligt gällande bestämmelser utgående höga skatterna så

gott som helt och hållet verkat prohibitivt på den legala handeln med fartyg.»

Kommerskollegium förordar, att frågan örn maximering i förevarande sammanhang

upptages till prövning.

Även bank- och fondinspektionen och Sveriges lantbruks förbund uttala

sig för sänkning av skatteskalorna. Enligt lantbruksstyrelsen synes det nödvändigt,

att skattesatsen för merinkomster av jordbruk i varje fall ej fastställes

högre än till 40 procent.

Kammarrätten säger sig icke vilja ingå på frågan, örn en reform av skattesatserna

i lindrande syfte skulle vara befogad, utan inskränker sig till att

framhålla den produktionshindrande verkan krigskonjunkturskatten utan tvivel

utövar.

Kompensationsavdrag.

Ifråga örn kompensationsavdraget har från näringsorganisationernas sida

ansetts, att den föreslagna kompensationen vore för liten, under det att Överståthållarämbetet

intagit en motsatt ståndpunkt. Fullmäktige i riksbanken

så ock statens priskontrollnämnd lia överhuvudtaget ställt sig kritiska till

förslaget örn kompensationsavdrag i den föreslagna formen. Dessutom har

i flertalet yttranden anmärkts mot förslagets i 3 § angivna regel, att avdraget

skall anses innefatta kompensation jämväl för viss utveckling av den skattskyldiges

verksamhet. I samband med kompensationsavdraget har i vissa

yttranden även upptagits frågan örn avdrag för skatter vid inkomsluppskattningen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S7.

Ur yttrandena i nu ifrågavarande del må här återgivas följande.

Överståthållarämbetet anser, att kompensationsavdrag bör bestämmas allenast

såsom höjning av jämförelseinkomsten med tio procent och avstyrker

alltså den alternativa metoden med avdragets bestämmande till minst femton

procent av den merinkomst som återstår efter tillämpning av bestämmelserna

i 4 § 4 mom. Den föreslagna begränsningen för aktiebolag med jämförelseinkomst

överstigande 50,000 kronor har icke givit anledning till erinran.

Ämbetet anför vidare, bland annat:

»Det är givet att det av socialstyrelsen fastställda index bjuder en fast

grund för kompensationsavdragets beräkning. Antagligen är den också den

enda grund som härvidlag står tili buds. Emellertid förefaller det knappast

rationellt att, vid tillämpning av en index som bygger på fördyringen av de

enskilda samhällsmedlemmarnas levnadskostnader, utgå från en tidpunkt

som tager sikte på de juridiska personernas, i första hand aktiebolagens

förhållanden. Såsom i motiveringen framhållits, bliva de enskilda personernas

inkomster under beskattningsåret undan för undan konsumerade.

Otvivelaktigt är det riktigast att för dem räkna efter medeltalet av index

under samma år, för år 1941 sålunda 10.7 procent, eller avjämnat 10 procent.

Att för de juridiska personerna tillämpa en annan och högre procent

vore principiellt måhända riktigt men synes knappast nödvändigt.

För ett avdrag, som begränsas till 10 procent, talar även följande skäl. I

det remitterade förslaget har förutsatts, att ett avdrag efter 15 procent skulle

bjuda viss kompensation även för möjlig utveckling av den verksamhet varom

fråga är. Bakom detta antagande lär icke kunna ligga annat än en uppfattning,

att procenten såsom kompensation allenast för den allmänna prisstegringen

under år 1941 blivit något för högt tilltagen. Överståthållarämbetet

anser för sin del, att frågan om hänsyntagande till naturlig utveckling

helt bör hållas i sär från frågan om kompensation för prisstegringen.»

I anslutning till det sist sagda hänvisar Överståthållarämbetet till ett av

biträdande taxeringsintendenten Sven Holdo avgivet yttrande, däri bland

annat framhålles, att det knappast syntes ändamålsenligt att hänsyntagandet

till naturlig utveckling på sätt förutsattes i förslaget skulle ske vid två olika

moment i taxeringsförfarandet, nämligen dels enligt 3 §, dels enligt 4 §

4 mom. Fara förelåge då, att den naturliga utveckling, som ansetts vara

»möjlig», komme att föranleda ytterligare nedsättning på grund av att densamma

jämlikt förebragt bevisning även befunnes vara »sannolik». I 3 §

sista stycket borde därför endast intagas bestämmelser rörande kompensation

för höjningen av den allmänna prisnivån.

I detta sammanhang hänvisas jämväl till den redogörelse som lämnas

vid 4 §.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån yttrar:

»Det torde ligga utom allt tvivel, att penningvärdet undergått viss försämring

och att till följd härav framkomna mervinster i viss mån måste anses

fiktiva. Naturligtvis ställer det sig svårt att finna en formel, som giver ett

fullt riktigt uttryck för huru mycket av mervinsten, som hänför sig till försämrat

penningvärde, bl. a. till följd av att denna försämring inträffat gradvis,

men torde under förhandenvarande omständigheter någon bättre metod

för kompensationsavdragets beräkning än den föreslagna knappast stå att

finna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunni■ Maj:ts proposition nr 287. < ”

Emellertid skulle kunna ifrågasättas huruvida det kan anses lyckligt och

riktigt att sammankoppla avdrag för penningvärdets fall med avdrag för

naturlig utveckling av rörelsen vars sannolikhet icke kunnat klarläggas.

Något påvisbart sammanhang mellan ett enskilt företags naturliga utveckling

och penningväx-dets fall lär nämligen icke förefinnas. Därtill kommer att i

den mån avdraget skall kompensera jämväl för en icke påvisbar naturlig

utveckling detta måste ske på bekostnad av gottgörelsen för penningvärdets

fall. En följd härav skulle i sin tur bliva, att kompensationen för penningvärdets

fall bleve olika för olika skattskyldiga, då man ju icke kan presumera

att samtliga företag utan undantag skola vara underkastade enahanda utveckling.

Kompensationsavdraget torde därför böra begränsas att avse allenast

penningvärdets fall, medan rätten att tillgodonjuta avdrag för naturlig

utveckling liksom hittills bör göras beroende av påvisad sannolikhet

därav. Vid tidigare års taxeringar har det visat sig, att skattskyldiga i mycket

stor utsträckning begagnat möjligheten att förklara uppkommen mervinst

med företagets naturliga utveckling och det är antagligt, att så kommer att

ske även i år. Länsstyrelsen skulle således vilja hemställa att sista punkten

i 3 § bortfaller.»

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

»Länsstyrelsen, som anser en kompensation för den allmänna prisstegringen

vara ett berättigat krav från de skattskyldigas sida, är emellertid

icke övertygad om att utredningsmännen funnit den läktiga lösningen av detta

spörsmål, liksom länsstyrelsen betvivlar, att inom det föreslagna kompensationsavdraget

finnes något utrymme för avdrag för normal utveckling. Länsstyrelsen

har icke heller funnit motiveringen för förslaget örn avdragsreduktion

för juridisk peiron under vissa förutsättningar vara övertygande.»

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner det befogat att kompensationsavdrag

medgives, men framställer vissa erinringar mot de föreslagna grunderna

och anför sålunda:

»Det s. k. kompensationsavdraget synes enligt uppgifter, lämnade i den

allmänna motiveringen till förslaget, vara beräknat uteslutande med hänsyn

tagen till den del av prisstegringen, som kan anses innefatta en verklig försämring

av penningvärdet. I författningsförslaget, 3 § sista stycket,^ utsäges

emellertid, att avdraget skall anses innefatta kompensation för sådan av

krigskonjunkturen opåverkad utveckling av rörelse, vars sannolikhet ej kan

visas. Under nyss angiven förutsättning rörande grunden för kompensationsavdragets

beräkning synes emellertid detta avdrag kunna bereda ersättning

för naturlig utveckling endast i det fall, då avdraget jämlikt föreskrifterna

i 4 § 6 mom. skall beräknas på återstående merinkomst i stället för på jämförelseinkomst.

Det förefaller som om de ovan angivna bestämmelserna i 3 § och 4 §

borde utgå.

En med bärande sannolikhetsskäl ej påvisad naturlig utveckling skall ju

enligt bestämmelserna i 4 § 4 mom. ej medfölja reduktion av merinkomsten

vare sig nu avdrag för kompensation av prisstegring medgives eller ej. Särskilt

stadgande att sådan utveckling skall anses kompenserad genom ett prisstegringsavdrag

förefaller därför ej motiverat.

De föreslagna författningsbestämmelserna måste giva kompensationsavdraget

en svårförståelig dubbelställning i de skattskyldigas ögon. Föreligger

ingen naturlig utveckling eller kan sådan påvisas, så att hänsyn tages

till densamma Vid bestämmandet av återstående merinkomst, är avdraget

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

ett rent prisstegringsavdrag. I annat fall åter skall avdraget även anses kompensera

viss naturlig utveckling. Detta är särskilt fallet, när avdraget skall

beräknas på återstående merinkomst i stället för på jämförelseinkomsten.

Denna förmånliga beräkningsgrund kan emellertid komma att tillämpas

även i fråga örn rörelse, som ej undergått naturlig utveckling eller vars

naturliga utveckling kompenserats på annat sätt.

I fråga örn de i 4 § 6 mom. intagna bestämmelserna om viss begränsning

av kompensationsavdraget för juridiska personer vill länsstyrelsen framhålla,

att denna bestämmelse ej formulerats på sådant sätt, att den innefattar

den självklara och i allmänna motiven angivna regeln att ett till 12

procent av egna kapitalet begränsat avdrag ej må understiga 15 procent

av 50,000 kronor. Länsstyrelsen vill emellertid här endast tillägga, att det

vill synas, som om de angivna talen, 50,000 kronor och 12 procent, vore

väl snävt tilltagna. För många företag, vilka sedan lång tid tillbaka utan

påverkan av krigskonjunkturen kunnat erhålla stor vinst i förhållande till

egna kapitalet, kommer kompensationen för prisstegringen att bliva obetydlig.

»

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län anmärker på att frågan om kompensation

för höjning av prisnivån i viss mån sammankopplats med frågan

örn visst avdrag för naturlig utveckling. I övrigt anför länsstyrelsen, bland

annat:

»I 4 § 6 mom. stadgas, att kompensationsavdraget i vissa fall skall räknas

allenast på den del av jämförelseinkomsten, som ej överstiger 12 procent

av eget kapital i rörelsen. Detta stadgande giver ökad betydelse åt beräkningen

av eget kapital i rörelsen. Länsstyrelsen delar icke i p. m. gjort

uttalande, att beräkningen av det egna kapitalet enligt krigskonjunkturskatteförordningen

’ej torde vålla större svårigheter’. Hur skall t. ex. sådan

beräkning göras för familjebolag, då man slår tillhopa bolagets och huvudaktieägarens

inkomster för att bedöma, om merinkomst föreligger. Vidare

ingå i många fall i bokföringen dels tillgångar och skulder, som lia med

rörelsen att göra, dels ock t. ex. fastigheter eller del därav för uthyrning

samt inteckningslån på dessa, ävensom värdepapper och lån på dessa etc.

De i förslaget till krigskonjunkturskatteförordning lämnade anvisningarna

äro för dylika fall ofullständiga, och önskvärt vore, örn de kunde fullständigas

på ett mera uttömmande sätt. Samma brist på klarhet i detta avseende

vidlåder för övrigt även kommunalskattelagen men torde vid inkomstskattetaxeringen

vara av mindre betydelse.

Det torde vidare kunna ifrågasättas, huruvida det kan anses rättvist att

beräkna kompensationsavdraget olika för enskild rörelseidkare och för aktiebolag.

För många aktieägare, som behöva utdelningen för sitt uppehälle,

torde det vara lika viktigt med 15-procentavdraget på hela jämförelseinkomsten

som i fråga örn enskild rörelseidkare, som icke behöver uttaga

hela vinsten för sitt uppehälle eller för konsumtion.»

Länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens

län ha icke haft några erinringar mot förslaget i förevarande del.

Mellankommunala pröuningsnämnden framhåller till en början, att jämförelseinkomsterna

blivit mycket ojämna för olika skattskyldiga men att

med hänsyn till önskvärdheten av kontinuitet i lagstiftningen någon mera

genomgripande ändring av grunderna för jämförelseinkomstens fastställande

dock nu ej torde kunna ifrågasättas. Däremot syntes, enligt vad nämn
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

79

den vidare yttrar, det föreslagna kompensationsavdraget kunna användas

i utjämnande syfte. Nämnden anslöte sig därför helt till det i promemorian

framförda resonemanget att kompensationsavdraget borde begränsas i fråga

örn skattskyldiga med god jämförelseinkomst och att det framför allt borde

komma skattskyldiga med ofördelaktig jämförelseinkomst till godo. Nämnden

ville till och med gå ett steg längre och ifrågasätta om ej i den blivande

förordningen kunde inrymmas en möjlighet för prövningsnämnd att, där

särskilda omständigheter därtill föranledde, medgiva en förhöjning av kompensationsavdraget,

förslagsvis upp till 30 procent av uppskattad merinkomst.

Som exempel på sådana särskilda omständigheter anför nämnden:

»1) Skattskyldigs taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt understiger

krigskonjunkturskattens grundbelopp, varigenom han ej kan åtnjuta

full reduktion av grundbeloppet jämlikt 11 § 2 mom. Detta innebär

att han faktiskt erlägger skatt efter en högre skalteprocent än den som normalt

utgår. För en sådan skattskyldig kan följden bliva att beskattningen

av viss inkomst överstiger 100 procent. Om exempelvis ett rederi, som åtnjuter

fri avskrivning, gör stora avskrivningar på tonnaget, så skola dessa

godkännas vid den vanliga taxeringen men icke vid krigskonjunkturskattetaxeringen.

Följden kan bliva en stor taxering till krigskonjunkturskatt men

ingen eller jämförelsevis obetydlig taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Nedskrivningen innebär emellertid i verkligheten endast ett

uppskov med sistnämnda beskattning, varför, örn man räknar med nuvarande

skattetryck, företaget senare får betala ordinarie statsskatter med 30

procent och kommunalskatt med omkring 10 procent av ett mot överavskrivningen

svarande belopp. Om företaget tillika på grund av låg jämförelseinkomst

får betala en krigskonjunkturskatt efter närmare 70 procent netto

för en betydande del av inkomsten, blir denna del beskattad med närmare

110 procent.

2) Om jämförelseinkomsten i förhållande till ett företags kapacitet och

till de med verksamheten förenade riskerna är påfallande låg, örn därtill

behov av konsolidering uppenbarligen föreligger och slutligen merinkomsten

fonderats.

3) Möjligen kan även en särskilt hög utdebitering i kommuner, där den

skattskyldige utgör kommunalskatt, räknas till sådana omständigheter, som

kunna motivera förhöjning av kompensationsavdraget.»

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. framhålla, att de grunder,

på vilka beräkningen av kompensationsavdragets storlek baserats, knappast

syntes bygga på riktiga förutsättningar, samt fortsätter:

>Den i promemorian åberopade möjligheten att vid mervinsternas disposition

för kapitalinvestering företaga nedskrivning av varulager och inventarier

till förkrigspriser och på så sätt få den allmänna prisstegringen beaktad,

synes oss icke äga den relevans för här ifrågavarande spörsmål, som förslagsställarna

göra gällande, lia vinstmedel under beskattningsåret faktiskt kommit

till användning för sådant ändamål, kan prisstegringen visserligen till

denna del anses kompenserad. Men då lagstiftningen utgår från förutsättningen,

att efterkrigsprisen skola antagas bliva lika med förkrigsprisen, innebär

detta ingen förmån i skattehänseende utan endast ett självklart konstaterande

av att investeringarna betingat en av kriget föranledd merkostnad,

som icke blott får utan enligt sunda bokföringsprinciper måste avräknas på

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

investeringsårets vinst såsom en det årets omkostnad. Men framför allt tiar

ju ett sådant omkostnadsavdrag intet samband med frågan, i vad mån den

därefter återstående mervinsten skall anses helt eller delvis såsom fiktiv på

grund av inträdd prisstegring.

Skulle å andra sidan syftet med förslagsställarnas uttalande vara, att den

skattskyldige haft möjlighet att och bort använda även sin återstående mervinst

för dylika investeringar och att han får anses hava avstått från sin

rätt till kompensation genom att underlåta dessa investeringar, synes oss ej

heller ett sådant resonemang hållbart. Först och främst är det sannolikt,

att i många, för att icke säga de flesta, fallen sådan investeringsmöjlighet de

facto icke förelegat på grund av rådande svårigheter att anskaffa erforderligt

material och nödvändiga maskiner. Men även om detta varit möjligt,

kan det näppeligen ligga i det allmännas intresse att så utforma beskattningsreglerna,

att man trots det allmännas ofrånkomliga anspråk på största möjliga

andel i tillgängliga sparmedel, uppmuntrar till en sådan investeringsverksamhet,

som med hänsyn till folkförsörjningen måhända icke är nödvändig

eller ens önskvärd.

Det centrala spörsmålet i förevarande hänseende är att fastställa, i vad

mån en för beskattningsåret föreliggande, av krigsförhållandena orsakad

nominell mervinst kan anses på grund av inträdd prisstegring vara fiktiv,

m. a. o. att konstatera, huruvida någon av kriget orsakad reell inkomstökning

föreligger. Detta är en helt annan fråga än den på arbetsmarknaden

gällande, huruvida löntagarna skola helt eller delvis erhålla kompensation

för inträdd minskning av realinkomsten. Om krigskonjunkturbeskattningen

vore så uppbyggd, att den vore avsedd att till staten indraga större eller

mindre del av alla de merinkomster, som uppkommit under krigsperioden,

oavsett inkomstens art och oavsett orsaken till inkomstökningen, kunde det

finnas ett visst fog för att reducera kompensationsgraden i likhet nied vad

som sker på arbetsmarknaden. Men då grunden för beskattningen är, att endast

extrabeskatta av krigsförhållandena orsakade verkliga inkomstökningar,

måste därav automatiskt följa, att beskattningsårets inkomst skall räknas i

samma kronor som jämförelseårets och extrabeskattningen drabba endast

den därutöver föreliggande reella vinstökningen, m. a. o. att full kompensation

för penningvärdeförsämringen skall ges. Avviker man från denna princip,

innebär detta att man i viss mån återupprepar det misstag, nian under

föregående världskrig gjorde genom att i stor utsträckning beskatta fiktiva

vinster av olika slag. Men det är ju just detta som man nedlagt så mycken möda

på att genom de gällande bestämmelsernas utformning i andra hänseenden

undvika. Särskilt örn prisstegringen skulle fortsätta, kunde en sådan avvikelse

från principen, att endast reell vinstökning bör krigskonjunkturbeskattas,

även denna gång få ödesdigra verkningar.

Enligt vår mening påkallar sålunda grunden för beskattningssystemet med

nödvändighet, att full kompensation ges för penningvärdets fall, då det gäller

att konstatera, huruvida någon av kriget orsakad verklig vinstökning

föreligger. Man kan hysa delade meningar om, huru stor nenningvärdeförsämringen

är. Men så mycket torde dock vara klart, att den är avsevärt större

än de föreslagna 15 procenten. Detta framstår som så mycket mera uppen-''

bart, som, enligt vad chefen för finansdepartementet själv framhållit, det

med beskattningssystemets principiella utgångspunkter bör kunna ifrågakomma

att taga viss hänsyn till penningvärdeförsämringen ’ej blott vid en verklig

försämring av penningvärdet, utan även där en av varuknapphet förorsakad

allmän prisstegring ägt rum’.

örn man alltså vill bibehålla den enligt vår mening självklara förutsättningen,

att krigskonjunkturbeskattningen icke skall drabba fiktiva vinster

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ''JS7.

81

utan endast konstaterad ökning av den verkliga realinkomsten, måste man

komma till del resultatet, att den föreslagna procentsatsen för kompensationsavdraget

av 15 procent bör avsevärt höjas.

I detta sammanhang anse vi oss höra till förnyad behandling upptaga den

av oss i vårt yttrande den 21 februari 1941 berörda frågan om avdrag vid

inkomstuppskattningen för den stegring av de allmänna skatterna, som sedan

förkrigsinkomståren ägt rum.

Vid inkomstuppskattningen gäller jämväl enligt det nu föreliggande förslaget

såsom huvudregel, att sådana avvikelser skola vidtagas från de i förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt meddelade bestämmelserna,

som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för

de olika åren. Grunden för delta stadgande är den i förarbetena till såväl

1940 som 1941 års krigskonjunkturskafteförordning klart uttalade principen,

att fiktiva merinkomster icke böra bliva föremål för krigskonjunkturbeskattning.

I ovanberörda yttrande anförde vi, att då skatterna utgjorde en den

skattskyldiges skuld till det allmänna vid verksamhetsårets slut, det syntes

uppenbart, att här vore fråga örn en fiktiv inkomst, som i enlighet med förenämnda

princip icke skulle drabbas av beskattningen. Härtill komme att,

då skatteutgifterna under jämförelseåren i medeltal utgjort cirka 15—20 procent

av inkomsten, medan motsvarande utgifter åren 1939 och 1940 uppgått

till minst det dubbla procentuella beloppet, inkomsterna för jämförelseåren

och beskattningsåret icke bleve jämförbara, därest icke hänsyn toges till

skatteutgifterna för de olika åren. Då beskattningsmyndigheterna vid tilllämpningen

av 1940 års förordning i regel syntes hava vägrat de skattskyldiga

avdrag vid inkomstuppskattningen för skatter, funno vi nödvändigt, att

en uttrycklig bestämmelse örn rätt till sådant avdrag infördes i den nya förordningen.

Måhända kunde det därvid för undvikande av onödiga tvister

om skattebeloppens storlek och för underlättande av taxeringsarbetet befinnas

ändamålsenligt, alt frågan löstes genom fastställande av ett visst skatteindex.

Ehuru bestämmelsen om den rätt, som funnes stadgad beträffande

1940 års krigskonjunkturskatt och som föresloges jämväl i fråga om 1941

års, att på grund av påförd krigskonjunkturskatt erhålla nedsättning i den

statliga inkomst- och förmögenhetsskatten m. m., icke av utredningsmännen

åberopats såsom skäl för deras uppfattning i här förevarande fråga, erinrade

vi dock för fullständighetens skull, att sagda bestämmelse icke kunde anses

äga samband nied nu behandlade spörsmål.

Vad i den nu remitterade promemorian anförts rörande avdrag för skatter

synes oss icke innefatta bemötande av våra ovanberörda synpunkter ulan

gå vid sidan av det av oss gjorda yrkandet, vilket innebar hänsyntagande

lill skattestegringen vid fastställande av den merinkomst, som skall anses

föranledd av krigsförhållandena. Vi utgingo från att det av oss ifrågasatta

skatteindex skulle konstrueras såsom ett tillägg till jämförelseinkomsten och

vidhålla vår i denna fråga hävdade ståndpunkt. Taxeringstekniskt synes frågan

enklast lösas därigenom att den procentsats, som fastställes för kompensationsavdraget,

ytterligare höjes så, att däri inrymmes jämväl skälig kompensation

för skattestegringen.

Mot den föreslagna metoden att sätta kompensationsavdraget i relation

dels till jämförelseinkomsten och dels till nämnda merinkomst torde i och

för sig icke vara något all erinra. Däremot hävda vi med skärpa, att den i

sista meningen av det föreslagna sista stycket av 3 S givna förklaringen, alt

avdraget skall anses innefatta kompensation jämväl för sådan normal utveckling

av den skattskyldiges verksamhet, som varit möjlig, om förhållanden

som avses i 1 § ej inträffat, men vars sannolikhet icke kan visas, är

fullkomligt ogrundad och vilseledande. I motiveringen uttalas, att ’den

Iiihanc) lill riksdagens protokoll / .9 i i?. 1 sami. Nr 2S7. (i

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S7.

prisstegring, för vilken kompensation skall beredas, beräknas till 15 procent,

d. v. s. den avrundade siffra som kan anses närmast återge förhållandena

vid 1941 års utgång’. Då kompensationsavdraget motsvarar 15 procent

av jämförelseinkomsten, innebär detta uppenbarligen, att jämförelseinkomsten

liöjes till det belopp, som med förkrigsinkomstärens omsättning

skulle ha uppnåtts, örn 1941 års allmänna prisnivå varit gällande under

förkrigsinkomståren. Örn avdraget däremot motsvarar 15 procent av merin - kornsten, torde innebörden därav bäst komma till synes i det fall att jämförelseinkomst

saknas. Om penningvärdet varit detsamma under 1941 som

under förkrigsinkomståren, hade den å omsättningen under år 1941 uppkomna

merinkomsten varit i motsvarande mån lägre. Det är denna omständighet

och ingenting annat som kommer till siffermässigt uttryck, då man

reducerar merinkomsten med en procentsats, som anses motsvara den allmänna

höjningen av prisnivån. Något utrymme för avdrag för normal utveckling

finnes ej inom det föreslagna kompensationsavdragets ram. Vi hemställa,

att det ifrågavarande stadgandet måtte utgå och, under förutsättning

att procentsatsen i enlighet med vårt ovan framställda yrkande höjes på

grund av de stegrade skatteutgifterna, att i lagtexten i stället måtte intagas

en förklaring, att avdraget skall anses innefatta kompensation jämväl för

den stegring av vid inkomstberäkning enligt förevarande förordning icke

avdragna skatter, som ägt rum sedan förkrigsinkomståren.

Motiveringen för bestämmelsen, att kompensationsavdraget för juridisk

person med en jämförelseinkomst, överstigande 50,000 kronor, skall beräknas

till 15 procent å allenast den del av jämförelseinkomsten, som ej överstiger

12 procent av eget kapital i förvärvskällan vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, är icke övertygande. Vid upprepade tillfällen har, som ovan

framhållits, klart uttalats den grundsatsen, att beskattning av fiktiva vinster

bör undvikas i den mån detta är möjligt. Härav följer givetvis, att en

vinstökning, som är allenast nominell i det att den uteslutande beror på försämrat

penningvärde, icke skall bliva föremål för beskattning. Ett stadfästande

av den ifrågavarande spärregeln skulle innebära ett klart avståndstagande

från denna grundprincip och att man öppet förklarade, att fiktiva

vinster i de här avsedda fallen skola beläggas med krigskonjunkturskatt.

Ett dylikt stadgande komme att framstå så mycket egendomligare, som man

samtidigt meddelar en mängd invecklade bestämmelser i syfte att förhindra

just en dylik orättmätig beskattning. Det anförda skälet, att inkomsten under

förkrigsinkomståren uppgått till oproportionerligt stor andel av det egna

kapitalet, torde icke vara bärande. Hava förkrigsinkomståren visat uppenbart

onormalt resultat, skall jämlikt punkt 3 av anvisningarna till 4 § jämförelseinkomsten

fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna

kan anses skäligt. Det föreslagna stadgandet skulle innebära, att

man satte det med mycken möda utarbetade system, enligt vilket beskattningen

utformats, ur tillämpning. Det fiskaliska intresset bör kunna tillgodoses

på lämpligare sätt än genom införande på en omväg av beskattning av

fiktiva vinster. Vi hemställa, att ifrågavarande spärregel måtte utgå.»

I huvudsak samma ståndpunkt som i sistnämnda yttrande intagas av

bank- och fondinspektionen.

Enligt Skånes handelskammare måste det föreslagna kompensationsavdraget

såväl av företagsekonomiska skäl som med hänsyn till rättvisa i beskattningen

betecknas som otillfredsställande. Handelskammaren anför vidare,

bland annat:

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ‘2S7.

83

»Av kända ekonomiska data lär också framgå att ett avdrag å 15 procent

näppeligen kan betraktas som ett rättvisande uttryck för den inträdda

penningvärdeförsämringen. Mätt i partihandelsindex med bas 1937/1938

har den allmänna prisstegringen under år 1941 stigit från 144 till 160 och

i medeltal med 53 procent. Av de huvudgrupper av varor, som ingå i denna

index, har ingen i medeltal stigit mindre än 43 procent. För exportvaror

var prisstegringen i medeltal 22 procent. Samtidigt ha levnadskostnaderna

enligt riksbankens index stigit från 130 till 140 eller i medeltal med 35 procent.

Såvitt kända data rörande varutillgång, varuomsättning och sysselsättning

giva vid handen lär ej heller kunna antagas, att prisstegringen till

avgjort övervägande del kan återföras endast till varuknapphet och därmed

sammanhängande varufördyring. Enligt handelskammarens mening synas

dessa data närmast peka mot att penningvärdeförsämringen snarast ligger

mellan 20 och 30 procent.

Därest med sannolikhetsbevisning enligt krigskonjunkturskatteförordningens

föreskrifter ej kan visas att s. k. naturlig utveckling av den skattskyldiges

verksamhet föreligger, skall kompensationsavdraget jämväl anses innefatta

härför eljest medgivet särskilt avdrag. Vid sådant förhållande kan

uppenbarligen blott alltför lätt inträffa att avdragets ursprungliga syfte förfelas.

Med hänvisning härtill får handelskammaren hemställa att här avsedda

stadgande i 3 § sista stycket utgår.

Kompensationsavdraget för juridiska personer har ytterligare begränsats

genom särskilda spärregler. Som motiv härför har endast angivits att avdraget

å hela jämförelseinkomsten knappast rimligen kan användas för

konsumtion samt att intäkterna av skatten eljest skulle synnerligen starkt

reduceras. Alldeles oavsett att krigskonjunkturskatten icke i första hand är

avsedd att skaffa statsverket intäkter, kan häremot med skäl erinras att en

dylik begränsning påtagligt strider mot principen att med krigskonjunkturskatten

endast träffa verklig och ej fiktiv inkomst. Med de stora fonderingskrav,

en värdeförsämring på mångahanda sätt medföra, lär ej heller kunna

göras troligt att ett avdrag å hela jämförelseinkomsten i och för sig kan

anses orimligt.----Enligt handelskammarens mening böra därför nämn
da

begränsningar slopas.

Liksom tidigare har någon hänsyn även nu ej ansetts böra tagas till det

ofta framförda kravet örn avdragsrätt för en efter jämförelseåren inträdd

ökning i statliga och kommunala utskylder. Till stöd för denna inställning

har alltjämt anförts väsentligen skattetekniska argument. Utan att här upp

taga någon diskussion örn dessa frågor må blott ånyo konstateras, att det

för en förvärvsverksamhets vidkommande varken ur företagsekonomisk

eller annan synpunkt lär kunna ifrågasättas att betrakta utskylder som

vinst, ej heller merutskylder som mervinst. Från denna till synes obestridliga

utgångspunkt måste, därest dylikt skatteavdrag ej medgives, fortfarande

hävdas, att krigskonjunkturskatten tvärtemot sina grundläggande principer

jämväl i detta avseende innebär en beskattning av en fiktiv merinkomst

av samma erkänt olyckliga karaktär som förra världskrigets mervinstskatt.

»

Handelskammaren i Göteborg har i princip intet alt erinra mot den föreslagna

huvudregeln för kompensationsavdragets beräkning, men då det utgående

indextillägget å arbetslöner icke är avsett att utgöra full kompensation

för levnadskostnadernas ökning sedan krigsutbrottet, synes enligt vad

handelskammaren framhåller en höjning lill åtminstone 16.7 procent icke

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

oskälig. Emot den föreslagna begränsningen av kompensationsavdraget för

juridiska personer ställer handelskammaren sig avvisande.

Sveriges grossistförbund hemställer, alt den föreslagna regeln, att i kompensationsavdraget

skall inräknas även kompensation för viss utveckling av

skattskyldigs verksamhet, måtte utgå.

Kooperativa förbundet yttrar:

»Det föreslagna kompensationsavdraget för penningvärdets fall med i allmänhet

15 procent av jämförelseinkomsten synes vara beräknat i minsta

laget. Enligt de utredningar, som vei''kställts inom förbundet beträffande prisnivåns

höjning och vilka utredningar grunda sig på tillgänglig offentlig statistik

har inom de branscher, som företrädas av konsumentföreningarna

(huvudsakligen livsmedel, skodon och textilvaror), prisstegringen sedan år

1938 utgjort cirka 43 procent.»

Kommerskollegium anför, bland annat:

»Kollegium vill icke underkänna vikten av de erinringar, som från näringslivets

sida lia framförts, och vill särskilt betona, att i händelse det i

näringslivet investerade kapitalet skall kunna bibehållas det bör tillses, att

det kompensationsavdrag beviljas, som står i rimligt förhållande till penningvärdets

försämring. Det bereder givetvis betydande svårigheter, att härvidlag

göra en exakt uppskattning, men kollegium kan icke undgå att finna,

att det av de sakkunniga föreslagna 15-procentavdraget icke i detta hänseende

tillgodoser näringslivets skäliga krav. Beaktas bör även att, såsom i

promemorian närmare utvecklats, man icke funnit sig kunna tillmötesgå

det från näringslivets sida framförda kravet om avdrag vid inkomstberäkningen

för den ökning av skatter, som den skattskyldige haft^ under

beskattningsåret i förhållande till förkrigsinkomståren. Då det, såsom i

promemorian närmare utvecklats, torde stöta på betydande tekniska

svårigheter att tillmötesgå detta önskemål, bör dock enligt kollegii förmenande

en viss hänsyn tagas till nu berörda förhållande vid kompensationsavdragets

fixering och kollegium finner skäligt, att kompensationsavdraget

bestämmes till förslagsvis 25 eller lägst 20 procent.--— Från

skilda organisationers sida har kritik övats mot det förslag, som i de sakkunnigas

promemoria framlagts att maximera det 15-procentiga kompensationsavdraget

för vissa juridiska personer nämligen de, som ha en jämförelseinkomst

överstigande 50,000 kronor. För dessa skattedragare skulle

kompensationsavdraget beräknas allenast å den del av jämförelseinkomsten,

som icke överstiger 12 procent av eget kapital i förvärvskällan vid sista förkrigsinkomstårets

utgång. Kollegium kan ej undgå att finna, att, då man

från de sakkunnigas sida i princip ställt sig på den ståndpunkten, att ett avdrag

för penningvärdets försämring skall medgivas, det knappast kan vara

konsekvent att för en viss grupp av skattskyldiga förminska möjligheten att

utnyttja detta kompensationsavdrag. Kollegium finner det önskvärt, att kompensationsavdraget

får helt utnyttjas av samtliga skattskyldiga.»

Sveriges lantbruksförbund anför:

»Rörelseidkare har för beräkningen av kompensationsavdrag erhållit den

spärren att detta skall fastställas till lägst femton procent å den merinkomst

av förvärvskällan, som återstår efter tillämpning av 4 mom. i 4 §. Det synes

icke föreligga någon anledning varför icke förvärvskällan jordbruk skall

medgivas denna spärr, som kan hava stor betydelse.»

Statens priskontrollnämnd avstyrker införande i lagstiftningen av det föreslagna

kompensationsavdraget och yttrar:

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 287.

85

»Den föreliggande frågan måste enligt priskontrollnämndens uppfattning

ses i sitt samband med den allmänna ekonomiska politikens syfte att under

nuvarande förhållanden i möjligaste mån begränsa prisstegringens omfattning.

I delta syfte lia ett flertal olika medel kommit till användning: priskontroll

och handelsregleringar, penningpolitiska och finanspolitiska åtgärder

m. m. För uppnåendet av det mål, som av statsmakterna uppställts för

denna politik, skulle en allmän stabilisering av penninginkomsterna i samhället

lia varit önskvärd. Ur denna synpunkt har även krigskonjunkturbeskattningen

tillkommit såsom i främsta rummet en beskattning av ökade penninginkomster

av visst slag, vilka kunna lia uppkommit trots de priskontrollerande

och andra åtgärder, som vidtagits för att förhindra uppkomsten

av sådana inkomstökningar.

Krigskonjunkturskatten är i huvudsak så utformad, att inkomstökningen

mellan beskattningsåret och de två senaste beskattningsåren före krigsutbrottet

blir föremål för beskattning. Det är givet, att en sådan jämförelse

med ett par lörkrigsår blir alltmer diskutabel, ju längre bort man kommer

från jämförelseåren. De svårigheter, som därvid uppkomma, illustreras väl

av vad som i promemorian anföres beträffande beräknandet av kompensation

för de skattskyldiga för den inkomstökning, som skulle kunna anses

normalt ha inträtt, örn de av kriget förorsakade särskilda förhållandena icke

varit rådande. I detta sammanhang vill nämnden emellertid understryka, att

så länge jämförelsemetoden tillämpas med de sista förkrigsåren som utgångsläge,

blir jämförelsen för flertalet skattskyldiga relativt förmånlig. Åren 1937

—1939 präglades nämligen av en stark högkonjunktur för stora delar av det

svenska näringslivet. Då frågan örn kompensation för vissa element i den senare

utvecklingen diskuteras, synes denna förmånliga karaktär av utgångsläget

böra hållas i minnet.

Priskontrollnämnden delar helt den uppfattning, som kommit till uttryck

i promemorian och däri citerade uttalanden, att denna beskattning ej bör

gälla fiktiva vinster. Enligt nämndens uppfattning lia långt gående garantier

härför skapats genom gällande regler örn rätt till nedskrivning av varulager

till förkrigspris. För inventarier, som anskaffas under krigstiden,

medges liven ridt till betryggande avskrivningar. De i förevarande promemoria

föreslagna medgivandena örn rätt att kvitta inkomstökning under beskattningsåret

mot inkomstminskning under närmast föregående beskattningsår

bidraga ytterligare till att förhindra en beskattning av vad som kan

betecknas som fiktiva vinster. Beträffande en omräkning av avskrivningsbehovet

på fasta anläggningar och gamla inventarier med hänsyn till de stegrade

nyanskaffningskostnaderna äro bestämmelserna mera restriktiva. Såväl

reglerna härvidlag som beträffande lagervärderingen överensstämma väl

med de principer priskontrollnämnden tillämpar vid sill prövning av prisfrågor.

Sålunda lägger nämnden i regel återanskaffningskostnaderna för produkter

och förnödenheter lill grund för prissättningen, medan någon ökning

av avskrivningarna däremot icke medgives. Enligt nämndens mening föreligger

icke för närvarande anledning att rucka på dessa principer.

''Utgångspunkten varmed nu bör räknas’, heter det i förevarande promemoria,

’synes vara, att krigskonjunkturskatten inkräktar på den skattskyldiges

konsumtion och att rimligt vederlag bör beredas för dennas fördyring’.

Priskontrollnämnden kan för sin del icke dela den uppfattning, som bär

kommer till uttryck. Som redan framhållits skulle en allmän stabilisering

av penninginkomsterna lia varit mest önskvärd ur prispolitiska synpunkter.

Det förhållandet, alt en sådan stabilisering måst uppgivas för vissa grupper

i samhället, i lissa fall av rent socialpolitiska motiv, bör enligt nämndens

uppfattning icke lä tagas lill intäkt för krav på en allmän ökning av peil
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 2S7.

ninginkomsterna. Skulle sådana krav såsom föreslagits i förevarande promemoria

accepteras vid krigskonjunkturbeskaltningens utformande, kan

detta få ogynnsamma verkningar på nämndens möjligheter att i fortsättningen

tillämpa samma principer som hittills. Nämnden vill därför avstyrka

införandet av i promemorian föreslaget kompensationsavdrag för viss höjning

av den allmänna prisnivån.

Skulle statsmakterna likväl finna sig böra i princip acceptera ett kompensationsavdrag

för viss höjning av den allmänna prisnivån, synes avdragets

storlek likväl böra vara mindre än föreslagna 15 procent av förkrigsårens

jämförelseinkomst. Till denna siffra ha promemorians författare kommit

genom en jämförelse med av arbetsmarknadens huvudorganisationer avtalade

lönetillägg med hänsyn till levnadskostnadsstegringen. Detta lönetillägg

uppgår fr. o. m. 1 februari 1942 till 16.7 procent på 1938 års lönenivå. Det

spelar enligt nämndens uppfattning i detta sammanhang mindre roll, att

man här gjort en jämförelse med lönetillägg från en tidpunkt, som inträffat

en månad efter utgången av det beskattningsår, som 1942 års krigskonjunkturskatt

i flertalet fall kommer att avse; förutom dessa indextillägg lia nämligen

förekommit andra lönehöjningar av sådan storlek att lönesatserna redan

för 1941 i jämförelse med förkrigstiden i allmänhet torde ha överstigit

15 procent. Nämnden vill nämligen understryka, att inkomstsummorna för

arbetarna såvitt man kan döma av tillgänglig statistik 1941 överstigit sista

fredsårets med mindre än nämnda procenttal. Hänsyn torde även — örn en

jämförelse av detta slag över huvud skall ske -—- böra tagas icke endast lill

arbetslönernas utveckling utan också till utvecklingen av andra gruppers

inkomster. Nämnden vill här erinra örn att riksräkenskapsverket beräknat

inkomstökningen för fysiska personer mellan 1939 och 1941 till 7 procent

och att den totala ökningen av penninginkomsterna i samhället under denna

tid enligt uppgifter i konjunkturinstitutets senaste rapport och i riksbankens

årsbok uppgått till mindre än 10 procent. Nämnden kan icke finna det påkallat,

att man vid utformningen av reglerna för krigskonjunkturbeskattningen

fastställer ett kompensationsavdrag — örn ett sådant (iver huvud

skall ifrågakomma — som är större än den genomsnittliga inkomstökningen

i landet.

I detta sammanhang förtjänar det även att ytterligare betonas, att de inkomstökningar,

som förekommit, i vissa fall haft socialpolitiska motiv. Det

är givet att de befolkningsgrupper, som redan förut varit så dåligt ställda,

att de över huvud icke kunnat bära någon väsentlig levnadskostnadsfördvring

och vilkas konsumtion icke utan vådor ytterligare kunnat sänkas, måst

tillerkännas viss kompensation för levnadskostnadsstegringen. Detta argument

kan dock icke användas för andra grupper. Så utgå t. ex. lönetilläggen

för statens tjänstemän endast på månadslöner understigande 900 kronor.

Nämnden vill även erinra därom, att de krigskonjunkturskattepliktiga redan

erhållit en viss kompensation för prisstegringarna. Sålunda utgår krigskonjunkturskatt

endast på sådan merinkomst, som överstiger ett visst minimibelopp,

vilket ursprungligen föreslogs till 2.000 kronor samt 1941 bestämdes

till 3.000 kronor. Därjämte föreslås i förevarande promemoria, att krigskonjunktnrskatt

för enskild skattskyldig endast skall beräknas teir person,

vilkens till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda beskattningsbara

belopp överstiger 6,000 kronor. Under .sådana förhållanden kan nämnden

icke finna annat än att all rimlig hänsyn till prisstegringen tagits för

sådana skattskyldiga, för vilka ett sådant hänsyntagande över huvud kan

komma ifråga.

Priskontrollnämnden kommer därför för sin del till den slutsatsen, att

även örn en kompensation för prisstegringen i princip tillerkännes de skalte
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

87

pliktiga — vilket nämnden för sin del icke kan tillstyrka — så bör det

skattefria bottenavdraget av 3,000 kronor samt begränsningen av skatteplikten

till att icke omfatta fysiska personer med mindre än viss inkomst

kunna anses utgöra tillräcklig sådan kompensation.»

Fullmäktige i riksbanken yttra, att de funne kompensationsförfarandets

utsträckning till nya områden vara ägnat att ur penningpolitisk synpunkt

inge allvarliga betänkligheter. Den justering av beskattningsgrunderna för

krigskonjunkturskatten, som kunde vara påkallad till förebyggande av beskattning

av fiktiva vinster, borde därför enligt fullmäktiges mening icke

erhålla formen av en direkt kompensation för prisstegringen. Det framginge,

att en sådan kompensation icke heller från skatteberedningens utgångspunkter

— vilkas berättigande fullmäktige icke funnit anledning att

upptaga till diskussion -— kunde anses motiverad av prisutvecklingen, vilken

blott till en del, som väsentligt understege på arbetsmarknaden utgående

dyrtidskompensation, kunde antagas återspegla en av varuknappheten oberoende

penningvärdesförsämring.

Till stöd för denna sin uppfattning uttala fullmäktige:

»När skatteberedningen förordat en justering av krigskonjunkturskatten

med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen i syfte att undvika beskattning

av fiktiva vinster, har beredningen ansett sig böra hålla isär dep prisstegring,

som kan återföras på en ökad efterfrågan i pengar räknat — vad

beredningen kallat den verkliga försämringen av penningvärdet — från

den prisstegring som allenast återspeglar försämringen i försörjningsläget.

Beredningens förslag att räkna upp jämförelseinkomsten avser att bereda

kompensation för den prisstegring av det förra slaget, som kan föreligga.

Beredningen har emellertid avstått från att bedöma, i vad mån prisutvecklingen

hittills varit av den ena eller andra arlen, och inskränkt sig till att

konstatera, att man på arbetsmarknaden givit en dyrtidskompensation av i

runt tal 15 procent nied utgångspunkt från uppfattningen, att kompensation

ej borde utgå för den prisstegring, som följt av den ökade varuknappheten.

Den kompensation, sorn givits enligt ramavtalet, har alltså utnyttjats

som ett mått på omfattningen av den penningvärdesförsämring, som

inträtt. Beredningen torde dock lia betraktat lösningen såsom rent formell

och har också angivit 15 procent såsom ett högsta mått på den prisstegring,

för vilken kompensation i föreliggande sammanhang enligt beredningens

uppfattning kunde givas.

Den prisstegring, som är beroende av en ansvällning av inkomsterna och

icke av en försämrad försörjning, torde i Sverige ligga långt under den av

beredningen antagna. I riksbankens senaste årsbok verkställda undersökningar

ävensom beräkningar baserade på uppgifter i konjunkturinstitutets

rapporter peka sålunda på alt stegringen av värdet av den totala konsumlionen

från tiden före krigsutbrottet avsevärt understiger 15 procent. Likaså

visar en direkt analys av de olika prisrörelserna, att utrymmet för en

av försörjningen oberoende prisstegring hittills varit obetydligt. Utan att

man binder sig för något visst procenttal, synes man under dessa omständigheter

i varje fall kunna hävda, att den verkliga penningvärdesförsämring,

som kan tänkas föreligga, knappast är av sådan omfattning, att en

kompensation i den av beredningen föreslagna formen för dess skull är

påkallad. Därmed har man givetvis icke tagit ställning lill frågan, om det

s. k. kompensationsavdraget av andra skäl kan utgöra en lämplig modifikation

i beräkningen av krigskonjunkturskatten.»

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Kammarrätten framhåller, att efter år 1938 vidtagna ändringar i skattelagstiftningen

inkomstbeskattning av juridiska personer äger rum utan avseende

å inkomstens storlek i förhållande till nedlagt kapital, samt fortsätter:
»Avsteg

från denna princip har ej gjorts i förordningarna om krigskonjunkturskatt

för år 1940 och för år 1941. I dessa förordningar har ej heller

gjorts någon skillnad emellan beskattning av juridiska personer och fysiska

personer. Kammarrätten kan icke underlåta att uttala sina betänkligheter

mot dels att beträffande juridiska personer ånyo i skattelagstiftningen införa

inkomstens storlek i förhållande till kapitalet såsom grund för utmätande

av skattskyldighet och dels att vid krigskonjunkturbeskattningen, där

grunderna för lagstiftningen visa på lika behandling av juridiska och fysiska

personer, göra skillnad dem emellan. Emellertid har av skatteberedningens

motivering att döma begränsningen av kompensationsavdraget för

juridiska personer i icke ringa grad föranletts av statsfinansiella skäl.

Beträffande utformningen av det sista stycket i 3 § i förslaget torde densamma

kunna giva anledning till missförstånd. Det efter 15 procent uträknade

kompensationsavdraget skulle innefatta kompensation ej blott för

höjning av den allmänna prisnivån från krigsutbrottet utan jämväl för viss

naturlig utveckling av verksamheten. Därav skulle kunna dragas den slutsatsen,

att visserligen större delen av det angivna procenttalet bör hänföras

till höjningen av den allmänna prisnivån men någon del även till den

ej påvisbara naturliga utvecklingen. Enligt skatteberedningens motiv är

detta dock ej avsikten, utan det angivna procenttalet 15 skall anses såsom

kompensation i förra avseendet. Detta lärer även framgå därav, att för

samtliga förvärvskällor — oavsett örn någon naturlig utveckling kan tänkas

äga rum eller ej — kompensationsavdrag föreslås efter 15 procent med

ovan angivna avvikelser beträffande rörelse. Med hänsyn till vad nu anförts

anser kammarrätten, att sista meningen i 3 § sista stycket bör utgå.»

Skattefria bottenavdraget.

I samband med frågan örn kompensationsavdraget har även det skattefria

bottenavdraget berörts i vissa yttranden. Sålunda förordar handelskammaren

i Göteborg, med vilken några andra handelskammare instämt, alt detta

avdrag höjes till minst 4,000 kronor. Handelskammaren i Gävle uttalar

önskemål om att en glidande skala för det skattefria avdraget måtte tilllämpas,

så att avdraget ställes i relation till förkrigsinkomsterna eller till

det investerade kapitalet.

Skattskyldigheten m. m.

Förslaget rörande begränsning av skattskyldigheten för enskild person

och minimigräns för jämförelseinkomsten för rörelseidkare och jordbrukare

har i allmänhet mottagits med tillfredsställelse. Av vissa näringsorganisationer

ifrågasättes dock att gränserna böra höjas. Samma mening uttalas

av ett pär länsstyrelser beträffande den föreslagna gränsen, 6,000 kronor,

för skattskyldigheten, under det alt en del andra länsstyrelser uttala

farhågor för en begränsning med hänsyn till att därigenom möjlighet

skulle öppnas att obehörigen undgå beskattning.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj.ts proposition nr 287.

89

I det av Överståthållarämbetet åberopade, av biträdande taxeringsintendenten

Sven Holdo avgivna yttrandet anföres:

»Nu kan det beträffande rörelseidkare förekomma, att vid den vanliga

taxeringen avdragna omkostnader icke äro avdragsgilla vid krigskonjunkturskattetaxeringen,

och fråga uppstår då, örn man i ett sådant fall är bunden

av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet

eller örn man kan — kanske med stöd av anvisningarna till 4 § 4. f) första

stycket — taxera till krigskonjunkturskatt, trots att ifrågavarande taxerade

belopp icke överstiger 6,000 kronor. För andra skattskyldiga fysiska personer

än rörelseidkare torde det även bliva frestande att söka komma under

6,000-kronorsgränsen genom varjehanda vid den vanliga taxeringen

medgivna avdrag. Så t. ex. kan genom köp av pensionsförsäkringar, för

vilka premien är avdragsgill såsom allmänt avdrag, eller genom utgivande

av periodiska understöd till närstående, det taxerade beloppet nedbringas

under 6,000 kronor.»

Överståthållarämbetet anser emellertid, att invändningar, att den föreslagna

begränsningen av skattskyldigheten kunde inbjuda till åtgärder för

att i extraordinär väg nedbringa taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

icke torde vara så vägande att anledning däri förelåge till

eftersättande av en i och för sig nyttig reform.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Norrbottens län ha ej framställt

några erinringar mot förslaget. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län kommer

begränsningen av skattskyldigheten otvivelaktigt att bespara taxeringsmyndigheterna

en stor del arbete.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

»Länsstyrelsen har tidigare år uttalat sig för en begränsning av arbetsmaterialet

genom att beloppet sättes än högre och förmenar att ungefär samma

skattskyldiga nås av skatten även örn gränsen dragés vid 10,000, eller åtminstone

8,000 kronor. Enligt vad som framgår av 1941 års proposition hava

åtskilliga röster bland hörda myndigheter då höjts för sistnämnda belopp.

Frågan betyder, som sagt, föga i sak men i någon mån kunde en sådan höjning

av siffran bidraga till underlättande av taxeringsarbetet och, vad som

är än viktigare, bespara den skattskyldiga allmänheten onödigt bekymmer

och deklarationsbesvär i fall, där taxering ändock icke kan komma i fråga.

Redan tidigare år gåvo uträkningarna lill resultat att någon till krigskonjunkturskatt

beskattningsbar merinkomst praktiskt taget icke kunde ifrågakomma

vid lägre inkomsttaxering. Årets nyhet med 3,000 kronor som lägsta jämförelseinkomst

för fysisk person samt merinkomstens reducering med kompensationsavdrag

bidraga till att än mer minska merinkomslen så att även

något högre kvalilikationsbelopp än 6,000 kronor för 1942 års inkomsttaxering

nog med fördel kunde bestämmas.»

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, all ett belopp av 8,000 kronor bör

bestämmas såsom minimigräns för skattskyldigheten åtminstone för fysiska

personer.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar i fråga om skattskyldighetsgränsen:
»Huruvida

man, såsom föreslagits, härvid bolde utgå från det till inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade beloppet, har uppväckt viss tvekan hos länsstyrelsen

med hänsyn till alt så många för krigskonjunkturbeskattningen

främmande faktorer bär komma att spela in.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Så ingå i detta belopp inkomster av natur att vara undantagna från krigskonjunkturskatteplikt

samt förmögenhetsdel, varemot krigskonjunkturskattepliktig

inkomst bleve minskad med vissa avdrag av ofta betydande storlek

såsom avdrag för värdeminskning av skog samt utskylds- och premieavdrag.

Länsstyrelsen har emellertid funnit, att den lältbegripligliet för de skattskyldiga,

bland annat vid fastställande av deklarationsplikten, samt den överskådlighet

för taxeringsmyndigheterna, som följa av förslaget, vore så tungt

vägande, att länsstyrelsen låtit sina betänkligheter mot detsamma fara.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller, att därest skattskyldig på grund

av den föreslagna begränsningen för skattskyldigheten icke obehörigen skulle

kunna undgå krigskonjunkturskatt genom att vidtaga vissa bokföringsåtgärder,

en synnerligen arbetstyngande kontroll torde bliva nödvändig. Bland

sådana bokföringsåtgärder kunde nämnas nedskrivning av lager och avdrag

för eftersläpande värdeminskningsavdrag.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anse, att de föreslagna gränsbeloppen

böra höjas.

Handelskammaren i Göteborg anser, att ett fullständigt undantagande av

krigskonjunkturskatt av alla inkomster under ett visst belopp, förslagsvis

20,000 kronor, skulle vara ett verksamt medel till undanröjande av de

svårigheter som äro förenade med själva taxeringsförfarandet och uttalar,

bland annat:

»De inkomster i form av krigskonjunkturskatt som inflyta från skattebetalare

med dylika i detta sammanhang relativt små inkomster, torde knappast

uppväga de besvär och kostnader som orsakas av skatteärendenas mångfald.

I fråga om aktiebolagen synes i analogi härmed från krigskonjunkturbeskattning

böra undantagas sådana fall, då vinsten icke överstiger viss procent

av bolagets fonder.

Ehuru handelskammaren saknar möjlighet att bedöma, huruvida en reform

av föreslagen art skulle kunna givas retroaktiv verkan, vill handelskammaren

dock i detta sammanhang ej underlåta att framhålla de stora fördelar

som en dylik retroaktiv bestämmelse skulle medföra, genom att redan nu

öka utsikterna till ett snabbare förfarande i skattedomstolarna.»

Bank- och fondinspektionen anser de föreslagna föreskrifterna påkallade.

Enligt riksräkenskapsverket kommer begränsningen av skattskyldigheten att

innebära en önskvärd beskärning av krigskonjunkturskattelängderna.

Kammarrätten tillstyrker förslaget i fråga örn skattskyldighetens begränsning.

De föreslagna bestämmelserna örn minimigräns för jämförelseinkomst

böra enligt kammarrättens mening utsträckas att avse även tantiemtagare.

Emellertid anser kammarrätten, att konsekvenserna av bestämmelserna i vissa

fall torde bliva mera vittgående än som åsyftats, och yttrar, bland annat:

»Exempelvis skulle en rörelseidkare, som tillika brukar en jordbruksfastighet

och haft merinkomst av sina båda förvärvskällor, enligt de föreslagna

bestämmelserna få sin jämförelseinkomst för vardera förvärvskällan beräknad

till 3,000 kronor, oaktat objektiva skäl ej därför förelåge. Enligt kammarrättens

förmenande synes lämpligt att förslaget bringas i närmare överensstämmelse

med skatteberedningens motivering i ifrågavarande avseende.

Härutinnan anför skatteberedningen, att i samband med införande av mini
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

91

migräns för beskatlningen av enskilda personer syntes böra stadgas, att .jämförelseinkomst

för enskild rörelseidkare, för vilken rörelsen utgjort hans huvudsakliga

försörjningsmöjlighet, skulle beräknas till minst 3.000 kronor. Vidare

framhålles av skatteberedningen, att motsvarande bestämmelse syntes

följdriktigt böra gälla även för jordbrukare.--—

Örn en minimigräns beträffande jämförelseinkomsten införes för fysiska

personer, torde erfordras en omarbetning av 14 punkten av anvisningarna

till 4 §. Angående handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag och rederi

stadgas, att för företaget såsom sådant bestämmes uppskattad merinkomst

samt fastställes i vad mån denna skall antagas hava berott på krigskonjunkturen,

varjämte beräknas kompensationsavdrag. Av sålunda fastställt belopp

skall påföras envar av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning

av den taxerade merinkomsten medräknas som örn fråga vore örn en delägarens

egen förvärvskälla. Envar delägare skall vidare påföras på honom belöpande

jämförelseinkomst. Detta förfaringssätt torde omöjligen kunna förenas

med stadgandet örn minimiavdrag för fysisk person. Därvid utgår kammarrätten

från den enligt kammarrättens uppfattning självklara förutsättningen,

att fysisk person skall äga att tillgodoräkna sig jämförelseinkomst efter

enahanda grunder antingen han idkat verksamhet ensam eller i förening med

annan person, vilket dock icke klart framgår av författningstexten.

Vidare synes en omarbetning av 3 g tredje stycket i förslaget böra verkställas.

Däri angives att, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, skall

såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Därest för enskilda personer sättes visst minimum för beräkning

av jämförelseinkomsten, lärer detta innebära ett avsteg från den givna

huvudregeln, som icke gärna kan anses hänförligt till uttrycket ''särskilda förhållanden’.

»

Därjämte föreslår kammarrätten, att oskift dödsbo i ifrågavarande avseenden

jämställes med fysisk person.

T detta sammanhang torde jag jämväl få nämna, alt svenska västkustfiskarnas

centralförbund i en till Kungl. Majit ingiven framställning anhållit,

att sådana bestämmelser måtte införas, att inkomst på grund av fiske måtte

helt befrias från krigskonjunkturskatt. ävensom att där sådan skatt kunde

komma att utgå fiskare medgåves rätt att med viss summa, till exempel

10,000 kronor för de större båtarna och för de mindre i proportion därtill,

få göra avdrag på det beskattningsbara beloppet. I framställningen anföres:

»Enligt riksdagens beslut beträffande krigskonjunkturskatt, så kommer en

hel del fiskare att drabbas av denna skatt för inkomster från fisket. Till en

stor del beror detta på att fiskarna under jämförelseåren till följd av ogynnsamma

förhållanden hade ganska låga inkomster att deklarera.

Fiskarens yrke iir så pass riskfyllt under nuvarande krig, att det horde

kompenseras med befrielse från denna skatt under nuvarande förhållanden.

Fiskarnas yrke bör ju närmast likställas med sjömännens oell dessa synas

icke kunna påföras krigskonjunkturskatt flir den merinkomst som tillfaller

dem flir deras ökade arbete till sjös eller för deras farofyllda tjänstgöring.

Detta synes framgå av Kungl. Majlis proposition nr 173. sid. loa—156, för

år 1941. Även torde lotsarna av samma skäl bliva befriade från krigskonjunkturskatt.

Då alltså dessa två yrkesgrupper undgå krigskonjunkturskatt på den med

lia risten förenade inkomsten, så torde med riilta kunna anses att även fiskare

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

böra befrias från dylik skatt då de lia samma skäl att åberopa. Vi kunna

samtidigt nämna att sedan tyskarnas invasion i Norge den 9 april 1940 ha

inte mindre än 36 västkustfiskare förolyckats på havet genom krigets orsaker.

Vidare Jia vi under samma tid förlorat 7 fiskebåtar och detta tillkännager

ju en hög olycksprocent för västkustfiskarnas havsfiske.

Genom att en del fiskare varit djärva och drivit fisket till det yttersta lia de

kunnat få ökade inkomster. Då nu fiskarna för dessa inkomster drabbas

av nämnda skatt som till .största delen äter upp inkomstökningarna så mista

de lusten att driva fisket som förut. Härigenom kan landet förlora en värdefull

tillgång på stora kvantiteter fisk som annars skulle komma den alltmer

knappare livsmedelsförsörjningen till godo.

Organisationen vill också nnderdånigst påpeka, att beträffande delägareskap

i båt kommer även merinkonisten härav att drabbas av krigskonjunkturskatt.

Även här förhåller det sig så, att många fiskare för sina båtar gjorde

ytterst små inkomster under jämförelseåren 1937—1938 medan de däremot

under nuvarande förhållanden haft större inkomster. På detta sätt kan man

knappast heller säga att denna skatt rättvist drabbar båtägarna då jämförelsesiffrorna

i allmänhet liro alldeles för låga. Ett båtlag kan under förkrigsåren

ha satt sig i stora skulder. Nu när de få större inkomster göras större avbetalningar

på skulderna, men så kommer krigskonjunkturskatlen och omkullkastar

alla beräkningar och skulderna kunna därigenom blott betalas i

mindre utsträckning. Angående äganderätten till båten och lotterna däri ligger

saken så till, att flera fiskare i regel äro ägare till båten. Under fisket

får varje man en lott, undantag för någon pojke ombord, som endast får

halv eller viss procent av lott. När nettoinkomsten från fiskeresan skall delas

tillfaller från 2 till 5 lotter båtägarna. Antalet lotter beror på båtarnas

storlek eller vad för slag av fiske som drives. På detta sätt kan det vid goda

fisken bli överskott på båtlotterna, som då i många fall få utgöra ersättning

för dåliga år, då ägarna måst sätta sig i stora skulder.

Styrelsen för svenska västkustfiskarnas centralförbund har vid sammanträde

lördagen den 7 februari 1942 ingående diskuterat dessa frågor. Styrelsen

kom därvid till det resultatet, att örn fiskarna med en viss summa kunde

få göra avdrag på det beskattningsbara beloppet på båtarna, exempelvis

10,000 kronor för de större båtarna och för de mindre i proportion därtill

skulle detta bli en god hjälp för dem. Fiskarna skulle därmed givas möjligheter

att göra större avbetalningar på båtskulderna. Ett sådant medgivande

skulle därjämte helt visst även stimulera fiskarna att alltjämt göra sitt

yttersta vid utövandet av sin riskfyllda näring, till stort gagn för landet i

sin helhet.»

Rörande nyssnämnda spörsmål yttrar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län:

»År 1941 taxerades här till krigskonjunkturskatt 31 skattskyldiga för merinkomst

av fiske till sammanlagt 95,100 kronor. När avgörande då skulle

träffas om storleken av jämförelseinkomsten, som borde tillgodoräknas delägare

i båtlag, resulterade upprepade överläggningar med representanter för

fiskerinäringen i överenskommelse, som senare av prövningsnämnden godkändes,

att normalinkomsten för fiskare för jämförelseåren borde uppskattas

till i regel 4.000 kronor, vari då ingick även den inkomst av eget arbete

ombord, s. k. manslott, som han beräknades åtnjuta utöver s. k. båtlotter,

vilka utgjorde avkastning av rörelsen med båt och redskap. När beloppet

bestämdes, påverkades det även av hänsyn till den frihet från krigskonjunkturskattetaxering,

som bl. a. på grund av riskfylld verksamhet kom sjöfolk

och lotsar till del för deras arbete i tjänsteanställning, även i fall där

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

93

gottgörelsens belopp påverkades av genom kriget ökad rörelse. Dessutom beaktades

att 1937 och 1938 års fiske befunnit sig i mycket ofördelaktig konjunktur

med strängt ransonerad möjlighet till fångst i motsats till 1940, då

fisket var fritt och drevs med ovanlig intensitet; likformighetsregeln framtvingade

sålunda uppräkning av 1937 och 1938 års fakliskt lägre inkomster.

Även beträffande inkomst av fiske kunna kanske försörjningspolitiska förhållanden

göra det angeläget, att dessa skattskyldiga behandlas med någon

försiktighet. Fiskarekårens sammanslutning, svenska västkustfiskarnas centralförbund,

lärer hos Eders Kungl. Majit hava gjort framställning att fiskarnas

inkomst helt undantages från krigskonjunkturskattetaxering eller att

i varje fall en avsevärd lindring genom avräkning av ett större belopp, intill

10,000 kronor för de större båtarna bleve tillförsäkrad dem. I den nu förevarande

p. m. har detta ämne berörts å sid. 8 i samband med motiveringen

till en garanterad jämförelseinkomst å 3,000 kronor för rörelseidkare, för

vilken rörelsen utgjort den huvudsakliga försörjningsmöjligheten. Enligt

länsstyrelsens mening finnes nog anledning att som regel behandla frågan

örn jämförelseinkomst för fiskeriinkomst här vid västkusten med den större

varsamhet, som sålunda redan vid föregående års krigskonjunkturskattetaxering

var fallet. Däremot är länsstyrelsen tveksam, om det kan vara nödvändigt

att bereda fiskarna undantagsställning genom att medgiva lindring

i så stor utsträckning som i nämnda framställning begärts.»

Kvittning mellan olika beskattningsår.

Beträffande frågan örn kvittning mellan merinkomst under beskattningsåret

och inkomstminskning under det beskattningsår taxeringen till krigskonjunkturskatt

för år 19A1 avsäg har skatteberedningens förslag i allmänhet

vunnit gillande. Endast i det yttrande, som avgivits av Överståthållarämbetet,

har förslaget avstyrkts. I vissa yttranden föreslås utvidgning av

kvittningsrätten till att avse även inkomstminskning under det beskattningsår,

taxeringen till krigskonjunkturskatt för år 1940 avsåg.

Ur de avgivna yttrandena rörande förevarande fråga må här följande återgivas.

I det av Överståthållarämbetet överlämnade yttrandet av biträdande taxeringsintendenten

har framhållits, att den föreslagna kvittningsrätten så avsevärt

skulle öka beskattningsnämndernas redan nu betydande arbetsbörda, att

taxeringsarbetets effektivitet och dess fullgörande inom föreskriven tid skulle

äventyras, varefter anföres;

»En sådan rätt skulle nämligen innebära att beskattningsnämnderna vid

innevarande års taxering skulle pröva och granska ett stort antal av 1941

års deklarationer, som vid förra årets taxering lämnades utan närmare

granskning på grund av att desamma utvisade inkomstminskning eller därför

att å deklarationens första sida framställda frågor besvarats nekande samt

anledning icke förelegat till antagande att detta svar var felaktigt.

Vidare kan anmärkas, alt av författningsbestämmelsen icke tydligt framgår,

huruvida avdrag för inkomstminskning skall medgivas utan att yrkande

härom framställts av den skattskyldige. Är så fallet, kommer detta att förorsaka

ett betydande utredningsarbete.

Då det planerade avräkningsförfarandet efter kriget ändock av andra skäl

måste komma till stånd, synes det nu ifrågasatta kvittningsförfarandet böra

anstå till dess.»

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Under åberopande härav finner Överståthållarämbetet sig icke kunna tillstyrka

förslaget i nu ifrågavarande del samt yttrar därjämte:

»Överståthållarämbetet har anledning understryka påpekandet om taxeringsmyndigheternas

redan nu betydande arbetsbörda. Genom taxeringen till

krigskonjunkturskatt nästlidet år inträdde härutinnan en ökning, som medförde

att denna taxering allenast med uppbjudande av de yttersta resurser

kunde genomföras. Resultatet av taxeringen kan likväl icke sägas vara fullt

tillfredsställande, i det att taxering av åtskilliga skattskyldiga måste eftergivas

lill följd av bristande tid för närmare efterforskningar, under det att

andra av liknande anledning måhända blevo för högt taxerade. Varje till - lägg till hittills gällande bestämmelser, av beskaffenhet att föranleda nya

undersökningar eller uträkningar, bidrager till att ytterligare äventyra resultatet

av taxeringen.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar:

»Den föreslagna kvittningsrätten mellan beskattningsårets merinkomst och

tidigare inkomstminskning synes vara en logisk följd av, att hela krigskonjunkturen

skall anses såsom en enhet. Av förslaget att döma synes det vara

möjligt för en rörelseidkare att själv ombesörja den ifrågasatta kvittningen

genom upp- och nedskrivning av lagrets värde och på så sätt till fullo utnyttja

jämförelseinkomsten. Så länge den skattskyldige icke går under författningens

lägstvärderingsföreskrifter, synes han sålunda vara i sin fulla

rätt, och det skulle bliva det slutliga avräkningsförfarandets sak att fastställa,

i vad mån lagervärderingen vid tidpunkten för denna avräkning icke

kunde godkännas. Länsstyrelsen förutsätter emellertid att kvittningsrätten

göres beroende av den skattskyldiges yrkande och utredning.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

»Då den vid 1941 års taxering föreliggande inkomstminskningen icke

blivit fastställd, måste 1941 års krigskonjunkturskattedeklaration bli föremål

för omprövning. De uppmjukade bestämmelserna angående beräkning

av jämförelseinkomsten synas därvid icke få tillämpas. Detta är givetvis

till den skattskyldiges förmån. Det är alltså tänkbart att vid 1942 års krigskonjunkturskattetaxering

merinkomsten bestämmes på grundval av en högre

jämförelseinkomst än den som lägges till grund för fastställandet av inkomstminskning

för beskattningsåret 1940, och delta även om kapacitetsutvidgning

icke förekommit.

I detta sammanhang uppkommer även den frågan, huruvida skattskyldig

bör kunna påfordra att vid 1942 års krigskonjunkturskattetaxering få inkomstminskningen

fastställd. Det kan för honom vara av värde att veta,

hur stor den inkomstminskning är, för vilken han vid ett följande års krigskonjunkturskattetaxering

kan påräkna avdrag. Enligt förslaget synes generell

rätt för den skattskyldige att få inkomstminskningen fastställd icke

föreligga. Av bestämmelserna i 4 § 3 mom. framgår, att ''uppskattad inkomstminskning

skall till beloppet fastställas’ örn skattskyldig, ''för vilken

uppskattad merinkomst av till rörelse hänförlig förvärvskälla fastställes,

haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla, beträffande vilken vid motsvarande

tillämpning av bestämmelserna i 2 mom. första stycket underskott

uppstår’. För andra fall har det icke utsagts att inkomstminskning skall fastställas.

Med hänsyn till den skattskyldiges befogade intresse vöre det nog

önskvärt, örn åtminstone i de fall, där jämförelseinkomsten tidigare fastställts,

den vid 1942 års krigskonjunkturskattetaxering föreliggande inkomstminskningen

bleve föremål för prövning. Därigenom underlättas en blivan
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287. 95

de avräkning genom att frågan ntredes vid den tidpunkt, då så lättast kan

ske.»

Övriga länsstyrelser lia icke någon erinran i denna punkt.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anse, att kvittningsrätt bör

medgivas även för inkomstminskning under det beskattningsår 1940 års taxering

till krigskonjunkturskatt avsåg samt att kvittningsrätten bör vara ovillkorlig.

Därjämte anföres:

»Den omständigheten, alt kvittning icke medgives för inkomstminskning,

som uppstått oberoende av kriget, synes i vissa fall medföra mycket obilliga

verkningar. För ådagaläggande härav må anföras följande exempel.

Antag att två identiskt lika företag på grund av förhållanden, som icke haft

samband med kriget, t. ex. arbetsinställelse, under år 1040 båda haft samma

dåliga resultat men under år 1941 båda lika stor krigsvinst. Det ena företaget,

A, har i räkenskaperna och i sin år 1941 avlämnade krigskonjunkturskattedeklaration

upptagit varulagret vid beskattningsårets utgång till förkrigspris

och redovisar en inkomstminskning av 200,000 kronor. Det andra

företaget, B, upptager varulagret vid beskattningsårets utgång till ett värde,

som med 200,000 kronor överstiger förkrigspriset, och redovisar varken inkomstminskning

eller merinkomst. Under år 1941 utförsälja båda företagen

sina identiskt lika lager för samma pris. För A blir inkomsten, beräknad enligt

krigskonjunkturskatteförordningen, 1,000,000 kronor, för B 800,000 kronor.

Då A icke erhåller avdrag för den av kriget icke föranledda inkomstminskningen

under år 1940, synes han bliva beskattad för 200,000 kronors

högre merinkomst än B. Detta är uppenbarligen icke tillfredsställande.

Såsom förslagsställarna anfört är i ett fall sådant som det ovan angivna,

där inkomstminskningen under ett år väsentligen framkommit genom en bokföringsåtgärd,

som kunnat göras på annat sätt, en omedelbar kvittning, varigenom

effekten av bokföringsåtgärden elimineras, särskilt motiverad. En omarbetning

av förslaget synes nödvändig, örn det med författningsändringen

avsedda syftet skall vinnas. Enligt vår mening bör rättelse åstadkommas därigenom,

att ovillkorlig kvittningsrätt medgives även för inkomstminskning,

som uppstått oberoende av kriget. För en rörelseidkare inträffar ofta att å

vissa varor eller å viss rörelsegren uppstår inkomstminskning, som icke har

sin grund i kriget, och denna inkomstminskning får kvittas mot under samma

beskattningsår uppkomna ’krigsvinster’ å andra varor eller andra rörelsegrenar

inom samma förvärvskälla. Den omständigheten, att inkomstminskningen

uppstått inom annan förvärvskälla eller under föregående beskattningsår,

synes ur principiell synpunkt icke böra föranleda att avdrag därför

vägras vid krigskonjunkturskattetaxeringen. Genom medgivande av en dylik,

ur billighetssynpunkt tämligen självklar kvittningsrätt, skulle även taxeringsförfarandet

förenklas.»

Sveriges grossistförbund framhåller, alt möjlighet till en sådan kvittningsrätt,

som föreslagits, är särskilt betydelsefull med hänsyn till rådande importsvårigheter

och bristen på råvaror ävensom andra av kriget orsakade förhållanden,

vilka medfört och med säkerhet komma att medföra mycket ojämna

vinstresultat, samt anför vidare:

»I regel torde del emellertid förhålla sig så, alt de höga vinstresullaten framkommit

under de tidigare krigsåren, medan man i fortsättningen i allmänhet

måste räkna med en minskning av inkomsterna. Även i dylika fall borde en
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Alaj:ts proposition nr 287.

ligt vårt förmenande en kvittning kunna ske i form av restitution av förut

erlagd krigskonjunkturskatt.

Visserligen kan en utjämning i nu berörda fall uppnås genom avsättning

till en särskild kostnadsutjämningsfond, då provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

sker. Emellertid torde de villkor, som uppställas för att

komma i åtnjutande av sådan provisorisk påföring av skatten, utestänga ett

mycket stort antal skattskyldiga från möjligheten att erhålla utjämning vid

sjunkande inkomster. Dessa skattskyldiga torde höra till de ekonomiskt svagare

i vårt land.

Vi vilja för den skull ifrågasätta, huruvida icke en enkel regel av innehåll,

att kvittning finge ske mellan olika år, skulle giva ett rättvisare resultat än

nu föreslagna bestämmelser. En dylik anordning skulle i tillämpningen bliva

betydligt enklare än den provisoriska påföring av krigskonjunkturskatt, som

nu kan ske, under förutsättning att särskild kostnadsutjämningsfond avsatts.

»

Kooperativa förbundet yttrar:

»Det föreslagna stadgandet om kvittning av inkomstökning mot inkomstminskning

under nästföregående år torde bliva av viss betydelse och tillgodoser

uppenbara krav på rättvisa vid beskattningen. Givetvis skulle mot

förslaget i denna del kunna invändas, att de år 1941 avgivna deklarationerna

kanske icke blivit så noga detaljgranskade i de fall, då större inkomstminskning

uppenbarligen förelegat. Erforderligt korrektiv häremot måste givetvis

vara, att förnyad granskning kan ske av fjolårets deklarationer, som uppvisat

inkomstminskning.»

Bank- och fondinspektionen uttalar, att genom den föreslagna kvittningsrätten

ett välbehövligt steg tagits till en synnerligen påkallad reform av krigskonjunkturskattelagstiftningen,

och fortsätter:

»Inspektionen har i utlåtanden den 17 februari 1940 och den 25 februari

1941 över då föreliggande förslag om dylik lagstiftning givit uttryck åt sin

mening om skäligheten av en dylik kvittningsrätt. I det sistnämnda utlåtandet

förmenade inspektionen till och med, att med hänsyn till det kraftiga ingrepp,

krigskonjunkturskatten gjorde i näringslivets ekonomi, vid en slutlig

reglering av skattskyldigheten vid denna beskattningsforms framtida upphörande,

som inspektionen förordat, utjämning borde ske med sådana överskjutande

och vid beskattningen outnyttjade underskott, som uppstått under

något av de år, beskattningsformen varit tillämpad. Inspektionen vidhåller

den sålunda framförda meningen. Utan en dylik reglering blir det ju, såsom

i utlåtandet jämväl framhölls, för dessa tidsperioder såsom helhet betraktade

i viss mån fiktiv inkomst, som blivit beskattad.»

Kammarrätten yttrar, bland annat:

»Skatteberedningen har motiverat sitt ståndpunktstagande -— --bland

annat med att, om kvittningsrätt medgåves för inkomstminskning år 1939,

densamma skulle medföra åtskilliga komplicerade problem med hänsyn till

inkomstens uppdelning på de åtta första respektive fyra sista månaderna av

år 1939. Helt lära dock dessa komplikationer icke kunna undvikas med hänsyn

till att vid taxeringen år 1941 i åtskilliga fall beskattats inkomst under beskattningsår,

däri ingår viss del av år 1939. Sett från synpunkten av den

skattskyldiges berättigade krav på rättvisa synes det vara befogat att utsträcka

kvittningsrätten till att omfatta all från och med krigsutbrottet på grund av

krigskonjunkturen uppkommen inkomstminskning i förvärvskälla, som är

underkastad krigskonjunkturskatt.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

97

Sista meningen i näst sista stycket av 10 § torde böra ändras så att därav

framgår huru återstående avdrag i förekommande fall skall avräknas, örn

taxerad merinkomst av såväl rörelse som annan förvärvskälla föreligger. Den

i nästföregående stycke av samma paragraf angivna regeln synes i sådant

avseende böra vara normgivande.»

I årets statsverksproposition har förutsatts att krigskonjunkturskatt skulleDepartemenu
CrlPTPV
komma

att utgå även för nästkommande budgetår. I yttrandena över det förslag

i frågan som framlagts av finansdepartementets skatteberedning har

denna skatt varit föremål för kritik, och yrkanden lia framförts om dess

sänkning, men det har icke från något håll ifrågasatts att den skulle kunna

bringas att nu upphöra. Enligt min mening är också en krigskonjunkturskatt

alltjämt ofrånkomlig såsom ett led i det särskilda system av skatter som

vuxit fram i anledning av det pågående kriget. Det har synts angeläget att

genom en särbeskattning av merinkomster, som kunna antagas ha uppkommit

såsom en följd av kriget och de därförinnan pågående, av det osäkra

världsläget föranledda forcerade rustningarna, i någon mån utjämna inträdda

förskjutningar i inkomstfördelningen. Att krigskonjunkturbeskattningen

genom sin inriktning torde vara ägnad att verka återhållande på den

tendens till prisstegring som måste bliva en följd av inträdd varuknapphet och

i övrigt torde kunna utgöra ett hjälpmedel i strävandena att bevara penningvärdet

har jämväl från början beaktats. Dessa motiv för en beskattning

av ifrågavarande slag kvarstå enligt mitt förmenande alltjämt.

Det har nu i åtskilliga yttranden gjorts gällande att krigskonjunkturskatten

genom sin höjd och sin allmänna läggning kommit att verka återhållande

på initiativanda och företagsamhet inom näringslivet i en tid då det vore

särskilt önskvärt att dylika egenskaper komma till sin rätt. I det yttrande

som avgivits av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. har härvid

hänvisats särskilt till förhållandena inom skogsbruket och uttalats att skattens

produktionshämmande inverkan inom andra områden vore sannolik,

ehuru icke med säkerhet konstaterad. Bristen på konkreta exempel på fall,

där betydelsefulla investeringar underlåtits till följd av krigskonjunkturbeskattningen,

lämnar utrymme för olika meningar örn allmängiltigheten av den

framförda kritiken. Skattens utformning är sådan, att den i hög grad gynnat

nyinvesteringar, och det kan knappast betvivlas att möjligheterna att på

denna väg helt eller delvis undgå skatten i betydande utsträckning utnyttjas.

Tillgängliga uppgifter visa också att investeringsverksamheten under de

gångna åren måste, i betraktande av avstängda import- och exportmöjligheter,

betecknas som god. De framställda erinringarna torde knappast heller

avse, att investeringsverksamheten allmänt sett hållits tillbaka genom beskattningen,

utan fastmera att onödiga, icke riskbundna investeringar kommit

till stånd på bekostnad av värdefullare riskbundna nyanläggningar. De

investeringar som enligt sakens natur kunna antagas vara mindre lockande

vid gällande krigskonjunkturbeskattning lära väl huvudsakligen vara sådana,

där förlustriskerna äro så stora att de icke anses uppvägda av den

möjlighet lill behållen vinst som återstår, sedan skatten betalts, eller diir ve
flilläng

lill riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 287.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

derbörande icke anse sig få skäligt vederlag för det merarbete som investeringen

skulle föra med sig. Att vissa sådana investeringar kunna anses ur

samhälleliga synpunkter särskilt önskvärda förefaller troligt, men det får ej

förbises att nyinvesteringar kräva ianspråktagande av och konkurrens om

realtillgångar, och att beträffande viktiga kategorier av dessa råder sådan

knapphet att deras anvisande för mer eller mindre osäkra verksamhetsgrenar

icke bör ifrågakomma. Är fråga örn önskvärd riskfylld användning, står

möjligheten att efter särskilt beslut av Kungl. Majit erhålla lindring i eller

befrielse från krigskonjunkturskatten till buds. Denna möjlighet har i betydande

utsträckning begagnats.

Oavsett hur det må förhålla sig nied krigskonjunkturskattens inverkan på

företagsamheten är jag beredd att upptaga frågan örn vissa lättnader i krigskonjunkturskatten

i jämförelse med föregående år. 1 sådant avseende framställer

sig först till besvarande frågan om vilken betydelse som anses böra tillerkännas

den försiggångna allmänna prisstegringen sedan krigsutbrottet. Jag

torde ej här behöva närmare inlåta mig på de uttalanden som tidigare gjorts

rörande denna fråga, då dessa finnas utförligt refererade i skatteberedningens

promemoria. Däremot synes det, ej minst med hänsyn till den skiftande

inställning som kommer till synes i remissyttrandena, vara lämpligt att något

belysa denna frågas sakliga innebörd.

Det har under den tidigare diskussionen rörande krigskonjunkturskatten

gång efter annan uttalats att denna ej borde träffa fiktiv inkomst, m. a. o.

en inkomst som till följd av oriktig kostnadsberäkning helt eller delvis har

karaktären av en icke avsedd kapitalminskning. För att sådan beskattning

skall undvikas måste tillses, dels att varulager o. dvl. ej upptages till högre

belopp än det kan antagas i längden behålla, dels att omkostnader, däri inräknade

avskrivningar, upptagas till så höga belopp att inga utgifter, som

icke svara mot kvarvarande värden, skjutas på framtiden. Lagstiftningen om

krigskonjunkturskatt avser att konsekvent genomföra dessa principer genom

sina regler örn lagervärdering till förkrigspris, upptagande av fordringar endast

till deras verkliga värde samt rätt till avskrivning av tillgångar för stadigvarande

bruk, i de flesta fall ned till förkrigsvärde, i andra fall genom

förmedling av provisorisk skattepåföring ned lill efterkrigspris. Ett villkor för

tillgodonjutande av dessa förmåner är visserligen att nedskrivning respektive

avskrivning också sker i den skattskyldiges räkenskaper. Den allmänna lämpligheten

av detta villkor med hänsyn till näringslivets välförstådda intressen

torde emellertid vara uppenbar. Det torde kunna fastslås — och har för

övrigt ej från något håll bestritts —- att lagstiftningen örn krigskonjunkturskatt

väl tillgodoser kravet att ej fiktiv inkomst i här angiven mening skall

beskattas. Detta krav åsidosättes tydligen ej, även örn det i övriga avseenden

bortses från prisstegringen.

Om inkomstberäkningen för beskattningsåret sålunda i vad avser kostnadsbestämningen

sker under fullt hänsyntagande till prisstegringen, men det

därefter underlåtes att vid jämförelse mellan denna inkomst och inkomsten

från förkrigsinkomståren vidare beakta denna prisstegring, kan emellertid

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

99

göras gällande att beskattning sker av »fiktiv merinkomst» eller »fiktiv inkomstökning».

Om inkomstökningen inträtt samtidigt med en höjning av

olika priser, kan den nämligen anses vara fiktiv i den meningen, att den icke

representerar ett tillskott till inkomsterna i varor räknat. Det är närmast

från denna utgångspunkt som krav rests på ett hänsyntagande till prisstegringen,

ej blott — såsom redan skett — vid inkomstberäkningen, utan därutöver

även vid fastställandet av merinkomsten.

Vid bedömande av frågan hur prisstegringen rimligen bör beaktas vid fastställandet

av merinkomsten, torde det vara nödvändigt att klargöra vilka

möjligheter som stå till buds att använda inkomstökningen. Det är nämligen

icke möjligt att uppställa ett allmänt krav på att jämförelseinkomsten skall

räknas i samma »penningvärde» som inkomsten under beskattningsåret. Jämförelsen

måste hänföra sig till olikheten i penningvärde i viss bestämd

användning vid de tidpunkter den avser. De användningsmöjligheter

varmed bör räknas kunna innefattas under kategorierna nyinvestering samt

konsumtion. I båda fallen utfaller jämförelsen olika om man tänker sig

omedelbar användning av inkomsten eller användning först vid en senare

tidpunkt, då priserna kunna lia undergått ytterligare förändringar.

Tages inkomstökningen i anspråk för omedelbar nyinvestering inom förelaget,

innebär detta detsamma som att en utgift göres, likställd med övriga utgifter

inom detta. Genom förut angivna regler om avskrivning och nedskrivning

till förkrigspris eller, i vissa fall, genom förmedling av provisorisk

skattepåföring till efterkrigspris, synas kraven på skattefrihet för inkomstökningen

i den mån den i ifrågavarande användning kan betraktas såsom

fiktiv vara tillgodosedda. I detta sammanhang synes även böra omnämnas

det fall att vinstökningen användes till avbetalning av skuld. Uppenbart

är emellertid att detta fall ej erfordrar särskild reglering, eftersom förfarandet

endast innebär att en kvittning sker mellan belopp på aktiv- och passivsidan

i balansräkningen, som äro räknade i samma penningvärde.

Det kan vidare ifrågakomma att inkomstökningen sparas i syfte att i framtiden

användas för investeringar inom företaget. Sådan investering är tänkbar

medan krigskonjunkturen pågår eller när den upphört. I senare fallet bör

märkas, att krigskonjunkturbeskatlningen i övrigt erhållit sin utformning

under antagande att penningvärdet efter kriget skall vara i stort sett detsamma

som före kriget, och att betydelsefulla förmåner för de skattskyldiga

i avseende å lagernedskrivning och avskrivning av tillgångar för stadigvarande

bruk medgivits under denna förutsättning. Beträffande medel som

komma att användas först efter krigets slut finnes ingen anledning att i detta

sammanhang ändra den till de skattskyldigas förmån införda förutsättningen,

att en återhämtning av penningvärdet är att motse. Det vöre inkonsekvent att

i syfle att bereda ytterligare lättnader antaga alt prisstegringen skall bli bestående.

Skäl att taga hänsyn till prisstegring föreligger därför ej. Sker åter besparingen

i syfte att verkställa nyinvestering inom företaget vid senare tidpunkt

under krigskonjunkturen, bör man, för att undvika beskattning av

fiktiv merinkomst, beakta det förhållandet att den skattskyldige sannolikt

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

kommer att erhålla mindre reellt utbyte för investeringen än om denna skett

före kriget. Förhållandet har också vid lagstiftningens utformning beaktats,

i det genom anordningen med provisorisk skattepåföring, särskilt vid avsättning

till kostnadsutjämningsfond, den skattskyldige kommer att från det

ifrågavarande beskattningsårets inkomst njuta avdrag för överpris å framtida

investeringar. Det kan mot det nu anförda invändas att rätten att avsätta

medel till kostnadsutjämningsfond enligt skatteberedningens förslag är begränsad.

Jag finner mig emellertid kunna föreslå borttagande av den ifrågasatta

regeln om visst maximum för avsättning till sådan fond. Med denna

ändring och med de föreslagna lättnaderna i fråga om de former som i detta

sammanhang skola iakttagas föreställer jag mig, att invändningen förlorar

sitt berättigande.

Örn det sålunda kan anses, att i lagstiftningen örn krigskonjunkturskatt

prisstegringen är på ett tillfredsställande sätt beaktad vid olika fall av medelsanvändning

för investering inom företaget, så återstår att undersöka i vad

mån hänsyn bör tagas till prisstegringen med tanke på merinkomstens möjliga

användning för konsumtion, för enskilt sparande eller för investering

utom företaget. Användningssätten kunna anses resa ett och samma problem,

nämligen hur penningvärdets förändringar böra beaktas när merinkomsten

disponeras av en enskild person; det finns nämligen i detta sammanhang

ingen anledning att göra någon skillnad mellan den enskildes sparande och

hans konsumtion och icke heller mellan den enskildes sparande och en disposition

av företagsinkomst för investering inom ett annat företag.

När det gäller att besvara den senast uppställda frågan synes det mig lämpligt

att anknyta till principmotiveringen för krigskonjunkturskatten. Skatten

ingick som ett led i en allmän ekonomisk politik vilken bland annat hade till

riktpunkt att hålla inkomstvolymen i samhället oförändrad och förhindra

uppkomsten av krigsvinster. När hänsyn skall tagas till den inträdda prisstegringen

genom att viss merinkomst undantages från beskattning och alltså

tillätes kvarstå orubbad, är det under sådana förhållanden naturligt att hävda,

att detta hänsyntagande innefattar ett avsteg från vad som var grundtanken,

vilket icke bör medgivas i vidare mån än som synes skäligt med tanke på

alt inkomsterna även inom de icke krigskonjunkturbeskattade områdena stigit.

Det vore tydligen icke förenligt med uppläggningen av skatten, om hänsyn

skulle tagas till prisstegringen i sådan utsträckning, att vinstökningar

lämnades obeskattade, så länge de icke också representerade en ökad inkomst

i varor räknat. Hänsyntagandet skulle i så fall innebära att man för ifrågavarande

inkomsttagares del skulle godtaga anspråk på en ökning av penninginkomsterna

som vid rådande varuknapphet skulle representera oförändrad

standard, medan för övriga medborgargrupper levnadsstandarden måste

sänkas.

Den inkomststegring, som tillkommit de stora löntagargrupperna i riket, har

i regel bestämts genom det s. k. ramavtalet på sätt framgår av skatteberedningens

promemoria och är, såsom i vissa yttranden framhållits, motiverad

av socialpolitiska skäl. Den genomsnittliga inkomstökningen i riket har varit

lägre än den som tillkommer dessa löntagargrupper. Det synes mig på nyss

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

101

angivna grunder uppenbart, att större dyrtidskompensation i penningar än

som sålunda tillkommer nämnda inkomsttagargrupper icke bör från samhälleliga

utgångspunkter tillgodoräknas någon kategori genom undantag vid

beskattningen. Från denna utgångspunkt kommer man närmast till den slutsatsen

att en skattejustering med hänsyn till prisstegringen enligt den procentsats

som föreslagits av skatteberedningen är den högsta som kan motiveras

och alt en maximering vid lägre gräns än den av beredningen ifrågasatta

vore på sin plats med tanke på att den totala inkomstvolymen undergått en

mindre höjning än arbetslönerna. Till stöd för en lägre procentsats talar även

att man, om man eftersträvar ett hänsyntagande till den egentliga, av den

försämrade försörjningen oberoende penningvärdesförsämring som må föreligga,

såsom bankofullmäktige och priskontrollnämnden framhållit, torde ha

att utgå från ett väsentligt lägre tal än skatteberedningen antagit.

När jag så utförligt som här skett behandlat frågan om prisstegringens betydelse

för skattens utformning, är detta uteslutande därför att frågan blivit

föremål för en omfattande allmän diskussion. För egen del finner jag det

i likhet med bankofullmäktige mindre lämpligt att nu till ifrågavarande område

överföra ett eller annat slags kompensationsresonemang, vilket emellertid

sker så snart som man vill anknyta en omräkning av merinkomsten

till prisutvecklingen. När jag finner mig kunna i huvudsak biträda det slut,

till vilket skatteberedningen kommit, följer motiveringen närmast följande

linjer.

Det kan icke bestridas, att, då en merinkomstbeskattning i allmänhet motiveras

med att en viss förändring ägt rum i en rådande inkomstfördelning,

motiven för densamma försvagas ju längre tid som förflyter från den tidpunkt

då förändringen skedde. Det är väl i stort sett denna synpunkt som

av skatteberedningen uttryckts så, att avdraget skall anses innefatta kompensation

för sådan utveckling av den skattskyldiges verksamhet sedan krigsutbrottet

som varit möjlig, om kriget ej utbrutit eller andra förhållanden

som avses i 1 § förordningen om krigskonjunkturskatt ej inträffat, men

vilkas sannolikhet icke kan direkt påvisas. Särskilt mellankommunala prövningsnämnden,

som ju har att handlägga ett stort antal taxeringar, har

framhållit behovet av utjämning mellan sådana skattskyldiga som av olika anledningar

lia särskilt låg jämförelseinkomst och dem som tack vare den

gynnsamma förkrigskonjunkturen kommit upp i en mycket hög sådan. Skatteberedningens

förslag att till grund för beräkning av extraavdraget skall läggas

merinkomsten, om denna uppgår till högre belopp än jämförelseinkomsten,

avser att bidraga till en sådan utjämning.

I utjämnande riktning verkar även den av skatteberedningen föreslagna

bestämmelsen örn avdragets maximering beträffande juridiska personer, i

det att såsom jämförelseinkomst i detta sammanhang ej skulle godkännas

högre belopp än 12 procent å det egna kapitalet. Denna spärregel har särskilt

i näringsorganisationernas yttranden väckt kraftig gensaga, huvudsakligen

med den motiveringen att, örn kompensation skulle medgivas för försämrat

penningvärde, konsekvensen fordrade att hela jämförelseinkomsten

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

lades till grund för skattens beräkning. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten

på att även om en omräkning av merinkomsten motiverades genom

att jämförelseinkomsten är räknad i ett för högt penningvärde det ej

vore självklart att den faktiska jämförelseinkomsten skall läggas till grund

för omräkningen. Regeln att 1937 och 1938 års medelinkomst godtages såsom

utgångspunkt för merinkomstberäkningen ligger sålunda icke i sakens

natur. En möjlig grund för denna beräkning hade varit den, som tillämpats

vid främmande länders merinkomstbeskattning, att såsom merinkomst räknades

den inkomst som överstege viss procent å det arbetande kapitalet. När

det nu i stället gäller att på tidigare utvecklat sätt till förmån för de skattskyldiga

göra ett avsteg från krigskonjunkturskattens grundprincip, finnes

ingen anledning att till grund för en omräkning lägga ett belopp som ur vissa

synpunkter kan anses vara för högt såsom jämförelsetal, fastän man icke anser

sig böra rubba den fastställda jämförelseinkomsten såsom sådan. Jag finner

mig böra godtaga vad skatteberedningen i här förevarande avseende föreslagit.

Mot en så summarisk spärregel som den ifrågasatta kan visserligen ej

utan fog anmärkas, att en viss ojämnhet kan uppkomma på grund av den

olika värdesättning som tillämpats vid kapitaluppskattningen i de skattskyldigas

räkenskaper. Att helt undvika detta missförhållande torde svårligen

låta sig göra. Mest framträdande torde emellertid ojämnheten framstå

i sådana fall, där skattskyldiga tillhöriga fastigheter äro bokförda till särskilt

låga värden, vilket framför allt är fallet med äldre företag vilkas fastighetsinnehav

är av gammalt datum. I detta särskilda avseende är en justering

av räkenskapernas värdesättning möjlig, då taxeringsvärdena på fastigheterna

kunna ersätta de bokförda värdena. Jag föreslår ett tillägg till punkt 8 b)

av anvisningarna till 4 § i dylikt syfte.

Att på sätt mellankommunala prövningsnämnden ifrågasatt lägga i beskattningsmyndigheternas

hand att i utjämningssyfte i vissa särskilt angivna fall

medgiva större kompensationsavdrag än det eljest medgivna anser jag mig

däremot ej kunna förorda. Ett skönsbedömande, låt vara inom angivna gränser,

av det slag som här föreslås synes mig böra om möjligt undvikas, ej

minst med hänsyn därtill att ojämnhet vid tillämpningen skulle kunna befaras.

Det vore måhända möjligt att införa en bestämmelse att i dylika fall

centrala krigskonjunkturskattenämndens yttranden skola inhämtas, men en

dylik procedur synes alltför omständlig. Jag föreställer mig att det syfte, som

mellankommunala prövningsnämnden velat på denna väg tillgodose, i huvudsak

vinnes genom det förslag om ytterligare uppmjukning av jämförelseinkomsten,

som jag kommer att i den speciella motiveringen närmare utveckla.

Med hänsyn till beskaffenheten av de skäl som föranleda mig att acceptera

det ifrågasatta extraavdraget synes mig benämningen »utjämningsavdrag»

vara att föredraga framför »kompensationsavdrag». Då man från olika

utgångspunkter i åtskilliga yttranden kritiserat sista meningen i 3 § sista

stycket, som utgör principstadgandet rörande detta avdrag, torde en ändrad,

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

103

mera allmänt hållen formulering böra väljas. Tillika synes 6 mom. i 4 §,

som avser rörelse, böra erhålla ändrad avfattning dels i förtydligande syfte,

dels för att göra klart att juridisk person som har en jämförelseinkomst överstigande

50,000 kronor skall kunna oavsett det arbetande kapitalets storlek

tillgodoräkna sig ett utjämningsavdrag å minst 15 procent av 50,000 kronor,

d. v. s. 7,500 kronor. Vissa följdändringar erfordras för övrigt även i de

paragrafer som avse övriga förvärvskällor.

Med den uppgift jag, enligt vad som framgår av det förut anförda och tidigare

uttalanden, tillägger krigskonjunkturskatten synes det mig vara en

naturlig ståndpunkt att icke tillstyrka bifall till framställda yrkanden örn

sänkning av skattesatserna. Desto större skäl har jag att vidhålla denna uppfattning

som skatten i många andra viktiga avseenden uppmjukas. Det av

delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. framlagda, av kommerskollegium

kritiserade, förslaget örn generell sänkning av skattesatserna men

med möjlighet för beskattningsmyndigheterna att i särskilda fall, där krigskon

junkturvinster na vore att anse som »oskäliga», tillämpa högre skattesatser

kan jag icke tillstyrka. Därest ett stadgande av sådant innehåll verkligen

komme att tillämpas, skulle det utan tvivel verka stötande och inge farhågor

för godtycke.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sitt utlåtande upplyst att taxering till

krigskonjunkturskatt i ej ringa utsträckning förekomme i kommuner med så

hög utdebitering av kommunalskatt att den sammanlagda skatten komme

att medtaga praktiskt taget hela merinkomsten. Jag har tidigare uttalat den

meningen att det principiellt riktiga syntes mig vara att krigskonjunkturskatten

finge avräknas även vid taxeringen till kommunalskatt, men att det syntes

mig omöjligt att praktiskt lösa denna fråga, och att hänsyn till förhållandet i

stället tagits vid utmätande av skattesatserna för krigskonjunkturskatten. Någon

framkomlig väg att lösa sistnämnda fråga kan jag alltjämt ej anvisa.

Däremot synes det möjligt att på en annan väg komma till rätta med de mest

utpräglade ytterlighetsfallen. Detta torde kunna ske på det sätt att vid fastställande

av den beskattningsbara merinkomsten, innan bottenavdraget å

3,000 kronor göres, avdrag får ske med så många pi-ocent av den taxerade

merinkomsten som den senaste sammanlagda kommunala utdebiteringen för

förelaget i genomsnitt överstigit visst tal. Det är tydligt att denna metod icke

blir alldeles rättvisande, då de kommunala utdebiteringarna växla. Eftersom

dessa växlingar i allmänhet ej äro stora, synes dock ett tillräckligt tillfredsställande

resultat uppnås genom denna anordning. Med kommunal utdebitering

hör i detta sammanhang givetvis förstås all den utdebitering som sker på

grundval av taxeringen till kommunal inkomstskatt, d. v. s. lill borgerliga och

kyrkliga kommuner, landsting, vägdistrikt m. fl. efter avdrag av skatteutjämningsmedcl.

Den uträkning som för ändamålet erfordras blir icke

enkel, där fråga är örn företag som lia sin verksamhet i flera kommuner,

och en stark begränsning av förfarandets tillämpning synes därför vara på

sin plats. Jag har kommit till den uppfattningen att den lägsta utdebitering

som bör tågås till utgångspunkt för beräkningen är 15 kronor per skatte
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

krona. Av rikets cirka 2,500 kommuner ha inemot 300 högre nettoutdebitering.

I åtskilliga yttranden har framställts förnyat krav på att ökning av ordinarie

skatter skall, eventuellt genom viss schablon, få avdragas vid merinkomstens

beräkning. Jag finner emellertid icke anledning att i detta avseende

intaga någon annan ståndpunkt än tidigare. De skäl, som jag förra året

framlagt för min uppfattning och som nu av skatteberedningen ytterligare

utvecklats i dess promemoria, ha icke vederlagts. Härvid kan emellertid

nämnas, att i samband med utformningen av det nya värnskatteförslaget,

vilket såsom redan i finansplanen till årets riksdag förebådades, kommer

att innebära höjda skattesatser, den frågan är under övervägande, på vilken

väg en viss högsta gräns skulle kunna sättas för skattebeloppen i jämförelse

med inkomsten.

Skatteberedningens förslag att från skattskyldighet skall undantagas fysisk

person, för vilken för beskattningsåret fastställes ett till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerat belopp ej överstigande 6,000 kronor, biträder

jag, i förhoppning att de farhågor för missbruk som vissa länsstyrelser uttalat

icke skola besannas. Höjning av detta belopp kan jag däremot ej förorda.

Likaså tillstyrker jag förslaget om ett minsta belopp för jämförelseinkomsten

av 3,000 kronor, men föreslår sådan omformulering av reglerna härom att

för skattskyldig som har flera förvärvskällor minimum för jämförelseinkomsten

kommer att gälla endast den förvärvskälla av vilken den skaltskyldige

haft sin huvudsakliga försörjning. Härigenom vinnes det resultatet, att

jämförelseinkomsten för samtliga förvärvskällor för viss skattskyldig kommer

att utgöra minst 3,000 kronor. Någon ändrad grund för beräkning av

det skattefria bottenavdraget, såsom yrkats av ett par handelskammare, är

jag icke beredd att föreslå.

Den särskilt i det yttrande som avgivits av delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl. berörda frågan örn bevisning rörande s. k. naturlig utveckling

m. lii. föranleder mig alt instämma i vad skatteberedningen härom

anfört samt att ytterligare betona att utjämningsavdraget icke får

tagas till intäkt för underkännande av en sannolikhetsbevisning, som utan

stadgande örn sådant avdrag skulle kunna godkännas. Jag vill vidare framhålla

att uttrycket »bärande sanuolikhetsskäl» i och för sig ej innebär något

annat än fordran på en god sannolikhetsbevisning. Det förefaller mig

troligt att, örn kravet på dylik sannolikhetsbevisning i lagtexten försvagades,

antalet besvärsmål till beskattningsd,omstolarna skulle avsevärt ökas, utan

att därför utsikt till ändring i nämnvärt större utsträckning än hittills förelåge.

Det bör emellertid i anslutning till skatteberedningens uttalande särskilt

framhållas, att de skattskyldiga i avseende å möjligheten att erhålla skattelättnad

av nu anförd grund ej böra komma i ett sämre läge än tidigare därför

att längre tid förflutit sedan krigsutbrottet, en omständighet som i praktiken

torde kunna förväntas resultera i någon lättnad i kraven på bevisning.

Det av skatteberedningen framlagda mycket betydelsefulla förslaget örn

rätt att mot inkomstökning under det beskattningsår, som 1942 års

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

105

taxering avser, kvitta inkomstminskning under närmast föregående beskattningsår

har godtagits av samtliga hörda myndigheter utom en.

Vid sådant förhållande vill jag tillstyrka även detta förslag. Såsom kammarrätten

framhållit kunna vissa svårigheter tänkas uppstå i det fall då

i det tidigare beskattningsåret ingå vissa månader belöpande på tiden före

krigsutbrottet. Olägenheten synes svårligen kunna undvikas. Det synes

emellertid kunna överlämnas åt praxis att med hänsyn till omständigheterna

reglera dylika fall. Det av delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl. framställda yrkandet att utsträcka kvittningsrätten att avse även inkomstminskning

under det beskattningsår, för vilket taxering verkställdes år

1940, kan jag däremot icke tillmötesgå. Mot en dylik kvittningsrätt tala

olika taxeringstekniska synpunkter. Möjligheten återstår alltid att reglera

dylika fall genom det planerade avräkningsförfarandet efter krigets slut.

Nyssnämnda delegerade lia även hemställt, att kvittningsrätten göres oberoende

av huruvida inkomstminskningen berott av krigsförhållandena eller ej,

och att densamma göres ovillkorlig. Redan sistlidet år belystes särskilt den

sistnämnda frågan rätt utförligt, och det påvisades varför kvittningsrätten begränsades

på det sätt som skedde. Det har ej kommit till min kännedom att

denna kvittningsrätt i praktiken visat sig otillräcklig vid kvittning mellan olika

förvärvskällor under samma år, och jag föreställer mig att detta icke heller

skall bliva fallet med den nu föreslagna kvittningsrätten mellan olika år.

Alltjämt kan hänvisas till möjligheten att vid det planerade avräkningsförfarandet

reglera fall, i vilka en materiell orättvisa anses ha förelupit. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län har fäst uppmärksamheten på de komplikationer

beträffande kvittningsrätten som kunna tänkas uppkomma genom

fastställande av ny jämförelseinkomst. Det lämpliga synes mig vara att,

om beslutet i sådant avseende närmast är att betrakta såsom en justering

av tidigare beslut, den genom det nya beslutet fastställda jämförelseinkomsten

lägges till grund jämväl för beräkning av inkomstminskning under tidigare

år, medan detta däremot icke sker där den nya jämförelseinkomsten är

föranledd av branschutökning eller dylikt. Att med tanke på framtiden inkomstminskning

för beskattningsåret för viss skattskyldig skulle formellt

fastställas, kan jag icke förorda. Däremot finner jag det självklart att beskattningsmyndighet,

som närmare granskat en skattskyldigs deklaration men funnit

denna resultera i inkomstminskning, bör teckna sig till minnes erhållna

resultat för att nyttiggöras ett följande år. Hinder föreligger givetvis icke att

giva skattskyldig del av dylikt resultat, vilket dock uppenbarligen bör betecknas

såsom allenast preliminärt.

Jag övergår nu lill alt behandla det av industrikommissionen, bränslekommissionen

och priskontrollnämnden framlagda förslaget örn begränsning av

krigskonjunkturskatten för skogsbruk. Det sätt på vilket man enligt detta förslag

sökt tillgodose syftet att stimulera önskvärda avverkningar har rönt kritik

i många remissyttranden, även örn man bilräder uppfattningen att krigskonjunkturbeskattningen

är en bidragande orsak till svårigheterna att få

fram bränsle och industrivirke i önskvärd omfattning. I vissa yttranden

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

bär, då kommissionernas och nämndens förslag icke ansetts kunna godtagas,

rent av föreslagits att krigskonjunkturskatten beträffande skogsbruk

avskaffas. För min del finner jag det visserligen sannolikt att, i den

mån obenägenhet att verkställa avverkningar hänfört sig till krigskonjunkturbeskattningen,

den i mycket stor utsträckning haft sin grund i felaktiga

föreställningar örn denna beskattnings innebörd och storlek. Det är att hoppas

att dessa felaktiga föreställningar skola kunna genom lämplig upplysningsverksamhet

avlägsnas. Ä andra sidan kunna motiv av olika slag förefinnas

som verka återhållande på villigheten att företaga avverkningar.

Det synes mig därför kunna övervägas att giva krigskonjunkturbeskattningen

beträffande skog en sådan utformning att den så mycket som möjligt

främjar avverkningen. Då det av kommissionens och nämndens yttrande

synes framgå att relativt stora avverkningar på vissa avverkningsplatser

böra särskilt befordras, ligger det nära till hands att anknyta till tankegången

att den särskilda förmånen inträder först när avverkningen överstiger

en viss gräns. Det är möjligt att göra detta utan att godtaga uppfattningen,

att en beskattning av det som överskjuter den årliga tillväxten skulle

innebära en beskattning av kapitaluttag. Man bör nämligen erinra sig att

vad här beskattas endast är vinsten på en prisstegring, och att skatten såtillvida

närmast kunde jämföras med skatt på en faktiskt realiserad värdestegring.

Även denna jämförelse har emellertid begränsad räckvidd, eftersom

avverkningen av mer än ett års tillväxt icke behöver innebära annat än ett

eller ett par års förskjutning i tillgodogörandet av ett skogsbestånds avkastning,

vare sig detta betyder att en årsavkastning uttages tidigare eller

senare än som vid jämn avverkning skulle vara fallet. På den senast berörda

svårigheten att för en kortare avverkningsperiod fastslå förekomsten av ett

verkligt kapitaluttag stöder sig den kritik som riktats mot kommissionernas

och priskontrollnämndens förslag och som påpekar den olikartade behandling

i skattehänseende som skulle komma avverkare till del, beroende på

om de gjorde uttagen jämna eller sammanförde dem till ett visst år. Vill man

likväl anknyta till den av kommissionerna och nämnden framförda tankegången,

synes det mig nödvändigt att minska den klyfta mellan mer eller

mindre gynnad avverkning som det nämnda förslaget innebär. Den väg

jag funnit mig kunna förorda innebär att en viss lättnad göres över

hela linjen i fråga om krigskonjunkturskatten å skogsbruk, i det att till

beskattning genomgående tages ett lägre belopp än det som representerar

prisstegring utöver omkostnadsökning — en anordning som i viss mån motiveras

även av taxeringstekniska hänsyn som jag senare skall beröra —

och att detta belopp ytterligare sänkes, när avverkningen överstiger viss

gräns. Denna gräns synes mig lämpligen kunna sättas vid en avverkningssiffra

som med 30 procent överstiger den som för den skattskyldiges sammanlagda

skogsinnehav enligt grunderna för fastighetstaxeringen kan anses

närmast svara mot ett års avkastning. Lättnaden synes mig skäligen kunna

bestämmas till 5 procent å det bruttobelopp som inflyter för avverkningen i

dess helhet och, i den mån avverkningen överstiger nämnda gräns, ytterligare

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

107

skattefrihet för hälvten av det till den överskjutande avverkningen hänförliga

belopp, som återstår efter nyssnämnda femprocentsavdrag. För att i händelse

av behov kunna med särskild avdragsrätt gynna speciella slag av avverkning,

som må befinnas särskilt önskvärda, synes det kunna läggas i Kungl. Maj:ts

hand att beträffande visst sortiment medgiva ytterligare avdrag. Givet är

emellertid att en sådan lättnad resulterar i ett relativt sett alltför högt belopp,

om den skattskyldige fått nämnvärt mer betalt för sin skog än andra. Det

särskilda avdrag varom fråga är synes därför böra beräknas endast å så stort

belopp som skäligen kan anses motsvara »normal» bruttointäkt, därest den

verkliga bruttointäkten varit högre.

Vissa särskilda skäl synas, såsom jag nyss antytt, tala för en anordning

enligt vilken en genomgående lättnad beviljas på sätt nyss sagts. Det torde

nämligen numera, i synnerhet i södra Sverige, förekomma att till avverkning

av bränsleved tillgripas grövre virkesdimensioner än normalt, vilka, även om

de äro väl klena att omedelbart avverkas till massaved, lämpligen kunde fått

tillväxa för dylik avverkning. Visserligen medgavs redan enligt den förra

året gällande lagstiftningen bevisning att det avverkade virket kunnat avyttras

med större förtjänst än den som före kriget erhölls vid försäljning av

brännved. Sådan bevisning är emellertid otvivelaktigt svår att åstadkomma,

och det är ur praktisk taxeringssynpunkt icke önskvärt att den företes utom

i utpräglade fall. Extraavdraget synes böra i sig inkludera rätt till avdrag som

skulle kunnat erhållas genom dylik bevisning, om ej genom denna högre avdrag

ernås. Den lättnad varom nu är fråga synes kunna normalt komma till

synes vid bestämmande av de grunder som av Kungl. Maj:t fastställas rörande

prisstegring utöver omkostnadsökning.

Beträffande inkomstberäkningen för övriga förvärvskällor ifrågasättas i

stort sett inga andra ändringar än de som föranledas av utjämningsfaktorn,

dock att beträffande jordbruk föreslås avskaffande av den s. k. bruttomeloden.

Hithörande frågor skola, i den mån omständigheterna påkalla, behandlas

i specialmotiveringen.

Slutligen vill jag vitsorda vad som framhållits i åtskilliga yttranden, nämligen

att taxeringen till kiågskonjunkturskatt kan antagas alltjämt ställa

betydande krav såväl på taxeringsmyndigheterna som på de skattskyldiga,

svårigheter som visserligen torde kunna väntas bliva något lättare att överkomma

efter två års erfarenheter. Då det emellertid torde förhålla sig så, som

uttalats i det av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. avgivna yttrandet,

att många skattskyldiga ha svårt att utan sakkunnig hjälp komma

till rätta med sina taxeringar, ligger det mycken vikt vid att beskattningsmyndiglieterna

ej anlägga ett ensidigt fiskaliskt betraktelsesätt på taxeringarna

utan, i den mån det är möjligt, tillhandagå de skattskyldiga med råd

och anvisningar örn vad dessa lämpligen kunna iakttaga för alt ej riskera

rättsförluster.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

Departements
chefen.

Detaljmotivering.

Jag övergår nu till en granskning av detaljerna i de författningsförslag, som

äro resultatet av den inom finansdepartementet verkställda överarbetningen

av det remitterade förslaget. Jag berör därvid endast sådana frågor, som

behandlats i de avgivna remissvaren eller i inkomna framställningar eller

som eljest kunna anses vara av sådan art att de böra särskilt omnämnas. Då

i skatteberedningens promemoria lämnats en utförlig redogörelse för de i förhållande

till förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1941 föreslagna

ändringarna, vilka i det vid promemorian fogade utkastet till författningstext

jämväl äro kursiverade, torde jag beträffande förslagets innehåll vid de

olika paragraferna kunna nöja mig med att hänvisa till promemorian.

Förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1942.

2 §•

Beträffande skatteberedningens förslag hänvisas till sid. 11 i promemorian.

Frågan om den föreslagna begränsningen av skattskyldigheten har redan

behandlats i samband med den allmänna motiveringen.

Föreskrifterna i övrigt i denna paragraf ha berörts endast i ett par yttranden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

»Enligt 1941 års bestämmelser, som överensstämma med förslagets, äro

aktiebolag, från vilka utdelningen i sin helhet tillfaller staten, undantagna

från skattskyldighet. Vid tolkningen av detta moment har yppats tvekan,

huruvida härmed avses endast sådana aktiebolag, vari enligt bolagsordningen

staten skall vara ensam aktieägare, eller även sådana bolag, där staten genom

uppköp av aktier i allmänna marknaden blivit ensam aktieägare, såsom

t. ex. i fråga örn vissa järnvägsaktiebolag. Såsom sin mening vill länsstyrelsen

framhålla, att även dessa sistnämnda aktiebolag böra vara undantagna från

skattskyldighet, en tolkning som i allt fall icke strider mot stadgandets formulering.

»

Såsom tidigare nämnts har kammarrätten föreslagit att oskift dödsbo i

fråga om minimigränsen för jämförelseinkomsten och skattskyldighetens

omfattning skall jämställas med fysisk person.

För tillämpning av stadgandet om skattefrihet för aktiebolag, från vilket

utdelningen tillfaller staten, erfordras ej att enligt bolagsordningen staten skall

vara ensam delägare. Avgörande är allenast det faktiska förhållandet att utdelningen

tillfaller staten.

I anledning av kammarrättens yttrande föreslår jag ett tillägg innebärande

att dödsbo skall vid ifrågavarande taxering betraktas såsom fysisk person.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

109

3 §•

Beträffande skatteberedningens förslag hänvisas till sid. 11 i promemorian.

I fråga örn de i denna paragraf föreslagna stadgandena om minimigräns för

jämförelseinkomsten och örn utjämningsavdrag torde jag få hänvisa till den

allmänna motiveringen.

4 §•

Skatteberedningens motivering återfinnes å sid. 11—16 i promemorian.

Förutom i de hänseenden, som redan berörts i redogörelsen under den allmänna

motiveringen, lia föreskrifterna i denna paragraf med tillhörande anvisningar

på olika punkter blivit föremål för erinringar i ett flertal yttranden.

Ur dessa må nu följande återgivas.

Jämförelseinkomsten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

»Vad i motiveringen för lagförslaget framhållits beträffande jämförelseinkomstens

justering för företag, vilka undergått utvidgning genom nyanläggningar

eller vars verksamhet inskränkts, har för detta läns vidkommande

ett alldeles speciellt intresse vad sjöfarten beträffar. Av uttalandet att döma

skulle jämförelseinkomsten böra höjas, såvida ett rederi i mera avsevärd

grad utökar sitt tonnage i förhållande till förkrigsinkomståren. Prövningsnämnden

har vid fjolårets taxeringar verkligen ansett sig i vissa fall böra av

angiven anledning höja tidigare fastställd jämförelseinkomst, men har då

gjort sådan höjning beroende av ytterligare kapitalinvestering i företaget. Av

det nu gjorda uttalandet synes emellertid framgå, att justering vore tänkbar

även utan uppställande av dylikt villkor. Med tanke på de av krigsförhållanden

allt oftare framtvungna förändringarna i tonnagets sammansättning

torde häremot kanske heller icke vara något att erinra.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hänvisar till skatteberedningens

uttalande å sid. 14 i promemorian i fråga örn kapacitetsutvidgningens inverkan

på jämförelseinkomsten från föregående års taxering till krigskonjunkturskatt

och anför, bland annat:

* »Tveksamt är kanske, huruvida inom handelsföretag öppnandet av nya

försäljningsställen eller avdelningskontor samt inom rederiföretag nyanskaffning

av tonnage bör hänföras till sådan kapacitetsutvidgning, som även bör

föranleda frångående av tidigare fastställd jämförelseinkomst. Länsstyrelsen

anser för sin del att så bör ske och att den relativa ökningen i omsättning,

respektive tonnagetal därvid kan användas som mätare för en proportionell

ökning av jämförelseinkomsten. För såväl deklaranter som beskattningsnämnd

vore ett auktoritativt uttalande härom ägnat att förekomma tvister.

Att normal avkastning i förhållande till företagets eget kapital nu föreslås

gynnsammare beräknad — till lägst 6 procent — än tidigare står i full överensstämmelse

med gjorda erfarenheter örn vad som är rimligt. Det är dock

beklagligt att ändringen kanske måste föranleda omprövning av tidigare fastställda

jämförelsetal för äldre förelag liksom att endast skattskyldiga, vilka

genom besvär hållit taxeringsfrågan för tidigare år öppen, hava utsikt att i

tidigare taxering vinna den rättelse genom höjd jämförelseinkomst, som icke

kunnat beredas med hittillsvarande författningsföreskrift beträffande jämförelseinkomslens

beräkning i förhållande till det egna kapitalet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Med anledning av uttalande i p. m. att centrala krigskonjunkturskattenämnden

kunde tänkas utfärda direktiv med angivande av grunder för normalavkastningens

procenttal inom olika branscher må här framhållas att än

viktigare är att uppmärksamhet ägnas åt, hur företagets kapital uppskattas

vid ränteberäkningen. Att beräkna avkastningen enbart på eget kapital kan

leda till uppenbart orimliga resultat i de fall, då företaget finansierats med

främmande kapital. Vid sådant förhållande synes ett godtagbart uttryck för

normal avkastning kunna erhållas endast örn ränta beräknas på såväl eget

som främmande — i regel långfristigt, räntedragande — kapital, varvid avdrag

givetvis bör ske för de faktiska ränteutgifterna. Ett företag, som finansierats

med exempelvis eget kapital 500,000 kronor och ett förlagslån å

2,000,000 kronor, löpande med 3 procent ränta, bör få räkna 6 procent å

2.500.000 kronor med avdrag för årets utgiftsräntor. Jämförelseinkomsten

skulle alltså bli 150,000 — 60,000 = 90,000 kronor; 6 procent å enbart eget

kapital resulterar i endast 30,000 kronor. Gentemot sådan beräkning kan invändas,

att det i vart fall blir svårt att avgöra, vilken del av det främmande

kapitalet, som skall medtagas vid ränteberäkningen. Men denna invändning

torde icke vara tillräcklig för att rättfärdiga en schablonartad beräkningsmetod,

vars svaghet är att den icke nöjaktigt tager hänsyn till olika finansieringsmöjligheter;

invändningen är av underordnad betydelse, örn man beaktar

syftet med omräkningen, nämligen att fastställa ett skäligt avkastningsvärde,

vilket skall utgöra det lägsta belopp, som kan ifrågakomma som jämförelsetal.

»

1 detta sammanhang hänvisas jämväl till den följande redogörelsen i samband

med vissa frågor rörande rederiers beskattning.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. yttra:

»I förslaget till krigskonjunkturskatt för år 1911 stadgades i punkt 3 av

anvisningarna till 4 §, att den vid taxeringen till krigskonjunkturskatt år

1940 fastställda jämförelseinkomsten borde frångås endast örn särskilda skäl

därtill föranledde. Bestämmelsen upptogs oförändrad i proposition nr 173

för år 1941 och fastställdes av riksdagen. I förevarande förslag har endast

vidtagits den ändringen i detta stadgande att orden ''år 1940’ utbytts mot

''senast’.

I vårt yttrande över förstnämnda förslag erinrade vi, att av motiveringen

till stadgandet framginge, att den år 1940 fastställda jämförelseinkomsten i

regel skulle gälla även vid 1941 års taxering, samt att avvikelse från sagda

inkomst endast borde ske, då inkomstuppskattningen för något av förkrigsinkomståren

blivit felaktig. Vi hemställde, att förslaget i denna del borde ändras

på sådant sätt, att allenast sådan jämförelseinkomst, som vid 1940 års

taxering blivit i vederbörlig ordning fastställd efter fullständig utredning, därvid

felaktighet av i förslaget angiven natur ej förelegat, skulle läggas till

grund för 1941 års taxering.

Föredragande departementschefen anförde emellertid i ovannämnda proposition,

att där för skattskyldig för förra beskattningsåret fastställts taxerad

merinkomst, borde jämförelseinkomsten vid taxeringen för det nya beskattningsåret

i regel fastställas till samma belopp. Det kunde antagas, att tillfredsställande

utredning vanligen förebragts i sådant fall och att denna utredning

också prövats. Det läge både i den skattskyldiges och i statens intresse,

att denna huvudregel finge gälla. Detta hindrade dock givetvis ej att omständigheterna

kunde vara sådana, att ändrat belopp för jämförelseinkomsten

boede fastställas, framför allt där verkligt fel förelupit. I de fall, då taxerat

belopp för den skattskyldige ej fastställts, kunde det ofta antagas, att prov
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

lil

ningen av jämförelseinkomstens storlek vid 1940 års taxering varit mindre

noggrann. Stadgandet, att den vid 1940 års taxering fastställda jämförelseinkomsten

borde frångås endast örn särskilda skäl därtill föranledde, berörde

ej det fall att den skattskyldige ej då taxerats.

Även örn man, på sätt departementschefen anfört, skulle vara berättigad

antaga, att tillfredsställande utredning i nu förevarande hänseende vanligen

förebragts och prövats i sådana fall, då taxerad merinkomst fastställts, torde

det emellertid såsom vi i vårt ovannämnda yttrande framhöllo ofta inträffa,

att en skattskyldig, därest det vid första taxeringstillfället varit fråga

örn en relativt låg taxering till krigskonjunkturskatt, saknat anledning att

förebringa en så fullständig utredning beträffande jämförelseinkomsten, som

han skulle hava gjort örn frågan gällt en taxering till mera betydande belopp.

Han har måhända icke haft tillfälle att vid den föregående taxeringen

anlita sakkunnigt biträde eller med hänsyn till den ringa taxering som då

ifrågasätta ansett, att anlitande av sådant biträde ställde sig för dyrbart. Det

kan icke vara ägnat att främja befogade krav på materiellt rättvisande taxeringar

att i dylika fall förvägra den skattskyldige att ett senare år, då fråga

uppkommer örn en måhända mångdubbelt högre taxering och då han blivit

bättre insatt i det invecklade deklarationsförfarandet eller ansett sig böra anlita

särskild expertis, tå en ny utredning rörande storleken av jämförelseinkomsten

prövad. Tvärt emot vad departementschefen synes göra gällande,

våga vi påstå, att det i hög grad ligger i den skattskyldiges intresse att huvudregeln

får frångås i dylika fall. Vi upprepa därför vår ovanberörda hemställan.

I detta sammanhang vilja vi förorda en reform, som jämväl, utan att i

negativ riktning påverka skatteunderlaget, sannolikt skulle medföra icke

oväsentliga produktionsökande verkningar. Då inom ett företag, som icke

tidigare taxerats till krigskonjunkturskatt, uppkommer fråga örn upptagande

av ny tillverkning eller nyanläggning, saknar ett sådant företag möjlighet

att vid sina kalkyler rörande den för nytillverkningens eller anläggningens

tillblivelse ofta avgörande frågan om den blivande skattebelastningen få fastställt,

med vilken jämförelseinkomst företaget har att räkna. I sådana fall

borde företaget efter avgivande av krigskonjunkturskattedeklaration i vanlig

ordning genom beslut av prövningsnämnd och eventuellt av överinstanserna,

kunna få jämförelseinkomst fastställd, ehuru taxering till krigskonjunkturskatt

icke kommer till stånd.»

Sveriges grossistförbund anför, bland annat:

»Företag, som arbetat under dåliga konjunkturer under åren 1937 och

1938, drabbas mycket hårt av skatten, även örn deras inkomstökning under

krigsåren varit sa måttlig, ali den kan betraktas som normal för branschen

i fråga. Å andra sidan lia företag, vilka arbetat inom branscher, gynnade

av en god konjunktur under förkrigsåren, kunnat gå fria från beskattning,

fastän deras rörelse givit en högre avkastning å kapitalet än som skulle

kunna anses som normalt. Orsaken härtill har i första hand varit att taxeringsmyndigheterna

tolkat de föreskrifter, som gälla för fastställandet av jämförelseinkomsten,

mycket snävt och endast i få undantagsfall vid beräknande

av denna inkomst frångått inkomstmedellalet för de båda förkrigsinkomståren.

Vi få därför understryka nödvändigheten av att i den nu ifrågasatta

förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1942 bestämmelser inlagas,

vilka giva möjligheter att få jämförelseinkomsten fastställd på ett sätt, som

lämnar rättvisare resultat lin tillförne.

Det nya skatteförslaget har att visa en förbättring med avseende på beräknandet

av jämförelseinkomst för nystartade och därmed jämförliga företag, i

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

det att enligt förslaget jämförelseinkomsten, motsvarande skälig ränta å eget

kapital, må beräknas efter en räntefot av lägst 6 procent Enligt promemorian

förutses, att beskattningsmyndigheterna, sedan de sålunda erhållit fria

händer att bestämma den för det särskilda fallet lämpligaste räntefoten, i

allmänhet komma att bestämma denna högre än minimitalet. Med hänsyn

till den erfarenhet, som näringslivet haft av taxeringsmyndigheternas tillämpning

av gällande bestämmelser, måste vi emellertid befara, att dessa förhoppningar

icke komma att infrias utan att 6 procent kommer att bliva regel vid

beräknandet av ifrågavarande jämförelseinkomst. I själva verket är 6 procent

en orimligt låg ränteavkastning å kapital, investerat i en rörelse. Vi

vilja erinra örn, att denna vinst skall inkludera även skatter, vilka för ett

aktiebolag i genomsnitt torde kunna uppskattas till ungefär 40 procent av

vinsten. Vid en avkastning av 6 procent å kapitalet skulle enligt denna beräkning

för utdelning och eventuell avsättning till reservfond återstå allenast

3.6 procent. Utan tvekan måste det anses orimligt, att én inkomst, som ej

betydligt överstiger detta procenttal, skall bliva föremål för krigskonjunkturskatt.

Det är oss därför angeläget understryka nödvändigheten av att

jämförelseinkomsten icke fastställes genom en schematisk tillämpning av berörda

föreskrift utan att största vikt lägges vid en prövning från fall till fall.»

Kooperativa förbundet yttrar:

»Erfarenheten har visat, att nystartade företag eller företag som av någon

anledning visat ringa eller ingen jämförelseinkomst blivit ganska styvmoderligt

behandlade vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Visserligen har en

uppmjukning av den förut gällande 6 procentsregeln nu föreslagits. Men om

man utgår från att en normal inkomst för enskilda rörelseidkare av 6 procent

eller mera av nedlagt kapital kan vara rimligt för de fall att verklig jämförelseinkomst

saknas, synes dock rättvisan kräva att i sådana fall normal

inkomst för aktiebolag och ekonomiska föreningar beräknas efter minst 8

procent av eget kapital. Sådana företag giva ju normalt utdelning som blir

föremål för dubbelbeskattning. Motivet för denna dubbelbeskattning har varit,

att företagen skulle äga större skattekraft genom den större förvärvsförmåga

de erhålla genom sin organisationsform. Men om man av sådant skäl infört

och bibehåller dubbelbeskattning, synes rättvisan kräva, att hänsyn jämväl

vid krigskon junk turbeskattningen tages till den antagna större förvärvsförmågan

och att alltså företag med denna organisationsform givas en förmånligare

ställning i nu berörda avseende. En sådan åtgärd skulle säkerligen i

sin mån medverka till att undanröja en av de väsentligaste invändningarna

mot hela denna skatteform, nämligen att den i sin mån hämmar uppkomsten

av nya företag och därmed på ett beklagligt sätt bromsar upp den ekonomiska

utvecklingen inom landet.»

Kommerskollegium understöder det av kooperativa förbundet framförda

önskemålet och uttalar, att, då nya företag väl esomoftast även föras i form

av enskild firma, ränteberäkningsgrunden torde böra göras enhetlig för samtliga

företag och sättas till 8 procent av det egna kapitalet.

Beräkning av ränta å eget kapital m. m.

Länsstyrelsen i Malmöhus län vtlrar:

»Enligt författningens bestämmelser skall under vissa betingelser ränta å

kapital, som ej under någon del av beskattningsåret använts i rörelsen, icke

beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskyldige.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

113

Exempel finnas på, att rederier ha mycket stora belopp deponerade i riksbanken

på grund av provisorisk påföring enligt 18 eller 19 §. Det skulle

kunna ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till svårigheten att under nuvarande

förhållanden anskaffa nytt tonnage dessa medel borde anses tillhöra

rörelsen.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms lein yttrar:

»Med anledning av det i p. m. gjorda uttalandet (sid. 14) om skatteavsåttningens

inverkan på det egna kapitalets beräkning må framhållas, att justering

även synes vara påkallad för det fall att företaget under förkrigsinkomståren

icke gjort några skatteavsättningar utan först under de därpå följande

åren slagit in på denna väg. Likformighetsregeln borde givetvis tillämpas

även i detta fall. Annars skulle de företag, som i överensstämmelse med

god köpmannased och gällande balansvärderingsprinciper i bokslutet beakta

skatteskulderna, komma i en sämre ställning än företag, som — kanske just

med hänsyn till påräknade fördelar i krigskonjunkturskattehänseende — åsidosätta

att redovisa ifrågakommande skatteskulder. En justering — i den

skattskyldiges intresse — av förkrigsinkomstårens kapital med skatteskuld

bör i detta fall ifrågakomma. En konsekvent tillämpning av likformighetsregeln

skulle visserligen kunna ske på så sätt, att skatteskulden — den kända

och den beräknade — fastställes såväl vid de båda förkrigsinkomstårens som

beskattningsårets utgång; först därefter kunde eventuella justeringar genom

ränteberäkning av eget kapital företagas. En del företag göra nämligen avsättningarna

till skattereserv med godtyckliga belopp och utan hänsyn till föreliggande

behov, medan andra nöja sig med att göra avsättning för endast

kända skatter. Och även i de fall, då skatteavsättningen föregås av noggranna

kalkyler angående kända och beräknade skatter, göras avsättningarna ofta

i överkant, till synes av hänsyn till fördelar vid eventuell krigskonjunkturbeskattning.

De sålunda ifrågasatta justeringarna skulle emellertid vålla taxeringsmyndigheterna

ett icke oväsentligt merarbete. Härtill kommer att företag, som

göra skatteavsättningar, vid inkomstökning —■ och även på grund av stigande

skattesatser — komma i en sämre ställning än företag, som uraktlåta att upplägga

skattereserver. Bästa möjligheten att åstadkomma full rättvisa och

samtidigt förhindra, att balansräkningar i vad avser skatteskulder obehörigt

påverkas av spekidationer ifråga örn skattefördelar, vore säkerligen att vid

räntebercikningen betrakta all skattereserv som eget kapital.»

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. hänvisa till sitt yttrande

över 1941 års förslag lill krigskonjunkturskatt och anföra;

»Bclräffande den för folkförsörjningen betydelsefulla frågan örn beräkning

av jämförelseinkomst för nystartade företag och företag, som under förkrigsinkomståren

icke uppnått sin fulla utveckling, föreslås den ändringen, att

räntan å nyinvesterat kapital skall beräknas eller en räntefot av lägst 6 procent.

Även örn denna ändring icke lärer sakna en viss stimulerande effekt

vid planerande av nyanläggningar, förringas dock effekten genom de för beräkningen

av det egna kapitalet gällande bestämmelserna. Sedan värdet å en

uteslutande för kristiden avsedd anläggning fått till fullo avskrivas vid krigskonjunkturskaltetaxeringen,

medtages detta värde icke vid kapitalberäkningen.

Det i anläggningen riskerade kapitalet anses i sin helhet återbekommet,

ehuru detta på grund av de vid de allmänna taxeringarna gällande bestämmelserna

oftast icke är fallet. En komplettering av ifrågavarande bestämmelse

nied ett stadgande, enligt vilket räntan icke må bestämmas lägre

än lill ett belopp, motsvarande viss lägre procenlsais å det ursprungligen

Bihang lill riksdai/cmt protokoll 1942. 1 .■iduli. Nr 287. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

efter krigsutbrottet nyinvesterade kapitalet, förefaller skälig med hänsyn till de

riskfyllda placeringar, varom här är fråga, och skulle säkerligen medföra

gynnsamma verkningar för folkförsörjningen.

I fråga om beräkningen av eget kapital anförde vi i vårt ovanberörda yttrande,

att någon motivering icke lämnats för bestämmelsen att tillägg icke

finge göras för justeringar av varulager. Vi funno intet skäl hava anförts,

varför de skattskyldiga skulle berövas denna enligt 1940 års förordning dem

tillkommande rätt, vilken hade icke obetydlig ekonomisk räckvidd. Föredragande

departementschefen vitsordade i proposition nr 173 till 1941 års

riksdag, att goda skäl kunde åberopas för vår ståndpunkt, och förklarade,

att han i själva verket hyste en viss tvekan örn vilken ställning, som borde intagas.

På grund av praktiska skäl föreslogs emellertid ingen ändring i det

då föreliggande förslaget i denna del. Med hänsyn till att uppskattningen av

lagervärdena för förkrigsinkomståren och för beskattningsåret oftast skedde

efter helt olika grunder, måste för kapitalberäkningen justering ske, vilken

lätt kunde föranleda svårigheter. I nu föreliggande förslag upptages ifrågavarande

bestämmelse oförändrad. Vi kunna icke finna, att de åsyftade svårigheterna

äro större än de som äro förbundna med en hel del andra för

taxeringens fastställande erforderliga beräkningar och vidhålla vår ovan angivna

ståndpunkt i denna fråga.»

Reglerna om bevisning rörande förhållanden enligt 1 §.

Frågan om bevisskyldigheten har, på sätt framgår av den redan lämnade

redogörelsen under den allmänna motiveringen, i vissa yttranden sammanställts

med frågan om skatteskalorna, varjämte frågan om bevisning rörande

naturlig utveckling behandlats i samband med frågan örn utjämningsavdraget.

Emellertid ha bevisningsreglerna i en del yttranden behandlats även

ur andra synpunkter. Härutinnan lämnas nu följande redogörelse.

I det av Överståthållarämbetet ingivna yttrandet av biträdande taxeringsintendenten

hos ämbetet Sven Holdo anföres, bland annat:

»Erfarenheten från det praktiska taxeringsarbetet visar, att de skattskyldiga

i mycket stor utsträckning yrka avdrag för naturlig utveckling enligt

anvisningarna till 4 § punkt 12. Som bevisning åberopas i regel icke annan

utredning än omsättningen uttryckt i kronor — en utredning som med hänsyn

till prisstegringen icke är tillfyllest — samt en i allmänna ordalag hållen

redogörelse för företagets än större utvecklingsmöjligheter om ej krigsförhållandena

inträtt.

Det ojämförligt största antalet konflikter mellan de skattskyldiga och beskattningsorganen

ha sin grund i att de sistnämnda icke ansett sig kunna

godtaga bevisning örn naturlig utveckling. Detta på grund av att presumtionen

för att merinkomsten i sin helhet berott på förhållanden som omför - mälas i 1 paragraf endast kan brytas av en bevisning, som enligt vad departementschefen

yttrade 1940 ’bör avse förebringande av bärande sannolikhetsskäl

för att, om krigskonjunkturen ej inträtt och krig ej utbrutit, inkomsten

skulle hava uppgått till visst belopp’.

Uppfyllandet av detta krav på bevisning torde icke vara lätt och i promemorian

framhålles också att ''för att styrka ett yrkande örn beaktande av

sådan naturlig utveckling fordras sannolikhetsbevisning, som enligt sakens

natur endast kan åstadkommas i vissa fall’.

Då i promemorian framhålles att beträffande avdrag för naturlig utveckling

enligt 4 § 4 mom. från näringslivet under hand gjorts gällande att beskattningsnämnderna

i allmänhet ställt alltför stora krav på de skattskyl
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

115

elifia i fråga om bevisning av den naturliga utvecklingen oell att därför mera

detaljerade bestämmelser rörande beräkningen av avdraget vore önskvärda,

så är detta ett önskemål som det praktiska taxeringsarbetets representanter

livligt kunna ansluta sig till. En permanent tvistefråga skulle härigenom

undanröjas.

Som skäl emot införandet i författningen av sådana bestämmelser har

framhållits, att detta icke skulle vara lämpligt eller möjligt med hänsyn till

de många olika faktorer som kunna inverka på frågans bedömande. Men

problemet torde icke bliva tillfredsställande löst genom att detsamma överlämnas

å de olika beskattningsnämnderna och taxeringsfunktionärerna.

Dessa sakna i många fall förutsättningarna för att rätt beakta de olika faktorerna

och deras större eller mindre inverkan på utvecklingen. Taxeringen

blir härigenom ojämn. Bevisning av visst slag kan godkännas av en prövningsnämnd

men underkännas av en annan. Fara föreligger även för att beskattningsnämnderna

resignera inför svårigheterna och godtaga bevisning,

som icke fyller författningens krav. Kan frågan icke lösas genom mera bestämda

regler rörande avdragets beräkning, synes vara att föredraga att densamma

får en rent praktisk lösning.

Vore det icke tänkbart att frågan örn avdrag för naturlig utveckling löstes

såsom ett schablonavdrag? Då ett sådant ansetts kunna godtagas för ’möjligr

utveckling synes i princip intet hinder föreligga att lagstiftningen även accepterar

en naturlig utveckling utan att denna ådagalägges genom bärande

sannolikhetsskäl. I författningen skulle då givas bestämmelser innebärande

att skattskyldig rörelseidkare alltid skulle tillerkännas ett visst procentuellt

avdrag för naturlig utveckling vare sig denna varit möjlig eller kan betecknas

såsom sannolik. Avdraget skulle beräknas till viss procent av jämförelseinkomsten

och tillerkännas den skattskyldige för vart och ett av beskattningsåren

1940 och 1941. Därutöver skulle avdrag för naturlig utveckling icke

kunna komma i fråga annat än i rena undantagsfall, där den skattskyldige

kan visa enligt i författningen närmare angivna grunder, t. ex. genom ökad

kvantitativ omsättning till priser som icke stigit mer än omkostnadsstegringen,

att utvecklingen varit starkare än den som av lagstiftningen accepterats

såsom möjlig eller sannolik.

Mot en bestämmelse om ett sådant schablonavdrag kan den anmärkningen

måhända göras, att därigenom en fullt riklig taxering icke skulle komma

till stånd, men en sådan torde icke heller i praktiken uppnås med nuvarande

bestämmelser, mot vilka därutöver kan erinras, att desamma icke befordra

en jämlik taxering. De skattskyldiga, vilka hava tillgång till eller äga resurser

att anlita skatteexpertis, hava avsevärt större möjligheter att förebringa

en godtagbar bevisning eller åtminstone att genom övertygande vältalighet!

vinna prövningsnämndens öra för sina argument, medan de skattskyldiga,,

som icke hava dessa möjligheter att få sina intressen tillvaratagna eller av

oförstånd underlåta detta, oftast bliva taxerade för hela merinkomsten.

Någon möjlighet för beskattningsnämnderna att i sådana fall av eget initiativ

moderera taxeringen torde icke författningsenligt stå lill buds med

hänsyn lill presumtionsregeln. Genom elt schablonavdrag .skulle den för all!

taxering gällande principen, att densamma icke endast skall vara riittvis utan

även jämlik bliva bättre tillgodosedd.»

I anslutning härtill uttalar Överståthållarämbetet, att det som regel kara

förutsättas, att eli företag år från år undergår viss utveckling, samt fortsätter:
»Med

hänsyn härtill kunde det möjligen anses motiverat att, oavsett graden

och beskaffenheten av den sannolikhetsbevisning som i sådant avseende

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

kan förebringas i de särskilda fallen, medgiva visst avdrag för naturlig utveckling,

tilläventyrs då i den form Holdo föreslagit. I sakens natur ligger,

att ett dylikt schablonavdrag finge tilltagas nied stor försiktighet. Ju mindre

avdraget bleve, desto mindre skulle detsamma dock fylla sitt egentliga syfte

för ett stort antal av de fall där det alls är påkallat. På grund härav och då

det, trots allt, icke lär kunna påstås att avdrag på grund av naturlig utveckling

alltid bör äga rum, anser Överståthållarämbetet anledning icke föreligga

att för närvarande göra någon ändring i hittills gällande bestämmelser om

hänsyntagande vid beskattningen till naturlig utveckling.»

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. hänvisa till sitt yttrande över

skatteberedningens förslag angående krigskonjunkturskatt för år 1941. I detta

yttrande erinrade de delegerade, att enligt nämnda förslag hänsyn endast toges

till en utveckling, som påbörjats före krigsutbrottet, och att ett företag,

som börjat sin verksamhet efter sagda tidpunkt, även kunde hava en normal

utveckling oberoende av kriget. Sistberörda förhållande hade emellertid icke

beaktats i det nu föreliggande förslaget. En ändring härutinnan syntes nödvändig,

därest icke krigskonjunkturskatten skulle verka hårdare för nya

företag än för andra. Delegerade anföra vidare:

»I proposition nr 173 för år 1941 framhöll föredragande departementschefen,

att ifrågavarande stadgande blott hade karaktär av ett exempel. Det vöre

alltså mycket möjligt att en utveckling som påbörjats efter krigsutbrottet, särskilt

beträffande nystartade företag eller där fråga vore örn ny verksamhetsgren,

kunde föranleda en inkomstökning som vore oberoende av förhållanden

som avsåges i 1 §. Andra omständigheter än den föregående utvecklingen

borde då kunna åberopas till stöd för att inkomstökningen skulle uppkommit

oberoende av kriget eller förkrigskonjunkturen. Ju längre kriget påginge, desto

mera uppenbart vore att ändringar i näringslivet måste uppsta, som icke kunde

eller borde tillskrivas kriget. Bestämmelserna i ifrågavarande punkt måste

överhuvud tolkas med hänsyn till vad som i det särskilda fallet framstode

såsom rimligt. Det hade ej varit meningen att i dessa avseenden binda de

skattskvldiga vid vissa bestämda vägar för bevisningen. ^

Det föreslagna stadgandet intogs oförändrat i 1941 års förordning och

upptages jämväl i nu föreliggande förslag.

Vi vidhålla vår tidigare uttalade ståndpunkt och vilja gentemot departementschefens

argumentering hänvisa till vad vi ovan anfört rörande svaiigheterna

för de skattskyldiga att åstadkomma enligt beskattningsmyndigheternas

praxis godtagbara utredningar i förevarande hänseende. Örn avsikten

med stadgandet, såsom ock departementschefen anser, är att hänsyn skall

tagas även till normal utveckling efter krigsutbrottet, förefaller det obegripligt,

varför den i detta avseende vilseledande formuleringen av exemplet alltjämt

skall bibehållas. Med denna formulering är det icke ägnat att främja

tillämpning av de principer, åt vilka departementschefen givit uttryck.»

Skånes handelskammare yttrar, bland annat:

»Såsom bevisningsreglerna utformats har den skattskyldige ensidigt pålagts

hela bevisbördan, samtidigt som bevisningen själv på grund av bevismaterialets

alltmer hypotetiska och diffusa karaktär blivit allt vanskligare. Syarigheten

att ådagalägga att viss mervinst icke är en krigsvinst bär med den

allmänna prisstegringen blivit alltmer oöverkomlig, ej minst av det skal, att

bevisningskraven härutinnan särskilt kvalificerats. For den skattskyldige har

mac hans rätt att genom bevisning fria sig från krigskonjunkturskatt blivit

alltmer formell och fiktiv. I nu föreliggande lika litet som i tidigare for
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

117

slag lia några framkomliga utvägar för avhjälpande av dessa bevis- och tilllämpningssvårigheter

i stort sett kunnat anvisas. Tvärtom synes fara värt att

den skattskyldiges ställning i här berörda hänseende genom en fortgående

schablonisering av tillämpningsförfarandet i stället blott kommer att ytterligare

försämras. -— — — Därest krigskonjunkturskatten icke skall helt

schabloniseras, måste därför vara av synnerlig vikt att det mer än hitintills

genom vägledande anvisningar gives såväl skattemyndigheterna som de skattskyldiga

vissa hållpunkter rörande de krav, som ställas på sådan bevisning,

ävensom de möjligheter, som härvid stå den skattskyldige till buds. Av särskild

betydelse torde också vara alt det tillses alt skattemyndigheterna melån

nu se en uppgift i att i rimlig omfattning tillgodose den skattskyldiges rätt.»

Handelskammaren i Göteborg framhåller, att den praxis, som utvecklats

hos beskattningsmyndigheterna med avseende å tillämpningen av 1940 och

1941 års författningar om krigskonjunkturskatt i flera fall visat sig otillfredsställande,

samt yttrar vidare:

»I första hand har påtalats den mycket betungande bevisskyldighet, som

åvilar den skattskyldige, avseende att viss merinkomst icke skall utgöra föremål

för krigskonjunkturbeskattning. Visserligen torde det ej låta sig göra

att överflytta bevisbördan för inkomstens karaktär av krigskonjunkturvinst

å beskattningsmyndigheterna, men mycket skulle vinnas örn dessa myndigheter

vid uppgörande av sina förslag söka i möjligaste mån taga hänsyn till

den skattskyldige, och icke såsom alltför ofta synes ske framlägga sina skatteförslag

med alltför ringa hänsyntagande tili den skattskyldiges faktiska

inkomslförhållanden.»

Kooperativa förbundet yttrar:

»De uttalanden, som på sidan 6 i promemorian göras örn angelägenheten

av att hänsyn vid taxeringen tages till naturlig utveckling av företagen, måste

förbundet hälsa med tillfredsställelse. Det bär nämligen erfarenhetsmässigt

visat sig mycket svårt att få bevisning om s. k. naturlig utveckling godkänd

för kooperativa företag, trots det att det kunnat påvisas och för övrigt torde

vara allmänt känt att konsumentkooperationen i Sverige visat en så gott som

obruten stegring av omsättning och vinster under hela sin tillvaro.

Överhuvudtaget synes det angeläget att landskamrerarna och prövningsnämnderna

beakta de svårigheter, som föreligga för de skattskyldiga att utnyttja

de möjligheter till avdrag, som den numera synnerligen vidlyftigt utbyggda

lagstiftningen örn krigskonjunkturskatt erbjuder. Det synes därför

önskvärt alt direktiv utfärdas att landskamrerarna vid upprättandet av förslag

till krigskonjunkturskatt ex officio böra taga hänsyn till omständigheter,

som uppenbarligen tala till de skattskyldigas förmån men vilka avnågon

anledning icke beaktats av samma skattskyldiga.»

I detta sammanhang må jämväl omnämnas en av svenska konsulterande

ingenjörers förening till Kungl. Maj:t ingiven framställning rörande föreskrifterna

i punkt 13 av anvisningarna till 4 §. Föreningen anhåller, att sådana

bestämmelser matte utfärdas, som göra den opartiske, ekonomiskt fristående

konsulterande ingenjören i beskattningsavseende jämställd med arkitekterna,

och som göra sådana konsulterande ingenjörsbyråer, vilka uteslutande ägna

sig åt opartisk, ekonomiskt fristående konsulterande ingenjörsverksamhet, i

beskattningsavseende jämställda med den enskilde utövaren av sådan verksamhet.

Till stöd för framställningen anföres, bland annat:

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

»Enligt föreningens mening måste det konsulterande ingenjörsyrket liksom

arkitektyrket anses hänförligt till de fria yrkena. En verksamhet som konsulterande

ingenjör består liksom arkitektens i att huvudsakligen utföra en

intellektuell arbetsprestation. Ändamålet med verksamheten är varken att

producera eller att distribuera varor utan att sälja arbete på ungefär samma

sätt som den i en rörelse anställde säljer sitt arbete till arbetsgivaren. Skillnaden

mellan den anställde och den konsulterande ingenjören i fråga om sättet

för inkomstens förvärvande synes föreningen huvudsakligen vara, att den

konsulterande mottager betalning för sina arbetsprestationer från flera arbetsgivare

— uppdragsgivarna — medan den anställde ju vanligen mottager

motsvarande betalning från endast ett håll. Någon principiell skillnad ur här

ifrågavarande synpunkt mellan den anställdes ''inkomst av tjänst’ och den

konsulterande ingenjörens inkomst av sina arbetsprestationer torde därför ej

kunna påvisas.

Till följd av den våldsamma utveckling, som karakteriserat de senaste decennierna,

har det blivit nödvändigt för den konsulterande ingenjör, som vill

hålla sig på toppen av sin tids tekniska vetande, att begränsa sitt verksamhetsområde

till att omfatta endast ett mindre specialområde. Då han därigenom

kommit att ensam behärska endast en del av de uppgifter, som föreläggas

honom vid exempelvis planerandet av en större industriell anläggning,

har han tvingats till samarbete med andra konsulterande. En naturlig

följd av nödvändigheten av detta samarbete har blivit, att flera specialister

inom olika områden slagit sig tillsammans och bildat konsulterande ingenjörsbyråer,

vilka av organisatoriska skäl givits bolags- eller aktiebolagsform.

Även om av sådana sammanslutningar bedriven verksamhet i skatteteknisk

mening betecknas som ''rörelse'', skiljer den sig till sin art icke från den enskildes

verksamhet. ''Rörelsen'' avser alltjämt försäljning av arbete, och örn

inkomsten därav efter stormaktskrigets utbrott ökats, får detta — liksom för

den enskilde konsulterande ingenjören — tolkas som ett bevis på att företaget

levererat ett kvantitativt eller kvalitativt värdefullare arbete. Enligt

föreningens åsikt böra därför dessa ingenjörsbyråer i beskattningsavseende

jämställas med de enskilda yrkesutövarna och deras eventuella merinkomst

sålunda icke vara underkastad krigskonjunkturbeskattning.»

Vissa frågor rörande rederiers beskattning.

Vad angår de särskilda frågor som uppstå rörande beskattning av rederirörelse

får jag till en början hänvisa till det av länsstyrelsen i Malmöhus län

avgivna yttrandet, som omnämnts i samband med frågan örn beräkning av

ränta å eget kapital m. m. Samma länsstyrelse uttalar vidare:

»I fråga örn föreskrivna depositioner i riksbanken har mer än en gång

inträffat, att skattskyldiga insatt större belopp än slutgiltigt visat sig nödvändigt.

Ehuru det förefaller fullt klart, att för mycket insatta medel utan

vidare skola restitueras, vill det, med den utformning tillämpningsföreskrifterna

erhållit synas, som om vissa svårigheter skulle möta för utfåendet av

överskottsinsättningen. Saken bör dock kunna ordnas sa, att prövningsnämnden

eller landskamreraren lämnar riksbanken meddelande om minimibeloppets

storlek i de olika fallen, varefter den skattskyldige skulle äga att fritt

förfoga över återstoden.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berör frågan örn jämförelseinkomsten

för rederier, som på grund av tidigare ingangna fraktavtal hade

låga inkomster under år 1937, och hänvisar därvid till det å sid. 16 i prome
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

119

morian gjorda uttalandet att »jämförelseinkomsten bestämmes med utgångspunkt

från den inkomst, som kan antagas lia uppstått om samma rederier

under nämnda år icke varit bundna av dylika avtal». Länsstyrelsen yttrar:

»Erfarenheterna från 1941 års krigskonjunkturskattetaxering ge dock vid

handen, att rederier, som gått relativt dåligt under förkrigsinkomståren, i

allmänhet åberopa, att de varit bundna av ofördelaktiga fraktavtal. Det ligger

i sakens natur, att rederierna icke kunna prestera någon objektivt sett

tillförlitlig utredning i denna fråga. Då det även under normala år funnits

ur avkastningssynpunkt såväl goda som dåliga rederiföretag, är risken stor,

att den nu förordade jämkningen komme att medföra en i och för sig icke

rättvis favorisering av rederiföretag, som i allmänhet varit ekonomiskt

mindre lönande men på grund av kriget haft fördelar. Det vore möjligen

lämpligare att för rederier, som uppvisa en ''onormalt’ låg jämförelseinkomst,

denna bestämdes antingen på grundval av ett femårs- eventuellt tioårsgenomsnitt

eller så, att avkastningen beräknades till viss procent av det i fartyget

investerade kapitalet med avdrag för eventuella utgiftsräntor, d. v. s. på enahanda

sätt som vid nystartade rederiföretag. Härigenom skulle uppnås större

enhetlighet vid bedömningen och lämnas mindre utrymme för på subjektiva

synpunkter grundade felslut.»

Handelskammaren i Göteborg yttrar:

»Beskattningen av rederiföretagens assuransvinster medför ofta svårigheter

för dessa företag. Mången gång kan en bokföringsmässigt framkommen

vinst visa sig fiktiv. En assuransvinst vid förlust av ett fartyg kan mer än

uppvägas, icke blott genom överpris på det fartyg, rederiet förr eller senare

måste anskaffa i det förlorades ställe, utan även genom den minskning i

rederiets inkomster, som förorsakas därav, att det förlorade fartyget är borta

ur trafiken. På längre sikt konstateras måhända ren förlust, men under tiden

har rederiet blivit beskattat för assuransvinst. Denna beskattning kan nämligen

icke alltid undvikas genom bestämmelserna i 18 och 19 §§ i krigskonjunkturskatteförordningen.

Handelskammaren har sig sålunda bekant ett rederiföretag,

som under den korta tiden av ett år förlorat fem fartyg. Rederiet

befann sig vid krigsutbrottet i en sedan flera år tillbaka fortlöpande,

kraftig utveckling av rörelsen, som — därest kriget ej inträffat — säkerligen

under de närmaste åren skulle lia utvisat väsentligt stigande inkomster. I

den mån det varit möjligt torde företaget lia nybeställt tonnage till ersättning

för de förlorade fartygen, men nybyggnaden lager till följd av kriget

abnormt lång tid, oell hurudana konjunkturerna äro, när de nya fartygen

levereras, är icke möjligt att veta. När det gäller ett linjerederi, riskerar detta

vid svårare fartygsförluster att förlora sina linjer eller viss del av trafiken.

Enligt handelskammarens förmenande böra med hänsyn till ovan åsyftade

för rederierna säregna förhållanden assuransvinster, som avsättas till avskrivningsfond

eller nyanskaffningsfond, icke bliva föremål för krigskonjunkturbeskattning

utan frågan om krigskonjunkturskatt slällas på framtiden intill

den av Kungl. Majit framdeles bestämda tidpunkten för avräkning.»

Sveriges redareförening anför, bland annat:

»Såsom exempel på omständighet, som må föranleda större avdrag för

överpris än enligt huvudregeln, anges, alt fartyg eller annan liknande tillgång

för stadigvarande bruk gått förlorad, oell annan liknande tillgång anskaffats

i dess ställe. — En framsynt redare, som vid krigets slut måste

slå rustad att i full omfattning återtaga sin före kriget bedrivna trafik, bar

alt i god lid ordna så, alt lian har tillräckligt tonnage, då fred inträder. Detta

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

gäller i särskild grad linjerederierna. Med hänsyn till att fartygsförlustema

icke kunna förutsägas och till överbelastningen å varven inträffar ofta, att

fartyg nybeställas redan innan förlusten inträder. Föreningen anser visserligen

uppenbart, att även i sådana fall nybyggnaden skall betraktas såsom

ersättningstonnage, men förmenar det likväl vara önskvärt, att ett förtydligande

uttalande göres.»

I övrigt må i detta sammanhang hänvisas till den följande redogörelsen

beträffande provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

Övriga frågor.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län yttrar:

»Då förslag vid innevarande års riksdag föreligger örn investeringsfond för

framtida anskaffning av ersättningslager och det torde kunna antagas att

dylika investeringsfonder redan i viss utsträckning bildats på det sättet, att

man antingen bildat en passiv post i balansräkningen eller nedskrivit det

kvarvarande lagret med ett belopp, motsvarande fondens storlek (båda förfaringssätten

leda till samma resultat och godkännas enligt nyssberörda förslag),

vill länsstyrelsen ifrågasätta huruvida icke lämpligen i lagen örn krigskonjunkturskatt

för år 1942 borde intagas bestämmelser, som vid taxeringen

underlättar förfaringssättet, då dylik fond redan finnes, då i annat fall

svårigheter kunna uppstå vid behandlingen av företag, som vid lagerminskning

tillämpat berörda lagförslag. Av anvisningarna till 4 § punkt 8 b) .framgår,

att man räknar med här berörda investeringsfonder.»

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. behandla vissa frågor rörande

gruvföretagens beskattning och anföra därvid följande:

»I yttrandet över förslaget till krigskonjunkturskatt för år 1941 framhöllo

vi, att bestämmelserna örn avdrag för värdeminskning för substansminskning

visat sig icke vara tillräckliga för att uppmuntra till nya gruvföretag samt att,

för åstadkommande av en rationell lösning av frågan, en avsevärd uppmjukning

av dessa bestämmelser beträffande krigskonjunkturbeskattningen måste

företagas, avseende att säkerställa rätt till erforderliga avskrivningar, även om

dessa måste ske under en utomordentligt kort tidsperiod.

Föredragande departementschefen anförde i proposition nr 173 till 1941

års riksdag, att det förefölle honom som skulle regeln örn avdrag för dold

förkrigsreserv på ett tillfredsställande sätt lösa frågan örn avskrivning av gruvans

värde. Malmen borde vid krigskonjunkturbeskattningen i detta avseende

likställas med varulager. Då härmed allenast torde avses den brutna malmen,

kunna vi icke finna, att avskrivningsfrågan löses genom berörda bestämmelse.

Beträffande nyanläggningar för gruvdrift uttalade departementschefen,

att reglerna om avdrag för överpris och merkostnad innebure en så

långt driven avdragsrätt, som rimligen kunde ifrågasättas. Eftersom bestämmelserna

i anvisningarna till 4 § punkt 4 d) sista stycket icke synes avse

gruvor, torde emellertid, såvitt vi kunna finna, den i första stycket av samma

författningsrum meddelade spärregeln vara tillämplig vid bestämmande av

substansminskningsavdraget.

Vi anförde vidare, att gruvföretagen ofta nödgades vidkännas kostnader

för förberedelse- och undersökningsarbeten under år, då rörelsen gått med

förlust eller lämnat så ringa avkastning, att företagen i beskattningshänseende

icke kunnat tillgodogöra sig avdrag för kostnaderna. Vid krigskonjunkturbeskattningen

syntes skäligt, att hänsyn toges till nämnda kostnader vid fastställande

av jämförelseinkomsten och beräkning av inkomsten för beskatt
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

121

ningsåret. Frågan borde därvid enligt vår mening i stort sett kunna lösas efter

samma regler som föreslagits i fråga örn beräkningen av uppskattad merinkomst

av uppfinnarverksamhet.

Departementschefen erinrade i sistberörda proposition, att om gruvföretaget

under förkrigsinkomståren haft mera onormala utgifter för beredningsarbeten

o. dyl., vilka avdragits vid inkomstberäkningen för dessa år, borde tilllägg

för sådana utgifter kunna ske under hänvisning till likformighetsregeln.

Det är emellertid uppenbart, att det anvisade förfarandet icke innebär möjlighet

att åstadkomma rättelse i de fall, då företaget fått vidkännas kostnaderna

under andra år än förkrigsinkomståren.

I 1941 års förordning konnno våra ovan återgivna synpunkter å gruvföretagens

beskattning icke till uttryck och så har ej heller skett i förevarande

förslag. Vad departementschefen anfört till stöd för underlåtenheten härutinnan

synes oss icke innebära tillräckliga skäl för avvisande av våra önskemål

i denna del, vilka vi vidhålla.»

Delegerade kritisera vidare skatteberedningens förslag att utesluta det i

1941 års förordning i anvisningarna till 4 §, fjärde stycket av punkt 4 b)

meddelade stadgandet beträffande skattskyldig, som i sin rörelse tillgodogjort

sig produkter från eget jordbruk eller skogsbruk. Delegerade anse, att detta

stadgande bör bibehållas.

Samma ståndpunkt intager Sveriges industriförbund, som yttrar:

»Företagen inom skogsindustrien utgå vid värdesättningen i bokföringen

av produkter från egna skogar allmänt från de s. k. skogsaccisprisen, vilka

bestämmas under viss medverkan av vederbörande landskamrerare. Då dessa

priser skola ligga till grund för skogsaccisdeklarationerna och i allmänhet

även läggas till grund för de särskilda deklarationerna för kommunal inkomstskatt

i skogskommunerna, underlättas givetvis det årliga deklarationsoch

taxeringsarbetet genom tillämpning av denna bokföringsprincip, som använts

under flera decennier. Det kan icke vara välbetänkt att genom borttagande

av det ifrågavarande stadgandet framtvinga nya, såsom underlag för

de årliga skogsaccis- och inkomstdeklarationerna mindre lämpliga bokföringsprinciper

allenast av den anledningen, att en tillfällig krigskonjunkturbeskattning,

gällande för ett år i sänder, träder i tillämpning. I allmänhet hava

företagen vid uppgörande av de bokslut, som ligga till grund för innevarande

års taxering, saknat kännedom örn att andra beskattningsregler i förevarande

hänseende skulle ifrågasättas i 1942 års krigskonjunkturskatteförordning

än de, som kommit till uttryck i 1941 ars förordning. Även dessa

bokslut torde därför tämligen allmänt och på goda grunder hava upprättats

i överensstämmelse med de vedertagna bokföringsprinciperna. Då lagerökning

inom skogsindustrien på grund av kända förhållanden iir tämligen sällsynt

under nu ifrågavarande beskattningsår, lärer stadgandets borttagande i

1942 års förordning visserligen icke få så stor betydelse, men så snart företagen

åter fyllt sina råvarulager, blir behovet av förevarande stadgande åter

trängande. Det skulle uppenbarligen vara olämpligt att nu slopa delta stadgande,

som man ett eller annat år senare åter måste taga i bruk.»

Beträffande jämförelseinkomsten föreslår jag i anledning av vad läns-Departementsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län anfört en komplettering av de i punkt chefen,

''5 av anvisningarna angivna exemplen på olika uppskattningsgrunder av

det innehåll att jämförelseinkomsten för nystartade företag må beräknas

lill viss procent icke blott å eget utan även å upplånat kapital, dock efter

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

avdrag för ränteutgifter. Denna beräkningsgrund lior kunna användas i

det fall att därigenom större förmån kan vinnas än om beräkningen

sker blott å det egna kapitalet. Enligt vad jag inhämtat ha vissa beskattningsnämnder

redan föregående år tillämpat denna princip. Tvekan

kan råda om vad som i detta sammanhang bör räknas såsom upplånat

kapital. Lämpligen synes emellertid såsom sådant kunna betraktas alla

skulder med undantag av varuskulder och förskott å leveranser.

De i vissa yttranden framlagda förslagen att procenttalet vid jämförelseinkomstens

beräkning bör bestämmas till minst åtta, eller att detta tal bör

göras enhetligt för alla skattskyldiga och därvid fixeras till åtta finner

jag ej tillräckligt motiverade, men jag ansluter mig till vad skatteberedningen

uttalat rörande föreliggande spörsmål.

I bestämmelserna angående jämförelseinkomst för rörelse, som bedrivits

redan under förkrigsinkomståren, föreslår jag ingen annan ändring än den

av mig redan förut berörda bestämmelsen örn ett minimibelopp av 3,000

kronor för jämförelseinkomsten beträffande fysisk person. Emellertid torde

hinder ej föreligga att i vissa fall, där andra ifrågakommande regler för bestämmande

av jämförelseinkomst för äldre företag giva ett obilligt resultat,

även å dem analogivis tillämpa den nyss angivna regeln om hänsyntagande

jämväl till upplånat kapital. Så bör kunna ske, förutom då det gäller att

för första gången fastställa en jämförelseinkomst, även där en gång fastställd

jämförelseinkomst finnes böra ändras, enär i dylika fall sådana särskilda

skäl böra kunna anses föreligga som kunna föranleda frångående av

en tidigare fastställd jämförelseinkomst.

I detta sammanhang bör observeras skatteberedningens uttalande, att i

fall, där utvidgning av en rörelse är av sådan omfattning att det praktiskt

taget kan sägas att en ny rörelse föreligger, låt vara inom samma bransch

som den tidigare verksamheten, hinder ej bör anses vara för handen att

höja jämförelseinkomsten. Den sålunda uttalade regeln torde väl kunna tilllämpas

i händelse av utvidgning av industri- eller handelsföretag genom nyanläggningar

av fabriker eller öppnande av nya försäljningsställen eiler avdelningskontor,

där utvidgningen kan väntas bliva av mera varaktig karaktär.

Däremot torde regeln icke, såsom vissa länsstyrelser ansett, i allmänhet

kunna tillämpas på rederiföretag. För dessa torde det under nuvarande förhållanden

ej vara ovanligt att tonnagets sammansättning växlar från ett år

till ett annat. Konsekvensen av regelns tillämpning å rederier skulle alltså

bliva att jämförelseinkomsten bleve rörlig år från år, vilket ej är meningen.

I fall där tonnaget utökats bör alltså i regel hänsyn härtill tagas genom medgivande

av avdrag för s. k. naturlig utveckling, en möjlighet som bör i huvudsak

leda till samma resultat som en ändring av jämförelseinkomsten. I

ett sådant fall som vid utvidgning genom övertagande av ett annat rederis

verksamhet torde dock i allmänhet skäl för höjning av jämförelseinkomsten

föreligga.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. ha upptagit frågan örn i

vilka fall en tidigare fastställd jämförelseinkomst får frångås och ansett att

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

123

så borde få ske i fall, där en ny, mera fullständig utredning än den som

tåg till grund för den en gång fastställda jämförelseinkomsten kunde förebringas.

Kan det genom en ny verklig utredning påvisas alt jämförelseinkomsten

bort bestämmas till ett högre belopp än som tidigare fastställts,

torde därmed också i allmänhet vara klarlagt, att särskilda skäl föreligga för

frångående av det tidigare fastställda beloppet.

Tillräckliga skäl synas mig däremot ej förebragta för genomförande av

den av de delegerade förordade reformen att skattskyldig i vissa fall skulle

få jämförelseinkomst fastställd, ehuru taxering till krigskonjunkturskatt ej

kommer till stånd. Det kan icke anses tillrådligt att belasta taxeringsmyndigheterna

med andra uppgifter än de ofrånkomliga. Vid sådana tider på

Året, då taxeringsmyndigheterna äro mindre hårt belastade, synes däremot

skattskyldig böra kunna få tillfälle att med dem diskutera frågan om jämförelseinkomstens

storlek.

I fråga om beräkning av ränta å eget kapital har länsstyrelsen i Malmöhus

län berört den bestämmelse, enligt vilken under vissa betingelser ränta

å kapital, som ej under någon del av beskattningsåret använts i rörelsen,

icke må beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskyldige.

I det av länsstyrelsen anförda exemplet, där ett rederi deponerat

medel i riksbanken på grund av provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt,

böra även dessa medel anses tillhöra rörelsen och bör räntan alltså

beräknas enligt huvudregeln. Kapitalet står i detta fall till disposition för

användning i rörelsen och bör alltså även betraktas såsom tillhörande denna.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. lia — under framhållande

bland annat, att, sedan värdet å en uteslutande för kristiden avsedd

.anläggning fått till fullo avskrivas vid krigskonjunkturskattetaxeringen,

detta värde icke medtages vid kapitalberäkningen — ifrågasatt en komplettering

av bestämmelserna örn beräkning av eget kapital för nystartade

företag nied ett stadgande, enligt vilket räntan icke må bestämmas lägre än

till ett belopp, motsvarande viss lägre procentsats å det ursprungligen efter

krigsutbrottet nyinvesterade kapitalet. Med hänsyn till de lättnader i övrigt

för nystartade företag, som jag ifrågasätter och då en bortskriven tillgång

ej rimligen bör få räknas som eget kapital, kan jag ej förorda detta förslag.

På de skäl, som länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört, föreslår

jag i syfte att förenkla taxeringsarbetet sådan ändring av reglerna för kapitalberäkningen

att all skattereserv betraktas såsom eget kapital.

Däremot anser jag mig ej kunna tillstyrka den ändring, som de delegerade

för Sveriges industriförbund m. fl. föreslagit örn hänsyntagande vid kapitalberäkningen

till den särskilda värdesättning av varulager, som tillämpas

vid inkoms tuppska Ilningen. De skäl, som föranledde mig att sistlidet år, efter

tvekan, förorda en annan linje, synas mig icke lia rubbats.

Beträffande reglerna i punkt 12 av anvisningarna om bevisning rörande

förhållanden enligt 1 § föreslår jag, i enlighet med vad de delegerade för

Sveriges industriförbund m. fl. yrkat, sådan ändring av skatteberedningens

förslag, att den däri angivna förutsättningen för hänsyntagande till natur
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

lig utveckling, nämligen att denna skall ha påbörjats före utgången av augusti

1939 eller dessförinnan kunnat förutses, uteslutes.

Vidare anser jag mig kunna tillmötesgå den av svenska konsulterande

ingenjörers förening gjorda framställningen. I enlighet härmed har en komplettering

gjorts i punkt 13 av anvisningarna.

I anledning av vad i övrigt anförts i yttrandena rörande bevisningsreglerna

vill jag hänvisa till mina uttalanden i den allmänna motiveringen.

Den av länsstyrelsen i Malmöhus län berörda frågan om möjligheten att

från riksbanken utfå där insatta belopp avser närmast tillämpningsföreskrifterna.

Jag kan emellertid ej finna annat än att de föreskrifter, som

hittills varit meddelade härom, äro så enkla som rimligen kan begäras.

Länsstyrelsen torde med sitt uttalande avse det fall att provisorisk påföring

av hela krigskonjunkturskatten för året skulle kunnat ske med insättning av

ett mindre belopp hos riksbanken än det som i verkligheten har där insatts

och synes betrakta den överskjutande insättningen som onödig. Emellertid

vill jag i detta sammanhang fästa uppmärksamheten därå att omfattningen

av rätten att erhålla restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

kan vara större, ju högre det insatta beloppet är och att det följaktligen

först när restitutionsfrågan uppkommer kan bedömas örn för stort belopp

blivit i riksbanken insatt eller ej. Då det vanligen torde ligga i den skattskyldiges

intresse att erhålla största möjliga restitutionsmöjlighet, har jag

svårt att föreställa mig hur den av länsstyrelsen ifrågasatta anordningen skulle

i praktiken tillämpas.

Rörande frågan om jämförelseinkomsten har jag förut gjort vissa uttalanden,

vilka torde äga tillämpning jämväl å rederier. Till något uttalande

därutöver rörande dylika företags jämförelseinkomster föranleda mig icke

remissyttrandena.

Den av handelskammaren i Göteborg berörda frågan örn beskattning av

assuransvinster är, såvitt jag kan se, på ett tillfredsställande sätt reglerad genom

den provisoriska skattepåföringen. Något skattebetalningsuppskov i annan

form kan jag icke förorda. Jag påminner här att även för rederier möjlighet

föreligger att erhålla provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt genom

avsättning till kostnadsutjämningsfond. I dylikt fall kräves ej medlens

insättande hos riksbanken.

Sveriges redareförenings påpekande rörande anskaffning av ersättningstonnage

ger mig anledning framhålla att det enligt mitt förmenande i vissa

fall kan vara rimligt att betrakta ett fartyg, som beställts innan förlust timat,

såsom ersättning för det sedermera förlorade fartyget. Det torde emellertid

vara svårt att genom en allmän regel angiva när detta skall anses vara

fallet eller ej.

Det av länsstyrelsen i Gävleborgs län gjorda påpekandet rörande innebörden

av en avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager

föranleder mig endast att framhålla, att en sådan avsättning vid den ordinarie

taxeringen och taxeringen till krigskonjunkturskatt måste behandlas efter

likartade grunder, och att den följaktligen icke är att anse såsom indirekt

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

125

nedskrivning å varulager utan som en verklig'' fondavsättning jämförbar med

avsättning till konjunkturinvesteringsfond.

Liksom tidigare år anser jag ej tillräcklig anledning föreligga alt införa

bestämmelser i de avseenden som föreslås av delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl. beträffande gruvdrift. Gällande föreskrifter synas nämligen

giva möjlighet till en förnuftig lösning av därmed sammanhängande

frågor. Gäller det nyinköp av gruva under kriget eller nyanläggning av sådan,

föreligger rätt till avdrag för överpris och merkostnad, och de uttalanden

som gjorts rörande industriella anläggningar böra tillämpas även här,

d. v. s. den i punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § angivna spärregeln bör i

regel icke komma i tillämpning. Vad angår tidigare utförda tillredningsoch

undersökningsarbeten torde till mitt förra året gjorda uttalande endast

behöva tilläggas, att den s. k. likformighetsregeln i förekommande fall synes

kunna tillämpas även på det sätt att från beskattningsårets inkomst avdrages

belopp, som utbetalts under tidigare år, i den män ej beloppet avdragits

redan för tidigare beskattningsår.

Beträffande den i anvisningspunkt 4 b) fjärde stycket till 4 § i förordningen

om krigskonjunkturskatt för år 1941 intagna, i årets förslag uteslutna bestämmelsen

örn rätt att frångå räkenskapernas lagervärdering beträffande företag

som bedrivit såväl skogsbruk som rörelse uttalades sistlidet år av bevillningsutskottet

uttryckligen att fråga vore örn en undantagsbestämmelse

av tillfällig natur. Då olika företag haft möjlighet att inrätta sig efter krigskonjunkturbeskattningens

normala föreskrifter, kan jag icke se några skäl

att tillmötesgå det av Sveriges industriförbund m. fl. framställda yrkandet

örn detta stadgandes bibehållande.

Enligt vad som kommit till min kännedom har viss tvekan försports, huruvida

i det fall då f. d. anställda plägat, utan att uttrycklig förbindelse förelåge,

erhålla pension från ett företag och avsättning för dessas fortsatta pensionering

gjordes exempelvis till en pensionsstiftelse, varvid samtidigt uttrycklig

förbindelse om framtida pension utfärdades, fråga kunde anses vara om kostnad

för pensionering av anställda på grund av ökad verklig förpliktelse, som

utgör förutsättning för större engångsavdrag. Även örn det i och för sig kunde

anses rimligt att beträffande kostnader för pensionering ej göra åtskillnad

mellan anställda och f. d. anställda, förefaller det mig som om fråga knappast

kan anses vara om kostnad för ökad verklig förpliktelse, eftersom den verkliga

förpliktelsen regelmässigt torde lia uppkommit senast vid den tidpunkt

då pension första gången utbetalts till den anställde, även om formellt bindande

förklaring ej avgivits.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. lia i den del av sitt yttrande,

som jag återgivit i allmänna motiveringen under rubriken »Allmänna

synpunkter på krigskonjunkturskatten», framhållit att företagen genom denna

beskattning drivas att göra onödiga utgifter, vilka i verkligheten komma

att till största delen bestridas av det allmänna. I anledning härav får jag

hänvisa till anvisningspunkten 4 f) till 4 g, varest det stadgas att avdrag vid

inkomstuppskattningen ej medgives för omkostnad som uppenbarligen haft

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

lill syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. För tillämpning

av denna bestämmelse är det tillfyllest, om det av omständigheterna uppenbarligen

framgår att omkostnaderna gjorts i det angivna syftet. Detta stadgande

torde visserligen icke i större utsträckning ha tillämpats men dess tilllämpning

kan givetvis ifrågakomma, och med denna möjlighet måste företagen

räkna.

5 §.

Motiveringen till skatteberedningens förslag återfinnes å sid. 16—19 i promemorian.

Förslaget om avskaffande av den enligt 1941 års förordning gällande bruttometoden

för uppskattning av merinkomsten har i de avgivna yttrandena

genomgående lämnats utan erinran. Den föreslagna metoden att beräkna merinkomsten

efter en schablonmässig uppdelning av omkostnader å jordbruk

och skogsbruk i fall, där en exakt utredning i sådant hänseende ej kan förebringas,

har ej heller mött några invändningar utom av Sveriges lantbruksförbuncl,

som föreslår, att metoden i någon mån modifieras. Lantbruksförbundet

uttalar därjämte, bland annat, önskemål örn hänsyntagande till naturlig

utveckling, rationalisering m. m. och avdragsrätt beträffande vissa nyanskaffningar.

I ett yttrande ifrågasättes, att merinkomsten redan vid taxeringsförslagets

upprättande skall beräknas enligt prisstegringsmetoden.

Sveriges lantbruksförbund säger sig till en början dela den i promemorian

uttalade meningen, att bruttometoden i många fall icke lämnat tillfredsställande

resultat, samt anför vidare:

»Den nu föreslagna schablonmetoden för uppdelning av omkostnaderna på

jordbruk och skogsbruk, där specificerad sådan uppdelning ej kan verkställas,

synes innebära vissa företräden. Även denna metod torde emellertid

innebära stora möjligheter till felaktigheter. Det får sålunda beaktas, att

kostnaderna för avverkning och ^transport av skogsprodukterna även vid

ett och samma försäljningspris ställa sig väsentligt olika, beroende på transportavstånd,

terrängförhållanden, skogens beskaffenhet m. m. och att därför

en viss procent av bruttoförsäljningssumman kan i de enskilda fallen giva

betydligt felaktiga kostnadsresultat. Därjämte lia priserna å exempelvis ved

företett stora olikheter inom skilda områden, varför beräkningsmetoden synes

förutsätta en detaljerad specifikation av de ifrågavarande procentsatserna

för olika områden. Vad nu sagts torde särskilt gälla förhållandena under

krigsåren, medan såväl kostnader som priser torde ha varit mera enhetliga

under tiden före kriget. Även om det är möjligt att någorlunda riktigt beräkna

de kostnader, som äro direkt förenade med avverkningen, så synes det vara

svårare att taga rättvis hänsyn till övriga å jordbruksbilagan upptagna kostnader

för skogsbruket, vilka äro mer eller mindre oberoende av den årliga

avverkningens storlek, såsom kostnader för förvaltning, skogsvård, bevakning

med flera dylika allmänna kostnader. Felaktigheter i berörda hänseenden

kunna synnerligen ogynnsamt återverka på beräkningen av merinkomst

av jordbruk, framförallt med hänsyn till den omständigheten, att merinkomsten

för jordbruk och skogsbruk i huvudsak beräknas efter olika principer.

Detta belyses kanske bäst genom följande exempel. En ägare av jordbruksfastighet,

som bedriver både jordbruk och skogsbruk, har under förkrigsinkomståren

icke gjort några skogsuttag men väl haft stora allmänna omkostnader

för skogsbruket, t. ex. för vägunderhåll. Jämförelseinkomsten blir däri
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7.

127

genom låg, då ingen fördelning av på skogsbruket resp. jordbruket belöpande

omkostnader skall enligt förslaget ske. Under beskattningsåret har stor avverkning

skett och kommer stor del av på jordbruksbilagan upptagna sammanlagda

omkostnader för jordbruk och skogsbruk att hänföras till skogsbruket.

Örn den på skogsbruket fallande delen av kostnaderna blir för högt

beräknad, kan jordbruket få för liten del i den sammanlagda omkostnaden,

och härigenom kan en för hög krigskonjunkturbeskattning av jordbruket

åstadkommas. Bristen på arbetskraft, de ökade vedavverkningarna m. fl. förhållanden

hava nog också i flertalet fall medfört att åtgärder hörande till allmänna

omkostnader för skogsbruket reducerats i förhållande till avverkningsmängderna.

Denna omständighet förstorar felet, därest dylika kostnader inkluderas

i kostnadsprocenten uti samma omfattning som skulle betingas

av förkrigsförhållanden. Det vill därför synas, som örn denna schablonmetod

måste i någon mån modifieras. En väg, som härvid synes böra övervägas, är

att uppgifter örn avverkning och kostnader i varje fall införskaffas för beskattningsåret

från dem, för vilka krigskonjunkturskatt kommer i fråga. Möjlighet

bör nämligen allmänt föreligga för de skattskyldiga att lämna dylika

uppgifter, något som ju för övrigt skogsaccistaxeringen förutsätter. Med hjälp

av dylika uppgifter torde en säkrare uppdelning av kostnaderna för jordbruket

och kostnaderna för skogsbruket kunna verkställas och därigenom

också jordbrukets nettoinkomst kunna beräknas. Härigenom synes användandet

av schablonmetoden för kostnadsfördelningen kunna begränsas till

förkrigsåren, då, såsom nämnts, priser och kostnader voro mera ensartade.

I de fall, då ingen eller obetydlig avverkning förekom under jämförelseåren,

synes härvid en förslagsvis efter skogsarealen beräknad kostnadspost böra

påföras skogen för löpande allmänna omkostnader. På så sätt infordrade uppgifter

och verkställda beräkningar torde också kunna tjäna till vägledning

vid krigskonjunkturbeskattningen av skogsbruk.

I fråga om förvärvskällan rörelse har tidigare och även nu inrymts den:

bestämmelsen, att av uppskattad merinkomst skall endast så stor del upptagas

till krigskonjunkturbeskattning, som kan anses hava berott på förhållanden,

föranledda av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur,

där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl ådagalägger

att inkomstökningen helt eller delvis skulle uppkommit oberoende av

sådana förhållanden. Även i fråga örn jordbruk kan konstaterad merinkomst

bero på även andra omständigheter än pågående krig. Merinkomsten kan i

vissa fall bero på fortgående rationalisering och intensifiering av jordbruket

liksom också på mekanisering. Visst hänsyntagande till dylika förhållanden

äger beträffande jordbruket rum i det fall man använder metoden för beräkning

av prisstegring utöver omkostnadsökning. I vissa fall kan ändock

justering för den naturliga utvecklingen ej erhållas, t. ex. i det fall att stora

omkostnadsbesparingar kunnat åstadkommas, så att kostnaderna äro mindre

än vad sorn normalt brukar förekomma vid liknande jordbruk och produktionen

av vissa alster samtidigt slagit fel på grund av missväxt, så att denna

produktion icke täckt ens kostnaderna därför. 1 sådana fall borde, för att

rationaliseringsvinsterna ej skola bliva beskattade, inkomstminskning å felslagen

odling efter härom lörebragt utredning få avdragas från ''prisstegringen

utöver omkostnadsökningen’.

Förbundet bär med tillfredsställelse konstaterat, att jordbruket tillerkänts

rätt lill avdrag tor överpris-merkostnad vid jämkningen i inkomstuppskaltningcn

tor det lall, all onormala omkostnader för reparationer, inköp av levande

djur m. m. förekommit under beskattningsåret. Samma rätt har också

givits för under beskattningsåret gjord nyuppsättning av inventarier eller

nv-, till- eller ombyggnad å för jordbruket nödiga driftsbyggnader eller för

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

verkställda grundförbättringar å fastigheten. Det vill dock synas förbundet

som om detta icke vore tillräckligt för att jämställa jordbruket med andra

förvärvskällor. Rörelseidkare äger ju rätt att få avdrag för kostnaderna

för anskaffning av tillgång, som beräknas med sannolikhet helt förlora sitt

värde efter krigets slut. Även jordbruket och icke minst skogsbruket har

måst under den gångna tiden och kan beräknas även i framtiden få inköpa

inventarier och liknande tillgångar, som efter krigets slut torde helt sakna

försäljningsvärde eller bruksvärde, t. ex. kolugnar, kolkrossar, tjärugnar,

vedtuggar för framställning av gengasved. Beträffande vissa anläggningar

kan man påvisa, alt de efter krigets slut visserligen icke komma att vara

helt värdelösa utan kunna nyttjas även i framtiden, t. ex. hötorknings- och

bevattningsanläggningar. Dessa anläggningar äro kostbara och kunna ej betecknas

som vanliga inventarier och utgöra ofta experiment. Anskaffningen

av sådana inventarier borde stimuleras och icke tvärtom. Jordbruksnäringen

har icke tillerkänts möjlighet att verkställa avskrivningar på samma sätt som

rörelse utan måste göra sin redovisning enligt kontantprincipen, varför ifrågavarande

beskattning försvårar nyanskaffning och nybyggnadsverksamhet

samt även anpassningen av driften efter nuvarande förhållanden. Avdrag borde

tillerkännas jordbrukare för bestridande av sådana kostnader, som avse

investeringar, som äro till nytta för folkförsörjningen och påkallade av nu

rådande förhållanden. Det är nu föga lönande lör en jordbrukare att skaffa

en för folkförsörjningen och förbättrade produktionsförhållanden lämpad utrustning,

då de inkomstökningar, som åstadkommas därigenom komma att

krigskonjunkturbeskattas, utan att mot dessa svarande kostnader, i vart fall

i sin helhet och i samtliga fall, få avdragas under inkomstperioden. I mångå

fall komma jordbrukarna överhuvudtaget icke att erhålla avdrag för inköp

av dylika tillgångar, då sällan utbyte av sådana sker och kostnaderna för nyuppsättningen

icke varit avdragsgilla. Detta är sålunda en fråga, som icke

blott berör krigskonjunkturbeskattningen utan även den ordinarie taxeringen.

Det synes emellertid finnas anledning att avdragsrätt nu i varje fall beviljas

vid krigskon junk tur taxeringen.»

Lantbruksstyrelsen yttrar, bland annat:

»Med hänsyn till de lättnader i krigskonjunkturbeskattningen, som -

--i departementspromemorian föreslagna nya bestämmelser enligt lant
bruksstyrelsens

uppfattning otvivelaktigt skulle komma att medföra för jordbruket,

och i viss mån även till resultatet av krigskonjunkturbeskattningen

under år 1941 för jordbrukets vidkommande, har lantbruksstyrelsen i stort

sett icke ansett sig böra framställa några erinringar mot de i förevarande förslag

upptagna, mera generella beskattningsgrunderna. Ej heller ifrågasätter

lantbruksstyrelsen i allmänhet några särskilda lättnader för jordbrukets vidkommande

i dessa allmänna grunder. Såsom Sveriges lantbruksförbund i sitt

yttrande framhåller och på av förbundet anförda skäl synes det emellertid

lantbruksstyrelsen skäligt, att skattskyldig inom jordbruket beredes samma

möjlighet som idkare av rörelse att bliva befriad från krigskonjunkturskatt

för merinkomst, som han med bärande sannolikhetsskäl visar hava uppkommit

oberoende av förhållanden, föranledda av pågående krig eller dessförinnan

rådande krigskonjunktur.»

I fråga om de olika metoderna för uppskattning av merinkomsten ansluter

sig lantbruksstyrelsen till vad lantbruksförbundet anfört, men tillägger, att då

det är att förvänta att genom de nu föreslagna lättnaderna i beskattningen de

mindre jordbruken i allmänhet komma att falla utanför krigskonjunkturbe
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

129

skattningen och denna sålunda begränsas till större jordbruk, större utsikter

borde förefinnas för de skattskyldiga att genom utdrag ur bokföringen eller

eljest kunna lämna mera preciserade uppgifter till ledning för merinkomstens

uppskattande.

I det av Överståthållarämbetet ingivna yttrandet av biträdande taxeringsintendenten

hos ämbetet anföres:

»Svårigheten att taxera i Stockholm bosatta jordägare, vilka äga jordbruk

i skilda delar av landet, visade sig vid förra årets taxering till krigskonjunkturskatt.

Praktiskt taget alla förslag upprättades enligt bruttometoden och

modifierades med hänsyn till de invändningar, som framställdes av de skattskyldiga.

I åtskilliga fall visade det sig omöjligt att få fram jämförelsesiffror,

då gårdarna under förkrigsinkomståren varit utarrenderade eller ingått i

större komplex o. s. v. Möjligheten att jämföra med andra gårdar i trakten

har icke stått prövningsnämnden i Stockholms stad till buds. Fråga är, örn det

ej för dylika fall vore lämpligt, att bestämmelser funnos, som möjliggjorde att

redan från början merinkomsten beräknades enligt prisstegringsmetoden.

Då bruttometoden i år ej skall tillämpas utan endast nettometoden, blir

frågan om avdrag för reparationer, inköp av kreatur o. s. v. än mer aktuell

än vid förra årets taxering. För att i möjligaste mån undvika den ojämnhet

som vidlådde förra årets taxering till krigskonjunkturskatt för jordbruk och

skogsbruk vore det synnerligen önskvärt att centrala krigskonjunkturskattenämnden

utfärdade direktiv beträffande vad som skulle anses såsom onormal

omkostnad för reparationer, inköp av levande inventarier o. s. v.

Normer torde sålunda böra skapas för avdragsrätten så att i regel högst

viss procent av taxeringsvärdet medgives som avdrag för reparationer under

beskattningsåret. På samma sätt bör direktiv utfärdas för hur stort avdrag

som i regel bör medgivas för inköp av djur, varvid avdraget bör sättas i

relation till besättningens storlek. Klara bestämmelser i vilka fall och hur

avdrag för minskning av kreatursbesättning genom nedslaktning bör uträknas,

torde även böra utfärdas, då denna fråga säkerligen blir synnerligen

aktuell vid årets taxering och enhetlighet vid taxeringen i de olika länen är

önskvärd.»

I övriga yttranden har skatteberedningens förslag antingen uttryckligen

tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Enligt kammarrättens mening synas övervägande skäl tala för uteslutande

av bruttometoden. Ej heller har kammarrätten något att erinra mot den utformning

bestämmelserna rörande den kvarstående metoden erhållit i det remitterade

förslaget.

Vad lantbruksförbundet anfört rörande det av skatteberedningen före- Departement*- slagna förfarandet med en schablonmässig uppdelning av omkostnader på chefen.

jordbruk och skogsbruk i fall, där utredning om en specificerad uppdelning

i sådant hänseende ej kan förebringas, synes mig ej behöva föranleda några

ändrade eller kompletterande föreskrifter. Det är givetvis meningen att vid

tillämpningen hänsyn skall tagas till de speciella förhållanden som i. förekommande

fall föreligga, och därvid torde de av lantbruksförbundet framförda

synpunkterna böra beaktas. I praktiken torde lämpligast komma att

förfaras så, alt den skattskyldige, innan taxeringsförslaget upprättas, lämnas

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 287. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

tillfälle att förete utredning om uppdelning av omkostnaderna på jordbruk

och skogsbruk. Efter den föreslagna begränsningen av skattskyldigheten som

tidigare omnämnts torde det kunna antagas, att merendels endast större jordbruk

komma i fråga till beskattning, och för skattskyldiga inom denna kategori

torde, såsom lantbruksstyrelsen också antytt, i allmänhet finnas möjligheter

att lämna mera specificerade uppgifter. Av dessa torde alltså merendels

erforderligt material kunna erhållas för ett tillfredsställande bedömande

av de särskilda förhållandena i varje fall. För övrigt innebär förslaget i

realiteten ett godkännande av en friare bevisprövning beträffande omkostnadernas

uppdelning än som gällde enligt 1941 års förordning. Det synes

därför ej lämpligt att närmare än som skett i skatteberedningens förslag i

författningstexten angiva riktlinjer i nu ifrågavarande hänseende.

I det av biträdande taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet avgivna

yttrandet har ifrågasatts, om det ej för vissa fall vore lämpligt, att bestämmelser

funnes som möjliggjorde att redan från början merinkomsten beräknades

enligt prisstegringsmetoden. Att svårigheter kunna uppstå, särskilt i

de fall där förhållandena rörande en fastighet under förkrigsinkomståren

varit andra än under beskattningsåret, är uppenbart. Emellertid synes det ej

utan en omläggning av hela beskattningssystemet möjligt att för sådana fall

anlita endast prisstegringsmetoden, och någon fördel ur taxeringssynpunkt

torde därför ej stå att vinna genom att denna metod i första hand lägges till

grund för taxeringsförslagets upprättande. Jag kan därför ej förorda någon

ändring i skatteberedningens förslag i denna del.

De spörsmål, som biträdande taxeringsintendenten i övrigt berört, nämligen

om avdrag för reparationer, inköp av kreatur m. m., äro förtjänta av

beaktande. Sålunda torde åtgärder böra vidtagas för att vinna största möjliga

enhetlighet vid taxeringen. Den lämpligaste utvägen torde därvid vara, att

erforderliga direktiv angående beräkning av ifrågavarande avdrag lämnas av

centrala krigskonjunkturskattenämnden, varjämte överenskommelse måhända

kan träffas vid det landskamrerarmöte, som är avsett att hållas innan

taxeringsarbetet påbörjas.

Vad lantbruksförbundet anfört rörande avdrag för inköp av vissa inventarier

och liknande tillgångar föranleder mig att föreslå en komplettering av

den av skatteberedningen föreslagna bestämmelsen om rätt för de skattskyldiga

att i viss utsträckning erhålla överprisavdrag. Sålunda torde beträffande

nyuppsättning av tillgång, som kan anses hava väsentligt värde endast så länge

förhållanden som avses i 1 § föreligga, avdrag böra medgivas för anskaffningskostnaden

i den mån den överstiger det värde tillgången kan antagas

komma att äga sedan kriget upphört. Genom en sådan avdragsrätt torde,

såsom lantbruksförbundet också framhållit, intresset stimuleras för sådana

nyinvesteringar som äro till nytta för folkförsörjningen och påkallade av nu

rådande förhållanden. Svårigheter torde möjligen komma att uppstå vid bestämmandet

av det framtida värdet å tillgång som nu avses, men även i detta

hänseende torde för vinnande av enhetlighet vid taxeringen direktiv kunna

meddelas på sätt jag nyss nämnt i fråga om avdrag för reparationer m. m.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 287.

131

Såväl lantbruksförbundet som lantbruksstyrelsen ha ansett, att skattskyldig

inom jordbruket borde beredas samma möjlighet som idkare av rörelse

att bliva befriad från krigskonjunkturskatt för merinkomst, som med bärande

sannolikhetsskäl visas ha uppkommit oberoende av förhållanden som

avses i 1 §. Då emellertid beskattningen principiellt avser att träffa endast

den merinkomst, som motsvarar prisstegring utöver vad som erfordrats för

att täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet

och utgöra kompensation för sådana förhållanden som avses i 3 § sista

stycket, och då vid beräkning av denna merinkomst regelmässigt tillämpas

de av Kungl. Maj:t fastställda procentsatserna, anser jag éj tillräckliga skäl

föreligga att föreslå några regler örn bevisning i de hänseenden som i detta

sammanhang åsyftas.

I övrigt får jag hänvisa till vad jag anfört i samband med den allmänna

motiveringen.

6 §•

Skatteberedningens motivering återfinnes å sid. 19—20 i promemorian.

Beträffande de avgivna yttrandena hänvisas till den tidigare redogörelsen

under den allmänna motiveringen. 1 ''

Frågan örn begränsningen av krigskonjunkturskatten av skogsbruk har jag Departementsredan

behandlat i den allmänna motiveringen, till vilken jag får hänvisa. chefen.

På grund av vad lantbruksförbundet, på sätt framgår av redogörelsen under

5 §, anfört anser jag mig böra föreslå, att vid beräkning av nettointäkten av

skogsbruk avdrag för överpris må medgivas enligt principiellt samma regler

som föreslagits beträffande jordbruk. I enlighet härmed ha kompletterande

föreskrifter upptagits i punkt 3 av anvisningarna.

Ett spörsmål, som diskuterats under förslagets utarbetande, gäller huruvida

avdrag för anläggande av skogsvägar kan medgivas vid inkomstberäkningen.

Detta bör enligt allmänna regler kunna ske i den mån utgiften

därför kan betraktas såsom en omkostnad för intäktens förvärvande. Detta

torde ofta vara fallet. Någon särskild föreskrift härom har jag således ej

ansett erforderlig.

7 §.

Skatteberedningens motivering återfinnes å sid. 20 i promemorian.

I de avgivna yttrandena har förslaget i denna del ej behandlats.

I enlighet med mitt uttalande under den allmänna motiveringen har punkt Departementa3

av anvisningarna kompletterats med ett stadgande angående minimigräns chefen.

för jämförelseinkomsten.

8 §•

Beträffande skatteberedningens motivering hänvisas till sid. 20—21 i promemorian.

Förslaget i förevarande del har endast undantagsvis berörts i de avgivna

yttrandena eller de inkomna framställningarna.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

Departements
chefen.

Handelskammaren i Göteborg yttrar:

»Enligt vad handelskammaren erfarit ha anställda, som erhållit större förhöjning

å ordinarie lön, i många fall taxerats till krigskonjunkturskatt. Skattemyndigheterna

torde härvid ha utgått ifrån att den ifrågavarande löneförhöjningen

i praktiken kunnat jämställas med tantiem eller gratifikation. Ehuru

handelskammaren här icke anser sig kunna ingå på frågan om det berättigade

i denna tolkning av förordningens bestämmelser, vill handelskammaren

dock framhålla, att krigskonjunkturbeskattningen i sådana fall som nu avses,

medför den mindre lyckliga konsekvensen, att ett företag, som vill höja lönen

för en anställd, icke kan giva denne samma förmåner som han skulle erhålla

örn han anställdes i ett annat företag mot samma förhöjda lön. Om den anställde

flyttar till ett annat företag, undgår han vanligen skatt å löneökningen,

erhåller han löneökning inom sitt gamla företag får han krigskonjunkturskatt

å merinkomsten.»

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har kammarrätten ansett, att

den föreslagna minimigränsen för jämförelseinkomst för enskilda rörelseidkare

och jordbrukare bör gälla även tantiemtagare.

I anledning av vad handelskammaren i Göteborg yttrat får jag erinra

om det uttalande som gjordes av skatteberedningen föregående år. Sålunda

framhölls, att normala befordringsinkomster jämväl från rörelse borde

lämnas utanför krigskonjunkturbeskattningen även om befordran påskyndats

genom en hastigare utveckling av rörelsen på grund av kriget, medan

löner vilkas storlek uppenbarligen föranletts av rörelsens resultat borde

likställas med tantiem.

I överensstämmelse härmed bör en löneförhöjning endast till den del den

uppenbarligen överstiger vad som kan anses normalt vid befordran under

nu rådande förhållanden principiellt jämställas med tantiem. I de fall,

där en anställd övergår till ett nytt företag och i detta får en avsevärt

större lön än i det företag där han förut varit anställd, kunna förutsättningar

för beskattning föreligga på samma''sätt som om löneförhöjningen

åtnjutits inom det gamla företaget. Att uppställa någon allmän regel för

dylika fall låter sig givetvis ej göra. Vid bedömande av varje särskilt fall

måste hänsyn tagas till den anställdes tjänsteställning inom de olika företagen

och de i allmänhet förekommande löne- och tantiemförhållandena

inom dessa.

I anvisningarna har en regel om minimigräns för jämförelseinkomsten

upptagits i enlighet med vad jag tidigare uttalat.

10 §.

Skatteberedningens motivering återfinnes å sid. 21 i promemorian.

Beträffande de i denna paragraf upptagna föreskrifterna om skattefritt avdrag

å 3,000 kronor och om rätt att från merinkomst under beskattningsåret

avdraga inkomstminskning under nästföregående beskattningsår hänvisas

till redogörelsen i samband med den allmänna motiveringen.

I fråga örn rätten att kvitta under beskattningsåret uppkommen inkomst
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

133

minskning å en förvärvskälla mot inkomstökning å en annan, i vilket hänseende

förslaget i sak upptager samma bestämmelser som 1941 års förordning,

hänvisa delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. till sitt föregående

år avgivna yttrande över det då föreliggande förslaget rörande krigskonjunkturskatt.

I detta yttrande anfördes, att då man i princip godkände sagda

kvittningsrätt, det syntes orimligt, att — vilket otvivelaktigt i regel korn me

att bliva förhållandet — rätten till kvittning skulle bliva beroende av vederbörande

landskamrerares subjektiva inställning till frågan. Att bestämmelsen

komme att leda till olika praxis i skilda län läge i sakens natur. En sådan

anordning måste givetvis betecknas såsom i hög grad otillfredsställande och

stötande för rättsmedvetandet. Delegerade förklarade sig därför vilja med

skärpa hävda den meningen, att skattskyldig skulle äga ovillkorlig rätt att

kvitta mellan inkomstminskning å en förvärvskälla och inkomstökning å en

annan. Delegerade vidhålla alltjämt denna uppfattning.

I övrigt har denna paragraf ej särskilt behandlats i de avgivna yttrandena.

De här föreslagna bestämmelserna om särskilt avdrag i fall där den Departementssammanlagda

kommunala utdebiteringen efter avdrag för bidrag av skatte- chefen.

utjämningsmedel överstiger femton kronor och örn rätt till kvittning mellan

olika beskattningsår har jag redan berört i den allmänna motiveringen,

till vilken jag i detta sammanhang får hänvisa.

Även beträffande det av delegerade för Sveriges industriförbund m. fl.

framförda spörsmålet om ovillkorlig kvittningsrätt mellan merinkomst och

inkomstminskning kan jag åberopa mitt uttalande i den allmänna motiveringen.

Vad skatteberedningen anfört om avdrag för gåva till sjövärnet bör eventuellt

iakttagas inom vederbörande riksdagsutskott.

13—23 §§.

Skatteberedningens motivering återfinnes å sid. 22—23 i promemorian.

I de avgivna yttrandena ha åtskilliga spörsmål framförts rörande den provisoriska

påföringen av krigskonjunkturskatt ej blott beträffande det fall som

avses i 16 §, där förslaget innebär ändring i förhållande till 1941 års förordning,

utan även beträffande övriga fall där någon sådan ändring icke föreslagits.

I det av biträdande taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet avgivna

yttrandet, vilket åberopas av ämbetet, anföres:

»En fråga som måhända bör regleras genom författningsbestämmelse är

den, huruvida yrkande örn provisorisk skattepåföring kan upptagas till prövning

av kammarrätten eller Kungl. Maj:t ulan att sådan framställning gjorts

hos beskattningsnämnd.»

Länsstyrelsen i Malmöhus län framställer till en början frågan, huruvida

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt kan ske enligt 19 § i stället för

enligt 18 §, då fartyg försålts eller gått förlorat, samt yttrar:

»Detta är nämligen av betydelse för bankinsättningens storlek och det har

i en del fall visat sig, att örn provisorisk påföring enligt förstnämnda para
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

graf yrkats, det för deposition erforderliga beloppet blivit mindre, än om

provisorisk påföring hade begärts enligt 18 §.»

Vidare uppställer länsstyrelsen frågan hur man skall förfara för den händelse

delägarna i ett partrederi vilja erhålla provisorisk påföring av skatt enligt

18 eller 19 §, samt fortsätter:

»Enligt författningens bestämmelser skall icke partrederiet såsom sådant

taxeras utan delägarna. Dessa bli sålunda påförda skatten och kunna följaktligen

endast de erhålla provisorisk påföring. Under sådana omständigheter

synes det nödvändigt, att varje delägare insätter erforderligt belopp, vilket

givetvis måste förorsaka stora olägenheter för såväl myndigheter som partdelägare.

Härtill komma längre fram svårigheterna med de för restitution erforderliga

avskrivningarna. Man skulle kunna ifrågasätta huruvida icke till

ett kommande år borde tagas under övervägande sådan undantagsbestämmelse

att partrederi för sig anses skattskyldig^»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar angående provisorisk skattepåföring

för kostnadsutjämning:

»I bestämmelserna om provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt har en

nyhet införts genom stadgandet i 16 §, respektive 20 § örn att sådan påföring

för kostnadsutjämning icke må medgivas, därest restitution av provisoriskt

påförd krigskonjunkturskatt för föregående år skett för omkostnader under

beskattningsåret. Härav framgår icke, huruvida kostnadsutjämningsfonden

må användas även för progressionsutjämning, som kan tänkas arrangerad på

sätt framgår av efterföljande exempel, som för enkelhetens skull tänkes gälla

ett aktiebolag.

Enligt taxering 1941:

Återstående inkomst ............................ kr. 188,000

Avgår jämförelseinkomst .............................•» 100,000

Merinkomst ............................................ » 88,000

Beskattningsbar merinkomst .. ............................ » 85,000

Provisorisk påföring enligt 16§............................ » 85,000

Skatten har beräknats på följande sätt:

2=20 % av jämförelseinkomsten = kr. 20,000, skatt 35 % = kr. 7,000

20 — 50 % » » = » 30,000, » 42 % = » 12,600

>50 % » » = » 35,000, » 49 % = » 17,150

“kr. 85,000 kr. 36,750.

Enligt taxering 1942:

Återstående inkomst...................................... kr. 74,000

Kostnadsutjämningsfond ............................... » 49,000

kr. 123,000

Avgår jämförelseinkomst............................... > 100,000

Merinkomst ............................................ kr. 23,000

Beskattningsbar merinkomst ....................... » 20,000.

Då den beskattningsbara merinkomsten ligger inom 20 procent av jämförelseinkomsten,

skall skatten utgå enligt lägsta procentsatsen och antages

komma att utgöra 7,000 kronor.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287. 135

Restitution skulle erhållas för den skatt, som belöper å 49,000 kronor.

35.000 kr. å 49 %= .................................. kr. 17,150

14.000 » å 42 °/o= ................................» 5,880

Restitution av .......................................... kr. 23,030

Härifrån avgår skatt 1942 ..............................^__»_7,000

Återbekommen krigskonjunkturskatt ...................... kr. 16,030.

Om av kostnadsutjämningsfonden tagits endast så mycket att beskattningsbar

merinkomst icke uppstår, eller 100,000 + 3,000 — 74,000 = 29,000 kronor

(det kan även ifrågasättas, om man härvid skall räkna med 3,000 kronor

såsom skattefria) skulle restitutionen uppgå till 14,210 kronor (49 procent

av 29,000 kronor).

Genom ovanstående tillvägagångssätt skulle progressionsutjämningen för

den skattskyldige medföra en ekonomisk fördel av 1,820 kronor (d. v. s.

16,030— 14,210 = 1,820).»

Mellankommunala prövningsnämnden yttrar:

»Enligt nämndens erfarenhet från 1941 års krigskonjunkturskattetaxering

hava de skattskyldiga övervägande begagnat sig av stadgandena i 16 § örn

avsättning till kostnadsutjämningsfond. Detta förhållande torde hava sin

naturliga förklaring däri att de sakliga förutsättningarna för provisorisk påföring

enligt denna paragraf äro lätt uppfyllda. De formella villkoren, d. v. s.

de transaktioner i räkenskaper och deklarationer, som krävas enligt 1941 års

förordning, hava däremot skapat åtskillig förvirring och huvudbry bland de

skattskyldiga. De transaktioner, som dessa bestämmelser nödvändiggöra, äro

följande.

1) I räkenskaperna för beskattningsår med merinkomst eller under närmast

efterföljande år skola medel överföras till en kostnadsutjämningsfond.

2) Under beskattningsår, då inkomstminskning uppkommit, skall kostnadsutjämningsfonden

användas att täcka omkostnader i rörelsen.

3) I den allmänna självdeklarationen för beskattningsår, då kostnadsutjämningsfond

helt eller delvis använts för omkostnader i rörelsen, skall på

rörelsebilagan avdragas ett belopp svarande mot den del av kostnadsutjämningsfonden,

som tagits i anspråk för kostnader.

4) I krigskonjunkturskattedeklarationen för sistnämnda år slutligen skall

samma belopp, som avdragits i den allmänna självdeklarationen, åter tillläggas.

Även enligt det nya lagförslaget bliva dessa olika åtgärder nödvändiga,

dock kan den under 1) beskrivna i vissa fall utbytas mot ifyllandet av ett

bebådat formulär. Att döma av det nytillkomna andra stycket av 20 § torde

det bliva svårt att åstadkomma ett någorlunda enkelt och lättfattligt dylikt

formulär.

Oftast torde kostnadsutjämningsfond hava upplagts och även i fortsättningen

komma att uppläggas under år som följer på beskattningsår med

merinkomst, sedan den skattskyldige fått del av landskamrerare^ förslag

till krigskonjunkturskattetaxering. Det kan därvid lätt inträffa, att inkomstminskning

uppstått redan under det år då fonden upplägges, varför fonden

under samma år måste såväl uppläggas som förbrukas. Då därtill kommer

att den skattskyldige vid det bokslutstillfälle, då han skall avgöra huru stor

del av kostnadsutjämningsfondon, som lämpligen bör förbrukas, ej kan veta

örn bans uppskattning av inkomstminskningen kommer att godkännas av

beskaltningsmyndigheterna, i följd varav hans beslut belt naturligt försvåras,

så är det förklarligt örn bos de skattskyldiga uppstå både förvirring

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

och irritation. I detta sammanhang förtjänar omnämnas, att 1941 års bestämmelser

om provisorisk skattepåföring synts de skattskyldiga så svårbegripliga,

att många, däribland även större företag, underlåtit att utnyttja

möjligheterna till provisorisk skattepåföring även där sådan varit väl motiverad

av omständigheterna.

Såsom bestämmelserna rörande kostnadsutjämningsfond utformats möjliggöra

de även resultat som ur det allmännas synpunkt icke äro önskvärda.

De kunna nämligen användas för att utnyttja det skattefria avdraget å 3,000

kronor även under år som egentligen resulterat i inkomstminskning, ävensom

till spekulationer i den mildring av skatteskalan, som kompensationsavdraget

innebär. Den i slutet av förslagets 16 § införda spärren, mot vilken

befogade erinringar för övrigt torde kunna framställas från näringslivets

sida, innebär ej ett effektivt hinder för missbruk av den provisoriska

skattepåföringen.

Örn vissa med provisorisk skattepåföring för kostnadsutjämningsfond

förknippade bestämmelser, såsom nämnden har sökt visa, medföra väsentliga

olägenheter, återstår att undersöka, huruvida de äro nödvändiga för

något bestämt måls vinnande. Deras egentliga syfte torde vara att skapa

garantier för att merinkomst verkligen kvarhålles i rörelsen för att disponeras

under år, som giva sämre resultat. Det är då tydligt, att de föreskrivna

räkenskapstransaktionerna icke skapa sådan garanti vad fysiska personer

beträffar. Deras proprieuttag ur rörelsen förhindras icke därav att en del

av det egna kapitalet redovisas under särskilt namn. Och vad aktiebolag

och ekonomiska föreningar beträffar giver mellankommunala prövningsnämndens

erfarenhet icke vid handen att faran för en ur det allmännas

synpunkt skadlig utdelningspolitik skulle vara så överhängande att föreskrifterna

örn fondavsättning i räkenskaperna kunna anses nödvändiga som

skydd däremot.

Syftet med den provisoriska skattepåföringen för kostnadsutjämning är

enkelt nog. Det är att skapa en möjlighet att kvitta merinkomst under ett

år mot inkomstminskning under ett senare år. Nämnden vill ifrågasätta

om icke detta syfte kunde nås på en betydligt enklare väg än den förslaget

anvisar, nämligen genom att de invecklade bestämmelserna örn fondavsättning

enligt 16 § strykas och i stället bestämmelser införas av innebörd

att påförd krigskonjunkturskatt för inkomst av rörelse skall restitueras,

därest rörelsen ett efterföljande år utvisar inkomstminskning. Dessa bestämmelser

torde kunna utformas efter följande huvudlinjer.

1) All krigskonjunkturskatt påföres provisoriskt enligt 16 § utan att yrkande

därom behöver framställas av den skattskyldige och utan att denne

behöver vidtaga några särskilda åtgärder av annat slag.

2) Krigskonjunkturskatt restitueras på ansökan sedan en efterföljande

krigskonjunkturskattedeklaration, utvisande inkomstminskning, blivit godkänd

och i den omfattning inkomstminskningen föranleder.

3) Påförd krigskonjunkturskatt må ej av prövningsnämnd restitueras

förr än den taxering, som ligger till grund för skatten, vunnit laga kraft,

eller ock bör ansökan om restitution, i fall då taxering ej vunnit laga kraft,

avgöras av den myndighet, under vars prövning taxeringen ligger.

Den under 3) antydda författningsändringen synes nämnden angelägen

även därest förslagets bestämmelser om villkoren för provisorisk skattepåföring

bibehållas. Den situationen kan nämligen nu inträffa att en skattedomstol

undanröjer en provisoriskt påförd krigskonjunkturskattetaxering

samtidigt som en ordinarie eller särskild prövningsnämnd på grund av visad

inkomstminskning beslutar att skatten på samma taxering skall restitueras.

Föreskrifter om underrättelseskyldighet äro visserligen givna, men

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

137

på grund av att vanligen rätt avsevärd tid måste förflyta innan ett fattat

beslut expedieras, kan nämnda missöde ändock uppstå.

Att en reform i huvudsaklig enlighet nied vad här ovan föreslagits skulle

bereda både skattskyldiga och beskattningsmyndigheter en avsevärd och välbehövlig

lättnad finner nämnden ligga i öppen dag. Nämnden håller även

före att reformen icke skulle skada det allmännas intressen. En farhåga att

de formella fonderingsbestämmelsernas slopande skulle verka till en avslappning

i svenskt näringslivs konsolideringssträvanden anser nämnden obefogad.

Skulle ändock en sådan utveckling befaras, torde den kunna förebyggas genom

en allmän bestämmelse att krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt

för kostnadsutjämning, icke må restitueras, därest icke minst så stor del av

merinkomsten, som påförts provisoriskt, visas hava kvarhållits i eller förbrukats

för rörelsen.»

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. hemställa, att det i 16 §

föreslagna stadgandet, enligt vilket provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

för kostnadsutjämning ej må medgivas, därest restitution av provisoriskt

påförd krigskonjunkturskatt för föregående år skett för omkostnader

under beskattningsåret, måtte utgå, samt anföra:

»Skälet för denna spärregel angives vara att förebygga eventuella försök

till missbruk genom att efter erläggande av krigskonjunkturskatten för år

1941 begära restitution och sedermera vid 1942 års taxering få ny provisorisk

påföring för samma omkostnadsbelopp som restitutionen avsåg.

Motiveringen för stadgandet förefaller icke bärande. Det synes uteslutet,

att det befarade förfarandet skulle medföra sådan fördel för den skattskyldige,

att han skulle finna anledning underkasta sig därmed förenat besvär.

Däremot är stadgandet ägnat att i hög grad försvåra för den skattskyldige

att överblicka följderna av begärd restitution och i samband därmed vidtagna

bokföringsåtgärder samt att ytterligare komplicera deklarationsförfarandet.

Med hänsyn till de många felkällorna vid taxeringen är det i allmänhet

icke möjligt för den skattskyldige att med säkerhet bedöma, huruvida

hans krigskonjunkturskattedeklaration, även om denna upprättats med

största omsorg, kommer att till alla delar godkännas av beskattningsmyndigheterna

eller ej. Det skulle i anledning härav ofta ställa sig svårt för den

skattskyldige att avgöra, huruvida eller i vilken omfattning restitution borde

begäras, örn följden därav bleve, att provisorisk påföring enligt förevarande

författningsrum icke kunde medgivas.»

Handelskammaren i Göteborg yttrar:

»I syfte att underlätta nystartade företags verksamhet liksom ny företagsamhet

i övrigt borde övervägas, huruvida icke i de fall, då provisorisk skatlepåföring

är medgiven enligt krigskonjunkturskatteförordningen, kunde eftergivas

frän kravet på skallens omedelbara fullgörande, så att dylika företag

icke berövas för verksamhetens fortsatta utövande erforderliga medel. — — -—

Bestämmelsen örn insättning i riksbanken av assurans- och försäljningssumma

för fartyg bör enligt handelskammarens mening mildras. Det kan

ifrågasättas, huruvida staten skulle behöva påfordra den garanti för medlens

användning till nyanskaffning av tonnage, som ligger i föreskriften örn deposition

i riksbanken. Örn motsvarande belopp avsättes till avskrivningsoch

nyanskaffningsfond, synes detta innebära tillräcklig säkerhet för medlens

användning. Därest deposition anses nödvändig, synes denna böra begränsas

till ett mot den provisoriskt påförda skatten svarande belopp.»

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 287■

Departements
chefen.

Sveriges grossistförbund uttalar, att reglerna överhuvudtaget rörande provisorisk

skattepåföring i stort sett medföra, att de mindre företagen komma

i en missgynnad ställning. Det torde nämligen praktiskt taget endast vara

möjligt för de företag, vilka redan inom sig äga eller ha möjlighet att anlita

skatte- och bokföringsexperter, att begagna sig av de fördelar, som detta system

har att bjuda.

Kooperativa förbundet anser det önskvärt, att i lagstiftningen införes uttryckligt

stadgande därom, att yrkande om provisorisk påföring må kunna

framställas jämväl i besvär till kammarrätten, samt yttrar, bland annat:

»Det är väl antagligt att sådan möjlighet föreligger även enligt den tidigare

lagstiftningen, men ett bestämt stadgande med angivet syfte vore likväl av

stort värde och synes väl motiverat av billighetsskäl. Överhuvudtaget torde

kunna ifrågasättas om det alls skall vara nödvändigt att verkställa formlig

fondbildning i samband med provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt,

när förfarandet i övrigt likväl visat sig kunna förenklas så mycket som i

förslaget angives.»

Sveriges redareförening framhåller, att bestämmelsen i 19 § på grand av

det däri uppställda villkoret att i riksbanken skall insättas dubbla det belopp,

som skall påföras krigskonjunkturskatt, i praktiken icke visat sig fylla det

syfte man knutit till densamma, samt uttalar vidare:

»Enligt vad föreningen erfarit, skulle i många fall redare begagnat sig av

nu angivna möjlighet, om han icke avskräckts av därmed förknippade stränga

villkor.

Det måste i detta sammanhang beaktas, att den kapitalförstöring, för vilken

rederirörelsen är utsatt, icke inskränker sig till krigsförlista fartyg. De oerhörda

påfrestningar en stor del av i krigsområdena sysselsatt svenskt tonnage

är utsatt för, utan möjlighet till erforderligt underhåll, komma att leda till,

att man har att räkna med en stark kvalitativ försämring av tonnaget. De

ökade inkomster, som i många fall tillföras rederirörelsen under kriget, böra

därför — detta hava statsmakterna redan erkänt — i erforderlig omfattning

reserveras för framtida nybyggnader av fartyg, som alltså få karaktären av

ersättningstonnage. Dessa nybyggnader torde i stor utsträckning komma till

utförande först efter kriget och helst sedan priserna stabiliserats. Det ligger

icke i statsmakternas intresse att uppställa villkor, som ej minst i fråga örn

de mindre rederierna få restriktiv karaktär. Föreningen vill därför hemställa,

att sådan ändring vidtages i 19 §, att provisorisk skatt beräknas å hela det

belopp, som insatts i riksbanken.»

Det av mellankommunala prövningsnämnden framlagda förslaget om utbrytande

av rätten till provisorisk skattepåföring för kostnadsutjämning mot en

utsträckt kvittningsrätt skulle i formellt avseende innefatta en radikal omläggning.

I reellt avseende skulle däremot, därest på sätt jag föreslår maximigränsen

för avsättning till kostnadsutjämningsfond borttages, de förmåner

som beredas de skattskyldiga enligt skatteberedningens promemoria och mellankommunala

prövningsnämndens förslag i stort sett bliva desamma. Det sistnämnda

förslaget skulle emellertid rulla upp en rad av frågor avseende den

provisoriska skattepåföringens anordnande även i övriga fall ävensom avveckling

av de tidigare årens provisoriska skattepåföringar, allt spörsmål av

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287.

139

betydande räckvidd. Den gällande anordningen är dessutom ägnad att inbjuda

till en medveten inriktning av företagens framtida ekonomiska förhållanden,

vilken måste anses värdefull, men som skulle bortfalla enligt prövningsnämndens

förslag. Att mellankommunala prövningsnämndens förslag skulle medföra

vissa fördelar vid taxeringens handhavande skall icke bestridas.

Det skulle emellertid innebära att i varje fall då kvittning ifrågakommer åtminstone

två, eventuellt flera års taxeringar måste mer eller mindre ingående

prövas. Den gällande anordningen åter innebär att redan när taxeringen

för det tidigare året företages kvittningsrättens omfattning uttryckligen

fastställes, varför sakprövningen kommer att avse endast det senare

årets taxering. Fördelen härav bör ej underskattas. Av bland annat dessa

skäl har jag kommit till den slutsatsen att skatteberedningens förslag — som

ej varit föremål för invändningar från andra håll — bör godtagas.

I detta sammanhang uppkommer frågan i vad mån anordningen med provisorisk

skattepåföring för kostnadsutjämning skall, på sätt framgår bl. a.

av länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län yttrande, kunna användas även

för progressionsutjämning. Jag anser icke att detta bör vara uteslutet men finner

det å andra sidan icke lämpligt att utforma bestämmelserna så att ett sådant

resultat direkt befordras. Detta skulle bliva fallet, örn man medgåve

den skattskyldige att för samma beskattningsår dels anlita för tidigare år

avsatt fond, dels avsätta ny fond. Skatteberedningen har föreslagit den i och

för sig naturliga regeln att detta ej skall medgivas, och jag ansluter mig till

denna ståndpunkt.

Mellankommunala prövningsnämnden har yrkat att — vare sig skatteberedningens

eller mellankommunala prövningsnämndens förut berörda förslag

antages — restitution av skatt skall få ske först när den taxering, som

legat till grund för skatten, vunnit laga kraft, eller att restitutionsansökan, i

fall då taxering ej vunnit laga kraft, skall avgöras av den myndighet under

vars prövning taxeringen ligger. Att i fall som här avses vissa komplikationer

kunna uppstå skall ej bestridas. Frågans praktiska betydelse förefaller mig

emellertid ej vara så stor att man skall anses nödsakad att för dess skull

införa mer eller mindre invecklade undantagsföreskrifter, varigenom lagstiftningen

blir ändå mer svåröverskådlig än den enligt sakens natur måste

vara. Att med gällande bestämmelser några olösliga svårigheter skulle i

detta sammanhang uppstå förefaller mig föga troligt.

Tillräckliga skäl att beträffande rätt att erhålla provisorisk skattepåföring

genom yrkande hos beskattningsdomstol införa bestämmelser utöver dem

som skatteberedningen föreslagit anser jag icke föreligga, desto mindre som

formerna för erhållande av dylik påföring hos prövningsnämnd nu betydligt

förenklats.

I ett par yttranden, som avse rederinäringen, har berörts frågan om provisorisk

skattepåföring efter insättning av medel hos riksbanken. De i sådant avseende

redan nu stadgade förmånerna äro så långt gående, att jag icke kan

förorda en ytterligare utsträckning av dem. Framhållas må emellertid att

även möjligheten till provisorisk skattepåföring för kostnadsutjämning står

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

öppen för rederierna, och att denna möjlighet under vissa förhållanden torde

vara av värde för dessa.

Slutligen vill jag i anledning av uttalanden i ett par av yttrandena förklara,

att det synes angeläget att särskilt innebörden av den provisoriska

skattepåföringen för kostnadsutjämning bringas till allmänhetens kännedom

på sådant sätt att ej de små företagen som sakna tillgång till taxeringsteknisk

expertis gå miste om en förmån som kommer andra företag till del. Det skall

göras till föremål för ytterligare övervägande vad härutinnan kan åtgöras.

26—37 §§.

Motiveringen till skatteberedningens förslag örn ändring i vissa av ifrågavarande

paragrafer återfinnes å sid. 23 och 24 i beredningens promemoria.

I det av biträdande taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet avgivna

yttrandet anföres beträffande den av skaf teberedningen föreslagna

bestämmelsen i 27 § 6 mom. om viss uppgiftsskyldighet till ledning vid annans

taxering:

»önskvärt vöre att bestämmelsen kompletterades med att uppgiftsskyldigheten

även innefattade uppgift angående betalningsmottagarens — om han är

aktieägare i ett utbetalande aktiebolag — innehav av aktier, ävensom hela

antalet aktier i bolaget. Härigenom skulle aktiebolagens, särskilt de s. k. familjebolagens

anonymitet hävas och bedömandet av frågan huruvida från

rörelsen utgående lön utgör med tantiem likartad inkomst, som uppenbarligen

påverkats av rörelsens resultat, underlättas. Ett sådant bedömande torde

icke vara möjligt utan kännedom om ''löntagarens’ ekonomiska intresse i bolaget.

»

Överståthållarämbetet uttalar, att det sålunda framförda önskemålet förtjänar

att i hög grad understrykas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län säger sig lia en från skatteberedningen

något avvikande uppfattning rörande föreskriften i 27 § 6 mom. och yttrar:

»I motiveringen angives att föreskriften tillkommit för att underlätta taxeringsarbetet.

Självfallet skulle så ske, om här avsedda uppgiftsförfarande kunde

ersätta det ganska tidsödande upprättandet och bearbetandet av extrakt

av taxeringslängderna, som år 1941 i regel torde ha utförts för uppspårande

av bär ifrågavarande skattskyldiga, örn detta är syftet, lärer man dock ej

kunna räkna med att det kan uppnås. För rörelseidkarna — som ju en gång

tidigare under året avlämnat uppgifter om lön och tantiem etc. — måste det

te sig egendomligt att de ännu en gång skola till samma myndighet avlämna

delvis samma uppgifter, och fullgörandet av uppgiftsskyldigheten måste förutses

bliva mycket otillfredsställande. Kontrollen häröver jämte sorteringsarbetet

Lomme enligt länsstyrelsens mening att giva myndigheterna mera arbete

än de nu ha för att nå samma mål, och den nya uppgiftsskyldigheten

skulle för rörelseidkarna medföra ett visst omak, som icke bör påläggas dem

utan tvingande skäl. Om så trots allt finnes böra ske, synes uttrycklig bestämmelse

örn tiden för uppgifternas avlämnande böra inryckas i stadgandet.»

Vidare anser länsstyrelsen det önskvärt att i 27 § 1 mom. intages en föreskrift,

att uppskov med deklaration finge av landskamrerare beviljas endast

då synnerliga skäl påvisades och i intet fall längre än till den 1 september.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

141

Ett alltför långt uppskov drar gärna med sig forcering av granskningen och

^knäppning av tid för förklaring över förslag och kompletteringar till skada

för en allsidig beredning och ett ingående bedömande av målen.

Den i 29 § 3 mom. föreslagna tidsbestämmelsen angående avsändande av

taxeringsförslag rörande inkomst av jordbruk och skogsbruk har föranlett invändningar

av länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands och

Norrbottens län. Sålunda har framhållits, att enligt erfarenheterna från 1941

års taxering det vore ogörligt eller synnerligen svårt att hålla den angivna

tidsfristen 15 september. Vidare har uttalats att det ej vore nödvändigt med

sådan tidsbegränsning utan snarare till fördel för taxeringsarbetet med en

senare tidpunkt för förslagens utsändande.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att en utsträckning av tidsfristen till den

1 oktober knappast lärer kunna förorsaka de skattskyldiga några olägenheter,

samt yttrar, bland annat:

»Det visade sig vid 1941 års taxering, att vissa skattskyldiga borde ifrågakomma

till krigskonjunkturskatt icke enbart för inkomst av jordbruk eller

skogsbruk utan därjämte för inkomst av rörelse. Då förslagen till skatt för

jordbruk och skogsbruk å ena sidan samt för rörelse å andra sidan måste utarbetas

av olika personer — med sakkunskap på respektive område — visade

det sig omöjligt att utsända dylika kombinerade förslag senast den 15 september.

Ehuru förhållandet bör kunna falla under reservationsbestämmelsen,

vore det här lämpligt med ett direkt medgivande, att vid kombination av krigskonjunkturskatt

å inkomst av jordbruk eller skogsbruk med skatt å inkomst

av annan förvärvskälla taxeringsförslaget skall utsändas inom tid, som gäller

beträffande sådan annan förvärvskälla.»

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar, bland annat:

»överhuvud har länsstyrelsen svårt att förstå det nödvändiga eller ens lämpliga

uti, att en särskilt, tidig tidpunkt fastlåses för avgivande av förslag beträffande

taxering av jordbruk och skogsbruk.--— Under förutsättning

att den skattskyldige får tillräckligt lång tid på sig för avgivande av sina erinringar

— och härför möta ju ej hinder vid utsändande av förslag långt senare

än den 15 september — borde det vara den skattskyldige rätt så likgiltigt,

om han får förslaget några veckor förr eller senare.

För taxeringsarbetet är det till avgjord fördel med ett senare utsändande och

jordbrukaren har väl även längre fram på hösten efter skördearbetets avslutande

bättre tid på sig att begrunda taxeringsspörsmålet, vilket senare förhållande

under fjolåret ofta omvittnades härstädes från jordbrukarehåll.

Varför, frågar sig länsstyrelsen, skall det under sådana förhållanden beträffande

just den nu ifrågavarande kategorien skattskyldiga vara av nöden

att binda taxeringsmyndigheternas händer vid planläggandet och utförandet

av taxeringsarbetet?»

Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår utsträckning av tiden till den 15

oktober.

Kammarrätten yttrar:

»Då taxeringen till krigskonjunkturskatt är beroende av den skattskyldiges

taxeringar till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst under de

båda förkrigsinkomståren och under beskattningsåret, får en ändring i någon

av dessa taxeringar en omprövning av taxeringen till krigskoniunkturskatt

som följd.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

35 § innehåller bestämmelser örn besvärsrätt beträffande taxering till krigskonjunkturskatt

för det fall att ändring sker i den skattskyldiges taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst under något av förkrigsåren.

Förslaget innebär härutinnan ingen ändring.

I 36 § 1 mom. meddelas bestämmelser om förfaringssättet beträffande

taxering till krigskonjunkturskatt för den händelse att 1942 års taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras. De föreslagna bestämmelserna

innebära i vissa avseenden avvikelser från vad som gäller enligt förordningarna

örn krigskonjunkturskatt för år 1940 och för år 1941.

I 32 § i 1940 års förordning, respektive 36 § i 1941 års förordning, stadgas

bland annat, att, därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1940, respektive för år 1941, ändras

eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring i taxeringen

till krigskonjunkturskatt.»

Kammarrätten erinrar vidare, att presidenten i kammarrätten i skrivelse

till chefen för finansdepartementet den 10 oktober 1941 beträffande tillämpning

av sistberörda stadgande i 1940 års förordning anfört bland annat följande:
»Enligt

sin ordalydelse skulle denna föreskrift, vars tillämpning åligger

bland andra kammarrätten, ej innefatta mera än ändring av redan åsatt

taxering till krigskonjunkturskatt och således icke nytaxering till sådan skatt.

För en sådan restriktiv tolkning kunde ock i sin mån tala en jämförelse

med motsvarande föreskrift i 25 § förordningen om krigskonjunkturskatt

den 30 juni 1916, vilken lydde: ’Därest efter anförda besvär över prövningsnämnds

eller kammarrättens beslut taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

ändras eller bliver någon åsatt för år, då taxering till krigskonjunkturskatt

ägt rum, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt

eller verkställas den taxering till sådan skatt, som därav må

föranledas.’

Denna föreskrift var ju klar och tydlig, och man kan icke komma ifrån

det yttre faktum, att 1940 års lagstiftare valt en formulering, som icke upptager

någon motsvarighet till orden ''eller verkställa den taxering till sådan

skatt’.

Å andra sidan lära emellertid sakskälen i hithörande fall betinga nytaxering

till krigskonjunkturskatt på samma rationella grunder, som motivera

ändring i redan förefintlig sådan taxering, och det torde kunna antagas, att

lagstiftaren ej heller åsyftat något annat.

Då---motsatta tolkningar gjort sig gällande inom ämbetsverket, kan

det för närvarande ej med säkerhet avgöras, huruvida lagstiftarens vilja, sådan

den enligt vad nyss sagts antagits vara, kommer att, såvitt på kammarrätten

ankommer, realiseras.

Jag har velat fästa herr statsrådets uppmärksamhet på nu angivna förhållande

i förhoppning att på herr statsrådets föranstaltande åtgärd kommer

att vidtagas till författningens förtydligande i nu ifrågavarande avseende.

Jag anser mig emellertid härvid böra påpeka, att det ur olika synpunkter

synes tvivelaktigt, huruvida det lämpligen bör åligga skattedomstolarna att

ex officio gripa sig an med nytaxeringar till krigskonjunkturskatt. Kunde

någon utväg finnas att anordna den erforderliga taxeringen på annat sätt,

torde detta vara ur nyssnämnda synpunkter tacknämligt.»

I anslutning härtill yttrar kammarrätten vidare:

»De framlagda synpunkterna hava beaktats vid utformningen av det remitterade

förslaget. Till det ifrågavarande stadgandet har fogats den bestäm
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

143

melsén, att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten

eller Kungl. Majit, fråga om därav betingad höjning eller påföring av taxering

till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Därjämte

har givits närmare bestämmelser angående förfaringssättet. Emellertid

böra enligt kammarrättens åsikt från den föreslagna handläggningen i

prövningsnämnd undantagas dels de fall då taxeringen till krigskonjunkturskatt

av annan anledning, exempelvis besvär av den skattskyldige, är föremål

för kammarrättens eller Kungl. Majits prövning, och dels de fall då

taxeringen till krigskonjunkturskatt redan prövats av kammarrätten eller av

Kungl. Majit, vilket kan inträffa om landskamreraren fört talan jämlikt

123 § taxeringsförordningen.»

På grund av vad länsstyrelsen i Östergötlands län anfört har jag ej ansett Departementsmig

i det föreliggande förslaget böra upptaga det av skatteberedningen i 27 § chefen.

6 mom. föreslagna stadgandet om skyldighet för rörelseidkare att i viss utsträckning

lämna uppgift örn utbetald tantiem m. m.

Det av biträdande taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet framförda

önskemålet om skyldighet för aktiebolag att lämna uppgift om vederbörande

betalningsmottagares innehav av aktier i det utbetalande bolaget

kan jag ej tillmötesgå. Det torde nämligen icke vara möjligt att stadga en

sådan skyldighet, som, åtminstone då det gäller större företag, icke skulle

kunna fullgöras.

Ej heller kan jag förorda det av länsstyrelsen i Östergötlands län framförda

förslaget, att uppskov med avlämnande av deklaration icke skulle få

beviljas längre än till den 1 september. Fall kunna givetvis tänkas föreligga,

där ett längre uppskov är påkallat. För bedömande av ansökning örn uppskov

torde bestämmelserna i fjärde stycket i 36 § 1 mom. taxeringsförordningen

böra äga motsvarande tillämpning.

Beträffande den av skatteberedningen i 29 § 3 mom. föreslagna tidsbestämmelsen

angående avsändande av taxeringsförslag rörande inkomst av

jordbruk och skogsbruk anser jag mig i anledning av vad vissa länsstyrelser

yttrat böra föreslå att tidpunkten framflyttas till den 30 september. Att bestämma

en senare tid synes ej lämpligt, enär i sådant fall forcering av taxeringsarbetet

i övrigt torde kunna befaras. Arbetet med taxeringsförslagen rörande

jordbruk och skogsbruk är också av sådan beskaffenhet att det bör kunna

utföras på ett tidigt stadium, och vid den nu föreslagna tidpunkten torde

också prövningsnämnderna i allmänhet ha avslutat den ordinarie taxeringen

av skattskyldiga inom ifrågavarande grupper, örn en skattskyldig har inkomst

även av annat slag än jordbruk och skogsbruk, kan detta förhållande

givetvis hänföras till sådana särskilda omständigheter som kunna föranleda

ett uppskjutande till senare tidpunkt, då förslag beträffande samtliga förvärvskällor

kan avsändas.

I anledning av vad kammarrätten yttrat föreslår jag ett tillägg i 36 § 1 mom.

andra stycket av innehåll, att vad däri stadgas angående prövningsnämnds

handläggning av fråga rörande taxering till krigskonjunkturskatt ej skall

äga tillämpning i fall där kammarrätten eller Kungl. Majit redan tidigare

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 287.

prövat samma taxering. I de fall som nu avses bör fråga om höjning eller påföring

av taxering till krigskonjunkturskatt, som kan uppkomma i anledning

av meddelat beslut av kammarrätten eller Kungl. Maj:t angående höjning

eller påföring av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år

1942, upptagas till prövning av den av nämnda båda instanser som redan

tidigare meddelat det slutliga beslutet angående taxering till krigskonjunkturskatt

för nämnda år.

De fall som kammarrätten i övrigt berört, nämligen då taxeringen till krigskonjunkturskatt

av annan anledning, exempelvis besvär av den skattskyldige,

är föremål för kammarrättens eller Kungl. Maj :ts prövning, regleras av

bestämmelsen i första stycket av 36 § 1 morn., varför kammarrättens uttalande

i denna del ej synes mig böra föranleda någon ändring i skatteberedningens

förslag.

Som jag tidigare antytt bör deklarationstiden lämpligen framflyttas till den

1 augusti, vilket iakttagits i 27 §. Vidare har jag ansett det i 28 § sista stycket

föreslagna stadgandet örn vissa åligganden för taxeringsnämndsordförandena

böra utgå, då dessas arbete med den ordinarie taxeringen torde ha avslutats,

när den nu föreslagna författningen kan träda i kraft.

Förslag till förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för

inkomst år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Förordningen innefattar, såsom framhållits i promemorian, utsträckning

av giltighetstiden av nu gällande bestämmelser i ämnet.

Förslaget har ej föranlett någon erinran i de avgivna yttrandena.

Föredraganden hemställer, att förenämnda förslag till

dels förordning om krigskonjunkturskatt för år 1942,

dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande

taxering för inkomst år 1943 av ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring

av fartyg

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

1

Bilaga A.

P. M.

angående krigskonjunkturskatt för år 1942.

Allmän motivering.

I den av undertecknad Kuylenstierna den 22 januari 1940 dagtecknade,

till chefen för finansdepartementet avgivna promemorian angående krisskatt

(prop. den 1 augusti 1940 nr 2, bilaga 2) behandlades även frågan, i vad

mån vid dylik beskattning hänsyn borde tagas till ett försämrat penningvärde.

Härom uttalades bland annat:

»Ett villkor för att skatten i fråga ej skall komma att verka annorlunda än

som avses torde---—- vara, att tillbörlig hänsyn tages till eventuell för
sämring

av penningvärdet, så att skatten ej kommer att verka som en skatt

å dylik försämring. Vid den vanliga inkomstbeskattningen möta synnerliga

svårigheter att taga dylik hänsyn. Härför erfordras nämligen en jämförelse

mellan penningvärdena vid olika tidpunkter, och en sådan låter sig

svårligen åstadkomma vid den så att säga löpande beskattningen. I själva

begreppet merinkomst ligger emellertid en jämförelse med viss annan inkomst,

och denna jämförelse blir uppenbarligen icke rättvisande, om den ej

sker i samma penningvärde. Någon större svårighet att taga skälig hänsyn

till försämring av penningvärdet vid ifrågavarande beskattning föreligger

ej.»

Rörande sättet för hänsyntagande till försämrat penningvärde framhölls

leland annat, att vid meddelande av regler rörande inverkan på beskattningen

av penningvärdets ändringar borde iakttagas att skatten komme att utgå i

det nya penningvärdet. Det vöre på den kapitalinvestering eller den konsumtion,

vartill penningarna skulle använts, örn de fått av den skattskyldige behållas,

som skatten komme att inkräkta. Ett principiellt svar på frågan huru

hänsyn skulle tagas till penningvärdets ändringar syntes följaktligen kunna

givas på det sätt, att jämförelseinkomsten borde angivas i beskattningsårets

penningvärde. Detta torde få ske genom tillämpning å den

faktiskt uträknade jämförelseinkomsten av en indexsiffra. Indextalet

syntes lämpligast böra fastställas med hänsyn till nämnda penningvärde

vid taxeringsårets ingång i jämförelse med penningvärdet vid krigsutbrottet.

Förstnämnda tidpunkt sammanfölle beträffande flertalet rörelseidkare med

beskattningsårets utgång. Beträffande mycket stora kategorier skattskyldiga,

bl. a. nästan alla juridiska personer, funnes vinsten kvar vid denna tidpunkt.

Att detta ej vore fallet ‘med alla enskilda rörelseidkare utan att dessa ofta

successivt under året för egen räkning uttoge påräknade vinstmedel, kunde

ej särskilt beaktas. Det borde emellertid märkas, att jämförelseinkomsten liksom

inkomsten för beskattningsåret utgjorde en komponent av flera olika

delbelopp, bl. a. varulagrets och varufordringars ökning eller minskning, avskrivningar

m. m. Detta förhållande medförde att behörig hänsyn till penningvärdet

ej alltid kunde tagas på det enkla sätt alt viss indexsiffra tilllämpades

å jämförelseinkomsten.

I sin motivering lill det förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 287. Bilaga. 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

som genom ovannämnda proposition förelädes 1940 års riksdag, uttalade chefen

för finansdepartementet sin anslutning till den i den remitterade promemorian

intagna ståndpunkten att, därest en mera betydande försämring

av penningvärdet skulle inträda, hänsyn till en sådan försämring borde tagas

vid ifrågavarande beskattning. Riksdagens första särskilda utskott instämde

i sitt utlåtande (nr 1) över propositionen i detta uttalande. En dylik anordning

syntes vara en naturlig följd av grundprincipen att beskattningen i

fråga borde träffa endast ökning av realinkomst och ej fiktiva vinster.

I den av undertecknade den 6 februari 1941 avgivna p. m. angående krigskonjunkturskatt

för år 1941 (prop. 173/1941, bilaga) påpekades de tekniska

svårigheterna att beträffande rörelse genomföra bestämmelser örn hänsyntagande

till penningvärdets försämring och framlades intet förslag rörande

sådant bänsyntagande, men framhölls tillika att det ej tillkomme oss att taga

ställning till detta spörsmål. Chefen för finansdepartementet yttrade detta

år rörande den föreliggande frågan följande:

»Jag vidhåller min förut uttalade mening, att därest en mera betydande

försämring av penningvärdet skulle inträda, hänsyn till en sådan bör tagas

vid krigskonjunkturbeskattningen. Visst sådant hänsyntagande kan i själva

verket ifrågakomma ej blott vid en verklig försämring av penningvärdet,

utan även där en av varuknapphet förorsakad allmän prisstegring ägt rum.

Jag anser emellertid ej anledning föreligga att för 1941 års skatt föreslå särskild

anordning i anledning av nu nämnda förhållanden. Ur taxeringstek - niska synpunkter är det belt visst önskvärt att undvika de komplikationer

som skulle bliva en ofrånkomlig följd av ett sådant hänsyntagande.»

Ett visst beaktande av den stegrade allmänna prisnivån ansåg emellertid

departementschefen kunna ske vid bestämmande av storleken å det skattefria

bottenavdraget, som i detta sammanhang höjdes från 2,000 till 3,000

kronor.

Mot vad departementschefen yttrat rörande frågan örn hänsyntagande till

penningvärdet bade bevillningsutskottet (betänkande nr 20) ingen erinran.

Utskottet ville emellertid uttala den meningen att, såvitt utskottet kunde finna,

det läge vikt vid att vederbörlig hänsyn till den allmänna prisstegringen

toges vid utformningen av krigskonjunkturskatten för påföljande år.

I den av oss nu företagna överarbetningen av lagstiftningen om krigskonjunkturskatt

bar i enlighet med av chefen för finansdepartementet under

hand meddelade direktiv såsom ett led ingått beaktande av den allmänna

prisstegringen. En huvudfråga som därvid uppställt sig har varit, i vad mån

sådant hänsyntagande bör ske.

En utgångspunkt för ställningstagandet härutinnan synes böra vara den

som intogs redan i ovannämnda promemoria rörande krisskatt, nämligen att

skatten i fråga komme att inkräkta på den kapitalinvestering och den konsumtion,

vartill pengarna skulle använts, örn de fått behållas av den skattskyldige.

Vad nu angår frågan örn eventuell disposition av medlen för kapitalinvestering

må framhållas att all rimlig hänsyn till sådan användning synes

lia tagits genom gällande regler om rätt till nedskrivning av varulager till

förkrigspris och avskrivning av inventarier till motsvarande prisnivå, delvis

genom förmedling av provisorisk skattepåföring. Det står den skattskyldige

fritt att använda sin vinst till dylika investeringar under kriget och få den

inträffade stegringen till fullo beaktad. Den möjligheten att medlen i fråga

skulle först efter krigets slut kommit att användas för kapitalinvestering synes

i detta sammanhang ej behöva föranleda särskilda åtgärder, då det pris

anskaffningen då skulle avse enligt den ifrågavarande lagstiftningens förutsättningar

är förkrigspris. En rad förmåner vid ifrågavarande beskattning

har stadgats med dessa förutsättningar och det vore ej följdriktigt att i nu

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287: Bilaga A.

3

ifrågavarande avseende utgå från annan förutsättning. Den utgångspunkt,

varmed nu bör räknas, synes följaktligen vara, att krigskonjunkturskatten inkräktar

på den skattskyldiges konsumtion och att rimligt vederlag bör beredas

för dennas fördyring.

Det är uppenbarligen ej möjligt alt fastslå i vad mån en verklig försämring

av penningvärdet av inflationistisk natur föreligger eller allenast en av varuknappheten

och tillfälliga extraordinära transportkostnader föranledd fördyring

av olika nyttigheter. Samma problem som här möter har förelegat

även på arbetsmarknaden, där man vid utmätandet av kompensation för dyrtiden

utgått ifrån att sådan kompensation icke skulle ges för en prisstegring

föranledd blott av försämrad försörjning. Det kan uppenbarligen icke ifrågakomma

att på det område det här gäller beräkna den egentliga penningvärdesförsämringen

till ett högre värde än man med denna utgångspunkt kommit

att godtaga på arbetsmarknaden. Den procentsats enligt vilken lönetilllägg

med hänsyn till den antagna penningvärdesförsämringen beviljades,,

var vid 1941 års utgång 12.7 procent å lönerna, en siffra som tillämpats under

senare halvåret 1941, medan siffran för första hälften av samma år

utgjorde 8.7 procent. Från och med början av innevarande år tillämpas

en procentsats av 16.7 procent. Det kan visserligen icke anses självklart att

hänsyn skall tagas just till läget vid årsskiftet. Den inkomst varom fråga

är har i många fall konsumerats redan under de delar av beskattningsåret,

då index var lägre. Det synes emellertid vara lämpligt att, på sätt i promemorian

rörande krisskatt förutsatts, räkna med förhållandena vid taxeringsårets

ingång, vilken tidpunkt för det stora flertalet skattskyldiga också

är beskattningsårets utgång. Det ifrågasättes att i enlighet härmed den prisstegring

för vilken kompensation skall beredas beräknas till femton procent,

d. v. s. den avrundade siffra som kan anses närmast återge förhållandena vid

1941 års utgång.

Denna procentsats hör, såsom i promemorian om krisskatt uttalats, i princip

tillämpas å jämförelseinkomsten, som alltså i motsvarande mån höjes.

Det framhölls emellertid redan i nämnda promemoria, att särskilda spörsmål

uppställde sig med hänsyn till att jämförelseinkomsten utgjorde en komponent

av flera olika delbelopp, bl. a. varulagrets och varufordringars ökning

eller minskning, avskrivningar m. m. Det är uppenbarligen särskilt i fråga

örn rörelse som denna fråga är betydelsefull. Den behandlades också i promemorian

närmast som en till inkomst av rörelse hänlörlig specialfråga,

huvudsakligen i samband med lagervärderingen. Härom yttrades i promemorian,

bland annat:

»I det föregående har antagits, att justering med hänsyn till penningvärdets

ändringar bör ske genom att å vinsten för jämförelseåret applicera

visst index. Detta förutsätter givetvis, allmänt sett, att även vinsten för beskattningsåret

beräknas i det nya penningvärdet, ett villkor som utan vidare

är uppfyllt beträffande den behållna vinsten i penningar för delta år men

vars uppfyllande beträffande varulagret är en mera komplicerad fråga. Värderingen

för beskattningsåret efter nytt penningvärde förutsätter nämligen all

såväl utgående som ingående varulagret för beskattningsåret beräknas i det

nya penningvärdet, varav kan föranledas justering av bokslutets siffror. Vad

jämförelseåret angår, antages ju att därunder ingen ändring av penningvärdet

ägt ruin. In- och utgående lagren förutsättas därför värderade efter samina

penningvärde. Under dylika förhållanden kan jämförelseinkomsten förvandlas

till en efter nytt penningvärde kalkylerad jämförelseinkomst genom

en enkel tillämpning å densamma av penningvärdeindex. Den principiella

utgångspunkten för hela ifrågavarande resonemang bör visserligen vara, allt

samtliga poster för såväl jämförelseåret sorn beskattningsåret omräknas i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr ''J\7: Bilaga .4.

det nya penningvärdet. Någon sådan omräkning är emellertid i praktiken

ej nödvändig lör jämförelseårets in- och utgående balansvärden, enär vid

oförändrat penningvärde dessa, i den mån de ej återfinnas i vinsten, taga ut

varandra.»

Vid bedömande av den föreliggande frågan, i vad man omräkning av lagervärden

skall anses erforderlig vid tillämpning av det index å femton procent,

som enligt det ovan anförda skulle appliceras å jämförelseinkomsten, måste

givetvis beaktas, att lagstiftningen medger en uppskattning till förkrigspris av

lagertillgångar vid beskattningsårets utgång. 1 den mån beskattningsårets inkomst

påverkats av nedskrivning i lagerökning, bar sålunda redan vid inkomstens

uppskattning prisstegringen kunnat elimineras, och jämförbarhet

med förkrigsförhållandena skulle rätteligen åstadkommits på det sätt att den

enligt förkrigspris uppskattade lagerökningen med tillämpning av förenämnda

index omräknades till nytt penningvärde. I praktiken torde emellertid

läget gestalta sig på följande sätt. Uppenbart är att de s. k. »genomgångslagren»,

d. v. s. de lagerkvantiteter som funnos såväl vid det antagna jämförelseårets

början och slut (i verkligheten första förkrigsinkomstårets början

och andra förkrigsinkomstårets slut), samt beskattningsårets början och slut,

kunna i detta sammanhang helt elimineras. Även från lagerminskningar kan

bortses. Vinsterna representera, om lagerminskning föreligger, rena penningbelopp,

och möjlighet att vid lagerminskning under beskattningsåret nedskriva

sedermera anskaffat ersättningslager till förkrigspris är skapad genom

den provisoriska skattepåföringen. Å lagerökning under det antagna jämförelseåret

böra uppenbarligen, då tillgångarna förutsättas vara värderade

enligt det penningvärde som penningintäkterna vid samma tid representerade,

index tillämpas. Det fall, som i princip synes kunna erfordra särskild

reglering, är följaktligen det ovan omnämnda, att lagerökning under beskattningsåret

föreligger. Men fråga är örn det finns tillräcklig anledning att här

hålla på principen. Det lärer kunna förutsättas, att lagerökning endast mera

undantagsvis kan ha varit för handen år 1941 och blott i enstaka fall kan

ha representerat något verkligt stort belopp. I det föregående har visserligen

uttalats, att den skattskyldige äger rätt att till förkrigspris nedskriva lager

vid beskattningsårets såväl ingång som utgång. I verkligheten inträffar emellertid

ofta att så ej sker. Uppenbart torde sålunda vara, att en omvärdering

av lagerökning under beskattningsåret efter enhetlig norm stundom är en

ganska komplicerad fråga, och att det ur taxeringsteknisk synpunkt vore

önskvärt om en sådan omvärdering kunde undvikas. Vi lia för vår del ansett

att, med hänsyn till frågans antagligen rätt ringa praktiska betydelse, en

sådan ståndpunkt är försvarbar, och på den grund antagit att nämnda index,

femton procent, skall kunna tillämpas å jämförelseinkomsten, utan att någon

särskild justering av lagervärdena för beskattningsåret därav föranledes.

Det nu anförda äger i viss utsträckning tillämpning även beträffande värdeändring

å tillgångar för stadigvarande bruk. Någon utläggning av denna

fråga synes ej erforderlig. Beträffande ökning eller minskning av fordringar,

eventuellt i främmande valuta, synas inga särskilda problem uppställa sig.

Där jämförelseinkomst fastställes, synes enligt det anförda hänsyn till den

allmänna prisstegringen böra tagas på det sätt att från inkomsten för beskattningsåret

avdrages, utöver jämförelseinkomsten, ett belopp motsvarande

femton procent å denna. Kompensationsfaktorn kommer följaktligen till synes

såsom ett avdrag. Innan vi ingå på spörsmålet, huruvida sådant avdrag

genomgående bör medgivas samt under vilket stadium av merinkomstens beräkning

detta extra avdrag skall göras, ävensom frågan i vad mån hänsyntagande

till den allmänna prisstegringen bör ske jämväl på annat sätt, skola

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i''.S7: Bilaga .t.

5

vi emellertid beröra ännu en av utvecklingen föranledd fråga, också denna

närmast hänförlig till rörelse.

Vi åsyfta den omständigheten att numera så lång tid förrunnit från förkrigsinkomståren

att det berättigade i ett beaktande enbart av dessa års förhållanden

såsom det underlag på vilket beskattningen normalt bygger kan

dragas i tvivelsmål. Hänsyn tages visserligen vid krigskonjunkturbeskattningen

till s. k. naturlig utveckling som varit sannolik. Men för att styrka

ett yrkande om beaktande av sådan utveckling fordras sannolikhetsbevisning

som enligt sakens natur endast kan åstadkommas i vissa fall. I allmänhet

måste väl antagas, att tillräcklig hänsyn till sådan utveckling tages genom

det nyss berörda, genom tillämpning av index å jämförelseinkomsten uträknade

avdraget. I sådana fall där jämförelseinkomsten i förhållande till beskattningsårets

inkomst är mycket låg, och framför allt beträffande vissa

nystartade företag, synes dock detta avdrag otillräckligt, särskilt vid jämförelse

med andra liknande företag som på grund av förhållandena räkna

med stor jämförelseinkomst. Vi ifrågasätta därför att för dylika fall extraavdraget

skall beräknas på annat sätt. Alt här framlägga en av föreliggande

fakta direkt motiverad metod för avdragets beräkning är väl knappast möjligt.

Vi vilja för vår del beträffande rörelse föreslå, att därest ett belopp utgörande

femton procent av den enligt eljest gällande grunder beräknade taxerade

merinkomsten överstiger ett belopp av femton procent å jämförelseinkomsten

— eller, såsom framgår av det följande, i vissa fall femton procent

å en del av jämförelseinkomsten — avdraget skall beräknas till förstnämnda

i stället för sistnämnda belopp. För det ifrågavarande efter alternativa grunder

beräknade avdraget — vilket alltså skall innefatta en kompensation dels

för allmän prisstegring, dels för sådan naturlig utveckling som varit möjlig

men vars sannolikhet ej kunnat påvisas — föreslås benämningen kompensatiomavdrag.

Kompensationsavdrag med femton procent å jämförelseinkomsten kan

ifrågakomma och synes i princip lämpligen böra tillämpas i alla de fall, där

jämförelseinkomst fastställes. Emellertid har det gjorts gällande att i vissa

fall redan jämförelseinkomsten så avsevärt påverkats av de goda konjunkturerna

under förkrigsinkomståren att densamma uppgått till en oproportionerligt

stor andel av det egna kapitalet. Att medgiva särskilt avdrag för

att i sådana fall kompensera en prisstegring beräknad å hela jämförelseinkomsten

lärer med hänsyn till grunderna för avdraget icke vara påkallat, då det

knappast rimligen lärer böra räknas med att ett belopp svarande mot en

dylik jämförelseinkomst i dess helhet skulle använts för konsumtion. Därför

ifrågasättes beträffande rörelse bedriven av juridisk person sådan begränsning

av femtonprocentsavdraget att detta, örn jämförelseinkomsten överstiger

50,000 kronor, endast får räknas å den del av jämförelseinkomsten

som ej överstiger tolv procent av den skattskyldiges eget kapital i förvärvskällan

vid sista förkrigsinkomstårets utgång, dock alltid å 50,000 kronor.

Storleken av det egna kapitalet fastställes enligt krigskonjunkturskatteförordningen,

varför hänsyntagandet till detta ej torde vålla större svårighet. En

överslagsberäkning bär givit vid handen alt utan en dylik spärregel den inflytande

krigskonjunkturskalten skulle synnerligen kraftigt reduceras.

Då sådan bevisning, som omförmälcs i 4 $ 4 mom. förordningen örn krigskonjunkturskatt

för är 1941, att uppskattad merinkomst ej berott på kriget

eller förkrigskonjunkturen, i åtskilliga fall svårligen kan förebringas, örn

antaganden med hänsyn lill penningvärdet få rubba det faktiska händelseförloppet,

synes det vara klart att den berörda kompensationsfaklorn i tekniskt

avseende icke bör få karaktären av ett tillägg till jämförelseinkomsten

eller eljest anbringas på eli tidigare stadium än nämnda bevisning äger rum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

Oavsett vad som eljest kunde synas mest konsekvent, synes den följaktligen

böra komma till synes omedelbart innan den taxerade merinkomsten framkommer.

Full hänsyn skall sålunda liksom tidigare tagas till sådan naturlig

utveckling m. m. som kan betecknas såsom sannolik; därutöver medgives

kompensationsavdrag. Den omständigheten att dylikt avdrag medgives får

sålunda icke tagas till intäkt för krav på starkare bevisning än tillförene rörande

naturlig utveckling. Eftersom det är väsentligt svårare att styrka sannolikheten

av en fortgående naturlig utveckling under en längre följd av år

än under den kortare tid med vilken nian vid första och även andra årets

taxering till krigskonjunkturskatt haft att räkna, torde en sådan skärpning

av bevisningen framstå såsom obillig. För sådana företag, som kunnat uppvisa

en viss sannolik utveckling under 1939 och 1940 om kriget ej utbrutit,

torde väl i regel böra räknas med åtminstone någon fortsatt naturlig utveckling

även i fortsättningen, eftersom, örn en sådan utveckling kunnat förutses

under nämnda år, det normalt måste betecknas som osannolikt att den

plötsligt skulle avbrutits. I varje fall synes det endast örn särskilda skäl föreligga

kunna antagas att rörelsen därefter åter skulle gått tillbaka. Denna

fråga, så ock spörsmålet örn förhållandet mellan densamma och frågan örn

jämförelseinkomstens storlek beträffande nystartade eller hastigt utökade

företag, skall närmare beröras i den speciella motiveringen.

Kompensationsavdrag utgörande i princip femton procent å jämförelseinkomsten

kommer enligt det sagda att, i den mån de för 1941 års beskattning

gällande grunderna för beskattningen eljest bibehållas, tillämpas dels beträffande

rörelse, dels — där nettometoden tillämpas — beträffande jordbruk,

dels beträffande annan fastighet, dels beträffande tantiem och likartad inkomst,

men ej beträffande jordbruk, örn bruttometoden tillämpas, skogsbruk

eller realisationsvinst. Fråga uppkommer då, huruvida och på vad sätt den

allmänna prisstegringen skall kunna beaktas i de fall då jämförelseinkomst

ej fastställes.

Vad jordbruk angår föreslås i det följande av olika skäl att den s. k.

bruttometoden ej vidare skall tillämpas, utan att taxering alltid skall ske

enligt nettometoden kompletterad med vissa regler om en schablonmässig

fördelning av omkostnader på jordbruk och skogsbruk. Jämförelseinkomst

skall följaktligen alltid fastställas, och förutsättning kommer då att genomgående

föreligga för beräkning av kompensationsavdrag. Emellertid begränsas

krigskonjunkturbeskattningen av jordbruk även på det sältet att sådan

merinkomst, som återstår efter avdrag av jämförelseinkomsten, må beskattas

endast i den mån den innefattar prisstegring utöver omkostnadsökning,

d. v. s. höjning av prismarginalen. Även vid detta moment av inkomstberäkningen

bör rimligtvis kompensation beredas för den allmänna prisstegringen,

nämligen på det sätt att den vinst, med vilken vederbörande anses lia kunnat

räkna före kriget, liöjes med femton procent. Vid fastställande av sådana

procenttal för prisstegring, som skola kunna tillämpas, örn ej speciell bevisning

rörande prisstegringen förebringas, bör givetvis också hänsyn tagas

till kompensation flir prisstegringen enligt grunder som nu sagts.

Ifråga om skogsbruk kommer alltjämt ingen jämförelseinkomst att fastställas,

utan får hänsyn till den allmänna prisstegringen beträffande dylik

verksamhet tagas på det sätt som senast berörts i fråga om jordbruk.

Ej heller beträffande realisationsvinst kommer jämförelseinkomst att fastställas.

Då det torde böra förutsättas att sådan vinst användes ej för konsumtion

utan för kapitalplacering, vilken — borlselt från placering för tillfällig

förräntning — kan antagas äga rum först efter krigets slut, då den

gamla prisnivån antages lia återvunnits, kunde det synas att skäl saknades

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A. 7

att vidtaga någon reduktion av den taxerade merinkomsten med hänsyn till

den allmänna prisstegringen. Av billighetsskäl synes dock sådan kompensation

böra givas enligt den andra ifrågakommande metoden, d. v. s. genom

avdrag av femton procent å det belopp som enligt fjolårets grunder skulle

utgjort taxerad merinkomst. Till förmån för en sådan begränsning talar väl

i sin mån den omständigheten att det föreligger ett starkt motsatsförhållande

mellan sådana vinster som hänföra sig till försäljningar vilka medföra

skattepliktig realisationsvinst, och övriga försäljningar (t. ex. av ärvda tillgångar,

eller avyttringar efter utgången av den tid som konstituerar realisationsvinst)

, vilka lämnas helt obeskattade såväl vid den ordinarie beskattningen

som krigskonjunkturbeskattningen och vilkas indragande under den ena

eller andra beskattningen knappast synes i detta sammanhang böra ifrågasättas.

Under diskussionen örn krigskonjunkturskatten har bland annat också

ifrågasatts att inkomstökning under ett år skulle få kvittas mot inkomstminskning

under ett annat. Såväl chefen för finansdepartementet som bevillningsutskottet

lia principiellt anslutit sig till en sådan tankegång i den form

att örn möjligt dylik kvittning skall få ske vid det planerade avräkningsförfarandet

efter krigets slut. Ett betydande steg i riktning mot möjliggörande

av en kvittning redan under pågående krig togs emellertid sistlidet år genom

inrättande av möjligheten till provisorisk skattepåföring genom avsättning

till s. k. kostnadsutjämningsfond. Läget synes nu vara sådant att ett ytterligare

steg i samma riktning kan tagas genom medgivande av rätt att kvitta

inkomstökning under beskattningsåret mot inkomstminskning under närmast

föregående beskattningsår. På grund av rätten till nedskrivning av

varulager till förkrigspris torde under tidigare år ej sällan inkomstminskning

lia uppstått som sedermera vid lagrets realiserande förbytts i inkomstökning.

För denna inkomstökning kan visserligen i regel provisorisk skattepåföring

genom avsättning till varuförnyelsefond eller eljest erhållas, och

det är ej osannolikt att restitution i allmänhet kommer att äga rum, senast

när kriget upphört. Just i sådana fall, där inkomstminskningen under ett år

väsentligen framkommit genom en bokföringsåtgärd, som kunnat göras på

annat sätt, synes emellertid en omedelbar kvittning, varigenom effekten av

bokföringsåtgärden elimineras, vara särskilt motiverad och, örn skatten i

alla fall framdeles kommer att restitueras, kommer statens fiskaliska intresse

knappast att bli lidande. När vederbörande rörelseidkare gjort sina lagervärderingar,

lia de ofta icke kunnat förutse, huru för deras vidkommande frågan

örn krigskonjunkturskatt skulle komma att ställa sig, varför lagervärderingen

ej kunnat göras sådan alt avdraget för jämförelseinkomsten kunnat

exakt utnyttjas. Det finnes knappast anledning att uppskjuta tillrättande av

sådana missförhållanden som därav kunna bli en följd.

Kvittningen mellan olika år kan ej försiggå på alldeles samma sätt som

kvittning mellan olika förvärvskällor vid ett års taxering. Grundtanken synes

emellertid höra vara den att sådan inkomstminskning, som i princip

skulle kunnat avdragas men som ej kunnat utnyttjas vid 1941 års taxering,

nn i stiillet får utnyttjas vid 1942 års taxering. Avdraget får dock ske först

vid fastställande av den beskattningsbara merinkomsten, eftersom inkomstberäkningen

beträffande de olika förvärvskällorna ej får kompliceras. Kvittningsrätt

föreslås icke för inkomstminskning år 1939. En sådan rätt skulle troligen

ej vara av stor betydelse, men skulle, örn den medgåves, medföra åtskilliga

komplicerade problem med hänsyn till inkomstens uppdelning på de åtta

första rest), fyra sista månaderna nämnda år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

Det torde kulina förväntas att den ifrågasatta kvittningsrätten skall komma

att medföra en väl behövlig förenkling av taxeringsförfarandet. Framför

allt synas åtskilliga komplikationer, som sammanhänga med behandlingen

av varulagrets värdesättning vid beskattningsårets ingång, kunna undvikas.

Bland lättnader ifrågasättes nu också att enskild skattskyldig, vilkens

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda beskattningsbara belopp

ej överstiger (>.000 kronor, befrias från skattskyldighet till krigskonjunkturskatt.

Stadgandet kan antagas i stort sett få den verkan, att rörelseidkare

och jordbrukare med en jämförelseinkomst ej överstigande 3,000 kronor

befrias från skyldighet att utgöra krigskonjunkturskatt. Beträffande

aktiebolag och med dem likställda vore ett liknande stadgande mindre lämpligt

med hänsyn till möjligheten även för stora företag att med begagnande av

sin rätt till fri avskrivning beträffande inventarier m. m. nedbringa inkomsten

under gränsbeloppet. I fråga om enskilda rörelseidkare kan det visserligen

befaras att genom nämnda stadgande möjlighet skapas att undgå skattskyldighet

genom att företaga större nedskrivningar å varulagret än som skulle

godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt. Skulle delta ske, och vore

ej sådana förhållanden för handen som borde föranleda ett frångående av

räkenskapernas värdesättning, lärer emellertid nedskrivningen komma till

synes och eventuellt beskattas vid det åsyftade framtida avräkningsförfarandet.

Förslaget att stadga denna minimigräns för beskattningen har föranletts

av bl. a. taxeringstekniska hänsyn, då kontrollen över denna taxering i hög

grad underlättas genom att ett stort antal smärre handlande m. fl. ej bliva

deklarationsskyldiga och kunna lämnas helt utanför granskningsförfarandet.

Om förslaget genomföres, kommer också ett missförhållande att väsentligen

avhjälpas, som föranlett viss kritik, nämligen att många personer av fiskarbefolkningen,

vilka under förkrigstiden såsom självständiga rörelseidkare

förvärvat endast små inkomster, nu under utövande av en stundom mycket

riskfylld verksamhet ej sällan komme upp till sådan merinkomst, att skyldighet

att utgöra krigskonjunkturskatt förelåge, medan däremot deras lindel''

liknande förhållanden arbetande kamrater som vore anställda som löntagare

hos andra företagare, bleve befriade från sådan skatt. I samband härmed

synes böra stadgas att jämförelseinkomst för enskild rörelseidkare, för vilken

rörelsen utgjort hans huvudsakliga försörjningsmöjlighet, skall beräknas

till minst 3,000 kronor. Då kompensationsavdrag å femton procent av

jämförelseinkomsten skulle beräknas även för dessa fall, vinnes sålunda samma

resultat som om jämförelseinkomsten utgjorde minst 3,450 kronor. Med

hänsyn till de olika risker som fiskare i olika delar av landet löpa vid utövandet

av sitt yrke synes det svårt att genom en bestämmelse, som tager direkt

sikte på riskmomentet, lösa frågan om deras krigskonjunkturbeskattning.

Motsvarande bestämmelse örn visst minimum för jämförelseinkomsten synes

för övrigt följdriktigt böra gälla även för jordbrukare.

Beträffande krigskonjunkturbeskattning av skogsbruk har av statens industrikommission,

statens bränslekommission och statens priskontrollnämnd

i skrivelse till Konungen den 20 februari 1942 framlagts ett förslag som går

ut på att, i syfte att stimulera till avverkningar, från sådan skatt undantaga

avverkningar i den mån dessa avse mer än ett års avkastning, schablonmässigt

beräknad med utgångspunkt från fastighetstaxeringens uppgifter. I föreliggande

promemoria har ej till prövning upptagits detta, av andra än rena

beskattningssynpunkter motiverade förslag, vilket är föremål för behandling

i särskild ordning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2X7; Bilaga A.

9

I diskussionen om krigskonjunkturbeskattningcn har också ånyo framförts

önskemålet att avdrag skulle vid inkomstberäkningen medgivas för den ökning

av skatter som den skattskyldige haft under beskattningsåret i förhållande

till förkrigsinkomståren. Denna fråga behandlades jämförelsevis ingående

av chefen för finansdepartementet i dennes motiv till 1941 års förordning

om krigskonjunkturskatt. Departementschefen yttrade:

»Den i beskattningsavseende för varje år relevanta frågan är hur stor del

av det årets inkomst vederbörande skall hava att avstå i skatt. Att denna skatt

erlägges i efterskott är en sekundär fråga. Skatteunderlaget är i princip det

belopp som redovisas innan skatten erlagts. Den principiella frågeställningen

erhålles enklast, om man utgår från antagandet att uppbördssystemet vore

sådant att skatten erlades parallellt med inkomsternas förvärvande. Man kan

tänkas av praktiska skäl såsom beskattningsunderlag fastställa inkomsten

med avdrag av skatter, men skattesatserna böra, om visst sammanlagt belopp

skall utlagas i skatt, bli i motsvarande mån högre på ett sålunda bestämt

beskattningsunderlag än på ett underlag utan skatteavdrag. Örn skatteavdrag

skall medgivas eller ej är i verkligheten en fråga som på det närmaste

sammanhänger med frågan örn beskattningens höjd. Örn två skatter av olika

slag skola utgå å samma inkomst, finnes intet hinder att låta den ena skatten

avdragas från inkomsten, innan den andra skatten beräknas. Däremot vore

det otvivelaktigt irrationellt att medgiva avdrag för den ena skatten vid uträkning

av den andra och samtidigt avdrag för den andra skatten vid uträkning

av den förra. Enligt lagstiftningen örn krigskonjunkturskatt medgives

nu för beskattningsåret avdrag för den mest tyngande av de ifrågakommande

skatterna, nämligen krigskonjunkturskatten, vid bestämmande av det

beskattningsunderlag, å vilket den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

utgår. Detta måste anses vara tillfyllest. Att därjämte medgiva avdrag för

inkomst- och förmögenhetsskatt vid bestämmande av beskattningsunderlaget

för krigskonjunkturskatten, skulle icke vara riktigt och vore, om fråga vore

örn uttagande av båda skatterna på samma års inkomst, icke ens möjligt att

genomföra, då vardera .skatten ej skulle kunna fastställas utan att den andra

vore känd.

När nu emellertid yrkanden göras örn avdrag för skatter vid bestämmande

av den uppskattade merinkomsten, framgår det icke klart vilka skatter som

åsyftas. Yrkandena kunna uppfattas såsom avseende att även krigskonjunkturskatt

skall avdragas vid beräkningen av just denna skatt. Detta är givetvis

ej blott olämpligt utan praktiskt taget uteslutet. Måhända åsyftas emellertid

ej sådant skatteavdrag, utan avses blott att få vid beräkningen av krigskonjunkturskatt

tillgodonjuta den ökning som i regel ägt rum beträffande övriga

skatter. I det yttrande som avgivits av delegerade för Sveriges industriförbund

m. fl. anföres nu, att skatterna utgöra en den skaltskyldiges skuld

till det allmänna vid verksamhetsårets slut, varför fråga skulle vara örn en

fiktiv inkomst. Örn härmed avses det verksamhetsår, å vars inkomst skatten

beräknas, kan mot bevisföringen genmälas, att i dylikt fall även krigskonjunkturskatten

bör betraktas på samma siitt, d. v. s. det förut förda resonemanget

blir omedelbart tillämpligt. Avses däremot med verksamhetsåret

det år då skatter på tidigare års inkomster förfalla till betalning, måste invändas

att detta icke kan ändra något av den principiella frågeställningen.

Den omständigheten att skatten erlägges i efterskott bör ej inverka på bedömandet

av vad som är rationellt beträffande skatteunderlagets bestämmande.

Det torde för frågans belysande vara lämpligt att närmast betrakta den med

hänsyn lill fysiska personer. Deras skatter betraktas oomtvistligt ej såsom

omkostnad för deras verksamhet utan såsom eif avstående av viss del av den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7; Bilaga A.

inkomst som eljest skulle stått till förfogande för konsumtion. Örn med varandra

jämföras två fysiska personer, av vilka den ene haft oförändrad inkomst

i förhållande till förkrigsinkomståren, den andre merinkomst, så ha

båda att vidkännas lika stor skatteökning för det belopp varmed inkomsterna

sammanfalla, och den andre har dessutom att vidkännas viss extra skatt,

krigskonjunkturskatt och annan skatt, på sin merinkomst. Detta är vad som

enligt 1940 års lagstiftning och skatteberedningens förslag åsyftas. Skulle nu

beträffande den senare personen avdrag såväl för skatteökningen å den för

båda lika stora inkomstdelen som för skatten å den överskjutande inkomsten

medgivas, så skulle den med krigskonjunkturbeskattningen avsedda merbelastningen

av den som haft merinkomst i förhållande till den som haft oförändrad

inkomst bortfalla och den åsyftade avvägningen mellan båda inbördes

omintetgöras. Det är tydligt att jag svårligen kan tillstyrka en anordning

varigenom krigskonjunkturskatten skulle väsentligt kringskäras och dess

syfte i avsevärd grad åsidosättas. Uppenbart är att frågan beträffande juridiska

personer ej kan betraktas annorlunda än beträffande fysiska personer.»

Det förefaller svårt att tydligare än som här skett framlägga det betraktelsesätt

som leder till att avdrag för skatteökning ej medgives vid taxeringen

till krigskonjunkturskatt. Det är måhända dock lättare att följa den angivna

tankegången, örn det för enkelhetens skull antages, att merinkomsten ansåges

böra helt indragas till staten. Problemställningen är nämligen givetvis densamma,

om hela merinkomsten eller blott en bråkdel av denna förbehålles

staten. Likställighet i beskattningen för olika skattskyldiga bör då tydligen

föreligga, sedan merinkomsten avräknats. Ökningen av de ordinarie skatterna

träffar ju även den som ingen merinkomst haft, och bör då på samma sätt

träffa den som haft merinkomst, som örn denna icke varit för handen.

Den synpunkt, som från näringslivets sida anlägges, är väsentligen den, att

skatten, särskilt för företag i aktiebolagsform, framstår såsom en omkostnad,

för vars ökning avdrag bör få ske liksom för annan omkostnadsökning. Man

bortser emellertid härvid ifrån att, även örn detta betraktelsesätt accepteras,

skattebestämmelserna just avse att giva normer för beräkning av de omkostnader

av ifrågavarande slag som böra belöpa på förkrigsinkomståren resp.

beskattningsåret. Man måste nämligen utgå från att varje beskattningsår

bär just den beräknade omkostnad som belöper på det årets vinst, och att

följaktligen de under respektive år erlagda skatter som belöpa på tidigare

års vinster i sammanhanget sakna relevans, örn återigen avdrag skulle medgivas

för de på förkrigsinkomståren respektive beskattningsåret faktiskt belöpande

skatterna, så skulle detta, såsom chefen för finansdepartementet i

sitt nu återgivna yttrande uttalade, innebära att avdrag medgåves just folden

skatt som skulle räknas ut, en anordning som vore meningslös och omöjlig

att genomföra.

Ett principiellt berättigande måste däremot givetvis tillmätas den anmärkningen

att krigskonjunkturskatt rätteligen borde få avdragas vid fastställande

av det kommunala beskattningsunderlaget. Skälet till att sådant avdrag

ej medgives ligger på det rent praktiska området. Det har, bland annat, ej

varit möjligt att finna en tekniskt genomförbar lösning av problemet att genomföra

en sådan avdragsrätt. Framhållas må dock att, såsom cliefen för

finansdepartementet redan vid anmälan av 1940 års förslag om krigskonjunkturskatt

framhållit, hänsyn till förhållandet tagits vid avvägning av skattesatserna

för krigskonjunkturskatten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

11

Speciell motivering.

I det följande redovisas i allmänhet allenast sådana ändringar som föreslås

i förhållande till förordningen örn krigskonjunkturskatt för år 1941. I vissa

avseenden giva dock erfarenheterna från taxeringen till sådan skatt anledning

till särskilda uttalanden.

2 §•

De här upptagna reglerna om skattepliktig inkomstökning och om skattskyldighet

äro desamma som enligt 1941 års förordning med den skillnad

att skattskyldigheten, såsom redan tidigare omnämnts, föreslås begränsad

så, att fysiska personer, som år 1942 taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett taxerat belopp av högst 6,000 kronor, undantagas från

skattskyldighet till krigskonjunkturskatt.

3 §•

Denna paragraf, som innehåller vissa för de olika slagen av inkomst gemensamma

begreppsbestämningar, har kompletterats med ett stadgande, som

bl. a. anger huvudregeln för kompensationsavdragets beräkning. Som redan

tidigare antytts måste särskilda regler angående kompensation för den allmänna

prisstegringen meddelas för de fall där någon jämförelseinkomst ej

fastställes. Föreskrifter härom meddelas i de paragrafer som avse de olika

slagen av inkomst.

4 §•

På sätt tidigare anförts bör kompensationsavdraget göras på det stadium,

då beräkning skett i vad mån merinkomst enligt eljest gällande regler berott

på förhållanden som omförmälas i 1 §. I enlighet härmed har i ett nytt sjätte

moment, efter de i 4 och 5 mom. upptagna bevisningsreglerna, införts ett stadgande

om kompensationsavdragets beräkning. Med hänsyn till nämnda avdrag

erfordras en ändrad bestämning av begreppet »taxerad merinkomst» på

sätt framgår av 2 och 3 mom. Vad särskilt angår 3 mom. erinras, att där

inkomstminskning å viss förvärvskälla bestämts med utgångspunkt från ett

medeltal som betecknar underskott (jämför punkt 10 av anvisningarna),

kompensationsavdraget för denna förvärvskälla beräknas å den för förvärvskällan

fastställda jämförelseinkomsten med den följd att den avdragsgilla

inkomstminskningen kommer att i motsvarande mån ökas.

7 mom. motsvarar 6 mom. i 1941 års förordning. De här föreslagna ändringarna

äro av formell natur.

I anvisningarna till 4 § lia upptagits samma föreskrifter som i 1941 års

förordning med de ändringar som framgå av det följande.

I punkt 2 b) har uteslutits den enligt föregående års förordning gällande

föreskriften, att anteckning i krigskonjunkturskattelängden under viss förutsättning

skulle göras rörande grunden för beräkning av värdeminskningsavdrag.

En sådan föreskrift torde nämligen sakna praktisk betydelse.

Beträffande jämförelseinkomsten för nystartade företag (punkt 3 andra

stycket) föreslås viss uppmjukning av de enligt 1941 års förordning gällande

reglerna, såvitt angår den uppskattningsgrund enligt vilken såsom jämförelseinkomst

må fastställas ett belopp motsvarande skälig ränta å egel kapital. I

nämnda förordning stadgades, att ränta som nu sagts »bör normalt kunna beräknas

efter en räntefot av 6 procent». Erfarenheten har nu visat, att en alltför

sn.äv tillämpning av detta stadgande kunnat leda till mindre tillfreds
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

ställande resultat. I förslaget har därför i stället för det nämnda stadgandet

upptagits den föreskriften, att räntan »må beräknas efter en räntefot av lägst

6 procent». Med en sådan föreskrift erhålla beskattningsmyndigheterna

friare händer att bestämma den för det särskilda fallet lämpligaste räntefoten.

Det torde också kunna förväntas, att denna i allmänhet kommer att bestämmas

högre än minimitalet. Att uttryckligen höja detta har däremot ej ansetts

lämpligt. För att ernå en i möjligaste mån likformig tillämpning kunde det

måhända tänkas att den centrala krigskonjunkturskattenämnden utfärdade

direktiv med angivande av grunder för minimitalets bestämmande inom olika

branscher.

Den uppmjukning som sålunda föreslås bör emellertid icke komma allenast

de nystartade företag till godo, för vilka jämförelseinkomsten fastställes

först vid 1942 års taxering, utan även sådana företag, för vilka jämförelseinkomst

redan tidigare fastställts, enär dessa eljest skulle komma i

en oförmånligare ställning. De sistnämnda företagen böra därför beredas

möjlighet att få sin en gång fastställda jämförelseinkomst under förnyad

prövning. I detta sammanhang erinras örn den enligt 1941 års förordning gällande

föreskriften (punkt 3 sista stycket) att den vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 fastställda jämförelseinkomsten bör frångås endast örn

särskilda skäl därtill föranleda. Samma föreskrift upptages i förslaget med

den ändring att orden »år 1940» utbytts mot »senast», vilket innebär, att om

beskattningsnämnden beträffande 1941 års taxering funnit särskilda skäl föranleda

ett frångående av den vid 1940 års taxering fastställda jämförelseinkomsten.

så bör vid 1942 års taxering såsom jämförelseinkomst upptagas

det år 1941 fastställda beloppet, såvitt ej särskilda skäl föranleda ett frångående

jämväl av detta. Bland sådana särskilda skäl, som kunna föranleda

ett frångående av tidigare fastställd jämförelseinkomst, bör även kunna inrymmas

den omständigheten att för den skattskyldige förmånligare författningsbestämmelser

införas.

Föreskrifterna örn jämförelseinkomsten lia vidare kompletterats med den

i allmänna motiveringen omnämnda regeln att. sådan inkomst för fysisk person

ej må bestämmas till lägre belopp än tretusen kronor.

I punkt 4 a) upptages liksom i 1941 års förordning en föreskrift med syfte

att reglera sambandet mellan lagervärderingen vid beskattningsårets ingång

och nästföregående beskattningsårs utgång. Med hänsyn till den föreslagna

kvittningsrätten mellan merinkomst under beskattningsåret och inkomstminskning

under nästföregående beskattningsår lia emellertid de enligt nyssnämnda

förordning gällande bestämmelserna kunnat förenklas. Sålunda erfordras

ej någon motsvarighet till den särskilda regel, som gällde för det

fall att skattskyldig vid taxering nästföregående år ej påförts krigskonjunkturskatt.

I förslaget upptages därför endast ett stadgande av den innebörd, att

därest vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1941 — vare sig skatt påförts

eller icke — tillägg gjorts för ej tillåten nedskrivning av lagertillgångar under

nästföregående beskattningsår, ett mot detta tillägg svarande belopp skall avdragas

vid inkomstuppskattningen för beskattningsåret.

Å andra sidan erfordras i samma syfte som ovan nämnls en regel, till vilken

motsvarighet ej finns i 1941 års förordning, för det fall att skattskyldig

vid inkomstuppskattningen för det beskattningsår taxeringen till krigskonjunkturskatt

år 1941 avsåg åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord

nedskrivning av lagertillgångar. Har sådant avdrag åtnjutits, skall ett mot

denna nedskrivning svarande belopp tilläggas vid inkomsluppskattningen för

beskattningsåret. Stadgandet korresponderar med del i fjärde stycket av anvisningspunkt

4 b) i 1941 års förordning upptagna och jämväl i förslaget

bibehållna stadgandet enligt vilket nedskrivning vid inkomstuppskattningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

13

lör taxering till krigskonjunkturskatt under viss förutsättning kan godkännas

till lägre belopp än det bokförda värdet.

I punkt 4 b) andra stycket har upptagits en kompletterande regel för det

fall alt kostnaden för att anskaffa lagertillgångar vid beskattningsårets utgång

beträffande lagret i dess helhet i genomsnitt är lägre än förkrigspriset.

För sådant fall föreslås, att den med utgångspunkt från nämnda anskaffningskostnad

beräknade dolda reserven vid nämnda tidpunkt också skall

godkännas vid beskattningen. Genom denna föreskrift möjliggöres för vissa

skattskyldiga, exempelvis inom bilbranschen, att åtnjuta avdrag för värdeminskning

ä lagertillgångar, å vilka värdeminskning inträffat, även i fall där

nedskrivning i räkenskaperna skett redan före krigsutbrottet. Föreskriften

blir tillämplig även å obligationer och liknande värdepapper vilka nedgått i

värde sedan krigsutbrottet.

Enligt 1941 års förordning giillde ett särskilt stadgande [i fjärde stycket

av punkt 4 b) ] beträffande skattskyldig, som i sin rörelse tillgodogjort sig

produkter från eget jordbruk eller eget skogsbruk. Under vissa förutsättningar

kunde vid inkomstuppskattningen nedskrivning av konstaterad lagerökning

godkännas i genomsnitt till förkrigspriset, ehuru den i räkenskaperna

upptagits till högre värde. Detta stadgande infördes i lagstiftningen på

förslag av bevillningsutskottet. Såsom framgår av dess betänkande (nr 20

sid. 12—13), var det billighetsskäl som ansågos tala för att i 1941 års lagstiftning

för detta speciella fall medge undantag från den eljest antagna principen

att nedskrivning vid inkomstuppskattningen ej fick ske till lägre belopp

än det bokförda värdet, såvitt ej den skattskyldige visade att vid uppskattningen

enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning som enligt

god köpmannased varit uppenbart påkallad. Tydligen var det bevillningsutskottets

mening alt den nämnda undantagsregeln borde gälla endast för

1941 års taxering. Vid sådant förhållande och då några skäl knappast lorde

finnas för bibehållande av en sådan regel för årets taxering, har densamma

ej upptagits i förslaget.

Under förslagets utarbetande har övervägts, huruvida i de fall, där garantipriser

fastställts, lagervärdering till lägre belopp än dessa priser kunde

godkännas. Emellertid har det icke ansetts nödvändigt och ej heller lämpligt

att för dessa fall frångå de vanliga principerna. Med undantag för de båda

punkter som ovan berörts överensstämma alltså reglerna för lagervärderingen

vid beskattningsårets utgång med motsvarande bestämmelser i 1941 års

förordning.

Beträffande reglerna i punkt 4 c) angående beräkning av återvinning av

dold förkrigsreserv föreslås vissa ändringar. Dessa grunda sig i första hand

på att del nu gäller taxering för ett senare beskattningsår, vilket förhållande

nödvändiggör viss komplettering av anvisningstexten. Den tidigare omnämnda

kvittningsrätten mellan merinkomst under beskattningsåret och inkomstminskning

under nästföregående beskattningsår föranleder en olikhet i behandlingen

av återvinningen av sådan reserv som minskats under de båda

föregående beskattningsåren. Sålunda skall återvinning av sådan reserv, som

minskats under del beskattningsår som låg lill grund för 1941 års taxering,

tilläggas i sin helhet, under det all för återvinning som hänför sig till sådan

reserv, som minskats under det beskattningsår som låg till grund för 1940

års taxering, tillägg ej skall göras med mera än skillnaden mellan det belopp,

för vilket avdrag för minskning av den dolda förkrigsreserven åtnjutits vid

sistnämnda taxering, och återvinningen av samma reserv under nästföregående

beskattningsår. Den omformulering som skott i sista stycket av punkt

4 c) har gjorts i förtydligande syfte.

I punkt 4 lj bör såsom likställd med konjunkturinvesteringsfond infö
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition hr 2S7; Bilaga A.

ras investeringsfond under förutsättning att det tidigare utarbetade förslaget

angående rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond

kommer att lagfästas.

Ändringen i punkt 4 g) är en följd av det föreslagna kompensalionsavdraget.

I punkt 7 har ett tillägg gjorts för att tydliggöra att kostnader i samband

med uppfinning ej må avdragas från beskattningsårets inkomst i den mån

avdrag för desamma utnyttjats vid taxering till krigskonjunkturskatt tidigare

år.

I punkt 8 b), som avser beräkning av eget kapital i rörelse, bär föreslagits

en bestämmelse, att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande

av förkrigslager. Denna regel — vars införande givetvis bör bero på

om den föreslagna lagstiftningen rörande dylik fond antages av statsmakterna

— har synts innefatta en naturlig konsekvens av det förhållandet, att befintligt

varulager vid ifrågavarande beräkning upptages till sitt nedskrivna

belopp, varför en så att säga anteciperad nedskrivning synes böra behandlas

på samma sätt. Beträffande denna anvisningspunkt må även framhållas

att det lärer ha förekommit att företag som under förkrigsinkomståren haft

skatteavsättning, vilken alltså skolat upptagas såsom skuld, icke under beskattningsåret

haft motsvarande avsättning. Då en sådan anordning strider

mot likformighetsregeln, synes i dylikt fall justering för beskattningsåret påkallad

som om skatteavsättning skett enligt normer i huvudsak lika dem som

tillämpats för förkrigsinkomståren.

Det i 1941 års förordning i punkt 10 intagna exemplet på tillämpning av

4 § 3 mom. har ansetts numera kunna utgå.

Den i slutet av punkt lia) gjorda ändringen har, såsom framgår av anvisningstexten,

sin grund i att vid beräkning av minskning av dold förkrigsreserv

under beskattningsåret hänsyn måste tagas till återvinning av sådan reserv

under nästföregående beskattningsår.

Slutligen har i punkt 14 beträffande inkomstuppskattning för handelsbolag

m. fl. gjorts en komplettering med hänsyn till kompensationsavdraget.

I övrigt må beträffande vissa spörsmål, ehuru någon ändring i författningstexten

ej föreslås i dessa hänseenden, framhållas följande.

I fråga om jämförelseinkomsten ha uppmärksammats de fall där företag

— här åsyftas såväl nystartade som äldre sådana — vilka fått jämförelseinkomst

fastställd, sedermera undergått mer eller mindre omfattande utvidgning

genom nyanläggningar av fabriker m. m. I de fall där utvidgningen är

av sådan omfattning, att det praktiskt taget kan sägas att en ny rörelse föreligger,

låt vara inom samma bransch som den tidigare verksamheten med

den mindre omfattningen, bör intet hinder förefinnas att höja jämförelseinkomsten.

En sådan utvidgning av en verksamhet torde kunna hänföras till

sådana »särskilda skäl», som föranleda ett frångående av tidigare fastställd

jämförelseinkomst. För övrigt kan upptagande av ny bransch Stundom böra

likställas med nystartande av ett företag.

Av vad nu sagts bör icke dragas någon slutsats e contrario för det motsatta

fallet att en inskränkning i en viss verksamhet ägt rum. Örn exempelvis

driften vid ett fabriksföretag på grund av tidsförhållandena måst nedläggas

vid en eller annan avdelning, föreligger ej skäl för ändring av jämförelseinkomsten.

En motsatt uppfattning kunde leda till obilliga resultat. Emellertid

kunna givetvis gränsfall föreligga, där ett annat bedömande är på sin plats.

Örn exempelvis ett bolag överlåter en del av sin verksamhet på ett nybildat

dotterbolag, varefter verksamheten bedrives av dem båda i samma omfat l
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kun[/I. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

15

ning som förut endast av moderbolaget, bör jämförelseinkomsten ej rimligen

bestämmas till sammanlagt högre belopp än den för moderbolaget tidigare

fastställda. I ett sådant fall — där fråga närmast är örn en organisatorisk

ändring — måste »särskilda skäl» anses föreligga, som beträffande moderbolaget

böra föranleda ett frångående av den tidigare fastställda jämförelseinkomsten.

Det må ock tilläggas att, därest en rörelsegren, som tidigare gått

med förlust, oberoende av kriget nedlagts, det kan vara rimligt att helt

bortse från den vid ifrågavarande beskattning.

I detta sammanhang må i anslutning till vad som anförts i allmänna motiveringen

erinras, att det avdrag för naturlig utveckling, som vid taxeringen

ett år medgivits en skattskyldig, normalt bör räknas honom till godo

även vid ett följande års taxering under förutsättning att avdraget beräknats

enligt grunder som befunnits vara riktiga. Beträffande dylikt avdrag

har från representanter för näringslivet under hand gjorts gällande att beskattningsnämnderna

i allmänhet ställt alltför stora krav på de skattskyldiga

i fråga örn bevisningen av den naturliga utvecklingen och att det därför

vore önskvärt om mera detaljerade bestämmelser rörande beräkning av

avdraget kunde utfärdas. Att i författningen införa särskilda regler på denna

punkt torde knappast vara lämpligt eller möjligt med hänsyn till de många

olika faktorer som kunna inverka på frågans bedömande. Däremot kan

den utvägen måhända tänkas, att, därest omständigheterna därtill föranleda,

den centrala krigskonjunkturskattenämnden meddelar direktiv, som kunna

komma till de skattskyldigas kännedom före deklarationstidens utgång.

I fråga om pensionering synes begreppet »verklig förpliktelse» ha vållat

tvekan vid tillämpningen. För att en sådan förpliktelse skall anses föreligga

torde böra fordras, att arbetsgivaren icke kan i framtiden undandraga

sig förpliktelsen och att de utbetalda medlen ej skola kunna återgå till honom.

Enbart genom en avsättning till pensionsstiftelse utan att arbetsgivaren

eller pensionsstiftelsen själv är bunden gentemot de anställda kan ej

någon verklig förpliktelse anses föreligga.

Rörande uppfinnarverksamhet har påpekats dels det fall att exploateringen

bedrives av ett bolag, å vilket de i punkt 7 av anvisningarna till 4 § meddelade

bestämmelserna ej äga direkt tillämpning, dels det fall att en uppfinnare

såsom likvid för sin uppfinning erhåller aktier i ett exploateringsbolag, vilkas

värde enligt praxis betraktas såsom skattepliktig inkomst och även träffas

av krigskonjunkturskatt. Beträffande det förra fallet bör märkas, att en analogisk

tillämpning av ifrågavarande regler i anvisningarna bör kunna ifrågakomma,

eftersom dessa i viss mån innefatta en utveckling av i sakens natur

liggande synpunkter. Vad åter angår det andra fallet må framhållas det av

chefen för finansdepartementet år 1940 (prop. den 1 aug. 1940 nr 2, sid. 87)

gjorda uttalandet alt likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren icke

föreligger, därest ej den skattskyldige får avräkna sådana påtagliga förlustrisker

som han iklätt sig det ena året i motsats till det andra. Att det nominella

värdet å aktier i ett lall sådant som det nämnda inkluderar eif betydande

riskmoment, torde snarare vara regel än undantag.

Beträffande vissa spörsmål rörande rederinäringen, vilka under band framförts,

må följande anföras.

Det har bland annat anmärkts, att jämförelseinkomsterna bleve .synnerligen

oförmånliga för sådana rederier, vilkas fartyg under år 1937 enligt tidigare

ingångna fraktavtal vore bundna vid lägre frakter, medan andra rederier,

som icke vöre bundna på sådant siitt, kunde i full utsträckning tillgodogöra

sig de gentemot tidigare år förbättrade konjunkturerna och därigenom

erhålla högre jämförelseinkomst. Liknande spörsmål behandlades

redan i samband med föregående års förordning örn krigskonjunkturskatt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

Sålunda uttalade departementschefen rörande förhållandet med vissa tramprederier,

att om inom en viss näringsgren något eller några företag på grund

av en tillfällighet kommit i sämre läge än företagen i allmänhet inom samma

näringsgren, en jämkning för undanröjande av dylika ojämnheter kunde

vara på sin plats. I enlighet med den princip, som därvid uttalats, höidet

ej vara uteslutet att för rederi, som på grund av tidigare ingångna fraktavtal

hade låga inkomster under år 1937, jämförelseinkomsten bestämmes

med utgångspunkt från den inkomst, som kan antagas lia uppstått örn samma

rederier under nämnda år icke varit bundna av dylika avtal.

Det har vidare framhållits, att för reparationer, som vederbörande rederi

visste vara nödvändiga under ett år å ett fartyg i trafik bortom Skagerackspärren,

men vilka icke kunnat utföras med hänsyn till rådande förhållanden,

avdrag för ett belopp motsvarande de beräknade kostnaderna för de

erforderliga reparationerna borde kunna medgivas, därest avsättning av medel

till motsvarande belopp skett i räkenskaperna. Utgifter, som hörde till

ett visst år, borde nämligen påföras sagda års räkenskaper. Om sådana utgifter

påfördes ett senare år i anledning av att reparationerna först då utfördes,

kunde man befara, att inkomsterna för detta senare år icke räckte

till för täckande av sådana utgifter. Genom avsättning till kostnadsutjämningsfond,

varigenom provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt kan erhållas,

torde man i realiteten kunna uppnå just det resultat som ovan åsyftats.

Det är för övrigt ej uteslutet att för det tidigare året extra värdeminskningsavdrag

på grund av eftersatt underhåll kan ifrågakomma. I dylikt fall

bör givetvis, örn brislen senare avhjälpes, kostnaden därför ej få avdragas i

den mån hänsyn därtill tagits redan vid tidigare taxering.

Beträffande avdrag för klassningskostnader under beskattningsåret har

uttalats, att enligt beskattningsnämndernas praxis sådana kostnader skulle

vid taxeringen fördelas på fyra år. Enligt vad vi inhämtat lärer nämndernas

praxis lia inneburit, att den skattskyldige får välja örn han önskar avdrag

för hela kostnaden på en gång eller fördela densamma på fyra år.

Det har anmärkts, att värdeminskningsavdrag för fartyg bör medgivas med

högre belopp för beskattningsåret än för jämförelseåret. Såsom framgår redan

av förarbetena till 1940 års förordning örn krigskonjunkturskatt, finnes

intet hinder att beräkna en högre procentsats för värdeminskningen under

beskattningsåret än under förkrigsinkomståren, om det kan påvisas att slitningen

under beskattningsåret varit mera avsevärt större än normalt.

I detta sammanhang må jämväl nämnas, att Aktiebolaget Aerotransport

i skrivelse den 30 april 1941 hemställt, att de i 1941 års proposition med

förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för rederinäringen föreslagna

särbestämmelserna måtte förklaras skola äga tillämpning jämväl beträffande

företag, som driver flygtrafik. Även örn en sådan likställighet är principiellt

riktig, torde den kunna antagas sakna praktisk betydelse, varför några

särskilda bestämmelser i frågan ej nu föreslås. 5

5 §•

Enligt 1941 års förordning kunde beräkning av uppskattad merinkomst av

jordbruk ske enligt två olika metoder, dels den s. k. nettometoden, dels den

s. k. bruttometoden. Nettometoden förutsatte en specificerad beräkning av

intäkter av och omkostnader för jordbruket under såväl förkrigsinkomståren

som beskattningsåret, och erfordrades alltså att nettointäkten av jordbruksfastighet

för de olika åren uppdelades på jordbruk och skogsbruk. Enligt

bruttometoden beräknades den uppskattade merinkomsten enligt en

summarisk uppskattningsgrund, vid vilken hänsyn togs till ökningen

av bruttointäkterna och den uppskattade ökningen av omkostnaderna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

17

sedan förkrigsinkomståren. Endast där nöjaktig utredning om uppdelning

av nettointäkten på sätt ovan sagts förebragtes antingen av den skattskyldige

eller av beskattningsmyndigheten, förelågo förutsättningar för tillämpning

av nettometoden. Om dessa förutsättningar ej förefunnos, skulle bruttometoden

tillämpas. Att bruttometoden infördes i lagstiftningen berodde

på att det antogs ofta vara omöjligt att förebringa utredning örn uppdelning

av omkostnaderna på jordbruk och skogsbruk och att med hänsyn härtill

förutsättningar för tillämpning av nettometoden ej skulle föreligga. För sådana

fall ansågs det alltså nödvändigt att införa den schablonmässiga bruttometoden

för att en taxering överhuvud taget skulle kunna verkställas. Såsom underlag

för taxeringen skulle landskamreraren låta upprätta ett förslag med ledning av

den skattskyldiges självdeklarationer. Någon deklarationsplikt för taxering till

krigskonjunkturskatt förelåg ej. Däremot förelåg skyldighet att efter anmaning

lämna för taxeringen erforderliga uppgifter. I fall där självdeklarationerna

eller från den skattskyldige eventuellt inhämtade upplysningar ej gåvo

tillräcklig ledning för tillämpning av nettometoden, kunde förslaget upprättas

enligt bruttometoden. Någon utredning i vad mån merinkomsten uppkommit

på grund av förhållanden som avses i 1 § erfordrades ej för förslagets upprättande.

Det var den skattskyldiges sak att förebringa utredning härom vid

avgivande av erinringar mot landskamrerarens förslag. Om sådan utredning

ej förebragtes, presumerades den i förslaget beräknade uppskattade merinkomsten,

vare sig den beräknats enligt netto- eller bruttometoden, ha berott

på nyssnämnda förhållanden och upptogs alltså såsom taxerad merinkomst,

givetvis under förutsättning att den skattskyldiges erinringar eller

omständigheterna i övrigt ej föranledde avvikelse från den i förslaget beräknade

uppskattade merinkomsten. Beträffande utredningen i vad mån merinkomsten

berott på de i 1 § omförmälda förhållandena gällde det för den

skattskyldige att visa den i bruttointäkten ingående prisstegringen vid avyttring

eller uttag till egen rörelse av produkter från jordbruket utöver vad

som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget

före krigsutbrottet, varjämte de särskilda reglerna i punkt 6 av anvisningarna

om inkomstökning på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor

eller dylikt samt inkomstökning å arrende eller dylikt skulle iakttagas. Prisstegring

utöver vad som erfordrats för ali täcka omkostnadernas ökning beräknades

normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser

som fastställdes av Kungl. Majit eller, där sådana ej fastställts, efter procentsatser

som funnos skäliga. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet

visades att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser

vilka för den skattskyldige innefattade en mindre eller större prisstegring

än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser, skulle dock

hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande. Om den

sålunda gjorda kalkylen visade eli lägre belopp än den beräknade uppskattade

merinkomsten, skulle alltså endast det lägre beloppet upptagas såsom

taxerad merinkomst.

Vid utarbetande av det föreliggande förslaget har det bland annat gällt att

lösa spörsmålet örn hänsyntagande till höjningen av den allmänna prisnivån

sedan krigsutbrottet. 1 de fall, då merinkomsten beräknas med utgångspunkt

från förkrigsinkomslårens inkomster, har, såsom framgår av vad redan tidigare

anförts, elt sådant hänsyntagande ansetts lämpligast kunna ske genom

medgivande av ett kompensationsavdrag beräknat efter femton procent å jämförelseinkomslen.

Delta låter sig viii göra, där nettometoden tillämpas och

jämtörelseinkomst alltså fastställes, men däremot icke vid användning av

bruttometoden, enligt vilken någon jämförelseinkomst ej förekommer. Det

bär emellertid ansetts lämpligt att i förslaget utesluta bruttometoden. Erfa
Ililiaiu)

lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Xr :JS7. Ililat/a.

11

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

renheterna från föregående års taxering kunna nämligen ej sägas lämna

något stöd för bibehållande av denna metod. Det har uppgivits, att den vid

tillämpningen stundom lett till mindre tillfredsställande resultat. Där överslagsberäkningar

gjorts enligt både netto- och brutlometoderna ha ofta rätt

väsentliga divergenser visat sig. I sådana fall torde normalt en uppskattning

enligt den principiellt riktiga nettometoden ha lagts till grund för förslaget,

trots att nöjaktig utredning om uppdelning av omkostnaderna på jordbruk

och skogsbruk ej förelegat.

Emellertid har det icke ansetts möjligt att avskaffa bruttometoden utan

att samtidigt åstadkomma viss förenkling i eljest gällande regler. Eftersom det

ofta är omöjligt att förebringa utredning för en specificerad beräkning av

jordbruksinkomsten med hänsyn till svårigheten att uppdela omkostnaderna

på jordbruk och skogsbruk, kan nämligen den rena nettometoden icke enbart

vara tillräcklig. Nu beror ju frågan, om nettometoden i visst fall kan

användas eller icke, närmast på de fordringar man ställer på bevisningen om

omkostnadernas uppdelning. Med utgångspunkt härifrån har det ansetts lämpligast

att åstadkomma förenklingen genom att inom ramen för nettometoden

medgiva en uppskattning efter schablonmässiga grunder. Sålunda föreslås

(jämför andra stycket av punkt 1), att i fall, där utredning örn specificerad

uppdelning av omkostnader på sätt i första stycket sägs ej kan förebringas,

i regel må förfaras så, att för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret

såsom omkostnader för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning

av nettointäkten av jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å

skog, ett belopp motsvarande viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna

av olika slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för

jordbruk hänföras samtliga de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna

i den mån de överstiga de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna

omkostnaderna. Procentsatser för beräkning av omkostnader för förvärvande

av intäkter av olika slag av skogsprodukter böra fastställas av Kungl. Majit

efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden. Örn sådan procentsats

ej fastställts, må omkostnaderna beräknas efter grund som finnes

skälig. Enligt vad under hand inhämtats av skogssakkunniga lärer en tillfredsställande

grund för en omkostnadsberäkning på sätt nyss sagts kunna

uppställas. Beträffande förkrigsinkomståren lärer erforderligt material finnas

redan genom den utredning som verkställdes föregående år rörande procenttalen

för prisstegring utöver omkostnadsökning. Å jordbrukssakkunnigt håll

har det föreslagna förfaringssättet vid hänvändelse under hand vunnit anslutning.

I övrigt upptager förslaget föreskrifter av samma innehåll som 1941 års

förordning med de undantag som framgå av det följande.

Beträffande den s. k. likformighetsregeln (i punkt 2 av anvisningarna, motsvarande

punkt 3 i 1941 års förordning) föreslås i första hand en ändring i

fråga örn avdrag för lagerminskning. Har lagret sedan 1940 års ingång mera

avsevärt minskats, föreslås sålunda, att avdrag må ske med verkliga värdet

vid nämnda tidpunkt av det lager som avyttrats eller förbrukats utan att

ersättas före 1941 års utgång i den mån sådant avdrag ej skett vid taxering

till krigskonjunkturskatt år 1941. I princip samma regel gällde enligt 1941

års förordning, och den nu gjorda ändringen har endast föranletts av att det

är fråga om ett senare beskattningsår. Vidare föreslås ett kompletterande

stadgande för det fall att i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader

förekommit för reparationer, inköp av levande djur m. m., som ej

uppvägts av motsvarande ökning av intäkterna under respektive år. I sådant

fall bör jämkning göras i inkomstuppskattningen för det år omkostnaderna

förekommit. Dock föreslås att, därest sådana omkostnader förekommit under

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

19

beskattningsåret och jämkning alltså bör ske, avdrag i allt fall skall medgivas

i den mån omkostnaderna överstiga det belopp, vartill motsvarande kostnader

skulle ha uppgått vid utgången av augusti 1939. Förslaget går emellertid ett

steg längre och medger avdrag för dylik merkostnad jämväl vid nyuppsättning

av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad av för jordbruket nödiga

driftbyggnader eller grundförbättring å fastigheten under beskattningsåret.

Kostnader för de sistnämnda ändamålen äro visserligen i princip ej avdragsgilla

vax-e sig vid den ordinarie taxeringen eller vid taxeringen till krigskoujunkturskatt.

Däremot torde en merkostnad, som nedlagts under rådande

förhållanden, böra betraktas såsomen sådan utgift för vilken avdrag bör medgivas,

åtminstone vid taxeringen till krigskonjunklurskatt.

Beträffande regeln om jämkning mellan inkomstökning å jordbruk och

inkomstminskning å rörelse har iakttagits, att justering av prissättningen

bör avse högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å

rörelsen och det å rörelsen belöpande kompensationsavdraget.

Sisla stycket i punkt 3 av anvisningarna i 1941 års förordning har ansetts

kunna utgå, enär det fall som där reglerats ej numera torde kunna bliva

aktuellt.

Reglerna örn jämförelseinkomst (i punkt 3, motsvarande punkt 4 i 1941 års

förordning) ha kompletterats med den i allmänna motiveringen omnämnda

regeln att sådan inkomst för fysisk person ej må upptagas till lägre belopp

än tretusen kronor. Vidare har upptagits en föreskrift av samma innebörd

som beträffande rörelse, att den vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1941

fastställda jämförelseinkomsten bör frångås endast örn särskilda skäl därtill

föranleda.

I en särskild punkt 5 har i förtydligande syfte upptagits regeln att såsom

taxerad merinkomst skall, där ej den skattskyldige förebringar utredning som

avses i punkt 6, upptagas den uppskattade merinkomsten i den mån den

överstiger det mot kompensationsavdraget svarande beloppet.

Vid beräkning av prisstegringsvinsten enligt punkt 6 bör hänsyn tagas till

den prisstegring som motsvarar kompensation för höjningen av den allmänna

prisnivån. Detta bör ske vid fastställande av procentsatserna för prisstegring

utöver omkostnadsökning med utgångspunkt från att kompensationen bör

beräknas i genomsnitt till femton procent av den vinst, som skulle lia uppkommit,

därest avyttring eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter

av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

övriga föreslagna ändringar äro av redaktionell natur och föranledda av att

bruttometoden uteslutits. Därigenom har även beteckningen »nettometoden»

kunnat utgå.

Angående taxeringsförfarandet hänvisas till vad i det följande anföres i

sammanhang med 29 §.

6 §.

De enligt 1941 års förordning gäilande bestämmelserna lia kompletterats

med föreskrifter rörande kompensation för höjningen av den allmänna prisnivån

sedan krigsutbrottet. Hänsyn härtill har ansetts böra tagas enligt

samma grunder som föreslås för jordbruk i det fall att den taxerade merinkomsten

därav beräknas på grundval av inträdd prisstegring utöver vad

som erfordrats flir omkostnadernas ökning.

Vidare har (i punkt 3 av anvisningarna) införts ett stadgande för det fall

att vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1941 avdrag vid beräkning av

nettointäkt av skogsbruk medgivits för beräknad kostnad för utav avverkning

föranledda efterföljande röjningsarbeten m. m., ehuru sådana arbeten

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

faktiskt ej utförts under det beskattningsår nämnda taxering avsåg. Om dylika

arbeten sedermera utföras under ett efterföljande beskattningsår, bör avdrag

för kostnaden därför ej medgivas.

I punkterna 4 och 5 av anvisningarna lia kompletteringar gjorts såsom

följd av kompensationsfaktorn.

Punkt 6 av anvisningarna i 1941 års förordning med föreskrift att taxering

skulle avse endast inkomst av skogsbruk som hänförde sig till tiden

efter 1939 års utgång, har uteslutits, enär en föreskrift av sådant innehåll

för år 1942 torde sakna betydelse.

7 §•

Komplettering av bestämmelserna i 1941 års förordning har i första hand

gjorts med hänsyn till kompensationsavdraget.

I det fall att vid föregående års taxering avdrag för värdeminskning medgivits

med hänsyn till beräknad kostnad för reparation eller dylikt som då ej

utförts, bör givetvis avdrag ej ånyo medgivas där arbeten som nu avses sedermera

komma till utförande. En föreskrift härom har upptagits.

Sista stycket i punkt 2 av anvisningarna i 1941 års förordning har ansetts

kunna utgå, enär det fall som där reglerats ej numera torde kunna bliva

aktuellt.

8 §•

Kompensationsavdrag skall, såsom tidigare nämnts, beräknas å jämförelseinkomsten,

som, såvitt de i 8 § omförmälda slagen av inkomst angår, i regel

utgör medeltalet av samtliga inkomster av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet

som avses i 8 § sista stycket, oavsett örn de äro skattepliktiga till

krigskonjunkturskatt. Det gäller alltså att tillse, att såsom taxerad merinkomst

icke upptages högre belopp än det, varmed den skattskyldiges samtliga

inkomster för beskattningsåret av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet

som ovan sagts överstiger summan av jämförelseinkomsten och det

därå belöpande kompensationsavdraget.

Vid tillämpning av 1941 års förordning har enligt vad som inhämtats

tvekan i vissa hänseenden rått angående bestämmelserna i förevarande paragraf.

Sålunda har från representanter för skattskyldiga ifrågasatts att vid

taxeringen hänsyn skulle tagas endast till ökning av den inkomst som verkligen

var skattepliktig till krigskonjunkturskatt, d. v. s. tantiem m. m. Därvid

har alltså förbisetts innebörden av den beskattningsmetod som tillämpas beträffande

ifrågavarande inkomster. Frågan huruvida tantiemökning såsom sådan

skall beskattas eller ej beror på om den kan antagas ha berott på kriget

eller ej och hänför sig alltså till bevisstadiet. I konsekvens härmed har deklarationsformuläret

uppställts. Det överväges nu att komplettera detta formulär

med utgångspunkt från att uppgifter i tabellform av den skattskyldige

skola lämnas örn de inkomster som enligt hans mening äro skattepliktiga

till krigskonjunkturskatt. Enligt föregående års formulär förutsattes att

dylika uppgifter skulle lämnas under »särskilda uppgifter och yrkanden»

eller i särskild bilaga med utredning för bestämmande av den taxerade merinkomsten.

Vid tillämpning av spärregeln i sista stycket av förevarande paragraf bör

iakttagas, att det är de åren 1938 och 1939 taxerade inkomsterna som skola

tagas till utgångspunkt för jämförelseinkomsten. Denna regel kan formellt

leda till en olika behandling av sådana tantiemtagare som deklarera sin tantiem

året efter det då inkomsten uppburits, ehuru den belöper på ett tidigare

år — denna metod är den rätta — och sådana, som deklarera sin tantiem

såsom inkomst för det år på vilket den belöper. Denna olikhet torde dock i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

realiteten sakna praktisk betydelse, enär vid bevisningen om i vad mån inkomstökningen

berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i allt fall torde

tagas till utgångspunkt inkomsterna för åren 1937 och 1938.

9 §.

Enligt 1941 års förordning skulle realisationsvinst upptagas såsom taxerad

merinkomst i den mån den kunde antagas lia berott på värdeökning uppkommen

efter utgången av augusti 1939, försåvitt det ej av den skattskyldige

visades att den skulle lia uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas

i 1 §. Nu föreslås den uppmjukning att det vid bevisningen skall

vara tillräckligt med bärande sannolikhetsskäl. Ändringen är närmast föranledd

av frågan huru man bör betrakta realisationsvinster å obligationer.

I den mån kurserna å dessa stigit på grund av den sänkta räntenivån torde

realisationsvinster å försålda obligationer ej böra beskattas.

Komplettering har skett med en föreskrift rörande det redan i den allmänna

motiveringen berörda kompensationsavdraget, vilket beräknas till femton

procent av den merinkomst som enligt bestämmelserna i övrigt skulle utgjort

taxerad merinkomst.

De i anvisningarna gjorda ändringarna äro av redaktionell natur. Genom

den föreslagna formuleringen framgår det tydligt — vilket också var meningen

enligt 1941 års förordning —- att, vare sig den avyttrade egendomen

förvärvats före eller efter utgången av augusti 1939, i stället för priset vid

förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången av augusti

1939, om detta värde var högre.

10 §.

Därest de vid årets riksdag väckta motionerna (1:39 och 11:67) om rätt

till avdrag vid taxering enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för gåva till sjövärnet vinna riksdagens bifall, bör avdrag för

sådan gåva medgivas på samma sätt som föreslagits om gåva till hemvärnet

eller dess underavdelningar.

Beträffande den föreslagna rätten till avdrag för inkomstminskning för det

beskattningsår, 1941 års taxering till krigskonjunkturskatt avsåg, bör såsom

genomgående princip iakttagas att avdrag medgives endast för sådan inkomstminskning,

som vid sistnämnda taxering skulle medgivits, därest inkomstökning

å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla förelegat.

Vid bedömande av avdragsrätten bör sålunda bland annat iakttagas, i

vad mån förutsättningar för jämkning av prissättningen å produkter, som

uttagits från en förvärvskälla till en annan, förelegat av beskaffenhet att kunna

inverka på inkomstuppskattningen för det tidigare beskattningsåret, samt,

i det fall att den skattskyldige även baft andra, krigskonjunkturskatt icke underkastade

förvärvskällor under det året, huruvida avdrag i första hand bör

avräknas från inkomst å sådana förvärvskällor. Vad särskilt angår inkomstminskning

å förvärvskälla hänförlig till rörelse bör märkas, att i det avdragsgilla

beloppet skall inräknas även sådant avdrag för minskning av dold förkrigsreserv

som i deklarationsformulären för 1941 års taxering skulle upptagas

närmast före uträkningen av den taxerade merinkomsten.

12 §.

Vid uträkning av krigskonjunkturskatten i det fall att endast mannen är

taxerad till sådan skatt men bägge makarna taxerats till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt bör iakttagas, att från det för krigskonjunkturskatt beräknade

grundbeloppet böra avdragas de belopp, varmed statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet skulle lia

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S7: Bilaga A

minskats för makarna gemensamt, om mannens grundbelopp avdragits från

hans till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp och det därefter

återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

13—23 §§.

Beträffande provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida

nedskrivning av ersättningslager enligt 14 § föreslås i punkt 1 av anvisningarna,

förutom en redaktionell ändring, en kompletterande föreskrift beträffande

avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager. Sådan

fond skall, trots att avdrag för densamma medgivits vid nettointäktens beräkning,

jämställas med sådan varuförnyelsefond som avses i 14 § och alltså

godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

enligt nämnda paragraf. Förslaget i denna del förutsätter, att det i p. m.

den 24 januari 1942 avgivna förslaget angående rätt att vid taxering till kommunal

inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag

för avsättning till investeringsfond kommer att lagfästas. Såsom uttalats

i nämnda p. m. kommer hinder ej att möta att, där förordningen örn

krigskonjunkturskatt medger större skattefri fondavsättning, avsätta dels investeringsfond

dels varuförnyelsefond, men å andra sidan torde det böra

bliva möjligt alt —- för undvikande av ännu .större antal fonder i balansräkningen

än det som synes ofrånkomligt — till investeringsfond avsätta större

belopp än som godkännes enligt den i p. m. föreslagna lagstiftningen och utnyttja

den som varuförnyelsefond enligt förordningen örn krigskonjunkturskatt.

Vad angår provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning

enligt 16 §, så kunde sådan påföring enligt 1941 års förordning ske

antingen om en kostnadsutjämningsfond avsatts i räkenskaperna för beskattningsåret

(enligt huvudstadgandet i 16 §) eller, om så ej skett, därest den

skattskyldige avgav skriftlig förklaring, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret

närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond

skulle göras från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång

och som kunde disponeras för ändamålet (enligt 20 § första stycket).

Nu föreslås en tredje möjlighet genom den föreskrift, som upptagits i 20 §

andra stycket. Enligt denna behöver icke någon avsättning ske i räkenskaperna

utan kan i stället för sådan avsättning lämnas redovisning av medel å

särskild blankett. Det sålunda föreslagna förfarandet med redovisning vid

sidan av räkenskaperna är närmast avsett för skattskyldiga, som enligt balansräkningen

ej lia disponibla medel för överföring till kostnadsutjämningsfond.

Emellertid finnes intet hinder även för andra skattskyldiga att

begagna denna utväg. Avsikten bar, såsom också torde framgå av de föreslagna

reglerna örn redovisningen, varit att i möjligaste mån bereda de skattskyldiga

tillfälle att erhålla provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för

ifrågavarande ändamål.

Särskilda bestämmelser ha också föreslagits för restitution i det fall att

redovisning å särskild blankett lämnats på sätt närmare framgår av näst

sista stycket i 21 §.

Spärrbeloppen för den provisoriska påföringen av krigskonjunkturskatt enligt

16 § föreslås höjda till högst en tiondel av omsättningen under beskattningsåret,

respektive en fjärdedel av skillnaden mellan omsättningen under

beskattningsåret och medeltalet av omsättningen under förkrigsinkomståren.

Även denna ändring har gjorts i syfte att utvidga möjligheten till provisorisk

påföring. Enligt vad som inhämtats rådde beträffande föregående års

taxering tvekan örn bur omsättningen skulle beräknas för sådana rörelseidkare,

vilkas inkomster huvudsakligen härrörde av provisioner eller dyl. För

att sådana rörelseidkare ej skola komma i sämre ställning än de som driva

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

23

handel med försäljning i fast räkning, torde lämpligen kunna förfaras så att

såsom omsättning betraktas de försäljningsbelopp, å vilka provisionsinkomsterna

beräknats.

I ett nytt sista stycke av 16 § har upptagits ett stadgande, enligt vilket provisorisk

påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning ej må medgivas,

därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för föregående

år skett för omkostnader under beskattningsåret. Genom denna i och

för sig naturliga regel torde bl. a. förebyggas eventuella försök till missbruk

genom att efter erläggandet av krigskonjunkturskatten för år 1941 begära

restitution och sedermera vid 1942 års taxering få ny provisorisk påföring

för samma omkostnadsbelopp som restitutionen avsåg.

Ä andra sidan har i punkt 3 av anvisningarna föreslagits en uppmjukning

av förutsättningarna för restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

enligt 16 §. Restitution må sålunda medgivas, även örn kostnadsutjämningsfonden

ej enligt räkenskaperna tages i anspråk för täckande av omkostnader.

Det fordras endast att ett belopp, svarande mot de omkostnader

för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen

för taxering till krigskonjunkturskatt för det beskattningsår

då omkostnaderna ägt rum. Något hinder att tillämpa ett sådant förfarande

även vid restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt vid 1941 års

taxering torde ej föreligga.

Med hänsyn till det allmänna ränteläget föreslås i 23 § sänkning av räntesatsen

vid restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt från förutvarande

3 till 21/* procent.

I övrigt äro bestämmelserna i ifrågavarande paragrafer, bortsett från några

ändringar av redaktionell natur, av samma innehåll som i 1941 års förordning.

27 §.

Reglerna om obligatorisk deklarationsplikt äro i sak desamma som enligt

1941 års förordning med det undantag som föranledes av den tidigare omnämnda

begränsningen av skattskyldigheten för fysisk person.

Till underlättande av taxeringsarbetet föreslås (i ett nytt 6 mom.) skyldighet

för rörelseidkare att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter angående

utbetalda löner och arvoden till belopp av minst 10,000 kronor samt

tantiem, provision eller gratifikation. För de skattskyldiga torde det arbete

som sålunda bomme att åläggas dem ej behöva bliva så betungande. Om

påföljd för underlåtenhet att avlämna dylika uppgifter böra gälla samma regler

som i taxeringsförordningen stadgas för underlåtenhet att lämna uppgifter

enligt 33 § sistnämnda förordning.

29 §.

Enligt 1941 års förordning kunde landskamrerarens förslag beträffande inkomst

av jordbruk, där ej särskilda omständigheter till annat föranledde, upprättas

enligt den i 5 § nämnda förordning angivna bruttometoden utan utredning

i vad mån merinkomsten uppkommit på grund av förhållanden som

avses i 1 §. Eftersom bruttometoden, såsom tidigare nämnts, ej upptagits i

det nu föreslagna systemet för jordbruksbeskattningen, har nyssnämnda stadgande

ansetts kunna utgå. Emellertid hör iakttagas att i praktiken kommer

att förfaras på samma sätt som vid föregående års taxering med den skillnad

att i de fall, där en specificerad uppdelning av omkostnader på jordbruk

och skogsbruk ej föreligger, i stället för brultometoden tillämpas det förfarande

med en schablonmässig uppdelning av omkostnaderna som angives

i andra stycket av punkt 1 i anvisningarna till 5 §• Utredning örn i vad mån

merinkomsten berott på förhållanden som avses i 1 § lorutsättes liksom en
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

ligt 1941 års förordning ej skola verkställas för upprättande av förslaget.

Någon uttrycklig föreskrift härom har dock ej ansetts erforderlig med hänsyn

till formuleringen i punkterna 5 och 6 av anvisningarna till 5 §. Härav

torde nämligen tydligt framgå att utredning som nyss sagts ej behöver förebringas.

Dock vore det givetvis önskvärt om landskamrerarna tillsåge att

förslag ej utsändes i sådana fall där det med tillämpning av de fastställda

procentsatserna för beräkning av prisstegringsvinst enligt punkt 6 av nyssnämnda

anvisningar framstår såsom uppenbart att någon taxering ej bör

kunna ifrågakomma.

Beträffande 1941 års taxering har i olika sammanhang anmärkts, att förslag

till taxering ofta utsändes långt senare än den i 3 mom. föreskrivna tiden

och att tiden för erinringars avgivande bestämdes alltför kort. De föreslagna

ändringarna i nämnda mom. ha gjorts för att markera nödvändigheten av

att de där angivna tiderna i möjligaste mån iakttagas.

36 §.

Genom föreskriften i 1 mom. andra stycket föreslås ett särskilt förfarande

beträffande höjning.och påföring av taxering till krigskonjunkturskatt i det

fall att kammarrätten eller regeringsrätten besluta höjning eller påföring av

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret. Enligt

1941 års förordning skulle dessa frågor behandlas i ett sammanhang. Nu

föreslås däremot, att beslut örn sådan höjning eller påföring av krigskonjunkturskatt,

som kan betingas av höjning eller påföring av den ordinarie

taxeringen, skall meddelas av prövningsnämnd. Genom beslutet beträffande

den sistnämnda taxeringen kommer frågan om taxeringen till krigskonjunkturskatt

i ett helt nytt läge, varför det synts lämpligt att låta denna fråga

i första hand behandlas av underinstansen, vars beslut kan överklagas i vanlig

ordning. Då det är önskvärt, att taxeringen till krigskonjunkturskatt i fall

som nu avses snarast avgöres, bör även särskild prövningsnämnd kunna upptaga

frågor härom till behandling.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt bör kunna äga rum även i

de fall, där efter anförda besvär beslut om höjning eller påföring av taxering

till sådan skatt meddelas av särskild prövningsnämnd, kammarrätten

eller regeringsrätten. Föreskrifter härom ha upptagits i 2 mom.

37 §.

Provisorisk skattepåföring bör kunna äga rum även vid eftertaxering, varom

en föreskrift föreslagits i 3 mom.

40 § i 1941 års förordning angående det fall att beskattningsår för skattskyldig

avsåg räkenskapsår, som till viss del omfattade tid före utgången

av augusti 1939, har ansetts kunna utgå, då detta fall numera ej torde bliva

aktuellt.

Förordning nied särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under

år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller

köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Denna förordning innefattar utsträckning av giltighetstiden av 1942 års

bestämmelser i ämnet.

Stockholm i finansdepartementets skatteberedning den 17 mars 1942.

CARL W. U. KUYLENSTIERNA. E. ROSENQVIST.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

25

Förslag* 1

till

Förordning

om krigskonjunkturskatt för år 1942.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller

dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det

sätt nedan stadgas för år 1942 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §.

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av

augusti 1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst

av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått

från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan

jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i

nästa stycke sägs.

I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt

genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda

maskiner eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminsk
1

De delar, i vilka ändring föreligger i förhållande till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1941, äro här återgivna med kursivstil, medan de uttryck m. m., som äro avsedda att

i en blivande författningstext kursiveras, äro återgivna med spärrad stil.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

t Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

ningsavdrag enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

hänföras till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika

tillgångar, även örn intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda

förordning eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk

person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska

eller juridiska personen vid 1942 års taxering är skattskyldig för den inkomst,

vartill inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller

ersättning varom sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken

intäkten eller ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas fysisk person, för vilken för beskattningsåret

faststålles ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat

belopp ej överstigande 6,000 kronor, systembolag som avses i förordningen

angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen

samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från

vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten.

Taxerad merinkomst.

3 §■

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äger rum år 1942 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår,

som gått till ända närmast före den 1 september 1939 (för kr i g sinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika

åren, samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda

föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat

följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget

jämförelseår belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda

förhållanden till annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas

medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,

på sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för

en var av de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

1 den omfattning som i denna förordning stadgas skall därvid kompensa
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 287; Bilaga A.

27

tion beredas den skattskyldige för den höjning av allmänna prisnivån, som

ägt rum från utgången av augusti 1939 till beskattningsårets slut. Där jämförelseinkomst

fastställes, skall i sådant avseende fastställas kompensationsav

dr a g, utgörande, där ej annat stadgas, femton procent å jämförelseinkomsten.

Dylikt avdrag skall anses innefatta kompensation jämväl

för sådan utveckling av den skattskyldiges verksamhet under nämnda tid,

som varit möjlig, örn förhållanden som avses i 1 § ej inträffat, men vars

sannolikhet icke kan visas enligt denna förordnings föreskrifter.

4 §•

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren

och beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje

förvärvskälla för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild

förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till

rörelse hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst,

med tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning

eller ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst

av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes,

skall tillika på sätt i A och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan

antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan

rådande krigskonjunktur.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt

förra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor

enligt 6 mom. beräknade kompensationsavdragen, skall, där ej fall som

i 3 mom. avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse

hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,

beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna

i 2 morn. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla

uppskattad inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen

kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av

pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs

överstiger inkomstminskning som avses i förra stycket — eller, örn det belopp,

varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna överstiga de

sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från detta belopp

— avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade kompensationsavdragen.

Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses såsom

taxerad mer i n k o lii s t.

4 m o m. Kan skattskyldig visa, ali i den uppskattade merinkomsten av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

viss förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret

minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv

anses härvid belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av

augusti 1939 översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning

gällande värde vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava

uppkommit oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt, att inkomstminskningen

ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Maj:t äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala

krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru

stor del av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas

hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Kompensationsavdrag fastställes för varje förvärvskälla

för sig, såvitt den skattskyldige år fysisk person, till femton procent

å jåmförelseinkomsten, och såvitt den skattskyldige är juridisk person, till

femton procent å jämförelseinkomsten, örn denna ej överstiger 50,000 kronor,

eller, örn jämförelseinkomsten år högre, till femton procent d den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent av eget kapital i förvärvskällan

vid sista förkrigsinkomstårets utgång, dock för såväl fysisk som juridisk

person till minst femton procent å den merinkomst av förvärvskällan

som återstår efter tillämpning av 4 mom.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen

den 30 maj 1941 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

under vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller

köpeskilling vid avyttring av fartyg stadgas örn särskild ordning beträffande

beskattning av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tilllämpning

vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning

av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande

dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för

taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig

egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan

egendom.

Örn provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §.

1 mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst

beräknas gemensamt för olika förvärvskällor till det belopp, varmed

inkomsten av jordbruk under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

29

i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget

kapital, överstiger motsvarande jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk

hänföres inkomst av jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom

taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott

på förhållanden som avses i 1 § och icke utgör sådan kompensation för höjning

av den allmänna prisnivån som avses i 3 § sista stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Beträffande inkomst av skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst

gemensamt för olika förvärvskällor upptagas så stor del av de under

beskattningsåret åtnjutna intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag

för förädling eller förbrukning i egen rörelse som kan anses hava uppkommit

genom prisstegring från förkrigsinkomståren utöver vad som erfordrats

för att täcka omkostnadernas ökning samt utgöra sådan kompensation för

höjning av den allmänna prisnivån som avses i 3 § sista stycket, dock ej

högre belopp än som av den skattskyldige visas hava motsvarat beräknad

nettointäkt av skogsbruk för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp,

varmed inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika

förvärvskällor, överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller

avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning

av eget kapital, utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Det faststålles i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan

fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som

omförmålas i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med kompensationsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem

eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer

av vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som

belöper på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller

omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant

resultat av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången

av år 1939,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,

hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär

som gjorts efter utgången av augusti 1939,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av förhållanden

som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare

eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för

uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen

kunnat betinga sig, örn förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp

än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med

undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom

restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande

jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot kompensationsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent d

jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §-

Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning

uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rått för den skattskyldige

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava

uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda

framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt

med kompensationsavdrag som i 3 § sista stycket sågs, utgörande femton

procent å beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för

realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter

samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,

dels, om den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för

ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

10 §.

Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade

merinkomstema sammanlagt avdragas

dels belopp som den skattskyldige visar sig hava utgivit såsom gåva för

luftvärnet, luftskyddet eller hemvärnet och som fått avdragas vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 194-2 men för vilket avdrag

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A. 31

enligt denna förordning ej skett vid beräkning av uppskattad merinkomst

av rörelse,

dels ock ett belopp av 3,000 kronor.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret

haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som

vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,

skall beskattningsnämnd vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande

medgiva skäligt avdrag utöver vad ovan sagts med högst inkomstminskningens

belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även

haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan

anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig

hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutas i första hand från taxerad merinkomst

av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

merinkomster.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under det beskattningsår

taxeringen till krigskonjunkturskatt år 1941 avsåg haft krigskonjunkturskatt

underkastad förvärvskälla, som vid tillämpning av de vid

nämnda taxering gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning, för

vilken avdrag vid nämnda taxering skulle medgivits, därest inkomstökning

å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla förelegat, skall

jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas vid den beskattningsbara

merinkomstens bestämmande, dock endast i den mån avdrag för inkomstminskningen

ej kunnat utnyttjas vid taxeringen år 1941. Sådant avdrag

tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst av förvärvskälla,

å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående avdrag göres från summan

av övriga taxerade merinkomster.

Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga förvärvskällor

gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §•

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp.

Detta skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

ej överstiger 20% av motsvarande jämförelseinkomst: ................. b0%,

överstiger 20 men ej b0% av motsvarande jämförelseinkomst: ......... 00%,

» 50 % » » » : ......... 70 /,;

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. May.ts proposition nr 287; Bilaga A.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,

skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn

härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt

hundratal kronor, bortfaller.

2 m o m. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda

grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige

skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits

från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet

och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

12 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande

fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning

eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den

andre maken, som örn denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.

Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor

som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § andra stycket

skall, i den mån det ej utgör avdrag för gåva till luftvärnet, luftskyddet eller

hemvärnet, vilket kunnat utnyttjas av den av makarna som givit gåvan, med

motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter ske från den för

båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande

till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas

å makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter

förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den

mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma

den andre maken.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras

för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

33

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), samt

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning

av ersättningslager skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, örn lagret vid utgången

av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varufömyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning

av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället

för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, örn vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats

för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets

utgång, eller, om lagret vid utgången av augusti 1939 var större

än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången

av augusti 1939, och enligt i denna förordning medgivna grunder

nedskrivits högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida

prisfall skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse inköpts men ej levererats,

samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att

möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret

och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning

medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta

beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostn a d s u t j ä nili

i n g skall ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för

alt användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, örn de avsatta medlen, dock högst en tiondel av omsättningen

linder beskattningsåret eller, örn därigenom större förmån vinnes, en fjärdenihamj

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 287. Bilaga. 12

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis proposition nr 287; Bilaga A.

del av skillnaden mellan omsättningen under beskattningsåret oell medeltalet

av omsättningen under förkrigsinkomståren, använts för avdragsgilla omkostnader

under beskattningsåret.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt denna paragraf må ej

medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för

föregående år skett för omkostnader under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad f ra mtida

värdeminskning skall ske,

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande

bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,

men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna

förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten

skulle hava minskats, örn det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet

hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning

av er sättningston n åge med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg

eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt

konto hos riksbanken för att användas, örn det insatta beloppet utgöres

av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,

om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande

av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, örn den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av

det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens

värde, avdragils vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås

härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde

när avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, om tillgången när den

avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde

med avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning

av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse

å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande

av fartyg.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

35

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret,

avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret

eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera

visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig

förklaring av den skatlskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret

närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras

från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde

disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjåmningsfond

eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med

sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som

fastställes av Kungl. Maj:t, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana

fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kunnat

tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämnings fond. Såsom sådana

medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom nedskrivning eller avskrivning

under beskattningsåret bildad, vid taxeringen ej godkänd dold reserv i

varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, örn nedskrivningen eller

avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond.

Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton eller

andra medel ej skulle räckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital,

som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur

rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital uttagits

endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas i

andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses

årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett

som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses

fullgjort, örn dylik insättning skett senast den 15 juli 7942 eller vid den senare

tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.

Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning

i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,

alt insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig

disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat

villkor för den provisoriska skattepåföringen.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskalt skall efter framställning

från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, örn och i den mån

före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 287: Bilaga A.

a) varuförnyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning

medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de linder

beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden

använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning

skulle medgivits för beskattningsåret, örn tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen,

för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,

därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan

anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan

avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna

grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för

anskaffningsåret, eller

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende

enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade

eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot

svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att

jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den

nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som

skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § göra avsättning

till kostnadsutjämningsfond lämnat redovisning å särskild blankett som i

20 § andra stycket sågs, må restitution som i c) avses äga rum för vad som

använts till omkostnader motsvarande högst sd stort belopp, som den skattskyldige

visar hava i balansräkningen för varje år efter det redovisningen

lämnades funnits kvar av de medel, vilkas redovisning godkänts såsom likvärdig

med avsättning till kostnadsutjämningsfond, den skattskyldige obetaget

att såsom kvarvarande medel tillgodoräkna sig jämväl den erlagda

krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser provisorisk

skattepåföring erhållits.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det

belopp, varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, om avdrag

med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen

eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens

fastställande.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den

skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd

krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

37

Majit fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger

utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken

insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning

av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål

för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av

riksbanken godkänd säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens

erläggande enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,

meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande

och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets

utgång men senast den 15 juli 1942 eller vid den senare tidpunkt

före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning

av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för

betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång

och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före

taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt

påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning

från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som

restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige

meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

4 mom. Fråga örn restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,

sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet

vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av

stadgandet i 28 § andra stycket.

23 §.

A erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,

utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga

är örn restitution enligt 21 § c).

Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av

krigskonjunkturskatt, är han pliktig alt å det skattebelopp som slutligen

fastställes betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter

senast skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 287: Bilaga A.

Särskild bestämmelse rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller

från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd

bero, huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet

till krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat örn dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt

skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt

22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges

beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan

stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

27 §.

1 m o m. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1942 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision

eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk,

sammanlagt ej understigande 4,000 kronor, är, försåvitt ej Kungl. Majit annorlunda

föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna

deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken

för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6,000 kronor, så ock

juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 15 juli 1942 avlämnas till länsstyrelsen i

det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum,

eller, därest taxeringen ägt rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har

uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

39

angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till

krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock ej beträffande

inkomst av jordbruk och skogsbruk.

3 m o m. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.

fastställas av Kungl. Maj:t.

4 m o m. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att i

den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till

krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 mom.

5 m o m. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering till

krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1 mom.

sägs.

6 mom. Skattskyldig, som driver rörelse, är pliktig att till ledning vid

taxeringen utan anmaning avlämna uppgift å blankett enligt formulär, som

av Kungl. Maj.t fastställes, beträffande envar person, som av den skattskyldige

under år 1941 åtnjutit lön eller arvode till belopp av minst 10,000

kronor eller tantiem, provision eller gratifikation, angående sålunda åtnjutna

förmåner.

7 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade

påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration

enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses

i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet att

avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tilllämpning.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna uppgift som avses i 6 mom.

skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet att avlämna

uppgifter som i 33 § samma förordning sägs äga motsvarande tillämpning. 28

28 §.

Taxering verkställes av den ordinarie prövningsnämnd, som har att taga

befattning med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor örn rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

skola handläggas av prövningsnämnd.

För det förberedande arbetet med taxeringen åligger det taxeringsnämndernas

ordförande att i den ordning Kungl. Majit föreskriver med ledning av de

skattskyldigas självdeklarationer lämna meddelande till prövningsnämnden

rörande inkomster som av de skattskyldiga uppgivits samt biträda med att

lämna och införskaffa upplysningar.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

29 §.

1 lii o lii. Det åligger landskamrerare» att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande taxering

jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige

och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för taxeringen

till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av envar

skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

ifrågakommer.

Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av

jordbruk och av skogsbruk skall genom landskamrerarens försorg upprättas

med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade upplysningar

enligt formulär som fastställes av Kungl. Maj:t.

2 m o m. Överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket nied deklaration,

som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas

till prövningsnämnden.

3 morn. Innebär förslag enligt 1 moni. första stycket avvikelse från den

skattskyldiges deklaration eller är ^ådant förslag upprättat utan att deklaration

avlämnats, skall det genom landskamrerarens försorg ofördröjligen i rekommenderat

brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 mom. andra stycket bör genom landskamrerarens

försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där särskilda

omständigheter därtill föranleda må detta ske senare än den 15 september

1942.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss

vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden

ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill åberopa.

Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det omöjligt,

bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan landskamrerare» vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 m o m. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande

taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från

detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom

underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen

fastställes.

2 m o m. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna

i särskild längd (k rigskonjunkt ur skattelängd) enligt formulär,

som fastställes av Kungl. Majit.

3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnämndens

arbete pågå till och med den 15 december.

Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till krigskonjunktur
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

41

skatt, skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande,

dock senast den 21 december.

4 m o m. Till en var skattskyldig som enligt 29 § 3 moni. tredje stycket

framställt erinringar mot förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt så

ock till en var i krigskonjunkturskattelängden upptagen annan skattskyldig,

som taxerats med avvikelse från av honom avlämnad deklaration eller utan att

deklaration avlämnats, skall vederbörande protokollförare senast den 23 december

i rekommenderat brev översända utdrag ur krigskonjunkturskattelängden

samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår.

31 §.

Kungl. Majit förordnar för Stockholms stad och för varje län en i bokföring

sakkunnig person att såsom konsulent enligt landskamrerare^ bestämmande

biträda prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Konsulent förordnas jämväl att enligt allmänna ombudets hos mellankommunala

prövningsnämnden bestämmande biträda denna nämnd vid ifrågavarande

taxering.

Kungl. Majit förordnar tillika en särskild konsulent att tillhandagå övriga

konsulenter och taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande

taxering till krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd

som omförmäles i 32 §.

32 §.

Kungl. Maj :t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala

krigskonjunkturskattenämnden) med uppgift att

dels efter framställning från landskamrerare eller allmänna ombudet hos

mellankommunala prövningsnämnden eller från prövningsnämnd eller när

anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande taxering

till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag rörande

tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, lil § 1 mom. samt

112 § (axeringsförordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tilllämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter.

Vad i 50 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande själv
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

deklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt

vad nu sagts skall biläggas självdeklaralionen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande sakkunnig gälla örn konsulent enligt denna

förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande

och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda

fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt

denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna

i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter

enligt taxeringsförordningen.

34 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs

bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av landskamreraren eller

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden verkställas av

vederbörande konsulent så ock av person som verkställer bokföringsgranskning

enligt taxeringsförordningen. Taxeringsförordningens föreskrifter skola

härvid äga motsvarande tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av den i 31 § andra stycket omförmälde

konsulenten.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock

över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över ordinarie prövningsnämnds beslut skola ingivas till vederbörande

länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv den 1 februari

1943.

Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser örn

besvär skall vad angår taxering till krigskonjunkturskatt underrättelse enligt

30 § 4 mom. i denna förordning likställas med underrättelse om avvikelse

från självdeklaration, och skall vid motsvarande tillämpning av 123 § 2 mom.

taxeringsförordningen besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken icke

erhållit föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den skattskyldige

ej erhållit underrättelsen före den 15 januari 1943.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten eller

beslut jämlikt 123 § 2 eller 4 mom. taxeringsförordningen av prövnings
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

43

nämnd sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att

taxeringen till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som

skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till

krigskonjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering

i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans

för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 7 mom. första stycket,

samt vederbörande landskamrerare. Beträffande tiden för besvärens ingivande

och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

36 §.

1 mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering

enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären

prövas i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1942 ändras eller påföres någon, skall samtidigt

vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock

att, därest beslut örn höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller

Kungl. Maj.t, fråga örn därav betingad höjning eller påföring av taxering

till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande

fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske

kan efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag angående

samma taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga örn taxering till krigskonjunkturskatt

i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande

tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör

tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande

fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

2 mom. Därest beslut örn höjning av taxering till krigskonjunkturskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av särskild prövningsnämnd, skola

bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under iakttagande,

dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket sägs må

avse att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det år under

vilket prövning snämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken

som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamreraren

bestämmer.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut

om höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas av

kammarrätten eller Kungl. Maj.t, dock under iakttagande att beslut örn pro
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

visorisk påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning

av den skattskyldige skall meddelas av prövning snämnd. Sådan framställning

skall göras inom två månader efter det kammarrättens eller Kungl. Maj:ts

utslag delgivits den skattskyldige.

Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall

som i detta mom. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit

utfärda särskilda föreskrifter.

Eftertaxering.

37 §.

1 m o m. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordra upplysning, och

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller

att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han efter taxeras till

krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande

undandragits staten. Beträffande dylik eftertaxering skall vad i förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering

till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att

det skall ankomma pa den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes

på grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.

2 m o m. Därest eftertaxering ifragakommer under år, då allmän taxering

till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av

ordinarie prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsårordningens

bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i

krigskonjunkturskattelängd, vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens

protokoll.

3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av

bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda

krigskonjunkturskatten.

Straffbestämmelser.

38 §.

Vid tillämpning av 143 § taxeringsförordningen i händelse av oriktigt meddelande

i självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning skall krigskonjunkturskatt

enligt denna förordning anses såsom inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har någon i deklaration eller annan uppgift till ledning för egen taxering

som i 27 § sägs lämnat oriktigt meddelande, som varit ägnat att leda till frihet

från taxering till krigskonjunkturskatt eller till för låg taxering till sådan

skatt, utan att han på grund av motsvarande oriktiga meddelande i självdek
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

laration eliel- annan uppgift enligt taxeringsförordningen är underkastad ansvar

enligt vad i första stycket sägs, skola i avseende å förseelsen föreskrifterna

i 143 § och 144 § 1 mora. taxeringsförordningen äga motsvarande tilllämpning.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

Särskild föreskrift.

M §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan

denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner

eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas

till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig

förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra stycket

i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till

krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom

intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår skall motsvarande

gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig enligt

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nu sagts

avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom nu bifråga

och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för

förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 287: Bilaga A.

förordning, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan,

frångås i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning

av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning

av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen

för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan nybildning

eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda

reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller

andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits med

belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat den

verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet tillläggas

vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till konjunkturinvesteringsfond

eller, med större belopp än som kan anses motsvara

normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat ändamål,

skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått belopp

av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses för

rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i

svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital

nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 5 och 8 bär nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av

inkomsterna för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal

ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst

av förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,

att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig

godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.

Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra

men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för det

senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott

eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten

fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan anses

skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat underskott

bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten

till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår

eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant

år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom

exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande

anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomst
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

47

åren eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan

stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat i

förre innehavarens hand. Är åter fråga om ny rörelse eller övertagen rörelse,

för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna ifrågakomma,

må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar

rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.

Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst

fastställas ett belopp motsvarande skälig ränta å eget kapital, beräknat enligt

punkt 8 här nedan, med tillägg beträffande enskild skattskyldig av skäligt

värde å dennes normala personliga arbetsinsats. Ränta som nu sagts må

beräknas efter en räntefot av lägst sex procent. Om ej särskilda förhållanden

till annat föranleda, antages vid dylik beräkning eget kapital hava under hela

jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets ingång. Vid

uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig hänsyn

tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren erhållit

i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits endast

under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för den förra delen

av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler ifrågakomma. I

dylikt fall anses så stort kapital hava varit under förra delen av året nedlagt

i rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp

än tretusen kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen

enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret

vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med

räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde

antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Huru vid fastställande av jämförelseinkomsten skall förfaras med beräkning

av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av punkt 8 bär nedan.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid

taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen

av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom.

samt i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1941 tillägg gjorts för vid

dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår

av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång

och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med belopp

svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen

för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt är 1941 avsåg,

åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,

skall ett mot denna nedskrivning svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kun<jl. Maj.ts proposition nr 287: Bilaga A.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till

lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den

prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,

d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt

sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång

mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen

godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista

förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången

av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,

samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas

nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet,

dels att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt.

Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej

vid inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet å

förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet

å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets

utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom

förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock

vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på

grund av prisfall eller av annan orsak så ock till i vad mån efterfrågan å

tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur

eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden

åter inträda.

Om den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden

vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som

avses i 4 § 4 mom. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej

anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket.

Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande

slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,

må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången

ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden

för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat

med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller avannan

orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande

eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid

inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till lägre belopp än

det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige

visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning

som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning

av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda,

vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt

ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas

leda till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som

framkomma vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940 och 1941 eller något

av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret

den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av

motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande

mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år,

dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under

det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt,

tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera

än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den

dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering och återvinningen av

samma reserv under nästföregående beskattningsår.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var

nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst

skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under

tidigare beskattningsår och det belopp som motsvarar återvinning av sådan

reserv under nästföregående beskattningsår.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som

motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika

tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten

för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund

ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden

beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning

överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)

fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den

mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret

och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag

å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles

i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet

a tillgängen nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 2S7. Bilaga. 13

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring

kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i

räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar

eller dyl., som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande

bruk, kan sådan omständighet som bör föranleda större avdrag för

överpris än nyss sagts ofta anses vara för handen. Kan det med hög grad

av sannolikhet förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets

slut, bör avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande

avdrag skett i räkenskaperna. Såsom exempel på sådan omständighet som må

föranleda större avdrag för överpris än nyss sagts må vidare framhållas det

fall att fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk gått förlorad och

annan liknande tillgång anskaffats i dess ställe. I dylikt fall må avdrag för

överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning

återstående oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade

tillgången eller, om detta värde överstiger motsvarande värde för

den förlorade tillgången, till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och

— i regel —- en och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å

deli nyanskaffade tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången.

I vissa fall kan Kungl. Maj:t med stöd av särskilt av riksdagen meddelat

bemyndigande att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt

fastställa särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande

vilken på den grund ovan givna bestämmelser örn i räkenskaperna vidtagna

åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till

vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond

är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft

till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål

med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig

för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser

eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av

augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden

avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angles

i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch

andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd

å högst 4,000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad

ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad

som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner

än nyss sagts, d e 1 s o c k att i regel avdrag ej medgives med högre belopp

än i medeltal 4,000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen

avser.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maits proposition nr 287; Bilaga A.

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade

prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,

äger den skattskyldige att för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning

enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tilllämpa

skälig högre prissättning med sammanlagt högst det belopp som motsvarar

summan av inkomstminskningen å jordbruket och det å jordbruket

belöpande kompensationsavdraget.

h) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall

med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av

punkterna 5 och 8 här nedan.

5. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse

inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska

ekonomiska föreningar.

6. Har skattskyldig enligt var därom är särskilt stadgat vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt från summan av sina inkomster

fran olika förvärvskällor åtnjutit avdrag för belopp, som utgivits såsom

gåva för luftvärnet eller luftskyddet eller hemvärnet

eller dess underavdelningar, skall enligt denna förordning motsvarande

avdrag göras vid uppskattning av inkomst av till rörelse hänförlig

förvärvskälla, från vilken gåvan utgått.

7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet

skall iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten

genom exploatering av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning

eller royalty eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse

för kostnader i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning

för uppfinnarens eget förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det

förberedande arbetet med uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten

för beskattningsåret minskas med det belopp som kan anses motsvara

gottgörelse för sådana kostnader, i den män avdrag för desamma ej

utnyttjats vid taxering till krigskonjunkturskatt tidigare år, och det mot

kostnaderna svarande beloppet skäligen fördelas på den tid under vilken

det förberedande arbetet pågått. I förekommande fall bör alltså hänsyn till

nämnda kostnader tagas även vid fastställande av jämförelseinkomsten för

förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall vid

taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en

nintefot av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret

ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot

av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing av

vinstmedel från föregående år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret

använts i rörelsen utan varit insatt i bank eller eljest utlånat eller

tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta å detta kapital beräknas

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skaltskyldige. Vad angår

jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital, som anses då hava

varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till medeltalet av räntorna

för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning tilllämpats

vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket fall räntan bör beräknas

efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen anses det belopp, varmed tillgångarna överstiga

skulderna enligt den värdesättning, som skett i räkenskaperna, dock att

beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till den särskilda

värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen

enligt denna förordning.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska

ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än

sådan, som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom

skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den

hänför sig,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning skall räknas

såsom skuld till den del avsättningen motsvarar beräknad skatteutgift avseende

förhållande före eller vid den tidpunkt, till vilken kapitalets beräkning

hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av för krigslager,

samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust

ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar

och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet

av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren

och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga

grunder.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla

i rörelse förfares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar

beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller

minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Om rörelse i förvärvskällan

bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande

del av jämförelseinkomsten.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant

belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger

räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan

för beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages

att, om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,

ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

53

10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i

förekommande fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla

för beräkning av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad

inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande

fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.

Emellertid kan, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp

än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet av uppskattad

inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal

eller efter annan grund som finnes skälig. Så må förfaras även i det

fall, då medeltalet betecknar ett underskott.

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i

samband med lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det belopp,

varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit

dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts

rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv

antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna

förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,

varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för

att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest

lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid

sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till

förhållandena vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista

förkrigsinkomstårets utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den

lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den

dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å

andra sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med

avdrag av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats

under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning

av sådan reserv under nästföregående beskattningsår.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan

tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde

vid nämnda tidpunkt.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

12. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket

må såsom exempel på omständigheter, som den skattskyldige kan med

bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder

skulle hava uppkommit även örn förhållanden som omförmälas i

1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,

som icke haft samband med eller haft sin grund i förhållanden

som omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om

sådana förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led

i en utveckling, vilken påbörjats före utgången av augusti 1939 eller dessförinnan

kunnat förutses, men icke haft samband med eller haft sin grund

i förhållanden som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Maj :t jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild

grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad

att nied bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej

till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden.

Förebringas å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande

sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet

berott på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten

bestämmas med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till

yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,

verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare eller arkitekt eller därmed

jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott på förhållanden som

avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas för att merinkomsten

berott på sådana förhållanden. Kungl. Maj:t äger jämväl för särskilt

bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu sagts bestämma

att den skall i avseende varom här är fråga likställas med sådan

verksamhet.

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt

bolag eller rederi sker uppskattning av inkomst med motsvarande

tillämpning av de i 3 och 4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom

sådant bestämmes uppskattad merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes

i vad mån denna skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §, varjämte kompensationsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas.

Av sålunda fastställt belopp påföres envar av delägarna vad på honom

belöper för att vid beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som

om fråga vore om en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna

i 11 § örn skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras

på honom belöpande jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande

delägare i s. k. gruvberg.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

55

till 5 §.

1. För beräkning av den uppskattade m erink örnsten av jordbruk

erfordras, att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret

dels för vart och ett av förkrigsinkomslåren uppdelas på det sätt, att

lill nettointäkt av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 §

c) kommunalskattelagen med avdrag för därpå belöpande omkostnader,

medan till nettointäkt av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf

till intäkter av jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå

belöpande omkostnader.

I fall, där utredning om en specificerad uppdelning av omkostnader på

jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, md i regel kunna förfaras så, att

för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader

för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av

jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande

viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av

olika slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för jordbruk hänföras

samtliga de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de

överstiga de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser

för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av

olika slag av skogsprodukter fastställas av Kungl. Maj.t efter förslag av den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts

md, örn ej utredning örn en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan

förebringas, dessa beräknas efter grund som finnes skälig.

Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk

ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av

jordbruk, under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp,

varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader

under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.

2. Vid bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse

ske från uppskattningen enligt förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen

för de olika åren. Om exempelvis under beskattningsåret

minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslaktning i större

omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande jordbruk och i

större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomståren, bör

ett med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Ilar inneliggande lager av

spannmål eller annat sedan 1940 års ingång mera avsevärt minskats, må

avdrag ske med verkliga värdet vid nämnda tidpunkt av det lager som avyttrats

eller förbrukats ulan alt ersättas före 1941 års utgång, i den män sådant

avdrag ej skett vid taxering till krigskonjunkturskatt är 1941. Därjämte

bör beaktas örn i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader

under något av åren förekommit för reparationer, inköp av levande djur

m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning av intäkterna under året.

Havn sådana omkostnader förekommit, bör skälig jämkning göras i inkomstuppskattningen

för det år på vilket de belöpa, dock under iakttagande

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

att, därest omkostnader som nu avses förekommit under beskattningsåret,

avdrag i allt fall skall medgivas i den mån desamma överstiga det belopp

motsvarande kostnader skulle hava utgjort vid utgången av augusti 1939.

Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller ny-, tilleller

ombyggnad å för jordbruket nödiga driftbyggnader eller grundförbättring

å fastigheten ägt runi, må jämväl avdrag för kostnaden härför medgivas

i den män den överstiger det belopp, vartill kostnaden för motsvarande

nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått vid utgången av augusti

1939.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,

som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade

prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen inkomstminskning,

äger den skattskyldige att för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning

enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpa

lägre prissättning med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan

av inkomstminskningen d rörelsen och det å rörelsen belöpande kompensationsavdraget.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av

inkomsterna för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under

förkrigsinkomståren bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret under

förhållanden jämförbara med förhållandena under detta år eller hava förkrigsinkomståren

visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat,

må i stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp,

som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret

bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under

ett av dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under

detta år ungefärligen motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande

jordbruk i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens

bestämmande hänsyn tagas till inkomsterna under detta år, som

om dessa vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas

resultat, som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits

av annan, vilken då bedrivit jordbruk å samma fastighet.

För fysisk person må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp

än tretusen kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1941 fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en

räntefot av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av

sex procent. Ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum

vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed

jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inven
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

57

tarier för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning

skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.

Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige

förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.

5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses

i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med

avräkning av ett belopp svarande mot kompensationsavdrag som i 3 § sista

stycket sägs utgörande femton procent å jämförelseinkomsten.

6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att uppskattad merinkomst

skall anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden som i 1 § sägs, har

att till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.

Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast

i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttag till egen rörelse

av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels täcka

omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet dels

utgöra kompensation som i 3 § sista stycket sägs för den höjning av den allmänna

prisnivån, som ägt rum sedan krigsutbrottet. Hänsyn tages därvid ej

till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller av andra naturaförmåner

från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten inkomstökning på grund

av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt i större omfattning än normalt,

skall den upptagas i den taxerade merinkomsten i den mån den kan

med sannolikhet anses hava berott på förhållanden som avses i 1 §, även örn

den ej uppkommit på grund av prisstegring. Inkomstökning å arrende eller

dylikt upptages i den taxerade merinkomsten endast i den mån den kan med

sannolikhet anses hava berott på förhållanden som avses i 1 §.

Kompensation som i 3 § sista stycket sägs för höjning av den allmänna

prisnivån sedan krigsutbrottet skall vid utredning enligt denna punkt beräknas

till femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring

eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter av samma slag som

under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning

och utgöra kompensation för höjning av den allmänna prisnivån som

nyss sagts beräknas* normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter

procentsatser som av Kungl. Majit fastställas efter förslag av den centrala

krigskonjunkfurskattenämnden eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter

procentsats som finnes skälig. Örn det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet

visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats

priser vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller

större prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,

skall dock hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.

till G §.

1. Eftersom inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som

beskattningsåret äro beroende av virkesutlagens storlek och således ej utgöra

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Mcij:ts proposition nr 287; Bilaga A.

lämplig grund för alt jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner

under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst ej fastställas.

2. Den taxerade merin ko rasten skall, där ej fall som i nästa

stycke sägs är för handen, upptagas till det belopp som motsvarar prisstegringen

i förhållande till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren

å de under beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning

i egen rörelse uttagna skogsprodukterna i den mån prisstegringen överstiger

vad som erfordrats för att dels täcka omkostnadernas ökning dels utgöra

kompensation som i 3 § sista stycket sägs för den höjning av den allmänna

prisnivån, som ägt rum sedan krigsutbrottet. Prisstegringen torde vanligen

kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna beträffande olika produkter.

Kompensation för höjning av den allmänna prisnivån sedan krigsutbrottet

beräknas till femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit,

därest avyttring eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse

av skogsprodukter av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under

förkrig sinkomståren. Grunder för beräkning i normala fall av prisstegring

som nu sagts fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret

varit mindre än det belopp som antages motsvara den enligt

punkt 2 fastställda prisstegringen å skogsprodukterna, må den taxerade merinkomsten

icke bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort. Om den

skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar

eller uttag till egen rörelse, som av den skaltskyldige gjorts under beskattningsåret,

tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre eller större

prisstegring än som beräknats med tillämpning av i punkt 2 angivna beräkningsgrund,

skall även hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens

fastställande.

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna

av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.

För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet

såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och

jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom

omkostnad må upplagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning

föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock kostnad

för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att kostnaderna

ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts

dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt

redan för det nästföregående beskattningsåret, får sådant belopp ej ånyo

avdragas. Såsom omkostnad må i fall, då skog avverkats eller ock avyttrats

utan samband med avyttring av marken, belopp motsvarande avdrag enligt

22 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen upptagas endast om fastigheten

förvärvats efter utgången av augusti 1939. I fall, då växande skog avyttrats

i samband med avyttring av marken, skall i stället för avdrag som

avses i tredje stycket av nämnda mom. avdrag göras med ett belopp svarande

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

59

mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av augusti 1939,

dock att, om skogens för ägaren gällande ingångsvärde var större, avdrag må

ske med detta värde. Vid uppskattning av värdet å den växande skogen vid

utgången av augusti 1939 iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel

ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å den växande skogen må

följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes med sannolikhet svara

mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar

å orten.

4. Har vid motsvarande tillämpning av de för beräkning av uppskattad

merinkomst av jordbruk gällande reglerna inkomstminskning å jordbruket

uppkommit, förutsättes att den skattskyldige bort utan att krigskonjunkturbeskattning

ifrågakomme kunna uttaga skogsprodukter i så stor utsträckning

att kompensation för inkomstminskningen så ock för höjning av den allmänna

prisnivån erhölles.

I dylikt fall skall följaktligen såsom taxerad merinkomst av skogsbruk ej

upptagas större del av den enligt punkt 2 uppskattade prisstegringen än

den som återstår efter avdrag av så stor procentuell andel av densamma

som summan av inkomstminskningen å jordbruket och det å jordbruket

belöpande kompensationsavdragets belopp utgjort av den beräknade nettointäkten

av skogsbruk under beskattningsåret.

5. Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter

från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna

tillämpade prissättningen rörelsen inkomstminskning, medan taxerad merinkomst

framkommer för skogsbruket, äger den skattskyldige att för utjämning

härutinnan beträffande nämnda produkter tillämpa lägre prissättning

med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen

å rörelsen och det å rörelsen belöpande kompensationsavdraget.

Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort

sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,

och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen

jämkas med hänsyn till den tillämpade prissättningen.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna

under beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på

grund av uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat

vara för handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna

med sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet

framkallade läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna

förutsättningar synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande

av kompcnsationsavdrag med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar

den taxerade inkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad m e r i n k o m s t skall inkomst

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

för förkrigsinkomståren beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige

innehaft även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av

inkomst enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av

förkrigsinkomståren ej varit uthyrd men varit uthyrd under beskattningsåret,

skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren tillläggas

skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll

av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för

beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt

direkt samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller

med anordning som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag

beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives

sådant avdrag endast i den män värdeminskningen under detta år på grund

av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas

hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid

framhållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse

eller slitning, som ej .skulle uppkommit, om ej uthyrningen ägt rum. Sådant

förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för

reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av

avdrag för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad

nedlagts för reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår

blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag

för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av

inkomsterna för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda

förkrigsinkomståren innehaft samma fastighet eller fastigheter som under

beskattningsåret, må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av

inkomsterna för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har

den skattskyldige ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under

beskattningsåret under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret,

skall i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst.

Har den skattskyldige ej innehaft samma fastighet eller fastigheter

som under beskattningsåret under något av förkrigsinkomståren i dess helhet,

må beaktas resultat, som under förkrigsinkomståren eller något av

dessa utvunnits av annan, vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse

bör dock iakttagas den skillnad som må föreligga bland annat med

hänsyn till det av de olika ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter

en räntefot av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot

av sex procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt

rum vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

61

nedläggande av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller

därmed jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning

av inventarier för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om

avbetalning skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad

i fastigheten.

till 8 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis

sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från

rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen

påverkats av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån

får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas

den följaktligen ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall

vad i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig

uppfinnarverksamhet äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som

avses i 8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett

godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant

slag vid tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten

fastställas till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses

skäligt.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom

sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället

för priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid

utgången av augusti 1939, om detta värde var högre. Vid uppskattning av

dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i

regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter

nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som

finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden

å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust

vid avyttring av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, örn värdet

vid utgången av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten,

värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för

beräkning av realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten

avser då var lägre än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Örn

skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan

att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning

av hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet,

stundom te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant

fall ske genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

att till utgångspunkt för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet

och ej blott den del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter

krigsutbrottet, samt att även storleken av försäljningsvinster under de olika

åren, som ej äro skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som

enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande

bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande

den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt

eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång

mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas

vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

till 10 §.

Av 4 § 3 mom. framgår att, örn en förvärvskälla inom rörelse utvisar inkomstökning

och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen får i

viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna

till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår

att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall kan

enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar

inkomstökning och den andra inkomstminskning. Utjämning enligt särskilda

regler kan enligt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 6 § jämväl

i vissa fall ifrågakomma i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk,

å andra sidan jordbruk eller rörelse, därest jordbruket eller rörelsen utvisar

inkomstminskning. Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk

förutsättes däremot ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma. Avdrag

för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives enligt

9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt denna förordning

ej kunna ske i andra fall. I de fall, som ej sålunda särskilt reglerats,

kan avdrag för inkomstminskning å krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla,

i den mån inkomstminskningen kan antagas hava berott på förhållanden

som omförmålas i 1 §, enligt 10 § medgivas från taxerad merinkomst

å annan förvärvskälla. Med hänsyn till de olika reglerna för fastställande

av taxerad merinkomst å olika förvärvskällor och det förhållandet att

skattskyldig dessutom kan hava andra, krigskonjunkturskatt icke underkastade

förvärvskällor vilka kunna utvisa såväl inkomstökning som inkomstminskning,

hava ej hestämda regler kunnat fastställas för sådant avdrag.

Såsom vägledande synpunkter må dock anföras följande. Därest mellan de

krigskonjunkturskatt underkastade förvärvskällorna finnes sådant samband

att avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, bör sådan avräkning

ske oavsett förhållandena med förvärvskällorna i övrigt. Eljest bör,

om skattskyldig under beskattningsåret även haft andra, krigskonjunkturskatt

icke underkastade förvärvskällor, som sammanlagt kunna anses utvisa

inkomstökning, avdrag i första hand göras från sådan inkomstökning. Vid

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

63

bedömande i vad mån inkomstökning som nu sagts skall anses föreligga bör

jämförelse göras mellan den vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för beskattningsåret beräknade inkomsten av förvärvskällorna och

medeltalet av motsvarande inkomster under förkrigsinkomståren.

Beträffande avdrag för inkomstminskning under det beskattningsår, 19Al

års taxering till krigskonjunkturskatt avsåg, iakttages, att sådant avdrag skall

medgivas från den merinkomst, som återstår sedan övriga i 10 § omförmälda

avdrag med undantag för det däri omförmälda avdraget d 3,000 kronor i förekommande

fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och

övriga med avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda

taxering gällande föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga

kan vara antingen örn sådan inkomstminskning, som vid 1941 års taxering

skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller örn

sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningen om

krigskonjunkturskatt för år 1941. Avdrag medgives endast i den mån inkomstminskningen

kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Vid

bestämmande huruvida avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas vid 1941

års taxering skall hänsyn ej tagas till det i sistnämnda paragraf omförmälda

avdraget å 3,000 kronor.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till 4 §,

sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige i

sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelsefond, avsedd

för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i det avyttrade

eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken avdrag

ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt yrkande

prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

under förutsättningar, som framgå av det följande. Har den skattskyldige

redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring

för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den nedskrivning,

som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska skattepåföringen

svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet större än

vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse lagerminskningen

sedan krigsutbrottet, såsom om lagret vid denna tidpunkt varit lager

vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning

ej allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för

lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.

Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall

godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt

enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid

nettointäktens beräkning.

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning

till varuförnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en summarisk

uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets

utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersättningslager.

Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret, uppskattat

till det belopp till vilket ersättningslagret enligt punkt 4 b) lägst må

nedskrivas, utgör det belopp varå den provisoriska skattepåföringen enligt

14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer alltså att avse det belopp, varmed

ersättningslagret, om det anskaffats vid beskattningsårets utgång, skulle

fått nedskrivas enligt denna förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret

eller det föregående beskattningsåret avdrag åtnjutits för minskning av dold

förkrigsreserv i de avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångarna, skall

dock detta belopp avdragas från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp,

å vilket sålunda provisorisk skattepåföring må ske, begränsas givetvis även

av fondavsättningens storlek. Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma,

då fondavsättning tillika skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan. Den

provisoriskt påförda skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten

skulle hava minskats, örn det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen

sålunda beräknas, avdragits från den beskattningsbara merinkomsten.

Örn ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden

i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt punkt

4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning

för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande skatten på

framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd restitueras.

Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning av

ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till restitution. Befinnes det

att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar för restitution av

det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu ej föreligga, skall

rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning

av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond för

att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade varor

avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras för

visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser hade

levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till större

storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt punkt 4 b)

av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad beträffande

det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond, medgives

provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond enligt

14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,

därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till prisfluktuationsfond

avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av

redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande

år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering

till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas.

I förekommande fall skall likväl så anses, som örn avdrag skett vid taxering

enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.

Restitution av provisoriskt påförd'' skatt medgives därest fondmedlen disponerats

för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla, om i stället

andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall, dår kostnadsutjämningsfond

ej tagits i anspråk för täckande au omkostnader som nu avses,

restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot de omkostnader

för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen

enligt denna förordning för det beskattningsår då omkostnaderna

ägt rum. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande

restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond ej avsatts men provisorisk

påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett på grund av bestämmelserna

i 20 § andra stgcket.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan

skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning

enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å tillgång

för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget

kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående

delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande år

genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den skattskyldige.

Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det belopp, varmed

krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, om det i räkenskaperna

gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket det i beskattningsavseende

enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution

ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot den

påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt, som

sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till vilket

den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten till ytterligare

restitution hava förfallit.

5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande

värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer

vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, om annat

fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas

av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen

eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom

all på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar

disponera, enligt 18 § erhålla rätt lill provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt

som belöper på den i den beskattningsbara merinkomstcn ingående

del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende

enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med det

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saini. Nr 2S7. Bitalia.

It

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga A.

belopp, varmed skatten skulle hava minskals, om det överstigande beloppet

avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta

beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna

avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid

ifrågavarande beskattning. Örn sålunda för ett senare beskattningsår, då annat

fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna

och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,

i stället för afl medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning

från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt

påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget

sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende

enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande

avskrivning skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid

reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd

härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring

medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den beskattningsbara

merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som

överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande

värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen

kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som örn fartyget icke

varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.

Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, alt, om jämväl andra medel än i

riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen må

inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling för detta

fartyg, som om medlen uttagits från riksbanken, men att restitution dock ej

må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning

avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv

i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk

skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som om fartygets i

beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.

Vad nu sagts om belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också

tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan

tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma

beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.

6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan

anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§.

a) Ett rederi har den 1 november 19A1 för 900,000 kronor sålt ett ointecknat

fartyg, då bokfört till 500,000 kronor men i beskattningsavseende

nedskrivet till 400,000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgång
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

en av augusti 1939). Köpeskillingen, 900,000 kronor, insättes i sin helhet å

vederbörligt konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900,000 — 400,000 =

500,000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets

beskattningsbara merinkomst överstiger 500,000 kronor. Rederiet kan då efter

yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å skillnaden

mellan 900,000 och 400,000 kronor, d. v. s. å 500,000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900,000 kronor

och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken

insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med

500.000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200,000

kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava

minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för år ISAI varit 200,000

kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag

vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution

medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret

1941 varit ytterligare 150,000 kronor mindre.

Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt

belöpande på 350,000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att rederiets

beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300,000 kronor.

Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900,000 kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300,000

kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma

sätt som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200,000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett belopp

av 100,000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300,000

kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret

1941 restituerad.

c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600,000 kronor

och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken

insatta beloppet, 300,000 kronor andra medel.

Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600,000 — 400,000 =

200.000 kronor.

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.

beräknad å ett belopp av 200,000 kronor, men ytterligare restitution kan ej

ifrågakomma.

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300,000 kronor.

Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900,000 — 300,000 = 600,000

kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av

500.000 kronor.

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600,000 kronor,

som innestå i riksbanken, samt 300,000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att

fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550,000 kronor.

Eftersom beloppet 150,000 kronor innefattar framtagande av en dold

förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 §

4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhållna

beloppet 900,000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast

350.000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350,000 kronor.

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda

exempel beträffande restitutionen inträder först om fartyget nedgår i värde

under 550,000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, om fartyget i motsvarande

mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp

av 500,000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske

endast å ett belopp av 350,000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet,

900.000 kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400,000 kronor

till inköp av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med

100.000 kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle

hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100,000 kronor

mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets

värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor. Restitution medgives då med

det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats,

örn den beskattningsbara merinkomsten för år 1941 varit ytterligare 150,000

kronor mindre.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning

av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av

1.800.000 kronor, varav 900,000 kronor uttagas från riksbanken och lika

stort belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag

för beskattningsåret 1942 kunnat medgivas med 400,000 kronor, och

att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med

300.000 kronor under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom

i detta fall köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för

det gamla fartyget och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken,

medan hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A. 69

restitution som i exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av

det belopp, som belöper å fartyget i dess helhet.

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu

angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, örn inkomsten

för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart

överprisavdrag med 200,000 kronor och provisorisk skattepåföring intill

150,000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring

eller förlust av fartyg, i riksbanken 900,000 kronor, vilket belopp förutsättes

ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade

inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt

19 § ske för hälften av detta belopp eller 450,000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen

försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då

såsom i exempel a).

8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,

att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan

fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap råder, under

sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att

komma i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga A.

Förslag

till

Förordning

nied särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst

under år 1943 av ersättning på grund av försäkring för förlust av

fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 194-1, nr 360,

med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år

av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår

för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något av

åren 1941 eller 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något av

de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942, skall

äga tillämpning även för det fall att förlusten timot eller avyttringen ägt

rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1943.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga B.

1

Bilaga B.

Till KONUNGEN.

Genom Kungl, förordning den 30 maj 1941 örn krigskonjunkturskatt för

år 1941 utsträcktes krigskonjunkturskatten att omfatta även inkomst av

skogsbruk. Man ansåg, att här i stor utsträckning vore fråga örn krigskonjunkturvinster,

vilka uteslutande vore beroende av prisstegring utöver

omkostnadsökning. Skatten konstruerades för skogsbrukets del i huvudsak

på det sättet, att såsom taxerad merinkomst skulle upptagas så stor del av

intäkterna, som kunde anses hava uppkommit genom prisstegring från

förkrigsinkomståren utöver vad som erfordrades för att täcka omkostnadernas

ökning. Genom en särskild kungörelse bestämdes vissa procentsatser

å bruttointäkterna, vilka procentsatser i normala fall skulle anses

motsvara nämnda prisstegring utöver omkostnadsökningen. För massavedens

del beräknades enligt kungörelsen prisstegring utöver omkostnadsökningen

ej föreligga i de norrländska länen utom beträffande vissa delar

av Gävleborgs län, och i övrigt variera procentsatserna beträffande timmer

mellan 5 och 20 procent, beträffande massaved mellan 5 och 15 procent

samt beträffande brännved mellan 10 och 35 procent. Skatt utgår icke på

merinkomst, som ej överstiger 3,000 kronor. Inkomstminskning på jordbruket

kan på visst sätt kompensera merinkomster av skogsbruket.

I samband med krigskonjunkturskattens utsträckande till skogsbruket

framställdes i vissa avgivna yttranden invändningar mot en sådan åtgärd,

och i riksdagen yrkades i motioner, att skogsbruket skulle undantagas från

skatten. De skäl, som därvid anfördes, ansågos icke motivera det yrkade

undantaget. Olägenheterna av skatten framträda emellertid i nuvarande läge

betydligt skarpare och på ett delvis annat sätt än för ett år sedan. Det

synes därför påkallat, att frågan om krigskonjunkturskatt på skogsbruk nu

göres till föremål för omprövning. Man har därvid att taga särskild hänsyn

till landets bränsleförsörjning, skogsindustriernas råvaruanskaffning

samt prisförhållandena på nämnda virkesmarknader.

Till en början må framhållas, att metoden att bestämma skatten för varje

år på föregående års inkomst ur produktionssynpunkt innebär en betydande

olägenhet. Ovissheten örn den blivande beskattningen av pågående

produktion omöjliggör tillförlitliga kalkyler för framtiden och verkar hämmande

på produktionsintresset. De möjligheter till lättnader i fråga om

beskattningen, som lagts i Kungl. Maj:ts hand bland annat för tillverkning,

som är särskilt betydelsefull med hänsyn till folkförsörjningen, ha också

anordnats så, alt eftergift kan göras även för kommande år. Eftersom produktionsintresset

städse måste träda i förgrunden, då man tar ståndpunkt

till krigskonjunkturskatten för en viss näring, hade det varit önskvärt, att

man kunnat reglera skatten på ett sådant stadium, att produktionsintresset

positivt påverkades.

Skatten för år 1941, d. v. s. å 1940 års inkomst, har till sina verkningar

varit tämligen begränsad. Prisstegringarna å skogsprodukter hade under år

1940 ej hunnit göra sig gällande i någon högre grad, och det har visat sig,

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga B.

att endast ett relativt litet antal större skogsfastigheter drabbats av skatten.

Då man bedömer utsikterna för krigskonjunkturskatt på innevarande års

inkomster, ställa sig förhållandena annorlunda. De prishöjningar, som

skett, medföra givetvis att skatten kommer att drabba ett större antal skogsägare

än förut. Detta förhållande utgör självfallet i och för sig ej skäl för

skattelindring men kan ej förbigås, då man överväger verkningarna av

skatten för innevarande och nästa års produktion.

Det totala avverkningsbehovet under innevarande år kan beräknas överstiga

fjolårets avverkning med omkring 20 procent. Det är redan nu tydligt

att det kommer att bliva mycket svårt att tillgodose detta avverkningsbehpv.

Visserligen får avverkningsresultatet under första hälften av avverkningssäsongen,

alltså under tiden V~—31/i2 1941, som motsvarade en tredjedel

av vedbehovet för året, betraktas som tillfredsställande, men farhågorna

för att bliva ålagd krigskonjunkturskatt hava nu vunnit sådan spridning

bland skogsägarna, att man måste allvarligt befara, att vedavverkningarna

hädanefter komma att avstanna, när produktionsplikten fullgjorts

och i åtskilliga fall redan dessförinnan. Vad massaveden beträffar tyda oroande

tecken på att avverkningarna av massaved i år kommit igång i så

liten omfattning, att det synes bliva svårt att nöjaktigt’ tillgodose industriens

råvarubehov. Vid bränslekommissionens överläggningar den 15 januari 1942

med samtliga länsjägmästare i riket om möjligheterna att genomföra

bränsleförsörjningen för innevarande och nästa avverkningssäsong uttalades

allmänt farhågor för att krigskonjunkturskatten skulle äventyra årets

avverkningar.

Den minskning i importen av fossila bränslen, som inträtt under krisen,

måste — i den mån den icke kompenseras genom nedsatt behov _ ersät
tas

av inom landet producerade bränslen. För de fasta importbränslena

kol och koks förefinnes inom landet i huvudsak endast tillgång till ved

och torv som ersättningsbränslen. Veden har på grund av möjligheterna

att snabbt öka avverkningarna redan från början blivit det främsta ersättningsbränslet.

Ansträngningar för att i största möjliga utsträckning överflytta

förbrukningen till bränntorv göras emellertid oavlåtligt, och torvens

andel i ersättningsproduktionen stiger med varje år. Dess betydelse i den

allmänna bränsleförsörjningen måste emellertid alltjämt bliva mycket begränsad

i jämförelse med vedens. För nästa bränsleår beräknas torven komma

att ingå i bränsleförsörjningen med en kvantitet, som motsvarar ungefär

7 procent av vedens andel. Även örn man sålunda kan räkna med att

anspråken på ved komma att minskas, allt eftersom kvantiteten producerad

bränntorv stiger, kräver vår bränsleförsörjning under de närmaste

åren, att skogsägarna alltjämt avverka brännved i kvantiteter, som äro

flerdubbelt större än normalt.

Skyldigheten att avverka ved till avsalu regleras genom lag den 12 april

1940 (nr 199). Enligt denna kunna skogsägare och innehavare av avverkningsrätter

åläggas att avverka viss myckenhet ved till avsalu. Något annat

tvångsmedel är ej stadgat i lagen än att, om någon underlåter att verkställa

avverkning i föreskriven omfattning, avverkning kan ske för kronans

räkning. Ersättning för sådan ved utgår efter vissa fastställda garantipriser

minskade med kostnaden för vedens avverkning och uppläggning, under

det att ersättning för av skogsägaren själv avverkad ved alltid kan påräknas

med vissa högre normalpriser.

Vid planläggningen av avverkningsprogrammen för de olika åren har det

befunnits lämpligt att icke ålägga produktionsplikt för hela den vedkvantitet,

som beräknats vara erforderlig. Sålunda uppgick den kvantitet, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga B.

under föregående avverkningssäsong enligt lagen skulle avverkas, till endast

30 miljoner kubikmeter löst mått (lin3), under det att behovet beräknats

uppgå till mellan 35 och 40 miljoner lm3. Den totala avverkningskvantiteten

för säsongen utgjorde 36.5 miljoner lin3. Enär produktionsplikten

emellertid icke till alla delar fullgjorts, har den frivilliga avverkningen

i själva verket överstigit skillnaden mellan den totala avverkningen och

avverkningen enligt produktionsplikten eller 6.5 miljoner lm3. För innevarande

avverkningssäsong har ålagts en produktionsskyldighet av 40 miljoner

lin3 ved, ehuru behovet beräknats uppgå till en preliminärt beräknad

siffra av 45 miljoner lm3. Bränslekommissionen anser, att metoden att i

viss utsträckning lita till frivilliga avverkningar medfört uppenbara fördelar

och avsevärt bidragit till de hittills goda resultaten av brännvedsavverkningarna.

Redan den omständigheten att ett objektivt fastställande

av produktionsskyldigheten för varje fastighet möter stora svårigheter

manar till en viss försiktighet vid åläggandet av produktionsplikt. Därest

man föreskriver större prestationer än avverkarna anse sig skäligen kunna

utföra, riskerar man att kronan nödgas påtaga sig tvångsavverkningar

av betydande omfattning, en utväg som i det längsta bör undvikas och som

knappast är framkomlig ulan en genomgripande omläggning av produktionssystemet.

Man har vidare genom att överlämna en del av virkesbehovet

att täckas av frivilliga avverkningar kunnat taga en sådan kraft i anspråk

som den enskildes villighet att öka sina avverkningar, betingad av

särskilt goda förutsättningar för skogsavverkning eller andra personliga

förhållanden, till vilka någon hänsyn självfallet icke kan tagas vid utmätandet

av produktionsplikt.

Detta system har hittills visat sig tillräckligt för att få fram erforderlig

kvantitet ved utan att avverkning för kronans räkning behöver ske i någon

större utsträckning. Det är önskvärt, för att icke säga nödvändigt, att

man även i fortsättningen kan i betydande omfattning lita till frivillig avverkning

av brännved. Detta möter emellertid allt större svårigheter, ju

längre tid produktionsplikten tillämpas. Det stegrade avverkningstempot

kommer i längden allt oftare att medföra olägenheter för den enskilde

skogsägaren. Det är otvivelaktigt att denna utveckling är av den största

betydelse för möjligheterna alt i fortsättningen genomföra de stora krisavverkningarna.

Sedan skogsägarna uttömt möjligheterna till vedavverkning genom skogsvårdande

huggningar — och detta har inom mellersta och södra Sverige redan

inträffat i ganska stor utsträckning — nödgas de i stigande omfattning

förlägga avverkningarna till äldre skog, där gagnvirke tages i anspråk i väsentligt

större omfattning än vid de vanliga huggningarna i ungskog. Avverkningarna

få, därest de skola bedrivas i den takt, som är nödvändig, om vårt

bränslebehov under krisen skall tryggas, alltmer karaktären av kapitaluttag.

I själva verket måste på de mellansvenska och sydsvenska skogarna under

innevarande säsong avverkas sammanlagt omkring 25 procent mer jin den

största årsavverkning, som någonsin uttagits i dessa skogar (1937), därest

bränsleförsörjningens och de med starkt inskränkt drift arbetande skogsindustriernas

samfällda behov av virke skall kunna tillgodoses. Avverkningen

på skogsfastigheterna inom nämnda landsdelar överstiger sålunda för närvarande

i genomsnitt högst väsentligt den avverkning, som med nuvarande

skogsbestånd kan uthålligt uttagas ur skogarna. I närheten av förbrukningscentra

kommer skogskapitalet självfallet att bliva särskilt hårt anlitat, överhuvudtaget

medför den omständigheten, alt transportmöjligheterna för virke

äro starkt begränsade, att avverkningarna måste bliva större inom mera välbelägna

delar av landet, ett förhållande, som även kommer lill synes vid be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; ininga II.

stämmandet av produktionsplikten för ved. Slutligen må framhållas, att

nämnda produktionsplikt, ju hårdare vedskogstillgångarna bliva tagna i anspråk,

måste bestämmas med allt mindre hänsyn till önskvärdheten av att

jämnt fördela avverkningsskyldigheten på de olika producenterna. I de enskilda

fallen kan därför redan avverkningsåläggandet beträffande brännved

innebära ett årsuttag, som väsentligt överstiger fastighetens normala årliga

avkastning.

För den enskilde skogsägaren är en sådan kapitalrealisation, även örn den

tillför honom en av krisbeskattning obeskuren vinst, i regel föga tilltalande.

Den mindre skogsägaren, som i allmänhet är jordbrukare, behöver sin skog

för framtiden som ekonomiskt stöd för jordbruket. Det är också en många

gånger värdefull tillgång för småbrukaren att äga möjligheter att själv utnyttja

sin och de sinas lediga arbetstid för förtjänster i egen skog. De forcerade

avverkningar, som nu krävas, kunna ställa sig rätt obekväma för honom,

och kanske nödgas han rent av leja arbetskraft för arbeten, som han

räknat med att kunna utföra själv. Även för de stora skogsägarna kan en

realisation av skogskapital för närvarande medföra oförmånliga verkningar.

Det må här vara tillräckligt att erinra om att det för de skogsägande bolagen

är av särskild betydelse att kunna utjämna växlingarna under olika år i tillgången

på köpvirke genom uttagande av virket ur de egna skogarna på det

sätt råvaru- och bränslebehoven kräva.

För att kunna bättre bedöma de krav, som virkesförsörjningen i nuvarande

läge ställer på skogsägarna och andra avverkare, ha kommissionerna och

nämnden undersökt det aktuella försörjningsläget beträffande de två, vid

sidan av vedbehovet viktigaste virkesbehoven, nämligen behoven av massaved

och timmer. Resultatet av undersökningen i fråga om massaved framlägges

i bilaga 1, som innehåller en kalkyl över avverkningsbehovet för

nämnda sortiment.

Massaindustrien har under det sista året kommit att intaga en mera betydelsefull

plats i vår folkförsörjning än tidigare varit fallet. Nästan en tredjedel

av dess råvaruförbrukning åtgår nu för framställning av fodermedel, som

på grund av de senaste årens svaga skördar blivit av utomordentlig betydelse

för jordbruket och skogsavverkningarna. Betydande mängder sprit

framvinnas, i främsta rummet för försvarsväsendets behov. Vidare framkomma

såsom biprodukter terpentin, som användes för framställning av toluol,

och flytande harts, vilken är av synnerligen stor betydelse ur försörjningssynpunkt.

Vad exportproduktionen beträffar må framhållas, att silkescellulosan

successivt tillvinner sig ett stegrat intresse i vår eljest hårt beskurna

export. Det är av dessa skäl angeläget att utvecklingen av denna industri icke

hämmas av råvarubrist.

Vid beräkning av massaindustriens råvarubehov har man i promemorian

utgått från att fabrikerna under krisen skola vid varje årsskifte förfoga över

massaved för tillverkning av cellulosa under 9 månader framåt med fullt utnyttjande

av industriens kapacitet. Därest lagren sjunka under denna gräns,

uppstår risk för att man av råvarubrist förhindras utnyttja fabrikernas

kapacitet, när gynnsammare avsättningsförhållanden inträda. En sådan eventualitet

bör på grund av dess verkningar på landets ekonomiska liv örn möjligt

undvikas. Kommissionerna ha enligt sagda grunder uppskattat de lager

av torr massaved, som vid varje årsskifte böra finnas tillgängliga för fabrikerna,

till 16 miljoner lm3, vilket med 2.5 miljoner Ira3 överstiger motsvarande

lager vid sistlidna årsskifte. Förbrukningen av massaved under år 1942

för massa- och wallboardtillverkning, för export samt för bränslebehov i

massafabrikerna har uppskattats till 12.9 miljoner lm3. Avverkningsbehovet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 287; Bilaga B.

5

för nämnda ändamål kan sålunda för innevarande avverkningssäsong beräknas

till 15.4 miljoner lin3.

Massaveden har emellertid under den gångna delen av krisen i rätt väsentlig

omfattning tagits i anspråk även i den allmänna bränsleförsörjningen.

Ehuru några närmare uppgifter om denna förbrukning icke föreligga, torde

man kunna räkna med att under år 1941 omkring 3 miljoner 1m3 massaved

förbrukades som bränsle. I vilken utsträckning massaved under instundande

bränsleår behöver tagas i anspråk för bränsleändamål är självfallet beroende

av huru avverkningsprogrammet för brännved kan genomföras samt i vad

mån avverkarna begagna sig av den dem medgivna rätten att i viss omfattning

fullgöra produktionsplikten genom avverkning av massaved. Den massaved,

som avverkas inom produktionspliktens ram, måste betraktas som ett

bränsle, vilket upparbetats som industrisortiment för att efter omständigheterna

kunna disponeras antingen som bränsle eller råvara. Det är därför icke

osannolikt, att ganska betydande kvantiteter av årets totala massavedsskörd

måste tagas i anspråk för bränsleändamål. Skulle så bliva fallet, kommer

avverkningsbehovet av massaved för innevarande säsong att väsentligt överstiga

ovan beräknade 15.4 miljoner lm3.

Av nämnda promemoria kan utläsas huru avverkningarna av massaved

under åren sjunkit med de stigande vedavverkningarna. För föregående avverkningssäsong

kan avverkningen av massaved uppskattas till mellan 10 och

11 miljoner lm3. Massavedsavverkningarna böra sålunda under innevarande

säsong icke oväsentligt ökas i förhållande till föregående säsong. Hittills föreliggande

uppgifter tyda emellertid på en rakt motsatt tendens. Enligt av producenterna

avgivna deklarationer hade under sista halvåret 1941 avverkats

i allt 2.2 miljoner lm3 massaved. Även örn ganska betydande redovisningsfel

kunna vidlåda denna uppgift, lär den dock fullt tydligt ange, att huggningarna

av massaved haft svårt att komma igång denna avverkningssäsong. Industriens

rapporter örn upprättade leveransavtal för massaved tala ett ännu tydligare

språk. Till den 1 februari 1942, då avsluten för säsongen i regel äro

gjorda, hade företagen inom ådalarna från Torne älv t. o. m. Ljungan, vilka

representera ungefär hälften av landets hela massaindustri, icke kunnat täcka

mer än 60 procent av sitt behov för innevarande tillverkningsår, beräknat i

överensstämmelse med ovan berörda kalkyler. I andra delar av landet råda

liknande förhållanden, ehuru utsikterna för anskaffningen av massaved där

äro något bättre.

Vad beträffar behovet av timmer är situationen i stort sett gynnsammare.

Verkställda utredningar giva vid handen, att behovet för export och inhemsk

förbrukning kan beräknas bliva ungefär detsamma som avverkningssäsongen

1940/41 eller 7.8 miljoner kubikmeter fast mått (fm3). Lagerhållningen av

timmer och sågad vara, som vid 1941 års utgång hos trävaruhandlande och

vid inlandssågverken uppskattades till 79 procent av lagret vid 1938 års utgång

men vid exportsågverken uppgick lill 350,000 stds mot 263,689 stds vid

1938 års utgång, kan anses så god, att en viss lagerminskning om så erfordras,

utan större olägenhet kan ske. Föreliggande utbud av avverkat sågtimmer

synas emellertid icke på långt när svara mot efterfrågan. Priserna äro

på grund härav löga enhetliga och i förhållande till priserna för massaved

mångenstädes oproportionerligt höga.

Vid sidan av bär nämnda gagnvirkessortiment förbrukas inom landet icke

oväsentliga kvantiteter virke som råvara för eli flertal andra skogsförädlingsindustrier

såsom träullsfabrikör, snickerifabriker, tändsticksfabriker m. fl.

Råvarubehovet för dessa industrier torde av hittillsvarande erfarenheter att

döma i allmänhet bliva ännu svårare all tillgodose än behovet av massaved.

Förhållandet bar helt naturligt drivit priserna i höjden även för dessa sortimen

I.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga B.

Kommissionerna och nämnden hysa av här ovan framlagda skäl allvarliga

farhågor för att virkesproduktionen under pågående avverkningssäsong icke

skall fortgå i en omfattning, som svarar mot behovet och ger utrymme för

en sund prisbildning. Då en utsträckning av användningen av tvångsmedel

— t. ex. genom införandet av avverkningsplikt även för erforderliga kvantiteter

gagnvirke — torde böra undvikas och dessutom knappast tillräckligt

snabbt kan tillgripas och då ytterligare prisstegringar, som skulle kunna tänkas

stimulera avverkningsvilligheten, i det nuvarande läget icke torde böra

komma i fråga, måste möjligheterna att på andra vägar få fram ett ökat virkesutbud

från skogsägarnas sida upptagas till prövning. Kommissionerna och

nämnden lia i detta sammanhang funnit sig böra fästa särskild vikt vid beskattningens

utformning.

Redan den kommunala beskattningen är så lagd, att den är ägnad attrnotverka

sådana forcerade uttag ur skogarna, som under nuvarande förhållanden

i icke ringa utsträckning måste äga rum. Skogsägarna erlägga nämligen

en fast skatt, beräknad på skogsfastighetens taxeringsvärde, den s. k:, garantiskatten,

oberoende av storleken av de uttag, som göras år från år. I gengäld

erlägges inkomstskatt endast för den inkomst, som överstiger visst i förhållande

till fastighetens taxeringsvärde beräknat belopp. Under normala förhållanden

komma skogsägarna härigenom i allmänhet att endast erlägga garantiskatten

men ingen nämnvärd kommunal inkomstskatt. Örn en skogsägare

emellertid nu tvingas att under ett eller ett par års tid avverka vad som motsvarar

flera års tillväxt, kommer meravverkningen att i viss mån utsättas för

en dubbelbeskattning; skogsägaren kommer nämligen att nu få erlägga inkomstskatt

för denna avverkning utan att för den skull bli fri från garantiskatten

under kommande år, då uttagen i motsvarande grad måste minskas.

Härtill kommer nu den krigskonjunkturskatt, varom beslut fattades av

1941 års riksdag. Visserligen är krigskonjunkturskatten å skogsbruk konstruerad

på ett annat sätt än krigskonjunkturskatten å annan inkomst och drabbar

endast genom prisstegring uppkommen merinkomst. Man kan sålunda

icke utan vidare säga, att skauén vid stora uttag drabbar skogsägarnas kapital;

vad som beskattas är det överpris, som skogsägaren erhåller genom att

realisera en del av sitt skogskapital just nu. Icke ens med en sådan utformning

av krigskonjunkturskatten å skogsbruk har den emellertid kunnat undgå

att verka återhållande på skogsägarnas benägenhet att frivilligt avverka tillräckliga

kvantiteter. Skogshultet intager nämligen i väsentliga hänseenden

en särställning i föidiållande till andra inkomstkällor. Till de olägenheter med

avseende på den kommunala beskattningen, som ovan berörts, komma en

mångfald andra olägenheter för skogsägarna av en tillfällig överavverkning,

vilka i den föregående framställningen behandlats. Den strävan från skogsägarnas

sida att uppskjuta sådana avverkningar, som de ej åläggas att genomföra,

vilken kunnat förmärkas, är därför väl förklarlig. Att innehavare

av växande skog — ett kapital som utan större omkostnader genom tillväxt

förräntar sig — tveka att under nuvarande förhållanden realisera detta kapital,

kan icke vara ägnat att förvåna. Farhågor för försämrat penningvärde bidraga

även till obenägenheten att i nuvarande läge förvandla skogskapitalet i

pengar.

Vid sina överväganden av olika möjligheter att modifiera nu gällande regler

för krigskonjunkturskatt å skogsbruk för att i möjligaste mån minska de

psykologiska skadeverkningarna av denna beskattningsform ha kommissionerna

och nämnden bringats in på tanken att från sådan skatt undantaga

sådana uttag ur skogen, som ha karaktär av kapitalrealisation. Inom skogsbruket,

där den årliga avkastningen icke kan direkt tillgodogöras utan får

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ''JS7; inlaga B.

7

uttagas genom avverkning av — i stort sett — så stor del av virkesförrådet,

som beräknas motsvara tillväxten, är det givetvis vanskligt att i de enskilda

fallen bestämma, huru stor del av avverkningarna som skall anses utgöra kapitaluttag.

För delta ändamål torde det bli nödvändigt att använda en bestämd

schablonmässig metod, då fri bevisning i det särskilda fallet sannolikt skulle

visa sig alltför osäker och godtycklig.

Som utgångspunkt synes lämpligen kunna bestämmas att krigskonjunkturskatt

skall utgå för inkomst av den avkastning, som motsvarar skogens nuvarande

produktionsförmåga, i den mån denna avkastning medför beskattningsbar

merinkomst. Produktionsförmågan torde härvid kunna bestämmas

med tillämpning av de från senaste allmänna fastighetstaxering tillgängliga

uppgifterna örn skogsmarkens areal, bonitet och relativa skogstillgång Den

sistnämnda bestämmes på sådant sätt, att den, tillsammans med bonitetsuppgiften,

för ifrågavarande ändamål torde kunna godtagas som ett uttryck

för fastighetens årliga avkastningsförmåga. Örn sålunda en skog omfattar

300 har av bonitet 3.0 och en relativ skogstillgång av 0.8, skulle dess avkastning

vara 300X 3.0 X 0.S = 720 kbm fast mått på bark (fm3). För sådana

sortiment, som försäljas i löst mått, böra fixa relationstal fastställas. För avverkning

utöver 720 fm3 skulle krigskonjunkturskatt icke utgå. I den beräknade

avkastningen bör skogsägaren få inräkna virke och ved för husbehov.

Vid uttag utöver den sålunda fastställda årliga avkastningen bör merinkomst

beräknas enligt fastställda grunder på hela uttaget, men skatteplikt åvila endast

så stor del därav, som motsvarar den årliga avkastningen.

Såvitt kommissionerna och nämnden kunna se, skulle skogsägarna genom

en på detta sätt konstruerad befrielse få en särskild stimulans till ökad avverkning

utöver vad som beräknas motsvara årsavkastningen, vilket under

nuvarande förhållanden framstår som önskvärt. Befrielsen inträder sålunda

först i och med att avverkningen överstiger den på detta sätt beräknade avkastningen.

Samhället erhåller därigenom på sätt och vis en garanti för viss

avverkning i utbyte mot skattebefrielsen.

I samband med en sådan omläggning av krigskonjunkturskatten å skogsbruk

synas ytterligare garantier mot oskäliga vinster genom prisstegringar

erforderliga. Det torde därför vara nödvändigt att den förordade lättnaden i

skattehänseende kompletteras med en utvidgning av prisregleringarna att direkt

eller indirekt omfatta samtliga skogsprodukter lika väl som försäljning

av skog på rot. Priskontrollnämnden vill i detta sammanhang meddela, alt

förarbetena numera fortskridit så långt, att en prisreglering på sågade trävaror

inom en nära framtid torde kunna genomföras, varigenom timmerpriserna

även torde komma att normeras. En prisreglering av den hittills fria

delen av virkesmarknaden kan visserligen verka ogynnsamt på produktionen.

Kommissionerna och nämnden hålla emellertid före, att en sådan prissättning,

örn den genomföres i samarbete med organisationerna på virkesmarknaden,

icke kan verka produktionshämmande i tillnärmelsevis samma grad

som en till sina verkningar okänd beskattning.

Såväl ett fullständigt borttagande av krigskonjunkturskatten å skogsbruk

som en modifikation av densamma av den ari, som här antytts, kan enligt

priskonirollnämndens uppfattning sägas vara öppen för vissa invändningar

ur penning- och prispolitiska synpunkter. Som nämnden vid flera tillfällen

understrukit kunna sådana penningmedel, sorn frigöras till exempel genom

realisation av skogskapilal, genom onormal nedslagning av kreatur eller genom

lageruttömning för företag inom industri och handel, medföra särskilt

stora risker för prisutvecklingen. Nämnden har tidigare ifrågasatt särskilda

åtgärder för att spärra exempelvis jordbrukarnas försäljningsintäkter av den

extra ulslaklningen hösten 1941. Ur samma synpunkter skulle en sterilisering

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga B.

av en del av intäkterna från överavverkningarna kunna ifrågasättas och detta

med än större fog i den mån dessa ur krigskonjunkturskattesynpunkt erhålla

en särskilt förmånlig behandling. Då ett dylikt spärrande av det ur

skogen frigjorda kapitalet skulle kunna äventyra den avverkningsstimulerande

effekten av här ovan framfört förslag örn modifikationer i utformningen

av krigskonjunkturskatten på skogsbruk, har nämnden likväl funnit övervägande

skäl tala mot vidtagandet av sådana anordningar.

Ehuru 1942 års krigskonjunkturskatt kommer att utgå på 1941 års inkomster,

d. v. s. för skogsbrukets del på avverkningar, som vid innevarande

tidpunkt redan ägt rum, ha kommissionerna och nämnden kommit till den

uppfattningen, att en omläggning av reglerna för krigskonjunkturskatt å

skogsbruk bör komma till stånd nu. De olägenheter av en överavverkning,

som utgjort ett av motiven för i det föregående framfört förslag, gälla givetvis

också för de skogsägare, som redan under 1941 gjort stora uttag ur sina

skogar. Därtill kommer att ett ställningstagande till principerna för krigskonjunkturskattens

utformning för skogsbrukets del under kommande år

från statsmakternas sida knappast kan erhålla någon bättre form än ett omedelbart

ikraftträdande beslut, d. v. s. i här förevarande fall beträffande utformningen

av 1942 års krigskonjunkturskatt. Skall modifikationen av krigskonjunkturskatten

kunna få den önskvärda effekten att stimulera till ökade

avverkningar under innevarande år, är ett beslut av sådan innebörd önskvärt

inom kortast möjliga tid.

Under åberopande av det ovan anförda få industrikommissionen, bränslekommissionen

och priskontrollnämnden hemställa, att Kungl. Maj :t måtte vid

framläggande för innevarande års riksdag av förslag till krigskonjunkturskatt

för år 1942 föreslå sådana ändrade regler för bestämmande av krigskonjunkturskatt

på skogsbruk, att skatten icke drabbar sådan avverkning, som är att

betrakta som kapitaluttag i den mening här ovan sagts.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit

från industrikommissionen, förutom undertecknad, herrar Hedulff, Sundfeldt

och Ericson,

från bränslekommissionen, förutom undertecknad, herrar Pehrsson, Carlsson,

Lindberg, Ljungdahl och Nerell samt

från priskontrollnämnden, förutom undertecknad, herrar Lundberg, Ståhlbrandt,

Almeby och Schroff.

Underdånigst

Statens industrikommission.

Statens bränslekommission.

GUSTAF SÖDERLUND.

B. Lindskog.

ERIK LUNDH.

Erik W. Höjer.

Statens priskontrollnämnd.

RUBEN RAUSING.

G. Cederwall.

Stockholm den 20 februari 1942.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunni Maj:ts proposition nr 287; Bilaga B, bil. 1.

9

Bilaga 1 (till bilaga B).

P. M.

med kalkyl över avverkningsbehovet för massaved under

säsongen 1941/1942.

1. Sulfitmassetillverkning.

Tillverkningen av sulfitmassa, som utgjort år 1939 1,488,000 ton, år 1940

922.000 ton, varav 56,000 ton fodercellulosa, samt 1941 711,000 ton, varav

c:a 218,000 ton fodercellulosa, beräknas under år 1942 uppgå till 1,000,000

ton, fördelad på följande sätt:

papperssulfit .................... 200,000 ton

silkecellulosa .................... 400,000 »

fodercellulosa .................. 300,000 »

eget behov för pappersfabrikation ..__100,000 »

Summa 1,000,000 ton.

Vedåtgången uppskattas till 5.5 fm3/ton. Vedbehovet utgör alltså 1,000,000

X 5.5 = 5.5 miljoner fm3 eller 7.7 miljoner lm3.

2. Sulfatmassetillverkning.

Tillverkningen av sulfatmassa, som år 1939 utgjort 967,000 ton, år 1940

762.000 ton och år 1941 c:a 425,000 ton, beräknas för år 1942 till 500,000

ton. Därav utgör:

sulfat för export ................ 150,000 ton

fodercellulosa .................. 200,000 »

eget behov för pappersfabrikation . . 150,000 »

Summa 500,000 ton.

Vedåtgången uppskattas till 5.0 fm3/ton. Totalt vedbehov alltså 500,000 X

5.0 = 2.5 miljoner fm3 eller 3.5 miljoner lm3.

3. Slipmassetillverkning.

Tillverkningen av slipmassa, som under år 1939 utgjorde 690,000 ton, år

1940 290,000 och år 1941 100,000 ton, beräknas under år 1942 uppgå till

100.000 ton, varav 75,000 ton för tidningspapper och 25,000 ton för export.

Vedåtgången uppskattas till 2.6 fm3/ton massa. Vedbehovet blir sålunda

100.000 X 2.6 = 0.26 miljon fm3 eller c:a 0-4 miljon lm3.

4. Wallboardtillverkning.

Tillverkningen av wallboard, som år 1939 utgjorde 120,000 ton, år 1940

92.000 ton och år 1941 89,000 ton, beräknas för år 1942 till 85,000 ton.

Virkesåtgången uppskattas till 110 kbf eller 3.1 fm3/ton. Virkesbehovet utgör

alltså 85,000 X 3.1 = 0.26 miljon fm3 eller c:a 0.4 miljon lm3.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga B, bil. 1.

5. Massaved för export.

Exporten av massaved till Tyskland under år 1942 kan preliminärt beräknas

sålunda:

Exportvärdebelopp 5.0 miljoner RM å 1: 68 kronor = 8.4 miljoner kronor.

Med ett beräknat exportvärde för massaved av 23 kronor per lm3 utgör

exporten 0.365 miljon lm3 eller avrundat OJ miljon lm3.

6. Massaved för kolnings- och bränsleändamål.

Uppgifterna örn den kvantitet massaved, som under år 1941 förbrukades

för rubricerade ändamål, äro mycket osäkra. Anledning finnes emellertid att

antaga, att förbrukningen uppgått till c:a 3 miljoner lm3.

För år 1942 upptages här endast massafabrikernas egen förbrukning av

massaved för bränsle, beräknat till 0.5 miljon lm3.

7. Totalt behov av massaved och wallboardvirke.

Det totala behovet av ifrågavarande sortiment för år 1942 skulle enligt

ovanstående utgöra:

1. sulfitved .................. 7.7 milj. lm3

2. sulfatved .................. 3.5 » »

3. slipmassaved ................ 0.4 » »

4. wallboardvirke .............. 0.4 » »

5. exportved .................. 0.4 » »

6. brännved vid massafabriker . . 0.5 » »

Summa 12.9 milj. lm3

För att erhålla en överblick över hur behovet av massaved ställer sig i förhållande

till tidigare årsbehov och vilken avverkning av sådan ved, som man

för innevarande avverkningssäsong bör eftersträva, har inom kommissionen

gjorts ett försök till rekonstruktion av de senare årens förbrukning, lager och

avverkning. Bilaga l1 2 återger förbrukningen av massaved under olika år från

år 1930. Något fast underlag för beräkning av lagersituationen vid de olika

årsskiftena har icke funnits tillgänglig för tidigare år. Under krisen har emellertid

med hjälp av cellulosaindustriens sammanslutningar verkställts lagerinventering

vid fabrikerna vid tre olika tillfällen, nämligen dels den 1 december

1939, dels den 1 augusti 1940 och dels den 1 juli 1941. Med ledning av

dessa inventeringar har industriens lager av torr massaved1 kunnat tämligen

väl bestämmas vid de tre senaste årsskiftena. Resultatet av denna bestämning

framgår av bilaga 22.

Någon avverkningsstatistik varur massavedsavverkningarna kunna direkt

avläsas, finnes icke. För de två sista åren är det emellertid möjligt att med

hjälp av nämnda uppgifter örn förbrukning och lager approximativt beräkna

avverkningskvantiteterna för de två senaste avverkningssäsongerna 1939/40

och 1940/41. För tidigare år måste man nöja sig med att konstatera att avverkningarna

i stort sett motsvarat förbrukningen med vissa förskjutningar

mellan de olika åren. En viss ledning för beräkning av avverkningarnas relativa

förlopp under de olika åren har dock erhållits medelst kommerskollegii

uppgifter örn flottgods (småvirke) i älvarna under olika år. Den å bilaga l2

med blå linje inlagda avverkningen under olika år har sålunda för åren före

1940 erhållits genom att sammanställa förbrukningssiffrorna med nämnda

relativa avverkningsuppgifter (flottgods).

1 Med lager av torr massaved avses i fortsättningen den under föregående avverkningssäsong

avverkade massaved, som disponeras av industrien, oavsett om den ligger vid fabrik, annat

uppläs eller vid bilvägar och flottleder.

2 Ej här intagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga B, bil. 1.

Av de i bilagorna lämnade uppgifterna kan följande inhämtas:

1. Avverkningen av massaved, som under åren 1934—1939 uppgått till

mellan 18 och 23 miljoner lm3 har under den första krisvintern 1939/40

sjunkit till 12.6 miljoner lm3 och sjönk under avverkningssäsongen 1940/41

ytterligare till 10.6 miljoner lm3.

2. Lagren av massaved vid fabrikerna, som under åren 1934—1939 torde

ha uppgått till 18 å 20 miljoner lm3, hade vid årsskiftet 1939/40 sjunkit till

17.4 miljoner lm3, vid årsskiftet 1940/41 till 15.2 miljoner lm3 och vid årsskiftet

1941/42 till 13.5 miljoner lm3.

3- Förbrukningen av massaved under år 1942 har, inklusive export, i det

föregående beräknats till 12.9 miljoner lm3. Under avverkningssäsongen 1941/

42 bör så mycket massaved avverkas, att därmed kan täckas dels nämnda

förbrukning under år 1942, dels den förbrukning av massaved som bränsle

och kolved, vilken kommer att äga rum utöver de 0.5 miljon lm3, som ingå

i förestående förbrukningskalkyl för år 1942, dels ock den lagerökning, som

eventuellt bör eftersträvas till nästa nyår.

Från massaindustriens sida har det som ett önskemål framhållits, att industrien

vid varje nyår skall disponera ett lager, som motsvarar ett års fredsförbrukning,

vilket anses erforderligt, därest industrien skall vara i stånd

att möta den ökade efterfrågan på massa, som en kommande fredskris antages

medföra. Detta lager kan beräknas till omkring 19 miljoner lm3. Ett tillgodoseende

av detta önskemål skulle innebära, att avverkningarna av massaved

under innevarande säsong skulle motsvara den beräknade förbrukningen

under år 1942 av 12.9 miljoner lm3 jämte en lagerökning av 5.5 miljoner lm3,

vartill eventuellt bör läggas förbrukning under år 1942 av massaved som

bränsle och kolved utöver beräknade 0.5 miljon lm3. Avverkningsbeloppet

borde sålunda uppgå till — förutom nämnda bränslereserv — 18.4 miljoner

lm3. En sådan ökning av massavedsavverkningen torde icke vara möjlig att

åstadkomma.

Utgår man å andra sidan ifrån att avverkningen av massaved för industriens

råvarubehov samt för export under innevarande år skulle komma att

uppgå tili samma kvantitet som under föregående avverkningssäsong eller

10.6 miljoner lm3, kommer enligt ovanstående kalkyler fabrikslagret av massaved

att till nästa nyår nedgå till 11.2 miljoner lm3. Nämnda lager är av

samma storleksordning som den verkliga förbrukningen under år 1941 och

den beräknade förbrukningen under år 1942 men motsvarar knappt 60 procent

av ett års fredsförbrukning av massaved.

Det under vintern avverkade virket hinner i regel ej framforslas till fabrikerna

förrän under tredje kvartalet. Den massaved, som flottas, kommer

nämligen i huvudsak inte fram förrän under senare delen av sommaren, och

den ved, som skall transporteras med bil och järnväg, bör kvarligga vid vägarna

för att torka, varigenom transportbesvären minskas. Såsom ett i nuvarande

situation skäligt krav från massaindustriens sida, som såvitt möjligt

bitr tillfredsställas, nödgas man därför utgå ifrån, att industrien skall vid

värjo årsskifte förfoga över massaved för tillverkning av cellulosa under 9

månader framåt. Därest anspråken på massavedslagren begränsas på sådant

sätt, synes man emellertid för ifrågavarande månader böra räkna med en

högre produktion än den normala fredsproduktionen. Del synes nämligen

sannolikt att efterfrågan på cellulosa kommer att onormalt stegras under

tiden närmast efter fredsslutet. Knapphet på råvara kommer under sådana

omständigheter icke endast att bereda svårigheter alt upprätthålla en önskvärd

export utan även andra olägenheter, bland annat med hänsyn till prisbildningen

på virke. Man synes därför böra eftersträva lagerhållning för 9

månaders förbrukning av en storleksordning, som svarar mot fabrikationen

Mimny lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 287. Bilaga. 15

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 287; Bilaga B, bil. 1.

under högkonjunkturåret 1937 eller 21 miljoner lm3 per år. Det önskvärda

nyårslagret av massaved skulle då bliva cirka 16 miljoner lm3. För att industriens

lagerställning till nästa nyår skall uppgå till denna kvantitet, måste

landets massavedslager genom årets avverkningar tillföras följande virkeskvantiteter,

nämligen dels ett belopp av 12.9 miljoner lm3, motsvarande industriens

förbrukning under år 1942, inberäknat exporten under samma år samt

0.5 miljon lm3 för fabrikernas egen bränsleförbrukning, dels en lagerökmng

med 2.5 miljoner lm3, dels slutligen den massaved, som kommer att behövas

för bränsleändamål utöver nämnda för fabrikernas eget behov beräknade

kvantitet av 0.5 miljon lm3. Under nämnda förutsättningar böra årets avverkningar

av massaved sålunda utgöra 15.4 miljoner lm den massaved oberäknat,

som därutöver erfordras för den allmänna bränsleförsörjningen.

427789. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1942:48 Bevillningsutskottets memorial Nr 48 s. 1 i texten