Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm

87 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 84 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:291, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

1

Nr 291.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni

1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm;

given Stockholms slott den 24 april 1942.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Bihang till riksdagens protolcoll 19hS. 1 sami. Nr 291.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mårds proposition Nr 291.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)

om församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 1—3 och 8 §§,21 § 1 och 2 mom. samt 34—43,

62—68, 71 och 74 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Varje territoriell församling i huvudstaden äger att själv, efter vad i

denna lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma kyrkliga angelägenheter

och vissa ärenden rörande folkskoleväsendet, såvitt icke handhavandet

därav enligt gällande författningar tillkommer annan.

För vården av kyrkliga angelägenheter, som äro gemensamma för hela

huvudstaden, skola samtliga stadens territoriella församlingar bilda en kyrklig

samfällighet.

Vad i---varit övlig.

2 §.

1 mom. Med territoriell församlings gemensamma kyrkliga angelägenheter

samt ärenden rörande folkskoleväsendet avses i denna lag frågor örn

dels

a) åtgärder till främjande av församlingsvården;

b) tillsättande och avskedande av organister, kyrkosångare, klockare och

andra kyrkobetjänte;

c) kyrkomedels användande;

d) upplåtande av bostadsboställe eller annan tjänstebostad åt prästerskapet

och kyrkobetjänte så ock hushållning med och vård örn kyrkans

egendom ävensom församlingen tillhörig, för andra kyrkliga ändamål än

bestridande av prästerskapets och kyrkobetjäntes kontanta löneförmåner

avsedd egendom;

e) byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hör, församlingshus

samt bostadsboställen för prästerskap och kyrkobetjänte ävensom uppvärmning,

belysning och rengöring av kyrka med vad därtill hör samt församlingshus

jämte tillhandahållande av elektrisk kraft för ringning, orgelspelning

och dylikt;

f) avgifter till kyrka jämte dithörande anstalter;

g) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

1 Senaste lydelse av 21 och 62 §§ se 1936: 288 samt av 8 § se 1936:431, jfr 1937:202.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 291.

h) fördelning av bänkrum i kyrkan; samt

i) avgifter för begagnande av kyrkklockor och annan kyrkans egendom;

dels

j) folkskoleundervisningen samt dithörande anstalter i den mån handhavandet

av dessa frågor enligt gällande författningar tillkommer huvudstadens

församlingar;

dels ock

k) upprättande och underhåll av församlingen tillhörigt folkbibliotek (församlingsbibliotek);

samt

l) lokal för och avgifter till sådant bibliotek.

Örn vården av vissa kyrkogårdar är särskilt stadgat.

2 mom. Med huvudstadens gemensamma kyrkliga angelägenheter avses

i denna lag frågor örn

a) prästerskapets och kyrkobetjäntes kontanta löneförmåner;

b) hushållning med och vård örn huvudstadens territoriella församlingar

tillhörig, för bestridande av prästerskapets och kyrkobetjäntes kontanta

löneförmåner avsedd egendom;

c) byggnad och underhåll av andra för avlöning av prästerskapet och

kyrkobetjänte anvisade boställen än som i 1 mom. e) avses;

d) allmän kyrkoavgift; samt

e) avgifter till samfälligheten.

Samfälligheten äger därjämte bevilja anslag till territoriell församling, motsvarande

högst fyra femtedelar av kostnad för ändamål, som avses i 1 mom. e).

3 §.

1 mom. Församlings beslutanderätt utövas i frågor om kyrkofullmäktiges

antal samt vid val av organist, kyrkosångare och klockare å kyrkostämma

och i övrigt av kyrkofullmäktige.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd, skolråd eller biblioteksstyrelse

eller de andra styrelser, nämnder eller personer, som äro utsedda

för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

2 morn. Samfällighetens beslutanderätt utövas av församlingsdelegerade.

Örn vården av samfällighetens kassarörelse stadgas i 41 §. Förvaltning

och verkställighet i övrigt tillkomma kyrkorådet i församling, som ärendet

angår.

8 §.

Kyrkofullmäktige väljas---års ålder.

Kyrkofullmäktig kan---varaktig försörjning; eller

d) häftar för — — — sistförfluten kalenderåren.

Följande personer må icke vara kyrkofullmäktige: överståthållaren, underståthållaren,

polismästaren eller biskopen i Stockholms stift, ej heller den som

tillhör församlingens redovisningsskyldiga och avlönade betjänte.

Ej må---såsom kyrkofullmäktig.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

21 §.

1 mom. Sedan överläggningen---eller nej.

Ordföranden tillkännagiver---med klubbslag.

Begäres omröstning---vid val.

Val av kyrkoråd, skolråd och biblioteksstyrelse samt församlingsdelegerade

och deras suppleanter ävensom av revisorer och revisorssuppleanter,

som avses i 65 §, så ock av två eller flera personer för särskild beredning av

ärenden, som skola företagas till avgörande av kyrkofullmäktige, skall vara

proportionellt, därest det begäres’ av minst så många väljande, som motsvara

det tal, vilket erhålles, örn samtliga väljandes antal delas med siffran

för det antal personer valet avser, ökad med 1. Örn förfarandet vid sådant

proportionellt val är särskilt stadgat.

2 mom. För beslut---av ackord.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den

beslutits av stadsfullmäktige, kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade.

Hurusom för---kommunal fondbildning.

34 §.

Församlingsdelegerade utses av kyrkofullmäktige i varje församling till

ett antal av en delegerad för varje församling och därutöver ytterligare en

för varje påbörjat tjugutusental invånare i församlingen vid utgången av

det år, då allmänna val av kyrkofullmäktige senast ägde rum. Suppleanter

utses till lika antal som delegerade. Sker ej valet proportionellt, skall tillika

bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

35 §.

Till församlingsdelegerad må för viss församling väljas endast den som

är röstberättigad vid val av kyrkofullmäktige i församlingen samt boende

inom församlingen och uppnått tjugufem års ålder. I avseende å obehörighet

att vara församlingsdelegerad samt rätt till avsägelse från sådant uppdrag

skall i övrigt vad i 8 § är stadgat örn kyrkofullmäktig äga motsvarande

tillämpning.

Vad örn församlingsdelegerad är stadgat gäller ock örn suppleant.

36 §.

Församlingsdelegerade och suppleanter väljas för fyra år, räknade från

och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet skall förrättas

före utgången av november månad året näst efter det, då allmänna

val av kyrkofullmäktige ägde rum.

Avgår delegerad, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till delegerad den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda

inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne.

Avgår annan delegerad, anställes fyllnadsval för den återstående delen av

tjänstgöringstiden. Sådant val bör, där ej särskilda omständigheter annat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 891. 5

föranleda, äga rum å andra ordinarie kyrkofullmäktigsammanträdet under

året.

Erfordras särskilda föreskrifter om val av församlingsdelegerade och

suppleanter i anledning av ändring i ecklesiastik indelning, meddelas sådana

föreskrifter av Konungen.

37 §.

Församlingsdelegerade välja varje år för nästkommande kalenderår bland

sig en ordförande och en vice ordförande. Underrättelse örn dessa val, med

angivande av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas

till Överståthållarämbetet och domkapitlet.

För året näst efter det, då allmänna val av församlingsdelegerade ägt

rum, skall ordförandevalet hållas i januari månad och ordförandeskapet

intill dess utövas av den som delegerade därtill särskilt utsett.

Församlingsdelegerade antaga sekreterare med tjänstgöringsskyldighet

enligt bestämmelser, som givas av delegerade.

38 §.

Församlingsdelegerade sammanträda så ofta ordföranden finner det

nödigt, så ock när Överståthållarämbetet eller domkapitlet därom förordnar

eller visitationsförrättare eller något av de särskilda församlingarnas

kyrkoråd eller de flesta av delegerade sådant äska.

Suppleanterna böra i den vid valet bestämda ordningen kallas till tjänstgöring,

i den mån det erfordras till följd av hinder för delegerad eller vid

uppkommen ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter delegerad, som icke

utsetts vid proportionellt val.

39 §.

Varje församlingsdelegerad äger en röst.

Vid församlingsdelegerades sammanträden äger biskopen att vara tillstädes

och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl

ordförande i församlings kyrkoråd vid behandling av fråga, som angår

församlingen, eller, vid hinder för honom, den som kyrkorådet inom sig utser.

Rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten skall ock tillkomma

revisor vid granskning av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

40 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av församlingsdelegerade, skola

förut vara vederbörligen beredda av ett beredningsutskott. Innan ärende,

som angår viss församling, företages till avgörande av församlingsdelegerade,

skall tillfälle lämnas församlingens kyrkoråd att avgiva yttrande däröver.

Val må dock av församlingsdelegerade förrättas utan föregående beredning.

Detsamma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

handläggning och icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller

avhändande av egendom eller efterskänkande av rättighet.

41 §.

Beredningsutskottet utgöres av församlingsdelegerades ordförande och

vice ordförande, vilka utöva enahanda befattningar inom beredningsutskottet,

samt ytterligare nio ledamöter jämte lika många suppleanter, vilka delegerade

välja bland sig. Valet avser kalenderår och skall förrättas å det

sammanträde, vid vilket delegerades ordförande utses. Sker valet ej proportionellt,

skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola

inkallas till tjänstgöring.

Vid val av beredningsutskott skola församlingsdelegerade inom eller utom

sig utse en kassaförvaltare. Denne handhar samfällighetens kassarörelse och

är ensam ansvarig därför.

Vid beredningsutskottets sammanträden äger ordförande i församlings

kyrkoråd eller, vid hinder för honom, den som kyrkorådet inom sig utser,

ändå att han icke är ledamot av utskottet, att, såvitt rör fråga som angår

församlingen, yttra sig och framställa förslag men ej att deltaga i beslutet.

42 §.

Vid församlingsdelegerades sammanträde föres protokoll under ordförandens

inseende av sekreteraren eller, vid förfall för honom, av annan därtill

av ordföranden utsedd person.

Protokollet, av vilket skall framgå, vilka delegerade varit närvarande,

skall upptaga för varje ärende överläggningsämnet och beslutet med angivande

huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter sammanträdet

å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver,

av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av delegerade

utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av delegerade

antingen genast eller vid sammanträde senast fjorton dagar därefter, varom

vid tillfället underrättelse meddelas. Protokollet underskrives av protokollföraren

samt bestyrkes, med anteckning örn justeringen, av ordföranden

och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen verkställts vid sammanträde

med delegerade, minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter.

Sedan protokollet justerats, skall genom ordförandens försorg en förteckning

över de vid sammanträdet fattade besluten anslås vid församlingsdelegerades

expedition. Förteckningen, vilken tillika skall innehålla uppgift

å dagen, då densamma anslagits, skall dels tillställas församlingarnas kyrkoherdar

för att anslås vid pastorsexpeditionerna, dels ock införas i den tidning,

vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas, så ock i minst

två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

Delegerades och beredningsutskottets handlingar skola förvaras i delege
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

rades expedition. För vården av handlingarna ansvarar, under inseende av

delegerades ordförande, sekreteraren.

43 §.

Vad i 13, 15, 16, 19—23 samt 25—27 §§ är stadgat om kyrkofullmäktige

och deras ordförande skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn

församlingsdelegerade och deras ordförande, dock med iakttagande därav,

att kungörelse örn sammanträde med församlingsdelegerade skall införas

i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas.

62 §.

1 mom. För varje församling skall utgifts- och inkomststat årligen upprättas

för det nästföljande kalenderåret, särskilt för kyrkan samt särskilt

för skolan, såvitt angår församlingen enskilt, och församlingsbibliotek. Finnes

biblioteksstyrelse, skall utgifts- och inkomststat upprättas särskilt för

församlingsbiblioteket.

Å utgiftssidan i stat, som nu sagts, skola upptagas:

a) det löpande årets beräknade brist;

b) de belopp i kapital eller ränta, varmed församlingens skulder under

det nästföljande året förfalla till betalning;

c) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag,

som beslutats i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag

för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det löpande årets beräknade behållning;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan

grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som

ytterligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande.

Församling må i stället för det löpande årets beräknade brist eller behållning

upptaga det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning

enligt avslutade räkenskaper uppgått.

Hinder möter ej för församling att vid upprättandet av staten besluta,

att vad av särskilt anslag icke förbrukas under det nästföljande året må

utan nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda ändamålet under det därpå

följande året.

2 morn. Utgifts- och inkomststat för den kyrkliga samfälligheten skall

årligen upprättas för det nästföljande kalenderåret.

Med avseende å samfällighetens stat skall vad i 1 mom. andra till och

med femte styckena stadgas äga motsvarande tillämpning.

8 mom. Örn fondbildning gäller vad särskilt är stadgat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

63 §.

1 morn. Förslag till församlings utgifts- och inkomststater skola uppgöras

för kyrkan av kyrkorådet samt för skolan och församlingsbibliotek av skolrådet.

Finnes biblioteksstyrelse, åligger det sådan styrelse att uppgöra statförslag

i vad på styrelsens befattning ankommer.

Statförslagen skola upptagas till granskning och fastställelse vid det ordinarie

kyrkofullmäktigsammanträde, som hålles före november månads utgång.

Därvid skola de anslag, som först då föreslås till beviljande, samt

därmed sammanhängande frågor särskilt bliva föremål för överläggning

och avgörande.

2 mom. Förslag till utgifts- och inkomststat för samfälligheten skall uppgöras

av församlingsdelegerades beredningsutskott.

Beredningsutskottets förslag till utgifts- och inkomststat skall av församlingsdelegerade

upptagas till granskning och fastställelse före den 1 november.

Därvid skola de anslag, som först då föreslås till beviljande, samt därmed

sammanhängande frågor särskilt bliva föremål för överläggning och

avgörande.

64 §.

Vad kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade beslutat till uttaxering

skall, allt efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eller

biblioteksstyrelse samt, vad angår av församlingsdelegerade beslutad avgift,

genom delegerades ordförande delgivas Överståthållarämbetet, vilket det

åligger att verkställa debitering och uppbörd samt att avlämna medlen till

kyrkorådet, skolrådet, biblioteksstyrelsen eller delegerades kassaförvaltare.

Där till följd av särskilda förhållanden annan ordning för uppbördens

verkställande finnes vara lämplig eller nödig, må kyrkofullmäktige eller

församlingsdelegerade besluta därom.

Vid indrivandet---verkställer indrivningen.

65 §.

Av kyrkofullmäktige samt av församlingsdelegerade skola årligen utses

två eller flera revisorer och lika många suppleanter för granskning av det

nästföljande årets förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot av kyrkoråd eller skolråd eller eljest är redovisningsskyldig,

må icke väljas till revisor eller revisorssuppleant för granskning

av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val

av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning eller

i beslut med anledning av granskningen.

Revisorer äga att när som helst inventera kassor och övriga tillgångar

samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, Anika beröra den förvaltning,

som de skola granska.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

66 §.

Det åligger kyrkoråd, skolråd, biblioteksstyrelse ävensom församlingsdelegerades

kassaförvaltare att i enlighet med givna föreskrifter föra räkenskaper

över sin förvaltning och avsluta dem för kalenderår. Räkenskaperna skola

årligen senast den 1 mars hållas tillgängliga för revisorerna.

67 §.

Revisionsberättelse för församling skall senast den 1 april avlämnas till

kyrkofullmäktiges ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar

vederbörandes förklaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna

framläggas till granskning och avgörande å det ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde,

som hålles före utgången av maj månad.

Revisionsberättelse över granskningen av räkenskaperna för samfälligheten

skall senast den 15 april avlämnas till församlingsdelegerades ordförande,

som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar

så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till

granskning och avgörande å sammanträde med delegerade före den 1 juli.

68 §.

På beslut av kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade ankommer,

huruvida framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen

meddelas eller laga åtgärd för bevarande av församlingens eller

samfällighetens rätt skall vidtagas. Anställes ej talan å den förvaltning

revisionsberättelse avser inom ett år från det berättelsen framlades å sammanträde

med kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade, skall så anses,

som örn ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet

beviljats må talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten

uppenbarligen avsett även den handlingen.

71 §.

Medlem av---orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, före klockan tolv å fjortonde

dagen efter den, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs vid

pastorsexpeditionen, dagen då det skedde likväl oräknad, ingivas i mål,

som avses i 2 § 1 mom. a), b), c), g) och k), ävensom i mål rörande val av

ledamöter och suppleanter i kyrkoråd, skolråd och biblioteksstyrelse samt

mål rörande granskning av sådant råds eller sådan styrelses räkenskaper

till domkapitlet och i andra mål till Överståthållarämbetet. Det åligger klaganden

därjämte såväl att vid besvären foga bevis om dagen, då förteckningen

anslogs, som ock att inom en vecka efter det tiden för besvärens

inlämnande utgått till kyrkofullmäktiges ordförande ingiva diariibevis över

att han besvärat sig.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

Försummar klaganden---i verkställighet.

Överståthållarämbetet och domkapitlet böra giva varandra del av besvären,

när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

74 §.

Vad i 69—73 §§ är stadgat om kyrkofullmäktiges beslut skall i tillämpliga

delar gälla beträffande beslut av kyrkostämma eller församlingsdelegerade.

Tiden för anförande av besvär över församlingsdelegerades beslut

skall räknas från dagen, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs vid

delegerades expedition. Sådana besvär skola ingivas till Överståthållarämbetet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944; och skall i avseende härå

iakttagas följande:

1. Samfälligheten skall från och med den 1 januari 1944 övertaga de

rättigheter församlingarna hava till egendom och medel, som anslagits till

eller användas för ändamål, vilkas tillgodoseende ankommer på samfälligheten,

ävensom fullgöra de förbindelser i fråga härom, för vilka församlingarna

häfta.

Av församlingarna förvaltade donationer för ändamål, som nyss sagts,

skola från och med den 1 januari 1944 förvaltas för samfällighetens räkning.

2. De före tidpunkten för denna lags ikraftträdande inom församling i

vederbörlig ordning fattade beslut rörande avlönings- och pensionsförhållanden

för prästerskap och kyrkobotjänte skola äga samma giltighet, som

om besluten fattats av församlingsdelegerade.

3. Val av församlingsdelegerade och suppleanter skola under år 1943 med

tillämpning av bestämmelserna i denna lag äga rum å de ordinarie sammanträden

med församlingarnas kyrkofullmäktige, som skola hållas före

utgången av maj månad. De utsedda delegerade skola omedelbart träda

i tjänstgöring. I fråga örn beräknande av deras tjänstgöringstid skall dock

så anses, som om denna börjat först med ingången av år 1944.

Församlingsdelegerade skola så snart ske kan förrätta val av ordförande,

vice ordförande samt ledamöter och suppleanter i beredningsutskott ävensom

utse kassaförvaltare, sekreterare, revisorer och revisorssuppleanter.

Intill dess val av ordförande ägt rum, utövas ordförandeskapet av den delegerad,

vilken därtill förordnas av Överståthållarämbetet.

Delegerade samt befattningshavare äga befogenhet att under år 1943 vidtaga

sådana åtgärder, som erfordras i anledning av denna lags ikraftträdande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

4. Utgifts- och inkomststater för år 1944 för samfälligheten och församlingarna

skola uppgöras under år 1943 i enlighet med de i denna lag givna

bestämmelserna.

5. Kostnaderna för samfällighetens verksamhet under år 1943 skola bestridas

med belopp, som efter församlingsdelegerades beslut gäldas av församlingarna

i förhållande till antalet skattekronor i varje församling.

6. Församlingarnas räkenskaper för år 1943 skola granskas enligt de

före den 1 januari 1944 gällande bestämmelserna.

7. Erfordras närmare föreskrifter med avseende å denna lags ikraftträdande,

meddelas sådana föreskrifter av Konungen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 24 april 194-2.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Domkapitlet i Stockholm erinrade i skrivelse till Kungl. Majit den 9 november

1937, att fastställande av nya löneregleringar för prästerskapet i

Stockholm förestode, och att, innan så skedde, plan borde vara uppgjord för

eventuell ändring i Stockholms kyrkliga indelning, samt hemställde om utredning

angående erforderliga ändringar i församlingsindelningen. I infordrat

utlåtande tillstyrkte kammarkollegiet sådan utredning.

Kammarrådet Tom Wohlins utredning.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 februari 1938 uppdrogs åt kammarrådet

Tom Wohlin att såsom sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet verkställa

utredning rörande reglering av församlingsindelningen i Stockholm

ävensom avgiva det förslag, till vilket sagda utredning kunde giva anledning.

Vid utredningen biträddes den sakkunnige av tillkallade experter.

Med skrivelse den 31 december 1939 överlämnade Wohlin betänkande och

förslag angående reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision

av den för huvudstaden gällande lagen örn församlingsstyrelse (stat.

off. utr. 1940: 1). I skrivelsen anfördes, att under utredningen av frågan om

en allmän nyreglering av områdena för huvudstadens församlingar befunnits,

att denna fråga ägde oskiljaktigt samband med de grunder, varå den kyrkliga,

menighetsförvaltningen därstädes, jämlikt gällande lag om församlingsstyrelse

i Stockholm, för närvarande vore organiserad, samt att detta förhållande

nödvändiggjort undersökning jämväl av spörsmålet örn behövligheten

av en revision i förevarande samband av omförmälda lagstiftning. Härom

anfördes i betänkandet i huvudsak följande:

»I de innerst i stadsområdet belägna tre mindre församlingarna — Storkyrkoförsamlingen

samt Klara och Jakobs — fortgår avfolkningen efter en

sakta och jämnt fallande kurva. Dessa församlingars folkmängd uppgick den

31 december 1938 ej ens sammanlagt till det befolkningstal (25 å 30,000)»

som vid behandlingen tidigare av församlingsindelningsfrågor i Stockholm

uppställts såsom ett slags normalmått för en församling i huvudstaden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

Adolf Fredriks, Gustav Vasa, Hedvig Eleonora och Maria församlingar

samt till övervägande delen även Johannes församling omfatta sådana stadsområde^

som i stort sett legat fullbyggda sedan ett flertal decennier och

där citybildningen sedan åtskillig tid satt sin typiska prägel på bebyggelsen

utefter en hel del gatustråk. Gustav Vasa, Hedvig Eleonora och Maria församlingar

hava likväl praktiskt taget hållit sin ställning i folkmängdshänseende

från tiden för de senaste församlingsdelningarna. Sålunda uppgick

folkmängden den 31 december 1938 i Gustav Vasa församling till 23,497 mot

23,374 den 31 december 1906, i Hedvig Eleonora församling till 22,210 mot

22,464 den 31 december 1906 och i Maria församling till 22,779 mot 23,156

den 31 december 1924. Tendensen under 1930-talet har dock för såväl

Gustav Vasa som Hedvig Eleonora församling varit övervägande sjunkande,

medan däremot befolkningstalet för Maria församling hittills i det hela varit

stationärt.

Folkmängden i Adolf Fredriks församling har från tiden för församlingsdelningen

den 1 maj 1906 varit i nästan oavbrutet sjunkande. Densanmia

uppgick sålunda den 31 december 1938 till 15,957 mot 19,083 den 31 december

1906. Denna tillbakagång i Adolf Fredriks församlings befolkningstal

har en motsvarighet för Johannes församling. Sistnämnda församlings folkmängdssiffra

höll sig dock från församlingsdelningen den 1 maj 1907 till

in pä 1920-talet ganska konstant (25,352 den 31 december 1907 och 25,290

den 31 december 1920), men har därefter liksom Adolf Fredriks församling

stadigt sjunkit, eller till 21,618 den 31 december 1938.

För Kungsholms församling, som efter delningen den 1 januari 1925 ökat

sin folkmängd med cirka 10,000, synes folkmängdskurvan alltjämt, ehuru

med avtagande hastighet, vara i stigande. Med en befolkningsnumerär den

31 december 1938 av omkring 33,000 överskred församlingens befolkningstal

dock ej avsevärt det ovan angivna, för församlingsbildning i Stockholm

uppställda normalmåttet.

Vad angår enbart den s. k. inre staden falla de största folkmängdsökningarna

under utvecklingsskedet efter år 1905 på övriga därvarande församlingar,

främst på Matteus, S:t Görans, Oscars och Katarina, men även

— örn än hittills i någon mindre grad — på Engelbrekts, Sofia och Högalids.

För Matteus församling redovisades den hittills uppnådda högsta folknumerären

vid 1930 års utgång och utgjorde då 57,419. Ökningen i befolkningssiffran

från tiden för församlingens utbrytning den 1 maj 1906 utgjorde

då ej mindre än 34,000. Under 1930-talet har församlingens folknumerär

varit i rätt starkt sjunkande, men uppgick dock den 31 december 1938 till

52,388.

I S:t Görans församling — med en folkmängd vid tiden för utbrytningen

den 1 januari 1925 av cirka 25,000 — har befolkningssiffran intill den 31

december 1938 praktiskt taget fördubblats. Enbart från år 1930 utgör stegringen

nästan 20,000.

För Oscars församling, med en befolkningssiffra vid församlingens utbrytning

den 1 maj 1906 av nära 24,000, uppgår folkmängdsökningen till och

med 1938 års utgång till närmare 17,000 personer. Av denna ökning faller

cirka 13,000 på den senast förflutna tioårsperioden.

För Katarina församling, med en folkmängd närmast efter delningen den

1 maj 1917 av 42,700, uppgår befolkningstillväxten från nämnda tidpunkt

intill 1939 års ingång till över 15,000. Med sin totala befolkningssiffra vid

sistnämnda tidpunkt av 58,159 var Katarina församling stadens folkrikaste.

I Engelbrekts församling, vars folkmängd vid utbrytningen den 1 maj

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

1906 utgjorde något över 20,000, har befolkningssiffran därefter varit i rätt

jämn stigning och uppgick den 31 december 1938 till drygt 30,000.

För Sofia församling, som vid dess utbrytning den 1 maj 1917 tillädes

en folknumerär av omkring 17,000, utgör folkmängdsökningen under perioden

1917—1938 nästan exakt 10,000.

För Högalids församling redovisas från tiden för församlingens utbrytning

den 1 januari 1925 intill 1939 års ingång en stegring i befolkningssiffran av

inemot 9,000.

I Katarina församling är folkmängden under 1930-talet alltjämt i stigande,

medan i Sofia och Högalids församlingar folknumerären under samma

tidsperiod hållit sig i stort sett stationär. För den sistnämnda församlingen

redovisades dock en rätt kraftig ökning under periodens första år.

Från tiden för Brännkyrka församlings delning den 1 januari 1931 har

moderförsamlingens folkmängdssiffra intill den 1 januari 1939 ökat med något

över 3,000, medan intill samma tidpunkt folknumerären i Enskede församling

tillväxt med drygt 9,000.

Av alla Stockholmsförsamlingarna uppvisar Bromma församling den såväl

absolut som relativt starkaste folkmängdsstegringen. Församlingens folkmängd,

som vid införlivningen den 1 januari 1916 uppgick till blott något

över 6,000, utgjorde den 31 december 1938 mer än 48,000 och har sålunda

under denna tiel, med sin ökning av i runt tal 42,000, nästan åttafaldigats.»

Under 1930-talet — fortsatte Wohlin — hade folkmängdsökningen inom

huvudstadens församlingar även procentuellt räknat varit störst i Bromma,

som från år 1930 intill år 1939 tillväxt med mer än 95 procent. Därnäst i

relativ folkmängdsökning under samma period komme S:t Görans församling

med närmare 62 procent samt därefter Enskede församling med 49 %

procent, Oscars med drygt 46 procent och Kungsholms med 30 procent. Av

övriga huvudstadsförsamlingar uppvisade Katarina, Brännkyrka, Engelbrekts

och Högalids församlingar under ifrågavarande tidsperiod jämväl en

viss, örn än mindre betydande ökning i folkmängden. Samtliga de andra tio

församlingarna hade däremot under denna tidsperiod fått vidkännas folkmängdsminskning.

Sålunda hade Sofia, Maria, Hedvig Eleonora, Gustav

Vasa, Matteus och Adolf Fredriks församlingar minskat, i angiven ordning,

med omkring 1 procent upp emot 10 procent. För Storkyrkoförsamlingen

samt Jakobs, Johannes och Klara församlingar redovisades alltjämt den förhållandevis

största minskningen eller för en var församling med omkring

15 procent upp till nära 20 procent. De utomordentligt stora förskjutningarna

under senare tidsskeden i huvudstadsförsamlingarnas inbördes folkmängdsförhållanden

hade, såsom känt vore, endast i försvinnande mån haft

sin grund i de naturliga folköknings- eller folkminskningsprocesserna och därutinnan

förekommande skiljaktigheter de olika församlingarna emellan. På

ett avgörande sätt hade därtill bidragit dels, i viss utsträckning, de å de skilda

församlingarna olikartat fördelade inflyttningarna till och utflyttningarna

från stadsområdet, dels ock framför allt omflyttningarna inom stadsterritoriets

olika delar.

Efter att ha konstaterat förekomsten av en betydande ojämnhet i anslagsbelastning

och uttaxering för kyrkliga behov, anförde Wohlin, att denna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 291.

ojämnhet framstode än mera markerad vid en jämförelse med uppgifterna å

de inom församlingarna tillgängliga skatteunderlagen. Sålunda märktes, hurusom

enstaka församlingar (Jakobs, Oscars) med liten eller medelstor folknumerär,

tack vare sitt höga skatteunderlag, kunnat påtaga sig väsentligt

högre anslagssummor än andra församlingar, men ändock kunnat hålla sin

utdebiteringskvot bland de lägsta. Andra församlingar åter (Storkyrkoförsamlingen,

Maria, Enskede), vilkas stater uppvisade de mest nedpressade

anslagssummorna, hade i följd av sitt relativt låga beskattningsunderlag likväl

måst vidkänna bland de högsta utdebiteringarna inom staden. Av uppgjorda

tablåer franninge vidare, huru den mer eller mindre frivilligt påtagna

sociala omvårdnaden tillgodosetts inom de särskilda församlingarna i högst

olika utsträckning och med anslag av högst varierande belopp. Några av

de mest folkrika men samtidigt förhållandevis »fattiga» församlingarna

(Katarina, Matteus) läge härvid främst med den procentuellt, i förhållande

till den totala utdebiteringen, högsta utdebiteringskvoten för dylika ändamål

— nära en tredjedel av sammanlagda utdebiteringen per skattekrona inom

respektive församling. I allmänhet hade anslagssummorna och särskilt anslagsbeloppen

för social omvårdnad varit störst i de »rikare» och i de folkrikaste

församlingarna. I synnerhet i de förra hade utdebiteringskvoten

det oaktat — frånsett i Engelbrekts församling — varit bland de lägsta

inom huvudstaden. I sin helhet måste skiljaktigheterna med avseende å sammanlagd

utdebitering inom varje församling anses vara, efter Stockholmsförhållanden,

anmärkningsvärt stora. Skillnaden mellan den högsta och lägsta

utdebiteringen för församlingsändamål i huvudstaden uppginge sålunda för

året 1938 till 30 öre per skattekrona. Detta förhållande kunde givetvis

från år till år variera rätt så avsevärt. För år 1937, exempelvis,

hade skillnaden uppgått till 36 öre, för år 1936 till 38 öre och för år 1935

till 43 öre.

Till grund för de efter det sista sekelskiftet företagna omregleringarna

av församlingsindelningen i Stockholm hade, såsom tidigare påpekats, legat

bedömandet, att en folknumerär av 25 å 30,000 vore att anse såsom ett slags

normalmått för en kyrkoförsamling i huvudstaden. Skulle denna grundsats

befinnas böra alltjämt upprätthållas, borde tydligen lösningen av den nu

återigen högeligen tillspetsade situationen i avseende å huvudstadsbefolkningens

ojämna uppdelning å de särskilda församlingarna i första hand sökas

i den riktningen, att de allt för »stora», i regel i ytterområdena belägna församlingarna

delades och de i stadens centrum belägna allt för »små» församlingarna

sammansloges till större enheter. En blick på siffrorna i den statistik

rörande Stockholmsförsamlingarnas ekonomiska ställning, som i det

föregående framlagts, gåve emellertid omedelbart vid handen, att dylika uppdelnings-,

respektive sammanslagningsåtgärder skulle — såvitt ej en ändring

åvägabragtes i den gällande ordningen i avseende å de särskilda församlingarnas

ensamrätt till beskattningsunderlaget inom sina områden — jin ytter
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 291.

ligare skärpa den disproportion i fråga om beskattningsobjektens fördelning

församlingarna emellan, som redan förut förelåge och som allaredan i sin

nuvarande utsträckning måste karakteriseras såsom oförsvarlig. Det vore

till belysning härav tillfylles att framhålla, att, därest stadens trenne minsta

församlingar — Storkyrkoförsamlingen samt Klara och Jakobs — sammanfördes

till en församling, inom en sålunda nybildad större församlingsenhet

med en folkmängd icke uppgående till 25,000 personer skulle ligga hopade

beskattningsobjekt, som enligt 1938 års taxeringssiffror representerade mer

än 2,000,000 skattekronor.

Kretsläggningen av huvudstadens territorium i särskilda församlingar

kunde givetvis icke hava annat syfte än att därigenom skapa de gynnsammaste

betingelserna för den kyrkliga verksamhetens bedrivande bland stadens

invånare. Å lösningen av detta spörsmål borde följaktligen andra synpunkter

än de rent praktiska icke tillåtas öva något avgörande inflytande. Att

vid församlingsindelningen i Stockholm söka jämväl tillgodose kravet på

en »rättvis» fördelning av det inom staden förefintliga beskattningsunderlaget

måste tydligen helt förrycka den primära uppgift, som här uppställde

sig. Därest man icke skulle tillgripa den visserligen teoretiskt möjliga men

säkerligen svårgenomförbara metoden att utlägga de särskilda församlingarnas

områden i två eller flera på olika platser inom staden förlagda skiften,

skulle ett dylikt försök stranda på problemets praktiska olöslighet. Det läge

vid nu angivna förhållanden i sakens natur, att en undersökning i första hand

måste inriktas på att finna möjligheter för ett frigörande av Stockholmsförsamlingarnas

verksamhet från dess hittillsvarande omedelbara beroende av

tillgången å beskattningsunderlag inom respektive församlings egna område,

eller, med andra ord, att det från förra århundradets senare hälft undanskjutna

spörsmålet örn en ekonomisk samfällighetsbildning för huvudstaden

även på det rent kyrkliga området nu upptoges till förnyat övervägande.

Efter att ha erinrat, att av rikets fem städer med en folkmängd överstigande

50,000 huvudstaden numera vore den enda, vari ekonomisk gemensamhet

mellan de inom respektive städer befintliga församlingarna icke funnes

genomförd, uttalade Wohlin, att det motstånd som tidigare mött från Stockholmsförsamlingarnas

sida mot förslag om införande av ekonomisk gemenskap

dem emellan åtminstone numera icke utgjorde något rättsligt hinder för

ett dylikt införande. Härför erfordrades emellertid en kompletterande lagstiftning.

Det folie av sig självt, att man vid bedömande av förutsättningarna

för frågans lösning för Stockholms vidkommande närmast hade att

taga sikte på den så sent som år 1931 reviderade lagstiftningen i ämnet för

Göteborg. Beträffande denna lagstiftnings principiella berättigande för berörda

stadssamhälle hade vid lagstiftningsfrågans behandling av statsmakterna

nämnda år ingen som helst meningsskiljaktighet förekommit. Ehuru

det syntes närmast ligga i sakens natur, att den kommunalrättsliga grundsats,

som sålunda varit bestämmande för centraliseringen av den kyrkligt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

ekonomiska menighetsförvaltningen i Göteborg'', icke kunde havn mindre giltighet

för Stockholm, kunde möjligen dock några allmänna synpunkter på

detta spörsmål förtjäna att framhållas. Wohlin anförde härutinnan bland

annat:

»Under de uttänjda diskussioner, som tidigare förts kring frågan örn en

centralisering av den kyrkligt-ekonomiska förvaltningen i huvudstadsförsamlingarna,

har — även på håll där man varit beredd medgiva det principiellt

berättigade i en dylik åtgärd — framförts farhågor för, att en avveckling av

de enskilda församlingarnas ekonomiska självständighet skulle verka hämmande

pa effektivjteten i det kyrkliga arbetet i huvudstaden. Härunder synes

ha legat uppfattningen, att församlingsgränserna i Stockholm alltjämt konstituerade

levande skiljelinjer inom stadsterritoriet, inom vilka den därstädes

mantalsskrivna befolkningen sammanhölies av en naturlig känsla av samhörighet

och en därpå grundad ekonomisk solidaritet. Föreställningen om en

dylik, till bosättningen vid viss gata och i visst kvarter bunden församlingskänsla

och i varje fall uppfattningen, att en dylik känsla skulle vara allmänt

förekommande, saknar emellertid, vad särskilt Stockholm angår, utan tvivel

stöd i verkligheten. Förklaringen härtill är också lätt funnen. Den är givetvis

närmast att söka i de i Stockholm rådande, för denna liksom för storstäderna

i allmänhet karakteristiska bosättningsförhållandena men därjämte

i den utomordentligt starka rörlighet, som — kanske framför alla andra

stadssamhällen i vårt land — är utmärkande för den huvudstaden rättsligen

tillhörande befolkningen. Förhållandet är ju notoriskt, men några statistiska

uppgifter belysande detsamma må här anföras.

Den fortgående inflyttningen till Stockholm av personer födda utom huvudstaden

har under nästföregående och innevarande sekel varit av den omfattning,

att vid tiden för folkräkningarna åren 1860, 1900 och 1930 betydligt

över hälften av huvudstadens folkmängd utgjorts av personer födda å annan

ort än i Stockholm. Procentsatsen utgjorde för angivna år närmare bestämt

57.38, respektive 59.44 och 59.89. Man har sålunda att räkna med, att av 100

personer av Stockholms församlingsvis grupperade invånare numera, genomsnittligt

sett, 60 personer äro till födseln icke blott icke församlingsbor utan ej

ens stockholmare. Än mer talande siffror erhållas, när man undersöker, i vilken

omfattning de, vid en given tidpunkt inom viss territoriell Stoekholmsförsamling

mantalsskrivna, till mogen ålder hunna invånarna ägde den samhörighet

med samma församling, att de dels oavbrutet under en längre tidsperiod

tillhört församlingen, dels även vore därstädes födda. En dylik undersökning

har företagits för några godtyckligt utvalda församlingar, nämligen

Storkyrkoförsamlingen samt Klara, Jakobs, Johannes, Adolf Fredriks, Gustav

Vasa, Matteus oell Engelbrekts, avseende i församlingarna den 31 december

1938 mantalsskrivna personer över 20 år, vilka oavbrutet under tiden den

1 januari 1919—den 1 juli 1939 varit i samma församling bokförda.»

Resultatet av undersökningen hade sammanfattats i en tablå, vilken gåve

vid handen, att av det sammanlagda antalet invånare i de undersökta församlingarna,

167,957 personer, endast 17,145 eller 10 procent oavbrutet under

en tidrymd av 20 år varit bosatta inom församlingen oell att av dessa 3,476

voro födda därstädes, d. v. s. allenast 2 J/2 procent av hela antalet personer

inom församlingen, som bokförts diir under nämnda tidrymd.

Hihang till riksdagens protokoll 191*2. 1 sami. Nr 291.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 291.

Wohlin fortsatte:

»Att av huvudstadens invånare mången likvisst kan vara benägen att tilllägga

speciellt en av stadens kyrkor och dennas särskilda kyrkliga institutioner

ett visst företräde är nogsamt känt. Men en sådan särskild »församlingskänsla»

torde, dess bättre, få antagas vara fotad på reellare grunder än den

mer eller mindre tillfälliga bostadsadressen. Bestämmande härför lärer i

första och sista hand bliva den kyrkligt intresserade medborgarens individuella

uppskattning av vederbörande prästers arbetsinsatser. Av särskild betydelse

blir härvid de ifrågavarande prästernas personliga förutsättningar att

samla lyssnare till sin förkunnelse och deras förmåga att stimulera lekmännen

till pekuniära bidrag eller personlig medverkan inom området för kyrkans

uppgifter. Den naturliga utvecklingen har väl i Stockholm liksom i

andra större städer här i landet och annorstädes gått i den riktningen, att

den formella kyrkogemenskapen på grundval av ett historiskt givet territoriellt

underlag allt mer och mer förlorat i betydelse för stadsinvånarna i

gemen. Det synes antagligt, att kyrkogemenskapen i dessa samhällen i icke

ringa utsträckning antagit former, som i det väsentliga har den personella

församlingstypens kännemärken.»

Av en från inhämtade uppgifter sammanställd statistik kunde utläsas,

i vilken förhållandevis betydande utsträckning invånarna i en storstad som

Stockholm — till och med i sådana för kyrkoförsamlingen fundamentala

angelägenheter som dem, vilka här berördes — sökte prästerligt biträde

oberoende av församlingsindelningen och härvid anlitade annan prästman än

den »egna» församlingens. Såsom särskilt talande framstode undersökningsresultatet

beträffande barndopen. Inalles hade församlingens egna präster

i icke stort mer än 15 procent av samtliga fall anlitats för barnens upptagande

i kyrkan. För Stockholms del hade dock härvidlag, på sätt ock av

tablån framginge, den därstädes föreliggande möjligheten till dopets förrättande

på barnbördshusen övat ett betydande inflytande. Av övriga i tablån

angivna förrättningar utvisade konfirmationerna den största »församlingsprocenten»,

i det att av samtliga konfirmander inom huvudstaden närmare

70 procent konfirmerats av hemförsamlingens präster. I fråga örn såväl

vigslar som jordfästningar syntes vederbörande församlings egna präster lia

tagits i anspråk vid ungefär 50 procent av hela antalet sådana förrättningar.

Genom den nu i korthet refererade framställningen funne Wohlin ådagalagt,

att utvecklingen av församlingsförhållandena i huvudstaden krävde en

centralisering i en eller annan form av den kyrkligt-ekonomiska menighetsförvaltningen

därstädes och att spörsmålet om en dylik reform — om man

över huvud taget önskade förebygga en ytterligare tillspetsning av de på

detta område rådande missförhållandena — nu ej längre läte sig skjutas åt

sidan. Beträffande de allmänna förutsättningarna för en samfällighetsbildning

anfördes i betänkandet ytterligare:

Med avseende särskilt å de praktiskt-organisatoriska skäl, som kunde tala

för genomförandet av en samfällighetsbildning, visade det sig i själva verket,

att en förvaltningsmässig omläggning för Stockholm av sådan innebörd framstode

såsom synnerligen angelägen med hänsyn till den utveckling, som sedan

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Marits proposition Nr 291.

en lång följd av år försiggått i huvudstaden i avseende å församlingarnas

anslagspolitik. Härmed åsyftades det förhållandet, att Stockholmsförsamlingarna

i en år efter år allt mer vidgad utsträckning inlåtit sig på en arn

slagsgivning för allehanda till området för socialvård och likställd kommunal

verksamhet hänförliga ändamål, vartill någon motsvarighet icke förekomma

i de kyrkligt-kommunala staterna för andra städer i riket. I ej ringa utsträckning

hade därvid anslag anvisats jämväl åt institutioner och organisationer,

vilkas verksamhet, obunden av församlingsgränserna, omspände stadsområdet

i dess helhet. r

I och för sig skulle ju denna utveckling av huvudstadsförsamlingarnas anslagsväsen

kunna synas icke vara på annat sätt anmärkningsvärd, än att den

givetvis utgjorde ett särskilt talande skäl för kravet på en centralisering av

anslagsbefogenheten till en representation för staden i dess helhet. Det förfarande,

som sålunda utbildat sig, hade emellertid såtillvida en allvarligare

innebörd, som man kunde fastställa, att en hel del av anslagen i fråga folie

utanför ramen för församlingarnas befogenheter och alltså måste karakteriseras

såsom direkt författningsstridiga. Att så vore fallet, franninge i allt fall

omedelbart av det förhållandet, att ett högeligen betydande antal av dé

ifrågavarande anslagsändamålen samtidigt tdlgodosetts med anslag jämväl

på Stockholms borgeiiiga kommuns stat. Att den rådande dualismen i avé

seende å anslagsbeviljandet för en icke obetydlig del av socialvården inom

huvudstaden tillika innebure en praktiskt-organisatorisk oformlighet syntes

icke behöva närmare ledas i bevis. Det i detta sammanhang anförda syntes

Eå ett övertygande sätt ådagalägga angelägenheten av en samordning för

uvudstaden i dess helhet med avseende å anslagsgivningen för de nu av

de många enskilda församlingarna understödda välfärdsanordningarna.

Sammanfattningsvis uttalades i betänkandet, att genom utredningen klarlagts,

att den på grund av utvecklingen av befolkningsförhållandena inom

Stockholms stads område nu synnerligen angelägna nyregleringen av församlingsindelningen

därstädes icke läte sig praktiskt genomföras med mindre

denna indelning ställdes helt oberoende av den högeligen ojämna förekomsten

av beskattningsobjekten inom stadsområdets skilda delar. Till undanröjande

av det hinder för en rationell församlingsindelning i Stockholm, som

under nuvarande förhållanden sålunda förelåge, borde den kyrkligt-kommunala

beskattningen fullständigt utjämnas församlingarna emellan. Fördenskull

borde nu omsider jämväl för Stockholm, på sätt för flertalet av rikets

övriga större städer redan sedan länge skett, anordnas en samfällighet i ekonomiskt

hänseende av stadens samtliga territoriella församlingar, varinom

beslutanderätten beträffande den därigenom för alla de ifrågavarande församlingarna

gemensamma budgeten utövades av en representation för stadsområdet

i dess helhet.

I avseende å organisationen av den centraliserade kyrkligt-kommunala förvaltningen

för huvudstaden framlades två alternativa förslag. Enligt det ena,

betecknat såsom organisationsalternativ A, skulle beslutanderätten i fråga

örn även den kyrkligt-kommunala budgeten hänläggas till stadsfullmäktige.

Därest emellertid ett dylikt överlämnande skulle, såsom föregripande en

eventuell allmän reform av motsvarande innebörd för landets borgerliga och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 391.

kyrkliga kommuner i gemen, anses icke böra i närvarande läge äga rum,

borde den erforderliga centraliseringen av församlingarnas ekonomiska angelägenheter

nu åvägabringas genom inrättande för huvudstaden av en för

densamma gemensam kyrkofullmäktigerepresentation (organisationsalternativ

B). Denna skulle bestå av 60 fullmäktige, och angående rösträtt och valbarhet

vid val av dem skulle gälla vad i sådant hänseende funnes stadgat

beträffande val av kyrkofullmäktige i församling, dock att valbarheten icke

borde vara inskränkt vare sig inom församling eller inom viss valkrets för

valet.

Vid en lösning enligt det ena eller andra av nu nämnda alternativ skulle

vidare enligt förslaget inrättas en kyrkonämnd såsom förvaltande och verkställande

organ i avseende å de centraliserade kyrkligt-ekonomiska uppgifterna.

I förra fallet skulle denna nämnd beträffande sammansättningen organiseras

i huvudsaklig överensstämmelse med gällande stadganden om Stockholms

folkskoledirektion, dock med en viss starkare representation för den

kyrkliga sakkunskapen, och i senare fallet skulle den bestå av tio av samfällighetens

kyrkofullmäktige utsedda ledamöter.

Vilketdera alternativet, som än skulle väljas i fråga om ordningen för

utövande av samfällighetens beslutanderätt, ansåg den sakkunnige det obehövligt

att efter centraliseringen bibehålla fullmäktigerepresentationer för de

särskilda församlingarna. I de ärenden, som därefter skulle påkalla beslut

av den särskilda församlingen såsom sådan — således enbart ärenden av

icke-ekonomisk natur — borde beslutanderätten utövas å kyrkostämma.

Såsom lokala verkställande och förvaltande organ skulle församlingarnas

kyrkoråd bibehållas. Däremot kunde skolråden avskaffas.

Utredningsmannen framhöll, att de olägenheter, som i betänkandet påvisats

i avseende å församlingarnas utgiftsväsen och beskattning, icke skulle

kunna helt och effektivt avlägsnas annorledes än genom en förvaltningsreform

enligt organisationsalternativ A. För vinnande i någon mån av en

förbättrad ordning i hithörande hänseende även vid en reglering enligt organisationsalternativ

B förordades härvid en viss samverkan vid den årliga

statberedningen mellan den borgerliga kommunen och den kyrkliga samfällighetens

organ.

I och med centraliseringen av den kyrkligt-ekonomiska menighetsförvaltningen

i huvudstaden skulle de enskilda församlingarnas tillhörigheter ävensom

de avgifter, som uttaxerades för kyrkoväsendet, och de inkomster, som

härtill eljest inflöte, användas för samfällighetens behov. Den närmare vården

och inseendet över den för församlingsändamål disponerade fasta egendomen

med tillhörigheter skulle kunna, där så visade sig lämpligt, av samfälligheten

uppdragas åt lokalförsamlingarnas egna organ. Ansvarigheten för

församlingarnas utestående lån och övriga ekonomiska förbindelser skulle

övertagas av samfälligheten. Till denna skulle ock överlämnas hos församlingarna

förefintliga uppsamlade medel ävensom sådana eljest av församlingarna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

förvaltade kassor och andra kapitaltillgångar, vilka icke på grund av föreskrift

av enskild givare befunnes alltjämt böra särskilt användas.

Beträffande de under förvaltning av församlingarnas kyrko- eller skolråd

ställda donationer och andra anslag, som här sist avsåges, föreslogs, att jämväl

dessa skulle överlämnas till central förvaltning. Med hänsyn till de genomgripande

förändringar i befolknings- och bosättningsförhållandena, som

efter tillkomsten av här berörda anslag ägt rum i huvudstaden och varigenom

församlingsgränserna i det väsentliga förlorat sin tidigare betydelse

såsom materiella skiljelinjer för befolkningen inom stadsområdet, förordades

emellertid tillika — i syfte att av dessa jämförelsevis betydande stiftelsetillgångar

söka utvinna en större samhällelig nytta — en allmän undersökning

rörande förutsättningarna för en sådan reglering (permutation) beträffande

ifrågavarande stiftelser, att avkastningen av stiftelsernas tillgångar

skulle, inom ramen för donationsändamålet, kunna komma Stockholms invånare

till godo utan avseende å bostadsadressen.

Vad församlingarnas skolråd beträffade, syntes dessas arbetsuppgifter vid

ett genomförande av förvaltningsreformen efter de uppdragna riktlinjerna i

det väsentliga komma att inskränka sig till meddelande av tjänstgöringsbetyg

för lärare vid stadens folkskolor och handläggning av ett mindretal andra

personalangelägenheter för folkskoleväsendet. Det skulle vid sådant förhållande

kunna anses opraktiskt att bibehålla skolråden såsom särskilda verkställighetsorgan

inom församlingarna. Befunnes församlingarnas fortsatta

medverkan i angivna skolärenden önskvärd, borde det icke medföra någon

olägenhet, örn dessa arbetsuppgifter hänlades till kyrkoråden. Eljest ville

det synas, som om ifrågavarande skolärenden med fördel skulle kunna helt

avskiljas från församlingsuppgifterna för att i stället ombesörjas av de borgerligt-kommunala

skolorganen. Därmed skulle skolråden ock kunna helt

undvaras i den föreslagna nya förvaltningsordningen. I de tre enda fall, där

särskilda församlingsbibliotek ännu upprätthölles inom huvudstadens församlingar,

handhades nämligen dessas förvaltning och vård av för dem utsedda

biblioteksstyrelser.

Det betonades, att en centralisering av budgetbehandlingen inom den kyrkliga

menighetsförvaltningen i Stockholm givetvis icke vore avsedd att på

något sätt beskära den rent personliga verksamhet på det kyrkligt-sociala

området, som enligt kyrkolagen tillhörde prästerskapets tjänsteuppgifter och

vari lekmän inom respektive församlingar sedan gammalt och med framgång

plägat deltaga.

I betänkandet uttalades vidare, att den förordade reformen i avseende å

församlingsstyrelsen i huvudstaden vore av den grundläggande vikt för regleringen

av församlingsindelningen därstädes, att någon ändring i den gällande

indelningen icke borde vidtagas, innan frågan örn den med reformen

åsyftade förvaltningsomläggningen vunnit sin slutgiltiga lösning. Det syntes

därför icke lämpligt att för församlingsindelningen uppgöra någon reglerings
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 891.

plan med definitiv karaktär. Till ledning för frågans vidare behandling framlades

emellertid i betänkandet ett från vissa schematiska förutsättningar utarbetat

preliminärt förslag till en dylik regleringsplan. Därvid avvisades tanken

på en sådan radikal omstöpning av de nuvarande, historiskt framvuxna

församlingsområdena, som skulle syfta till en allmän folkmängdsutj åmning

och en arrondering av de särskilda församlingsterritorierna kring församlingskyrkorna.

Ej heller ansågos några avsevärdare och bestående fördelar kunna

ernås genom bildande av större församlingsenheter i stadens centralaste,

mest citybetonade del eller eljest genom systematiska områdesöverflyttningar

mellan församlingar i stadens inre zon. De blivande åtgärderna för en församlingsreglering

i huvudstaden förmenades från dessa utgångspunkter böra

i huvudsak begränsas till uppdelning av vissa över hövan folkrika församlingar

i stadens yttre och yttersta delar.

Enligt planen skulle, i kombination med vissa gränsregleringar, de folkrikaste

församlingarna, Matteus, S:t Görans, Oscars, Katarina och Bromma,

uppdelas i vardera två församlingar.

Vid betänkandet fogades ett särskilt yttrande av kyrkoherden i Högalids

församling Bertil Mogård, vilken såsom expert biträtt vid Wohlins utredning.

I detta yttrande framhölls, att åtskilliga av de inrättningar och anordningar

av social art i huvudstaden, som nu där ägde kyrklig prägel, tillkommit

på en mycket naturlig utvecklings väg. Det hade i regel varit så, att såsom

något mycket värdefullt betraktats, att ifrågavarande sociala arbete bedrivits

inom och av församlingen. Ett inlemmande i Stockholms väldiga kommunalförvaltning

av dessa oftast mycket individuella och på det personligas

insats grundade barnkrubbor, sjukvårdsföreningar, hem för gamla etc. skulle

varken ur besparingssynpunkt eller ur vårdsynpunkt lända till bättre resultat.

Och för många skulle en dylik sekularisering utan tvivel betraktas som

ett förfördelande av den kristna församlingens rätt att utöva kärlekstjänst.

Det syntes följaktligen både skäligt och nyttigt, att en kyrkoförsamling i

Stockholm lämnades frihet att inom den ram, som den historiska utvecklingen

utbildat, och som ofta motsvarade ett behov av församlingsindividuell

karaktär inom storstaden, bedriva kärleksverksamhet och härför uttaxera

medel. Denna verksamhet borde dock i fråga om ianspråktagande

av direkta skattemedel begränsas till en högsta uttaxeringssiffra, varvid som

maximigräns möjligen skulle kunna tänkas samma summa, vilken utginge

till täckande av löneutgifterna för församlingens prästerskap. Då det sedan

gällde utgifterna för gudstjänstlivets främjande genom sång och musik,

kyrkorummets prydande, söndagsskola och kyrklig ungdomsverksamhet, församlingsaftnar

och dylikt, borde det gälla som en självklar regel, att den

enskilda församlingen därutinnan skulle såsom hittills äga fri beslutanderätt.

För åstadkommande av en utjämnande menighetsförvaltning av uttaxerade

medel för kyrkliga ändamål ifrågasatte Mogård, att Stockholms

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr solstad

organiserades som en enhet för utgörande av löner och arvoden till den

ordinarie personalen av präster, organister, klockare, kantorer, kyrkobetjänte

samt skrivbiträden å pastorsexpeditionerna och att lönebeloppen för

dessa icke bestämdes av den enskilda församlingen utan av ett centralt organ.

Det vore även möjligt, att vissa praktiska fördelar skulle kunna ernås genom

att kyrkobyggnadsbesväret, vartill även kunde räknas underhåll och drift av

prästgårdar och övriga församlingsbyggnader, lades under en central myndighet

och att utgifterna för denna täcktes genom en lika och gemensam

uttaxering för hela staden. Då huvudparten av dessa utgifter vore av automatisk

eller i lag reglerad natur, kunde det synas onödigt att skapa en vidlyftig

vald fullmäktigeorganisation för hela staden. Genom en förändring i

vad som stadgades örn församlingsdelegerade i 4 kap. av lagen om församlingsstyrelse

i Stockholm syntes man kunna erhålla ett lämpligt organ för

ifrågavarande behovs tillgodoseende genom att kyrkofullmäktige i de olika

församlingarna obligatoriskt hade att utse delegerade i det gemensamma

självstyrelseorganet för huvudstaden.

Yttranden över Wohlins förslag.

Över Wohlins ovan omförmälda förslag, i vad detsamma avsåg centralisering

av den kyrkligt-ekonomiska menighetsförvaltningen i Stockholm, avgåvos

efter remiss yttranden av kyrkofullmäktige i Stockholms samtliga

territoriella församlingar, Stockholms stadsfullmäktige efter hörande av stadsjuristen,

drätselnämnden, fattigvårdsnämnden, barnavårdsnämnden och folkskoledirektionen,

Stockholms domkapitel, Överståthållarämbetet samt kammarkollegiet.

Alla de nitton församlingarnas kyrkofullmäktige yttrade sig i avstyrkande

riktning. I flera av dessa yttranden åberopades dels en av Stockholms kyrkovärdar

antagen promemoria i ämnet och dels en promemoria av Stockholms

prästsällskap, vilken i väsentliga delar överensstämde med den förra. I båda

dessa promemorior hade uttalats, att intetdera av förslagets båda alternativ

lämpade sig såsom grundval för en lagstiftning i ämnet. Åtskilliga av församlingsrepresentationerna

avstyrkte uttryckligen eller förklarade sig icke

kunna tillstyrka någotdera av förslagets båda alternativ, och andra hemställde,

att förslaget icke måtte föranleda någon åtgärd eller att det ej måtte

läggas till grund för lagstiftning. I ett par fall angåvo kyrkofullmäktige icke

uttryckligen på dylikt sätt sin ställning till förslaget, men av den i yttrandena

framförda kritiken kan slutas, att fullmäktige ej heller i dessa fall velat

giva förslaget sin anslutning. I ett av yttrandena slutligen — avgivet av

kyrkofullmäktige i Katarina församling — hemställdes, att det remitterade

förslaget icke »för närvarande» måtte till någon åtgärd föranleda. Ej heller

i sistnämnda yttrande, vari framför allt anförts, att det nuvarande tidsläget

vore föga lämpligt för en reform av åsyftat slag, uttalades emellertid några

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis ''proposition Nr 291.

sympatier för förslaget såsom sådant, utan tvärtom framfördes också där

kritik mot detsamma i vissa punkter.

Även domkapitlet avstyrkte.

De till stadsfullmäktige ingivna yttrandena gingo i olika riktningar. Stadsjuristen,

vars utlåtande icke utmynnade i något till- eller avstyrkande av det

framlagda förslaget, hade begränsat sig till juridiska synpunkter, som enligt

hans mening kunde anläggas, varvid han framhöll, att huvudstadsförsamlingarnas

anslagsväsen med avseende å anslag till församlingsvård i betydande

omfattning vore författningsstridigt samt att från formell synpunkt de uppställda

organisationsaltemativen icke föranledde någon anmärkning. Drätselnämnden

uttalade sig i princip för en centralisation av församlingarnas ekonomiska

förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse med de i betänkandet

angivna riktlinjerna. (Två ledamöter reserverade sig för avstyrkande av den

föreslagna centralisationen.) I till drätselnämnden avgivet utlåtande hade

stadens kammarkontor uttalat, att den av den sakkunnige anförda motiveringen

syntes med styrka tala för anordnande av en enhetlig ekonomisk förvaltning,

samt att kammarkontoret för sin del ansåge alternativet med stadsfullmäktige

som beslutande i kyrkligt-ekonomiska angelägenheter vara att

föredraga. Fattigvårdsnämnden framhöll, utan att i detalj taga ställning till

formerna för den föreslagna gemensamma ekonomiska förvaltningen, värdet

av en sådan förvaltning, vilken förhindrade, att medel uttaxerades inom församlingarna

för sociala ändamål, som det enligt gällande lag och författning

ankomme på den borgerliga kommunen att sörja för, samt underströk, att därigenom

även skulle tillgodoses kravet på större likformighet vid behandlingen

av det sociala hjälpklientelet i stadens olika delar. I till fattigvårdsnämnden

avgivet utlåtande hade fattigvårdsdirektören framhållit, att det av utredningsmannen

framlagda förslaget örn ett sammanförande av anslagen för olika

sociala ändamål livligt kunde tillstyrkas, då därigenom en tillfredsställande

överblick över de olika, anslagsbehoven vunnes. Barnavårdsnämnden förklarade

sig, under framhållande att församlingarnas hittillsvarande understödsverksamhet,

ej minst på barnavårdens område, måste anses ha varit till avsevärt

gagn, icke ha skäl att tillstyrka en förändring härutinnan; det syntes

enligt nämndens mening icke vara omöjligt att på detta område åvägabringa

en ordning, som tillfredsställde såväl formella som praktiska krav utan en

sådan radikal omläggning, som betänkandet åsyftade. Folkskoledirektionen,

som ansett sig sakna anledning att yttra sig över förslaget annat än beträffande

församlingarnas anslagsgivning för skolväsendet samt angående skolråden,

framhöll i avseende å berörda anslagsgivning i huvudsak, att mot den

nuvarande anordningen kunde med den sakkunnige invändas, att densamma

innebure en viss dualism och att alltså av principiella skäl kunde finnas fog för

erinringar, men även att församlingarnas ifrågavarande anslagsgivning för

skolans verksamhet vore av mycket stor betydelse; om denna anslagsgivning

ansåges böra upphöra, vore det enligt direktionens mening av synnerlig vikt,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

att de verksamhetsgrenar, som därigenom uppehållits, på annat sätt erhölle

tillräckligt stöd av allmänna medel. Inom stadskoUegiet gjorde sig skilda

meningar gällande. Majoriteten förklarade sig ej kunna tillstyrka ett genomförande

av remissförslaget, men uttalade, att det syntes angeläget, att man

snarast undersökte, huruvida icke önskemålet örn en rationalisering av den

kyrkliga ekonomien kunde realiseras utan mera väsentlig rubbning i den kyrkliga

församlingsorganisationen; behovet av en skatteutjämning mellan församlingarna

framträdde härvid särskilt såsom i hög grad beaktansvärt. Dåvarande

finansborgarrådet anförde, med instämmanden av stadskollegiets ordförande

och nuvarande finansborgarrådet, i särskild mening i huvudsak följande:
Den

föreliggande utredningen torde tillfyllest ådagalägga önskvärdheten av

en lösning av det gamla problemet örn en centraliserad handläggning av församlingarnas

kommunala uppgifter. Endast genom en centralisering kan en

effektiv utjämning vinnas av den nu inom staden varierande kyrko kommunala

beskattningen.

Församlingsbegreppets primära och väsentliga innebörd är den kyrkliga.

Som kommunal enhet åter synes församlingen sakna ett verkligt, levande innehåll.

Det är påfallande, att kyrkokommunerna själva i väsentlig omfattning

kommit att ägna sig åt olika borgerliga förvaltningsuppgifter och därigenom

själva givit sig karaktären av delkommuner inom den borgerliga helkommunen,

med verkan att gränsen mellan den kyrkokommun ala och den stadskommunala

verksamheten utsuddats. Den i betänkandet ingående översikten av

anslag, lämnade av kyrkokommunerna till borgerligt kommunala uppgifter,

är i sådant hänseende belysande. I viss mån kunna de med folkskoleväsendet

sammanhängande anslagen finna stöd i den befattning med folkskoleväsendet,

som enligt församlingsstyrelselagen tillkommer församlingarna. Däremot

är det uppenbart, att övriga ändamål icke kunna hänföras under den kyrkokommunerna

tillagda kompetensen att besluta örn »åtgärder till främjande

av församlingsvården». Ett bibehållande av de nuvarande kyrkokommunerna

kan därför icke motiveras med önskvärdheten av att kyrkokommunerna alltfort

deltaga i den sociala förvaltningen, enär, sedan den bristande legala grunden

för denna kyrkokommunernas verksamhet i betänkandet påpekats, samma

verksamhet icke lärer kunna inom nuvarande lagstiftnings ram upprätthållas.

Den i Stockholm uppkomna konkurrensen mellan lielkommunen och

delkommunerna vid anslagsbeviljandet är även i så måtto sakligt olycklig,

att den förrycker den enhetlighet i användningen av allmänna medel, som

gällande, kommunerna rörande författningar söka säkra. Den bristande reda,

som kyrkokommunernas ingripande i den borgerliga kommunens område här

kan skapa, framlockar lätt anslagsäskandenas framställande efter det minsta

motståndets lag och leder därigenom till en ur helhetens synpunkt irrationell

medelsan vändning.

När i betiinkandet föreslås, att beslutanderätten i kyrkokommunala angelägenheter

skall övertagas av den borgerliga kommunen, innebär detta alltså,

såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, väsentligen en återgång

i modernare former till en redan tidigare förefintlig organisationsform. Några

olägenheter härav torde icke vara att befara, därest reformen begränsas till

de kommunala angelägenheterna. Det bör sålunda ur kyrklig synpunkt vara

likgiltigt, örn avlöningarna till kyrkans ämbetsmän och betjiinte bestridas av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 391.

stadskommunen eller av församlingarna. Prästerskapets avlöning regleras

nämligen liksom folkskollärarnas väsentligen genom statliga författningar.

Och med avseende å avlöningarna för kyrkobetjäningen och församlingarnas

tjänstepersonal bör det allenast vara en fördel med en enhetlig reglering.

Byggande och underhåll av kyrkor och församlingshus bör nu liksom tidigare

kunna åläggas stadskommunen. Farhågor för att denna uppgift såsom

ett borgerligt kommunalt åliggande skulle handhavas sämre än örn den besörjdes

av församlingarna torde icke behöva hysas — det må härvid hänvisas

till fullgörandet av stadskommunens nuvarande skyldighet att hålla

allmänna läroverk samt stadens handhavande av kyrkogårdsväsendet, folkskoleväsendet

och biblioteksväsendet. Även bekostandet av övriga församlingarna

nu åliggande uppgifter synes utan större olägenheter eller risker än

dem, som redan liro förenade med den kyrkokommunala beslutanderätten,

kunna uppdragas åt den borgerliga kommunen. Det synes icke vara att befara,

att de särskilda kyrkoförsamlingamas behov i angelägenheter av nu angivet

slag icke skulle tillbörligen tillgodoses. Kyrkoråden komma dessutom

alltfort att bestå och hava sålunda möjlighet att framföra sina önskemål och

synpunkter. Erfarenheten torde icke giva vid handen, att andra under stadskommunen

hörande lokala behov blivit av stadsfullmäktige eftersatta.

Församlingens inflytande å angelägenheter av kyrklig natur får givetvis

icke angripas. Men så skulle icke heller bliva förhållandet. Det för församlingen

väsentliga inflytandet å tillsättandet av prästerliga tjänster rubbas sålunda

icke av reformen. Val av organist, kyrkosångare och klockare kan som

nu ske å kyrkostämma. Och tillsättandet av andra kyrkobetjänte och församlingstjänster

kan, såsom även nu torde vara förhållandet, handhavas av

kyrkorådet. Den enda inskränkning, som skulle ske, avsåge församlingarnas

möjlighet att utöva kyrklig välgörenhet med skattemedel. Men en dylik på

offértanken och sålunda på frivillighet byggd kärleksverksamhet låter sig heller

knappast ens begreppsenligt väl finansieras med tvångsvis av alla uttagna

bidrag. Medlen synas snarare böra anskaffas på frivillighetens väg, i den mån

kyrkans egna inkomster icke förslå.

Stadsfullmäktige åberopade för sin del vad stadskollegiets majoritet i sitt

utlåtande anfört.

Överståthållarämbetet erinrade, bland annat, örn att den rådande olikheten

beträffande Stockholmsförsamlingarnas ekonomiska förhållanden visserligen

i stor utsträckning bottnade i skiftande skatteunderlag men att den därjämte

i betydande grad funné sin förklaring i olika uppfattning av förhandenvarande

församlingsbehov och erforderliga medel för desammas täckande. Så hade,

icke minst pa skolrådens stat, uppkommit ett florilegium av anslag, vilka i

verkligheten tillkommit i strid med gällande bestämmelser. Kunde enighet

vinnas om reglering i dessa och liknande avseenden skulle säkerligen ett betydande

steg vara taget mot en förbättring av församlingarnas ekonomiska

förhållanden. Skulle därjämte ett visst samarbete, såsom den sakkunnige skisserat,

kunna ernås med stadens ekonomiska organ, kunde säkerligen ytterligare

resultat i gynnsam riktning ernås.

En verklig lösning av skatteutjämningsproblemet kunde vinnas på sätt den

sakkunnige föreslagit. Då emellertid däremot kunde resas vissa allvarliga invändningar,

borde i första hand andra möjligheter prövas. Det remitterade

förslaget syntes fördenskull i huvudsak för närvarande endast böra föranleda

framläggande av förslag om de särskilda skolrådens avskaffande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 991.

Kammarkollegiet varken av- eller tillstyrkte förslaget lirén framhöll i

huvudsak, dels att kollegiet ej funnit sig övertygat om att en reglering av

församlingsindelningen icke läte sig göra utan den föreslagna omläggningen

av den kyrkliga förvaltningen, samt dels att i framkomna gensagor mot den

föreslagna centraliseringen utan tvivel läge ett visst berättigande men att

å andra sidan fördelar skulle vara att vinna genom densamma. Av de i

beslutet om kollegiets utlåtande deltagande uttalade en ledamot skiljaktig

mening samt avstyrkte förslaget.

I en del av yttrandena togs också ställning till de av kyrkoherden Mogård

i omförmälda sammanhang förordade åtgärderna. Det i ovannämnda promemorior

av Stockholms kyrkovärdar och prästsällskap gjorda uttalandet,

att Wohlins förslag icke lämpade sig såsom grundval för en lagstiftning i

iimnet, sades i samma promemorior »i viss utsträckning» gälla också Mogårds

förslag. Av församlingarnas representationer gjorde kyrkofullmäktige

i Jakobs församling samma uttalande beträffande sistnämnda förslag utan

den nyss citerade inskränkningen, och kyrkofullmäktige i Adolf Fredrid,

Engelbrekts, Oscars samt Brännkyrka församlingar avstyrkte uttryckligen

också detta förslag. Även kyrkofullmäktige i Bromma församling yttrade

sig emot detsamma. Däremot framhöllo kyrkofullmäktige i Storkyrkoförsamlingen

samt Matteus, S:t Görans och Högalids församlingar, att möjligheten

att framgå på denna väg borde övervägas. I domkapitlets yttrande

åter avstyrktes detta förslag, ehuruväl samtidigt medgavs, att detsamma

i vissa avseenden ägde förtjänster.

Beträffande de i yttrandena motiveringsvis framförda synpunkterna torde

få lämnas följande summariska redogörelse.

Från församlingarnas sida så gott som över hela linjen och av domkapitlet

framhölls vikten av att en utjämning i avseende å beskattningen för den

kyrkliga verksamheten i Stockholm åvägabragtes församlingarna emellan.

Men ehuru man i dessa yttranden såtillvida erkänt riktigheten av vad som

tagits till utgångspunkt för det föreliggande förslaget om centralisering av

huvudstadens kyrkligt-ekonomiska förvaltning, gjorde man å andra sidan

gällande, att en dylik centralisering skulle bli till allvarligt men för den kyrkliga

församlingsverksamheten och att sådan utjämning, som nyss sagts,

borde kunna åstadkommas på annat sätt. Ej minst framhölls, att centraliseringen

skulle komma att praktiskt taget omintetgöra de särskilda församlingarnas

självbestämningsrätt. Gent emot den sakkunniges uttalanden,

att stadsterritoriets uppdelning i församlingar icke längre motsvarades av

någon utpräglad känsla hos invånarna inom den särskilda församlingen för

denna till skillnad från övriga delar av staden, hävdade man kraftigt den

meningen, att en sådan församlingskänsla funnes i ej ringa mån och kommit

till uttryck på fyrfaldiga sätt. Att fråntaga församlingarna självbestämningsrätten

i den utsträckning, som den föreslagna centraliseringen skulle

innebära, måste antagas komma att betyda en avsevärd minskning i församlingsbornas

intresse för församlingsverksamheten, till förfång särskilt för

det frivilliga kyrkligt-sociala arbetet. Man måste även antaga, att provningen

av församlingsangelägenheterna icke kunde inom samfäld igheten komma°att

ske med beaktande i samma mån som hittills av varje församlings

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

säl skild;! behov, farhågor uttalades också för att centraliseringen skulle

medföra en för den kyrkliga verksamheten skadlig konkurrens församlingen3''

emellan örn anslag fran samfälligheten. Därjämte gjordes den invändningen,

att centraliseringen skulle nödvändiggöra en icke önskvärd byråkratisering

av förvaltningen och fördröja ärendenas handläggning. Särskilt vore

att befara, att ett gemensamt handhavande av fastighetsförvaltningen för alla

församlingarna skulle bliva en besvärlig uppgift och medföra avsevärt ökade

kostnader.

Vad angar de i betänkandet, till stöd för centraliseringsförslaget, framförda

erinringarna beträffande församlingarnas anslagsgivning för sociala uppgifter

framhölls i allmänhet i de ganska få fall, då församlingsrepresentationerna i

små yttranden berört dessa erinringar, att denna anslagsgivning avsåge ett i

och för sig värdefullt komplement till den borgerliga kommunens omsorger

i motsvarande hänseenden, och att någon fullständig uniformitet härvidlag

icke borde eftersträvas.

Bft,r,^ande a!ternativet att överlåta beslutanderätten för den föreslagna

samfälligheten på stadsfullmäktige invändes framför allt, att detta skulle innebära

en sekularisering av den kyrkligt-ekonomiska förvaltningen, som i vart

fall icke borde ifrågasättas ensamt för Stockholms del. Farhågor uttalades

aven, att de kyrkliga intressena i så fall skulle komma att få stå tillbaka för

de borgerligt kommunala uppgifterna. Vad åter angår det andra organisationsalternativet

förklarade visserligen kyrkofullmäktige i en av församlingama

(Enskede) — ehuru de avstyrkte också detta alternativ — att detsamma

lage nära den lösning de betraktade som önskvärd; men å andra sidan

fiamfördes i flera yttranden kritik mot detta förslag ur organisatorisk synpunkt.

Gent emot påpekandet i betänkandet, att andra större städer i riket

hade den kyrkligt-ekonomiska förvaltningen organiserad på liknande sätt,

framhölls, att fragan för Stockholms vidkommande gällde en ännu större

samfällighet med ännu flera församlingar, och att därför också den ifrågasatta

gemensamheten för dess del skulle medföra större olägenheter. Särskilt

betänkligt vore, att på grund av församlingarnas stora antal i Stockholm icke

ens det centrala förvaltningsorganet, kyrkonämnden, här skulle kunna bliva

sammansatt av representanter för de särskilda församlingarna.

Vad speciellt angar betänkandets förslag beträffande församlingarnas donationer

må anmärkas, att kyrkofullmäktige i en församling (Enskede) understrukit,

att det borde tagas i övervägande, huruvida icke härvidlag »i sådana

fall, där så läte sig göra efter juridisk prövning, en utjämning skulle kunna

komma, till stånd till förman för de i ekonomiskt avseende mindre gynnade

församlingarna». Ä andra sidan framhöll domkapitlet, att stora betänkligheter

enligt dess mening mötte mot att — på sätt i betänkandet ifrågasatts —

till församlingarna givna donationer icke skulle bibehållas hos församlingarna.

Såsom redan nämnts anfördes jämväl i församlingarnas och domkapitlets

yttranden, att det i betänkandet påvisade behovet av skatteutjämning Stockholmsförsamlingarna

emellan borde kunna i tillbörlig grad tillgodoses på

annat sätt än genom bildande av den föreslagna samfälligheten. Vissa

felslag örn skapande i sadant syfte av en kyrkolund eller gemensam kyrkokassa.

för Stockholmsförsamlingarna framfördes, och i flera fall yrkade man på

ytterligare utredning i detta hänseende. Härvid underströks i allmänhet angelägenheten

av att församlingarnas självbestämmanderätt såvitt möjligt

lämnades orubbad. För yttrandenas huvudsakliga innehåll i nu berörda hänseende

skall särskild redogörelse lämnas nedan.

Aven i det av stadsfullmäktige åberopade utlåtandet av stadskollegiet

framfördes väsentligen samma huvudsynpunkter på den föreliggande frågan.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition Nr 291.

Salunda anfördes dari i huvudsak, att vissa omständigheter — främst ojämnheten

i fråga örn Stockholmsförsamlingarnas skattet unga — otvivelaktigt

talade för det föreliggande förslaget till centralisering av den kyrkligt kommunala

verksamheten, men att det syntes kunna starkt ifrågasättas, örn härutinnan

påräknade fördelar av förslagets genomförande icke komme att bliva

alltför dyrköpta. Ur sistnämnda synpunkt underströks särskilt det stora

värdet av den i församlingsarbetet ingående socialvårdande verksamheten och

framhölls faran för, att ett genomförande av förslaget skulle undanrycka

grunden för denna gren av församlingsarbetet eller i allt fall försvåra dess

fortsatta bedrivande. Likaså uttalades i detta utlåtande att den sakkunnige

i viss män undervärderat styrkan av den gemenskap, som sammanknyter

medlemmarna i stadens territoriella församlingar. Gent emot den sakkunniges

hänvisning till det föreslagna systemets tillämpning i andra större svenska

städer framhölls, att det måste blivm svårare för en central representation

ju större en stad vore att upptäcka och uppfylla lokala behov och önskemål

och att man fördenskull finge hysa tvekan om systemets lämplighet för Stockholms

vidkommande. Utlåtandet utmynnade i ett understrykande av angelägenheten,

att undersökning snarast verkställdes, huruvida"icke önskemålet

om en rationalisering av den kyrkliga ekonomien — främst med tanke på

behovet av en skatteutjämning —- kunde realiseras utan mera väsentlig

rubbning i den kyrkliga församlingsorganisationen.

Också Överståthållarämbetet uttalade, att de rådande skiljaktigheterna

med avseende å Stockholmsförsamlingarnas ekonomiska förhållanden innebure

en viss olägenhet, vilken framträdde i variationen med avseende å

skattesatserna mellan församlingarna. Mot en lösning av skatteutjämningsproblemet

på endera av de två linjer, som den sakkunnige anvisat, kunde

emellertid resas allvarliga invändningar, och innan densamma tillgrepes, borde

därför andra möjligheter i första hand prövas. Det i andra remissvar framförda

förslaget att åstadkomma en utjämning genom skapandet av en kyrkofond

för huvudstaden avstyrkte Överståthållarämbetet emellertid. Däremot

skulle enligt ämbetets mening säkerligen åtskilligt kunna vinnas i åsyftad

riktning, ifall enighet kunde uppnås om reglering i vissa hänseenden, däri

olika uppfattning av förhandenvarande församlingsbehov och erforderliga

medel för desammas täckande gjort sig gällande i de olika församlingarna,

såsom beträffande avlöningsförhållandena för prästerskapet och andra befattningshavare

samt i fråga örn den av den sakkunnige påtalade anslagsgivningen

framför allt pä skolrådets stat. För åtgärder i sådan riktning erfordrades

emellertid ett centralt ledande organ, och ämbetet bragte i detta sammanhang

i åtanke frågan om ett särskilt stift i huvudstaden. Med en biskop

i Stockholm såsom verklig ledare av huvudstadens kyrkliga liv skulle i vart

fall förutsättningarna vara för handen att skapa enhetlighet inom församlingarna

även i nyssnämnda och likartade hänseenden.

I kammarkollegiets utlåtande berördes frågan örn Stockholmsförsamlingarnas

anslagsgivning för »hälso- och sjukvård, ungdoms- och barnavård samt

socialt hjälparbete bland gamla och fattiga med mera». Kollegiet gjorde beträffande

denna fråga ur formell synpunkt uttalanden av samma innebörd

sorn den sakkunnige och anförde därjämte att man ej behövde befara, att

det frivilliga, enskilda arbete, varur ifrågavarande församlingsverksamhet utvecklats,

komme att inskränkas, därest denna skulle helt övertagas av den

borgerliga kommunen. Vid en jämförande bedömning av de särskilda församlingarnas

ekonomiska förhållanden borde man bortse från nämnda anslagsgivning.

I enlighet härmed gjorde kollegiet pä grundvalen av i betiin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ao

Kungl. May.ts ''proposition Nr 291.

kandet meddelade uppgifter angående utdebiteringen per skattekrona under

år 1938 en uträkning rörande storleken av denna utdebitering enbart för

anslagsgivningen i övrigt eller — såsom kollegiet uttryckte det -—- för endast

rent kyrkliga ändamål. Därvid framhölls bland annat, att utdebiteringskvoterna

enligt denna uträkning skulle för de flesta av de i betänkandet såsom

svaga i ekonomiskt hänseende betecknade församlingarna hava legat under

medeltalet för motsvarande utdebitering inom hela staden. För dem skulle

således bildande av ekonomisk samfällighet, under förutsättning av i huvudsak

samma utgifter, betyda en ökad utdebitering för rent kyrkliga ändamål.

Med tanke på frågan örn ändringar i församlingsindelningen vore att märka,

att utdebiteringen för sistnämnda ändamål likaledes vore jämförelsevis låg

i de församlingar, för vilka sådan ändring nu ifrågasatts.

Gent emot de från församlingarnas sida gjorda uttalandena om angelägenheten

att bevara deras självbestämmanderätt invände kollegiet — alltjämt

anknytande till sin nyssnämnda uppfattning angående anslagsgivningen till

icke rent kyrkliga ändamål — att den verksamhet, som författningsenligt

ankomme på de kyrkliga kommunerna, lämnade jämförelsevis litet utrymme

för egna initiativ. Kollegiet ville icke bestrida, att den av församlingarna

utövade ungdomsvården och sociala hjälpverksamheten bäst främjades, om

lokala organ anlitades för fullgörandet därav, men en central anslagsgivning

syntes icke utesluta att åt lokala organ uppdroges att utreda församlingens

behov i hithörande delar samt att verkställa av den centrala myndigheten

beslutade åtgärder. Härigenom kunde det lokala intresset bliva nöjaktigt tillgodosett.

Såsom fördelar av den ifrågasatta centraliseringen framhölls — förutom

utjämningen i beskattningen — att den rådande olikformigheten mellan församlingarna

med avseende å löne- och pensionsförhållandena därigenom kunde

väntas bliva avlägsnad och att centraliseringen skulle även i övrigt medverka

till större likformighet mellan församlingarna på det kyrkliga området.

Det alternativa förslaget att lägga Stockliolms-församlingarnas ekonomiska

angelägenheter under stadsfullmäktiges beslutanderätt syntes kollegiet böra

länanas ur räkningen eftersom det avsåge en fråga av principiell betydelse

för landets alla kommuner. Beträffande det andra alternativet, bildande av

ekonomisk samfällighet med kyrkligt-kommunal representation, anfördes, att

det vore en även för dessa församlingar tillämplig grundsats, att förordnande

örn bildande av dylik samfällighet ej finge meddelas med mindre församlingarna

samtyckt härtill »eller åtgärden finnes vara påkallad av betydande

allmänt behov». Vid det förhållandet, att samtliga församlingar motsatt

sig förslaget, uttalade kollegiet tillika, att det vore tveksamt, örn den

ifrågasatta samfälligheten kunde vara påkallad av betydande allmänt behov.

För den händelse samfälligheten ansåges böra genomföras, framfördes jämväl

vissa erinringar mot den föreslagna organisationen av densamma.

Beträffande de från församlingarnas sida och i domkapitlets yttrande gjorda

uttalandena rörande sättet för åstadkommande av skatteutjämning

församlingarna emellan annorledes än genom fullständig ekonomisk

samfällighet må följande nämnas.

I kyrkovärdarnas och prästsällskapets promemorior framhölls, att en

sådan utjämning kunde genomföras utan att det nuvarande systemet behövde

ändras, till exempel genom inrättandet av en särskild kyrkofond för

Stockholm. Ville man, att ekonomiskt starkare församlingar skulle hjälpa

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition Nr 291.

de ekonomiskt svagare, och ville man, att ekonomisk hjälp skulle lämnas till

behövliga kyrkobyggen, kunde detta utan att nuvarande värden och fördelar

förintades, ordnas exempelvis på sådant sätt, att ett visst belopp per

skattekrona uttaxerades för Stockholm i dess helhet till en gemensam kyrkokassa.

Eventuellt skulle därvid särskilda bestämmelser gälla för aktiebolag

och andra juridiska personer. Någon svårighet ansågs icke föreligga att rättvist

fördela kassans medel bland de ekonomiskt svagare församlingarna. Fördelningen

kunde exempelvis i huvudsak ske i proportion till senaste antalet

skattekronor per individ i respektive församlingar.

Kyrkofullmäktige i de särskilda församlingarna anknöto i flertalet fall till

nu nämnda uttalanden eller gjorde själva uttalanden av liknande innebörd.

I några fall framfördes ytterligare synpunkter beträffande normerna för ett

utjämningsförfarande.

Några församlingars kyrkofullmäktige uttalade sig för ytterligare övervägande

av den anordning i skatten t jämnande syfte, som förordats av kyrkoherden

Mogård i det till Wohlins betänkande fogade särskilda yttrandet. Av

dem anförde fullmäktige i Storkyrkoförsamlingen och i Högalids församling,

att även upprättandet av en gemensam kyrkofond eller kyrkokassa vore en

tänkbar möjlighet.

Domkapitlet anförde i den nu förevarande frågan följande:

»Även örn således domkapitlet anser församlingarna böra bibehållas vid

rätten att själva besluta anslag till kyrkliga utgifter och att för dessa anslags

bestridande uttaga skatt, anser dock domkapitlet det vara ett viktigt önskemål,

att såvitt möjligt en sådan ordning vinnes, att de ekonomiskt svagare

församlingarna kunna erhålla bidrag till sina utgifter av de ekonomiskt starkare

församlingarna. Huru en fullt rationell skatteutjämning skall kunna

genomföras är en svårlöst fråga. Men enligt domkapitlets mening bör en

ordning kunna vinnas, ägnad att lämna ett från praktisk synpunkt värdefullt

stöd åt de ekonomiskt svagare församlingarna, även om den ej medför

fullt samma utjämning i skattehänseende, som bildandet av en ekonomisk

samfällighet — med därav följande stora olägenheter i andra avseenden —

skulle medföra. Härvid bör enligt domkapitlets mening beaktas det av

Stockholms kyrkovärdar framställda förslaget, att ett visst belopp per skattekrona

skulle uttaxeras för Stockholm i dess helhet, vilket skulle inflyta till

en gemensam kyrkokassa för Stockholm, och att bidrag från kassan skulle

utgå till de ekonomiskt svagare församlingarna, bestämt i proportion till det

senaste antalet skattekronor per individ i respektive församlingar.

Olikheten i skattebörda för de olika församlingarna i Stockholm är beroende

ej endast på beskattningsunderlagets förhållande till individantalet i

församlingen utan också på församlingens finanspolitik. Av de i betänkandet

meddelade statistiska uppgifterna framgår, att även i församlingar med

ett stort antal skattekronor per individ skattebördan kail vara betydande

på grund därav, att församlingen beslutar stora anslag till exempel för byggnader,

ungdoms- och barnavård eller annat socialt hjälparbete. Bidrag bör

därför ej utgå — såsom understödet för kommunal skatteutjämning — efter

skattebördan och med hänsyn till vissa slag av utgifter, vilket torde möta

oöverstigliga svårigheter och icke medföra ett effektivt stöd för de ekonomiskt

svagare församlingarna, utan det synes riktigt, att — såsom av kyrko
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus ''proposition Nr 291.

värdarna föreslagits — suni utgångspunkt för rätt till bidrag tages i första

harn! församlingarnas beskattningsunderlag. Ett bidrag kan sålunda tänkas

utgå fran en genom avgift fran de skattskyldiga i alla församlingar bildad

kyrkofond för Stockholm till de församlingar, för vilka ett sådant bidrag med

hänsyn till beskattningsunderlaget synes påkallat av rättvisa och billighet,

exempelvis till de församlingar, där senaste medeltalet skattekronor per individ

i församlingen understiger medeltalet skattekronor per individ i hela

Stockholm. Bidraget synes böra bestämmas i proportion till det antal skattekronor,

som utgör skillnaden mellan nämnda medeltal, och antalet individer

i församlingen. Och domkapitlet vill ifrågasätta — då det naturligtvis är

av vikt att möjligheten att erhålla bidrag till församlingens kostnader ej

frestar till eftersättande av skälig sparsamhet — huruvida ej bidraget bör

bestämmas till en viss andel av det sålunda beräknade utjämningsbeloppet,

till exempel två tredjedelar. Vidare bör det övervägas, om ej särskilt bidrag

bör till samtliga församlingar utgå ur fonden till kyrkobyggnad. Bidrag till

kyrkobyggnad torde i första hand böra utgå för ny kyrka vid församlingsdelning,

vidare för ny kyrka i äldre församling — där sådan visar sig erforderlig

— och slutligen för ombyggnad av kyrka.

Avgiften till den gemensamma kyrkofonden synes böra bestämmas av

Kungl. Majit. Avgiften bör bestämmas sålunda, att täckning erhålles dels

för de på ovan nämnda sätt beräknade bidragen till de ekonomiskt svagare

församlingarna, dels för en årlig avsättning till en fond för kyrkobyggnad

med förslagsvis 150,000 kronor örn året och dels för vinnande av ett erforderligt

överskott utjämningsmedel för mötande av sådana ändringar i de

årliga bidragen till de ekonomiskt svagare församlingarna, som kunna uppkomma

på grund av växlingar i deras beskattningsunderlag. Avgiften torde

böra bestämmas till visst belopp per skattekrona för en viss period, måhända

fem år, på grundval av en beräkning av kostnaderna för den kyrkliga verksamheten

i Stockholm och av beskattningsunderlaget med ledning av befintlig

statistik. Kungl. Majit torde böra äga rätt att, örn det visar sig erforderligt,

under nämnda period träffa nya bestämmelser. Vidare torde för

samma period böra fastställas det belopp, som skall utgå per skattekrona

vid beräkningen av det årliga bidraget till bidragsberättigad församling.

Grunderna för beräkningen av det årliga bidraget (sistnämnda belopp, multiplicerat

med det antal skattekronor, som utgör skillnaden mellan ovannämnda

medeltal, och individantalet i församlingen) skulle följaktligen erhålla en

sådan matematisk bestämning, att bidraget skulle kunna uträknas av viss

myndighet, till exempel Överståthållarämbetet. Däremot torde fråga örn

bidrag ur fonden till kyrkobyggnad böra för varje särskilt fall prövas av

Kungl. Majit.

En olägenhet, som blir en följd därav att vid bestämmande av bidraget till

en församling hänsyn tages till antalet skattekronor per individ och individantalet

i församlingen, är att individantalet i församlingen — där det är

högre än medeltalet — höjer bidraget proportionellt, och — där det är lägre

än medeltalet — sänker bidraget proportionellt, ehuru de kyrkliga kostnaderna

för församlingen i dylika fall ej höjas eller sänkas proportionellt i förhållande

till individantalet. Det torde böra övervägas, huruvida detta förhållande

kan beaktas, exempelvis sålunda att — om individantalet överstiger

medeltalet — hälften av det överstigande antalet lägges till och — örn

individantalet understiger medeltalet — hälften av det understigande antalet

dragés från medeltalet vid bestämmande av det individantal för församlingen,

som skall tagas i beräkning vid bidragets bestämmande. Skulle denna utväg

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr S91

vid en undersökning visa sig framkomlig, torde det böra övervägas, om ej

den reduktion av bidragen till de ekonomiskt svagare församlingarna som därvid

uppkommer kan träda i stället för den ifrågasatta nedsättningen med två

tredjedelar.

Domkapitlet vill slutligen i detta sammanhang påpeka, att för de skattskyldiga

i församlingar med relativt litet individantal avgiften till den gemensamma

kyrkofonden kan komma att — med hänsyn till utgifterna för

den egna församlingen — bliva relativt mera betungande än för församlingar

med större individantal. Detta torde gälla exempelvis Johannes församling.

Denna olägenhet torde dock icke kunna avhjälpas på annat sätt än genom

gränsreglering med närliggande församlingar.

Domkapitlet inser val, att en lösning efter en sådan linje, som föreslagits

av Stockholms kyrkovärdar och som av flertalet församlingar i Stockholm

tillstyrkts och jämväl av domkapitlet förordas, erbjuder åtskilliga tekniska

svårigheter. Men domkapitlet vill uttala den förhoppningen, att det vid en

sakkunnig utredning skall visa sig, att dessa svårigheter kunna övervinnas.

Domkapitlet hemställer därför att en dylik utredning måtte komma till

stånd. Vid denna utredning torde böra övervägas, huru de medel som fonderas

lämpligen skola förvaltas, och örn en styrelse för fonden bör tillsättas,

möjligen bestående av fem personer, till exempel pastor primarius såsom ordförande,

två av Kungl. Maj:t och två av församlingarna utsedda ledamöter.

Bland en sådan styrelses uppgifter skulle ingå bland annat beredande

av frågor om sådana bidrag ur fonden, som skola beslutas av Kungl. Majit.»

Förnyad utredning av professorn Åke Hassler.

Med anledning av vad sålunda förekommit i den föreliggande frågan bemyndigade

Kungl. Majit den 31 januari 1941 chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla en sakkunnig för att inom departementet i enlighet med

de direktiv, departementschefen ägde meddela, biträda vid fortsatt beredning

av ärendet; och tillkallade jag samma dag professorn vid Stockholms

högskola Åke Hassler såsom sakkunnig för nämnda ändamål. På därom

gjorda framställningar uppdrog jag, enligt bemyndigande, den 10 mars 1941

åt särskild person att tjänstgöra såsom sekreterare åt Hassler samt den 5 juni

1941 åt annan person att såsom expert stå till hans förfogande för överläggningar

och samråd.

Den 27 oktober 1941 avgav Hassler utredning i frågan under titeln

»Betänkande nied förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 0 juni 1930 örn församlingsstyrelse i Stockholm» (Statens offentliga

utredningar 1941: 31).

Grundlinjer för den jörn gade utredningen.

I betänkandet refererades i korthet Wohlins utredning (kap. 1) och yttrandena

däröver (kap. 2) samt erinrades, under rubriken »Grundlinjer för

den fortsatta utredningen» (kap. 3), att Wohlins förslag, avseende fullständig

ekonomisk: gemenskap för Stockholms territoriella församlingar, rönt

starkt och nära nog enhälligt motstånd i de däröver avgivna yttrandena,

särskilt från församlingarnas sida. De invändningar, som härutinnan frarn
Bihang

till riksdagens protokoll ISIS. 1 sami. Nr 291.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts •proposition Nr 291.

förts, hade — anförde Hassler — obestridligen åtskilligt fog för sig. Framför

allt gällde detta beträffande invändningen, att den ifrågasatta reformen

skulle beröva de särskilda församlingarna praktiskt taget all självbestämmanderätt

och därigenom menligt inverka på intresset för församlingsarbetet.

Med hänsyn härtill syntes en reform av den långt gående innebörd, som föreslagits

av Wohlin, nu icke kunna komma i fråga.

Emellertid syntes genom den av Wohlin verkställda utredningen klart

hava ådagalagts, att en reform på förevarande område vore av behovet

påkallad. Den fortsatta utredningen borde därför inriktas på en undersökning

av andra möjliga utvägar för lösning av organisationsspörsmålet.

Sammanfattningsvis hade,i Wohlins betänkande uttalats, att den synnerligen

angelägna nyregleringen av församlingsindelningen i Stockholm

»icke låter sig praktiskt genomföras med mindre denna indelning ställes

helt oberoende av den högeligen ojämna förekomsten av beskattningsobjekten

inom stadsområdets skilda delar». Detta uttalande syntes — anförde

Hassler — innefatta en alltför tillspetsad framställning av regleringsfrågans

läge. Man hade ej anledning att räkna med någon genomgripande omreglering

av Stockholms församlingsindelning utan väsentligen endast med

frågor örn delning av sådana särskilda församlingar, som blivit alltför folkrika.

En dylik nyreglering kunde givetvis tekniskt ske utan ändring i de

gällande bestämmelserna för själva församlingsförvaltningen i huvudstaden.

Så hade också hittills skett,vid de vid olika tidpunkter redan verkställda

församlingsregleringama i staden. Kungl. Majit, som hade befogenhet

att förordna om sådana regleringar, kunde väl därvid icke bortse från

vilka ekonomiska verkningar en ifrågasatt reglering beräknades medföra.

Klart vore dock, att bedömandet av dessa verkningar måste ske från de utgångspunkter,

som den förhandenvarande organisationen erbjöde. Örn giltiga

skäl befunnits föreligga att bibehålla systemet med församlingarna såsom

beskattningsenheter, oaktat ekonomisk olikställighet dem emellan

måste i viss mån bliva följden därav, finge också de ekonomiska verkningarna

av en ifrågasatt indelningsändring ses från denna utgångspunkt. Den

ojämnhet, som förelåge beträffande beskattningsobjektens fördelning mellan

de olika församlingarna, kunde därför knappast anses i och för sig

utgöra ett hinder för ändringar i församlingsindelningen. Det borde dock

beaktas, att frågor om delning av församlingar på grund av befolkningsutvecklingen

i huvudstaden väsentligen yppade sig beträffande församlingar

i stadens ytterområden, där också tillgången på beskattningsobjekt vore

svagast. Man finge därför utgå ifrån att delningarna vanligast komme att

gälla de i detta avseende redan förut sämst lottade församlingsområdena.

I det fall att förekomsten av beskattningsobjekt råkade vara ojämn också

inom ett dylikt område, skulle delningen kunna betyda skärpning av omförmälda

olikställighet, jämväl därest den icke medförde någon ökning av

kostnaderna för församlingsuppgifterna inom området. Även örn detta för
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

hållande icke kunde sägas utgöra ett hinder för indelningsändringar, så

medförde det dock, att önskemålet om en utjämning av skattebördan mellan

församlingarna aktualiserades. Som bekant innebure emellertid en församlingsdelning

betydande direkta kostnadsökningar, vilka med hittills

tillämpad ordning drabbat det område ensamt, som utsatts för delning.

Dessa kostnadsökningar hänförde sig först och främst till de engångsutgifter,

med vilka man som regel hade att räkna för anskaffning av kyrka och

församlingshus åt församling, som tillkommit genom delningen. De lokala

ekonomiska verkningarna av en församlingsdelning inskränkte sig dock

ingalunda till berörda engångsutgifter. Dylik delning innebure ju också, att

de årliga kostnaderna för förvaltningsuppgifterna inom den odelade församlingens

område komme att sammanlagt icke obetydligt ökas i vissa

hänseenden, nämligen dels för underhåll och drift av kyrka och församlingshus

— såsom en följd av nämnda nyanskaffningar — och dels i fråga

om personalavlöningar. Det kunde tagas för visst, att just utsikten för de

skattskyldiga inom en församling, som ifrågasatts till delning, att ensamma

få bära såväl förutnämnda betydande engångsutgifter som de ökade årliga

utgifterna i väsentlig mån varit anledningen till det motstånd, som givit

sig till känna emot planerade församlingsdelningar och som utgjort en bidragande

orsak till att man dröjt otillbörligt länge med delningar av alltför

stora församlingar. Nu nämnda synpunkter hade allenast i mycket begränsad

utsträckning uppmärksammats i de avgivna yttrandena. I stort sett

hade i desamma i förevarande avseende allenast uttalats, att en samfällighet

sådan som den föreslagna icke vore en nödvändig förutsättning för församlingsregleringarna.

Dessutom hade framförts förslag om viss hjälp med

byggande och ombyggnad av kyrka genom bildande av en gemensam kyrkofond

för huvudstadens församlingar, ur .vilken bland annat skulle utgå bidrag

till kyrkobyggnad vid församlingsindelning. I övrigt hade emellertid

några positiva förslag, som direkt toge sikte på underlättandet av församlingsregleringar,

icke framkommit i yttrandena. Då emellertid nämnda

syfte vore det för utredningen centrala, bleve den främsta uppgiften att

utreda, vilka andra åtgärder än en fullständig samfällighetsbildning kunde

vara ägnade att undanröja de hinder i ekonomiskt avseende för en önskvärd

nyreglering av församlingsindelningen, som enligt vad ovan anförts

förelåge. I

I Wohlins utredning påvisades — anförde Hassler vidare — den ojämnhet,

som funnes mellan de olika församlingarna i Stockholm med avseende

å beskattningsunderlaget såväl i och för sig som ställt i relation till folkmängden

i varje församling, samt de härmed sammanhängande skiljaktigheterna

i skattebördan inom församlingarna. En församlingsdelning kunde

komma att skärpa denna skiljaktighet i skattetrycket. Olägenheterna härav

skulle emellertid undanröjas med det av Wohlin framlagda förslaget om

total ekonomisk gemenskap mellan församlingarna. I de avgivna yttran
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

dena hade synnerlig vikt fästs vid de påtalade ojämnheterna i skattebördan

och i allmänhet hade framhållits önskvärdheten av utjämning i nämnda

hänseende, därvid emellertid förslaget örn bildande av en samfällighet avböjts

och i stället andra vägar att nå utjämning ifrågasatts. Sålunda hade

såväl ett flertal församlingars kyrkofullmäktige som domkapitlet framställt

förslag rörande teknisk skatteutjämning i en eller annan form mellan församlingarna.

Med hänsyn härtill borde — ehuru skatteutjämningsfrågan

såsom sådan icke utgjort anledningen till utredningens igångsättande —

vid den fortsatta utredningen undersökas, vad som genom eller i samband

med en reform för underlättande av framtida indelningsändringar nu kunde

göras för att åvägabringa en jämnare skattefördelning.

Till belysning av skatteutjämningsfrågans vikt i och för sig, således

bortsett från dess betydelse såsom medel att underlätta indelningsändringar,

anförde Hassler bland annat: De olika huvudstadsförsamlingarnas

utdebitering per skattekrona år 1938 hade utgjort högst 66 öre och lägst 36

öre, innebärande alltså en skillnad mellan ytterlighetsfallen på 30 öre. För

år 1940 hade utdebiteringen utgjort högst 70 öre och lägst 34 öre med en skillnad

på 36 öre. Betydligt större skiljaktigheter i utdebiteringen av församlingsavgifter

förekomme dock sistnämnda år mellan församlingar till och

med i Stockholms närmaste omgivning. Nämnda utdebitering hade sålunda

exempelvis å ena sidan i Grödinge utgjort 1 krona 50 öre, i Tyresö 1 krona

40 öre och i Lovö 1 krona 19 öre samt å andra sidan i Danderyd med

Djursholm och Stocksund 35 öre, i Huddinge 40 öre och i Solna 45 öre. Det

kunde därför med visst fog göras gällande, att behovet av en skatteutjämning

just för Stockholms församlingars vidkommande näppeligen kunde

anses vara särskilt trängande.

Till stöd för Wohlins förslag örn fullständig ekonomisk gemenskap mellan

huvudstadens församlingar hade åberopats jämväl behovet av en reform

med avseende å jörscnnlingarnas anslagsgivnmg för »allehanda till

området för socialvård och likställd kommunal verksamhet hänförliga

ändamål». Kritiken mot nuvarande praxis på området ginge ut på att

nämnda anslagsgivning åtminstone till betydande del folie utanför gränserna

för församlingarnas befogenheter. Därvid medgåves, att tvekan visserligen

kunde råda om rätta gränsdragningen i nämnda avseende på grund

av den oklara innebörden av bestämmelsen i församlingsstyrelselagen för

Stockholm — liksom i den allmänna församlingsstyrelselagen — att församling

ägde taga befattning med »åtgärder till främjande av församlingsvården».

Det framhölles emellertid, att i den mån ifrågavarande anslagsgivning

avsett ändamål, vartill den borgerliga kommunen ägt bevilja anslag,

det i allt fall syntes principiellt uteslutet, att den kunde för församlingarnas

vidkommande anses laglig. Då den faktiskt rådande dualismen

i avseende å anslagsbeviljandet för en icke obetydlig del av socialvården

inom huvudstaden tillika ansetts innebära en praktiskt-organisatorisk

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 391.

oformlighet, hade i den tidigare utredningen utan varje tvekan förutsatts,

att nu omförmälda anslagsgivning från församlingarnas sida borde regleras.

— Det av kyrkoherden Mogård skisserade förslaget lämnade åter denna

sida av församlingarnas verksamhet orubbad, dock att viss maximering

av församlingarnas uttaxeringsrätt för ändamålet ifrågasattes. De i yttrandena

framkomna erinringarna mot Wohlins förslag hade i väsentlig

mån hänfört sig till den nu ifrågavarande anslagsgivningen, då man understrukit

angelägenheten av att vidmakthålla ekonomisk självständighet för

de särskilda församlingarna.

Vad anginge de av Wohlin mot församlingarnas nuvarande praxis framställda

anmärkningarna erinrade Hassler till en början, att varken lagstiftning

eller rättspraxis alltid hävdat, att mellan den borgerliga och den kyrkliga

kommunens befogenhetsområden skulle föreligga en sådan bestämd

avgränsning, som i Wohlins utredning i detta sammanhang förutsatts. Sålunda

framhölle Hassler, att lagstiftningen tillagt bägge slagen av kommuner

anslagsbefogenhet beträffande biblioteksväsendet. Att befogenheten

härvidlag måste sägas hava avsett ett och samma ändamål, ehuru skiljaktiga

benämningar åsatts biblioteken i de båda fallen (kommun- och

stadsbibliotek, respektive församlingsbibliotek), finge anses klart. Och vad

beträffade samma principspörsmål i rättspraxis erinrades, att Stockholms

borgerliga kommun befunnits äga befogenhet att till församling inom staden

upplåta för kyrkobyggnad erforderlig mark utan någon mot upplåtelsens

värde svarande ersättning. Det förtjänade slutligen påpekas, att när

uttrycket »åtgärder till främjande av församlingsvården» år 1930 upptogs

i församlingsstyrelselagarna, detta av departementschefen motiverades

med att hänsyn borde tagas till de nya former för församlingsverksamhet,

som så småningom vuxit fram, varför en antydan borde givas om »den

kyrkliga diakonin, det frivilliga församlingsarbetet, ungdomsverksamheten

med mera». Härav framginge, att en i viss mån utsträckt tolkning av begreppet

»församlingsvård» väl vore försvarbar.

Även om emellertid församlingarnas nuvarande praxis med avseende å

den sociala anslagsgivningen kunde lämna rum för invändningar ur teoretiskt-administrativ

synpunkt, syntes den av Wohlin verkställda utredningen

dock icke hava ådagalagt, att den bedrivna verksamheten givit anledning

till några befogade anmärkningar ur saklig synpunkt, vilka skulle göra ett

ingripande påkallat. Såsom framhållits i det av Mogård avgivna särskilda

yttrandet, hade denna verksamhet naturligt utvecklats inom det kyrkliga

församlingsarbetets ram och församlingarnas anslagsgivning för densamma

anknutit till enskilda initiativ och frivilliga insatser. Redan för att effektivt

kunna utnyttja dessa insatser hade det otvivelaktigt varit sakligt försvarligt

att i viss mån taga församlingarnas beskattningsrätt i anspråk för

ändamålet. Det vore ock obestridligt, att just denna verksamhet varit och

vore av stor betydelse för vidmakthållandet av intresset för församlings
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

arbetet över huvud taget. Och den dualism, som uppkommit genom att

både de särskilda församlingarna och den gemensamma borgerliga kommunen

bidragit till samma ändamål, syntes icke hava inneburit några praktiska

olägenheter. Tvärtom finge man generellt säga, att vad av församlingarna

härutinnan uträttats betytt en värdefull komplettering av den borgerliga

kommunens åtgärder på socialvårdens område. Från stadens sida

hade ju också i nu förevarande sammanhang starkt understrukits värdet av

församlingarnas ifrågavarande insatser.

Det syntes sålunda obestridligt, att vad utvecklingen på denna punkt faktiskt

åstadkommit innefattade betydande värden av både andlig och social

art, vilka man skulle riskera att förlora genom att avstänga församlingarna

från omförmälda verksamhet. Därest tanken på att skapa en fullständig

gemensamhet i ekonomiskt avseende av Stockholms församlingar

avvisades, borde med utgångspunkt från det åt Hassler meddelade utredningsuppdraget

några åtgärder i syfte att reglera här avsedda anslagsgivning

från församlingarnas sida icke ifrågakomma. Det förtjänade för övrigt

påpekas, att örn den nu aktuella och jämväl av Överståthållarämbetet i

dess remissyttrande berörda tanken på inrättande av ett biskopsämbete för

Stockholm med omnejd realiserades, därigenom uppenbarligen skapades

bättre möjligheter att, i den mån så funnes lämpligt, genomföra ett samordnande

och en rationalisering av församlingarnas ifrågavarande verksamhet.

Vad anginge det av Wohlin upptagna spörsmålet rörande den framtida

användningen av de av församlingarna disponerade donationsmedlen ägde

frågan om en permutation av ifrågavarande donationer icke något egentligt

samband med den förevarande utredningen. Med hänsyn härtill kunde

spörsmålet om en framtida permutation av donationsändamålen nu lämnas

å sido.

Jämväl den av Wohlin berörda frågan om avskaffande av församlingarnas

skolråd saknade samband med den åt Hassler anförtrodda utredningen.

Folkskoledirektionen hade också framhållit, att den nuvarande anordningen

i vad gällde folkundervisningsväsendet varit till fördel.

Av det anförda franninge, att de frågor, som borde upptagas till närmare

övervägande, avsåge dels vilka åtgärder som borde vidtagas för att

— utan tillskapande av en total ekonomisk samfällighet — underlätta

framtida regleringar beträffande huvudstadens församlingsindelning, dels

vad som kunde göras för tillgodoseende av önskemålet örn en utjämning

av skattebördan för kyrkliga ändamål mellan huvudstadens territoriella

församlingar.

Åtgärder för underlättande av församling s
regleringar.

Under rubriken »Åtgärder för underlättande av församlingsregleringar»

(kap. 4) anförde Hassler vidare:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

Bland de åtgärder, som i detta hänseende kunde komma i fråga, riktade

sig uppmärksamheten främst på ändringar i den kyrkliga organisationen.

Givet vore, att skapandet av en fullständig gemenskap i ekonomiskt avseende

vore ett effektivt medel att nå nämnda syfte. Därmed vore dock

ej uteslutet, att icke en mindre genomgripande reform beträffande den kyrkliga

menighetsförvaltningen skulle kunna vara tillfyllest i förevarande avseende.

Såsom förut framhållits, utgjordes de med en indelningsändring förenade

kostnader, vilka på grund av att de drabbade enbart den församling, som

vore föremål för ändringen, i väsentlig mån legat hindrande i vägen för

genomförande av densamma, i främsta rummet dels av de betydande engångsutgifterna

för nyanskaffning av kyrka och församlingshus och dels

av ökade årliga kostnader för driften av nämnda byggnader samt för avlöning

av prästerskap och andra befattningshavare inom församlingarna.

Med tanke på underlättande av framtida indelningsändringar framstode

det därför såsom en naturlig lösning att göra dessa kostnaders bestridande

till en gemensam uppgift för samtliga huvudstadens territoriella församlingar.

Efter en dylik reform skulle de egentliga kostnaderna för den kyrkliga

organisationen bliva oberoende av församlingsindelningen. Genom skapandet

av en partiell samfällighet av huvudstadens territoriella församlingar

för dessa uppgifters vidkommande skulle man således i väsentlig mån

vinna det främsta syftet med förevarande utredning.

I yttrandena över Wohlins förslag hade, såsom förut påpekats, spörsmålet

örn åtgärder för underlättande av församlingsregleringar icke ägnats

någon större uppmärksamhet. Emellertid hade, bland annat av domkapitlet,

framförts den tanken, att genom utdebitering å skatteunderlaget i

huvudstaden som helhet ett visst belopp, förslagsvis 150,000 kronor om

året, skulle anskaffas för understödjande av blivande kyrkobyggen. En

sådan åtgärd kunde dock näppeligen anses ägnad att effektivt undanröja

det hinder för församlingsregleringar, varom ovan talats. Den skulle avse

endast engångskostnad vid församlingsdelning och blott en del av denna

kostnad. De ifrågasatta formerna för beviljande av anslag av nyssnämnda

medel kunde icke heller anses lämpade för sitt ändamål. Man kunde svårligen

undgå att låta ett centralt representativt organ bestämma över användningen

av medel, som utdebiterats å skatteunderlaget i staden som

helhet. Det berörda förslaget syntes därför icke kunna tillstyrkas. Då

varken i yttrandena eller under utredningen i övrigt något annat uppslag

framkommit rörande åtgärder för underlättande av församlingsregleringar,

syntes den enda framkomliga vägen vara att överföra de egentliga kostnaderna

för den kyrkliga organisationen på en för detta ändamål bildad

.samfällighet.

En till blott vissa av församlingsuppgifterna begränsad ekonomisk gemenskap

skulle icke innebära något principiellt nytt. Den för landet i övrigt

gällande lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse 1 § medgåve

sålunda, att kyrklig samfällighet finge bildas även för vården örn endast

en del av församlingsuppgifterna. Vidare kunde, enligt 27 § 1 mom. lagen

den 9 december 1910 örn reglering av prästerskapets avlöning, i stad, som

vöre delad i flera pastorat, utgifterna till prästerskapet i de särskilda pastoraten,

efter därom av Kungl. Majit meddelat förordnande, utgöras av

stadens avgiftspliktiga invånare samfällt. Och i 10 § lagen den 30 augusti

1932 örn kyrkofond stadgades, att örn församlingar, vilka bildade två eller

flera pastorat, för vården av angelägenhet, som avsåges i lagen, utgjorde

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr %91.

en kyrklig samfällighet, vad i lagen stadgades om pastorat skulle äga tilllämpning

å sådan samfällighet. Ett stadgande av motsvarande innebörd

förekomme i 60 § ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932. I 2 §

lagen den 9 december 1938 angående särskilda grunder för klockar- och

organistlöns bestämmande samt om dispositionen av till klockar- och organisttjänst

hörande avlöningstillgångar, enligt vilken lag reglering av klockares

och organists löneförmåner ankomme på klockardistrikt, stadgades,

att med sådant distrikt avsåges församling, som själv handhade de med

klockares eller organists avlönande förbundna angelägenheter, eller, där två

eller flera församlingar gemensamt handhade dessa angelägenheter, sådan

samfällighet. I vad anginge de nämnda till församlingsstyrelsen hörande

särskilda uppgifterna vore sålunda redan i lag förutsatt, att kyrklig samfällighet

enbart för dessa uppgifter eller någon av dem kunde förekomma.

Några betänkligheter ur principiell synpunkt torde därför icke föreligga

mot att för Stockholmsförsamlingarna, vilka utgjorde egna pastorat, skapa

en samfällighet för vissa församlingsuppgifter.

En till endast vissa församlingsuppgifter begränsad kyrklig samfällighet

för Stockholm hade också, såsom framginge av en vid Wohlins betänkande

såsom bilaga fogad historisk redogörelse, redan tidigare vid flera tillfällen

ifrågasatts.

Utöver dessa tidigare framställda förslag till överflyttande av vissa kostnader

från de enskilda församlingarna till huvudstaden samfällt framhölles

beträffande kyrkobyggena, att ehuru dessa formellt varit en angelägenhet

enbart för den därav berörda församlingen, uppförandet av huvudstadskyrkorna

likväl i praktiken skett med bidrag i betydande utsträckning från

såväl kronan som huvudstadens invånare samfällt.

Tanken på en samfällighetsbildning av begränsad omfattning hade också

diskuterats i det av Wohlin avgivna betänkandet men där avböjts, nogårds

särskilda yttrande avs åge åter en partiell samfällighet för bestridande

av lönekostnader med mera. I yttranden hade domkapitlet och vissa

av församlingarna avstyrkt även detta förslag. Härvid borde emellertid

uppmärksammas, att denna avvisande inställning mot tanken på en partiell

samfällighet uppenbarligen betingats av helt olika synpunkter på frågan.

För Wohlin syntes den avgörande synpunkten hava varit, att man

framför allt borde söka få till stånd en fullständig utjämning av de olikheter

i avseende å den kyrkligt kommunala beskattningen, som vore en

ofrånkomlig följd av det nuvarande systemet med församlingarna såsom

särskilda beskattningsenheter. Å andra sidan vore påtagligt, att de yttranden,

vari Mogårds förslag om en partiell samfällighet avstyrkts, främst

tagit sikte på önskemålet att örn möjligt undvika varje inskränkning i den

självbestämmanderätt, som hittills tillkommit församlingarna och som

principiellt sammanhängde just med deras ställning såsom särskilda enheter

i beskattningshänseende. Det vore givetvis icke möjligt att samtidigt

fullt ut tillgodose båda dessa med varandra konkurrerande önskemål, utan

man finge nöja sig med att söka åstadkomma en lösning, som innebure

bästa möjliga avvägning mellan de skilda intressena.

Till en början hade Wohlin ur organisatorisk synpunkt anmärkt mot förslaget,

att detsamma skulle nödvändiggöra särskilda fullmäktigerepresentationer,

en gemensam för hela Stockholm och en utsedd av varje församling

för sig. Han hade därvid avvisat en såsom tänkbar uppställd alternativlösning,

att vid en uppdelning av anslags- och beskattningsbefogenheten

mellan samfälligheten och de enskilda församlingarna de nuvarande kyrko
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Marits proposition Nr 291.

fullmäktige i församlingarna skulle bibehållas, medan samfällighetens beslutanderätt

hänlades till en representation, sammansatt av valda delegerade

från de lokala kyrkofullmäktigekorporationerna. De ledamöter från

lokalförsamlingarnas kyrkofullmäktige, som kornine att insättas i och tillsammans

utgöra samfällighetens beslutande organ, bomme enligt Wohlin

icke att intaga en ställning, som svarade mot ett sådant organs uppgift

och karaktär. Merendels skulle väl dess ledamöter finna sig vid avgörandena

på förhand bundna genom frågornas föregående behandling i församlingsfullmäktige

och för varje fall mäste befaras, att en på dylikt sätt organiserad

representation för huvudstaden bleve »mera ett forum för framförandet

genom de särskilda delegaterna av inbördes konkurrerande anslagsanspråk

från de särskilda församlingarnas sida än en instans, lämpad

för en avvägning efter objektiva grunder av anslagsbehovet inom stadsområdets

olika delar».

De sålunda av Wohlin anförda skälen mot den angivna alternativlösningen

syntes emellertid näppeligen bärande. Det hade icke visats någon

grund, varför en dylik representation, sammansatt av delegerade från de

olika församlingarna, skulle i mindre mån än andra representationer kunna

objektivt handlägga de frågor, vilkas avgörande ankommer på densamma.

Det borde för övrigt bemärkas, att åtskilliga av de uppgifter, som skulle

ankomma på samfälligheten, hade en legal eller automatisk karaktär, såtillvida

som utgifterna i stor utsträckning vore i annan ordning till storleken

bestämda. Möjligen hade invändningarna i viss mån samband med

att Wohlin syntes hava haft i tankarna en organisation utformad så, att

ärendena först skulle handläggas hos vederbörande församlings representation

och därefter inom samfällighetsrepresentationen. Därest man tillskapade

en partiell samfällighet för huvudstaden, borde de på samfälligheten

ankommande anslagsfrågorna överhuvud icke upptagas till behandling

i församlingsfullmäktige. Det förelåge ej heller tillräcklig anledning att

binda valbarhet till samfällighetsrepresentationen vid ledamotskap i församlingsfullmäktige.

De av Wohlin mot den åsyftade alternativlösningen

framförda erinringarna syntes över huvud taget icke träffa en anordning,

enligt vilken samfällighetens representation bestode av delegerade, utsedda

av de olika församlingarnas kyrkofullmäktige bland personer, valbara till

fullmäktige i vederbörande församling. Exempel på medelbara val till representationer

saknades som bekant icke. Ä andra sidan måste det givetvis

erkännas såtillvida vara en viss olägenhet förbunden med en partiell samfällighetsbildning,

som ytterligare en representation erfordrades. Denna

olägenhet måste emellertid vägas mot de fördelar, som en dylik reform kan

finnas medföra, och därest man över huvud taget ville överföra vissa församlingsuppgifter

å en samfällighet men icke önskade upphäva församlingarnas

ekonomiska självständighet, vore det ofrånkomligt med dubbla representationer.

Den enligt Wohlins mening avgörande invändningen mot en uppdelning

av anslags- och beskattningskompetensen på ifrågavarande sätt hänförde

sig emellertid icke till nämnda organisatoriska konsekvenser. Sedan Wohlin

avvisat tanken på en sådan kompetensfördelning, att åt de enskilda

församlingarna inrymdes en självständig anslags- och uttaxeringsrätt allenast

beträffande vissa bestämda, till församlingsvärden i dess trängsta bemärkelse

hänförliga utgiftsposter, såsom omkostnaderna för gudstjänstens

främjande genom sång och musik, för kyrkorummets prydande, för församlingsaftnar

och dylikt, gjorde lian gällande, att därest de enskilda försam
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 291.

Ungarna skulle få bibehålla anslags- och uttaxeringsrätten beträffande alla

de »ilia» anslagsändamal, som lagenligt folie inom kyrkoförsamlingarnas

kompetensområde, huvudsyftet med den föreslagna förvaltningsreformen

skulle i väsentlig utsträckning förfelas. En maximering av den enskilda församlingens

anslags- och uttaxeringsbefogenhet, såsom ifrågasatts, kunde

icke göras rationell. En uttaxeringsrätt för de enskilda församlingarna vid

sidan av en sadan för samfälligheten skulle därför såväl sönderbryta den

principiella grunden för den ekonomiska gemenskapen som ock äventyra

möjligheten för dess praktiska genomförande. Den lokala uttaxeringsrätten

skulle vidare försvåra den för Stockholms vidkommande angelägna fasta

gränsdragningen mellan den borgerliga kommunens och kyrkoförsamlingarnas

kompetensområden. Vad särskilt rörde anslagen för sådana sociala

välfärdsanordningar, som kunde inrymmas under begreppet »församlingsvard»,

vöre det tillika enligt Wohlin uppenbart, att en centralisering med

avseende å. befogenheten att för huvudstadens församlingar bevilja sådana

anslag utgjorde den nödvändiga förutsättningen för åstadkommandet av

en samordnande reglering för staden i dess helhet av den kommunala

understödsverksamheten för dessa ändamål.

I anledning av de sålunda mot tanken på skapandet av en partiell samfällighet

framställda invändningarna framhölle Hassler, att desamma uppenbarligen

sammanhängde med den av Wohlin intagna ståndpunkten, att en

nyreglering av församlingsindelningen i Stockholm icke läte sig praktiskt

genomföras med mindre denna indelning ställdes helt oberoende av den

ojämna förekomsten av beskattningsobjekten inom stadsområdets olika

delar. Såsom påpekats kunde man emellertid högst väsentligt underlätta

blivande omreglering av församlingsindelningen genom skapande av en

partiell samfällighet för de betydande engångsutgifter för nybyggnader

samt de ökade årliga kostnader för vård därav och för den kyrkliga organisationen,

som regelmässigt uppstode vid församlingsdelningar. Övriga

under församlingsstyrelsen fallande uppgifter, främst anslagsgivningen för

sociala ändamål, droge visserligen rätt betydande kostnader, men å andra

sidan vore dessa kostnader som regel icke av sådan karaktär, att desamma

nämnvärt ökades genom en församlingsdelning. För vinnande av nämnda

syfte kunde en fullständig ekonomisk gemenskap således icke sägas vara

ofrånkomlig.

Ä andra sidan kunde man, om man begränsade sig till en partiell samfällighet,

i väsentlig mån undvika de med en fullständig ekonomisk gemenskap

förbundna olägenheterna, främst raserandet av de enskilda församlingarnas

självbestämningsrätt i ekonomiskt avseende, vilket uppenbarligen

utgjort grunden för det allmänna motståndet mot Wohlins förslag.

Sålunda kunde vid en partiell samfällighetsbildning av den omfattning

ovan antytts församlingarnas anslags- och beskattningsrätt beträffande församlingsvården

i vidsträckt bemärkelse lämnas orubbad. Givetvis måste

dock en partiell samfällighet komma att i någon män inskränka församlingarnas

självbestämmanderätt. Det borde emellertid bemärkas, att de församlingsuppgifter,

som skulle överföras på samfälligheten, i stor utsträckning

vore av legal eller automatisk karaktär, så att församlingarnas bestämmanderätt

i dessa frågor redan nu vore begränsad. Så till exempel undandroge

sig ju prästerskapets reglerade avlöning i verkligheten församlingarnas

fria beslutanderätt. Och för ny- eller ombyggnad av kyrka och församlingshus

erfordrades, jämlikt bestämmelserna i kungl, kungörelsen den 26

november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsende!,

tillstånd av Kungl. Majit eller byggnadsstyrelsen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

Bedömandet av huruvida en partiell samfällighet av antydd innebörd

skulle menligt inverka på församlingsarbetet bleve givetvis beroende av

hur samfälligheten närmare organiseras. Under utredningen hade befunnits,

att en dylik samfällighet kunde anordnas med bibehållande i det

väsentliga av de nuvarande formerna för förvaltningen även av sådana

angelägenheter, som lades under samfällighetens beslutanderätt. Det vore

sålunda för vinnande av syftet med samfälligheten icke nödvändigt att

centralisera förvaltningen och verkställigheten beträffande de samfällda

angelägenheterna, utan för dessa uppgifter kunde församlingarnas kyrkoråd

anlitas såsom verkställighetsorgan för samfälligheten. Det vöre ock av

stor betydelse, att församlingarna genom sina organ finge möjlighet att bevaka

sina intressen under olika stadier av ett församlingen berörande ärendes

behandling inom samfälligheten.

Bildandet av en samfällighet för den kyrkliga organisationen i huvudstaden

skulle även underlätta en rationalisering av denna organisation.

Under utredningen hade från skilda håll uppmärksamheten fästs vid den

ojämnhet, som förelåge exempelvis beträffande kyrkobetjäntes inom huvudstaden

avlönings- och pensionsförhållanden, och önskvärdheten av en

reglering på detta område hade understrukits från olika håll, ej minst av

stadsfullmäktige. En partiell samfällighet skulle också möjliggöra en utjämning

av den nu rådande olikställigheten mellan församlingarna med avseende

å tillgång till gudstjänstlokaler och prästerliga krafter.

Genom att skapa en partiell samfällighet för den kyrkliga menighetsförvaltningen

i Stockholm huvudsakligen i fråga örn byggande och underhåll

av kyrkor och församlingshus samt avlöning åt präster och kyrkobetjänte

skulle man, framhåller Hassler sammanfattningsvis, i hög grad underlätta

en framtida reglering av församlingsindelningen i huvudstaden samt därjämte

möjliggöra en enhetligare kyrklig organisation, utan att å andra

sidan församlingarnas självständighet i någon mera avsevärd omfattning

inskränktes.

Åtgärder för skatteutjämning.

Hassler har härefter (under kap. 5) i sitt betänkande behandlat frågan om

åtgärder för skatteutjämning mellan de olika församlingarna i Stockholm

samt härvid erinrat, att önskemålet om kommunal skatteutjämning i vårt

land tillgodosetts väsentligen i två, principiellt artskilda former, nämligen

antingen genom överförande av vissa uppgifter till större kommunala enheter

eller till staten eller ock genom utdelande av understöd åt synnerligen

skattetyngda kommuner. Med utgångspunkt från det av domkapitlet framställda

förslaget om utjämningsförfarande mellan Stockholmsförsamlingarna

har Hassler härutinnan anfört bl. a. följande.

Vad anginge bidragsförfarandet för synnerligt skattetyngda kommuner

hade man anknutit grunderna för bidragstilldelningen till skattetrycket —

utdebiteringen per skattekrona — vilket ju också legat närmast till hands

såtillvida, som större likhet i fråga örn skattetrycket vore vad som ytterst

eftersträvats. Men här mötte den invändningen, att skattetrycket vöre beroende

även av respektive enheters egna åtgöranden, av den större eller

mindre frikostigheten i deras anslagsgivning. Örn grunderna för utjämnings
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

förfarandet skulle anknytas till skattetryckets storlek i de särskilda enheterna,

kunde därför ett tillfredsställande resultat icke vinnas utan myndighets

prövning i någon form av vad som skulle anses vara skäliga utgifter

för var och en av dem och kontroll över anslagsgivningen.

I 1111 förevarande fall hade för det åsyftade utjämningsförf arandet i stället

föreslagits grunder, som skulle hänföra sig till skatteunderlagets storlek

i de olika församlingarna. Härmed hade nian pekat på en norm, som otvivelaktigt

icke drabbades av den nyss beträffande skattetrycket nämnda invändningen.

Men i själva verket vore svårigheterna ej mindre att på denna

norm uppbygga ett rättvist verkande utjämningssystem. Man ställdes därvid

inför den mycket besvärliga frågan: hur skall en ur förevarande synpunkt

rättvisande jämförelse kunna göras mellan de olika enheternas tillgang

pa skatteobjekt? Naturligen kunde icke härför utan vidare användas

de absoluta talen för de särskilda enheternas skatteunderlag — alltså varje

församlings totala antal skattekronor. En jämförelse mellan dessa absoluta

tal gåve icke någon föreställning om den ekonomiska olikställighet mellan

församlingarna, varpå utjämningsförf arandet skulle inriktas. Man måste

härvid också taga hänsyn till förefintliga olikheter församlingarna emellan

i avseende a utgiftsbehovet. I de yttranden, där ovannämnda utjämningsförf

arande förordats, syntes man hava betraktat såsom självfallet, att det

genomsnittliga antalet skattekronor per individ i de särskilda församlingarna

kunde vara en för ändamålet tillfredsställande norm åtminstone vad

beträffar bestämmandet av vilka församlingar, som skulle komma i åtnjutande

av bidrag. Endast beträffande bestämmandet av bidragsbeloppens

storlek hade i domkapitlets yttrande tveksamhet gjort sig gällande i detta

avseende. Att använda sagda genomsnittstal som norm innebure emellertid,

att utgiftsbehovets storlek i de olika församlingarna förutsattes vara

direkt proportionell mot dessas folkmängd. I själva verket finge man räkna

med mycket ojämna relationer härvidlag. Om man endast tänkte på invånarantalets

inverkan i och för sig, måste man antaga, att vissa ganska betydande

kostnader, såsom för underhåll och drift av kyrka och församlingshus

samt för personallöner, icke stegrades i samma proportion som folkmängden

utan normalt bleve mindre per individ ju större en församlings

folkmängd vore. Men å andra sidan förelåge otvivelaktigt även för Stockholmsförsamlingarnas

del — trots att de inginge i och en samma stads

område — icke ringa skiljaktigheter i andra hänseenden än beträffande

folkmängden, som man härvid måste taga med i räkningen. Olikheter i

fråga om församlingsområdenas storlek, form och bebyggelseförhållanden

vore sådana faktorer, som kunde inverka beträffande de nyssnämnda kostnaderna.

Och i fråga örn andra kostnader hade man att räkna med olikheter

mellan församlingarna i andra avseenden. Särskilt erinrades om den i den

tidigare utredningen framhållna synpunkten, att kraven på den kyrkligtsociala

verksamheten måste med hänsyn till befolkningens olika struktur i

socialt och ekonomiskt hänseende vara större i somliga församlingar än i

andra.

Vad nu påpekats visade, att man icke kunde nöja sig med att ställa

de särskilda församlingarnas skatteunderlag i relation till deras folkmängd,

då det gällde att bestämma normer för en skatteutjämning efter här avsedda

linjer. Icke ens ett försök att åstadkomma någon modifierad regel härvidlag,

ehuru alltjämt med utgångspunkt endast från skatteunderlaget och

folkmängden i de särskilda, församlingarna, såsom domkapitlet ifrågasatt,

kunde tänkas leda till ett tillfredsställande resultat. Rätteligen skulle man

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majlis proposition Nr 291.

behöva taga hänsyn till alla de faktorer, som nyss antytts. Men att söka

göra detta på sätt här åsyftats, alltså genom ett efter en viss formel automatiskt

fungerande utjämningsförfarande, vore en olöslig uppgift.

Möjligen finge man härvid vänta sig den invändningen, att de oegentligheter,

som ett utjämningsförfarande efter i yttrandena föreslagna linjer

bomme att innebära, i allt fall skulle bliva av relativt ringa betydelse i

jämförelse med den utjämning av nu förefintliga orättvisor i fråga om

tillgången på skatteobjekt, som dock skulle genom detta förfarande vinnas.

I betraktande av de skillnader, som talen för skatteunderlagets storlek per

individ i de särskilda huvudstadsförsamlingarna utvisade mellan ytterlighetsfallen,

kunde det ej råda tvivel därom, att detta utjämningsförfarande

skulle innebära ett i och för sig befogat ianspråkstagande av de bäst ställda

församlingarnas skattekraft för de sämst lottades behov. Men både i vad

anginge utjämningsförfamnders tillämpning på de församlingar, som utgjorde

mellanskiktet, och i fråga om utjämningsmedlens fördelning mellan

de svagare ställda församlingarna måste man antaga, att betydande oegentligheter

kunde uppstå. Genom sina verkningar härvidlag skulle utjämningssystemet

otvivelaktigt komma att te sig mycket godtyckligt. Man finge

fästa synnerligt avseende även vid dessa verkningar, då ju förslaget skulle

innebära överlåtande åt enskilda församlingars representationer att bestämma

örn användningen av medel, som uttagits av de skattskyldiga inom hela

stadsområde!.

I en del av yttrandena hade antytts, att man borde för den åsyftade utjämningen

främst utnyttja inkomstbeskattningen å juridiska personer,

eventuellt även fastighetsbeskattningen. Till stöd härför hade anförts, att

den omständigheten, att exempelvis ett stort affärsdrivande bolag förlagt

sitt huvudkontor inom viss församlings gränser, knappast kunde giva

denna församling ett berättigat anspråk på att med uteslutande av andra

beskatta bolagets enligt gällande författningar till församlingen hänförliga

inkomster. Man kunde icke förneka, att denna synpunkt på frågan i och för

sig vore befogad. Om man skulle anknyta utjämningsförfarandet speciellt

till nu åsyftade del av församlingarnas skatteunderlag, finge man emellertid

utgå ifrån att någon rubbning icke kunde i detta sammanhang ifrågakomma

i grunderna för kommunalbeskattningen vad anginge skattebelastningen

på olika slag av beskattningsobjekt. Man syntes, med andra ord, icke kunna

ifrågasätta att särskilt beträffande den kyrkligt kommunala beskattningen i

Stockholm införa en anordning, som skulle innebära, att utdebitering å

särskilda slag av skatteobjekt skulle ske med visst, för hela staden lika belopp

per skattekrona medan däremot utdebiteringen å skatteobjekten i

övrigt skulle ske med andra, lokalt bestämda belopp per skattekrona. På

grund härav kunde den åsyftade anknytningen av ut jämningsförf arandet

till viss del av skatteunderlaget icke i och för sig få annan betydelse än

dels såsom normgivande för storleken av den sammanlagda summa, som

skulle stå till buds för detta förfarande, och dels i så måtto att den enskilda

församlingens egna skatteinkomster skulle utgöras allenast av vad som utdebiterades

å dess skatteunderlag i övrigt. Men med avseende å bestämmandet

av rättvisa grunder för utjämningsmedlens fördelning skulle under

sådana förhållanden alltjämt möta samma svårigheter, som förut påvisats.

Man kunde således icke finna någon mera framkomlig väg flir frågans lösning

genom att anknyta utjämningsförfarandet speciellt till beskattningen

av vissa slag av skatteobjekt.

Slutligen borde framhållas, att ett utjämningssystem efter de linjer, som i

yttrandena antytts, icke i och för sig innebure några garantier flir att man

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

därigenom verkligen skulle vinna vad som dock måste vara syftet därmed,

nämligen utjämning i fråga örn skattetrycket. Såsom i domkapitlets yttrande

framhållits, syntes man kunna konstatera, att anslagsgivningen i en del

församlingar varit avsevärt mera frikostig än i andra. Denna större eller

mindre frikostighet vid anslagsgivningen — vilken ju påverkade skattetrycket

— vore naturligen en faktor, som skulle kvarstå även om ett utjämningsfö

rf arande av ifrågasatt slag komme till stånd. Denna faktor tillsammans

med de oegentligheter, som ett utjämningssystem, grundat endast på

skatteunderlagets och folkmängdens storlek, skulle innebära enligt det

ovan sagda, kunde befaras medföra, att någon utjämning i fråga om skattetrycket

icke alls skulle vinnas.

Till belysande av vad sålunda anförts hade uträknats, huru stora utdebiteringssiffrorna

under den sist förflutna femårsperioden skulle hava blivit i

de särskilda församlingarna, därest ett utjämningsförf arande enligt de grunder,

som domkapitlet föreslagit, då hade tillämpats. Resultatet av denna

uträkning redovisades i en vid betänkandet fogad bilaga (Bil. 2). En vid

bilagan fogad tabell (Tab. A), utvisade, att den ifrågasatta anordningens

tillämpning ifrågavarande år under i övrigt lika förhållanden skulle

hava betytt, att differensen mellan högsta och lägsta utdebitering blivit

betydligt större än som faktiskt varit fallet.

På grund av vad sålunda förekommit har Hassler ansett sig böra släppa

tanken på att kunna genom ett sådant utjämningsförf arande, som ifrågasatts

i yttrandena, vinna en tillfredsställande lösning av den föreliggande

frågan. En utjämning av Stockholmsförsamlingarnas skattebörda kunde

därför endast ernås — anförde Hassler — genom att vissa församlingarna

tillkommande uppgifter överfördes å en större enhet. En fullständig ekonomisk

gemenskap mellan församlingarna, på sätt Wohlin föreslagit, skulle

givetvis helt avlägsna skiljaktigheterna i skattetrycket mellan församlingarna.

En partiell samfällighet skulle åter medföra en viss utjämning av

skattebördan; principiellt bleve därvid verkningarna i skatteutjämningshänseende

större, ju flera uppgifter som gjordes gemensamma. Då bildandet

av en fullständig gemensamhet i ekonomiskt avseende mellan Stockholms

församlingar icke torde komma i fråga, syntes man sålunda böra

söka ernå lösningen jämväl av skatteutjämningsproblemet genom skapandet

av en partiell kyrklig samfällighet för Stockholm.

Konstruktionen av den partiella sami dill gh e t en.

Hassler har vidare i sitt betänkande ägnat en särskild avdelning (kap. 6)

åt frågan om konstruktionen av den partiella kyrkliga samfälligheten:

Den ledande principen för kompetensfördelningen mellan

samfälligheten och församlingarna borde uppenbarligen

vara, att till samfälligheten överfördes angelägenheter i den omfattning,

som erfordrades för vinnande av utredningens primära syfte att

underlätta framtida regleringar av församlingsindelningen. Skatteutjämningssyftet,

vilket i och för sig talade för att så många uppgifter som möjligt

gjordes gemensamma, syntes endast i andra hand böra inverka på den

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

kompetensfördelning, som ur förstnämnda synpunkt funnes rationell, och

därvid mäste jämväl beaktas församlingarnas motstridande intresse av att

deras självständighet i ekonomiskt hänseende icke äventyrades. I det föregående

hade framhållits, att syftet att underlätta indelningsändringar kunde

tillgodoses genom att en partiell samfällighet för huvudstaden skapades

huvudsakligen för bestridande av kostnaderna för byggnad och underhåll

av kyrka och församlingshus samt avlönande av prästerskap och kyrkobetjänte.

Med tillämpning härav borde först och främst den befattning

med frågor rörande prästerskapets avlönande, som nu tillkomme varje enskild

Stockholmsförsamling i dess egenskap av pastorat, övertagas av samfälligheten.

Detta borde gälla även de i 9 och 10 §§ lagen den 9 december

1910 om reglering av prästerskapets avlöning avsedda ärendena angående

särskilda tillägg till de reglerade lönerna nied mera. Då prästerskapets avlönande

sålunda gjordes till en gemensam angelägenhet, borde tydligen också

kostnaderna för vården av församlingarnas prästgårdar och andra ecklesiastika

boställen bestridas av samfälligheten, liksom över huvud taget de

olika huvudstadspastoratens prästerliga avlöningstillgångar skulle utgöra

prästlönetillgångar för huvudstaden samfällt. De skyldigheter, som enligt

prästlöneregleringslagen samt ecklesiastik boställsordning den 30 augusti

1932 åvilade pastorat, skulle således efter reformen belasta samfälligheten.

Detta borde gälla jämväl i fråga om utgörandet av allmän kyrkoavgift enligt

bestämmelserna i lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond. I detta

sammanhang erinrades, att samfällighetsbildningen i sistnämnda avseende

icke hade någon praktisk betydelse för frågan om utjämning av olikheterna

mellan församlingarna. Med nuvarande bestämmelser om den allmänna

kyrkoavgiften drabbade skyldigheten att utgöra denna avgift församlingarna

olilia tungt endast i mån av ojämnheter i fråga om förekomsten

av skatterestantier inom församlingarna. En viss praktisk fördel lage

emellertid däri, att avgiften komme att utgöras centralt för huvudstaden.

Till samfällighetens kompetensområde skulle vidare hänföras frågor örn

kyrkobetjäntes avlöningsförmåner. Hit hörde främst organister, kyrkosångare

och klockare; i den mån för dem funnes boställen borde givetvis även

kostnaderna för vården av dessa boställen bestridas av samfälligheten. Under

begreppet kyrkobetjänte folie vidare vaktmästare, eldare, ringare, orgeltrampare

och dylik betjäning samt skrivbiträden å pastorsexpeditionerna,

eller sålunda alla sådana befattningshavare, som erfordrades för upprätthållande

av de i församlingsstyrelsen ingående »legala» funktionerna.

Även kyrkonotarier samt kyrkokamrerare, där sådana funnes, borde hänföras

hit. Däremot avsåges icke diakoner, diakonissor, församlingssystrar

och dylika befattningshavare, vilka vöre sysselsatta inom församlingarnas

»fria» församlingsvårdande verksamhet. Givetvis borde icke blott avlönandet

av de till kyrkobetjänte hänförliga befattningshavarna utan även

frågor om pensionering av eller understöd åt dem ankomma på samfälligheten;

såsom en sammanfattande regel kunde sägas, att alla personalkostnader

flir den »legala» kyrkliga församlingsorganisationen borde bestridas

av samfälligheten. Däremot borde frågor örn tillsättande och avskedande

av dessa befattningshavare liksom hittills tillhöra värjo församlings enskilda

kompetensområde.

Å samfälligheten skulle vidare enligt de angivna huvudprinciperna ankomma

kostnaderna för byggnad och underhåll av kyrka och församlingshus.

Att byggnadsskyldigheten förbundes med underhållsskyldighet syntes

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

i och för sig naturligt, då ju nybyggnad eller ombyggnad kunde framtvingas

av försummelser i fråga örn underhållet; ett sådant samordnande vore för

övrigt regeln beträffande allmänna hus. I fråga om kyrka syntes förevarande

skyldighet böra avse icke blott uppförande och underhåll av själva

kyrkobyggnaden utan även anskaffande och underhåll av »vad till kyrkan

hör», alltså predikstol, orgel, dopfunt, värmeapparater och annan inredning

samt inventarier, som erfordrades för kyrkans drift eller för kyrkliga förrättningar

(jämför uttryckssätten i kungl, cirkuläret den 21) oktober 1886

angående användande av kyrkokassas medel). Däremot borde anskaffandet

av inventarier för kyrkan, vilka icke kunde sägas tillhöra dennas nödiga

utrustning utan avse kyrkorummets prydande — såsom altarprydnader

och andra konstverk — samt förbrukningsföremål, som erfordrades för

kyrkliga förrättningar — såsom vin för nattvardsgång — bekostas av varje

församling för sig.

Vad åter anginge samfällighetens övertagande av byggnads- och underhållsskyldigheten

beträffande andra församlingarnas fastigheter, hade detta

i det föregående anknutits till begreppet »församlingshus». Denna benämning

hade redan vunnit hävd; den upptoges sålunda i 1930 års församlingsstyrelselagar

och förekomme tidigare i kungörelsen den 26 november 1920

med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsende^ Med församlingshus

torde avses en av församling anskaffad byggnad, som icke vore

hänförlig till kyrka, kapell, gravkor, begravningskapell eller boställe utan

avsåge att tillgodose behovet av lokaler för andra kyrkliga angelägenheter,

såsom pastorsexpedition, församlingsaftnar, konfirmationsläsning, söndagsskola

och dylikt (egentlig kyrklig verksamhet). Däremot folie uppenbarligen

byggnader, som användes för församlingens sociala verksamhet, utanför

begreppet församlingshus; dylika byggnader berördes sålunda icke av

den nu ifrågavarande samfällighetsbildningen. Det borde påpekas, att

därest lokaler för pastorsexpedition eller annan egentlig kyrklig verksamhet

icke funnes i församlingshus utan förhyrdes, även denna kostnad givetvis

skulle drabba samfälligheten i dess egenskap av byggnadsskyldig. Å andra

sidan borde, om utrymmen i församlingshus uthyrdes för något i den egentliga

kyrkliga verksamheten icke ingående ändamål, inkomsten därav tillfalla

samfälligheten. Vad anginge inventarier i församlingshus borde dessa

bekostas av den enskilda församlingen liksom även annonser, blanketter,

trycksaker, kyrkoböcker, skrivmaterial och andra förbrukningsföremål, som

erfordrades för pastorsexpeditionen.

Utöver kostnaden för byggnad och underhåll av kyrka och församlingshus

syntes jämväl vissa andra med vården av dessa fastigheter förbundna

utgifter böra övertagas av samfälligheten. Här åsyftades dels kostnader för

brandförsäkring ävensom för anskaffande och underhåll av brandredskap

och dels utgifter för uppvärmning, belysning och rengöring — däri inbegripet

sotning — ävensom för tillhandahållande av elektrisk kraft för ringning,

orgelspelning och dylikt. Dessa angelägenheter folie till en del nära

begreppet underhåll, och över huvud taget innefattade desamma ofrånkomliga

utgiftsposter inom församlingsverksamheten. Härtill komme att

utgifterna i dessa hänseenden sammanlagt uppginge till rätt avsevärda belopp,

varför en betydande utjämning mellan de olika församlingarna erhölles,

örn skyldigheten att bestrida desamma lades å samfälligheten. Det

betonades, att någon centralisering av verkställigheten beträffande de nu

ifrågavarande angelägenheterna icke åsyftades utan endast ett överföran
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

de till samfälligheten av kostnaderna för deras ombesörjande. Skyldigheten

för samfälligheten att bekosta brandförsäkring ävensom brandredskap

borde uppenbarligen gälla även boställena; någon bestämmelse om uppvärmning,

belysning och rengöring erfordrades däremot beträffande dessa

icke i detta sammanhang.

I enlighet med det anförda skulle på samfälligheten ankomma frågor

om dels prästerskapets och kyrkobetjäntes löneförmåner, dels byggnad, underhåll

och brandförsäkring av kyrka med vad därtill hör, församlingshus

samt boställen för prästerskap och kyrkobetjänte ävensom anskaffande

och underhåll av brandredskap, dels uppvärmning, belysning och rengöring

av kyrka med vad därtill hör och församlingshus samt tillhandahållande

av elektrisk kraft för ringning, orgelspelning och dylikt samt dels utgörande

av allmän kyrkoavgift. På varje enskild territoriell förr samling i

huvudstaden skulle ankomma övriga i församlingsstyrelsen ingående uppgifter,

däribland främst åtgärder till främjande av församlingsvården. Såväl

samfälligheten som de enskilda församlingarna skulle äga upptaga församlingsavgifter

för de ändamål, vilkas tillgodoseende på dem ankomme,

ävensom besluta örn användningen av disponibla fonder och andra medel.

För bedömande av den verkan, en sådan samfällighetsbildning skulle

medföra i skatteutjämningshänseende, hade under utredningen en undersökning

verkställts. Därvid hade för femårsperioden 1937—1941 beräknats,

vilka uttaxeringssiffrorna per skattekrona skulle blivit i de olika församlingarna,

därest under sagda år en samfällighetsbildning med ovan närmare

angiven kompetens varit anordnad. Resultatet av undersökningen framgår

av en vid betänkandet fogad bilaga, vilken torde få såsom bilaga (Bil. A)

fogas vid detta protokoll.

Skillnaden mellan uttaxeringarna i de olika församlingarna skulle —

anförde Hassler vidare — enligt den uppgjorda tabellen hava i medeltal

för femårsperioden uppgått till mindre än hälften av vad faktiskt varit

fallet. Den kvarstående skiljaktigheten mellan de olika församlingarna —

i medeltal för de angivna åren 15.6 öre per skattekrona — finge ock anses

obetydlig, särskilt i jämförelse med de skiljaktigheter i fråga om uttaxeringen

av församlingsavgifter, som förekomme i landet i övrigt. För vinnande

av ytterligare skatteutjämning mellan Stockholmsförsamlingarna vore

man nödsakad att ingripa i församlingarnas församlingsvårdande verksamhet,

vilket emellertid icke lämpligen borde ske. Man syntes därför böra

nöja sig med den i och för sig betydande skatteutjämning, som den angivna

kompetensfördelningen medförde.

Genomförandet av en samfällighetsbildning av nu angiven omfattning

medförde uppenbarligen, att församlingarnas nuvarande tillgångar och

skulder måste i viss utsträckning överföras å samfälligheten. Den fördelning,

som sålunda skulle äga rum mellan å ena sidan de enskilda församlingarna

och å andra sidan samfälligheten, borde naturligen grundas å den

verkställda kompetensregleringen.

Beträffande organisationen av samfälligheten har

Hassler vidare anfört:

Bihang till riksdagens protokoll 19I(S. 1 sami. Nr SOI.

i

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

Bildandet av en partiell kyrklig samfällighet för huvudstaden för de uppgifter,

som ovan angivits, medförde, att en för hela staden gemensam kyrklig

representation för utövande av samfälliglietens beslutanderätt måste

skapas. Samtidigt borde emellertid kyrkofullmäktigeinstitutionen bibehållas

i de särskilda församlingarna för utövande av beslutanderätten i de angelägenheter,

vilka fortfarande skulle ankomma pä församling enskilt. Att

låta beslutanderätten i dessa hänseenden utövas å kyrkostämma kunde icke

komma i fråga. Under sådana förhållanden syntes det varken behövligt

eller lämpligt att för samfälliglietens del tillskapa en på direkta allmänna

val grundad representation. Såsom framhållits i det av kyrkoherden Mogård

avgivna särskilda yttrandet, kunde man i stället med fördel anknyta

till den anordning med församlingsdelegerade, varom bestämmelser redan

funnes i gällande lag örn församlingsstyrelse i Stockholm. Enligt dessa bestämmelser

skulle församlingsdelegerade kunna utses för avgörande av viss

gemensam angelägenhet. Delegerade skulle därvid väljas av kyrkofullmäktige

i varje församling bland fullmäktige till ett antal av en delegerad för

varje församling och därutöver ytterligare en delegerad för varje påbörjat

tiotusental invånare i församlingen. Åled motsvarande beräkningssätt för

sammansättningen av den nu föreslagna samfälliglietens beslutande organ

skulle detta, enligt folkmängdssiffrorna vid 1940 års utgång, komma att

bestå av 87 delegerade (utsedda av kyrkofullmäktige i de olika församlingarna

till ett antal av för Storkyrkoförsamlingen 2, Klara församling 2,

Kungsholms församling 5, S:t Görans församling 7, Adolf Eredriks församling

3, Gustav Vasa församling 4, Matteus församling 7, Jakobs församling

2, Johannes församling 4, Engelbrekts församling 4, Hedvig Eleonora

församling 4, Oscars församling 6, Katarina församling 7, Sofia församling

4, Alaria församling 4, Högalids församling 5, Brännkyrka församling 5,

Enskede församling 5 samt Bromma församling 7). Antalet kunde, i jämförelse

med Göteborgs 60 kyrkofullmäktige och Stockholms stadsfullmäktiges

100 ledamöter, icke anses alltför högt, då en fyllig representation från

stadens olika delar vore behövlig. Jämväl benämningen församlingsdelegerade

syntes kunna användas för detta nya organ. Däremot förelåge — såsom

förut i annat sammanhang antytts — tillräcklig anledning icke att

binda valbarhet såsom församlingsdelegerad vid ledamotskap av kyrkofullmäktige,

utan valbarhet till kyrkofullmäktig i vederbörande församling

syntes vara tillfyllest. Församlingsdelegerade borde, i likhet med kyrkofullmäktige,

inom sig för kalenderår välja ordförande och vice ordförande.

I fråga örn förvaltningen av samfälliglietens angelägenheter hade redan

förut antytts, att en ledande princip borde vara, att ändringarna i den nuvarande

ordningen gjordes så litet ingripande som möjligt. Vid utredningen

hade befunnits, att förvaltning och verkställighet även vad beträffade samfällighetens

beslut kunde i stort sett bibehållas hos de församlingsorgan,

som nu sysslade därmed, alltså församlingarnas kyrkoråd, och att endast

för samfälliglietens kassarörelse en central förvaltning behövde anordnas.

Ändringarna i den nuvarande ordningen för förvaltningen bleve således icke

stora. De bestode i huvudsak allenast däri, att löner till prästerskap och

kyrkobot jante samt allmän kyrkoavgift utbetalades centralt, samt att kyrkorådens

vård av kyrka och församlingshus bomme att ske för samfällighetens

räkning och med anlitande av medel, som anslagits av samfällighetsrepresentationen.

Någon egentlig administrativ apparat för samfälligheten

behövde sålunda ej skapas.

I enlighet härmed föresloges, att förvaltning och verkställighet beträffan
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. May.ts -proposition Nr 291.

de samfällighetens angelägenheter skulle ankomma, i fråga om den egentliga

kassarörelsen å en av församlingsdelegerade utsedd kassaförvaltare samt

i övrigt å kyrkorådet i den församling, som ärendet anginge. Kyrkoråden

bomme således i fortsättningen att fungera såsom förvaltnings- och verkställighetsorgan

såväl för vederbörande församling enskilt som för samiälligheten.

Olägenheten av att kyrkoråden till följd härav bleve redovisningsskyldiga

i förhållande till två olika beslutande organ måste anses ringa, i

vart fall i jämförelse med de fördelar man vunne genom att kunna bibehålla

den lokala förvaltningen till exempel beträffande vården av församlingarnas

fastigheter. Emellertid kunde det bliva nödvändigt, att ett särskilt

verkställighetsorgan utsåges i vissa fall, exempelvis en kommitté för

byggande av kyrka eller församlingshus. Beslut därom borde ankomma på

församlingsdelegerade, men i dylikt fall syntes den församling, som ärendet

anginge, böra få utse representanter i kommittén till lika antal som

församlingsdelegerade utsett.

Om således något särskilt förvaltningsorgan för samfällighetens verksamhet

i dess helhet icke erfordrades, vore det dock nödvändigt med ett

organ för beredning av de ärenden, som förekomme till handläggning av

församlingsdelegerade. Såsom sådant föresloges ett beredningsutskott, vilket

utsåges av delegerade. Givetvis hade det ur vissa synpunkter varit fördelaktigt,

om varje församling kunnat erhålla någon representant i detta utskott,

såsom exempelvis vore fallet i Göteborg, där den gemensamma kyrkonämnden

bestode av en ledamot från varje särskild församlings kyrkoråd.

Med hänsyn till Stockholmsförsamlingarnas högre antal — nitton

stycken —• vilket jämväl kunde beräknas komma att stiga, skulle detta

dock medföra en alltför tung apparat. Dessutom vore det icke lämpligt, att

det beredande organet sålunda skulle kunna åtminstone delvis bliva sammansatt

av personer, vilka ej tillhörde den beslutande församlingen, d. v. s.

delegerade. Det föresloges därför, att antalet ledamöter i beredningsutskottet

bestämdes till elva, vilket i allt fall borde medgiva en tämligen allsidig

sammansättning av utskottet. I beredningsutskottet borde församlingsdelegerades

ordförande och vice ordförande ingå såsom självskrivna

ledamöter med utövande av enahanda befattningar som inom delegerade.

Övriga nio ledamöter av beredningsutskottet jämte lika många suppleanter

borde utses av församlingsdelegerade bland de delegerade, varvid om så

begärdes valet skulle ske proportionellt. Den förut omnämnde kassaförvaltaren

syntes böra särskilt utses av församlingsdelegerade bland beredningsutskottets

ordinarie ledamöter.

I syfte att möjlighet bereddes församlingarna att genom sina organ bevaka

sina intressen under olika stadier av ett församlingen berörande ärendes

handläggning inom samfälligheten föresloges följande: Innan ärende,

som anginge viss församling, företoges till avgörande av församlingsdelegerade,

skulle tillfälle lämnas församlingens kyrkoråd att avgiva yttrande

däröver. Beträffande utgifts- och inkomststat för samfälligheten, vartill

förslag skulle upprättas av beredningsutskottet, skulle dessförinnan kyrkorådet

i varje församling avlämna specialförslag, i vad församlingen anginge,

över utgifter för ändamål, vilkas tillgodoseende ankomme på samfälligheten.

Vid såväl beredningsutskottets som församlingsdelegcrades sammanträden

skulle ordförande i församlings kyrkoråd, ändå att han icke vore

ledamot av utskottet eller församlingsdelegerad, ilga att, såvitt rörde fråga

som anginge församlingen, yttra sig och framställa förslag men ej att deltaga

i beslutet. Yttrande- och förslagsrätt skulle vid församlingsdclegera
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr Wl.

des sammanträden, utan inskränkning till vissa ärenden, tillkomma tre av

huvudstadens kyrkoherdar, vilka utsåges av domkapitlet, ändå att de icke

vore delegerade. Genom dessa olika anordningar vore väl sörjt såväl för

att den inom församlingarnas organ förefintliga sakkunskapen i kyrkliga

frågor kunde tillgodogöras vid ärendenas behandling inom samfälligheten

som för att de särskilda församlingarna därvid kunde få uppmärksamheten

fästad vid sina speciella önskemål.

Ifråga om reformens lagtekniska genomförande har

Hassler ansett denna kunna inskränkas till ändringar i lagen den 6 juni

1930 örn församlingsstyrelse i Stockholm samt framlagt förslag till dylika

ändringar, vilket torde få såsom bilaga (Bil. B) fogas vid detta protokoll.

Yttranden över Hasslers förslag.

Över Hasslers förslag hava efter remiss yttranden avgivits av kyrkofullmäktige

i Stockholms samtliga territoriella församlingar, Stockholms prästsällskap,

Stockholms stadsfullmäktige, efter hörande av stadsjuristen, kammarkontoret,

drätselnämnden, borgarrådsberedningen och stadskollegiet,

Stockholms domkapitel, Överståthållarämbetet, riksarkivet och kammarkollegiet.

De nitton församlingarnas kyrkofullmäktige hava, utom fullmäktige i

Oscars och Enskede församlingar, avstyrkt förslaget. De anförda motiven

för avstyrkande äro olikartade. I ett stort antal fall har förslaget örn överförande

å samfälligheten av huvudparten av församlingarnas nuvarande

tillgångar, framför allt kyrkor och församlingshus, föranlett invändningar.

I viss mån gäller detta även Oscars församling. Över huvud har förslagets

genomförande ansetts skola innebära ett opåkallat ingrepp i församlingarnas

självbestämningsrätt och medföra minskning av intresset för deras angelägenheter.

Det uppställda önskemålet om utjämning av den ojämna skattebelastningen

i de olika församlingarna har i vissa yttranden ansetts kunna

tillgodoses genom anordnande av ett skatteutjämningsförfarande och engångskostnader

i samband med nybildningar av församlingar böra bestridas genom

uttaxering inom hela staden till en särskild kyrkobyggnadsfond eller

genom Kungl. Maj:ts åläggande för samtliga församlingar att för ändamålet

utdebitera visst belopp per skattekrona. Från vissa församlingar har anmärkts

på den vidlyftighet och det bristande tillgodoseende av den lokala

sakkunskapen, som skulle följa med den föreslagna organisationen av en partiell

samfällighet. Engelbrekts församling, som förordat tillskapandet av en

kyrkobyggnadskassa, har jämväl uttalat sig för en utjämningsanordning i

avseende å prästerskapets avlöning.

Stockholms prästsällskap, vars yttrande dikterats av 17 medlemmar under

det 14 avgivit särskilt yttrande, har avstyrkt förslaget dels på grund av dess

ingrepp i församlingarnas rättsliga ställning, dels på grund av förmenta svagheter

i förslagets praktiska utformning. I det förra hänseendet — anförde

sällskapet — måste församlingarna känna förslagets bestämmelser såsom

»ett ödesdigert kringskärande av deras uråldriga och genom seklerna med

oslappnad iver bevarade rätt att själva ordna sina egna kyrkliga angelägen
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

heter så som dem synes bäst och ändamålsenligt». I det senare avseendet

yrkades, att ingen ändring måtte ske i fråga örn ägande- och dispositionsrätt

till kyrka och församlingshus. Med hänsyn till församlingsvårdens behov

vöre det av vitalt intresse för församlingarna att fritt disponera över församlingshusen

utan att riskera utifrån kommande ingripanden. Det syntes ej

uteslutet, att de nuvarande församlingsdelegerade i Stockholm, alltfort utan

kränkning av grundsatsen om församlingarnas självbestämmanderätt, kunde

få sina befogenheter något vidgade för att på lämpligt sätt kunna medverka

till ökade möjligheter för det kyrkliga livet i Stockholm. Åt biskopen i det

nya Stockholmsstiftet borde beredas sådan plats i stadens kyrkliga organisation,

att han erhölle »full möjlighet att följa och leda kyrkolivet i Stockholm

såsom en helhet». Hasslers avvisande av förslaget om bildande av en

gemensam kyrkokassa vore ej övertygande. Frågan borde ånyo tagas under

omprövning. — Minoriteten i sällskapet har förordat godtagande av Hasslers

förslag, dock med vissa reservationer, bland annat att församlingarna ej

avhändes rätten till förvaltningen för egen räkning av församlingshusen,

samt att äganderätten till kyrkorna icke ändrades. Enahanda rätt borde tillförsäkras

nya församlingar i fråga om nytillkommande kyrkor. Även minoriteten

förordade ytterligare utredning angående bildande av en gemensam

kyrkokassa.

Stadsfullmäktige hava tillstyrkt förslaget med iakttagande likväl av en av

stadsjuristen gjord erinran beträffande bestämningen av församlingsdelegerades

uppgifter, innebärande att vid genomförande av förslaget möjlighet komrne

att saknas för Kungl. Majit att utan lagändring förordna, att andra

kyrkliga angelägenheter än de angivna skulle överlämnas till samfälligheten.

Domkapitlet, som alltjämt i princip vidhållit sin tidigare uttalade ståndpunkt,

har ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till Hasslers förslag i dess

föreliggande skick. Örn ock i mindre grad än Wohlins innebure det nämligen

ett betydande ingrepp i församlingarnas rätt att själva besluta och bestämma

i frågor, som anginge deras egendom. Att härigenom även församlingarnas

intresse och ansvar för denna egendom liksom den därmed i sin mån förbundna

samhörighetskänslan och församlingsverksamheten skulle försvagas

funne domkapitlet uppenbart. Härtill bomme den allvarliga oklarhet beträffande

församlingarnas äganderätt till de kyrkliga byggnaderna och annan

egendom, som vidlådde förslaget. De farhågor för tungroddhet och bristande

effektivitet i behandlingen av d^n enskilda församlingens angelägenheter,

som domkapitlet anfört mot Wohlins förslag, gjorde sig med styrka gällande

även i fråga om det nu föreliggande förslaget. Det kunde icke heller helt

bortses från att den i Hasslers betänkande gjorda gränsdragningen mellan

territoriell församlings gemensamma kyrkliga angelägenheter och huvudstadens

gemensamma kyrkliga angelägenheter i praktiken kunde vålla vanskligheter.

Domkapitlet har slutligen ansett det önskvärt, att dess tidigare förslag

örn bildande av en gemensam kyrkokassa bleve föremål för närmare

övervägande, samt att enhetlighet i löne- och pensionslörhållanden främjades,

ävensom hemställt örn förnyad utredning i ämnet.

Överståthållarämbetet har till en början, under framhållande att självstyrelsen

i kyrkolorsamlingarna, vilken förvisso vore en värdefull tillgång

inom samhällslivet, borde utövas under sorgfälligt aktgivande på att besluten

folie inom ramen för de beslutandes behörighet och jämväl i övrigt

vore rättsenliga, påtalat, att i församlingarna stundom i önskan att tjäna

ett i och för sig gott syfte förgätits, att församlingen icke iigt behörighet

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

att därmed taga befattning, och har såsom exempel härpå omnämnt anslag

för skobovskolonirörelsen. Efter att därjämte ha anmärkt på inom församlingarna

framkomna tendenser att, i syfte att nå ett föresatt mål, undvika

högre myndighets prövning av besluten i såväl dylika som andra fall, t. ex.

i frågor örn prästerliga lönetillägg, bär ämbetet uttalat, att det finge anses

föreligga skäl för övervägande av en ändrad ordning för handhavandet av

de kyrkliga angelägenheterna i Stockholm även från andra synpunkter

än att söka underlätta regleringar beträffande församlingsindelningen och

utjämna skattebördan för kyrkliga ändamål mellan församlingarna.

I själva organisationsfrågan har ämbetet vidare framhållit, att genom

Hasslers förslag skulle visserligen de nuvarande församlingsorganens arbetsuppgifter

komma att bli beskurna men enligt ämbetets förmenande icke i sådan

grad, att i verkligheten skäl funnes för uttalade farhågor för minskningav

församlingsintresset. Fördyrad administration syntes knappast behöva bli

en följd av förslagets genomförande. Betydelsefullt vore, att genom prövning

hos ett centralt organ av kyrkliga ärenden med större ekonomisk räckvidd

vunnes ökade förutsättningar för enhetlighet och rationalisering till

båtnad för förvaltningen och kostnaderna därvid. De nu synnerligen skiftande

löne- och pensionsförhållandena för de kyrkliga befattningshavarna

syntes kunna förväntas få en ur skilda synpunkter önskvärd prägel av enhetlighet,

som nu saknades. Ämbetet ville framhäva vikten av att de utgående

lönerna vore sins emellan jämnt avvägda och stöde i behörig relation

till den allmänna lönesättningen samt icke vore av den heterogena beskaffenhet,

som för närvarande vore så påfallande. Sammanfattningsvis

kunde sägas, att förslaget syntes erbjuda en väl avvägd lösning. Det innebure

på en gång erforderligt bibehållande av de särskilda församlingarnas

självbestämningsrätt och en centraliserad vård av därför lämpade uppgifter.

De genom medelbart val utsedda församlingsdelegerade kunde förväntas

äga förutsättningar för ett riktigt och gott handhavande av de betydelsefulla

gemensamma kyrkliga angelägenheter, som skulle komma att

betros dem.

Kammarkollegiet har erinrat, att den föreslagna fördelningen av uppgifterna

mellan församlingarna och samfälligheten erbjöde vanskligheter med hänsyn

till svårigheten att draga en bestämd gräns mellan de olika grupperna av

ärenden. Huru gränsen än droges yppades konfliktmöjligheter. Ett längre gående

förslag än Hasslers skulle otvivelaktigt minska dessa möjligheter. Då

emellertid en sådan lösning ansetts svårframkomlig och tillskapande av en

samfällighet över huvud finge anses utgöra en förutsättning för åstadkommande

av en tillfredsställande ordning, ville kollegiet ej motsätta sig ett

godtagande av det Hasslerska förslaget. Detta kunde antagas medföra en

bättre ordning och enhetlighet i avseende å prästerskapets och kyrkobot jäntes

löneförmåner än nu vore fallet, vilket givetvis ej uteslöte en viss differentiering

med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning och beskaffenhet.

Det finge överlämnas åt praxis att åstadkomma en fast avgränsning mellan

samfällighetens och församlingarnas kompetensområden. Kollegiet ville i

detta sammanhang erinra örn sin tidigare uttryckta uppfattning beträffande

församlingarnas s. k. socialvårdande verksamhet, vilken av Hassler hänförts

under begreppet »främjande av församlingsvården» och på grund härav förlagts

till församlingarna. Kollegiet utginge emellertid vid sin granskning av

denna del av betänkandet från de av Hassler själv uppställda utgångspunkterna

och saknade därför anledning till anmärkningar ur annan synpunkt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

Grunderna för förslaget syntes icke påkalla andra än ekonomiska och förvaltningsmässiga

ingrepp i församlingarnas rättigheter. Den sakkunnige anförde

emellertid, att av samfällighetens övertagande av församlingarnas uppgifter

följde, att församlingarnas rätt till kyrka med vad därtill hörde, församlingshus

samt boställen för prästerskap och kyrkobetjänte ävensom brandredskap,

borde vid lagens ikraftträdande övergå å samfälligheten. Härvidlag

syntes han gå längre än det av honom uppställda syftemålet med samfälligheten

i och för sig påkallade. I lagen angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd

i Göteborg, som avsåge en fullständig ekonomisk gemenskap, hette

det, att församlingarnas tillhörigheter skulle användas för samfällighetens

behov. I förevarande fall, där blott en begränsad samfällighet avsåges,

kunde en mjukare formulering förordas. Det kunde ifrågasättas, huruvida

ej fråga om uppvärmning, belysning och rengöring av kyrka med vad därtill

hörde samt församlingshus ävensom tillhandahållande av elektrisk kraft för

ringning, orgelspelning och dylikt, vilka Hassler lagt till samfällighetens uppgifter,

kunde med lika goda skäl föras till de olika församlingarnas angelägenheter

som ärenden, vilka »hänföra sig till gudstjänstens främjande genom

sång och musik, gudstjänstlokalernas prydande, församlingsaftnar samt över

huvud taget alla de åtgärder, som falla under begreppet församlingsvård»

ävensom frågor örn inventarier i församlingshus, annonser, blanketter, trycksaker,

kyrkoböcker, skrivmaterial och andra förbrukningsföremål, som erfordrades

för pastorsexpedition. Kostnaderna för berörda till samfälligheten

hänförda uppgifter rörde sig, enligt en approximativ beräkning, avseende år

1938, om 1—3 öres uttaxering per skattekrona, för Storkyrkoförsamlingens

del dock något mera, cirka 5 öre.

En ledamot av kollegiet, kammarrådet Skoglund, har uttalat särskild

mening och ansett behovet av skatteutjämning just för Stockholms församlingar

icke vara särskilt trängande, samt att engångsutgifter för anskaffande

av kyrka och församlingshus, påkallade av församlingsdelningar, borde bårås

av huvudstadens samtliga skattedragare och överflyttas till den borgerliga

kommunens stat. Hasslers förslag avstyrktes på dessa grunder.

Folkmängdssiffrorna vid senaste årsskifte för Stockholmsförsamlmgarna

(mantalsskriven folkmängd) utgöra:

Storkyrkoförsamlingen..... 9,630

Klara församling ......... 6,754

Kungsholms eller Ulrika

Eleonora församling..... 32,288

S:t Görans församling ..... 51,897

Matteus församling ....... 50,630

Gustav Vasa församling .... 22,601

Adolf Fredriks församling . . 15,848

Johannes församling....... 20,772

Jakobs församling......... 6,652

Engelbrekts församling .... 29,848

Hedvig Eleonora församling 21,881

Oscars församling ......... 45,912

Sofia församling .......... 26,410

Katarina församling....... 57,090

Maria Magdalena församling 23,031

Högalids församling ....... 39,936

Brännkyrka församling .... 40,818

Enskede församling ....... 33,975

Bromma församling ....... 63,983

Summa 599,962

Departe
mentschefen.

Dessa siffror representera i stort sett enahanda utvecklingstendenser, som

förut angivits, dock med en viss nedgång för Gustav Vasa, Kungsholms och

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 891.

Katarina församlingar. Den starkaste folkmängdsökningen kan fortfarande

noteras i ytterförsamlingarna Bromma, Brännkyrka, Enskede och Oscars. Att

en reglering av indelningen beträffande de folkrikaste av dessa församlingar

är erforderlig synes obestridligt.

I likhet med båda de sakkunniga anser jag en sådan reglering förutsätta,

att möjlighet först beredes att fördela de därmed förenade kostnaderna på

alla församlingarna. I vilken form detta skall kunna ske har varit föremål

för olika meningar. De båda sakkunniga äro eniga därom, att det bör ske

genom bildande av en samfällighet.

Båda de sakkunniga ha vidare, Hassler dock blott i viss utsträckning,

ansett att samfälligheten borde tillgodose, förutom angivna syfte, behovet

av en allmän skatteutjämning mellan de olika församlingarna med avseende

å utdebiteringen för kyrkliga ändamål.

Wohlin har dessutom såsom en uppgift för den planerade samfälligheten

uppställt undanröjandet av den dualism, som ansetts råda i avseende å anslagsgivningen

för sociala ändamål dels genom stadsfullmäktige, dels genom

de olika församlingarnas kyrkofullmäktige, under det Hassler ansett det nuvarande

systemet med anslagSbeviljande från församlingarnas sida icke

innebära några praktiska olägenheter utan fastmera utgöra en värdefull

komplettering av stadsfullmäktiges anslagsverksamhet på ifrågavarande

område.

Det synes till fullo klarlagt, att varken en tillfredsställande utjämning av

kostnaderna för reglering av församlingsindelningen eller en skatteutjämning

i övrigt kan vinnas genom de i yttrandena framkomna förslagen om fondbildning

eller om ett utjämningsförfarande i form av särskild beskattning;

mot dessa förslag möta dessutom betänkligheter av principiell natur. Syftemålen

torde icke kunna tillgodoses utan bildande av en samfällighet. Jag

kan icke biträda meningen, att en dylik anordning skulle innebära ett opåkallat

ingrepp i församlingarnas rätt. Det är ju här ingalunda fråga örn

någon ändring i kyrkokommunernas församlingskaraktär.

Beträffande spörsmålet, huruvida samfälligheten bör avse samtliga församlingsutgifter

eller blott vissa grupper av sådana, eller med andra ord

huruvida densamma bör bliva total eller allenast partiell, företräda de

sakkunniga olika uppfattningar, och jag ansluter mig härutinnan till den

av Hassler representerade linjen, vilken innebär skapandet av en partiell

samfällighet. Avgörande för mig har därvid varit, att genom de särskilda

församlingarnas totala uteslutande från bestämmanderätt i fråga örn utgifter,

som hänföra sig till den egna församlingens behov, församlingsmedlemmarnas

intresse för församlingens angelägenheter kunde befaras slappna. De anmärkningar,

som ur sådan synpunkt framställts icke blott mot Wohlins utan

även mot Hasslers förslag, hava föranlett mig att taga under övervägande,

huruvida icke med bevarande i huvudsak av strukturen i det av Hassler

framlagda förslaget församlingarnas befogade intressen kunde ytterligare

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

tillgodoses. Detta synes mig kunna ske på det sätt, att de särskilda församlingarna

— utom såvitt angår prästerskapets och kyrkobetjäntes kontanta

löneförmåner samt härför avsedda andra tillgångar än bostadsboställen

ävensom utgörande av allmän kyrkoavgift, vilka angelägenheter göras gemensamma

— bibehållas vid sina uppgifter enligt nu gällande lagstiftning

men församlingsdelegerade därjämte erhålla rätt att anvisa bidrag för territoriell

församling till täckande av kostnaderna för byggnad och underhåll av

kyrka med vad därtill hör, församlingshus samt bostadsboställen för prästerskap

och kyrkobetjänte, förslagsvis intill fyra femtedelar av kostnaderna i

varje särskilt fall. I underhållskostnaderna för dessa byggnader bör inräknas

även kostnad för brandförsäkring samt anskaffande och underhåll av brandredskap.

Vidare böra, såvitt kyrka och församlingshus beträffar, hit hänföras

kostnader för uppvärmning, belysning och rengöring ävensom däri

inräknas kostnad för tillhandahållande av elektrisk kraft till ringning och

dylikt.

Det kan måhända invändas, att då samfälligheten knappast kan åläggas

någon skyldighet att lämna anslag till kostnader, som beslutats av de olika

församlingarna, den nu förordade uppdelningen av uppgifterna mellan dessa

och samfälligheten skulle kunna äventyra praktiskt taget hela utjämningstanken

och en enhetlig behandling av utgifterna. Det är dock anledning antaga,

att församlingsdelegerade skola befinnas medvetna om betydelsen av

det behöriga tillgodoseendet av de uppgifter, vartill bidrag kunna lämnas.

Då de vid sin anslagsgivning torde kunna antagas komma att tillämpa fasta

normer, synes det ock kunna förväntas, att de olika församlingarnas fullmäktige

beakta dessa. Örn man antager, att det angivna maximibidraget, 80 procent

av de normala kostnaderna, blir regel, skulle med utgångspunkt från

medeltalsutgifterna för perioden 1937—1941 samfällighetens utdebitering

bliva ungefär 27 öre per skattekrona mot 34,l öre enligt Hasslers förslag.

Skillnaden i uttaxering för de olika församlingarna, av Hassler beräknad till

15,6 öre med utgångspunkt från hans eget förslag, skulle givetvis ökas i motsvarande

män men ansevärt understiga den faktiska differensen enligt nuvarande

system. I den mån engångsutgifter i anledning av församlingsdelning

komme i fråga — sådana hava givetvis ej kunnat beaktas vid uppgörande av

Hasslers förut omförmälda beräkning — finge den av delningen berörda församlingen

vidkännas ytterligare belastning men blott med 20 procent av kostnaden.

Vad beträffar den sociala anslagsgivningen ansluter jag mig till vad Hassler

anfört. Detta innebär ingalunda, att den nuvarande praxis i sina detaljer

legaliseras, utan uppkommande tvistigheter om lagligheten av beslut

örn anslag böra givetvis såsom hittills prövas i vanlig ordning. Det lärer

kunna förväntas, att biskopen i det nya Stockholmsstiftet skall låta sig angeläget

vara att åstadkomma en viss samordning av de olika församlingarnas

verksamhet på detta område.

T avseende å organisationen av samfälligheten har jag i allt väsentligt

s. 58 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

58 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

kunnat ansluta mig till Ilas giers förslag. I likhet med Hassler anser jag

anledning saknas att i förevarande sammanhang upptaga de väckta frågorna

om avskaffande av skolråden i de olika församlingarna samt om permutation

av vissa donationer.

Till de ändringar i lagtexten, som påkallas bland annat av den av mig

förordade avvikelsen från Hasslers förslag, återkommer jag i sammanhang

med frågan om författningsregleringen.

Författningsregleringen.

Såsom förut nämnts har vid Hasslers betänkande fogats ett förslag till lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 örn församlingsstyrelse

i Stockholm, vilket förslag såsom bilaga B skulle fogas vid detta protokoll.

Med anledning av de framställda anmärkningarna har jag låtit i vissa

delar omarbeta detta förslag, som härefter paragrafvis behandlas.

1 §•

Hassler anför:

Första stycket överensstämmer, frånsett en obetydlig jämkning, med det

nuvarande stadgandet. Begreppet församlings gemensamma angelägenheter

får emellertid en annan imiebörd än i FS1 genom att detsamma ställes i motsättning

till bestämmelsen i det nytillkomna allmänna stadgandet i andra

stycket om bildande av en kyrklig samfällighet för huvudstadens territoriella

församlingar för vården av vissa, för hela huvudstaden gemensamma kyrkliga

angelägenheter. Den närmare gränsdragningen mellan å ena sidan församlings

gemensamma angelägenheter och å andra sidan huvudstadens gemensamma

kyrkliga angelägenheter framgår av 2 § i förslaget, där bestämmelser

örn kompetensfördelningen givas.

I nuvarande andra stycket av 1 § FS föreskrives, att vad i lagen stadgas

skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl för icke territoriell församling,

örn församlingen så besluter, samt att i annat fall den ordning, som

förut varit övlig, följes. Detta stadgande har oförändrat upptagits i tredje

stycket av förslagets 1 §. Uppenbarligen kunna emellertid de nya bestämmelserna

om kyrklig samfällighet för hela huvudstaden lika litet som de tidigare

bestämmelserna om församlingsdelegerade vinna tillämpning å icke territoriell

församling i Stockholm.

Kammarkollegiet har av skäl, som ovan angivits, ansett uttrycket »vården

av kyrkliga angelägenheter» lämpligen kunna utbytas mot »förvaltningen

av kyrkliga angelägenheter».

Med den ståndpunkt jag intagit i fråga om dispositionen av församlingarnas

tillhörigheter, synes någon ändring av den föreslagna formuleringen icke

vara av behovet påkallad.

2 §.

Hassler anför:

I 1 och 2 mom. angives genom uppräkning vad som hör till territoriell församlings,

respektive samfällighetens kompetensområde. Uppräkningen har så

nära som möjligt anslutits till den i gällande FS under 2 § förekommande

1 Lagen om församlingsstyrelse i Stockholm.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

förteckningen. Mot innehållet i denna kunna visserligen — såsom redan vid

församlingsstyrelselagarnas tillkomst år 1930 framhölls — riktas anmärkningar,

framför allt beträffande dess uppställning. Det har emellertid icke ansetts

lämpligt att i detta sammanhang göra någon mera genomgripande omarbetning

av förteckningen. Endast den uppdelning av de olika behörighetspunkterna,

som påkallas av inrättandet av samfälligheten, har därför företagits.

Ordningsföljden mellan de olika punkterna har också i görlig mån bibehållits.

Med tillämpning härav hava till en början följande i 2 § FS upptagna

punkter, nämligen a) åtgärder till främjande av församlingsvården, b) tillsättande

och avskedande av organister, kyrkosångare, klockare och andra

kyrkobetjänte, h) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten,

i) fördelning av bänkrum i kyrkan, j) avgifter för begagnande av kyrkklockor

och annan kyrkans egendom, k) folkskoleundervisningen samt dithörande

anstalter i den mån handhavandet av dessa frågor enligt gällande

författningar tillkommer huvudstadens församlingar, 1) upprättande och

underhåll av församlingen tillhörigt folkbibliotek (församlingsbibliotek) samt

m) lokal för och avgifter till sådant bibliotek, upptagits under 2 § 1 mom. i

förslaget i sannna lydelse och i oförändrad inbördes ordningsföljd såsom hörande

till den enskilda församlingens kompetensområde. Under detta moment

har jämväl upptagits nuvarande punkten e) hushållning med och vård örn

kyrkans egendom ävensom församlingen tillhörig, för kyrkliga ändamål avsedd

egendom. Därvid har emellertid en allmän reservation måst göras för de

fall, då — såsom exempelvis beträffande kyrka och församlingshus — vården

enligt förslaget skall tillhöra samfällighetens kompetensområde.

Under 2 § 2 mom. i förslaget har såsom fallande under samfällighetens

kompetensområde upptagits den i nuvarande 2 § FS förekommande punkten

c) prästerskapets och kyrkobetjäntes löneförmåner. Nämnda punkt avser,

såsom förut påpekats, i vad angår prästerskapet icke blott dess reglerade avlöning

utan även frågor enligt 9 och 10 §§ prästlöneregleringslagen. Under

2 mom. har vidare upptagits nuvarande punkten f) byggnad och underhåll

av kyrka med vad därtill hör, församlingshus samt boställen för prästerskap

och kyrkobetjänte; i denna hava emellertid i enlighet med vad ovan i kap. 6

anförts infogats bestämmelser om brandförsäkring av de angivna byggnaderna

samt anskaffande och underhåll av brandredskap. Ytterligare har upptagits

en ny punkt om utgörande av allmän kyrkoavgift, vilket ju enligt förslaget

skall ankomma på samfälligheten. I detta sammanhang må erinras örn

de förut i kap. 4 berörda stadgandena i 27 § prästlöneregleringslagen, 16 §

lagen örn kyrkofond, 60 § ecklesiastik boställsordning samt 2 § lagen angående

särskilda grunder för klockar- och organistlöns bestämmande samt örn

dispositionen av till klockar- och organisttjänst hörande avlöningstillgångar,

vilka sladganden genom den nu gjorda kompetensfördelningen komma att

vinna tillämpning å den kyrkliga samfälligheten i Stockholm. Detta innebär

bland annat, att mellanhavandet med kyrkofonden kommer att regleras såsom

om Stockholms territoriella församlingar bildade ett enda pastorat.

I enlighet med vad ovan i kap. 6 anförts har under 2 mom. till samfällighetens

kompetensområde vidare hänförts uppvärmning, belysning och rengöring

av kyrka med vad därtill hör samt församlingshus ävensom tillhandahållande

av elektrisk kraft för ringning, orgelspelning och dylikt. Såsom

territoriell församlings angelägenheter har åter i 1 mom. upptagits dels anskaffande

och underhåll av inventarier och prydnader för kyrkan, vilka liro

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition ATr 291.

ägnade att göra kyrkan tjänligare för dess ändamål, dels anskaffande och

underhåll av inventarier för församlingshus och dels anskaffande av förbrukningsföremål,

som erfordras för pastorsexpeditionen eller för kyrkliga förrättningar.

Efter denna fördelning återstå av den nuvarande uppräkningen i 2 § FS

allenast punkterna d) kyrkomedel användande och g) avgifter till kyrka

jämte dithörande anstalter. De i nästföregående stycke angivna angelägenheterna

torde för närvarande kunna hänföras under bestämmelsen om kyrkomedel

användande, jämförd med kungl, cirkuläret den 29 oktober 1886 angående

användande av kyrkokassas medel. Nämnda bestämmelse har dock

betydligt vidsträcktare innebörd, och den synes principiellt syfta, icke å vissa

utgiftsändamål utan å rätten att förfoga över kyrkliga medel. Sådan rätt

bör uppenbarligen efter en reform av nu avsedd innebörd tillkomma såväl

de enskilda församlingarna som samfälligheten, envar med avseende å medel

som stå till vederbörande beslutande organs disposition. Den nuvarande

bestämmelsen örn kyrkomedels användande motsvarades i kungl, förordningen

den 20 november 1863 om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd

i Stockholm av en punkt med lydelsen »användande av kyrkans och andra

till församlingens disposition ställda medel samt granskning av räkenskaper

angående sådana medel». I anslutning härtill föreslås, att i 1 och 2 mom.

av förevarande paragraf upptagas punkter om användande av kyrkliga medel,

som stå, till församlings respektive samfällighetens förfogande. Härunder torde

kunna inbegripas jämväl dispositionsrätten till donationsmedel, som givas till

församlingarna eller samfälligheten; angående fördelning av nu förefintliga

donationer mellan församlingarna och samfälligheten hänvisas till vad som

nedan anföres vid övergångsbestämmelserna till lagen.

Jämväl bestämmelse om beskattningsrätt, motsvarande den nuvarande

punkten g) avgifter till kyrka jämte dithörande anstalter, erfordras under

båda de förevarande momenten. Det nu brukade uttrycket »församlingsavgifter»

torde kunna användas även för de avgifter, som uttaxeras av samfälligheten.

Med hänsyn till att såväl punkten om användande av kyrkliga

medel som bestämmelsen om beskattningsrätt i viss mån hava annan karaktär

än övriga i förteckningarna upptagna punkter, vilka närmast avse utgiftsändamål

— jämför bestämmelserna i 3—5 §§ lagen om kommunalstyrelse

på landet örn kommuns kompetensområde, användningen av dess egendom

samt beskattningsrätt — har synts lämpligt, att de nu ifrågavarande

bägge punkterna upptagas sist i vardera förteckningen.

I ett andra stycke av 2 § FS i dess nuvarande lydelse uttalas, att örn

vården av vissa kyrkogårdar är särskilt stadgat. Härmed åsyftas kungl, förordningen

den 16 maj 1924 om vården av vissa kyrkogårdar i Stockholm,

enligt vilken vården av »de Stockholms stad tillhöriga eller åt staden upplåtna

kyrkogårdar» skulle överflyttas å den borgerliga kommunen. Denna

överflyttning torde hava avsett kyrkogårdar, som redan förut stodo under

kyrkogårdsnämndens förvaltning, under det att kyrkogårdar, som förvaltats

av vissa församlingar enskilt (Bromma och Brännkyrka församlingar), alltjämt

kvarblivit hos dessa. För att utmärka, att dessa kyrkogårdar skola

jämväl i fortsättningen förvaltas av församlingarna och således ej tillhöra

samfällighetens kompetensområde, har under 1 mom. i förslaget upptagits

en ny punkt örn »vård av församlingen tillhörig eller åt densamma upplåten

kyrkogård»; under detta stadgande torde jämväl kunna hänföras de kolumbarier

eller urnlundar, som inrättats av vissa församlingar (Gustav Vasa

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Marits -proposition Nr 291.

och Högalids församlingar). En erinran om de ovannämnda i 1924 års förordning

förekommande bestämmelserna rörande vården av huvudstadens

samfällda kyrkogårdar har upptagits i ett tredje moment av förevarande

paragraf.

Det kan förtjäna påpekas, att utöver de nu nämnda angelägenheterna

under församlings respektive samfällighetens kompetensområde givetvis falla

även frågor, som angå den inre organisationen eller formerna för förvaltningen

—- såsom frågor om val av ledamöter i olika organ eller om revision

av räkenskaper — i den mån annat ej är särskilt stadgat. Bestämmelser härom

hava emellertid icke sin plats i förevarande förteckningar, vilka avse att

angiva de yttre gränserna för verksamheten.

I en den 15 april 1942 dagtecknad skrift har centralstyrelsen för Sveriges

allmänna organist- och kantor sförening hemställt, att vid överarbetningen

av Hasslers förslag uttrycket kyrkobetjänte och liknande uttryck måtte

utgå ur lagtexten som beteckning på kyrkomusiker.

På sätt ovan anförts har jag ansett förstahandsansvaret för de uppgifter,

som i Hasslers förslag redovisats under 2 mom. b) (byggnad, underhåll och

brandförsäkring av kyrka med vad därtill hör, församlingshus samt boställen

för prästerskap och kyrkobetjänte ävensom anskaffande och underhåll

av brandredskap) och c) (uppvärmning, belysning och rengöring av kyrka

med vad därtill hör samt församlingshus ävensom tillhandahållande av elektrisk

kraft för ringning, orgelspel ning och dylikt) böra i huvudsak åvila de

särskilda församlingarna, under det församlingsdelegerade böra berättigas

ikläda samfälligheten ansvar för bidragsanslag till dessa ändamål. Härav

skulle följa att kyrkor och församlingshus bleve kvar under församlingarnas

disposition. I de flesta Stockholmsförsamlingar äro i församlingshusen inrymda

tjänstebostäder för präster och kyrkobetjänte. Om församlingshusen

med tjänstebostäder stanna hos församlingarna'', synes det icke lämpligt att

bostadsboställen i egentlig mening överföras till samfälligheten. Anledning

synes därför föreligga att jämväl vården om sådana boställen — för sig avskilda

löneboställen undantagna — behålles av församlingarna. Däremot

torde ansvaret för prästerskapets och kyrkobetjäntes löneförmåner i övrigt

böra bäras av samfälligheten. Anledning att särskilt redovisa församling tillhörig

eller åt densamma upplåten kyrkogård synes med den föreslagna fördelningen

icke föreligga.

Vid angivna förhållande torde någon större ändring i den gällande lagens

rubricering av uppgifterna icke behöva vidtagas. Genom bibehållande på

så sätt av den nuvarande grupperingen i lagtexten undviker man i huvudsak

de konfliktmöjligheter, som ett godtagande av Hasslers förslag oförändrat

befarats medföra.

1 mom. i förslaget motsvarar sålunda hela den nu gällande paragrafen

med allenast de ändringarna, att nuvarande punkten c) (prästerskapets

och kyrkobetjäntes löneförmåner) uteslutits och såvitt den avser kontanta

löneförmåner överförts till 2 morn., att i punkten örn hushållning med och

Departe
mentschefen:.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

vård om kyrkans egendom ävensom församlingen tillhörig, för kyrkliga

ändamål avsedd egendom — i förslaget upptagen under d) — förbehåll

gjorts beträffande sådan egendom, vars vård ankommer på samfälligheten,

och ett tillägg införts om upplåtande av bostadsboställe och annan tjänstebostad,

samt att i punkten om byggnad och underhåll av kyrka med vad

därtill hör, församlingshus samt boställen för prästerskap och kyrkobetjänte

— upptagen under e) — en begränsning av boställena till att avse allenast

bostadsboställen vidtagits. Av praktiska skäl har härjämte i förslaget till

sistnämnda punkt gjorts tillägg i enlighet med Hasslers förslag under 2

mom. c) om uppvärmning, belysning och rengöring av kyrka med vad därtill

hör samt församlingshus jämte tillhandahållande av elektrisk kraft för

ringning, orgelspelning och dylikt. Härigenom kan vid angivande av samfällighetens

anslagsrätt i 2 mom. hänvisning göras till förevarande punkt,

e) i 1 mom. Att i punkten uttryckligen nämna även brandförsäkring samt

anskaffande och underhåll av brandredskap, såsom skett i Hasslers förslag,

torde icke vara erforderligt.

Det av centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening

väckta förslaget om att beteckningen kyrkobetjänte måtte, såvitt

gäller kyrkomusiker, ersättas med annat uttryck, bör enligt min mening

övervägas i ett allmännare sammanhang.

3 §.

Hassler anför:

Första momentet motsvarar nuvarande 3 § FS. Av de under kyrkostämmas

beslutanderätt hörande frågorna hava dock uteslutits ärenden, som avses

i 9 och 10 §§ prästlöneregleringslagen, då handläggning av dessa ärenden

enligt den i 2 § gjorda kompetensfördelningen skall ankomma på samfällighet

en. Bestämmelsen i nuvarande andra stycket, att församlings beslutanderätt

i vissa fall utövas genom församlingsdelegerade, har likaledes uteslutits.

Beträffande andra momentet, vilket upptager de grundläggande bestämmelserna

örn samfällighetens organ, hänvisas till den allmänna motiveringen

ovan i kap. 6.

Med den ståndpunkt jag intagit till frågan om vilka uppgifter som skola

ankomma på församlingsdelegerade, lärer något stadgande om särskilt verkställighetsorgan

för sådana fall som avsetts i 3 § 2 morn. andra stycket sista

punkten i Hasslers förslag — därvid såsom exempel nämnts en kommitté för

byggande av kyrka eller församlingshus — icke bliva behövligt. Nämnda

bestämmelse har därför uteslutits ur förslaget. Församlingsdelegerade torde

emellertid vara oförhindrade att, örn sa i visst fall erfordras, exempelvis

för förhandlingar enligt lagen örn förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän,

för ändamålet utse särskilda ombud.

8 §.

Denna paragraf fanns ej upptagen i Hasslers förslag. Med hänsyn till

det beslutade inrättandet av Stockholms stift från och med den 1 juli 1942

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Marits proposition Nr 291.

har jag emellertid ansett det lämpligt att i detta sammanhang införa bestämmelse

i församlingsstyrelselagen för Stockholm örn att biskopen ej må

vara kyrkofullmäktig. Härigenom vinnes överensstämmelse med vad som

gäller enligt 29 § allmänna församlingsstyrelselagen. På grund av hänvisning

i 35 § kommer biskopen ej heller att kunna väljas till församlingsdelegerad.

Till frågan örn tillgodoseende i annan ordning av behovet av

att äga tillgång till biskopens sakkunskap vid behandlingen inom församlingsdel

egera de återkommer jag vid 39 §.

21 §.

Hassler anför:

I första momentet fjärde stycket har i förtydligande syfte efter ordet

»församlingsdelegerade» tillagts orden »och deras suppleanter». Det må

framhållas, att bestämmelserna i detta stycke, jämlikt 43 § i förslaget,

komma att erhålla motsvarande tillämpning å val, som förrättas av församlingsdelegerade.

Val av de i 41 § omförmälda nio ledamöterna och

suppleanterna i församlingsdelegerades beredningsutskott skall sålunda ske

proportionellt, därest det begäres i den i förevarande paragraf stadgade

ordningen. På grund av hänvisningen i sista punkten av fjärde stycket bliver

lagen den 6 juni 1930 örn proportionellt valsätt vid val inom landsting

med mera tillämplig jämväl å nyssnämnda val.

I andra momentet andra stycket har gjorts ett tillägg med hänsyn till

att kommunal beskattningsrätt enligt förslaget skall tillkomma jämväl församlingsdelegerade.

34 §.

Hassler anför:

Bestämmelserna i 34—43 §§, vilka i sin gällande lydelse under kapitelrubriken

»Om församlingsdelegerade» reglera den nuvarande för särskilda

fall avsedda anordningen med församlingsdelegerade, hava såsom förut

framhållits i förslaget ersatts med stadganden rörande den permanenta institutionen

församlingsdelegerade såsom beslutande organ för samfälligheten.

De nuvarande bestämmelserna hava dock i stor utsträckning kunnat

tjäna såsom förebild, och i övrigt hava stadgande^ i 2 kap. FS om kyrkofullmäktige

legat till grund vid utformningen av de nya bestämmelserna.

34 § i förslaget motsvarar närmast 35 § första och andra styckena i lagens

gällande lydelse. Bestämmelsen, att församlingsdelegerade skola utses

bland kyrkofullmäktige, har av skäl, som ovan angivits, uteslutits; i

stället givas bestämmelser om valbarhet i 35 § av förslaget. Med hänsyn

till att allmänna val av församlingsdelegerade föreslås skola äga rum under

året näst efter det, då allmänna val av kyrkofullmäktige förrättas, har såsom

avgörande för församlingsdelegerades antal fastställts folkmängden i

varje församling vid utgången av sistnämnda år, alltså vid utgången av

året närmast före valet av församlingsdelegerade. Någon särskild bestämmelse

för det fall, att folkmängden under valperioden ändras — motsvarande

den i 9 § andra stycket FS förekommande — torde med den valda

formuleringen icke erfordras. Sista punkten av paragrafen är av ren ordningsnatur

och har motsvarighet exempelvis i 47 § sista punkten FS.

Oscars församling samt minoriteten i Stockholms prästsällskap hava föreslagit,

att minst en delegerad och en suppleant för denne för varje församling

skulle tillhöra församlingens kyrkoråd.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

Oscars församling har vidare ansett, att varje församling borde utse en

delegerad och därutöver ytterligare en för varje påbörjat 15,000-tal invånare

i vederbörande församling i .stället för, såsom Hassler föreslagit,

10.000- tal. Jämväl minoriteten i prästsällskapet har funnit det av Hassler

föreslagna antalet församlingsdelegerade för stort och förslagsvis förordat

samma beräkningsgrund som Oscars församling.

Kammarkollegiet har ifrågasatt, huruvida icke denna representation,

som enligt av Hassler angivna grunder skulle komma att utgöras av 87

medlemmar, bleve mera vidlyftig än behovet påkallade. Å andra sidan

borde den inrymma ett så stort antal, att förutsättning förelåge för frågornas

allsidiga belysning och att fåtalsvälde uteslötes. Genom en ändring

av stadgandet därhän, att tilläggsmandat skulle utgå för varje påbörjat

20.000- tal invånare, skulle antalet delegerade, med utgångspunkt från

folkmängdstalen vid 1941 års ingång, kunna nedbringas till 58, vilket syntes

vara fullt tillräckligt.

Med den begränsning i församlingsdelegerades uppgifter, som jag föreslagit,

synes en representation av den storleksordning, som erhålles genom

kollegiets förslag, vara fullt tillfredsställande. Förslaget att minst en delegerad

och en suppleant skola tillhöra varje församlings kyrkoråd, som ju

är ett verkställighetsorgan, synes icke förenligt med lagstiftningens struktur

och kan därför icke av mig biträdas.

35 §.

Hassler anför:

För behörighet att väljas till församlingsdelegerad hava, såsom förut anförts,

uppställts samma krav som beträffande kyrkofullmäktige. Avfattningen

av paragrafen ansluter sig i tillämpliga delar till bestämmelserna i

48 § FS örn valbarhet till ledamot i kyrkoråd med mera.

36 §.

Hassler anför:

Valperiodens längd för församlingsdelegerade föreslås till densamma som

för kyrkofullmäktige och kyrkoråd eller sålunda till fyra år, räknade från

och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet synes

böra äga rum å de ordinarie sammanträden med kyrkofullmäktige, som

under året näst efter det, då allmänna val av kyrkofullmäktige ägt rum,

hållas före utgången av november månad, då jämväl val av kyrkoråd

förrättas. Mandatperioden för församlingsdelegerade kommer sålunda att

sammanfalla med kyrkorådens mandatperiod och liksom den sistnämnda

vara förskjuten ett år framåt i förhållande till kyrkofullmäktiges mandatperiod.

Härigenom komma de vart fjärde år nyvalda kyrkofullmäktige att

hava varit i funktion under någon tid innan nyval av församlingsdelegerade

äger rum.

Andra stycket av förevarande paragraf överensstämmer med motsvarande

stadgande i 49 § FS beträffande förfarandet vid kyrkorådsledamots avgång.

Bestämmelserna i lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

ändring i kommunal och ecklesiastik indelning äro icke anpassade för det

fall, att indelningsändringar i Stockholm påkalla ändrad sammansättning

av samfällighetsrepresentationen. Då det icke synts lämpligt att införa

stadganden i detta speciella hänseende i 1919 års lag, har i tredje stycket

av förevarande paragraf upptagits bestämmelse om rätt för Kungl. Majit

att meddela erforderliga föreskrifter härom.

37 §.

Hassler anför:

I första och andra stycket av förevarande paragraf hava upptagits bestämmelser

om församlingsdelegerades ordförande och vice ordförande i

anslutning till motsvarande bestämmelser i 12 § FS om kyrkofullmäktiges

ordförande och vice ordförande.

I tredje stycket stadgas, att församlingsdelegerade skola antaga sekreterare.

Närmare bestämmelser om dennes åligganden torde böra givas av församlingsdelegerade;

i instruktion för sekreteraren kan sålunda föreskrivas,

att han skall tjänstgöra jämväl såsom sekreterare åt det i 40 § omförmälda

beredningsutskottet.

38 §.

Hassler anför:

Beträffande första stycket må hänvisas till motsvarande stadgande för

kyrkofullmäktige i 14 § andra stycket FS. Det synes icke nödvändigt att i

lagen föreskriva, att sammanträden med församlingsdelegerade skola hållas

å vissa bestämda tidpunkter. Av 67 § andra stycket och 63 § 2 mom.

andra stycket i förslaget framgår emellertid, att sammanträden med församlingsdelegerade

måste hållas varje år före den 1 juli för granskning av

föregående års räkenskaper och före den 15 december för fastställande av

utgifts- och inkomststat för samfälligheten, se också 37 § andra stycket i

förslaget.

Andra stycket i förevarande paragraf överensstämmer med stadgandet

i 52 § första stycket FS örn inkallande av suppleanter i kyrkoråd och

skolråd.

39 §.

Hassler anför:

I första stycket har upptagits bestämmelse örn rösträtten inom församlingsdelegerade.

Beträffande andra stycket hänvisas till vad i kap. 6 anförts beträffande

anordningar för tillgodoseende av de enskilda församlingarnas intressen vid

ärendenas behandling inom församlingsdelegerade. En viss motsvarighet till

de föreslagna bestämmelserna förekommer i 17 § andra stycket FS, varifrån

jämväl sista punkten i förslagets förevarande stycke hämtats. Det må erinras,

att enligt 4 § FG1 kyrkonämndens ordförande samt två av kyrkoherdarna

i församlingarna, vilka utses av domkapitlet, skola vid kyrkofullmäktiges

sammanträden, ändå att de icke äro kyrkofullmäktige, äga

att yttra sig och framställa förslag men ej att deltaga i besluten.

Oscars församling har yrkat, att vid hinder för kyrkorådsordförande

den särskilda rätten att yttra sig och framställa förslag vid församlings
1

Lagen den 12 juni 1931 (nr 201) ang. kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.

Bihang till riksdagens protokoll 19^2. 1 sami. Nr 291. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

delegerades sammanträde skulle få utövas av den ledamot av kyrkorådet

han i sitt ställe utsåge.

Minoriteten i Stockholms prästsällskap har ansett den blivande biskopen

i Stockholms stift böra tillförsäkras rätt att deltaga i delegerades överläggningar.

En motsvarighet härtill funnes i överståthållarens rätt att deltaga

i stadsfullmäktiges överläggningar.

Det framkomna förslaget om att den blivande biskopen i Stockholms

stift skulle tillförsäkras rätt att deltaga i församlingsdelegerades överläggningar,

har jag ansett mig böra biträda. Bestämmelse härom har upptagits

i förevarande paragraf. Därest denna anordning vidtages, synes det icke

fördigga tillräckliga skäl att stadga rätt för några av stadens kyrkoherdar

att, ändå att de icke äro delegerade, deltaga i församlingsdelegerades överläggningar.

Vid behandling av ärende, som angår viss församling, bör dock,

såsom Hassler föreslagit, rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten

tillkomma vederbörande kyrkoråds ordförande. Vid hinder för kyrkorådsordförande

att utöva denna särskilda yttrande- och förslagsrätt, synes i

anslutning till stadgandet i 50 § 1 mom. andra stycket i lagen denna rätt

böra tillkomma den kyrkorådsledamot, som rådet utser.

40 §.

Hassler anför:

I fråga örn första stycket hänvisas till vad som anförts i den allmänna

motiveringen i kap. 6.

Andra stycket överensstämmer med stadgandet i 18 § andra stycket FS

om ärendes behandling inom kyrkofullmäktige.

41 §.

Hassler anför:

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen i

kap. 6. Föreskriften, att församlingsdelegerades kassaförvaltare ensam är

ansvarig för samfällighetens kassarörelse, överensstämmer med stadgandet

i 9 § FG om kyrkonämndens kassaförvaltare.

Oscars församling har yrkat, att den särskilda yttrande- och förslagsrätten

för kyrkorådsordförande, som avses i tredje stycket, skulle vid förhinder

för honom tillkomma den ledamot av rådet, han i sitt ställe utsåge.

Kammarkollegiet:

Den i 41 § 2 stycket omförmälde kassaförvaltaren skulle få en självständig

ställning såsom ensam ansvarig för kassarörelsen. Bestämmelsen i fråga

är avfattad i anslutning till motsvarande stadgande i 9 § lagen angående

kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg den 12 juni 1931, vari den

införts i anslutning till ett stadgande i 1882 års motsvarande förordning

(§ 21). Det torde kunna förväntas, att kassarörelsen i Stockholmssamfäl
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Majlis ''proposition Nr 291.

ligheten skulle bli av den omfattning, att den toge huvudparten av kassaförvaltarens

tid i anspråk. Med hänsyn härtill synes det kunna ifrågasättas,

huruvida befattningen ej bör kunna besättas även utom beredningsutskottet.

Det må erinras, att enligt 53 § allmänna församlingsstyrelselagen

kyrko- och skolråd utse kassaförvaltare inom eller utom sig.

Ehuru med den av mig förordade inskränkningen i församlingsdelegerades

uppgifter behovet av den utav kollegiet föreslagna ändringen icke är

lika påfallande som vid ett godtagande av Hasslers förslag oförändrat, finner

jag ändringen lämplig.

I överensstämmelse med vad jag föreslagit i avseende å 39 § torde ställföreträdare

för ordförande i kyrkoråd böra utses av kyrkorådet.

42 §.

Hassler anför:

Förevarande paragraf överensstämmer i fråga örn de tre första styckena

med motsvarande bestämmelser i 24 § FS om protokoll vid kyrkofullmäktiges

sammanträden. Bestämmelsen i sista stycket örn anslående av förteckning

över församlingsdelegerades beslut har hämtats från det nu gällande

stadgandet om församlingsdelegerades beslut i 41 § fjärde stycket FS.

Då emellertid församlingsdelegerade enligt den nya organisationen uppenbarligen

måste hava en expedition, där sekreteraren och kassaförvaltaren

kunna träffas, har den nuvarande föreskriften, att tillkännagivande om

beslutet skall anslås vid domkapitlets expedition, utbytts mot stadgande,

att förteckning över besluten skall anslås vid församlingsdelegerades expedition.

Påpekas bör, att besvärstiden enligt 74 § i förslaget skall räknas

från den dag, då sådant anslag sker.

Stadsarkiv arlen i Stockholm har erinrat, att föreskrifter rörande den

kyrkliga samfällighetens arkiv borde intagas i lagen örn församlingsstyrelse

i Stockholm och i arkivstadgan för Stockholm den 26 september

1929 (nr 297). Stadsarkivet borde i fråga om församlingsdelegerades och

deras beredningsutskotts arkiv tillerkännas samma befogenheter som i

fråga om den borgerliga kommunens arkiv, och församlingsdelegerade borde

i fråga örn dem utöva de befogenheter, som arkivstadgan tilläde stadsfullmäktige.

Ville man undvika en mera ingripande omarbetning av arkivstadgan,

kunde bestämmelser härom inflyta i lagen om församlingsstyrelse.

I arkivstadgan behövdes då blott ändring i 1 § 1 mom. c).

Riksarkivet har, med biträdande av stadsarkivariens förslag, erinrat, att

protokollföringen hos församlingsdelegerade och vad därmed sammanhängde

reglerades i 42 § i lagförslaget, vilken vore i väsentliga delar utformad

efter 24 § i församlingsstyrelselagen för Stockholm. En viktig punkt i detta

lagrum saknade emellertid motsvarighet i 42 §, nämligen bestämmelsen

om förvaringen av protokollen jämte bilagor. De arkivalier, som skulle

uppkomma inom församlingsdelegerades verksamhetsområde, bleve själv
-

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

6H Kungl. Majlis ''proposition Nr 291.

fallet lika viktiga som deras föregångare inom de olika lokala kyrkofullmäktiges

ram och som arkivalierna rörande de ämnen, som enligt förslaget

alltjämt skulle handläggas av de senare. Arkivhandlingarnas förvaringsplats

borde vara församlingsdelegerades expeditionslokal. Ansvaret för

handlingarnas vård borde läggas på en person, varvid sekreteraren närmast

borde ifrågakomma. Till den föreslagna 42 § borde därför läggas en ny

punkt av innehåll, att för vården av församlingsdelegerades samt deras

utskotts och funktionärers protokoll och handlingar, vilka skulle förvaras

i församlingsdelegerades expedition, svarade sekreteraren, som därvid hade

att ställa sig till efterrättelse vad örn kyrkoarkivalier vore stadgat.

Vad riksarkivet sålunda föreslagit biträder jag i huvudsak. Då emellertid

med den av mig föreslagna begränsningen av samfällighetens uppgifter,

dess handlingar närmast torde vara att jämföra med vanliga kommunala

arkivalier, för vilka gälla riksarkivets råd och anvisningar den 14 juni

1933 rörande vården av kommunala arkiv, synes hänvisning till de strängare

bestämmelserna om kyrkoarkivalier knappast erforderlig. En ändring,

på sätt föreslagits, i arkivstadgan för Stockholm torde vara tillfyllest. I

författningsförslaget har införts ett med hänsyn till vad sålunda anförts

avfattat tillägg.

Behovet av ändring i arkivstadgan för Stockholm, vilken är av administrativ

natur, lärer komma att beaktas i sammanhang med utfärdande

av erforderliga författningsbestämmelser i övrigt.

43 §.

Hassler anför:

I fråga örn församlingsdelegerade och deras ordförande hänvisas i övrigt

enligt denna paragraf till de för kyrkofullmäktige och deras ordförande

gällande bestämmelserna i 13 § (om plats för sammanträde), 15 § (angående

kungörelse örn sammanträde, vilken kungörelse dock enligt förslaget,

såvitt avser församlingsdelegerades sammanträde, skall införas i den tidning,

vari överstathållarämbetets kungörelser vanligen intagas), 16 § (örn

beslutförhet), 19 § (örn fortsatt sammanträde), 20 § (örn framställning av

ärende till överläggning), 21 § (örn fattande av beslut), 22 § (örn efterskänkande

av utskylder), 23 § (örn arvoden), 25 § (örn reservation), 26 §

(om utdrag av protokoll) samt 27 § (örn offentlighet och ordning vid sammanträden).

Innebörden av hänvisningen till 15 § torde vara, att kungörelse om

sammanträde med församlingsdelegerade icke skall behöva anslås, vare sig

vid varje församlings pastorsexpedition eller vid delegerades expedition,

men att i stället kungörelsen skall obligatoriskt införas i tidning. Det må

här erinras, att förteckning över delegerades beslut enligt 74 § i förslaget

skall anslås vid delegerades expedition. Ehuru någon tvekan kan vara motiverad,

huruvida anslag om sammanträde bör kunna underlåtas, har jag

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

icke funnit inig böra företaga någon ändring i förslagets avfattning. Uet

torde kunna förutsättas, att såsom regel anslag sker vid delegerades expedition.

I anledning av hänvisningen till 21 § torde böra påpekas, att då bestämmelserna

i 2 mom. under c) och d) i sagda paragraf om kvalificerad

majoritet skola tillämpas å beslut av församlingsdelegerade, avgörande för

beräkningen av högsta uttaxeringen tydligen blir den i samfälligheten ingående

församling, där uttaxeringen av avgifter till församlingen är störst.

62 §.

Hassler anför:

En uppdelning av förevarande paragraf har i klarhetens intresse funnits

böra ske med hänsyn till att utgifts- och inkomststater skola upprättas såväl

för de enskilda församlingarna som för samfälligheten. I första momentet

upptagas de nuvarande bestämmelserna i paragrafens första till och

med femte stycken om upprättande av stater för församling, vartill sedan i

andra momentet i fråga om samhällighetens stat i tillämpliga delar hänvisas.

I sista stycket av 62 § i dess nu gällande lydelse hänvisas till vad om

fondbildning är särskilt stadgat. Härmed åsyftas bestämmelserna i lagen

den 12 juni 1936 om kommunal fondbildning, vilka bestämmelser uppenbarligen

böra äga tillämpning jämväl å samfälligheten. För att tydligt utmärka

detta har i ett tredje moment av förevarande paragraf upptagits bestämmelse,

att om fondbildning gäller vad särskilt är stadgat. Att den

till fondbildningslagen anslutna lagen samma dag angående användning i

vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom skall vara

tillämplig jämväl å samfälligheten, torde utan särskilt stadgande vara klart;

i detta hänseende må framhållas, att sistnämnda lag uppenbarligen avsetts

skola äga tillämpning exempelvis å den kyrkliga samfälligheten i Göteborg.

63 §.

Hassler anför:

Jämväl denna paragraf har ansetts böra uppdelas på två moment för att

klart skilja mellan församlingarnas och samfällighetens stater. Första momentet

motsvarar den nu gällande paragrafen i dess helhet. I andra momentet

stadgas beträffande samfällighetens stat, att kyrkorådet i varje församling

skall upprätta specialförslag över utgifter i vad församlingen angår

för ändamål, vilkas tillgodoseende enligt 2 § 2 mom. a), b) och c) ankommer

på samfälligheten, och att därefter beredningsutskottet skall upprätta

slutligt förslag till stat för samfälligheten. Beträffande tidpunkten

för statarbetet föreslås, att nämnda specialförslag skola av kyrkoråden avlämnas

före den 1 oktober, samt att beredningsutskottets statförslag skall

behandlas av församlingsdelegerade före den 15 december. Stadgandena i

andra momentet hava viss motsvarighet i 13 § FG.

Da anslagsbeviljande för enskilda församlingars behov ej ålagts samfälligheten

såsom skyldighet, torde utrymme saknas för lagstadgande därom

att specialförslag skall av församlings kyrkoråd avgivas till samfälligheten.

Den form, i vilken territoriell församling äger göra framställning hos

församlingsdelegerade örn bidrag, synes icke böra regleras i lagen, och de

Departe
mentschefen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

70 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

av Hassler i detta hänseende föreslagna bestämmelserna hava därför uteslutits.

Med den föreslagna rätten för delegerade att bevilja bidrag till församlingarnas

utgifter för ändamål, som avses i 2 § 1 mom. e), torde det emellertid

vara önskvärt att, innan församling fastställer sin utgifts- och inkomststat,

delegerades beslut örn bidrag av angiven art föreligger. Församlingsdelegerade

synas därför lämpligen böra fastställa sin stat före den

1 november.

64 §.

Hassler anför:

Bestämmelserna i första och andra styckena av förevarande paragraf

hava gjorts tillämpliga även beträffande debitering och uppbörd av församlingsavgifter

för samfällighetens räkning.

65 §.

Hassler anför:

I förevarande paragraf hava infogats bestämmelser om utseende av revisorer

och revisorssuppleanter för granskning av samfällighetens förvaltning,

vilket jämväl föranlett vissa redaktionella jämkningar i paragrafen i

övrigt.

66 §.

Hassler anför:

I första stycket, vilket motsvarar paragrafens nuvarande lydelse, har infogats

bestämmelse örn skyldighet för församlingsdelegerades kassaförvaltare

att föra räkenskaper. Därjämte har utsagts, att den redovisning för

kyrkorådens förvaltning, varom här är fråga, avser kyrkorådens förvaltning

av angelägenheter för de enskilda församlingarnas räkning. Vad åter

angår den förvaltning, som kyrkoråden enligt förslaget skola ombesörja för

samfällighetens räkning och med anlitande av anslag, som församlingsdelegerade

beviljat, bör uppenbarligen revisionen härav ske i den för samfälligheten

avsedda ordningen. I detta avseende stadgas därför i andra

stycket av förslagets förevarande paragraf, att de särskilda församlingarnas

kyrkoråd skola före den 15 februari varje år till församlingsdelegerades

kassaförvaltare avlämna redovisning för de medel, de under nästföregående

kalenderår omhänderhaft å samfällighetens vägnar, varefter dessa redovisningar

skola upptagas i samfällighetens allmänna räkenskaper och granskas

tillika med dem. Detta förfaringssätt överensstämmer i huvudsak med

vad som exempelvis i 64 § andra stycket lagen örn kommunalstyrelse på

landet föreskrives beträffande särskilda kommunala förvaltningsnämnder,

se ock 14 § FG.

Med den begränsning av de på församlingsdelegerade ankommande

uppgifterna, som jag förordat, har andra stycket i Hasslers förslag synts

böra utgå. Jag förbiser å andra sidan icke, att församlingsdelegerade kunna

ha ett berättigat intresse att genom sina revisorer följa användningen av

bidragsmedel, som av delegerade anslagits till församling. Detta intresse

synes dock kunna tillgodoses genom att delegerade uppställa villkor härom,

när bidraget beviljas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 291. 71

67 §.

Hassler anför:

Första stycket överensstämmer med allenast en formell jämkning med

den nuvarande lydelsen av paragrafen och avser behandlingen av revisionsberättelse

inom de enskilda församlingarna. I andra stycket hava upptagits

motsvarande bestämmelser rörande behandlingen av revisionsberättelse

över granskningen av samfällighetens räkenskaper. Liksom i 63 § har

här i fråga om tidpunkterna för ärendets behandling inom samfälligheten

vidtagits ep viss förskjutning, så att ej ärendena behöva förekomma

till behandling samtidigt inom samfälligheten och de enskilda församlingarna.

I förevarande paragraf har allenast en redaktionell jämkning i första stycket

vidtagits.

68 §.

Hassler anför:

Bestämmelserna i förevarande paragraf om beviljande av ansvarsfrihet

hava gjorts tillämpliga jämväl i fråga om förvaltningen inom samfälligheten.

71 §.

Hassler anför:

Till följd av den i 2 § gjorda kompetensfördelningen mellan de enskilda

församlingarna och samfälligheten erfordras vissa ändringar beträffande

den i andra stycket av förevarande paragraf förekommande uppdelningen

av besvärsmålen på olika myndigheter: domkapitlet och Överståthållarämbetet.

Med tillämpning av de nu gällande principerna för uppdelningen

har föreskrivits, att besvär över kyrkofullmäktiges beslut skola ingivas till

domkapitlet i mål, som avses i 2 § 1 mom. a), b), g), 1) och n), ävensom

i mål rörande val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd, skolråd och

biblioteksstyrelse samt mål rörande granskning av sådant råds eller styrelses

räkenskaper, under det att besvär över kyrkofullmäktiges beslut i

andra mål skola ingivas till Överståthållarämbetet. I detta sammanhang

har en redaktionell jämkning av paragrafens fjärde stycke vidtagits.

Den av mig föreslagna ändrade rubriceringen av de uppgifter, som skola

tillkomma de territoriella församlingarna, har föranlett redaktionella ändringar

i andra stycket.

74 §.

Hassler anför:

I paragrafen hänvisas redan nu ifråga örn församlingsdelegerades beslut

till lagens bestämmelser om underställning av och besvär över kyrkofullmäktiges

beslut. På grund av begränsningen av församlingarnas befogenhetsområden

blir det emellertid nödvändigt att i paragrafen särskilt angiva,

till vilken myndighet besvär över församlingsdelegerades beslut skola

ingivas. På grundval av de nuvarande principerna för besvärsmål fördelning

mellan domkapitlet och Överståthållarämbetet har föreskrivits, att

besvär över församlingsdelegerades beslut skola ingivas i mål, som avses

Departe
mentschefen,

Departe
mentschefen
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

72 Kungl. Marits proposition Nr 291.

i 2 § 2 mom. e), ävensom i mål rörande granskning av räkenskaperna för

samfälligheten till domkapitlet samt i andra mål till Överståthållarämbetet.

Såsom utgångspunkt för besvärstiden har fastställts den dag, då förteckning

upptagande beslutet jämlikt 42 § fjärde stycket i förslaget anslagits

vid församlingsdelegerades expedition. Att klagorätt över församlingsdelegerades

beslut skall tillkomma envar medlem av territoriell församling i

huvudstaden torde icke behöva direkt utsägas i paragrafen.

Med utgångspunkt från den kompetensfördelning mellan samfälligheten

och församlingarna som jag förordat vid 2 § skulle, med tillämpning av

grunderna för 71 §, besvär över församlingsdelegerades beslut prövas i mål

rörande granskning av räkenskaperna för samfälligheten av domkapitlet

och i övrigt av Överståthållarämbetet. Del föreligger emellertid knappast

anledning att enbart för angivna kategori av mål stadga en uppdelning av

besvärsmålen å två prövningsmyndigheter. Jag förordar därför ett stadgande,

att besvär över församlingsdelegerades beslut alltid skola ingivas

till Överståthållarämbetet. Detta avser ej att utesluta tillämpning av stadgandet

i 71 § sista stycket örn gemensam behandling av mål.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Hassler anför:

Då allmänna val av kyrkofullmäktige skola hållas hösten 1942, synes

det lämpligt att lagen i sin helhet träder i kraft den 1 januari 1944. Den

första uppsättningen församlingsdelegerade kommer då att tjänstgöra under

en hel fyraårsperiod.

I ekonomiskt hänseende erfordras vissa närmare bestämmelser för övergången

till den nya organisationen. Sådana bestämmelser hava upptagits

i punkt 1. I och med att lagen träder i kraft måste, såsom förut framhållits,

en fördelning av församlingarnas nuvarande tillgångar och skulder äga rum

mellan å ena sidan samfälligheten och å andra sidan församlingarna; i

princip bör denna fördelning ske efter samma grunder som kompetensfördelningen

i 2 §. Till samfälligheten böra sålunda först och främst — i anslutning

till stadgandet i 2 § 2 mom. a) — överföras församlingarnas prästlönetillgångar;

dessa komma i fortsättningen att utgöra prästlönetillgångar

för huvudstaden samfällt. Av samfällighetens övertagande av församlingarnas

uppgifter enligt 2 § 2 mom. b) följer, att församlingarnas rätt till sådan

egendom, som avses i punkten, alltså kyrka med vad därtill hör, församlingshus

samt boställen för prästerskap och kyrkobetjänte ävensom

brandredskap, bör vid lagens ikraftträdande övergå å samfälligheten. Utan

särskilt övergångsstadgande gäller, att inkomster, som kunna härflyta ur

sådan egendom — exempelvis hyra för lokal i församlingshus som disponeras

för annat ändamål — skola från och med lagens ikraftträdande tillkomma

samfälligheten. Å andra sidan böra skulder och andra förpliktelser, som

äro förbundna med nämnda egendom, ävensom eljest av församlingarna

upptagna lån för ändamål, vilkas tillgodoseende ankommer på samfällighetén,

efter ikraftträdandet åvila samfälligheten.

Det anförda äger tillämpning jämväl å församlingarnas fonderade medel.

För fond, som utgör prästlönetillgång, gäller vad ovan sagts om församling
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Marits proposition Nr 291.

arnäs prästlönetillgångar. Av övriga fonder böra sådana, som tillkommit för

anskaffande, byggande eller underhåll av kyrka, församlingshus eller boställe,

övertagas av samfälligheten. I fråga örn dispositionsrätten till dylika

särskilda fonder må emellertid erinras om stadgandet i 3 § lagen om kommunal

fondbildning; någon utvidgning av det ändamål, för vilket fondmedlen

i vanlig ordning få tagas i anspråk, sker icke genom överförandet till

samfälligheten. En särskild fond, som församling avsatt exempelvis för byggande

av församlingshus, får sålunda icke utan Kungl. Maj:ts medgivande

samt kvalificerad majoritet inom det beslutande organet användas för anskaffande

av församlingshus att disponeras av annan församling. I lagen örn

kommunal fondbildning avsedd allmän fond, som församling avsatt för utjämning

av skattetrycket mellan olika är, skall åter kvarstå hos församlingen.

Detta torde som regel gälla även tillfällig fond enligt nämnda lag,

såvida icke fondmedlen utgöra ersättning för egendom, som enligt fördelningsgrunderna

skolat tillkomma samfälligheten, eller överskottsmedel å

lån, som skall övertagas av samfälligheten.

I enlighet härmed har i ett första stycke av punkt 1 upptagits stadgande,

att samfälligheten från och med den 1 januari 1944 skall övertaga de

rättigheter församlingarna hava till egendom och medel, som anslagits till

eller användas för ändamål, vilkas tillgodoseende ankommer på samfälligheten,

ävensom fullgöra de förbindelser i fråga härom, för vilka församlingarna

häfta.

Även i fråga örn församlingarnas donationsmedel torde detta stadgande

kunna vinna tillämpning i viss utsträckning. Det är härvidlag att märka,

att församlingarnas donationsfonder till största delen torde avse främjande

av församlingsvården och sålunda enligt den angivna huvudprincipen skola

kvarbliva hos församlingarna. Därest emellertid en donationsfond skulle

avse ett ändamål, vilket samfälligheten enligt kompetensfördelningen i 2 §

har att tillgodose, skall jämlikt det föreslagna stadgandet församlingens

rätt till fondmedlen övergå å samfälligheten. Under stadgandet falla närmast

sådana fondmedel, som förvaltas i församlingarnas egen regi och vartill

äganderätten tillkommer respektive församling. Det kan däremot synas

tveksamt, huruvida stadgandet omfattar även sådana donationsfonder, som

äro att anse såsom självständiga stiftelser, men för vilka vederbörande församlingsorgan

(kyrkorådet) är insatt såsom stiftelsens styrelse. T dessa fall

kommer någon förändring i äganderätten till fonden uppenbarligen icke i

fråga. Däremot bör, därest fonden avser ett ändamål, som faller inom samfällighetens

kompetensområde, förvaltningen av fonden efter omorganisationen

utövas för samfällighetens räkning, och det ifrågavarande kyrkorådet

kommer sålunda i fortsättningen att utöva verksamheten såsom styrelse

för fonden icke i egenskap av försainlingsorgan utan i sin egenskap av

förvaltningsorgan för samfälligheten.

Det torde få anses lämpligt att i övergångsbestämmelserna intaga ett

uttryckligt stadgande härom. I ett andra stycke av punkt 1 har därför föreskrivits,

att av församlingarna förvaltade donationsfonder för ändamål,

som i första stycket sagts, skola från och med den 1 januari 1944 förvaltas

för samfällighetens räkning. Därav följer, att granskning av förvaltningsorganets

räkenskaper rörande fondmedlen skall ske i den för samfälligheten

stadgade ordningen, och att vid övergången lill den nya organisationen

redovisning för fonder av det slag, som nu iir i fråga, skall av kyrkoråden

avgivas till samfälligheten.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

I detta sammanhang må erinras, att en donationsfond för visst församlingsändamål

jämväl kan vara anordnad på så sätt, att för fonden finnes

särskild styrelse, som ej utgöres av något församlingens organ men för sin

förvaltning är redovisningsskyldig till församlingen. Därest en sådan fond

skulle vara avsedd för ett ändamål, som faller inom samfällighetens kompetensområde,

bör uppenbarligen redovisningen i fortsättningen ske till

samfälligheten. Något särskilt övergångsstadgande i detta avseende torde

emellertid icke vara erforderligt.

Beträffande de donationsfonder, som enligt de föreslagna bestämmelserna

skola överföras till samfällighetens disposition, kommer givetvis icke

genom överförandet att ske någon utvidgning av de föreskrifter om fondmedlens

användande, som kunna hava uppställts i donationsurkunderna,

såsom att medlen skola användas allenast till förmån för personer, knutna

till viss församling. Spörsmålet örn permutation av dylika donationsbestämmelser

har berörts ovan i kap. 3.

Under punkt 2 i övergångsbestämmelserna har upptagits stadgande, att

de före tidpunkten för lagens ikraftträdande inom församling i vederbörlig

ordning fattade beslut rörande avlönings- och pensionsförhållanden för

prästerskap och kyrkobetjänte skola äga samma giltighet som om besluten

fattats av församlingsdelegerade.

För att den nya organisationen skall kunna i sin helhet träda i funktion

den 1 januari 1944 erfordras, att församlingsdelegerade och andra organ

för samfälligheten utses redan under år 1943 samt träda i verksamhet för

upprättande av stat för år 1944 ävensom för vidtagande av andra åtgärder

till förberedande av omorganisationen. Bestämmelser härom hava upptagits

i punkterna 3 och 4. Då arbetet med upprättandet av den första

staten — särskilt med hänsyn till den förut nämnda fördelning av tillgångar

och skulder, som skall ske mellan samfälligheten och församlingarna

— torde komma att kräva icke oväsentlig tid, synes det nödigt att församlingsdelegerade

utses redan vid de första ordinarie kyrkofullmäktigsammanträdena

under år 1943 och omedelbart efter valen träda i funktion.

Tiden för de olika kyrkorådens avlämnande av specialförslag för samfällighetens

utgifts- och inkomststat torde böra framflyttas till den 1 september

1943. I övrigt synas däremot de i den nya lagen givna bestämmelserna

kunna följas även under år 1943.

Beträffande sättet för bestridandet av de kostnader, som föranledas av

samfällighetens verksamhet under år 1943, synes det mest praktiskt bestämma,

att dessa skola efter församlingsdelegerades beslut gäldas av församlingarna

i förhållande till antalet skattekronor i varje församling. Punkt

5 innehåller stadgande härom. Beloppen torde kunna utgå ur de i församlingarnas

stater för år 1943 upptagna anslagen för oförutsedda behov.

Församlingarnas räkenskaper för år 1943 böra även i vad angår uppgifter,

som skola ankomma på samfälligheten, granskas i den för församlingarnas

räkenskaper stadgade ordningen. Föreskrift i sådant avseende har

upptagits i punkt 6.

Då det icke synes möjligt att utan en fullständig genomgång av församlingarnas

ekonomiska förhållanden förutse alla de skilda detaljspörsmål,

som kunna uppkomma vid övergången till den nya organisationen, torde

det vara lämpligt att åt Kungl. Maj:t överlämnas att utfärda de närmare

föreskrifter angående lagens ikraftträdande, som utöver lagens bestämmelser

kunna visa sig erforderliga. Stadgande härom har upptagits i punkt 7.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291. 75

Såsom ovan nämnts hava mot den föreslagna förmögenhetsregleringen

mellan församlingarna och samfälligheten vissa anmärkningar framställts

av ett antal församlingar, Stockholms prästsällskap, domkapitlet och kammarkollegiet.

Med den av mig föreslagna begränsningen av samfällighetens uppgifter

synas de framförda betänkligheterna mot avfattningen av punkt 1 i övergångsbestämmelserna

i huvudsak komma att sakna aktualitet. Det må

erinras, att de rättigheter till egendom och medel samt därmed sammanhängande

förbindelser, som under angiven förutsättning skulle övergå från

församlingarna till samfälligheten, äro inskränkta till området för prästerskapets

och kyrkobotjäntes löneförmåner, bostadsboställen dock undantagna.

I punkterna 3 och 4 hava vissa redaktionella ändringar vidtagits.

Fråga om ändringar i andra författningar.

Hassler har funnit, att de föreslagna ändringarna i lagen om församlingsstyrelse

i Stockholm icke föranledde ändringar i andra författningar

än att visst tillägg borde ske till kungörelsen den 16 oktober 1908

angående ersättning av allmänna medel åt svenska kyrkan tillhörande församling

med anledning av främmande trosbekännare tillkommande lindring

i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt hennes prästerskap och

betjäning.

I proposition nr 113 har Kungl. Majit föreslagit innevarande års riksdag

att besluta, att ersättning åt svenska kyrkan tillhörande församlingar till

följd av lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet ej vidare skall

utgå för tid efter budgetåret 1941/42, och har riksdagen bifallit vad Kungl.

Majit sålunda föreslagit. Vid sådant förhållande lärer frågan om ändring

i kungörelsen den 16 oktober 1908 ha förfallit.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag angående ändring i vissa

delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260) örn församlingsstyrelse i Stockholm

samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majlis proposition Nr iiöl.

Bilaga A.

Bil. :S till Hasslers betänkande.)

Undersökning rörande verkningarna i skattentjämnande

hänseende av den föreslagna partiella

samfällighelen.

för att belysa den i föreliggande betänkande föreslagna reformens verkan

i avseende å skattetrycket i de särskilda församlingarna har beräknats,

huru stor den kyrkligt kommunala utdebiteringen skulle hava blivit per

skattekrona i var oell en av dem under de senaste fem åren, därest reformen

redan då varit genomförd. Givetvis har därvid förutsatts, att utgifter oell

inkomster för varje församlings vidkommande skulle även i så fall — evad

de skulle belöpa på samfälligheten eller församlingen själv — hava beräknats

till just de belopp, varmed de upptagits i församlingarnas fastställda

statförslag för respektive ar. Uppgiften har sålunda varit att med ledning

liv utgifts- och inkomststaterna söka uträkna, huru stort belopp av den

faktiskt beslutade utdebiteringen per skattekrona, som i det särskilda fallet

skulle under den angivna förutsättningen hava kvarstått såsom utdebitering

till församlingen själv, samt huru mycket som skulle hava därutöver

belöpt per skattekrona, om återstoden av den faktiskt beslutade utdebiteringen

för alla församlingarna hade skett samfällt, alltså lika på hela stadens

skatteunderlag.

Beräkningen har verkställts på grundval av församlingarnas stater för

vart och ett av åren 1937—1941 och resultatet därav redovisas i omstående

tabell (Tab. B). Beträffande sättet för genomförande av beräkningen

för varje särskilt år må följande anmärkas.

Beträffande den del av den särskilda församlingens beslutade utdebitering,

som avsett skolkassans och eventuellt förefintligt församlingsbiblioteks

behov, skulle reformen icke hava betytt någon förändring. Den för dessa

behov beslutade utdebiteringen per skattekrona har därför utan vidare uppförts

såsom utdebitering till den särskilda församlingen. Staterna för prästerskapets

avlöning jämte den allmänna kyrkoavgiftens bestridande hava

ju däremot avsett angelägenheter, som skulle helt ankomma på samfälligheten.

De totala utdebiteringsbeloppen enligt dessa stater för alla församlingarna

hava därför summerats och fördelats på hela stadens skatteunderlag,

och den sålunda erhållna utdebiteringen har uppförts såsom utdebitering

till samfälligheten.

För kyrkokassa^ vidkommande åter har det gällt att verkställa en uppdelning

av varje stats utgifts- och inkomstposter (andra inkomster jin den

beslutade utdebiteringen) allteftersom dessa skolat hänföra sig till samfällighetens

respektive den särskilda församlingens verksamhetsområde.

Härvid hava vissa svårigheter mött såtillvida, som staterna icke alltid varit

för ändamålet tillräckligt specificerade eller ej haft härför tillräckligt

tydliga anslagsrubriker. För att komma till rätta härmed hava genom

skrivelser i maj 1941 till kyrkorådets ordförande i var och en av församlingarna

begärts vissa särskilda uppgifter beträffande dels församlingarna

tillhöriga fastigheter och av dem förhyrda lokaler, dels deras låneskulder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ta b. B.

Stockholms församlingars utdebitering i öre per skattekrona för uppbörd åren 1937—1941 samt de med

ledning av staterna för samma år beräknade beloppen av motsvarande utdebitering till församlingarna

och samfälligheten därest nu framlagda förslag då hade varit genomfört.

i

9 3 7

1

9 3 8

19 3 9

1

9 4 0

1

9 4 1

Medeltal 1937

— 1941

Församling

Den

fak-

tiska

utde-

biterin

gen

Utdebite- ring enligt

föreliggan- de förslag,

varav till

samfällig- heten

31.4 öre

Den

fak-

tiska

utde-

biterin-

gen

Utdebite- ring enligt

föreliggan- de förslag,

varav till

samfällig- heten

33.7 öre

Den fak- tiska

utdebi- teringen

Utdebite- ring enligt

föreliggan- de förslag,

varav till

samfällig- heten

3If .3 öre

Den

fak-

tiska

utde-

biterin-

gen

Utdebite- ringenligt

föreliggan- de förslag,

varav till

samfällig- heten

Sif.2 öre

Den

fak-

tiska

utde-

biterin-

gen

Utdebite- ring enligt

föreliggan

de förslag,

varav till

samfällig- heten

36.7 öre

Den fak- tiska

utdebi- teringen

Utdebite- ring enligt

föreliggande

förslag,

varav till

samfällig- heten

SJf.l öre

Ökning ( + )

eller minsk- liing (—)

enligt före- liggande

förslag i

jämförelse

med den

faktiska

utdebite- ringen

Storkyrko- .....

57

40.6

59

44.1

59

44.8

70

47.1

77

55.1

64.4

46.3

— 18.1

Klara........

39.5

44.5

41

45.4

39

45.6

39

45.2

40

47.4

39.7

45.6

+ 5.9

Kungsholms ....

32

37.7

36

40.3

40

40.6

35

40.3

39

43.6

36.4

40.5

+ 4.1

i S:t Görans.....

41

47.6

46

49.5

46

48.7

47

50.1

47

50.8

45.4

49.3

+ 3.9

Adolf Fredriks . . .

64

42.5

66

45.3

63

45.8

63

46.8

94

58.8

70

47.8

— 22.2

j Gustav Vasa ....

63

42.5

66

48.1

61

47.2

57

43.8

59

44.6

61.2

45.2

— 16

Matteus......

36

47.9

41

49.1

38

47.7

43

51.5

45.5

54.7

40.7

50.2

+ 9.5

Jakobs .......

37

41.3

39

43 6

35 5

43

34

42.7

35

45.9

36.1

43.3

+ 7.2

Johannes ......

68

50.9

66

52.1

63

51.2

63

51

66

54.2

65.2

51.9

- 13.3

Engelbrekts ....

53

53.6

57

55.8

57

61.5

56

52.6

56

52.8

55.8

53.3

— 2.5

Hedvig Eleonora . .

46

42

44

43.4

56

43.8

58

44.5

51

46.2

51

44

— 7

Oscars.......

38

42.2

36

42.9

38

46

38

44.5

36

44.8

37.2

44.1

+ 6.9

Katarina......

43

47.4

46.5

48.3

47

50.2

48.5

49.8

54

51.5

47.8

49.4

+ 1.6

Sofia........

44

48.5

49

51.2

48

51.1

46

47.7

48

51.4

47

50

+ 3

Maria .......

57

51.1

63

53.1

61

52.5

61

49.8

64

50.7

61.2

51.4

— 9.8

Högalids......

56

56

56

56.1

56

56

56

56.8

56

55.6

56

56.1

+ 0.1

Brännkyrka ....

54

49.6

61

52.9

57

52.9

57

52.6

57

52.8

57.2

52.2

— 5

Enskede......

48

48

52.5

50.1

52.5

50 4

50.5

51.7

50.5

51.1

50.8

50.3

— 0.5

Bromma......

40

42.4

40

45 7

40

45 5

41

45.5

41

46.2

40.4

45.1

-t- 4.7

Hela staden ....

Differens mellan

högsta och lägsta

45

45

48

48

48

48

48

48

50

50

47.8

47.8

—

utdebitering . . .

36

(68-32)

18.3

(56-37.7'')

30

(66-36

15.8

(56.1-40.3)

27.5

(63-35.5)

15.4

(56-40.6)

36

(70-34)

16 5

(56.8-40.3)

59

(94-35)

15.2

(58.8-43.6)

33 9

(70-36.1)

15.6

(56.1-40.5)

—

Kungl. Majlis ''proposition Nr ''£91.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 291.

samt dels av dem beslutade fondavsättningar och ianspråktagande av fonderade

medel, vilka uppgifter således avsett att giva ledning för den nu

omförmälda uppdelningen av utgifts- och inkomstposterna i kyrkokassans

stat. Dessa uppgifter hava sedermera i en del fall kompletterats genom underhandsförfrågningar

hos församlingarna. Uppdelningen har på grund av

materialets beskaffenhet ej kunnat bliva fullt exakt, men bristfälligheten

härutinnan torde dock ej hava kunnat nämnvärt påverka det slutliga resultatet.

En del utgifts- och inkomstposter i kyrkokassans stat hava varit av sådan

beskaffenhet, att de icke kunnat rätteligen hänföras i sin helhet till

antingen samfälligheten eller den särskilda församlingen utan bort uppdelas

på bägge parterna. Detta har självfallet gällt beträffande sådana poster

som brist eller behållning från föregående är samt anslag till »diverse»

eller »oförutsedda behov». Detsamma har också synts böra gälla i fråga om

avsättningar till allmän fond eller kassaförlagsfond samt ianspråktagande

av medel ur sådana fonder. Dylika poster hava, efter fördelningen på de

bägge parterna av övriga utgifter och inkomster, uppdelats i proportion till

de belopp, varmed utgiftssumman överstigit inkomstsumman enligt denna

tidigare fördelning.

Sedan på nu angivna sätt uträknats, huru stora belopp i fråga om kyrkokassans

stat som skolat anskaffas genom utdebitering å ena sidan till samfälligheten

och å andra sidan till den särskilda församlingen, har den faktiskt

beslutade totala utdebiteringen för kyrkokassans behov uppdelats i

proportion till dessa belopp. Härav har den på församlingen belöpande andelen

fördelats på dess skatteunderlag, och den sålunda erhållna utdebiteringen

per skattekrona har tillagts den ovannämnda utdebiteringen för

skolkassans behov, varigenom man slutligt funnit det belopp i öre per

skattekrona, som under angivna förutsättningar skulle hava utdebiterats

till församlingen själv. Samfällighetens andelar åter i de totala utdebiteringsbeloppen

för alla församlingarnas kyrkokassor hava summerats och

fördelats på hela stadens skatteunderlag. Det sålunda uträknade öretalet

per skattekrona har tillagts den ovannämnda, på motsvarande sätt uträknade

utdebiteringen för prästerskapets avlöning och den allmänna kyrkoavgiftens

bestridande, varigenom slutligt framkommit det belopp i öre per

skattekrona, som under angivna förutsättningar skulle hava utdebiterats

till samfälligheten.

I tabellen har särskilt för vart och ett av de ifrågavarande åren angivits

storleken i öre per skattekrona dels av den faktiska utdebiteringen och dels

av den enligt det förestående beräknade utdebiteringen i varje församling.

Huru mycket av sistnämnda utdebitering som skulle hava belöpt på samfälligheten,

har för varje särskilt år angivits i tabellhuvudet. Av de sålunda

meddelade uppgifterna hava också uträknats medeltal, som jämväl på

motsvarande sätt intagits i tabellen. Nederst i respektive kolumner har

särskilt angivits dels medelutdebiteringen i öre per skattekrona för hela

staden under de ifrågavarande åren, dels också skillnaden i öre mellan den

högsta och lägsta utdebiteringen i varje särskilt fall. Vid medeltalsuppgifterna

har tillagts en kolumn, vari angivits med vilket belopp i öre den

enligt förslaget beräknade utdebiteringen överstiger eller understiger den

faktiska utdebiteringen.

För en jämförelse de olika församlingarna emellan beträffande verkningarna

av den föreslagna reformen, sådana dessa kunna utläsas ur tabellen,

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 291.

torde några särskilda påpekanden böra göras. Att reformen skulle hava

medfört ökning av utdebiteringen per skattekrona i de till folkmängden

största församlingarna — S:t Görans, Matteus, Katarina och Bromma —

sammanhänger givetvis därmed, att kostnaderna för organisationen, som

skulle bestridas av samfälligheten, bliva relativt sett minst för de största

enheterna. Det bör ihågkommas, att man i allt fall har att räkna med att

dessa församlingar behöva delas och att delningarna utan den nu föreslagna

reformen måste antagas komma att betyda avsevärt större skatteökningar

för deras vidkommande. Å andra sidan bör skatteminskningen för ett par

av församlingarna — Adolf Fredriks och Hedvig Eleonora — ses i samband

med att dessa haft betydande kostnader för amortering och förräntning

av låneskulder till följd av församlingsdelningar år 1906, vilka kostnader

enligt den föreslagna reformen skulle hava bestritts av samfälligheten.

Slutligen bör här också anmärkas, att utdebiteringens storlek för

Gustav Vasa församling varit i viss mån beroende av inkomster av dess

kolumbarium och för Högalids församling av utgifter för dess urnlund. Då

dessa inkomster respektive utgifter skola enligt förslaget påföras den särskilda

församlingen, har verkan därav givetvis blivit, att den uträknade

utdebiteringen blivit i förra fallet relativt låg och i det senare relativt hög.

Vad särskilt angår innebörden härav för Högalids församling, för vilken

den verkställda medeltalsberäkningen enligt förslaget visar högsta utdebiteringstalet

(56.1 öre per skattekrona), kan nämnas att staterna för de

ifrågavarande åren upptagit avsättningar till urnlunden med sammanlagt

110,000 kronor (motsvarande cirka 4 öre av utdebiteringen i medeltal).

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majlis proposition Nr 291.

Bilaga B.

(Hassler författningsförslag.)

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)

om församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 1—3 §§,21 § 1 och 2 mom. samt 34—43, 62—

68, 71 och 74 §§ lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Varje territoriell församling i huvudstaden äger att själv, efter vad i denna

lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma kyrkliga angelägenheter

och vissa ärenden rörande folkskoleväsendet, såvitt icke handhavandet därav

enligt gällande författningar tillkommer annan.

För vården av kyrkliga angelägenheter, som äro gemensamma för hela

huvudstaden, skola samtliga stadens territoriella församlingar bilda en kyrklig

samfällighet.

Vad i--— varit övlig.

2 §.

1 mom. Med territoriell församlings gemensamma kyrkliga angelägenheter

samt ärenden rörande folkskoleväsendet avses i denna lag frågor örn

dels

a) åtgärder till främjande av församlingsvården;

b) tillsättande och avskedande av organister, kyrkosångare, klockare och

andra kyrkobetjänte;

c) hushållning med och vård om kyrkans egendom ävensom församlingen

tillhörig, för kyrkliga ändamål avsedd egendom, i den mån detta icke ankommer

på samfälligheten;

d) anskaffande och underhåll av inventarier och prydnader för kyrkan,

vilka äro ägnade att göra kyrkan tjänligare för dess ändamål;

e) anskaffande och underhåll av inventarier för församlingshus;

f) anskaffande av förbrukningsföremål, som erfordras för pastorsexpeditionen

eller för kyrkliga förrättningar;

g) åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

h) fördelning av bänkrum i kyrkan;

i) avgifter för begagnande av kyrkklockor och anijan kyrkans egendom;

samt

j) vård av församlingen tillhörig eller åt densamma upplåten kyrkogård;

dels

k) folkskoleundervisningen samt dithörande anstalter i den mån hand
-

1 Senaste lydelse av 21 och 62 §§ se SFS 1936: 288.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Marits proposition Nr 291.

havandet av dessa frågor enligt gällande författningar tillkommer huvudstadens

församlingar;

dels

l) upprättande och underhåll av församlingen tillhörigt folkbibliotek (församlingsbibliotek);

samt

m) lokal för och avgifter till sådant bibliotek;

dels ock

n) användande av kyrkliga medel, som stå till församlingens förfogande;

samt

o) upptagande av församlingsavgifter för ändamål, vilkas tillgodoseende

ankommer på församlingen.

2 mom. Med huvudstadens gemensamma kyrkliga angelägenheter avses

i denna lag frågor om

dels

a) prästerskapets och kyrkobetjantes löneförmåner;

b) byggnad, underhåll och brandförsäkring av kyrka med vad därtill hör,

församlingshus samt boställen för prästerskap och kyrkobetjänte ävensom

anskaffande och underhåll av brandredskap;

c) uppvärmning, belysning och rengöring av kyrka med vad därtill hör

samt församlingshus ävensom tillhandahållande av elektrisk kraft för ringning,

orgelspelning och dylikt; samt

d) utgörande av allmän kyrkoavgift;

dels ock

e) användande av kyrkliga medel, som stå till samfällighetens förfogande;

samt

f) upptagande av församlingsavgifter för ändamål, vilkas tillgodoseende

ankommer på samfälligheten.

3 morn. Örn vården av vissa kyrkogårdar är särskilt stadgat. 1 2

1 mom. Församlings beslutanderätt utövas i frågor örn kyrkofullmäktiges

antal samt vid val av organist, kyrkosångare och klockare å kyrkostämma

och i övrigt av kyrkofullmäktige.

Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd, skolråd eller biblioteksstyrelse

eller de andra styrelser, nämnder eller personer, som äro utsedda

för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

2 mom. Samfällighetens beslutanderätt utövas av församlingsdelegerade.

Om vården av samfällighetens kassarörelse stadgas i 41 §. Förvaltning och

verkställighet i övrigt tillkomma kyrkorådet i församling, som ärendet angår.

Finna församlingsdelegerade för visst fall erforderligt, att verkställigheten

av deras beslut uppdrages åt särskilda därtill utsedda personer, må

församlingsdelegerade därom besluta, dock äge i dylikt fall församling, som

ärendet angår, utse sådana personer till lika antal, som församlingsdelegerade

utsett.

21 §.

1 mom. Sedan överläggningen---eller nej.

Ordföranden tillkännagiver---med klubbslag.

Begäres omröstning —--vid val.

Val av kyrkoråd, skolråd och biblioteksstyrelse samt församlingsdelegerade

och deras suppleanter ävensom revisorer och revisorssuppleanter, som

avses i 65 §, så ock av två eller flera personer för särskild beredning av åren
Bihang

till riksdagens protokoll 19//2. 1 sami. Nr 291. (»

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr ''291.

den, som skola företagas till avgörande av kyrkofullmäktige, skall vara proportionellt,

därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara

det tal, vilket erhålles, örn samtliga väljandes antal (felas med siffran för

det antal personer valet avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt

val är särskilt stadgat.

2 morn. För beslut — — — av ackord.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den

beslutits av stadsfullmäktige, kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade.

Hurusom för---kommunal fondbildning.

34 §.

Församlingsdelegerade utses av kyrkofullmäktige i varje församling till

ett antal av en delegerad för varje församling och därutöver ytterligare en

för varje påbörjat tiotusental invånare i församlingen vid utgången av det

år, då allmänna val av kyrkofullmäktige senast ägde rum. Suppleanter utses

till lika antal som delegerade. Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas

den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

35 §.

Till församlingsdelegerad må för viss församling väljas endast den som

är röstberättigad vid val av kyrkofullmäktige i församlingen samt boende

inom församlingen och uppnått tjugufem års ålder. I avseende å obehörighet

att vara församlingsdelegerad samt rätt till avsägelse från sådant uppdrag

skall i övrigt vad i 8 § är stadgat örn kyrkofullmäktig äga motsvarande

tillämpning.

Vad om församlingsdelegerad är stadgat gäller ock om suppleant.

36 §.

Församlingsdelegerade och suppleanter väljas för fyra år, räknade från

och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet skall förrättas

före utgången av november månad året näst efter det, då allmänna

val av kyrkofullmäktige ägde rum.

Avgår delegerad, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till delegerad den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda

inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår

annan delegerad, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

Sådant val bör, där ej särskilda omständigheter annat föranleda,

äga rum å andra ordinarie kyrkofullmäktigsammanträdet under året.

Erfordras särskilda föreskrifter om val av församlingsdelegerade och suppleanter

i anledning av ändring i ecklesiastik indelning, meddelas sådana föreskrifter

av Konungen.

37 §.

Församlingsdelegerade välja varje år för nästkommande kalenderår bland

sig en ordförande och en vice ordförande. Underrättelse om dessa val, med

angivande av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas

till Överståthållarämbetet och domkapitlet.

För året näst efter det, då allmänna val av församlingsdelegerade ägt

rum, skall ordförandevalet hållas i januari månad och ordförandeskapet intill

dess utövas av den som delegerade därtill särskilt utsett.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

Församlingsdelegerade antaga sekreterare med tjänstgöringsskyldighet enligt

bestämmelser, som givas av delegerade.

38 §.

Församlingsdelegerade sammanträda så ofta ordföranden finner det nödigt,

s<i _ock när Överståthållarämbetet eller domkapitlet därom förordnar eller

visitationsförrättare eller något av de särskilda församlingarnas kyrkoråd

eller de flesta av delegerade sådant äska.

Suppleanterna^ böra i den vid valet bestämda ordningen kallas till tjänstgöring,

i den man det erfordras till följd av hinder för delegerad eller vid

uppkommen ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter delegerad, som icke

utsetts vid proportionellt val.

39 §.

Varje församlingsdelegerad äger en röst.

Vid församlingsdelegerades sammanträden äga tre av huvudstadens kyrkoherdar,

vilka utses av domkapitlet, ändå att de icke äro delegerade, att yttra

sig och framställa förslag men ej att deltaga i besluten. Sådan rätt tillkommer

jämväl ordförande i församlings kyrkoråd vid behandling av fråga,

sorn angår församlingen. Rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten

skall ock tillkomma revisor vid granskning av den av honom avgivna

revisionsberättelsen.

40 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av församlingsdelegerade, skola

förut vara vederbörligen beredda av ett beredningsutskott. Innan ärende,

som angår viss församling, företages till avgörande av församlingsdelegerade,

skall tillfälle lämnas församlingens kyrkoråd att avgiva yttrande däröver.

Val må dock av församlingsdelegerade förrättas utan föregående beredning.

Detsamma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam

handläggning och icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller

avhändande av egendom eller efterskänkande av rättighet.

41 §.

Beredningsutskottet utgöres av församlingsdelegerades ordförande och

vice ordförande, vilka utöva enahanda befattningar inom beredningsutskottet,

samt ytterligare nio ledamöter jämte lika många suppleanter, vilka

delegerade välja bland sig. Valet avser kalenderår och skall förrättas å det

sammanträde, vid vilket delegerades ordförande utses. Sker valet ej proportionellt,

skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola

inkallas till tjänstgöring.

Vid val av beredningsutskott skola församlingsdelegerade bland utskottets

ordinarie ledamöter utse en kassaförvaltare. Denne handhar samfällighetens

kassarörelse och är ensam ansvarig därför.

Vid beredningsutskottets sammanträden äger ordförande i församlings

kyrkoråd, ändå att han icke är ledamot av utskottet, att, såvitt rör fråga

som angår församlingen, yttra sig och framställa förslag men ej att deltaga

i beslutet.

42 §.

Vid församlingsdelegerades sammanträde föres protokoll under ordförandens

inseende av sekreteraren eller, vid förfall för honom, av annan därtill

av ordföranden utsedd person.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291.

Protokollet, av vilket skall framgå, vilka delegerade varit närvarande,

skall upptaga för varje ärende överläggningsämnet och beslutet med angivande

huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter sammanträdet

å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver,

av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av delegerade

utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av delegerade

antingen genast eller vid sammanträde senast fjorton dagar därefter, varom

vid tillfället underrättelse meddelas. Protokollet underskrives av protokollföraren

samt bestyrkes, med anteckning örn justeringen, av ordföranden

och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen verkställts vid sammanträde

med delegerade, minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter.

Sedan protokollet justerats, skall genom ordförandens försorg en förteckning

över de vid sammanträdet fattade besluten anslås vid församlingsdelegerades

expedition. Förteckningen, vilken tillika skall innehålla uppgift å

dagen, då densamma anslagits, skall även dels tillställas församlingarnas

kyrkoherdar för att anslås vid pastorsexpeditionerna, dels ock införas i den

tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas, så ock

i minst två andra av huvudstadens dagliga tidningar.

43 §.

Vad i 13, 15, 16, 19—23 samt 25—27 §§ är stadgat om kyrkofullmäktige

och deras ordförande skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn församlingsdelegerade

och deras ordförande, dock med iakttagande därav, att kungörelse

om sammanträde med församlingsdelegerade skall införas i den tidning,

vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas.

62 §.

1 mom. För varje församling skall utgifts- och inkomststat årligen upprättas

för det nästföljande kalenderåret, särskilt för kyrkan samt särskilt

för skolan, såvitt angår församlingen enskilt, och församlingsbibliotek. Finnes

biblioteksstyrelse, skall utgifts- och inkomststat upprättas särskilt för

församlingsbiblioteket.

Å utgiftssidan i stat, som nu sagts, skola upptagas:

a) det löpande årets beräknade brist;

b) de belopp i kapital eller ränta, varmed församlingens skulder under

det nästföljande året förfalla till betalning;

c) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag,

som beslutats i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag

för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det löpande årets beräknade behållning;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan

grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som

ytterligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande.

Församling må i stället för det löpande årets beräknade brist eller behållning

upptaga det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning

enligt avslutade räkenskaper uppgått.

Hinder möter ej för församling att vid upprättandet av staten besluta,

att vad av särskilt anslag icke förbrukas under det nästföljande året må

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 291. 85

utan nytt beslut tagas i anspråk för det avsedda ändamålet under det därpå

följande året.

2 mom. Utgifts- och inkomststat för den kyrkliga samfälligheten skall

årligen upprättas för det nästföljande kalenderåret.

Med avseende å samfällighetens stat skall vad i 1 mom. andra till och

med femte styckena stadgas äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Om fondbildning gäller vad särskilt är stadgat.

63 §.

1 menn. Förslag till församlings utgifts- och inkomststater skola uppgöras

för kyrkan av kyrkorådet samt för skolan och församlingsbibliotek av skolrådet.

Finnes biblioteksstyrelse, åligger det sådan styrelse att uppgöra statförslag

i vad på styrelsens befattning ankommer.

Statförslagen skola upptagas till granskning och fastställelse vid det ordinarie

kyrkofullmäktigsammanträde, som hålles före november månads utgång.

Därvid skola de anslag, som först då föreslås till beviljande, samt därmed

sammanhängande frågor särskilt bliva föremål för överläggning och

avgörande.

2 mom. Förslag till utgifts- och inkomststat för samfälligheten skall uppgöras

av församlingsdelegerades beredningsutskott. För detta ändamål skall

kyrkorådet i varje församling före den 1 oktober till utskottet avlämna specialförslag

över utgifter i vad församlingen angår för det nästföljande året

för ändamål, vilka avses i 2 § 2 mom. a), b) och c).

Beredningsutskottets förslag till utgifts- och inkomststat skall av församlingsdelegerade

upptagas till granskning och fastställelse före den 15 december.

Därvid skola de anslag, som först då föreslås till beviljande, samt därmed

sammanhängande frågor särskilt bliva föremål för överläggning och

avgörande.

64 §.

Vad kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade beslutat till uttaxering

skall, allt efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eliel

biblioteksstyrelse samt, vad angår av församlingsdelegerade beslutad avgift,

genom delegerades ordförande delgivas Överståthållarämbetet, vilket det

åligger att verkställa debitering och uppbörd samt att avlämna medlen till

kyrkorådet, skolrådet, biblioteksstyrelsen eller delegerades kassaförvaltare.

Där till följd av särskilda förhållanden annan ordning för uppbördens

verkställande finnes vara lämplig eller nödig, må kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade

besluta därom.

Vid indrivandet---verkställer indrivningen.

65 §.

Av kyrkofullmäktige samt av församlingsdelegerade skola årligen utses

två eller flera revisorer och lika många suppleanter för granskning av det

nästföljande årets förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot av kyrkoråd eller skolråd eller eljest är redovisningsskyldig,

må icke väljas till revisor eller revisorssuppleant för granskning

av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val

av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning eller

i beslut med anledning av granskningen.

Revisorer äga att när sorn helst inventera kassor och övriga tillgångar

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr £91.

samt taga elei av räkenskaper och andra handlingar, vilka beröra den förvaltning,

som de skola granska.

66 §.

Det åligger kyrkoråd, såvitt angår förvaltningen för församling, ävensom

skolråd, biblioteksstyrelse och församlingsdelegerades kassaförvaltare att i

enlighet med givna föreskrifter föra räkenskaper över sin förvaltning och

avsluta dem för kalenderår. Räkenskaperna skola årligen senast den 1 mars

hållas tillgängliga för revisorerna.

De särskilda församlingarnas kyrkoråd skola därjämte före den 15 februari

varje år till församlingsdelegerades kassaförvaltare avlämna redovisning för

de medel de under nästföregående kalenderår omhänderhaft å samfälhghetens

vägnar. Redovisningarna skola upptagas i samfällighetens allmänna

räkenskaper och granskas tillika med dem.

67 §.

Revisionsberättelse, som avser förvaltningen för församling, skall senast

den 1 april avlämnas till kyrkofullmäktiges ordförande, som över framställda

anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar så tidigt, att de jämte

revisionsberättelsen kunna framläggas till granskning och avgörande å det

ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde, som hålles före utgången av maj

månad.

Revisionsberättelse över granskningen av räkenskaperna för samfälligheten

skall senast den 15 april avlämnas till församlingsdelegerades ordförande,

sorn över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar så

tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till granskning

och avgörande å sammanträde med delegerade före den 1 juli.

68 §.

På beslut av kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade ankommer,

huruvida framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen

meddelas eller laga åtgärd för bevarande av församlingens eller samfällighetens

rätt skall vidtagas. Anställes ej talan å den förvaltning revisionsberättelse

avser inom ett år från det berättelsen framlades å sammanträde

med kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade, skall så anses, som

örn ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats

må talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen

avsett även den handlingen.

71 ,§.

Medlem av---orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, före klockan tolv å fjortonde

dagen efter den, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs vid

pastorsexpeditionen, dagen då det skedde likväl oräknad, ingivas i mål,

som avses i 2 § 1 mom. a), b), g), 1) och n), ävensom i mål rörande val av

ledamöter och suppleanter i kyrkoråd, skolråd och biblioteksstyrelse samt

mål rörande granskning av sådant råds eller sådan styrelses räkenskaper till

domkapitlet och i andra mål till Överståthållarämbetet. Det åligger klaganden

därjämte såväl att vid besvären foga bevis om dagen, då förteckningen

anslogs, som ock att inom en vecka efter det tiden för besvärens inlämnande

utgått till kyrkofullmäktiges ordförande ingiva diariibevis över att han besvärat

sig.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 291.

Försummar klaganden — — — i verkställighet.

Överståthållarämbetet och domkapitlet böra giva varandra del av besvären,

när ärendet kan anses höra till gemensam behandling.

74 §.

Vad i 69—73 §§ är stadgat örn kyrkofullmäktiges beslut skall i tillämpliga

delar gälla beträffande beslut av kyrkostämma eller församlingsdelegerade.

Tiden för anförande av besvär över församlingsdelegerades beslut skall

räknas från dagen, då förteckning, däri beslutet upptagits, anslogs vid delegerades

expedition. Sådana besvär skola ingivas i mål, som avses i 2 § 2

mom. e), ävensom i inål rörande granskning av räkenskaperna för samfälligheten

till domkapitlet och i andra mål till Överståthållarämbetet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944; och skall i avseende härå iakttagas

följande:

1. Samfälligheten skall från och med den 1 januari 1944 övertaga de rättigheter

församlingarna hava till egendom och medel, som anslagits till eller

användas för ändamål, vilkas tillgodoseende ankommer på samfälligheten,

ävensom fullgöra de förbindelser i fråga härom, för vilka församlingarna

häfta.

Av församlingarna förvaltade donationer för ändamål, som nyss sagts,

skola från och med den 1 januari 1944 förvaltas för samfällighetens räkning.

2. De före tidpunkten för denna lags ikraftträdande inom församling i

vederbörlig ordning fattade beslut rörande avlönings- och pensionsförhållanden

för prästerskap och kyrkobetjänte skola äga samma giltighet, som örn

besluten fattats av församlingsdelegerade.

3. Val av församlingsdelegerade och suppleanter skola under år 1943 med

tillämpning av bestämmelserna i denna lag äga rum å de ordinarie sammanträden

med församlingarnas kyrkofullmäktige, som skola hållas före utgången

av maj månad. De utsedda delegerade skola omedelbart träda i tjänstgöring;

och skall i fråga om beräknande av deras tjänstgöringstid så anses, som örn

denna börjat först med ingången av år 1944.

Församlingsdelegerade skola så snart ske kan förrätta val av ordförande,

vice ordförande samt ledamöter och suppleanter i beredningsutskott ävensom

utse kassaförvaltare, sekreterare, revisorer och revisorssuppleanter. Intill

dess val av ordförande ägt rum, utövas ordförandeskapet av en delegerad,

vilken förordnas av Överståthållarämbetet.

Delegerade samt befattningshavare äga befogenhet att under år 1943 vidtaga

sådana åtgärder, som erfordras i anledning av denna lags ikraftträdande.

4. Utgifts- och inkomststater för år 1944 för samfälligheten och församlingarna

skola uppgöras under år 1943 i enlighet med de i denna lag givna

bestämmelserna; dock att specialförslag, som avses i 63 § 2 inom., skola av

församlingarnas kyrkoråd avlämnas före den 1 september 1943.

5. Kostnaderna för samfällighetens verksamhet under år 1943 skola bestridas

med belopp, som efter församlingsdelegerades beslut gäldas av församlingarna

i förhållande till antalet skattekronor i varje församling.

6. Församlingarnas räkenskaper för år 1943 skola granskas enligt de före

den 1 januari 1944 gällande bestämmelserna.

7. Erfordras närmare föreskrifter med avseende å denna lags ikraftträdande,

meddelas sådana föreskrifter av Konungen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:324 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 s. 1 i texten