Sök i Ratio Lex

Angående anslag till maritim ungdomsverksamhet

1942-05-08 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:293, Angående anslag till maritim ungdomsverksamhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 293.

1

Nr 293.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag

till maritim ungdomsverksamhet; given Stockholms

slott den 8 maj 1942.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen, fråga

angående anslag till maritim ungdomsverksamhet samt anför därvid följande:

I propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen

av landets försvarskrafter anförde jag (sid. 591), att tillräckligt material

för det dåvarande icke förelåge för ett slutligt ståndpunktstagande till frågan

huru den maritima ungdomsrörelsen borde ordnas och huruvida något statligt

bidrag regelmässigt borde utgå till densamma. Sedan ärendet numera färdigberetts,

anhåller jag att få återkomma till denna anslagsfråga.

Bihang till riksdagens protokoll 19d2. 1 sami. Nr 293.

IMG ii

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

1. Utredningsuppdrag.

Med bifall till en framställning av chefen för marinen medgav Kungl. Majit

den 5 juli 1940, att under tiden den 15 juli—den 17 augusti 1940 finge vid

Ostkustens marindistrikt anordnas en utbildningskurs för ynglingar. Kursen

skulle ha till ändamål att bibringa därför lämpade ynglingar viss sjömansutbildning,

varigenom de i mån av behov kunde avses för uppgifter i sjöförsvarets

tjänst. Kursen avsåg därjämte att bereda ynglingar, som övervägde

att ägna sig åt sjömansyrket, tillfälle att pröva och ådagalägga sin lämplighet

för detta yrke.

I samband med avgivande av rapport över kursen framlade chefen för Stockholms

örlogsstation — genom vilkens försorg kursen anordnats — ett förslag

till uppbyggande av ett »system för den svenska ungdomens maritima

fostran». Den avsedda maritima ungdomsrörelsen borde vara statligt understödd

och organiserad men likväl i stort sett bygga på redan förefintliga

frivilliga organisationer, såsom sjöscoutavdelningarna inom Sveriges scoutförbund

samt Sveriges frivilliga motorbåtskår. Den borde få prövas snarast

möjligt, för vilket ändamål vid Stockholms örlogsstation borde organiseras

en ungdomsavdelning, omfattande ungefär 150 ynglingar i åldern 14—18 år.

Vid ungdomsavdelningen skulle — i viss anslutning till den under sommaren

1940 organiserade kursen — under omkring ett år bedrivas undervisning i

sjömilitära ämnen samt vissa övningar m. m.

Genom beslut den 24 januari 1941 uppdrog Kungl. Majit åt chefen för

marinen att, i den mån så erfordrades med anlitande av särskilt tillkallade

sakkunniga, föranstalta örn utredning rörande anordnande av en på frivillighetens

grund vilande sjömilitär undervisnings- och övningsverksamhet för

ungdom. Vid anmälan av detta ärende anförde jag följande:

För min del finner jag lämpligheten av att på sätt som av stationschefen

föreslagits inrätta en statligt organiserad eller dirigerad ungdomsrörelse av

här ifrågasatt art kunna starkt ifrågasättas. Å andra sidan vill jag ej förneka,

att förslaget i fråga innehåller vissa beaktansvärda synpunkter. Särskilt

synes böra uppmärksammas det förhållandet, att någon motsvarighet för

marinens vidkommande till landstormsförbundens ungdomsavdelningar för

närvarande icke förefinnes, vadan den sjömilitärt intresserade ungdomen

saknar egentliga möjligheter till utbildning och övning i hithörande stycken.

Huru man lämpligast bör komma till rätta med denna brist kan givetvis

vara föremål för delade meningar. För egen del finner jag den ändamålsenligaste

vägen vara att söka lita till redan förefintliga frivilliga organisationer.

En undersökning synes därför böra komma till stånd rörande möjligheterna

att inom ramen lör dessa organisationer inpassa en för ungdom

lämpad utbildning i sjöinilitära och allmänt marina ämnen, ungefärligen motsvarande

den utbildning, som står till buds inom landstormens ungdomsrörelse.

De närmare förutsättningarna för en dylik utredning torde icke nu

böra fixeras. Jag anser dock, att i första hand bör undersökas, örn icke frivilliga

motorbåtskåren skulle kunna upptaga en dylik ungdomsverksamhet på

sitt program. Det bör likaledes prövas, örn icke sjöscoutrörelsen — givetvis

med fasthållande vid scoutkaraktären — skulle kunna hava en uppgift att

fylla i samma syfte. Att ungdomsrörelsen sålunda enligt min mening icke

bör vara statlig, bör icke behöva lägga hinder i vägen för att genom marinens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

försorg sjöläger sommartid anordnas för därav intresserad ungdom. Förslag

härom synes böra utarbetas i samband med utredningen.

Till fullföljande av det sålunda meddelade uppdraget tillkallade chefen

för marinen den 8 februari 1941 såsom sakkunniga kommendören G. Wahlström,

dåvarande vice ordföranden i Sveriges frivilliga motorbåtskår, nuvarande

ställföreträdande kårchefen i sjövärnskåren, civilingenjören T. Hydén,

generalsekreteraren F. Thunborg samt notarien B. Junker. Därjämte uppdrogs

åt Wahlström att vara de sakkunnigas ordförande och åt Junker att

tjänstgöra som sekreterare.

Utöver de av mig i diktamen till statsrådsprotokollet uppdragna riktlinjerna

meddelade chefen för marinen i samband med de sakkunnigas tillkallande

följande ytterligare direktiv för utredningsarbetet:

De sakkunnigas arbete skulle inriktas på att så snart som möjligt inkomma

med förslag till maritim ungdomsverksamhet redan instundande sommar,

samt den utbildning m. m., som dessförinnan kunde erfordras såsom förberedelse

för sommarens verksamhet. Sagda verksamhet kunde lämpligen

givas försökskaraktär.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag skulle de sakkunniga beakta det värde,

som en utbildning av ifrågavarande slag kunde äga såsom en förberedelse

icke endast för marinens utan även för handelsflottans tjänst.

De sakkunniga ingåvo den 23 april 1941 till chefen för marinen ett preliminärt

förslag till anordnande av maritim ungdomsverksamhet sommaren 1941.

Sedan Kungl. Maj:t den 23 maj 1941 lämnat medgivande till att en ungdomsverksamhet

av föreslagen art anordnades, bedrevs under sommaren utbildningsverksamhet

i enlighet med de sakkunnigas preliminära förslag dels av

Sveriges frivilliga motorbåtskår (den nuvarande sjövärnskåren), dels av

Sveriges scoutförbund.

Med skrivelse till chefen för marinen den 22 december 1941 överlämnade

de sakkunniga därefter betänkande och förslag angående anordnande av en

sjömilitär undervisnings- och övningsverksamhet för ungdom. Förslaget har

av chefen för marinen med eget yttrande den 10 mars 1942 underställts Kungl.

Maj :ts prövning. Sedan utlåtanden över förslaget inhämtats av marinförvaltningen,

skolöverstyrelsen, chefen för sjövärnskåren samt Sveriges scoutförbund

anhåller jag nu att få anmäla detsamma för Kungl. Majit.

2. De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga framhålla, att de vid utarbetande av sitt förslag haft tillgång

till de rapporter som avgivits över den sommaren 1941 försöksvis bedrivna

maritima ungdomsverksamheten. De sakkunniga hade trätt i förbindelse

med de olika organisationer, som hittills bedrivit någon form av

maritim ungdomsverksamhet. Sålunda hade överläggningar hållits med

cheferna för dåvarande Stockholms och Södertörns frivilliga motorbåtsflottiljer

samt representanter för Svenska seglarförbundets juniorkommitté,

stiftelsen svenska seglarskolan och föreningen Sveriges flotta. Till fullgörande

av uppdraget att undersöka i vad mån en utbildning av detta slag

kunde äga värde som förberedelse för tjänst vid handelsflottan hade de sak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

kunniga konfererat med representanter för svenska sjöfolksförbundet, Sveriges

fartygsbefälsförening och den kyrkliga sjömansvården.

Beträffande de allmänna riktlinjerna för en med statsmedel understödd

maritim ungdomsverksamhet lia de sakkunniga anfört, att verksamheten

för att äga verkligt värde måste sträva efter att bibringa pojkarna en

allmän karaktärsfostran, i första hand en fostran till medborgaranda. Enligt

de sakkunnigas mening måste en ungdomsverksamhet av detta slag stå öppen

för pojkar ur alla samhällets skikt. Det borde därvid med tanke på rörelsens

samhällsnyttiga karaktär vara statens sak att i ekonomiskt avseende träda in

och lämna tillskott för de pojkar, som icke själva kunde bära kostnaderna för

deltagande. För att utbildningen skulle bliva av bestående värde krävdes,

att pojkarna omhändertoges icke blott för en eller annan sommarmånad utan

att de bereddes tillfälle att följa en utbildning, som bedreves året örn, låt

vara i mindre intensiv omfattning under vinterhalvåret. Av det anförda

följde, att utbildningen icke kunde bedrivas centralt på en enda eller endast

ett par platser i landet.

Pojkarna borde redan vid en ganska låg ålder kunna erhålla maritim utbildning.

Härför talade den nu allt mer skärpta konkurrensen örn pojkarna

från olika organisationers sida samt den omständigheten, att det vore ett

tidskrävande arbete att utbilda en pojke till gott sjömanskap. Det syntes

vara lämpligt, att utbildningsverksamheten avslutades något år innan värnpliktstjänstgöringen

skulle fullgöras.

Efter en redogörelse för nuvarande maritim ungdomsverksamhet inom

landet —■ utövad inom scoutrörelsen, segelsällskapen o. s. v. — ha de sakkunniga

anfört, att denna verksamhet varit splittrad på många olika organisationer.

Den hade icke i någon av dessa nått en omfattning, som svarade

mot det maritima intresset hos den svenska ungdomen eller mot de naturliga

förutsättningarna inom landet. Någon samverkan mellan de olika organisationerna

hade i stort sett icke ägt rum. Var och en av de olika organisationerna

hade haft stora svårigheter att kämpa mot, framför allt brist på

lämpliga ledare samt ekonomiska svårigheter. På grund av dessa förhållanden

hade den maritima ungdomsverksamheten icke tillnärmelsevis nått samma

utbredning som motsvarande organisationer, vilka bedrivit ungdomsverksamhet

till lands.

I ett följande avsnitt av sitt betänkande ha de sakkunniga något berört

den maritima ungdomsverksamheten i utlandet samt därefter till behandling

upptagit frågan vilka organisationer som lämpligen borde omhänderhava

en statligt understödd sådan verksamhet. De sakkunnigas uppfattning i

denna del kan sammanfattas på följande sätt:

De sakkunniga ansåge, att sjöscoutrörelsen inom Sveriges scoutförbund

borde anförtros utbildningen för de yngre åldersklasserna. Denna utbildning

borde vara av uteslutande icke-militär natur och kunde därför endast utgöra

en förberedelse för en sjömilitär utbildning.

Den enda organisation, som stöde till buds för den vidare sjömilitära utbildningen,

vore sjövärnskåren genom sin ungdomsverksamhet, vilken enligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 293.

5

kårens reglemente skulle bedrivas i form av aspirantkurser. Enligt reglementet

antoges aspiranter för utbildning till aktiva medlemmar av sjövärnskåren till

det antal, som varje år i kommandoväg bestämdes. Aspirant, som på ett tillfredsställande

sätt undergått fullständig aspirantutbildning, tilldelades såsom

värnpliktig flottan.

Reglementet för sjövärnskåren den 17 oktober 1941 hade öppnat möjligheter

för att inom sjövärnskåren bedriva en förberedande sjömilitär utbildningsverksamhet

för pojkar inom det äldre åldersskiktet, vilken enligt de sakkunnigas

mening torde komma att fylla sitt ändamål. De sakkunniga föresloge

således, att den militärt betonade utbildningsverksamheten för de

äldre pojkarna skulle bedrivas inom sjövärnskåren.

Av övriga redan befintliga organisationer, som bedreve maritim ungdomsverksamhet,

hade särskilt svenska seglarskolan tilldragit sig de sakkunnigas

uppmärksamhet. Stiftelsen svenska seglarskolan hade under en följd av år

bedrivit en relativt omfattande utbildningsverksamhet på sina sjögående fartyg.

De sakkunniga hade ifrågasatt, att stiftelsen i någon form skulle ställa

sina fartyg till förfogande för den statligt understödda verksamheten. Någon

acceptabel lösning av denna fråga hade emellertid vid de sakkunnigas överläggningar

med stiftelsens direktion icke kunnat framläggas, varför de sakkunniga

i sitt förslag icke kunnat bereda någon plats för seglarskolans medverkan

i den statligt understödda verksamheten. De sakkunniga förutsatte

emellertid, att denna fråga senare måste bli föremål för vidare överläggningar

mellan stiftelsens direktion och det centralorgan för den statligt stödda

maritima ungdomsverksamheten, varom de sakkunniga framlade förslag. De

sakkunniga hade därför stannat för att föreslå, att den statligt understödda

maritima utbildningsverksamheten anförtroddes sjöscoutrörelsen inom

Sveriges scoutförbund samt sjövärnskårens aspirantverksamhet. Av rapporterna

över försöksverksamheten sommaren 1941 framginge, att samtliga instanser

funnit en organisation uppbyggd på sjöscoutrörelsen och sjövärnskåren

i stort sett väl svara mot sitt ändamål.

Sjöscoutrörelsen borde omhändertaga pojkar från och med 12 års ålder.

Erfarenheten inom sjöscoutrörelsen under en lång tidrymd syntes bekräfta

riktigheten av en sådan anordning. Yad beträffade åldern för övergång till

sjövärnskåren, förutsatte reglementet för kåren, att pojken tidigast kunde antagas

som aspirant det år han fyllde 16 år. Mot en sådan anordning hade de

sakkunniga intet att erinra. Dock syntes det lämpligt, att pojken under detta

år bereddes tillfälle att välja mellan att ännu ett år kvarstå inom sjöscoutrörelsen

eller att söka inträde som aspirant i sjövärnskåren. Ett visst antal

pojkar förutsattes kvarstå inom sjöscoutrörelsen även efter 16 års ålder för

att utbildas till sjöscoutledare.

Någon obligatorisk övergång från sjöscoutrörelsen till sjövärnskåren borde

icke förekomma. För denna mening talade även sjöscoutrörelsens behov av

ledare. Det borde även stå öppet för sjövärnskåren att som aspiranter antaga

andra pojkar än sådana, som genomgått utbildning inom sjöscoutrörelsen.

Pojkar som i sjöscoutrörelsen genomgått fullständig utbildning borde dock

äga företräde framför andra att antagas som aspiranter. I vederbörande

flottiljchefs hand borde läggas att avgöra vilka kvalifikationer som skulle

föreskrivas för inträde.

De sakkunniga hava i sitt betänkande härefter till behandling upptagit frågan

örn utbildningsverksamheten inom sjöscoutrörelsen. I organisatoriskt

avseende borde sjöscoutarbetet inom Sveriges scoutförbund bedrivas efter

samma riktlinjer som hittills. Det borde emellertid övervägas, huruvida icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

sjöscoutrörelsens högsta ledning vid en utvidgning av verksamheten borde

givas en något fastare utformning, t. ex. genom tillsättande av en vice scoutchef

för sjöscoutverksamheten. Vidare syntes det ur ledarrekryteringens

synpunkt vara värdefullt, att sjöscoutarbetet icke bedreves fristående från

det vanliga scoutarbetet.

Omfattningen av den statsunderstödda verksamheten kunde icke med

säkerhet bedömas. Emellertid vore det självfallet, att en viss proportion

måste finnas mellan sjöscoutrörelsens omfattning och det antal aspiranter,

som årligen finge antagas i sjö värnskåren. Örn man förutsatte, att maximiantalet

aspiranter i enlighet med av chefen för sjövärnskåren avgivet förslag

tills vidare komme att fastställas till 750, innefattande samtliga årskurser,

borde det statliga stödet till sjöscoutrörelsen avpassas efter ett totalt medlemsantal

örn cirka 1,200, fördelat på de olika årskurserna. Vid fastställandet

av denna siffra hade hänsyn tagits dels till sjöscoutrörelsens behov av ledare,

dels till att en viss procent av pojkarna troligen icke komma att helt och

hållet fullfölja utbildningen.

Utbildningsplanen för verksamheten inom sjöscoutrörelsen ha de sakkunniga

tänkt sig utformad på följande sätt:

12 år lista sommaren: Läger med dagsseglingar. Rodd. Småbåtskännedom.

13 år 2:dra » Kortare skärgårdssegling.

14 år 3:dj e » Längre skärgårds- eller kustsegling.

15 år 4:de » Havssegling med sjögående fartyg.

För pojkar över 15 år, vilka stannade kvar inom sjöscoutrörelsen för att

utbildas till ledare, borde verksamheten sommartid bedrivas i form av havsseglingar,

varjämte de komme att tjänstgöra som instruktörer för de yngre

åldersklasserna.

Beträffande ledarutbildningen inom sjöscoutrörelsen ha de sakkunniga

anfört bland annat följande:

Under sommaren 1941 hade anordnats tre ledarekurser inom Sveriges scoutförbund.

Liknande ledarekurser borde för framtiden regelbundet anordnas

varje sommar. Det torde vara nödvändigt att varje sommar anordna en

seglande kurs — med huvudvikten av programmet lagd på det praktiska sjömanskapet

— och en stillaliggande — med huvudvikten lagd på sjöscoutarbetets

pedagogik och metodik. -— Sveriges scoutförbund borde såsom

skett under sommaren 1941 i mån av möjlighet erhålla viss i militärtjänst

inkallad instruktionspersonal, vilken krävdes för ledarekurserna, disponerad

för detta ändamål.

I avseende å frågan örn den för sjöscoutverksamheten erforderliga övningsmaterielen

lia de sakkunniga framlagt följande förslag:

För utbildningen av de yngsta åldersklasserna fordrades ett relativt stort

antal mindre båtar, vilka lämpligen borde kunna användas för såväl rodd som

segling. De sakkunniga ansåge det synnerligen önskvärt, att de olika sjöscoutenheterna

snarast sattes i tillfälle att anskaffa sådana båtar.

För skärgårds- och kustseglingarna krävdes kraftigare, ruffade båtar med

möjlighet att taga ett större antal pojkar ombord. Lämpligen borde dessa

båtar vara av kostertyp eller liknande. De sakkunniga förutsatte, att denna

fråga med bidrag från statens sida kunde lösas på ungefär samma sätt som

hittills. Vissa mindre kårer kunde lämpligen gemensamt anskaffa långfärdsbåt,

som varje kår disponerade viss del av sommaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

i

För den fjärde sommarens havssegling fordrades fartyg av ungefärligen

samma typ som svenska seglarskolan disponerade. Emellertid torde det

icke krävas ett sådant fartyg för varje kår; ett eller två fartyg för hela landet

torde täcka behovet, därest de utnyttjades fullständigt under hela seglingssäsongen.

Den övriga övningsmateriel, som krävdes inom sjöscoutrörelsen, torde i

regel kunna anskaffas av scoutförbundet eller de olika kårerna, i den mån,

som den icke redan funnes tillgänglig. I mån av behov och möjlighet borde

dock Sveriges scoutförbund äga rätt att från marinen låna sådan övningsmateriel,

som krävdes för särskilda ändamål.

De sakkunniga ha som förut nämnts utgått från att de pojkar, som genomgått

utbildning i sjöscoutrörelsen, till övervägande del komme att söka inträde

som aspiranter i sjövärnskåren och efter genomgången aspirantutbildning

således fullgöra sin värnplikt vid flottan. Sannolikt komme många av

dem därefter att ingå som aktiva medlemmar i sjövärnskåren. De pojkar, som

genomgått utbildning inom sjöscoutrörelsen, borde emellertid i viss utsträckning

vid krigsfall och liknande förhållanden kunna användas på vissa poster

i landets försvarsberedskap. Någon förbindelse att vid mobilisering eller

förstärkt försvarsberedskap ställa sig till förfogande för försvaret borde dock

ej avkrävas vederbörande.

De pojkar, som efter genomgången sjöscoututbildning komme att tjänstgöra

som sjöscoutledare, borde örn de så önskade, beredas tillfälle att fullgöra

sin värnpliktstjänstgöring vid flottan.

De sakkunniga hade övervägt möjligheten av att pojkar, som deltagit i

viss del av den maritima ungdomsutbildningen, skulle befrias från den obligatoriska

värntjänstutbildningen. De sakkunniga ville emellertid icke föreslå

en sådan anordning bland annat av det skälet, att skolornas värntjänstutbildning

omfattade även sådana ämnen, i vilka pojkarna endast i mindre utsträckning

komme att övas inom den maritima ungdomsverksamheten.

I ett följande avsnitt lia de sakkunniga behandlat frågan örn bestridande

av kostnaderna för den i sjöscoutrörelsens regi bedrivna ungdomsverksamheten.

Av framställningen i denna del inhämtas följande:

Staten borde som förut nämnts deltaga i bestridandet av kostnaderna för

den maritima ungdomsutbildningen. Emellertid syntes det riktigt att deltagarna

i utbildningen -—- i den mån de ägde möjlighet härtill ■—■ själva

betalade kostnaden för resor, kost och logi samt del i kollektiv olycksfallsförsäkring.

Vidare föresloge de sakkunniga, att medel beviljades för utdelande

av stipendier till deltagare i sjöscoutövningar efter liknande principer

som tillämpades beträffande nu ur fonden för friluftslivets främjande

utgående bidrag.

Kostnaderna för båtmateriel borde bestridas dels med statsmedel, dels

med bidrag från förbundet oell från annat håll. Kostnaderna för inköp av

båtmateriel borde som regel till hälften kunna täckas av förbundets och

andia medel. Kostnaden för underhåll av båtarna bleve relativt obetydlig

och borde därför helt kunna täckas med kårernas egna medel. Staten skulle

således bidraga med 50 procent av kostnaden för inköp av båtar och större

nyanskaffningar. — I den mån pojkarna önskade anskaffa sjöseoutdräkt, borde

de själva stå för denna kostnad. — Deltagarna i ledarekurser borde själva

stå för 50 procent av kostnaderna, inklusive resekostnader, och resterande

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Kungl. Marits proposition nr 293.

kostnad bäras av staten. För mindre bemedlade borde finnas möjlighet att

erhålla stipendier.

I ett följande huvudavsnitt av sitt betänkande hava de sakkunniga behandlat

utbildningen och verksamheten för ungdom inom sjövärn

skåren. Av de sakkunnigas framställning i detta avseende inhämtas

huvudsakligen följande:

o Enligt reglementet för sjövärnskåren antoges aspiranter till det antal, som

på förslag av chefen för marinen efter samråd med chefen för försvarsstaben

för varje utbildningsår i kommandoväg bestämdes. Antalet fördelades av

kårchef en enligt direktiv av chefen för marinen på de olika flottiljerna. Aspiranterna

vore att anse som medlemmar av sjövärnskåren.

Aspiranterna borde utgöra en särskild avdelning inom varje flottilj och

under flottiljchefen stå under befäl av en kårmedlem av officers grad, benämnd

flottiljungdomsledare. Inom aspirantavdelningen borde tillämpas

självstyrelse av lämplig form. En sådan anordning borde medverka till att hos

aspiranterna höja intresset för verksamheten.

Elottiljcheferna borde anordna föredrag i skolorna på orten för att på sådant

sätt sprida kunskap örn sjövärnskårens ungdomsverksamhet. — Även

inom kårstaben förefunnes behov av en särskild person med uppgift att ägna

sig åt ungdomsverksamheten och staben borde därför utökas med en kårmedlem

av officers grad med uppgift att biträda kårchefen i fråga örn aspirantverksamheten.

Det vore icke nu möjligt att med bestämdhet yttra något örn verksamhetens

omfattning. I kostnadsberäkningarna hade de sakkunniga utgått från

ett årligt nytillskott av cirka 250 aspiranter, motsvarande ett totalt aspirantantal

av 750 för tre årskurser. Endast de flottiljer, som ägde tillgång till utbildad

instruktionspersonal, lämplig förläggningsmöjlighet samt tillräcklig

övningsmateriel, borde anordna sommarkurser, övriga flottiljer, vilka samtliga

borde kunna anordna vinterutbildning, borde sättas i tillfälle att sända

aspiranter till de förstnämnda flottiljernas praktiska övningar under somrarna.

Chefen för sjövärnskåren hade ifrågasatt, att inom kåren utöver de aspiranter,

som enligt bestämmande i kommandoväg finge antagas, även s. k.

extra aspiranter skulle kunna mottagas.

Med anledning härav borde bestämmelsen att aspiranter årligen finge antagas

till det antal, som i kommandoväg beslutades, ändras till att avse endast

det antal aspiranter, för vilka staten bestrede viss del av utbildningskostnaderna

och vilka som regel skulle fullgöra sin värnplikt vid flottan. Utöver

detta antal skulle efter inhämtat tillstånd av chefen för sjövärnskåren chef

för sjövämsflottilj få antaga ytterligare aspiranter. För detta överskjutande

antal aspiranter skulle den del av kostnaderna, som eljest bestredes med statsmedel,

bårås av vederbörande flottilj. Genom en sådan anordning tillgodosåges

å ena sidan sjövärnskårens intresse av en icke alltför beskuren ungdomsverksamhet,

medan å andra sidan staten icke förorsakades någon kostnad,

som icke skäligen borde påvila den.

Beträffande utformningen av den inom håren hedrivna utbildningsverksamheten

för ungdom har i sakkunnigbetänkandet anförts följande:

Erfarenheterna av den sommaren 1941 bedrivna försöksverksamheten gåve

vid handen, att utbildningen icke borde bedrivas intensivare än att kunskaperna

motsvarade den ställning ynglingarna erhölle då de fullgjorde sin

första värnpliktstjänstgöring. Det måste anses som ett psykologiskt och peda
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

gogiskt missgrepp, ifall ynglingar, som under tre års tid genomgått en grundlig

utbildning i sjömilitära ämnen och möjligen dessförinnan erhållit en första

utbildning inom sjöscoutrörelsen, under sin första värnpliktstjänstgöring i

alla hänseenden jämställdes med övriga värnpliktiga, vilka kanske icke besutte

någon som helst maritim utbildning. Vilka åtgärder, som skulle vidtagas

för att en pojke, som genom deltagande i den maritima ungdomsutbildningen

skaffat sig vis^a sjömilitära kvalifikationer, också under sin värnpliktstjänstgöring

skulle få en ställning och ett ansvar, som svarade mot

dessa kvalifikationer, torde det ankomma på de sjömilitära myndigheterna att

bedöma. De sakkunniga ansåge det angeläget, att denna fråga grundligt övervägdes

och bringades till en god lösning.

Den praktiska utbildningen sommartid inom sjövärnskåren borde omfatta

en månad under tre somrar enligt följande:

16 år 5:e sommaren: Förläggning i land i läger.

17 » 6:e » » » » » » Ett antal kortare seglingar.

18 » 7:e » Under 14 dagar förläggning i läger.

» 14 dagar havssegling.

En vinterutbildning vore nödvändig även för aspiranter^ av samma skäl,

som tidigare anförts beträffande sjöscoutrörelsen. Denna borde läggas på sådant

sätt, att pojkarna toges in på hösten och genomginge viss teoretisk utbildning

innan de deltoge i den första sommarens praktiska verksamhet.

Vartannat år borde en ledareutbildningskurs anordnas inom sjövärnskåren.

Ett visst antal instruktörer från flottan borde i fall av behov ställas till förfogande

för aspirantverksamheten, därest antalet ledareutbildade ynglingar

skulle visa sig icke förslå för verksamhetens bedrivande.

Befäl och underbefäl från såväl sjövärnskåren som från flottan borde kommenderas

till tjänstgöring som instruktionspersonal vid de praktiska övningarna.

Det vore nämligen icke möjligt vare sig ur arbetsgivarens eller ur

vederbörande kårmedlems egen ekonomiska synpunkt att lita till frivilligheten.

Samma bestämmelser borde gälla för ledarekurser. Under praktisk

sommartjänstgöring och under ledarekurser skulle således ledarna åtnjuta lön

efter militär grad.

Det vore nödvändigt att varje flottilj sattes i tillfälle att själv anskaffa och

vårda nödig övningsmateriel för aspirantverksamheten. Beträffande de sjögående

fartygen för havsseglingarna gällde vad som anförts i fråga örn materielbehovet

för sjöscoutrörelsen.

Flera av de nu använda flottilj stationerna torde icke vara lämpliga till förläggning,

då det gällde utbildning av ett så stort antal aspiranter, som här

komme i fråga. Flottiljerna torde därför i flera fall bliva nödsakade att söka

erhålla annan förläggningsplats för sommarkurserna för aspiranter, antingen

genom att söka få disponera kronan tillhörig mark eller genom att förhyra

mark av privatpersoner. De olika flottiljerna kunde för aspirantverksamheten

även behöva låna tält från armén.

De sakkunniga förutsätta, att aspirant, som på ett tillfredsställande sätt

genomgått fullständig aspirantutbildning, skall fullgöra sin första värnpliktstjänstgöring

vid flottan och därefter som regel antagas till aktiv medlem av

sjövärnskåren. Reglementet för kåren förutsatte icke, framhålla de sakkunniga

vidare, att aspiranterna under sin aspiranttid skulle vara skyldiga att

tjänstgöra i händelse av förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering. Någon

sådan skyldighet borde heller icke åläggas aspirant, men efter frivilligt åta
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

gande och med målsmans tillstånd borde han kunna användas för viss tjänst,

som enligt gällande planer skulle bestridas av personal ur sjövärnskåren.

Beträffande värntjänstutbildningen ha de sakkunniga hänvisat till vad som

anförts i fråga örn sjöscoutrörelsen. I detta sammanhang lia de sakkunniga

anfört, att den som antagits som aspirant, icke borde avfordras någon förbindelse

att fullfölja utbildningen.

Kostnaderna för materiel för utbildningen, såsom båtar, handvapen, ammunition

m. m., samt ledare- och instruktörskostnader jämte eventuella sjukvårdskostnader

borde helt bestridas av statsmedel. Av kostnaderna för sommarkurserna

borde 50 procent bestridas av pojkarna själva i form av kursavgifter,

medan resterande kostnad borde bäras av staten. Av statsmedel borde

utgå stipendier i syfte att medgiva hel eller partiell befrielse från kursavgift.

Vinterövningama borde bekostas av pojkarna själva eller av flottiljernas tillgängliga

medel, i den mån vissa pojkar icke kunde stå för kostnaderna.

För att undvika olägenheterna av att två olika organisationer skulle omhänderhava

den maritima ungdomsverksamheten borde ett koordinerande

organ inrättas, förslagsvis benämnt rådet för maritim ungdomsutbildning

(»maritima ungdomsrådet»), med följande huvudsakliga arbetsuppgifter:

1) att utåt representera den samfällda maritima ungdomsverksamheten;

2) att bland annat genom reseverksamhet tillse, att utbildningsverksamheten

inom sjöscoutrörelsen och sjövärnskåren på effektivaste sätt samordnades;
3)

att årligen inkomma med anslagsäskanden för den samfällda maritima

ungdomsverksamheten samt att fördela till förfogande ställda gemensamma

medel samt gemensam materiel; samt

4) att bedriva upplysningsverksamhet rörande betydelsen av en livskraftig

maritim ungdomsrörelse.

Bådet borde bestå av 8—10 ledamöter, tillsatta av Kungl Maj:t för en tid

av två år. Av ledamöterna borde två utses efter förslag av chefen för marinen

med uppgift att företräda sjövärnskåren, två efter förslag av Sveriges scoutförbund

samt tre efter förslag av skolöverstyrelsen, Sveriges redareförening

och Svenska sjöfolksförbundet. Medlemmarna borde icke åtnjuta arvode.

Bådet borde äga tillgång till ett sekretariat med en arvodesanställd sekreterare.

Av kostnadsberäk n in gar na, beträffande vilkas närmare innebörd

torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, inhämtas i huvudsak följande:

Kostnaderna för sjöscoutverksamheten lia beräknats till sammanlagt 26,150

kronor, av vilket belopp staten skulle bidraga med 13,575 kronor. Av statsbidraget

skulle 10,000 kronor belöpa på inköp och förnyelse av båtmateriel

(halva kostnaden), 1,000 kronor på stipendier, 900 kronor på ledarekurs i land,

1,175 kronor på seglande ledarekurs ombord samt 500 kronor på inspektionsverksamhet.

Kostnaderna för ungdomsverksamheten inom sjövärnskåren ha av utredningen

beräknats till 71,625 kronor, av vilket belopp 42,062 kronor skulle bestridas

av statsmedel. Av statsbidraget skulle 1,000 kronor belöpa på stipen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

dier, 1,500 kronor på ledarekurs för tjugu deltagare, 10,000 kronor på övningsmateriel

samt 29,562 kronor på hälften av kostnaderna i övrigt för praktiska

övningar under 1 månad för 750 aspiranter.

Kostnaderna för det maritima ungdomsrådet ha beräknats till 4,000 kronor,

i vilket belopp bland annat ingår sekreterarearvode med 1,200 kronor samt

resekostnader, 1,500 kronor.

I anslutning härtill har utredningen beräknat det totala årliga bidragsbehovet

för den maritima ungdomsverksamheten till (13,575 + 42,062 + 4,000 =)

59,637 kronor.

3. Yttranden.

Chefen för marinen har med vissa detaljerinringar tillstyrkt bifall till utredningsmännens

förslag.

Chefen för marinen kunde icke biträda förslaget örn införande av självstyrelse

för aspiranter vid sjövärnskåren. — Antalet aspiranter vilkas utbildning

och beklädnad skulle bekostas av statsmedel borde begränsas till högst

750. Därest det skulle befinnas önskvärt, kunde antalet likväl utökas enligt

de sakkunnigas förslag utan att härför erfordrades ökat statsanslag. •— Med

hänsyn till det antal aspiranter som antagits under sistförflutna året vore antalet

ledare, utbildade under den på försök anordnade ledarekursen 1941,

otillräckligt. En ledareutbildningskurs borde därför anordnas även våren

1942 under 14 dagar enligt de sakkunnigas förslag. Detta vore så mycket nödvändigare

som under nuvarande förhållanden instruktörer från flottan knappast

kunna påräknas ställas till förfogande för aspirantverksamheten. — Att

de instruktörer, tillhörande sjövärnskåren, som tjänstgjorde under vinterkurserna,

borde fullgöra denna tjänst utan ekonomiskt vederlag, syntes

knappast skäligt. Under sådana förutsättningar syntes man ej kunna erhålla

så kvalificerade instruktörer som erfordrades oell man kunde knappast påräkna

att tillräckligt antal kårmedlemmar frivilligt skulle ställa sig till förfogande

för genomgående av ledarekurser med utsikt att under vintrarna bliva

tagna i anspråk 1—2 kvällar i veckan utan någon ersättning. Det syntes alltså

bliva nödvändigt att tillerkänna vid aspirantutbildningen tjänstgörande kårmedlemmar

viss ersättning. Sjövärnskårens tillgångar i form av avgifter från

aktiva och passiva medlemmar varierade år från år och vore som regel ej

större än att de räckte till sådana expeditionskostnader m. m., som ej bestredes

av staten. De medgåve knappast anskaffning av utbildningsmateriel.

De av de sakkunniga föreslagna grunderna för kostnadernas bestridande tillstyrktes,

dock med det tillägget att arvode borde utgå även för instruktörspersonal

under vinterövningarna och i form av lön efter militär grad för varje

tjänstgöringsdag. — Det maritima ungdomsrådets verksamhet borde inskränkas

att omfatta sjöscoutrörelsen men borde jämväl kunna utnyttjas av

chefen för sjövärnskåren beträffande asjnrantverksamheten genom samråd i

frågor rörande utbildning och upplysningsverksamhet m. m. Rådet finge därigenom

karaktären av centralorgan för den statsunderstödda maritima ungdomsverksamheten

inom scoutrörelsen och rådgivande organ för aspirantverksamheten

inom sjövärnskåren. -—- Då statsanslag överhuvudtaget icke borde

utgå för ett större antal aspiranter än det som årligen i kommandoväg fastställdes

och detta antal för innevarande utbildningsår fastställts till högst

500, borde följaktligen kostnaderna för innevarande år beräknas med hänsyn

till detta antal. Chefen för sjövärnskåren hade i skrivelse till chefen för

marinen beräknat det för aspiranterna erforderliga anslaget till 65,000 kronor.

Till denna beräkningsgrund ävensom till de synpunkter, som chefen för sjö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

värnskåren anfört i fråga om tillgodoseendet av behovet av båtmateriel för

aspiranternas övningar, gåve chefen för marinen sin anslutning.

Av den av chefen för marinen i dennes yttrande åberopade skrivelsen från

cliefen för sjövärnskåren inhämtas bland annat följande:

Antalet aspiranter inom sjövärnskåren beräknades till 500 för utbildningsåret

1941/42.

Vid beräkningen av kostnaderna för aspirantverksamheten upptoges ej utgifter

för instruktörernas avlöning. Det förutsattes nämligen, att dessa genom

vederbörande marindistriktschef inkallades till beredskapstjänstgöring för att

därunder göra instruktörstjänst vid de olika flottiljerna.

Erfarenheterna från föregående års aspirantverksamhet hade visat, att övningarna

vore svåra att bedriva på grund av det alltför ringa antalet segeloch

roddbåtar som stått till förfogande. En anskaffning av sådana båtar

syntes dock framdeles bliva nödvändig. För instundande sommar upptoges

emellertid endast medel för förhyrning av båtar samt underhåll av redan vid

flottiljerna befintliga eller till flottiljerna donerade båtar, varvid dock inköp

i mindre skala av båtmateriel borde kunna verkställas av chefen för sjövärnskåren

örn tillfälle därtill erbjödes. -— I kostnadsberäkningen förutsattes, att

varje aspirant för sin sommarkurs skulle erlägga 50 kronor med undantag av

mindre bemedlade, för vilka stipendier vore avsedda.

Förutom i en bifogad tablå beräknade medel, 65,000 kronor, erfordrades

omkring 10,000 kronor för förhyrning av seglarskolans två fartyg Kapuren

och Kryssaren. Underhandlingar härom påginge mellan seglarskolans styrelse

och chefen för sjövärnskåren.

Chefen för sjövärnskåren har i ett senare utlåtande över utredningsmännens

förslag anfört i huvudsak följande:

Vid sjövärnskåren finge för utbildningsåret 1941/42 antagas 500 aspiranter.

Detta antal hade beräknats efter medlemsantalet i de befintliga 14 sjövärnsflottiljerna.

Emellertid vore Vänerns sjövärnsflottilj under uppsättning och

avsikten vore att därstädes instundande sommar jämväl anordna aspirantkurs.

Antalet aspiranter borde därför ökas från 500 till 540 och i särskild

skrivelse till chefen för marinen hade framställning gjorts härom. -— I samband

med det ökade aspirantantalet vore en ökning av anslaget för aspirantverksamheten

ofrånkomlig. Chefen för sjövärnskåren hemställde därför, att

anslaget måtte ökas med 5,600 kronor till 70,600 kronor enligt en bifogad

approximativ beräkning.

Chefen för sjövärnskåren hade i den av chefen för marinen i dennes yttrande

åberopade skrivelsen till chefen för marinen anmält, att för instundande

sommar upptagits endast medel för förhyrning av båtar, mindre inköp samt

underhåll av redan vid flottiljerna befintliga eller till flottiljerna donerade

båtar. I nämnda skrivelse hade hemställts, att 10,000 kronor utöver tidigare

angivna 65,000 kronor måtte anvisas för förhyrning av stiftelsen seglarskolans

två fartyg. Redan nu syntes emellertid föreligga jämförelsevis fördelaktiga

anbud på inköp av en större segelbåt. Å andra sidan kunde förhyrning av

seglarskolans fartyg bliva relativt dyrbar. Chefen för sjövärnskåren finge därför

hemställa, att det begärda beloppet av 10,000 kronor måtte ställas till förfogande

antingen för förhyrning av fartyg för aspiranternas övningar eller

ock för inköp av fartyg, örn detta skulle ställa sig för kronan fördelaktigare.

Därest inköp komme att beviljas, borde underhållet för denna materiel bestridas

av donerade eller andra privata medel med bidrag av de statsmedel,

som av Kungl. Maj:t beviljades för kårens övningar m. m.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

Marinförvaltningen har funnit de av de sakkunniga angivna kostnaderna

i de flesta fall vara väl lågt beräknade. Chefen för sjövärnskåren uppskattade

också kostnaderna för aspirantverksamheten sommaren 1942 för 500 aspiranter

till 65,000 kronor och för förhyrning av fartyg till 10,000 kronor eller tillhopa

75,000 kronor, vilket belopp med omkring 33,000 kronor överstege de av de sakkunniga

för 750 aspiranter beräknade kostnaderna. Vidare syntes det för närvarande

vara omöjligt att, såsom de sakkunniga förutsatt, anskaffa långfärdsbåtar

för en medelkostnad av cirka 3,000 kronor per båt, såvida icke sådana

båtar i huvudsak donerades till ifrågavarande organisationer. Med hänsyn till

den osäkra kostnadsramen ifrågasatte marinförvaltningen därför, huruvida

icke den maritima ungdomsverksamheten för vinnande av erfarenhet i fråga

örn av densamma betingade kostnader tills vidare borde organiseras allenast

inom sjövärnskåren. Vidare föresloge marinförvaltningen, att för förevarande

verksamhet erforderliga medel måtte ställas till förfogande i form av ett särskilt

reservationsanslag å fjärde huvudtiteln under Försvarskrafterna: Marinen

och samlingsrubriken Bidrag och understöd samt att ämbetsverket måtte bemyndigas

att av omhänderhavda medel förskottsvis bestrida den del av kostnaderna,

som belöpte å innevarande budgetår.

Sveriges scoutförbund har anfört, att förbundet i stort sett intet hade att

erinra mot vad de sakkunniga med instämmande av chefen för marinen anfört

i fråga om utbildningens allmänna uppläggning och rörande utbildningen

inom Sveriges scoutförbund.

Förbundet önskade emellertid framhålla, att den av de sakkunniga framlagda

utbildningsplanen för olika åldersklasser inom sjöscoutrörelsen icke

kunde betraktas som helt fullständig. Pojkarna i de högre åldersklasserna

måste nämligen utöver deltagandet i de längre seglingar, som i utbildningsplanen

föreslagits, även ägna tid åt att som patrulledare instruera sina yngre

kamrater i sjömanskapets och scoutuppfostrans grunder. För dessa äldre

pojkar måste således gälla, att de dels skulle deltaga i de för den yngsta

åldersklassen anordnade sommarlägren, dels själva vidareutbildas i sjömanskap

under de längre seglingarna.

Förbundet önskade kraftigt framhålla vikten av att möjligheter till en

effektiv ledareutbildning skapades. De sakkunnigas av chefen för marinen

tillstyrkta förslag syntes i detta hänseende fullt tillfredsställande.

I fråga örn samordningen mellan sjö värnskårens aspirantverksamhet och

sjöscoutrörelsen önskade förbundet inledningsvis framhålla, att ett avgjort

behov av ett samordnande organ syntes förefinnas. Redan den omständigheten

att pojken i flertalet fall förutsattes övergå från sjöscoutrörelsen till

sjövärnskåren skapade behov av ett organ, där gemensamma frågor berörande

utbildningen kunde diskuteras. Vidare förefölle exempelvis upplysningsverksamheten

rörande den maritima ungdomsverksamheten med fördel kunna

göras till en gemensam angelägenhet, lämplig att handhavas av det samordnande

organet. Detta borde lämpligen även kunna förmedla sambandet med

andra organisationer, som verkade för ungdomens maritima utbildning. Förbundet

villo således för sin del föreslå, att ett samordnande organ för den

maritima ungdomsverksamheten skapades, vilket lämpligen kunde benämnas

»Maritima ungdomsrådet» i enlighet med de sakkunnigas förslag. Rådet syntes

böra givas den sammansättning som do sakkunniga föreslagit.

I fråga örn detta samordnande organs befogenheter önskade förbundet ut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

tala, att, därest rådet av skäl, som chefen för marinen förebragt, i fråga örn

sjövärnskåren borde utöva endast en rådgivande verksamhet, detsamma måste

bliva fallet även beträffande sjöscoutverksamheten. Det förefölle nämligen

förbundet icke rimligt, att -— såsom chefen för marinen föreslagit •— rådet

gåves längre gående befogenheter i fråga örn sjöscoutrörelsen än beträffande

aspirantverksamheten inom sjövärnskåren. De frågor, som berörde sjöscoutverksamheten,

syntes under sådana omständigheter böra avgöras av Sveriges

scoutförbunds högkvarter ensamt. Förbundet ville således för sin del föreslå,

att rådet gjordes till ett rådgivande organ beträffande såväl sjöscoutverksamheten

som aspirantutbildningen inom sjövärnskåren.

Skolöverstyrelsen har anfört, att ur de synpunkter, som överstyrelsen närmast

hade att beakta, överstyrelsen icke funnit anledning till erinran emot

det framlagda förslaget.

Då jag den 24 januari 1941 anmälde frågan örn verkställande av utredning

örn en sjömilitär undervisnings- och övningsverksamhet för ungdom, underströk

jag särskilt det förhållandet, att någon motsvarighet för marinens vidkommande

till landstormsförbundens ungdomsavdelningar för närvarande

icke funnes. Den sjömilitärt intresserade ungdomen saknade därför egentliga

möjligheter till utbildning och övning i hithörande stycken.

Det förslag till anordnande av en sjömilitär verksamhet av nyss antydd art,

som utarbetats av de för ändamålet tillkallade utredningsmännen, innebär i

huvudsak följande:

1. Verksamheten bedrives med bidrag av statsmedel enligt framlagt utbildningsprogram

inom Sveriges scoutförbunds sjöscoutkårer och sjöscoutavdelningar

samt inom sjövärnskårens aspirantavdelningar.

2. Inom sjöscoutrörelsen avser utbildningen som regel deltagare i åldern

12—15 år (fyraårig utbildning). Inom sjövärnskåren avses verksamheten skola

omfatta åldrarna 16—18 år (treårig utbildning).

3. För sjöscoutrörelsens del bestrider staten kostnaderna för inköp av båtmateriel

med 50 procent samt kostnaderna för deltagande i ledarekurser med

likaledes 50 procent. Sveriges scoutförbund bör i mån av tillgång kunna

erhålla övningsmateriel som lån från marinen.

4. Inom sjövärnskåren bestrider staten kostnader för materiel och instruktörsarvoden

samt 50 procent av kostnaderna för den praktiska utbildningsverksamheten.

Staten svarar för hela kostnaden för ledareutbildning.

5. Inom såväl sjöscoutrörelsen som sjövärnskåren ställas stipendier av

statsmedel till förfogande för mindre bemedlade.

6. Som centralorgan för verksamheten tillsättes ett råd, maritima ungdomsrådet.

Vid min granskning av det framlagda förslaget har jag i likhet med de

hörda myndigheterna och organisationerna kommit till den uppfattningen, att

förslagets genomförande är ägnat att skapa goda förutsättningar för bibringande

av ett icke föraktligt mått av sjömilitära och allmänt sjömannamässiga

färdigheter hos den deltagande ungdomen. Jag vill därför förorda,

att en undervisnings- och övningsverksamhet i huvudsaklig överensstämmelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293. 15

med sakkunnigförslaget kommer till stånd under medverkan från statsmakternas

sida.

Vad angår den närmare utformningen av den i utredningsmännens förslag

skisserade verksamheten — varom det torde ankomma på Kungl. Maj:t att

besluta — kan jag ansluta mig till förslagets riktlinjer. Jag finner således

den förordade uppdelningen av verksamheten på Sveriges scoutförbund och

sjövärnskåren lämplig men förutsätter härvid, i likhet med utredningsmännen,

att ett särskilt organ inrättas med uppgift att samordna de båda verksamhetsgrenarna

och svara för en enhetlig och planmässig ledning av verksamheten.

Åt denna fråga bör vid förslagets genomförande ägnas särskild uppmärksamhet

liksom även åt frågan om de ynglingars ställning i värnpliktshänseende,

vilka genomgått aspirantutbildning.

Vad härefter angår kostnaderna för verksamheten ha de sakkunniga som

förut nämnts räknat med ett sammanlagt årligt anslagsbehov — inberäknat

anskaffning och underhåll av bå.tmateriel — av i runt tal 60,000 kronor. Chefen

för marinen däremot har på grundval av uppgifter av chefen för sjövärnskåren

för nästa verksamhetsår'' räknat med en kostnad av 65,000 kronor för aspirantverksamheten,

vartill skulle komma ett belopp av 10,000 kronor för förhyrning

eller anskaffning av segelfartyg. Med denna beräkning skulle totalkostnaden

för ungdomsverksamheten komma att uppgå till omkring 93,000 kronor för år.

Lägges härtill den av chefen för sjövärnskåren anmälda kostnadsökningen för

aspirantutbildning vid Vänernflottiljen ökas nyssnämnda belopp till, i runt

tal, 98,000 kronor. Marinförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke i avvaktan

på närmare erfarenheter rörande kostnadernas storlek ungdomsverksamheten

borde organiseras allenast inom sjövärnskåren.

För egen del har jag i likhet med marinförvaltningen funnit en viss osäkerhet

vidlåda de i ärendet framlagda kostnadsberäkningarna. Däremot håller

jag före, att det av praktiska skäl är önskvärt att verksamheten i ett sammanhang

organiseras, och kan därför icke ansluta mig till ämbetsverkets uppfattning

örn uppskov tills vidare med genomförandet av den del av utbildningsprogrammet,

som skulle omhänderhavas av Sveriges scoutförbund. Enligt min

mening bör dock anslagsbehovet icke nu uppskattas till större belopp än

75,000 kronor. Jag förutsätter, att verksamheten för den närmaste tiden icke

erhåller större omfattning än att kostnaderna kunna bestridas inom ramen för

ett statsbidrag av denna storlek, vilket torde kunna inrymmas bland de kostnader,

som i propositionen 1942: 210 för försvarsväsendet beräknats för femårsperioden

1942/47. För budgetåret 1941/42 anser jag mig icke böra beräkna

särskilt anslag för ändamålet utan förordar, att nämnda belopp, 75,000 kronor,

i sin helhet anvisas å riksstaten för budgetåret 1942/43, lämpligen såsom särskilt

reservationsanslag under fjärde huvudtiteln C. Försvarskrafterna, underrubrikerna

Marinen, Bidrag och understöd. I anledning av vad chefen för

marinen i ämnet anfört vill jag framhålla, att anslaget bör få tagas i anspråk

för bestridande av skäliga arvoden till instruktörspersonal örn och i den mån

anslaget därtill lämnar tillgång.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Erforderliga närmare föreskrifter rörande anslagsmedlens användning,

redovisning och kontroll torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att såsom Bidrag till maritim ungdomsverksamhet för budgetåret

1942/43 under fjärde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 75,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigurd Lind.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.