Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 193S (nr 96) om understödsföreningar

1942-05-22 · 56 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 56 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:294, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 193S (nr 96) om understödsföreningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

1

Nr 294.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24

mars 193S (nr 96) om understödsföreningar; given

Stockholms slott den 22 maj 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 24 mars 1938 (nr 96) örn understödsföreningar.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 294.

918 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 294.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1938 (nr 96)

om understödsföreningar.

Härigenom förordnas, att 3 och 55 §§ lagen deri 24 mars 1938 örn understödsföreningar

ävensom övergångsbestämmelserna till samma lag skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Understödsförening skall bestå av minst etthundra eller, där föreningen

allenast avser att bereda ålderspension eller understöd utgående i kapital en

gång för alla vid uppnående av viss ålder (kapitalunderstöd vid livs jall) eller

ålderspension och sådant understöd i förening, av minst femtio medlemmar.

Avser förening att bereda invalid- eller överlevelsepension utan samband

med ålderspension, att bereda sjukhjälp i form av understöd i penningar för

varje dag (sjukpenning) för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd eller att i annat fall än i första stycket sägs meddela

understöd, utgående i kapital en gång för alla (annat kapitalunderstöd) till

högre belopp än femhundra kronor för en medlem, skall föreningen bestå av

minst femhundra medlemmar.

Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillsynsmyndigheten

beträffande viss förening medgiva undantag från tillämpningen av den för

föreningen jämlikt första eller, i fråga örn beredande av pension eller kapitalunderstöd,

jämlikt andra stycket gällande föreskriften angående minsta medlemsantal,

och skall i sådant fall tillsynsmyndigheten bestämma det antal medlemmar,

varav föreningen minst skall bestå. Beträffande befogenhet för tillsynsmyndigheten

att eljest i visst fall meddela understödsförening befrielse

från tillämpningen av den för föreningen gäljande föreskriften angående

minsta medlemsantal stadgas i 47 §.

I den---fasta belopp.

Understödsförening må icke meddela kapitalunderstöd till högre belopp

än fyratusen kronor för en medlem. Örn särskilda omständigheter därtill föranleda,

må dock tillsynsmyndigheten medgiva viss förening att meddela kapitalunderstöd

till högre belopp.

Där ej — — — föreningens understödsverksamhet.

55 §.

1 mom. Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka kallelse å föreningens

okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

2 mom. Inom två månader efter varje kalenderårs slut skola likvidatorerna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294. 3

hos tillsynsmyndigheten lämna förvaltningsberättelse, underskriven av samtliga

likvidatorer ävensom av god man, där sådan förordnats.

I förvaltningsberättelsen skola redovisas inkomster och utgifter under

året samt tillgångar och skulder vid årets slut ävensom lämnas upplysning

örn likvidationens gång. Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare

upplysningar, skola de ofördröjligen lämnas.

Har likvidationen ej avslutats inom två år, skola i nästa förvaltningsberättelse

uppgivas de hinder, som mött.

Likvidatorerna vare pliktiga att när som helst bereda tillsynsmyndigheten

eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt granska föreningens

räkenskaper och övriga handlingar. När föreningssammanträde

skall hållas, skola likvidatorerna underrätta tillsynsmyndigheten i god tid dessförinnan

och lämna dess ombud tillträde till sammanträdet.

3 mom. Yisar likvidator uppenbarligen motvilja eller försummelse vid

fullgörande av sitt uppdrag, äge rätten på anmälan av tillsynsmyndigheten,

efter likvidatorns hörande, entlediga honom och förordna annan i hans ställe.

Om så sker, skall rätten eller domaren ofördröjligen meddela tillsynsmyndigheten

den nye likvidatorns fullständiga namn ävensom hans nationalitet och

hemvist.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag---nedan stadgas.

1 mom. Med avseende å understödsförening, som vid nämnda tid är registrerad

enligt äldre lag, skall gälla följande.

1) Äldre lag skall fortfarande äga tillämpning intill dess tillsynsmyndigheten

på ansökan av föreningen förklarat föreningens stadgar stå i överensstämmelse

med föreskrifterna i den nya lagen samt vara betryggande för medlemmarna

och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade på

ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt.

Vid ansökningen skola vara fogade

a) två exemplar av föreningens stadgar i den lydelse de skola hava efter

övergången till den nya lagen,

b) i två exemplar avskrift av protokoll, samt i förekommande fall jämväl

av annan handling, utvisande att stadgarna i deras nämnda lydelse blivit i

föreskriven ordning antagna,

c) uppgift örn medlemmarnas antal,

d) därest stadgarna icke blivit jämlikt äldre lag av tillsynsmyndigheten

godkända, försäkringsteknisk utredning rörande beräkningen av de i stadgarna

angivna avgifterna; dock att, där föreningen endast skall bereda understöd

vid arbetslöshet eller meddela sjukpenning för högst nittio dagar för ett

sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge

dessa understöd i förening, i stället må vid ansökningen fogas för bedömande

av nämnda avgifters tillräcklighet erforderliga uppgifter, avfattade enligt av

tillsynsmyndigheten fastställda formulär.

De vid a) och b) angivna handlingarna skola vara till riktigheten styrkta

av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

namnunderskrifter. Uppgiften om medlemmarnas antal skall vara bestyrkt

genom styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

Försäkringsteknisk utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten fastställda

grunder upprättas av person, vilken innehar behörighet att utöva befattning

såsom aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten

förklarats behörig att upprätta utredningen.

Har någon vid ansökningen om förklaring mot bättre vetande meddelat

oriktig uppgift eller, där vid ansökningen fogad försäkringsteknisk utredning

är oriktig, mot bättre vetande upprättat utredningen eller med vetskap örn

dess oriktighet ingivit den, vare lag som i 86 § sägs.

2) Förklaring, som---motsvarande tillämpning.

3) Därest för---sagda tid.

4) Där särskilda skäl föreligga, äger Kungl. Majit för viss förening medgiva,

att förklaring, som omförmäles vid 1), må avgivas och föreningen därefter

fortsätta verksamheten utan hinder av att dess stadgar icke uppfylla

föreskriften, att avgifternas upptagande icke må göras beroende av inträffade

försäkringsfall.

5) Vid tillämpningen av 15 § första stycket skall såsom registreringsåret

anses det år, då föreningen vunnit förklaring, varom vid 1) sägs.

6) Avgives förklaring, varom vid 1) sägs, skall anteckning därom göras i

understödsföreningsregistret.

2 mom. Där enligt---sägs iakttagas.

1) Beslut örn sådan ändring av stadgarna, som erfordras för att föreningen

skall kunna vinna förklaring enligt 1 mom. vid 1), eller örn överlåtelse av föreningens

rörelse eller viss del därav å understödsförening, vilken vunnit

sådan förklaring eller blivit registrerad efter den 30 juni 1938, skall anses

gillt, därest det å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande

samt varder gillat av tillsynsmyndigheten; dock att, där för beslutets giltighet

är i stadgarna uppställt villkor utöver vad enligt äldre lag är bestämt, sådant

villkor skall lända till efterrättelse.

2) Ansökan örn förklaring enligt 1 mom. vid 1), åtföljd av de i samma

moment vid 1) a—d angivna handlingarna, skall för att upptagas till prövning

hava inkommit till tillsynsmyndigheten beträffande förening, som uteslutande

bereder understöd vid arbetslöshet, före den 1 januari 1943, i fråga örn förening,

som meddelar enbart kapitalunderstöd, före den 1 juli 1943, beträffande

förening, som meddelar enbart sjukhjälp eller därjämte kapitalunderstöd,

före den 1 juli 1944 och i fråga om förening, som meddelar pension, före

den 1 juli 1945.

3) Därest föreningen icke på ansökan, som inkommit till tillsynsmyndigheten

före den i detta mom. vid 2) stadgade tiden, vunnit förklaring enligt

1 mom. vid 1) och icke heller trätt i likvidation eller försatts i konkurs, förklare

tillsynsmyndigheten, att föreningen skall träda i likvidation, och förordne

en eller flera likvidatorer att verkställa densamma, i vilket fall skall så

anses, som örn förklaringen och förordnandet meddelats av domstol jämlikt

82 § äldre lag. Yad nu sagts skall även gälla, där föreningen, sedan dess egen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

dom avträtts till konkurs, jämlikt 66 § andra stycket äldre lag beslutat fortsätta

sin verksamhet; och skall vid tillämpning av 60 och 61 §§ äldre lag iakttagas,

att vad där sägs angående den tid, då beslutet att föreningen skulle träda

i likvidation meddelades av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet örn

egendomsavträde.

3 mom. Förseelse mot---blivit begången.

4 mom. Där i---— nya lagen.

5 mom. Arad i 1 mom. vid 1—4) och 2 mom. stadgas gäller icke för erkänd

sjukkassa. Har sådan kassa icke före den 1 januari 1943 hos tillsynsmyndigheten

anmält överlåtelse av rörelsen och icke heller trätt i likvidation eller

försatts i konkurs, skall tillsynsmyndigheten meddela kassan förklaring av

innehåll, som omförmäles i 1 mom. vid 1).

Om i kassans stadgar förekommer hänvisning till någon i äldre lag meddelad

föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall denna

bestämmelse i stället tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 april 1942.

Närvarande.

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, frågor örn ändring i vissa

delar av lagen om understödsföreningar jämte därtill hörande övergångsbestämmelser

samt anför:

Inledning-.

Enligt den i 1 § lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar

givna definitionen är understödsförening en förening för inbördes bistånd,

som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse idka verksamhet,

vilken är att hänföra till personförsäkring. Såsom exempel på föreningar

med sådan verksamhet angivas i samma lagrum föreningar, som 1) bereda

medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss ålder

eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet);

2) vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna

för hans begravning eller såsom understöd åt hans familj eller särskilt insatt

förmånstagare; 3) meddela pension åt avliden medlems änka eller barn; 4)

bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp; samt 5) bereda understöd vid

arbetslöshet.

Lagen äger dock enligt 90 § icke tillämpning å anstalt, för vars utfästelser

staten eller kommun är ansvarig, eller å sådan pensionskassa för i offentlig

tjänst anställda personer, vilken av Konungen förklarats undantagen från

lagens tillämpning, eller å fackförening, fackförbund eller annan liknande

förening för vårdande av yrkesangelägenheter av anledning att densamma

meddelar understöd vid arbetslöshet.

Enligt lagens 2 och 67 §§ skola samtliga understödsföreningar registreras

hos en tillsynsmyndighet, som beträffande varje grupp av föreningar med

likartad verksamhet är gemensam för hela riket. Jämlikt 1 § kungörelsen den

8 november 1912 (nr 304) angående tillsyn å understödsföreningar m. m. i

dess lydelse enligt kungörelsen den 24 mars 1938 (nr 100) skall denna tillsynsmyndighet

för föreningar, som uteslutande avse att bereda understöd vid

arbetslöshet, vara socialstyrelsen och för övriga föreningar pensionsstyrelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294. 7

Utförliga bestämmelser finnas i understödsföreningslagen till tryggande

av de utfästa förmånerna, exempelvis regler örn avgiftsberäkning, fondbildning,

minsta medlemsantal för olika slag av föreningar, maximering av kapitalunderstödens

belopp etc. Dessa bestämmelser äro i det liela strängare än enligt

äldre lagstiftning.

Beträffande vissa slag av understödsföreningar, nämligen erkända sjukkassor

och erkända arbetslöshetskassor, gälla utöver bestämmelserna i understödsföreningslagen

särskilda stadganden i förordningen den 26 juni 1931

(nr 280) om erkända sjukkassor och förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)

örn erkända arbetslöshetskassor, båda förordningarna sedermera flera gånger

ändrade.

1938 års understödsföreningslag trädde i kraft den 1 juli samma år. De

nya bestämmelserna gälla i princip även föreningar, som blivit registrerade

enligt äldre lagstiftning. Dock medgivas dessa en jämförelsevis lång anpassningstid,

nämligen till den 1 januari 1943. Närmare bestämmelser härom återfinnas

i övergångsbestämmelserna, till vilka jag senare återkommer.

Oaktat numera endast kort tid återstår av den nyssnämnda övergångstiden,

har de äldre föreningarnas anpassning till den nya lagen endast i ringa omfattning

blivit genomförd. Från flera håll har därför hemställts, att vissa

eftergifter måtte göras från stadgandena örn minsta medlemsantal och försäkringsteknisk

soliditet liksom beträffande föreskrifterna örn maximering av

kapitalunderstödets belopp. Dessa eftergifter skulle i första hand gälla de

äldre föreningarna men i viss mån även föreningar, som registreras först efter

ikraftträdandet av 1938 års lag. Även har föreslagits, att övergången måtte

underlättas genom statsbidrag. Yrkanden hava vidare framställts örn förlängning

av övergångstiden och i samband därmed har ifrågasatts, att närmare

bestämmelser skola givas örn de åtgärder, som före utgången av denna tid

böra vara vidtagna. Slutligen hava vissa mera speciella frågor uppkommit,

nämligen örn innebörden av det i lagen förekommande uttrycket kapitalunderstöd

»för en medlem», huruvida rösträtt må utövas å tider mellan föreningssammanträdena

samt, där förening trätt i likvidation, angående skärpt kontroll

över likvidatorerna.

Jag ämnar nu upptaga dessa frågor till behandling var för sig.

Eftergifter från föreskrifterna om minsta medlemsantal oell

försäkringsteknisk soliditet.

danande bestämmelser.

Enligt lagen om understödsföreningar skall sådan förening bestå av minst

etthundra eller, där föreningen allenast avser att bereda ålderspension, av

minst femtio medlemmar (3 § första stycket). Avser förening att bereda invalid-

eller överlevelsepension utan samband med ålderspension, skall föreningen

bestå av minst femhundra medlemmar. Där särskilda omständigheter

därtill föranleda, må tillsynsmyndigheten beträffande viss förening

tillåta lägre minimiantal än de nu angivna (3 § tredje stycket). Om en för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 294.

elling avser att bereda sjukpenning för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd eller att meddela kapitalunderstöd (engångsbelopp)

å mer än 500 kronor för en medlem, skall föreningen likaledes

bestå av minst femhundra medlemmar; från denna föreskrift finnes icke någon

motsvarande dispensmöjlighet. Dock må enligt 47 §, örn medlemsantalet nedgått

under det föreskrivna, tillsynsmyndigheten på särskilda villkor medgiva

föreningen att fortsätta sin verksamhet med mindre antal medlemmar än

tidigare varit bestämt.

Enligt 13 § understödsföreningslagen skola till verksamhetens bedrivande

upptagas fasta medlemsavgifter. Dessa skola vara så avvägda, att de i förening

med andra för verksamheten avsedda inkomster må antagas förslå till

infriande av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och övriga utgifter

ävensom till föreskriven fondbildning. Avgifternas upptagande får icke göras

beroende av inträffade försäkringsfall.

Understödsförening skall enligt 15 § samma lag med vissa mellanrum —

i regel vart femte år — upprätta försäkringsteknisk utredning av föreningens

ställning vid föregående års slut; dylik skyldighet åligger dock ej förening,

som endast bereder arbetslöshetsunderstöd eller sjukpenning under högst

nittio dagar eller sjukvårdsersättning. Från angivna skyldighet må tillsynsmyndigheten

helt eller delvis befria förening, då dess rörelse är av mindre

omfattning eller eljest skälig anledning till befrielse föreligger. Förening

äger rätt att örn den så önskar anlita tillsynsmyndigheten för utredningens

upprättande.

I 17 och 18 §§ givas utförliga stadganden örn bildande av premiereserv och

säkerhetsfond. Detta gäller dock endast förening, som icke är antagen till

erkänd sjukkassa och som meddelar sjukpenning för längre tid än etthundraåttio

dagar för varje tidsperiod av tolv månader eller för tid utöver tre år

för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, och vidare förening, som meddelar

kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor för en medlem ävensom

förening, som bereder pension. För erkända sjukkassor finnas bestämmelser

om fondbildning i 35 § av 1931 års förordning om erkända sjukkassor

och för erkända arbetslöshetskassor i 27 § av 1934 års förordning örn erkända

arbetslöshetskassor. För övriga understödsföreningar stadgas i fråga om

fondbildning endast (16 § understödsföreningslagen), att uppkommande årsöverskott

skall avsättas till fond, där ej tillsynsmyndigheten medgiver undantag.

Understödsförening skall som nämnts registreras hos tillsynsmyndigheten.

Registrering skall vägras, om föreningens stadgar eller beslut, som anmäles

för registrering, icke överensstämma med lagens föreskrifter (70 §). Därest

understödsförening driver verksamhet utan att vara registrerad, straffas med

böter den som deltager i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom

(85 §).

Den år 1938 beslutade nya lagstiftningen örn understödsföreningar tillkom

huvudsakligen i syfte att vinna ökad ekonomisk trygghet för dessa föreningars

utfästelser. Den tidigare gällande lagstiftningen avsåg väsentligen att giva

rent föreningsrättsliga bestämmelser och därjämte reglera den tillsyn över

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

9

föreningarnas verksamhet, som påkallades av att verksamheten gränsade till

eller var en art av försäkringsverksamhet. Däremot lämnade äldre lag verksamheten

i det hela obunden av ekonomiska bestämmelser. Registrering

kunde ske med eller utan godkända stadgar, och bortsett från de statsunderstödda

understödsföreningarna var det endast beträffande pensionskassor

och föreningar, som registrerats med godkända stadgar, som en försäkringsteknisk

kontroll från statens sida ansågs berättigad och behövlig. Åt föreningarna

själva var det i regel överlämnat att efter gottfinnande planera och

bedriva verksamheten, vilket hade till följd, att den ofta vilade på ekonomiskt

osäkra grunder. En närmare redogörelse för den äldre lagstiftningen och

dess verkningar har jag lämnat i den till 1938 års riksdag avlämnade propositionen

nr 19 med förslag till lag örn understödsföreningar m. m., till vilken

jag därutinnan ber att få hänvisa.

Till grund för nämnda proposition låg ett av dåvarande tillsynsmyndigheten

för samtliga understödsföreningar, nämligen socialstyrelsen, avgivet

yttrande, vari anförts följande:

Bristen på teknisk övervakning och kontroll av understödsföreningarnas

verksamhet har redan medfört och kan väntas ytterligare medföra följder,

ägnade att äventyra denna verksamhets sunda utveckling och därmed möjligheterna

för enskilda medborgare att genom delaktighet i verksamheten trygga

sig emot oförutsedda ekonomiska risker. Det torde emellertid icke vara förenligt

med nutida uppfattning av statsändamålet, att den enskilde lämnas

utan bistånd och skydd, då det gäller en verksamhet av sådan betydelse för

honom och av sådan omfattning som den av understödsföreningarna bedrivna.

Men dylikt bistånd och skydd torde icke kunna åstadkommas på annan väg,

än att staten fordrar, att understödsföreningsverksamheten från början skall

vara fotad på och bedrivas efter för soliditeten betryggande grunder, ävensom

övervakar, att så blir fallet.

Vid övervägandet av de åtgärder på lagstiftningens område, som kunna

ifrågakomma för ernående av större ekonomisk säkerhet beträffande understödsförenings

utfästelse än för närvarande, måste utgångspunkten vara, att

verksamheten är en art av försäkringsrörelse. Vill man söka åstadkomma, att

understödsföreningarnas verksamhet blir i möjligaste mån säkerställd, torde

vara ofrånkomligt, att försäkringstekniska synpunkter och metoder komma till

tillämpning dels vid uppgörandet av de ekonomiska grunderna för verksamheten

och dels för bedömandet av den ekonomiska utvecklingen under rörelsens

gång. Några andra metoder för bedömandet av den ekonomiska säkerheten

hos föreningarna stå nämligen icke till buds.

Att vid säkerhetsfrågans avgörande beträffande understödsföreningarna

låta sig helt ledas av försäkringstekniska synpunkter synes dock icke vara

påkallat eller lämpligt. Understödsföreningsväsendet har karaktären av en i

försäkringsform bedriven folklig självhjälpsrörelse, där samhörighetskänslan

och viljan till inbördes bistånd varit och är i hög grad bestämmande för verksamhetens

gestaltning. Ett strängt genomförande av försäkringstekniska

principer skulle därför säkerligen i många fall, särskilt där verksamheten klav

mindre omfattning eller av jämförelsevis enkel beskaffenhet, vara för

rörelsen väsensfrämmande och sannolikt även få direkt skadliga verkningar.

Därtill kommer, att rättigheter och skyldigheter, som må finnas föreskrivna

i en understödsförenings stadgar, kunna ändras i ena eller andra riktningen

genom av föreningen i laga ordning fattade beslut. Det synes uppenbart, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majda proposition nr 294.

detta förhållande onödiggör så rigorösa fordringar i försäkringstekniskt avseende,

som måste nppställas för ett försäkringsbolag, där den enskilde försäkringstagarens

rätt gentemot bolaget är fastställd genom ett individuellt

försäkringsavtal, vilket i regel icke kan hävas eller ändras utan ömsesidig

överenskommelse.

I den nyssnämnda propositionen förklarade jag mig instämma i de nu anförda

synpunkterna och yttrade:

Lagen om understödsföreningar ger, till skillnad från lagarna om bankrörelse

och om försäkringsrörelse, mycket ofullständiga regler rörande de

ekonomiska betingelserna för den av lagen omfattade verksamheten, och

kontrollen över denna är väsentligen av rent formell art. Åt understödsföreningarna

själva har alltså i huvudsak överlämnats att efter eget gottfinnande

planera och bedriva verksamheten. Såsom skäl härför hava framhållits olägenheterna

av att binda denna i många skiftande former framträdande folkliga

och socialt värdefulla självhjälpsrörelse med föreskrifter, vilka kunde befaras

utan motsvarande nytta hindra utvecklingen av densamma. Denna synpunkt

bör förvisso alltjämt beaktas. Emellertid bidrager å andra sidan en dylik i och

för sig önskvärd utveckling till att framhäva behovet av offentlig garanti för

att rörelsen ifråga bedrives i ekonomiskt sunda former. Med den omfattning

understödsföreningsväsendet numera erhållit kan det allmänna knappast

underlåta att påtaga sig ett visst ansvar för att de talrika och i regel mindre

väl situerade föreningsmedlemmarna erhålla full valuta för sina till föreningarna

överlämnade besparingar, vilka, såsom utredningen i detta ärende

utvisar, sammanlagt uppgå till högst betydande belopp. Såsom stöd för

kravet på skärpt offentlig kontroll kan också med skäl åberopas de invecklade

kalkyler, varmed en även i enkla former bedriven försäkringsverksamhet har

att arbeta, och vilka kalkyler man icke kan förvänta att föreningsmedlemmarna

och knappast heller föreningarnas funktionärer skola kunna till fullo behärska.

Att svårare faktiska missförhållanden hittills sällan kommit till synes kan

visserligen med glädje konstateras men utgör enligt min mening icke tillräcklig

anledning att underlåta eller uppskjuta en i och för sig motiverad

reform. Mot ett uppskov talar för övrigt även det förhållandet, att den sedan

några år sjunkande räntenivån ävensom den alltjämt fortgående höjningen av

medellivslängden kunna befaras för åtskilliga föreningar hava medfört hittills

icke fullt klarlagda ofördelaktiga konsekvenser.

Allt fortfarande bör dock tillbörlig hänsyn tagas därtill, att alltför tyngande

säkerhets- och kontrollföreskrifter kunna befaras menligt inverka på fortbeståndet

och den vidare utvecklingen av understödsföreningsväsendet.

I fråga om de överväganden, som ledde till att för olika grupper av understödsföreningar

stadgades olika minimiantal medlemmar och olika krav på

försäkringsteknisk soliditet må hänvisas till den nyssnämnda propositionen.

Därur må här följande återgivas.

Socialstyrelsen yttrade:

Vad medlemsomslutningen beträffar synes man lämpligen kunna nöja sig

med, förutom den undre medlemsgränsen för att föreningen överhuvudtaget

skall få driva verksamhet, en enda ytterligare medlemsgräns att gälla för det

fall, då verksamheten nått viss större omfattning eller eljest är ur risksynpunkt

i särskild grad utsatt. Först berörda gräns torde oberoende av verksamhetens

art kunna bestämmas till etthundra medlemmar. Sjunker medlemsantalet

under denna gräns, kan man nämligen knappast längre påräkna sådan

utjämning i riskhänseende, som överhuvudtaget är en förutsättning för för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

säkringsverksamhet. Ett undantag bör dock gälla beträffande pensionskassa,

som har uteslutande till ändamål att bereda ålderspension. Såsom i det

följande skall närmare utvecklas, är nämligen en sådan verksamhet mindre

utsatt för ekonomiska rubbningar till följd av tillfälliga fluktuationer än

annan försäkringsrörelse. Man synes därför kunna nöja sig med en lägre

medlemsgräns, i vilket hänseende styrelsen föreslår femtio medlemmar. Det

minsta medlemsantalet för en förening, som vill driva en verksamhet, för

vilken på grund av utfästelsernas större omfattning mera stränga bestämmelser

böra gälla i försäkringstekniskt hänseende, vill styrelsen åter föreslå till femhundra.

Utfästes kapitalunderstöd överstigande 500 kronor, skola föreningens

stadgar vara av tillsynsmyndigheten godkända. Genom denna föreskrift är en

mycket bestämd gränsskillnad fastslagen mellan hithörande föreningar och

övriga livförsäkringsföreningar. Så har uppenbarligen skett med hänsyn till

såväl den större betydelse, understödet i detta fall har för medlemmarna, som

också, och måhända i främsta rummet, till de större krav som ur försäkringsmässiga

synpunkter böra uppställas för verksamhetens tryggande. Dessa

krav böra utan tvivel alltjämt vidhållas.

Jämförelsevis mest egenartad är den understödsföreningsverksamhet, som

utövas av pensionskassorna. Utmärkande för denna verksamhet och ägnat att

motivera en i särskild grad betryggande försäkringsmässig anordning är

understödens storlek och betydelse för de försäkrade. En pension eller livränta

representerar i allmänhet även vid ett förhållandevis litet årligt belopp

ett ganska betydande värde och avser oftast att utgöra ett väsentligt bidrag

till vederbörandes åldersförsörjning eller försörjningen av de efterlevande

vid hans död. Då medlen till understödet skola åstadkommas huvudsakligen

eller till avsevärd del genom avgifter under den medlemstid, som föregår

pensionsfallet, erfordras uppenbarligen, att dessa avgifter omsorgsfullt

avvägas samt lika sorgfälligt genom fondering tillvaratagas och förvaltas.

Under anförda förhållanden böra fordringarna i säkerhetsavseende med

avseende på pensionskassorna vara strängare än i allmänhet ansetts erforderligt

i fråga örn sjukkassor och begravningskassor. Sålunda bör i princip

envar pensionskassa vara underkastad lika betryggande bestämmelser rörande

avgifter och fondbildning, som nu gälla för understödsföreningar med godkända

stadgar. Emellertid torde å andra sidan vissa jämkningar med avseende

å de fordringar i försäkringstekniskt hänseende, som detta innebär,

kunna företagas med hänsyn till de förhållanden, under vilka pensionskassorna

i regel utöva sin verksamhet. I det övervägande antalet fall är pensionskasseverksamheten

nämligen anknuten till visst företag och avsedd sålunda

att förmedla en pensionering av företagets personal eller personalens

efterlevande, med eller utan bidrag eller annat ekonomiskt stöd av företagaren.

Merendels är därvid anslutningen till pensionskassan obligatorisk

för personalen på grund av avtal. Där så är förhållandet garanteras en fortgående

rekrytering av medlemmar ■— i regel unga och hänförliga till en

ganska begränsad åldersgrupp •—• vilket oftast medgiver en enhetlig avgiftsbestämning

enligt försäkringstekniska grunder i övrigt.

Men även i fråga örn medlemsomslutningen böra fordringarna kunna jämkas

med hänsyn till pensionskassornas anförda uppgift att förmedla pensioneringen

av de anställda vid något företag. Vid bedömandet av frågan

om medlemsomslutning bör beaktas i första hand, att förhållandena med avseende

å faran för mera tillfälliga störningar i verksamhetens förlopp

gestalta sig olika alltefter verksamhetens art, i vilket hänseende pensionskassorna

kunna på ett naturligt sätt uppdelas i frenne väsentligen olika

grupper, nämligen dels kassor, som endast meddela ålderspensioner åt med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 29-1.

lemmarna då de uppnått stadgad pensionsålder, dels kassor, som bereda

ålderspensioner i förening med pensioner åt medlemmarnas efterlevande, och

dels slutligen kassor, som utfästa pensioner åt de efterlevande utan samband

med ålderspensioner.

Inom de förstnämnda kassorna göra sig de tillfälliga fluktuationerna i

verksamhetsförloppet i jämförelsevis ringa grad gällande, åtminstone till den

del de gå i ogynnsam riktning. Fluktuationer av det ogynnsamma slaget

betingas nämligen till väsentlig del av tillfällig minskning i dödligheten

bland de försäkrade, som dock enligt sakens natur näppeligen kan tänkas

få större dimensioner. En mera katastrofartad tillfällig dödlighetsminskning

är sålunda överhuvudtaget knappast tänkbar. Ett motsatt förhållande

äger rum med avseende å den pensionsförsäkring, som avser att bereda pensioner

till efterlevande utan samband med ålderspension. Vid tätare dödsfall,

föranledda exempelvis genom olyckshändelse av större omfattning eller

av pågående farsot, kan kassans ekonomi drabbas av en påkänning av mer

eller mindre katastrofartad styrka. I det fall slutligen, då pensionskassa

meddelar ålderspension i förening med pensioner till efterlevande, är visserligen

en anhopning av dödsfall i och för sig ägnad att åsamka kassan en

större förlust, men därigenom att kassan samtidigt undslipper att utbetala

de ålderspensioner, som blivit utfästa till de genom dödsfallen avgångna

medlemmarna, uppväges förlusten i förra fallet av den vinst, som kassan gör

i det senare fallet.

Då det gäller att med största möjliga beaktande av de förhållanden, varunder

pensionskassorna i regel utöva sin verksamhet, säkerställa en pensionskassa

med hänsyn till de tillfälliga riskerna, böra tydligen på grund

av nyss anförda omständigheter dessa krav ställas olika beträffande de olika

slagen kassor. I anslutning härtill torde man i fråga om de kassor, som meddela

allenast ålderspension, kunna åtnöja sig med att fordra ett medlemsantal

av allenast femtio, medan de kassor, som meddela ålderspension i förening

med överlevelsepension, böra lia minst etthundra medlemmar. Där

efterlevandepensioner meddelas utan samband med ålderspension, torde det

däremot vara ofrånkomligt, att fordringarna i fråga örn medlemsomslutning

ställas väsentligt högre. I detta fall bliva förhållandena i riskhänseende

jämförliga med förhållandena inom en förening, som utfäster kapitalunderstöd

vid dödsfall till mer avsevärt belopp. Liksom för livförsäkringskassorna

bör nian därför för ifrågavarande kategori pensionskassor fordra ett medlemsantal

av minst femhundra.

Ett särskilt slag av pensionsförsäkringsverksamhet uppkommer, då pension

eller därmed jämförligt understöd meddelas i händelse den försäkrade

före uppnådd pensionsålder drabbas av arbetsoförmåga eller invaliditet eller

ett sjukdomsfall av långvarig beskaffenhet. Skall pensionen eller understödet

därvid utgå med belopp jämförligt nied vad som vid en efter uppnådd normal

pensionsålder utgående egenpension förekommer, blir tydligen verksamheten

förknippad med en väsentligen mera riskbetonad utbetalningsskyldighet än

den vanliga ålderspensionsförsäkringen. Enligt styrelsens mening kunna

därför samma fordringar i berörda hänseenden uppställas beträffande de nu

angivna båda slagen av pensionskasseverksamhet.

I de fall, då en pensionskassa upprättas för allmän anslutning och sålunda

icke direkt syftar till att förmedla pensioneringen för personalen vid visst

företag eller för sådan personals efterlevande anhöriga, måste större försiktighet

iakttagas.

I propositionen till 1938 års riksdag anförde jag bland annat följande.

En försäkringsrörelse måste, för att undgå en anstrykning av äventyrlighet

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

och hasard, vara baserad på en något så när omfattande försäkringsstock. Såsom

socialstyrelsen framhållit, kail dock kravet i detta hänseende ställas

väsentligt olika för rörelser av olika art och omfattning. Yad särskilt understödsföreningsväsendet

angår, böra emellertid fordringarna på medlemsnumerären

såvitt möjligt hållas inom sådana gränser, att denna socialt värdefulla

folkrörelse icke hindras i sin utveckling.

Yad då först angår frågan örn det minsta medlemsantal, som en understödsförening

måste uppvisa för att över huvud taget kunna få driva verksamhet,

har socialstyrelsen föreslagit att detta medlemsantal sättes till 50 för pensionskassor

och 100 för övriga understödsföreningar, dock med rätt för tillsynsmyndigheten

att medgiva undantag i särskilda fall. Ehuru erinringar

icke saknats mot förslaget i denna del, har jag dock ansett mig böra biträda

detsamma. Sålunda har jag icke funnit tillrådligt vare sig att höja det föreslagna

medlemsantalet för pensionskassa eller att betaga tillsynsmyndigheten

möjligheten att i särskilt fall tillåta ett underskridande av detta antal. En

pensionskassa är av naturliga skäl ofta hänvisad till att söka sina medlemmar

uteslutande bland de i ett visst företag anställda. Fordringarna på medlemsantalet

böra därför beträffande pensionskassorna sättas så lågt som möjligt.

Icke heller har jag i fråga örn övriga understödsföreningar funnit skäl att, på

sätt de fria sjukkassornas förbund förordat, sänka de föreslagna fordringarna

på medlemsantalet inom dessa föreningar med undantag av kapitalförsäkringsföreningarna,

eller att, såsom försäkringsinspektionen föreslagit, låta möjligheten

för tillsynsmyndigheten att medgiva ett lägre medlemsantal än 100 gälla

blott i fråga om sjukkassorna. Vad sjukkassorna beträffar synas, vid det förhållandet

att behovet av sjukförsäkring bör kunna väsentligen fyllas av de

statsunderstödda kassorna, särskilda lättnader i fråga om fordringarna på

försäkringsmässighet icke behöva beredas övriga kassor. Vidkommande samtliga

understödsföreningar kunna säkerligen i vissa fall sådana omständigheter

föreligga, som berättiga ett frångående av de allmänna fordringarna på medlemsantalet.

Såsom socialstyrelsen framhållit, böra dessa fordringar skärpas för föreningar,

som meddela understöd av viss art eller omfattning. Ehuru erinringar

i olika riktningar framställts mot styrelsens förslag även i denna del, anser

jag mig icke heller härutinnan böra, på ett par undantag när, tillråda någon

saklig ändring av detsamma. Utan att närmare ingå på ett bemötande av dessa

erinringar, vilka i regel icke åtföljts av någon utförligare motivering, vill jag

sålunda föreslå, att endast sjukkassa med minst 500 medlemmar skall äga meddela

sjukpenning för längre tid än 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd

samt att pensionskassa bör, för att kunna jämte ålderspension

meddela invalid- eller överlevelsepension, bestå av minst 100 medlemmar, och

för att kunna meddela invalid- eller överlevelsepension utan samband med

ålderspension bestå av minst 500 medlemmar. I fråga om kapitalförsäkringsföreningar

däremot synes på skäl, som anförts av de fria sjukkassornas förbund,

fordran på ett medlemsantal av minst 500 böra gälla allenast för sådana

föreningar, som meddela kapitalunderstöd överstigande 500 kronor för en

medlem. Vidare vill jag förorda, att möjlighet beredes tillsynsmyndigheten

att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, medgiva undantag jämväl

från de för vissa pensionskassor sålunda föreslagna skärpta bestämmelserna

örn minsta medlemsantal.

Jämväl i andra hänseenden jin i fråga örn medlemsantalet torde, såsom

socialstyrelsen framhållit, olika bestämmelser böra meddelas för olika slags

föreningar. I likhet med styrelsen finner jag sålunda sjukkassa, som ondast

meddelar sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjukliglietstillstånd

eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

icke böra åläggas skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning. I

fråga om de olika kraven på fondbildning har jag heller ingen erinran att

göra emot styrelsens förslag till gruppindelning, enligt vilket förslag de

strängare bestämmelserna skulle gälla för sjukkassa, som utfäster sjukpenning

för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod av 12 månader eller

för tid utöver 3 år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, ävensom för

förening, som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor,

samt för pensionskassa,

1938 års lag trädde som nämnts i kraft den 1 juli 1938. I 1 mom. av övergångsbestämmelserna

stadgas beträffande understödsförening, som registrerats

enligt äldre lag, att tillsynsmyndigheten på ansökan av föreningen

må förklara, att föreningens stadgar stå i överensstämmelse med föreskrifterna

i den nya lagen samt äro betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade

ävensom i övrigt upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens

art och omfattning lämpligt sätt. Därvid må tillsynsmyndigheten bestämma

lägre minimiantal medlemmar än vad eljest skulle gälla enligt 3 §

första stycket (minst etthundra eller där föreningen allenast avser att bereda

ålderspension minst femtio medlemmar) eller andra stycket i vad det avser

invalid- eller överlevelsepension utan samband med ålderspension (minst

femhundra medlemmar). Däremot får dispens ej meddelas beträffande den

i sistnämnda lagrum meddelade föreskriften att förening, som avser att bereda

sjukpenning för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd eller att meddela kapitalunderstöd till högre belopp än

500 kronor för en medlem, skall bestå av minst femhundra medlemmar.

Hava föreningens stadgar icke blivit jämlikt äldre lag godkända av tillsynsmyndigheten,

skall vid ansökan örn sådan förklaring, varom nyss sagts, fogas

försäkringsteknisk utredning örn beräkningen av de utgående avgifterna.

Undantag från detta krav göres beträffande förening, som endast bereder

understöd vid arbetslöshet eller meddelar sjukpenning för högst nittio dagar

för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller

bägge dessa understöd i förening. För dylika föreningar må den försäkringstekniska

utredningen ersättas med de uppgifter, tillsynsmyndigheten anser

erforderliga för att bedöma avgifternas tillräcklighet.

Tillsynsmyndigheten äger under vissa förutsättningar medgiva anstånd

med avsättandet av den i 17 § angivna premiereserven.

Därest en enligt äldre lag registerad förening icke på ansökan, som gjorts

före den 1 januari 1943, vunnit förklaring, som nyss sagts, och icke heller

trätt i likvidation eller försatts i konkurs, skall den enligt 2 mom. under 2)

i övergångsbestämmelserna träda i likvidation.

Yad särskilt angår övergångsbestämmelserna till 1938 års lag anförde

socialstyrelsen i förarbetena:

De föreningar, som registrerats medan ännu lagen tillstadde och till och

med påbjöd registrering vid lägre medlemsantal än etthundra, synas alltjämt

böra fortbestå, även örn medlemsantalet underskrider det nu föreslagna,

men med avseende å föreskrifterna rörande de ekonomiska betingelserna för

verksamheten synas några eftergifter icke kunna ifrågasättas beträffande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 294.

15

berörda föreningar. Därest medlemsantalet understiger det föreskrivna minimum,

bör förty gälla, att de ekonomiska grunderna för sådan förenings verksamhet

skola — genom avgiftstillägg eller särskild fondering — förstärkas

i den omfattning, som må vara påkallad med hänsyn till det lägre medlemsantalet.

Med avseende å redan registrerade föreningar, vilka uppvisa tillräcklig

medlemsomslutning för att vinna registrering men däremot icke i medlemsavseende

uppfylla fordringarna för att i framtiden få utfästa understöd i hittillsvarande

omfattning, synas däremot tillräckliga skäl icke kunna förebäras

för särbestämmelser. Dessa föreningar böra därför, för att få fortsätta

verksamheten, nedsätta sina utfästelser i erforderlig grad.

Undantagsbestämmelser böra icke heller stadgas i fråga örn nu registrerade

pensionskassor, vilkas verksamhet icke är anordnad enligt de grunder,

som principiellt skola gälla i fortsättningen. Även dessa kassor måste sålunda

verkställa erforderlig omläggning av grunderna för verksamheten.

I propositionen nr 19 till 1938 års riksdag yttrade jag i anslutning härtill

följande.

Beträffande äldre föreningar med godkända stadgar gäller, att tillsynsmyndigheten

redan funnit stadgarna innehålla tillfredsställande bestämmelser

örn premier, fondavsättning, medelförvaltning och användning av uppkommande

överskott samt jämväl i övrigt vara betryggande. Den förnyade

prövning av stadgarna, som enligt övergångsbestämmelserna skall ske, torde

därför, vad dessa föreningar angår, i huvudsak endast komma att avse frågan,

huruvida stadgarna stå i överensstämmelse med den nya lagen. Beträffande

övriga enligt äldre lag registrerade föreningar åter måste tillsynsmyndigheten

ingå på ett noggrant bedömande även av de ekonomiska grunderna för

verksamheten. Med hänsyn härtill torde en dylik förening, som efter övergångstidens

slut vill fortsätta verksamheten, böra till tillsynsmyndigheten ingiva

sådana uppgifter eller sådan utredning, varom förmäles i 7 § fjärde

stycket vid 4).

Tidigare har jag vid behandlingen av 3 § förordat, att, där särskilda omständigheter

därtill föranleda, tillsynsmyndigheten må medgiva undantag

från de i första och, vad angår beredande av pension, i andra styckena i

nämnda paragraf upptagna bestämmelserna om minsta medlemsantal. Så

mycken hänsyn synes mig nu böra visas de äldre registrerade föreningarna,

att beträffande dem dylika särskilda omständigheter skola anses i regel föreligga.

Särskild bestämmelse med sådant syfte har införts i 1 mom. vid 2).

Såsom socialstyrelsen framhållit, bör emellertid här liksom i övriga motsvarande

fall gälla, att den minskade fordran i fråga örn medlemsantalet uppväges

av skärpta krav i fråga örn de ekonomiska grunderna för verksamheten.

Framställningar om lagändring.

Flera föreningar hava hos Kungl. Majit hemställt om eftergifter från föreskrifterna

örn minsta medlemsantal och försäkringsteknisk soliditet.

Sålunda yrka Odd Fellowlogen nr 84 österskärs understödsföreningar

»Brödrahjälpen» nr 1 och 2 sådan ändring av 3 §, att en understödsförening

även örn medlemsantalet är mindre än femhundra skall kunna få utbetala ett

understödsbelopp av högst 1,000 kronor (ej som nu högst 500 kronor) för

en medlem. De båda föreningarna hade samma eller i huvudsak samma

medlemsstock, vilken emellertid ej uppginge till femhundra, och föreningarna

utfäste tillsammans ett kapitalunderstöd av 1,000 kronor vid varje dödsfall.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 294.

Från pensionsstyrelsen hade anmärkts, att det ej överensstämde med 1938

års lag att på sådant sätt bilda parallellföreningar. En minskning av beloppet

till 500 kronor skulle emellertid innebära en orättvisa mot de gamla medlemmarna.

Åtminstone under normala förhållanden, så länge ej exempelvis en

stark nedgång i medlemsstocken inträffade eller en större dödlighet inträdde

genom farsot och krig, borde föreningarna såsom hittills få fortsätta

att utbetala 1,000 kronor vid varje dödsfall, helst som föreningar, vilka meddelade

ålderspension, ägde rätt att utbetala högre belopp än 500 kronor, även

örn medlemstalet icke uppginge till femhundra.

Aftonbladets personals kapitalunderstödsförening och pensionskassa nr 1,

2 och 3 hemställa, att i fråga örn minimiantalet medlemmar föreningar, sorn

meddela kapitalunderstöd utfallande vid viss ålder (kapitalunderstöd vid

livsfall), skola jämställas med föreningar, som avse att allenast bereda ålderspension.

Föreningarna yttra:

Bestämmelsen att förening, som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp

än 500 kronor för en medlem, skall bestå av minst femhundra medlemmar,

torde närmast avse kapitalunderstöd vid dödsfall, och motivet till

bestämmelsen är givetvis att tillfredsställande statistisk utjämning icke kan

väntas, örn ej antalet försäkringar är någorlunda stort i förhållande till försäkringssumman,

ty i annat fall kan lätt en tillfällig ogynnsam dödsfallsfrekvens

äventyra föreningens stabilitet. Annorlunda är förhållandet beträffande

kapitalunderstöd vid livsfall. Där innebär ju en stegrad dödlighet

icke någon fara för föreningen utan tvärtom. Yisar det sig att dödligheten

bland medlemmarna är väsentligt lägre än vad som antagits, kunna visserligen

svårigheter uppstå men ej av tillnärmelsevis samma storlek som vid en

stegrad dödlighet. I riskhänseende skiljer sig en förening, som meddelar

kapitalunderstöd vid livsfall, icke nämnvärt från en pensionsförening. Båda

avse att av influtna avgifter och årsvinster bygga upp ett kapital, som vid

bestämd ålder skall ställas till förfogande, i förra fallet till kontant utbetalning

och i senare fallet till bestridande av årliga utbetalningar under livstiden.

Vissa föreningar, som meddela kapitalunderstöd vid livsfall, bland

dem Aftonbladets personals kapitalunderstödsförening och pensionskassa

nr 1, 2 och 3, äro för övrigt för minskande av riskerna ombildade från pensionskassor.

De tre nyssnämnda föreningarna äro parallellföreningar med samma

medlemsstock och utbetala, då medlem uppnått 55 års ålder, ett understöd

av tillhopa 1,500 kronor. Med den nya lagen torde en dylik uppdelning på

parallellföreningar icke kunna bibehållas. Därför borde i 3 § första stycket

efter ordet ålderspension inskjutas »eller understöd vid uppnåendet av viss

ålder, utgående i kapital en gång för alla (kapitalunderstöd vid livsfall)»

samt i andra stycket efter orden meddela understöd insättas »vid inträffat

dödsfall» och efter ordet kapitalunderstöd tilläggas »vid dödsfall».

Göteborgs farby gsbefälhavares begravningskassor uris 1, 2 och 3 samt sjukkassa

anse det önskvärt, att en allmän befogenhet tillerkännes tillsynsmyndigheten

att, därest särskilda omständigheter därtill föranleda, medgiva undantag

från den i 3 § andra stycket givna bestämmelsen att förening, som avser

att bereda kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor för en medlem,

skall bestå av minst femhundra medlemmar. Föreningarna anföra följande.

De tre föreningarna bedriva sin verksamhet såsom parallellföreningar med

samma medlemsstock, där varje förening i begravningshjälp utbetalar 500

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294. 17

kronor och alltså föreningarna tillhopa 1,500 kronor per medlem Föreningarnas

sammanlagda tillgångar uppgå till cirka 345,000 kronor, och eftersom

mcdlenisäiitälct endast är omkring 220, skulle föreningarna vid omedelbar

likvidation kunna redan nu till varje medlem utbetala högre belopp än det

utfästa, 1,500 kronor. Om det för varje parallellförening föreligger försäkringstekmska

förutsättningar för utbetalning av understöd med 500 kronor per

medlem, kan det ur försäkringsteknisk synpunkt icke spela någon roll att

medlemsstocken i föreningarna är identisk. 1938 års lag, vilken torde utesluta

möjligheten att begagna utvägen med parallellföreningar, skulle framtvmga

upplösning av alla föreningar utöver en och dessutom medföra en icke

odvard kapitalutskiftning. I landet torde finnas ett icke ringa antal understödsföreningar,

där avsevärda delar av tillgångarna utgöras av donationsmedel.

Den nya lagstiftningen kan befaras medföra, att dylika föreningar

måste bland de nuvarande medlemmarna utskifta den del av kapitalet, som

överstiger vad som erfordras för utbetalning vid försäkringsfall av 500 kronor

per medlem. Härigenom förfelas syftet- med donationerna. Icke heller komma

nya donationsmedel att tillföras föreningarna. Samhället synes icke hava

något intresse av att föreningar, som med tillämpning av försäkringstekniska

reg|®r äro i stånd att utbetala högre belopp än 500 kronor, skola hindras

därifrån.

Även Sveabolagets befäls understödsförening och Sveabolagets befälhavares

understödsförening hemställa om sådan ändring av lagen örn understödsföreningar

jämte övergångsbestämmelser, att tillsynsmyndigheten beledes

möjlighet att, där omständigheterna därtill föranleda, medgiva kapitalförsäkiingsförening

dispens från eljest gällande bestämmelser örn minsta

medlemsantal. Föreningarna yttra:

I i iren in ga rn a utfästa allt efter medlemstidens längd begravningshjälp

med 1,000, 1,500 eller 2,000 kronor. Anslutningen är genom stadgeföreskrifter

begränsad till vissa angivna befattningshavare hos Stockholms rederiaktiebolag

bvea, aktiebolaget förenade speditions- och rederiagenturen samt

föreningarna själva. Medlemsantalet uppgår i den ena föreningen till om^

oc 1 1 ^en ändra till omkring 100. Båda föreningarna kunna redovisa

tillgångar, som helt täcka de utfästa ansvarssummorna. Genom den nya lagen

stallas föreningarna inför valet att före utgången av år 1942 nedsätta sina

utfästelser till högst 500 kronor eller att upphöra med verksamheten. Tillrackhga

skal synas ej föreligga för att beträffande minsta medlemsantalet

stalla liviorsakringsforenmgar av denna typ i sämre ställning än föreningar

som meddela overlevelsepension. Försäkringsriskerna äro desamma. Kan det

anses möjligt att utan äventyrande av säkerheten dispensera från föreskrifterna

om minsta medlemsantal i fråga örn föreningar, som utfästa pension

vid medlems död, bör detta också kunna ske i fråga örn föreningar som

meddela begravningshjälp eller annat kapitalunderstöd vid dödsfall. Då de

senare utfästelserna som regel torde representera mindre kapitalvärden än

efterlevandepensioner, torde det vara mindre risk att giva dispens för föreningar

sorn utgiva begravningshjälp än för föreningar som meddela efterlevandepension.

Ett ytterligare skäl, varför föreningar sådana som sveabolagets

tiora kunna jämställas med pensionsföreningar, är, att bolagets båda föreningar

rekryteras uteslutande bland anställda i samverkande företag. Den

i?.01 gari^e. ’ som grund härav finnes medlemmarna emellan, utgör en garanti

or föreningarnas verksamhet under säkra och betryggande former. Den nya

lagens lord »ingar synas innebära fara för att många sådana livsdugliga och

i övrigt onskvarda föreningar skola hämmas i sin utveckling.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 294.

918 42 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits proposition nr 294.

Prästerskapets i Lunds stift understödsförening yrkar likaledes sådan ändring

i lagens 3 §, att minimiantalet medlemmar i understödsförening, som meddelar

kapitalunderstöd, kan vara lägre än femhundra. Föreningens ekonomiska

ställning vore fullt betryggande, men föreningens medlemsantal, som begränsades

genom att föreningens verksamhet huvudsakligen omfattade Lunds stifts

prästerskap, uppginge för närvarande till endast något över trehundra.

Pensionsstyrelsens utredning.

Genom beslut den 20 juni 1941 har Kungl. Majit uppdragit åt pensionsstyrelsen

att verkställa utredning dels huruvida åtgärder borde vidtagas för att

i fråga om understödsförening, som den 1 juli 1938 var registrerad enligt 1912

års lag, underlätta antingen dess vinnande av förklaring jämlikt första momentet

övergångsbestämmelserna till 1938 års lag eller ock medlemmarnas övergång

till en jämlikt den nya lagen registrerad förening, dels ock örn och i vad

mån statsbidrag borde utgå för ifrågavarande ändamål.

Till fullgörande av nämnda uppdrag har pensionsstyrelsen den 4 december

1941 avlämnat utredning i ämnet. I utredningen redogör styrelsen för de principer

styrelsen följt vid fastställande av grunder för beräkning av avgifter och

upprättande av försäkringstekniska utredningar för understödsföreningar, som

stå under styrelsens tillsyn. Beträffande de erkända sjukkassorna hade detta

skett redan i samband med genomförandet av 1931 års sjukkasselagstiftning.

Beträffande övriga under pensionsstyrelsens tillsyn stående understödsföreningar

hade styrelsen haft att ordna motsvarande angelägenheter enligt de

riktlinjer, som angivits i 1938 års understödsföreningslag jämte förarbeten.

Vid fastställandet av grunderna för avgiftsberäkningen hade pensionsstyrelsen

samrått med försäkringsinspektionen och med två tillkallade försäkringstekniska

experter. Pensionsstyrelsen anför härom närmare:

Från strängt försäkringsteknisk bestämning av avgifterna äro undantagna

dels föreningar, som meddela sjukpenning för kortare tid än etthundraåttio

dagar för varje tidsperiod om tolv månader eller för tid understigande tre år

för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, och dels föreningar som meddela

kapitalunderstöd av högst 500 kronor. I överensstämmelse härmed få

avgifterna i dessa föreningar, där så befinnes lämpligt, beräknas genomsnittligt

utan hänsyn till den inträdandes ålder, såvida denna understiger 40 år i

de förra och 35 år i de senare föreningarna. Meddelar föreningen sjukpenning

för högst nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning

eller bägge dessa understöd i förening, medgives dessutom

under vissa förutsättningar, att avgifterna beräknas tillräckliga att täcka i

huvudsak endast det löpande behovet. Någon mer ingående hänsyn till den

fortgående utgiftsökning, som föranledes av förändringar i medlemsbeståndets

ålderssammansättning, behöver alltså icke tagas ifråga örn dessa föreningar.

Där försäkringstekniska metoder skola tillämpas, gälla särskilda antaganden

ifråga om räntefot, dödlighet, familjeförhållanden, invaliditet, sjuklighet,

barnbördsfrekvens och utträde ur försäkringen. Bäntefoten skall, örn ej pensionsstyrelsen

på grund av särskilda omständigheter kan finna skäl medgiva

undantag, utgöra 3 procent. Är den faktiska räntefoten inom en förening

lägre, måste dock givetvis ränteunderlaget i motsvarande grad förstärkas. Dödlighetsantagandena

skola ifråga'' om kapitalförsäkring för dödsfall (begrav
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

ningshjälp) samt blandad liv- och kapitalförsäkring utgöras av de dödlighetsantaganden,

som försäkringsbolagen numera använda och som finnas uttryckta

i bolagens med D 37 betecknade tabeller. I fråga örn kapitalförsäkring för

livsfall tillämpas åter dödlighetstabellen R32 (statens off. utredn. 1932:4).

För beräkningarna erforderliga sjuklighetsantaganden må beträffande förening,

som redan under någon längre tid varit i verksamhet, där så ske kan,

grundas på den egna erfarenheten, förutsatt att fråga är örn förening, som

meddelar sjukpenning för högst nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd

eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening.

Även för förening med längre understödstid få sjuklighetsantagandena grundas

på den egna erfarenheten vad beträffar de första tjuguen dagarna samt i viss

mån ifråga om tiden från och med tjuguandra till och med nittionde sjukdagen.

I övrigt skola de sjuklighetsantaganden tillämpas, som föreslagits av 1928 års

pensionsförsäkringssakkunniga (statens off. utredn. 1932:3G, del II). Vad

angår medlems utträde ur försäkringen gäller att vid avgifternas beräknande

hänsyn icke må tagas till avgång ur föreningen av annan anledning än dödsfall

eller försäkringsfallets inträffande. Antagandena beträffande familjeförhållanden,

invaliditet och barnbördsfrekvens samt vissa av antagandena beträffande

dödligheten, vilka bortsett från moderskapsfrekvensen i huvudsak

beröra pensionskassor, synas i förevarande sammanhang icke vara av större

intresse och torde därför här kunna förbigås.

För verksamhetens säkerställande mot oberäkneliga fluktuationer skola särskilda

risktillägg inläggas i avgifterna. Tilläggen skola bestämmas till belopp,

som med hänsyn till verksamhetens art och omfattning kunna anses erforderliga,

men må ifråga om föreningar, som icke uppvisa i lagen föreskrivet medlemsminimum,

ävensom föreningar, som utfästa kapitalunderstöd till högre

belopp än 500 kronor, icke understiga 4 procent av nettoavgifterna. Utöver

risktillägg skola i avgifterna ingå särskilda förvaltningstillägg så avvägda, att

de motsvara föreningens normala medelsbehov för förvaltningsändamål.

Yad nu anförts har i första hand avseende på beräkning av avgifter för nya

försäkringar. Avgifterna för försäkringar, som äro tagna, då förening erhåller

förklaring att stadgarna stå i överensstämmelse med föreskrifterna i den nya

lagen, skola bestämmas med hänsyn till den ekonomiska ställningen inom föreningen.

Är fråga om förening, som vid ansökan örn förklaring har att förete

försäkringsteknisk utredning rörande beräkningen av avgifterna, skola avgifterna

vara så bestämda, att utredningen icke utvisar brist; dock kan undantag

härifrån medgivas, därvid emellertid bristen skall amorteras enligt av tillsynsmyndigheten

i varje särskilt fall godkänd plan. Amorteringstiden är, i

enlighet med vad därom finnes stadgat i understödsföreningslagens övergångsbestämmelser

1 mom. vid 3), begränsad till femton år beträffande sådan förening,

som skall avsätta premiereserv och säkerhetsfond, d. v. s. förening som

meddelar sjukpenning för längre tid än etthundraåttio dagar för varje tidsperiod

örn tolv månader eller för tid utöver tre år för ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd eller som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än

500 kronor för en medlem eller som bereder pension. För förening slutligen,

som icke skall förete försäkringsteknisk utredning rörande avgifternas beräknande,

d. v. s. förening, som meddelar allenast sjukpenning för högst nittio

dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning

eller bägge dessa, understöd i förening, bestämmas avgifterna för löpande och

för nya försäkringar i ett sammanhang, under hänsynstagande huvudsakligen

till det löpande behovet.

A''i<1 bestämning av avgifter för redan tagna försäkringar tillämpas samma

försäkringstekniska underlag som beträffande nya försäkringar. I de fall, då

dödlighetstabellen R 32 anvisats, må dock denna i fråga om försäkringar tock
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

nade före den 30 juni 1935 utbytas mot en något mindre sträng dödlighetstabell.

Enligt 1938 års lag (14 §) skola, då en förenings verksamhet är uppdelad på

flera verksamhetsgrenar, särskilda räkenskaper hållas för varje gren. Såsom

sådana olika verksamhetsgrenar äro att anse meddelande av sjukhjälp, pension

och kapitalunderstöd utan samband med pension. För det fall att en tidigare

registrerad förening, vars verksamhet är uppdelad på två eller flera grenar,

ansöker om förklaring att stadgarna stå i överensstämmelse med föreskrifterna

i den nya lagen, har pensionsstyrelsen angivit regler att gälla beträffande

den uppdelning av föreningens tillgångar, vilken måste föregå nyssnämnda

uppdelning av räkenskaperna. Sålunda skola, sedan medel undantagits för

slutreglering av redan inträffade försäkringsfall, återstående tillgångar fördelas

de olika verksamhetsgrenarna emellan i förhållande till för varje gren

beräknad premiereserv. I fråga örn sjuk hjälps verksamhet, som begränsas till

ineddelande av sjukpenning för högst nittio dagar för ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i

förening, skall dock i stället för premiereserv räknas med ett belopp, motsvarande

summan av två års avgifter för denna försäkringsgren.

Vad slutligen beträffar försäkringsteknisk utredning, som upprättats enligt

den nya lagen (15 §), skall det försakringstekniska underlaget härvid vara detsamma

som vid beräkningen av avgifter för nya försäkringar. Dock må, då

dödlighetstabellen R 32 anvisats, den mindre stränga dödlighetstabell användas,

som medgivits för beräkning av avgifter för löpande försäkringar.

Pensionsstyrelsen övergår därefter till den bristande försäkringstekniska

övervakningen och kontrollen enligt 1912 års lag om understödsföreningar samt

yttrar:

Enligt 1912 års lag har skyldigheten att upprätta försäkringsteknisk utredning

och därigenom kontrollera föreningarnas ekonomiska ställning varit begränsad

att gälla pensionskassor och sådana föreningar, vilka i sina stadgar

intagit bestämmelse örn att stadgarna skolat vara godkända av tillsynsmyn

digheten. Bland sistnämnda föreningar lia, enligt lagens bestämmelser, obligatoriskt

ingått förening, som utfäst eller utbetalat kapitalunderstöd till högre

beloftp än 500 kronor för en medlem. Alla övriga föreningar, innefattande så

gott som samtliga föreningar vilka meddelat begravningshjälp eller sjukhjälp,

ha däremot i nämnda hänseende varit obundna av lagföreskrifter. Endast

undantagsvis torde dylik förening ha låtit försäkringstekniskt utreda sin ekonomiska

ställning.

Den brist på teknisk övervakning och kontroll, som sålunda i betydande

grad kännetecknat verksamheten i de enligt 1912 års lag registrerade föreningarna,

har icke sällan lett till missförhållanden i olika hänseenden. Sålunda

ha ofta, utan att tillsynsmyndigheten ägt befogenhet att framtvinga

ändring, alltför låga avgifter tillämpats. Visserligen ha i dylika fall avgifterna

merendels räckt till täckande av de löpande utgifterna, men de uppkomna överskotten

ha icke medgivit bildande av fond av tillräcklig storlek, något som är

liktydigt med att avgifterna varit otillräckliga för mötande av de framtida utgifterna.

Eller också kunna avgifterna i och för sig lia varit tillräckliga så att

överskott uppstått, vilka skulle ha kunnat tillförsäkra föreningen tillfredsställande

fondbildning och tryggat medlemmarnas förmåner. Då emellertid lagen

icke hindrade föreningarna att enligt bestämmelser i stadgarna fritt disponera

över uppkomna överskott och föreningarna i regel icke själva kunde bedöma

fondbildningens behövlighet, ha överskotten ofta kommit att användas för

ovidkommande ändamål även där de i stället hade bort fonderas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

Annu mera påfallande har underlåtenheten att sörja för de framtida behoven

kunnat vara i de s. k. uttaxeringsföreningarna, som mestadels utgjorts av

begravningskassor, där inga eller i vart fall mycket obetydliga fasta avgifter

upptagits och begravningshjälpen i stället bestritts med tillfälliga avgifter,

sorn efter varje inträffat dödsfall utdebiterats på de kvarvarande medlemmarna

i föreningen. I sådana föreningar har man som regel icke tagit erforderlig hänsyn

till att medlemsbeståndets successiva åldrande måste medföra allt större

uttaxeringar, därest fonderna icke tillföras nödiga medel. Icke heller torde

man i allmänhet ha räknat med att uttaxeringarna till slut kunde stiga till

sådan höjd att det praktiskt taget blev omöjligt tillföra föreningen nya medlemmar.

En sådan situation har emellertid allt emellanåt uppstått och merendels

lett till att medlemmarna inför utsikterna av ständigt stigande uttaxeringar

beslutat nedlägga verksamheten eller sökt en utväg ur svårigheterna

genom omläggning på grundval av fasta avgifter eller övergång till annan

förening.

För de äldre medlemmarnas vidkommande ha dylika omläggningar av verksamheten

som regel varit mycket ogynnsamma. Fondbristen har nämligen

måst kompenseras genom nedskärning av förmånerna eller av en motsvarande,

ofta mycket stark förhöjning av avgifterna. Självfallet måste dylika åtgärder

lia åstadkommit besvikelser för medlemmarna och, där medlem varit i små

omständigheter, även vissa ekonomiska påfrestningar, vilka i fall, då förmånerna

nedsatts, också direkt kunnat träffa hans anhöriga. Så har exempelvis varit

fallet då begravningshjälpförsäkrad medlems efterlevande vid medlemmens

död fått uppbära begravningshjälp till minskat belopp.

I verkligheten ha de ogynnsamma följderna av gamla understödsföreningslagen

i nu berörda hänseenden gjort sig gällande under lång tid. De föreningar,

som därunder i en eller annan form avvecklat eller eljest omlagt verksamheten,

lia emellertid endast utgjort en del. I de återstående, där svagheten i den

ekonomiska ställningen under tiden legat latent och med åren alltmera ökat,

har denna nu gett sig tillkänna i och med att föreningarna genom upphörandet

av 1912 års lag måst vidtaga åtgärder för verksamhetens sanerande. Verkningarna

ha härvid varit av samma slag som tidigare.

Pensionsstyrelsen redogör så för de åtgärder föreningarna vidtagit för

att anpassa sig efter 1938 års lagstiftning och anför följande:

Hur långt omorganisationen hittills fortskridit, belyses av att under tiden

intill den 1 september 1941 inalles 143 tidigare registrerade föreningar erhållit

förklaring att stadgarna stå i överensstämmelse med föreskrifterna i den nya

understödsföreningslagen, medan 176 föreningar inkommit med ansökan örn

förklaring men vid nämnda tidpunkt ännu ej fått ansökan beviljad. Bland nu

nämnda föreningar ingå 80 resjjektive 122, som meddela begravningshjälp, och

58 respektive 20, som meddela pension. Av de föreningar, som den 1 juli 1938

voro registrerade enligt gamla lagen, ha vidare under tiden efter sistnämnda

dag något hundratal överlåtit sin verksamhet på annan understödsförening,

som i många fall sedermera erhållit eller ansökt om förklaring. Antalet enligt

gamla lagen verksamma föreningar, från vilka dylik ansökan ännu icke inkommit,

utgjorde den 1 september 1941 1,505, därav 1,154 som meddela begravningshjälp

och 20(1 som meddela jtension. Av dessa föreningar ha på förfrågan

inalles 753 förklarat sig ämna övergå till den nya ordningen, däribland

lil sjukkassor, 263 sjuk- och begravningskassor, 270 begravningskassor och

livförsäkringsföreningar samt 109 pensionskassor.

För att få kännedom om huru avgiftsläget inom föreningarna påverkats av

omorganisationen har pensionsstyrelsen närmare undersökt 177 av de föreningar,

vilka enligt vad nyss anförts antingen erhållit eller ansökt om för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 294.

klaring. Av praktiska skäl har styrelsen därvid begränsat sig till begravningskassor.

Föreningarna lia indelats i dels sådana, som fått sina avgifter höjda

vid omläggningen, och dels sådana, vilkas avgifter därvid behållits oförändrade

eller i enstaka fall sänkts. Härtill har kommit en tredje grupp, omfattande

föreningar, beträffande vilka av tillgängliga uppgifter icke framgått, huruvida

avgifterna ökats eller ej. Undersökningen har givit följande resultat:

Antal

föreningar

1) Medlemsavgifterna ökade .............................. 73

2) » oförändrade (eller minskade) 66

3) Ökning eller minskning har ej kunnat konstateras 38

Summa 177

Antal

medlemmar

64,837

49,463

12,489

126,789

Hen första av de ovannämnda grupperna, omfattande 73 föreningar med

64,837 medlemmar, har pensionsstyrelsen närmare undersökt i syfte att kunna

ange även storleken av avgiftsökningen i de olika föreningarna. Därvid har

visat sig att ökningen inom en och samma förening oftast varit olika för olika

åldersgrupper och klasser (begravningshjälpsbelopp). På grund härav och då

uppgifter rörande medlemsbeståndets fördelning på åldersgrupper merendels

icke stått till förfogande har det mött vissa svårigheter att för varje förening

erhålla ett gemensamt procenttal för avgiftsökningen. Då emellertid i förevarande

sammanhang främst torde vara av intresse att känna till huru stor

den högsta inom föreningen förekommande avgiftsökningen varit, har pensionsstyrelsen

vid sammanställandet av utredningsresultaten begränsat sig till att

uppvisa, huru föreningarna fördela sig med hänsyn till maximiökningen för

någon medlemsgrupp inom föreningen. De i följande tablå därjämte upptagna

medlemstalen ha uppkommit genom sammanräkning av respektive föreningars

hela medlemsantal. Någon uppdelning av varje förenings medlemsantal

på de olika procentgrupperna har på grund av den förutnämnda bristen

på specificerade medlemsuppgifter icke kunnat företagas.

Högsta avgiftsökningen för någon

medlemsgrupp inom förening

Mindre än 50 procent ............

50 procent men ej 100 procent

100 » » x 200 »

200 x x x 300 »

Antal

Antal

föreningar

medlemmar

........................... 31

25,749

........................... 23

21,500

........................... 16

15,579

........................... 3

2,009

Summa 73

64,837

Av tablån framgår att i 19 föreningar, vilka redovisat ett sammanlagt medlemsantal

av 17,588, någon större eller mindre medlemsgrupp fått vidkännas

minst en fördubbling av avgifterna.

Pensionsstyrelsen anför, att, örn mindre stränga beräkningsgrunder kunde

medgivas för avgifter och fondbildning, detta skulle medföra en allmän lättnad

vid övergången till den nya lagen. Emellertid torde någon dylik allmän

uppmjukning av beräkningsgrunderna icke kunna komma till stånd, därest

man icke ville åsidosätta kravet på ekonomisk säkerhet beträffande utfästelserna.

De av pensionsstyrelsen tillämpade grunderna inneslöte nämligen icke

större säkerhetsmarginal än som kunde anses nödigt och förenligt med den

nya lagens syfte. En åtgärd i denna riktning borde därför enligt pensionsstyrelsens

mening icke komma till stånd.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majlis proposition nr 294.

Pensionsstyi-elsens utlåtande över framställningarna

om lagändring.

I infordrat utlåtande över de framställningar från enskilda föreningar, för

vilka jag i det föregående redogjort, yttrar poisionss tyr elsen:

Under den äldre lagstiftningens tid förekom, att en understödsförening,

som önskade meddela kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor men

icke ville underkasta sig de fordringar som gällde för vinnande av registrering

med godkända stadgar, delade upp sig i två eller flera parallellföreningar,

som hade samma medlemsklientel och som vardera utfäste högst 500 kronor

i dylikt understöd. Enligt pensionsstyrelsens mening står inrättandet av

dylika parallellföreningar icke i överensstämmelse med den nya understödsföreningslagen,

enär anordningen icke endast innebär ett formellt kringgående

av lagens bestämmelser utan även måste anses ägnad att äventyra upprätthållandet

av en av lagens grundläggande säkerhetsföreskrifter. Där parallellföreningar

nu finnas registrerade enligt 1912 års lag, kan sålunda denna anordning

enligt styrelsens uppfattning icke bibehållas vid övergång till nya

lagen. För de nämnda föreningarnas vidkommande skulle följden härav bli,

att endast en förening i varje parallellgrupp skulle få fortsätta verksamheten

och därvid, örn medlemsantalet understiger 500, meddela allenast 500 kronor

i kapitalunderstöd, under det att övriga föreningar i gruppen skulle få upphöra

med sin verksamhet. — Av förarbetena till 1938 års lag framgår, att icke

endast försäkringstekniska synpunkter utan även lämplighetsskäl varit bestämmande

vid uppdragande av de i den nya lagen föreskrivna medlemsgränserna.

Vad särskilt kapitalförsäkringen angår, torde icke ur försäkringsteknisk synpunkt

möta något hinder att i det enskilda fallet medgiva undantag även från

den övre medlemsgränsen av femhundra för meddelande av kapitalunderstöd

till högre belopp än 500 kronor, därest genom tillräckligt stora risktillägg och

särskild fondering eller eventuellt på annat sätt sörjes för att verksamheten

blir säkerställd. Den vanligaste formen, vari kapitalförsäkring meddelas av

understödsföreningar, är kapitalunderstöd vid dödsfall. Ett mindre antal föreningar

meddela även s. k. blandad liv- och kapitalförsäkring och några få

kapitalunderstöd vid livsfall, utfallande vid uppnåendet av viss ålder. I viss

utsträckning förekommer dessutom, att pensionskassor meddela kapitalunderstöd

såsom komplement till pension. Även förekommer att kapitalunderstöd

meddelas i form av ett under visst antal år utgående årligt kapitalbelopp, oavsett

örn efter försäkringsfallets inträffande den försäkrade lever eller icke

(s. k. tidränta), och sålunda till sitt syfte är jämförligt med pension. I ett stort

antal fall äro föreningarna, som meddela dessa understöd, avsedda för en

sluten krets personer, såsom anställda vid visst företag eller medlemmar av

en viss sammanslutning.

Genom livförsäkringsbolagen samt vissa större understödsföreningar är i

vårt land väl sörjt för möjligheterna för den enskilde att tillförsäkra sig

kapitalunderstöd till högre belopp. Ur denna synpunkt torde det vara väl

motiverat, att de mindre understödsföreningarnas verksamhetsfält, såsom

skett, begränsats till meddelande av understöd av mindre omfattning. Såvitt

angår föreningar som äro öppna för allmän anslutning torde icke heller i regel

finnas någon anledning att frångå denna i lagen fastslagna princip. Då fråga

är örn föreningar, som äro knutna till en sluten krets av personer, göra sig

dock i viss mån andra synpunkter gällande. Enär dessa föreningar icke deltaga

i den allmänna konkurrensen olika försäkringsföretag emellan, intaga de

en särställning inom försäkringsvärlden. Förekomsten av en sådan föreningexempelvis

vid ett företag torde vidare i hög grad vara ägnad att stimulera

de anställdas försäkringsintresse och medföra att många av dessa genom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

medlemskap i föreningen komma i åtnjutande av ett försäkringsskydd, som

de eljest mahanda skulle underlåtit att skaffa sig. Dessa föreningar ''fylla härigenom

en uppgift, som synes motivera att man i lagstiftningshänseende tager

viss hänsyn till dem. o o fe

Ett särskilt intresse tilldraga sig de fall, då pensionskassor meddela

kapitalunderstod som komplement till pensionen. Ifrågavarande föreningars

verksamhet ar vanligen knuten till visst (eller vissa) företag och avsedd att

ombesörja pensioneringen av företagets personal eller personalens efterevande,

i regel med ekonomiskt stöd av företaget. De representera sålunda

f? AVi, ''evtörmer, 1 vilka tjänstepensionering plägar anordnas. Under sådant

förhållande kan det knappast vara tillfredsställande, att friheten att anordna

verksamheten efter de grunder, som i varje särskilt fall kunna finnas lämpliga,

skall beträffande detta slag av pension inskränkas genom lagens fordungarpa

medlemsantal i högre grad än i fråga örn övriga former.

„ '' j särskilt angår understödsformen kapitalförsäkring vid livsfall (uppnående

av viss ålder) utan samband med pension, kan densamma sägas utgöra

ett gransfall av en under viss bestämd tid utgående (temporär) livränta och

ar aven i övrigt till sitt syfte och i riskhänseende närmast jämförlig med en

. f^pensionsförsäkring. Anledning torde därför knappast föreligga att

1 ’)n(^ers^(l av detta slag uppställa andra föreskrifter än dem som

galla för ålderspension.

I fiåga örn gränsen mellan kapitalunderstöd och pension vill jag erinra örn

vad lagberedningen nyligen anfört örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

(statens off. utredn. 1937:13, sid. 62), nämligen:

Under pensionering, som av aktiebolag må tryggas genom inrättande av

pensionsstiftelse, bor kunna hänföras ej endast utbetalning efter pensionsiallet

till den anställde eller till efterlevande till honom av periodiskt penSionsbplopp

(livsvarig livränta för anställd, livsvarig livränta till efterlevande

och frånskild make, eventuellt upphörande i händelse av omgifte, till viss tid

begränsad livränta för barn) utan också sådana smärre kapitalbelopp, som tämligen

allmänt vid pensionering eller vid pensionsförsäkring — exempelvis hos

svenska personal pensionskassan — till lindrande av övergången till lägre inkomst

utbetalas vid avgång från arbetsanställningen, efter pensionsålderns

uppnående eller vid fullständig och varaktig arbetsoförmåga, samt vid den

anställdes död.

Pensionsstyreisen hänvisar till detta lagberedningens uttalande och fortsätter:
Vidare

märkes att, enligt det år 1938 avgivna förslaget till lag örn frivillig

pensionering av i enskild tjänst anställda (statens off. utredn. 1938: 18), lagen

skulle äga tillämpning icke endast å utfästelse av pension utan även å annan

darmed jämförlig förmån i penningar (kapitalförmån), som enskild arbetsgivare

i av honom utfärdat pensionsreglemente eller eljest skriftligen lämnat

'' tjänst anställd arbetstagare. Samma inställning kan utläsas av ett år

1.927 framlagt utkast till lag örn frivillig tjänstepensionering (jfr statens off.

utredn. 1929:3), i vilket såsom tjänstepension betecknas förmåner i form av

såväl livränta som kapital, som arbetsgivare utfäst åt löntagare eller hans anhönga,

Även i skattelagstiftningen har till pensionsförsäkring i vissa fall hänförts

kapitalförsäkring (anvisningarna till kommunalskattelagen 31 § punkt 1).

Av det anförda torde framgå, att mycket starka skäl tala för en modifiering

av lagens fordran på minst femhundra medlemmar för att en understödsförening

skall få meddela kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor. Att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294. 25

däivid, såsom föreslagits av Odd Fellowlogen nr 84 Österskärs understödsföreningar

» Brödrah jalpen» nr 1 och 2, gå tillväga så, att fordran på minst

temnundra medlemmar anknytes till ett högre kapitalunderstöd än för närvarande,

exempelvis 1,000 kronor, synes dock icke vara lämpligt. En uppmjukning

av bestämmelsen synes i stället böra ske i den formen, att tillsynsmyndigheten

tillerkännes befogenhet att, då särskilda omständigheter därtill

ioianieda, medgiva undantag från tillämpningen av den föreskrivna medlemsgransen

vilken alltså i princip alltjämt bör vara gällande. Sådana särskilda

omständigheter torde få anses vara för handen, då föreningen är avsedd för

anstallda vid visst företag eller annan sluten krets av personer. Är fråga örn

förening, som enligt äldre lag registrerats med godkända stadgar, synes dock

undantag bora medgivas även i fall då föreningen är öppen för allmän anslutning.

Beträffande dylik förening gäller nämligen, att stadgarna redan

tidigare av tillsynsmyndigheten prövats innehålla tillfredsställande bestämmelser

örn premier, fondavsättning, medelförvaltning och användning

av uppkommande överskott samt jämväl i övrigt vara betryggande, varför

den förnyade prövning av stadgarna, som skall ske i och för övergången

till nya lagen, i huvudsak endast torde behöva avse frågan, huruvida stadgarna

i formellt avseende stå i överensstämmelse med den nya lagen. I fråga

om kapitalförsäkring vid livsfall torde dock av skäl som anförts i det föregående

— i överensstämmelse med vad som föreslagits av Aftonbladets personals

kapitalunderstödsförening och pensionskassa nr 1, 2 och 3 — bestämmelserna

örn medlemsantal kunna modifieras så, att de överensstämma med

dem, som gälla i fråga om ålderspension.

Pensionsstyi elsen har utarbetat ett utkast till ändrad lydelse av vissa bestämmelser

i 1938 års understödsföreningslag jämte övergångsbestämmelser,

vilket utkast torde få såsom bilaga (Bilaga B) fogas till protokollet i detta

ärende.

Remissyttranden.

Över pensionsstyrelsens utredning och utlåtande hava, efter remiss, yttranden

avgivits av försäkringsinspektionen, socialstyrelsen, svenska sjukkasseförbundet,

de fria sjukkassornas förbund, understödsföreningarnas riksförbund

och svenska försäkringsbolags riksförbund. Över utredningen har därjämte

statskontoret yttrat sig.

Försäkringsinspektionen, socialstyrelsen och svenska sjukkasseförbundet

lämna utan erinran pensionsstyrelsens förslag i vad det avser reglerna om

minsta medlemsantal och försäkringsteknisk soliditet.

Försäkringsinspektionen tillägger följande.

Syftet med den nya lagen är i främsta rummet att så vitt möjligt skapa

förutsättningar för säkerställande i ekonomiskt avseende av den självhjälpsrörelse,

som understödsföreningarna bedriva. Ett viktigt led i denna strävan

^ övergången från det i många fall tidigare tillämpade uttaxeringssystemet

till fasta och tillräckliga medlemsavgifter nied åtföljande fondbildning. Avgifterna

och fondbildningen äro tillräckliga endast under förutsättning att

beräkningen därav sker enligt betryggande grunder. Deras försvagande står

uppenbarligen i strid mot lagens mening, varför denna möjlighet att åstadkomma

tillfällig lättnad för understödsföreningar i ekonomiskt trångmål är

utesluten.

Vad angår pensionsstyrelsens förslag att understödsförening, som meddelar

kapitalunderstöd vid livsfall, skall få utbetala mer än 500 kronor per

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj-.ts proposition nr 294.

medlem även om föreningen icke har femhundra medlemmar, erinrar försäkringsinspektionen

om att den under förarbetena till 1938 års lag endast med

stor tvekan ansåg, att det för pensionskassor föreslagna låga minimiantalet

medlemmar kunde godtagas, och anför:

Den nu föreslagna utvidgningen, att föreningar med så lågt medlemsantal

även skola få meddela kapitalunderstöd vid livsfall, är självfallet ägnat att

ytterligare öka betänksamheten gentemot ifrågavarande låga gräns. Då

emellertid den risk en understödsförening påtager sig genom att meddela

kapitalunderstöd vid livsfall är av samma art som och i regel icke av större

omfattning än den risk en förening ikläder sig genom att meddela ålderspension,

vill försäkringsinspektionen icke avstyrka denna utvidgning.

Understödsföreningarnas riksförbund tillstyrker pensionsstyrelsens ändringsförslag

under förutsättning att den befogenhet, som skulle tillkomma tillsynsmyndigheten,

kommer att utnyttjas mycket restriktivt.

Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller, att vissa försäkringstekniska

och skattetekniska invändningar kunna riktas mot pensionsstyrelsens

ändringsförslag. Beträffande soliditeten och minsta medlemsantalet framhåller

förbundet, att det främst vore säkerhetssynpunkterna, som gjorde sig

gällande, och dem tillkomme det i första hand tillsynsmyndigheten att tillgodose.

Förbundet ville därför icke i dessa avseenden framställa något yrkande.

Eftersom emellertid pensionsstyrelsens ändringsförslag närmast tillkommit

på framställning av vissa äldre understödsföreningar, syntes, i den

mån föreningarnas önskemål borde tillgodoses, detta lämpligen kunna ske

genom särskilda medgivanden i övergångsbestämmelserna.

De fria sjukkassornas förbund förordar vissa uppmjukningar i de försäkringstekniska

bestämmelserna och anför:

Förbundet förnekar ingalunda, att den erkända sjukkasserörelsen i några

avseenden — främst i fråga örn sjuk- och läkarvårdsersättningen — skänkt

sina medlemmar beaktansvärda förmåner, ehuru medlemmarna härför, trots

de utökade statsbidragen, fått vidkännas ganska betydande avgiftsförhöjningar.

Den erkända rörelsen har i sin nuvarande utformning medfört vissa

förbättringar men även flera betydande försämringar för det stora flertalet av

landets sjukkassefolk. Därvid syftas närmast på borteliminerandet av sjukhjälpen

vid olycksfall i arbete, införandet av de obligatoriska tre karensdagarna

(vilka kunna utökas till sju) samt den undantagsställning, i vilken

förordningen örn erkända sjukkassor försatt samtliga statens egna tjänare

m. fl., vilka, ehuru erläggande samma avgifter som övriga medlemmar, dock

få vidkännas viss minskning av sjukhjälpen.

Det innebar säkerligen en överraskning för den erkända sjukkasserörelsens

målsmän, att ett så stort antal sjukkassor avböjde att låta sig enrolleras

i den erkända rörelsen. Ännu större förvåning torde de fristående

kassornas utveckling under de efterföljande åren ha väckt. De förmåner dessa

kassor, trots avsaknad av stöd från statens sida, kunnat erbjuda sina medlemmar,

måste dock ha varit av ett icke föraktligt värde, eftersom kassornas

medlemsantal sedan år 1931 vuxit från cirka 250,000 till betydligt över 400,000.

Den till medlemsantalet största fristående sjukkassan, framtidsförbundet,

redovisade vid utgången av 1940 ett totalt medlemsantal av över 124,000. De

fristående kassornas verksamhet bör av statsmakterna röna liknande uppskattning

som de erkända kassornas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

Vid flera tillfällen har förbundet givit uttryck åt den uppfattningen, att

den nya lagstiftningen lagt onödigt tunga band på sjukkasserörelsen. Beträffande

vissa slag av understödsföreningar kan man rent av ifrågasätta, huruvida

de icke från början bort undantagas från den nya understödsföreningslagens

tillämpning. Förbundsstyrelsen syftar härvid på de s. k. verkstadskassorna

och andra kassor, vilka uteslutande rekryteras av anställda vid visst

företag eller ur en viss strängt avgränsad grupp av personer, en fackförening,

ideell sammanslutning eller dylikt, och vilka sålunda icke stå öppna för allmänheten.

Verksamheten i dessa kassor har varit grundad på medlemmarnas

inbördes sammanhållning och självansvar, och bestämmelserna rörande fondbildning,

placering av fondmedel, försäkringsteknisk utredning etc. äro för

denna verksamhet ganska väsensfrämmande. Pensionsstyrelsens betänkligheter

mot en uppmjukning av beräkningsgrunderna särskilt beträffande nu

nämnda kassor synas överdrivna. Därest för dessa understödsföreningar utan

allmän anslutning och med ett medlemsantal ej överstigande femhundra grunderna

för avgiftsbestämningen inskränkes till en allmän föreskrift, att avgifterna

skulle vara så avvägda, att de i förening med andra för föreningens

verksamhet avsedda inkomster försloge till täckande av kassans löpande utgifter

för dess verksamhet, och att bestämmelse härom skulle finnas intagen

i föreningens stadgar, skulle i allt fall åtskilligt vara vunnet. Genom ett

dylikt stadgande omöjliggjordes nämligen det s. k. uttaxeringssystemet, innebärande

att medel, som erfordrades för utfästelsernas infriande, anskaffas

genom uttaxering å medlemmarna allt efter som utfästelserna förfalla till betalning.

Vid en sådan jämkning av lagbestämmelserna skulle de berörda föreningarna

undantagas från de betungande föreskrifterna rörande fondbildning.

I 17 och 18 §§ nya understödsföreningslagen äro föreskrifter meddelade

rörande premiereserv och säkerhetsfond. Dessa föreskrifter gälla för bland

andra sådana sjukkassor, som meddela sjukpenning för längre tid än etthundraåttio

dagar för varje tidsperiod av tolv månader eller för tid utöver tre

år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Avgiftsbestämningen i dessa

kassor måste följaktligen ske strängt försäkringstekniskt, vilket med hänsyn

till omfattningen av den lämnade sjukhjälpen möjligen kan anses vara befogat.

Det anmärkningsvärda är emellertid, att motsvarande fordringar i avseende

på fondbildning icke ställas på de erkända sjukkassorna. Det förhållandet,

att dessa kassor åtnjuta statsbidrag, borde, förefaller det, ha givit

anledning till att alldeles särskilt stränga krav ställts på deras avgifter och

fonder. Därest bestämmelserna för de erkända sjukkassorna emellertid anses

lämna betryggande säkerhetsmarginal, synas de kunna tillämpas jämväl på

övriga sjukkassor.

Vid övervägande av de krav på försäkringsteknisk soliditet och minsta

medlemsantal, som böra gälla för olika slag av understödsföreningar, måsto

hänsyn tagas särskilt till att å ena sidan gjorda utfästelser tryggas och att

å andra sidan säkerhetskravet icke drives så långt, att onödiga hämningar

läggas på den socialt värdefulla folkliga självhjälpsrörelse, som understödsföreningarnas

verksamhet utgör. Den avvägning mellan olika intressen, som

i dessa hänseenden gjordes vid tillkomsten av 1938 års lag, anser jag böra

i det hela lämnas orubbad. Sålunda kan, på sätt pensionsstyrelsen framhållit,

någon allmän uppmjukning av de för avgifterna tillämpade försäkringstekniska

beräkningsgrunderna eller av bestämmelserna örn minsta medlemsomslutning

ej anses tillrådlig. Beträffande visst slag av föreningar torde emellertid en

uppmjukning beträffande medlemsomslutningen utan olägenhet kunna ske.

Departe
ments''
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

Jag syftar här på de fåtaliga föreningar, vilka antingen enbart eller såsom komplement

till pension meddela kapitalunderstöd att utfalla vid uppnående av

viss ålder (kapitalunderstöd vid livsfall). Dylika kapitalunderstöd skilja sig

varken i riskhänseende eller i sina sociala verkningar nämnvärt från ålderspensioner.

Därför synas beträffande minsta medlemsantal strängare fordringar

ej böra uppställas för dessa föreningar än för föreningar, vilka endast

meddela ålderspension. För att understödet skall avse livsfall behöver det ej

nödvändigt utfalla, då medlemmen själv uppnår bestämd ålder, utan även

understöd, som utbetalas exempelvis då medlemmens barn når viss ålder,

bör hänföras hit och detta även örn premiebetalningen skall upphöra

vid medlemmens död. Kapitalunderstödet bör anses gälla livsfall icke blott

örn det i sin helhet utbetalas vid uppnåendet av bestämd ålder utan även örn

det till någon del, oberoende av mellankommande dödsfall, utgår först ett eller

annat år senare (vissa former av s. k. övergångsförsäkring och tidränta). För

föreningar, som meddela andra slag av kapitalunderstöd, t. ex. begravningshjälp

eller understöd, som utfaller vid viss ålder eller tidigare dödsfall (s. k.

blandad liv- och kapitalförsäkring), föreslår jag ej någon motsvarande allmän

lindring.

I vissa undantagsfall, som kommit till min kännedom, har det visat sig

önskvärt, att möjlighet öppnas för en förening, som är inregistrerad enligt

äldre lag, att vid övergång till den nya lagens bestämmelser erhålla dispens

från den i 13 § av sistnämnda lag meddelade föreskriften, att avgifternas upptagande

icke må göras beroende av inträffade försäkringsfall. Sådan dispens

synes emellertid böra få medgivas endast av Kungl. Majit. Bestämmelse härom

föreslås såsom en ny punkt 4) i 1 mom. av övergångsbestämmelserna, varvid

de nuvarande punkterna 4) och 5) erhålla beteckningarna 5) och 6). Medgives

dispens, torde Kungl. Majit böra föreskriva, i vad män bestämmelser i

lagen till följd därav icke skola vara tillämpliga å föreningen.

Den nuvarande bestämmelsen att förening, som vill meddela kapitalunderstöd

till högre belopp än 500 kronor för en medlem, ovillkorligen skall bestå

av minst femhundra medlemmar, har ofta visat sig vara alltför sträng, särskilt

när det gäller verkstadskassör och andra föreningar, avsedda för en sluten

krets av personer anställda vid visst företag eller medlemmar av viss sammanslutning.

Även efter den uppmjukning jag nyss förordat beträffande föreningar,

vilka meddela kapitalunderstöd vid livsfall, torde det ofta framstå

såsom obilligt, att beträffande samtliga föreningar, vilka meddela annat kapitalunderstöd

till belopp över 500 kronor, skall gälla ett så högt minimiantal

medlemmar som femhundra. Jag anser därför, att tillsynsmyndigheten

även i fråga örn föreningar, som meddela sist angivet kapitalunderstöd,

bör få möjlighet att, då särskilda omständigheter därtill föranleda, medgiva

undantag från eljest gällande föreskrift om minsta medlemsantal. Givetvis

bör dock denna dispensrätt begagnas med återhållsamhet och särskild hänsyn

tagas till föreningens ekonomiska soliditet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

29

Kapitalunderstödets maxiinering till 4,000 kronor

för en medlem.

Gällande bestämmelser.

I 3 § femte stycket av 1938 års lag om understödsföreningar stadgas, att

sådan förening icke må meddela kapitalunderstöd till högre belopp än 4,000

kronor för en medlem.

I 1912 års lag var motsvarande gräns bestämd till 1,000 kronor. Detta

stadgande motiverades då med att understödsföreningar för meddelande av

kapitalunderstöd icke i någon avsevärd omfattning verkade bland de mera

bemedlade klasserna, vilka i stället vände sig till försäkringsbolag för erhållande

av kapitalförsäkring, och att därför kapitalunderstöd till högre belopp

än 1,000 kronor i regel måste anses så stort, att det mera ägde karaktär

av sparat kapital än understöd i egentlig mening.

År 1921 (SFS 1921: 212) höjdes emellertid maximibeloppet med hänsyn

särskilt till penningvärdets fall till 4,000 kronor. Bestämmelsen överflyttades

oförändrad till 1938 års lag.

Framställningar örn höjning av

maximibeloppet.

Prästerskapets i Lunds stift understödsförening yrkar i sin tidigare omnämnda

framställning, att maximibeloppet måtte höjas till 10,000 kronor.

Föreningen anför:

Ett förverkligande av lagens syfte, att små föreningar böra upphöra med

sin verksamhet och uppgå i annan större förening, är möjliggjort beträffande

överlevelsepension, därigenom att något maximibelopp för dylik pension icke

föreskrivits. Föreningar, som var för sig meddela kapitalunderstöd intill

maximibeloppet, 4,000 kronor för en medlem, kunna däremot icke sammanslås,

med mindre sådan ändring i lagen vidtages, att maximibeloppet fastställes

till högre belopp än vad nu gäller. Örn en sammanslagning tänkes

ske mellan allenast två föreningar, synes ett maximibelopp av 8,000 kronor

vara lämpligt. Men då fråga kan uppkomma örn sammanslagning av tre eller

flera föreningar, synes maximibeloppet icke böra sättas lägre än 10,000 kronor.

Skulle detta maximibelopp anses vara för högt som allmänt stadgande, bör

till underlättande av sammanslagning av föreningar, som varit i verksamhet

före 1938, möjlighet beredas att genom undantagsbestämmelser meddela

kapitalunderstöd utöver 8,000 kronor. Det torde också böra framhållas, att

på grund av penningvärdets fall sedan år 1921, då maximibeloppet höjdes

till nu gällande 4,000 kronor, en höjning även av denna anledning synes

ofrånkomlig för att föreningarna må kunna meddela ett mot tidsförhållandena

svarande kapitalunderstöd.

Pensionskassan svenska prästerskapets understödsförening yrkar med

liknande motivering, att kapitalunderstöd en gång för alla må kunna meddelas

till högre belopp än 4,000 kronor för en medlem.

Remissyttranden.

Pensionsstyrelsen anför beträffande dessa framställningar följande.

Den i förarbetena till 1912 års lag anförda motiveringen för kapitalunderstödets

begränsning synes föga tillämplig i de fall, då understödet meddelas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 294.

av en pensionskassa som komplement till pension. Inom en del pensionskassor,

anknutna till företag, förekommer den anordningen, att den på första

halvåret eller första året belöpande pensionen ersättes med ett kapitalunderstöd,

lydande å samma summa som motsvarande lön eller pension. Det torde

knappast vara rimligt, att en förening, som vill meddela kapitalunderstöd

under angiven form, ej skall få göra detta även örn kapitalbeloppet skulle

överstiga 4,000 kronor. Jämväl i de fall, då kapitalunderstödet meddelas i

form av försäkring för livsfall utan samband med pension, torde med hänsyn

till försäkringens jämförbarhet med ålderspension någon begränsning av

understödet icke behöva stadgas. Pensionsstyrelsen vill därför förorda, att

en modifiering av stadgandet om maximibeloppets storlek vidtages för det

fall, att understödet utgår i samband med pension eller i form av försäkring

för livsfall utan samband med pension. Även denna ändring synes böra

givas den formen, att det må ankomma på tillsynsmyndigheten att, örn särskilda

omständigheter därtill föranleda, medgiva undantag från huvudregelns

tillämpning. Det förutsättes härvid, att sådant undantag skall kunna ifrågakomma

allenast i fall av den mera speciella art, som ovan berörts, eller i

därmed jämförliga fall. Ehuru tillsynsmyndighetens befogenhet att lämna

medgivande, såvitt nu kan bedömas, bör vara begränsad på detta sätt, synes

dock vara lämpligt, främst med hänsyn till svårigheterna att överblicka utvecklingen

på förevarande område, att giva lagbestämmelsen en något allmännare

avfattning.

Enligt pensionsstyrelsens mening bör en generell höjning av kapitalunderstödets

maximum, såsom föreslagits av prästerskapets i Lunds stift understödsförening

samt pensionskassan svenska prästerskapets understödsförening,

icke lämpligen ifrågakomma. I den utredning, som ligger till grund för 1938

års lag, föreslog socialstyrelsen ingen ändring i detta hänseende, och departementsförslaget

följde i denna del styrelsens förslag, vilket också godkändes

av riksdagen. Att, såsom nämnda föreningar gjort, som grund för en höjning

åberopa levnadskostnadernas stegring, synes icke vara motiverat, eftersom

levnadskostnadsindex för närvarande understiger motsvarande indextal den

1 juli 1921, då nuvarande maximibelopp blev gällande. Därest föreningarna

beredas möjligheter att, såsom pensionsstyrelsen i det föregående föreslagit,

meddela kapitalunderstöd upp till 4,000 kronor även vid ett lägre medlemsantal

än 500, bortfaller också i flertalet fall den av den nya lagen framkallade

anledningen att överlåta en mindre förenings rörelse på en större, varför

även detta skäl för maximibeloppets höjande i allt väsentligt bortfaller. I

fall då man ändock vill ordna överlåtelse av en förenings rörelse på en annan,

kunna visserligen svårigheter uppstå i händelse medlemmar inneha försäkringar

i bägge föreningarna till sammanlagt belopp överstigande 4,000 kronor.

I det fåtal fall detta kan förekomma torde emellertid möjlighet finnas att

lösa de nämnda svårigheterna på annat sätt, exempelvis genom att på försäkringsbolag

överlåta de delar av försäkringarna, som överskjuta 4,000

kronor.

De fria sjukkassornas förbund har intet att erinra mot pensionsstyrelsens

förslag och — under förutsättning att tillsynsmyndighetens dispensbefogenheter

utnyttjas restriktivt — icke heller understödsföreningarnas riksförbund.

Svenska försäkringsbolags riksförbund invänder följande:

Pensionsstyrelsen förbigår en omständighet av stor vikt, nämligen att nya

regler för beskattning av livförsäkringar införts, sedan maximigränsen för

kapitalunderstöd från understödsföreningar bestämdes till 4,000 kronor.

Enligt 1928 års kommunalskattelag är nämligen livförsäkringsbolag skyldigt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj-.ts proposition nr 294.

att, då fråga gäller kapitalförsäkring, erlägga ej blott skatt å överskottet utan

även s. k. ränteskatt. Ränteskatten är avsedd att ersätta den inkomst- och

förmögenhetsskatt, som principiellt borde åvila försäkringstagarna på grund

av dem tillkommande andelar i premiereserv och premieåterbäringsreserv

samt ränta å dessa fonder. Någon motsvarighet härtill förefinnes ej i fråga

örn kapitalförsäkring, som meddelas av understödsförening, då ju sådan förening

är skattepliktig endast för inkomst av fastighet. En höjning av maximigränsen

för kapitalunderstöd från understödsförening är därför enligt förbundets

mening ägnad att väcka allvarliga betänkligheter.

Ur här berörda synpunkter kan till och med ifrågasättas, huruvida icke

snarare viss ytterligare begränsning av understödsföreningarnas rätt att

meddela kapitalunderstöd borde genomföras. Då fråga gäller sådant understöd

i samband med pension kan exempelvis ifrågasättas att — inom 4,000- kronorsgränsen — maximera understödet till pensionens dubbla årsbelopp.

Kapitalunderstödet komme då att utgå på grund av pensionsförsäkring i

kommunalskattelagens mening och som följd därav beskattas i samband med

att det utfaller.

Så länge kapitalunderstöden äro av tämligen ringa storlek, kan det måhända

av sociala skäl vara motiverat att bortse från skattesynpunkterna —

vilket dock icke skett i fråga om livförsäkringsbolagens s. k. folkförsäkring.

Vid högre kapitalunderstöd, vilket redan nu förekommer i tämligen stor utsträckning

och skulle bliva än mera framträdande, örn pensionsstyrelsens

förslag genomfördes, torde med hänsyn till önskvärdheten av en rättvis och

likvärdig beskattning nämnda synpunkter ej få förbises.

De nu anförda skälen av skattenatur hänföra sig till kapitalförsäkring såväl

för dödsfall som för livsfall. Yad angår sistnämnda försäkringsform kan riksförbundet

dessutom ej dela pensionsstyrelsens uppfattning, att sådant understöd

på grund av dess jämförbarhet i riskhänseende med ålderspension bolia

utgivas med obegränsat belopp och detta även vid mycket litet antal medlemmar

i föreningen. Så länge försäkringsanstalterna räknade med en avsevärd

överränta, bortsåg man visserligen ofta från avvikelser i den beräknade

avgången genom dödsfall. Sedan emellertid denna marginal försvunnit och

man rentav måste räkna med möjligheten av ränteunderskott, kan man lika

litet som vid försäkring för dödsfall bortse från dödsrisken. I själva verket

har utvecklingen beträffande dödsrisken hittills varit sådan, atit säkerhetsmarginalerna

vid avgiftsberäkningen undan för undan minskats vid livsfallsförsäkring

under det att vid dödsfallsförsäkring förhållandet varit det motsatta.

Och i fråga om räntan är livsfallsförsäkringen i lika hög grad sorn

dödsfallsförsäkringen beroende av att premiereserven kan placeras på sådant

sätt, att avkastningen minst motsvarar en förräntning efter den räntefot, som

ligger till grund för avgiftsberäkningen. Av dessa skäl borde snarare understödsföreningarnas

rätt att meddela ålderspensionsförsäkring inskränkas än

föreningarna medgivas rätt att utan begränsning meddela kapitalförsäkring

för livsfall.

De försäkringstekninska skäl riksförbundet här anfört mot att möjlighet

skulle öppnas för understödsföreningarna att bereda kapitalunderstod till

högre belopp än 4,000 kronor för en medlem förstärkas ytterligare av den

omständigheten, att nämnda föreningar enligt av pousionsstyreisen såsom

tillsynsmyndighet fastställda grunder få basera avgiftsberäkningen på en

räntefot av 3 procent. För de under försäkringsinspcktionens tillsyn stående

försäkringsbolagen gäller enligt av Kungl. Majit fastställda grunder, att

premierna skola beräknas under antagande av endast 2''h procent räntefot.

Säkerhet smarginalen med avseende å räntan är alltså vida mindre för understödsföreningarna

än för livförsäkringsbolagen. Även denna omständighet

talar emot att vidga området för understödsföreningarnas verksamhet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Departe
ments
eliefen.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 294.

Pensionsstyrelsen har ej heller i sin skrivelse ådagalagt — och riksförbundet

har sig icke bekant — att det skulle föreligga något verkligt behov

av höjning av den nu för understödsföreningar stadgade gränsen för kapitalunderstöd

av 4,000 kronor. Det må framhållas, att svenska personal-pensionsisassan,

vilken svarar för tjänstepensioneringen av över 50,000 anställda, för

närvarande ej meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än 4,000 kronor.

Även försäkringsinspektionen säger sig icke vara övertygad örn att behov

föreligger att bevilja undantag från maximibeloppet 4,000 kronor.

Anledning synes icke föreligga att med hänsyn till penningvärdets förändring

företaga någon höjning av kapitalunderstödets maximibelopp. Det

har emellertid framhållits, att en höjning av maximibeloppet skulle vara önskvärd

för att underlätta en av den nya lagstiftningen föranledd sammanslagning

av smärre föreningar. Såsom pensionsstyrelsen framhållit kommer

dock behovet av en sadan höjning att bliva mindre, örn de smärre föreningarna

även vid lägre medlemsantal än femhundra skulle — med eller

utan dispens — få fortbestå med rätt att meddela kapitalunderstöd upp till

4,000 kronor för en medlem. Beträffande kapitalunderstöd, som utgår i samband

med pension eller eljest vid livsfall, tala dock starka skäl för att understöd

undantagsvis må kunna utgå med högre belopp än 4,000 kronor, främst

med hänsyn därtill att dylika kapitalunderstöd till sin karaktär stå så nära

de pensionsunderstöd, beträffande vilka någon motsvarande maximering icke

finnes och icke heller av mig kommer att förordas. I likhet med pensionsstyrelsen

anser jag emellertid, att någon generell ökning av understödsbeloppets

maximum icke bör ske utan endast möjlighet beredas till en höjning

från fall till fall efter särskild prövning av tillsynsmyndigheten. Att

anledning till återhållsamhet vid tillämpningen av denna dispensrätt föreligger

synes mig framgå av de av svenska försäkringsbolags riksförbund

framhållna skattetekniska synpunkterna. Särskilt under nu rådande krisförhallanden

är det emellertid ett samhälleligt intresse, att den sparverksamhet,

som understödsföreningsrörelsen utgör, icke hämmas genom onödigt stränga

föreskrifter. Av sociala skäl synes icke någon skärpning av beskattningen av

understödsföreningarna eller av utgående understöd böra ifrågakomma liksom

ej heller någon begränsning av allmänhetens möjlighet att hos understödsföreningarna

bereda sig kapital- och pensionsunderstöd i den utsträckning jag

här förordat.

Statsbidrag till underlättande av övergången.

Inledning.

Som förut nämnts har fråga uppkommit, huruvida staten bör ekonomiskt

stödja en sanering av de före 1938 års lags ikraftträdande verksamma understödsföreningarna.

Sålunda anför redaktören J. A. Henriksson i Varberg följande:

Den sanering av den svenska understödsföreningsverksamheten, till vilken

den nya understödsföreningslagen syftar, är både önskvärd och behövlig.

Många begravningskassor finnas med allt annat än hållbara ekonomiska

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

grunder, oell det är i medlemmarnas intresse, att dessa kassor ombildas i

enlighet med den nya lagens i jämförelse med den gamla betydligt skärpta

fordringar eller överlåta sin verksamhet till solida understödsföreningar.

Statsmakterna torde hava intresse av att även på annat sätt än genom blotta

lagbud främja en dylik utveckling, då det måste anses vara också till allmänt

gagn, att de sparmedel, som många svenska samhällsmedlemmar genom en

begravningskassa avsatt för att bespara anhöriga eller det allmänna utgifter,

som äro förbundna med deras sista färd, icke förspillas. Detta är emellertid

vad som i stor utsträckning hotar att ske. Många av de nuvarande understödsföreningarna

hava så svagt ekonomiskt underlag, att det möter oöverstigliga

svårigheter för deras ofta ålderstigna medlemmar att genom särskilda tillskott

åstadkomma den fondbildning, som är erforderlig för en fortsatt självständig

verksamhet i överensstämmelse med den nya lagen eller, vilket säkerligen

vore det tryggaste, deras övergång till större och starkare kassor. För

mångå äldre medlemmar i begravningskassorna är det belopp, som där tillförsäkrats

dem, deras enda livförsäkring, och då man vet med vilken intensitet

dessa gamla hederliga människor levat sig in i den föreställningen att de

genom sin förtänksamhet och genom att lägga av något av sina ofta knappt

tillmätta slantar sörjt för en »hederlig begravning», förstår man den bittra

besvikelsen hos dem, därest deras kassa skulle träda i likvidation utan att

kunna fylla de påtagna förbindelserna. Det synes vara behjärtansvärt att

staten träder till och hjälper medlemmarna, i ali synnerhet de ålderstigna, i

dessa kassor, vilka dock arbetat i enlighet med hittillsvarande lagstiftnings

föreskrifter och under statens hägn och tillsyn.

Pensionsstyrelsens utredning.

I sin förut omnämnda utredning av spörsmålet om och i vad mån statsbidrag

borde utgå för underlättande av äldre understödsföreningars vinnande

av förklaring jämlikt första momentet övergångsbestämmelserna i 1938 års

lag eller ock medlemmarnas övergång till en jämlikt nya lagen registrerad

förening avvisar pensions styr elsen tanken på statsbidrag för sådant ändamål

och anför följande:

Med visst fog kan måhända göras gällande att, när staten genom den nya

lagen företagit sig att befästa understödsföreningarnas försäkringsverksamhets

ställning i trygghetshänseende, det också borde tillses, att icke medlemsbeståndet

till viss del uteslutes från verksamheten på grund av att medlemmarna

icke ha möjlighet uppfylla de ekonomiska villkoren för övergång till den nya

ordningen. Då de medlemsgrupper, som sålunda skulle uteslutas, sannolikt

huvudsakligen bestå av äldre personer och av sådana med lägre inkomster,

kunna också — bortsett från mer känslobetonade skäl — sociala hänsyn i

någon mån komma i betraktande vid bedömningen av frågan. Därjämte torde

böra nämnas att, då fråga är om begravningshjälpsverksamhet, som tidigare

varit sammanförd med sjukhjälpsverksamhet inom en och samma förening,

den förra verksamheten ofta i större eller mindre grad fått finansiera den

senare. I många fall torde ha inträffat, att begravningshjälpsavgifterna i och

för sig varit tillräckliga för sitt ändamål och, som sig bör, lämnat årliga överskott

för fondering. Örn emellertid samtidigt sjukhjälpsverksamheten, tagen

för sig, medfört underskott, har, enär understödsförening lagenligt skall svara

för sina utfästelser med sina samtliga tillgångar, överskotten på begravningshjälpsverksamheten

helt eller delvis måst användas för sjukhjälpsverksamheten.

Denna kan alltså lia gynnats på begravningshjälpsverksamhetens bekostnad.

Det är ett känt förhållande, att utvecklingen varit den nu anförda i

många av de sjuk- och begravningskassor, som voro registrerade enligt 1910

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sinni. Nr 291. 9is u 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

års sjuk kasselag oell som därefter merendels uppdelats i sjukkassor och begravningskassor.

Å andra sidan kan mot tanken att lämna statsbidrag till underlättande av

omorganisationen anföras, att de med en sådan omorganisation förbundna

svårigheterna för dessa föreningar med försvagad ekonomi äro av samma art

som vid de omläggningar av enstaka föreningars verksamhet, vilka frivilligt

företagits under gamla lagens tid utan statsbidrag. Den omständigheten att

omläggningen av ett större antal föreningar nu sammanträngts till en viss

tidsperiod, nämligen den för nya lagen stadgade övergångstiden, kan icke

vara av natur att göra beviljande av bidraget mera befogat. Skulle statsbidrag

beviljas, kan möjligen också befaras, att sådana föreningar, som redan under

gamla lagens tid frivilligt och utan att den nya lagen tvingat därtill omlagt sin

verksamhet genom nedskärning av förmånerna eller höjning av avgifterna,

konime att göra anspråk på statsbidrag. I varje fall torde så bliva förhållandet

beträffande föreningar, som redan anpassat sig efter den nya lagens bestämmelser.

Det är också klart, att orsaken till att omorganisationen drabbar

ifrågavarande ekonomiskt dåligt ställda föreningar och deras medlemmar särskilt

hårt är att föreningarna under gamla lagens tid haft för låga avgifter och

för svag fondbildning, så att föreningarnas nuvarande kapital icke räckt till att

tillförsäkra medlemmarna oförändrade förmåner. Under sådana förhållanden

synes det i sak icke kunna betraktas såsom oskäligt örn de nu få genom förhöjda

avgifter i efterhand erlägga de avgiftsbelopp de egentligen redan under gamla

lagens tid skulle ha erlagt till sin förening; möjlighet föreligger ju ock att

genom sänkning av förmånerna minska eller helt undvika avgiftsförhöjning.

Yad särskilt angår beviljande av statsbidrag åt understödsföreningar, som

utan att vara erkända sjukkassor meddela sjukhjälp, vill jag erinra örn att

frågan tidigare prövats av Kungl. Majit. De fria sjukkassornas förbund och

framtids förb lindet, allmän sjukkassa, understödsförening hade gjort framställning

örn ändring av bestämmelserna örn statsbidrag till sjukkassor. Över

denna framställning avgav år 1936 dåvarande tillsynsmyndigheten, socialstyrelsen,

ett utlåtande, vari bland annat yttrades:

De sjukkassor, av vilka samhället numera har behov, äro de erkända sjukkassorna,

vilka uppfylla nutida fordringar på ett socialt sjukförsäkringsorgan.

Yad åter de s. k. fria sjukkassorna beträffar kan om deras verksamhet i stället

ifrågasättas, huruvida den icke rent av kan vara samhället till skada. Samhället

kan nämligen icke hava gagn av en verksamhet, som går ut på att tillföra

så många medlemmar som möjligt till en försäkring med socialt sett otillräckliga

prestationer. Det kan icke heller bestridas, att kassornas verksamhet

kan vara ägnad att utgöra ett hinder för fullföljandet även av ett annat av

syftemålen med 1931 års lagstiftning, nämligen att genom lämpliga bestämmelser

undanröja anledningar till överförsäkring och dubbelförsakring. Av

synnerligen allvarlig art äro även de invändningar mot de gjorda yrkandena,

vilka kunna framställas med hänsyn till de verkningar, som ett bifall skulle

föra med sig för den statsunderstödda sjukförsäkringen. Bland annat är

uppenbart, att man genom att tillerkänna statsbidrag även åt de understödsföreningar,

som icke äro erkända sjukkassor, skulle giva ökad styrka åt och

till och med sanktionera den konkurrens mellan statsunderstödda sjukkassor

inbördes och den splittring på olika organ, som man genom sjukkassereformen

velat upphäva. På dessa och övriga i utlåtandet anförda skäl avstyrkas de i

framställningen gjorda yrkandena.

Framställningen föranledde icke någon Kungl. Majlis åtgärd.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majda proposition nr 294.

I samma ämne väcktes vid 1936 års riksdag motioner (I: 123 oell II: 297),

i vilka hemställdes, att riksdagen skulle hos Kungl. Majit anhålla örn utredning

rörande »möjligheten av och betingelserna för att bereda de fristående

kassorna skälig andel av det anslag av statsmedel, som beviljas till främjande

av den frivilliga sjukkasseverksamheten». I utlåtande (nr 44) hemställde

statsutskottet, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Detta blev också riksdagens beslut.

Pensions styr elsen hänvisar till de invändningar, som sålunda tidigare framförts

mot beviljande av statsbidrag åt andra än erkända sjukkassor, och anför

följande:

Dessa invändningar torde i stort sett alltjämt äga giltighet. Att nu ens

tillfälligt lämna bidrag till dessa föreningars verksamhet synes därför icke

böra ifrågakomma, detta så mycket mindre som föreningarnas kvarblivande

såsom självständiga föreningar därigenom bomme att underlättas, då det i

stället torde få betraktas såsom ett allmänt intresse att föreningarna i största

möjliga mån införlivas nied de erkända sjukkassorna.

Pensionskassa har redan enligt 1912 års understödsföreningslag i regel

varit pliktig att med vissa mellanrum låta upprätta försäkringsteknisk utredning

rörande sin ställning, varigenom föreningen fått klarhet örn sitt ekonomiska

läge och kunnat vidtaga avgiftsförhöjningar och andra åtgärder, där

ekonomin behövt förbättras. Avgiftsförhöjning, som för sådan förening påkallas

i samband med omorganisationen, härrör därför i allmänhet uteslutande

från de genomförda ändringarna i beräkningsgrunderna, bland annat nedgången

till lägre räntefot och dödlighet, vilka ändringar föreningen ändock

oberoende av omorganisationen i huvudsak hade måst underkasta sig. Någon

anledning att med statsbidrag understödja dylika föreningar torde därför icke

finnas. I pensionskassor av det slag, där pensionen icke i stadgarna fastställts

att utgå med visst belopp utan årligen bestämts genom fördelning på pensionärerna

av räntor och Övriga för ändamålet avsedda medel i den mån sådana

funnits tillgängliga, torde emellertid vissa svårigheter i samband med omorganisationen

kunna uppkomma även på grund av den nya lagens bestämmelse

att pension skall utgå med fasta belopp i den mån rätten till pensionen

grundar sig på erlagda medlemsavgifter. Dessa svårigheter torde dock huvudsakligen

vara av teknisk art och därför icke motivera beviljande av statsbidrag.

Föreningar registrerade med godkända stadgar torde icke heller i ifrågavarande

sammanhang behöva tagas i betraktande, då de varit underkastade

ekonomisk övervakning och för den skull icke torde ha större svårigheter att

inordna sig under den nya lagen.

Bland begravningskassorna — i den mån de icke haft godkända stadgar -—

återfinnes däremot ett icke ringa antal, där svårigheterna vid omorganisationen

äro påfallande stora. Även med beaktande härav och av det behjärtansvärda

syftet med ett eventuellt beviljat statsbidrag har pension sstyrelsen

likväl också i dessa fall funnit övervägande skäl tala emot att statsbidrag beviljas.

Styrelsen stöder denna sin uppfattning på den omständigheten, att här

är fråga örn en form av kapitalförsäkring och att detta slag av försäkring

tidigare icke ansetts böra understödjas med statsbidrag. Härtill kommer det

förut berörda förhållandet, att i de ifrågavarande föreningarna avgifterna

Tinder gamla lagens tid varit för låga, att detta är anledningen till föreningarnas

nuvarande svårigheter och att det under sådana omständigheter icke

kan anses orimligt, att medlemmarna nu få betala högre avgifter eller nedgå

till lägre hegrevningsbjälpsbelopp, eventuellt anlita en kombination av dessa

utvägar. Dessutom må hållas i minnet att flertalet av de föreningar, som

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

skulle komma i åtnjutande av statsbidraget, torde vara sådana, där medlemsantalet

är litet och försäkringsriskerna alltså måste bäras av relativt få försäkrade.

I en dylik förening får verksamheten i ekonomiskt hänseende som

regel ett mer ojämnt förlopp än i en större förening, där riskfördelningen blir

gynnsammare. På grund av verksamhetens ringa omfattning möta också, såsom

erfarenheten visat, i de mindre föreningarna ofta svårigheter i särskilda

hänseenden att ordna verksamheten på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt.

Sålunda blir avkastningen på föreningarnas kapital, då föreningarna ofta lia

detsamma insatt i bank, icke sällan mindre än 3 procent, vilken räntefot eljest

i allmänhet lägges till grund för bestämningen av avgifterna. Härigenom

måste premierna beräknas efter en lägre räntefot, vilket i sin tur medför högre

avgifter med risk för minskad anslutning, överhuvud finnas i fråga örn en

stor del av dessa föreningar inga garantier för en varaktig stabilisering av

verksamheten, även om statsbidrag skulle beviljas.

Nedlägger en förening sin verksamhet utan att i samband därmed överlåta

den på annan förening eller ett försäkringsbolag, skola föreningens behållna

tillgångar användas på det sätt föreningens stadgar föreskriva, vilket oftast

innebär, att tillgångarna fördelas på medlemmarna. I stället för att begravningshjälp

eljest skolat utgå till de efterlevande kommer i dylika fall medlemmen

själv under livstiden att erhålla ett kapital. Detsamma kan en medlem

ernå även i varje förening, som är i verksamhet, förutsatt att föreningens

stadgar medge återköp av försäkring. Upptaga stadgarna icke bestämmelser

härom, kän föreningen införa sådana. Det finnes således ingen garanti för att

ett eventuellt beviljat statsbidrag i verkligheten kommer att bliva använt till

upprätthållande av begravningshjälpsverksamheten.

Utöver vad sålunda anförts må framhållas, att det även rent tekniskt möter

mycket stora svårigheter att finna försvarbara grunder för beviljande av statsbidrag.

I detta hänseende må här omnämnas, att i de smärre föreningar, där

inga garantier för en mera varaktig stabilisering av verksamheten finnas även

örn statsbidrag skulle beviljas, statsbidraget knappast torde kunna givas i

annan form än som bidrag till underlättande av överlåtelse å annat mera bärkraftigt

rättssubjekt. Att inskränka statsbidraget till dylika fall eller att

draga en gräns mellan föreningar, till vilka statsbidrag borde utgå endast vid

överlåtelse, och övriga torde emellertid icke vara möjligt. Vidare synes det

icke lämpligt att låta statsbidrag utgå, där underlåtenheten att tidigare sörja

för att avgifterna blivit tillräckliga bottnat i ovilja inom föreningen mot avgiftsförhöjning

eller oförmåga att betala de högre avgifterna. I dylika fall

borde föreningen redan tidigare lia minskat begravningshjälpens belopp till

att bättre svara mot avgifternas storlek. Principiellt synes därför statsbidrag

böra komma i fråga endast för föreningar, där medlemmarna varit i god tro,

när de betraktat sina avgifter såsom tillräckliga och sin begravningshjälp som

säkerställd. Men i praktiken torde det icke vara möjligt att skilja den ena

gruppen från den andra, eftersom det icke lärer kunna avgöras, när god tro

förelegat eller icke.

Remissy ttran den.

I avgivet yttrande förklarar sig statskontoret biträda den uppfattning, åt

vilken pensionsstyrelsen givit uttryck. Även socialstyrelsen delar pensionsstyrelsens

åsikt, att statsbidrag icke bör utgå till understödsförening, som

utan att vara erkänd sjukkassa meddelar sjukhjälp.

Svenska sjukkasseförbundet yttrar:

Enligt förbundets mening finnas nu lika litet som förr några bärande skäl

att lämna statsbidrag åt understödsföreningar, som, utan att vara erkända

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

sjukkassor, meddela sjukhjälp. Därest man emellertid kunde finna en form

för beviljande av statsbidrag till sådana föreningar, som inom en mycket kort

tid förklarade sig villiga att överlåta sin verksamhet på andra ekonomiskt

starka föreningar, har förbundet intet att erinra häremot. I fråga om s. k.

fria sjukkassor skulle lämnande av ett engångsbidrag givetvis endast ske för

att möjliggöra deras anslutning till erkända sjukkassor. Man kunde tänka sig,

att medlemmarna i dessa kassor efter anslutningen till de erkända sjukkassorna

erhölle t. ex. samma sjukpenning som i sina gamla kassor men i övrigt samma

förmåner som de erkända sjukkassornas medlemmar. En viss kort tidrymd,

inom vilken en sådan anslutning måste äga rum, finge givetvis fastställas.

Icke heller understödsföreningarnas riksförbund anser sig kunna^tillstyrka

bidrag av statsmedel utan anför:

Genom tillkomsten av 1938 års lag hava kraven på ekonomisk soliditet hos

föreningarna avsevärt skärpts.

De föreningar, vilka redan på ett tidigt stadium sanerat sin verksamhet,

beröras i allmänhet i tämligen ringa grad av dessa skärpta krav, enär de

länge arbetat enligt försäkringstekniska grunder. Härefter komma de föreningar,

vilka, utan att hava arbetat efter försäkringstekniska linjer, dock

kunna uppvisa en jämförelsvis god fondställning och med anledning därav på

rimliga villkor hava möjlighet vinna kollektiv anslutning till större och mera

bärkraftiga föreningar, varigenom de undgå att driva egen verksamhet efter

den nya lagens strängare grunder. Många av dem hava emellertid kanske

icke tillräcklig kännedom örn denna möjlighet. Slutligen komma de

föreningar — mindre och i allmänhet lokalt arbetande begravningshjälpskassor

— vilka på grund av otillräckliga fonder varken kunna själva fortsätta

sin verksamhet eller på antagbara villkor vinna kollektiv anslutning till annan

förening. Det torde vara dessa föreningar, som främst äro i behov av direkta

stödåtgärder.

Skulden till att dessa föreningars ekonomiska ställning nu icke är sådan,

som önskvärt vore, får enligt förbundets ujjpfattning icke uteslutande läggas

på föreningarna och deras styrelser. 1912 års understödsföreningslag var ju

så avfattad, att förening ägde rätt driva sin verksamhet enligt grunder, vilkas

ohållbarhet på ett mycket tidigt stadium måste hava varit uppenbar för envar

något så när sakkunnig. Trots detta förhållande tillstadde lagen, att sådan

förening ägde rätt erhålla registrering hos ett centralt ämbetsverk, vilket

fungerade såsom tillsynsmyndighet. Denna omständighet gav föreningarna i

den stora allmänhetens ögon ett starkt sken av soliditet. I ett stort antal fall

är det för övrigt mer än sannolikt, att dessa föreningars medlemmar och

styrelser varit i god tro, i det de helt svävade i okunnighet om de brister, vilka

i tekniskt-ekonomiskt avseende vidlådde deras föreningar. I regel torde de

hava ansett registreringen som sådan såsom en tillräcklig garanti för att ställningen

alltigenom var som sig borde. Den reella skillnaden mellan enbart

registrering å ena sidan och registrering med godkända stadgar å andra sidan

synes i många fall hava varit dem okänd. Mycket kan därför anses tala för

stödåtgärder åt dessa föreningar.

På de av pensionsstyreisen i dess utredning angivna grunderna synes

emellertid en hjälpaktion i folin av statsbidrag för denna grupp av föreningar

i praktiken vara synnerligen svår att genomföra. Att finna alltigenom rättvisa

normer för utgivande av sådant bidrag i angivet syfte torde vara ogörligt.

Situationen för sådana föreningar, vilkas fondställning icke är alltför under-- grävd, kunde måhända bliva ljusare, därest tillsynsmyndigheten snarast

lämnar dem råd och anvisningar främst beträffande möjligheten av kollektiv

anslutning, så att de i görligaste mån kunna säkerställa sina medlemmars för
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

38 Kungl. Mcij:ts proposition nr 294.

säkringsskydd och i vart fall icke på grund av bristande kännedom örn sakförhållandet

försitta de möjligheter, vilka finnas.

De fria sjukkassornas förbund hävdar, att även de icke erkända sjukkassornas

verksamhet är av stort samhälleligt värde och understryker, att det

endast gäller ett bidrag av tillfällig natur. Förbundet yttrar:

Bidraget synes avse att ge kassor med mindre tillfredsställande ekonomiskt

underlag hjälp att fylla förefintlig brist i fonderna och på detta sätt underlätta

för dem att anpassa sig efter den nya understödsföreningslagen eller

överlåta sin verksamhet på annan fristående sjukkassa, som erhållit registrering

jämlikt denna lag. Det är uppenbart, att åtskilliga kassor, i all synnerhet

mindre kassor utan allmän anslutning, bliva tvingade att vidtaga kännbara

höjningar av medlemsavgifterna för att de i lagen och i pensionsstyrelsens

anvisningar uppställda fordringarna skola uppfyllas. I rådande tidsläge, då

den enskildes ekonomi pressas till bristningsgränsen, är det självfallet synnerligen

olyckligt, att sjukkassornas medlemmar, vilka till övervägande delen

tillhöra de mindre bemedlade grupperna av befolkningen, skola få vidkännas

ökade avgifter.

Några principiella skäl av bärande natur mot beviljande av statsbidrag till

understödsföreningarna för ifrågavarande ändamål synas icke föreligga. Förbundet

anser dock, att det antagligen skulle möta vissa svårigheter att fastställa

de grunder, efter vilka sådant bidrag skulle utgå.

Såsom jag tidigare anfört finnas bland de enligt äldre lag registrerade

understödsföreningarna åtskilliga, vilkas ekonomi vilar på osäker grund.

Detta gäller främst sådana begravningskassor och andra kapitalförsäkringsföreningar,

vilka registrerats utan godkända stadgar. För dylika föreningar

kunna den nya lagstiftningens strängare bestämmelser örn försäkringsteknisk

soliditet framtvinga en konsolidering på basis av minskade förmåner

eller ökade avgifter. Hur kännbar en sådan förändring än kan

förefalla den enskilde föreningsmedlemmen, innebär den emellertid endast,

att det alltför svaga ekonomiska underlaget kommer i dagen och att

de saneringsåtgärder, som ändock förr eller senare måst vidtagas, bliva

aktuella på ett tidigare skede än vad måhända eljest skulle hava blivit

fallet. Den omständigheten att dylika föreningar tidigare hållit lägre avgifter

än vad klok försiktighet bjudit innebär icke i och för sig anledning till att

nu statsbidrag skulle lämnas för att bringa föreningens tillgångar att med

tillräcklig riskmarginal balansera mot dess utfästelser. Ett utdelande av

sådana bidrag skulle med fog kunna uppfattas som en orättvisa mot de föreningar,

som redan tidigare utan statligt bistånd pålagt sina medlemmar fulla

avgifter. I det enskilda fallet kunna väl stundom ömmande omständigheter

åberopas, särskilt då det gäller ålderstigna personer i små omständigheter,

men att på ett rättvist sätt lämna statsunderstöd i särskilt behjärtansvärda

fall torde — på sätt pensionsstyrelsen närmare utvecklat -—- icke låta sig praktiskt

genomföra. Visserligen hava även de understödsföreningar, som icke

haft godkända stadgar, blivit registrerade hos offentlig myndighet och därmed

ställts under viss tillsyn, men denna tillsyn har i regel endast varit av formell

art och icke avsett jämväl prövning av de försäkringstekniska kalkylerna. Även

om några medlemmar i sådana understödsföreningar kunna hava utgått från

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj-.ts proposition nr 294.

att den statliga tillsynen omfattade jämväl det försäkringstekniska underlaget,

kan en sådan missuppfattning icke grunda befogade anspråk på att staten

ekonomiskt skulle träda till, när de vanliga avgifterna icke längre förslå. Icke

heller i fråga örn andra understödsföreningar finner jag skäl att föreslå statsbidrag

för underlättande av övergången till den nya lagen.

Förlängning’ av övergångstiden lii. m.

Gällande bestämmelser.

I socialstyrelsens förslag till den nya lagstiftningen örn understödsföreningar

framhölls, att det vore ofrånkomligt, att de redan registrerade föreningarna

medgåves viss tid för att anpassa sig efter de nya bestämmelserna.

En övergångstid av fem år föreslogs, vilken tidrymd syntes vara fullt tillräcklig

för att föreningarna därunder skulle hinna vidtaga de åtgärder, som

erfordrades för anpassning efter den nya lagstiftningen.

I övergångsbestämmelserna till 1938 års lag medgavs, såsom jag tidigare

omnämnt, de redan existerande föreningarna en anpassningstid från den

1 juli 1938 till den 1 januari 1943 eller alltså 4V2 år.

Framställningar örn utsträckt

övergångstid.

Redan år 1940 yrkade de fria sjukkassornas förbund hos Kungl. Maj:t utsträckning

av övergångstiden till utgången av år 1947. Såsom viktigaste skäl

för en förlängning anfördes, att ett mycket stort antal mindre föreningar genom

den nya lagen komme att berövas varje möjlighet att i fortsättningen bedriva

sin rörelse. Särskilt hårt skulle personalkassorna vid fabriker, verkstäder etc.

drabbas, och förbundet ansåg sig kunna förutspå, att majoriteten av dessa

kassor skulle bliva nödsakade att nedlägga verksamheten efter utgången av

år 1942, d. v. s. efter den stadgade övergångstidens slut. Under rådande

tidsläge vore det emellertid ett samhällsintresse, att alla befintliga hjälporgan

för beredande av understöd vid sjukdom och dödsfall tills vidare finge ostört

bedriva sin verksamhet såsom tidigare. Föreningarna hade det i regel icke

sämre ekonomiskt ställt, än att de även under svåra tidsförhållanden skulle

kunna utöva en ovärderlig hjälpverksamhet. Det framstode därför såsom

oklokt att tvinga dessa föreningar att likvidera, när deras insats kunde bliva

mer behövlig än någonsin tidigare.

I infordrat utlåtande hemställde pensionsstyrelsen, att framställningen

icke måtte föranleda någon åtgärd och yttrade:

Med hänsyn till syftemålet med lagen syntes en förlängning av övergångstiden

icke vara att tillråda. För föreningar med svag ekonomisk bärkraft och

otillräckliga avgifter skulle ett uppskov med övergången till nya lagen och

den därav betingade ekonomiska konsolideringen vara ägnat att ytterligare

försämra ställningen och än mera försvåra en övergång. Några fördelar för

föreningarna skulle knappast uppkomma vid ett uppskov men väl betydande

nackdelar, vilka i så fall skulle gå ut över medlemmarna, som finge sina försäkringsförmåner

bringade i ett osäkert läge.

Framställningen föranledde icke någon Kungl. Majlis åtgärd.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

Sedermera Ilar emellertid pensionsstyrelsen funnit sig böra upptaga frågan

örn förlängning av övergångstiden till förnyat övervägande. Pensionss

ty reisen redogör i sitt förut omnämnda utlåtande (dagtecknat den 5 januari

1942) först för de åtgärder, som från föreningarnas och pensionsstyrelsens

sida dittills gjorts för anpassningen efter den nya lagstiftningen oell anför

följande:

Vid tiden för den nya lagens ikraftträdande funnos registrerade understödsföreningar,

erkända sjukkassor och erkända arbetslöshetskassor icke medräknade,

till ett sammanlagt antal av 1,976. Redan före ikraftträdandet erhöllo

föreningarna genom skrivelse från pensionsstyrelsen meddelande om

tillkomsten av den nya lagen. Därefter har styrelsen till ledning för föreningarna

vid deras åtgöranden för verksamhetens anpassning efter lagen i

cirkulärskrivelse den 16 september 1938 till samtliga under styrelsens tillsyn

ställda understödsföreningar, erkända sjukkassor medräknade, dels lämnat en

kortfattad redogörelse för de viktigaste bestämmelserna i lagen, dels meddelat

anvisningar rörande de åtgärder, som föreningarna hade att iakttaga för övergången.

Vidare har styrelsen i en annan cirkulärskrivelse den 16 september

1938 samt i ett meddelande den 27 mars 1940 till samtliga berörda föreningar

angivit grunder för beräkning av avgifter och för upprättande av försäkringsteknisk

utredning. I förstnämnda cirkulärskrivelse av den 16 september 1938

fanns även angiven en allmän plan för övergångens genomförande, vilken

plan tillkommit för undvikande av alltför stora anhopningar av ansökningar

om förklaring enligt lagen under vissa skeden av övergångstiden — särskilt

under övergångstidens sista del — med därav följande svårighet för styrelsen

att behandla de olika ärendena utan alltför stor tidsutdräkt. Enligt planen,

som sålunda avsåg att åstadkomma en såvitt möjligt jämn fördelning av omorganisationsarbetet

under övergångstiden, skulle ansökan örn förklaring ingivas

av föreningar med godkända stadgar samt pensionskassor under tiden

intill den 1 juli 1940, av föreningar som meddelade enbart begravningshjälp

under tiden den 1 juli 1940—den 30 juni 1941 och av sjukkassor samt sjukoch

begravningskassor under tiden den 1 juli 1941—den 30 juni 1942.

Under tiden den 1 juli 1938—den 25 november 1940 hade 51 enligt äldre

lag registrerade föreningar erhållit förklaring, 112 sådana föreningar överlåtit

sin verksamhet på andra understödsföreningar samt 3 på försäkringsbolag,

varförutom 18 äldre föreningar trätt i likvidation och upplösts. Sammanlagt

hade sålunda 184 av den nya lagen föranledda ärenden blivit avgjorda.

Under tiden intill den 1 oktober 1941 hava 682 enligt äldre lag

registrerade föreningar inkommit med ansökan örn förklaring eller anmälan

örn likvidation. Sistnämnda dag —■ då ?>''U år förflutit av övergångstiden —

hade följaktligen icke mindre än 1,294 föreningar, utgörande huvudmassan av

samtliga, icke i förevarande angelägenhet avhörts. Under övergångstidens

återstående del, d. v. s. PAt år, skulle sålunda dessa 1,294 föreningar få beräknas

komma att ingiva sina av den nya lagen föranledda framställningar till

tillsynsmyndigheten. Av förenämnda 682 ärenden hade 454 hunnit bli slutbehandlade

före den 1 oktober 1941. Följaktligen kunde samma dag hela antalet

ansökningsärenden, som antingen inkommit men ännu ej slutbehandlats

eller kunde förväntas inkomma senast under år 1942, beräknas utgöra 1,522.

Av de anförda siffrorna framgår, att ungefär två tredjedelar av föreningarna

ännu den 1 oktober 1941 icke inkommit med ansökan om förklaring enligt

lagen. På grund härav och den relativt korta tid, som återstår av den föreskrivna

övergångstiden samt för att lättare kunna bedöma det återstående omorganisationsarbetet

och den tid det kunde komma att draga, utsände pen
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

sionsstyrelsen i slutet av oktober 1941 till de nämnda 1,294 föreningarna en

cirkulärskrivelse med begäran örn svar på frågor, huruvida föreningen hade

för avsikt att söka förklaring eller om det vore föreningens mening att överlåta

verksamheten å annan understödsförening eller å försäkringsbolag eller

om föreningen utan föregående överlåtelse bomme att upphöra med rörelsen

och träda i likvidation. Vidare begärdes uppgift örn vid vilken tidpunkt föreningen

kunde väntas komma att till pensionsstyrelsen ingiva sin framställning

samt, därest särskilda svårigheter förelåge för föreningen att före den

fastställda övergångstidens slut vidtaga av lagen fordrade åtgärder för förklarings

vinnande, vilka dessa svårigheter vore.

Av de tillfrågade föreningarna hava (intill den 5 januari 1942) 1,207 inkommit

med svar. Enligt svaren ämna 799 föreningar fortsätta verksamheten och ansöka

örn förklaring, 137 överlåta rörelsen å annan förening eller å bolag samt

94 upphöra med verksamheten och träda i likvidation utan samband med

överlåtelse.

Av svaren framgår vidare att en del föreningar, oaktat de synas medvetna

örn vad den nya lagen fordrar för övergång till densamma, ännu icke vidtagit

några åtgärder därför. Vidare synes ett stort antal föreningar icke hava rätt

uppfattat vad lagen kräver för övergången. Sålunda hysa en del av dem den

uppfattningen, att några åtgärder från deras sida icke erfordras, under det att

andra visserligen vidtagit smärre förberedelser men, av skilda orsaker, låtit

det stanna därvid. Beträffande tidpunkten för ingivandet av författningsenlig

ansökan om förklaring hava i fråga örn flertalet föreningar icke erhållits

tillförlitliga uppgifter. Pensionsstyrelsen har av de inkomna svaren bibringats

den uppfattningen, att ett betydande antal föreningar icke komma

att före 1942 års utgång hava vidtagit erforderliga åtgärder för förklarings

vinnande.

Ett antal föreningar hava, oaktat de icke tillfrågats därom, uttryckt en

önskan örn en — i vissa fall betydlig — utsträckning av övergångstiden och

några av dem dessutom en önskan örn dispens från nya lagens bestämmelser i

vissa hänseenden.

Såsom anledning till dröjsmål med att vidtaga av lagen fordrade åtgärder

för förklarings vinnande hava, bland annat, uppgivits bristande kunskap örn

lagen och oförmåga att handhava spörsmål av här ifrågavarande natur samt

vidare inkallelser till militärtjänstgöring, varigenom handhavandet av föreningens

angelägenheter måst överlämnas till ovana personer och hållandet

av styrelse- och föreningssammanträden försvårats eller rent av förhindrats.

Ur svaren kan även utläsas en, ofta tydlig, obenägenhet att under nuvarande

tidsförhållanden övergå till nya lagen med därav i regel följande högre avgifter

samt i många fall nedsättning av föreningarnas prestationer.

Pensionsstyrelsen framhåller därefter nödvändigheten av viss utsträckning

av övergångstiden och anför:

Såsom förhållandena enligt det anförda gestalta sig måste under år 1942,

vid oförändrad övergångstid, en betydande anhopning av ärenden komma att

uppstå hos tillsynsmyndigheten. Enligt pensionsstyrelsens uppfattning kommer

det icke att bliva möjligt att slutbehandla alla ifrågavarande ärenden ens

under den närmaste tiden efter det att övergångstiden gått till ända. Redan

på grund av ärendenas antal synes detta vara uppenbart. Men härtill komma

vissa särskilda omständigheter, som äro ägnade att i väsentlig grad fördröja

arbetet med ärendenas handläggning. Mest framträdande härvidlag är, att

ärenden av förevarande slag ofta befinna sig i ett synnerligen bristfälligt

skick, då de inkomma till pensionsstyrelsen. Styrelsen har i dylika fall att

lämna föreningarna vägledning för att bringa ärendena i överensstämmelse

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr S9d.

med lagens fordringar. Ej sällan medför handläggningen en vidlyftig skriftväxling

och blir på detta sätt både besvärlig och tidsödande. Särskilt gäller

detta i fråga om stadgar, som äro avsedda för förklaring men som icke stå i

överensstämmelse med nya lagen. Ofta åtföljes icke ansökan av i lagen föreskrivna

handlingar, såsom försäkringsteknisk utredning eller protokoll utvisande

att föreningen beslutat för övergången erforderliga ändringar i stadgarna.

Stundom är, då ansökan göres, påbjuden försäkringsteknisk utredning

ännu icke upprättad eller har frågan om övergång till den nya lagen icke varit

föremål för beslut av föreningen eller också föreligger annat fel, varigenom

ärendets avgörande förhindras.

På grund härav är enligt pensionsstyrelsens mening numera ofrånkomligt,

att den i lagen stadgade övergångstiden förlänges. Utom att det återstående

omorganisationsarbetet kommer att draga betydligt ut på tiden, kan dessutom

väntas att ett betydande antal föreningar icke bliva i stånd att före 1942 års

utgång vidtaga erforderliga åtgärder för övergången. I sådant fall har föreningen,

såsom stadgas i 2 mom. vid 2) i lagens övergångsbestämmelser, att

efter förklaring av tillsynsmyndigheten träda i likvidation, även om föreningen

icke önskat en sådan utgång. Enligt pensionsstyrelsens mening bör en sådan

följd av angivna lagrum i möjligaste mån undvikas, något som näppeligen kan

åstadkommas annat än genom en utsträckning av övergångstiden.

Förslag örn förlängning har även framförts av järnvägsstyrelsen, som i

skrivelse till pensionsstyrelsen hemställt, att pensionsstyrelsen såsom tillsynsmyndighet

för understödsföreningar måtte vidtaga åtgärder syftande mot

förlängning intill utgången av år 1944 av övergångstiden vad beträffade pensionskassor

för personal vid i statens ägo numera övergångna enskilda järnvägar

eller vid enskilda järnvägar, vilka kunde väntas bliva förstatligade. I

skrivelsen har järnvägsstyrelsen framhållit, att det näppeligen funnes utsikt

att under år 1942 få till stånd ett ifrågasatt statsövertagande av nämnda pensionskassor.

Enligt övergångsbestämmelserna till den nya lagen skulle kassorna

följaktligen vara nödsakade att före utgången av år 1942 ingiva ansökan

om förklaring beträffande vederbörligen omarbetade stadgar. Om såsom

avsett vore ett statsövertagande komme till stånd inom en relativt nära

framtid, syntes det emellertid icke kunna bliva till någon nytta vare sig för

statens järnvägar eller någon annan av frågan berörd —- men däremot vara

ägnat att tilltrassla förhållandena för framtiden -— örn kassorna bleve nödsakade

att under en övergångsperiod av ett eller två år tillämpa pensions- och

avgiftsbestämmelser, som väsentligt avveke från de hittills gällande. Det

skulle därför icke blott vara högst önskvärt för kassorna själva utan också

kunna bliva till fördel för statens järnvägar, örn kassorna kunde beredas möjlighet

att under ytterligare högst två år, alltså intill utgången av år 1944,

fortsätta sin verksamhet i enlighet med föreskrifterna i 1912 års understödsföreningslag.

I fråga örn hur långt övergångstiden bör utsträckas anför pensionsstyrelsen:

Övergångstiden bör bliva så lång, att de föreningar, som ännu ej inordnats

under lagen, kunna medhinna att därunder vidtaga av lagen fordrade åtgärder

för förklarings vinnande. Men nödig hänsyn torde jämväl böra tagas

till tillsynsmyndighetens befattning med ifrågavarande ärenden. Denna skulle

betydligt underlättas, därest förlängningen av tiden bestämdes olika för

skilda kategorier av föreningar, varvid föreningar tillhörande en och samma

kategori skulle vara skyldiga att före en för dem fastställd dag hava ingivit

sin författningsenligt upprättade ansökan vid äventyr att denna eljest icke

upptoges till behandling. På så sätt skulle en anhopning av ärenden, som

kunde befaras uppstå mot slutet av övergångstiden, därest denna bestämdes

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Marits proposition nr 294.

lika för alla, förhindras och tillsynsmyndigheten sättas i stånd att i görligaste

män avverka under en tidigare period inkomna ärenden, innan nästa period

gått till ända. Av föreningarna äro de som meddela enbart kapitalunderstöd

(begravningshjälp) enklast till konstruktionen, varför dessa torde före övriga

föreningar kunna vidtaga åtgärder för förklarings vinnande. Därnäst följa

föreningar, som meddela antingen enbart sjukhjälp eller därjämte begravningshjälp,

och sist föreningar som meddela pension. Enligt pensionsstyrelsens

förmenande synas därför föreningar av först angivna kategori lämpligen

böra medgivas en förlängning av övergångstiden intill den 1 juli 1943, föreningar

av den andra kategorien intill den 1 juli 1944 och föreningar av den

tredje kategorien intill den 1 juli 1945. Förlängningen av övergångstiden

torde knappast kunna bestämmas kortare än vad sålunda föreslagits. Genom

att för föreningar, som meddela pension, sålunda förlänga övergångstiden

med 21/* år skulle också järnvägsstyrelsens i förenämnda skrivelse framförda

önskemål bliva tillgodosedda.

Slutligen uttalar pensionsstyrelsen, att några ändrade bestämmelser om

övergången till den nya lagen icke erfordrades beträffande de erkända arbetslöshetskassorna.

Remissyttranden i principfrågan.

Yad angår de erkända arbetslöshetskassorna vitsordar socialstyrelsen, att

samtliga dessa numera äro registrerade enligt 1938 års understödsföreningslag,

varför någon ändring av övergångsbestämmelserna för dessa föreningars

del icke erfordrades.

Svenska försäkringsbolags riksförbund säger sig icke hava något att erinra

mot pensionsstyrelsens förslag örn förlängning av övergångstiden.

Understödsföreningarnas riksförbund tillstyrker en utsträckning av övergångstiden

med följande motivering:

Att de nuvarande lagbestämmelserna äro kortfattade och i sak föga upplysande,

varför ansökningar örn lagstadgad förklaring ofta inkomma i ofullständigt

eller felaktigt skick, skulle måhända haft mindre att betyda, för den

händelse föreningarna informerats i saken. Då så emellertid veterligt ej skett,

och enär ett bibehållande av nu gällande tidsfrist tvivelsutan komme att

förorsaka många föreningar stora svårigheter — i en del fall till och med

tvångslikvidation på rent formella grunder — anser sig förbundet böra tillstyrka

pensionsstyrelsens förslag, trots att utsträckningen av tiden sannolikt

kommer att bidraga till att en del föreningar få sin ekonomiska ställning

ytterligare försämrad.

Försäkringsinspektionen erinrar örn att enligt pensionsstyrelsens uppgifter

ännu 3V4 år från lagens ikraftträdande endast Vs av föreningarna inkommit

med föreskriven ansökan. Vid sådant förhållande kunde det ifrågasättas,

om icke de föreslagna förlängningarna vore väl små. Vidare syntes

det lämpligt, att tillsynsmyndigheten bereddes tillfälle att i god tid före

övergångstidens utgång bilda sig en uppfattning örn de olika föreningarnas

ekonomiska ställning. Därest gällande lag icke gåve tillsynsmyndigheten härför

nödiga befogenheter, syntes även detta förhållande böra beaktas vid en

lagändring.

Svenska sjukkasseförbundet avstyrker pensionsstyrelsens förslag om ut
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj-.ts proposition nr 294.

sträckt övergångstid för föreningar, som meddela enbart sjukhjälp eller därjämte

begravningshjälp, samt anför:

Änskönt förbundet är medvetet örn att svårigheter komma att uppstå för

tillsynsmyndigheten att slutbehandla alla ifrågavarande föreningars ärenden,

kan förbundet icke finna de anförda omständigheterna så bärande, att en utsträckning

av övergångstiden är oundgängligen nödvändig för samtliga kategorier

av föreningar. Det synes förbundet icke vara möjligt för pensionsstyrelsen,

även om kassorna beredas tillfälle att under ytterligare en viss tid

fortsätta sin verksamhet enligt 1912 års understödsföreningslag, att på denna

tid slutbehandla alla ifrågavarande ärenden. Det skäl för en förlängning av

övergångstiden, som anförts, nämligen att förlängningen skulle ge föreningarna

tillfälle att under en längre tid förstärka sina fonder, motsäges av det

kända förhållandet, att just den möjlighet, som 1912 års understödsföreningslag

gav här berörda föreningar och kassor att bedriva sin verksamhet utan

de av 1938 års lag fordrade åtgärderna, medfört, att ekonomin för dessa sammanslutningar

i stort sett mer och mer undergrävts. Enligt förbundets

mening komme alltså den föreslagna utsträckningen av övergångstiden att

ytterligare försämra den ekonomiska ställningen hos ett mycket stort antal

av dessa kassor. Det är därför av stor vikt att om möjligt få omorganisationsarbetet

genomfört inom ramen för nu gällande övergångstid särskilt beträffande

de föreningar, som meddela antingen enbart sjukhjälp eller därjämte

begravningshjälp. Detta läte sig troligen göra, örn pensionsstyrelsens

sjukkassebyrå snarast möjligt erhölle den härför erforderliga förstärkningen

av arbetskraften. Pensionsstyrelsens förhoppning att på den föreslagna längre

övergångstiden kunna slutbehandla alla ärenden utan förstärkning av arbetskraften

torde icke komma att gå i uppfyllelse, särskilt om man ser på det

stora antal ansökningsärenden, som redovisades den 1 oktober 1941 såsom

ännu ej slutbehandlade eller som kunde förväntas inkomma under 1942. Därför

hemställes, att erforderlig arbetskraft ställes till sjukkassebyråns förfogande

för att kunna slutbehandla ärenden avseende nämnda kassor inom

den i lagen fastställda övergångstiden.

De fria sjukkassornas förbund erinrar örn sin år 1940 gjorda hemställan

om utsträckning av övergångstiden till utgången av år 1947 och yttrar:

Förbundet anser fortfarande, att det både för föreningarna och för samhället

skulle vara lyckligast örn ett så långt anstånd som fem år kunde åvägabringas.

Av pensionsstyrelsens uppgifter framgår, att icke mindre än 122

understödsföreningar hittills sett sig nödsakade att upphöja med sin verksamhet.

Det är antagligt, att siffran kommer att stiga än mera, när utredningarna

rörande föreningarnas ekonomiska ställning verkställts och behovet

av ökade avgifter klarlagts. Vad pensionsstyrelsen andrager rörande svårigheterna

för dem, som handhava föreningarnas angelägenheter, att bemästra

de med övergången till den nya lagen sammanhängande problemen, bekräftar

endast förbundets förut uttalade åsikt, att- lagens bestämmelser i flera hänseenden

icke äro lämpade för de mindre föreningarnas verksamhet. För att

begravnings- och sjukkassorna skola beredas någon lättnad vid övergången

till den nya ordningen erfordras en förlängning med mera än Va respektive

lVs år. Eftersom nu pensionsstyrelsen själv uttalar, att en förlängning kan

medföra lättnad endast i så måtto, att föreningarna givas tillfälle att under

en längre tid förstärka sina fonder, anser sig förbundet i detta uttalande ha

funnit ett stöd för sin hemställan, att övergångstiden måtte förlängas med

en så lång tid som fem år, alltså till utgången av år 1947.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 294.

Närmare precisering av de åtgärder,

som föreningarna böra vidtaga

före utgången av övergångstiden.

Pensionsstgrelsen understryker det bristfälliga skick, i vilket registreringsärendena

stundom inkomma, och det betydande arbete pensionsstyrelsen i

dylika fall måste nedlägga på att hjälpa föreningarna med att bringa ärendena

i riktig ordning samt anför härom följande:

Ofta torde väl dessa bristfälligheter bero på okunnighet och oförmåga

hos föreningarnas styrelser att handhava uppgifter, varom här är fråga. Men

enligt pensionsstyrelsens uppfattning är en i hög grad bidragande orsak

härtill att söka i det förhållandet, att lagen upptager endast knapphändiga

bestämmelser angående ansökan örn förklaring samt de handlingar, som

skola åtfölja densamma. I 1 mom. vid 1) i övergångsbestämmelserna föreskrives

sålunda endast, att för erhållande av förklaring fordras därom av

föreningen gjord ansökan samt att vid ansökningen skall, med angivet undantag,

fogas försäkringsteknisk utredning eller i vissa fall uppgifter enligt fastställt

formulär.

För att förklaring skall kunna meddelas förening är emellertid som regel

erforderligt, att föreningen först vidtager vissa, stundom ganska betydande

ändringar i sina stadgar, vilka ändringar, för att vara giltiga, skola hava beslutats

av föreningen i härför bestämd ordning. Då föreningen ansöker örn

förklaring, har föreningen därför att samtidigt göra anmälan enligt 46 §

första stycket i 1912 års understödsföreningslag i och för registrering av

stadgeändringsbesluten. Det synes önskvärt, att en föreskrift i angivna hänseenden

intages i 1 mom. övergångsbestämmelserna, därvid emellertid för

att särskild anmälan skall kunna undvikas, synes böra föreskrivas, att vid

anmälan om förklaring skola fogas handlingar, av vilka framgår att föreningen

i vederbörlig ordning fattat beslut örn erforderliga ändringar i stadgarna.

Eftersom förklaring, varom här är fråga, närmast är jämförlig med registrering

enligt lagen, synes i övrigt bestämmelsens avfattning lämpligen så

nära som möjligt böra ansluta sig till 7 § i nya lagen.

En förutsättning för att en enligt 1912 års understödsföreningslag

registrerad förening skall få fortsätta verksamheten efter övergångstidens slut

torde vara, att föreningen dessförinnan fullgör vad på den lagligen ankommer

för att bevara denna möjlighet. Detta framgår ej fullt tydligt av lagbestämmelserna

men synes kunna utläsas av vissa uttalanden i förarbetena till lagen.

Sålunda framhöll socialstyrelsen i sitt tidigare nämnda utlåtande, att den av

styrelsen till fem år föreslagna övergångstiden syntes fullt tillräcklig för att

föreningarna därunder skulle hinna vidtaga de åtgärder, som erfordrades för

anpassning efter den nya lagstiftningen. Samma inställning till denna fråga

synes ha intagits av föredragande departementschefen, som framhöll (propositionen

nr 19/1938 sid. 87), att örn förklaring enligt övergångsbestämmelserna

ej vunnes, en avveckling av föreningens rörelse genast borde äga rum.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har intet att erinra mot pensionsstyrelsens

förslag.

Även de fria sjukkassornas förbund tillstyrker förslaget att i övergångsbestämmelserna

intagas fullständiga anvisningar huru ansökan örn förklaring

skall göras och vilka handlingar, som skola åtfölja ansökningen. Förbundet

gör dock några smärre erinringar mot det av pensionsstyrelsen utarbetade utkastet

till lagtext:

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 294.

I första momentet vid 1) föreskrives, att protokollsavskrifter, stadgeexemplar

oell uppgift örn medlemmarnas antal, vilka handlingar skola åtfölja

förenings ansökan örn förklaring, skola vara bestyrkta av notarius publicus

eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

Förbundet anser, att det ur säkerhetssynpunkt vore fullt tillräckligt, örn

ifrågavarande handlingar bestyrktes av föreningens ordförande ensam. Det

av pensionsstyrelsen föreslagna förfaringssättet synes onödigt omständigt och

för föreningarna besvärande, särskilt under nuvarande förhållanden, då det

ofta kan vara omöjligt att samla styrelses samtliga ledamöter. Det bör

även framhållas, att samtliga styrelseledamöters och -suppleanters namnteckningar

skola finnas registrerade hos pensionsstyrelsen, varför någon bevittning

icke borde behöva ifrågakomma. — I samma moment anges bland annat

kompetenskraven på den som skall upprätta försäkringsteknisk utredning.

Med hänsyn till att pensionsstyrelsen, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 31 januari 1941, har att på begäran av sjukkassa eller sjuk- och begravningskassa

verkställa sådan utredning, kan det ifrågasättas, om icke detta

bör anges här.

Den föreslagna formuleringen av andra momentet vid 3) synes kunna ge

anledning till missuppfattningen, att förening, för att få fortsätta verksamheten,

skall ha vunnit förklaring före den fastställda övergångstidens slut.

Första satsen torde därför lämpligen böra ändras sålunda: »Därest föreningen

icke på ansökan, som ingivits till tillsynsmyndigheten före dag, som

vid 2) angives, vunnit etc.»

Särbestämmelser beträffande de erkända

sj ukkassorn a ?

I fråga om de erkända sjukkassornas övergång till den nya lagstiftningen

yttrar pensionsstyrelsen följande.

Vad angår dylika kassor synes fordran på ett bifogande av försäkringsteknisk

utredning eller uppgifter i dennas ställe icke behöva upprätthållas.

Enligt 33 § första stycket förordningen den 26 juni 1931 örn erkända sjukkassor

(nr 280) i dess ursprungliga lydelse skulle erkänd sjukkassa upptaga

fasta medlemsavgifter till bestridande av kostnaderna för dess verksamhet.

Avgifterna skulle enligt 33 § andra stycket i förordningen vara så avvägda,

att de i förening med andra för kassans verksamhet avsedda inkomster försloge

till täckande av kassans löpande utgifter för dess verksamhet, kostnaden

för kassans förvaltning häri inberäknad, samt bildande av sjukhjälpsfond.

Dessa föreskrifter hava till sitt huvudsakliga innehåll upptagits under 13 §

nya understödsföreningslagen, varför här berörda förpliktelser redan uppfyllas

av erkänd sjukkassa. Vad angår för säkerheten erforderlig fondbildning

gäller enligt 16 § första stycket i nya understödsföreningslagen, att

erkänd sjukkassa skall göra avsättning till fond enligt vad därom är särskilt

föreskrivet (se 35 § första stycket sjukkasseförordningen). Bestämmelser örn

sådan avsättning finnas i de erkända sjukkassornas stadgar. Med hänsyn

till vad sålunda anförts rörande avgifter och fondbildning torde få anses,

att de erkända sjukkassorna uppfylla kravet på att deras stadgar skola vara

betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade. Någon

granskning av avgifternas bärighet för vinnande av förklaring, varom här är

fråga, torde följaktligen icke behöva företagas.

Den nya understödsföreningslagen innehåller i övrigt icke några stadgande^

som nödvändiggöra ändring av erkänd sjukkassas stadgar. Dessa

måste följaktligen anses stå i överensstämmelse med föreskrifterna i den nya

lagen. Dock torde en föreskrift vara erforderlig av innehåll att, där i kassas

stadgar förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestäm
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294. 47

ruelse i nya understödsföreningslagen, sistnämnda bestämmelse i stället skall

tillämpas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes enligt pensionsstyrelsens förmenande

erkänd sjukkassa kunna vinna förklaring, som avses i 1 mom. vid

2) i övergångsbestämmelserna till nya lagen, utan vidtagande av särskilda

åtgärder för ändamålet. Förfarandet skulle ytterligare underlättas såväl för

kassorna själva som för tillsynsmyndigheten, därest någon ansökan örn förklaring

från erkänd sjukkassa icke erfordrades utan i stället finge förfaras

så att om kassa icke före den 1 januari 1943 hos tillsynsmyndigheten gjort

anmälan örn överlåtelse av rörelsen och icke heller trätt i likvidation eller

försatts i konkurs, tillsynsmyndigheten hade att utan vidare meddela kassan

förklaring varom fråga är.

Svenska sjukkasseförbundet hoppas att för de erkända sjukkassornas del

övergången må kunna ske med det ytterligare underlättande av förfarandet,

som tillsynsmyndigheten anser kunna ske.

Be fria sjukkassornas förbund avstyrker de för de erkända sjukkassorna

föreslagna lättnaderna och anför:

Det förhållandet, att det i en erkänd sjukkassas stadgar finnes föreskrivet,

att avgifterna till kassan skola vara så avvägda, att de förslå till täckande av

kassans utgifter och bildande av sjukhjälpsfond, innebär icke någon garanti

för att så verkligen är förhållandet. Den i övergångsbestämmelserna uppställda

fordran på försäkringsteknisk utredning eller uppgifter i dennas ställe

avser ju att bereda tillsynsmyndigheten möjlighet att bedöma om de i

stadgarna angivna avgiftsbeloppen äro riktigt avvägda i förhållande till

prestationer, omkostnader och fondbildning. Att undandraga de statsunderstödda

sjukkassorna från denna kontroll torde få anses högst olämpligt och

omotiverat.

Då samtliga arbetslöshetskassor redan anpassats till den nya lagstiftningen,

erfordras beträffande dem icke någon förlängning av övergångstiden.

Vad angår de erkända sjukkassorna har pensionsstyrelsen föreslagit, att

de utan vidtagande av särskilda åtgärder borde kunna vinna förklaring från

tillsynsmyndigheten, att deras stadgar stå i överensstämmelse med föreskrifterna

i den nya understödsföreningslagen samt äro betryggande för

medlemmarna och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade

på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. En

sådan förenkling av proceduren innebär icke, såsom från visst håll gjorts

gällande, någon försvagning av den offentliga kontrollen över att exempelvis

de av föreningen tillämpade avgifterna äro riktigt avvägda och att tillräcklig

fondbildning sker, ty redan enligt 40 § förordningen örn erkända sjukkassor

tillkommer det tillsynsmyndigheten att övervaka, att erkänd sjukkassas verksamhet

står i överensstämmelse med förordningen, och de bestämmelser, som

där givits angående avgifter och fondbildning, äro i trygghetshänseende

fullt jämförliga med motsvarande bestämmelser i den nya lagen om understödsföreningar.

Jag biträder därför förslaget att erkänd sjukkassa utan särskild

ansökan skall erhålla sådan förklaring, som nyss nämnts, givetvis under förutsättning

att kassan icke trätt i likvidation eller försatts i konkurs eller hos

tillsynsmyndigheten anmält, att rörelsen överlåtits.

För övriga föreningar torde det vara oundgängligt att förlänga övergångs
-

Departe
mcuts
chefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 294.

tiden. Ehuru flertalet föreningar torde hava för avsikt att även i framtiden

fortsätta sin verksamhet, har endast ett fåtal av dem vidtagit de åtgärder, som

de i så fall före övergångstidens slut skola hava gjort. I vissa fall torde en

bidragande orsak till förseningen vara att söka i de rådande krisförhållandena,

som gjort föreningarna benägna att åtminstone för tillfället uppskjuta en måhända

erforderlig sanering av verksamheten. För att man i rådande läge

såvitt möjligt skall kunna undgå att efter övergångstidens slut företaga en

masslikvidation av sådana understödsföreningar, som icke dessförinnan vidtagit

erforderliga åtgärder, synes ytterligare något uppskov nödvändigt. Detta

bör emellertid icke bestämmas längre än vad oundgängligen erfordras. Det

synes eljest kunna befaras, att svaga föreningars ställning alltför mycket

ytterligare försämras. En lämplig lösning synes vara att på sätt pensionsstyrelsen

föreslagit medgiva olika långt anstånd för skilda slag av föreningar,

så att föreningar, som meddela enbart kapitalunderstöd, erhålla Vä års förlängning,

föreningar, vilka bereda enbart sjukhjälp eller därjämte begravningshjälp,

IVä års förlängning och pensionsföreningar 2Vä års förlängning.

Därigenom vinnes också den fördelen, att pensionsstyrelsen utan förstärkning

av arbetskrafterna lättare kan hinna avarbeta de under varje tidsperiod tillströmmande

ärendena. På tillsynsmyndigheten ankommer det att genom

cirkulär eller i annan lämplig form erinra föreningarna örn deras skyldigheter

enligt övergångsbestämmelserna och riskerna av ett dröjsmål samt i samband

därmed lämna råd och upplysningar i försäkringstekniska frågor.

I övergångsbestämmelserna återfinnas vissa, låt vara tämligen knapphändiga,

bestämmelser angående den ansökan örn förklaring, som äldre

föreningar skola ingiva, och rörande de handlingar, som skola åtfölja ansökningen.

Därutöver hava givetvis råd och upplysningar kunnat erhållas hos

tillsynsmyndigheten. Nu har pensionsstyrelsen föreslagit, att i lagtexten

måtte vidtagas vissa jämkningar så att det tydligt måtte framgå, att en enligt

äldre lag registrerad förening icke har rätt att efter övergångstidens slut fortsätta

sin verksamhet med mindre föreningen dessförinnan vidtagit närmare

angivna åtgärder och vidare att bestämmelserna örn de handlingar, som skola

fogas vid ansökningen, måtte något omarbetas. Innebörden av pensionsstyrelsens

förslag framgår närmare av styrelsens förslag till ny lagtext, till

vilket jag hänvisar. De sålunda föreslagna jämkningarna synas ägnade att

underlätta övergångsförfarandet.

Innebörden av uttrycket kapitalunderstöd »för en medlem».

Pensionsstyrelsen anför i sitt utlåtande den 5 januari 1942 härutinnan

följande:

I 3 § andra och femte styckena 1938 års lag stadgas, att kapitalunderstödet

icke må överstiga 500 respektive 4,000 kronor »för en medlem». För den

händelse att kapitalunderstöd skall utfalla allenast vid medlemmens eget frånfälle

eller att ett kapitalunderstöd skall utfalla, då medlem uppnår viss ålder,

och ett, då han avlider, är utan vidare klart, huru bestämmelsen skall tilllämpas.

Stundom förekommer emellertid i stadgar, som äro avsedda att

läggas till grund för registrering, att ett kapitalbelopp skall utbetalas vid

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294. 49

medlemmens eget frånfälle och ytterligare ett belopp efter en eller flera av

hans familjemedlemmars död. När i sådant fall de utfästa beloppen tillhopa

överstiga det i lagen för en medlem stadgade maximibeloppet, har pensionsstyrelsen

för sin del fattat innebörden av uttrycket »för en medlem» vara

den att, där kapitalunderstöd på grund av ett medlemskap skall utgivas för

flera personer, det sammanlagda belopi>et ej må överstiga det högsta belopp,

som enligt lagrummet kunnat utgå för medlemmen allena. Örn denna tolkning

får anses överensstämma med lagens innebörd, torde något förklarande tillägg

i lagen icke vara erforderligt, vilket emellertid i motsatt fall synes påkallat.

Försäkringsinspektionen anser något förklarande tillägg icke erforderligt.

Det i lagen använda uttrycket »för en medlem» lärer otvivelaktigt böra

tolkas på det sätt pensionsstyrelsen angivit. Något närmare förtydligande

därutinnan torde icke erfordras.

Rosträtt mellan föreningssammanträdena.

Pensionsstyrelsen yttrar i det nyss omförmälda utlåtandet den 5 januari

1942 härom följande:

I 33 § första stycket 1938 års lag stadgas, att föreningsmedlems rätt att

deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter utövas å föreningssammanträde,

dock att i stadgarna må bestämmas, att vissa ärenden, som ej enligt

lagen skola handläggas å föreningssammanträde, ina i annan ordning avgöras.

Emellertid kan, enligt 39 § samma lag, i understödsförenings stadgar bestämmas,

att föreningssammanträdes befogenhet skall helt eller delvis utövas av

därtill utsedda personer — i stadgarna vanligen betecknade ombud — och

anses sammanträde, som hålles av dessa, såsom föreningssammanträde. Dessa

stadganden äro oförändrade hämtade ur 1912 års lag.

Vidare stadgas i 42 § 1938 års lag, att beslut om ändring av understödsförenings

stadgar ej är giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat

sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande föreningssammanträden,

därav minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles,

biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Enahanda gäller för giltighet

av beslut örn understödsförenings likvidation samt för beslut om överlåtelse

av understödsförenings rörelse eller viss del därav (43 § första och andra

styckena). Jämväl dessa föreskrifter äro oförändrade hämtade ur 1912 års lag.

Enligt lagen skola vissa ärenden, såsom ansvarsfrihet åt styrelsen, ovillkorligen

avgöras å föreningssammanträde. Andra ärenden åter kunna, oberoende

av sammanträde, avgöras genom att samtliga röstberättigade förena

sig därom (omröstning bland medlemmarna respektive ombuden).

Alltsedan 1912 års lags tillkomst hava stadgandena i fråga av tillsynsmyndigheten

tolkats så, att, där medlemmarna utövade rösträtten å sammanträde,

de även vore röstberättigade mellan sammanträdena, och att samma rätt

tillkom ombud, där sådana satts i medlemmarnas ställe. J. överensstämmelse

härmed har hittills förfarits så, att, även örn stadgarna såsom i flertalet fall

är händelsen saknat direkt föreskrift därom, ett beslut angående stadgeändring,

likvidation eller överlåtelse, örn ej särskilda bestämmelser äro meddelade,

ansetts gillt, därest samtliga röstberättigade förenat sig därom. Pensionsstyrelsen

har övervägt förslag om införande av ett tillägg i lagen, varigenom

nämnda praxis blir uttryckligen fastslagen. Därest denna får anses

stå i överensstämmelse med lagens innebörd, torde emellertid något sådant

tillägg icke vara erforderligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 294.

Departe
ments*
chefen.

arn 4» 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 294.

Enär det av pensionsstyrelsen omtalade omröstningssättet icke kan anses

strida vare sig mot lagens bestämmelser eller mot god föreningssed, anser jag,

att ett uttryckligt fastslående i lagen av hittills tillämpad praxis icke är erforderligt.

Kontroll över lik vidatorer na.

Gällande bestämmelser.

I 48 § 1938 års lag örn understödsföreningar stadgas, att, örn understödsförening

skall träda i likvidation, å föreningssammanträde en eller flera likvidatorer

skola väljas att verkställa likvidationen. I stadgarna kan bestämmas,

att en eller flera likvidatorer skola på annat sätt utses att jämte den eller de

å sammanträdet valda deltaga i likvidationen. Tillsynsmyndigheten må enligt

samma lagrum utse en god man att såsom likvidator med den eller de övriga

likvidatorerna deltaga i likvidationen och att, där så ske kan, åvägabringa

förslag till överlåtelse av föreningens rörelse på annan understödsförening

eller på försäkringsbolag. Likvidatorerna skola ofördröjligen söka kallelse å

föreningens okända borgenärer samt förteckna dess tillgångar och skulder

(55 §). Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske kan,

å föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning (60 §). När

detta skett, anses föreningen upplöst och likvidatorerna skola ofördröjligen

göra anmälan därom för registrering (61 §). Närmare bestämmelser örn kontroll

över likvidatorerna saknas.

Framställning från pensionsstyrelsen

örn kompletterande bestämmelser.

Pensionsstyrelsen hemställer i utlåtandet den 5 januari 1942, att i synnerhet

under ett långvarigt likvidationsförfarande likvidatorerna måtte åläggas

avgiva periodisk redovisning av sådan fullständighet att likvidationens gång

kan överblickas, samt anför:

I detta hänseende synas föreskrifterna i 109 och 113 §§ lagen den 12 augusti

1910 örn aktiebolag kunna tagas till förebild. Enligt förstnämnda lagrum ha

likvidatorerna att sist två månader efter varje räkenskapsårs slut upprätta en

redogörelse för sin förvaltning under året samt hålla den tillgänglig för aktieägarna.

Har likvidationen ej avslutats inom två år, skola i nästa redogörelse

uppgivas de hinder, som därför mött. Är god man förordnad, skall denne över

redogörelsen avgiva utlåtande, som bifogas densamma. I 133 § andra stycket

aktiebolagslagen stadgas straff för likvidator, som ej fullgör vad honom sålunda

åligger.

I lagberedningens förslag till lag örn aktiebolag m. m. (statens off. utredn.

1941: 9) har kontrollen över likvidatorerna skärpts. Bland annat skola under

likvidationen finnas likvidationsrevisorer. Inom två månader efter räkenskapsårets

slut skola likvidatorerna, såsom stadgas i 166 § sista stycket i

förslaget, till dem samt till god man, där sådan förordnats, i huvudskrift eller

avskrift avlämna redovisningshandlingar, varefter förfares på sätt i 167 och

följande §§ närmare stadgas.

I likhet med vad som gäller likvidatorer för aktiebolag synas understödsförenings

likvidatorer böra åläggas att avgiva regelbunden redovisning för

sin förvaltning. I fråga örn likvidationstiden påbjuder icke lagen sammanträde

med föreningens medlemmar, å vilket redovisningen skulle kunna framläggas.

Icke heller torde någon annan effektiv anordning stå till buds, genom

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition nr 294.

vilken redovisningshandlingarna kunde hållas tillgängliga för medlemmarna.

Detta är enligt pensionsstyrelsens förmenande icke heller erforderligt. Tillfyllest

torde vara, att redovisningshandlingarna insändas till tillsynsmyndigheten,

i likhet med vad som enligt 77 § nya understödsföreningslagen sker beträffande

styrelsens och revisorernas berättelser. Redovisning, som här avses,

torde böra avgivas för varje räkenskapsår genom avlämnande av förvaltningsberättelse,

upptagande inkomster och utgifter under året samt tillgångar

och skulder vid året slut ävensom upplysning örn likvidationens gång. Förvaltningsberättelsen

bör vara underskriven av samtliga likvidatorer ävensom

av god man, där sådan förordnats. Har likvidationen ej avslutats inom två år,

synas i nästa förvaltningsberättelse böra uppgivas de hinder, som mött. Berättelsen

torde lämpligen böra ingivas till tillsynsmyndigheten inom två månader

efter kalenderårets slut, Vidare torde, i likhet med vad som enligt 77 § andra

och tredje styckena i understödsföreningslagen gäller för styrelse, skyldighet

böra föreskrivas för likvidatorerna att på anfordran lämna tillsynsmyndigheten

ytterligare upplysningar ävensom att ej mindre bereda tillsynsmyndigheten

eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt granska

föreningens räkenskaper och övriga handlingar än även att lämna dem tillträde

till föreningssammanträde. — I HB § aktiebolagslagen stadgas, att örn

likvida,tor uppenbarligen visar motvilja eller försummelse vid fullgörande av

sitt uppdrag, gode mannen har att anmäla förhållandet hos rätten, som efter

likvidatorns hörande äger entlediga honom och utse annan i hans ställe.

Enligt pensionsstyrelsens mening synes önskvärt, att en liknande föreskrift

intages i understödsföreningslagen, därvid emellertid anmälan till rätten torde

böra anförtros åt tillsynsmyndigheten.

Pensionsstyrelsen hänvisar till sitt tidigare omnämnda utkast till ändrad

lydelse av vissa bestämmelser i understödsföreningslagen, Bilaga B.

Remissyttranden.

Pensionsstyrelsens förslag har i denna del lämnats utan erinran.

Nu gällande bestämmelser örn understödsförenings likvidation, vilka nära

ansluta sig till vad som gäller för ekonomisk förening i allmänhet, torde i

flertalet likvidationsfall vara fullt tillräckliga. För de undantagsfall, då likvidationen

tenderar att draga särskilt långt ut på tiden, synes dock lämpligt

att det i anslutning till vad som gäller enligt aktiebolagslagen och lagen örn

försäkringsrörelse stadgas skyldighet för likvidatorerna att mod jämna mellantider

lämna redogörelse över sin förvaltning. Även i övrigt torde tillsynsmyndigheten

böra få ökade möjligheter till löpande kontroll över likvidationens

gång. Olämplig likvidator bör av domstol kunna skiljas från sitt lipp

drag och annan utses.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom

socialdepartementet i anslutning till vad i det föregående anförts upprättat

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1938

(nr 96) om understödsföreningar, av den lydelse bilaga (Bilaga A)'' till detta

protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

1 Donna Inlaga, vilken

har här uteslutits.

Departe
ments
chefen.

är likalydande med det vid propositionen fogade lag larsin ge t,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

Bilaga B.

Pensionsstyrelsens utkast till ändringar i lagen den 24 mars 1938 (nr 96)

om understödsföreningar.

3 §•

Understödsförening skall bestå av minst etthundra eller, där föreningen

allenast avser att bereda ålderspension eller understöd utgående i kapital en

gång för alla vid uppnående av viss ålder (kapitalunderstöd vid Husfält), av

minst femtio medlemmar.

Avser förening att bereda invalid- eller överlevelsepension utan samband

med ålderspension, att bereda sjukhjälp i form av understöd i penningar för

varje dag (sjukpenning) för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande

sjuklighetstillstånd eller att, i andra fall än i första stycket sägs, meddela

understöd, utgående i kapital en gång för alla (annat kapitalunderstöd), till

högre belopp än femhundra kronor för en medlem, skall föreningen bestå av

minst femhundra medlemmar.

Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillsynsmyndigheten

beträffande viss förening medgiva undantag från tillämpningen av den för

föreningen jämlikt första eller, i fråga örn beredande av pension eller av

kapitalunderstöd, jämlikt andra stycket gällande föreskriften angående minsta

medlemsantal; och skall i sådant fall tillsynsmyndigheten bestämma det antal

medlemmar, varav föreningen minst skall bestå. Beträffande befogenhet för

tillsynsmyndigheten att eljest i visst fall meddela understödsförening befrielse

från tillämpningen av den för föreningen gällande föreskriften angående

minsta medlemsantal stadgas i 47 §.

I den---fasta belopp.

Understödsförening må icke meddela kapitalunderstöd till högre belopp

än fyratusen kronor för en medlem; dock äger tillsynsmyndigheten, örn särskilda

omständigheter därtill föranleda, medgiva förening att meddela kapitalunderstöd

till högre belopp än nu sagts.

Där ej — — —föreningens understödsverksamhet.

55 §.

1 morn. Likvidatorerna åligger att ofördröjligen söka kallelse å föreningens

okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

2 mom. Inom ''två månader efter varje kalenderårs slut skola likvidatorerna

till tillsynsmyndigheten avgiva redovisning för sin förvaltning under

året genom avlämnande av förvaltningsberättelse. Denna skall vara underskriven

av samtliga likvidatorer ävensom av god man, där sådan förordnats.

Likvidatorerna skola i förvaltningsberättelsen upptaga redovisning för inkomster

och utgifter under kalenderåret samt tillgångar och skulder vid

årets slut ävensom lämna upplysning om likvidationens gång. Finner tillsynsmyndigheten

nödigt att infordra ytterligare upplysningar, skola sådana

ofördröjligen lämnas av likvidatorerna.

Har likvidationen ej avslutats inom två år, skola i nästa förvaltningsberättelse

uppgivas de hinder, som därför mött.

Likvidatorerna vare pliktiga ej mindre att när som helst bereda tillsynsmyndigheten

eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt

att granska föreningens räkenskaper och övriga handlingar än även att lämna

dem tillträde till föreningssammanträde.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 294,

3 morn. Vigar likvidator uppenbarligen motvilja eller försummelse vid

fullgörande av sitt uppdrag, åge rätten på anmälan av tillsynsmyndigheten,

efter likvidatorns hörande, entlediga honom och förordna annan i hans ställe.

Har rätten entledigat likvidator och förordnat annan i hans ställe, skall

underrättelse därom med angivande av den nye likvidatorns fullständiga

namn ävensom nationalitet och hemvist genom rättens eller domarens försorg

ofördröjligen avsändas till tillsynsmyndigheten.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag---nedan stadgas.

1 mom. Med avseende å understödsförening, som vid nämnda tid är

registrerad enligt äldre lag, skall gälla följande.

1) Äldre lag skall fortfarande äga tillämpning intill dess tillsynsmyndigheten

på ansökan av föreningen förklarat föreningens stadgar stå i överensstämmelse

med föreskrifterna i den nya lagen samt vara betryggande för

medlemmarna och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade

på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt.

Ansökan örn förklaring, som här avses, skall göras av föreningens styrelse.

Vid ansökningen skola vara fogade:

a) i två exemplar avskrift av protokoll samt i förekommande fall jämväl

av annan handling, utvisande att beslut örn erforderliga ändringar i föreningens

stadgar för övergång till den nya lagen tillkommit i föreskriven

ordning;

b) två exemplar av föreningens stadgar i deras ändrade lydelse;

c) uppgift om medlemmarnas antal;

d) där föreningens stadgar icke blivit på sätt i 86 § äldre lag sägs godkända

av tillsynsmyndigheten, försäkringsteknisk utredning rörande beräkningen

av de i stadgarna angivna avgifterna; dock att, där föreningen

endast skall bereda understöd vid arbetslöshet eller meddela sjukpenning för

högst nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning

eller bägge dessa understöd i förening, i stället må vid ansökningen

fogas för bedömande av nämnda avgifters tillräcklighet erforderliga

uppgifter, avfattade enligt av tillsynsmyndigheten fastställda formulär.

De vid a) och b) angivna handlingarna skola vara till riktigheten styrkta

av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade

namnunderskrifter. Uppgiften örn medlemmarnas antal skall vara bestyrkt

genom styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

Försäkringsteknisk utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten fastställda

grunder upprättas av person, vilken innehar behörighet att utöva

befattning såsom aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten

förklarats behörig att upprätta utredningen.

Har vid ansökningen örn förklaring styrelseledamot eller annan mot bättre

vetande meddelat oriktig uppgift eller har någon, där vid ansökningen fogad

försäkringsteknisk utredning är oriktig, mot bättre vetande upprättat utredningen

eller med vetskap örn dess oriktighet ingivit densamma, vare lag som

i 86 § sägs.

2) Förklaring, som-----motsvarande tillämpning.

3) Därest för------sagda tid.

4) Vid tillämpningen----vid 1) sägs.

5) Avgives förklaring---i understödsföreningsregistret.

2 mom. Där enligt--— sägs iakttagas.

1) Beslut örn sådan ändring av stadgarna, som erfordras för att föreningen

skall kunna vinna förklaring enligt 1 mom. vid 1), eller örn överlåtelse av

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj-.ts proposition nr 294.

föreningens rörelse eller viss del därav å understödsförening, vilken vunnit

sådan förklaring eller blivit registrerad efter den 30 juni 1938, skall anses

gillt, därest det å sammanträde biträtts av minst tre f järdedelar av de röstande

samt varder gillat av tillsynsmyndigheten; dock att, där för beslutets giltighet

är i stadgarna uppställt villkor utöver vad enligt äldre lag är bestämt,

sådant villkor skall lända till efterrättelse.

2) Ansökan om förklaring enligt 1 mom. vid 1), åtföljd av i samma morn.

vid 1) a—d angivna handlingar, skall för att upptagas till prövning ingivas

av förening som uteslutande avser att bereda understöd vid arbetslöshet före

den 1 januari 1943, av förening som meddelar enbart kapitalunderstöd före

den 1 juli 1943, av förening som meddelar enbart sjukhjälp eller därjämte

kapitalunderstöd före den 1 juli 1944 och av förening som meddelar pension

före den 1 juli 1945.

3) Därest föreningen icke på ansökan före dag, som vid 2) angives, vunnit

förklaring enligt 1 mom. vid 1) och icke heller trätt i likvidation eller försatts

i konkurs, förklare tillsynsmyndigheten, att föreningen skall träda i

likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa densamma;

i vilket fall skall så anses, som örn förklaringen och förordnandet meddelats

av domstol jämlikt 82 § äldre lag. Yad nu sagts skall även gälla, där föreningen,

sedan dess egendom avträtts till konkurs, jämlikt 66 § andra stycket

äldre lag beslutat fortsätta sin verksamhet; och skall vid tillämpning av 60

och 61 §§ äldre lag iakttagas, att vad där sägs angående den tid, då beslutet

att föreningen skulle träda i likvidation meddelades av domstol, i stället skall

avse tiden för beslutet om egendomsavträde.

3 mom. Förseelse mot---blivit begången.

4 mom. Där i--- — nya lagen.

5 mom. Yad i 1 mom. vid 1)—4) och 2 mom. ovan stadgas gäller icke

erkänd sjukkassa. Har sådan kassa icke före den 1 januari 1943 hos tillsynsmyndigheten

gjort anmälan örn överlåtelse av rörelsen och icke heller trätt

i likvidation eller försatts i konkurs, skall tillsynsmyndigheten meddela

kassan förklaring av innehåll som omförmäles i 1 mom. vid 1).

Där i kassans stadgar förekommer hänvisning till föreskrift, som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, skall denna bestämmelse i stället tillämpas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

55

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

16 maj 1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall, ; *

justi tierådet Sterzel.

''(:<!■: ’ a; -..lii •>" ■ .i i ’ T ‘ A. - :i! .<’,■■■'' ■.!

Enligt lagrådet den 12 maj 1942 tillhand akommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 30

april 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1938

(nr 96) om understödsföreningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Gösta Thulin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindenerona.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

Utdrag av protokollet livet'' socialärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsbon-B ramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 16 maj

1942 avgivna utlåtande över det den 30 sistlidna april till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 mars

1938 (nr 96) om understödsföreningar samt hemställer, att förslaget, som av

lagrådet lämnats utan erinran, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

Stockholm 1941

K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:372 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1938 a1 i texten
  2. 2LU 1942:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 24 mars 1938 s. 1 i texten