Sök i Ratio Lex

Angående de värnpliktigas avlöning m. m

1942-04-30 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:297, Angående de värnpliktigas avlöning m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

]

Nr 297.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående de

värnpliktigas avlöning m. m.; given Stockholms slott

den 8 maj 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

härefter chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga örn de

värnpliktigas avlöning samt anför:

Då jag den 24 oktober 1941 inför Kungl. Maj:t anmälde frågan örn ny

värnpliktslag, fick jag anledning att i olika sammanhang beröra de värnpliktigas

avlöning. Jag erinrade sålunda bland annat örn att 1941 års försvarsutredning

i sin den 4 oktober 1941 överlämnade promemoria med förslag till

lagstiftning rörande de värnpliktigas tjänstgöringstid m. m. i fråga örn det

värnpliktiga befälets avlöningsförmåner anfört, att det syntes erforderligt,

att värnpliktiga, som bibringades utbildning till befäl och därefter erhölle

förordnande med befäls grad, vid tjänstgöring, även frivillig sådan, i denna

grad finge rimlig kompensation för det ökade ansvar, som ålades dem. En

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 297.

948 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 297.

avlöning efter grad vore enligt försvarsutredningen ägnad att stimulera de

värnpliktigas intresse och stärka det värnpliktiga befälets ansvarskänsla. För

att systemet med tvångsvis uttagning för utbildning till befäl under viss tid

utöver den som avsåges för huvuddelen av de värnpliktiga skulle finna en sund

tillämpning, vore det vidare nödvändigt, att de värnpliktiga som uttoges för

sådan utbildning ekonomiskt kompenserades härför. Den värnpliktige måste

hava en bestämd känsla av att staten verkligen behövde hans militära

kvalifikationer. Utginge icke sådan kompensation, riskerades att de värnpliktiga

avsiktligt sökte undanhålla sin förmåga för att icke tvångsvis bliva

uttagna till förlängd tjänstgöringstid.

Vidare erinrade jag örn att 1941 års försvarsutredning i sin omförmälda

promemoria väl förklarade sig anse någon höjning av det genom kungörelsen

den 16 maj 1941 (nr 284) till en krona om dagen fastställda penningbidraget

för de värnpliktiga i gemen icke för det dåvarande böra ifrågakomma men

att utredningen — efter att ytterligare hava berört frågan örn avlöning ävensom

premier i kompensationssyfte åt det värnpliktiga befälet — förklarade

sig icke vara beredd att i ifrågavarande sammanhang avgiva ett formligt förslag

till bestämmelser rörande de värnpliktigas avlöning. Detta spörsmål

borde i stället göras till föremål för särskild utredning i annan ordning.

Härvid borde även förutom nyssnämnda frågor upptagas spörsmålet örn

avlöningsförmånerna för de värnpliktiga i special tjänst, vilkas tjänstgöring

avsåges skola kunna fördelas över hela vämpliktstiden.

I anslutning härtill gav jag uttryck åt den meningen, att de till fortsatt

befälsutbildning uttagna värnpliktiga och värnpliktiga i specialtjänst med

förlängd tjänstgöringstid borde erhålla skälig kompensation för de särskilda

uppoffringar, som krävdes av dem. Frågan örn sådan kompensation syntes

emellertid, såsom försvarsutredningen förutsatt, böra underkastas närmare

utredning och jag uttalade förhoppningen, att denna fråga skulle inom den

närmaste tiden kunna bringas i sådant skick, att det skulle bliva möjligt

att underställa 1942 års riksdag förslag i ämnet.

Genom beslut den 24 oktober 1941 uppdrog Kungl. Majit åt försvarsväsendets

lönenämnd att verkställa utredning rörande frågan örn beredande

av särskild kompensation till de värnpliktiga, som enligt förslaget till värnpliktslag

avsåges skola uttagas till fortsatt befälsutbildning eller erhålla

förlängd tjänstgöringstid i specialtjänst, ävensom att till Kungl. Majit inkomma

med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I skrivelse den 13 december 1941 inkom lönenämnden med den anbefallda

utredningen, som utmynnade i åtskilliga förslag i ämnet. Över densamma

hava infordrade utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, chefen för

armén, arméförvaltningen, chefen för marinen, marinförvaltningen samt

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen.

Vid ärendets fortsatta beredning inom försvarsdepartementet framkom,

att lönenämndens förslag vore i behov av viss överarbetning och översyn

bland annat med hänsyn till ett genomförande av 1941 års försvarsutrednings

förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet. Då

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 297.

3

enligt min uppfattning i samband därmed borde till behandling upptagas

frågan örn tillgodoräkning av ifrågavarande värnpliktstjänstgöring för civil

verksamhet i utbildnings-, merit- och lönehänseende, utverkade jag den 13

februari 1942 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla två utredningsmän för

att inom försvarsdepartementet verkställa utredning i nyssnämnda hänseenden.

Sedan jag den 18 februari 1942 med stöd av bemyndigandet anmodat

expeditionschefen i jordbruksdepartementet G. A. Bouveng och hovrättsrådet

i Svea hovrätt, löjtnanten i Svea artilleriregementes reserv E. Thomasson

att utföra ifrågavarande uppdrag, därvid Bouveng tillika anmodades

att vara utredningens ordförande, har till utredningen överlämnats lönenämndens

förslag jämte däröver avgivna yttranden.

Vid min anmälan av ärendet inför Kungl. Majit den 13 sistlidne februari

anförde jag, bland annat, att utredningen borde bedrivas med största skyndsamhet

och slutföras i så god tid, att förslag till den nu församlade riksdagen

kunde avgivas, i varje fall rörande frågan örn beredande av särskild

ersättning under värnpliktstjänstgöringen.

Utredningsmännen hava nu till mig anmält, att deras utredning av frågan

örn beredande åt ifrågavarande värnpliktiga av annan kompensation än ekonomisk

sådan icke avancerat så långt, att klart utformade förslag i ämnet

kunde framläggas. Vid sina överläggningar med representanter för olika

av saken berörda statliga, kommunala och enskilda inrättningar och företag

hade utredningsmännen emellertid kunnat konstatera, att den av utredningen

omfattade frågan på flertalet håll vore föremål för ett starkt och välvilligt

intresse. Med hänsyn härtill ansåge utredningsmännen, att vissa

utsikter förefunnes att i samma fråga ernå positiva resultat. Ett villkor för

kommunernas och de enskildas medverkan syntes dock vara, att staten

visade vägen genom att utfärda bestämmelser örn tillgodoräknande av befälsutbildningstiden

för sina befattningshavare. Utredningsmännen hade därför

i en promemoria upptagit de grunder i sistnämnda hänseende, som de funnit

böra utfärdas för statstjänstens vidkommande, samt föreslagit att promemorian

måtte remitteras till statliga verk och inrättningar med föreläggande

att inkomma med förslag till de särskilda föreskrifter, som för vederbörande

verk kunde bliva erforderliga i anledning av bestämmelserna, ävensom med

det yttrande, som promemorian eljest kunde giva anledning till. Jag torde

i annat sammanhang få förelägga Kungl. Majit denna promemoria.

Innan jag går närmare in på frågorna örn avlöningen åt de värnpliktiga

och den särskilda ersättningen till värnpliktiga befälselever lii. fl. torde lämpligen

böra lämnas en kortfattad redogörelse för värnpliktslagens bestämmelser

om tjänstgöringstiden, varjämte jag torde få något ingå på en del avlönings-

och därmed sammanhängande frågor.

Gällande bestämmelser nr m

För de värnpliktiga i gemen utgör tjänstgöringstiden 450 dagar. Denna

fördelas vid armén och kustartilleriet på en första tjänstgöring örn 360 da
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

gar, två repetitionsövningar om vardera 30 dagar samt en s. k. efterutbildningsövning

örn 30 dagar. Vid flottan fullgöras de 450 dagarna antingen i

en följd — detta gäller sjömansliusinskrivna. värnpliktiga — eller med en

första tjänstgöring örn 420 dagar samt en efterutbildningsövning om 30 dagar.

Fördelningen av tjänstgöringstiden vid flygvapnet överensstämmer med

den för armén gällande med den skillnaden att de två repetitionsövningarna

kunna utbytas mot en sådan övning örn 60 dagar.

På sätt stadgas i 27 § punkterna B, C och D värnpliktslagen liro emellertid

vissa värnpliktiga skyldiga att fullgöra längre tjänstgöringstid än nyss

sagts.

Detta gäller först och främst värnpliktig, som uttagits för utbildning till

officer eller underofficer vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer

vid flygvapnet. Sådan värnpliktig är skyldig att efter första tjänstgöringens

avslutande fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst

360 dagar och för utbildning till underofficer under högst 180 dagar.

Vidare är marinen tilldelad värnpliktig, vilken vid navigationsskola avlagt

sjökaptens-, styrmans- eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen av

andra klass, skyldig att undergå fortsatt utbildning under 120 dagar, fördelade

på två repetitionsövningar örn 60 dagar.

Slutligen gäller för värnpliktig, som studerar för utbildning till läkare,

tandläkare, apotekare, veterinär eller ingenjör eller eljest i sådana ämnen

att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, dels att

tjänstgöringen örn 450 dagar fullgöres i särskilt angiven ordning med avbrott

för studiernas fullgörande, dels att han kan för bibringande eller vidmakthållande

av insikter, erforderliga för avsedd mobiliseringsbefattning, åläggas

fortsatt tjänstgöring under högst 180 dagar, fördelade på omgångar under

hela värnpliktstiden.

Utöver de kategorier värnpliktiga, som sålunda jämlikt värnpliktslagens

bestämmelser kunna åläggas längre tjänstgöringstid, förekommer sådan på

grund av frivilligt åtagande av vissa värnpliktiga. Detta gäller värnpliktiga

som på frivillighetens väg uttagas för utbildning vid flygvapnet såsom flygförare,

bombfällare och navigatörer samt flygskyttar. Utbildningstiden för

flygförare samt bombfällare och navigatörer avses skola utgöra 630 dagar,

vartill komma fyra repetitionsövningar, en var örn 45 dagar. För flygskytt

beräknas utbildningstiden till 540 dagar jämte tre repetitionsövningar, en

var örn 30 dagar.

Den särskilda underofficers- respektive officersutbildningen torde i vad

avser armén till sina huvuddrag bliva organiserad på följande sätt.

Efter den för alla värnpliktiga gemensamma rekrytskolan örn sex månader

utväljas vissa värnpliktiga för utbildning till gruppchef och plutonchef. För

utbildning till gruppchefer utvalda värnpliktiga utbildas under nästföljande

halvår truppförbandsvis på gruppchef sskola. Värnpliktiga avsedda att utbildas

till plutonchefer (eller plutonchefs ställföreträdare) sammanföras under samma

tid för utbildning förbandsvis på förberedande plutonchefsskola.

Före gruppcliefsskolans och den förberedande plutonchefsskolans slut,

d. v. s. före utgången av första tjänstgöringen, verkställer inskrivningsnämnden

efter förslag av vederbörande förbandsclief uttagning av de

värnpliktiga, som visat sig äga förutsättningar för fortsatt utbildning. Vid

denna uttagning avses även ifrågakomma elever i gruppcliefsskolan, vilka

visat sig särskilt framstående. De sålunda uttagna fullgöra tjänst som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

gruppcliefer oell instruktörer för de nyinryckta värnpliktiga under omkring

två månader och sammanföras därefter till en i regel förbandsvis anordnad

plutoncliefsskola örn tre månader för utbildning till plutoneliefer

(eller plutonchefs ställföreträdare). Under därpå följande regementsövning

fullgöra de värnpliktiga trupptjänst, i regel som plutoncliefs ställföreträdare.

Under plutoncliefsskolan sker i samma ordning som nyss är sagt den

slutliga uttagningen av de värnpliktiga, som skola erhålla utbildning till

plutonchefer och värnpliktiga officerare. Denna utbildning äger rum på för

truppslaget gemensam officersaspirantskola, vilken tager sin början efter

nyss angiven regementsövning och har en längd av ett halvt år.

Officersaspirantskolan föreslås anordnad jämväl såsom sommarlinje under

tiden april—augusti. Skolan blir en månad kortare än vinterlinjens skola,

vilket emellertid kompenseras av dels att vinterlinjen måste inrymma ett

övningsuppeliåll vid jul och nyår, dels att tiden april—augusti är en ur

dera synpunkter för utbildning väsentligt gynnsammare tid. Genom anordnande

av sommarlinje beredas de värnpliktiga någon lättnad ur studiesynpunkt.

Med fullgörandet av första repetitionsövningen är för de blivande värnpliktiga

officerarnas del den obligatoriska utbildningen avslutad. För dem,

som skola bliva officerare på aktiv stat och som efter genomgången officersaspirantskola

(vinterlinjen) fullgjort sex månaders trupptjänst vid eget truppförband,

följer så kommenderingen till krigsskolans officerskurs, vilken är avsedd

att omfatta en tid av elva månader.

I fråga örn den avsedda befordringsgången för det värnpliktiga befälet

må lämnas följande uppgifter.

I gruppchefsskola godkänd elev befordras vid skolans slut till vicekorpral

samt vid slutet av första repetitionsövningen till korpral. Elev, som genomgått

förberedande plutoncliefsskola och icke kvalificerat sig för vidare utbildning

men som tillgodogjort sig utbildningen till gruppchef, befordras på

samma sätt. Värnpliktig korpral, som före andra repetitionsövningen genom

frivillig tjänstgöring eller genom viss frivillig befälsutbildning uppnått viss

högre kompetens, kan vid tjänstgöringens (utbildningens) slut befordras till

furir.

Elev, som genomgått förberedande plutoncliefsskola eller gruppchefsskola

och kvalificerat sig för fortsatt utbildning på plutoncliefsskola, befordras

vid förberedande plutonchefsskolans (gruppcliefsskolans) slut till vicekorpral

och efter gruppchefstjänstgöringens slut till korpral. Befordran till furir

sker vid elen sammandragna plutonchefsskolans slut, d. v. s. före tjänstgöringen

som plutoncliefs ställföreträdare under regenaentsövningen. Värnpliktig

furir, som före andra repetitionsövningen genom frivillig tjänstgöring

eller genom viss frivillig befälsutbildning uppnått viss högre kompetens,

kan vid den sistnämnda tjänstgöringens (utbildningens) slut befordras till

sergeant.

Värnpliktig, som genomgått officersaspirantskola, befordras till sergeant

vid första repetitionsövningens början (tredje året). Vid repetitionsövningens

slut erhålla de, som skola bliva värnpliktiga officerare, förordnande till värnpliktig

fänrik, att gälla från och med den 1 september nästföljande år. Befordran

sker alltså från samma tidpunkt som för dem, som skola bliva officerare

på aktiv stat eller i reserven. Värnpliktig fänrik, som före sextonde

utbildningsåret genom frivillig tjänstgöring eller genom frivillig befälsutbildning

uppnått viss högre kompetens (såsom kompanichef), kan vid tjänstgöringens

slut befordras till löjtnant och sedermera — efter viss ytterligare

befälsutbildning före tjuguförsta utbildningsåret — till kapten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Marits proposition nr 297.

Bestämmelserna örn de värnpliktigas avlöningsförmåner i fredstid återfinnas

i kungörelsen den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning för rullförings-(sjörullförings-)befäl

och värnpliktiga under fredstid m. m., enligt

vars 9 § i dess genom kungörelsen 1941: 284 erhållna lydelse värnpliktig

under tjänstgöring, i den mån krigsavlöningsreglementet ej skall tillämpas,

erhåller penningbidrag med en krona om dagen. Denna ersättning utgår

oavsett örn den värnpliktige vinner befordran eller ej.

Utöver penningbidraget utgår till värnpliktig i marinen, som inkallats till

beredskapstjänstgöring, under sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv

sjötjänstbidrag enligt samma grunder och med lika belopp, som tillämpas

i fråga örn sjötillägg till fast anställd personal av motsvarande tjänstegrad,

dock lägst med en krona.

Under flygtjänstgöring uppbär värnpliktig i vissa fall ersättning enligt

därom särskilt meddelade bestämmelser.

Enligt krigsavlöningsreglementets bestämmelser utgår till värnpliktig personal

avlöning efter grad. Härigenom kommer ersättningen till den värnpliktige

att motsvara måttet av det ansvar, som ålägges honom.

I sin promemoria den 4 oktober 1941 anförde 1941 års försvarsutredning

i denna del bland annat.

Någon höjning av det nyligen fastställda penningbidraget för de värnpliktiga

i gemen syntes icke nu böra ifrågakomma. Därest sj-stemet med

tvångsvis uttagning av vissa värnpliktiga för uttagning till befäl skulle visa

sig effektivt syntes det såsom komplement kräva, att de sålunda uttagna

ekonomiskt kompenserades för de särskilda bördor, som pålades dem. I en

promemoria, som av chefen för armén åberopats i skrivelse till Kungl. Majit

den 31 maj 1941 angående vissa bemyndiganden i fråga örn utbildningen

av angivna värnpliktiga m. m., hade, ifrågasatts, att till de för nyssnämnd

utbildning uttagna skulle såsom kompensation utgå vissa premier. Yad sålunda

föreslagits syntes försvarsutredningen välmotiverat. Såsom villkor

för erhållande av premie funne utredningen böra uppställas krav på godkänd

examen i plutonchefsskola, respektive officersaspirantskola. Då avsikten

med premien vore att underlätta den värnpliktiges återgång till civil

verksamhet efter avslutande av militärutbildningen, borde vidare utbetalningske

först i samband med sådan återgång och sålunda för dem som beordrades

genomgå officersaspirantskola icke redan vid plutonchefsskolans

slut. Premie borde icke utgå till värnpliktig som erhölle kommendering

till krigsskolan.

Såsom lämpliga belopp för premierna hade chefen för armén föreslagit

600 kronor åt den som ålades en med 180 dagar förlängd tjänstgöring och

1,500 kronor åt den, vilkens tjänstgöring förlängdes med 360 dagar. Premiernas

storlek hade beräknats med utgångspunkt från ett belopp av 100

kronor i månaden för de första sex månaderna och 150 kronor i månaden

för återstoden av utbildningstiden.

Försvarsutredningen anförde vidare, att frågan örn ersättning till det värnpliktiga

befälet även kunde ses ur en annan synpunkt än nyss sagts. Det

ökade ansvar, som tjänstegraden medförde, samt den omständigheten att

det ur militär synpunkt måste anses önskvärt, att de befälsutbildade värnpliktiga

fullgjorde frivillig tjänstgöring, talade för att de även under tid, då

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

krigsavlöningsreglementet icke vöre tillämpligt, erliölle högre avlöning än

värnpliktiga i allmänhet. I så fall syntes avlöningen kunna bestämmas till

visst belopp för månad, motsvarande vad som skulle hava utgått enligt

krigsavlöningsreglementet, därest detta varit tillämpligt, därvid det mot terminslönen

svarande beloppet borde utgå enligt den lägre tariffen. Den

högre lönen borde utgå från tiden för befordran till sergeant.

Lönenämndens förslag.

Lönenämndens utredning utmynnar i förslag dels rörande penningbidraget

till de värnpliktiga i allmänhet, dels örn särskild avlöning för det värnpliktiga

befälet, dels ock örn ekonomisk kompensation i form av premier till

samma befäl.

I fråga örn penningbidraget till de värnpliktiga, vilkas tjänstgöring utgör

450 dagar (huvuddelen av de värnpliktiga) anför lönenämnden, att

då försvarsutredningen uttalat, att någon höjning av det nyligen fastställda

penningbidraget i gemen icke syntes nu böra ifrågakomma,

hade lönenämnden ansett sig böra utgå från att det nuvarande penningbidraget

komme att bibehållas, i varje fall under större delen av den allmänna

värn pliktstiden. Beträffande efterutbildningsövningen, som skulle

förläggas senast till adertonde året efter inskrivningsåret, läge emellertid

enligt lönenämndens mening ersättningsfrågan annorlunda till. Vid sistberörda

tidpunkt hade de värnpliktiga uppnått en levnadsålder, då det med

hänsyn till vederbörandes försörjningsplikt och förhållanden i övrigt måste

anses befogat med ett något högre penningbidrag. Lönenämnden hade för

den skull ansett sig kunna uppställa den arbetshypotesen, att penningbidraget

under nämnda övning skulle höjas från en krona till två kronor örn

dagen. Beträffande sjömanshusinskrivna värnpliktiga vid flottan, vilka fullgöra

hela tjänstgöringen i en följd, funnes visserligen ej samma skäl för

förhöjning av penningbidraget under femtonde månaden. Men då dessa

värnpliktiga under sista delen av tjänstgöringstiden i allmänhet tilldelades

mera krävande arbetsuppgifter, syntes tillräcklig anledning saknas att frångå

den förenämnda regeln örn höjning av penningbidraget från och med den

421:a tjänstgöringsdagen.

Vad åter angår penningbidraget till de värnpliktiga med förlängd

tjänstgöring, anför lönenämnden, att den funnit en anknytning böra

ske till avlöningen för huvuddelen av de värnpliktiga. På sätt ifrågasatts

beträffande sistnämnda kategori ville lönenämnden föreslå, att penningbidraget

från och med 421:a tjänstgöringsdagen höjdes från en krona

till två kronor för dag. Härigenom skulle vad armén beträffar förhöjd avlöning

för värnpliktiga med förlängd tjänstgöring inträda med början av

plutonchefsskolan, då ock befordran till korpral skulle erhållas. Enligt

lönenämndens mening borde penningbidraget ytterligare höjas efter erhållen

vidare befordran, så att, då den värnpliktige efter genomgången av plutonchefsskolan

erliölle furirs tjiinsteställning, penningbidraget höjdes till 2 kro
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

nor 50 öre, vilket belopp skulle komma att uppbäras under kommenderingen

till officersaspirantskolan. Efter den värnpliktiges genomgång av denna och

befordran till sergeant borde penningbidraget höjas till 3 kronor, vilket

belopp borde ytterligare höjas för fänrik till 4 kronor, för löjtnant till

5 kronor och för kapten till 6 kronor. För den som vunnit befordran till

sergeant eller högre grad skulle månadsavlöningen enligt lönenämndens

förslag i stort sett komma att uppgå till samma belopp, som ifrågasattes i

försvarsutredningens promemoria.

Lönenämnden framhåller, att dess sist refererade förslag närmast hade

avseende å arméns värnpliktiga men att det i tillämpliga delar borde gälla

även värnpliktiga vid kustartilleriet. Enahanda avlöningsförmåner borde

tillkomma sådana värnpliktiga vid flygvapnet, som uttoges för utbildning

till underofficerare.

Vid flottan skall befälsutbildning endast förekomma för värnpliktiga sjökaptener

m. fl., vilka, såsom förut nämnts, hava att tjänstgöra 120 dagar

längre än de värnpliktiga i allmänhet. Lönenämnden anför såsom sin mening,

att jämväl för denna kategori borde tillämpas den föreslagna regeln

örn höjning av penningbidraget från och med 421:a tjänstgöringsdagen från

en krona till två kronor. Vid befordran till högre tjänstegrader borde

penningbidraget ytterligare höjas i enlighet med de grunder som förordats

beträffande arméns värnpliktiga. Därest ifrågavarande värnpliktiga vid flottan

redan före 421:a tjänstgöringsdagen skulle erhålla befordran till högre tjänstegrad,

borde emellertid enligt lönenämndens mening penningbidraget icke

höjas förrän efter sagda tidpunkt.

Eegeln örn höjning av penningbidraget från och med 421:a tjänstgöringsdagen

borde enligt lönenämnden tillämpas dels å de värnpliktiga vid flygvapnet,

som på frivillighetens väg uttoges för utbildning till flygförare,

bombfällare och flygskyttar, dels ock å värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare,

veterinärer, ingenjörer m. fl. För sistnämnda kategorier borde vid

befordran penningbidraget höjas i överensstämmelse med lönenämndens förslag

rörande det värnpliktiga befälet.

Lönenämnden övergår härefter till frågan örn särskilda premier till de

värnpliktiga, som uttagas till fortsatt befälsutbildning, och anför,

att nämnden ville giva sin anslutning till förslaget örn dylika premier i syfte

att underlätta deja värnpliktiges återgång till civil verksamhet. Örn penningbidraget

höjdes på sätt lönenämnden förordat, syntes skäl finnas för en viss

reducering av premiebeloppen. Härför talade ock, att risk förefunnes Klätt

stora engångsutbetalningar icke komme till rätt användning. Lönenämnden

ville fördenskull förorda, att premierna bestämdes till 400 respektive

1,200 kronor. Såsom villkor för erhållande av premie borde, såsom försvarsutredningen

förutsatt, normalt uppställas krav på godkänd examen i

plutonchefsskola respektive officersaspirantskola. Skäl syntes dock kunna

anföras för att Kungl. Majit bereddes möjlighet att, då särskilda skäl förelåge,

medgiva undantag från sagda villkor. Värnpliktig, som efter godkänd

examen vid plutonchefsskola beordrades genomgå officersaspirantskolas vin
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

terkurs, borde först efter godkänd examen vid sistnämnda skola erhålla

premie å 1,200 kronor. Bleve han underkänd, erhölle han premie å 400

kronor, vilken alltså avsåge plutonchefsskolan. Skulle den värnpliktige

genomgå officersaspirantskolans sommarkurs, borde han erhålla premie å

400 kronor efter plutonchefsskolans slut och premie å 800 kronor efter examen

vid officersaspirantskolan. Premie borde icke utgå till värnpliktig,

som erhölle kommendering till krigsskola. Lönenämnden ville hålla före,

att de ifrågavarande premierna i allmänhet icke borde kontant utbetalas i

en enda post, utan syftet med desamma syntes bättre främjas genom insättning

å postsparbanksbok, med förbehåll att medlen finge uttagas med

högst visst belopp under två eller tre kvartal eller dylikt.

Jämväl i fråga örn premierna har lönenämnden framhållit, att dess förslag

närmast avsåge arméns värnpliktiga men att enahanda förmåner borde

tillkomma kustartilleriets värnpliktiga ävensom värnpliktiga vid flygvapnet,

som uttoges för underofficersutbildning.

Då förlängningen av tjänstgöringstiden för värnpliktiga sjökaptener m. fl.

uppginge allenast till 120 dagar samt ifrågavarande värnpliktiga komme att

befordras till officerare respektive underofficerare redan efter 15 månaders

tjänstgöring, anser lönenämnden särskild kompensation i form av premier

icke böra ifrågakomma för dessa liksom ej heller för värnpliktiga flygförare,

bombfällare och flygskyttar, enär dessa avsåges skola uttagas efter ansökning

och de under tjänstgöringstiden komme att uppbära flygavlöning.

Beträffande frågan örn särskilda premier åt de s. k. specialisterna, d. v. s.

värnpliktiga läkare m. fl., säger lönenämnden sig vilja understryka, att syftet

med premierna till värnpliktiga, som uttoges för fortsatt befälsutbildning,

vore att underlätta återgången till civil verksamhet efter en i allmänhet

långvarig militärtjänstgöring. Behovet att underlätta en dylik övergång

syntes lönenämnden icke lika framträdande för specialisternas vidkommande,

enär dessas tjänstgöring torde komma att fördela sig på ett flertal jämförelsevis

kortvariga tjänstgöringsomgångar. Härtill komme att specialisterna

i allmänhet relativt snart torde erhålla befordran till högre tjänstegrader

med därav följande högre dagavlöning. Med hänsyn till det anförda holle

lönenämnden för sin del före, att premier icke borde utgå till värnpliktiga

i specialtjänst med förlängd tjänstgöring.

Yttranden över lönenämndens förslag

Överbefälhavaren har inledningsvis berört frågan örn tillgodoräknande av

värnpliktstjänstgöringen i befordrings- och lönehänseende och därvid anfört,

att det ej vore rimligt örn de till befälsutbildning uttagna i sin civila bana

komme i efterhand i förhållande till dem, som icke vore dugliga nog för

att bliva befäl. Vad rättvisan sålunda krävde vore även en oavvislig nödvändighet

ur rent militär synpunkt. Bleve ej dessa krav tillgodosedda,

komme den förlängda tjänstgöringen att framstå såsom ett straff på dugligheten.

Intresset att på bästa siitt tillgodogöra sig utbildningen komme att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

minskas oell utbildningens resultat äventyrades. Därest icke denna fråga

kunde erhålla en tillfredsställande lösning, måste löneförmånerna under

värnpliktstjänstgöringen bliva av en helt annan storleksordning än vad lönenämnden

föreslagit. Den förlängda befälsutbildningen komme under alla

förhållanden att innebära personliga uppoffringar. Ur denna synpunkt skulle

en högre ersättning än vad lönenämnden föreslagit kunna försvaras. Med

hänsyn till de ökade för svar sutgifterna över huvud taget syntes emellertid

— under den nyss angivna förutsättningen — lönenämndens förslag kunna

godtagas, dock med vissa jämkningar.

Överbefälhavaren har vidare i fråga örn penningbidraget erinrat örn

att redan vid tiden för andra repetitionsövningen ett stort antal av de värnpliktiga

komme att hava bildat familj. Bland annat av detta skäl syntes

det därför befogat, att höjning av bidraget skedde redan från och med den

391:a tjänstgöringsdagen. Det kunde emellertid ifrågasättas, att höjningen

begränsades till 1 krona 50 öre, i vilket fall statens kostnad härutinnan

skulle bliva i huvudsak densamma som enligt lönenämndens förslag. Ehuru

beträffande flottans värnpliktiga, vilka skulle fullgöra sin tjänstgöring i en

följd, samma skäl för en tidigare höjning ej förelåge, syntes det dock vara

lämpligt med samma regel för alla värnpliktiga. Grundsatsen att med högre

grad även skulle följa högre lön syntes icke vara tillräckligt beaktad i lönenämndens

förslag. Det med befordran följande högre ansvaret borde dock

föra med sig även någon lönehöjning. En sådan skulle ock innebära en

uppmuntran, som ur tjänstesynpunkt vore lycklig. Överbefälhavaren förordade

därför, att med befordran alltid skulle följa högre lön. Denna grundsats

borde gälla liela försvaret. I fråga örn dess tillämpning vid armén och

kustartilleriet anslöt sig överbefälhavaren till chefens för armén härefter

återgivna förslag.

Överbefälhavaren har till sist erinrat örn att den blivande befordringsgången

för de värnpliktiga ej vore fastställd, varför den närmare regleringen

i detta avseende kunde föranleda ändringar i vad överbefälhavaren nu förordat.

Chefen för armén har förklarat att i stort sett intet syntes vara att erinra

mot de principer, från vilka lönenämnden utgått, varemot vissa erinringar

kunde göras mot principernas tillämpning i olika fall. I likhet med överbefälhavaren

funne chefen för armén, att penningbidraget till meniga värnpliktiga

borde höjas redan från och med den 391 :a dagen samt att höjningen

kunde begränsas så, att bidraget komme att utgå med 1 krona 50 öre.

Beträffande de värnpliktiga, vilka erhålla befordran, har chefen för armén

framhållit, att lönenämnden i vad rörde de lägsta graderna frångått den

eljest tillämpade grundsatsen örn avlöning efter grad. Arméchefen har

härom vidare anfört huvudsakligen följande:

Lönenämnden hade sålunda icke förutsatt att förhöjd avlöning skulle

utgå vid befordran till vicekorpral utan sökt inräkna kompensationen i

premierna. Detta förfaringssätt syntes ej lämpligt, bland annat emedan

kompensationens art därigenom icke tydligt framträdde. En synlig högre

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 297.

avlöning efter graden vore ägnad att stimulera de värnpliktigas intresse och

stärka det värnpliktiga befälets ansvarskänsla. — Vidare hade lönenämnden

enbart tagit sikte på de värnpliktiga, vilka vunne befordran i samband med

kommendering till plutonchefs- och officersaspirantskolorna, medan frågan

örn ersättning till annat värnpliktigt befäl lämnats öppen. Sålunda hade

icke förutsatts, att vanliga värnpliktiga, vilka genomgått gruppchefsskola och

därefter befordrats till vicekorpral och korpral samt, efter frivillig utbildning,

eventuellt till furir, skulle tillerkännas särskild ersättning för det ökade

ansvar och arbete, som komme att åvila dem både när fråga vore örn ordinarie

utbildning och vid tjänstgöring av beredskapskaraktär. En mera

konsekvent tillämpning av principen lön efter grad borde sålunda genomföras.

Med utgångspunkt från det anförda borde en lämplig löneskala uppgöras

för det värnpliktiga befälet, därvid även för den lägsta graden en örn

än ringa förhöjning av dagavlöningen borde beräknas. Då penningbidraget

till meniga värnpliktiga enligt vad förut nämnts borde utgå med förhöjt

belopp från och med den 391 :a dagen vore det nödvändigt att i de lägsta

graderna tillämpa en lägre och en högre tariff i likhet med vad fallet vore

i fråga örn terminslön enligt krigsavlöningsreglementet. — Med hänsyn till

befordringsförliållandena för det fast anställda manskapet kunde det visa

sig behövligt att i vissa fall förskjuta tidpunkten för befordran av det värnpliktiga

befälet. Ur denna synpunkt syntes bestämmelserna böra så avfattas,

att värnpliktig, som med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola

respektive officersaspirantskola och vore lämplig för befordran, hänfördes

till den för furir respektive sergeant gällande löneklassen.

Chefen för armén har upprättat följande förslag till löneskala:

Penningbidrag (kronor

Löneklass

per

dag)

lägre tariff

högre tariff1)

Henig ................................ ;........

Vicekorpral ......................................

Korpral..........................................

Elev i plutonchefsskola ..........................

I Furir2)............................................1

\Elev

Sergeant*)........................................

Fänrik ..........................................

Löjtnant ........................................

Kapten ..........................................

l.oo

1.20

1.50

2.00

2.5 0

3.00

4.00

5.00

6.00

1.50

1.70

2.oo

Av övriga i ärendet hörda myndigheter har lönenämndens förslag i fråga

örn penningbidraget icke rönt annan gensaga än att marinförvaltningen ansett

sig icke kunna biträda lönenämndens åsikt att från regeln örn höjning

av penningbidraget från och med 421 :a tjänstgöringsdagen icke borde få

göras undantag för den som före nämnda dag vunne befordran. Marinförvaltningen

anför, att regeln ju vore den att höjningen, som skulle utgöra

ersättning för med befordran förknippat större ansvar, anknötes till tidpunkten

för befordran, samt att denna regel syntes böra följas även då den

'') Högre tariff tillämpas från oell med den 391:a tjänstgöringsdagen.

a) Gäller även värnpliktig, som med godkända vitsord genomgått plutonchefsskola

respektive officersaspirantskola och är lämplig för befordran till furir respektive sergeant.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 29?.

tornine i kollision nied huvudregeln om förhöjning av penningbidraget från

och med 421:a tjänstgöringsdagen.

Vidkommande premierna hava bland de hörda myndigheterna yppats

från lönenämnden avvikande meningar såväl i fråga örn storleken m. m.

som beträffande de kategorier värnpliktiga, som skulle kunna erhålla premier.

Överbefälhavaren har under hänvisning till de avsevärda utgifter, som

efter den långa tjänstgöringen komme att åvila ifrågavarande värnpliktiga

vid deras återgång till det civila livet, förordat, att premiernas storlek måtte

bestämmas i enlighet med de i försvarsutredningens promemoria angivna

beloppen, d. v. s. respektive 600 och 1,500 kronor.

Chefen för armén har gentemot lönenämndens motivering för att föreslå

sänkning av premiebeloppen eller att sänkningen kompenserades av det för

befälseleverna1) beräknade högre penningbidraget yttrat att denna tankegång

icke syntes riktig, då penningbidragen avsåge att utgöra en ersättning för

det ökade ansvar och arbete, som följde med den högre befälsställningen,

medan premierna återigen åsyftade att underlätta en återgång till civil verksamhet.

De av försvarsutredningen förordade beloppen kunde rimligtvis

icke anses för höga utan läge snarare på den undre gränsen för vad som

kunde anses skäligt. Det hade också från studentkårernas sida i skrivelse

till sammansatta stats- och andra lagutskottet framhållits, att viss förhöjning

av premiernas storlek vore påkallad. För att det förutsatta systemet med

förlängd befälsutbildning skulle vinna en sund tillämpning vore det även,

såsom försvarsutredningen framhållit, nödvändigt, att de för sådan tjänstgöring

uttagna värnpliktiga bereddes tillbörlig ekonomisk kompensation.

Liknande synpunkter hava andragits av chefen för marinen, som emellertid

samtidigt framhåller, att vad sålunda föreslagits avsåge i huvudsak kustartilleriets

värnpliktiga. I fråga örn det värnpliktiga befälet vid flottan läge

enligt marinchefens åsikt saken något annorlunda till eftersom befälsutbildningen

av dessa värnpliktiga —■ sjökaptener och likställda — med endast

120 dagar överstege tjänstgöringstiden örn 450 dagar i en följd samt befordran

till officer respektive underofficer ernåddes redan efter sistnämnda

tid. Chefen för marinen hade därför intet att erinra mot lönenämndens

förslag att premier ej skulle utgå till ifrågavarande värnpliktiga.

I sistnämnda fråga har det däremot synts marinförvaltningen tveksamt örn

de skäl, som lönenämnden anfört mot att för befälsutbildning uttagna värnpliktiga

sjökaptener, styrmän och maskinister tilldelades premier, kunde anses

bärande. Även denna personal kunde på grund av konjunktursvängningar

eller dylikt under den tid de fullgjorde sin värnplikt riskera arbetslöshet.

En mindre premie på förslagsvis 150 kronor till mötande av första

tidens utgifter innan anställning hunne erhållas, syntes kunna vara berättigad.

Arméförvaltningens civila departement, som biträtt lönenämndens förslag,

har erinrat därom, att lönenämnden förutsatt att förmånen av särskilda

b Här och i det följande avses med befälselever de värnpliktiga, som utvalts till officers-

eller underofficersutbildning, med undantag för dem, som i särskild ordning antagits

till officers- eller reservofficersaspiranter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

premier icke skulle ifrågakomma för dem, som kommenderades till krigsskolan.

Härtill ville departementet ansluta sig, förutsatt att enligt den nya

organisationen av officersutbildningen kommendering till krigsskolan icke

skulle ifrågakomma för reservofficersaspirant. Det syntes dock böra klargöras

örn kommendering till krigsskolan under alla förhållanden skulle utestänga

officersaspirant från erhållande av premie. Departementet åsyftade

härvid fall, då dylik aspirant på grund av sjukdom bleve ur stånd att fullfölja

krigs skolekursen eller underkändes och därför icke vunne anställning

som officer.

Gentemot lönenämndens förslag att premier ej skulle utgå till flygförare,

bombfällare och flygskyttar har överbefälhavaren invänt, att den omständigheten

att dessa värnpliktiga skulle uttagas på frivillighetens väg vore intet

skäl för att de skulle erhålla sämre förmåner än andra. Flygavlöningen vore

motiverad av orsaker, som ej ägde samband med nu föreliggande fråga.

Över huvud skulle det ur psykologisk synpunkt vara olyckligt att låta dessa

värnpliktiga intaga en särställning. I samma fråga har chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen framhållit, att den särskilda flygavlöningen utgjorde

kompensation för med flygtjänstgöringen följande ansvar, förslitning och

risker. Ej heller skillnaden mellan frivillig tjänstgöring och tjänstgöring

utan ansökan syntes motivera att den särskilda premien i detta fall slopades.

Härvid borde vidare bemärkas att, enligt vad försvarsutredningen syntes

förutsätta, flertalet värnpliktiga, som beordrades till fortsatt utbildning,

skulle uttagas på frivillighetens väg.

Yad slutligen anginge frågan huruvida värnpliktiga i special tjänst borde

erhålla premier eller ej har överbefälhavaren yttrat, att han funne densamma

tveksam. De av lönenämnden i detta avseende anförda skälen förefölle visserligen

beaktansvärda. Å andra sidan kunde specialisternas förlängda tjänstgöring

bliva förlagd till en sen tidpunkt, då de hade särskilda svårigheter ej

minst med räntor och lån. Det syntes därför böra tagas under övervägande att

giva denna kategori någon högre gottgörelse än vad lönenämnden föreslagit.

Jämväl chefen för marinen har funnit skäligt att giva dessa värnpliktiga

någon ersättning för det avbräck i den civila sysselsättningen, som den förlängda

tjänstgöringen givetvis komme att medföra. Premie borde därför

utgå till dessa värnpliktiga efter en beräkning av 100 kronor per månad.

Chefen för armén åter har erinrat örn att dessa värnpliktiga under den fortsatta

militärutbildningen komme att tjänstgöra i befattningar som svarade

mot deras civila yrken. Samma behov att underlätta de ifrågavarande värnpliktigas

återgång till civil verksamhet kunde därför icke anses föreligga,

varför anledning icke syntes förefinnas att härvidlag frångå lönenämndens

förslag. Därest av andra skäl särskild kompensation för den längre utbildningstiden

ansåges befogad, borde emellertid sådan tillkomma samtliga

här berörda värnpliktiga, vilka inom hela krigsmakten hade likartad tjänstgöring.

Det av lönenämnden uppställda villkoret örn godkänd examen i plutonchefsskola

respektive officersaspirantskola för premiers utbekommande har

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

föranlett erinringar från överbefälhavaren och försvarsgren scheferna. Sålunda

har överbefälhavaren funnit villkoret väl strängt och erinrat om att värnpliktiga

avsåges kunna uttagas till skolorna mot sin vilja. Trots att vederbörande

gjorde sitt bästa, kunde han på grund av bristande förutsättningar

bliva underkänd. Det hade i sådana fall begåtts ett misstag vid uttagningen.

Överbefälhavaren förordade den jämkningen i lönenämndens förslag att en

del av premien alltid skulle utbetalas oberoende av örn vederbörande godkänts

eller icke, därvid undantag dock borde göras för den som underkänts

i följd av uppenbar ovillighet eller dåligt uppförande. Liknande synpunkter

hava anlagts av chefen för armén, som ansett att den reducerade premien

lämpligen kunde fastställas till 30 procent av det ordinarie beloppet. Gränsfall

kunde givetvis även tänkas inträffa, där dispens från fordran på godkänd

examen kunde vara befogad, och arméchefen erinrar att enligt lönenämndens

mening Kungl. Maj:t borde hava möjlighet att medgiva avsteg från nämnda

krav. Enligt chefens för flygvapnet och fly g förvaltning en mening borde möjlighet

att när särskilda skäl därtill förelåge dispensera från examenskravet

tillkomma jämväl central förvaltningsmyndighet. Slutligen har chefen för

marinen yttrat, att ifrågavarande villkor innebure ett avsteg från de av lönenämnden

och 1941 års försvarsutredning uttalade principerna örn ekonomisk

kompensation för förlängd tjänstgöring och underlättande av återgången till

civil verksamhet, vilken genom premierna borde främjas. Sådana värnpliktiga,

som av utbildningsbefälet erhölle vitsord örn välförhållande (gott uppförande}

under utbildningen syntes utan förbehåll böra tillerkännas oavkortad premie.

De underkända, som ej erhölle sådant vitsord under tjänstgöringen, borde

emellertid ej bliva helt lottlösa utan på grund av sin uppoffring av tid

m. ra., som vore lika för alla, erhålla en del av premien, exempelvis 50

procent.

Lönenämndens förslag i fråga örn ordningen för utbetalning av premie

har biträtts av arméförvaltningens civila departement. Däremot har överbefälhavaren

funnit tveksamt, örn tillräckliga skäl förelåge för en'' successiv utbe - talning av premien helst som det fast anställda manskapet ej vore underkastat

sådant förmynderskap. A andra sidan syntes möjlighet böra beredas

för att på särskilda skäl redan före utbildningens slut utbetala någon del

av premien. Chefen för marinen har, under hänvisning till att behov av

premiebeloppen med största sannolikhet kunde beräknas uppstå redan under

utbildningens gång, förklarat sig ej kunna biträda lönenämndens förslag örn

utbetalningen utan anser, att premierna, åtminstone med halva beloppen,

borde göras tillgängliga för den värnpliktige sedan han fullgjort högst halva

den utbildningstid, som berättigade till premie. Ett sådant förslag syntes

dessutom, ehuru blott delvis, eliminera det statens förmynderskap beträffande

den värnpliktiges ekonomi, som lönenämndens förslag skulle innebära.

Chefen för flygvapnet och fly g förvaltningen har framhållit, att avslutandet

av utbildningen komme att medföra behov av nyuppsättning av beklädnad

och därav betingade utgifter, som motiverade hela premiens utbetalning

i en post. Slutligen har chefen för armén framhållit, att det av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

lönenämnden förordade systemet syntes avse att förebygga att premierna

komme till annan användning än den avsedda samt att förhindra att penningbeloppen

avlockades de värnpliktiga till onyttiga inköp. Arméchefen har

funnit det visserligen i och för sig vara en fördel örn detta syfte kunde tillgodoses.

A andra sidan borde beaktas att det ur den värnpliktiges synpunkt

kunde vara förknippat med bestämda olägenheter att dispositionsrätten

till de bekomna medlen vore beskuren. Utbetalningsbestämmelserna

borde med hänsyn härtill icke göras alltför snäva.

Lönenämndens förslag och de däröver avgivna yttrandena hava såsom

jag förut antytt överarbetats av de av mig tillkallade utredningsmännen.

Deras förslag i ämnet — avgivet i form av en den 30 april 1942 dagtecknad

P. M. med förslag i fråga om avlöning m. m. till värnpliktiga hudgetåret 1942j43,

vilken promemoria torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet —

anhåller jag att nu få anmäla för Kungl. Majit.

Utredningsmännens förslag.

Yad först angår frågan örn penningbidraget till huvuddelen av de värnpliktiga

ansluta sig utredningsmännen till förslaget örn en differentiering i förhållande

till utbildningstiden och föreslå, att bidraget från och med 391 :a utbildningsdagen,

d. v. s. för huvuddelen av de värnpliktiga, från och med andra

repetitionsövningen höjes till 1 krona 50 öre för dag.

Vidkommande penningbidraget till de värnpliktiga med förlängd tjänstgöring

biträda utredningsmännen arméchefens av överbefälhavaren tillstyrkta

förslag att allt värnpliktigt befäl skall avlönas efter grad, alltså

oberoende av dagantalet. Utredningsmännen anse, att för olika befälskategorier

penningbidraget bör utgå med de belopp, som framgå av följande uppställning

(hänförlig till de vid armén förekommande befälsgraderna), nämligen
-

vicekorpral1) ....................... 1 krona 50 öre för dag

korpral .............................. 2 kronor » »

furir ................................. 2 » 50 öre » »

sergeant2) ........................... 3 » » »

fänrik .............................. 4 » » »

löjtnant ........................... 5 » » »

kapten .............................. 6 » » » .

Utredningsmännen finna i fråga örn sjövärnskåren på anförda skäl att medlemmarna

vid tjänstgöring vid flottan utöver den ordinarie tjänstgöringstiden

om 450 dagar böra komma i åtnjutande av — förutom fri beklädnad, inkvartering,

förplägnad och sjukvård — avlöning i enlighet med utredningsmännens

förslag beträffande värnpliktig av motsvarande tjänstegrad.

Den föreslagna löneskalan innebär, såsom utredningsmännen framhålla,

*) vid marinen: 2. klass sjöman (kustartillerist)''

2) » » : underofficer av 2. graden, fiaggkadett.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

för värnpliktig till och med furirsgraden en något högre avlöning än den som

enligt krigsavlöningsreglementet utgår till de värnpliktiga i samma grader,

vilka erhålla terminslön enligt den lägre tariffen. Utredningsmännen finna

sitt förslag påkalla jämkningar i krigsavlöningsreglementet men avstå av angivna

skäl från att föreslå någon ändring i detta sammanhang.

Utredningsmännen, som ansluta sig till tanken att för befälseleverna underlätta

återgången till civil verksamhet genom att tilldela dem premier, föreslå

såsom lämpliga belopp 5D0 kronor för underofficerselev och 1,300 kronor för

officerselev. Utredningsmännen betona emellertid, att de sålunda föreslagna

beloppen få betraktas såsom minimibelopp att gälla i avbidan på kompensationsfrågans

slutliga lösning, samt föreslå följande huvudvillkor i fråga örn

premiers tillgodonjutande, nämligen

att premie om 500 kronor utbetalas till värnpliktig, som med godkända

vitsord genomgått plutonchefsskolan och icke skall fortsätta i officersaspirantskolan,

att premie örn 1,300 kronor utbetalas vid officersaspirantskolans slut till

godkänd officerselev, med undantag för de elever, som få kommendering till

krigsskola, samt

att till i officersaspirantskolan underkänd elev utbetalas premie om 500

kronor eller det belopp, som han intjänat genom att hava godkänts i plutonchefsskolan.

Sedan utredningsmännen dels föreslagit, att elev som till följd av sjukdom

icke kunnat godkännas skall erhålla möjlighet att hos Kungl. Majit ansöka örn

premie såsom kompensation för den tid han tjänstgjort, dels avstyrkt

dispensmöjlighet i fråga om på grund av militär olämplighet underkända

elever, föreslå utredningsmännen, i syfte att eleverna allt efter som utbildningen

fortskrider skola erhålla kännedom örn residtaten ävensom att

förebygga att elevs underkännande kommer att bero på godtycke, ej mindre att

betygssättningen sker månatligen och delgives eleverna än även att examen i

plutonchefsskolan som regel skall förrättas av regements- eller motsvarande

chef.

Vidare framlägga utredningsmännen vissa förslag avseende att i särskilda

fall möjliggöra utbetalning i förskott av del av premie, varjämte de taga bestämt

avstånd från tanken att genom insättning på sparbanksbok med spärr

reglera användningen av premiebeloppen.

Till de värnpliktiga vid flygvapnet, vilka efter ansökan uttagas för utbildning

till flygförare, bombfällare och navigatörer samt flygskyttar, anse utredningsmännen

böra utgå premier enligt samma grunder som för de värnpliktiga

befälseleverna, medan till värnpliktiga sjökaptener och likställda föreslås

premier å 300 kronor att med lika belopp utbetalas efter fullgörandet av vardera

av repetitionsövningarna.

Vad härefter angår frågan örn premier till de s. k. specialisterna, d. v. s.

värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer samt värnpliktiga,

som uttagits för utbildning till tygtekniker och krigskassörer, ävensom vissa

ingenjörer m. fl. finna utredningsmännen det lämpligt att först i samband

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 297. 17

med avgivande av förslag till annan kompensation än ekonomisk sådan upptaga

förevarande fråga till slutlig behandling.

I fråga örn reservofficersaspiranter vid samtliga försvarsgrenar — under

vilken benämning jämväl reservkadetter av olika kategorier inbegripas —

innebär förslaget tillämpande av samma löneskala som föreslagits för de

värnpliktiga befälseleverna samt slopande av nu utgående särskilda avlöningstillägg.

Vidare föreslås såsom allmän regel, att till reservofficersaspirant

skall efter utbildningens avslutande utgå premie enligt samma grunder, som

enligt förslaget skola gälla för de värnpliktiga befälseleverna. I fråga örn

sjökaptener och likställda skall dock gälla det för värnpliktiga sådana föreslagna,

nyss omförmälda lägre beloppet örn 300 kronor.

Utredningsmännen hava vidare ingått på frågan huruvida aktiv officersaspirant—

vilken såsom av det föregående framgår av dem föreslagits undantagen

från rätten att vid officersaspirantskolans avslutande utfå premie —

skall, därest han på grund av sjukdom eller annan militär olämplighet än

lättja, dåligt uppförande eller dylikt icke kan godkännas på krigs- (sjökrigs-,

flygkadett-) skolan, kunna komma i åtnjutande av ekonomiskt bidrag för

underlättande av övergången till civil verksamhet, och utredningsmännen hava

föreslagit, att frågan därom i varje särskilt fall förbehålles Kungl. Maj:ts

prövning.

Sedan utredningsmännen något berört frågan örn kompensationen till värnpliktiga,

som äro egna företagare, samt härefter i fråga örn de s. k. samvetsömma

värnpliktiga förklarat sig anse varje analogisk tillämpning av de föreslagna

bestämmelserna örn penningbidrag och premier utesluten, avslutas promemorian

med en kostnadsberäkning, varav framgår att med ett godtagande av

utredningsmännens förslag anslagsbehovet under budgetåret 1942/43 för de

värnpliktigas avlöning — inberäknat premier och inkvarteringsbidrag till

marinens kadetter — uppgår till

för armén .................................... kronor 17,400,000

» marinen ................................. » 2,707,100

» flygvapnet .............................. » 2,120,000.

I fråga örn utredningsmännens motivering samt vissa nu ej berörda detaljspörsmål

hänvisar jag till den av dem avgivna promemorian.

Då jag den 13 februari 1942 erhöll Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla

utredningsmän för att verkställa den utredning, för vars hittills föreliggande

resultat jag nyss redogjort, yttrade jag, bland annat, att en av grundprinciperna

i den nya värnpliktslagen hade varit att så rättvist som möjligt

fördela värnpliktsbördorna. En nödvändig avvikelse från denna regel innebure

den särskilda tjänstgöring, som ålades de för befälsföring lämpligaste och de

som på grund av sin yrkesinriktning vore skickade att fullgöra specialtjänstgöring.

Dessa kategorier värnpliktiga måste i långt högre grad än de övriga

ställa sina krafter i försvarets tjänst. Därest ej särskilda åtgärder vidtoges i

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 297. »48 42 2

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maurts proposition nr 297.

utjämnande syfte, förelåge därför risk för att värnpliktiga med den kortare

utbildningstiden kunde i sin civila samhällsgärning få ett obehörigt försprång

framför dem, som bringade rikets försvar större offer.

Det sagda gällde, såsom jag vidare framhöll, i alldeles särskild grad beträffande

de värnpliktiga, som uttoges till officers- eller underofficersutbildning.

Urvalet till sådan utbildning skedde efter duglighet, ådagalagd under

den vanliga värnpliktstjänstgöringen. Det syntes icke tillfredsställande, att

de som prövats vara framför sina kamrater lämpliga för kvalificerad tjänstgöring

inom försvarsväsendet härigenom bomme att få ett försämrat utgångsläge

i sin civila verksamhet. I försvarsväsendets intresse läge att endast de

bästa och dugligaste uttoges för den ifrågavarande utbildningen. Förutom

rättvisesynpunkter talade därför även militära skäl för behovet av åtgärder,

ägnade att avlägsna olägenheterna för nämnda värnpliktiga i deras civila gär- ■

ning.

Såsom jag vidare framhöll vore ett beslut örn tillerkännande av särskild

ersättning åt ifrågavarande värnpliktiga under värnpliktstjänstgöringen visserligen

ägnat att till en del kompensera dem för den tidsförlust, som vållades

genom den förlängda tjänstgöringen, men det syntes nödvändigt att bereda

dem kompensation även i andra hänseenden.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts kan jag ansluta mig till de

allmänna synpunkter, från vilka utredningsmännen utgått vid utformandet av

sina förslag. De förslag till åtgärder, som av dem framlagts, finner jag i stort

sett väl avvägda och jag har alltså ej heller något att erinra mot att — i avbidan

på ytterligare undersökning av möjligheterna att eliminera eller lindra

olägenheterna i utbildnings- och merithänseende för det värnpliktiga befälet

och specialisterna — de åtgärder som nu vidtagas begränsas till att avse frågorna

örn penningbidrag till de värnpliktiga och om särskild ekonomisk kompensation

åt befälseleverna. Härtill kommer att bestämmelser i dessa hänseenden

redan nu äro erforderliga med hänsyn till de i tjänst varande värnpliktiga.

Dessa bestämmelser böra emellertid erhålla provisorisk karaktär i

avbidan på en omprövning av kompensationsfrågan i dess helhet och därför

gälla allenast under budgetåret 1942/43.

Utredningsmännens förslag till ändrade grunder för penningbidrag finner

jag mig böra biträda och vill särskilt framhålla önskvärdheten av en

konsekvent tillämpning av regeln avlöning efter grad. Jag förordar i anslutning

härtill dels en höjning till 1 krona 50 öre av penningbidraget till de

värnpliktiga i allmänhet frän och med 391 :a tjänstgöringsdagen, dels ock den

föreslagna löneskalan för värnpliktiga med befäls grad. De av mig sålunda

förordade reglerna för de värnpliktigas avlöning torde emellertid under nästa

budgetår icke böra träda i kraft med mindre krigsavlöningsreglementet bringas

ur tillämpning. Frågan om förhållandet mellan den föreslagna löneskalan och

krigsavlöningsreglementets lägre tariff torde få tagas under övervägande i

annat sammanhang.

Jag föreslår vidare i likhet med utredningsmännen att för reservofficersaspiranter

tillämpas i princip samma ersättningsgrunder som för de värn
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

pliktiga befälseleverna .samt att i samband därmed de nu utgående särskilda

avlöningstilläggen slopas. Det måste nämligen enligt min åsikt innebära rättvisa

och vara ägnat att skapa reda i förvaltningshänseende att samma försvarsgren

tillhörande personal med lika tjänstgöring såvitt möjligt åtnjuter

enahanda avlöningsförmåner. För de nya bestämmelsernas ikraftträdande förordar

jag sådan övergångsbestämmelse, att vid nämnda tidpunkt i tjänst varande

reservofficersaspirant icke får vidkännas minskning i avlöningsförmånerna.

Skulle det i framtiden visa sig, att bortfallandet av vissa reservofficersaspiranter

nu tillkommande förmåner menligt inverkar på reservbefälsrekryteringen,

torde frågan örn beredande åt reservofficersaspiranter* av särskilda

förmåner få upptagas till förnyad prövning.

De av utredningsmännen föreslagna premiebeloppen synas mig väl låga.

Särskilt gäller detta premien till de blivande värnpliktiga officerarna, som jag

anser böra i överensstämmelse med överbefälhavarens och arméchefens mening

fastställas till 1,500 kronor. Jag vill emellertid erinra om att, såvitt angår

1940 års klass, jämväl övriga värnpliktiga hava att i beredskapssyfte efter avslutandet

av första tjänstgöringen örn 360 dagar fullgöra ytterligare 180 dagars

tjänstgöring. Detta förhållande synes mig böra föranleda viss reducering av,

det på tiden för underofficersutbildningen belöpande premiebeloppet, som

torde få nedsättas till hälften. Med hänsyn härtill föreslår jag, att premiebeloppen

— jämväl för det fall att till befälseleverna kan komma att till följd

av rådande beredskapsförhållanden utgå hemortslön, varom förmäles i 1942

års krigsfamiljebidragskommittés den 24 april 1942 avgivna betänkande -— för

budgetåret 1942/43 bestämmas till 250 kronor, respektive 1,250 kronor.

Jag anser i likhet med utredningsmännen, att premie skall utgå till reservofficersaspirant,

och förordar även, att åt officersaspirant, som av angivna skäl

nödgats avbryta krigsskolekurs, beredes möjlighet att få prövad frågan örn

understöd för att underlätta övergången till civilt arbete. Utredningsmännens

förslag örn premier åt värnpliktiga flygförare m. fl. samt åt värnpliktiga sjökaptener

och likställda föranleda icke annan erinran från min sida än vad som

följer av vad jag nyss anfört örn premiebeloppen under nästa budgetår. Premiebeloppen

böra följaktligen bestämmas till 150 kronor för värnpliktiga sjökaptener

och likställda. Utredningsmännen hava ansett, att sjövärnskårens medlemmar

icke böra åtnjuta premier. Med hänsyn till den ställning, kåren skall

intaga inom försvaret, och till den tjänstgöring, som utöver den vanliga värnpliktsutbildningen

skall krävas av kårens medlemmar, kan det enligt min

mening ifrågasättas, huruvida icke premier i viss utsträckning böra utgå såsom

kompensation för den längre tjänstgöringen. Denna fråga torde emellertid

böra ytterligare övervägas av utredningsmännen.

I övrigt godtager jag de i fråga om premierna föreslagna bestämmelserna.

Jämlikt den nya ordningen för rekryteringen av officerare på stat vid armén

komma dessa att uttagas bland do värnpliktiga, som utväljas för utbildning till

värnpliktiga officerare. Då följaktligen statofficersaspirantornas utbildning

kommer att ända till avslutandet av officersaspirantskolan äga rum tillsammans

med övriga till officersutbildning utvaldas, under vilken tid samtliga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

åtnjuta enahanda förmåner, förordar jag i likhet med utredningsmännen,

att statofficersaspirantema jämväl för den återstående utbildningstiden, d. v. s.

trupptjänstgöringen vid eget truppförband och krigsskolekursen, skola

åtnjuta motsvarande penningbidrag och övriga förmåner som de värnpliktiga,

vilka uttagit® för utbildning till befäl. Ehuru de nu anförda skälen icke göra

sig lika starkt gällande beträffande de andra försvarsgrenarnas officersaspiranter

bör, bland annat i syfte att i fråga örn förmånerna undvika alltför påtagliga

skiljaktigheter mellan de för befälsutbildning utvalda vid de olika försvarsgrenarna,

nyss anförda regel vinna tillämpning jämväl vid marinen och

flygvapnet. *

På Kungl. Majit torde få ankomma att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad nu anförts meddela närmare föreskrifter rörande ändrade grunder

för penningbidrag till värnpliktiga samt rörande premier till värnpliktiga befälselever

m. m., därvid torde till prövning böra upptagas jämväl förslagen

angående betygssättning och examens förrättande, vilka synas värda beaktande.

Premierna böra givetvis utgå vid sidan av de i krigsavlöningsreglementet

angivna förmånerna under tid då detta reglemente tillämpas.

I årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln punkterna 21, 67 och 102,

hava för armén, marinen och flygvapnet behovet av anslag till de värnpliktigas

avlöning beräknats till respektive 17,700,000, 2,800,000 och 1,800,000 kronor. I

beloppen ingå, förutom det av utredningsmännen omnämnda beloppet för inkvarteringsbidrag

till kadetter å 150,000 kronor, avlöningstillägg åt reservofficersaspiranter

vid armén och flygvapnet med respektive 90,000 och 16,500

kronor samt åt reservkadetter vid kustartilleriet och reservintendentskadetter

med tillhopa 6,600 kronor. Vid ett godtagande av utredningsmännens förslag

bortfaller behovet av medel till dylika avlöningstillägg. Enligt utredningsmännens

kostnadsberäkningar i övrigt, mot vilka jag icke har något att

erinra, skulle ifrågavarande avlöningsanslag komma att uppgå till, i avrundade

tal, respektive 17,400,000, 2,700,000 och 2,100,000 kronor eller tillhopa något

mindre än summan av de beräknade beloppen. Den av mig för budgetåret

1942/43 förordade nedsättningen av premiebeloppen medför någon reducering

av det för armén beräknade beloppet eller till 17,000,000 kronor. Jag erinrar

emellertid örn utredningsmännens påpekande, att för arméns vidkommande

upptagits premier allenast till halva antalet officersaspiranter eller till dem,

vilka genomgått officersaspirantskolans vinterkurs.

En tillämpning under budgetåret 1942/43 av nu gällande grunder för de

värnpliktigas avlöning — d. v. s. ett penningbidrag å en krona örn dagen till

alla och inga premier — skulle, enligt vad jag från utredningsmännen inhämtat,

medföra en sammanlagd utgift å ungefär 18,650,000 kronor. Mitt förslag innebär

alltså en merkostnad å omkring 3,150,000 kronor, varav på penningbidragen

belöpa 2,170,000 kronor och på premier 980,000 kronor.

Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

att, med godkännande i huvudsak av i det föregående angivna

grunder för bestämmande av penningbidrag till de värnpliktiga

samt för premier till värnpliktiga befälselever m. fl., för budgetåret

1942/43 anvisa

för armén till De värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag

av 17,000,000 kronor,

för marinen till De värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag

av 2,700,000 kronor samt

för flygvapnet till De värnpliktigas avlöning ett förslagsanslag

av 2,100,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:

Sigurd Lind.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 297.

Bilaga.

P. M.

med förslag i fråga om avlöning m. m. till värnpliktiga budgetåret

1942/43.

Allmänna synpunkter.

Utredningsmännen vilja inledningsvis erinra om de dem meddelade direktiven,

enligt vilka de böra förutsättningslöst oell obundna av traditionella

betraktelsesätt pröva möjligheterna att eliminera eller mildra de olägenheter

för den enskilde av ekonomisk natur samt i utbildnings- och merithänseende,

som äro förknippade med uttagning till officers-, underofficers- och specialistutbildning.

Utredningen i fråga örn förefintliga möjligheter att eliminera

eller mildra nyss antydda olägenheter i utbildnings- och merithänseende har

såsom utredningsmännen anmält för departementschefen icke fortskridit så

långt, att klart utformade förslag föreligga, vadan utredningsmännen tills

vidare inskränka sig till behandling av frågan örn den ekonomiska kompensationen

till ifrågavarande värnpliktiga. Utredningsmännen få emellertid beträffande

problemet i dess helhet såsom sin mening framhålla, att betydelsen

i praktiken för de värnpliktiga av vad utredningsmännen i det följande ämna

eller framdeles kunna komma att föreslå i väsentlig mån blir avhängig av

att en bestämd omsvängning äger rum i medborgarnas i gemen sätt att se

den militära tjänsten speciellt för de värnpliktigas del. Det gäller därutinnan

att få det traditionella betraktelsesättet örn värnpliktstjänstgöringen

såsom ett nödvändigt ont, som det gäller att snabbt och billigt komma i från,

bortarbetat och ersatt med insikten örn att fullgörandet av militärutbildning

till landets försvar är en skyldighet, som får anses fundamental för medborgare

i en folkstyrd stat och av vars uppfyllande i rätt anda denna stats

framtid kan bliva beroende.

Från sistnämnda utgångspunkt lärer det ock framstå såsom en naturlig

sak att, när statsledning och folk, i ändamål att fylla den på krigsfot ställda

försvarsmaktens behov av befäl, begära att eliten av landets vapenföra ungdom

skall i rikets intresse göra väsentligt längre värnplikt än de övriga,

staten i första hand samt i andra hand kommunerna och det enskilda näringslivet

skola vidtaga sådana åtgärder att icke endast dessa värnpliktiga hållas

i möjligaste mån skadeslösa för den längre tjänstgöringen utan att denna

rent av kommer att betraktas såsom en förmån.

Att det militära befälets betydelsefulla verksamhet tidigare ej av gemene

man uppskattats till sitt fulla värde torde väl numera vara en erkänd sak.

Detta beklagliga förhållande kan naturligen hänföras till åtskilliga orsaker.

En är den nyss omtalade inställningen till värnplikten, en annan tvivelsutan

den, att man över huvud ej satt sig in i att det i mångt och mycket är på

detta befäls göranden och låtanden, som det ytterst kommer att bero, huru

stora de blodsoffer bliva, som i krigstid skola krävas ut av de vapenföra

årsklasserna. Den plikttrohet, hängivelse för yrket samt höga utbildnings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

standard, som karaktärisera de svenska befälskårerna — aktiva så väl som

reservister — Lava hittills medverkat till att nyss omförmälda bristande

uppskattning icke kommit att menligt inverka på den anda, i vilken befälet

fullgjort sin betydelsefulla fostrargärning. Att så varit fallet lärer väl i

gemene mans ögon knappast betraktas såsom något anmärkningsvärt, men

det måste enligt utredningsmännens mening därvid ihågkommas, att våra

goda erfarenheter i nyssnämnda avseende härröra sig från en personkrets,

där samtliga frivilligt valt sitt yrke. Man kan väl hoppas men har ej någon

säkerhet för att resultatet blivit detsamma, örn det i stället varit fråga örn

tvångsvis uttagna.

Med det nu anförda och under framhållande av att andan hos truppen

är avhängig av den hos befälet, återkomma utredningsmännen till vad de

först antytt, nämligen att allt vad göras kan måste göras för att de till befälsutbildning

uttagna skola känna, att deras gärning uppskattas av samhället

samt att detta även i mån av förmåga söker i olika avseenden kompensera

dem för den i förhållande till deras jämnåriga ökade tjänstgöringsskyldigheten.

Av tidigare anförda skäl komma utredningsmännens härefter framlagda

förslag till dylik kompensation allenast att behandla ekonomisk sådan. De

olika slagen av kompensation äro emellertid icke oavhängiga av varandra

och det är därför ingalunda uteslutet, att då utredningsmännen skola utarbeta

sitt förslag att upphäva eller mildra olägenheterna i utbildnings- och merithänseende

av den förlängda tjänstgöringen det befinnes nödvändigt att i ett

eller flera avseenden modifiera det nu framlagda förslaget. Detta lärer därför

få betraktas såsom ett provisorium, vars tillkomst föranletts av nödvändigheten

av bestämmelser för de nu i tjänst varande värnpliktiga.

Penningbidraget till de värnpliktiga i allmänhet.

I denna del föreligga två förslag. Lönenämnden har — under framhållande

att vid tiden för efterutbildningsövningen de värnpliktiga uppnått en levnadsålder,

då det med hänsyn till vederbörandes försörjningsplikt och förhållanden

i övrigt måste anses befogat med ett något högre penningbidrag

än det eljest gällande bidraget av en krona örn dagen — ansett penningbidraget

böra under efterutbildningsövningen eller alltså från och med 421:a

utbildningsdagen höjas till 2 kronor örn dagen. Häremot har chefen för

armén erinrat, att det av lönenämnden anförda argumentet kunde anses äga

giltighet även i fråga om den sista repetitionsövningen, som fullgöres under

sjunde eller åttonde utbildningsåret eller vid en tidpunkt, då de flesta torde

hava bildat familj. Det syntes i anledning härav befogat att räkna med ett

förhöjt penningbidrag för de värnpliktiga redan från och med den fjortonde

utbildningsmånaden. Chefen för armén liksom överbefälhavaren hava i anslutning

till vad sålunda anförts förordat höjning av penningbidraget från

och med 391:a tjänstgöringsdagen. Förhöjningen borde emellertid begränsas

till 1 krona 50 öre, vilket vore det belopp, som enligt krigsavlöningsregle
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

mentets högre tariff utginge till meniga värnpliktiga. Statens kostnad bleve

på så sätt i huvudsak densamma som enligt lönenämndens förslag.

Utredningsmännen vilja i förevarande avseende ansluta sig till förslaget

örn en differentiering av penningbidraget till meniga värnpliktiga i förhållande

till utbildningstiden. Med hänsyn till den relativt sena tidpunkt, till

vilken sista repetitionsövningen avses att bliva förlagd, finna utredningsmännen

övervägande skäl tala för att det högre bidraget får utgå jämväl

under sista repetitionsövningen, d. v. s. i regel från och med 391:a utbildningsdagen.

Nödvändigheten av att hålla försvarsutgifterna nere synes å

andra sidan få medföra, att bidragshöjningen begränsas till 50 öre örn dagen.

Sker så uppkommer väl i förhållande till lönenämndens förslag en viss

kostnadsökning, beroende på att antalet av de värnpliktiga, som fullgöra

sista repetitionsövningen, är större än det antal, som undergår efterutbildning.

Denna kostnadsökning torde dock få betecknas såsom relativt obetydlig.

För budgetåret 1946/47 beräknas den för arméns vidkommande till

15,000 kronor.

På de av lönenämnden anförda skälen finna utredningsmännen att förmånen

av förhöjt penningbidrag bör tillerkännas jämväl flottans värnpliktiga.

Vidkommande de flygvapnet tilldelade värnpliktiga, som kunna komma att

fullgöra en repetition sövning örn sextio dagar, medför ett genomförande av det

här förut framlagda förslaget, att de under halva repetitionsövningen komma

att erhålla 1 krona örn dagen och under återstoden 1 krona 50 öre. Någon

olägenhet i kassaavseende torde icke behöva följa härav, enär övergången

från lägre till högre penningbidrag kan beräknas komma att ske samtidigt

för hela kontingenten.

Vad sålunda föreslagits har primärt avseende å värnpliktiga, som utbildas

jämlikt 1941 års värnpliktslag eller 1941 års provisoriska bestämmelser rörande

utbildningstiden för vissa värnpliktiga. Av praktiska skäl synes förslaget

böra vinna tillämpning jämväl i fråga örn de värnpliktiga, vilka omförmälas

under mom. b) och c) i övergångsbestämmelserna till 1941 års

värnpliktslag, d. v. s. vissa äldre årsklasser tillhörande värnpliktiga, vilka

utöver tidigare fullgjord tjänstgöring eller i stället för dem enligt äldre lagåliggande

landstormsrepetitions- eller landstormsbefälsövning skola fullgöra

en repetitionsövning eller en efterutbildningsövning.

Penningbidraget till de värnpliktiga, vilka uttagits för fortsatt utbildning.

Av de föreliggande förslagen hava utredningsmännen med utgångspunkt

från sitt nyss återgivna förslag i fråga örn penningbidraget till de värnpliktiga i

allmänhet funnit sig böra biträda arméchefens, av överbefälhavaren tillstyrkta

förslag att allt värnpliktigt befäl skall avlönas efter grad, alltså oberoende

av dagantalet. För ett dylikt bestämmande talar först och främst den erfarenhetsmässigt

riktiga grundsatsen att med större ansvar bör följa högre

avlöning. Därjämte hava utredningsmännen med hänsyn till att vid flottan

och i viss mån även vid flygvapnet befordringsgången blir olika för skilda

kategorier värnpliktiga funnit det sålunda förordade systemet ägnat att med
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 297.

föra minsta svårigheter ur förvaltningssynpunkt. Penningbidraget bör för

olika befälskategorier utgå med de belopp som framgå av följande uppställning

(hänförlig till de vid armén förekommande befälsgraderna), nämligen för

vicekorpral *).................... 1 krona 50 öre för dag

korpral .......................... 2 kronor » »

furir.............................. 2 » 50 öre » »

sergeant2)........................ 3 » » »

fänrik............................ 4 » » »

löjtnant.......................... 5 » » »

kapten .......................... 6 » » » .

Vissa av de sålunda föreslagna penningbidragsbeloppen avvika något från

motsvarande belopp i den i arméchefens yttrande intagna löneskalan. Särskilt

gäller detta penningbidraget till vicekorpralerna. I fråga örn detta

får utredningsmännen anföra följande.

Vid tillämpning av den nya ordningen för de värnpliktigas tjänstgöring

kommer avlöning såsom vicekorpral att utgå till dels plutonchefselever under

361 :a—420:e dagen (d. v. s. den tjänstgöring å trupp som dessa hava att

fullgöra före plutonchefskolans början), dels gruppchefselever under första

repetitionsövningen och dels till korpraler icke befordrade gruppchefselever

under andra repetitionsövningen och efterutbildningsövningen. De till den

första kategorien hörande komma att uppbära högre avlöning än de värnpliktiga,

vilka stå under deras befäl (dessa tillhöra den nyinryckta årsklassens

rekrytskola). Beträffande den andra kategorien kommer det givetvis

att inträffa, att en vicekorpral, som fullgör sin första repetitionsövning,

får befälet över värnpliktiga, som fullgöra sin andra repetitionsövning och

alltså hava lika avlöning. Då för ifrågavarande vicekorpraler den första

repetitionsövningen synes kunna betraktas såsom en del av befälsutbildningstiden,

lära skäl saknas för att genom någon förhöjning av penningbidraget

ytterligare markera deras egenskap av befäl och därav följande

större ansvar. Huruvida de gruppchefselever, vilka tillhöra den tredje kategorien,

avses skola få behålla sin vicekorpralsgrad är för närvarande ej bestämt,

i varje fall lära de icke utan att hava undergått frivillig utbildning

komma att anförtros befäl.

Vad åter angår värnpliktigt befäl, som erhållit sin utbildning jämlikt

tidigare gällande värnpliktslagar, har detsamma som regel konstituerats till

vicekorpraler. Vid fullgörandet av andra repetitionsövning, respektive efterutbildningsövning

(detta gäller under budgetåret 1942/43 1935 års klass och

grupp samt 1925 års klass och grupp) komma alltså dessa vicekorpraler

regelmässigt att i avlöningsliänseende bliva jämställda med de under deras

befäl stående värnpliktiga av samma årsklass. En följdriktig tillämpning

av den i det föregående omnämnda grundsatsen »större ansvar — högre

avlöning» skulle förty leda till att man stadgade viss mindre förhöjning av

penningbidraget till ifrågavarande vicekorpraler, exempelvis till det av chefen

*) Vid marinen: 2. klass sjöman (kustartillerist).

’) » » : underofficer av 2. graden, flaggkadett.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

för armén föreslagna beloppet av 1 krona 70 öre. Med ett uppskattat antal

av 6,000 vicekorpraler i en var av 1935 och 1925 års klasser skulle merkostnaden

härför under budgetåret 1942/43 för arméns vidkommande bliva

(6,000 X 30 X 2 X 0,2 0 =) 72,000 kronor, ett i och för sig icke alltför avskräckande

belopp. Emellertid hålla utredningsmännen före, att den skillnad

i standard, som till följd av den jämlikt tidigare värnpliktslagar gällande

korta utbildningstiden får anses utmärka det under dessa utbildade värnpliktiga

underbefälet i jämförelse med sådant befäl, tillhörigt 1941 års och

senare klasser, — utredningsmännen bortse härvidlag från den ökning av

färdigheter, som kan beräknas hava blivit en följd av beredskapstjänstgöringen

— får anses motivera ett avsteg från nyssnämnda grundsats för

de äldre årsklassernas vidkommande. En viss hänsyn torde därjämte böra

tagas till de svårigheter för truppförbandens ekonomiska förvaltningspersonal,

som kunna bliva en följd av att för värnpliktig personal inom samma

grad skulle tillämpas olika löneskalor. Det kan vidare förtjäna påpekas,

att nu avhandlade spörsmål saknar betydelse under rådande beredskap, enär

samtliga inkallelser av äldre årsklasser ske jämlikt 28 § värnpliktslagen och

krigsavlöningsreglementet tillämpas beträffande de sålunda inkallade.

Sjövårnskåren.

I detta sammanhang vilja utredningsmännen till behandling upptaga frågan

örn de till sjövårnskåren hörande värnpliktigas förmåner under tjänstgöring

vid flottan. Angående sjövärnskårens organisation och uppgifter samt

personalens rekrytering och utbildning hänvisa utredningsmännen till vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 210 till innevarande riksdag sid. 587 ff. därom

innehåller. Kårmedlemmarnas tjänstgöring vid flottan torde, i den mån den

går utöver den ordinarie tjänstgöringstiden av 450 dagar, kunna jämställas

med den fortsatta tjänstgöringen för värnpliktiga, som uttagits för utbildning

till officer eller underofficer, i det den nämligen avser underbefäls- och officersutbildning.

I betraktande av att kårens verksamhet är av rent militär

art och utgör ett nödvändigt komplement till de marina försvarsåtgärderna

i övrigt, finna utredningsmännen den omständigheten att kårens medlemmar

rekryteras på frivillighetens väg icke böra utgöra hinder mot att de under

tjänstgöring som nyss sagts få komma i åtnjutande av — förutom fri beklädnad,

inkvartering, förplägnad och sjukvård — avlöning i enlighet med vad

utredningsmännen nu föreslagit beträffande värnpliktig av motsvarande tjänstegrad.

Däremot vilja utredningsmännen redan här framhålla, att de givetvis

icke anse kårens medlemmar böra komma i åtnjutande av premier.

Till frågan om flottans reservkadetters avlöning återkomma utredningsmännen

i ett senare sammanhang.

Kr i g sa vlöningsreglemen te t.

Utredningsmännens förslag innebär för värnpliktiga i grader motsvarande

krigslöneklasserna 1—5 (d. v. s. till och med furirer) en något högre avlöning

än den som enligt krigsavlöningsreglementet utgår till de värnpliktiga

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

i samma löneklasser, vilka erhålla terminslön enligt den lägre tariffen. Sålunda

skulle en vicekorpral erhålla enligt utredningsmännens förslag penningbidrag

med 45 kronor i månaden, men enligt krigsavlöningsreglementet i

terminslön, lägre tariffen, blott 33 kronor; en korpral får enligt utredningsmännens

förslag 60 kronor samt enligt krigsavlöningsreglementet i månadslön

och terminslön, lägre tariffen, tillhopa 51 kronor: en furir får respektive

75 och 69 kronor. I högre grader utgår lika hög avlöning enligt utredningsmännens

förslag som enligt krigsavlöningsreglementet med den lägre terminslönen.

— Så snart terminslönen utgår enligt den högre tariffen blir krigslönen

även i underbefälsgraderna högre än fredsavlöningen.

Att krigslönen sålunda kan understiga fredslönen får anses principiellt

oriktigt. Den enskilde kommer att känna detta förhållande egendomligt,

särskilt örn han är i tjänst när krigsavlöningsreglementet vinner tillämpning

och han således får en direkt löneminskning. Utredningsmännens förslag

synes därför påkalla jämkningar i krigsavlöningsreglementet.

Under nuvarande förhållanden har saken dock ringa betydelse. Krigsavlöningsreglementet

tillämpas såsom nyss nämnts nu på alla vapenföra

värnpliktiga, varför en avlöningsminskning i intet fall kan inträda. Terminslönen

utgår för de yngsta årsklasserna enligt den högre tariffen efter 360

dagars tjänstgöring. Inom armén och kustartilleriet uppnås underbefälsgrad

först vid en senare tidpunkt, varför saken ej blir aktuell för arméns och

kustartilleriets del. Däremot kvarstår missförhållandet vid flottan och flygvapnet

samt för specialisterna.

En allmän höjning av den lägre tariffen skulle emellertid medföra en

avsevärd kostnadsökning; bland annat skulle den höja lönen för alla de fast

anställda i dessa grader, vilka tjänstgöra under sådana förhållanden, att det

vanliga kvarteret ej kan bibehållas. En översyn av krigsavlöningsreglementet

torde komma att ske tämligen snart. På grund härav och med hänsyn till

att saken för närvarande ej har större praktisk betydelse vilja utredningsmännen

ej föreslå någon ändring i detta sammanhang.

Premier.

Allmänna synpunkter.

Beträffande härefter förslaget att till underlättande av återgången till

civil verksamhet för de till fortsatt utbildning uttagna tilldela dem vissa

premier vilja utredningsmännen anföra följande.

För de flesta av ifrågavarande värnpliktiga torde befälsutbildningstiden

infalla under ett skede av deras liv, då de i avseende å sin civila verksamhet

befinna sig på studie-, utbildnings- eller lärlingsstadiet. Undantagen

härifrån utgöras av dels sjökaptener m. fl., dels de s. k. specialisterna under

deras fortsatta facktjänstgöring, dels slutligen sådana värnpliktiga, som äro

egna företagare, t. ex. jordbrukare, affärsmän och andra.

Att under alla omständigheter giva en var befälselev genom premier eller

annorledes full ekonomisk kompensation för avbräck eller förlust, som blivit

en följd av den förlängda tjänstgöringen, kan ej krävas. Till en början må

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

anmärkas att t. ex. ett års försening av studier eller annan civil utbildning

svårligen kan ekonomiskt uppskattas. Avbräcket växlar vidare i första hand

med levnadsbanan och i andra hand efter omständigheterna i det särskilda

fallet, stundom efter rena tillfälligheter. Slutligen tvinga statsfinansiella

skäl till sparsamhet.

Premiernas belopp.

Angående premiernas belopp föreligga två förslag: arméchefens av överbefälhavaren

och 1941 års försvarsutredning biträdda, innebärande att till

underofficerselever skulle utgå 600 kronor samt till officerselever 1,500 kronor,

samt lönenämndens, som upptager beloppen 400 respektive 1,200 kronor.

Som motiv för sänkningen har lönenämnden anfört den föreslagna förhöjningen

av penningbidraget till de värnpliktiga. Häremot vilja utredningsmännen

andraga, att den omständigheten att de värnpliktiga under till senare

perioder av värnpliktstiden förlagd tjänstgöring eller under tid, då de

tjänstgöra såsom befäl, kunna komma att erhålla ett något högre penningbidrag

icke synes vara av beskaffenhet att inverka på frågan örn storleken

av eventuella premier. Penningbidraget är nämligen avsett att täcka vissa

personliga utgifter medan, såsom av det föregående framgår, premiens syfte

är ett annat. Då utredningsmännen ändock ansett sig böra föreslå någon

reducering av de av arméchefen föreslagna beloppen eller till respektive

500 och 1,300 kronor, beror detta på nödvändigheten att söka i möjligaste

mån begränsa kostnaderna för de värnpliktigas avlöning. "Utredningsmännen

vilja emellertid med skärpa framhålla sambandet mellan kompensationen i

form av premier och den kompensation, som kan tänkas given i annan ordning,

varför det kan bliva nödigt att för sådana värnpliktiga, som icke kunna

kompenseras annorledes, räkna med något högre ekonomisk kompensation.

De av utredningsmännen föreslagna beloppen, 500 respektive 1,300 kronor,

få därför betraktas såsom minimibelopp att gälla i avbidan på kompensationsfrågans

slutliga lösning. Beloppen hava framkommit så, att för de

första sex månaderna beräknas 500 och för de återstående sex 800 kronor.

Villkoren för premies tillgodonjutande.

I fråga om de närmare villkoren för premiers tillgodonjutande föreslå

utredningsmännen följande huvudbestämmelser, vilka avfattats med sikte på

de vid armén rådande förhållandena men som mutatis mutandis synas vara

tillämpliga vid de andra försvarsgrenarna, nämligen

att premie örn 500 kronor utbetalas till värnpliktig, som med godkända

vitsord genomgått plutonchefsskolan och icke skall fortsätta i officersaspirantskolan,

att premie örn 1,300 kronor utbetalas vid officersaspirantskolans slut till

godkänd officerselev, med undantag för aktiv officersaspirant, samt

att till i officersaspirantskolan underkänd elev utbetalas premie örn 500

kronor eller det belopp, som han intjänat genom att hava godkänts i plutonchefsskolan.

Enligt utredningsmännens förslag bör således med sistnämnt undantag

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 297.

29

premie icke utgå till underkänd elev. Att så bör vara fallet beträffande

elev, som underkänts på grund av lättja, dåligt uppförande eller dylikt,

torde icke behöva närmare diskuteras. Därest underkännandet beror på

militär olämplighet föreligger å andra sidan den möjligheten, att detta halsin

grund i misstag vid uttagningen, och det kan i ett sådant fall, där underkännandet

således icke beror av eleven själv, synas orättvist att han

skall gå miste örn sin premie. Häremot vilja utredningsmännen erinra, att,

innan en befälselev börjar den förlängda tjänstgöringen, han har bakom sig

en ettårig utbildningstid, varvid hans färdigheter och lämplighet såsom

befäl kunnat iakttagas, förutom under rekrytskolan, under den sex månader

långa förberedande plutonchefsskolan. Det synes i betraktande härav ytterst

osannolikt, att en sådan feluppskattning kan göras av hans militära lämplighet,

att han vid den fortsatta underofficers- respektive officersutbildningen

skulle icke kunna godkännas. Utredningsmännen kunna alltså icke tillstyrka

dispensmöjlighet i fråga om på grund av militär olämplighet underkända.

I detta sammanhang vilja utredningsmännen understryka vikten av att

noggranna bestämmelser utfärdas beträffande examensförfarandet, i syfte att

undanröja varje möjlighet att elevs underkännande kommer att bero på godtycke.

Utredningsmännen, som taga för givet att särskild omsorg kommer

att ägnas utväljandet av de officerare, som skola leda utbildningen i respektive

befälsskolor, vilja föreslå, att bestämmelser utfärdas därom, att examen

i plutonchefsskolan som regel skall förrättas av regements- eller motsvarande

chef.

Då det vidare måste anses angeläget att eleverna allt efter som utbildningen

fortskrider erhålla kännedom örn resultaten, förorda utredningsmännen,

att betygssättning sker månatligen och delgives eleverna.

Har underkännandet sin grund i sjukdom bör emellertid möjlighet finnas

att giva eleven någon kompensation för den tid, han tjänstgjort. Då några

bestämda regler för sådant fall svårligen låta sig uppställa, föreslå utredningsmännen,

att sådan elev erhåller möjlighet att hos Kungl. Maj:t ansöka

örn erhållande av premie.

Enligt utredningsmännens förslag skall huvudregeln vara den, att premie

utbetalas vid respektive skolas slut. Då det emellertid i åtskilliga fall kan

beräknas vara av stor betydelse för, elev att tidigare utfå någon del av

premien, vilja utredningsmännen föreslå en bestämmelse av innebörd, att

då synnerliga sTccil därtill uro och anledning saknas till antagande att eleven

ej skall bliva godkänd vederbörande chef skall äga besluta om utbetalning

av del av premie innan skolans avslutande. I förtid sålunda utbetalat belopp

bör beräknas i förhållande till tillryggalagd del av skoltiden med iakttagande

dels att viss del, förslagsvis tjugufem procent, av premien alltid

skall innehållas till skolans avslutande, dels ock att elev i officersaspirantskola

må kunna när som helst under skolan utfå det på tiden för plutonchefsskolan

belöpande beloppet, enligt utredningsmännens förslag 500 kronor.

Sistnämnda rätt bör tillkomma elev på sommarlinjen i officersaspirantskolan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 297.

redan vid tiden för plutoncliefsskolans avslutande; och bör för att sådan

elev skall utfå nämnda del av premiebeloppet fordran på synnerliga skäl

kunna om ej helt så dock väsentligen eftergivas.

För det normala fallet eller att premien skall utbetalas vid respektive

skolas slut har lönenämnden ansett utbetalning av hela beloppet på en gång

olämpligt och föreslagit, att detsamma med viss spärr skulle insättas å postsparbanksbok.

Häremot hava gensagor riktats av en del av de hörda myndigheterna.

Jämväl utredningsmännen finna ett dylikt förmynderskap opåkallat

och vilja erinra dels därom, att man här har att göra med de bästa bland

den värnpliktiga ungdomen, vilka efter ett och ett halvt respektive två års

utbildning stå färdiga att tjänstgöra såsom befäl, dels att erfarenheten visar

att det går lättare att plottra bort ett belopp på ovidkommande utgifter,

därest detsamma kommer vederbörande tillhanda i smärre poster, än örn

han får det i handom på en gång.

Utredningsmännens nu framlagda förslag har avseende å sådana värnpliktiga,

som omförmälas i 27 § punkten B. värnpliktslagen, d. v. s. värnpliktiga,

som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid armén

eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet. I fråga örn värnpliktiga,

som avses i punkterna C och I) av samma paragraf, d. v. s. sjökaptener

och likställda ävensom de s. k. specialisterna, kunna förslagen icke

utan vidare anses tillämpliga. Särskild undersökning kräver ock den i värnpliktslagen

icke omnämnda grupp värnpliktiga vid flygvapnet, vilka undergå

utbildning till flygförare, bombfällare och navigatörer samt flygskyttar.

Flygförare m. fl.

Beträffande den sistnämnda kategorien har lönenämnden ansett, att då

de skola uttagas efter ansökan och de under tjänstgöringen uppbära flygavlöning

premier icke böra förekomma för dem. Häremot hava överbefälhavaren

samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen invänt dels att

flygavlöningen utgjorde kompensation för med flygtjänstgöringen följande

ansvar, förslitning och risker, dels att skillnaden mellan frivillig tjänstgöring

och tjänstgöring utan ansökan icke heller syntes motivera, att kompensationen

i form av premie slopades i detta fall.

Utredningsmännen vilja i anledning härav framhålla, att för uttagningen

av värnpliktiga för utbildning till flygförare etc. föreligga samma skäl som

för uttagningen av värnpliktiga för utbildning till officerare och underofficerare

eller att man tillgripit denna utväg för att minska antalet aktiv personal

och reservpersonal och sålunda erhålla eftersträvad elasticitet i organisationen.

Att man ansett sig böra fylla behovet av flygförare etc. helt

på frivillighetens väg synes så mycket mindre motivera en särställning för

denna kategori i förhållande till andra med förlängd tjänstgöring som avsikten

torde vara att vid uttagningen av värnpliktiga officers- och underofficerselever

i första hand lita till frivilligheten.

Med hänsyn till att sammanlagda tjänstgöringstiden för ifrågavarande

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

kategori utgör för flygförare samt bombfällare och navigatörer 27 månader

ävensom för flygskyttar 21 månader, varav 21 respektive 18 månader fullgöras

i form av första tjänstgöring, finna utredningsmännen det riktigt att

samma premiebelopp beräknas som för värnpliktiga befälselever, d. v. s.

till flygförare samt bombfällare och navigatörer 1,300 kronor och till flygskyttar

500 kronor. Ehuruväl av dessa värnpliktigas tjänstgöring utöver 450 dagar

hälften faller på repetitionsövningar synes det dock lämpligt, att hela premiebeloppet

utbetalas vid första tjänstgöringens slut. Yad utredningsmännen

förut anfört rörande tidigare utbetalning av del av premie torde i tillämpliga

delar kunna gälla jämväl nu ifrågavarande kategori. Avenså bör värnpliktig,

som på grund av sjukdom icke kan fullfölja sitt tjänstgöringsåtagande,

kunna draga premiefrågan under Kungl. Majda prövning.

Specialister.

Yad härefter angår de s. k. specialisterna, d. v. s. värnpliktiga läkare,

tandläkare, apotekare och veterinärer samt värnpliktiga, som uttagits för

utbildning till fälttygtekniker och krigskassörer, ävensom vissa ingenjörer

m. fl., har lönenämnden funnit att premier icke borde utgå till ifrågavarande

värnpliktiga. Överbefälhavaren har funnit frågan tveksam och chefen för

armén har yttrat, att därest av andra skäl särskild kompensation för den

längre utbildningstiden ansåges befogad, sådan borde tillkomma samtliga

här berörda värnpliktiga, vilka inom hela krigsmakten hade likartad tjänstgöring.

Jämväl utredningsmännen finna frågan huruvida premier böra utgå till

specialisterna tveksam. Å ena sidan gäller för flertalet av de till specialisterna

hörande kategorierna, att den fortsatta tjänstgöringen äger rum inom

vederbörandes eget fackområde, vilket får betraktas såsom både fördel och

merit. Å andra sidan måste det anses såsom en olägenhet att tjänstgöringen,

visserligen fördelad på relativt korta omgångar, utsträckes över hela

värnpliktstiden och det är givet, att det för mången kan medföra såväl ekonomisk

som annan olägenhet att vid upprepade tillfällen få avbryta sin

civila verksamhet. Särskilt för dem, vilka i sitt civila yrke hava fasta kostnader

— t. ex. en praktiserande läkares mottagningsvåning och sjuksköterska

— kan den militära tjänstgöringen bliva kännbar nog i ekonomiskt

avseende. Att åtgärder vidtagas till mildrande av dylik ekonomisk olägenhet

finna utredningsmännen överensstämmande med billighet och rättvisa.

Därmed är emellertid ej sagt att detta bör ske genom att ifrågavarande

värnpliktiga erhålla premier. Snarare synes det utredningsmännen ligga

nära till hands att bestämmelserna örn näringsbidrag göras tillämpliga jämväl

å dylik tjänstgöring. Familjebidragsförordningen är emellertid för närvarande

föremål för övorarbetning. Bestämmelser som närmare reglera specialisternas

facktjänstgöring äro jämväl under utarbetande. Med hänsyn

härtill och då något behov av regler för kompensation åt specialisterna icke,

vid det förhållandet att jämlikt övergångsbestämmelserna till den nya värnpliktslagen

stadgandena i 27 § D icke äro tillämpliga å äldre årsklasser,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

synes föreligga under budgetåret 1942/43, finna utredningsmännen det lämpligt

att först i samband med avgivande av sitt förslag till annan kompensation

än ekonomisk sådan upptaga förevarande fråga till slutlig behandling.

Avlöningsvillkoren för reservkadetter och andra reservbefälselever.

I samband med frågan örn premier till sjökaptener oell likställda — 27 § C

värnpliktslagen —- vilja utredningsmännen upptaga frågan örn reservofficersaspiranternas

(reservkadetternas), speciellt flottans reservkadetters avlöning.

Utredningsmännen vilja erinra därom att lönenämnden, som icke gått in

på spörsmålet örn reservkadetternas ställning i löneavseende, funnit att premier

icke borde utgå till sjökaptener och likställda, vilken uppfattning delades

av chefen för marinen, medan däremot marinförvaltningen funnit en

mindre premie på förslagsvis 150 kronor till mötande av första tidens utgifter,

innan anställning hunnit erhållas, vara berättigad.

Då utlåtande i anledning av lönenämndens förslag infordrades från arméförvaltningens

civila departement och marinförvaltningen blevo ämbetsverken

samtidigt anbefallda att inkomma med förslag till de ändrade bestämmelser

rörande visst avlöningstillägg åt reservofficersaspiranter, som vid bifall till

lönenämndens förslag funnes böra utfärdas.

Gällande bestämmelser m. m.

För arméns vidkommande skall sådant avlöningstillägg jämlikt Kungl.

Maj:ts brev den 29 juli 1928 utgå för tid, varmed aspiranttjänstgöringen

överstigit den för studenter och likställda stadgade utbildningstiden, samt

beräknas till belopp motsvarande skillnaden mellan menig volontärs kontanta

lön och reservofficersaspiranten eljest författningsenligt tillkommande

avlöning.

Arméförvaltningen har i sitt utlåtande erinrat örn att då den nya värnpliktslagen

icke innehölle några särbestämmelser rörande tjänstgöringstidens

längd för värnpliktiga studenter, kunde de hittills gällande reglerna för avlöningstilläggets

beräkning icke bibehållas i fortsättningen. Ämbetsverket

har vidare anfört följande.

Med de av lönenämnden föreslagna beloppen av penningbidrag, vilka i

det föregående förutsatts skola gälla även för reservofficersaspirant, kommer

vidare avlöningen redan från och med tidpunkten för aspirantens befordran

till korpral att överstiga menig volontärs begynnelselön, örn hänsyn icke

tages till å lönen utgående tillägg. Även i fråga örn sättet för beräkning

av avlöningstilläggets belopp skulle alltså vid ett bibehållande av en dylik

förmån krävas ändrade bestämmelser.

Av det anförda framgår, att ovannämnda brev bör upphöra att gälla för

den, vars utbildning kommer att äga rum enligt den nya värnpliktslagen.

Yad beträffar frågan örn nya bestämmelser i ämnet torde vid den förlängning

av tjänstgöringstiden, som enligt den nya värnpliktslagen kommer

att inträda för de till värnpliktiga officerare utbildade, anledning icke föreligga

att i rekryteringssyfte bibehålla förmånen av särskilt avlöningstillägg

åt reservofficersaspiranter. Dessas utbildningstid lär nämligen, enligt vad

civila departementet under hand inhämtat, komma att helt sammanfalla med

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 297. 33

de värnpliktiga officerarnas. Med hänsyn härtill och i betraktande av de

förmåner, som äro förbundna med reservofficersanställningen, synes avlöningstillägg

knappast erforderligt i fortsättningen. I varje fall torde frågan

om behovet av en dylik förmån kunna bedömas först sedan någon tids erfarenhet

vunnits i fråga om utfallet av reservofficersrekry teringen vid till - lämpningen av den nya värn pliktslagen. Skulle härvid svårigheter uppstå

att erhålla tillräckligt antal reservofficerare, torde frågan i vad mån någon

särskild förmån anses böra beredas reservofficersaspirant böra upptagas

till omprövning.

Flottans behov av reservofficerare tillgodosågs före ikraftträdandet av den

nya värnpliktslagen dels därigenom, att värnpliktiga sjökaptener antogos

till reservofficersaspiranter (reservkadetter), dels ock med sjökaptener, som

avlagt sin examen vid navigationsskola efter det de fullgjort sin värnpliktstjänstgöring,

samt med f. d. stammanskap, som genomgått navigationsskolas

sjökaptensklass. Utbildningen till reservofficer omfattade med dessa förkunskaper

omkring femton månader.

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 19 januari 1940 gälla angående antagning

och utbildning av reservofficersaspiranter och reservkadetter vid flottan bland

andra följande bestämmelser.

För förberedande utbildning till officer i flottans reserv antagas av chefen

för marinen reservofficersaspiranter till det antal för året som Konungen

i kommandoväg bestämmer.

För att kunna antagas till reservofficersaspirant fordras utom annat att

vara inskriven såsom värnpliktig, att under det kalenderår, då anställningen

skall taga sin början, uppnå högst 26 års ålder, samt att hava avlagt sjökaptensexamen.

Utbildningen såsom reservofficersaspirant äger rum vid sjökrigsskolan i

kurs vid aspirantskola under tiden från senare hälften av juni antagningsåret

till mitten av oktober samma år.

Yad i kungörelsen den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning för rullförings-(sjörullförings-)

befäl och värnpliktiga under fredstid m. m. sägs angående

värnpliktig skall gälla jämväl reservofficersaspirant under tiden för

dennes utbildning.

Till reservkadett antages av chefen för marinen utan ansökan reservofficersaspirant,

som genomgått nyssnämnd utbildning och befunnits lämplig för

fortsatt utbildning i flottans reserv, samt efter ansökan iinderbefäl eller förutvarande

underbefäl vid flottan. Antalet reservkadetter, som må antagas

för året, bestämmes av Kungl. Majit efter förslag av chefen för marinen.

För underbefäl (förutvarande underbefäl) erfordras för anställning såsom

reservkadett bland annat att antingen tillhöra flottans däcksavdelning och

hava genomgått dels underofficersutbildning, dels närmare angiven förberedande

utbildning till reservkadett, eller hava tillhört däcksavdelningen och

under tjänstgöring erhållit lägst angivet betyg ävensom hava avlagt sjökaptensexamen,

samt att under det kalenderår, då tjänstgöringen skall taga sin

början, uppnå högst 29 års ålder.

Uttagning till nyss omförmäld förberedande utbildning till reservkadett

sker efter ansökan. Bland de sökande må chefen för marinen medgiva

högst fem att genomgå dylik utbildning. Sålunda uttaget underbefäl beviljas

tjänstledighet för liandelssjöfart och för genomgående av sjökaptensklass.

Underbefäl som åtnjuter sådan tjänstledighet må i den ordning han

kunnat vinna befordran till flaggkorpral på stat befordras till flaggkorpral

(iver stat.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Kr 297.

848 4a

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition nr 297.

Reservkadett tillhör sjökrigsskolan under hela tjänstetiden som kadett

och hans utbildning äger runi dels vid sjökrigsskolans kadettskola under

vintern närmast efter antagningen, dels vid två praktiska kurser ombord å

örlogsfartyg under den följande sommaren.

Reservkadett tillägges vid antagningen flaggkorprals tjänstegrad, den som

vid antagningen är flaggkorpral behåller denna grad. Reservkadett som

genomgått den första av de nyss omförmälda kurserna utnämnes till flaggkadett

i flottans reserv.

Reservkadett äger att vid antagningen utbekomma ekiperingslijalp med

ett belopp av 600 kronor samt åtnjuter lön i likhet med vad för flaggkorpral

på stat med 72 månaders tjänstetid är stadgat i manskapsavlöningsreglementet.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande uttalat, att någon ändring av avlöningsbestämmelserna

för reservofficersaspirant, respektive reservkadett vid

flottan icke syntes vara i förevarande fråga (d. v. s. i anledning av lönenämndens

förslag) av behovet påkallad.

I sin promemoria den 4 oktober 1941 med förslag till lagstiftning rörande

de värnpliktigas tjänstetid m. m. uttalade emellertid 1941 års försvarsutredning,

att det syntes mest rationellt att utnyttja tjänstgöringstiden för de

värnpliktiga sjökaptener, som ej hade för avsikt att bliva reservofficerare,

genom att därunder utbilda dem till värnpliktiga officerare. Denna utbildning

borde ske helt och hållet parallellt med reservofficersutbildningen,

och de värnpliktiga sjökaptenerna borde därunder följaktligen genomgå sjökrigsskolans

reservofficerslinje. Enligt utredningens förslag skulle de värnpliktiga

sjökaptenerna efter avslutad 15 månaders utbildning bliva värnpliktiga

officerare samt borde som sådana vara skyldiga att fullgöra två

repetitionsövningar örn "vardera 60 dagar, en senast sjunde och en senast

tolfte året efter inskrivningsåret. Den första repetitionsövningen skulle fullgöras

såsom värnpliktig fänrik, den andra såsom värnpliktig löjtnant.

I sitt betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet

har 1941 års försvarsutredning vidare framlagt förslag örn

rekrytering av flottans reserv jämväl med annan personal än navigationsskoleutbildad.

Angående detta förslag och däröver avgivna yttranden vilja

utredningsmännen hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition nr 210 till innevarande

riksdag sid. 490 fl. Eörsvarsutredningen — som vad beträffar

reservpersonalens löneförmåner ansett, att de förändringar därutinnan, som

kunde vara påkallade, borde upptagas till särskild undersökning, därvid så

stor likformighet som möjligt borde eftersträvas icke blott mellan marinens

olika reservkategorier inbördes utan även mellan de olika försvarsgrenarnas

reservpersonal — har i fråga örn reservkadetternas förmåner på anförda skäl

uttalat:

Naturligast syntes vara, att även reservkadetterna med sjökaptensexamen

endast erhölle värnpliktigs förmåner under kadettiden, samt att samma förmåner

givetvis borde tillkomma även den andra kategorien reservkadetter

vid flottan, den som rekryterades av värnpliktiga utan navigationsskolekompetens.

För båda kategorierna borde emellertid gälla, att de för den

del av utbildningstiden, som med inräknande av den föregående värnplikts
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 297.

tjänstgöringen (tjänstgöringen såsom reservofficersaspirant) överstege 15

månader, borde åtnjuta^ särskild ersättning med ett belopp för dag räknat

motsvarande skillnaden mellan ''/aes av den menig vid flottan tillkommande

begynnelselönen och det till värnpliktig under tjänstgöring utgående penningbidraget.

Enär vidare reservkadetterna borde likställas med värnpliktiga i avseende

å samtliga förmåner, borde de även åtnjuta beklädnad in natura. I stället

för att som hittills vid antagningen till kadett erhålla beklädnadshjälp med

G00 kronor och vid antagningen till fänrik erhålla ytterligare beklädnadshjälp

med 400 kronor, borde vederbörande endast vid sistnämnda tidpunkt

komma i åtnjutande av beklädnadshjälp, vilken därvid, i överensstämmelse

med vad för arméns reservofficerare vore fallet, borde uppgå till 750 kronor.

För antagning och utbildning av reservkadetter vid kustartilleriet hava

bestämmelser givits i Kungl. Maj:ts brev den 21 januari 1938. Härav framgår

bland annat:

Till reservkadetter i artilleri tjänst eller mintjänst kunna till visst i särskild

ordning bestämt antal och på angivna villkor antagas dels sökande

som äro värnpliktiga, dels ock sökande som äro underbefäl. Härjämte må

till reservkadett antagas kustartillerikadett, som icke blivit godkänd i sjökrigsskolan

vid slutet av vårterminen.

Bland villkoren för antagning till reservkadett må nämnas, att sökanden

skall hava fullgjort första tjänstgöring vid kustartilleriet.

Reservkadett'' erhåller vid antagningen flaggkorprals tjänstegrad. Hen som

vid antagningen innehar flaggkorprals eller högre tjänstegrad bibehåller

denna.

Reservkadett åtnjuter jämlikt § 28 mom. 1 i ifrågavarande kungl, brev under

tjänstgöring enahanda underhåll och förmåner, som till beväringen hörande

värnpliktig erhåller vid tjänstgöring under tid utöver 180 dagar, d. v. s. 1

krona örn dagen. Jämlikt föreskrift i § 28 mom. 2 skall reservkadett, som

icke förut varit kustartillerikadett, äga att, efter det all reservkadettutbildning

blivit i behörig ordning avslutad, för den tid utbildningen varat erhålla

särskild ersättning för dag räknat med belopp motsvarande skillnaden

mellan 1/365 av den menig vid marinen tillkommande begynnelselönen och

det nyssnämnda till värnpliktig utgående penningbidraget. Till reservkadett

antagen värnpliktig skall dock åtnjuta dylik ersättning endast för den del

av utbildningstiden, som med inberäknande av hans föregående värnpliktstjänstgöring

överstiger den för studenter och likställda stadgade utbildningstiden.

Till reservkadett utgår dessutom ekiperingshjälp med 600

kronor.

I fråga örn reserviiitendentskadetter vid marinintendenturkåren givas bestämmelser

i Kungl. Majlis brev den 12 januari 1939, av vilka här må omnämnas

följande:

Till reservintendentskadett antages efter en fullgjord första tjänstgöring,

som numera omfattar 360 dagar, reservintendentsaspirant. Han tillägges

vid antagningen korprals tjänstegrad samt efter fullgjorda fordringar för

kommendering till sjökrigsskolans kadettskola flaggkorprals tjänstegrad. Jämväl

här gäller att den som vid antagningen är underofficer eller flaggkorpral

bibehåller sin tjänstegrad.

Reservintendentskadett åtnjuter under tjänstgöring enahanda underhåll

och förmåner, som till beväringen hörande värnpliktig erhåller under tjänstgöring,

samt erhåller vid antagningen ekiperingshjälp med 600 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 297-

Jämlikt 22 § 2 mom. i förevarande kungl, brev erhåller reservintendentskadett,

som avlagt reservofficersexamen, särskild ersättning enligt enahanda

grunder, vilka enligt vad nyss omförmäldes gälla för till reservkadett vid

kustartilleriet antagen värnpliktig.

Det bör vidare framhållas, att i samtliga de kungl, brev, som reglera

antagningen och utbildningen av kadetter och reservkadetter vid flottan,

kustartilleriet och marinintendenturkåren, finnas bestämmelser dels därom

att underbefäl eller underofficer, som antagits till kadett (reservkadett),

skall beviljas tjänstledighet från innehavande beställning för utbildning till

officer. Under sådan tjänstledighet skall underbefäl (underofficer) avstå från

de med innehavande beställning förenade avlöningsförmånerna, så framt ej

Kungl. Majit för särskilt fall beträffande beställningshavare med försörjningsplikt

efter ansökan annorlunda förordnar. Å andra sidan äger sådan

kadett (reservkadett) uppbära de förmåner kontant och in natura eller däremot

svarande ersättning, som enligt av vad det föregående framgår tillkomma

annan kadett (reservkadett).

Marinförvaltningen har nu i sitt omförmälda utlåtande — under hänvisning

till den av ämbetsverket hävdade åsikten, att den som vunne befordran

före den dag, då förhöjning av penningbidraget till de värnpliktiga i allmänhet

trädde i kraft, skulle redan från den förstnämnda tidpunkten erhålla

förhöjt penningbidrag — anfört, att, såvitt auginge reservkadetterna vid

kustartilleriet och reservintendentskadetterna, omförmälda kungl, brev borde

ändras därhän att dels föreskrift meddelades, att reservkadett respektive

reservintendentskadett skulle under tjänstgöring åtnjuta enahanda underhåll

och förmåner sora de värnpliktiga, vilka uttagas till fortsatt befälsutbildning,

erhålla vid tjänstgöring, dels ock föreskrifterna om särskild ersättning

efter avslutad utbildning skulle upphöra att gälla.

Jämväl för flygvapnets reservofficersaspiranter finnes föreskrift om särskilt

avlöningstillägg, nämligen i ett Kungl. Maj:ts brev den 16 februari

1940, som innefattar ändring av vissa paragrafer i Kungl. Maj:ts brev den

21 januari 1938 angående bestämmelser om antagning och utbildning av

officers-, reservofficers- och flygingenjörsaspiranter vid flygvapnet och som

föreskriver, att reservofficersaspirant skall, efter det all aspirantutbildning

blivit i behörig ordning avslutad, äga att för tid, varmed aspiranttjänstgöringen

överstigit den för studenter och likställda värnpliktiga stadgade utbildningstiden,

erhålla avlöningstillägg motsvarande skillnaden mellan menig

volontärs kontanta lön oell reservofficersaspiranter eljest författningsenligt

tillkommande avlöning. Avlöningstillägget beräknas för närvarande till 90

öre om dagen.

Reservbefälselever i allmänhet.

I fråga om avlöningsförmånerna till de olika kategorierna reservbefälselever

vilja utredningsmännen ansluta sig till 1941 års försvarsutrednings

uttalande, att så stor likformighet som möjligt bör eftersträvas icke endast

mellan en försvarsgrens olika reservkategorier utan jämväl mellan försvars
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

37

grenarnas reservpersonal inbördes. I konsekvens härmed bör också, därest

man anpassar reservbefälselevernas löneförmåner efter de värnpliktiga befälselevernas,

eftersträvas att övriga förmåner för de värnpliktiga befälseleverna

komma reservbefälseleverna till del. Det får emellertid ej förbises att för

vissa kategorier reservbefälselever kommer likställandet i ekonomiskt avseende

med de värnpliktiga befälseleverna att innebära en icke obetydlig försämring,

som kan komma att menligt inverka på rekryteringen. Särskilt

kännbar blir såsom av den föregående redogörelsen torde framgå löneminskningen

för flottans reservkadetter. Såsom arméförvaltningens civila departement

antytt lärer dock först efter någon tids erfarenhet i fråga örn utfallet

av reservbefälsrekryteringen vid tillämpning av den nya värnpliktslagen

kunna avgöras örn svårigheter uppstå att erhålla tillräckligt antal reservbefäl

av den ena eller andra kategorien. Skulle så visa sig bliva fallet

lärer frågan örn särskilda förmåner åt reservbefälselever få upptagas till allsidig

prövning.

Strävan efter likformighet får å andra sidan ej drivas för långt. Sålunda

lärer befordringsgången för reservbefälseleverna liksom hittills böra fastställas

försvarsgrens- eller truppslagsvis och intet avseende alltså fästas vid att det

därigenom och till följd av tillämpningen av regeln om avlöning efter grad

kan inträffa, att vid en försvarsgren reservbefälseleverna nå högre penningbidrag

tidigare än vid en annan.

Utredningsmännen föreslå alltså, att för reservbefälseleverna vid samtliga

försvarsgrenar skall tillämpas samma löneskala som i det föregående

föreslagits för de värnpliktiga befälseleverna samt att nu utgående särskilda

avlöningstillägg slopas.

Vidare föreslå utredningsmännen såsom allmän regel, att till reservbefälselev

skall efter utbildningens avslutande utgå premie enligt samma grunder

som enligt utredningsmännens förslag skola gälla för de värnpliktiga befälseleverna.

Således bör till reservofficerselev utgå 1,300 kronor, oberoende

av om utbildningstiden något över- eller understiger den för motsvarande

kategori värnpliktiga befälselever gällande.

Sjökaptener och likställda.

Ett undantag måste härvidlag dock göras för sjökaptener och likställda.

Vare sig dessa efter ansökan utbildas till officerare i reserven eller, i enlighet

med försvarsutredningens förslag, uttagas för utbildning till värnpliktiga

officerare eller underofficerare erhålla de officers, respektive underofficers

grad efter 450 dagars tjänstetid. Det kan vid sådant förhållande knappast

anses skäligt att de redan vid utgången av nämnda tid erhålla premie.

Däremot synes på de av marin förvaltningen anförda skälen anledning föreligga

att tillerkänna ifrågavarande befälskategorier premie vid avslutande

av de dem åliggande repetitionsövningarna. Premiens belopp torde lämpligen

kunna fastställas till 300 kronor, som till officerare i reserven utbetalas vid

avslutandet av den första officerstjänstgöringen (efter första fänriksårets slut)

och till övriga med hälften efter fullgörandet av den första och återstoden

efter fullgörandet av den andra repetitionsövningen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis proposition nr 297.

I fråga om övergången till de nya bestämmelserna för penningbidragets

beräknande vilja utredningsmännen erinra om att ett genomförande av deras

förslag kommer att för vissa kategorier, vilkas tjänstgöring äger ruin efter

egen ansökan, medföra minskning i nu utgående förmåner. Särskilt gäller

detta flottans reservkadetter. För dem, som äro i tjänst då de nya bestämmelserna

träda i kraft, bör därvid stadgas undantag så att de icke bliva berövade

förmåner, med vilka de torde Aava räknat då de påbörjade sin ifrågavarande

tjänstgöring.

I det till Kungl. Majis proposition nr 210 fogade statsrådsprotokollet

bar föredragande departementschefen yttrat, att ekiperingsbidrag till reservkadetter

syntes i enlighet med 1941 års försvarsutrednings förslag icke vidare

böra utgå. Utredningsmännen vilja i anledning härav framhålla, att jämväl

beträffande denna förmån torde böra iakttagas motsvarande som nyss anfördes

i fråga om penningbidraget, nämligen att sådan övergångsbestämmelse

tillskapas, att den som till äventyrs planlagt sin ekipering med beräkning

att utfå ekiperingsbidraget icke utan vidare kompensation går detsamma

förlustig.

Vissa spörsmål rörande aktiva officerselever.

I sitt i det föregående framlagda förslag hava utredningsmännen uttalat,

att premie örn 1,300 kronor borde utbetalas vid officersaspirantskolans slut

till godkänd officerselev med undantag av aktiv officersaspirant. Ehuruväl

det åt utredningsmännen meddelade uppdraget i och för sig icke giver

anledning för utredningsmännen att befatta sig med frågan örn de aktiva

officerselevernas förmåner, kunna utredningsmännen icke underlåta att framhålla,

att samma skäl för underlättande av återgången till civilt arbete, som

föreligga beträffande värnpliktiga befälselever, synes föreligga jämväl i fråga

om aktiva officerselever, som på grund av sjukdom — vid flygvapnet på grund

av sjukdom eller olämplighet för flygtjänst — nödgas avbryta krigs-(sjökrigs-,

flygkadett-jskolekursen.

Häremot invändes måhända, att det är en väsentlig skillnad mellan den

som tvångsvis av staten tages i anspråk för militär verksamhet och den

som av fritt val ämnar ägna sig åt militäryrket. En sådan invändning är

givetvis principiellt riktig. Utredningsmännen hålla dock före, att med det nya

systemet för officersutbildningen, som ju vid armén ända till och med officersaspirantskolan

förflyter gemensamt och som medför att frågan örn kommendering

till krigsskola icke blir avgjord förrän vid tiden för avslutandet av

sådan skola, det icke kan anses oberättigat att se saken jämväl ur annan

synpunkt än den rent principiella.

Örn man nämligen såsom utredningsmännen föreslagit anser, att i officersaspirantskolan

underkänd elev skall vara berättigad utfå det premiebelopp,

som han intjänat genom att bliva godkänd i plutonchefsskolan, samt att

möjlighet bör finnas för den, som på grund av sjukdom icke kan godkännas

i vederbörande skola, att efter särskild prövning komma i åtnjutande av

kompensation, synas billighetsskäl tala för att motsvarande förmån bör till
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maurts proposition nr 297.

komma den som utan egen förskyllan hindras att fullfölja påbörjad statofficerskurs.

Även beträffande den som till följd av annan militär olämplighet

än lättja, dåligt uppförande eller dylikt tinnes icke kunna godkännas

som officer på stat och vilkens befälsutbildning alltså kommer staten till

godo i den form, att han blir värnpliktig officer eller reservofficer, torde

liknande skäl kunna andragas.

Det synes emellertid utredningsmännen olämpligt att uttryckligen föreskriva

en rätt för vederbörande att i nu avhandlade fall utfå belopp, motsvarande

värnpliktig officerselev eller reservofficersaspirant (reservkadett)

tillkommande premie. Utredningsmännen föreslå därför, att frågan huruvida

av nyss anförda grunder underkänd krigs-(sjökrigs-, flygkadett-)skoleelev skall

kunna tillgodonjuta ekonomiskt bidrag för underlättande av övergången till

civil verksamhet i varje särskilt fall förbehålles Kungl. Maj:ts prövning.

Vad beträffar frågan örn de aktiva officerselevernas förmaner i övrigt vilja

utredningsmännen erinra örn att de tillhöra kategorien värnpliktig personal

ända till dess de bliva fast anställda vid krigsmakten (Inskrivningsförordn.

169 §). Följaktligen böra de aktiva officerseleverna komma i åtnjutande av

motsvarande penningbidrag såväl som fri beklädnad, inkvartering etc. som

de värnpliktiga, vilka uttagas för utbildning till befäl. Så skall ju enligt

utredningsmännens förslag fallet vara med reservbefälseleverna och och da

för närvarande, frånsett flottans reservkadetter, aktiva befälselever och reservbefälselever

hava samma förmåner synes någon annan princip knappast vara

möjlig framdeles.

Frågan om kompensation åt egna företagare.

Utredningsmännen hava tidigare framhållit sambandet mellan kompensationen

i form av premier och den kompensation som kan tänkas given i

annan ordning samt antytt, att det kan bliva nödigt att för sådana värnpliktiga,

som icke kunna kompenseras annorledes, räkna med en något högre

ekonomisk kompensation. De värnpliktige som utredningsmännen därvid

främst åsyftade voro sådana, som äro egna företagare, t. ex. jordbrukare och

affärsmän.

Det kommer givetvis att bero på den vidare utredningen örn och i vad mån

det låter sig göra att giva kompensation i annan form än ekonomisk sådan

åt ifrågavarande värnpliktiga. Därest utredningen i denna del skulle lämna

negativt resultat, uppkommer frågan om ytterligare ekonomisk kompensation.

Utredningsmännen vilja emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att

i förevarande fall det viktigaste torde vara, icke att underlätta återgången

till vederbörandes civila arbete utan att kompensera dem, vilka redan vid

tiden för befälsutbildningen driva egen näring, för det avbräck i näringen,

som genom den förlängda tjänstgöringen åsamkats dem i jämförelse med

deras till befäl icke uttagna yrkesbröder. Uppkommer då av nyss anfört

skäl fråga örn ytterligare ekonomisk kompensation till sadan värnpliktig,

synes det följdriktigast att icke giva densamma i form av förhöjda premier

utan att i stället, såsom utredningsmännen antytt i fråga örn specialisterna,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

utbygga familjebidragsförordningens bestämmelser örn näringsbidrag så att

de kunna tillämpas jämväl å nu ifrågavarande grupper värnpliktiga befälselever.

De vapenfria värnpliktiga.

De av utredningsmännen nu framlagda förslagen Lava åsyftat vapenföra

och icke vapenföra värnpliktiga. De s. k. vapenfria värnpliktiga hava

icke berörts av vare sig lönenämnden eller remissmyndigheterna. Utredningsmännen

anse sig sakna anledning närmare behandla de vapenfrias

löneförhållanden i annan mån än att utredningsmännen vilja framhålla, att

de omständigheter som föranleda till att de vapenfria åläggas längre tjänst

göring än andra värnpliktiga äro av den speciella natur, att varje analogisk

tillämpning av de av utredningsmännen föreslagna bestämmelserna, såväl i

fråga örn penningbidrag som premier, lärer vara utesluten.

Kostnadsberäkningar.

I riksstaten för innevarande budgetår äro anslagsposterna till de värnpliktigas

avlöning upptagna till följande belopp, nämligen för armén 16,000,000

kronor, för marinen 2,000,000 kronor samt för flygvapnet 1,500,000 kronor.

Ett genomförande av utredningsmännens förslag medför för budgetåret

1942/43 en icke oväsentlig ökning av dessa kostnader.

Sålunda beräkna utredningsmännen för arméns vidkommande penningbidragen

till meniga värnpliktiga och värnpliktigt befäl till i avrundat tal

16.245.000 kronor. För premier beräknas åtgå 1,155,000 kronor fördelade

på 1,400 premier ä 500 kronor och 350 premier å 1,300 kronor. Det torde

böra anmärkas, att de större premierna hänföra sig till officersaspirantskolans

vinterkurs, vadan man för ett kommande budgetår har att räkna

jämväl med premierna till eleverna i of floer saspirantskolans sommarkurs.

Ett ytterligare anslagsbelopp av (350 X 1,300=) 455,000 kronor blir då erforderligt.

Anslagsbehovet till avlöning åt arméns värnpliktiga kan för

budgetåret 1942/43 sålunda beräknas till (16,245,000 + 1,155,000 =) 17,400,000

kronor.

I fråga örn marinen beräkna utredningsmännen penningbidragen till

2.470.000 kronor, varav 1,450,000 kronor belöpa på flottan och 1,020,000

kronor på kustartilleriet. För premier beräknas åtgå 87,100 kronor, motsvarande

67 premier ä 1,300 kronor för elever, som under budgetåret avsluta

utbildningen till officerare i kustartilleriets och marinintendenturkårens reserver.

På sätt framgår av årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln

punkt 67, bestridas kostnaderna för inkvarteringsbidrag till kadetter vid

marinen från anslaget till de värnpliktigas avlöning. Marinförvaltningen kar

för nästa budgetår räknat med ett medelsbehov härför av 150,000 kronor.

Sammanlagda anslagsbehovet till avlöningar blir alltså för marinens vidkommande

2,707,100 kronor.

Yad slutligen beträffar flygvapnet kunna penningbidragen beräknas

komma att draga en kostnad av 1,979,000 kronor. Premier beräknas utgå

till 60 värnpliktiga underofficerare med 500 kronor till var eller sammanlagt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majlis proposition nr 297.

med 30,000 kronor, 50 flygförare samt 20 bombfällare och navigatörer med

1,300 kronor till var eller tillhopa 91,000 kronor ävensom 40 flygskyttar med

500 kronor till var eller tillsammans 20,000 kronor. Sammanlagt erfordras

således till premier (30,000 + 91,000 + 20,000 =) 141,000 kronor, vadan anslagsbehovet

för flygvapnets del blir (1,979,000 + 141,000=) 2,120,000 kronor.

Stockholm den 30 april 1942.

G. A. BOUVENG. E. THOMASSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami

Nr 297.

918 42 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående vissa avlöningsm. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1942 s. 1 i texten
  2. 3SärU 1942:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående vissa avlöningsm. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1942/43 och angåen s. 1 i texten