Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn frän städer och andra tättbebyggda samhällen

1942-05-15 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:298, Angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn frän städer och andra tättbebyggda samhällen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

1

Nr 298.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående åtgärder

till främjande av sommarvistelse på landet för

barn frän städer och andra tättbebyggda samhällen;

given Stockholms slott den 15 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller

frågan örn åtgärder från statens sida till främjande av sommarvistelse på

landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen.

I. Tidigare åtgärder.

Under åtskilliga år kunde folkskolebarn från obemedlade eller svagt bemedlade

hem i städer, köpingar eller municipalsamliällen erhålla statsunderstöd

vid ferie- och studieresor. Understödet utgick i den form att

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 298.

1213 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 298.

biljettpriset å statens järnvägar nedsattes till en fjärdedel av det för vuxna

gällande. Nedsättning av biljettpriset kunde i vissa fall förekomma även

för lärare, lärarinnor eller annan ledare (vårdare), som medföljde barnen.

För ifrågavarande ändamål var under åttonde huvudtiteln uppfört ett förslagsanslag,

rubricerat folkskolor m. m.: understödjande av folkskolebarns

ferie- och studieresor. Anslaget anvisades senast för budgetåret 1939/40

och var då upptaget till 100,000 kronor. Av detta anslag disponerades

nämnda budgetår 51,012 kronor för prisrabattering vid ferieresor för 19,736

barn.

Efter förslag av Kungl. Majit i proposition den 31 maj 1940, nr 303, anvisade

1940 års lagtima riksdag (se riksdagens skrivelse den 5 juni 1940 nr

343) under femte huvudtiteln dels å tilläggsstat II för budgetåret 1939/40

till sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda

samhällen m. m. ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor, dels ock för budgetåret

1940/41 till samma ändamål ett förslagsanslag av 7,000,000 kronor.

Syftet med anvisande av dessa anslag var dubbelt. Dels önskade man

av hälsoskäl bereda barn från större städer och industrisamhällen tillfälle

till lantvistelse i ökad omfattning, dels ansågs det angeläget att barnen

från dessa orter, som i allmänhet voro luftskyddsorter av den typ, för vilken

utrymning planerades, i största möjliga utsträckning spriddes på landsbygden,

enär därigenom en eventuell utrymning i hög grad skulle underlättas.

Verksamheten, som avsåg beredande av lantvistelse under sommaren 1940,

omhänderhades av statens utrymningskommission och kommissionen underlydande

organ. Rörande verksamheten har inom kommissionen utarbetats en

redogörelse, som jag tillåter mig att här återgiva.

Verksamheten anordnades i anslutning till den av utrymningskommissionen

verkställda utrymningsplanläggningen, dock med avsevärda modifikationer

på grund av det med verksamheten förknippade hälsovårdande syftet. Verksamheten

sköttes emellertid så gott som helt av utrymningsorganisationen

i utrymnings- och inkvarteringsorten. Den omfattade barn å 38 orter.

Fria resor.

Barn i åldern 8—14 år erhöllo fri resa från bostadsorten till självvald

vistelseort för sommaren samt åter. De kortaste sträckorna voro dock undantagna.

Moder eller annan vårdare, som medföljde på resan erhöll turocli

returbiljett till nedsatt pris enligt den fastställda taxan för utrymningsresor.

Intet inkomststreck fanns. Enda villkoret var, att föräldrarna förbundo

sig att låta barnen stanna på landet 7—8 veckor. De utlämnade

biljetterna voro icke giltiga för återresa före utgången av denna tid. Vårdarebiljetternas

giltighet var ordnad på samma sätt. Vårdare kunde emellertid

även inskränka sig till att följa barnen på resan och därefter återvända

inom 10 dagar.

Samma förmån av fria resor tillkom skollovskolonierna.

De för utrymning avsedda biljetterna användes. Biljetterna utlämnades

genom utrymningsorganisationens biljettbyråer, som trädde i verksamhet

ungefär på samma sätt som avses vid utrymning. På biljettbyråerna utlämnades

biljetterna mot företeende av en i barnets skola utfärdad rekvisition.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 298. 3

Omkring 13,300 barn erliöllo fri resa till sommarvistelse i enskilda hem.

Något över 5,000 vårdare erhöllo biljett till nedsatt pris.

Ungefär 11,000 personer (barn och personal) bereddes fri resa till skollovskolonier.

Internat.

För barn i åldern 8—14 år, vilkas föräldrar icke själva kunde ordna landsvistelse

för barnen, anordnades särskilda internatförläggningar genom utrymningsmyndiglieterna.

Cirka 18,700 barn omliändertogos härvid på 481

förläggningar. Som internat utnyttjades i allmänhet de i utrymningsplanen

för vederbörande utflyttningsort ingående förläggningarna. Åtskilliga avsteg

härifrån gjordes dock. Man sökte sålunda ta i anspråk endast de för en

sommarutflyttning bästa förläggningarna. Hänsyn togs härvid till badmöjligheter

och dylikt. Betydande avvikelser från de upprättade planerna gjordes

för att sådana synpunkter skulle kunna tillgodoses. I vissa fall vägrade

ägaren att upplåta sin fastighet som förläggning. Då tvångsmedel icke

kunde anmälas måste avvikelser göras även av denna anledning.

Förläggningarna iordningställdes- av vederbörande inkvarteringsnämnd,

som också tjänstgjorde som driftstyrelse för förläggningarna inom kommunen.

Internaten utrustades på samma sätt som avsågs ske vid utrymning.

Enkla träsängar tillverkades sålunda. Barnen fångö själva medföra

kuddvar och madrassvar, vilka stoppades med halm eller dylikt, samt lakan

och handdukar. Köksutrustning medfördes delvis från hemorten men för

flertalet internat anskaffades sådan utrustning helt eller delvis av inkvarteringsnämnden.

Matbestick medfördes av barnen.

Såsom ledare vid internatförläggningarna tjänstgjorde huvudsakligen lärare

vid de skolor, som barnen tillhörde. Lärarpersonalens tjänstgöring omfattade

vanligen halva internattiden, varefter avlösning ägde rum. På åtskilliga

internat ägde flera personalbyten rum. Ordinarie lärarpersonal erhöll utöver

fria resor och fritt vivre ingen ersättning för internattjänstgöringen.

Annan ledarpersonal erhöll utöver nämnda förmåner även en kontant ersättning

av 5 kr. per dag.

Som hushållspersonal anlitades i viss omfattning personer, som uttagits

att vid utrymning fullgöra dylik tjänst. Största delen av personalen måste

dock anställas genom arbetsförmedlingarna i utflyttningsorterna. På många

internat tjänstgjorde en skolkökslärarinna som husmoder.

Särskild vikt fästes vid hälso- och sjukvården på internaten. För att

handhava denna anställdes å utrymningskommissionens kansli en med sommarkoloniverksamhet

väl förtrogen läkare, som inspekterade ett stort antal

förläggningar. Genom medicinalstyrelsen instruerades provinsialläkarna att

inspektera internaten innan dessa togos i bruk. Inspektion skulle också

verkställas under det att förläggningarna voro i drift. Sjukvården vid internaten

sköttes likaledes av provinsialläkarna med biträde av distriktssköterskorna.

Samtliga barn olycksfallsförsäkrades på statens bekostnad.

För utspisningen på internaten utfärdades föreskrifter i samråd med statens

institut för folkhälsan.

Angående hälsotillståndet vid internaten anförde den hos utrymningskommissionen

anställde läkaren i sin slutrapport bland annat följande:

Hälsotillståndet hade i allmänhet varit gott. Vissa smärre lokala epidemier

av scharlakansfeber och mässling hade visserligen förekommit, dock i en

utsträckning som snarast understeg vad man kunnat förvänta. Olycksfallen

hade varit få och lindriga, intet dödsfall hade inträffat. Barnen hade tagit

sig bra. Viktökning hade allmänt noterats, ofta av betydande mått. De

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 298.

hygieniska inspektionerna och sjukvården syntes allmänt ha fungerat tillfredsställande.

Inom vissa distrikt hade distriktssköterskorna dock haft

svårigheter att medhinna besök vid internaten en gång i veckan. I några

fall hade även tjänsteläkarna godkänt förläggningar, där de hygieniska anordningarna

icke varit tillfredsställande.

För vistelsen å internaten utgick en avgift av 70 öre per dag. Åtskilliga

kategorier voro dock undantagna från skyldigheten att betala denna avgift.

Sålunda utgick ingen avgift, örn försörjaren var inkallad i militärtjänst vid

tiden för anmälan till internatvistelsen eller örn han tidigare under år 1940

varit inkallad till militärtjänst någon längre tid. Örn försörjarens till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp år 1939 understigit

700 kronor utgick icke heller någon avgift. Slutligen fanns möjlighet att

eftergiva ersättningsskyldigheten i sådana fall, då det beskattningsbara beloppet

1939 väl uppgått till 700 kronor eller mera men den ekonomiska

ställningen därefter avsevärt försämrats.

Debitering, prövning av ersättningsskyldigheten och uppbörd av ersättningsbeloppen

omhänderhades av utrymningsmyndigheterna i utflyttningsorterna.

Barn under skolåldern.

De sålunda angivna förmånerna gällde i allmänhet icke barn i åldern

under 8 år. I begränsad utsträckning medgavs dock att örn i en familj både

funnes barn i skolåldern och barn under skolåldern fri resa fick beviljas även

sistnämnda barn för bortflyttning tillsammans med familjens övriga barn.

Kungl. Majit beviljade emellertid på förslag av utrymningskommissionen i

begränsad utsträckning understöd åt sommarkolonier för barn under skolåldern.

Genom dessa statsbidrag åstadkoms en viss örn ock ringa ökning

av koloniverksamheten i denna del.

Särskilda regler ifråga örn vissa delar av Norrland.

I fråga örn några’ orter i övre och mellersta Norrland tillämpades särskilda

regler, bland annat i det att även mindre barn från dessa orter i viss

utsträckning omhändertogos å internat, som upprättades av utrymningskommissionen.

Kostnaderna.

Kostnaderna för verksamheten uppgingo till sammanlagt 2,479,656 kronor

24 öre. I ersättning för internatvistelse lia inbetalts 71,680 kronor 25 öre,

varför nettokostnaderna för verksamheten utgör 2,407,975 kronor 99 öre.

Kostnaderna för resor till och från enskilda hem, skollovskolonier och

internat utgjorde 232,406 kronor 41 öre, varvid icke inräknats de belopp,

som inbetalades av vårdare, vilka medföljt på resor till enskilda hem (45,668

kronor 50 öre) eller i några fall för barnens egna biljetter (897 kronor 40

öre) tillhopa 46,565 kronor 90 öre.

Äv ovannämnda summa örn 232,406 kronor 41 öre utgöra 163,426 kronor

25 öre nettokostnaderna för 37,431 utrymningsbiljetter. Genomsnittskostnaden

för dessa biljetter har beräknats till 8 kronor 25 öre för vuxen och

4 kronor 12 öre för barn.

Erfarenheter av verksamheten.

Utrymningskommissionen inhämtade genom verksamheten 1940 i ett flertal

hänseenden värdefulla erfarenheter, vilka utnyttjats i det fortsatta planläggningsarbetet.

Särskilt värdefulla voro de erfarenheter, som inhämtades

angående olika på landsbygden vanliga byggnadstypers lämplighet för förläggningsändamål.

Dessa erfarenheter ha bland annat lett till att kommis
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majda proposition nr 298.

sionen i den mån så varit möjligt överfört missionshus och liknande lokaler

till reservförläggningar medan andra lokaler, främst skolhus, placerats i

första linjen. Vidare har kommissionen sökt att i de planerade förläggningarna

avsätta särskilda utrymmen som isoleringsrum, matsal, tvättrum

o. s. v.

I hälsovårdshänseende voro verkningarna av sommarutflyttningen utan

tvivel gynnsamma. Vissa olägenheter framstodo emellertid som förknippade

framför allt med internatverksamheten sådan denna bedrevs 1940.

Sålunda visade det sig ibland mindre lyckligt, att lärarpersonalen måste

utnyttjas som ledare vid internaten utan att hänsyn alltid kunde tagas till

vederbörandes lämplighet och intresse för uppgiften. Vidare visade det sig

i vissa fall svårt att få lämpliga lokaler upplåtna (förfoganderätt fick ej användas)

samt att anskaffa kvalificerad hushållspersonal (ej heller tjänsteplikt

fick anlitas). Vissa olägenheter befunnos också vara förknippade med att

inkvarteringsnämnderna måste åläggas mycket tids- och arbetskrävande uppgifter

för administrationen av internaten.

Ifråga örn de fria resorna framstod det som en olägenhet, att något inkomststreck

icke fanns för rätten att bli delaktig i denna förmån.

* II. Framställningar från Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund m. fl.

I skrivelse den 31 mars 1942 har Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

framlagt förslag om följande åtgärder:

a) Beviljande av kostnadsfria landsresor för barn på statens samfärdsmedel.

b) Igångsättande av barninternat genom statens utrymningskommission.

c) Förmedling av barn till hem på landsbygden.

Vidare har Enskede skolråd i skrivelse samma dag hemställt, att genom

statsmakternas försorg fria resor till landet å statens kommunikationer måtte

beredas folkskolans elever sommaren 1942.

Slutligen har folkskoledirektionen i Stockholm i skrivelse den 22 april 1942

hemställt om vidtagande av lämpliga åtgärder till främjande av att barn i

Stockholm och andra större samhällen i största möjliga utsträckning bereddes

sommarvistelse på landsbygden.

III. Förslag av 1941 års befolknmgsutredning.

Den 2 maj 1942 har 1941 års befolknmgsutredning avgivit förslag till åtgärder

för beredande av vistelse på landet under sommaren 1942 för barn

från vissa städer o''ch andra tättbebyggda samhällen m. m.

Befolkningsutredningen framhåller till en början behovet av hjälpåtgärder

på förevarande område och anför i denna del följande.

Sommarvistelse på landet linder goda förhållanden har sedan länge allmänt

ansetts vara en betydelsefull hälsovårdande åtgärd för barn i städer,

stadsliknande samhällen och vissa andra orter. Barn, som under inflytande

av ogynnsamma faktorer blivit klena, få härigenom tillfälle att återhämta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

sig. Aven övriga barn erhålla ökad motståndskraft för en kommande vinters

påfrestningar. Den nuvarande situationen understryker kraftigt denna

allmänna motivering för barns vistelse på landet under den kommande

sommaren.

Under pågående krig ha samma erfarenheter gjorts som under det föregående

världskriget ifråga örn krigets inverkan på folkhälsan och ej minst

på barnens tillstånd med minskad motståndskraft och ökad dödlighet, allmännare

utbredning av tuberkulos, andra infektionssjukdomar och olika

bristsjukdomar. De krigförande länderna lia varit de mest utsatta, men

intet land — och ej heller vårt — har kunnat helt undgå återverkningarna

av världskrisen på folkhälsan.

Visserligen lia enligt vad befolkningsutredningen inhämtat av undersökningar,

utförda av socialstyrelsen och medicinalstyrelsen, återverkningarna

av krisen på hälsotillståndet i vårt land ännu icke varit av allvarligare art,

men undersökningarna ge dock vid handen, att särskilt för vissa familjegrupper

man kommit i farlig närhet av den gräns, där risk för återverkningar

på barnens hälsa föreligger. Ifråga örn näringsförhållandena torde

på grund av tillgångarnas begränsning och levnadskostnadernas ökning en

^knäppning allmänt lia skett av marginalen mellan det faktiska kosthållet

och det för hälsans bevarande nödvändiga. Vidare ha vid dessa undersökningar

förmärkts en sänkning av beklädnadsstandarden, vilken torde få betraktas

som det första tydliga utslaget av en allmän standardsänkning. Tillgängliga

uppgifter ge också vid handen, att en sänkning av standarden

ifråga örn renlighet och hudvård gör sig märkbar. I olika delar av landet

ha vissa läkare ansett sig kunna konstatera, att hos mindre bemedlade

barnrika familjer krisen börjat tära på allmäntillståndet både hos barn

och hos mödrar. Att försörjningssvårigheter för barnrika familjer ofta i

första hand gå ut över husmödrarna är för övrigt en erfarenhet, som gjorts

såväl under fredliga förhållanden som under detta krig i andra länder.

Allt detta måste anses peka på att en fortsatt försämring av näringsförhållandena

relativt snart skulle kunna medföra svårartade återverkningar —

framför allt på barnen. Att dessas hälsotillstånd rinder det kommande året

blir utsatt för ytterligare påfrestningar torde vara oundgängligt att räkna

med. Vissa undersökare anse också, att de återverkningar på hälsotillståndet,

som följa varje vinter, i år varit kraftigare än vanligt till följd av den gångna

vinterns långvarighet och stränghet.

Det anförda talar kraftigt för att så många barn som möjligt få tillfälle

att under sommaren på landsbygden tillgodogöra sig det hälsobefordrande

inflytandet av ett rikligare kosthåll, sol, luft, vatten och frihet till rörelse

i omväxlande terräng.

De evakueringssynpunkter, som år 1940 spelade en avgörande roll för

statsmakternas åtgärder till befordrande av stadsbarnens sommarvistelse på

landet, äro ej heller i nuvarande situation utan betydelse.

Från olika håll, kommunala och enskilda, pågå för närvarande som vanligt

vid denna årstid ivriga ansträngningar att tillgodose anförda behov. De

mötas under innevarande läge av allehanda svårigheter. Befolkningsutredningen

finner den aktuella situationen påkalla ett stöd från statsmakterna

åt verksamheten.

Befolkningsutredningen lämnar härefter vissa uppgifter rörande den kommunala

och enskilda verksamhet, som pågår på ifrågavarande område. Utredningen

anför härom.

Den verksamhet i angivna syfte, som för närvarande bedrives i landet,

omfattar dels sommarkoloniverksamhet och dels feriebarnsverksamhet. Den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

till omfånget största verksamheten bedrives genom skollovskolonier för barn

i skolåldern, men även för barn under skolåldern anordnas årligen sommarkolonier

i icke obetydlig omfattning. Å några orter lia även feriebarnsverksamlieten,

som avser att utplacera barn i enskilda hem på landsbygden,

fått en beaktansvärd omfattning.

Enligt av befolkningskommissionen verkställd beräkning (Betänkande angående

barnkrubbor och sommarkolonier m. m., Statens Offentliga utredningar

1938:20) utgjorde hela antalet sommarkolonibarn vid tiden för beräkningen

högst 18,000 ä 20,000.

Inom socialstyrelsen har på begäran av befolkningsutredningen företagits

en undersökning av sommarkoloniverksamheten 1941. Bearbetningen av de

vid undersökningen inhämtade uppgifterna är ännu icke avslutad men vissa

preliminära uppgifter ha tillhandahållits av socialstyrelsen.

Den redovisade sommarkoloniverksamheten har, såsom av utredningen

framgår, till övervägande del karaktären av skollovskolonier för barn i skolåldern

i det att 86.3 procent av de redovisade koloniernas klientel utgöras

av sådana barn och endast 13.7 procent av barn i förskoleåldern. Skollovskolonierna

torde i allmänhet drivas av koloniföreningar i nära anslutning

till skolorna, framför allt folkskolorna. Nödiga medel för koloniverksamlieten

erhållas, såsom utredningen anger, till övervägande del från kommuner

och enskilda donatorer medan avgifter från försörjarna utgöra endast

en mycket begränsad del av inkomsterna.

"Vid sidan av de nämnda skollovskolonierna drivas sommarkolonier för

barn både i och under skolåldern av åtskilliga välfiirdsorganisationer. Här

kunna nämnas Barnens dag, Böda korset, Frälsningsarmén samt stats- och

frikyrkliga församlingar och föreningar. Vissa av dessa kolonier äro speciellt

avsedda för sjuka eller av sjukdom hotade barn. Genom dispensärstyrelserna

anordnas sålunda kolonier för tuberkulösa eller tuberkulosliotade

barn. Medel härtill erhållas genom Nationalföreningen mot tuberkulos,

Första majblomman, de flesta landsting m. fl.

Från utrymningskommissionen ha erhållits vissa genom utrymningsclieferna

å ett antal utrymningsorter inhämtade uppgifter angående koloniverksamhetens

läge för närvarande.

Av socialstyrelsens och utrymningskommissionens undersökningar framgår,

att koloniverksamheten under senare år ökats i icke oväsentlig omfattning.

Behovet av kolonivistelse synes emellertid särskilt å större orter

icke kunna tillgodoses i full omfattning. Antalet ansökningar örn sådan

vistelse har sålunda allmänt ökat i snabbare takt än möjligheten att tillgodose

behovet. På vissa orter överstiger antalet anmälningar avsevärt antalet

koloniplatser. Ett tydligt behov av stödåtgärder föreligger sålunda.

Exakta uppgifter angående feriebarnsverksamlietens omfattning lia icke

kunnat erhållas. Såsom exempel å denna verksamhet kan emellertid anföras,

att genom Frälsningsarmén årligen omkring 1,200 barn beredas sommarvistelse

i enskilda hem på landsbygden. Barnens dagsföreningen i Stockholm

ordnade och bekostade 1941 sådan sommarvistelse för 203 barn. Centralkommittén

för feriebarns utsändande i Stockholm utsände 1941 sammanlagt

800 barn. Såsom exempel på kostnadernas fördelning inom denna

verksamhet kan anföras, att enligt centralkommitténs berättelse för 1941

de sammanlagda kostnaderna utgjorde 15,496 kronor 72 öre, varav resekostnaderna

utgjorde 10,383 kronor 60 öre. Sommarhemmen torde i allmänhet

upplåtas gratis och i de fall, då inackorderingsavgift utgår, torde denna i

de flesta fall endast utgå med ett mindre belopp, vilket icke är beräknat

som ersättning för sommarvärdarnas verkliga kostnader.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 298.

Befolkningsutredningen erinrar i detta sammanhang örn de åtgärder från

statens sida, som tidigare vidtagits samt örn de framställningar rörande

hjälpåtgärder, vilka — enligt vad förut nämnts — för närvarande föreligga.

Utredningen framlägger härefter för sin del förslag till åtgärder i ämnet.

Börande de former, i vilka hjälp från statens sida lämpligen bör

lämnas, uttalar sig utredningen till en början sålunda.

Vid övervägande av i vilka former den statliga hjälpen bör utgå torde

man i första hand böra taga sikte på att söka ernå en utplacering av barnen

i enskilda hem på landet hos släktingar och bekanta, med vilka föräldrarna

själva träffat avtal örn barnens sommarvistelse. Denna form av sommarvistelse

är otvivelaktigt ur många synpunkter fördelaktigast. I andra hand

bör den av kommuner och enskilda ordnade feriebarns- och sommarkoloniverksamheten

understödjas.

Den effektivaste hjälpen för en utplacering i enskilda hem synes kunna

åstadkommas genom att staten lämnar fria resor för barnen vid färd från

bostadsorten till vistelseorten på landsbygden och åter. Det är sannolikt,

att i mindre bemedlade hem resekostnaderna utgöra ett av de största hindren

för att barnen skola kunna beredas landsvistelse. Särskilt torde detta gälla

under nuvarande förhållanden med de allmänt ökade levnadsomkostnaderna

och samtidigt höjda biljettpriserna å järnvägar och andra samfärdsmedel.

Undanröjes det hinder resekostnaderna utgöra, är det sannolikt, att det i

ett stort antal fall skall visa sig möjligt för föräldrarna att ordna sommarvistelse

för sina barn.

Aven för feriebarns- och sommarkoloniverksamheten torde fria resor

komma att utgöra ett värdefullt stöd. Genom att resekostnaderna bortfalla,

torde sålunda i feriebarnsverksamheten en stor del av de tillgängliga medlen

frigöras. Dessa kunna användas för betalning av vissa mindre inackorderingsavgifter

till sådana sommarvärdar, som förklarat sig kunna ta emot

sommarbarn mot någon ersättning. Enligt vad som inhämtats från representanter

för ifrågavarande verksamhet skulle detta säkerligen stimulera till

ökade anmälningar av sommarhem. Även för skollovskolonier och sommarkolonier

för barn under skolåldern torde fria resor innebära ett stöd, som

kan ge möjlighet att utöka verksamhetens omfattning.

Från represententer för skolor och koloniverksamhet har framhållits, att

genom fria resor säkerligen en avsevärd del av städernas och industrisamhällenas

barn torde kunna beredas landsvistelse.

De fria resorna synas i den mån detta är möjligt böra kompletteras med

en förmedling av landsvistelse i enskilda hem för barn, vilkas föräldrar icke

själva äga möjlighet att träffa avtal härom med släktingar eller bekanta.

Det synes icke omöjligt att genom upprop i press och radio ett så stort

antal inkvarteringsvärdar skola anmäla sig, att en sådan förmedling kan få

praktisk betydelse. Till stöd härför kan åberopas, att med anledning av

upprop örn fosterhem för finska barn ett avsevärt större antal personer lär

ha anmält sig än som erfordras för de barn, vilka kunna överföras till

Sverige.

Det är sannolikt, att de föreslagna åtgärderna icke på alla håll komma

att förslå till beredande av landsvistelse för alla de barn, som äro i behov

härav. Såsom en tredje utväg föreslås, att åtgärder vidtagas för att underlätta

en utvidgning av koloniverksamheten å orter, där behovet av sommarvistelse

för barnen icke kan tillgodoses på annat sätt.

Det kraftigaste stödet för feriebarns- och sommarkoloniverksamheten skulle

givetvis åstadkommas genom kontanta statsbidrag till verksamheten. Det

synes emellertid icke möjligt att nu föreslå några sådana bidrag för den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

9

stundande sommaren. Det bör i stället ankomma på kommunerna att bär

träda in för att söka åvägabringa en ökning av verksamhetens omfattning.

Från flera håll har också föreslagits, att de av utrymningskommissionen

planlagda internatförläggningarna skola tagas i anspråk på samma sätt, som

skedde sommaren 1940. Ehuru erfarenheterna från denna verksamhet även

i hälsovårdshänseende synas ha varit goda, torde det vara uppenbart, att

ifrågavarande förläggningar, som äro avsedda för krigsförhållanden, i allmänhet

icke äro planerade för en sådan standard, som kan och bör fordras,

när det gäller kolonier under fredstid. Det torde därför icke kunna råda

tvekan örn att en utbyggnad av sommarkoloniverksamheten, örn en sådan

finnes böra komma till stånd, bör ske genom de organisationer, som sedan lång

tid sysslat med koloniverksamhet och förvärvat vana vid att leda sådan

verksamhet.

Utredningen övergår härefter till att närmare utveckla sitt förslag. Beträffande

de fria resorna anför utredningen därvid följande.

Förmånen av fria resor synes böra tillkomma barn, som äro födda 1928

eller senare.

En viss tvekan synes kunna råda i frågan, huruvida angivna förmån bör

begränsas genom något inkomststreck.

Vid sommarutflyttningen 1940 fanns ingen sådan begränsning ifråga örn

de fria resorna, medan däremot skyldighet att ersätta vistelse å internatförläggning

i allmänhet skulle föreligga, då försörjare^ år 1939 hade ett till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp örn 700 kronor

eller mera. Härvid är dock att märka, att även för dessa försörjare ersättningsskyldigheten

var begränsad till ett belopp örn 70 öre per dag.

Det synes icke ändamålsenligt, att statshjälpen i form av fria resor föranleder

ett överförande på statsverket av sådana kostnader för sommarresor,

som eljest skulle ha bestritts av barnens försörjare. En begränsning i rätten

att utnyttja de fria resorna bör därför stadgas. Vissa olägenheter synas

emellertid vara förknippade med att anknyta rätten till fria resor direkt till

den beskattningsbara inkomsten. Eftersom årets debetsedlar ännu icke utdelats,

måste förra årets användas, d. v. s. inkomsten år 1940 skulle bli avgörande.

Under nu rådande förhållanden är det sannolikt att för många familjer den

den ekonomiska ställningen sedan 1940 så avsevärt förändrats, att ifrågavarande

belopp numera är missvisande. En lämplig väg synes i stället vara

att anknyta rätten att erhålla fria resor till gällande prisrabattering å livsmedel.

Sådan rabatt lämnas enligt nu gällande bestämmelser, då vederbörandes

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp

understiger 900 kronor, men möjlighet finns att erhålla prisrabattering efter

ansökan, om det senaste beskattningsbara beloppet väl överstiger angivna

summa men med hänsyn till särskilda omständigheter synnerligt behov av

rabattkort föreligger. Ett beskattningsbart belopp om 900 kronor motsvarar

följande taxerade belopp:

1. barnsfamilj

2. barnsfamilj

3. barnsfamilj

4. barnsfamilj

5. barnsfamilj

Ortsgrupp I

3,390

3,930

4.030

5,330

6.030

Ortsgrupp V

3,950

4,570

5,510

6,450

7,390

Enligt inhämtade uppgifter medför denna inkomstgräns, att i Stockholm

40—50 % av barnen ha prisrabattering och i övriga orter hälften av barnen

eller däröver.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Enklast synes vara, att rätten att erhålla fria resor direkt anknytes till

erhållen prisrabattering å livsmedel. Ett undantag bör dock göras för resor

till skollovskolonier. Eör sådana resor bör inkomststrecket icke gälla utan

fria resor böra få utnyttjas för samtliga barn, oavsett föräldrarnas inkomst.

Behovet av hjälpåtgärder i förevarande hänseende torde vara mest framträdande

å de största orterna. Hjälpbehovet torde dock ingalunda vara begränsat

till dessa orter, Fastmera skulle hjälpåtgärder säkerligen behöva

komma de flesta tättbebyggda samhällen och i många fall även befolkningen

på rena landsbygden till del. Av ekonomiska och organisatoriska skäl synes

det emellertid ofrånkomligt att en begränsning härvidlag företages, så att i

allmänhet endast större städer och andra tättbebyggda samhällen nu få del

av de fria resorna. "Vid övervägande av denna fråga har det synts lämpligt

att draga gränsen vid samhällen med ett invånarantal av 8,000. De fria

resorna skulle sålunda bli tillämpliga ifråga örn städer, köpingar och municipalsamliällen

med ett invånarantal, som överstiger nämnda siffra. En möjlighet

synes dock böra hållas öppen att, om särskilda förhållanden så påfordra,

göra undantag för orter med lägre invånarantal, till exempel örn de

administrativa gränserna uppenbarligen ej följa tätbebyggelsen eller då fråga

är örn förorter till större städer. Det synes böra ankomma på den centrala

myndighet, som utses att lia ledningen av de föreslagna hjälpåtgärderna,

att medgiva sådant undantag.

Såsom av socialstyrelsens förut åberopade utredning framgår, fördelar sig

koloniverksamheten mellan städer och andra kommuner på sådant sätt, att

av det redovisade antalet kolonibarn, vilkas hemort framgått vid undersökningen,

74.3 % kommit från städer medan 25.7% kommit från andra kommuner.

I runt tal en fjärdedel av alla kolonibarn äro alltså hemmahörande

i köpingar, municipalsamhällen och landskommuner. Otvivelaktigt är även

denna del av koloniverksamheten, liksom den koloniverksamhet, som bedrives

i städer med mindre än 8,000 invånare, förtjänt av stöd från statens

sida. Framför allt torde härvid böra tagas i betraktande, att ifrågavarande

kolonibarn säkerligen i största utsträckning med sakkunnigt biträde äro utvalda

bland de mest behövande i större eller mindre industrisamhällen.

Aven de barn, som komma från rena landsbygden, äro sannolikt sådana, för

vilka en kolonivistelse i annan miljö och med goda utspisningsförhållanden

är av stort värde ur hälsosynpunkt. Det synes därför önskvärt, att även

dessa kolonier från mindre städer samt från andra kommuner än städer

överlag göras delaktiga av den statliga hjälpen i form av fria resor. Då de

ekonomiska konsekvenserna härav icke synas bli stora, föreslås, att fria

resor beviljas samtliga sommarkolonier, oavsett örn deras klientel kommer

från stads- eller landskommuner. Aven koloniernas personal bör få fria

resor från koloniens hemort till dess vistelseort för sommaren och åter.

För att landsvistelsen skall få avsedd effekt är det nödvändigt, att den

icke blir alltför kort. Med de fria resorna bör därför förknippas ett villkor,

att barnet får stanna på landsbygden en viss minimitid. Biljetterna böra

icke gälla för återresa förrän efter denna tid. I allmänhet torde landsvistelsen

böra utsträckas över en tid av 6—8 veckor. Det är emellertid sannolikt, att

såväl föräldrarna som värdarna på landet i många fall ha svårt att binda

sig för en så lång landsvistelse för barnen. För att icke ovisshet i detta

avseende skall behöva förhindra ett utnyttjande av de fria resorna, synes

minimitiden kunna begränsas till fyra veckor. Det är sannolikt att örn barnen

val befinna sig ute på landsbygden, vistelsen i många fall kommer att utsträckas

över denna tid.

För att det med de fria resorna avsedda ändamålet skall vinnas, bör utresan

anträdas före den 1 augusti.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 298.

11

På de kortaste sträckorna torde fria resor icke kunna få någon nämnvärd

effekt i form av ökad sommarutflyttning. Dessa sträckor torde därför

kunna undantagas. Förslagsvis bör rätten till fria resor begränsas till sträckor

å vilka det ordinarie biljettpriset för enkel järnvägsresa i tredje klass (för

vuxna) samt för motsvarande resa med buss eller båt uppgår till minst tre

kronor. Denna begränsning bör dock ej gälla gruppresor till sommarkolonier.

Fria biljetter böra endast utlämnas för resa till landsbygden, däremot ej

för vistelse i större städer eller industrisamhällen.

Ar 1940 användes vid sommarresorna de för utrymning avsedda särskilda

biljetterna. Dessa utlämnades genom den organisation, som upprättats för

att användas vid utrymning. Detta torde ha hängt samman med sommarutflyttningens

karaktär av evakuering; utflyttning ägde sålunda i huvudsak

endast rum från orter, där en dylik utrymningsorganisation fanns upprättad.

De nu föreslagna åtgärderna föreslås emellertid såsom ovan anförts icke

böra begränsas till att omfatta endast utrymningsorter. Det är därför icke

möjligt att generellt tillämpa samma förfaringssätt vid biljettutlämningen i

år. Särskilda skäl, som tala för att inkoppla utrymningsorganisationen i utrymningsorterna

när det gäller biljettutlämningen, synas ej heller i övrigt

föreligga. Enklast synes vara, att biljettutlämningen handhaves av järnvägsmyndigketerna

och att utlämning av gratisbiljett sker vid företeende av intyg

örn vederbörandes rätt att erhålla fri resa. Sådana intyg, som enligt vad

ovan anförts böra utfärdas efter styrkande av beviljad prisrabattering, synas

ifråga örn skolbarn böra utfärdas i skolan och ifråga örn andra barn av

barnavårdsnämnden eller dess organ.

Motsvarande förfaringssätt bör tillämpas ifråga örn sommarkolonier i det

att intyg för skolbarnskolonier utfärdas i skolan och för småbarnskolonier

av barnavårdsnämnden.

För barn under skolåldern samt för yngre barn i skolåldern, vilka resa

till enskilda hem på landsbygden, torde det i stor utsträckning vara nödvändigt

att räkna med att de måste åtföljas av moder eller annan vårdare

på resorna. Vid sompiarutflyttn ingeri 1940 Ängö vårdarna betala ett nedsatt

pris för biljetten enligt den för utrymningstransporter gällande taxan. Detta

innebär, att de Ängö köpa tur- och returbiljett till ett pris, som i allmänhet

understeg priset för enkel biljett å samma sträcka. En dylik prisnedsättning

skulle möjligen kunna komma till användning även nu. Det är emellertid

givet att särskilt för de minst bemedlade helt avgiftsfria biljetter för vårdare

medföra avsevärt större möjlighet att utnyttja de fria resorna för barnen.

För många småbarn torde detta vara enda möjligheten att komma ut på

landet med hänsyn till den ringa omfattningen av den för dessa barn bedrivna

koloniverksamheten (denna omfattar såsom framgår av socialstyrelsens

förut åberopade undersökning ett barnantal, som endast uppgår till V6 av

skolbarnskoloniernas).

Sådana kolonier för småbarn .fordra också särskilda föranstaltningar,

framför allt med hänsyn till personalen. Sakkunniga på området lia förklarat

möjligheterna att nu på kort tid ordna nya sådana kolonier för småbarn

mycket begränsade.

Med hänsyn till dessa omständigheter föreslås, att även vårdare till

mindre barn beredas helt avgiftsfria resor.

Ifråga om äldre skolbarn torde det i allmänhet icke vara oundgängligen

nödvändigt, att vårdare medfölja å resan. Var gränsen skall dragas för vårdarnas

fria resor synes kunna vara föremål för viss tvekan. I allmänhet

torde man emellertid vara berättigad antaga, att barn, som fyllt tio år,

kunna resa utan särskild vårdare. Gränsen bör därför dragas så, att rätten

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

till fria resor för vårdare begränsas att avse barn, som uppnått ungefär angivna

ålder. För att förenkla prövningen bärav synes det lämpligast, att fri

resa lämnas vårdare till barn, som äro födda 1932 eller senare. Särskilda

skäl kunna dock föreligga, som föranleda till att vårdare bör medfölja barnet

även örn detta är äldre än nu sagts (försenad utveckling eller klenhet hos

barnet, särskilt besvärlig resväg o. s. v). I sådana fall bör rätt till fri resa

kunna beviljas vårdaren av den lokala myndighet, som handhar ledningen

av förevarande verksamhet.

Till förhindrande av missbruk bör stadgas, att i allmänhet högst en vårdare

får medfölja varje familj. Skulle en familj med flera barn vilja sända

dessa till olika släktingar och vårdare skulle behöva medfölja på de olika

resorna, får detta bli föremål för särskild prövning från fall till fall.

Vårdarbiljett bör gälla för återresa tillsammans med barnet vid sommarvistelsens

slut. I ett stort antal fall torde det emellertid icke vara möjligt

för vårdaren att stanna kvar på landsbygden tillsammans med barnet utan

vårdaren måste återvända till hemorten efter att ha följt barnet till dess

vistelseort för sommaren. Vårdarbiljetten bör därför även gälla för återresa

enligt samma regler som vanliga tur- och returbiljetter, d. v. s. inom 10

dagar. Har vårdaren på detta sätt måst återvända till hemorten, bör ny

fribiljett vid sommarvistelsens slut kunna utlämnas till vårdare, som skall

hämta barnet och ledsaga det på återresan.

De fria vårdarbiljetterna utgöra en förutsättning för att de fria resorna

för barnen skola kunna utnyttjas effektivt även när det gäller mindre barn.

Vid sidan härav lämna de emellertid också en viss möjlighet för hårt ansträngda

mödrar att åtminstone en kortare tid komma ut på landet. Den

härigenom vunna rekreationen för modern kommer säkerligen även barnen

tillgodo.

Rätten att erhålla vårdarbiljett bör i första hand tillkomma modern. Kan

denna av någon anledning icke ledsaga sina barn, bör annan vårdare få fribiljett,

dock först efter prövning av vederbörande lokala myndighet. Härigenom

torde behövlig kontroll kunna vinnas över att utgifterna för vårdarbiljetterna

icke bli större än som motsvarar syftemålet.

I och med att de fria resorna till enskilda hem på landsbygden begränsas

genom det föreslagna inkomststrecket och genom de ytterligare restriktioner,

som härovan föreslagits för vårdarnas fria resor, kommer sistnämnda förmån

att gälla endast en mindre del av det totala barnantalet. Tänkbart vore att

ytterligare begränsa vårdarnas fria resor genom en särskild behovsprövning.

Det ställer sig emellertid utomordentligt svårt att ge regler för en sådan

prövning, vilka skulle kunna tillämpas utan att bereda de lokala organen,

vilka skulle ha prövningen örn hand, ett synnerligen omfattande och svårt

arbete. En sådan prövning synes därför icke böra komma ifråga.

Rörande det sätt, varpå förmedling av sommarvistelse i enskilda

hem m. m. bör äga rum, gör befolkningsutredningen följande uttalanden.

Ä de orter, där organiserad feriebarnsverksamhet finns, bör denna verksamhet

fortsättas i samråd med och med understöd av de kommunala myndigheterna,

särskilt folkskolestyrelse och barnavårdsnämnd. Såsom förut

framhållits torde feriebarnsverksamheten genom de fria resorna erhålla en

så väsentlig lättnad i ekonomiskt hänseende, att den kan utvidgas i relativt

betydande omfattning.

Feriebarnsverksamhet torde emellertid icke komma att finnas på alla

orter, där sådan verksamhet skulle behövas. Å övriga orter, för vilka de fria

resorna avses att gälla, bör det ankomma på de kommunala myndigheterna

att taga initiativet till en förmedling av sommarhem. Lämpligast synes vara,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Marits proposition nr 298.

att för ändamålet en delegation bildas av representanter för skolstyrelser,

barnavårdsnämnd oell enskilda organisationer i orten. Denna delegation bör

genom upprop i pressen och på annat sätt söka anskaffa lämpliga hem på

landsbygden, i vilka man är villig att taga emot ett eller flera stadsbarn

under sommaren. Medel för denna propagandaverksamhet böra anslås av

kommunen. Bland annat böra familjer, som flytta ut på sommarnöje med

sina egna barn, uppmanas att örn möjligt taga med ytterligare ett eller

Hera barn. För att ett tillfredsställande antal längshem skola kunna anskaffas

torde det också vara nödvändigt, att kommunen ställer medel till förfogande

för beredande av någon mindre ersättning åt sommarvärdarna.

På de flesta håll torde det vara nödvändigt att de kommunala åtgärderna

understödjas och samordnas inom länets ram. Utfärdade upprop få sålunda

sannolikt större effekt, örn de understödjas eller förmedlas av exempelvis

länets barnavårdsförbund. Särskilt lyckligt synes det vara att för detta ändamål

förvärva landshövdingarnas medverkan. Örn verksamheten icke kan ordnas

på annat sätt synes det nödvändigt, att länsstyrelserna träda in.

Denna verksamhet inom länets ram torde vara nödvändig även för samordning

av de olika kommunernas intressen inom de län, där flera utflyttningsorter

av nu ifrågavarande slag finnas. Här synes det lämpligast att

uppropen utfärdas gemensamt för samtliga länets orter samt att anmälda

hem fördelas mellan orterna efter behov, uttryckta önskemål hos sommarvärdarna

o. s. v.

En viss kontroll av de anmälda landshemmen och av förhållandena under

barnens vistelse i dessa hem bör äga rum. Härför böra barnavårdsnämnderna

i landskommunerna anlitas. Eventuellt torde också barnavårdsombudens

medverkan kunna påräknas.

Statens åtgärder på förevarande område skulle sålunda inskränka sig till

att uppmana kommunerna att sätta igång ovan berörda förmedlingsverksamhet.

Enligt befolkningsutredningens förslag bör statens utrymningskommission

medverka vid anskaffandet av förläggningar m. m. Utredningen

anför härom.

Det vore av synnerlig betydelse örn en snabb utbyggnad av koloniverU

samheten genom kommuner och enskilda kunde komma till stånd. I de orter,

där koloniverksamhet är behövlig men ännu icke erhållit understöd av kommunen

bör därför tagas i övervägande örn icke anslag nu kan lämnas. Där

visst stöd redan lämnas bör på samma sätt undersökas örn detta kan ökas.

Vid en sådan utbyggnad torde ett visst bistånd av statens utrymningskommission

kuuna lämnas kommun eller koloniförening, som disponerar medel

till driftkostnaderna för en eller flera nya kolonier. Kommissionen torde

sålunda kunna lämna hjälp vid uppletande av lämpliga lokaler för sådana

nya kolonier. Härvid böra utväljas förläggningar, som särskilt lämpa sig

för ifrågavarande ändamål genom sin belägenhet i närheten av vatten o. s. v.

Man är under nuvarande förhållanden säkerligen berättigad att räkna med

tillmötesgående från fastighetsägarnas sida, när det gäller upplåtelse av behövliga

fastigheter.

Förläggningarna böra ställas i ordning av vederbörande inkvarteringsnämnd

på samma sätt som vid utrymning, d. v. s. förses med sängar, träull

för stoppning av madrasser samt köksutrustning. Ledningen av förläggningarna

bör däremot ankomma på vederbörande kommun eller koloniförening,

som också bör bestrida hyra för lokalerna samt driftkostnaderna. Personal

för förläggningarna bör likaledes anställas av kommunen eller föreningen,

som även själv bör ordna den ekonomiska ledningen för förläggningarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Enligt vad som inhämtats från utrymningskommissionen företogs förra

året ett experiment i angivna riktning genom att kommissionen medverkade

vid anskaffning av fem koloniförläggningar för barn från Norrköping. Möjlighet

bereddes också att på dessa förläggningar i viss utsträckning utnyttja

av utrymningskommissionen anskaffad utrustning. Erfarenheterna från detta

experiment voro goda.

De ifrågavarande internaten torde böra upprättas som komplettering av

de vanliga skollovskolonierna, d. v. s. avses för barn i samma ålder som

dessa kolonier. Det är givetvis tänkbart att även kolonier för mindre barn

kunna upprättas på samma sätt. Svårigheterna att ordna en dylik småbarnskoloni

måste emellertid såsom förut framhållits vara avsevärt större

än när det gäller en koloni för barn i skolåldern. Större krav måste ställas

på lokalerna, på personalen o. s. v. Det är därför icke sannolikt att någon

egentlig ökning av koloniverksamheten för mindre barn kan ernås på denna

väg. De fria resorna till enskilda hem torde därför bli den viktigaste hjälpformen

för dessa barn.

Befolkningsutredningen har övervägt frågan vilken myndighet, som

bör centralt leda ifrågavarande verksamhet. Utredningen utvecklar

sin ståndpunkt i denna fråga på följande sätt.

Med hänsyn till vad som anförts örn evakueringssynpunktens begränsade

betydelse vid de nu föreslagna åtgärderna, synes det icke lämpligt att uppdraga

den centrala administrationen av dessa åtgärder till utrymningskommissionen.

Detta uppdrag bör i stället lämnas en myndighet med mera

utpräglad inriktning på sociala frågor under fredstid. Ur denna synpunkt

framstår socialstyrelsen som särskilt ägnad att handhava uppdraget. Xandra

sidan är det otvivelaktigt av värde att utnyttja den av utrymningskommissionen

1940 samlade erfarenheten på förevarande område. Det synes också

lättare för utrymningskommissionen än för socialstyrelsen att inom verket

ordna den kanslimässiga skötseln av ärendena, anskaffa eventuellt behövlig

extra arbetskraft o. s. v. En lämplig lösning synes vara att handhavandet

av ifrågavarande ärenden uppdrages åt en delegation, bestående av representanter

för socialstyrelsen och utrymningskommissionen, samt att beredning

och expedition av ärendena ske inom utrymningskommissionens kansli.

Närmare föreskrifter angående verksamheten böra utfärdas av delegationen

i samråd med berörda myndigheter och organisationer — ifråga örn resorna

framför allt järnvägsstyrelsen.

Slutligen har befolkningsutredningen framlagt beräkningar rörande

kostnaderna för statens ifrågavarande hjälpverksamhet. Utredningen anför

i ämnet följande.

Det synes icke möjligt att med någon säkerhet beräkna kostnaderna förde

föreslagna åtgärderna, då dessa kostnader framför allt bli beroende av

den omfattning, i vilken de fria resorna komma att utnyttjas.

I rikets städer, köpingar och municipalsamhällen med ett invånarantal

överstigande 8,000 torde för närvarande finnas i runt tal 350,000 barn, som

äro födda 1928 eller senare. Förutsättes, att förmånen av fria resor sammanlagt

tages i anspråk av 20 % av detta barnantal, utgör detta 70,000.

Förutsättes vidare, att en vårdare medföljer på vart femte barn, kommer

antalet vårdare att utgöra omkring 15,000. Det synes med ledning av erfarenheterna

från 1940 rimligt att beräkna biljettkostnaden för barnen till i

genomsnitt 10 kronor per person samt för vårdarna till i genomsnitt 20

kronor per person. Med denna beräkning skulle kostnaden för de fria

resorna sålunda utgöra cirka 1,000,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

15

Därest av utrymningskommissionen anskaffad internatutrustning tages i

anspråk för sommarkolonier, torde vissa kostnader uppkomma för att vid

sommarens slut återställa utrymningskommissionens beredskap i denna del.

Använd träull torde sålunda böra ersättas, använd köksutrustning måste

förpackas och eventuellt kompletteras, sängar tagas isär o. s. v. Örn inkvarteringsnämnderna

tagas i anspråk för att iordningställa förläggningar

för sommarkolonier, uppkomma också vissa kostnader för denna deras verksamhet.

Samtliga dessa kostnader äro helt beroende av i vilken omfattning

utrymningsorganisationens medverkan kommer att tagas i anspråk för

en utvidgning av koloniverksamheten. De torde emellertid icke komma att

bliva större än att de rymmas inom den för resorna angivna kostnadsramen.

I övrigt torde några mera avsevärda kostnader icke uppkomma. Det

förutsättes, att kommunerna ställa medel till förfogande för de kommunala

organens medverkan vid administrationen av de fria resorna samt att förmedling

av sommarhem och utvidgning av koloniverksamheten bekostas av

kommunerna eller enskilda personer och organisationer.

Till den föreslagna verksamheten torde sålunda böra anvisas ett förslagsanslag

örn 1,000,000 kronor.

IV. Yttranden.

Över befolkningsutredningens förslag hava yttranden avgivits av skolöverstyrelsen,

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, statens utrymningskommission

och järnvägsstyrelsen.

Skolöverstyrelsen har uttalat sig på följande sätt.

Överstyrelsen kan för sin del vitsorda behovet av de ifrågasatta åtgärderna.

Enligt vad överstyrelsen har sig bekant äro skolbarnens näringsförhållanden,

framför allt i städer och industrisamhällen, på grund av ransoneringen av

viktiga livsmedel samt försörjningsläget i övrigt numera avsevärt sämre än

under normala förhållanden. Särskilt har det uppgivits, att betydande svårigheter

föreligga för hemmen att utrusta skolbarn, som nödgas intaga måltid

i skolan, med bröd och matfett i tillräcklig mängd. Då näringsförhållandena

under nästkommande vinter kunna befaras bliva än svårare, är

det av vikt, att barnen från städer och samhällen under sommaren beredas

tillfälle till en hälsosam lantvistelse med god tillgång till stärkande föda.

Beträffande formen för statens stödåtgärder anser överstyrelsen, att fria

resor för barnen torde komma att bliva av väsentlig betydelse för beredande

av lantvistelse i enskilda hem. I fråga örn sommarkolonierna torde det

tyvärr nu vara väl sent att kunna vänta någon betydande utvidgning av

organisationen, då planerna för sommarens koloniverksamhet redan å de

olika orterna torde hava tagit fast form. Dessutom synas resekostnaderna

för koloniernas barn vara en relativt ringa del av den totala utgiften för

nämnda verksamhet. Detta hindrar dock icke, att de föreslagna åtgärderna

åtminstone i vissa fall kunna komma att medföra utrustandet av nya kolonier.

Måhända kan också det ifrågasatta resebidraget föranleda kommunerna

att i större utsträckning än hittills anslå medel för den verksamhet, varom

nu är fråga.

Enligt det remitterade förslaget skulle fria resor i allmänhet tillkomma

feriebarn endast från städer oell samhällen med minst 8,000 invånare. Aven

örn överstyrelsen förstår de organisatoriska svårigheter, som kunna vara

förenade med att utsträcka denna rätt till mindre samhällen, måste dock

överstyrelsen framhålla, att behovet av lantvistelse — icke minst ombyte

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 298.

av miljö och klimat — kan vara lika stort i en del samhällen med ett färre

antal invånare än 8,000. I vart fall vill överstyrelsen understryka betydelsen av

att dispens från nämnda föreskrift av den föreslagna centrala myndigheten

beviljas i den utsträckning förhållandena medgiva.

Medicinalstyrelsen anför i huvudsak följande.

Redan under normala förhållanden utgör vistelse på landet under sommaren

för barn och ungdom från städerna en utomordentligt betydelsefull

åtgärd från hälsovårdssynpunkt. Under nuvarande krisförhållanden och svårigheter

på näringsområdet är betydelsen av landsvistelse för stadsbarn än

mycket större. Av undersökningar, verkställda av medicinalstyrelsen och

socialstyrelsen rörande krisens återverkningar på hälsotillståndet i vårt land,

har också framkommit att, även örn dess verkningar ännu icke varit av allvarligare

art, likväl vissa familjegrupper kommit nära den gräns, då inverkan

på barnens hälsa kan befaras. Under nästkommande år torde man

härvidlag kunna förvänta ytterligare påfrestningar.

Särskilda åtgärder för ett utökat utsändande av stadsbarnen till landet

synas därför vara väl motiverade. De hjälpåtgärder, som från befolkningsutredningen

föreslås, gå ut på att genom statligt bidrag till resorna för

barnen och i vissa fall för deras vårdarinnor till och från orten för landsvistelsen

utöka möjligheten för barnens sändande till landet. Det är sannolikt,

att, som befolkningsutredningen framhåller, örn resekostnaderna kunde

gäldas genom allmänna medel, det i stort antal fall kommer att därigenom

visa sig vara möjligt för föräldrarna att ordna sommarvistelse för sina barn

i enskilda hem på landet. Ävensom torde fria resor komma att utöka möjligheten

för feriebarns- och sommarkoloniverksamheten.

Befolkningsutredningen föreslår, att förmånen av fria resor skall tillkomma

barn, som äro födda 1928 eller senare. Häremot har medicinalstyrelsen

intet att erinra. En ekonomisk begränsning inom dessa kategorier

av barn av förmånen föreslås dock av utredningen. Det beskattningsbara

beloppet skulle icke läggas till grund för bedömande av fria resor utan

detta skulle ske genom ett direkt anknytande till prisrabatteringen å livsmedel.

Detta synes styrelsen vara ett godtagbart och praktiskt förfarande.

Utredningens förslag angående stipulerad längd för landsvistelsen, tidpunkt

för utresan samt begränsning av rätten till fria resor till vissa minimisträckor

kan medicinalstyrelsen ävenledes tillstyrka.

Utredningen föreslår vidare, att avgiftsfria resor skola beredas även vårdare

till mindre barn, i vilket sammanhang utredningen emellertid också erinrar

örn möjligheten att i likhet med vad som skedde vid sommarutflyttningen

år 1940 låta vårdarna betala biljettkostnaderna enligt den för utrymningstransporter

gällande taxan, som innebär att de finge köpa tur- och

returbiljett till ett pris, som i allmänhet understege priset för enkel biljett

å samma sträcka. Då medicinalstyrelsen finner det synnerligen önskvärt att

verksamheten anordnas med tanke på att i görligaste mån motverka missbruk

av dessa fria resor för vårdarna, synes det styrelsen önskvärt att

samma principer kunde tillämpas innevarande år. Med hänsyn till vad utredningen

anfört härom vill styrelsen emellertid icke motsätta sig förslaget

örn helt fria resor även för vårdare till mindre barn, även om styrelsen

hade, örn det varit möjligt, velat angiva ett lägre inkomststreck än det i

samband med prövningen örn prisrabattering på livsmedel angivna. Vilka

bestämmelser som än bliva fastställda, är styrelsen angelägen framhålla, att

det vöre en bestämd fördel, örn möjlighet bereddes för de ekonomiskt sämst

ställda i samhället att erhålla helt fria resor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 298.

17

Styrelsen vill även ifrågasätta om icke i viss utsträckning småbarnens

resor från de större orterna kunde anordnas kollektivt, varigenom ett begränsat

antal medföljande vårdare skulle behövas för barnens tillsyn under

resorna och kostnaderna därigenom avsevärt nedbringas.

Med anförande av dessa synpunkter har medicinalstyrelsen tillstyrkt att

det begärda anslaget beviljas till de av befolkningsutredningen föreslagna

åtgärderna för beredande av lantvistelse för barn under sommaren 1942.

Socialstyrelsen uttalar sin fulla och livliga anslutning till den allmänna

motiveringen för de av befolkningsutredningen föreslagna åtgärderna. Styrelsen

anför i anslutning härtill följande.

Styrelsen vill framhålla den betydelse, som sommarvistelse på landet

äger även ur socialvårdssynpunkt för många barn från mindre bemedlade

hem. Den återhämtning och den ökade motståndskraft, som barnen skulle

vinna genom sommarvistelsen, innebär nämligen ett förebyggande eller åtminstone

ett motverkande av växande hjälpbehov hos barnen under nästkommande

vinterhalvår. Under denna tid skulle följaktigen också för barnens

del ställas mindre anspråk än eljest på samhällets understöd i form

av sjukvård, fattigvård m. m. I rådande situation, efter en påfrestande

vinter och inför sannolikheten av en ny, måhända lika påfrestande vinter,

utgör alltså en allmän och effektiv hälsovård och kostförstärkning genom

barnens sommarvistelse på landet en synnerligen angelägen barnavårdande

uppgift.

Socialstyrelsen har ansett sig kunna i det stora hela biträda det framlagda

förslaget. Styrelsen har emellertid gjort följande påpekanden.

Förslaget bör givetvis omfatta alla erforderliga trafikmedel, icke blott statens

järnvägar, såsom närmast synes framgå av förslaget, utan även enskilda

banor, omnibuslinjer och båtar. Härav följa vissa konsekvenser för det

praktiska ordnandet av biljettanskaffningen. Då resa anträdes med statens

järnväg svnes det vara enklast att gratisbiljett utlämnas, såsom av befolkningsutredningen

föreslås, av järnvägsmyndigheterna vid företeende av intyg

örn vederbörandes rätt att erhålla fri resa. Vid anlitande av andra färdmedel

synes det däremot vara enklast, att ifrågakommande kommuner ställa

medel till förfogande för förskottering av resekostnaderna i de enskilda

fallen för att mot redovisning sedermera av staten återfå de utgivna beloppen.

Vidare vill socialstyrelsen i fråga örn giltighetstiden för vårdarbiljett

framhålla, att vårdare icke bör vara bunden av att återresa inom de 10

dagar, som gälla för vanlig returbiljett. Vårdarbiljett bör gälla för återresa

när helst återresan sker, dock senast vid sommarvistelsens slut.

De här gjorda påpekandena liksom förslagets detaljer i övrigt böra upptagas

till närmare granskning och utformning av den delegation, åt vilken

hithörande ärenden enligt förslaget skola uppdragas.

Statens utrymningskommission förklarar sig icke hava något att erinra mot

förslaget.

Järnvägsstyrelsen, som närmare övervägt endast de delar av förslaget, som

beröra resornas organisation och betalning, har i dessa delar gjort följande

uttalanden.

Då det av förslaget framgår, att berörda transportföretag skola erhålla

ersättning för transporterna av statsmedel ur ett härför ifrågasatt förslagsanslag

örn 1,000,000 kronor, har styrelsen intet att erinra mot att de i för
Bihang

Ull riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 298. i*>* u 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Majlis proposition nr 2.f''S.

slaget angivna kategorierna barn och vårdare erhålla fria resor på statens

järnvägar.

Transporterna av det stora antalet barn, det bär gäller, komma dock nied

hänsyn till rådande överbelastning av järnvägarna att vålla stora svårigheter.

För att över huvud taget möjliggöra transporterna fordras, att huvudparten

av framresorna äger rum före den 18 juni eller efter den 2 juli. Under

tiden 18 juni—2 juli samt för övrigt på lördagar och söndagar kunna barntransporter

icke ställas i utsikt. Enär huvuddelen av framresorna för barn

i skolåldern följaktligen kommer att koncentreras till ett fåtal dagar under

tiden från skolornas avslutning omkring den 8 juni till den 17 juni, är det

nödvändigt för resornas planläggning och transporternas utförande, att järnvägsmyndigheterna

på förhand underrättas örn såväl gruppresor som individuella

resor. Dessa senare böra anmälas senast 3 och gruppresor senast

10 dagar i förväg. I större städer, varifrån transporterna kunna beräknas

bliva av särskilt stor omfattning, bör biljettbeställningen ske genom ett centralt

organ, som står i intim kontakt med järn vägsbefälet för uppgift örn

antal resande samt önskad dag och tåglägenhet för resornas anträdande.

Järnvägen bestämmer tåglägenliet för såväl individuella som gruppresor.

Återresorna torde komma att bliva mera spridda, varför särskilda restriktioner

för individuella resor ej torde komma att erfordras annat än i form

av förbud för resor på lördagar och söndagar. Vid större gruppresor erfordras

förutanmälningar, varefter järnvägen bestämmer tåglägenhet.

Beträffande ersättningen till statens järnvägar är styrelsen beredd medverka

till att denna avväges så, att största möjliga antal resor kunna göras

för tillgängligt anslag. En given förutsättning är dock, att statens järnvägars

egna direkta kostnader för transporterna böra bli täckta. Ehuru

järnvägens kostnader för de ifrågasatta transporterna icke nu kunna helt

överblickas, bland annat på grund av att ingenting är bekant, örn dessa

resor kunna organiseras på för järnvägen tillfredsställande sätt med särskilda

transportlägenheter, anser sig styrelsen kunna föreslå, att ersättningen

för varje resa av barn och av vårdare i en riktning bestämmes till

37.5 procent av priset för hel enkel biljett i 3 klass. På så sätt beräknat

biljettpris torde med hänsyn till de transportavstånd, som komma ifråga,

ganska väl överensstämma med i utredningen beräknad genomsnittlig biljettkostnad.

Vid individuella resor för barn under 4 år befordras barnen utan

ersättning. Snälltågstilläggsbiljetter lösas i förekommande fall till normalt

pris och betalas kontant av de resande. Inskrivning av resgods och cyklar

får ske mot vanlig avgift, som betalas kontant av de resande. För Varje

resande medgives 12 kilogram frivikt för resgods.

För resor med statens järnvägars landsvägsbussar anser sig styrelsen

icke kunna medgiva någon biljettprisnedsättning. Sådan nedsättning torde

ej heller vara behövlig, då dylika resor nästan undantagslöst ske å kortare

avstånd i förbindelse med tåg eller båt och den utgående avgiften följaktligen

är ringa i förhållande till den samlade resekostnaden. Med hänsyn

till rådande inskränkningar i fråga örn busstrafiken böra större transporter

med landsvägsbussar undvikas, varjämte resorna såvitt möjligt böra förläggas

till andra veckodagar än lördagar och söndagar.

För resorna komma särskilda biljetter för avgiftsfria resor att användas.

Dessa biljetter utskrivas direkt av de myndigheter, som skola organisera

resorna, men bliva gällande för resa först sedan de kompletterats och

stämplats genom vederbörliga järnvägsstationers försorg. För att förhindra

missbruk böra biljetterna av respektive myndighet förses med legitimationsstämpel

eller namnunderskrift.

För resorna kommer styrelsen att utfärda erforderliga kontroll-, transportoch

expeditionsföreskrifter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj-.ts proposition nr 298.

Svenska järnvägsföreningen har viel förfrågan medgivit samma nedsättning

för de i personsamtrafiken deltagande enskilda järnvägarna, under förutsättning

att samma gottgörelse beredes dem.

Samråd om här omhandlade resor har icke kunnat äga rum med förvaltningarna

för postdiligens- eller privata buss- och båtlinjer på grund av den

korta tid, som stått till buds för yttrandet.

Efter transporternas avslutande kommer styrelsen att till Kungl. Majit

anmäla storleken av den ersättning, som enligt förestående kan komma att

tillfalla berörda transportföretag.

Y. Departementschefen.

I likhet med befolkningsutredningen finner jag det under nuvarande förhållanden

vara av särskild betydelse att barn, bosatta i städer och stadsliknande

samhällen, i största möjliga utsträckning erhålla tillfälle till en

stärkande sommarvistelse på landet. Då den verksamhet, som i nämnda

syfte bedrives av kommuner och enskilda, icke kan beräknas bliva tillfyllest,

anser jag det väl motiverat, att staten ingriper för att möjliggöra lantvistelse

under instundande sommar för ett så stort antal barn som möjligt.

Enligt befolkningsutredningens förslag skulle statens hjälp i huvudsak

lämnas i den formen att de barn, som därav äro i behov, erhölle fria resor

vid färd till landet och åter, därvid fria resor jämväl i viss utsträckning

skulle medgivas även för mödrar eller andra vårdare, som medföljde barnen.

Hjälpen skulle främst ha till syfte att underlätta en utplacering av barn i

enskilda hem på landet, men även en utvidgning av sommarkoloniverksamheten

för barn åsyftas.

Till vad utredningen föreslagit beträffande resorna kan jag i stort sett

ansluta mig.

Sålunda tillstyrkes, att fria resor skola tillkomma barn födda år 1928

eller senare.

Rätten till fri resa bör anknytas till erhållen prisrabattering å livsmedel,

dock att resor till skollovskolonier städse böra vara avgiftsfria.

Utöver den begränsning som skett genom anknytning till prisrabatteringen

å livsmedel anser jag lämpligt att begränsa de fria resorna till enskilda

hem att gälla allenast för barn, bosatta i större städer eller andra tättbebyggda

samhällen, därvid gränsen bör dragas vid ett invånarantal av

8,000. Den centrala myndighet, åt vilken ledningen av hjälpverksamheten

anförtros, bör dock erhålla möjlighet att, där omständigheterna därtill föranleda,

medgiva undantag för orter med lägre invånarantal.

Till utredningens förslag, rörande viss minimitid för lantvistelsen ansluter

jag mig. Likaså biträder jag förslaget att rätten till fri resa — frånsett

gruppresa till sommarkoloni — blott skall gälla för sträckor, för vilka det

billigaste biljettpriset för enkel tur är minst tre kronor.

Även beträffande fria resor för mödrar eller andra vårdare torde i stort

sett böra gälla de föreskrifter, som förordats av befolkningsutredningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

Liksom socialstyrelsen anser jag, att fria resor böra få förekomma å samtliga

erforderliga trafikmedel, således även å enskilda järnvägar samt å båtoch

omnibuslinjer.

På sätt befolkningsutredningen tänkt sig, torde vidare statens utrymningskommission

kunna lämna sin medverkan, då det gäller att finna lämpliga

lokaler för nya sommarkolonier. Förläggningarna böra iordningställas av

vederbörande inkvarteringsnämnder på samma sätt som vid utrymning.

Kostnaderna för hyra av lokalerna ävensom drift- och personalkostnader

böra emellertid bekostas av kommunerna eller enskilda.

På av befolkningsutredningen angivna skäl förordar jag, att den centrala

ledningen av ifrågavarande verksamhet anförtros åt en delegation bestående

av representanter för socialstyrelsen och statens utrymningskommission

samt att verksamhetens kansli förlägges till utrymningskommissionen.

Närmare föreskrifter angående verksamheten torde böra utfärdas av

nämnda delegation i samråd med vederbörande, av verksamheten berörda

myndigheter. Därvid torde bland annat få beaktas vad järnvägsstyrelsen

anfört i sitt yttrande över utredningens förslag.

Vad beträffar omfattningen av ifrågavarande verksamhet är jag av den

uppfattningen, att densamma sannolikt kommer att bliva mycket mera begränsad,

än befolkningsutredningen antagit. Jag uppskattar därför statens

kostnader för verksamheten, vilka av utredningen upptagits till 1,000,000

kronor, blott till halva denna summa. För ändamålet torde för nästa budgetår

böra under femte huvudtiteln, rubriken åtgärder till främjande av

sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda

samhällen, anvisas ett förslagsanslag av 500,000 kronor.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att till Åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet

för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen för budgetåret

1942/43 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av.................................................. kronor 500,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition ay den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Jan-Erik Stenius.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:330 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tät a1 i texten
  2. SU 1942:171 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående åtgärder till främjande av sommarvistelse på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samh s. 1 i texten