Sök i Ratio Lex

Angående ersättning i visst fall i anledning av olycksfall i arbete

1942-05-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:299, Angående ersättning i visst fall i anledning av olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 299.

1

Nr 299.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående ersättning

i visst fall i anledning av olycksfall i arbete;

given Stockholms slott den 15 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 15 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena (Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, uppkommen fråga angående

ersättning i visst fall i anledning av olycksfall i arbete samt anför:

Enligt en till riksförsäkringsanstalten den 23 november 1928 inkommen

anmälan om olycksfall i arbete hade sjömannen Torsten Verner Lutti^den

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 299. 1184 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 299.

17 i samma månad under tjänstgöring ombord på ångfartyget Iwan av Marstrand

fått högra underarmen bruten. Lutti hade vid olyckstillfället tjänstgjort

såsom rorsman på fartyget, vilket befunnit sig på resa mellan Göteborg

och Hälsingborg.

Lutti är född 1907 och svensk medborgare.

Jämlikt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete tillerkände

riksförsäkringsanstalten i anledning av olycksfallet Lutti sjukpenning

och ersättning för läkarvård för tiden till och med den 14 mars 1929.

Enligt ett sistnämnda dag utfärdat läkarintyg var Lutti dåmera återställd

från skadan utan kvarvarande men.

Den 6 november 1940 inkom till riksförsäkringsanstalten ett läkarintyg,

som utvisade att Lutti trots besvär från den skadade armen arbetat såsom

eldare till sjöss i flera år och att han i anledning av dessa besvär den 19

oktober 1940 intagits å Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för pseudarthros

(falsk led) i den skadade armen. Enligt journal från sjukhuset vårdades

Lutti där under tiden från och med den 19 oktober 1940 till och med den

15 mars 1941 samt under tiden den 15 augusti—den 10 september sistnämnda

år. Härunder undergick Lutti operationer i armen samt erhöll efter utskrivningen

fortsatt behandling.

Genom beslut den 20 december 1940 förklarade riksförsäkringsanstalten

sig icke kunna upptaga den sålunda ånyo väckta ersättningsfrågan till prövning,

enär förnyat ersättningsanspråk icke blivit framställt inom tio år efter

det ersättningsfrågan senast varit föremål för anstaltens prövning och förty

rätt till talan örn eventuell ytterligare ersättning på grund av olycksfallet

jämlikt förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig preskription och örn

kallelse å okända borgenärer vore gentemot anstalten förlorad. Över detta

beslut anförde Lutti besvär hos försäkringsrådet, vilket genom utslag den

i mars 1941 förklarade sig icke finna skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Sedan Lutti hos Kungl. Maj:t anhallit att av nåd utfå ytterligare ersättning

till följd av skadan, har högsta domstolen den 29 augusti 1941, enär

ansökningen icke avsåge utövningen av Kungl. Majis rätt att i brottmål

göra nåd samt det följaktligen ej ankomme på högsta domstolen att avgiva

yttrande över ansökningen, förordnat, att handlingarna i ärendet skulle

överlämnas till vederbörande statsdepartement.

Handlingarna lia härefter överlämnats till socialdepartementet.

I ärendet ha infordrade utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten,

försäkringsrådet samt statskontoret.

Riksförsäkringsanstalten har anfört bland annat följande.

Aiistalt&ii bär verkställt viss utredning angående Luttis numera iråkade

tillstånd. Efter samråd med sin överläkare, professor A. Troell, har anstalten

funnit samband föreligga mellan Luttis nuvarande besvär och det

honom år 1928 övergångna olycksfallet. Därest olycksfallsförsäkringslagen

\aiit

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 299,

från oell med den 19 oktober 1940 till oell med den 31 december 1941 efter

en beräknad arbetsförtjänst, som uppgått till 945 men ej till 1,215 kronor,

med 2 kronor örn dagen. Härifrån skulle under tiden för sjukhusvistelsen

Lava avdragits 1 krona per dag. Därjämte skulle lia utgivits ersättning för

sjukhus- och läkarvård med hittills tillhopa 751 kronor 30 öre. Ytterligare

skulle enligt ett den 8 oktober 1941 dagtecknat invaliditetsintyg livränta för

viss tid, t. ex. ett år, hava tillerkänts Lutti från och med den 1 januari 1942

efter en beräknad arbetsförtjänst av 1,000 kronor och en invaliditetsgrad av

33 Vs procent. Därefter skulle frågan om ytterligare livränta till Lutti hava

med hänsyn till hans eventuellt förändrade tillstånd av anstalten upptagits

till ny prövning.

Då emellertid förutsättning för rätt till ersättning till Lutti enligt olycksfallsförsäkringslagen

icke föreligger, får riksförsäkringsanstalten hemställa,

att den gjorda framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

Försälcringsrådet, som funnit principiella skäl tala mot utgivande av ersättning

enligt olycksfallsförsäkringslagen i de fall, då rätt till talan därom

gått förlorad, har hemställt, att ansökningen icke måtte föranleda någon

åtgärd.

Statskontoret anför:

I betraktande av omständigheterna i detta fall måste statskontoret finna

det mindre tillfredsställande, att Lutti enbart på grund av preskriptionsförordningens

bestämmelser skall förlora den rätt till ersättning för olycksfall

i arbete, vartill han eljest otvivelaktigt skulle hava varit berättigad.

Genom en serie olyckliga omständigheter har han i fråga örn rätt till

olycksfallsersättning kommit i ett synnerligen oförmånligt läge. Särskilt ina

framhållas, att han, enligt läkarintyg den 6 november 1940, varit eldare till

sjöss liera år trots besvär från den genom olycksfallet skadade armen. Därest

lian något tidigare än vad som skett sökt läkarvård för dessa besvär — som

av allt att döma ej torde hava varit obetydliga — och begärt ersättning

härför av riksförsäkringsanstalten, så hade han bibehållits vid rätten till

olycksfallsersättning.

Statskontoret finner sig visserligen i likhet med riksförsäkringsanstalten

och försäkringsrådet icke kunna förorda bifall till sökandens anhållan att av

nåd erhålla ytterligare ersättning enligt ovannämnda lag för ifrågavarande

olycksfall. Men ämbetsverket anser sig med hänsyn till föreliggande särskilda

omständigheter böra förorda, att Lutti i annan ordning luåtte komma

i åtnjutande av någon gottgörelse för den olycksfallsersättning, som han av

ovan angivna skäl icke kommit att erhålla.

Såvitt statskontoret kan finna, torde dylik gottgörelse med hänsyn till

konsekvenserna icke kunna beredas honom på annat sätt, än att han fran

det under riksstatens femte huvudtitel uppförda reservationsanslaget till

extra utgifter erhåller en gratifikation till belopp, som av Kungl. Majit kail

befinnas skäligt.

I fråga örn storleken av en dylik gratifikation får statskontoret uttala,

att Lutti lämpligen synes böra tillerkännas ett belopp, motsvarande dels

den sjukpenning, han skulle hava erhållit under tiden den 19 oktober 1940—

31 december 1941, eller 703 kronor, dels ock den livränta, 255 kronor

55 öre, vartill lian enligt riksförsäkringsanstaltens beräkningar skulle hava

varit berättigad under år 1942. Sammanlagt torde lian alltså böra erhålla

i runt tal 950 kronor, varav det mot livräntan svarande beloppet, 250 kro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 299.

nor, torde i lämpliga poster böra successivt utbetalas till honom under

år 1942.

Därest han själv helt eller delvis bekostat den i handlingarna omförmälda

sjukhus- och läkarvården, 751 kronor 30 öre, torde han därjämte böra

erhålla ersättning för vad han för denna vård utgivit.

Enligt stadgad praxis är en fordran, som grundas på lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete, underkastad preskription. Fordringen måste därför i

någon form anmälas hos försäkringsgivaren inom tio år från olycksfallsdagen.

Har i anledning av olycksfallet utgått ersättning, som varit tidsbegränsad,

löper preskriptionstid från den dag, då fordringen får anses vara

senast bevakad hos försäkringsgivaren.

I det nu aktuella fallet — avseende olycksfallsersättning till sjömannen

T. Y. Lutti — har på grund av olycksfallsskada, som Lutti ådragit sig år

1928, sjukpenning och ersättning för läkarvård utgått till honom till och med

viss dag år 1929. Lutti har därefter icke framställt krav på grund av olycksfallet

förrän år 1940. Följaktligen har Luttis rätt till talan örn ytterligare

ersättning — såsom riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet funnit —

gått förlorad.

I likhet med statskontoret anser jag emellertid billighetsskäl tala för att

Lutti må kunna få gottgörelse i anledning av den skada, som han vid

olycksfallet ådrog sig. Lutti synes hava alltsedan olycksfallet lidit av

smärtor i armen och jämväl i övrigt haft olägenheter av sin skada, och det

har konstaterats, att samband föreligger mellan armbrottet och den sjukdom,

för vilken Lutti under 1940 och 1941 vårdats.

Jag anser mig emellertid ej kunna förorda statskontorets förslag att med

anlitande av femte huvudtitelns anslag till extra utgifter tillerkänna Lutti

en gratifikation, motsvarande den å åren 1940—1942 belöpande ersättning,

som han på grund av preskriptionen gått förlustig. I stället synes

mig Lutti böra beredas ersättning enligt samma grunder, som skulle hava

gällt, därest preskription icke mellankommit. Ersättningsbeloppen torde

efter ytterligare utredning böra fastställas av riksförsäkringsanstalten och

utgå från det under tolfte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till diverse

pensioner och understöd m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till sjömannen Torsten Verner Lutti må av det under

tolfte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Diverse pensioner

och understöd m. m. för tiden från och med den 19

oktober 1940 utbetalas ersättning i anledning av det honom

den 17 november 1928 övergångna olycksfallet med belopp, som,

därest preskription icke mellankommit, skulle hava utgått till

honom jämlikt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 299.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

■Jan-Erilc Stenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:451 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. a1 i texten
  2. BU 1942:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i visst fall i anledning av olycksfall i arbete. s. 3 i texten