Sök i Ratio Lex

Angående anslag till registrering av motorfordon

1942-05-08 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:300, Angående anslag till registrering av motorfordon

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

1

Nr 300.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till registrering

av motorfordon; given Stockholms slott den

8 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden. hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:
Under

punkten 29 av sjätte huvudtiteln i den till innevarande års riksdag

avlåtna statsverkspropositionen har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att i

avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till

Registrering av motorfordon för budgetåret 1942/43 beräkna ett anslag av

kronor 100,000.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 300.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Sedan inom kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning

av frågan om bilregistreringsväsendets ordnande numera avlämnat

ett principbetänkande, varöver utlåtanden avgivits av vederbörande myndigheter

och organisationer, anhåller jag att få ånyo anmäla detta ärende.

Gällande bestämmelser. De grundläggande bestämmelserna om registrering

av motorfordon och släpfordon äro meddelade i 5 kap. av gällande motorfordonsförordning

den 23 oktober 1936 (nr 561). Beträffande registrering

av krigsmakten tillhöriga motorfordon gälla särskilda regler (Sv. förf.sami.

1938: 50 med däri vidtagna ändringar).

Enligt stadgandena i motorfordonsförordningen få med vissa särskilt angivna

undantag civila motorfordon och släpfordon icke tagas i bruk innan

fordonen registrerats. Registrering sker genom anteckning i automobilregistret

hos länsstyrelsen i det län, där fordonet enligt meddelade bestämmelser

skall anses hava sin hemort.

Angående förandet av automobilregister hava närmare bestämmelser meddelats

i kungörelse den 31 oktober 1939 (nr 772).

Automobilregister skall i enlighet med vid kungörelsen fogade formulär

föras i fyra avdelningar, nämligen avdelning A för personautomobiler, omnibussar

och lastautomobiler, avdelning B för tyngre motorcyklar, avdelning

C för släpfordon och avdelning D för lättviktsmotorcyklar. I registret skola

i överensstämmelse med det för vederbörande avdelning fastställda formuläret

införas uppgifter rörande fordon, som registreras, ävensom i förekommande

fall ändring i sålunda införd uppgift.

Särskilda regler gälla angående rätt att låta överföra fordon till beredskapsförteckning

eller att från sådan förteckning ånyo överföra det till automobilregistret.

Till beredskapsförteckning överföras sådana i automobilregistret

upptagna motor- och släpfordon, beträffande vilka ägaren jämlikt 15 § 2

mom. motorfordonsförordningen anmält, att han har för avsikt att under viss

tid eller tills vidare icke nyttja fordonet i trafik. Sådan anmälan behöver icke

följas av den särskilda avgift, svarande mot skatt för fordonet under tre

månader, vilken eljest skall jämlikt nyssnämnda stadgande bifogas. Ej heller

behöver vid ansökan örn ny registrering av fordon, som överförts till beredskapsförteckning,

fogas besiktningsinstrument, därest sökanden skriftligen

betygar, att med fordonet icke vidtagits sådan ändring, som jämlikt 10 § 1

mom. motorfordonsförordningen eljest skulle hava medfört skyldighet att

anmäla fordonet till ombesiktning.

Tillsättandet av 1942 års bilregisterutredning. Den 14 november 1941

anmälde jag för Kungl. Majit frågan om ändring av nuvarande ordning för

registrering av motorfordon och släpfordon samt anförde därvid bland annat

följande:

För att fylla de viktigare uppgifter, för vilka bilregistret tidigare i huvudsak

utnyttjats, nämligen att möjliggöra en individualisering av fordonen och

utgöra grundvalen för fordonens beskattning, syntes registret i sin nuvarande

form vara i stort sett tillfredsställande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

3

Det syntes emellertid icke uteslutet, att vissa förenklingar och rationaliseringsåtgärder

skulle kunna genomföras, varigenom arbetet skulle bliva

mindre tidsödande och kostnaderna nedbringas. Även örn olägenheterna av

den nuvarande registreringsformen tidigare icke varit alltför framträdande,

hade emellertid systemet visat sig icke fylla de nya anspråk, som på grund

av nu rådande förhållanden måste ställas å registreringsorganisationen. Av

såväl civila som militära skäl vore det nämligen numera av synnerlig betydelse

att äga en ingående och fortlöpande kännedom örn landets fordonsbestånd

i vad avsåge fordonens antal samt beståndets sammansättning och

fördelning. Kännedomen härom utgjorde en förutsättning för genomförandet

av de trafikregleringar av olika slag, som de snabbt skiftande tidsförhållandena

krävde. Automobilregistret utgjorde för närvarande den källa, från

vilken de erforderliga uppgifterna örn fordonsbeståndets beskaffenhet kunde

erhållas. Ett utnyttjande av registren för erhållande av dessa uppgifter vore

emellertid förenat med stor tidsutdräkt och medförde ett betungande arbete

för registreringsmyndigheterna. Uppgifterna kunde nämligen icke erhållas

på annat sätt än att registren genomginges blad för blad och erforderliga

anteckningar därvid skedde. Till följd av att uppgifterna måste infordras

från 25 olika myndigheter uppstode vidare ofta stora variationer i sättet för

uppgifternas lämnande, vilket medförde, att uppgifterna icke alltid bleve så

enhetliga som för deras utnyttjande vore erforderligt.

För fullgörandet av de uppgifter, som ålåge statens trafikkommission, samt

för uttagning av fordon för det civila luftskyddets behov eller för militära

ändamål krävdes andra möjligheter än de, som nu stöde till buds, att snabbt

och tillförlitligt få kännedom örn fordonsparkens omfattning och sammansättning.

En omläggning av det nuvarande registreringssystemet i syfte att underlätta

ett utnyttjande av de i registret förefintliga uppgifterna syntes emellertid även

under normala förhållanden medföra fördelar exempelvis för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt statens biltrafiknämnd eller vid beräkning av

automobilskatteinkomsterna under löpande och kommande budgetår. Även

för länsstyrelsernas del syntes ett smidigare registreringssystem vara till nytta

och ägnat att underlätta arbetsbördan.

Med hänsyn härtill syntes det angeläget, att utredning verkställdes angående

lämpligheten att omlägga det nuvarande registreringsförfarandet i syfte

att erhålla ett register, som bättre tillgodosåge de olika krav, som borde ställas

på detsamma under såväl extraordinära sorn normala förhållanden. Jämsides

med andra möjliga lösningar borde undersökas, i vad mån ett civilt

automobilregister borde uppläggas och förås efter liknande principer som

det militära registret och eventuellt under gemensam organisation med detta.

I samband härmed borde även undersökas vissa övriga i samband med registreringen

stående, i anförandet närmare angivna frågor.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 14 november 1941 givna bemyndigande

uppdrog jag den 5 december samma år åt kanslirådet i kommunikationsdepartementet

II. Berglund (ordförande), besiktningsmannen för motorfordon

i Stockholm, majoren C. W. Elliot och länsassessorn i Jönköpings län N. O.

Åkesson att såsom sakkunniga inom departementet biträda med verkställande

av utredning rörande frågan örn en omorganisation av automobilregistreringsväsendet

och därmed sammanhängande spörsmål samt avgiva de förslag,

till vilka utredningen kunde föranleda.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1942 års bilregisterutredning,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

hava biträtts av direktören Yngve Beckman och civilingenjören Th. I. Malmer

såsom experter i kontorstekniska frågor.

Bilregisterutredningen har den 2 april 1942 framlagt betänkande med förslag

i ämnet (SOU 1942:24).

över utredningens förslag hava utlåtanden avgivits av samtliga länsstyrelser,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, arméförvaltningens

tygdepartement, statens trafikkommission, statskontoret och riksräkenskapsverket

ävensom av kungl, automobilklubben, motormännens riksförbund,

automobilindustrikommittén och bilbesiktningsmännens förening.

I utredningens betänkande behandlas under särskilda kapitel olika med ett

rationellt ordnande av bilregistreringen sammanhängande spörsmål. Jag upptager

i det följande dessa frågor var för sig till behandling. Vid återgivandet

av utredningens förslag inskränker jag mig därvid i allmänhet till att angiva

den huvudsakliga innebörden av utredningsmännens ståndpunkt, medan jag

för en närmare kännedom örn utredningsmaterialet och motiveringen till förslagen

tillåter mig hänvisa till betänkandet.

Bilregistreringens organisation.

Utredningens förslag. Utredningen säger sig för sin del hava blivit övertygad

om att ett centralt register över åtminstone den del av fordonsbeståndet,

som icke överförts till beredskapsförteckning, måste under nu rådande

förhållanden anses vara av sådan vikt ur beredskapssynpunkt och såsom

grundval för olika åtgärder i trafikreglerande syfte, att inrättandet av ett

centralt register icke längre kan undanskjutas. Å andra sidan har utredningen

efter ingående undersökningar kommit till den uppfattningen, att ett sådant

register åtminstone för närvarande icke kan sättas i stället för utan måste

tänkas såsom ett supplement till länsregistren. Hänsyn till länsstyrelsernas

och polismyndigheternas ständigt återkommande behov av tillgång till uppgifterna

i bilregistret och hänsyn även till att den allmänhet, som nu genom

erläggande av registreringsavgifter utger mer än full ersättning för

statsverkets av registreringsarbetet föranledda kostnader, icke förorsakas

tidsspillan, besvär och utgifter mer än vad som är nödvändigt, föranleda enligt

utredningens uppfattning, att åtminstone tillsvidare den till länsregistren

knutna registerföringen bör i princip bibehållas.

Det organisationsproblem, som enligt utredningen under sådana förhållanden

närmast påkallar lösning, gäller frågan huru ett länsregistren supplerande

centralt register skall kunna uppläggas och föras utan alltför stora

kostnader och onödigt dubbelarbete.

En möjlighet härtill har utredningen — i anslutning bland annat till uppslag,

som framförts av vissa länsstyrelser — funnit ligga i en reformering

av besiktningsinstrumenten (typintygen) i förbindelse med dels en omläggning

av de nuvarande i skruvliggare förda länsregistren till kortregister, dels

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 300. 5

ock samtidigt upprättande av ett centralt register genom kopior av länsstyrelsernas

registerkort.

För detta ändamål förordar utredningen, att besiktningsinstrumenten skola

utfärdas på kort av sådan beskaffenhet, att dessa, sedan de försetts med

vederbörliga, av registreringsmyndigheten gjorda anteckningar, kunna omedelbart

infogas i de hos denna förda, av dylika kort bestående registren.

Besiktningsinstrumenten böra enligt utredningens mening upprättas och i

samband med ansökan örn registrering ingivas i tre exemplar. Av dessa bör

ett, såsom nyss nämnts, i samband med att registrering beviljas infogas i

länsregistret, ett översändas till centralregistret och ett återställas till sökanden

försett med anteckning örn registreringen. På motsvarande sätt skulle

förfaras vid omregistrering. Om eljest inträffade förändringar beträffande

de förhållanden, som äro antecknade i länsregistret, skulle även centralregistret

erhålla underrättelse från vederbörande länsregister till den del så

erfordras för de uppgifter, centralregistret har att tillgodose.

De i centralregistret befintliga uppgifterna skulle i första hand användas

såsom underlag för med maskinella hjälpmedel gjorda statistiska bearbetningar

eller andra utredningar.

Vinsten med det nu angivna systemet skulle huvudsakligen ligga däri, att

man — med bevarande av de väsentliga fördelar, som enligt utredningen äro

såväl för förvaltningen som för allmänheten förenade med det nuvarande till

länsstyrelserna knutna registreringssystemet — skulle med ett minimum av

kostnad och arbete förskaffa sig det centrala register, som ur förut angivna

synpunkter befunnits erforderligt. Man skulle samtidigt hos länsstyrelserna

åstadkomma en modernisering av registren genom Övergång till kortsystem

och — genom nedbringande av med registreringen förenade skrivgöromål till

ett minimum —- åstadkomma en besparing av arbetskraft, som, även om

den icke toge sig uttryck i omedelbar reducering av lönestaterna, dock icke

vore mindre reell därigenom att den skulle lösgöra arbetskraft för andra

uppgifter eller möjliggöra att utan personalförstärkning ombesörja registrering

av ett väsentligt större fordonsbestånd än tidigare. Genom att, såsom

utredningen även föreslår, uppdela det nu för personbilar, omnibussar och

lastbilar gemensamma registret i särskilda serier för varje fordonsslag, genom

användning av olikfärgade kort för de särskilda serierna och eventuellt

även genom successivt införande av skilda nummerserier avser man att

åt länsstyrelsernas register ge en överskådlighet, som dessa hittills i alltför

hög grad saknat.

Från centralförvaltningens synpunkt sett skulle enligt utredningen genom

det nu angivna systemet ernås, att man — utan att för varje gång betunga

länsstyrelserna med verkställande av särskilda utredningar och utan att behöva

avvakta resultatet därav samt utan det arbete, som sammanställning och

komplettering av från länsstyrelserna överlämnade uppgifter innebure —

skulle omedelbart med maskinella hjälpmedel kunna erhålla översikt av fordonsbeståndet

i vilket avseende och i vilken omfattning som helst, varom

upplysning kunde erhållas ur fordonsregistret. Detta förhållande skulle ock
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

så göra det möjligt att i vida större utsträckning än hittills taga det i fordonsregistret

befintliga materialet i bruk och att fortlöpande följa ändringarna

i fordonsbeståndet.

Utredningens förslag att på här angivet sätt tillgodose behoven såväl av

ett centralt som av länsvis förda register är icke avsett att innebära ett definitivt

ställningstagande till frågan, huruvida i längden under mera stabila

förhållanden än de nuvarande ett centralt register möjligen kan helt eller i

viss omfattning ersätta länsregistren. Utredningen har i detta sammanhang

— med nyss angivna resultat — begränsat sin undersökning till frågan örn

vad som under nu rådande förhållanden är lämpligt och möjligt. Tillkomsten

av ett centralt register på angivet sätt möjliggör emellertid också att successivt

— utan de olägenheter, som en omedelbar övergång skulle innebära —

till centralregistret från länsregistren överflytta arbetsuppgifter i den mån

erfarenheten ådagalagt behovet och lämpligheten därav. Utredningen anser

det möjligt, att centralregistret på detta sätt kommer att i växande omfattning

tjäna såsom grundval icke allenast för centrala statistiska utredningar

utan även för andra fordonsbeståndet i hela riket berörande åtgärder såsom

uttagning av fordon för vissa samhällsviktiga ändamål m. m.

Utlåtanden. Den principiella uppläggning av bilregistreringens ordnande,

som innehålles i förevarande delar av utredningens betänkande, har i allmänhet

vunnit anslutning i de avgivna utlåtandena. I detta avseende har

allenast väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framfört vissa erinringar. Styrelsen

har anfört i huvudsak följande:

Mot förslaget, att registerkorten skulle utskrivas direkt av besiktningsmännen,

ställer sig styrelsen något tveksam. Genom slopandet av det nuvarande

besiktningsinstrumentet minskas möjligheten för besiktningsmännen

att vid besiktningen göra de anteckningar i allehanda avseenden, som

kunna vara av värde för såväl länsstyrelsen som fordonsägaren. Den stickprovskontroll,

som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utför över besiktningsmännens

arbete genom att från länsstyrelserna infordra de under en viss

period inkomna besiktningsinstrumenten, skulle icke längre bliva möjlig.

Utredningen har framhållit, att genom överföringen av uppgifterna från instrumenten

till korten vissa felaktigheter kunna uppkomma. Emellertid bör

man icke bortse från att genom denna överföring även upptäckas vissa fel

eller brister — särskilt uteglömda data — i instrumenten, som på så sätt

bliva rättade.

över krigsmakten tillhöriga fordon föres numera hos arméförvaltningens

tygdepartement ett centralt fordonsregister, det s. k. militärregistret. De utredningsmän,

som avgivit betänkande angående revision av gällande rekvisitionslagstiftning

(SOU 1941: 37), hava föreslagit, att hos tygdepartementet

skulle föras även ett biluttagningsregister över för krigsmaktens behov uttagna

motorfordon och släpfordon. Dessutom skulle de fordon, som vid besiktning

funnits uppfylla vissa militära fordringar, särskilt förtecknas och

bilda en kompletteringsreserv. örn denna utökning av det militära registret

kommer till stånd, skulle upprättandet av det nu föreslagna centralregistret

icke motiveras med direkt militära behov. Närmast torde det väl vara biltrafiknämnden

och trafikkommissionen, som skulle beräknas komma att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

7

anlita centralregistret för inhämtande av vissa sifferuppgifter. Vad vägnell

vattenbyggnadsstyrelsen kan bedöma, torde emellertid överväganden av

åtgärder i krisreglerande syfte helst böra stödja sig på uppgifter från en

kontinuerligt förd statistik. Av de uppgifter, som länsstyrelserna redan lämna,

skalle en sådan, ganska omfattande statistik kunna utarbetas. Tillfälligt

erforderliga sifferuppgifter kunna dessutom allt fortfarande inhämtas från

länsregistren. Det måste också beaktas, att dylika tillfälliga uppgifter icke

på maskinell väg kunna erhållas från ett centralregister, såvida icke behovet

av uppgifter förutsetts redan vid kortstansningen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

kan således för sin del icke finna att tillräckliga skäl framlagts

för inrättandet av ett centralregister vid sidan av det av länsstyrelserna förda

bilregistret.

Vissa särskilda med organisationen av centralregistret sammanhängande

spörsmål, nämligen angående registrets omfattning samt angående den typ

av kort, som för detsamma bör komma till användning, hava emellertid i utlåtandena

berörts och därvid varit föremål för olika meningar.

I fråga om centralregistrets omfattning hava Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Uppsala och Älvsborgs län, statens trafikkommission

och arméförvaltningens tygdepartement föreslagit vissa jämkningar. Enligt

utredningens förslag skulle centralregistret dels på kopior av länsstyrelsernas

registerkort, dels ock på Hollerithkort omfatta uppgifter angående

samtliga de fordon, som för närvarande äro upptagna i länsstyrelsernas bilregister

nied undantag av lättviktsmotorcyklar. Däremot skulle uppgifter angående

sådana fordon, som finnas upptagna i beredskapsförteckning, överföras

till kortregister hos länsstyrelserna och översändas till centralregistret

först i samband med att dessa fordon återfördes till bilregistret.

I detta avseende hava nyssnämnda myndigheter framfört följande erini

ingar:

Överståthållarämbetet: Då det föreslagna centrala hjälpregistret främst

skall tjäna statistiska ändamål och den årliga fordonsstatistik, som det nu

ankommer å länsstyrelsen att upprätta, omfattar hela fordonsbeståndet, således

även de fordon, som återfinnas i beredskapsförteckningen, synes det

uppenbart, att hjälpregistret icke kan fullt ut tjäna sitt syfte förrän även de

i beredskapsförteckningarna intagna fordonen bliva överförda till detsamma.

Även i fråga om centralregistrets blivande medverkan vid uttagning av eller

tillhandahållande av upplysningar angående fordon för beredskapsändamål

lärer icke få förbises, att fullgörandet av dessa uppgifter obetingat kräver

tillgång även till beredskapsförteckningarna. Det synes därför vara angeläget

att redan från början räkna med kostnaderna även för beredskapsförteckningarnas

överförande till registret och att således detta överförande icke, såsom

av utredningen synes vara avsett, stiilles på framtiden.

Länsstyrelsen i Uppsala län: Det lärer icke vara helt uteslutet, att ett återförande

av fordon från beredskapsförteckningen till bilregistret av en eller

annan anledning plötsligt skulle komma att avse ett mycket stort antal fordon.

Svårigheter .skulle då för länsstyrelserna uppstå att med erforderlig

snabbhet verkställa utskrift av registerkorten. Det kunde därför ifrågasättas,

örn icke även över dessa fordon ett kortregister med begagnande av de föreslagna

korten borde successivt upprättas. En dylik åtgärd skulle kunna anses

motiverad även för det fall, att de nuvarande krisförhållandena skulle

komma alt Eliva länge rådande, enär intresset för den fordonsreserv eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Departements
chefen.

överhuvudtaget den materielreserv, som beredskapsförteckningen representerar,

tydligen måste komma att bliva större ju mer det i rörelse varande

fordonsbeståndet förslites.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att något slutligt beslut om de nya

bilregistrens tekniska anordning ej bör fattas, förrän det av statens trafikkommission

uppgjorda förslaget till ett länsstyrelsernas transportberedskapsregister

prövats och möjligheter till en samtidig lösning närmare övervägts.

Skulle Kungl. Maj:t likväl avse att nu genomföra det av utredningsmännen framlagda

förslaget, anser länsstyrelsen en reformering av länsregistret och besiktningsinstrumenten

enligt utredningsmännens förslag utan tvivel medföra

praktiska fördelar. Länsstyrelsen förordar fördenskull förslaget härutinnan

men ifrågasätter i motsats till utredningsmännen, örn icke en övergång

till det nya registret bör ske omedelbart beträffande såväl bil- som beredskapsregistren.

Trångboddheten vid länsstyrelserna torde nämligen i allmänhet

utgöra ett tungt vägande hinder för ett bibehållande av det nuvarande,

utrymmeskrävande bilregistret vid sidan örn det nya kortregistret. De därav

föranledda merkostnaderna anser länsstyrelsen icke heller vara av den storlek,

att de böra avskräcka från en omedelbar övergång till den nya registerformen.

Statens trafikkommission: Ur allmänna beredskapssynpunkter är det nödvändigt

att snabbt kunna redovisa även det i beredskapsregistret upptagna

beståndet av lastbilar, omnibussar och släpfordon. Motsvarande behov synes

icke vara omedelbart förestående beträffande personbilar. Kommissionen förordar

följaktligen, att centralregistret kompletteras med uppgifter i enlighet

med vad nu sagts.

Arméförvaltningens tygdepartement: Den inom landet rådande knappheten

på lastautomobiler av för krigsmakten användbara fabrikat och årsmodeller

har gjort det nödvändigt att taga i anspråk jämväl fordon, införda i beredskapsförteckningen.

Detta lärer ännu mera bliva fallet, därest den civila trafiken

på grund av brist på vissa förnödenheter kommer att ytterligare beskäras,

vilket torde medföra ökad överföring av fordon från bilregistret till

beredskapsförteckningen. Tygdepartementet anser det därför angeläget, att

det föreslagna centralregistret kommer att omfatta även sådana fordon, som

överförts i beredskapsförteckningen.

Å andra sidan framhåller länsstyrelsen i örebro lån, att hos länsstyrelsen

omkring 70 procent av antalet automobiler och omkring 90 procent av antalet

motorcyklar för närvarande beräknas vara överförda till beredskapsregistret.

Dessa procentsatser komme dock att minska i den mån fordon slutligt

avregistrerats, något som nu vöre vanligt förekommande. Länsstyrelsen

ville med hänsyn härtill för att undvika, att registerkort uppläggas för fordon,

som komma att avföras ur beredskapsregistret, icke förorda, att detta register

överfördes på kort. Därigenom syntes jämväl avsevärda kostnader kunna

undvikas.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att det nuvarande systemet

för bilregistrering icke kan anses fylla de krav, som ur olika synpunkter

numera måste ställas på detsamma. Fördelade på de 25 länsstyrelserna

medgiva bilregistren icke den överblick över hela rikets fordonsbestånd,

som är önskvärd; än mindre giva de möjlighet att omedelbart för hela riket

följa ändringarna i fråga om fordonsbeståndets sammansättning och fördelning.

Endast genom att på de olika länsstyrelserna lägga en icke oväsentlig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 300.

9

arbetsbörda hava statens trafikkommission och andra centrala organ kunnat

periodiskt åstadkomma vissa sammanställningar, belysande den fortgående

utvecklingen med hänsyn till exempelvis gengasaggregat eller ringbestånd.

Särskilt under nu rådande förhållanden, då behovet att för beredskaps- och

transporthushållningsändamål kunna fortlöpande följa utvecklingen på ifrågavarande

område är starkt förnimbart, innebära nu anförda förhållanden ur

centralförvaltningens synpunkt en allvarlig olägenhet.

Icke heller för länsstyrelsernas vidkommande motsvarar det nuvarande systemet

aktuella anspråk. I flera avseenden är den nuvarande registerföringen

opraktisk och medför för länsstyrelsernas bilregisteravdelningar onödigt arbete.

Registren — i vilka personbilar, omnibussar och lastbilar upptagas i

en gemensam serie — äro icke tillräckligt överskådliga. Systemet med skruvliggare,

i vilka de särskilda registerbladen äro infogade, medför att skrivmaskin

icke kan användas vid registerföringen, och skruvliggarna betecknas av

flertalet länsstyrelser såsom svårhanterliga. Då antalet hos länsstyrelsernas

bilregisteravdelningar handlagda ärenden är mycket betydande (under år

1939 sammanlagt över 600,000), är givetvis varje åtgärd, som kan leda till

inskränkning i antalet arbetsoperationer på detta område, av betydelse ur

arbetsbesparings- och rationaliseringssynpunkt.

I syfte att undanröja nu påtalade olägenheter har bilregisterutredningen

föreslagit tillskapandet av ett centralt bilregister och i samband därmed en

reformering av länsregistren.

Vid övervägande av frågan, på vad sätt ett centralt register lämpligen bör

åstadkommas, hava huvudsakligen tvenne alternativ kommit under omprövning.

Antingen skulle man, med slopande av de länsvis förda registren, helt

övergå till central registrering eller ock skulle, med principiellt bibehållande

av den till länsstyrelserna förlagda registerföringen, länsstyrelsernas register

omläggas till kortsystem och samtidigt på grundval av kopior av länsstyrelsernas

registerkort skapas ett centralt register. Bilregisterutredningen

har för sin del förordat det senare alternativet. Ur principiell synpunkt har

detta från i ärendet hörda myndigheter och organisationer icke mött annan

invändning än att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatt lämpligheten

av att låta de av besiktningsmännen utskrivna registerkorten direkt ingå

såsom del av länsstyrelsernas kortregister, varjämte styrelsen icke ansett

tillräckliga skäl föreligga för inrättandet av ett centralregister vid sidan av

de länsvis förda bilregistren.

För min del anser jag de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i nu angivna

avseenden framförda betänkligheterna icke böra utgöra hinder för ett

förverkligande i princip av det föreliggande förslaget. Gentemot vad styrelsen

anfört mot att använda besiktningsinstrumenten såsom registerkort må allenast

erinras, att det av utredningen föreslagna registerkortet inrymmer plats

icke blott för alla de anteckningar, som förekomma å de nuvarande besiktningsinstrumenten,

utan därutöver även för vissa uppgifter i övrigt, att något

hinder givetvis icke föreligger för besiktningsmännen att vid sidan av besiktningsinstrumenten

göra och registrera sådana anteckningar, som eventuellt

anses önskvärda ur deras synpunkt, att den stickprovskontroll, som väg- och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

vattenbyggnadsstyrelsen hittills verkställt genom att från länsstyrelserna infordra

de under en viss period inkomna besiktningsinstrumenten, framdeles

kan ske genom att motsvarande instrument infordras från centralregistret

samt att möjligheten att upptäcka i besiktningsinstrumenten eventuellt förekommande

fel snarare kommer att ökas med hänsyn till att granskning av

instrumenten kommer att ske såväl hos länsstyrelserna som i centralregistret.

Vad angår den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hävdade

meningen, att genom tillkomsten av ett biluttagningsregister behov ej skulle

föreligga av ett centralregister vid sidan av länsregistren, må allenast erinras,

att de sakkunniga, vilka framlagt förslaget om inrättande av biluttagningsregistret,

själva i sitt betänkande framhållit, att inrättandet av ett centralt

civilt automobilregister i hög grad skulle underlätta det föreslagna uttagningsförfarandet.

Det skulle sålunda, framhålla nämnda sakkunniga, innebära en

betydande fördel för uttagningsmyndigheten att kunna inhämta erforderliga

uppgifter om motorfordon från en enda myndighet i stället för såsom nu

från samtliga länsstyrelser. I övrigt har behovet av ett centralt register icke

allenast understrukits av flertalet i ärendet hörda myndigheter utan även

tidigare ofta bestyrkts av den praktiska erfarenheten.

För min del är jag på grund av vad nu anförts övertygad om angelägenheten

av att ett centralt bilregister snarast möjligt kommer till stånd.

De skäl, som bilregisterutredningen åberopat till stöd för ett bibehållande

åtminstone tills vidare av den länsvis skeende registreringen och för centralregistrets

uppläggning genom sammanförande av kopior av länsregistren,

reformerade på sätt utredningen föreslagit, finner jag ock övertygande.

Denna ståndpunkt utesluter icke, att frågan örn inrättande av ett centralregister

med slopande av länsregistren framdeles upptages till förnyat övervägande,

örn utvecklingen ger anledning därtill, eller att centralregistret får

successivt övertaga vissa uppgifter, som nu ankomma på länsregistren, i

den mån erfarenheten ådagalägger behovet och lämpligheten därav.

Beträffande frågan, huruvida även uppgifter angående de fordon, som

för närvarande äro upptagna i beredskapsförteckning, böra hos länsstyrelserna

uppläggas på registerkort och i centralregistret omföras till hålkort,

hava skilda meningar gjort sig gällande. I vissa av yttrandena har

framhållits såsom önskvärt, att registerkorten upptoge även sistnämnda fordonsbestånd;

å andra sidan hava mot ett omedelbart medtagande av sistnämnda

fordonsbestånd anförts kostnadsskäl. I utredningens förslag förutsättes

överföring på registerkort av uppgifter angående ifrågavarande fordonsbestånd

komma att ske successivt, i den mån de i beredskapsförteckning

upptagna fordonen återföras till bilregistret eller eljest i den mån detta

arbete kan utan anvisande av särskilt anslag verkställas med anlitande av

länsstyrelsernas vanliga personal och utrustning.

För min del anser jag det icke nödvändigt att i detta sammanhang taga

definitiv ståndpunkt till sistberörda spörsmål. Åt Kungl. Maj:t torde kunna

överlämnas att bestämma härom med hänsyn till de omständigheter, som

böra beaktas vid centralregistrets upprättande. Möjligen kan det visa sig

lämpligt att vidtaga jämkning av utredningens förslag i huvudsaklig överens
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

11

slämmelse med trafikkommissionens mening, innebärande att viss del av det

i beredskapsförteckning upptagna fordonsbeståndet — nämligen lastbilar,

omnibussar och släpfordon — omedelbart överflyttas till kortregister och i

centralregistret överföres på hålkort.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ifrågasatt, huruvida icke beslut om bilregistreringens

ordnande borde anstå i avbidan på de bestämmelser örn transportberedskapsregister,

som trafikkommissionen kan komma att meddela.

Emellertid synes en reformering av bilregistren i syfte att åstadkomma större

överskådlighet över bilbeståndet och minskning av arbetet vid registerföringen

vara av den betydelse, att en lösning av denna fråga är påkallad,

oavsett huru eventuella register för transportberedskap kunna komma att

uppläggas hos länsstyrelserna. Sistnämnda register kunna icke ersätta det

register över fordonsbeståndet i dess helhet, varom i detta sammanhang är

fråga. Detta utesluter givetvis icke att, när i sinom tid formulären till här avsedda

registerkort skola fastställas, hänsyn i största möjliga utsträckning

tages till möjligheten att genom desamma tillgodose även de uppgifter, för

vilka transportberedskapsregistret är avsett. Det må erinras, att trafikkommissionen,

som utarbetat förslaget till transportberedskapsregister, därvid

förutsatt att detta skulle utgöra en komplettering av ett hos länsstyrelserna

fört register av den typ, som förordas i bilregisterutredningens förslag.

Ifrågasatt centralisering av bilskattedebiteringen.

Utredningens förslag. Syftet med inrättandet av ett centralt register är,

såsom av det föregående framgår, närmast att möjliggöra att snabbare och

fullständigare än hittills kunna överblicka fordonsbeståndets sammansättning

och fördelning samt att fortlöpande följa utvecklingen av detsamma.

Därutöver förutsättes emellertid även, att det centrala registret eventuellt

skall komma att övertaga sådana arbetsuppgifter i övrigt, som befinnas

kunna lämpligen överlämnas till detsamma. Ett betydelsefullt spörsmål,

som i detta avseende redan på nuvarande stadium tilldragit sig intresse och

vilket utredningen därför ägnat särskild uppmärksamhet, är frågan, huruvida

debitering av bilskatten och därmed omedelbart sammanhängande åtgärder

kunde med utnyttjande av moderna maskinella hjälpmedel ske på

grundval av centralregistret. Utredningen anför härom sammanfattningsvis

följande:

A priori tala åtskilliga omständigheter och ej minst en jämförelse med

organisationen av debitering och bokföring av premieavgifter inom de enskilda

försäkringsföretagen för att en dylik centralisering skulle vara ändamålsenlig.

Av praktiska skäl måste emellertid det nu ifrågavarande problemet genast

begränsas till att avse frågan örn debitering endast av den årligen

förfallande skatten. Tillfälliga debiteringar samt ärenden angående restitution,

avkortning och avskrivning av debiterade skattebelopp måste under

alla omständigheter komma alt alltjämt handläggas av länsstyrelserna.

Ur teknisk synpunkt kan en på dylikt sätt begränsad arbetsuppgift med

fördel utföras centralt. Med anlitande av hålkortsmaskiner jämte alfabetiskt

skrivande tabulator kan man i sådant fall snabbt och effektivt verk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

ställa icke allenast debiteringen i skattelängderna utan även utskriften av

skatteaviser jämte skattekvitton och därtill hörande förteckningar.

Ur organisatoriska och ekonomiska synpunkter komme dock, enligt vad

av utredningen verkställda undersökningar givit vid handen, saken att ställa

sig väsentligen annorlunda. Organisatoriskt måste debiteringsarbetets fördelning

på två olika instanser -—- länsstyrelserna och centralregistret —- vilkas

åtgärder var för sig påverka fordonsägarens rättsläge, nödvändiggöra

skriftväxling dem emellan och i viss utsträckning ömsesidig bokföring av

lämnade uppgifter. Nödvändigheten att hålla centralregistret å jour med

avseende å fordonsägamas namn och adress kommer även att medföra

ett omfattande arbete. Sannolikt kunna ej heller komplikationer, vilkas utredande

i många fall komme att bereda icke allenast fordonsägaren utan

även de berörda myndigheterna mycket arbete, undvikas. Ur ekonomisk

synpunkt är följande att märka. För ett rationellt verkställande av en

central debitering i nyss angiven omfattning erfordras, att samtliga till detsamma

hörande arbetstempon, däribland utskrivandet av adresskorten till

bilskattepostförskotten (med skattekvitton), kunna utföras hos det centrala

registret. Härför kräves, såsom ovan antytts, bland annat tillgång till en

alfabetisk tabulator. En sådan maskin drager emellertid hög hyreskostnad,

och för arbetet förutsättes även, att hålkortsregistrets omfattning väsentligt

ökas. Dessa anordningar synas, så vitt för närvarande kan bedömas,

icke komma att tjäna några andra ändamål inom centralregistret, och merkostnaderna

härför komma alltså att helt belasta den centrala skattedebiteringen.

Dessa årliga merkostnader ha uppskattats till ej oväsentligt högre

belopp än de direkta merutgifter för år, länsstyrelserna hittills sammanlagt

redovisat för den ordinarie bilskatteuppbörden. Förutom med förstnämnda

årliga merkostnader har man även att räkna med en avsevärt höjd

engångskostnad ^ för inrättande av ett för skattedebitering lämpat centralregister.

— I rådande läge tillkommer ytterligare den omständigheten att

en tabulator av ovan angivet slag för närvarande icke torde kunna ställas

till förfogande.

En centralisering av bilskattedebiteringen skulle emellertid komma att

medföra även vissa andra praktiska svårigheter. Bland annat skulle anordningen

medföra en ur driftsynpunkt mycket oläglig anhopning av arbetet

till kalenderårets början, medan det maskineri, som anskaffats speciellt

för debiteringens utförande, under resten av året skulle stå outnyttjat Det

vöre vidare knappast tänkbart, att ett centralt organ skulle kunna verkställa

en sakligt riktig debitering av bilskatten med samma säkerhet som

länsstyrelserna med deras närmare kontakt med den motorfordonsägande

allmänheten och kännedom örn beståndet av motorfordon inom länet.

« Vid här angivna förhållanden har utredningen funnit sig icke böra fram
lägga

något förslag om införande av central debitering av bilskatt.

Utlåtanden. Utredningens ståndpunkt i nu angivna avseenden har vunnit

anslutning från samtliga de i ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar,

vilka i sina yttranden närmare ingått på denna del av betänkandet.

Dep?heefZnt3'' På aV utredningen anförda skäl, vilka icke från något håll mött invändningar

och vilka jämväl biträtts av de särskilda experter i kontorstekniska

frågor, som samarbetat med utredningsmännen, anser jag några åtgärder

för införande av central bilskattedebitering åtminstone för närvarande

icke böra vidtagas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

13

Interimsskatt.

Gällande bestämmelser. Enligt 7 § kungörelsen om uppbörd av automobilskatt

m. m. den 12 december 1924 må såsom behörigt bilskattekvitto för

motorfordon eller släpvagn, som i avbidan på registrering användes i trafik

lika med registrerat fordon, under högst tre veckor gälla av postverket utfärdat

interimskvitto å belopp, svarande emot uppgiven skatt för fordonet

intill det löpande kalenderårets slut. Vid fordonets sedermera skeende registrering

erhålles hos länsstyrelsen — mot avlämnande av interimskvittot,

som makuleras — i vederbörlig ordning utfärdat bilskattekvitto.

Systemet med interimsskatt vilar på principen, att fordon ej må tagas

i bruk, förrän bilskatten blivit erlagd. För underlättande av skattens snabba

inbetalande i förväg har man emellertid för detta fall medgivit, att likvid

må erläggas under enkla former under medverkan allenast av närmaste

postkontor. Mot företeende av — förutom vederbörligt försäkringsbevis —

det erhållna postkvittot (interimsskattekvittot) är köparen av fordonet berättigad

att hos bilhandlaren (biltillverkaren) eller polismyndigheten utbekomma

ett pär besiktningsskyltar. Sedan dessa skyltar åsatts fordonet,

må detsamma under högst 3 veckor, intill dess registrering skett, användas

i trafik såsom örn fordonet vore registrerat. Besiktningsskyltama fungera

sålunda under nämnda tid såsom ett slags provisoriska registreringsskyltar.

— Om inbetalningen av interimsskatten meddelar postverket registreringsmyndigheten

underrättelse genom postgirokupongens insändande.

Utredningens förslag. Anordningen med interimsskatt infördes år 1930

för att skapa en garanti mot att fordonsägare undandroge sig skattskyldighet

genom att uppskjuta fordonets registrering (enligt tidigare gällande bestämmelse

inträdde skatteplikten för det kalenderkvartal, varunder fordonet

första gången intogs i bilregistret). Ur sådan synpunkt anser utredningen,

att systemet — i allt fall jämfört med förut rådande ordning — åtminstone

teoretiskt sett inrymmer vissa värdefulla moment. I den praktiska tillämpningen

hava emellertid ifrågavarande bestämmelser framträtt såsom skäligen

bristfälliga. Olägenheterna med nuvarande ordning äro enligt utredningen

i huvudsak följande:

Systemet torde i alltför ringa grad förhindra undandragande av skatt

genom besiktningsskyltars användande på otillåtet sätt, vilket främst sammanhänger

med att kontrollen över användningen av utlämnade skyltar

är skäligen svagt organiserad. Vidare har principen, att hela det å kalenderårets

återstående del belöpande skattebeloppet skall erläggas före fordonets

tagande i bruk, icke kunnat med gällande bestämmelser i praktiken

upprätthållas. Ej sällan betalas sålunda interimsvis endast en bråkdel av

detta belopp, vilket möjliggöres av de nuvarande, såsom det vill synas,

väl enkla formerna för skattens inbetalande. I andra fall åter erlägges av

misstag —- så mycket mer förklarligt som vid tiden för interimsskattens

erläggande motorfordonets tjänstevikt ej alltid är känd — för högt belopp

i skatt, varigenom registreringsmyndigheten åsamkas extra arbete med

återbetalning till fordonsägaren av vad som erlagts för mycket. Härtill

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

kommer, att det mången gång för myndigheten möter stora svårigheter

att konstatera, till vilket fordon visst å postgiro inbetalt belopp hänför

sig. Överhuvud taget medför det nuvarande systemet med erläggande av

interimsskatt betydande omgång och osäkerhet vid bilskattens debitering

i sammanhang med fordons registrering samt avsevärt merarbete vid bilskattemedlens

redovisning, utan att likväl skänka tillräcklig garanti för att

skatt rätteligen erlägges för i trafik nyinsatt fordon.

Utredningen förklarar sig anse, att nöjaktig säkerhet för att skatt rätteligen

erlägges för i trafik nyinsatta fordon kan vinnas med enklare medel

och med mindre arbetskostnad för statsverket än vad som enligt nuvarande

system är fallet. I anslutning till ett av riksräkenskapsverket tidigare framlagt

förslag om slopande av interimsbetalning av fordonsskatt förordar utredningen

en lösning av frågan enligt följande linjer:

De nuvarande till utseendet enhetliga besiktningsskyltarna utbytas mot

sådana skyltar av två slag med olika uppgifter. Båda typerna besiktningsskyltar

tillhandahållas endast av polismyndigheten. Den ena skylttypen

reserveras för biltillverkares och bilhandlares egna behov; denna skylt

tjänstgör samtidigt som skatteskylt, medan de nuvarande särskilda AHskyltarna

slopas. Det andra slaget besiktningsskyltar är avsett för den

motorfordonsköpande allmänhetens behov vid körning under 3-veckorsperioden.

För erhållande av sådan skylt kräves ej längre, att fordonssl attén

erlagts. I samband med skyltens utlämnande till fordonsägaren utfärdar

polismyndigheten ett intyg, som berättigar denne att under tre veckor

från intygets datum använda fordonet. Intyget, som bland annat bör innehålla

vissa uppgifter rörande fordonet, utskrives med genomskrift i tre

exemplar, av vilka ett överlämnas till sökanden att medföras vid fäi-d med

fordonet. Ett andra exemplar insändes till registreringsmyndigheten för

kontroll av att ansökan om registrering i sinom tid ingives samt för att

tjäna till ledning vid den skattedebitering, som då äger rum och varvid

fordonsskatt uttages jämväl för den tid före registreringen, varunder fordonet

varit i bruk. Det tredje exemplaret av intyget kvarbliver hos polismyndigheten.

Utlåtanden. Utredningens förslag i nu förevarande del har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av samtliga de myndigheter, som yttrat sig däröver.

Ur myndigheternas utlåtanden må följande återgivas:

Länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Hallands, Västmanlands och Kopparbergs

län understryka särskilt behovet av ändringar av de på detta område

gällande bestämmelserna. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller, att det nuvarande

interimsskattesystemet, utan att i tillräcklig grad ha tillgodosett krav

på säkerhet och smidighet, åsamkat registreringsmyndigheterna extra arbete

i flera avseenden.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller likaledes, att det nuvarande

systemet med inbetalning av interimsskatt medfört avsevärt arbete och olägenhet

för länsstyrelsen. I interimsskattelistan finnas regelmässigt avsevärda

belopp, som icke tagits i anspråk. Detta har föranlett många och vidlyftiga

utredningar. Vidare ha besiktningsskyltarna alltsomoftast missbrukats. I

flera fall, som länsstyrelsen haft för utredning, har det visat sig, att bilfirmor

lämnat ut besiktningsskyltar mot det att köparen företett ett interimskvitto

å ett mindre belopp, exempelvis 5 kronor. Vid utredningarna har det

vidare framkommit, att fordonen ofta utan registrering brukats avsevärd tid

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 300.

15

och till och med sålts flera gånger. Det system, de sakkunniga föreslå, torde

helt eliminera möjligheterna till missbruk och i övrigt vara till fördel både

för allmänheten och det allmänna. Någon mera betydande olägenhet för allmänheten

kan icke förväntas inträda därigenom att bilfirmas möjlighet att

tillhandahålla besiktningsskyltar upphör.

Från kungl, automobilklubben och ciutomobilindustrikommittén har emellertid

utredningens förslag mött invändningar. Dessa äro av huvudsakligen

följande innebörd:

K. A. K. framhåller, att utredningen i förevarande avseende ensidigt synes

hava tagit sikte på handeln med typbesiktigade bilar. För köpare av bilar,

vilka icke äro typbesiktigade, skulle det av utredningen framlagda förslaget

komma att medföra icke oväsentliga nackdelar, enär en omplombering av

besiktningsskyltarna i varje dylikt fall torde bliva nödvändig, vilket kräver

medverkan av besiktningsman. Då dessa tjänstemän ofta icke omedelbart

kunna anträffas, skulle realiserandet av förslaget komma att åsamka allmänheten

en avsevärd tidsförlust samt extra kostnader.

Då det nuvarande systemet med inbetalande av interimsskatt till postverket

synes hava medfört vissa olägenheter för länsstyrelserna, torde utredningens

förslag örn införande av intyg, utfärdade av polisen, ur nämnda myndigheters

synpunkt innebära en fördel. För allmänheten torde emellertid det föreslagna

systemet komma att medföra vissa olägenheter, enär polismyndigheten ju

icke kan stå till förfogande på samma sätt som postverket. Förslaget att slopa

de s. k. AH-skyltarna synes för bilhandlarna komma att medföra stora olägenheter.

K. A. K. föreslår, att det nuvarande systemet med endast ett slag av skyltar

jämte särskilda AH-skyltar bibehålies samt att den nuvarande inbetalningen

av interimsskatt, därest så anses oundgängligen påkallat, utbytes mot ett av

polismyndigheten utlämnat intyg.

Automobilindustrikommittén anser, att det i betänkandet framförda förslaget

skulle medföra avsevärda besvärligheter för allmänheten.

För närvarande kan, framhåller kommittén, den s. k. interimsskatten erläggas

på alla landets postanstalter och vid varje tid på dygnet, då sådana äro

öppna. Skulle bilköparen i stället hava att vända sig till polismyndigheten i

den ort, där han inköper bilen, torde han hava mycket begränsade möjligheter

att få det föreslagna intyget, som skall berättiga honom att avresa med

den inköpta vagnen, omedelbart utskrivet. Allmänhetens intresse tillgodoses

sålunda icke genom interimsskattens ersättande med ifrågavarande intyg,

och det kan ifrågasättas, örn ej polismyndigheternas arbete med intygen blir

betydligt större än det som nu förorsakas länsstyrelserna av felaktigt beräknad

interimsskatt.

Ser man på förslaget att ersätta de nuvarande besiktningsskyltarna med

två slags skyltar — en för bilköparen och en för bilhandlaren, vilken sistnämnda

skylt samtidigt skall tjänstgöra som bilhandlarens skatteskylt —- framstå olägenheterna med bilregisterutredningens förslag i ännu skarpare

dager.

Örn bilköparen skall använda sig av en annan typ av besiklningsskylt

än bilhandlarens, måste, då fråga är om icke typbesiktigade fordon, den

nyinköpta vagnen åter föras lill besiktningsmannen för att av denne omplomberas,

d. v. s. för att få de i bilhandlarens på vagnen sittande skyltar

fastplomberade besiktningsmärkena överflyttade på köparens plåtar och där

försedda med ny plombering. Besiktningsman finnes ej på alla platser, och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Departements
chefen.

uppgöres affären på en plats, där besiktningsman är stationerad, kanske

denne är bortrest. I varje fall uppkommer givetvis besvär och tidsspillan

för omplombering och dessutom den eventuella kostnaden för arvode till

besiktningsmannen.

Från bilhandlarens synpunkt slutligen blir situationen enligt utredningens

förslag ännu värre. De nuvarande bestämmelserna med automobilhandlarskatteskyltar

— s. k. AH-skyltar — avse ju att möjliggöra dessa skatteskyltars

flyttande från den ena vagnen till den andra, alltefter som fordonen

tillfälligt behöva tagas i bruk för demonstrationer eller av annan orsak.

Såsom redan av det föregående framgår, äro emellertid de nuvarande besiktningsskyltarna,

då de användas på ej typbesiktigade vagnar, bundna vid

visst fordon, sedan de försetts med besiktningsmannens plomberade besiktningsmärke.

Detta upptager nämligen just detta fordons data, och plåtarna

kunna således icke användas på annat fordon.

Bilhandlaren måste givetvis, i varje fall under säsongen, hava ett stort antal

fordon av olika modeller och i olika lackeringsfärger stående färdiga för leverans

för att möta kundkretsens olika smak. Dessa fordon måste vara provade

och justerade, och då desamma — så snart fråga är om ej typbesiktigade

fordon -— icke få köras utan föregående besiktning, följer därav, att

de stå på lager försedda med plomberade besiktningsskyltar. Det är sålunda

givet, att bilhandlaren behöver ett avsevärt mycket större antal besiktningsskyltar

än skatteskyltar. En undersökning angående det antal skyltar, som

under år 1939 användes av Stockholms tre största bilfirmor, ger vid handen,

att dessa tillsammans använde 320 par besiktningsskyltar men samtidigt

endast 37 par skatteskyltar. Hade de i betänkandet föreslagna bestämmelserna

angående kombinerade besiktnings- och bilhandlarskatteskyltar tilllämpats,

och hade skatten liksom hittills varit 100 kronor per par, skulle

endast dessa tre firmor för år 1939 hava drabbats av en bilskattekostnad

av 32,000 kronor i stället för de 3,700 kronor, som enligt nuvarande bestämmelser

utgått.

Automobilindustrikommittén är sålunda av den bestämda meningen, att

bilregisterutredningens förslag att slopa interimsskatten liksom ock de därmed

förenade åtgärderna skulle medföra väsentliga olägenheter för alla därav

berörda parter. Kommittén avstyrker därför förslaget i denna del och föreslår

i stället, att interimsskatten samt systemet med ett slags besiktningsskyltar

samt s. k. AH-skyltar bibehålies oförändrat.

Till närmare belysande av innebörden i de av förenämnda organisationer

framförda invändningarna mot utredningens förslag på denna punkt må till

en början erinras om innehållet i vissa i detta sammanhang aktuella bestämmelser.

Automobil och motorcykel må enligt 13 § 1 mom. motorfordonsförordningen

med vissa särskilt angivna undantag ej tagas i bruk, innan registrering

skett och registreringsmärken anbragts å fordonet. Till undantagen höra

bland annat de fall, då fordonet brukas av den, som tillverkar eller bedriver

handel med motor- eller släpfordon, dock allenast såvitt gäller fordon, som

av honom hålles till salu. Även i andra fall må fordon brukas i trafik lika

med registrerat fordon under högst tre veckor från den dag, då skatt för

fordonet enligt vad särskilt stadgas (d. v. s. såsom interimsskatt) blivit erlagd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

17

'' I nu nämnda fall skall dock motorfordon vara försett med besiktningsskylt

(röd skylt). Därest det icke tillhör besiktigad typ, skall det tillika hava

undergått besiktning samt till bevis härom vara försett med ett å besiktningsskylten

av besiktningsman medelst plombering anbragt besiktningsmärke (i

form av en vit kartong), upptagande dels orden »Besiktigad» och »plomberad

den», åtföljda av datum då plomberingen verkställdes, dels det besiktigade

fordonets chassi- eller ramnummer ävensom motornummer, dels

ock vederbörande besiktningsmans namn och stationsort (Sv. förf.saml.

1937: 49).

Fordonet skall dessutom vara trafikförsäkrat och skatt för detsamma skall

vara betald, varom bevis skall företes av automobilhandlare genom förande

av skatteskylt (s. k. AH-skylt) och av annan förare genom medförande av

interimsskattekvitto (Sv. förf.saml. 1932: 529).

Skatteskyltarna, som kosta 100 kronor per par, kunna av bilhandlare

flyttas från ett fordon till ett annat. Däremot kan ett av besiktningsmannen

plomberat besiktningsmärke, som anbragts å ett icke typbesiktigat fordon,

ej flyttas utan dennes medverkan; plomberingen får icke brytas av

obehörig, och besiktningsmärket är, såsom nyss anförts, individualiserat till

ett visst fordon.

Vad bilregisterutredningen anfört rörande nuvarande ordning med interimsskatt

ger enligt min mening vid handen, att detta system ur statens synpunkt

är förenat med vissa olägenheter. Jag delar därför utredningens uppfattning

därom, att en omläggning av systemet såvitt möjligt bör komma till

stånd.

De invändningar, som framförts mot utredningens förslag i nu förevarande

del, gå i första hand ut på att förslaget med hänsyn till allmänhetens

bekvämlighet skulle vara mindre tillfredsställande än det nuvarande systemet

på grund av att polismyndighet icke kan väntas stå till förfogande med

intyg örn rätt att använda fordonet lika snabbt som postverket med kvitto

på interimsskattebeloppet. Denna anmärkning torde icke böra tillmätas avgörande

betydelse, då den lidsutdräkt, som kan komma att förorsakas genom

intygets utskrivande hos polismyndigheten, måste antagas bliva föga

betydande. Ej heller finnes enligt min mening grund för den av automobilindustrikommittén

uttalade farhågan för att utfärdandet av de föreslagna

intygen skall för polismyndigheterna medföra ett betungande arbete. Örn för

ändamålet lämpliga blanketter tillhandahållas polismyndigheterna, blir ifrågavarande

bestyr helt säkert av förhållandevis ringa omfattning. — I detta

sammanhang må emellertid erinras, hurusom 1937 års landsfiskals- och

stadsfiskalsutredning i sitt betänkande (SOU 1939:9) framhållit angelägenheten

av att förenkla det redovisningssystem, som för närvarande tillämpas i

fråga örn de för besiktningsskyltarna hos polismyndigheterna deponerade beloppen.

Då emellertid sistnämnda spörsmål upptages till närmare undersökning

vid pågående utredning angående rationalisering av länsstyrelsernas och

fögderiförvaltningens arbetsformer, anser jag mig icke behöva här närmare

ingå på detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1!)42. 1 sand. Nr 300. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Vidare har erinrats att, såvitt angår icke typbesiktigade fordon, en omplombering

av besiktningsskyltarna skulle bliva nödvändig för att få de i bilhandlarens

på vagnen sittande skyltar fastplomberade besiktningsmärkena

överflyttade till köparens plåtar och där försedda med ny plombering. Denna

invändning synes mig vara befogad. Örn nämligen, såsom utredningens förslag

innebär, den ena skylttypen skall reserveras för biltillverkares och bilhandlares

egna behov, måste fordonet omedelbart efter köpet förses antingen

med registreringsskylt (därest fordonet redan blivit registrerat och tilldelats

registreringsmärke) eller med ny besiktningsskylt av för allmänheten

avsedd typ samt, då fråga är örn icke typbesiktigade fordon, med besiktningsmärke.

En sådan ny besiktningsskylt kan emellertid, såsom i nyssnämnda

organisationers yttranden framhållits, ej anbringas å fordon, som icke

undergått typbesiktning, förrän plomberingen å de gamla besiktningsskyltarna

avlägsnats av besiktningsmannen.

Enklast synes mig denna med utredningens förslag förenade olägenhet

kunna avhjälpas genom den av kungl, automobilklubben antydda modifikationen

av detsamma, enligt vilken de nuvarande till utseendet enhetliga besiktningsskyltarna

jämte särskilda skatteskyltar bibehållas, medan däremot

den nuvarande inbetalningen av interimsskatt ersättes med anskaffande av

omförmälda intyg av polismyndigheten.

Sett från allmänhetens och bilhandlarnas synpunkt kommer vid en sådan

lösning det förfarande, som erfordras för att få taga i bruk ett nyinköpt

fordon, att bliva detsamma som hittills med den avvikelsen allenast, att köparen

i stället för att hos bilhandlaren förete kvitto å interimsskatt har att

uppvisa intyg av polismyndigheten. Ur statens synpunkt skapas härigenom

större möjligheter än hittills till kontroll över att registrering av fordonet

sedermera icke obehörigen fördröjes. I samband med att registrering sker

kommer registreringsmyndigheten att utkräva skatt för fordonet från och

med den kalendermånad, under vilken automobilen enligt intyget tagits i

bruk. På detta sätt skulle man, utan eftersättande av det allmännas intresse,

från länsstyrelserna avlyfta den arbetsbörda, som bokföringen och kontrollen

av interimsskattebeloppen visat sig utgöra. Genom detta förfarande undviker

man också, att bilhandlarna skulle, såsom påtalats i automobilindustrikommitténs

utlåtande, bliva nödsakade att hålla sig med ett avsevärt större

antal skatteskyltar än hittills och därigenom åsamkas ökade kostnader.

Åtgärder för att för allmänheten underlätta fullgörandet

av registrerings- och anmälningsskyldighet.

Utredningens förslag. Mycken tid och mycket arbete åtgå för närvarande

både för tjänstemännen å länsstyrelsernas bilavdelningar och för allmänheten

för justering och komplettering av felaktiga eller ofullständiga

ansökningar och anmälningar till bilregistret. I syfte att i görligaste mån

minska de olägenheter, som i sådant hänseende göra sig gällande, föreslår

utredningen, att blanketter till vanligen förekommande ansökningar och an
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

19

målningar i bilregistreringsärenden skola av länsstyrelserna och vissa andra

myndigheter kostnadsfritt tillhandahållas allmänheten. Blanketterna äro avsedda

att även innehålla i populär form avfattade anvisningar i fråga om de

handlingar och avgifter, som i de olika fallen skola bifogas ansökan eller

anmälan.

Utredningen har vidare framhållit önskvärdheten ur de synpunkter utredningen

företräder av att registreringsförfarandet jämväl på det sätt förenklas

och — ur allmänhetens synpunkt — förbilligas, att skyldighet stadgas

för vederbörande befattningshavare att i tjänsteväg och utan debitering

av kommissionärs- eller liknande arvode tillställa sökande handlingar i registreringsärenden.

Utlåtanden. I avgivna utlåtanden har utredningens förslag i förevarande

delar i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Kronobergs

län framhåller, att tillhandahållandet av blanketter åt allmänheten

med säkerhet komme att medföra en betydande arbetsbesparing för länsstyrelserna,

samtidigt som olägenheterna för allmänheten i samband med

registreringen skulle väsentligen minskas.

Vissa erinringar ha dock gjorts såväl i fråga örn utredningens förslag örn

tillhandahållande av blanketter som beträffande dess uttalande örn kostnadsfritt

översändande av handlingar i registreringsärenden.

I det förra avseendet har anförts bland annat följande:

Länsstyrelsen i Stockholms län: Tillhandahållande utan kostnad för fordonsägaren

av blanketter torde komma att draga en icke ringa årlig kostnad

för statsverket. Ansökningar och anmälningar till bilregistret äro av

sådan enkel form, att svårigheter icke möta för allmänheten att själv uppsätta

desamma. De kompletteringar, som erfordrats i dylika hos länsstyrelsen

förekommande ärenden, lia icke hänfört sig till ansökans eller anmälans

form utan åsyftat felande avgifter och skattebelopp, besiktningsinstrument

eller försäkringsbevis o. dyl. Därest fordonsägare hade tillgång till tydliga

anvisningar, huru han skall förfara vid ingivandet till registreringsmyndigheten

av ansökningar eller anmälningar samt vilka bilagor och avgifter,

som skola vara fogade vid dylika inlagor, torde fordonsägaren vara fullt

betjänad därmed. Dylika anvisningar jämte exempel på ansökans eller anmälans

innehåll i olika fall skulle kunna tryckas på baksidan av det exemplar

av besiktningsinstrumentet, som efter verkställd registrering skall återlämnas

till och förvaras av fordonsägaren. Genom en dylik anordning torde

allmänhetens besvär med dylika ärenden i önskad grad underlättas utan

att statsverket åsamkas extra kostnader. Därest ansökningsblanketter komme

att å länsstyrelserna tillhandahållas allmänheten, skulle vederbörande

tjänstemän ständigt besväras med förfrågningar angående blanketternas

ifyllande.

Länsstyrelsen i Uppsala län delar endast i mycket ringa mån utredningens

förväntningar på ett gott resultat av de föreslagna ansöknings- och anmälningsblanketterna

med anvisningar till ledning vid registreringsförfarandet.

Länsstyrelsens erfarenhet giver nämligen vid handen att, ehuru behovet

av kompletteringsåtgärder visserligen därigenom något kommer att minskas,

tjänstemännen vid bilregistret i stället säkerligen komma att i hög grad

störas av fordonsägare, som ifylla sina blanketter på expeditionslokalen och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

därvid begära upplysningar. Ansökningar om registrering skrivas numera i

regel av bilfirmorna. Tillhandahållande av ansökningsblanketter skulle därför

realiter innebära, att bilfirmornas blankettkostnader överflyttades å

statsverket.

Riksråkenskapsverket ifrågasätter, huruvida icke målet — riktiga och fullständiga

ansöknings- och anmälningshandlingar — kan nås på följande

mindre papperskrävande och för statsverket billigare sätt. Plats för tryckt

formulär till ansökan om första registrering av fordon beredes på framsidan

av det för länsstyrelsen avsedda exemplaret av besiktningsinstrumentet.

Vadare tryckes formulär till ansökan om omregistrering på det exemplar

av besiktningsinstrumentet, som skall tillställas sökanden. På sistnämnda

exemplar böra även tryckas anvisningar för formulering av ansökan om

återregistrering av tillfälligt avregistrerat fordon och för anmälningar ävensom

uppgifter om handlingar och avgifter, som skola bifogas. Visserligen

skulle ett genomförande av detta förslag medföra, att utrymmet å det för

länsstyrelsen avsedda besiktningsinstrumentet för anteckningar om dag, ägarens

namn, yrke o. s. v. måste minskas, varigenom ett och samma registerkort

för fordon, som upprepade gånger bytt ägare, icke kan användas fullt

så lång tid som annars skulle varit fallet, men denna nackdel torde mer än

väl uppvägas av fördelarna av anordningen.

Vad angår utredningens uttalande om skyldighet för länsstyrelserna att i

bilregistreringsärenden kostnadsfritt översända handlingar till sådana sökande,

som icke uttryckligen begärt kommissionärs medverkan, hava i de

avgivna yttrandena bland annat följande erinringar framförts:

Länsstyrelsen i Stockholms län: Antalet färdiga expeditioner i registreringsärenden

(besiktningsinstrument med eller utan automobilskattekvitton)

uppskattas vid länsstyrelsen till omkring 5,000 under vart och ett av åren

1938 och 1939. Om det skulle föreskrivas skyldighet för länsstyrelse att i

tjänstebrev låta utsända samtliga färdiga expeditioner i omförmälda ärenden,

komme detta uppenbarligen att förorsaka en betydlig ökning av registreringspersonalens

arbetsbörda. Det extra arbete, som därigenom skulle

uppkomma, komme att bestå icke allenast i kuvertering av handlingen utan

även i anteckning, exempelvis i bilregistret, örn dagen för handlingens översändande

samt — då fråga är om automobilskattekvitto -—- även i förande

av postbok, enär försändelser, innehållande dylikt kvitto, givetvis måste rekommenderas.

Att översända även andra expeditioner än skaf tekvitto i rekommenderade

brev skulle förorsaka ytterligare arbete såväl för registreringsmyndigheten

som för postverket. Det har visat sig, att fordonsägare ofta

slarva bort sina besiktningsinstrument. Om skyldighet skulle stadgas för

registreringsmyndigheten att direkt till fordonsägaren översända färdiga

expeditioner, kan det befaras, att fordonsägare, som förlagt sitt instrument

och icke kunnat återfinna detsamma, gör påringning till bilregistret med

påstående, att han icke fått handlingen sig tillsänd, vilket förorsakar extra

arbete för bilregistrets personal för undersökning om och när instrumentet

utsänts.

Länsstyrelserna i Uppsala, Skaraborgs och Örebro lån anse, att frågan

örn ändringar i kommissionärskungörelsen bör upptagas till behandling endast

i samband med en omarbetning av kommissionärskungörelsen i dess

helhet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs lån anser visserligen, att mot förslaget såsom

sådant intet är att erinra. Det bör emellertid enligt länsstyrelsens mening

sägas ifrån, att dessa nya arbetsuppgifter för länsstyrelserna komma att

medföra ett merarbete av betydande omfattning, vilket arbete hittills om
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

21

besörjts av de officiella kommissionärerna å länsstyrelserna eller andra

tjänstemän därstädes å deras fritid. De nu ifrågasatta nya arbetsuppgifterna

komma otvivelaktigt att nödvändiggöra anställande av ytterligare arbetskraft.

I de bestämmelser, sorn i nyssnämnda hänseende komma att utfärdas,

bör också utsägas, örn länsstyrelsen skall vara skyldig att i vidare mån

än vad ovan sagts vara allmänheten behjälplig. Det är nämligen att förutse,

att inkommande ansökningar och anmälningar ■—- trots de tillhandahållna

blanketterna med därå givna anvisningar — alltjämt i ett stort antal fall

komma att vara i behov av komplettering.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län hänvisar i förevarande avseende till det

yttrande, som länsstyrelsen den 18 januari 1941 avgav i anledning av riksdagens

revisorers uttalande, del I sid. 92, § 20. I detta sammanhang understryker

länsstyrelsen ytterligare den stora fördel såväl allmänheten som

länsstyrelsen har av det nuvarande kommissionärsväsendet. Att ålägga

tjänstemän såsom tjänsteplikt att översända handlingar i olika slags ärenden

kommer att nödvändiggöra personalförstärkningar. Särskilda expeditionsdiarier

måste i så fall förås över alla slags ärenden, alltså även över

alla registreringsärenden, vilka nu icke diarieföras. Länsstyrelsen är övertygad

om att ett slopande av kommissionärsväsendet hos länsstyrelsen

skulle medföra, att privata kommissionärsrörelser komme att uppstå, vilket

säkerligen icke kan förväntas gagna vare sig staten eller de enskilda. Den

erfarenhet länsstyrelsen har av kommissionärsväsendet hos länsstyrelsen är

den bästa. Allmänheten torde icke den förutan kunna få sina ärenden

kompletterade, avgifter förskotterade och expeditioner översända på så billigt

och snabbt sätt som nu sker. Därtill kommer en enligt länsstyrelsens

mening mycket betydelsefull faktor, nämligen att länsstyrelsen såsom den

beslutande myndigheten icke lämpligen torde böra åläggas att tillhandagå

allmänheten på samma sätt som kommissionärerna nu göra. Det måste enligt

länsstyrelsens mening bibehållas en klar gräns emellan den sökande

allmänheten och den beslutande myndigheten.

Av liknande innehåll är det uttalande, som i frågan gjorts av länsstyrelsen

i Norrbottens län.

En väsentlig anledning till de svårigheter, som mött för ett rikligt lill!-Departementsgörande

av med innehavet av motorfordon förenad registrerings- och an- c^c/enmälningsskyldighet,

ligger utan tvivel däri, att de föreskrifter, som reglera

detta ämne, äro jämförelsevis svåröverskådliga och att en sammanfattande

redogörelse för fordonsägarnas förpliktelser i dessa avseenden hittills icke tillhandahållits

genom det allmännas försorg. Med hänsyn härtill linner jag i

likhet med utredningen såväl ur förvaltningens som ur allmänhetens synpunkt

lämpligt, att statsverket genom tillhandahållande av formulär jämte

erforderliga anvisningar för allmänheten underlättar iakttagandet av gällande

bestämmelser örn bilregistrering och därigenom även främjar en minskning

av det arbete, som i samband nied granskning av inkommande handlingar

ankommer på registreringsmyndigheterna. De farhågor, som av vissa

länsstyrelser uttalats för att en bestämmelse i nyss angivna syfte skulle komma

att teir länsstyrelserna skapa en alltför stor arbetsbörda, äro enligt min

mening icke tillräckligt grundade. 1 varje fall synes det besvär, som härigenom

kan komma att förorsakas, bliva mindre än den arbetsbörda, som felaktiga

eller ofullständiga ansökningshandlingar för närvarande föranleda. Någon

arbetsbesparing för länsstyrelserna anser jag icke heller kunna vinnas ge
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

noin att, såsom en länsstyrelse ifrågasatt, i stället för formulär med anvisningar

tillhandahålla endast anvisningar.

Huruvida för nu ifrågavarande ändamål möjligen, såsom i vissa yttranden

ifrågasatts, något exemplar av besiktningsinstrumenten (typintygen)

kan tagas i anspråk, synes mig ovisst. Innehållet av de exemplar, som äro

avsedda för länsregistret och centralregistret, bör helst begränsas till vad

som ur dessa myndigheters synpunkt är erforderligt; uppgifter, som tillhöra

ansökningsförfarandet, böra därför icke ingå i detsamma. Att taga i anspråk

det exemplar, som är avsett att återställas till fordonsägaren, synes

mindre lämpligt ur den synpunkten, att länsstyrelserna därigenom skulle

komma att framdeles sakna tillgång till ansökningshandlingen, vars innehåll

för något ändamål kan behöva kontrolleras. På detta stadium lärer det

emellertid icke vara nödvändigt att taga slutlig ställning till nu ifrågavarande

spörsmål, vars prövning torde få ankomma på Kungl. Maj:t i samband

med utfärdande av bestämmelser i ämnet.

Vad angår frågan örn skyldighet för länsstyrelserna att kostnadsfritt med

posten översända handlingar i registreringsärenden till sådana sökande, som

icke uttryckligen begärt kommissionärs medverkan, må erinras, att utredningen

i detta avseende icke framlagt något förslag, avsett att i detta sammanhang

förverkligas, utan begränsat sig till ett uttalande om önskvärdheten

av åtgärder i detta syfte. Då enligt min mening detta spörsmål lämpligen bör

upptagas till behandling i ett större sammanhang, anser jag mig icke behöva

här närmare ingå på detsamma.

Ifrågasatt slopande eller sammanförande av avgifter i

registreringsärenden.

Utredningens förslag. I bilregistreringsärenden förekomma nu avgifter av

— bortsett från kommissionärsarvode ■— tre skilda slag: fordonsskatt, registreringsavgift

och stämpelavgift. Oenhetligheten i det rådande avgiftssystemet

är särskilt påfallande i ärenden angående första registrering av (skattepliktigt)

fordon, där sökanden ofta har att samtidigt erlägga alla tre slagen

av avgifter. Utredningen framhåller, att denna avgiftssplittring medför avsevärt

merarbete i olika hänseenden särskilt för länsstyrelserna. Utredningen

har därför närmare undersökt möjligheterna av att förenkla gällande system

genom avgifters slopande eller sammanförande med varandra. Därvid Ilar

emellertid framgått, att dessa möjligheter i allt fall i nuvarande läge äro praktiskt

sett synnerligen begränsade. Endast i ett avseende har utredningen ansett

sig kunna framlägga förslag till förenkling av avgiftssystemet. Utredningen

förordar sålunda, att registreringsavgifter i anmälningsärenden borttagas

och att i stället den avgift, som skall erläggas i samband med ingivande

av ansökan om registrering av fordon, höjes, för bil från nuvarande 15 kronor

till 25 kronor, för tyngre motorcyklar och för släpfordon från 5 till 10

kronor och för lättviktsmotorcyklar från 2 till 5 kronor. Avgiften för registrering

av fordon i annat län än där registrering förut skett föreslås emellertid

skola bibehållas vid nu föreskrivna belopp för första registrering.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

23

Utlåtanden. Vissa länsstyrelser hava framfört erinringar mot utredningens

förslag på förevarande punkt. Av de därvid gjorda uttalandena må följande

återgivas:

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser sig icke obetingat kunna tillstyrka

den föreslagna höjningen av avgiften för första registreringen. Då avgiften

avser att täcka kostnader för nämnda registrering, bör en höjning av avgiften

ej utan tvingande skäl ske, örn denna under nuvarande förhållanden täcker

kostnaden för registreringen. Önskemålet att åstadkomma förenkling torde

icke i och för sig vara tillräckligt motiv för avsteg från allmänt vedertagna

grundsatser. Vid bibehållande av de särskilda registreringsavgifterna kan man

knappast räkna med några olägenheter för allmänheten, som ju enligt anvisningar

å tillämnade blankettformulär erhåller uppgift om att sådan avgift

skall gäldas. Ej heller väntas för länsstyrelsens del någon nämnvärd

arbetsbesparing uppkomna enligt vad företagen undersökning givit vid

handen.

Även länsstyrelsen i Hallands län är obenägen biträda utredningsmännens

förslag i förevarande del. Länsstyrelsen anser det nämligen oriktigt att låta

förste ägaren av fordonet bestrida samtliga nu föreskrivna avgifter för olika

slag av anmälningar till bilregistret rörande detsamma.

Utan att ingå på frågan, huruvida anmälningsavgifterna lämpligen böra

ersättas med en högre avgift vid första registreringen, håller länsstyrelsen i

Kopparbergs län för troligt, att statsverket genom en sådan anordning skulle

få vidkännas viss inkomstminskning. Av bilregistret framgår, att ett anmärkningsvärt

stort antal automobiler varit föremål för anmälningar iner än två

gånger (genom avgiftens höjande från 15 till 25 kronor inarbetas så att säga

avgiften för två avgiftsbelagda anmälningar i registreringsavgiften). Därest

dock en eventuell inkomstminskning icke anses böra tillmätas avgörande betydelse

i frågan, vill länsstyrelsen ansluta sig till de sakkunnigas förslag.

För länsstyrelsernas del komme förslagets genomförande att medföra viss

lättnad i bokföringsarbetet. Vidare torde man hava anledning förvänta, att

allmänheten komme att fullgöra sin anmälningsskyldighet i större omfattning,

vilket i sin tur skulle bespara länsstyrelserna en stor del utredningar

och förelägganden. Ur det allmännas synpunkt synes icke skäl föreligga för

att, såsom de sakkunniga föreslagit, avgiften, i det fall ett förut registrerat

fordon registreras i annat län, skall vara mindre än vid nyregistrering. Länsstyrelsernas

arbete med dessa ärenden är praktiskt taget lika. De kostnader,

som äro förknippade med registreringsväsendet, synas länsstyrelsen vara så

ringa i förhållande till de övriga utgifter, som innehavet av ett motorfordon

medför, att en höjning eller sänkning av registreringsavgiften med 5 eller 10

kronor icke ur allmänhetens synpunkt torde få tillmätas större betydelse.

Länsstyrelsen i Västmanlands län: Enligt 15 § 2 mom. motorfordonsförordningen

skall ägare av registrerat fordon vid ansökan örn avregistrering

erlägga särskild avgift, svarande mot skatt för fordonet under tre månader,

vilken avgift skall av länsstyrelsen redovisas lika med registreringsavgift.

Ifrågavarande bestämmelse har emellertid genom förordning den 31 oktober

1939 tillsvidare satts ur kraft. Därest ifrågavarande avgift definitivt borttages,

finner sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka utredningens förslag i denna

del. En sådan ändring skulle nämligen enligt länsstyrelsens uppfattning medföra,

att antalet tillfälliga avregistreringar komme att avsevärt öka även under

normala förhållanden. Ehuru i förslaget intet härom utsäges, är det föga

troligt, att den föreslagna ökningen av avgifterna för nyregistreringar skulle

kunna täcka såväl den skatt, som härigenom går förlorad, som kostnaderna

för det merarbete, som komme att åsamkas länsstyrelserna som följd av

dessa säsongbetonade av- och återregistreringar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter, huruvida det är lämpligt

att helt slopa avgifterna för anmälan örn övergång av äganderätt. Dylika

anmälningar torde, framhåller länsstyrelsen, ej sällan ske av mindre legitima

anledningar — t. ex. i syfte att söka undgå utmätning — utan att någon

övergång av äganderätten i realiteten skett. Förfaranden av denna art underlättas

givetvis ytterligare, örn de bli avgiftsfria. Av angivna skäl och även

för rättvisare belastning av bilägarna synes det lämpligare, att en enhetlig

avgift för varje äganderättsanmälan införes, oavsett om den sker i samband

med bilens registrering. Avgiften bör enligt länsstyrelsens mening avpassas

så, att stämpelavgiften för beviset å besiktningsinstrumentet kan slopas.

K. A. K. ansluter sig till utredningens kritik av nu rådande bestämmelser

beträffande avgifter i registreringsärenden och tillstyrker förslaget om slopande

av samtliga avgifter utom den, som erlägges i samband med första

registreringen av fordon. Då staten redan med nu gällande bestämmelser

under normala förhållanden erhåller en avsevärd nettoinkomst å dessa avgifter,

anser emellertid klubben någon höjning av avgiften för första registreringen

knappast vara motiverad, även om övriga avgifter slopas.

Liknande synpunkter anföras av Automobilindustrikommittén, som emellertid

föreslår, att nuvarande registreringsavgifter bibehållas oförändrade.

I övriga utlåtanden har utredningens förslag i förevarande del lämnats utan

erinran.

Frågan, huruvida det vore lämpligt och möjligt att genom höjning av avgiften

för första registrering slopa avgifterna för följande registreringar

eller anmälningar och därigenom åstadkomma en förenkling av statsverkets

bokföring av desamma, har — såsom utredningen jämväl erinrat -— dryftats

tidigare. 1934 års vägtrafiksakkunniga avvisade på sin tid tanken på en

dylik kumulering av registreringsavgifterna under hänvisning till att det

finge anses mindre riktigt att genom höjning av avgiften för första registrering

belasta fordonets förste ägare med nu föreskrivna avgifter för anmälan

örn äganderättens övergång m. m. Till denna uppfattning vill jag för min del

ansluta mig. Principiellt böra enligt min mening avgifter för åtgärder av

ifrågavarande slag bårås av dem, som förorsaka desamma; den omständigheten

att statsverket måhända kan genom en förenkling av uppbördsförfarandet

göra en besparing, som i så fall sker på förste ägarens bekostnad,

kan enligt min mening icke utgöra tillräckligt skäl för ett frångående av

nämnda princip. På sätt av vissa länsstyrelser anförts, kan det befaras, att

en tillämpning av det av utredningen föreslagna förfarandet skulle leda till

en ökning i antalet tillfälliga avregistreringar, varigenom icke allenast statsverkets

inkomster av bilskatten skulle nedgå utan även arbetet å bilregisteravdelningarna

liksom kostnaderna därför stegras. Med hänsyn till vad sålunda

anförts har jag funnit utredningens förslag i nu förevarande del icke

böra föranleda någon åtgärd.

Centralregistrets förläggning.

Utredningens förslag. Centralregistret bör enligt utredningens mening

anslutas till och handhavas av en statsinstitution, vars arbetsuppgifter äro

.jämförbara med dem, vilka skola ankomma på registret, och som såvitt möj
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

25

ligt även har tillgång till sådana maskiner, som erfordras för den statistiska

bearbetningen, och erfarenhet av dylika maskiners liandhavande. Härigenom

bör enligt utredningen ernås en effektivare och billigare organisation än om

registret göres till en fristående institution. Ur nämnda synpunkter hava närmast

antingen det militära centralregistret eller statistiska centralbyrån ansetts

böra ifrågakomma. Efter undersökning såväl huru det med centralregistrets

uppläggning förenade arbetet lämpligen bör organiseras som huru det löpande

arbetet vid detsamma bör tänkas fortgå, har utredningen ansett registrets

anslutning till statistiska centralbyrån ur båda dessa synpunkter vara att

föredraga. Denna anslutning ställer sig jämväl billigare och ger enligt utredningens

mening större trygghet för att registret under kritiska perioder må

kunna fylla de uppgifter, för vilka det avsetts, än vad dess anslutning till

det militära centralregistret skulle innebära.

Ur kostnadssynpunkt uppkommer, därest centralregistret förlägges till militärregistret,

enligt utredningens beräkningar en ökning såväl av utgifterna

för ledningen av registret som av den årliga maskinkostnaden och med hänsyn

till ordnandet av lokalfrågan. Skillnaden utgöres dels av särskild ersättning

åt ledningen av militärregistret och dels av maskinkostnad, 1,200 kronor

per år. För iordningställande av lokaler hos det militära fordonsregistret kräves

därjämte en engångsutgift av cirka 10,000 kronor, som icke erfordras vid

registrets förläggning till statistiska centralbyrån.

Mot utredningens förslag i nu förevarande del har en av utredningsmännen,

länsbesiktningsmannen, major C. W. Elliot, reserverat sig. Reservanten

har ansett, att det för bedömande av de inkomna uppgifterna är nödvändigt

att hava viss allmän och teknisk kännedom örn motorfordon. Då

vidare ett nyttiggörande av de i registret befintliga uppgifterna i många

fall måste förutsätta, att vederbörande icke endast har statistisk förmåga

utan därjämte intim kännedom örn och kontakt med tekniska omständigheter

och trafikförhållanden, anser reservanten, att det föreslagna centralregistret

bör anknytas antingen till det militära fordonsregistret eller till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

Utlåtanden. I flertalet avgivna utlåtanden har utredningens förslag i nu

angiven del tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Ur de tillstyrkande utlåtandena

må följande återgivas:

Statistiska centralbyrån understryker, att en förläggning av centralregistret

till centralbyrån skulle, såsom utredningen närmare framhållit, ur

kostnadssynpukt vara till fördel för registret men även för centralbyrån,

och ämbetsverket har därför ingenting att erinra emot utredningens förslag

i detta hänseende. Bland fördelarna av en sådan förläggning nämner byrån,

alt statistikmaskinernas kapacitet bättre kan tillvaratagas, när, såsom

här uppenbarligen blir fallet, det löpande behovet av maskinell bearbetning

för såväl registrets som centralbyråns vidkommande kommer att

förete en del temporära växlingar. Vidare tillkommer, alt centralregistrets

primäruppgifter i olika avseenden torde kunna komma till nytta vid den

statistik över vägtrafikolyckor, som det åligger centralbyrån att utarbeta.

Trafikkommissionen förklarar sig ense med bilregisterutredningen därom,

all en förläggning i anslutning till statistiska centralbyrån ur skilda

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

synpunkter torde innebära den bästa lösningen. De erfarenheter, som redan

vunnits i fråga om det militära fordonsregistret, utvisa enligt kommissionens

mening, att det icke torde vara lämpligt, att det civila centralregistret

anknytes till det militära registret.

Även länsstyrelsen i Hallands län förklarar sig anse, att utredningens

förslag är att föredraga framför det av reservanten förordade, då enligt

länsstyrelsens mening någon större teknisk kännedom örn motorfordon överhuvud

taget icke torde vara erforderlig vid handhavandet av det centrala

registret med dess så gott som uteslutande till statistiska uppgifter begränsade

arbetsområde. I likhet med utredningen förutsätter dock länsstyrelsen,

att intim samverkan mellan det civila och militära centralregistret upprätthålles.

Jämväl statskontoret tillstyrker, att centralregistret förlägges till statistiska

centralbyrån.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelsen i Kronobergs län förorda emellertid

registrets förläggning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Till stöd härför framhålles av Överståthållarämbetet, att det måste anses

förmånligt, om registret kan anförtros central myndighet, som redan verkar

och besitter erfarenhet inom motorfordonsväsendet. Att här inkoppla

ytterligare en myndighet vid sidan av de tre — väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens biltrafiknämnd och statens trafikkommission — vilka nu

centralt handlägga frågor om motorfordon, är icke eftersträvansvärt.

Länsstyrelsen i Kronobergs lån anser, att nian icke torde kunna helt

bortse från frågan, i vilken omfattning det centrala organet skall utrustas

med självständigt initiativ för undersökningar rörande motorfordonsbeståndet.

Även örn sådant initiativ för närvarande icke kan anses vara erforderligt,

förefaller det länsstyrelsen dock lämpligt att räkna därmed för

uppgifter inom en kanske icke allt för avlägsen framtid. Ur denna synpunkt

synes det önskvärt, att det centrala registret anknytes till en myndighet,

som besitter teoretisk och praktisk kännedom om motorfordon och

trafikförhållanden. Härvid torde enligt länsstyrelsens mening i första hand

böra komma ifråga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

K. A. K. och Automobilindustrikommittén förorda, att centralregistret

anknytes till det militära registret. Till stöd härför anföres huvudsakligen:

För att centralregistret skall kunna fylla sin funktion synes i första

hand böra krävas, att ledningen av detsamma utövas av en med motorfordon

väl förtrogen person eller institution. Den av utredningen föreslagna organisationen

med endast kvinnliga befattningshavare inom statistiska centralbyrån

jämte en manlig tjänsteman, som utan särskilt arvode skulle hava

överinseendet över registret, torde icke fylla ens blygsamma anspråk i detta

avseende. Då härjämte centralregistrets tillkomst torde vara motiverad

främst av militära skäl, synes icke heller statistiska centralbyrån på ett

tillfredsställande sätt kunna väntas omhänderha registret, såvitt icke jämväl

militär personal avdelas för att få till stånd ett samarbete mellan det

militära och det civila registret. Då, enligt vad som framgår av betänkandet,

en kombination mellan de båda registren är möjlig, anse organisationerna

centralregistret böra anknytas till det militära registret.

Departements- Vid sidan av det förslag örn centralregistrets förläggning till statistiska

chefen, centralbyrån, som framförts av utredningen, hava i de avgivna utlåtandena

vissa uttalanden gjorts med hemställan örn registrets anknytning antingen till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 300.

27

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller till militärregistret. Varken nämnda

styrelse eller militärregistrets chefsmyndighet, arméförvaltningens tygdepartement,

har emellertid i detta avseende påyrkat någon ändring av utredningens

förslag.

Vad den ifrågasatta förläggningen av registret till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

angår, må till en början erinras, att densamma skulle komma

att innebära, att på styrelsen, som redan förut är hårt arbetstyngd,

skulle läggas en i fråga om såväl arbetsmetoder som arbetsmateriel för

densamma främmande uppgift. Denna uppgift skulle icke kunna lösas utan

nyuppsättning av maskiner och övrig materiel och sannolikt icke heller utan

nyrekrytering av för densamma erforderlig personal, vilket både ur kostnadssynpunkt

och med hänsyn till angelägenheten att snabbt kunna bringa

registret i funktion skulle ställa sig oförmånligt.

En förläggning av centralregistret i anslutning till militärregistret skulle,

såsom av den gjorda utredningen framgår, ställa sig kostsammare än dess

anknytning till statistiska centralbyrån. Jämväl vissa organisatoriska svårigheter

skulle uppstå. I det förra avseendet må nämnas, att engångskostnaderna

med ett belopp av 10,000 kronor och de årliga kostnaderna med dels

1,200 kronor och dels ett belopp, svarande mot vad som skulle utgå såsom

särskild ersättning till ledningen av militärregistret, skulle komma att överstiga

motsvarande kostnader vid registrets anknytning till statistiska centralbyrån.

Ur organisatorisk synpunkt har man, örn centralregistret förlägges

till militärregistret, att räkna med risken av att under en prekär situation,

då såväl militärregistrets som det civila registrets fulla kapacitet måste

tagas i anspråk, de civila uppgifterna bliva ställda tillbaka för de militära,

vilket, såsom utredningen framhållit, skulle innebära, att det civila registret

sattes ur stånd att fylla sina uppgifter just i det ögonblick, då dess funktion

som bäst behövdes.

På grund av vad nu anförts och med hänsyn jämväl till den motivering i

övrigt, som av utredningen förebragts till stöd för dess förslag i här förevarande

del, har jag icke funnit skäl att frångå förslaget i nämnda avseende.

Engångskostnader för övergång till den föreslagna

organisationen.

a) Besiktningsmännen.

Utredningens förslag. Utredningen föreslår, att bilbesiktningsmännen i

samband med övergång till den nya organisationen erhålla bidrag efter vissa

grunder till kostnaden för anskaffande av skrivmaskiner. Härom anföres

i betänkandet följande:

Av vad tidigare anförts framgår, att de besiktningsinstrument eller typintyg,

som äro avsedda att fogas vid ansökan om första registrering eller omregistrering,

skola utskrivas i huvudexemplar med två genomslagskopior.

Det synes uppenbart, att ifrågavarande handlingar böra, till den del de icke

äro tryckta, utskrivas med skrivmaskin och icke för hand. Bestämmelse

härom torde i vederbörlig ordning böra meddelas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Tillämpningen av en sådan bestämmelse torde icke komma att medföra

svårigheter, såvitt utfärdandet av typintyg angår. Dessa tillhandahållas

nämligen genom fabrikanternas och bilhandlarnas försorg och äro redan

under nuvarande förhållandena tryckta med undantag allenast av datering

och underskrift.

Annorlunda förhåller det sig i detta avseende i fråga örn utfärdandet av

besiktningsinstrument. Besiktningsmännen äro för närvarande icke skyldiga

att hava skrivmaskin. Skulle de på grund av nyss angivna föreskrift nödgas

anskaffa sådan, torde de därför böra erhålla bidrag till täckande av anskaf

f ningskos tnaden.

Principiellt skulle ett sådant bidrag icke innebära någon nyhet. Enligt

25 § Kungl. Ma,j:ts instruktion för besiktningsmän den 23 oktober 1936 (nr

564) äger nämligen besiktningsman, som tillika är bilägare, att såsom bidrag

till täckande av kostnaderna för hållande av automobil av statsverket

uppbära ett belopp, motsvarande 15 procent av i tjänsten under året influtna

förrättningsavgifter, dock högst 900 kronor.

För nu ifrågavarande ändamål synes emellertid statsverkets bidrag procentuellt

böra sättas högre än i nyss anförda fall. Utredningen vill för sin

del förorda, att detsamma bestämmes till 50 procent av anskaffningskostnaden.

dock högst 300 kronor. För anskaffning av skrivmaskiner till rikets

63 besiktningsmän skulle i enlighet härmed erfordras ett anslag av omkring

18,000 kronor. Besiktningsmän, som vid tidpunkten för organisationens

ikraftträdande redan inneha skrivmaskin, torde därvid i fråga örn rätt till

bidrag icke böra ställas i sämre läge än sådana, som icke dessförinnan

skaffat sig dylik. Däremot synes rätt till bidrag icke böra tillkomma besiktningsmän,

som tillträda sin tjänst efter ikraftträdandet av den nu föreslagna

organisationen, då det nämligen står dem fritt att avgöra, huruvida

de vilja tillträda tjänsten under förutsättning att ikläda sig ifrågavarande

kostnad eller icke. Villkor för bidrags åtnjutande torde i övrigt böra bestämmas

av Kungl. Maj:t.

Utlåtanden. Utredningens förslag i nu förevarande del bar föranlett följande

yttranden:

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Den omständigheten, att besiktningsinstrument

skall utskrivas i tre i stället för två exemplar, torde uppenbarligen icke

kunna föranleda därtill, att besiktningsmännen skola av statsverket hållas med

skrivmaskin. Den av utredningen föreslagna anordningen förutsätter besiktningsinstrumentens

utskrivande på maskin och såsom följd därav kostnadsfritt

tillhandahållande av skrivmaskiner åt besiktningsmännen, något som

emellertid enligt länsstyrelsens mening måste anses betänkligt såväl ur kostnadssynpunkt

som med hänsyn till att utskrivandet av besiktningsinstrument

endast utgör en mindre detalj av besiktningsmännens kontorsarbete.

Statskontoret anser tillräckliga skäl icke föreligga att tillerkänna bilbesiktningsmännen

bidrag till anskaffande av skrivmaskiner.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län åberopar ett av vederbörande besiktningsman

avgivet utlåtande, vari ifrågasatts, att den av utredningen föreslagna

engångsersättningen skulle ersättas med ett årligt bidrag av 100 kronor.

Bilbesiktningsmännens förening: Med hänsyn till att nu använda blanketter

avses skola ersättas av kort vill föreningen meddela, att densamma, såväl

som de enskilda besiktningsmännen, innehar ett betydande lager av nu gällande

blankettyper. Om därför icke viss övergångstid medgives, synes rimligt,

att ersättning för innehav av blanketter tillerkännes såväl föreningen som

besiktningsmännen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

29

Ett genomförande av den i det föregående i sina huvuddrag angivna or-Departementsganisationen

förutsätter, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, bland chefenannat,

att besiktningsinstrumenten av besiktningsmännen utskrivas i tre

exemplar på skrivmaskin, vilken för ändamålet måste vara av tillräckligt

god kvalitet. Till säkerställande av tillgång hos besiktningsmännen av dylika

maskiner har utredningen föreslagit, att besiktningsmännen skulle enligt

grunder, som skulle närmare bestämmas av Kungl. Majit, erhålla bidrag

med 50 procent av anskaffningskostnaden, dock högst 300 kronor.

I likhet med statskontoret och länsstyrelsen i Skaraborgs län finner jag

ett generellt bidrag i den form, utredningen förutsatt, knappast erforderligt

eller lämpligt. Av billighetsskäl synes mig dock möjlighet böra hållas öppen

att i särskilda fall bereda besiktningsman dylikt bidrag, varvid jag förutsätter,

att bidrag icke må utgå i annat fall än där vederbörande visat sig

hava för nu ifrågavarande ändamål måst efter den 1 juli 1942 ikläda sig

utgift för anskaffande av skrivmaskin. Åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

torde kunna uppdragas att på ansökan bestämma om rätt till dylikt bidrag

i enlighet med av Kungl. Majit meddelade direktiv. Bidragets storlek torde

icke böra överstiga vad i utredningens förslag angivits.

Vad angår den av bilbesiktningsmännens förening gjorda framställningen

om ersättning av statsmedel till föreningen och besiktningsmännen för

innehav av blanketter, anser jag billighetsskäl tala för att sådan ersättning

beviljas, i den mån så kan anses motiverat med hänsyn till storleken av den

på vederbörande belöpande kostnaden. Det synes böra ankomma på Kungl.

Majit att meddela närmare föreskrifter i ämnet.

För här ifrågavarande bidrag och ersättningar lärer icke behöva beräknas

högre belopp än sammanlagt 10,000 kronor.

b) Länsstyrelserna.

Det arbete, som i samband med övergången till det föreslagna kortregistersystemet

ankommer på länsstyrelserna, kommer huvudsakligen att gå ut på

att från de nu befintliga bilregistren och beredskapsförteckningarna

överföra uppgifter angående fordonsbeståndet till registerkort samt att i

samband därmed tillhandahålla centralregistret kopior av registerkorten, i

den mån arbetet fortskrider. Av registerkorten över lättviktsmotorcyklar

skulle emellertid någon kopia icke göras, då nämligen uppgifter angående

dessa fordon icke torde vara behövliga i det centrala registret.

I fråga örn den omfattning, i vilken överförande av uppgifter angående det

nuvarande fordonsbeståndet till registerkort bör ske, hava, såsom i det föregående

angivits, olika meningar gjort sig gällande. Enligt utredningens förslag

skulle uppgifter angående de fordon, som äro intagna i beredskapsförteckning,

icke överföras till kortregister omedelbart utan allenast i den mån dessa

fordon genom nyregistrering återföras till bilregistret. Häremot har från

vissa håll gjorts gällande, alt även uppgifter angående de fordon, som finnas

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

Departements
chefen.

intagna i beredskapsförteckning, borde omedelbart överföras till registerkort,

åtminstone såvitt avser beståndet av lastbilar, omnibussar och släpfordon.

Kostnaderna för utförandet av ifrågavarande arbete i den omfattning, som

angives i utredningens förslag, beräknas av utredningen till följande belopp:

Kronor.

Tillfällig arbetspersonal hos länsstyrelserna...................... 16,500

Tillfällig förhyrning av skrivmaskiner .......................... 2,000

Registerkort m. m........................................... 6,300

Kortfackskåp av stål.......................................... 7,000

Summa kronor 31,800.

Med erforderlig avrundning och tillägg för oförutsedda utgifter har utredningen

upptagit kostnaden till 35,000 kronor.

Såsom förut framhållits, anser jag det böra övervägas, huruvida icke uppgifter

angående det fordonsbestånd, som för närvarande redovisas i beredskapsförteckning,

bör, åtminstone såvitt avser omnibussar, lastbilar och släpfordon,

överföras till registerkort i snabbare takt än vad utredningen räknat

med. En viss höjning av de av utredningen beräknade kostnaderna för

tillfällig arbetspersonal samt för tillfällig förhyrning av skrivmaskiner skulle

på grund härav kunna ifrågasättas. Emellertid har jag ansett en omräkning

av nämnda poster icke erforderlig med hänsyn till att det anslag, i vilket nu

beräknade kostnader komma att ingå, enligt min mening bör få karaktär av

förslagsanslag.

c) Centralregistret.

Utredningens förslag. Centralregistrets upprättande kommer att innefatta

huvudsakligen följande till statistiska centralbyrån förlagda arbetsmoment,

nämligen:

1) komplettering av de från länsstyrelserna översända registerkorten med

kodbeteckning i siffror;

2) instämning i erforderlig utsträckning på hålkort av de på registerkorten

förekommande uppgifterna;

3) verkställande av statistisk inventering av uppgiftsmaterialet samt uppgörande

av tabeller angivande utgångsläget vid registrets tillkomst i fråga om

fordon av olika slag.

Vid beräkning av kostnaderna för ifrågavarande arbeten har utredningen

räknat med två olika alternativ. Det förra avser kostnaderna, därest i centralregistret

skulle till hålkort överföras uppgifter rörande samtliga i länsstyrelsernas

bilregister upptagna fordon med undantag av lättviktsmotorcyklar.

Det senare alternativet åsyftar kostnaderna, därest i centralregistret skulle

till hålkort överföras uppgifter endast i fråga örn lastbilar, omnibussar och

släpfordon.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 300.

31

Kostnaderna enligt båda dessa alternativ skulle enligt utredningens beräk
-

ningar ställa sig som följer:

Kodarbete ................

Stansning ..............

Maskinkoktnad ...........

Hålkort ..............

Alt. I.

Kronor

.................. 3,700

................... 3,200

.................. 2,600

.................. 1.000

Alt. II.

Kronor.

2,400

1,900

1,000

600

Skåp ....................

.................. 6,500

5,500

Statistisk inventering ......

......,............ 3,500

2,500

Oförutsedda utgifter m. m. . .

.................. 9,000

9,000

Summa 29,500

22,900

eller i avrundat tal 30,000

23,000

För egen del har utredningen förordat alternativ I.

Utlåtanden. Statistiska centralbyrån har erinrat, att för arbetet med uppläggningen

av registret en kvalificerad arbetskraft under någon tid syntes behöva

frigöras från det löpande arbetet inom centralbyrån. Till centralbyråns

kostnader för denna arbetskrafts ersättande anser centralbyrån ett belopp av

högst 1,000 kronor böra beräknas.

I övrigt har utredningens förslag i de avgivna utlåtandena lämnats utan

erinran.

I likhet med utredningen anser jag kostnaden för ifrågavarande arbete Departementeböra

beräknas enligt det förstnämnda alternativet. Det för detta alternativ chelenberäknade

beloppet, 30,000 kronor, synes mig emellertid kunna täcka även

den kostnad av högst 1,000 kronor, som kan komma att erfordras för att

under tiden för registrets uppläggning kunna utnyttja en eljest med centralbyråns

löpande arbete sysselsatt kvalificerad arbetskraft.

Det må erinras, att det under alternativ I angivna beloppet icke torde vara

tillräckligt för att inom statistiska centralbyrån till hålkort överföra uppgifter

även angående det fordonsbestånd, som för närvarande upptages i beredskapsförteckningarna.

Skulle Kungl. Majit finna omständigheterna påkalla

överförande till hålkortsregistret helt eller delvis även av sistnämnda fordonsbestånd,

torde det få ankomma på Kungl. Majit att i erforderlig utsträckning

överskrida det för nu angivna ändamål beräknade kostnadsbeloppet.

De årliga kostnaderna för den föreslagna organisationen.

Utredningens förslag. De av bilregisterutredningen beräknade årliga kostnaderna

för den nya organisationen fördela sig dels på ökade expenskostnader

för bilbesiktningsmännen och länsstyrelserna, dels ock på ökade personalen

expenskostnader för centralregistrets handliavande inom statistiska centralbyrån.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

I förstnämnda hänseende beräknar utredningen 3,000 kronor för tillhandahållande

åt besiktningsmännen av blanketter till registerkort med tillhörande

kuvert och 5,000 kronor för tillhandahållande åt länsstyrelserna av vissa

standardformulär samt för allmänheten avsedda blanketter till ansökningar

och anmälningar i bilregistreringsärenden.

I fråga örn kostnaderna för registrets handhavande inom statistiska centralbyrån

anför utredningen:

Till grund för utredningens beräkningar av de årliga kostnaderna för det

centrala bilregistret har legat en inom statistiska centralbyrån upprättad promemoria.

I enlighet med denna har utredningen utgått från att arbetet vid registret

skulle stå under överinseende av någon högre tjänsteman hos statistiska

centralbyrån. Tillsynen över arbetet skulle tillhöra dennes tjänståligganden

utan att särskild ersättning därför skulle utgå. Skulle centralregistrets arbete

bliva mera omfattande och följaktligen tillsynen över arbetet mera krävande

än vad nu kan förutses, synes emellertid frågan örn särskilt arvode till ifrågavarande

tjänsteman böra bliva föremål för övervägande.

Den omedelbara ledningen av arbetet vid centralregislret bör enligt utredningens

mening anförtros åt en kvinnlig befattningshavare. Med hänsyn till

att innehavaren av denna befattning bör äga en genom praktiskt statistiskt

arbete förvärvad förmåga att på egen hand planlägga och utföra smärre statistiska

sammanställningar ävensom dokumenterad erfarenhet beträffande

den maskinella arbetsmetodens teknik, synes tjänsten icke böra placeras lägre

än i lönegrad lii löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet. Denna löneställning

motsvarar i ortsgrupp I en årslön av 4,209 kronor, varå för närvarande

utgår tillägg med tillhopa 1,136 kronor. Sammanlagda löneförmånerna

för denna befattningshavare skulle alltså uppgå till 5,345 kronor.

För arbetets behöriga skötsel torde i övrigt erfordras 4 kvinnliga biträden,

varav ett för stans- och ett för kontrollstansmaskinen, ett för sorteringsmaskinen

samt ett för in- och uttagning av kort ur registret. Skulle i centralregistret

på Hollerithkort överföras uppgifter angående samtliga i länsstyrelsernas

bilregister intagna fordon, med undantag av lättviktsmotorcyklar,

torde erfordras ytterligare åtminstone ett biträde.

Ifrågavarande personal beräknas kunna ombesörja även övriga förekommande

göromål, såsom skötseln av det utav insända kopior av registerkort

bildade kortregistret, skriftväxling med uppgiftsmyndigheter m. fl., expediering

av telefonsamtal m. m.

Av förenämnda biträden bör ett besitta statistisk vana och närmare förtrogenhet

med Hollerithsystemet. Denna befattningshavare torde därför böra

placeras åminstone i lönegrad Eo 4. De årliga löneförmånerna skulle i sådan

händelse utgöra, i ortsgrupp I, 2,922 kronor jämte tillägg, som enligt nu gällande

grunder uppgå till 789 kronor, eller sammanlagt 3,711 kronor.

Övriga tre, respektive fyra befattningshavare synas böra placeras i lönegrad

2 i nämnda löneplan. Löneförmånerna skulle därvid, i ortsgrupp I,

utgöra 2,562 kronor jämte tillägg, för närvarande uppgående till 692 kronor,

eller tillhopa 3,254 kronor för varje befattningshavare.

Maskinkostnaderna torde kunna begränsas till hyra för en sorteringsmaskin.

Efter nuvarande dollarkurs utgör denna hyra omkring 2,500 kronor för

år. Visserligen bär ifrågasatts, huruvida icke två dylika maskiner skulle

bliva erforderliga, men utredningen anser, att — åtminstone intill dess närmare

erfarenhet vunnits i fråga om arbetets omfattning — hyra bör beräknas

för allenast en sådan maskin, särskilt som det torde vara möjligt att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kun<)l. Maj:ts proposition nr 300.

vid tillfälligt förekommande särskilt stark belastning utnyttja de sorteringsmaskiner,

som finnas tillgängliga på andra håll inom statsförvaltningen.

övriga årliga kostnader torde böra beräknas till 2,000 kronor, innefattande

kostnader för hålkort, telefon, elektrisk ström samt övriga expenser.

Hyreskostnaden för lokaler åt det centrala bilregistret torde i vanlig ordning

böra redovisas å statens allmänna fastighetsfond.

De sammanlagda årliga kostnaderna hava sålunda — under den. av utredningen

förordade förutsättningen att inom centralregistret överföras till halkort

samtliga i länsstyrelsernas bilregister upptagna fordon utom lättviktsmotorcyklar

— beräknats till (3,000 -f- 5,000 5,345 + 3,711 13,016 4“

2,500 + 2,000 —) 34,572 eller i avrundat tal 35,000 kronor.

Utlåtanden. Statistiska centralbyrån erinrar, att det ur kostnadssynpunkt

är vanskligast att beräkna det anslagsbehov, som är förknippat med de statistiska

bearbetningar, som periodiskt komma att företagas och som till tidpunkt,

antal och omfattning bli beroende av det dagsaktuella läget. Centralbyrån

har ingenting att erinra emot att utgifterna härför förslagsvis upptagas

på sätt, som skett i betänkandet, men förutsätter, att särskilda medel

komma att anvisas för det fall, att inventeringarna av detta slag fa en större

omfattning.

Statskontoret har med hänsyn till ovissheten, huruvida det tilltänkta centralregistret

komme att bibehållas för framtiden, och i avsaknad av erfarenhet

rörande behovet av personal för de löpande uppgifterna vid registret ifrågasatt,

huruvida icke lön åt förenämnda kontors- och skrivbiträden vid statistiska

centralbyrån till en början borde beräknas endast enligt löneplanen

för extra tjänstemän. I övrigt hava utredningens kostnadsberäkningar icke

föranlett erinran från statskontorets sida.

Vidkommande frågan örn den medelstitel, som bör tagas i anspråk för bestridande

av i detta sammanhang ifrågavarande kostnader, föreslår statskontoret,

att samtliga utgifter för budgetåret 1942/43 bestridas från det förslagsanslag

till registrering av motorfordon, som torde komma att uppföras

å riksstaten för nämnda budgetår under sjätte huvudtiteln, samt att därefter

utgifterna för de blanketter, kuvert och formulär, som skola tillhandahållas

besiktningsmännen och länsstyrelserna, avföras från sagda förslagsanslag,

medan för statistiska centralbyråns utgifter till avlöningar och omkostnader

torde böra avses medel å centralbyråns avlönings-, respektive omkostnadsanslag.

De av bilregisterutredningen gjorda beräkningarna angående årliga utgifter

för den föreslagna organisationen hava från min sida icke givit anledning

till erinran. I likhet med statskontoret förutsätter jag, att lön till de kontors-

och skrivbiträden vid statistiska centralbyrån, som komma att anställas

för centralregistrets skötande, till en början beräknas endast enligt löneplanen

för extra tjänstemän. Den minskning i medelsbehovet, som härav föranlcdes,

lärer ej behöva påverka anslagsberäkningen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 300.

Departements
chefen.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kunql. Majlis proposition nr 300.

Med hänsyn till den tid, som beräknas åtgå för arbetena med centralregistrets

uppläggande, behöva medel till de löpande kostnaderna för registrets

handhavande under nästa budgetår beräknas endast för senare hälften av

budgetåret.

Vad angår den utgiftstitel, under vilken för nu ifrågavarande ändamål erforderliga

anslag böra anvisas, är jag ense med statskontoret därom, att, såvitt

avser budgetåret 1942/43, samtliga utgifter böra bestridas från det under

sjätte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till registrering av motorfordon,

vilket för ändamålet torde av Kungl. Majit få disponeras enligt de grunder,

som i det föregående angivits. För efterföljande budgetår torde utgifterna för

den nya organisationen böra fördelas dels på detta anslag, dels ock på statistiska

centralbyråns anslag för avlöningar och omkostnader på sätt statskontoret

närmare angivit. Under anslaget till registrering av motorfordon

torde därvid böra inräknas medel jämväl för vissa blankettkostnader för besiktningsmännen,

som för närvarande bestridas från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

omkostnadsanslag.

Medelsbehovet för nästa budgetår å nämnda under sjätte huvudtiteln uppförda

förslagsanslag till registrering av motorfordon kan, i enlighet med vad

i det föregående anförts, beräknas utgöra förslagsvis följande belopp:

Kronor.

I. Engångskostnader för genomförande av den föreslagna organisationen:
Till

bilbesiktningsmännen.............................. 10,000

Till länsstyrelserna.................................... 35,000

Till statistiska centralbyrån ............................ 30,000

II. Årliga kostnader, beräknade för tiden J/i—30/s 1943, efter 35,000

kronor för år .......................................... 17,500

Summa kronor 92,500.

Beloppet synes mig lämpligen böra avrundas uppåt till 95,000 kronor.

Från det nuvarande förslagsanslaget till registrering av motorfordon, vilket

sedan lång tid anvisats med 1,000 kronor, gäldas utgifter för anskaffande av

liggare, blad och blanketter, som avses i kungörelsen angående förande av

automobilregister och beredskapsförteckning m. m., för blanketter angående

körkort och trafikkort, för besiktnings- och skatteskyltar för motorfordon

och släpfordon ävensom ersättning till den räkenskapsförare hos Överståthållarämbetet,

som handhar uppbörden av registreringsavgifter för motorfordon.

Att anslaget under flertalet budgetår kunnat hållas vid nämnda låga

belopp beror därpå, att medel, som deponerats vid utbekommande av skyltar

av nyssnämnda slag och som icke erfordras för återbetalning eller täckande

av omkostnader för skyltarna, tillgodoföras anslaget. Vid ett genomförande

av de förslag, som jag i det föregående förordat, komma de nyssnämnda

utgifterna för anskaffande av liggare, blad och blanketter att bortfalla. Då

kostnaderna för de övriga utgifterna kunna beräknas bliva täckta genom

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 300.

35

de medel, som i likhet med vad hittills varit fallet jämväl framdeles böra

tillgodoföras anslaget, torde dessa kostnader icke behöva föranleda någon

höjning av det av mig i det föregående för nästa budgetår beräknade anslagsbeloppet

till registrering av motorfordon å 95,000 kronor.

Med hänsyn till beskaffenheten av de ändamål, för vilka anslaget avses,

och omöjligheten att nu verkställa en exakt beräkning av medelsåtgången,

bör — såsom jag förut antytt — anslaget anvisas såsom förslagsanslag.

Därest riksdagen icke har något att erinra mot de av mig i olika hänseenden

framlagda förslagen, torde Kungl. Maj :t framdeles få utfärda de författningsbestämmelser

och de förvaltningsföreskrifter i övrigt, som erfordras för

förslagens genomförande.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Registrering av motorfordon för budgetåret 1942/43

å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av .............................. kronor 95,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

A. C. F. v. Krusenstierna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:365 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts projiosition angående anslag för budgetåret 1942 43 till registrering av motorfordon. s. 18 i texten
  2. SU 1942:172 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942143 till registrering av motorfordon. s. 1 i texten