Sök i Ratio Lex

Angående dispositionen av kronoskogvaktarboställen å häradsallmänningar

23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:315, Angående dispositionen av kronoskogvaktarboställen å häradsallmänningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

1

Nr 315.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående dispositionen

av kronoskogvaktarboställen å häradsallmänningar;

given Stockholms slott den 15 maj 1952.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 maj 1952.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

I skrivelse den 16 december 1932 hemställde Sveriges häradsallmänningsförbund,

att Kungl. Majit måtte förordna, att kronoskogvaktarboställena å

häradsallmänningarna finge i den mån de befunnes upptagna å eller invid

vederbörande allmänningsområde disponeras enligt lagen om häradsallmänningar.

över framställningen ha yttranden, såvitt angår skogvaktarboställen belägna

å eller invid häradsallmänningar inom Stockholms län, avgivits den

21 mars 1938 av lantmäteristyrelsen, den 30 november samma år av kammarkollegium

och den 16 februari 1939 av domänstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 315.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Vid 1939 års lagtima riksdag väcktes av herr von Stockenström i första

kammaren en motion (1:31), däri yrkades, så vitt nu är i fråga, att riksdagen

måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit

måtte föranstalta om fortsatt utredning rörande förutberörda skogvaktarboställen

samt därefter vidtaga de åtgärder och för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde föranleda. I utlåtande nr 59 hemställde jordbruksutskottet,

till vilket utskott motionen remitterades, att riksdagen måtte

i anledning av motionen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om den begärda

utredningen. Riksdagen biföll sedermera utskottets hemställan, varom skrivelse

den 23 maj 1939 (nr 298) avläts till Kungl. Majit. Genom beslut den 30

juni 1939 uppdrog Kungl. Majit åt kammarkollegiet att verkställa ifrågavarande

utredning.

Sveriges häradsallmänningsförbund har därefter i skrivelse den 23 februari

1940 hemställt, att sådana åtgärder måtte vidtagas, som vore påkallade för

vinnande av en snar och slutgiltig lösning av frågan om dispositionen av

kronoskogvaktarboställena å häradsallmänningar.

över denna framställning ha yttranden avgivits den 8 november 1941 av

skogsstyrelsen samt den 3 december samma år av domänstyrelsen.

Genom beslut den 16 januari 1942 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

jordbruksdepartementet att tillkalla tre sakkunniga att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande dispositionen av kronoskogvaktarboställena å

häradsallmänningar. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag såsom

sakkunniga överdirektören i skogsstyrelsen G. Strindlund, tillika ordförande,

samt byråcheferna F. Aminoff och B. Fallenius. I skrivelse den 11 maj

1942 ha de sakkunniga avgivit utlåtande med förslag i ärendet. Över förslaget

har domänstyrelsen den 13 i samma månad avgivit yttrande.

Jag torde nu få ånyo upptaga detta ärende.

Av handlingarna i ärendet framgår, att ifrågavarande boställen äro 83 till

antalet. De disponeras i allmänhet uteslutande för häradsallmänningsdelägarnas

räkning. Skogsavkastningen från 10 av boställena disponeras emellertid

av domänstyrelsen, som handhar skötseln av dessa boställens skogar.

Sammanlagda taxeringsvärdet för boställena torde uppgå till omkring 625,000

kronor. Boställenas sammanlagda areal utgör omkring 2,300 hektar. Boställena

äro belägna inom följande län, nämligen Stockholms län (9), Uppsala

län (19), Södermanlands län (15), Östergötlands län (18), Jönköpings län

(2), Skaraborgs län (9), Örebro län (1) och Västmanlands län (10). Häradsallmänningsförbundet

har vid en av sina skrivelser fogat en förteckning över

boställena utvisande deras storlek, taxeringsvärde, allmänningsdelägarnas

kostnader för nybyggnader och reparationer å boställena samt delägarnas

arrendeinkomster från boställena. Denna förteckning torde såsom bilaga få

fogas vid detta protokoll.

Lantmäteristyrelsen har i sitt yttrande den 21 mars 1938 framhållit, att utredningen

i ärendet varit synnerligen tidsödande och flera gånger måst avbrytas

för fullgörande av mera brådskande göromål. Detta hade varit anled
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

3

ningen till att styrelsen avgivit yttrande endast beträffande de nio boställena i

Stockholms län. Efter att ha lämnat en redogörelse för den av styrelsen utförda

utredningen har styrelsen sammanfattningsvis anfört följande.

Av utredningen framgår, att samtliga nio boställen äro belägna inom häradsallmänningamas

i laga ordning bestämda yttergränser. Tre av dem, nämligen

Lilla Moselag, Lilla Starremossen och Strömsdal lia blivit under 1800- talet upptagna å allmänningsmark. Bostället Dalen och sannolikt också bostället

Moralund ha under 1700-talet blivit anlagda inom allmänning. Boställena

Lindskrog och Laggatorp torde ha utgjort olovliga inkräktningar på

allmänning — sannolikt ha de tillkommit under antagande att marken tillhörde

någon angränsande by — samt, sedan de genom skogskommissionens

dom befunnits tillhöra allmänningen, tagits i anspråk som skogvaktarboställen.

Hur boställena Ekdalen och Stora Klomsten först kommit att bli skogvaktarboställe^

har däremot ej kunnat utrönas.

Icke något av boställena har skattlagts. Kronotionde har utgjorts endast

för bostället Stora Klomsten. Vissa av boställena ha blivit extra roterade.

Samtliga utom bostället Lilla Starremossen och numera bostället Moralund

redovisas som särskilda fastigheter i jordregistret.

Lantmäteristyrelsen har därefter såsom sin uppfattning uttalat, att enär

boställena utgjordes av områden, som ursprungligen varit delar av häradsallmänning,

samt så vitt det kunnat utrönas icke några omständigheter förekommit,

varigenom områdenas natur av häradsallmänning upphört, styrelsen

ansåge, att boställena fortfarande hade sådan natur, och att lagen om

häradsallmänningar följaktligen vore tillämplig å dem.

Kammarkollegiet har under hänvisning till vad lantmäteristyrelsen anfört

ävenledes ansett sig böra överlämna utredning endast beträffande boställena

i Stockholms län. I anslutning härtill har kammarkollegiet uttalat, att

därest på grundval av den dittills förebragta utredningen ett avgörande kunde

träffas, som kunde bliva till ledning även för återstående boställens behandling,

utredningsarbetet måhända beträffande dessa boställen kunde begränsas

och ärendet slutredovisas inom en icke alltför lång lid.

Kammarkollegiet har i sin utredning rörande boställenas rättsliga ställning

anfört:

Enligt häradsallmänningslagen 1 och 2 §§ avser lagen av ålder bestående

häradsallmänningar. Dessa förklaras tillhöra ägarna av de fastigheter, vilka

äro satta i mantal eller med vilka enligt vad vid jorddelning bestämts är förenad

rätt till delaktighet i allmänningen. Med härad förstår lagen det område,

som häradet omfattat enligt den av ålder gällande liäradsindelningen.

Ägarna av omförmälda fastigheter åtnjuta delaktighet i allmänningen efter

oförmedlade hemmantalet eller i fråga örn fastigheter, för vilka rätten till delaktighet

bestämts vid jorddelning, efter den grund, som därvid stadgats; allt

för så vitt icke genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad

föreskrift eller på annat lagligt sätt annorledes blivit bestämt örn rätten

till delaktighet i allmänning.

Häradsallmänningslagen innehåller däremot icke någon närmare bestämning

av vilka häradsallmänningar, som äro av ålder bestående, eller av dessas

område. Ej heller torde eljest en sådan bestämning vara given. Huruvida

en å häradsallmänning upptagen fastighet är alt anse såsom för sig bestående

och från allmänningen avskild eller såsom fortfarande tillhörande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mai:ts proposition nr 31ö.

häradsallmänningen, synes därför vara att bedöma efter allmänna rättsgrundsatser.

De i lagen om häradsallmänningar meddelade bestämmelserna

äro givetvis ej tillämpliga å områden, som rätteligen blivit från allmänningen

avskilda såsom särskilda fastigheter eller tillhörigheter till fastigheter.

Vidare stadgas i 7 § andra stycket häradsallmänningslagen att, där någon

genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad föreskrift

eller på annat lagligt sätt erhållit rätt att i visst avseende nyttja häradsallmänning,

detta skall vara gällande. Av förarbetena till lagen synes framgå,

att nyssberörda förbehåll närmast åsyftar enskild tillkommande rättighet

att nyttja allmänning till mulbete, virkesutsyning eller annan dylik förmån.

Lagstadgandet synes emellertid tillämpligt även å rättigheter, som genom

Kungl. Maj:ts särskilda föreskrifter förbehållits kronan.

Skulle ett område, vilket nyttjas såsom kronoskogvaktarboställe, enligt

verkställd utredning visa sig fortfarande tillhöra allmänningen, utan att kronan

kan göra anspråk på särskild rätt till området, torde häradsallmänningslagen

utan vidare bliva tillämplig å dylikt område. Framställningen synes

därför i vad den kan avse sådana kronoskogvaktarboställen icke erfordra

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande övriga boställen invid eller å häradsallmänning, vare sig dessa

äro för sig bestående eller Kungl. Majit och kronan till dem kan göra anspråk

på en särskild rätt enligt 7 § andra stycket häradsallmänningslagen, torde

för att nyssberörda lag skall bliva å dem tillämplig erfordras en överlåtelse

å allmänningsdelägarna av boställena och desammas införlivning med häradsallmänningen

enligt häradsallmänningslagens bestämmelser. För sådan

överlåtelse till allmänningsdelägarna torde erfordras riksdagens medverkan.

Detsamma gäller givetvis överlåtelse av fastigheter, som anslagits såsom boställen

utan att kunna härledas från allmänningen.

I fråga om förutsättningarna för att kronoskogvaktarboställe skall kunna

anses avskilt från häradsallmänning har kammarkollegiet uttalat:

Beträffande av enskilda upptagna nybyggen och intagor, vilka bildat särskilda

fastigheter eller tillhörigheter till fastigheter, har besittningstagandet

och uppodlingen i regel konstaterats genom skattläggning samt redovisning

eller anteckning av fastigheten i kronans jordebok. I den män därefter skatterätt

förvärvats till dylik fastighet, torde den enskilda äganderätten oftast också

blivit befäst genom laga fasta och i sinom tid lagfart. Ofta lia fastigheterna

även erhållit sina gränser bestämda mot allmänningen.

För de intäkter å allmänningsmarken, som utgöra skogvaktarboställe^

föreligga i viss mån andra förhållanden. Så länge häradsallmänningarna ansågos

vara kronan tillhöriga, medan häradsbornas rätt närmast hade karaktären

av ett skogsfångstservitut å allmänningen, saknades ur äganderättssynpunkt

anledning att skarpt skilja mellan ett skogvaktarboställe^ och allmänningens

område. Boställena skulle emellertid liksom andra intäkter, sa snart

anledning därtill förelåg, bliva skattlagda eller roterade, detta i motsats till

allmänningen, som icke undergick vare sig skattläggning eller rotering.

Genom skattläggning eller rotering liksom genom rågångsutstakning markerades,

att respektive boställen blivit avskilda från allmänningen till särskilda

fastigheter. Att en skattläggning måste tillerkännas sådan verkan, torde

vara allmänt erkänt, medan roteringens betydelse i detta avseende torde

böra närmare belysas. Den ordinarie roteringen synes ur fastighetsbildande

synpunkt icke ha spelat någon större roll, då den ålades endast förut skattlagda

fastigheter. Av mera intresse ur fastighetsbildningssynpunkt är den

under 1800-talets början företagna extra roteringen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

5

Efter att ha lämnat en redogörelse för instruktionen den 5 februari 1811

för kommitterade till förrättande av soldat- och båtsmansroteringen, uttalar

kollegiet, att den extra roteringen måste tillmätas samma fastighetsbildande

verkan som skattläggning.

Rörande dispositionen av skogvaktarboställena å häradsallmänning ha enligt

vad kammarkollegiet upplyst följande allmänna bestämmelser utfärdats.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 mars och kammarkollegiets cirkulär den

14 april 1824 skulle jägeri- och skogsbetjäntes boställen å de kronoparker

och allmänningar, vilka genom försäljning eller delning skulle bringas linder

enskild äganderätt, och vilka boställen redan vörö mantalssatta, i mån av

behov tilldelas nödigt utrymme till bete och skog. Övriga jägeri- och skogsbetjäntes

boställen, vilka ehuru icke mantalssatta voro odlade och bebyggda

och vilkas ägoområden kunde uppskattas till minst ett sextondels mantal,

borde på enahanda sätt undfå tillökning, så att de kunde skattas till nämnda

hemmantal. Alla övriga under laglig besittningsrätt för framtiden upplåtna

mindre intäkter skulle bibehållas i deras dåvarande skick och utrymme, men

alla olaga intäkter, så vitt de icke kunde användas till utbyte mot lägenheter

å de skogar, som skulle bibehållas för kronans räkning, skulle utläggas till

den disponibla marken. I fråga örn skogvaktarboställena å lands- och häradsallmänningar

samt kronoallmänningar med lika egenskap, vilka efter^ ansökning

kunde få av intressenterna disponeras eller uppdelas, skulle förhållas

på samma sätt som med boställen å allmänningar, vilka skulle försäljas. I

fråga om de allmänningar, som ej skulle delas eller vilka intressenterna ej

ville mottaga till gemensam disposition, skulle Konungens befallningshavande

tillse att nödigt antal dugliga och pålitliga skogvaktare anställdes för varje

allmänning och förseddes med boställen, så tillräckliga att de kunde vara belåtna

därmed, för vilket ändamål redan befintliga kunde utvidgas och lämpliga

platser utses för nya. Av cirkulärets bestämmelser synes framgå, att boställena

icke skulle följa med allmänningarna i de fall, då dessa på ena eller

andra sättet upplätos till intressenterna.

Genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 4 maj 1833 meddelades den föreskriften

att, då kronan dåmera icke droge någon fördel av de lands- och liäradsallmänningar,

vilka blivit bibehållna under allmän vård eller upplåtna till intressenternas

egen disposition, kronan icke annorlunda för framtiden skulle

bidraga till de för allmänningarnas bevakning nödiga skogsbetjänte än att, örn

några hemman eller lägenheter såsom boställen eller bohemman å själva allmänningarna

eller intill deras rågränser redan funnos, desamma skulle få

i egenskap av bohemman för skogsbetjänte bibehållas, medan alla andra för

dessa allmänningars vård anslagna sådana hemman eller lägenheter ävensom

indelta eller oindelta löner, så snart kunde ske, skulle indragas till skogsplanteringskassan

för att användas till avlöningen av de jägeri- och skogsbetjänte,

som flir kronans räkning komme att bibehållas. Bestämmelser i enlighet härmed

meddelades i särskilda regleringsbrev. För Stockholms län utfärdades

dylikt brev den 15 december 1837.

Någon allmän förändring i grunderna för dispositionen av skogvaktarboställena

har därefter icke skett.

Kollegiet har i sin utredning vidare lämnat vissa uppgifter rörande föreskrifter

angående disposition för särskilda fall.

I anledning av häradsallmänningsförbundets framställning den 16 december

1932 har kollegiet i själva saken anfört bland annat följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Häradsallmänningsförbundets föi-eliggande ansökning synes bygga på den

uppfattningen att alla skogvaktarboställe^ vilka kunna visas vara upptagna

å allmänningsmark, enligt grunderna för 1932 års lagstiftning böra anses såsom

häradenas tillhörigheter liksom själva allmänningarna. Denna uppfattning synes

kunna godkännas beträffande boställen, vilka icke blivit avskilda till särskilda

fastigheter. Sådana boställen böra följa den övriga allmänningsmarken.

Att analogivis utsträcka tillämpningen av reglerna i 1932 års lag till för

sig bestående fastigheter, som upptagits av allmänningsmark, synes däremot

icke tillåtligt. I fråga om de skogvaktarboställe^ vilka 1’å anses utgöra för

sig bestående fastigheter, torde få skiljas mellan de boställen, beträffande vilka

omständigheterna angiva att de avskilts från allmänningen för Kungl.

Maj:ts och kronans räkning samt ej därefter avhänts kronan, och övriga,

vilka få antagas vara anlagda för delägarnas räkning eller blivit till dem överlåtna.

Den senare gruppen bör följa allmänningarna, medan dispositionen av

den förra antingen må anses tillkomma kronan eller får ställas under diskussion.

På grund av de förvaltningsformer, som tillämpats i fråga örn allmänningarna,

är det icke alltid lätt att avgöra till vilken grupp ett skogvaktarboställe

bör hänföras. Avgörandet i det särskilda fallet synes böra ske med

ledning av huruvida boställets anläggning inträffat före eller efter det häradsbomas

anspråk på allmänningarna blivit av statsmakterna erkända.

Detta erkännande får sökas i utfärdade författningar eller andra uttalanden

eller ock anses framgå av de åtgärder, som av myndigheter vidtagits. Följande

synes böra i detta hänseende särskilt uppmärksammas.

Med hänsyn till kronans ställning gentemot häradsallmänningarna före

utfärdandet av tidigare omnämnda bestämmelser av år 1824, torde därförinnan

anlagda boställen få anses vara kronan tillhöriga, där ej för visst fall

rätten till bostället kan visas hava övergått å allmänningsdelägarna.

Om alltså 1824 års författningsbestämmelser utgöra en »presumtionsgräns»

till förmån för kronan, så torde å andra sidan förordningen den 29 juni 1866

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket härvidlag utgöra

en presumtionsgräns till allmänningsdelägarnas förmån.

Tiden före 1866 års skogsordning är en brytningstid, under vilken en förut

rådande rättsuppfattning om kronans äganderätt till häradsallmänningarna

får vika för meningen att dessa allmänningar vörö tillhörigheter till ägarna

av i mantal satt jord inom häradet.

Det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke häradenas äganderätt till allmänningarna

i fråga må anses lia vunnit ett statsmakternas erkännande redan

genom förut berörda Kungl. Maj:ts brev den 16 mars och kammarkollegiets

cirkulär den 14 april 1824. Enligt dessa bestodo de skogar, som stodo

under kronans förvaltning, av åtskilliga kategorier. Bland dessa nämndes härads-

och landsallmänningar, »varav nyttjanderätten tillhört intressenterna

däri med förbehåll för kronan av bärande träd och masteträd, av ränta för

därå gjorda uppodlingar och intagor ävensom av dessa allmänningar begagnande

till vissa allmänna behov och vilka allmänningar således borde såsom

landets och häradets tillhörigheter anses». Detta principiella uttalande örn

allmänning såsom landets eller häradets tillhörighet synes väl icke ha haft

så genomgripande verkan, eftersom kronan det oaktat bibehölls vid samma

rättigheter som förut. Sett i belysning av den följande rättsutvecklingen synas

sagda bestämmelser emellertid innebära visst stöd för en sådan ståndpunkt,

att i fråga om boställen, som efter cirkulärets utfärdande anlagts å

allmänningarna, kronan icke framställer anspråk annat än beträffande dem,

vilka på särskilda grunder kunna visas vara kronan tillhöriga.

Intagor och andra ägor, som efter ett skogvaktarboställes tillkomst tillagts

detsamma, få anses lia erhållit samma natur som bostället i övrigt, för så vitt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Slö.

7

icke kan visas att intagandet skett obehörigen, i vilket avseende bevisbördan

torde åvila allmänningsdelägarna.

I de fall, då skogvaktarboställe skall återgå till allmänning, kan fråga uppkomma

örn ersättning till kronan för åbyggnader och uppodlingar, hägnader

o. d. Härom torde för varje boställe erfordras särskild utredning. Å andra

sidan synes också, för den händelse något boställe skall indragas till kronan,

anspråk på ersättning i nyssberörda avseende kunna framställas av allmänningsdelägarna.

Härvidlag får dock beaktas, att med dispositionen över bostället

torde ha följt skyldighet att hålla bostället fullbyggt och vid hävd,

vilka skyldigheter få anses kompenserade av den nytta, som boställets disposition

inneburit.

Sedan kammarkollegiet lämnat en redogörelse för resultatet av kollegiets

utredning beträffande de nio boställena i Stockholms län, har kollegiet rörande

denna utredning sammanfattningsvis anfört:

Enligt den verkställda utredningen skulle boställena Lilla Starremossen

eller Stenmossen och Strömsdal utgöra delar av respektive allmänningar. Då

häradsallmänningslagen utan vidare torde vara tillämplig å de två förstnämnda

boställena, erfordras beträffande dem icke någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Beträffande Lilla Moselag torde Kungl. Maj:t icke utan riksdagens hörande

kunna förklara, att Kungl. Majit och kronan icke gör anspråk på bostället.

Beträffande övriga nu ifrågakomna boställen har kollegiet funnit sådana

omständigheter föreligga, att de måste anses såsom för kronans räkning från

respektive allmänningar avskilda fastigheter. En överlåtelse av kronans rätt,

vare sig den har karaktär av äganderätt eller nyttjanderätt, till dessa fastigheter

till allmänningsdelägarna torde icke kunna ske utan riksdagens medgivande.

Vad särskilt angår Moralund vill kollegiet emellertid erinra örn att

bostället uteslutits ur jordeboken, varefter dess område behandlats såsom

allmänningsmark.

Det torde få beaktas, att det icke är givet att frågan om boställenas disposition

kan helt lösas i domstolsviig därigenom, att kronan eller allmänningsdelägarna

förklaras äga bättre rätt till visst boställe. I händelse av tvist kan

den möjligheten icke anses utesluten, att domstolarna med hänsyn till ett boställes

tillkomst och disposition skulle förklara, att kronan väl ägde bättre

rätt till detsamma, men att det skulle disponeras som skogvaktarboställe, så

länge behov därav förelåge och allmänningsdelägarna så påfordrade. Å andra

sidan kan det också tänkas, att domstolarna intaga den ståndpunkten att,

även om allmänningsdelägarna förutsättas äga en nyss antydd dispositionsrätt

till ett boställe eller till och med tillerkännas bättre rätt än kronan till

detta, bostället likväl icke anses kunna utan kronans medgivande få disponeras

på annat sätt än som boställe och alltså ej heller utan vidare får införlivas

med allmänningen. Örn resultatet sålunda skulle bliva, att den nuvarande

dispositionen av ett boställe av nu ifrågavarande slag icke får ändras utan

medgivande såväl från kronans som från allmänningsintressenternas sida, bör

beaktas, att den från naturahushållningen härflytande avlöningsform, som

består i befattningshavares förseende med boställe, numera anses olämplig

och i allmänhet avvecklats. Ur allmän förvaltningssynpunkt torde därför i

nu avsett fall kunna med fog göras gällande, att hinder ej bör resas mot att

— därest allmänningsdelägarna tillerkännes rätt att disponera vissa av nu

ifrågavarande fastigheter såsom boställe för skogvaktare — bostället må helt

eller delvis förenas med och utläggas till allmänningen. Även detta lärer emellertid

förutsätta medverkan från statsmakternas sida.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 315-

Oavsett förut antydda möjligheter till komplikationer torde frågan örn dessa

skogvaktarboställens disposition icke enbart eller ens i första hand böra ses

ur synpunkten av kronans eller allmänningsdelägarnas bättre rätt till boställena

utan framför allt som en fråga av förvaltningsnatur, där lämplighetsoch

skälighetssynpunkter få tillmätas avgörande betydelse. Det torde i första

hand få ankomma på domänstyrelsen att uttala sig om och i vad mån ifrågavarande

boställen kunna vara till nytta för häradsallmänningarnas skötsel

eller för domänverkets fastigheter samt om avvecklingen bör ske så att kronan

söker erhålla fri disposition över boställena eller så att desamma överlåtas

på allmänningsdelägarna för att införlivas med allmänningarna. Härjämte

synes styrelsen böra yttra sig, huruvida anledning föreligger att i fråga

om Lilla Starremossen eller Stenmossen och Strömsdal från kronans sida

kräva ersättning för byggnader, odlingar eller dylikt.

Under åberopande av det anförda får kollegiet hemställa, det täcktes

Kungl. Maj :t i anledning av ansökningen i underställda delar förklara sig icke

hava något att_ erinra mot att skogvaktarboställena Lilla Starremossen eller

Stenmossen å Ärlinghundra och Seminghundra allmänningar och Strömsdal

å Sollentuna allmänning införlivas med vederbörande allmänningar, eventuellt

sedan ersättning erlagts för vad kronan kan ha nedlagt å boställena.

Beträffande dispositionen av övriga ifrågavarande boställen lärer Kungl.

Majit vid godtagande av vad kollegiet förut anfört ävenledes vilja inhämta

domänstyrelsens utlåtande.

Inom kammarkollegiet har uttalats skiljaktig mening av kammarrådet

Schalling, som därvid anfört:

Majoritetens uttalande, att häradenas äganderätt till allmänningarna möjligen

må anses ha vunnit statsmakternas erkännande redan i Kungl. Maj:ts

brev den 16 mars och kammarkollegiets cirkulär den 14 april 1824 kan jag

icke biträda. Med denna ståndpunkt och då jag anser ett sådant erkännande

icke ha lämnats förr än genom 1866 års skogsordning, måste jag anse, att

kronan kan framställa äganderättsanspråk på skogvaktarbostället Lilla Moselag

på Långhundra norra allmänning, vilket år 1858 blivit skattlagt. Huruvida

anspråken av skäl, som ej sammanhänga med rättsfrågan, böra eftergivas,

är jag ej beredd att yttra mig örn i nu föreliggande sammanhang, då

utredning föreligger blott för ett län och domänstyrelsen icke yttrat sig om

boställets behövlighet för allmänningen.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande den 16 februari 1939 uttalat följande:

Ifrågavarande boställen äro ej behövliga för skötseln av domänfondens

fastigheter. Med hänsyn till deras belägenhet föreligga ej skäl för att kronan

skulle söka erhålla fri disposition över dem.

Anledning att i fråga örn Lilla Starremossen eller Stenmossen och Strömsdal

från kronans sida kräva ersättning för byggnader, odlingar eller dylikt

synes ej föreligga.

Boställenas disposition torde lämpligen böra så ordnas, att de överlåtas å

allmänningsdelägarna, därvid, örn av boställes uppkomst och natur framgår,

att kronan är ägare därtill, skäligt vederlag bör lämnas.

Sveriges häradsallmänning sförbund har i sin skrivelse den 23 februari-1940

anfört bland annat följande:

En snar lösning av frågan om dispositionen av ifrågavarande skogvaktarboställen

synes vara i hög grad önskvärd. En genomgripande lagstiftning har

för ej många år sedan genomförts beträffande allmänningarnas ställning och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

9

förvaltning i övrigt, och det måste betecknas som nr många synpunkter synnerligen

olägligt, att ej full klarhet jämväl kunnat vinnas rörande boställenas

framtida disposition och förvaltning. Detta gäller bland annat frågan

örn avkastningen av boställena samt underhållet av å boställena befintliga

byggnader.

Förbundet har särskilt uppmärksammat kammarkollegiets uttalande, att

det icke är givet att frågan om boställenas disposition kan helt lösas i domstolsväg,

samt att frågan icke enbart eller ens i första hand torde böra ses ur

synpunkten av kronans eller allmänningsdelägarnas bättre rätt till boställena

utan framför allt som en fråga av förvaltningsnatur, där lämplighets- och

skälighetssynpunkter få tillmätas avgörande betydelse. Förbundet vill härvid

även påpeka, att boställena i regel äro ganska små och spridda samt knappast

kunna anses lia något större värde för kronan. Av domänstyrelsens yttrande

framgår också, att boställena i Stockholms län ej äro behövliga för

skötseln av domänfondens fastigheter och att skäl ej föreligga för att kronan

skulle söka erhålla fri disposition över dem.

Då en avsevärd tid förflutit sedan frågan först framfördes av häradsallmänningsförbundet

och då nu kammarkollegiet synes ha anvisat en utväg för

frågans lösning utan domstolsförfarande, tillåter förbundet sig hemställa,

att Kungl. Majit måtte taga under övervägande åtgärder i dylikt syfte. Beträffande

boställena i Stockholms län föreligger redan en omfattande utredning,

som måhända kan vara i olika avseenden upplysande och vägledande

jämväl i vad rör lösningen av frågan om de övriga boställena. Förbundet vill

i anledning härav ifrågasätta örn icke Kungl. Majit kan anse lämpligt att inhämta

riksdagens bemyndigande att träffa de avtal och i övrigt vidtaga de

anstalter, som i förevarande avseende kunna erfordras.

Skogsstyrelsen har i sitt yttrande anfört:

Enligt skogsstyrelsens mening är det uppenbarligen av betydelse att föreliggande

fråga bringas till sin lösning så snabbt ske kan, då ovissheten om

vem, som är rätter ägare till boställena i fråga, måste vara förenad med stora

olägenheter. En fullständig utredning för klarläggande av frågan angående

äganderätten till samtliga ifrågavarande boställen skulle emellertid sannolikt,

såsom framgår av ovanstående redogörelse, komma att taga mycket lång tid

i anspråk samt förorsaka statsverket avsevärda kostnader. Med hänsyn till

föreliggande äganderättsfrågors svårbedömliga natur skulle vidare tvister i

dessa frågor mellan kronan och häradsallmänningsdelägarna kunna medföra

långvariga och kostsamma processer. Såsom framgår av kammarkollegiets

utlåtande är det dessutom icke givet, att frågan örn dispositionsrätten till

boställena bleve löst genom att äganderättsfrågorna domstolsvägen avgjordes.

Härvid är att märka, att häradsallmänningsdelägarna, därest kronan bleve

tillerkänd äganderätten till boställena, skulle kunna tänkas göra anspråk på

ersättning för å boställena för åbyggnader m. m. nedlagda kostnader, vilka

enligt inhämtade uppgifter beräknas uppgå till sammanlagt omkring 590,000

kronor. Därest frågan örn boställenas framtida disposition och förvaltning

skulle göras beroende av alt äganderätten till dem först fastställts genom utredning

och i tvistiga fall genom domstols dom kommer detta, såsom torde

framgå av det nu anförda, säkerligen att medföra betydande olägenheter i

forin av dröjsmål och kostnader för såväl kronan som häradsallmänningsdelägarna

oell det vore att befara, att kostnaderna härför icke skulle komma

att stå i rimlig proportion till boställenas värde för kronan. Praktiska skäl

synas lala för att åtgärder vidtagas för att möjliggöra mindre tidsödande lösning

av frågorna örn ägande- och dispositionsrätt till boställena. Härvid bör

beaktas, att såsom framhålles av Sveriges häradsallmänningsförbund, bostäl
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 315-

lena i regel äro ganska små och spridda och synas på grund härav vara av

förhållandevis ringa värde för kronan.

Vad angår frågan om på vad sätt ett snabbare avgörande angående boställenas

disposition skulle kunna komma till stånd, synes det av häradsallmänningsförbundet

härutinnan framlagda förslaget innebära en ändamålsenlig

lösning. Enligt detta förslag skulle Kungl. Majit inhämta riksdagens bemyndigande

att med häradsallmänningsdelägare ingå de överenskommelser rörande

boställena, som i förevarande avseende erfordras. Enligt skogsstyrelsens

mening synes sålunda Kungl. Maj :t böra begära riksdagens bemyndigande

att på de villkor, Kungl. Majit kan finna lämpligt föreskriva, överlåta boställena

till häradsallmänningsdelägarna. Möjligen skulle det enligt skogsstyrelsens

mening vara lämpligt att, sedan Kungl. Maj :t erhållit ett sådant bemyndigande,

åt en eller flera utredningsmän uppdraga att i samråd med ombud

för häradsallmänningsdelägarna uppgöra förslag till avtal rörande äganderätten

till samt den framtida dispositionen och förvaltningen av boställena

ävensom övriga därmed sammanhängande frågor av ekonomisk natur.

Beträffande slutligen frågan om de principer, som synas böra läggas till

grund för ovan föreslagna överenskommelser med häradsallmänningsdelägarna,

får skogsstyrelsen anföra följande. Vid ingående av överenskommelser

med häradsallmänningsdelägarna bör i första hand undersökas, huruvida

det boställe, varom i varje särskilt fall är fråga, kan anses vara av betydelse

för skötseln av domänfondens fastigheter eller eljest av större värde

för kronan. Skulle så icke visa sig vara förhållandet och förefaller det vara

mest rationellt att bostället i fråga införlivas med vederbörande häradsallmänning,

synes överenskommelse böra kunna träffas med vederbörande häradsallmänningsdelägare

utan alltför ingående utredning angående boställets

natur. I vissa fall torde därvid sådana omständigheter föreligga, att

Kungl. Majit utan ersättning bör avstå från kronans anspråk på det boställe,

varom fråga är. Genom ett dylikt förfaringssätt skulle frågan om rätten till

boställena sannolikt i många fall snabbt kunna lösas och processer undvikas,

vilka med hänsyn till förhållandena på förevarande område skulle, såsom

ovan framhållits, kunna bliva både kostsamma och vanskliga. Även beträffande

sådana boställen, som anses vara av så stort värde för kronan, att kronans

anspråk på dem icke utan närmare utredning synes böra eftergivas,

torde eftersträvas att uppgörelser örn möjligt komma till stånd med vederbörande

häradsallmänningsdelägare.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande den 3 december 1941 uttalat, att styrelsen

för sin del ej hade något att erinra mot vidtagande av åtgärder, i huvudsaklig

anslutning till skogsstyrelsens förslag, för åstadkommande av ett avgörande

angående en ändamålsenlig disposition av kronoskogvaktarboställena.

De sakkunniga, vilka förhandlat med ombud för häradsallmänningsförbundet

rörande de skogvaktarboställe^ som finnas å de till förbundet anslutna

häradsallmänningarna, samt med representanter för de häradsallmänningar,

vilka icke äro anslutna till förbundet, lia träffat en preliminär

överenskommelse med förbundet och styrelserna för sistberörda allmänningar

angående överlåtelse av statens rätt till skogvaktarboställena för ett

belopp av tillhopa 126,790 kronor.

De sakkunniga ha i sitt utlåtande anfört, att de sakkunniga, innan underhandlingar

inletts med allmänningsdelägarna, verkställt undersökning rö
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

11

rande frågan huruvida något av boställena ur den ena eller den andra synpunkten

kunde äga något speciellt värde för staten. På hemställan av de

sakkunniga hade domänstyrelsen avgivit yttrande rörande denna fråga och

därvid bland annat meddelat, att samtliga boställen, enligt styrelsens uppfattning,

med hänsyn till deras belägenhet ägde större betydelse för vården

av vederbörande allmänning än för domänfondens fastigheter. På grund

härav hade de sakkunniga ansett sig kunna utgå från, att överenskommelser

borde träffas örn överlåtelse av samtliga boställen till allmänningsdelägarna.

I yttrande från domänstyrelsen har vidare framhållits, att kronans äganderätt

till boställena i flera fall skulle vara klarlagd. På begäran av de sakkunniga

hade styrelsen meddelat, att så skulle vara förhållandet beträffande

följande boställen, nämligen Kungsvedjan (Olands häradsallmänning),

Brotorp (Öster-Rekarnes häradsallmänning), Älgstorp (Lösings häradsallmänning),

Gärdslätt (Göstringe häradsallmänning) samt Havsjöberg, Jonsbolet

och Strömbäck (Hökensås häradsallmänning).

Beträffande principerna för överenskommelserna med allmänningsdelägarna

ha de sakkunniga anfört följande.

De sakkunniga ha icke ansett sig böra företaga någon ytterligare utredning

angående de komplicerade frågorna rörande ägande- och dispositionsrätten

till boställena, men vilja likväl till en början något beröra dessa

spörsmål, då de givetvis måste anses äga en viss betydelse för bedömandet

av i vad mån allmänningsdelägarna böra utge ersättning för att kronan

frånträder sin eventuella rätt till boställena. Av bland annat ett av domänstyrelsen

till de sakkunniga avgivet yttrande synes nämligen framgå, att

kronans äganderätt till vissa av boställena skulle vara klarlagd, och det

skulle eventuellt på grund därav kunna ifrågasättas, huruvida det kan anses

rimligt, att kronan endast mot ett förhållandevis obetydligt belopp eller

utan ersättning överlåter sin rätt

Vad först angår äganderätten lia ämbetsverken, vilka yttrat sig i ärendet,

intagit skilda ståndpunkter till denna fråga. Lantmäteristyrelsen synes

sålunda grunda sitt yttrande på den uppfattningen, att alla sådana boställen,

som bestå av områden, vilka ursprungligen varit delar av vederbörande

häradsallmänning, alltjämt böra anses ingå i denna allmänning, därest

icke några omständigheter förekommit varigenom områdenas natur av häradsallmänning

upphört. Kammarkollegiet gör däremot en uppdelning mellan

sådana boställen sorn tidigare avskilts från en häradsallmänning såsom

särskilda fastigheter å ena, samt å andra sidan sådana boställen, som antingen

icke alls eller först under senare tid blivit avskilda. Detta har även

medfört, att ämbetsverken vid sina undersökningar rörande de 9 i Stockholms

län belägna boställena, beträffande vilka fullständig utredning verkställts,

kommit till olika resultat. Sålunda har lantmäteristyrelsen förklarat,

att kronan icke kan göra anspråk på något av dem, medan däremot kammarkollegiet

ansett, att 6 boställen tillhöra kronan och ett vara av sådan natur

att detsamma icke utan riksdagens medgivande kan avhändas kronan. Endast

beträffande 2 boställen har kollegiet sålunda ansett förhållandena vara sådana

att de utan riksdagens hörande kunna införlivas med vederbörande häradsallmänning.

Även örn äganderätten till boställena i vissa fall skulle anses klarlagd, är

däremot såsom även framgår av ämbetsverkens yttrande icke fastslaget, örn

kronan eller häradsallmänningsdelägarna äga dispositionsrätten till desam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

ma. Sålunda har kammarkollegiet framhållit, att vid en rättslig prövning

resultatet skulle kunna tänkas bliva, att den nuvarande dispositionen av ett

boställe icke finge ändras utan medgivande såväl från kronans som från allmänningsintressenternas

sida. I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla,

att den omständigheten, att domänstyrelsen i vissa fall och häradsallmänningsdelägarna

i andra för närvarande uppbär skogsavkastningen

från boställena, icke torde kunna tillmätas någon avgörande betydelse vid

bedömandet av frågan örn vem som äger den juridiska rätten att uppbära

denna avkastning. Med hänsyn till frågans läge ha de sakkunniga icke funnit

skäl föreligga att verkställa någon utredning rörande anledningen till

att skogsavkastningen från vissa boställen helt eller delvis disponerats av

domänstyrelsen.

Vad slutligen angår de ersättningsfrågor, som .skulle kunna uppstå vid ett

rättsligt avgörande av ägande- och dispositionsrätten till boställena, har kammarkollegiet

påpekat, att för den händelse något boställe skulle indragas till

kronan, anspråk på ersättning skulle kunna framställas av allmänningsdelägarna

för de kostnader, som dessa nedlagt på åbyggnader och dylikt, men

att å andra sidan den omständigheten måste beaktas, att med dispositionen

(iver ett boställe torde ha följt skyldighet att hålla bostället fullbyggt och

vid hävd, vilken skyldighet finge anses kompenserad genom den nytta, som

boställets disposition inneburit.

Beträffande storleken av de ersättningsbelopp, som allmänningsdelägarna

böra erlägga, må framhållas, att vid bedömandet av denna fråga hänsyn

måste tagas till ett flertal olika faktorer. Såsom framgår av den förut lämnade

redogörelsen, måste kronans rätt — i varje fall beträffande åtskilliga boställen

-— vara synnerligen osäker, och utan att ingå på huruvida kronan

eller allmänningsdelägarna kunna anses lia det största anspråket på boställena,

vilja de sakkunniga likväl framhålla att utgången av en process rörande

rätten till boställena väl under alla omständigheter måste anses vara synnerligen

oviss. Därtill kommer, att — beträffande flertalet boställen — allmänningsdelägarna

så till vida kunna sägas ha en viss hävdvunnen rätt till

desamma, då de och icke kronan utnyttja hela deras avkastning. Under sådana

omständigheter och med hänsyn till övriga förut berörda förhållanden

synes ett förhållandevis lågt ersättningsbelopp för boställena böra av kronan

godtagas.

I fråga örn de förhandlingar, som bedrivits med ombuden för allmänningsdelägarna,

ha de sakkunniga anfört:

Förhandlingarna ha från allmänningsdelägarnas sida handhafts av godsägare

B. von Stockenström, jägmästare H. Hedlund och forstmästare H.

Berglund. Dessa ombud ha varit befullmäktigade att föra förhandlingar beträffande

79 av ifrågavarande 83 boställen.

Efter ingående förhandlingar med ombuden lia preliminära uppgörelser

träffats, innebärande att kronan skulle frånträda sin eventuella rätt till

nämnda 79 boställen mot en ersättning på sammanlagt 118,040 kronor. Ombuden

lia sedermera meddelat, att ersättningen skall uttagas av delägarna

av följande allmänningar med nedan angivna belopp.

Snevringe allmänning................... 18,720 kronor

Norunda » 7,280 »

Göstringe » 18,590 »

Lösings » 6,110 »

Hökensås > 67,340 »

Summa 118,040 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

13

Fördelningen grundar sig i huvudsak på den principen, att ersättning endast

skall erläggas för sådan skog, av vilken kronan för närvarande uppbär

avkastningen. (Ersättningen lika med 130 procent av skogens taxeringsvärde).

De sakkunniga ha emellertid icke ansett sig böra ingå på någon

prövning av huruvida denna fördelning av den förut angivna sammanlagda

ersättningssumman för de ifrågavarande 79 boställena är den ur olika synpunkter

riktigaste.

Vad härefter angår de övriga 4 boställena lia särskilda uppgörelser träffats

beträffande vart och ett av dessa. Nu ifrågavarande boställen utgöras

av Lund (Hammarkinds allmänning), Skinnarslätten (Torstuna allmänning),

öhn (Hagunda allmänning) och Fredriksberg (Gullbergs allmänning).

Med hänsyn till de principer, som tillämpats vid fördelningen av ersättningssumman

för de förutnämnda 79 boställena, ha de sakkunniga ansett,

att för det å Hammarkinds häradsallmänning belägna bostället, Lund, från

vilket domänstyrelsen uppbär skogsavkastningen, bör erläggas en högre ersättning

än för de övriga, vilka allmänningsdelägarna själva helt disponera.

Sålunda bar ersättningsbeloppet för Lund fastställts till 7,000 kronor, medan

ersättningsbeloppen för öhn fastställts till 750 kronor och för vart och

ett av Skinnarslätten och Fredriksberg till 500 kronor.

De sakkunniga har föreslagit, att ersättningsbeloppen för samtliga boställen

uppgående till sammanlagt 126,790 kronor borde godtagas såsom ersättning

för kronans eventuella rätt till boställena. Ersättningsbeloppen syntes

böra inbetalas till domänstyrelsen och sålunda ingå i domänfonden.

Rörande den ifrågavarande överenskommelsens ikraftträdande och andra

med densamma sammanhängande frågor ha de sakkunniga yttrat.

Enligt de preliminära överenskommelserna mellan de sakkunniga och ombuden

för häradsallmänningsdelägarna äro avtalen avsedda att träda i kraft

den 1 juli innevarande år. Därjämte har med häradsallmänningsdelägarna

träffats den överenskommelsen, att eventuellt efter den 1 maj på boställena

avverkat virke skall tillfalla allmänningsdelägarna.

I förevarande sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att de preliminära

överenskommelser, som ingåtts mellan de sakkunniga och ombuden,

ha träffats under förutsättning att samtliga de villkor, som av de sakkunniga

godtagits, även komma att ingå i de slutliga överenskommelserna. Nämnda

villkor lia nämligen meddelats häradsallmänningsdelägarna på respektive

stämmor, varför en ändring i överenskommelserna icke torde kunna vidtagas

utan att underkastas förnyad prövning av stämmor med häradsallmänningsdelägarna.

Vid de sakkunnigas utlåtande funnos fogade protokollsuldrag från stämmorna

med delägarna i de häradsallmänningar, vilka enligt den preliminära

överenskommelsen skulle erlägga ersättning för överlåtelsen av kronans

rätt till boställe beläget å eller invid allmänningarna. Enligt dessa protokollsuldrag

lia å vederbörande stämmor godtagits de i de sakkunnigas utlåtande

angivna ersättningsbeloppen.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag förklarat

sig biträda detsamma.

Sedan länge bar frågan om dispositionen av kronoskogvaktarboställena Departementså

häradsallmänningar varit föremål för utredning och överväganden. En chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

mera fullständig utredning rörande äganderätten till dessa boställen har hittills

endast kommit till stånd beträffande de nio i Stockholms län belägna

boställena och även beträffande dessa ha i myndigheternas utlåtanden delade

meningar kommit till uttryck. Såsom framgår av vad de i ärendet hörda myndigheterna

anfört skulle en fullständig utredning i den mån sådan kan verkställas

rörande äganderättsförhållandena i fråga örn övriga boställen taga

en avsevärd tid i anspråk och förorsaka icke obetydliga kostnader. Givetvis

är det av stort intresse för såväl staten som häradsallmänningsdelägarna att

få äganderättsfrågan snarast möjligt slutligen avgjord. Det medför otvivelaktigt

olägenheter i flera avseenden att denna fråga under längre tid hålles svävande.

Att på grundval av verkställd utredning bilda sig en fullt klar uppfattning

angående rätten till boställena torde dock knappast bliva möjligt.

Det torde kunna befaras att, därest spörsmålet örn dispositionen av boställena

skulle lösas efter enbart rättsliga överväganden, tidsödande och kostnadskrävande

rättegångar mellan staten och häradsallmänningsdelägarna

skulle bliva oundvikliga. Även om härvid i vissa fall statens rätt till boställena

slutligen skulle bliva fastställd, är det likväl icke uteslutet att staten

skulle bliva skyldig att sedermera ersätta allmänningsdelägarna för de av

dem å boställets byggnader nedlagda kostnaderna.

Enligt vad skogsstyrelsen i sitt utlåtande upplyst skulle de sammanlagda

kostnaderna, som allmänningsdelägarna nedlagt å boställena, belöpa sig till

omkring 590,000 kronor. Boställenas sammanlagda värde har uppgivits till

omkring 892,600 kronor, överhuvud taget synes den hittills förebragta utredningen

giva vid handen, att det starkt kan ifrågasättas huruvida någon i förhållande

till kostnaderna rimlig fördel står att vinna genom en fortsatt tidsödande

utredning rörande statens och delägarnas rätt till boställena. Av

domänstyrelsens yttranden den 16 februari 1939 och den 3 december 1941

framgår, att domänstyrelsen för sin del icke anser sig ha något behov av

ifrågavarande boställen. Med hänsyn härtill tillkallades förenämnda sakkunniga

för att söka få till stånd en uppgörelse mellan staten och allmänningsdelägarna

rörande ifrågavarande skogvaktarboställens disposition. De

sakkunnigas förslag innebär, att statens rätt till boställena skulle överlåtas

på vederbörande allmänningsdelägare. Såsom ersättning härför skulle staten

erhålla ett belopp av 126,790 kronor. De sakkunniga ha under förutsättning

av statsmakternas godkännande träffat överenskommelse härom med ombud

för häradsallmänningsdelägarna. Enligt denna skulle överlåtelsen ske från

och med den 1 juli 1942. Efter den 1 maj 1942 avverkat virke å sådana boställen,

å vilka virkesavkastningen hittills disponerats av domänstyrelsen,

skulle emellertid tillfalla allmänningsdelägarna. I betraktande av vad förut

anförts rörande statens rätt till ifrågavarande boställen och då det är önskvärt

att frågan angående boställenas disposition blir slutligen avgjord, tillstyrker

jag godtagande av det av de sakkunniga framlagda och av domänstyrelsen

biträdda förslaget rörande boställenas överlåtande å vederbörande

allmänningsdelägare. De av allmänningsdelägarna erlagda ersättningsbeloppen

torde böra tillföras domänfonden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 315. 15

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med förenämnda uppgörelse å vederbörande häradsallmänningsdelägare

överlåta statens rätt till de å eller

invid häradsallmänningarna belägna kronoskogvaktarboställena.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eldin.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Skogvaktareboställen, som helt och hållet

Namn m. m.

Häradsallmänning

Socken

Areal i har

Inägor

Utmark

S:a

Stockholms län.

Dalen....................

Ärlinghundra

Odensala

5

22

27

Starrmossen...............

Ärlinghundra

Norrsunda

11

19

30

Ekdalen..................

Långhundra

Husby-Långhundra

17

21

38

Moralund.................

»

Lagga

9

8

17

L:a Moselag...............

»

>

2

10

12

Lindskrog.................

Seminghundra

Lunda

19

10

29

Laggatorp ................

>

Vidbo

11

16

27

Lugnhamn................

Sollentuna

Ed

4

8

12

Strömsdal.................

)

»

2

2

4

Uppsala län.

Kronbacka................

Bro

Bro

7

8

15

Öhn......................

Hagunda 1

Järlåsa

6

12

18

Draget...................

Håbo

Kalmar

12

6

18

Gladåker.................

>

Håtuna

11

24

35

Hagalund.................

Trögd

Litslena

6

—

6

Sigfridsäng................

)

Vallby

12

—

12

Signaldsberg..............

>

Litslena

7

2

9

Svanviken................

>

Torsvi

13

—

13

Ängsvallen................

>

Litslena

16

—

16

Himrarne.................

Ulleråkers

Börje

10

—

10

Långhällarne..............

>

Jumkils

16

11

27

Postboda.................

Tierps södra

Tierp

23

4

27

Dalboda nr 1.............

Norrunda

Viksta

2

16

18

Kungsvedjan..............

Oland

Alunda

11

13

24

Sandvreten...............

Lagunda

Nysätra

7

4

11

Vinterledet ...............

>

>

9

2

11

Helleborg nrl med Forsmyra

Norunda

Viksta

20

20

40

Fjällsvedjan...............

Rasbo

Rasbokil

18

12

30

1 Denna häradsallmänning är ej ansluten till häradsallmänningsförbundet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

17

disponeras av respektive allmänningsdelägare.

Bilaga.

Taxe-

rings-

värde

Allmänningsdelägarnas kost- nader tor nybyggnader

och reparationer

Allmän-

ningens

arrende-

Anmärkning

Kronor

Sedan år

inkomst

kr. pr år

3,300

—

—

125

Fullständig ombyggnad av boningshus och

ekonomihus beslutad att utföras på delägar- nas bekostnad år 1941. Beräknad kostnad

c:a 10,000 kronor.

9,700

1,200

1936

300

—

6,000

1938

300

—

12,000

1922

300

—

10,000

1938

150

14,400

8,900

1930

600

11,000

2,770

1930

500

24,300

2,850

1933

700

1 taxeringsvärdet ingår annan fastighet med

12,000 kronor.

10,000

4,500

1933

—

Boställe åt skogvaktare.

4,800

Har ej kunnat

angivas

—

300

—

6,775

1930

300

13,300

1,000

1938

600

Elektrifiering för 1,100 kronor beslutad år 1940.

9,600

900

1918

400

5,700

4,790

1920

160

Delägarna ha dessutom bekostat uppodling och

alla nybyggnader.

11,000

2,660

1920

500

6,000

3,410

1920

300

7,200

4,040

1920

—

7,700

11,000

1920

500

10,000

10,000

1920

300

4,000

3,500

1920

180

13,500

20,820

1898

700

Alla byggnader å bostället äro nyuppförda av

delägarna under senaste 40 år. Byggnaderna

äro brandförsäkrade för 39,750 kronor.

10,600

16,610

1910

325

9,600

1,300

1930

500

5,900

Ilar ej kunnat

angivas

—

300

Helt och hållet uppbyggt av delägarna för c:a

40 år sedan.

7,100

8,000

1903

—

Boställe åt skogvaktare.

7,600

4,000

1910

—

Införlivat med allmänningen.

7,900

5,000

350

Domänstyrelsen har, efter att ha hört K. Kammar- kollegium i skrivelse av den 5 november 1934

förklarat >att styrelsen icke har några anspråk

att framställa på avkomsten från Fjällsvedan».

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sami. Nr 315. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Skogvaktareboställen, som helt och hållet

Namn m. m.

Häradsallmänning

Socken

Areal i har

Inägor

Utmark

S:a

Södermanlands län.

Lilla Lontorp.............

Selebo

Taxinge

5

8

13

Tjärbruket................

Väster Rekarne

Oja

5

3

8

Brotorp ..................

Öster Rekarne

Husby

11

27

38

Jonbengtstorp.............

Jönåker

Kila

6

28

34

Lilla Råggärdet...........

Rönö

Ludgo

17

20

37

Dalsäter..................

Daga-Björnlunda

8

24

32

Fröjdtäppan..............

Åkers

0.4

—

0.4

Bäcktorp.................

Öster Rekarne

8

16

24

Hedmossen...............

T) >

Ärila

8

43

51

Holmtorp nr 1............

> »

Näshulta

5

27

32

I Forslund .................

Oppunda

Ö. Vingåker

4

12

16

Harbacken................

>

St. Malms

11

24

35

Ö. Toltorp................

Ö. Vingåker

9

35

44

Norrgölet.................

Åker

6

10

16 j

i Stavtorp..................

>

20

27

47

Östergötlands län.

Häradstorp...............

Lösing

3

8

11

Kvarnsjöhult..............

>

Krokek

2

6

8

Hinnerstorp...............

Östkind

Häradshammar

20

33

53

Sänkdalen eller Nordanå...

>

8

19

27

Västanå..................

>

5

7

12

Östanå...................

10

6

16

Häradsudden nr 1........

Memming

Borg

17

47

64

Stenstorp.................

Åkerbo

Östra Harg

7

20

27

Laggarbo.................

Hanekind

Skeda

6

6

12

Fredriksberg..............

Gullberg1

Stjärnarp

3

12

15

Häradsmarkstorp..........

Valkebo

Nykil

6

6

12

Kungshult................

4

10

14

1 Denna häradsallmänning är ej ansluten till häradsallmänningsförbundet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

19

disponeras av respektive allmänningsdelägare (forts.).

Allmänningsdelägarnas kost-

Allmän-

Taxe-

nader för nybyggnader

ningens

rings-

och reparationer

arrende-

Anmärkning

värde

Kronor

Sedan år

kr. pr år

7,600

14,150

1900

Boställe åt skogvaktare. Samtliga hus nybyggda

sedan 1900.

—

5,000

—

200

15,500

Har ej kunnat

—

Boställe åt skogvaktare. Byggnadernas brand-

angivas

försäkringsvärde är 21,200 kr. och äro dessa

helt och hållet uppförda på allmänningens

bekostnad.

12,000

9,100

—

300

16,100

3,840

—

500

12,000

3,000

1930

350

—

Inga hus

Räknas som allmänning.

8,000

Brandförsäk-

Byggna-

350

ringsvärde

25,100

derna äro

helt och

{hållet upp-}

7,500

D:o 21,700

förda på

360

4,400

D:o 18,000

delägarnas

bekostnad

Bo-

ställe

åt

skog-

vak-

Har av Kungl. Maj:t förklarats vara allmän- ningsmark.

tare

5,500

3,300

—

7,500

5,740

8,900

670

9,800

7,500

1930

275

18,700

12,500

1930

600

12,000

10,000

175

För ny bostad, som uppförts under senare år,

ha delägarna kostat på 10,000 kronor.

6,000

400

—

100

21,700

9,400

1926

800

10,800

11,500

1918-1939

325

Uppgifterna angående byggnadskostnaden avse

5,900

3,000

1914

25oj

nybyggnader under angivet år.

15,800

20,000

1918—1932

350

19,200

15,400

1915

500

—

890

1930

180

—

4,000

1902

300

Husen uppförda på delägarnas bekostnad.

5,000

1,500

1930

300

4,900

—

—

200

7,200

c:a 9,000

1920

225

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Skogvaktareboställen, som helt och hållet

Namn m. m.

Häradsallmänning

Socken

A

Inägor

real i h;

Utmark

ir

S.a

Östergötlands län.

Lilla slätt nr 1...........

Dal

Röks

4

43

47

Kolaiall nr 1.............

Lysing

>

22

46

68

Häradsmålen .............

Kinda

Oppeby

3

2

5

Skaraborgs län.

Englandsmosse............

Hökensås

14

—

14

Kvistbarken..............

Rolken

17

—

17

Nyboden.................

>

Frännestad

17

—

17

Furubacken...............

Ö. Stöpen

15

11

26

Karlsten..................

T)

9

23

32

Bolsbacken...............

Gryten

5

43

48

Jönköpings län.

Bygget ...................

3

25

28

Muggebo nr 1 eller Rosendal

Norra Vedbo

8

30

38

Örebro län.

Brotorp...................

Glanshammar

6

—

6

Västmanlands län.

Danbo....................

Åkerbo

Kung Karls

8

—

8

Kvisterhult...............

>

Sätterbo

5

—

5

Täkten...................

,

Odensvi

2

—

2

Alderstugan nr 1..........

Tuhundra

Lillhärads

1

—

1

Sjöboda ..................

Siende

Kärrbo

1

—

1

Skinnarslätten nr 1.......

Torstuna 1

Österunda

12

10

22

Allmänningstorp..........

■

Norrho

15

58

73

Denna häradsallmänning är ej ansluten till häradsallmänningsförbundet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

21

disponeras av respektive allmänningsdelägare (forts.).

Taxe-

rings-

värde

Allmänningsdelägamas kost- nader för nybyggnader

och reparationer

Allmän- ningens

arrende- inkomst

kr. pr år

Anmärkning

Kronor

Sedan år

17,900

730

1935

150

Enligt Kungl. Maj:ts förordnande av den 2

okt. 1931 skall med avkastning från bo- stället förfaras på samma sätt, som örn dylik

avkastning är stadgat i 1894 års förordning

örn häradsallmänningar.

21,400

Har ej kunnat

angivas

400

Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 21 mars

1924 tillhör bostället delägarna i allmän- ningen.

Inga hus

6,500

1,600

100

9,300

Har ej kunnat

angivas

—

375

Delägarna ha uppfört alla byggnader.

10,500

D:o

450

D:o.

10,700

19,100

1910

400

Alla hus äro nybyggda av delägarna under

senaste 30 år.

6,500

11,900

1910

250

—

2,000

1920

—

Boställe åt skogvaktare.

6,500

3,700

200

10,000

4,000

—

300

7,600

13,600

1920

400

7,000

1935

300

—

3,000

under 1939

150

—

1,000

1930

100

10,000

20,000

1926

—

Nybyggnader på delägarnas bekostnad år 1926

—1927.

—

Har ej kunnat

angivas

—

—

Boställe åt skogvaktare.

10,500

10,700

1895

250

6,000

5,600

1930

300

I taxeringsvärdet ingår endast jordbruksvär- det. Skogen och skogsmarken är taxerad till- sammans med allmänningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Skogvaktareboställen, å vilka skogsavkast
Då

taxeringsvärdet e] är angivet, finnes ej sådant för respektive

! Namn m. m.

Härads-

allmänning

Socken

Areal i har

Taxe-

rings-

värde

Inägor

Utmark

S:a

Uppsala län.

Fågelsång.................

Norrunda

Björklinge

1

24

25

10,400

Östergötlands län.

Gärdslätt.................

Göstring

Rinna

23

40

63

28,700

Älgstorp ..................

Lösing

Krokek

15

49

64

25,000

Lund nr 5................

Hammarkind

Drothem

20

32

52

28,700

Skaraborgs län.

Havsjöberg ...............

Hökensås

Daretorp

21

121

142

44,300

Jonsbolet.................

>

>

17

80

97

36,900

Strömbäck................

»

Brandstorp

3

52

55

9,500

Västmanlands län.

Lars Perstorp.............

Snevringe

Svedvi

10

14

24

10,000

Paradiset.................

»

Bergs

21

25

46

9,100

Ursjötorp.................

>

Sura

16

62

78

19,300

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

23

ningen disponeras av Kungl. Domänstyrelsen.

fastighet utan ingår detta i häradsallmänningens taxeringsvärde.

Allmänningsdelägarnas

kostnader för nybyggnad

Arrende- inkomst

pr år

Anmärkning

Kronor

Sedan år

20,720

1910

205

20,000

1923

450

Har ej kunnat

angivas

—

650

20,000

—

1,400

8,100

1920

350

2,480

1920

300

9,000

16,5001

1920

40

Nybyggnad för 5,000 kronor år 1914. Troligen ha del-

3,3001

3,8001

1937

3,080

ägarna en gång bekostat uppförande av ekonomi- byggnaderna på boställena. Dessas värde är 30,000

kr. Klarhet har icke kunnat erhållas, huruvida

delägarna bekostat uppförande av resp. boningshus.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1942:62 Memorial angående ersättning åt av utskottet anlitat biträde. För behandling av Kungl. Maj:ts propositioner nr 315 angående dispositionen av kronoskogvaktarbost s. 1 i texten