Angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m
1942-03-28 · 202 sidor, varav 191 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 191 av 202 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:319, Angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
1
Nr 319.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område m. m.; given Stockholms
slott den 22 maj 1942.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 28 juni 1941 (nr
488) angående mjölkavgift;
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr
279) angående slaktdjursavgift;
3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr
369) angående utförselbevis för råg och vete;
dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 319.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Förslag
till
Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 28 juni 1941
(nr 488) angående mjölkavgift.
Härigenom förordnas, att förordningen den 28 juni 1941 angående mjölkavgift
skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli 1942
tills vidare till och med den 30 juni 1943.
Förslag
till
Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935
(nr 279) angående slaktdjursavgift.
Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1935 angående slaktdjursavgift
skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli
1942 tills vidare till och med den 30 juni 1943.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
3
Förslag
till
Förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937
(nr 369) angående utförselbevis för råg och vete.
Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis
för råg och vete skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med
den 1 september 1942 till och med den 31 augusti 1943.
4
Kungl. May.ts proposition nr 319.
Utdrag av protokollet över jordbruksar enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 maj 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, frågan örn
åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område samt anför därvid:
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition beräkna för budgetåret
1942/43 dels under punkten 112 i nionde huvudtiteln till Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område ett reservationsanslag av 80,000,000 kronor,
dels ock under punkten 113 till Kostnader i samband med svenska spannmålsak
tiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 34,000,000 kronor.
I skrivelse den 10 april 1942 har statens livsmedelskommission framlagt
förslag om prisreglerande åtgärder m. m. på jordbrukets område.
Jag torde nu få underställa Kungl. Maj:t denna fråga.
Översikt över hittills vidtagna åtgärder.
Mjölkregleringen. I den i propositionen nr 278 till 1941 års riksdag intagna
översikten över dittills vidtagna prisreglerande åtgärder m. m. på jordbrukets
område har redogjorts för de bestämmelser, som dittills gällt angående
uttagande av mjölkavgift. Den i sagda redogörelse omförmälda förordningen
den 26 juni 1933 (nr 391) angående mjölkavgift har upphört att
gälla i och med utgången av juni 1941. Från och med den 1 juli 1941 gäller
i stället förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift. Enligt
denna förordning, vilken gäller till och med den 30 juni 1942, skall, i
den mån Kungl. Maj:t så förordnar, viss avgift (mjölkavgift) upptagas å
inom riket saluförd mjölk och grädde ävensom å mjölk, som kommer till
användning för beredande hos mjölkproducenten av smör eller ost för avsalu.
Avgiften skall utgå med det belopp, högst 3 öre per kilogram mjölk och
till mjölk omräknad grädde, som Kungl. Maj:t bestämmer. Avgiften skall
erläggas, såvitt fråga är om avgiftspliktig vara, som av mjölkproducent
levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den, som från mjölkproducenten
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
5
mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig vara av mjölkproducenten.
Underlåter innehavare av mejeri eller mjölkhandlare att erlägga
mjölkavgift, kan avgiftsskyldigheten under viss förutsättning överflyttas å
mjölkproducenten. Då särskilda förhållanden därtill föranleda, må, enligt
de föreskrifter Kungl. Majit meddelar, mjölkavgift kunna efterskänkas.
Något förordnande örn uttagande av mjölkavgift enligt nu nämnda förordning
har hittills icke meddelats av Kungl. Majit.
Enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och vissa
andra fettvaror, vilken ändrats genom förordningen nr 474/1937, äger Kungl.
Majit förordna om uttagande av accis å margarin, konstister, matolja, annat
ersättningsmedel för smör eller flott än något av de förut nämnda samt fettemulsion.
Denna befogenhet, som ursprungligen gällt endast för varor, som
levererats intill utgången av juni månad 1937, har vid olika tillfällen —
senast genom förordningen den 28 juni 1941 (nr 542) — förlängts, och gäller
nu beträffande varor, som levereras intill utgången av juni månad 1942.
Accisen må utgå med högst 60 öre för kilogram av varans nettovikt. 1940 års
lagtima riksdag bemyndigade Kungl. Majit att under budgetåret 1940/41
förordna om uttagande av tilläggsaccis å nämnda varor med ett belopp av
högst en krona 50 öre per kilogram av varans nettovikt. Motsvarande bemyndigande
har Kungl. Majit av 1941 års riksdag erhållit för budgetåret
1941/42.
Beträffande de varuslag, vilka varit accisbelagda under tiden till och med
år 1940, och de belopp, med vilka accisen under sagda tid utgått, hänvisas
till vad därom anförts i den i propositionen nr 278 till 1941 års riksdag lämnade
översikten över dittills vidtagna åtgärder i prisreglerande syfte på
jordbrukets område. För tiden efter 1940 års utgång har följande gällt. För
margarin med en smältpunkt understigande +36° C. (hushållsmargarin)
bär under tiden till och med den 30 september 1941 utgått dels accis med
60 öre per kilogram och dels tilläggsaccis, vars belopp under tiden till och
med den 2 februari 1941 uppgått till 98 öre per kilogram och under tiden
den 3 februari—den 30 september 1941 till 68 öre per kilogram. Från och
nied den 1 oktober 1941 utgår å hushållsmargarin accis med 47 öre per kilogram,
medan tilläggsaccisen helt bortfallit. För annat margarin än hushållsmargarin
har till och med den 2 februari 1941 utgått accis med 60 öre per
kilogram. Från och med den 3 februari 1941 utgår accis å denna vara med
39 öre per kilogram. För visst slags konstister, för matolja, för sådan vara,
som i ovannämnda förordning den 7 juni 1935 betecknas såsom annat ersättningsmedel
för smör eller flott och som håller mera än en procent vatten
eller, ändå att så ej är fallet, är till konsistensen smör- eller isterliknande,
för sådant kokosfett, som är avsett att användas i stället för smör, flott, margarin
eller konstister, samt för feltemulsion har under hela nu ifrågavarande
tid utgått accis med 60 öre per kilogram. Härjämte har under samma tid
utgått viss tilläggsaccis å samtliga nu nämnda varor med undantag för sådan
fettemulsion, som har en felthalt av högst 17 procent. Tilläggsaccisens
belopp är 98 öre per kilogram för konstister och sådan vara, som här ovan
opaginerad Kontrollera mot PDF
c
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
betecknats såsom annat ersättningsmedel för smör eller flott, 40 öre per kilogram
för matolja, 10 öre per kilogram för kokosfett och 65 öre per kilogram
för fettemulsion med högre fetthalt än 17 procent. Vad annat ersättningsmedel
för smör eller flott angår, har dock lilläggsaccisen från och med
den 22 december 1941 sänkts till 10 öre per kilogram för sådan vara, som halen
vattenhalt av minst 40 procent. Accisen och tilläggsaccisen å konstister
har till utgången av juni 1941 utgått å konstister, vari ingått annat fett än
sådant, som inom landet framställts ur mjölk eller hämtats från svin eller
idisslande djur, och från och med den 1 juli 1941 å konstister, vari ingått
annat fett än sådant, som framställts ur mjölk eller hämtats från hästar, svin
eller idisslande djur.
Tull å margarin och konstister har under tiden efter 1940 års utgång utgått
med belopp, motsvarande accisen och tilläggsaccisen å dessa varor med
tillägg av 15 öre per kilogram.
Från och med den 1 januari 1940 tillföras samtliga margarinaccismedel
enligt beslut vid urtima riksdagen 1940 (skr. nr 109) budgeten.
Till den redogörelse för denna reglering av mejerihanteringen, som återfinnes
i den förut omförmälda, i propositionen nr 278 till 1941 års riksdag
lämnade översikten över dittills vidtagna åtgärder i prisreglerande syfte på
jordbrukets område, göras här vissa tillägg, avseende de förändringar denna
bidragsverksamhet undergått efter den tid, nyssnämnda redogörelse avser.
Den i ovannämnda redogörelse omförmälda kungörelsen den 21 juni 1940
(nr 631) angående prisutjämningsbidrag och pristillägg för mjölk upphörde
alt gälla den 1 juli 1941, då kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 619) angående
prisutjämningsbidrag för mjölk m. m. trädde i kraft. Denna kungörelse
gällde i sin tur till den 1 december 1941, då den ersattes av Kungl. Maj:ts
kungörelse den 28 november 1941 (nr 894) angående pristillägg för mjölk
m. m. Sistnämnda kungörelse gäller alltjämt. De bidrag, som utgingo enligt
kungörelsen den 28 juni 1941, voro prisutjämningsbidrag, konsumtionsmjölktillågg,
lantsmörsbidrag och producentbidrag.
Prisutjämningsbidrag utgick för sådan mjölk och till mjölk omräknad
grädde, som av mejeri använts för beredande till avsalu av smör, ost eller
annan mejeriprodukt, därest mejeriet för sagda ändamål använt minst 3,000
kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde i månaden. Prisutjämningsbidrag
utgick dock ej för sådan mjölk och till mjölk omräknad grädde,
för vilken enligt vad i det följande omförmäles rätt till uppbärande av konsumtionsmjölktillägg
förelåg. För utbetalande av prisutjämningsbidraget
indelades riket i sex olika prisutjämningsdistrikt. Denna distriktsindelning
motsvarade helt den enligt kungörelsen den 21 juni 1940 gällande indelningen.
Storleken av prisutjämningsbidraget i de olika distrikten fastställdes
på följande sätt. För varje månad fastställde livsmedelskommissionen det
belopp som — bortsett från i följande omförmälda tillägg till Norrlandsdistrikten
— i genomsnitt för hela riket skulle utgå i prisutjämningsbidrag
per kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde. Detta belopp multiplicerades
med den sammanlagda myckenhet mjölk och till mjölk omräk
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 319. 7
nåd grädde, för vilken prisutjämningsbidrag under månaden skulle utbetalas.
Det belopp, som härvid erhölls, fördelades mellan samtliga prLsutjämningsdistrikt
i förhållande till de sammanlagda myckenheter mjölk och
till mjölk omräknad grädde, som vid mejerierna i varje särskilt distrikt försålts
eller använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt till
avsalu. Utöver de på nu angivet sätt fördelade beloppen tilldelades Norrlandsdistrikten
vissa extrabelopp, uppgående för mellersta Norrlands distrikt,
omfattande Gävleborgs län med undantag av landskapet Gästrikland ävensom
Västernorrlands och Jämtlands län, till 1.5 öre, för Västerbottens distrikt,
omfattande Västerbottens län, till 2 öre och för Norrbottens distrikt,
omfattande Norrbottens län, till 3 öre för varje kilogram mjölk och till mjölk
omräknad grädde, varå prisutjämningsbidrag inom distriktet skulle utgå
för månaden. De medel, som sålunda tilldelats de olika prisutjämningsdistrikten,
skulle inom varje distrikt användas för utbetalande av prisutjämningsbidrag
med lika belopp för kilogram mjölk och till mjölk omräknad
grädde.
Konsumtionsmjölktillägg utgick enligt kungörelsen den 28 juni 1941 till
mejeri med visst av livsmedelskommissionen för varje kalendermånad bestämt
belopp för varje kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, som
av mejeriet försålts annorledes än till annat mejeri. Bidraget utgick dock endast,
därest mejeriet under månaden för beredande till avsalu av smör, ost
eller annan mejeriprodukt använt minst 3,000 kilogram mjölk och till mjölk
omräknad grädde.
Lantsmörsbidrag skulle enligt kungörelsen den 28 juni 1941 utgå i den
ordning och enligt de grunder, som livsmedelskommissionen bestämde, till
mejeri, som självt eller genom annan mottagit av mjölkproducent berett lantsmör.
Beträffande ordningen och grunderna för utbetalande av lantsmörsbidrag
ha gällt bestämmelser av samma innehåll som de, för vilka redogjorts
i den i propositionen nr 278/1941 intagna översikten. Den däri omförmälda,
från och med den 26 maj 1941 vidtagna sänkningen av grundpriset för lantsmör
och höjningen av tillägg för dylikt smör bestod till och med den 21 oktober
1941, då i samband med sänkningen av riksnoteringen å runmärkt
smör en återgång skedde till de före den 26 maj 1941 gällande bestämmelserna.
I kungörelsen den 28 juni 1941 intogos jämväl de bestämmelser örn producentbidrag,
vilka tidigare funnits i särskild kungörelse. I samband därmed
vidtogos vissa ändringar av dessa bestämmelser. Sålunda stadgades bland
annat i kungörelsen den 28 juni 1941, att producentbidrag endast skulle utgå
för sådan mjölk och till mjölk omräknad grädde, som från brukningsdelen
sålts till mejeri, berättigat till prisutjämningsbidrag och konsumtionsmjölktillägg
eller som, där producenten själv drev sådant mejeri, i mejerirörelsen
försålts eller använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt
till avsalu. Producentbidrag utgick följaktligen enligt kungörelsen
den 28 juni 1941, i motsats till de tidigare gällande bestämmelserna, icke
för sådan mjölk och grädde, som sålts till mjölkhandlare. Beloppet av producentbidraget
var enligt kungörelsen den 28 juni 1941 3 öre per kilogram
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
mjölk och till mjölk omräknad grädde. Producenlbidraget skulle enligt sagda
kungörelse utgå för varje brukningsdel högst för en myckenhet av för tiden
den 1 juli—den 31 december 1941 sammanlagt 3,900 kilogram och därefter
för varje kalenderår sammanlagt 7,800 kilogram mjölk och till mjölk
omräknad grädde. Beträffande utbetalandet av producentbidraget gällde enligt
kungörelsen den 28 juni 1941, att bidraget i första hand skulle beräknas
för varje kalendermånad för den myckenhet mjölk och till mjölk omräknad
grädde, som under månaden sålts eller använts i egen mejerirörelse
på ovan angivet sätt, dock högst för en myckenhet av 650 kilogram för varje
brukningsdel. För december månad skulle producentbidrag utgå även för de
under kalenderåret försålda eller på nyss angivet sätt använda kvantiteter
mjölk och till mjölk omräknad grädde, för vilka rätt till producentbidrag
förelåg men för vilka dylikt bidrag icke redan utbetalats eller beräknats.
Det dåliga utfallet av 1941 års skörd har, såsom i det följande närmare
skall beröras, föranlett statsmakterna till åtskilliga regleringsåtgärder, bl. a.
beträffande mjölk. Genom en den 7 november 1941 (nr 830) utfärdad kungörelse
har sålunda genomförts standardisering av fetthalten å den mjölk, som
av mejerierna säljes såsom konsumtionsmjölk. De ändringar, som genom den
förut omförmälda kungörelsen den 28 november 1941 angående pristillägg för
mjölk m. m. vidtagits i systemet för utbetalande av bidrag till mjölkproduktionens
stödjande, stå i nära samband med genomförandet av standardisering.
I sistnämnda kungörelse lia två av de enligt kungörelsen den 28 juni
1941 utgående bidragen, nämligen prisutjämningsbidraget och konsumtionsmjölktillägget,
sammanförts till ett gemensamt tillägg, benämnt mjölkpristillägg.
Dessutom utgå enligt den nya kungörelsen liksom tidigare lantsmörsbidrag
och producentbidrag. Beträffande grunderna för utbetalande av nu
omförmälda bidrag gäller enligt den nya kungörelsen i huvudsak följande.
Mjölkpristillågg utgår till mejeri med visst av livsmedelskommissionen
för varje kalendermånad bestämt belopp för varje kilogram av den myckenhet
fett, som innehålles i den vid mejeriet under månaden från mjölkproducenter
invägda mjölken. Mjölkpristillägg utgår dock endast därest mejeriet
under månaden för beredande till avsalu av smör, ost eller annan mejeriprodukt
använt mjölk och till mjölk omräknad grädde till en myckenhet,
innehållande minst 100 kilogram mjölkfett. Den tidigare gjorda indelningen
av riket i olika prisutjämningsdistrikt ävensom de i de tidigare kungörelserna
intagna bestämmelserna om särskilda tillägg till norrlandsdistrikten ha slopats
i den nya kungörelsen. Livsmedelskommissionen kan emellertid bestämma,
att mjölkpristillägg skall utgå med olika belopp i olika delar av landet.
Vidare äger livsmedelskommissionen föreskriva, att mjölkpristillägg ej skall
utgå för mjölkfett i sådan mjölk och till mjölk omräknad grädde, som av
mejeriet försålts för visst ändamål eller av detsamma använts för beredande
av viss mejeriprodukt. Mjölkpristillägg utbetalas för kalendermånad till det
mejeri, vid vilket mjölken invägts från producenterna.
Bestämmelserna om lantsmörsbidrag i den nya kungörelsen överensstämma
helt med motsvarande bestämmelser i kungörelsen den 28 juni 1941. De
Kungl. Maj:ts -proposition nr 319.
9
av livsmedelskommissionen med stöd av sistnämnda kungörelse meddelade
närmare föreskrifterna angående grunderna för utbetalande av lantsmörsbidrag
ha även bibehållits oförändrade efter ikraftträdandet av den nya kungörelsen.
I fråga om producentbidrag föreskrives i den nya kungörelsen, att dylikt
bidrag utgår till mjölkproducent för varje brukningsdel, varå mjölk produceras,
med visst av Kungl. Maj:t bestämt belopp för varje kilogram mjölk
och till mjölk omräknad grädde, som från brukningsdelen sålts till mejeri,
berättigat till mjölkpristillägg, eller, därest producenten själv driver sådant
mejeri, i mejerirörelsen försålts eller använts för beredande av smör, ost eller
annan mejeriprodukt till avsalu. Producentbidrag utgår dock för varje brukningsdel
ej för större myckenhet mjölk och till mjölk omräknad grädde än
Kungl. Majit för viss tidsperiod bestämmer.
Vad angår storleken av de belopp, med vilka de här förut omförmälda bidragen
till mjölkproduktionen utgått, hänvisas i fråga om lantsmörsbidrag
till det ovan anförda. Producentbidragets storlek framgår, såvitt avser tiden
fram till den 1 december 1941, jämväl av vad förut anförts. I fråga om tiden
efter ikraftträdandet av kungörelsen den 28 november 1941 har producentbidragets
storlek bestämts genom särskilt av Kungl. Majit sistnämnda dag
meddelat beslut. Genom detta har Kungl. Majit föreskrivit, att producentbidrag
tills vidare skall utgå för varje brukningsdel, varå mjölk produceras,
med tre öre för varje kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, som
från brukningsdelen sålts till mejeri, berättigat till mjölkpristillägg, eller, därest
producenten själv driver sådant mejeri, i mejerirörelsen försålts eller använts
för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt till avsalu. Genom
samma beslut har Kungl. Majit vidare föreskrivit, att producentbidrag
för varje månad skall utbetalas för en myckenhet av 650 kilogram mjölk och
till mjölk omräknad grädde eller den mindre kvantitet, som må ha sålts eller
använts på sätt nyss nämnts, ävensom att producentbidrag för halvåret juli—
december 1941 må utgå för sammanlagt 3,900 kilogram mjölk och till mjölk
omräknad grädde för varje brukningsdel.
Beträffande prisutjämningsbidraget föreskrev Kungl. Majit, såsom nämnts
i den i propositionen nr 278 till 1941 års riksdag lämnade översikten, genom
brev den 16 november 1940, att detsamma från och med den 1 december 1940
ej skulle få överstiga 1 öre per kilogram i genomsnitt för hela landet. Bidraget
har därefter hållits vid ett belopp av 1 öre per kilogram till och med september
1941. För oktober och november 1941 har sagda bidrag i anslutning
till den nedan omförmälda, mellan Kungl. Majit och representanter för jordbrukarnas
organisationer träffade uppgörelsen, utgått med 1.5 öre per kilogram.
Genom nyssnämnda brev av den 16 november 1940 anvisade Kungl.
Majit vidare ett belopp av 20 miljoner kronor för år räknat att — under förutsättning
att konsumtionsmjölkpriset i detaljhandeln icke genom mejeriernas
åtgöranden på någon ort höjdes med mera än 1 öre per liter —- användas
för nedbringande av mejeriernas kostnader, däribland uppkommande
kostnader för tillgodoseende av de största städernas behov av konsumtions
-
10
Kungl. Majlis proposition nr 319.
mjölk, med en tolftedel i genomsnitt för månad, räknat från och med den
15 november 1940 tills vidare, dock längst till den 1 september 1941. Detta
brev avsåg att reglera utbetalandet av bidrag till mejerierna för mjölk, som
invägts under månaderna november 1940—juni 1941. För mjölk, som invägts
under tiden därefter, skulle bestämmelserna i ovannämnda kungörelse den
28 juni 1941 (nr 619) angående prisutjämningsbidrag för mjölk m. m. äga
tillämpning. Emellertid bemyndigade Kungl. Majit livsmedelskommissionen
genom beslut den 15 augusti och den 30 oktober 1941 att i fråga örn utbetalande
till mejerierna av andra bidrag än lantsmörsbidrag och producentbidrag
— utan hinder av vad i sistnämnda kungörelse stadgats — för mjölk, som
invägts under juli—september 1941 tillämpa de grunder, som angivits i
Kungl. Majits förut omförmälda brev den 16 november 1940. Enligt en av
svenska mejeriernas riksförening u. p. a. uppgjord och av livsmedelskommissionen
fastställd plan för fördelningen av de sålunda anvisade medlen
har för mjölk, som invägts under november 1940—september 1941, utbetalats
dels ett allmänt mjölktillägg för all vid mejerierna invägd mjölk, uppgående
till i genomsnitt 0.4 öre per kilogram (tillägget har varit högre under
vintermånaderna och lägre under sommarmånaderna), dels ock ett särskilt
tillägg för försåld konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde nied i genomsnitt
för hela perioden 0.8 öre per kilogram mjölk och till mjölk omräknad
grädde. Härjämte har ur förenämnda anslag utgått bidrag till bestridande av
de särskilda kostnader, som varit förenade med de största konsumtionsorternas
förseende med konsumtionsmjölk.
I samband med genomförandet av den här ovan omförmälda standardiseringen
av konsumtionsmjölken till en fetthalt av 3 procent, sänktes priset
å konsumtionsmjölk med 1 öre per liter. Då vinsten för mejerierna å standardiseringen
i medeltal motsvarade ungefär 2.5 öre lier kilogram konsumtionsmjölk,
erhöll jordbruket härigenom en merinkomst å konsumtionsmjölken
av i genomsnitt 1.5 öre per kilogram.
Efter överläggningar med representanter för Sveriges lantbruksförbund
samt riksförbundet landsbygdens folk, vilka överläggningar avslutades i
början av december 1941, beslöts genomförande av vissa åtgärder för att förbättra
jordbrukets på grund av den felslagna skörden försämrade läge. Dessa
åtgärder skulle enligt beslut av Kungl. Majit den 12 december 1941, bestå däri,
att jordbruket på olika sätt tillfördes ökade inkomster av mjölkproduktionen.
Storleken av de belopp, som sålunda skulle tillföras jordbruket, var i viss
mån beroende av mjölkproduktionens storlek. Såsom utgångspunkt vid bestämmandet
av de sammanlagda bidragsbeloppen har tagits den kvantitet,
till vilken mjölkinvägningen vid mejerierna under tiden 1 oktober 1941—31
maj 1942 uppskattningsvis beräknats inom livsmedelskommissionen på grundval
av en av särskilda sakkunniga upprättad, tidigare offentliggjord promemoria
angående jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1941/42, d. v. s. till 1,342,000 ton, häri ej inberäknat invägningar från nya
leverantörer. Under förutsättning att mjölkproduktionen under angivna tid
uppginge till nyssnämnda kvantitet, skulle jordbruket enligt de beslutade
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
11
åtgärderna tillföras en merinkomst av sammanlagt omkring 45 miljoner kronor
utöver de inkomster, som beräknats i ovannämnda promemoria. Detta
belopp var avsett att fördelas på följande sätt:
Merinkomst till följd av standardiseringen av konsumtionsmjölk
(föranledd av att priset å konsumtionsmjölk
sänkts med endast 1 öre per liter,
under det att besparingen i fett i medeltal motsvarar
ungefär 2.5 öre per kilogram), 1.5 öre per
kilogram i genomsnitt för hela landet, under
tiden den 21 november 1941—31 augusti 1942
(d. v. s. till produktionsårets slut) .......... cirka 9,000,000 kronor
Höjning av bidraget för konsumtionsmjölk (och
till konsumtionsmjölk omräknad grädde) från
1 till 1.5 öre per kilogram resp. utbetalande av
mjölkpristillägg för konsumtionsmjölk med motsvarande
belopp, under tiden 1 oktober 1941—-
31 augusti 1942 ............................. cirka 4,000,000 »
För tillgodoseende under tiden 1 oktober 1941—- 31 maj 1942 av de områden, som hårdast drabbats
av skördenedgången, samt för höjning av
prisutjämningsbidraget för produktmjölk från
1 till 1.5 öre per kilogram resp. utbetalande av
mjölkpristillägg för produktmjölk med motsvarande
belopp, under tiden 1 oktober 1941—31
maj 1942 .................................. cirka 28,000,000 »
För uppehållande av mejeriernas körlinjer inom
de områden, där på grund av den minskade
mjölkproduktionen transportkostnaderna per kilogram
mjölk starkt ökat .................. cirka 3,000,000 »
För extra mjölkbidrag till Norrland ............ 1,000,000 »
Summa cirka 45,000,000 kronor.
Därest mjölkinvägningen vid mejerierna under tiden 1 oktober 1941—31
maj 1942 skulle bli lägre än 1,342,000 ton, skulle ovan angivna belopp
av 28 miljoner kronor efter Kungl. Maj:ts bestämmande ökas med ett belopp,
svarande mot den inkomst, som bortfölle genom mjölkinvägningens
nedgång under 1,342,000 ton, dock högst med 8 miljoner kronor. Skulle
åter mjölkinvägningen under nämnda tid bli högre än 1,342,000 ton, skulle
sagda belopp av 28 miljoner kronor minskas med ett belopp, svarande mot
den ökade inkomst, som tillfördes jordbruket genom ökningen i mjölkinvägningen,
dock högst med 8 miljoner kronor. Totalbeloppet av de summor,
som skulle tillföras jordbruket såsom särskilt stek!, kunde sålunda variera
mellan högst 53 och lägst 37 miljoner kronor.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Genom beslutet av den 12 december 1941 uppdrog Kungl. Majit åt livsmedelskommissionen
att genomföra de beslutade åtgärderna.
I anslutning till ovannämnda överenskommelse ha för oktober och november
1941 såväl prisutjämningsbidraget för produktmjölk som konsumtionsmjölktillägget
utgått med 1.5 öre för kilogram. Genom beslut av Kungl.
Majit den 28 november 1941 höjdes för samma månader de särskilda s. k.
Norrlandsbidragen för produktmjölk med 0.5 öre för kilogram, eller till 2 öre
för kilogram för Gävleborgs län med undantag av landskapet Gästrikland
ävensom för Västernorrlands och Jämtlands län, till 2.5 öre för kilogram
för Västerbottens län och till 3 öre för kilogram för Norrbottens län.
Det enligt kungörelsen den 28 november 1941 utgående mjölkpristillägget,
vilket bidrag såsom ovan nämnts ersatt såväl prisutjämningsbidrag som
konsumtionsmjölktillägg, har såväl för december 1941 som för de följande
månaderna utgått med 42 öre för kilogram mjölkfett i genomsnitt för hela
riket. Till detta belopp ha för Norrlands vidkommande gjorts särskilda tilllägg,
avsedda att ersätta de förut utgående Norrlandsbidragen. Dessa särskilda
tillägg lia fastställts lill följande belopp, nämligen för Gävleborgs län
med undantag av landskapet Gästrikland ävensom för Västernorrlands och
Jämtlands län till 40 öre samt för Västerbottens och Norrbottens län till 60
öre, allt för kilogram matfett.
I fråga om utbetalandet i övrigt av bidrag från ''de förut angivna anslagen
har livsmedelskommissionen även meddelat närmare bestämmelser. Vad först
angår omförmälda anslag å 28 miljoner kronor skulle, såsom förut angivits,
av detta belopp utgå dels vad som erfordrades för höjning av prisutjämningsbidraget
från 1 till 1.5 öre för kilogram respektive utbetalande
av mjölkpristillägg med motsvarande belopp under tiden oktober 1941—- maj 1942 och dels bidrag för tillgodoseende av de områden som hårdast
drabbats av skördeminskningen. Det har även nämnts, att detta belopp, beroende
på invägningens storlek under nämnda period, kunde sjunka till lägst
20 eller stiga till högst 36 miljoner kronor. Med hänsyn till den relativt
stora invägningen av mjölk vid mejerierna under oktober och november
1941 beslöt livsmedelskommissionen den 30 december 1941 att vid beräkningen
av bidragets storlek tills vidare utgå från att endast minimibeloppet,
20 miljoner, skulle utbetalas. Då bidraget var avsett att utgå för en
tidrymd av åtta månader (oktober 1941—maj 1942) har i enlighet härmed
tills vidare för varje månad utbetalats en åttondel av 20 miljoner kronor,
eller 2.5 miljoner kronor. Av detta belopp täckas först kostnaderna för höjningen
av prisutjämningsbidraget respektive motsvarande belopp av mjölkpristillägget,
varefter återstoden användes till utbetalande av särskilda mjölktillägg
(differentieringstillägg). Denna återstod, d. v. s. det egentliga differentieringstillägget,
fördelas efter två metoder, sålunda att hälften därav fördelas
i visst förhållande till skördeminskningens storlek inom olika områden, medan
den andra hälften fördelas i visst förhållande till minskningen i mjölkinvägningen.
De båda delarna sammanslås därefter till ett differentieringstillägg,
som skall fördelas på mejerierna inom varje område i förhållande till
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
13
myckenheten under månaden vid dem invägd mjölk. För båda metoderna gäller,
att områden, varest nedgången i ena eller andra hänseendet ej överstigit
viss procent, icke erhålla någon tilldelning ur det ifrågavarande beloppet.
Producenterna i dessa områden beräknas redan genom de allmänna prisförbättringarna
ha fått den kompensation för nedgången, som varit åsyftad.
Där nedgången varit större, sker tilldelning, och denna stiger i dessa områden
i viss proportion till den överskjutande nedgången.i skörd respektive i
mjölkinvägning.
Vid den första metoden, fördelning i visst förhållande till skördeminskningen,
tillgodoräknas ersättning för skördebortfall utöver viss procent av
medelskörden 1933—37 beträffande de grödor, som huvudsakligen användas
för stallfodring. Fördelning efter denna metod sker av flera skäl endast för
hela län eller hushållningssällskapsområden. Belopp, som sålunda tillgodoräknats
ett visst område (län), fördelas lika på all vid mejerier inom området
invägd mjölk. En mejerisammanslutning, vars verksamhet sträcker sig över
mera än ett län, erhåller sålunda ett belopp per kilogram för mejerier inom
det ena länet och ett annat belopp per kilogram för mejerier inom det andra
länet.
Vid den andra metoden, fördelning i visst förhållande till nedgången i
mjölkinvägningen, tages mjölkinvägningen motsvarande månad under perioden
1939/40 till utgångspunkt för beräkningen. Dock göres en justering beträffande
sådana områden, vilka såsom Gotland, Kalmar län och Blekinge
redan 1939/40 hade att uppvisa en stor produktionsminskning på grund av
dålig skörd. Områden, där mjölkinvägningen per leverantör sedan motsvarande
månad under jämförelseåret minskats utöver en viss procent, erhålla
tilldelning för produktionsminskning, medan områden, där mjölkinvägningen
minskats med högst nämnda procenttal, icke erhålla någon tilldelning. Denna
procentuella gräns varierar från månad till månad, med hänsyn till att nedgången
i mjölkinvägning är olika stor under olika månader.
Vid differentiering med hänsyn till minskad mjölkinvägning beräknas tilldelning
i vissa fäll för mejerier inom visst länsområde, nämligen där en mejeriorganisations
verksamhetsområde omfattar två eller flera län. Där en
mejeriorganisations verksamhetsområde är mindre än eller i huvudsak sammanfaller
med länsområde eller omfattar delar av flera län, beräknas tilldelning
däremot i regel på organisationens hela område såsom en enhet.
Medel, som enligt denna metod tillgodoräknas ett visst område, fördelas på
all vid mejerier inom området invägd mjölk med lika belopp per kilogram.
För vissa områden, där differentieringen för hela län och mejeriorganisationsområden
icke visat sig giva ett tillfredsställande resultat, ökas differentieringstillägget
utöver de enligt förut angivna grunder utgående tilläggen.
Avsikten härmed är att i förekommande fall åstadkomma en bättre anpassning
efter olikheterna i skördeutfall och produktionsminskning samt att få
en jämnare övergång mellan närliggande områden, där differenserna eljest
skulle bliva särskilt stora. Det har emellertid befunnits nödvändigt att i stort
sett begränsa dessa anpassningsåtgärder lill vissa gränsområden mellan olika
län.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Beträffande fördelningen av det belopp å 1 miljon kronor, vilket skall utgå
såsom extra mjölkbidrag till norra Sverige, har livsmedelskommissionen beslutat,
att bidraget skall utgå för mjölk, som under tiden 1 oktober—31 maj
1942 inväges vid mejerier i Kopparbergs län samt i Norrland. För var och
en av sagda månader skall utbetalas ungefär en åttondel av hela beloppet. Beloppet
fördelas på producenterna i förhållande till myckenheten under månaden
vid mejeri invägd mjölk och kommer därefter producenterna tillgodo
i form av höjning av likviden för den mjölk de levererat till mejerierna.
Beträffande beloppet å 3 miljoner kronor för uppehållande av mejeriernas
körlinjer har kommissionen beslutat, att bidrag skall beviljas för uppehållande
av sådana körlinjer, där transportkostnaden per kilogram mjölk i genomsnitt
per månad uppgår till mer än 1.5 öre, samt skall för varje månad
utgå med ett belopp, motsvarande 75 procent av den summa, varmed transportkostnaden
under månaden överstiger 1.5 öre per kilogram under månaden
transporterad mjölk. Då omständigheterna därtill föranleda, kan kommissionen
bevilja bidrag för del av körlinje. I dylikt fall tages vid bidragsfrågans
prövning hänsyn allenast till transportkostnaden för den mjölk, som
uppsamlas längs sagda del av körlinjen. Såsom förutsättning för att mejeri
skall äga erhålla bidrag gäller, att mejeriets mjölktransporter äro ordnade
på ett rationellt sätt. Bidrag utgå endast för tiden 1 december 1941—31 maj
1942.
Genom kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 660), ändrad genom kungörelsen
den 28 juni 1941 (nr 566), angående reglering av införseln av mjölk
och mjölkprodukter har förbud meddelats mot införsel till riket av mjölk,
grädde, smör och ost utan tillstånd av livsmedelskommissionen. I den mån
Kungl. Majit så föreskriver, skall importör av nu nämnd vara erlägga införselavgift
för densamma med belopp, som Kungl. Majit bestämmer. Örn särskilda
förhållanden därtill föranleda, kan Kungl. Majit eller, efter Kungl.
Majits bemyndigande, livsmedelskommissionen medgiva befrielse från erläggande
av införselavgift eller återbäring av sådana avgift.
Genom kungörelsen den 10 januari 1941 (nr 23) angående reglering av införseln
av vissa fettvaror m. m. har förbud meddelats att utan tillstånd av
livsmedelskommissionen införa jordnötter, kopra, sojabönor och andra icke
ätbara oljehaltiga frön och frukter ävensom fett och oljor av animaliskt eller
vegetabiliskt ursprung.
De under konsumtionsåret 1940/41 vidtagna åtgärderna i syfte att höja
smörproduktionen ävensom att reglera konsumtionen av matfett och ost, om
vilka förmäles i den i propositionen nr 278 till 1941 års riksdag lämnade
redogörelsen, ha bibehållits samt kompletterats med ytterligare åtgärder i
samma syfte. Bland dessa märkes i främsta rummet mjölkstandardiseringen.
Såsom redan i det föregående nämnts, har nämligen Kungl. Majit genom
kungörelse den 7 november 1941 (nr 830) förordnat, att i regel ej skall få
säljas annan konsumtionsmjölk än sådan, som vid mejeri standardiserats till
en fetthalt av 3 procent. Livsmedelskommissionen eller, efter dess bemyndigande,
lokal kristidsmyndighet kan dock medgiva undantag från nyssnämn
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
15
da bestämmelse. Sådana undantag lia även medgivits, i huvudsak å platser,
där mejerimjölk ej funnits att tillgå på rimligt avstånd från konsumenterna.
Kungörelsen nr 830/1941 gällde till den 1 april 1942, då den ersattes av Kungl.
Maj:ts kungörelse den 6 mars 1942 (nr 91) med vissa bestämmelser angående
handeln med mjölk. Den nya kungörelsen överensstämmer i sak i stort sett
med den förutvarande kungörelsen, men har bl a. kompletterats med vissa
bestämmelser angående utövandet av kontroll över efterlevnaden av standardiseringsbestämmelserna.
Bland åtgärderna i syfte att höja smörproduktionen
samt att reglera matfettsförbrukningen kan vidare nämnas, att genom en
av Kungl. Majit den 28 juni 1941 utfärdad kungörelse (nr 545) från och med
den 1 juli 1941 förordnats örn beslag å samt reglering av handeln med kondenserad
mjölk och grädde samt med torrmjölk. Någon allmän tilldelning av
dessa varor till förbrukare har icke medgivits. Vidare är handeln med annan
grädde än kondenserad grädde alltsedan den 20 november 1941 underkastad
reglering enligt Kungl. Maj :ts kungörelse den 7 november 1941 (nr 862) och
från och med den 30 november 1941 är enligt Kungl. Majlis kungörelse den
28 november 1941 (nr 891) förhållandet detsamma med fettemulsion. Sistnämnda
båda varor ha sammanförts med matfettsregleringen på så sätt att inköpsbevis
för matfett förklarats alternativt gälla för inköp av grädde eller
fettemulsion. Denna åtgärd har medfört en avsevärd nedgång av gräddförsäljningen.
Förbudet mot tillverkning av ost med en fetthalt av 30 procent eller däröver
har likaledes bibehållits. Vidare är enligt förenämnda kungörelse den
28 juni 1941 (nr 545) handeln med ost underkastad reglering alltsedan den
1 juli 1941. På grund av den av det dåliga skördeutfallet föranledda nedgången
i mjölkproduktionen och önskvärdheten av att i första hand hålla
smörproduktionen uppe och tillgodose efterfrågan på konsumtionsmjölk har
såväl ostproduktionen som tilldelningen av ost hållits på en proportionsvis
mycket låg nivå.
Även under år 1941 har tillverkningen av hushållsmargarin legat nere under
viss del av året. Genom kungörelse den 9 maj 1941 (nr 233) förordnade
Kungl. Majit, att hushållsmargarin från och med den 12 maj 1941 och tills
vidare icke fick tillverkas för avsalu. Denna kungörelse gällde till och med den
16 oktober 1941, då densamma upphävdes genom en av Kungl. Majit den 10
oktober 1941 utfärdad kungörelse (nr 788).
1 detta sammanhang kan slutligen nämnas, att bestämmelserna om prisrabattering
å matfett bibehållits även under innevarande konsumtionsår, samt
att genom Kungl. Majits kungörelse den 23 maj 1941 (nr 303) för vissa befolkningsgrupper
införts prisrabattering även å mjölk. Båda rabatteringskungörelserna
lia undergått vissa ändringar huvudsakligen berörande tilldelningsgrunderna
genom Kungl. Majits kungörelser den 30 oktober 1941 (nr 824 och
825) varjämte genom Kungl. Majits kungörelse den 10 oktober 1941 (nr 786)
bereus möjlighet för att rabattkort för matfett respektive mjölk förklaras
gälla för erhållande av rabatt även vid inköp av fodermedel, utsädesspannmål
och konslgödselmedel. Beträffande det närmare innehållet av nu gällan
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
de grunder för tilldelning av rabattkort ävensom rabatteringsbestämmelserna
i övrigt hänvisas till livsmedelskommissionens cirkulär nr 507.
Slaktdjursregleringen. Jämlikt bemyndiganden av 1937 och 1939 års lagtima
riksdagar, vilka bemyndiganden även omfatta reglering av införseln a*''
kött och fjäderfä, har Kungl. Majit genom kungörelse den 30 juni 1937 (nr
648), vilken ändrats genom kungörelserna nr 527/1938, 54 och 99/1939 samt
568/1941 och jämlikt sistnämnda kungörelse gäller tills vidare, förordnat, att
levande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur och får, kött av häst,
fläsk — torrsaltat amerikanskt fläsk likväl undantaget — samt konserver av
dylikt kött eller av fläsk icke må införas till riket utan tillstånd av statens
jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission. Vid införsel av fårkött
har sedan 1936 utgått en avgift, vars belopp under våren och försommaren
utgjort 15 öre för kilogram och under övriga delar av året 30 öre för
kilogram. Från och med den 1 april 1941 utgår nämnda avgift med 15 öre
för kilogram. Sedan den 16 juli 1938 utgår införselavgift för saltat hästkött
och från och med den 15 mars 1938 även för konserver av nöt- och fårkött.
Sistberörda avgifter lia under hela tiden varit 15 öre för kilogram. Där det
med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat, kan Kungl. Majit eller,
efter Kungl. Majits bemyndigande, livsmedelskommissionen medgiva befrielse,
helt eller delvis, från införselavgift eller återbäring av sådan avgift.
Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift,
vilken enligt förordning den 28 juni 1941 (nr 489) gäller tills vidare till och
nied den 30 juni 1942, skall, därest Kungl. Majit så förordnar, för åstadkommande
av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur och slakteriprodukter
upptagas viss avgift, slaktdjursavgift. Sådan avgift skall utgå
för kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, som godkänts vid besiktning å
offentlig köttbesiktningsbyrå, offentligt slakthus eller kontrollslakteri. Avgiftens
belopp bestämmes av Kungl. Majit under iakttagande att den högst
får utgöra, räknat för hel kropp, beträffande nötkreatur, som efter nedslaktningen
väger minst 150 kilogram, och häst 3 kronor, svin 2 kronor samt
övriga djur 1 krona. Kungl. Majit äger medgiva undantag från avgiftsskyldighet,
där så med hänsyn till särskilda förhållanden finnes skäligt. Närmare
bestämmelser rörande ordningen för slaktdjursavgiftens erläggande och indrivande
ävensom i avseende å förordningens tillämpning i övrigt ha meddelats
i kungörelsen den 20 juni 1935 (nr 363). Efter det att under tiden 1 juli
1937—30 juni 1939 ingen slaktdjursavgift utgått, förordnades genom kungörelse
den 22 juni 1939 (nr 405) att sådan avgift skulle tills vidare från och
med den 1 juli 1939 utgå för svin med 2 kronor per djurkropp och för spädgris
— eller svin med en slaktvikt understigande 15 kilogram — med 1 krona.
Enligt kungörelse den 21 juni 1940 (nr 635) utgår från och med den
1 juli 1940 ingen slaktdjursavgift.
Den genom Kungl. Majits kungörelse den 28 mars 1941 (nr 173) genomförda
regleringen av förbrukningen av köttvaror äger alltjämt bestånd. Sagda
kungörelse har undergått vissa förändringar jämlikt kungörelsen den 3
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
17
oktober 1941 (nr 806) innebärande, i huvudsak, att även försäljningen av levande
djur av de slag, som avses i kungörelsen den 28 mars 1941, till innehavare
av slakteritillstånd underkastats viss reglering. Genom kungörelsen
den 30 april 1942 (nr 210) har regleringen av förbrukningen av köttvaror
utvidgats till att omfatta även blod av de djurslag, som avses i kungörelsen.
Äggregleringen. Enligt kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) angående
reglering av införseln av ägg, jämförd med kungörelserna nr 283/1935,
789/1939 och 569/1941, må ägg ej införas till riket utan tillstånd av statens
livsmedelskommission eller den kommissionen bemyndigar att meddela
tillstånd till sådan införsel. Livsmedelskommissionen har vidare berättigats
föreskriva, att för sådant tillstånd skall utgå licensavgift enligt
de grunder, som Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmer. Vad sålunda
stadgats skall jämlikt kungörelsen den 5 oktober 1934 (nr 490) angående
utsträckt tillämpning av förstnämnda kungörelse tillämpas jämväl i fråga
örn flytande äggvita samt beträffande äggula, som icke uteslutande är avsedd
för beredning av läder.
Enligt kungörelsen den 6 oktober 1939 (nr 692), jämförd med kungörelsen
nr 789/1939, må vidare utförsel av hönsägg icke äga rum utan tillstånd av
livsmedelskommssionen, eller, efter kommissionens bemyndigande, av Sveriges
äggintressenters förening u. p. a., därvid skall tillses, bland annat, att
utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna enligt skäliga grunder och
på sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel åstadkommes.
Äggintressentföreningen har efter bemyndigande av livsmedelskommissionen
intill den 1 oktober 1941 utövat de befogenheter i avseende å beviljande
av införsel- eller utförseltillstånd samt fastställande av licensavgift och utförselavgift,
som enligt ovan anförda författningar tillkommit kommissionen.
Efter utgången av september 1941 utövar kommissionen själv dessa befogenheter.
Kungl. Maj:t har utfärdat närmare föreskrifter angående regleringen av
införseln och utförseln av ägg.
Kungl. Maj:t har i brev den 15 och 29 november 1940 samt den 7 februari
och den 2 maj 1941 bemyndigat livsmedelskommissionen att, i den mån marknadsläget
så påfordrade, verkställa inlagring av ägg.
I brev den 23 maj och den 15 augusti 1941 bemyndigade Kungl. Majit livsmedelskommissionen
att föranstalta örn import av sammanlagt högst 1,500
ton ägg, och anvisade i samband därmed medel att tjänstgöra såsom förlagskapital.
Försörjningsläget i fråga örn ägg har under år 1941 föranlett statsmakterna
till konsumtionsreglerande åtgärder. Sålunda har Kungl. Majit i kungörelse
den 19 september 1941 (nr 757) förordnat angående reglering av handeln
med ägg m. m. I enlighet härmed har ransonering av äggförbrukningen
införts från och med den 24 september 1941.
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 319.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Fodermedelsregleringen. Enligt förordningen den 14 juni 1933 (nr 329)
angående skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl må oljekakor, som
importeras eller inom riket tillverkas, beläggas med skatt. I förordningen, som
ändrats genom förordningarna nr 177/1934, 281/1935, 261/1937, 475/1937 och
251/1939, innefattas bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta om erläggande
av sådan skatt med högst 8 öre för kilogram av varans nettovikt vid
införsel till riket eller tillverkning inom riket för försäljning av oljekakor,
mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, och mjöl, framställt vid extraktion
av råvara, som kan användas för tillverkning av oljekakor. Genom
kungörelse nr 691/1939 har förordnats, att skatt jämlikt bestämmelserna i
förstnämnda förordning tills vidare från och med den 9 oktober 1939 icke
skall utgå.
Enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) örn införselavgift å havre och
majs jämte vissa andra fodermedel, ändrad genom förordningen nr 420/1936,
skall vidare, i den mån Kungl. Majit så förordnar, sådan avgift erläggas för
följande varor, som införas till riket, nämligen havre, majs, korn, vicker,
pelusker och andra foderärter, foderbönor, manioka- och arrowrot (tapiokarot),
produkter, vilka genom förmälning eller på annat sätt för foderändamål
framställts av dessa varor, produkter av vete, råg och annan spannmål, vilka
på grund av tillsättning med annat ämne äro tjänliga endast för foderändamål,
risfodermjöl, glutenfoder, melassfoder och sockerschnitzel. Kungl. Majit
må ock förordna om införselavgift för andra till fodermedel hänförliga varor
av visst slag, vilka införas till riket. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden
finnes påkallat, äger Kungl. Maj :t medgiva befrielse, helt eller delvis,
från stadgad avgift. Avgiften skall utgå med det belopp, högst 8 öre för
varje kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit eller, efter bemyndigande
av Kungl. Majit, statens jordbruksnämnd bestämmer, samt erläggas
till tullverket i den ordning som om tull är föreskriven eller, där Kungl. Majit
beträffande vara av visst slag så finner lämpligt, i annan av Kungl. Maj :t bestämd
ordning. Införselavgift har sedermera under några år utgått jämlikt
bestämmelserna i förordningen nr 153/1934. Genom kungörelsen nr 764/1939
har emellertid förordnats, att sådan införselavgift från och med den 1 november
1939 tills vidare icke skall utgå. Enligt kungörelsen den 21 augusti 1935
(nr 496) angående reglering av införseln av havre och majs samt vissa andra
fodermedel, ändrad genom kungörelsen nr 697/1939, erfordras för införsel
av i sistnämnda kungörelse angivna varuslag tillstånd av statens jordbruksnämnd,
numera statens livsmedelskommission.
Till stödjande av den svenska havreodlingen har genom förordningen den
29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre vid gryn- och
mjöltillverkning m. m. stadgats skyldighet för den, som driver kvarn och därvid
använder utländsk havre, att vid framställning av havregryn, havremjöl,
havremust och övriga produkter av havre, avsedda till människoföda, använda
svensk havre i sådan omfattning, att den för tid, som Kungl. Majit
fastställer (tillverkningsperiod), uppgår till viss av Kungl. Maj :t bestämd pro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
19
cent av all den havre, varav under perioden nämnda produkter framställas
vid kvarnen (tillverkningsprocent). I anslutning till denna förordning har
genom kungörelsen den 14 juni 1933 (nr 343) angående reglering av införseln
av havregryn och havremjöl, vilken kungörelse jämlikt kungörelse den 28
juni 1941 (nr 567) gäller tills vidare, meddelats förbud mot införsel till riket
av sistnämnda varor utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Tillverkningsprocenten,
som under tiden 1 oktober 1939—1 april 1940 utgjort 75, sänktes från
och med sistnämnda dag till 25. Från och med den 1 april 1941 föreligger
icke skyldighet för kvarnidkare att använda svensk havre vid grynberedningen.
I detta sammanhang må nämnas, att statens jordbruksnämnd, numera livsmedelskommissionen,
enligt beslut av Kungl. Maj:t den 23 augusti 1937 äger
medgiva, att införsel av varor, som avses i kungörelsen den 21 augusti 1935
angående reglering av införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel,
må ske utan iakttagande av bestämmelserna i förutnämnda förordningar
den 18 maj 1934 (nr 153) och den 29 maj 1933 (nr 234), under förutsättning
att varorna införas för att användas för industriellt ändamål eller
för tillverkning av varor för export eller ock importören ur riket utfört motsvarande
myckenhet varor av samma slag.
Genom kungörelse den 29 september 1939 (nr 677) förordnades örn beslag
å oljekakor, mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, samt mjöl, framställt
vid extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning av oljekakor.
Vidare lades genom kungörelse den 3 maj 1940 (nr 302) beslag å omalen
havre samt råg- och vetekli. Vad beträffar omalen havre hävdes beslaget genom
kungörelse den 9 augusti 1940 (nr 754). Genom kungörelse den 1 augusti
1940 (nr 753) har även bestämts örn beslag å melass. Genom kungörelse
den 31 augusti 1940 (nr 795) förordnades om reglering av handeln med nyssnämnda
slag av oljekraftfoder, råg- och vetekli, melass och majs.
Enligt en den 14 oktober 1939 utfärdad kungörelse (nr 717) lades ärter
— såväl matärter som foderärter — under beslag. Sistnämnda beslag hävdes
genom kungörelser den 26 april 1940 (nr 267) och den 2 juli 1940 (nr 676).
Genom kungörelsen den 11 oktober 1940 (nr 869) angående beslag å brödsäd
och fodersäd, m. m. lades fodersäd — havre, korn, blandsäd, vicker
samt till människoföda ej tjänliga ärter och bönor — från och med den 16
oktober 1940 under beslag i Götaland, Svealand och Gästrikland. Beslaget
å fodersäd utvidgades genom kungörelse den 13 december 1940 (nr 998) till
att omfatta jämväl övriga delar av riket, varjämte genom kungörelse sistnämnda
dag (nr 999) förordnades om reglering av handeln med fodersäd.
Genom kungörelse den 4 juli 1941 (nr 622) lades beslag jämväl å, förutom
annat, 1941 års skörd av nyssnämnda slag av fodersäd, varjämte genom kungörelse
den 30 augusti 1941 (nr 707) — med upphävande av kungörelsen nr
999/1940 —- bestämmelser meddelades angående handeln därmed. Genom nyssnämnda
kungörelse nr 622/1941 lades beslag även å foderbetor och vitbetor.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 319-
I kungörelse den 4 juli 1941 (nr 626) meddelades bestämmelser angående beslag
å samt reglering av handeln med åtskilliga fodermedel, däribland luzernmjöl,
skurna och torkade vitbetor, havre- och kornkli, kreatursfoder av animaliskt
avfall, glutenfoder, melassfoder och s. k. benprecipitat och annat
dikalciumfosfat ävensom å annat i tulltaxan ej särskilt nämnt kreatursfoder.
Genom kungörelse samma dag (nr 627) lades vidare beslag å omalen majs
m. m.
Vad slutligen beträffar stråfoder (hö och halm) må nämnas, att genom
kungörelse den 19 augusti 1940 (nr 778) förbud utfärdades att föra hö från
det område, som omfattas av de fem norrlandslänen, till ort, belägen utom
nämnda område. Genom kungörelse den 8 november 1940 (nr 915) utfärdades
allmänt transportförbud för hö och halm, dock med undantag för transporter
inom vissa områden, nämligen dels Norrland, dels Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus och Hallands län, dels Gotlands län dels ock Öland. Sistnämnda
kungörelse upphävdes genom kungörelsen den 10 januari 1941 (nr 16), vilken
stadgade allmänt beslag å stråfoder (hö och halm). I kungörelse den 30
augusti 1941 (nr 707), ändrad genom kungörelsen den 5 september 1941 (nr
722), har vidare bestämts örn reglering av handeln med stråfoder.
Slutligen kan nämnas, att i kungörelse den 21 november 1941 (nr 880) förordnats
örn beslag å samt reglering av handeln med fodercellulosa.
I anslutning till utfärdande av kungörelsen nr 677/1939 om beslag å vissa
fodermedel bemyndigade Kungl. Maj:t statens jordbruksnämnd att i huvudsaklig
överensstämmelse med vissa förslag av nämnden träffa avtal angående
reglering av handeln med fodermedel med foderintressentföreningen
u. p. a., vilken utgjorde gemensamt organ för svenska lantmännens riksförbund,
ett antal privata fodermedelsimportörer och kooperativa förbundet.
Med stöd av detta bemyndigande träffades mellan jordbruksnämnden och
föreningen överenskommelser av i huvudsak följande innehåll. Enligt avtalet
förband föreningen sig att ombesörja import av oljekakor och mjöl
av oljekakor och att i den utsträckning nämnden bestämde inköpa under
beslag liggande kraftfodermedel till priser och på villkor i övrigt, som nämnden
föreskreve, samt att försälja dylik vara allenast efter tillstånd av nämnden
samt i den ordning och till de priser ävensom på de villkor i övrigt, som
bestämdes av nämnden. Under förutsättning att föreningen iakttoge bestämmelserna
i avtalet utfäste nämnden sig att medgiva undantag från gällande
införselförbud å här omförmälda varor endast åt föreningen samt att före
fastställande av priser och övriga villkor för inköp och försäljningar av hithörande
varor samråda med föreningen. Enligt avtal mellan statens livsmedelskommission
och foderintressentföreningen den 6 februari 1940 ändrades
denna överenskommelse såtillvida, att från och med den 15 februari nämnda
år försäljningen av inom landet tillverkat linfrömjöl och linfrökakor samt
sojamjöl tills vidare skedde under livsmedelskommissionens direkta kontroll
och foderintressentföreningens befattning med nämnda försäljning upphörde.
Foderintressentföreningens här ifrågavarande verksamhet har från och med
den 1 september 1941 överflyttats på svenska spannmålsaktiebolaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
21
I detta sammanhang må nämnas, att svenska spannmålsaktiebolaget i avtal,
som i enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 augusti 1941
träffats för tiden 1 september 1941—31 augusti 1942 mellan svenska staten och
bolaget, åtagit sig — förutom att under vissa villkor inköpa brödsäd och
matärter — även att utöva den verksamhet beträffande spannmål, frö och
fodermedel samt produkter därav ävensom de särskilda uppgifter i övrigt,
som uppdragas åt bolaget. I anslutning till nämnda avtal har åt svenska
spannmålsaktiebolaget uppdragits vidtagande av ett flertal åtgärder, som föranletts
av i det föregående nämnda beslag.
De regleringsåtgärder, som under 1940 och 1941 samt den gångna delen av
1942 vidtagits på fodermedelsmarknaden, ha föranletts dels av den genom
krigsförhållandena inträdda bristen på importerade fodermedel och dels av
1940 och 1941 års felslagna foderskördar. Inom ramen för de direktiv, som
av Kungl. Majit lämnats livsmedelskommissionen framför allt i anslutning
till utfärdade kungörelser rörande olika beslag och därjämte även i olika
Kungl. Maj:ts brev, har livsmedelskommissionen vidtagit ett flertal regleringsåtgärder,
av vilka de viktigaste här må beröras. Sedan majsimporten
till följd av krigshändelserna i april 1940 nästan helt upphört, vidtog livsmedelskommissionen
anstalter för tillhandahållande av annat foder. Med
stöd av kungörelsen den 3 maj 1940 (nr 302) angående beslag å omalen
havre samt råg- och vetekli genomförde kommissionen i maj 1940 en provisorisk
ransonering å havre samt råg- och vetekli. Denna reglering kompletterades
i juni månad (cirkulär nr 56), med bestämmelser för tiden intill
den 1 september 1940. Sedan det visat sig, att fodersäd salufördes endast
i obetydlig omfattning, utfärdade kommissionen i december 1940 (cirkulär
nr 176) bestämmelser om jordbrukares avstående av fodersäd inom Svealand,
Götaland och Gästrikland. Bestämmelser örn tilldelning av fodersäd
meddelades i sistnämnda cirkulär intill utgången av januari 1941, i cirkulär
nr 217 för tiden 1 februari—14 mars samt i cirkulär nr 263 för tiden
efter den 14 mars intill utgången av stallfodringsperioden 1940/1941.
Vad i övrigt beträffar fodermedelsregleringen fram till den 1 september
1941 må nämnas, att livsmedelskommissionen den 15 februari 1940 i
cirkulär nr 19 meddelade vissa bestämmelser angående försäljningen av
oljekraftfoder fram till den 1 september 1940. Livsmedelskommissionen
meddelade därefter i augusti 1940 föreskrifter (cirkulär nr 93) rörande kraftfodertilldelningen
under konsumtionsåret 1 september 1940—31 augusti 1941.
Vidare kan nämnas, att livsmedelskommissionen i anslutning till det tidigare
omnämnda beslaget å stråfoder i januari 1941 meddelade vissa bestämmeb
ser angående överlåtelse av stråfoder (cirkulär nr 204 samt 355).
Sedan det visat sig, att även 1941 års foderskörd blivit mycket svag samt
— såsom förut nämnts — beslag meddelats å nämnda skörd, ha av livsmedelskommissionen
olika bestämmelser utfärdats angående såväl avslående
av fodersäd som tilldelning av alla slags fodermedel. De grundläggande bestämmelserna
rörande avståendet av fodersäd återfinnas i cirkulär nr 450,
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Beträffande tilldelningen av fodersäd meddelades föreskrifter för september
1941 i cirkulär nr 414, för tiden 1 oktober—31 december 1941 i cirkulär
nr 455, för tiden 1 januari—14 mars 1942 i cirkulär nr 565 samt för
tiden 15 mars—31 maj 1942 i cirkulär nr 672. Provisoriska bestämmelser
angående regleringen av handeln med stråfoder meddelades i cirkulär nr
417 i anslutning till kungörelse härom den 30 augusti 1941 (nr 707), varefter
definitiva föreskrifter lämnades i cirkulär nr 423. Tilldelningen av
stråfoder har reglerats enligt bestämmelser i följande cirkulär: nr 423 för
tiden intill 1941 års utgång, nr 486 och 566 för tiden 1 januari—14 mars
1942 samt nr 673 för tiden 15 mars—31 maj 1942. Ifråga örn kraftfoder
återfinnas bestämmelserna örn tilldelning därav för konsumtionsåret
1941/1942 i cirkulär nr 438 och 439. I detta sammanhang kan nämnas, att
odlare av oljeväxter under nämnda konsumtionsår erhållit och för följande
konsumtionsår utlovats viss extra tilldelning av oljekraftfoder (cirkulär nr
611).
Såsom ersättningsfoder har tillhandahållits avsevärda kvantiteter fodercellulosa,
som tillverkats av cellulosaindustrien i samråd med de statliga
myndigheterna. Försäljningen härav var fri under hela konsumtionsåret
1940/1941 med undantag för tiden 20 mars—16 april 1941 under vilken tid
licens erfordrades för rätt till inköp av Tiven fodercellulosa. Då efterfrågan
på fodercellulosa under senare delen av hösten 1941 kom att betydligt överstiga
möjligheterna att få fram detta fodermedel i marknaden, måste särskilda
åtgärder vidtagas. I kungörelse den 21 november 1941 (nr 880) meddelades,
såsom förut nämnts, beslag å fodercellulosa, varjämte handeln därmed
reglerades enligt bestämmelser, som utfärdades av livsmedelskommissionen
(cirkulär nr 526). Från och med april 1941 infördes ransonering av
fodercellulosa under kristidsmyndigheternas medverkan (cirkulär nr 646).
Vidare må nämnas vissa andra åtgärder, som av statsmakterna vidtagits för
att befrämja framskaffandet av fodermedel. I kungörelse den 25 juli 1941
(nr 674) har Kungl. Maj:t förordnat, att innehavare av vassbärande område,
vilken icke före den 10 augusti 1941 skördat därå växande vass, skulle
vara skyldig att för vassens skördande upplåta området till kronan eller
svenska stråfoderhandelsföreningen u. p. a. Sedan det konstaterats, att även
vintervassen ägde ett betydande fodervärde, utfärdades en kungörelse den 16
januari 1942 (nr 4) om skyldighet för innehavare av vassbärande område,
som ej före den 15 februari skördat därå befintlig vass, att för vassens skördande
upplåta området till kronan eller svenska spannmålsaktiebolaget.
I anslutning till det i det föregående omnämnda allmänna beslaget å brödsäd
och fodersäd från och med den 16 oktober 1940 bestämde livsmedelskommissionen
i sitt cirkulär nr 124, med Kungl. Maj:ts medgivande, att för
fodersäd, som frivilligt överlätes eller hembjödes till svenska spannmålsaktiebolaget
före den 1 mars 1941, skulle utgå ett pris för deciton av för
svarthavre 22 kronor 50 öre, för vithavre 23 kronor 50 öre, för kom 25
kronor samt för blandsäd 24 kronor, medan vid förfogande jämlikt allmänna
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
23
förfogandelagen liksom vid försäljning efter den 28 februari 1941 priserna
skulle vara 2 kronor lägre för deciton. I ett senare cirkulär (nr 165—C 57)
bestämdes att — vid frivillig överlåtelse före den 1 mars 1941 — priset på
vicker och foderärter skulle vara 38 kronor för deciton.
I anslutning till regleringen av handeln med 1941 års foderskörd fastställde
livsmedelskommissionen enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti
1941 i cirkulär nr 411 följande normalpriser att gälla från och med den 1
september 1941 tills vidare intill utgången av februari 1942, nämligen för
stråblandsäd 24 kronor för deciton, för vithavre 22 kronor 50 öre för deciton,
för svarthavre 21 kronor 50 öre för deciton samt för vicker och foderärter
38 kronor för deciton. Enligt senare bestämmelser ha dessa priser utsträckts
att gälla tills vidare under våren och sommaren 1942. Försäljningspriset å
fodercellulosa var under stallfodringsperioden 1940/1941 18 kronor för deciton.
För att stimulera förbrukarna till förhandsinköp under sommaren 1941
tillhandahölls fodercellulosa under nedannämnda perioder till följande nedsatta
priser, angivna i kronor för deciton (cirkulär nr 342):
Oriven foder-
Cellfor och
Cellfor
cellulosa
Cellfor M
MM
under tiden 21—30 juni 1941......
........ 13:50
16: 50
16: 75
under juli 1941...................
........ 13:75
16: 75
17: —
under augusti 1941................
........ 14: —
17: —
17: 25.
Genom Kungl. Maj:ts brev den 15 augusti 1941 bemyndigades livsmedelskommissionen
fastställa normalpris å fodercellulosa. Priset bestämdes i anslutning
härtill av kommissionen från och med den 8 september 1941 till följande
belopp i kronor för deciton (cirkulär nr 426): Oriven fodercellulosa
9: —, Cellfor och Cellfor M 12: — samt Cellfor MM 12: 25.
Genom beslut den 13 december 1940 bemyndigades livsmedelskommissionen
utanordna rabatter av statsmedel vid inköp av fodersäd och fodercellulosa.
Dylika rabatter utgingo därefter under större delen av konsumtionsåret
1940/41 (cirkulär nr 176, 217, 263 och 353). Under det innevarande konsumtionsåret
utgå icke några speciella rabatter å fodersäd eller fodercellulosa.
I stället har enligt kungörelse den 10 oktober 1941 (nr 786) införts den anordningen,
att rabattkort för matfett och mjölk från och med den 15 oktober
1941 gälla även för erhållande av rabatt vid inköp av fodermedel, utsädesspannmål
och konstgödselmedel (cirkulär nr 468).
Det i det föregående nämnda beslaget å stråfoder tillkom för att i rådande
svåra situation möjliggöra för statsmakterna att ingripa reglerande på stråfodermarknaden.
I samma syfte tillskapades ett särskilt organ, svenska
stråfoderhandelsföreningen u. p. a. I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 11 januari 1941 slöts mellan denna och svenska staten den 31 januari
1941 ett särskilt avtal, enligt vilket föreningen förband sig att inköpa
under beslag liggande stråfoder lill priser och på villkor i övrigt, sorn livsmedelskommissionen
kunde komma att föreskriva, samt att försälja stråfoder
allenast efter tillstånd av kommissionen samt i den ordning och till de
24
Kungl Maj:ts proposition nr 319.
priser ävensom på de villkor i övrigt, som bestämdes av kommissionen. Under
sådana förutsättningar utfäste sig kommissionen att före fastställandet av
priser och övriga villkor för inköp och försäljning av stråfoder samråda med
föreningen. Staten förband sig att vid avtalets upphörande övertaga de ekonomiska
förpliktelser, som föreningen enligt avtalet iklätt sig, ävensom den
förlust å föreningens med avtalet avsedda rörelse, som då kunde hava uppstått.
Föreningens verksamhet har från och med den 1 september 1941 övertagits
av svenska spannmålsaktiebolaget.
Brödsädsregleringen m. m. Enligt förordningen den 13 juni 1930 (nr
249) om användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning av
mjöl m. m. (inmalningsförordningen), vilken ändrats genom förordningarna
nr 396/1930 och 495/1935, skall vid framställning inom riket av vetemjöl
eller rågmjöl användas svenskt vete respektive svensk råg till myckenhet
motsvarande viss procent av allt det vete eller all den råg, som under viss av
Kungl. Majit bestämd förmalningsperiod förmales vid vederbörande kvarn
(inmalningsprocent). Vid framställning av vetemjöl skall därjämte iakttagas,
att det svenska vetet uppgår till viss procent av varje för sig förmalt veteparti
(minimiprocent). Motsvarande inblandningsskyldighet föreligger beträffande
mjöl, som införes till riket. Nämnda bestämmelser gälla ej vetemjöl eller
rågmjöl, som av kvarninnehavare exporteras eller vetemjöl, som av honom
användes för tillverkning av makaroner eller för fullgörande av försäljningsavtal
levereras till någon, som idkar sådan tillverkning; ej heller avse bestämmelserna
vetemjöl, som användes för framställning av vara, rörande vilken
Kungl. Majit förordnat, att vad nyss sagts i avseende å makaroner skall äga
motsvarande tillämpning. Där förhållandena sådant påkalla, äger Kungl.
Majit medgiva ytterligare undantag från bestämmelserna i fråga. Inmalningsprocenten
för vete har under tiden 1 maj 1940—30 april 1941 varit fastställd
till 97. Inmalningsprocenten för råg bestämdes frän och med den 1 mars 1939
till 98 men sänktes från och med don 1 november 1939 till 90 och från och
med den 1 september 1940 till 10. Minimiprocenten för vete har alltsedan
hösten 1935 till och med den 30 april 1941 varit 80. Under tiden 1 maj 1941
—31 augusti 1942 är kvarninnehavare icke skyldig använda svenskt vete eller
svensk råg vid framställning av vetemjöl eller rågmjöl.
Föreskrifterna i inmalningsförordningen kompletteras genom bestämmelserna
i kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 493) angående reglering av införseln
av vete och råg samt därav beredda produkter. Enligt denna kungörelse
må vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, mjöl
av vete eller råg, gryn av vete, makaroner och vermiceller ävensom bröd med
undantag av dessertkex, pepparkakor och andra slag av finare bakverk samt
hundbröd icke införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd, numera
statens livsmedelskommission. Jämlikt kungörelsen den 21 augusti 1939
(nr 590), vilken utfärdats med stöd av riksdagens beslut, skulle vid införsel
till riket av vissa av dessa varor, nämligen vete, mjöl och gryn av vete samt
makaroner och vermiceller ävensom råg och mjöl av råg, erläggas vissa in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
25
förselavgifter. Sistnämnda kungörelse har jämlikt kungörelse nr 690/1939
upphört att gälla från och med den 9 oktober 1939.
Till stödjande av brödsädsmarknaden meddelades vidare vissa bestämmelser
örn lämnande av utförselbevis för råg och vete. Nu gällande stadganden
i ämnet innehållas i förordningen den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis
för råg och vete, vilken jämlikt förordning nr 490/1941 gäller till
och med den 31 augusti 1942, samt kungörelsen den 23 augusti 1937 (nr 770)
med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning.
Med stöd av förordningen om utförselbevis för råg och vete föreskrev Kungl.
Majit genom kungörelse den 23 augusti 1937 (nr 768), att vid export av inhemsk
brödspannmål dylika bevis tills vidare under tiden 1 september
1937—31 juli 1938 finge utfärdas för hälften av den utförda myckenheten.
Idkare av kvarnrörelse, som återutförde spannmål av utländskt ursprung,
ägde enligt samma kungörelse på vissa villkor erhålla utförselbevis för hela
den utförda myckenheten. I samband härmed förordnades genom kungörelse
förstnämnda dag (nr 767), att vid utförsel under samma tid av mjöl
eller gryn av vete, för vars framställning svensk råvara kommit till användning,
restitution av tull enligt 4 § förordningen angående tullrestitution finge
åtnjutas allenast för halva utförselkvantiteten. Enligt kungörelse den 31 augusti
1938 (nr 550), vilken trädde i kraft den 1 september nämnda år och
jämlikt kungörelserna nr 544/1939 och nr 562/1939 gällt till och med den
31 augusti 1940, har utförselbevis kunnat utfärdas för hela den exporterade
kvantiteten, oavsett om denna varit av utländskt eller inhemskt ursprung.
Några bestämmelser i ämnet för tiden efter den 31 augusti 1940 ha icke utfärdats.
Någon bestämmelse örn inskränkning i rätten att erhålla kvarnindustrirestitution
har från och med den 1 september 1938 icke varit gällande
(jfr nr 551/1938).
Den 26 augusti 1939 utfärdades kungörelse (nr 570) angående exportförbud
å vissa varor, vilken omfattade bland annat alla viktigare jordbruksprodukter.
Med upphävande av tidigare kungörelser ha därefter nya bestämmelser
i ämnet utfärdats. De nu gällande innefattas i kungörelsen den 21
mars 1941 (nr 168) angående allmänt exportförbud. Enligt denna kungörelse
må undantag från exportförbudet (exportlicens) meddelas, såvitt angår
de flesta jordbruksprodukter, av statens livsmedelskommission och i övrigt
av statens handelskommission.
Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 280) örn veteavgift, ändrad genom
förordningarna nr 368/1937 och 446/1938, skall, där Kungl. Majit så förordnar,
dylik avgift upptagas å inom riket förmalt svenskt eller utländskt vete
som användes för tillverkning av mjöl eller gryn med det belopp, högst 3 öre
för kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer. Från veteavgift
undantages dock all förmälning mot tull eller lön för tillgodoseende av
odlares husbehov. Genom kungörelse den 21 augusti 1935 (nr 499) har Kungl.
Majit utfärdat tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda förordning, innefattande
stadgande örn, bland annat, att uppbörden av veteavgift skall omhän
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
derhavas av statens jordbruksnämnd, numera statens livsmedelskommission,
som jämväl har att utöva kontroll över avgiftens behöriga utgörande m. m.
Jämlikt förordnanden av Kungl. Majit har veteavgift utgått med varierande
belopp under tiden till och med den 31 augusti 1940, från vilken dag ingen
veteavgift uttagits.
Genom kungörelse den 23 juli 1940 (nr 723) lades vissa partier omalen råg
och omalet vete av 1939 års eller äldre skörd under beslag. Beslaget utvidgades
enligt kungörelse den 11 oktober 1940 (nr 869) till att omfatta även 1940
års skörd av brödsäd. Genom förut omnämnda kungörelse den 4 juli 1941
(nr 622) lades jämväl 1941 års skörd av brödsäd under beslag, varjämte i den
likaledes tidigare omnämnda kungörelsen den 30 augusti 1941 (nr 711) förordnades
om reglering av handeln med brödsäd. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 15 augusti 1941 fastställde livsmedelskommissionen ett normalpris
å brödsäd av 27 kronor för deciton för råg och höstvete samt 29 kronor
för deciton för vårvete att gälla från och med den 1 september 1941 tills vidare
intill utgången av februari 1942 (cirkulär nr 411). Giltighetstiden för detta
normalpris har sedermera i olika repriser förlängts att gälla tills vidare (cirkulär
nr 590 och 702).
I samband med Kungl. Majits förslag till urtima riksdagen 1939 (prop. nr
66) örn införande av ett inlösningspris å råg och vete av 21 kronor 50 öre
för deciton framhölls, att ett höjt pris å brödsäd ej borde få medföra höjning
i mjölpriserna. Då denna mening även biträddes av riksdagen, gav riksdagen
(skr. nr 109) Kungl. Majit bemyndigande att vidtaga åtgärder i angivet syfte.
1 anslutning härtill bemyndigade Kungl. Majit i brev den 30 december 1939
livsmedelskommissionen att träffa avtal med kvarnföretag, vilka driva handelsförmalning
i egentlig mening, att ej tillämpa högre priser än som för
vetemjöl och rågsikt vore 1 krona högre och för sammalet rågmjöl 2 kronor
högre än det pris, som var gällande den 1- september 1939. Såsom förutsättning
för detta åtagande skulle gälla, att nämnda kvarnar för varje deciton
råg, förmalt till rågsikt eller rågmjöl, erhölle en ersättning av statsmedel av
2 kronor under tiden 1 november 1939—31 augusti 1940 samt att svenska
spannmålsaktiebolaget vid leverans av råg och vete till nämnda kvarnar skulle
tillämpa ett försäljningspris, understigande 21 kronor 50 öre per deciton med
ett halvt öre per deciton för varje dag, som leveransen ägde rum tidigare än
den 1 juli 1940. Sedan inlösningspriset på brödsäd av 1940 års skörd höjts till
25 kronor per deciton, meddelade Kungl. Majit i skrivelse den 31 augusti
1940 nya bestämmelser rörande förmalningsersättning. Sådan ersättning
skulle för tiden 1 september 1940—31 augusti 1941 utgå med 1 krona 50 öre
per deciton för spannmål av 1939 års eller äldre skörd, som kvarn förvärvat
före den 1 september 1940, samt i övrigt med 4 kronor per deciton, allt under
villkor att vederbörande kvarninnehavare icke tillämpade högre priser på
mjöl än som livsmedelskommissionen bestämde. Priserna på mjöl bestämdes
av kommissionen (cirkulär nr 101) till för bagerimjöl av vete 34 kronor 50
öre per deciton, för rågsikt 30 kronor 50 öre per deciton samt för sammalet
rågmjöl 25 kronor 25 öre per deciton. Sedan priset vid försäljning av råg eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
27
vete från svenska spannmålsaktiebolaget från och med den 16 oktober 1940
höjts från 25 kronor till 27 kronor 35 öre per deciton, företogs i anledning
av Kungl. Maj:ts brev den 18 oktober och 8 november 1940 motsvarande höjning
av förmalningsersättningen. I cirkulär från livsmedelskommissionen
den 19 november 1940 (nr 153) angavs sålunda, att, vid förmälning av brödsäd
av 1939 års eller äldre skörd, vilken kvarninnehavaren förvärvat före
den 1 september 1940, förmalningsersättning skulle utgå med oförändrat
1 krona 50 öre per deciton. Vid förmälning av sådan brödsäd av 1939 års
eller äldre skörd, som förvärvats under tiden 1 september—15 oktober 1940,
eller av brödsäd av 1940 års skörd, som förvärvats före den 16 oktober 1940,
skulle förmalningsersättning utgå med likaledes oförändrat belopp, 4 kronor
per deciton. Däremot skulle förmalningsersättning utgå med 6 kronor 35 öre
per deciton för all brödsäd, som av kvarninnehavaren förvärvats efter den
15 oktober 1940. Genom Kungl. Maj:ts brev den 18 april 1941 höjdes dessa
ersättningar, såvitt angår handelsförmalning, med 1 krona 15 öre för deciton,
räknat från och med den 1 april 1941 (cirkulär nr 303).
Enligt bemyndigande av Kungl. Majit den 24 oktober 1941 verkställdes en
ytterligare höjning av förmalningsersättningen för tiden 1 september—15
oktober 1941 till respektive 2 kronor 65 öre, 5 kronor 15 öre och 8 kronor 15
öre för deciton (cirkulär nr 479). Sistnämnda belopp bestämdes enligt bemyndigande
av Kungl. Majit den 23 januari 1942 att gälla även efter den 16
oktober tills vidare samt jämväl för korn, förmalt tillsammans med råg eller
vete eller till kornmjöl att tillsättas förmalningsprodukter av råg och vete.
Härjämte bestämdes att för potatisflingor, använda för tillsättning i mjöl av
råg eller vete, skulle från och med den 1 januari 1942 utgå en motsvarande
ersättning eller 8 kronor 15 öre för deciton (cirkulär nr 618). Från och med
den 1 mars 1942 skall motsvarande förmalningsersättning utgå jämväl vid
handelsförmalning av majs till majsmjöl, avsett till inblandning i rågmjöl
(cirkulär nr 699). Från och med den 1 april 1942 skall enligt beslut av livsmedelskommissionen
(cirkulär nr 699) allt siktat vetemjöl (annat än makaronimjöl
och kexmjöl) betecknas såsom enhetsvetemjöl eller vetemjöl av enhetskvalitet,
för vilket skall gälla ett försäljningspris från kvarn av 38 kronor
för deciton. Samtidigt har priset på grahamsmjöl fastställts till 27 kronor
för deciton. Däremot har ingen ändring skett i ovannämnda priser å rågsikt
och sammalet rågmjöl.
Även beträffande förmälning mot lön ha vissa bestämmelser utfärdats.
Enligt kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 809) angående reglering av brödsädsförbrukningen
får förmälning av råg eller vete, som sker i annat syfte
än att i den ordning nämnda kungörelse stadgar föryttra den erhållna varan
eller därav framställda produkter, ej ske annorledes än mot förmalningskort
eller förmalningslicens. Vid dylik förmälning skall förmalningsersättningen
av kvarninnehavaren tillgodoföras mäldägaren. Förmalningsersättningen vid
löneförmalning utgick under tiden 8 september—15 oktober 1940 med 4 kronor
per deciton (cirkulär nr 101) samt därefter till och med den 31 augusti
1941 med 6 kronor 35 öre per deciton (cirkulär nr 153). Från och med den
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
1 september 1941 utgår ersättningen med 2 kronor per deciton (cirkulär nr
413).
Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 5 december 1941 föreskrev livsmedelskommissionen,
att från och med den 16 oktober 1941 förmalningsersättning
med 2 kronor för deciton skulle utgå jämväl för korn, som förmaldes
mot förmalningskort (cirkulär nr 618).
1939 års inhemska skörd av matärter låg betydligt under det normala. I
syfte att trygga krigsmaktens behov av matärter under konsumtionsåret 1939/
1940 samt säkerställa tillräcklig kvantitet utsäde våren 1940 lades genom kungörelse
den 14 oktober 1939 (nr 717) matärter under beslag. I anledning av
en relativt riklig skörd av matärter år 1940 kunde detta beslag sedermera hävas
genom kungörelse den 2 juli 1940 (nr 676). I kungörelse den 28 juni
1941 (nr 546) meddelades åter beslag å matärter ävensom å bönor samt bestämmelser
angående reglering av handeln därmed. I anslutning härtill beslöt
livsmedelskomniissionen att icke medgiva någon tilldelning av ärter och bönor
till enskilda förbrukare och näringsställen under sommaren 1941 (cirkulär nr
357). Genom tidigare omnämnda kungörelse den 4 juli 1941 (nr 622) meddelades
beslag jämväl å 1941 års skörd av matärter och bönor. Från och
med den 19 november 1941 medgavs försäljning av ärter och bönor mot kupong
till inköpskort. I avsikt att reservera 1941 års skörd av bruna bönor
huvudsakligen för försvarsmaktens behov bestämde livsmedelskommissionen,
att endast i handeln befintliga lager av andra bruna bönor än av 1941 års
inhemska skörd finge försäljas från och med den 1 januari 1942 (cirkulär
nr 573).
Vidare må erinras om att i kungörelse den 1 augusti 1940 (nr 755) förordnats,
att matärter icke må införas till riket utan tillstånd av livsmedelskommissionen,
och att Kungl. Majit äger belägga import av dylika ärter med införselavgift.
Liknande förordnande har meddelats rörande bönor genom kungörelse
den 14 mars 1941 (nr 217). Något förordnande om införselavgift har
emellertid icke utfärdats.
I detta sammanhang förtjänar erinras om att enligt det avtal, som, med
godkännande av Kungl. Majit den 30 augusti 1941, för tiden 1 september
1941—31 augusti 1942 slutits mellan staten och svenska spannmålsaktiebolaget,
det åligger bolaget att, i den omfattning och på de villkor Kungl. Majit
eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, livsmedelskommissionen bestämmer,
inköpa svenskt vete och svensk råg ävensom inom landet odlade matärter
av viss beskaffenhet. Bolaget har, i anslutning till tidigare omnämnda
beslag av brödsäd, fodersäd och stråfoder, av livsmedelskommissionen erhållit
bemyndigande att inköpa beslagtagen vara samt att även försälja sådan
vara enligt de närmare bestämmelser, som utfärdats av livsmedelskommissionen.
I enlighet med bestämmelser av livsmedelskommissionen (cirkulär nr 201),
meddelade i anslutning till av Kungl. Majit genom beslut den 3 januari 1941
givet bemyndigande, har under produktionsåret 1940/1941 i vissa fall utgått
rabatt av statsmedel vid inköp av utsädesspannmål av såväl brödsäd som
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
29
fodersäd. Från och med den 15 oktober 1941 gäller, att rabattkorten för matfett
och mjölk jämväl kunna utnyttjas för erhållande av rabatt i den allmänna
handeln å utsädesspannmål.
Rörande de regleringsåtgärder, som vidtagits i fråga om konsumtionen av
mjöl och bröd må följande anföras. För tiden 3—7 september 1940 utfärdades
en särskild kungörelse den 2 september 1940 (nr 801) angående tillfällig
reglering av handeln med mjöl och bröd. I kungörelse den 31 augusti
1940 (nr 809) har bestämts, att förbrukningen av råg och vete saynt mjöl och
gryn därav för åstadkommande av den hushållning därmed, som betingades
av rådande utomordentliga förhållanden, från och med den 8 september 1940
skall vara underkastad reglering. Förmälning av råg och vete må icke verkställas
av annan än den som erhållit kvarntillstånd, överlåtelse av mjöl, gryn
och bröd av råg eller vete får ske endast mot inköpskort eller inköpslicens
enligt bestämmelser, utfärdade av livsmedelskommissionen. Jordbrukare, som
önska förmala egna produkter, äga få sina inköpskort utbytta mot förmalningskort.
Slutligen må nämnas, att enligt kungörelse den 10 januari 1941
(nr 19) även förbrukningen av mjöl och gryn av havre och korn från och
med den 15 januari 1941 samt enligt kungörelse den 5 december 1941 (nr
922) potatisprodukter från och med den 14 december 1941 underkastats reglering.
Enligt livsmedelskommissionens cirkulär den 11 januari 1941 (nr 202)
samt den 11 december 1941 (nr 563) gälla de tidigare meddelade bestämmelserna
rörande regleringen av handeln med mjöl, gryn och bröd av råg eller
vete från och med ovannämnda dagar jämväl för mjöl, gryn och bröd, som
framställts av havre eller kom, samt för potatisprodukter.
Clearing. I anledning av skrivelser från livsmedelskommissionen har
Kungl. Maj:t i brev den 27 september 1940 beslutat örn inrättandet inom
livsmedelskommissionen av en särskild clearingkassa för reglering enligt
Kungl. Maj:ts bestämmelser av marknadspriserna inom landet å förnödenheter
för jordbrukets behov. Kommissionen har utgått ifrån, att det lämpligaste
sättet att åstadkomma den önskvärda regleringen vöre att genom civilrättsliga
avtal träffa överenskommelse med samtliga intresserade parter rörande
en enhetlig prissättning å de med regleringen avsedda varorna. Dessa avtal
skulle i huvudsak innebära, att kommissionen ägde fastställa dels utförsäljningspriset
för varorna samt dels de enskilda företagens tillverknings- eller
anskaffningskostnader för dessa, däri inberäknat kostnaderna för anskaffande
av råvara, försäljnings- och distributionskostnader samt skälig handelsvinst.
Därest beträffande viss vara sistnämnda kostnader understege utförsäljningspriset,
skulle företaget vara skyldigt alt för den kvantitet av varan,
som försåldes, inleverera skillnaden till kommissionen. I motsatt fall skulle
företaget vara berättigat att av kommissionen erhålla ersättning för skillnaden.
,
Kungl. Majit har i anslutning härtill bemyndigat livsmedelskommissionen
all med av kommissionen angivna sammanslutningar och företag ingå avtal
rörande reglering av marknadspriserna å kraftfoder och konstgödselmedel i
huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet ingivna avtalsförslag. På grund
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
val av nyssnämnda Kungl. Maj:ts bemyndigande ha avtal enligt de uppdragna
riktlinjerna ingålts rörande reglering av marknadspriserna å vissa varor.
Inköp och försäljning av kraftfoder har dock numera koncentrerats till svenska
spannmålsaktiebolaget, som får sin förlust på denna rörelse täckt av statsmedel.
Den clearingkassa, som inrättats för reglering av marknadspriserna å förnödenheter
för jordbrukets behov, skall även användas vid in- och utbetalningar
i anledning av clearingavtal, som träffats med landets bindgarnsfabriker
beträffande skördegarn.
I brev den 10 januari 1941 har Kungl. Maj:t vidare förordnat örn inrättande
av en clearingkassa för reglering av priserna inom landet å fettvaror. På
grundval av detta Kungl. Maj:ts beslut ha clearingavtal tecknats med svenska
fettindustriernas råvara- och importförening u. p. a. beträffande fett och oljor
av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung (statistiskt nr 244—276); med
aktiebolaget Karlshamns oljefabriker beträffande jordnötter, kopra, sojabönor
samt andra icke ätbara oljehaltiga frön och frukter med undantag av
linfrö (statistiskt nr 203—205, 207 och 208) ävensom beträffande varor, som
framvinnas ur nämnda fettråvaror; med aktiebolaget Karlshamns oljefabriker
och med landets margarinfabriker beträffande viss inbetalning till clearingkassan
i den mån försäljning eller förfogande för tillverkning äger rum av
fettråvaror, som vid viss tidpunkt funnos på lager; samt med linoljeslageriernas
försäljningsaktiebolag beträffande linfrö samt varor, som framvinnas
därur. Närmare bestämmelser härom återfinnas i livsmedelskommissionens
cirkulär nr 225, 298, 475 och 477.
Statistiska översikter.
I sin förut omförmälda skrivelse med förslag till fortsatta regleringsåtgärder
på jordbrukets område under regleringsåret 1942/43 har statens livsmedelskommission
lämnat översikter dels över den ekonomiska utvecklingen
inom jordbruket under senare år och dels över produktions- och prisutvecklingen
på förevarande område under det senast tilländalupna året.
Inkomstutvecklingen inom jordbruket under de senaste åren.
Livsmedelskommissionen har i likhet med vad skett tidigare år uppdragit
åt en särskild delegation att verkställa en undersökning av förändringarna i
jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1941/42 jämfört
med produktionsåret 1938/39. De av delegationen gjorda beräkningarna, vilka
bifogats livsmedelskommissionens förenämnda skrivelse, torde såsom bilagor
1 och 2 få fogas till protokollet. Till belysande av grunderna för beräkningarna
har delegationen upprättat och till livsmedelskommissionen
överlämnat en promemoria, vilken såsom bilaga 3 även torde få fogas vid
detta protokoll. I promemorian har framhållits, att delegationen funnit sig
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
31
böra räkna med att de svaga skördarna åren 1940 och 1941 medfört en viss
minskning i kostnaden för arbetskraft. Då det kunde råda en viss tvekan om
hur denna borde fördelas mellan de olika produktionsåren, hade liksom vid
den i höstas verkställda förkalkylen för 1941/42 tvenne alternativa beräkningar
utarbetats. För det alternativ, som innebure en fördelning av kostnadsbesparingen
vid 1940 års skörd på produktionsåren 1939/40 och 1940/41 och
vid 1941 års skörd på åren 1940/41 och 1941/42, talade den omständigheten,
att skördearbetet med sädesgrödorna liksom tröskningen till en ej obetydlig
del infölle efter den 1 september, liksom även att grödorna komme till användning
under det följande året. Det hade varit detta alternativ (i det följande
kallat alt. II), som närmast legat till grund för den under hösten 1941
träffade uppgörelsen med jordbrukareorganisationerna. Uppgörelsen syntes
nämligen ha byggt på, att jordbrukarna själva skulle få bära ett inkomstbortfall,
motsvarande cirka 4 procent av det totalbelopp, som erfordrades för
att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet ersättning för jordbrukarnas
eget arbete, och erhålla kompensation för återstoden. Detta resultat
uppnåddes så gott som helt, örn man utginge från beräkningarna i
alt. II i förkalkylen.
Huvudresultaten av delegationens beräkningar har livsmedelskommissionen
sammanfattat i följande tablå, i vilken hänsyn tagits även till de justeringar,
som på grundval av numera tillgängligt material kunnat göras för
tidigare år.
1938/39
1939/10
1940/41
1941/42
Inkomster,
milj. kronor.
. 1,319.7
1,515.1
1,674.4
1,673.0
>
relativtal ....
. ioo.o
114.8
126.9
126.8
Kostnader,
milj. kronor.
alt. I..
. 1,420.65
1,549.57
1,678.89
1,859.60
»
» » ,
» II.
. 1,420.65
1,561.87
1,684.74
1,841.45
» >
relativtal, alt.
I.....
. 100.0
109.1
118.2
130.9
» ,
» , »
II.....
. 100.0
109.9
118.6
129.6.
I anslutning till tabellen har kommissionen anfört:
Av siffrorna framgår, att jordbrukets inkomster från år 1938/39 till år
1941/42 stigit med 26.8 procent, medan kostnadsstegringen under samma tid
uppgått till 29.6 procent (enligt alt. II). I förhållande till det valda basåret
har alltså en viss förskjutning ägt rum i relationen mellan inkomster och
kostnader, i det att de sistnämnda undergått en något starkare stegring. På
grundval av den anförda tablån kan även beräknas, att inkomsterna med
''1,319.7 X 129.6
37.3 miljoner kronor
100
1,673.0 understiga det belopp, som
skulle erfordrats för att bevara en i jämförelse med produktionsåret 1938/39
oförändrad relation mellan inkomsterna och kostnaderna. Det sålunda beräknade
inkomstunderskottet utgör cirka 2 procent av det belopp, sorn erfordras
för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet ersättning
för jordbrukarnas eget arbete.
I detta sammanhang torde det böra erinras örn, att enligt den förkalkyl för
jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret 1941/42, som
delegationen på uppdrag av statens livmedelskommission verkställde i höstas,
kunde inkomsterna beräknas komma att ligga 15.8 procent och kostnaderna
23.8 procent högre än 1938/39. Den nu verkställda undersökningen visar så
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
lunda i jämförelse med höstens kalkyl dels en starkare stegring av såväl inkomster
som kostnader, dels en avsevärt gynnsammare relation dem emellan.
Till en del grundar sig detta sistnämnda förhållande på verkningarna av de
åtgärder, som vidtagits i anslutning till den i höstas träffade uppgörelsen
mellan regeringen och jordbrukarnas organisationer. Enligt denna skulle ju
jordbruket i form av subventioner på mjölken tillföras en inkomstökning, vilken
vid den sedermera konstaterade utvecklingen av mjölkproduktionen kan
beräknas uppgå till cirka 37 miljoner kronor. Härtill kommer emellertid den
merinkomst, som jordbruket därutöver erhållit tack vare mjölkproduktionens
relativt gynnsamma läge samt genom att vissa priser, bland annat på
matpotatis, stigit mera än i höstas beräknades. Likaledes har det varit av
betydelse, att senare tillgängligt material ej visat sig giva skäl för det antagande
om en icke oväsentlig kapitalrealisation i samband med slakten av
svin, som delegationen i höstas ansåg sig böra räkna med. Den stegring av
kostnaderna i jämförelse med höstens beräkningar, som nu redovisas, beror
främst på ökade arbetskostnader till följd av såväl höjda penninglöner som
en stegring av naturaförmånernas värde. En ej oväsentlig roll spelar vidare
den höjning av kostnaderna för köpfodermedel, som inträffat till följd av den
ökade förbrukningen av fodercellulosa och oljekraftfoder, vilken tydligen i
sin tur utgör en del av förklaringen till den relativt gynnsamma utvecklingen
av mjölkproduktionen. Även en rad övriga poster på såväl inkomst- som
kostnadssidan i de nu verkställda beräkningarna uppvisa avvikelser i förhållande
till höstens kalkyl, men dessa äro av mindre betydelse för slutresultatet
än de nu nämnda.
Med hänsyn till det begränsade syftet med den nu refererade undersökningen
— att för jordbruksnäringen, tagen såsom en helhet, beräkna de procentuella
förändringarna i jordbrukets inkomster respektive kostnader i jämförelse
med produktionsåret 1938/39 — har kommissionen ansett det önskvärt
att komplettera densamma med annat material till belysning av jordbrukets
ekonomiska förhållanden. Särskilt har det synts kommissionen angeläget
att söka närmare belysa de skiljaktigheter i fråga om den ekonomiska
utvecklingen, som kunna förefinnas inom jordbruket, särskilt mellan jordbruk
i olika delar av landet samt jordbruk av olika storlek. Vidare har det
synts påkallat att vid en kompletterande undersökning taga hänsyn även till
de inkomster av skogsbruk och körslor utanför den egentliga jordbruksdriften,
som komma en betydande del av jordbruket tillgodo. Livsmedelskommissionen
har därför låtit företaga en representativ undersökning av jordbrukarnas
kontanta inkomster och utgifter på grundval av självdeklarationer, avseende
åren 1938 och 1940. Denna har anknutits direkt till en liknande undersökning
för åren 1932, 1935 och 1937, vilken företagits av 1938 års jordbruksutredning
och därefter ytterligare kompletterats och bearbetats inom
livsmedelskommissionen.
Av promemorian framgår, att jordbrukets kontanta inkomster och utgifter
under de fem undersökta åren uppgått till följande belopp (i miljoner
kronor):
1932
Inkomster av samtliga för-
1935
1937
1938
1940
sålda jordbruksprodukter 728.3
938.1
1,080.8
1,161.1
1,408.2
Summa kontanta inkomster 867.4
1,148.3
1,403.6
1,506.7
1,717.8
Summa kontanta utgifter.. 765.3
869.4
1,022.3
1,090.0
1,229.0.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
33
I anslutning till denna tablå har kommissionen anfört.
Den betydande stegring av jordbrukets inkomster, som inträdde under
åren efter 1932, får ses mot bakgrunden av att under nämnda år bottenläget
nåddes för 1930-talets jordbrukskris. Beaktas bör även, att verkningarna
av denna kris inom såväl norra Sverige som södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder försvårades genom den samtidiga exportkrisen, vilken
hårt drabbade skogsindustrierna och skogsbruket. A andra sidan uppvisa
jordbrukarnas inkomster av skogsbruk under de följande åren en vida starkare
stegring än inkomsterna av försålda jordbruksprodukter.
I fråga om förändringarna från 1938 till 1940, vilka i detta sammanhang
torde erbjuda det största intresset, är förhållandet ett annat. För riket i dess
helhet stego enligt denna undersökning jordbrukets samtliga kontanta inkomster
mellan dessa år med 14.0 procent. Inkomststegringen för de egentliga
jordbruksprodukterna var emellertid åtskilligt större eller 21.3 procent,
medan skogsinkomsterna samtidigt minskades med 12.7 procent. Beträffande
de egentliga jordbruksprodukterna var inkomstökningen ungefär dubbelt så
stark för animalier som för vegetabilier (24.3 respektive 12.8 procent). Mellan
samma år redovisas för hela riket en ökning av de totala kontanta utgifterna
med 12.8 procent. I denna stegring deltaga samtliga utgiftsposter.
Den minsta ökningen uppvisa ränteutgifterna med 7.4 procent samt underhållskostnaderna
för byggnader och inventarier med 7.6 procent. Det bör
kanske anmärkas, att denna stegring av underhållskostnaderna helt och
hållet faller på underhållet av inventarierna, medan kostnaderna för underhåll
av byggnader t. o. m. utvisa en obetydlig nedgång, ett uttryck för dessa
utgifters beroende av konjunkturläget. Den starkaste stegringen utvisa bland
utgiftsposterna inköp av förnödenheter (20.2 procent) samt diverse driftskostnader
(12.6 procent). De kontanta löneutgifterna lia från 1938 till 1940
stigit med 10.6 procent och inköpen av döda och levande inventarier med
9.6 procent.
Vad livsmedelskommissionen nu anfört gäller inkomst- och kostnadsutvecklingen
för riket i dess helhet. Kommissionen har emellertid framhållit,
att mellan olika områden och i viss mån också mellan olika storleksgrupper
av fastigheter förelåge enligt undersökningen betydande olikheter. Dessa
framgå av en i kommissionens skrivelse intagen sammanställning (index,
1938= 100), som återgives å sid. 34.
Rörande innehållet i tablån har livsmedelskommissionen anfört:
För de båda områdena i södra och mellersta Sverige redovisas för samtliga
brukningsdelar en genomsnittlig stegring av summan kontanta inkomster
med 17.5 respektive 18.0 procent, under det att samma post för norra Sverige
visar en sänkning med 5.4 procent. Denna för norra Sverige ogynnsamma
inkomstutveckling beror emellertid på en stark minskning av sådana inkomster,
som icke härröra från den egentliga jordbruksdriften, främst skogsinkomsterna.
Inkomsterna av försålda jordbruksprodukter uppvisa däremot
för norra Sverige från 1938 till 1940 en procentuellt taget större stegring
än för de båda övriga områdena, varvid visserligen bör beaktas, att även
relativt små absoluta inkomstökningar inom detta område ge tämligen starka
utslag i en inkomstindex. Vidare bör uppmärksammas, att även de kontanta
utgifterna i norra Sverige sjunkit något, medan de i slättbygderna och skogsoch
dalbygderna stigit med 14.3 respektive 10.5 procent. Även detta torde
sammanhänga med de under 1940 minskade skogsavverkningarna i norra
Sverige.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saini. Nr 319.
3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Storleksgrupper efter åkerareal, hektar
2—5
5-10
10—20
20-30
30—50
50-100
Över
100
Södra o. mellersta Sveriges
slättbygder.
Inkomster av försålda jordbrukspro-
dukter ..........................
123.1
120.4
119.3
117.0
115.7
117.7
113.5
Summa kontanta inkomster.........
123.0
119.6
119.5
116.5
115.2
118.4
114.5
Summa kontanta utgifter ..........
120.5
114.8
114.7
113.6
112.9
114.8
113.2
Södra o. mellersta Sveriges skogs- och
dalbygder.
Inkomster av försålda jordbrukspro-
dukter ..........................
124.4
125.5
123.5
120.3
122.2
117.1
128.9
Summa kontanta inkomster ........
116.5
118.9
119.8
115.3
115.5
113.6
120.6
Summa kontanta utgifter ..........
117.1
117.9
118.0
113.8
113.7
110.7
114.2
Norra Sverige.
Inkomster av försålda jordbrukspro-
149.9
149.9
141.9
137.3
.
Summa kontanta inkomster ........
90.8
95.5
103.4
93.6
.
Summa kontanta utgifter...........
96.1
99.6
106.4
96.7
*
Hela riket.
Inkomster av försålda jordbrukspro-
129.0
127.0
121.9
118.0
116.9
117.7
115.3
Summa kontanta inkomster.........
106.3
112.4
117.9
115.4
114.9
117.2
115.1
Summa kontanta utgifter ..........
108.9
112.1
115.0
113.1
112.8
113.8
113.2
Samt
-
ing
117.5
114.3
123.8
118.0
1165
147.3
94.6
99.0
121.3
114.0
112.8
En jämförelse mellan de olika storleksgrupperna inom slättbygdsområdet
ger vid handen, att inkomst- såväl som kostnadsstegringen varit starkast för
småbruken och därefter i stort sett avtagit med stigande egendomsstorlek.
Inom skogs- och dalbygderna äro olikheterna i inkomstutvecklingen mellan
de olika storleksgrupperna mindre, och någon fullt klar tendens framträder
knappast. Stegringen synes dock ha varit starkast för de största egendomarna
och minst för de medelstora, medan kostnaderna stigit mera för de minsta
brukningsdelarna än för de medelstora och största. I norra Sverige ha såväl
inkomsterna som utgifterna sjunkit för tre av de fyra storleksgrupper,
för vilka tillräckligt material förelegat för denna undersökning. Som redan
nämnts, ha däremot inom detta område inkomsterna enbart av försålda jordbruksprodukter
stigit avsevärt, och i synnerhet är detta fallet vid de minsta
brukningsdelarna.
Jämföres inkomstförbättringen med kostnadsstegringen finner man följande.
Sedan år 1932 ha inkomsterna för samtliga undersökta år stigit mera
än utgifterna, vilket gäller för samtliga områden. Relationen inkomster/utgifter
har emellertid i förhållande till år 1932 utvecklat sig gynnsammare
i skogs- och dalbygderna och i norra Sverige än i slättbygderna. Göres åter
samma jämförelse mellan åren 1938 och 1940, finner man att denna relation
utvecklat sig gynnsammast för slättbygderna och därnäst för skogs- och
dalbygderna, under det att i norra Sverige — till följd av bl. a. minskade
skogsinkomster — en klar försämring i förhållandet mellan inkomster och
utgifter inträffat.
Denna för slättbygderna särskilt i jämförelse med norra Sverige gynnsamma
utveckling från 1938 till 1940 belyses ytterligare av en beräkning
av nettointäkterna. År 1938 uppgingo dessa enligt undersökningsmaterialet
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
35
till 731.3 miljoner kronor, därav 587.7 miljoner kronor nettointäkt av jordbruksfastighet.
År 1940 hade de stigit till sammanlagt 853.5 miljoner kronor,
varav 692.3 miljoner kronor härrörde från jordbruksfastighet. Stegringen
utgjorde sålunda för samtliga nettointäkter 16.7 procent och för nettointäkter
av jordbruksfastighet 17.8 procent. Såsom framgår av följande sammanställning
av indextal för nettointäkterna 1940 med 1938 som bas förelågo
emellertid mycket stora olikheter mellan områdena:
Nettointäkter av Samtliga
jordbruksfastighet nettointäkter
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.... 125.7 123.2
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.
................................ 119.8 118.7
Norra Sverige............................ 98.8 101.8
Hela riket................................ 117.8 116.7.
Nettointäkterna av jordbruksfastighet hade sålunda i norra Sverige undergått
en, låt vara tämligen ringa, minskning, samtidigt som de stigit med
25.7 procent inom slättbygderna och med 19.8 procent inom skogs- och dalbygderna.
Tages hänsyn även till andra intäkter än de från jordbruksfastigheten
härrörande, modifieras detta resultat endast i förhållandevis ringa
grad.
Det är av särskilt intresse att jämföra den bild, som genom deklarationsundersökningen
erhålles av den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket
från 1938 till 1940, med resultaten av de undersökningar rörande förändringarna
i jordbrukets inkomster och kostnader, som förut berörts. Då sistnämnda
undersökningar endast avse den egentliga jordbruksdriften, måste
en sådan jämförelse grundas på deklarationsundersökningens uppgifter om
inkomsterna av försålda jordbruksprodukter. Resultaten kunna sammanstäl
-
las på följande sätt.
Delegationen: 1938/39 1940/41
Inkomster......................... 100.0 126.9
Kostnader......................... 100.0 118.6
Deklarationsundersökningen: 1938 1940
Inkomster......................... 100.0 121.3
Utgifter ........................... 100.0 112.8.
Då de båda undersökningarna skilja sig från varandra genom olikheter
i metod och material samt genom att den ena avser produktions- och den
andra kalenderår, kan full överensstämmelse mellan dem icke väntas. De
peka emellertid oförtydbart i samma riktning, särskilt örn man beaktar den
relativa skillnaden mellan inkomst- och kostnadsökningen. Att kostnadsstegringen
är lägre enligt deklarationsundersökningen är naturligt, dels på grund
av den till följd av de minskade skogsavverkningarna inträdda kostnadsminskningen
i norra Sverige, dels till följd av att kostnaderna för maskiner och
redskap samt för byggnader i delegationens undersökning av angivna skäl
beräknats på grundval av oförändrad anskaffnings- respektive nybyggnadsvolym.
I detta sammanhang är en av professor Nanneson verkställd bearbetning
av bokföringsmaterial för åren 1939/40 och 1940/41 från cirka 400 egendomar,
ingående i lantbruksstyrelsens allmänna ekonomiska undersökning,
av visst intresse. Denna synes visa, att vid de brukningsdelar, där skörden
år 1940 utgjorde 70—80 procent av 1939 års skörd — d. v. s. där skörde
-
36
Kungl Maj:ts proposition nr 319.
försämringen svarade ungefär mot den för riket genomsnittliga — var den
genomsnittliga förräntningen i det närmaste densamma de båda åren. Som
förut nämnts visar delegationens undersökningar en förbättring i relationen
mellan inkomster och utgifter från 1939/40 till 1940/41.
Produktions- och prisutvecklingen under år 1941 och början av
år 1942.
Livsmedelskommissionen har vid sin skrivelse rörande de förutsatta regleringsåtgärderna
fogat vissa tabellsammanställningar rörande produktionsoch
prisutvecklingen under år 1941 och början av år 1942. En del av dessa
sammanställningar torde såsom särskild tabellbilaga få fogas vid statsrådsprotokollet.
Följande uppgifter rörande prisutvecklingen äro i huvudsak
hämtade från kommissionens skrivelse.
Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tab. 2—5). Mjölkinvägningen
vid mejerierna uppgick under år 1941 till 2.66 miljoner ton eller 11.0
procent mindre än året förut. Jämfört med år 1939 visar år 1941 en minskning
med 17.0 procent. Vid denna jämförelse har ingen hänsyn tagits till den
alltjämt fortgående ökningen i antalet mejerileverantörer, vilken ökning under
1941 varit betydligt större än tidigare. En korrigering av invägningen med
hänsyn till nämnda ökning torde ge vid handen, att nedgången i mjölkproduktionen
är ej oväsentligt större än sagda procenttal utvisa. I detta sammanhang
kan nämnas, att den av livsmedelskommissionen tillsatta delegationen
för undersökning av jordbrukets inkomster och kostnader med ledning av
uppgifter rörande mejerileveranserna av mjölk från äldre leverantörer verkställt
en uppskattning av den verkliga produktionsnedgången. Enligt dessa
beräkningar skulle 1941 års mjölkproduktion ha legat 14 procent lägre än
1940 års och 21 procent lägre än 1939 års mjölkproduktion.
Av invägningen under 1941 kommer 1.94 miljoner ton på produktmjölken,
vilket innebär en minskning från föregående år med 11.9 procent. Mjölkförsäljningen
från mejerierna visar under 1941 en ökning med 17.5 procent till
0.61 miljoner ton, under det försäljningen av grädde, omräknad till helmjölk,
nedgått med icke mindre än 54.0 procent till 0.12 miljoner to», beroende dels
på försäljningsförbudet för tjock grädde från november 1940 och dels på den
sedermera fr. o. m. den 20 november 1941 införda gräddransoneringen. Konsumtionsmjölkförsäljningen
varierade under 1940 mellan 41,000 och 45,000
ton de olika månaderna med maximum i juli. Under 1941 visar samma försäljning
en nästan oavbruten ökning från 43,600 ton i januari till 55,200 ton
i juli. Därpå vidtager en mindre nedgång, som under oktober och november
orsakades av svårigheter i distributionshänseende. Sedan standardiseringsbestämmelserna
genomförts i slutet av november samt i samband därmed
mjölkdistributionen åter kommit i sina gängor, sker en språngartad uppgång
i mjölkförsäljningen under december till 61,300 ton, på vilken nivå nämnda
försäljning hållit sig under de gångna månaderna av 1942. En viss del av
den ökning, som sålunda redovisats, måste tillskrivas de i samband med
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
37
mjölkstandardiseringen införda försäljningsföneskrifterna ifråga om konsumtionsmjölk
och torde alltså icke innebära en motsvarande konsumtionsstegring.
Smörproduktionen, som under år 1940 uppgick till nära 81,000 ton, nedgick
under 1941 med endast 3.8 procent till nära 78,000 ton. Att nedgången
blivit så obetydlig beror på de olika åtgärder ifråga om ostproduktion och
gräddförsäljning samt mjölkstandardisering, som vidtagits för att hålla smörproduktionen
uppe. Under första kvartalet 1942 har smörproduktionen legat
15.0 procent lägre än under samma period ett år tidigare.
Ostproduktionen stannade år 1941 i 22,400 ton, innebärande en nedgång
från året förut med en dryg tredjedel. Produktionen under 1941 har nästan
uteslutande utgjorts av ost med lägre fetthalt än 30 procent. Under första
kvartalet 1942 bar ostproduktionen legat nära 40 procent lägre än under
samma tid 1941.
Margarinproduktionen, som åren närmast före krigsutbrottet uppgått till
i det närmaste 60,000 ton, minskades under 1940 till 38,700 ton samt uppgick
under 1941 till endast 26,200 ton. En Uknande utveckling visar margarinförsäljningen.
Någon mjölkavgift har icke upptagits sedan utgången av september månad
1940. Liksom under år 1940 har även under 1941 inflytande margarinaccismedel
direkt ingått i budgeten. I dylika medel ha under år 1941 influtit 35.3
miljoner kronor mot 25.0 miljoner kronor året förut. Någon kraftfoderskatt
utgår icke från och med den 9 oktober 1939.
Nettoprisutjämningsbidraget å produktmjölk utgick under år 1940 med i
genomsnitt för hela riket 2 öre per kilogram till och med oktober 1940, varefter
det sänktes till 1 öre per kilogram. Sistnämnda belopp bibehölls till
och med september 1941. Under oktober och november 1941 utgick nämnda
bidrag med 1.5 öre per kilogram. Från och med december 1941 har prisutjämningsbidraget
ersatts med ett mjölkpristillägg, som utgår å all invägd
mjölk. Bidraget utgör inom Svealand och Götaland samt Gästrikland 42 öre
per kilogram mjölkfett. Inom Gävleborgs län, utom Gästrikland, ävensom
inom Västernorrlands och Jämtlands län är bidraget 40 öre högre samt inom
Västerbottens och Norrbottens län 60 öre högre än inom Svea- och Götaland,
allt per kilogram mjölkfett.
Slaktdjursmarknadcn. (Jfr tab. 2, 6—7). 1940 års svaga skörd följdes år
1941 av en ännu sämre, vilket i hög grad inverkat på slaktdjursmarknadens
utveckling.
Antalet besiktigade hela svinkroppar, som under 1939 uppgick till 1.6 miljoner
och år 1940 till 1.5 miljoner, sjönk år 1941 till 1.0 miljoner, innebärande
en nedgång, jämfört med 1939, med nära 35 procent. Under första
kvartalet 1942 har besiktningen av slaktade svin legat 46 procent lägre än
under samma tid 1940. Fläskpriset har i genomsnitt under 1941 legat 23
procent högre än under 1940. Från och med den 5 maj 1941 lia högstpriser
på fläsk varit gällande.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Den fläsktillgång, som kan vara att vänta den närmaste tiden, kan till en
viss grad mätas med hjälp av statistiken över betäckta suggor i Svea- och
Götaland. År 1939 uppgick antalet suggbetäckningar till 282,702 för att år
1940 nedgå till 214,291 eller med 24.2 procent. Under 1941 har en ytterligare
nedgång ägt rum till 192,403 eller med 10.2 procent jämfört med år 1940
och med icke mindre än 31.9 procent jämfört med 1939. Efter att under
andra kvartalet 1941 ha legat relativt högt, sjönkö betäckningssiffrorna under
det följande kvartalet mycket kraftigt samt nådde en bottennivå under
oktober. Sedan vissa beslutade åtgärder angående smågrisprisets stödjande
meddelats, ökades betäckningssiffrorna kraftigt under november och december.
Från och med nyåret 1942 har åter en tillbakagång inträtt. Sålunda
visar första kvartalet 1942 en nedgång med 13.9 procent jämfört med
samma tid 1941 och med icke mindre än 48.2 procent i jämförelse med
samma kvartal 1939.
Den besiktigade slakten av storboskap var även under 1941 onormalt
hög och uppgick till 550,000 hela kroppar, innebärande en mindre ökning
från året förut och en ökning med icke mindre än 40 procent jämfört med
år 1939. Under de båda åren 1940 och 1941 ha respektive 144,000 och
156,000 fler storboskap slaktats än under år 1939. Under år 1940 försiggick
denna extra utslaktning successivt under hela andra halvåret med ett maximum
i november, medan under 1941 den huvudsakligaste utslaktningen
koncentrerades till månaderna oktober och november. Från och med år
1942 har en kraftig nedgång i storboskapsslakten ägt rum, och siffran för
mars ligger avsevärt under vad som för månaden kan betraktas såsom normalt.
Slakten av större kalv började visa en betydlig nedgång under de sista två
månaderna 1940 och har under 1941 legat på en avsevärt lägre nivå än året
förut. Under 1939 och 1940 slaktades respektive 516,000 och 504,000 större
kalvar, medan denna slakt år 1941 stannade i 398,000. Från och med slutet
av 1941 och början av 1942 lägger man märke till en ytterligare betydande
nedgång. Under första kvartalet i år ligger slakten av större kalv 34 procent
lägre än under samma tid 1941 och icke mindre än 52 procent lägre
än under motsvarande månader 1939.
Slakten av mindre kalv har däremot hållit sig väl uppe och har under båda
åren 1940 och 1941 legat högre än under 1939.
Slakten av får och getter har under båda åren 1940 och 1941 legat på en
låg nivå jämfört med föregående år, medan motsatsen varit fallet med hästslakten.
Vad priserna beträffar må nämnas, att priset på slaktade kor under år
1941 låg 31 procent högre än under 1940 och 41 procent högre än under 1939.
Från och med den 5 maj 1941 ha högstpriser varit gällande på storboskap.
Priset på sötmjölkskalvar har under 1941 legat 26 procent högre än året
förut och 40 procent högre än 1939. Från och med den 1 december 1941 gälla
högstpriser även å kalvkött.
Någon slaktdjursavgift utgår icke från och med den 1 juli 1940.
En ytterst obetydlig import av kött eller köttkonserver har kunnat äga
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
39
ruin under 1941. Däremot har en relativt betydande fläskimport förekommit,
den största sedan år 1925. Ingen export av nötkreaturskött har ägt rum under
1941 och endast en obetydlig sådan av fläsk.
Äggmarknaden. (Jfr tab. 2). Det inhemska äggpriset har under 1941 legat
högt i jämförelse med tidigare år. Jämfört med 1940 utgör ökningen 35 procent.
Från 1939 har en ökning ägt rum med 60 procent. Från och med den
24 september 1941 gälla normalpriser på ägg.
Fodermedelsmarknaden. (Jfr tab. 2 och 8). Från och med den 8 oktober
1939 ha inga införselavgifter förekommit för importerat oljekraftfoder, från
och med den 1 november samma år ej heller för majs. Från sistnämnda datum
har ej heller utgått oljekaksskatt. Från och med oktober 1939 ha priserna på
oljekaksfoder varit fastställda av livsmedelskommissionen. Detsamma har
från och med januari 1940 varit fallet med majspriset.
Vad angår regleringen av grynkvarnarnas användning av utländsk havre
må framhållas, att tillverkningsprocenten, som från och med april 1940 sänktes
från 75 till 25, från och med april 1941 sänktes till 0.
Brödsädsmarknaden. (Jfr tab. 2). Beträffande de under senare år skördade
brödsädsarealerna i Sverige hänvisas till följande sammanställning ur
den officiella statistiken (hektar).
År
Höstvete
Vårvete
Summa
vete
Höstråg
Vårråg
Summa
råg
Summa
brödsäd
1930
214,365
47,205
261,570
235,203
6,193
241,396
502,966
1931
215,191
61,135
276,326
200,411
6,835
207,246
483,572
1932
213,849
64,444
278,293
204,876
6,792
211,668
489,961
1933
220,567
82,187
302,754
218,751
7,284
226,035
528,789
1934
224.444
66,002
290,446
229,006
6,794
235,800
526,246
1935
214,813
57,937
272,750
218,525
8,629
227,154
499,904
1933
211,788
69,263
281,051
202,220
12,741
214,961
496,012
1937
233,961
65,308
299,269
189,795
7,307
197,102
496,371
1938
240,460
68,014
308,474
181,569
6,558
188,127
496,601
1939
253,507
83,639
337,146
168,646
6,296
174,942
512,088
1940
216,770
91,998
308,768
163,735
7,196
170,931
479,699
1941 1
177,075
109,337
286,412
197,794
8,166
205,960
492,372
I denna tabell lägger man framförallt märke till den avsevärda nedgången
i arealen av höstvete under år 1940 och särskilt under år 1941. Nedgången
beror båda åren på den kraftiga utvintring av höstvetefälten, som ägde rum
vintrarna 1939/40 och 1940/41.
Enligt den arealinventering, som per den 16 oktober 1940 företogs inom
Svealand och Götaland, visade det sig, alt samma höst 230,216 hektar besålts
med höstvete och 203,404 hektar med höstråg. Genom de svåra väderleksförhållandena
under vintern 1940/41 men framförallt under våren och försommaren
1941 förstördes mycket stora arealer av höstvete och måste sås
om med andra växtslag. Den 3 juni 1941 företogs en ny arealinventering,
varvid det visade sig, att arealen av höstvete vid denna tidpunkt i Svealand
och Götaland redovisats med sammanlagt 176,386 hektar och arealen av höstråg
med 196,567 hektar. Detta innebär, att icke mindre än 53,830 hektar höst
1
Preliminära uppgifter.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
vete eller 23.4 procent utvintrat, varemot arealen av höstråg endast minskats
med 6,837 hektar eller 3.4 procent. Härigenom kom den skördade arealen
av höstvete att för första gången på många år understiga arealen av höstråg.
Vid förstnämnda inventering den 16 oktober 1940 infordrades även uppgifter
om de arealer av vårvete och vårråg, som odlarna avsågo att beså
våren 1941. Dessa uppgåvos vid nämnda tillfälle till sammanlagt 93,580 hektar
vårvete och 7,686 hektar vårråg inom Svealand och Götaland. Vid den
senare inventeringen den 3 juni 1941 uppgåvos arealerna av vårvete och
vårråg inom samma område till respektive 108,401 och 7,712 hektar, vilket
innebar, att av de utvintrade höstvetearealerna endast 14,821 hektar blivit
omsådda med vårvete.
Även hösten 1941 (per den 31 oktober) har företagits en arealinventering,
varvid från Svealand, Götaland och Gävleborgs län infordrats uppgifter över
storleken av de arealer, som samma höst besåtts med höstvete, höstråg och
höstraps, ävensom uppgifter rörande storleken av de arealer, som våren 1942
avsetts att besås med vårvete, vårråg, korn, havre, blandsäd, vårraps, vitsenap,
vallmo, oljelin, spånadslin och hampa.
För att erhålla jämförbarhet med uppgifterna från arealinventeringen
hösten 1940 ha i det följande ifråga om brödsäden uppgifterna för Gävleborgs
län uteslutits och endast uppgifterna för Svealand och Götaland medtagits.
Inom sistnämnda område hade enligt inventeringen sistförflutna höst 189,701
hektar besåtts med höstvete och 250,332 hektar med höstråg. Detta innebär
en nedgång, jämfört med den hösten 1940 besådda arealen, med 40,515 hektar
eller 17.6 procent för höstvete men en ökning med 46,928 hektar eller 23.1
procent för höstråg. Det är anmärkningsvärt, att den med höstråg besådda
arealen nu är betydligt större än arealen av höstvete. Sammanlagt har arealen
av höstvete och höstråg ökat med 6,413 hektar eller 1.5 procent.
Enligt inventeringen i höstas skulle inom Svealand och Götaland odlarna
ha för avsikt att våren 1942 beså 94,084 hektar nied vårvete och 7,650 hektar
med vårråg. Jämfört med samma uppgifter vid inventeringen hösten 1940
innebär detta en ökning i den sammanlagda arealen av vårvete och vårråg
med 468 hektar eller 1.5 procent.
Brödsädsarealen inom Svealand och Götaland för skörd 1942 skulle enligt
de nu anförda uppgifterna, under förutsättning av oförändrade arealsiffror
för höstsäden, bliva av den storlek som framgår av första kolumnen
i nedanstående tablå, vari även medtagits uppgifterna från inventeringarna
hösten 1940 och sommaren 1941.
Enl. invent. Enl. invent. Enl. invent.
Brödsäd hösten 1941, sommaren 1941, hösten 1940,
hektar hektar hektar
Höstvete............ 189,701 176,386 230,216
Vårvete............. 94,084 108,401 93,580
Summa vete 283,785 284,787 * 323,796
Höstråg............ 250,332 196,567 203,404
Vårråg............. 7,650 7,712 7,686
Summa råg 257,982 204,279 211,090
Summa brödsäd 541,767 489,066 534,886.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
41
Gör man det antagandet, att de med höstvete och höstråg hösten 1941 besådda
arealerna komma att skördas oförminskade samt att de enligt inventeringen
på hösten 1941 beräknade arealerna av vårvete och vårråg i vår
komma att besås med angivna sädesslag, skulle detta innebära, att de brödsädsarealer,
som komma att skördas år 1942, bli i fråga om vete 1,002 hektar
eller 0.4 procent mindre men ifråga om råg 53,703 hektar eller 26.3 procent
större än de år 1941 skördade arealerna. Den sammanlagda brödsädsarealen
.skulle under samma antaganden öka med 52,701 hektar eller 10.8 procent
i förhållande till den år 1941 skördade totala brödsädsarealen. Jämförd med
inventeringen hösten 1940 visar inventeringen hösten 1941, såsom av det
föregående framgår, en ökning i fråga örn den totala brödsädsarealen å 6,881
hektar, motsvarande 1.3 procent.
Beträffande de brödsädsskördar, som erhållits under en följd av år, kunna
följande siffror vara av intresse. De ha hämtats ur statistiska centralbyråns
officiella skördestatistik. Uppgifterna för år 1941 äro preliminära. Kvantiteterna
äro uttryckta i ton.
År
Höstvete
Vårvete
Summa
vete
Höstråg
Vårråg
Summa råg
Summa
brödsäd
1930
489,767
76,833
566,600
428,753
7,695
436,448
1,003,048
1931
367,558
96,015
463,573
275,485
7,641
283,126
746,699
1932
528,944
126,279
655,223
423,530
9,215
432,745
1,087,968
1933
566,970
149,826
716,796
452,361
10,326
462,687
1.179,483
1934
632,182
124,601
756,783
507,443
9,504
516,947
1,273,730
1935
533,586
108,976
642,562
417,735
11,609
429,344
1,071,906
1936
467,481
121,342
588,823
334,326
17,184
351,510
940,333
1937
571,129
118,386
689,515
364,609
9,589
374,198
1,063,713
1938
667,532
136,600
804,132
365,231
9,422
374,653
1,178,785
1939
704,978
155,880
860,858
344,401
9,169
353,570
1,214.428
1940
270,669
150,060
420,729
257.290
8,603
265,893
686,622
1941 1
184,340
144,732
329,072
269,920
7,368
277,288
606,360
Ovanstående tabell ger uttryck för den kraftiga nedgång i brödsädsskörden,
som inträffade de båda åren 1940 och 1941. Särskilt höstvete visar en
mycket kraftig minskning, som dels beror på den tidigare omnämnda utvintringen
av nämnda sädesslag, dels även på synnerligen låga hektarskördar.
Jämfört med 1939 visa de båda följande årens brödsädsskördar en nedgång
med respektive 43 och 50 procent, därav höstvetet enbart med icke
mindre än respektive 62 och 74 procent.
Vid inventeringen hösten 1941 infordrades även uppgifter rörande de arealer
av bl. a. fodersäd, som odlarna ämnade beså våren 1942. I följande
tablå redovisas dessa arelaer jämte skördade arealer av samma växtslag dels
1941, dels i genomsnitt åren 1938/39 för området Svealand, Götaland och
Gävleborgs län i hektar.
År
Korn
Havre
Blandsäd
Summa
fodersäd
Areal avsedd att besås ..
. 1942
56,373
661,874
309,287
1,027,534
Skördad areal..........
1941
63,783
614,798
281,662
960,243
T> » .........
. 1938/39 69,224
648,369
245,718
963,311
1 Preliminära uppgifter.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
En jämförelse mellan siffrorna för den avsedda odlingen år 1942 med medelarealerna
1938/39 visar en, relativt sett, betydande nedgång i kornarealen,
någon ökning av havrearealen och en avsevärd ökning av arealen för blandsäd,
den sistnämnda uppgående till nära 26 procent. Den sammanlagda arealen
för fodersäd visar från 1938/39 till 1942 en uppgång med 64,223 hektar
eller 6.7 procent. En liknande jämförelse med den skördade arealen 1941 ger
en ökning med 67,291 hektar eller 7.0 procent.
Slutligen har inventeringen i höstas även omfattat uppgifter rörande odlingen
av olje- och spånadsväxter. I nedanstående tablå meddelas uppgifter
härom. Siffrorna för 1942 avse den areal, som hösten 1941 besätts med höstraps,
samt i övrigt den areal, som odlarna avsett att beså våren 1942 med angivna
växtslag. Desutom meddelas uppgifter örn den areal, varå 1941 skördats
olje- och spånadsväxter. Uppgifterna, som avse Svealand, Götaland och
Gävleborgs län, äro uttryckta i hektar.
Växtslag
1942
1941
Växtslag
1942
1941
Höstraps......
Vårraps.......
.... 1,850
1,025
Obelin ....
....... 1,159
963
330
—
Spånadslin
....... 1,058
1,000
Vitsenap......
Vallmo.......
.... 11,243
.... 1,025
5,146
960
Hampa ...
....... 1,457
Summa 18,122
133
9,227
Såvitt nu kan bedömas komma de för år 1942 beräknade arealerna att uppnås
eller överskridas.
Förslag till regleringsåtgärder.
Såsom förut nämnts innefattar statens livsmedelskommissions förenämnda
skrivelse den 10 april 1942, vilken underställts kommissionens råd, förslag
till fortsatta regleringsåtgärder på jordbrukets område. Inom rådet har
särskilda yttranden avgivits dels av herrar B. von Stockenström, B. Ekström,
B. Blomkvist, K. Lindström, J. H. Johansson, C. Beck-Friis, G. Liedberg, H.
G. Ringborg och G. G. Johansson, dels ock av herrar E. Abramson och K.
Möller. I samband med utarbetande av sina förslag har kommissionen haft
till övervägande ett flertal framställningar avseende ifrågavarande område,
liksom vissa av kommissionen däröver från skilda korporationer infordrade
yttranden. Bland dessa framställningar och yttranden märkas sådana från
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges slakteriförbund, mjölkcentralen, lantmännens
mjölkförsäljningsförening u. p. a., svenska ägghandelsförbundet, Sveriges
äggimportförening u. p. a., Sveriges fjäderfäavelsförening samt svenska
spannmålsaktiebolaget. Av dessa framställningar torde de från Sveriges lantbruksförbund
och spannmålsaktiebolaget få såsom bilagor 4 och 5 fogas vid
detta protokoll.
Allmänna riktlinjer. Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse inledningsvis
framhållit, att särskilt efter den missväxt, som hemsökt landets jordbruk
under de två senaste åren, någon meningsskiljaktighet icke borde råda
Kungl. Majlis proposition nr 319.
43
om den utomordentliga betydelse jordbruket för närvarande ägde för vår
försörjning. De svaga skördarna under dessa två år i förening med den handelspolitiska
avspärrningen hade medfört, att landets reserver av livsmedel
högst väsentligt nedgått. Av allt att döma måste man börja det nya konsumtionsåret
väsentligen utan andra reserver av brödsäd än dem som motsvarades
av handelskvamamas normala övergångslager. Situationen på mjölk- och
matfettsmarknaden tedde sig visserligen relativt ljus tack vare den import av
vegetabiliska oljor, som kommit till stånd västerifrån, men bleve höskörden
under instundande sommar svag, finge man även på detta område räkna med
svårigheter, i all synnerhet som några som helst reserver av fodermedel
icke funnes kvar hos jordbrukarna vid det nya produktionsårets ingång.
Därest det bleve nödvändigt att jämväl nästa år i större utsträckning basera
husdjurens utfodring på cellulosa eller annat hjälpfoder, torde en viss brist
i foderstatema på äggvita icke kunna undvikas. Vid övergången till det nya
året torde — om man endast toge hänsyn till de kvantiteter, som nu funnes
inom landet eller som vore på väg hit från utlandet — lagret av oljekraftfoder
icke väsentligt överstiga 80,000 ton. Till jämförelse har kommissionen
framhållit, att förbrukningen under innevarande produktionsår beräknades
komma att uppgå till 125,000 ton. Å andra sidan borde hänsyn tagas till att
kreatursstammen genom de två sista årens extraordinära utslaktningar nedbringats
till cirka 85 procent av antalet djur före krigsutbrottet, d. v. s. till
den storlek som av sakkunniga på området ansetts lämplig vid självförsörjning
i fråga örn fodermedel. Bleve höskörden någorlunda normal, har kommissionen
ansett sig kunna förvänta ett jämförelsevis gott utbyte av våra fodertillgångar.
I fråga örn kött har kommissionen utgått ifrån att en rätt väsentligt
minskad tillgång under nästa konsumtionsår vore att förvänta. I någon
mån syntes denna nedgång emellertid kunna kompenseras av en ökad
fläskproduktion.
Under framhållande av ovissheten i fråga om utvecklingen av jordbrukets
kostnader samt svårigheten att i rådande läge bedöma produktionens storlek
har kommissionen såsom sin mening uttalat, att den absoluta prisnivån
på jordbruksprodukter borde fastställas först sedan skörderesultatet för hela
landet kunde något så när överblickas. Kommissionen bär ansett, att prisavvägningen,
i likhet med föregående år, borde baseras på en undersökning
rörande jordbrukets kostnader och inkomster under det nya produktionsåret.
Kommissionen har funnit det vara av särskild vikt, att de därvid använda
principerna underkastades en så allsidig granskning som möjligt. Å andra sidan
har det synts kommissionen angeläget, att utredningen bedreves med sådan
skyndsamhet, alt en godtagbar kalkyl kunde föreligga i början av augusti
1942, då Hägart om brödsädspriserna borde upptagas till omprövning. Härvid
har kommissionen förutsatt, att en skördeuppskaltning komme att äga
rum per den 15 juli 1942 och att uppgifterna från denna uppskattning lades
till grund för bedömandet av skörderesultatet och produktionens storlek.
Vad angår de allmänna principerna för prisavvägningen har kommissionen
anfört.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
I det försörjningsläge, vari landet för närvarande befinner sig, är det synnerligen
angeläget, att alla ansträngningar inriktas på att uppnå ett så gott
resullat av jordbruksproduktionen som möjligt. Det torde icke kunna med
fog förnekas, att de priser, som jordbrukarna kunna erhålla för sina produkter,
härvidlag spela en ej ringa roll. För att ersätta brist på arbetskraft,
dragare och vissa förnödenheter erfordras i många fall ganska betydande
kapitalutlägg, som måste amorteras under en relativt kort tidrymd. Vidare
synes det obestridligt, att fodertillgången i viss utsträckning kan såväl kvalitativt
som kvantitativt påverkas genom produktpriserna. Särskilt lagringen
av s. k. A. I. V.-foder samt insamlingen av hjälpfoder, såsom löv och vass,
måste i ej ringa grad bli beroende på animalieprisernas höjd. Med hänsyn
till vad nu anförts ligger det mycken vikt uppå att det allmänna prisläget
på jordbruksprodukter hålles uppe på en tillfredsställande nivå.
Vid fastställandet av den allmänna prisnivån för jordbruksprodukter har
under senaste åren den principen tillämpats, att produktpriserna, häri inräknat
till jordbruket utgående prisbidrag av allmänna medel, skola avvägas
så, att jordbrukarna vid normala väderleksbetingelser erhålla full täckning
för inträdda kostnadsstegringar sedan krigets utbrott. Med »normala» väderleksbetingelser
lia härvid avsetts sådana betingelser, vid vilka med normal
gödsling, brukning, utfodring etc. normal produktion kan erhållas.
Ifrågavarande princip har kompletterats med den regeln, att om skörderesultatet
till följd av ogynnsam väderlek bleve i mera avsevärd mån sämre eller
bättre än det beräknats bli vid normala väderleksbetingelser, en skälig fördelning
av förlusten vid »undernormal» skörd respektive vinsten vid »övernormal»
skörd skulle äga rum mellan jordbruket och det övriga folkhushållet.
Livsmedelskommissionen anser sig kunna utgå ifrån, att berörda principer
för prissättningen komma att tillämpas jämväl för produktionsåret 1942/43.
Med hänsyn till jordbruksproduktionens utomordentliga betydelse för försörjningen
under nuvarande krisförhållanden torde emellertid, på sätt kommissionen
vid avgivande av förslag till regleringsåtgärder för produktionsåret
1941/42 uttalat, en något högre prisnivå än som framkommer vid tilllämpning
av förutnämnda regler böra medgivas. Lantbruksförbundet har i
en till kommissionen avlåten skrivelse framställt önskemål örn att storleken
av ifrågavarande »stimulansmoment» måtte angivas. Kommissionen anser
emellertid förhållandena icke för närvarande medgiva närmare precisering
jin som skett genom kommissionens nu gjorda uttalande.
Vad angår principen, att de ekonomiska konsekvenserna med avseende å
skörderesultatet vid särskilt ogynnsamma respektive särskilt gynnsamma väderleksförhållanden
skulle på skäligt sätt fördelas mellan jordbruket och det
övriga folkhushållet, har vid de två senaste årens jordbrnksuppgörelser enighet
varit rådande därom, att jordbruket vid en särskilt ogynnsam skörd skulle
bära ett inkomstbortfall, motsvarande cirka 4 procent av det totalbelopp,
som erfordrades för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet
ersättning för jordbrukarnas eget arbete. Nämnda siffra har fastställts
med hänsyn till att den motsvarar en beräknad normal avvikelse från genomsnittsresultatet
under en följd av år före krigsutbrottet. En given konsekvens
härav bör vara, att jordbrukets inkomster vid särskilt gynnsam skörd skola
få överstiga sagda totalbelopp med cirka 4 procent.
Det förtjänar uppmärksammas, att föregående stycke endast berör principerna
för prisavvägningen vid en dålig respektive god skörd till följd av
särskilt ogynnsamma respektive särskilt gynnsamma väderleksförhållanden.
Under åberopande av att sannolikheten för en mycket god skörd vore ringa,
har lantbruksförbundet i sin förenämnda skrivelse framhållit, att det borde
uttalas, att därest skörden bleve större än som kunde anses normalt, detta
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
45
icke borde föranleda sänkning av de priser, som vid tillämpning av nyssnämnda
princip om täckandet av kostnadsstegringar skulle utgått vid normalskörd.
Kommissionen vill i anledning härav framhålla, att värdet av ett sådant
uttalande helt är beroende av vad man vill inlägga i begreppet normalskörd.
Om man härmed menar en skörd, som är lika stor som medelskörden
under exempelvis en tioårsperiod närmast före krigsutbrottet, synes ett dylikt
uttalande sakna praktisk betydelse. Den minskade tillgängen på gödningsämnen,
arbetskraft, drivmedel och andra för jordbruket betydelsefulla
förnödenheter i förening med den kalla och långa vintern, gör det nämligen
mycket osannolikt, att skörden skulle bli av den storleksordning, som
förut nämnts. Avses med begreppet normalskörd däremot en skörd av den
storlek, som under hänsynstagande till de av krisläget förändrade produktionsförhållandena
kan antagas bliva nådd vid normala väderleksbetingelser,
möter det mycket stora svårigheter att uppskatta sagda normalskörd. Det
torde i detta sammanhang böra erinras om att härvidlag någon praktisk erfarenhet
icke finnes att bygga på, eftersom väderleksbetingelserna såväl under
år 1940 som under år 1941 varit abnormt dåliga. Kommissionen ser sig
ej heller i stånd att på grundval av teoretiska antaganden rörande krishushållningens
återverkningar på skördeavkastningen verkställa en användbar
beräkning i nämnda hänseende. Denna problemställning torde för övrigt
förlora i betydelse, i händelse livsmedelskommissionens uppfattning om tiden
och sättet för prissättningen å olika jordbruksprodukter kommer till verkställighet.
I föregående års jordbruksproposition uttalade föredragande departementschefen
utan erinran från riksdagens sida, att man vid uppskattning av inkomsternas
storlek borde utgå från en för hela landet beräknad medelskörd.
Därest inom vissa delar av riket skörderesultatet skulle bliva mindre
gynnsamt, borde delta förhållande, där sociala eller andra skäl så påkallade,
kompenseras på annat sätt än genom över lag höjda priser. I enlighet härmed
ha under innevarande år vissa särskilda åtgärder vidtagits i syfte att utjämna
verkningarna av de stora lokala variationerna i fråga örn skörderesultatet
under år 1941. Bland annat har utbetalats s. k. differentieringstillägg
för mjölk, varjämte betalning för höstsäden delvis utgått i form av
arealtillägg. Därest dylika lokala variationer skulle uppstå även under instundande
sommar, torde Kungl. Majit böra äga besluta örn liknande kompensationsåtgärder
för 1942 års skörd. Kommisssionen är av den uppfattningen,
att i sådant fall skäl kunna föreligga för en starkare lokal differentiering
av kompensationen än som nu tillämpas. För den händelse skörderesultatet
skulle bli ogynnsamt endast för vissa geografiskt avgränsade områden,
synes det lämpligt att dessa områden beredas hjälp i annan ordning
än genom tillägg till produktpriserna.
Vad livsmedelskommissionen nu anfört har huvudsakligen haft avseende
å den allmänna prisnivån på jordbruksprodukter. Kommissionen har emellertid
ansett, att under rådande förhållanden det vore minst lika viktigt att
tillse, att prissättningen på de olika produktslagcn bleve riktigt avvägd. I den
mån det ur försörjningssynpunkt ansåges önskvärt att stimulera eller hålla
tillbaka viss odling kunde nämligen detta till en viss grad ske genom prissättningen.
Kommissionen har erinrat, att i fråga örn vissa specialodlingar
såsom oljeväxter, ärter och bruna bönor livsmedelskommissionen tidigare
föreslagit särskilda åtgärder i syfte att få till stånd en ökad odling härav.
Detsamma gällde potatis för matändamål. Kommissionen har i detta sam
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
manhang vidare erinrat därom, att kommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 17 februari 1942 framlagt förslag rörande fastställande av s. k. relationspriser
för 1942 års spannmåls- och höodling. Enligt vad kommissionen påpekat
vore en bärande tanke i detta förslag att försörjningsläget med avseende
på brödsäd för närvarande ingåve allvarliga bekymmer. I en av kommissionens
produktionsavdelning uppgjord plan för 1942 års växtodling har
kommissionen också framhållit önskvärdheten av en ökad odling av ej endast
de egentliga brödsädsgrödorna, vete och råg, utan även av korn, vilket sistnämnda
sädesslag med stor fördel kunde användas för utdrygning av brödsäden
vid framställning av mjöl. I konsekvens härmed har kommissionen
i sitt förenämnda förslag rörande relationspriserna förordat en relativt stor
skillnad mellan priserna på fodersäd, d. v. s. havre och blandsäd, å ena
sidan, samt priserna på brödsäd, d. v. s. vete, råg och korn, å den andra
sidan. Vidare har kommissionen förordat, att det relativa höpriset sänktes
något i förhållande till innevarande års pris. Såsom en särskild stimulans åt
vårvete- och kornodlingen har kommissionen föreslagit att utöver de priser,
som motiverades av dessa sädesslags användningsvärde i förhållande till den
övriga brödsäden, skulle utgå en extra gottgörelse i form av odlingspremier.
Jag torde här få erinra, att Kungl. Majit genom beslut den 1 april 1942
godkänt kommissionens förslag samt därvid fastställt följande prisskala att
gälla för 1942 års växtodling:
svarthavre (grundpris)
vithavre.............
blandsäd...........
korn...............
råg................
höstvete............
vårvete..............
hö..................
= s
= s +0.5 öre
= s + 2 »
= s + 5 »
= s + 8 »
= s + 8 »
= s + 9 »
= 0.7 s.
Utöver de i skalan angivna priserna för vårvete och kom skall enligt Kungl.
Maj:ts beslut utbetalas en odlingspremie av för vårvete 40 kronor per hektar
och för korn 50 kronor per hektar. Odlingspremien för korn skall dock
endast utgå inom de landsdelar, där utfodringsförbud för kom nu är rådande,
nämligen inom Götaland och Svealand med undantag av följande områden,
nämligen av Kopparbergs län socknarna Ore, Orsa, Våmhus, Mora,
Älvdalen, Venjan, Särna, Idre, Transtrand, Lima, Malung, Äppelbo, Järna
och Säfsnäs samt av Värmlands län Älvdals övre och Frykdals övre tingslag.
En anledning till att området för odlingspremierna begränsats på detta sätt
är, att någon allmän leveransplikt för allt korn hittills icke tillämpats i
Norrland och angivna delar av Kopparbergs och Värmlands län.
Beträffande de animaliska produkterna har kommissionen icke ansett sig
böra föreslå fastställande av några relationspriser. Särskilt med hänsyn härtill
syntes det kommissionen önskvärt, att prissättningen på dessa produkter
skedde i samband med den definitiva prissättningen på brödsäd och foder
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
47
säd. Eftersom höstsädspriset måste fastställas redan i augusti och fodersädsprisema
skulle stå i viss, redan bestämd relation därtill, vore emellertid
en förutsättning för att så skulle kunna ske, att man för bedömandet av
foderskörden läte sig nöja med den skördeuppskattning, som skulle äga rum
per den 15 juli. Kommissionen har framhållit, att det verkliga skörderesultatet
kunde komma att ej oväsentligt avvika från denna uppskattning och att detta
särskilt gällde om bärgnings- och betesförhållandena under hösten bleve
ogynnsamma. Därest av nämnda anledning det verkliga skörderesultatet av
foderväxter skulle bli väsentligt lägre än som beräknats med ledning av
uppskattningen per den 15 juli, har kommissionen ansett, att man borde
medgiva en viss senare kompensation för skördeförsämringen i form av ett
tillägg till mjölkpriset. Kommissionen har uttalat, att offentliggörandet av
de definitiva priserna under alla förhållanden borde ske under senare hälften
av augusti månad.
I detta sammanhang har kommissionen framhållit, att anledning numera
saknades att genom nedslaktning ytterligare nedbringa djurantalet, såvida ej
foderskörden i sommar bleve dålig. Den nuvarande kostammen vöre ganska
väl avpassad med hänsyn till vår inhemska foderproduktion (inklusive fodereellulosa).
Vid en god foderskörd borde enligt kommissionens mening möjlighet
förefinnas att uppbringa den under missväxtåren reducerade svinstammen
till en mera normal storlek. Under samma förutsättning borde
också med all sannolikhet mera foder kunna ställas till förfogande för äggproduktion.
Kommissionen har härefter till behandling upptagit frågan huruvida de
generella subventionerna, vilka lämnas för att förhindra prisstegringar, borde
upphöra. Härutinnan har kommissionen anfört i huvudsak följande.
Av de inkomster, som jordbruket erhåller, utgår en ej oväsentlig del i form
av anslag på budgeten. Sedan flera år tillbaka utbetalas således mjölkpristillägg
(tidigare benämnda prisutjämningsbidrag) samt s. k. producentbidrag
för mjölk. Under innevarande år utgå därjämte — utöver nämnda bidrag
— s. k. differentieringstillägg för mjölk. Såsom ytterligare exempel på dylika
kontanta bidrag må nämnas de i år utgående arealtilläggen för brödsäd.
Vidare lämnas av allmänna medel betydande belopp för nedbringande av priserna
på vissa av jordbrukets förnödenheter, främst oljekraftfoder och fodercellulosa.
Oaktat priserna på jordbruksprodukter genom sagda statsanslag
kunnat hållas på en lägre nivå än eljest, ha statsmakterna av sociala och
penningpolitiska skäl ansett sig böra i vissa fall lämna konsumenterna
ytterligare rabatt på de priser, som eljest skulle utgå till förbrukare. Till denna
kategori av subventioner äro att hänföra konsumentrabatterna å matfett
och mjölk. Den s. k. förmalningsersättningen torde även böra räknas
hit. Under regleringsåret 1940/41 (september—augusti) utbetalades i dylika
subventioner sammanlagt omkring 225 miljoner kronor. För innevarande
budgetår beräknas statens totala kostnad för liknande ändamål komma att
bliva cirka 400 miljoner kronor. Sistnämnda belopp motsvarar mer än 20
procent av jordbrukets totala produktionskostnader.
1 den allmänna diskussionen har under senare tid upptagits frågan örn
en eventuell avveckling eller minskning av de nu utgående subventionsbeloppen.
Statens priskontrollnämnd har också i olika sammanhang varit
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
inne på samma tanke. Genom en motion, nr 152, i första kammaren har
frågan vidare underställts den nu samlade riksdagens prövning.
Såsom i nämnda motion anföres har huvudparten av berörda subventioner
till uppgift att hålla livsmedelspriserna nere på en lägre nivå än som eljest
vöre möjligt. En del av subventionerna kunna sägas vara av social natur,
i det de antingen innebära en prissänkning speciellt för vissa ekonomiskt
svaga konsumentgrupper eller också åstadkomma en inkomstökning, som är
av särskild betydelse för ekonomiskt svaga producentgrupper. I motionen
har en gruppering av subventionerna verkställts efter deras ändamål. Då
denna gruppering är av ett ej ringa intresse och torde kunna tagas till utgångspunkt
för en diskussion i ämnet, återgives densamma här med vissa
justeringar i fråga örn storleken av de olika delbeloppen.
I. Anslag som avse att generellt sänka livsmedelspriserna under den nivå,
där de eljest skulle ligga med hänsyn till producenternas av statsmakterna
erkända inkomstkrav.
A. Brödsubventioner. Milj. kr
Förmalningsersättning........................................ 42.0
Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader för brödsäd........... 7.2
Prisnedsättning å till kvarnar försålda potatisflingor.............. 2.3
Prisnedsättning å till kvarnar försålt potatismjöl.................. 3.0
Extra prishöjning å spannmål (arealtillägg).............. 21.5
Summa 76.0.
B. Mjölk- och mat fettssubventioner.
Höjning av mjölkpriset med 1.5 öre per liter (s. k. prisutjämnings
bidrag
och mjölkpristillägg).......................... 30.3
Täckning av kostnader för mejeriernas »körlinjer», mejerikostnads
bidrag
.................................................... 4.6
Diverse kostnader (för lagring av smör m. m.).................... 6.3
Särskilda mjölkersättningar (kompensation för utebliven prishöjning
å konsumtionsmjölk)....................................... 2.0
Generell prissänkning å smör med 50 öre per kg (maj—oktober 1941) 18.0
Summa 61.2.
C. Kött- och fläsksubventioner.
Stödjande av smågrispriset.................................... 0.4
Lagring och konservering av slaktprodukter............. 3.6
Summa 4.0.
D. Sänkning av kostnaderna för produktion och distribution.
Svenska spannmålsaktiebolagets förlust å fodercellulosa ....... c:a 60.0
D:o å oljekraftfoder.......................................... 31.0
D:o å fodersäd............................................... 7.6
D:o å diverse varor (kli, melass, o. d.).......................... 6.5
D:o å leveranspremier å fodersäd.............................. 2.4
Subventioner å konstgödselmedel ...................... 5.2
Summa 112.7.
Sammanlagd kostnad för A, B, C och D........................ 253.9.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
49
II. Anslag till prisreduktioner och producentbidrag, som av sociala och
dylika skäl tillkomma vissa konsument- och producentgrupper
-
A. Mjölk- och matfettsrabatter åt konsumenter. Milj. kr
Mjölkrabatt åt mindre bemedlade .............................. 22.0
Matfettsrabatter åt mindre bemedlade........................... 60.0
Summa 82.0.
B. Socialt motiverade bidrag dt producenter.
S. k. producentbidrag......................................... 42.1
Pristillägg för lantsmör och lantsmörsbidrag..................... 2.1
Summa 44.2.
C. »Missväxtbidrag» till jordbrukare i vissa landsdelar (utöver pris
utjämningsbidrag
under I B ovan), s. k. differentieringstillägg. . 15.5
D. Extra mjölkbidrag till norra Sverige...........................LO
Sammanlagd kostnad för A, B, C och D...................... 142.7
Avgår beräknad inkomst å margarinaccis.................... 35.0
Nettokostnad för statskassan av anslag under II.,................. 107.7
Total nettokostnad för statskassan.............................. 361.6.
Utan att ingå i någon kritik av den i motionen verkställda klassificeringen
av anslagen vill kommissionen framhålla, att en ej oväsentligt större del
av totalkostnaden för subventionerna än det under II C upptagna differentieringstillägget
för mjölk är att hänföra till missväxten under år 1941. Sålunda
hade arealtillägget för brödsäd till direkt syfte att kompensera jordbruket
för den synnerligen svaga och ojämna brödsädsskörden. En väsentlig
del av anslaget till nedbringande av priset på fodercellulosa syftade vidare
till att möjliggöra för de av missväxten hårdast drabbade jordbruken att anskaffa
ersättningsfoder till ett relativt billigt pris. Det bör även observeras,
att jordbrukspriserna påverkats av det svaga skördeutfallet. Med hänsyn till
de påtagliga fördelarna av en relativt lugn prisutveckling synes någon befogad
erinran icke kunna resas mot att jordbrukets kompensation för det inkomstbortfall,
som föranletts av missväxten, utgått av budgetmedel i stället för
att taga sig uttryck i stegrade konsumentpriser. Därest skörden i år blir
av någorlunda »normal» storlek, bortfalla kostnaderna för sagda extra kompensation.
Även med beaktande härav kan emellertid en statssubvention av den storleksordning,
varom här är fråga, ur statsfinansiell synpunkt inge betänkligheter.
Livsmedelskommissionen har därför ansett sig böra närmare undersöka,
om och i vad mån en minskning av subventionsbeloppen lämpligen kan
åstadkommas. För bedömandet härav synes det nödvändigt att gå in på en
diskussion av de ändamål, som de olika anslagen i första hand äro avsedda
att tjäna. Härvid torde det vara lämpligt att börja med de anslag, som åsyfta
en sänkning av priserna på oljekraftfoder oell fodercellulosa.
Sistnämnda anslag, som för budgetåret 1941/42 torde komma att uppgå till
ej mindre än 85 miljoner kronor, ha till syfte att bereda de enskilda jordbrukarna
möjlighet att vid det rådande prisläget på jordbrukets produkter
inköpa och använda fodercellulosa och oljekraftfoder. Därest anslagen icke
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 319.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 319
funnes, skulle liven fodercellulosa i år lia betingat ett pris av i genomsnitt
cirka 24 öre per kilogram. Tillverknings- och distributionskostnaden har
för en stor del av cellulosan utgjort cirka 29 öre per kilogram. Jämväl priset
på oljekraftfoder skulle under samma förutsättning lia legat mycket högt.
En stor del av de partier oljekraftfoder, som importerats under innevarande
konsumtionsår, har inköpts till ett pris av 60 kronor per deciton och däröver.
Räknar man ut det genomsnittliga inköpspriset för de lager av oljekraftfoder,
som nu finnas inom landet eller inköpts från utlandet för hemtransport
under den närmaste tiden, hlir detta inemot 45 kronor per deciton. Det
torde vara uppenbart, att mjölkpriset behövde höjas ganska avsevärt för att
det för de enskilda jordbrukarna skulle vara möjligt att betala så höga priser.
En sådan höjning är av penningpolitiska och andra skäl icke möjlig att
acceptera. I den mån man anser det önskvärt, att ifrågavarande fodermedel
skola komma till användning inom mjölkproduktionen — och meningarna
härom torde i nuvarande försörjningssituation icke vara delade — måste staten
därför subventionera anskaffningskostnaderna. Nämnda subvention har
av särskilda skäl — framför allt den rådande missväxten — under innevarande
konsumtionsår gått något längre än som varit erforderligt med hänsyn
till fodermedlens användningsvärde i förhållande till andra inhemska fodermedel.
I syfte att nedbringa ifrågavarande kostnader föreslår kommissionen
för nästa konsumtionsår en viss höjning av jordbrukarnas inköpspris för
såväl oljekraftfoder som fodercellulosa. Därest vi i sommar erhålla en mera
normal foderskörd, inverkar även detta i sänkande riktning på subventionskostnaderna,
enär i dylikt fall dels behovet av fodercellulosa blir mindre och
dels den tilldelade kvantiteten oljekraftfoder lägre än eljest. Nämnda kostnadssänkande
faktorer uppvägas emellertid helt av att anskaffningskostnaden
för fodermedlen stigit.
Vad härefter beträffar de generella subventionerna på mjöl och bröd samt
på mjölk och matfett så måste dessa ses mot bakgrunden av den oerhört
stora betydelse, som dessa livsmedel ha i vår försörjning. Mjöl och bröd utgöra
väsentliga beståndsdelar i vår kost, och det har alltid varit ett önskemål,
att dessa så att säga grundläggande föodoämnen skulle kunna tillhandahållas
allmänheten till ett rimligt pris. Den i år utgående totala subventionen för
sistnämnda livsmedel motsvarar i genomsnitt cirka 20 öre per kilogram mjöl.
Ett fullständigt borttagande av subventionen skulle ha medfört en höjning
av priset på vetemjöl med cirka 22 öre per kilogram och av priset på rågmjöl
med omkring 18 öre per kilogram. De generella subventionerna på mjölk
och matfett motsvara — bortsett från »missväxtbidraget» och utslaget på all
saluförd mjölk (såväl produkt- som konsumtionsmjölk) — mer än 2 öre per
kilogram mjölk eller 50 öre per kilogram smör. Med tanke på det pris, som
smöret redan nu betingar, måste det väcka betänkligheter att helt avskaffa
nämnda subvention.
Förslag har väckts örn att de generella subventionerna skulle ersättas med
nya eller ökade rabatter för de mindre välsituerade befolkningsgrupperna.
Det synes emellertid som om detta förslag icke bör genomföras utan mycket
ingående prövning. Varje form av rabatter för den mindre bemedlade befolkningen
måste alltid medföra vissa orättvisor på grund av svårigheten att avgränsa
det klientel, som skall erhålla del av rabatterna. För närvarande tilllämpas
i nämnda hänseende vissa schematiska inkomst- och förmögenhetsgränser.
Kommissionen anser att dessa gränser skola jämkas nedåt. Därest
samma begränsning skulle gälla för de nya eller ökade rabatterna, skulle
de befolkningsgrupper, som ligga närmast över inkomststrecket, bli starkt
missgynnade. Om man å andra sidan för att undvika denna konsekvens
höjde inkomststrecket för de nya rabatterna, skulle man ej vinna så
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
51
mycket genom den ifrågasatta omläggningen. I detta sammanhang torde böra
erinras örn att den del av befolkningen, som har ett beskattningsbart belopp,
exempelvis överstigande 2,000 kronor, endast utgör 20 å 25 procent av
hela befolkningen. Det är ur många synpunkter bättre med en generell subvention
än med en rabatt som sålunda skulle utgå till den större delen av
folkmängden. En dylik utvidgning av rabattklientelet skulle bland annat medföra
ett väsentligt ökat arbete för kristidsnämnderna och handeln.
Det förtjänar vidare uppmärksammas, att en avveckling av de generella
subventionerna skulle komma att inverka i stegrande riktning på prisnivån.
Enligt gjorda beräkningar motsvara enbart de generella subventionerna för
mjöl och bröd samt matfett oell mjölk en sänkning av levnadskostnadsindex
(med år 1935 som bas) med cirka 3.5 enheter. Med den lönepolitik, som nu
tillämpas, är det av vikt att en stegring av sagda index om möjligt undvikes.
Det bör dock framhållas, att en indexstegring kan undvikas genom införande
av specialrabatter för vissa, större befolkningsgrupper.
Kommissionen har i anslutning till det anförda uttalat, att kommissionen
icke vill tillstyrka ett borttagande av de generella subventionerna. Emellertid
har kommissionen med hänsyn till den statsfinansiella situationen ansett, att
det torde övervägas att minska dessa. Kommissionen har härvid haft sin uppmärksamhet
riktad på förmalningsersättningen för brödsäd och ifrågasatt en
sänkning av denna. Vidare har kommissionen ifrågasatt, att under den tid,
som margarintillverkningen i sommar kunde komma att ligga nere, kompensation
för den härigenom uppkommande merkostnaden för matfettsransonen
skulle utgå endast till de befolkningsgrupper, som erhölle rabatt på matfett.
Kommissionen bar föreslagit, att med hänsyn till det rådande läget och
omöjligheten att bedöma den kommande utvecklingen Kungl. Maj:t även för
nästa budgetår borde erhålla vidsträckta befogenheter med avseende å jordbruksregleringen.
I överensstämmelse med nu gällande regleringsfullmakt
borde Kungl. Majit sålunda äga att utan hinder av meddelade beslut eller
gjorda uttalanden handha jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna
påkallade ändringar i densamma.
Ehuru flertalet av de regleringsförfattningar, som gällde vid krigets utbrott,
icke varit i praktisk tillämpning under innevarande regleringsår, bar kommissionen
ansett det lämpligast att bibehålla desamma. Kommissionen har
därför förordat, att nämnda författningar ävensom andra av riksdagen lämnade
bemyndiganden, i den mån deras giltighetstid utginge med innevarande
regleringsår, förlängdes på ytterligare ett år.
Jag torde härefter få övergå till att redogöra för kommissionens ställning
till vissa speciella frågor, berörande de olika områdena av jordbruksregleringen.
Mjölk- och niatfcttsrcgleringen. För att i möjligaste mån öka tillgången
på konsumtionsmjölk och matfett genomfördes hösten 1941 standardisering
av konsumtionsmjölkens fetthalt till 3 procent. I samband med standardiseringen
skedde även en omläggning av det tidigare mjölkbidragssystemet. I
stället för prisutjämningsbidrag oell konsumtionsmjölktillägg, vilka bidrag
utgingo per kilogram mjölk oberoende av dennas fetthalt, utbetalas numera
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
mjölkpristillägg med visst belopp per kilogram mjölkfett. Mjölkpristillägg
utgår för närvarande med 42 öre per kilogram mjölkfett för all till mejeri levererad
mjölk. I genomsnitt svarar bidraget mot 1.5 öre per kilogram invägd
mjölk. Av tillägget är, såvitt angår produktmjölken, en tredjedel att betrakta
som kompensation för den dåliga skörden, och denna tredjedel skall enligt
beslut av Kungl. Maj:t utgå endast för mjölk, som invägts till och med maj
1942.
I ekonomiskt hänseende innebar standardiseringen, att mejerierna genom
fetthaltssänkningen erhöllo en vinst som efter avräkning av standardiseringskostnaden
kunde uppskattas till 2.5 öre per kilogram konsumtionsmjölk i genomsnitt
för hela landet. Av denna vinst kom emellertid 1 öre per kilogram
konsumenterna till godo i form av ett lägre mjölkpris.
Enligt beslut av riksdagen i samband med behandling av 1941 års jordbruksproposition
skulle under normala väderleksbetingelser under regleringsåret
1941/42 utbetalas för produktmjölken ett prisutjämningsbidrag av
1 öre per kilogram och för konsumtionsmjölk ett lika stort konsumtionsmjölktillägg.
Den under innevarande vinter tillämpade ordningen innebär
som förut nämnts att för såväl prodnktmjölk som konsumtionsmjölk utgår
ett mjölkpristillägg, motsvarande 1.5 öre per kilogram mjölk. För konsumtionsmjölken
tillkommer dessutom nettovinsten av standardiseringen, 1.5 öre
per kilogram. I förhållande till riksdagens förenämnda beslut har utbytet
av konsumtionsmjölken således förbättrats med 2 öre per kilogram, medan
motsvarande förbättring för produktmjölken, bortsett från differentieringstilläggen,
utgjort allenast 0.5 öre per kilogram. I förhållande till produktmjölken
har således det ekonomiska utbytet av konsumtionsmjölken stigit
med 1.5 öre per kilogram. Från och med juni 1942 kommer denna relativa
förbättring att ökas till 2 öre per kilogram, eftersom mjölkpristillägget för produktmjölk,
som inväges från och med nämnda månad, skall minskas med en
tredjedel, eller, räknat per kilogram mjölk, 0.5 öre.
Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse förutsatt, att bestämmelserna
örn obligatorisk standardisering skola gälla även under nästa konsumtionsår.
Skulle mjölksituationen i höst, på grund av en dålig foderskörd eller annan
anledning, åter bli kritisk, måste enligt kommissionens mening med all sannolikhet
ytterligare ingripanden i reglerande syfte komma under övervägande.
Bland åtgärder, som i ett dylikt läge kunde bli aktuella, har kommissionen
framhållit en sänkning av konsumtionsmjölkens fettlialt. Vidare har
kommissionen ifrågasatt möjligheten att ytterligare nedbringa ostens fetthalt,
exempelvis till 20 procent. Såsom en annan tänkbar alternativ åtgärd
har kommissionen pekat på utvägen att sänka matfettsransonen eller att
genomföra en ransonering av mjölken, antingen för sig eller gemensamt med
övriga mejeriprodukter. Det förhållandet, att konsumtionsmjölkens lönsamhet
förbättrats relativt till produktmjölkens lönsamhet har kommissionen
funnit vara av stor betydelse för möjligheterna att tillgodose de större konsumtionsorternas
behov av sådan mjölk. Kommissionen har förutsatt att ifrågavarande
relation bibehålies i stort sett oförändrad även under nästa konsumtionsår.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
53
Kommissionen Ilar framhållit, att det pris, som konsumenterna finge betala
för konsumtionsmjölk, måste i förhållande till mjölkens användningsvärde
anses såsom lågt. Det hade också visat sig, att allt efter som försörjningsläget
med avseende på livsmedel skärpts, efterfrågan på konsumtionsmjölk
starkt stigit. Konsumtionsökningen hade med särskild styrka gjort sig
gällande under det nu löpande konsumtionsåret. Som exempel härpå har
kommissionen framhållit, att mejerierna i februari 1942 sålde 44 procent
mera konsumtionsmjölk än under motsvarande månad föregående år. I viss
utsträckning hade konsumtionsmjölkpriset och rabatteringen för sådan mjölk
medverkat till denna utveckling. I anslutning härtill har kommissionen
erinrat därom, att konsumtionsmjölkpriset i samband med standardiseringens
genomförande sänktes med 1 öre per kilogram. Kommissionen har ifrågasatt
huruvida kommissionen icke under den närmaste tiden måste upptaga
frågan örn en eventuell höjning av mjölkpriset till övervägande. I detta hänseende
har kommissionen anfört följande.
I en på uppdrag av Kungl. Maj:t utarbetad, den 3 mars 1942 dagtecknad
skrivelse till Kungl. Majit har kommissionen framhållit hurusom den i höstas
införda gräddransoneringen medfört vissa förluster dels för mejerierna
och dels för mjölkhandeln. Enligt verkställda undersökningar uppgår mejeriernas
sammanlagda årliga förlust till omkring 9 miljoner kronor, vilket
belopp i runda tal svarar mot 0.4 öre per kilogram invägd mjölk eller 1 öre
per kilogram försåld konsumtionsmjölk. Vid dessa beräkningar har inkomstbortfallet
till följd av gräddransoneringen betraktats som en isolerad
företeelse, och hänsyn har alltså icke tagits till i vad mån förlusten må komma
att uppvägas av ökad inkomst för jordbruket på andra områden. I vad
mån och på vad sätt denna beräknade förlust skall täckas är ännu icke avgjort.
Beträffande storleken av mjölkhandlarnas förluster pågå för närvarande
vissa undersökningar, men de torde ej kunna beräknas lägre än 1 öre
per kilogram försåld konsumtionsmjölk. Med hänsyn till att marginalen på
grädde före ransoneringen i betydande grad bidragit till att täcka kostnaderna
för distributionen av konsumtionsmjölk, synes det rimligt, att en eventuell
kompensation för berörda förluster utgår i form av ökade marginaler
vid försäljning av sådan mjölk. Det bör framhållas, att medgivandet av en
sådan kompensation icke synes strida mot de principer, som tillämpas i fråga
om marginalfrågor på andra områden. I detta sammanhang är av väsentlig
betydelse, att detaljhandelsmarginalen på mjölk icke höjts sedan krigets
utbrott, oaktat distributionskostnaderna stigit. Anledningen härtill är i främsta
rummet, att handeln kunnat bereda sig gottgörelse för de ökade distributionskostnaderna
genom prishöjning på grädden. Vid anläggande av dessa synpunkter
på frågan synes det å andra sidan klart, att en marginalhöjning
icke bör äga rum på sådana orter, där marginalen med beaktande av vad
förut anförts redan nu måste anses skälig. Från nu angivna utgångspunkter
bör frågan med andra ord lösas i samband med en allmän översyn av marginalerna
på mjölk.
I anledning av en framställning från mjölkcentralen har livsmedelskommissionen
upptagit till övervägande frågan örn återgång till systemet med
differentiering av mjölkpristilläggen mellan olika prisutjämningsdistrikt.
Kommissionen har för sin del avstyrkt en dylik återgång till det gamla systemet
med differentierade mjölkpristillägg, över mjölkcentralens framställ
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 319-
ning har kommissionen infordrat vissa yttranden. Av innehållet i framställningen
och yttrandena har kommissionen i sin skrivelse återgivit följande.
I en av mjölkcentralen gjord framställning har ifrågasatts en återgång till
det gamla systemet med differentiering av mjölkpristilläggen mellan olika
prisutjämningsdistrikt. Som motivering härför anföres, att vid den tidigare
regleringen av mjölkpriserna hänsyn tagits till den fria marknadens inverkan
på prisbildningen och bidragen differentierats med beaktande av jordbrukets
produktionsinriktning och de större ekonomiska krav, som konsumtionsmjölkförsäljningen
ställer på mejerihanteringens utrustning och drift.
Genom differentieringens slopande skulle täckning ej lämnas för de högre
omkostnader, som åsamkas mejerihanteringen inom områden med stor konsumtionsmjölkförsäljning
och extra kostnader för reglering av denna. På
grund av väsentligt minskad mjölkproduktion inom dessa områden skulle
vidare uppsamlings- och mejerikostnaderna per kilogram mjölk ha ökat,
ett förhållande, som ytterligare bidroge till lägre avräkningspriser inom det
mellansvenska området. Det påtalade ogynnsamma läget ställde därför det
mellansvenska jordbruket i ett synnerligen svårt läge, som kunde medföra
betydande våda för den framtida försörjningen inom området.
Med anledning av mjölkcentralens framställning har svenska mejeriernas
riksförening låtit verkställa en utredning till utrönande av den inverkan med
avseende på mjölkpriserna, som skulle följa med en återgång till det tidigare
systemet med områdesvis differentierade prisutjämningsbidrag i jämförelse
med det nuvarande systemet med mjölkpristillägg efter fetthalten i den vid
mejerierna invägda mjölken. Av utredningen framgår, att en sådan återgång
icke skulle leda till förbättrat pris å den vid mejerierna inom mjölkcentralens
område invägda mjölken. Riksföreningen har vidare anfört, att tid efter
annan under regleringsåret 1940/41 ändringar påyrkades i fråga om fördelningen
av prisutjämningsbidragen från medlemmar av riksföreningen, som
ansett, att somliga områden vore missgynnade. Sådana önskemål hade framkommit
från vissa mejeriförbund ävensom från vissa gränsområden mellan
olika distrikt. En återgång från det nu gällande systemet med lika pristillägg
för smörfett i hela landet till det system, som tillämpades åren 1939 och
1940, skulle enligt riksföreningens erfarenhet sannolikt vålla misstämning i
de områden, som då skulle bli sämre ställda än nu. Även örn skäl kunde
tala för en viss differentiering av mjölkpristilläggen med hänsyn till olika
förhållanden i skilda delar av landet — de särskilda tilläggen i Norrland
hade tillkommit med tanke härpå — så vore riksföreningen dock icke beredd
att föreslå en genomgripande ändring i det nu tillämpade systemet, som för
övrigt varit gällande endast under en helt kort tid.
Lantbruksförbundet, som jämväl avgivit yttrande över mjölkcentralens
framställning, har vitsordat riktigheten av riksföreningens uppgift, att en
återgång till det äldre differentieringssystemet icke skulle innebära någon fördel
för mjölkcentralens medlemmar, om man ställde de tidigare prisutjämningsbidragen
å enbart produktmjölk såsom alternativ till de nuvarande pristilläggen
å all mjölk och sålunda jämförde vad som tillfördes jordbrukarna
i form av bidragsmedel i det ena och i det andra fallet. Örn mjölkcentralen
emellertid i sin framställning avsett, att pristilläggen å konsumtionsmjölk vore
en för jämförelsen ovidkommande sak, enär dessa tillägg ändå skulle komma
alt utgå och kunna betraktas såsom ersättning för eljest erforderlig prishöjning,
så vore det uppenbart att borttagandet av differentieringen å produktmjölktilläggen
medfört en relativ prisförsämring för mjölkcentralens
medlemmar. Ett allsidigt bedömande av den ändrade prisavvägningens verkningar
krävde dock hänsynstagande även till priset å konsumtionsmjölk.
Genom olika åtgärder hade dess neltopris höjts väsentligt mera än priset
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
55
å produktmjölk, varigenom en ökad spänning uppkommit mellan dessa priser.
Bortsett från att den ökade spänningen kunde lia medfört vissa med
konkurrensförhållanden sammanhängande svårigheter, så måste prisförbättringen
å konsumtionsmjölken innebära väsentliga fördelar för producenterna
inom områden med stor försäljning av dylik mjölk. Ehuru ingen närmare
undersökning häröver verkställts, syntes den uppfattningen dock vara
grundad, att dessa fördelar för mjölkcentralens område fullt uppvägde nackdelarna
av att differentieringen av produktmjölktilläggen borttagits.
För egen del har livsmedelskommissionen rörande mjölkcentralens framställning
anfört följande.
Livsmedelskommissionen delar den i yttrandena framkomna uppfattningen,
att det gamla differentieringssystemet icke nu bör återinföras. Vid avgivande
av förslag till Kungl. Majit angående den i höstas genomförda omläggningen
av mjölkbidragen lät kommissionen verkställa ingående utredningar
rörande verkningarna av nämnda omläggning. Dessa utredningar visade
att övergången från det gamla differentieringssystemet till det nuvarande
systemet med ett enhetligt mjölkpristillägg å allt vid mejerier invägt
mjölkfett, förde med sig endast oväsentliga förändringar i de lokala mjölkpriserna.
Då härtill kommer, att mjölkcentralen haft betydande fördelar av
den samtidigt genomförda förbättringen av konsumtionsmjölkpriset — i detta
sammanhang är av intresse att mer än 50 procent av den vid mjölkcentralens
mejerier invägda mjölken försäljes såsom konsumtionsmjölk — framstår det
såsom uppenbart, att de svårigheter, som mjölkcentralen för närvarande må
ha att brottas med, icke kunna tillskrivas den i höstas genomförda omläggningen
av mjölkregleringen, sedd såsom en helhet.
Å andra sidan synas starka skäl tala för riktigheten av mjölkcentralens påstående,
att de senaste årens missväxt och andra med mjölkförsörjningen
sammanhängande faktorer ställt producenterna inom mjölkcentralens tillförselområde
i ett bekymmersamt läge. Visserligen ha till nämnda producenter,
med anlitande av de särskilda medel, som ställts till mjölkregleringens
förfogande i anledning av missväxten, utbetalats särskilda missväxtbidrag
i form av differentieringstillägg för mjölk, varjämte samma producenter
erhållit särskild tilldelning av billiga fodermedel, men detta stöd har för det
mellansvenska jordbruket, som varit sämst lottat i skördehänseende, icke
varit av sådan storleksordning, att producenterna kunnat undgå att vidkännas
relativt stor inkomstminskning. Delvis beror detta på att man vid fördelningen
av nyssnämnda medel icke tillämpat en så stark differentiering
som skulle erfordrats för att utjämna de lokala skördevariationerna. Att nu
göra någon ändring härutinnan synes emellertid varken lämpligt eller möjligt.
Livsmedelskommissionen har i anslutning härtill framhållit, att det relativt
ogynnsamma ekonomiska läget för mjölkcentralens vidkommande berodde
icke endast på missväxten. Den ökade efterfrågan på konsumtionsmjölk
hade bland annat förorsakat mjölkcentralen betydande extra kostnader för
huvudstadens förseende med sådan mjölk. I viss utsträckning ägde dessa
kostnader sammanhang med missväxten, men, såvitt nu kunde bedömas,
komme de med största sannolikhet att i huvudsak kvarstå även nästkommande
produktionsår. Kommissionen har erinrat, att, då det icke ansetts
skäligt, alt producenterna skulle drabbas av dylika kostnader, viss ersättning
redan nu utginge härför i form av s. k. regleringskostnadsbidrag. Under
56
Kungl. Afaj.ts proposition nr 319.
innevarande år hade detta bidrag utgjort 26,000 kronor per månad. Enligt
vissa utredningar, som mjölkcentralen på begäran av kommissionen låtit
verkställa, skulle ifrågavarande extra kostnader för närvarande uppgå till
inemot 75,000 kronor per månad. Härav belöpte cirka 38,000 kronor på s. k.
supplementära leveranser från andra landsdelar och återstoden på merkostnader,
som mjölkcentralen åsamkats genom en för Stockbolmsregleringen avpassad
mejeridrift vid mjölkcentralens landsortsmejerier. Kommissionen har
för sin del ansett skäligt, att mjölkcentralen efter granskning av de särskilda
posterna tillerkännes gottgörelse för den sålunda uppkomna kostnadsökningen.
Något särskilt anslag för sistnämnda ändamål under innevarande regleringsår
behövde enligt kommissionens mening emellertid icke äskas hos riksdagen,
enär de för mjölkregleringens uppehållande under 1941/42 beviljade
medlen syntes förslå härtill.
Kommissionen har under hänvisning till vad kommissionen anfört rörande
principerna för prisavvägningen på jordbrukets produkter föreslagit, att
mjölkpristilläggets storlek icke bestämdes förrän längre fram. Därest riksnoteringen
på smör bibehölles vid 4 kronor 5 öre per kilogram, vilket kommissionen
velat förorda, kunde man enligt kommissionens uppfattning — för
beräkning av det anslag som för ändamålet erfordras — vid normala väderleksbetingelser
kalkylera med de mjölkpristillägg, som enligt Kungl. Maj:ts
beslut skulle utgå för mjölk, som invägdes från och med juni 1942, d. v. s. ett
tillägg för produktmjölk av 28 öre per kilogram mjölkfett, motsvarande 1
öre per kilogram mjölk, samt ett tillägg för konsumtionsmjölk av 42 öre
per kilogram mjölkfett, motsvarande 1.5 öre per kilogram mjölk. Kostnaderna
för nämnda tillägg kunde i runt tal skattas till 34 miljoner kronor, varav
22.5 miljoner kronor belöpa på produktmjölken och återstoden eller 11.5 miljoner
kronor på konsumtionsmjölken.
Kommissionen har även erinrat, att mjölkpristillägget icke innefattar någon
gottgörelse för förluster i anledning av gräddransoneringen. Med hänsyn till
att Kungl. Maj :t ännu ej fattat beslut i frågan om och i vad mån sådan gottgörelse
skulle utgå och då det kunde övervägas att låta ifrågavarande gottgörelse
utgå i form av prishöjning på konsumtionsmjölken, hade kommissionen
icke beräknat något anslag för nämnda ändamål.
För närvarande utbetalas med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande till
mejeriorganisationerna på vissa orter, nämligen Göteborg, Malmö, Hälsingborg,
Ängelholm, Höganäs, Landskrona, Lund och Halmstad, bidrag såsom
ersättning för utebliven prishöjning. I Göteborg utgör bidraget 1.5 öre per
liter konsumtionsmjölk, i övriga städer 1 eller 0.5 öre per liter. Dessa lokala
bidrag har kommissionen föreslagit skola slopas och mjölkpriset å berörda
orter i stället tillåtas stiga med ett mot subventionen svarande skäligt belopp.
Kommissionen har förutsatt, att det inom Gävleborgs län utom Gästrikland
samt Västernorrlands och Jämtlands län utgående tillägget för all vid
mejerier invägd mjölk till det för hela riket gällande mjölkpristillägget av
40 öre per kilogram mjölkfett och det inom Västerbottens och Norrbottens
län utgående motsvarande tillägget av 60 öre per kilogram mjölkfett skulle
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
57
utgå även under nästa regleringsår med oförändrade belopp. Kostnaderna
för desamma har kommissionen beräknat till i runt tal 5 miljoner kronor.
För att täcka de av produktionsminskningen föranledda ökade kostnaderna
för mjölktillförseln till de större konsumtionsorterna utbetalas för närvarande
dels s. k. merfraktbidrag, dels s. k. regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer
i Stockholm och Göteborg. Kommissionen har bemyndigats att
under innevarande regleringsår för nämnda ändamål taga i anspråk ett belopp
av högst 1 miljon kronor. Vidare har av medel, som stå till kommissionens
förfogande för jordbruksregleringens uppehållande, visst belopp disponerats
för utbetalande av ersättning för behandling av konsnmtionsmjölk vid vissa
mejerier, som leverera sådan mjölk till Stockholm. Slutligen bär Kungl. Majit
anvisat 3 miljoner kronor för uppehållande av mejeriernas körlinjer inom
de områden,''där på grund av den minskade mjölkproduktionen transportkostnaderna
per kilogram mjölk ökat starkt. Sistnämnda anslag har till syfte att
möjliggöra transport till mejerierna även av relativt små kvantiteter mjölk.
Kommissionen, som ansett att samtliga nu nämnda anslag skulle bliva
av betydelse för lösandet av mjölkförsörjningsproblemet även under nästa
konsumtionsår, har förordat, att desamma bibehölles. Rörande anslagsbehovet
har kommissionen anfört.
Att på förhand beräkna medelsåtgången för varje särskilt ändamål är
uppenbarligen mycket svårt, då denna är beroende av det allmänna försörjningsläget
beträffande mjölk. Under antagande att nämnda läge under nästa
år blir i stort sett oförändrat, kunna kostnaderna för merfraktsbidragen
skattas till 1.5 miljoner kronor och kostnaderna för utbetalande av ersättning
till vissa mejerier för behandling av konsumtionsmjölk till 300,000 kronor.
Anslaget för regleringskostnadstillägg torde böra upptagas med sammanlagt
cirka 1 miljon kronor. Vid denna beräkning har hänsyn tagits till förut
omförmälda höjning av det lill mjölkcentralen utgående tillägget. Medelsbehovet
för uppehållande av mejeriernas körlinjer kan uppskattas till oförändrat
3 miljoner kronor. Sammanlagt skulle således för samtliga nämnda ändamål
erfordras 5.8 miljoner kronor. Med hänsyn till den förut omförmälda
svårigheten att på förhand beräkna medelsåtgången för varje särskilt ändamål
torde anslagen böra sammanslås till ett anslag. Storleken av detta synes
böra avrundas till 6 miljoner kronor. Kungl. Majit torde vidare böra äga befogenhet
förordna att anslaget må användas för tillgodoseende av annat ändamål
än förut nämnts, som är av särskild betydelse för mjölkförsörjningens
ordnande under rådande kristid.
Kommissionen har vidare förordat, att gällande bestämmelser rörande pristillägg
för lantsmör förutsättes skulle äga tillämplighet även under nästa
regleringsår. Statsverkets kostnader för dessa pristillägg och för omhändertagandet
av lantsmör kunde för nästa budgetår skattas till i runt tal 2 miljoner
kronor.
Även producentbidragen har kommissionen ansett böra bibehållas under
budgetåret 1942/43. För närvarande utgår bidraget med 3 öre per kilogram
mjölk för högst 7,800 kilogram per är. Kommissionen har anmärkt, att förslag
framkommit, att bidraget skulle höjas lill 4 öre per kilogram, men i stället
utgå på en mindre årskvanlitet eller högst 6,000 kilogram. I rådande försörj
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
ningsläge har kommissionen ansett sig icke böra biträda ett sådant förslag.
På grund av vikten av att stimulera de mindre brukningsdelarna till största
möjliga leveranser skulle det enligt kommissionens mening i stället kunna
övervägas, att med bibehållande av bidragets belopp höja årskvantiteten.
Något förslag i denna riktning har kommissionen dock icke, med hänsyn till
det statsfinansiella läget, ansett sig böra framlägga. Kostnaderna för ifrågavarande
bidrag har för nästa budgetår av kommissionen uppskattats till 44
miljoner kronor.
Av samma skäl som åberopades föregående år har kommissionen ansett
sannolikt, att det bleve nödvändigt att utfärda förbud mot tillverkning av
margarin att gälla under instundande sommar. Om så bleve fallet, syntes i
likhet med föregående år viss kompensation böra beredas i varje fall de
mindre bemedlade hushållen för den ökning av hushållsutgifterna för matfett,
som ett tillverkningsförbud för med sig. I somras hade dylik kompensation
givits i form av en allmän sänkning av smörpriset med 50 öre per kilogram.
Såsom gottgörelse för denna sänkning hade ett lika stort bidrag utbetalats
till mejerierna. Kostnaderna härför hade uppgått till 18 miljoner kronor.
I anslutning till de allmänna synpunkter som kommissionen inledningsvis
anfört har kommissionen förordat, att under innevarande år
endast de s. k. rabatthushållen skulle erhålla kompensation för de ökade
kostnader, som uppkomme med anledning av tillverkningsförbudet. Kompensationen
syntes böra utgå i form av en höjning av matfettsrabatten med 50
öre per kilogram. Kostnaden för nämnda höjning av rabatten har kommissionen
beräknat till 6 miljoner kronor. Vid denna beräkning hade kommissionen
tagit hänsyn till att förbudet torde bli av något kortare varaktighet än
under föregående år.
Såsom villkor för åtnjutande av mjölkbidrag, som utgå av allmänna medel,
gäller för närvarande, bland annat, att vederbörande mejeri, om livsmedelskommissionen
på grund av försörjningsläget beträffande konsumtionsmjölk
eller mejeriprodukter å viss ort eller visst område så finner påkallat, i den
omfattning och på de villkor kommissionen föreskriver skall leverera mjölk
eller mejeriprodukter till sagda ort eller område. Mejeri, som önskar erhålla
mjölkpristillägg, är även i övrigt skyldigt att ställa sig till efterrättelse de
föreskrifter livsmedelskommissionen kan finna erforderliga för åstadkommande
av en med hänsyn till försörjningsläget ändamålsenlig fördelning av
eller prissättning å mjölk eller mejeriprodukter. Kommissionen har föreslagit,
att viss skärpning av villkoren för erhållande av mjölkbidrag måtte genomföras.
Härom bär kommissionen anfört i huvudsak följande.
Under åberopande av gällande villkor för erhållande av mjölkbidrag har
kommissionen ålagt ett flertal mejerier att verkställa leveranser av konsumtionsmjölk
till Stockholm och andra konsumtionsorter. Även övriga villkor
ha varit till stor nytta. Kommissionen vill emellertid framhålla, att villkorsbestämmelserna
kunna ha åsyftad verkan endast så länge det bidrag, som
vederbörande mejeri vid ett åsidosättande av villkoren går miste om, är relativt
betydande. Det synes därför kunna ifrågasättas att knyta de viktigaste
av nämnda villkor till rätten att överhuvud taget bedriva mejerirörelse. Ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
59
brytande av villkoren bör därjämte beläggas med straffpåföljd. Det föreslås
i anslutning härtill att rätten att bedriva sådan rörelse som nu nämnts
göres beroende av iakttagandet av nämnda villkor. I samband härmed torde
kommissionen böra bemyndigas att ålägga mejeri att deltaga i viss kostnadsutjämning
till förmån för de större konsumtionsorternas förseende med
konsumtionsmjölk. För närvarande erhålles ett bättre ekonomiskt utbyte,
om mjölken säljes för konsumtion i stället för att användas för beredning av
produkter. Det bättre utbytet har möjliggjorts dels genom den statliga prissättningen,
dels genom de allmänna bidragen för konsumtionsmjölk. Anledningen
till att det allmänna ansett sig böra medverka till ett sådant resultat
är, som förut framhållits, att man velat underlätta tillförseln av konsumtionsmjölk
till de större konsumtionsorterna. I stort sett har detta syfte också
lyckats. För att den avsedda effekten av de statliga åtgärderna helt skall
uppnås erfordras emellertid, att de mejerier, som äro belägna närmast konsumtionsorten,
avstå en del av sin merinkomst på konsumtionsmjölken till
de i ytterområdena belägna mejerierna för att täcka dessa mejeriers högre
frakt- och distributionskostnader. En sådan kostnadsutjämning är lätt att
anordna, då mejerierna inom tillförselområdet äro anknutna till ett och samma
företag och har då i regel också ägt rum. Det synes emellertid rimligt,
att även fristående mejerier deltaga i en dylik utjämning. Med hänsyn härtill
synes kommissionen böra bemyndigas att ålägga mejeri inom visst tillförselområde
att, såvitt angår det normala tillförselområdet, deltaga i en utjämning
av ifrågavarande kostnader. Denna utjämning synes lämpligen kunna ske på
det sätt, att de närmast konsumtionsorten belägna mejerierna erlägga en utjämningsavgift,
vilken bör komma till användning för utbetalande av kostnadsbidrag
till de i ytterområdena belägna mejerierna. Storleken av nämnda
avgift bör, efter hörande av svenska mejeriernas riksförening, fastställas av
livsmedelskommissionen och torde ej böra få överstiga den merförtjänst, som
vederbörande mejeri, efter avdrag av normala mejeri- och distributionskostnader,
kan betinga sig vid försäljning av mjölken för direkt konsumtion i
stället för att bereda produkter av densamma. Avgiften torde ej heller i något
fall böra få överstiga 2 öre per kilogram konsumtionsmjölk.
Reglering av andra animaliska produkter än mjölk. I sin skrivelse har
livsmedelskommissionen framhållit, att man hade att emotse en minskad
nedslaktning av storboskap under nästa regleringsår och som följd härav en
ökad knapphet på kött. Därest foderskörden i sommar ej bleve särskilt svag,
hade man å andra sidan att räkna med en viss ökning i fläskproduktionen.
Den sammanlagda tillgången på kött och fläsk komme emellertid att bli betydligt
lägre än under innevarande år.
Kommissionen har ansett, att det nuvarande regleringssystemet på förevarande
område kunde bibehållas i huvudsak oförändrat under nästa år. Kommissionen
har emellertid framhållit, ali påfrestningarna på regleringsanordningarna
med säkerhet komma att öka i samma mån som knappheten på
köttvaror tilltoge i styrka. Redan nu syntes påfrestningarna vara så stora, att
man nödgades i väsentlig mån skärpa de nu gällande bestämmelserna.
I fråga örn äggmarknaden har kommissionen lill en början erinrat örn att
fjolårets utomordentligt klena foderskörd gjort det nödvändigt att mycket
kraftigt begränsa användningen av fodersäd och annat kraftfoder inom hönsskötseln.
Till följd härav hade under året en viss reduktion av hönsbesält
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
ningarna ägt rum. Kommissionen har förklarat sig anse, att ransoneringen
av och prisregleringen å ägg även i fortsättningen bör upprätthållas.
Rörande förhållandena på äggmarknaden har kommissionen anfört:
Det torde icke låta sig göra att fastställa i vad mån den kraftiga begränsningen
av användningen av fodersäd och annat kraftfoder inom hönsskötseln
och övriga åtgärder för ägghandelns reglering inverkat på äggmarknaden.
Svårigheterna för konsumenterna att erhålla ägg ha medfört, att man på
sina håll haft den uppfattningen, att hönsstammen reducerats mycket kraftigt
och att en betydande del av de ägg, som levererats från producenterna,
sålts i smyghandeln. Båda dessa uppfattningar torde, enligt vad verkställda
utredningar visa, vara betydligt överdrivna.
Samtliga auktoriserade partihandlare äro skyldiga att avgiva veckorapport
bland annat angående inköp från äggproducenter och ägguppköpare. Inom
livsmedelskommissionens konsumtionsavdelning har följande sammandrag
av veckorapporterna upprättats.
Vecka
Total till- försel av ägg
Vecka
Total till- försel av ägg
1941
till auktoriserade
1942
till auktoriserade
24/9 _ 5/1().........
partihandlare
4/1—10/l......
partihandlare
......... 199,322
6/l0—12/10.........
........ 277,618
“/i—”/1......
......... 235,946
18/l0-19/l0.........
........ 190,547
18/i_24/i......
......... 176,629
20/l0-26/lO.........
........ 141,455
25/1—31/!......
......... 146,837
27/10— 2/ll.........
........ 129,392
7*— V2......
......... 138,140
8/ll— 8/ll.........
........ 114,986
®/2-10/2......
......... 125,481
9/n—16/u.........
........ 104,265
16/2-22/2......
......... 101,184
16/n_22/n.........
........ 133,622
87*- V3......
......... 89,713
*®/n—,29/n.........
........ 105,614
2/S-- 7/3......
......... 81,235
S0/ll- 6/l2 ........
........ 147,521
9/3—-15/»......
......... 70,753
7/l2--13/l2.........
........ 135,596
16/3-21/3......
......... 47,158
U/l2-S0/l2.........
........ 199,069
23/3_28/3......
......... 83,255
21/l2-27/l2.........
28/i2—■ 3/i 1942 .....
........ 122,558
29,/3- 5/4......
......... 88,586
........ 221,741
6/4-12/4......
......... 68,906
13/4_19/4
......... 215,239.
Det bör observeras, att dessa uppgifter endast avse leveranserna till partihandlare,
d. v. s. huvudsakligen ägg, som levererats från överskotts- till underskottsområden.
Utanför tablån falla alla ägg, som från uppköpande detaljhandlare
försålts direkt till förbrukare. Huru stora kvantiteter som det
här rör sig om saknar man för närvarande närmare kännedom om. Detsamma
gäller jordbrukarnas egen förbrukning, vilken sannolikt bibehållits tämligen
oförändrad, så att produktionsminskningen helt gått ut över de saluförda
partierna.
Av tablån framgår, att invägningen till partihandlarna under tiden närmast
efter regleringens ikraftträdande sjönk betydligt. Av årsinvägningen
1941 kom från landet i sin helhet cirka 10 procent på sista kvartalet. Under
åren 1939—1940 med ungefär liknande förhållanden beträffande väderlek
m. m. kom, vad svenska ägghandelsförbundet beträffar, omkring 17 procent
av den årliga invägningen på sista kvartalet. Nedgången kan synas väsentlig
och har på många håll förklarats ha sin orsak i en omfattande smyghandel.
Uppgången i invägningen i januari 1942 var emellertid så kraftig, att denna
förklaringsgrund icke kan anses tillfyllest. Den stora nedgången i tillförseln
av ägg till partihandeln under höstmånaderna 1941 torde i huvudsak kunna
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
61
förklaras dels av en ökad eller bibehållen konsumtion hos producenterna,
dels av lagring hos dessa i förväntan på fastställandet av högre normalpriser
och dels slutligen av att värpningen för kycklingarnas vidkommande börjat
osedvanligt sent. Ägghandeln torde lia varit på väg in på normala banor,
då februari och mars kommo nied ovanligt sträng kyla och därmed följande
minskad produktion och försvårade transportmöjligheter. Enligt en inom
kommissionens produktionsavdelning verkställd stickprovsundersökning, avseende
hönsgårdar i Småland, nedgick under nämnda månader värpningsprocenten
(= antalet ägg per 100 höns och dag) till 5 procent, medan värpningsprocenten
under samma månader under normala år brukar uppgå till
50 procent. I detta sammanhang är av intresse, att äggproduktionen även under
föregående år var mycket låg i februari och mars. Det må anmärkas, att
Blekinge läns äggcentral i sin styrelseberättelse för 1940 beträffande februari
och mars månader 1941 uppskattat nedgången i produktion till inemot 70
procent jämfört med samma tid under år med normala väderleksförhållanden.
Till följd av den låga produktionen måste den inhemska efterfrågan under
sagda månader 1941 i betydande utsträckning tillgodoses genom import
av ägg från Danmark. Någon liknande import har ej kunnat komma till
stånd i år. Enligt vad som uppgivits har den stränga vintern i våra grannländer
fört med sig i stort sett samma bristsituation som här i landet.
Huru utvecklingen på äggmarknaden skulle ha gestaltat sig, om ransonering
på ägg icke varit genomförd, är svårt att uttala sig om. Säkert är emellertid,
att i dylikt fall priserna på ägg under februari och mars 1942 skulle
ha varit så höga, att endast den ekonomiskt välsituerade delen av befolkningen
skulle ha kunnat skaffa sig tillgång till varan.
Kommissionen har uttalat, att kommissionen ansåge det angeläget att,
därest tillgången på foder så medgåve, äggproduktionen under nästa regleringsår
i möjligaste mån hölles uppe. I nämnda hänseende vore det av betydelse
att producenterna redan på ett tidigt stadium erhölle kännedom örn det
prisläge, som under regleringsåret vore avsett att tillämpas. Något uttalande
örn äggpriserna under den kommande höst- och vintersäsongen har kommissionen
emellertid icke ansett sig nu böra göra. Under våren och sommaren
1942 borde enligt kommissionens mening det nu gällande äggpriset bibehållas
oförändrat. En viss begränsning av antalet partihandlare har synts kommissionen
vara påkallad. Beträffande frågan om de auktoriserade ägguppsamlarnas
anknytande till bestämda partihandelsföretag påginge inom kommissionen
en utredning.
Brödsäds- och fodermedelsregleringen. Kommissionen har rörande ifrågavarande
regleringar föreslagit, att i stort sett de nuvarande regleringsbestämmelserna
skulle bibehållas oförändrade. Den närmare utformningen av
regleringen har kommissionen ansett icke kunna verkställas, förrän storleken
av den kommande skörden åtminstone preliminärt kunde beräknas. Livsmedelskommissionen
har påpekat, att man sålunda icke kunde förrän vid en
senare tidpunkt bestämma, huruvida avstående av korn till det allmänna
under det kommande skördeåret måste påfordras i samma utsträckning som
skett under det innevarande. Av vele och råg borde såsom liiIlills lill det allmänna
av jordbrukarna avstås allt vad som icke av dem erfordrades för
62
Kungl. Mcij:ts proposition nr 319.
förmälning mot förmalningskort eller för utsäde. Beträffande leveranserna
har kommissionen föreslagit, att höstsäden skulle få levereras, förutom vid
kvarn, på samma sätt som för närvarande gällde i fråga örn fodersäden,
d. v. s. på varje ort, där varan kunde av auktoriserad spannmålshandlare
mottagas. Kommissionen har föreslagit, alt 4 § sista stycket förordningen den
4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution, då ifrågavarande bestämmelse
numera saknar betydelse, måtte upphävas. Till utgångspunkt för brödsädsregleringen
föreslås även i år böra läggas deklarationer från de olika jordbrukarna
angående skördeutfallet. Kommissionen har framhållit vikten av
att jordbrukarna så snart som möjligt efter inträdet av det nya produktionsåret
erhölle kännedom örn den leveransplikt av fodersäd, som åvilade dem.
Kommissionen har icke funnit skäl frångå sin tidigare ståndpunkt att avståendet
av fodersäd örn möjligt kunde baseras på storleken icke allenast av
vederbörandes fodersädsodling utan av de sammanlagda av honom för odling
av fodermedel av olika slag m. m. utnyttjade arealerna. Huruvida denna
plan läte sig genomföras under det instundande skördeåret eller om även då
en anordning, liknande den i år begagnade måste vinna tillämpning bleve enligt
kommissionens mening beroende av det kommande skördeutfallet. Kommissionen
har ansett, att även under kommande skördeår borde skördeuppskattning
ske.
I fråga örn tillverkningen och tillhandahållandet av fodercellulosa har kommissionen
ansett, att grundkvantiteten fodercellulosa, som skulle tillverkas
under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943, borde beräknas till 550,000 ton.
Kommissionen har föreslagit, att jordbrukarna skulle uttaga viss kvantitet
fodercellulosa under sommaren för att underlätta transporterna. Beträffande
oljekraftfoder har kommissionen räknat med att cirka 80,000 ton i bästa
fall skulle finnas tillgängliga. Kommissionen har ansett att en minskning i
tilldelningen av oljekraftfoder måste ske. I fråga örn tilldelningen av kli har
kommissionen framhållit, att myckenheten av vad som därav bleve tillgängligt
för utfodringsändamål komme att bero, förutom av importmöjligheterna,
av de föreskrifter i fråga om utmalningen vid kvarnarna, som med hänsyn
till brödförsörjningen befunnes erforderliga.
I närmare motivering rörande förslaget om leveranserna av brödspannmål
har kommissionen anfört följande.
Beträffande betalningsvillkoren för brödspannmålen har hittills inom Götaland,
Svealand och Gävleborgs län tillämpats en anordning, enligt vilken
de för sådan spannmål fastställda normalpriserna skola avse leverans fritt å
den i förhållande till brödsädens lagringsplats närmaste av vissa av livsmedelskommissionen
fastställda prisorter. Dessa prisorter ha av kommissionen
utvalts under beaktande av att de sedvanliga vägarna för brödspannmålens
omsättning i så ringa mån som möjligt borde rubbas; hänsyn har vidare vid
utväljandet av prisorterna givetvis måst tagas till sådana omständigheter som
förefintligheten av lagerutrymmen med tillhörande maskinell utrustning å de
olika orterna. Emellertid ha från olika håll bland lantbrukarna väckts gensagor
mot prisortssystemet. I anledning av framställningar har också kommissionen
ansett sig böra inom flera län utöka antalet prisorter på .ett sätt
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
63
som i viss måll inneburit ett avsteg från de nyssnämnda principerna för utväljandet
av prisorterna. Med hänsyn härtill torde man böra till förnyad
prövning upptaga den redan under fjolåret diskuterade frågan, huruvida icke
prisortssystemet borde helt övergivas. I dylikt fall skulle brödsäden i stället
få levereras, förutom vid kvarn, på samma sätt som för närvarande gäller i
fråga örn fodersäden, d. v. s. på varje ort, där varan kan av auktoriserad
spannmålshandlare mottagas. Detta skulle givetvis innebära en ganska betydande
rubbning i de hittillsvarande handelssedvänjorna. Vissa svårigheter
kunna även tänkas uppkomma då det efter ett fredsslut gäller att återgå till
de sedvanliga handelsnormerna. För prisortssystemets avskaffande talar
emellertid bl. a. den omständigheten att jordbrukarna, i olikhet mot vad som
gällde före krisens inträde, numera icke äga fritt disponera över sin brödsädsskörd
utan äro förpliktade att inleverera hela saluöverskottet till det allmänna.
Med prisortssystemets bortfallande skulle även en större grad av enhetlighet
ernås. Det sistnämnda är av icke oväsentlig betydelse, helst som för
närvarande korn — vilket sädesslag i regleringstekniskt hänseende sammanföres
med fodersädsgruppen — måste tagas i anspråk för brödändamål. På
grund av vad sålunda anförts anser sig kommissionen i detta sammanhang
böra räkna med att prisortssystemet från och med ingången av nästa skördeår
kommer att övergivas. Frågan om de fraktkostnader, som härvid komma
att falla på det allmänna, behandlas i det följande.
Enligt 4 § sista stycket förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående
tullrestitution åligger det en särskild kommission, mjö11ypskommissionen,
att varje år fastställa provtyper å förmalningsprodukter, för vilka kvarnindustrirestitution
må åtnjutas med undantag för rågmjöl för 4:e utbytesklassen.
Provtyperna skola lända till efterrättelse under ett år, räknat från den 1
februari, eller därest icke nya provtyper inom denna tids utgång hunnit tillställas
vederbörande tullanstalter, intill dess sådant skett.
Kommissionen har framhållit, att såvitt nu kan bedömas, komme under
nu rådande utomordentliga förhållanden någon import genom enskilda icke
att äga rum. Enligt kommissionens mening syntes man därför ej heller ha att
räkna med någon kvarnindustrirestitution, så länge krisen varade. Att i rådande
läge fastställa provtyper tjänade vid sådant förhållande icke något
praktiskt ändamål. Därtill komme att dylikt fastställande nu vore förenat
med betydande svårigheter, främst till följd av skyldigheten för kvarnarna
att inblanda kornmjöl (och eventuellt potatismjöl) i vetemjölet. Med hänsyn
till det anförda har livsmedelskommissionen föreslagit att bestämmelserna i
4 § sista stycket nyssnämnda förordning tills vidare sättes ur kraft.
Beträffande foders ädsregleringen under det kommande skördeåret
har kommissionen till utveckling av sin förut angivna uppfattning anfört
följande.
Såsom ett angeläget önskemål framstår, alt jordbrukarna så snart som
möjligt efter inträdet av det nya produktionsåret erhålla kännedom örn den
leveransplikt å fodersäd, som skall åvila dem. Under del innevarande produktionsåret
blev utfärdandet av leveransbeskeden fördröjt därigenom att,
då de tidigare uppskattade skördesiffrorna lill följd av det på hösten inträffade
dåliga bärgningsvädret i väsentlig mån ändrades, en fullständig omräkning
av grunderna för fodersädsavståendet i sista stund måste verkställas.
I den till fjolårets riksdag avlåtna propositionen nr 278 med förslag till
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område förklarade sig föredragande
departementschefen godkänna en av livmedelskommissionen då framlagd
plan för avstående av fodersäd, innebärande att leveransskyldigheten skulle
anknytas till storleken av den åkerareal på vilken frambringades andra produkter
än brödsäd, olje- och spånadsväxter samt vissa slag av fröer. Denna
plan vilade på den principen att kravet på avstående icke borde medföra en
ur försörjningssynpunkt oförmånlig disposition av åkerarealen. Under hänsynstagande
till det beräknade skördeutfallet av fodersäd samt till animalieproduktionens
omfattning bör för varje större område uppskattas huru mycket
fodersäd som i medeltal bör avstås per hektar av först angivna åkerareal.
Leveransskyldighetens fördelning å de enskilda brukningsdelarna bör sedan
ske med beaktande av den faktiska leveransförmågan, vilken bör bedömas
med hänsyn till djurantalet och tillgången lill andra fodermedel. Emot den
sålunda framlagda planen reste icke heller riksdagen någon gensaga. Emellertid
visade det sig att, på grund av den dåliga skörden, fodersädsuttaget
hos de olika jordbrukarna måst göras så djupt att den nyssnämnda planen
icke kunde fullföljas. Jordbrukarna blevo i stället ålagda att till det allmänna
avstå all den fodersäd, som icke erfordrades för utfodring av deras egna
djur — därvid ganska snäva utfodringsstater anvisades — eller för utsäde.
En viss utjämning av fodersädstillgångarna inom olika delar av landet erhölls
bland annat såtillvida som den kvantitet fodersäd, som fick behållas
för nötkreatur inom de delar av landet, där tillgången på rotfrukter och andra
fodermedel än fodersäd kunde tänkas vara mera betydande, var något
mindre än den som fick behållas för dessa djur i övriga delar av landet.
Anledning synes icke förefinnas att frångå kommissionens tidigare intagna
ståndpunkt att fodersädsavståendet örn möjligt bör baseras på storleken av
icke allenast vederbörandes fodersädsodling utan de sammanlagda av honom
för odling av fodermedel av olika slag m. m. utnyttjade arealerna. Huruvida
denna plan låter sig genomföras under det instundande skördeåret eller om
även då en anordning, liknande den i år begagnade, måste vinna tillämpning
blir beroende av det kommande skördeutfallet.
Rörande skördeuppskattningen har kommissionen framhållit följande.
Då fråga är om foder säd, ha de officiella skördeuppskattningarna sin särskilda
betydelse för beräkningen av leveranserna till det allmänna. Dels erhålles
därigenom den erforderliga utgångspunkten för bestämmandet av de
kvantiteter fodersäd, som böra och kunna avstås till det allmänna, och dels
utgöra nämnda uppskattningar ett ur kontrollsynpunkt önskvärt komplement
till de deklarationsuppgifter, vilka skola lämnas av de olika jordbrukarna.
Under fjolåret verkställdes insamlingen av årsväxtrapporterna icke såsom
tidigare häradsvis utan sockenvis. Insamlandet verkställdes av hushållningssällskapens
sockenavdelningar i samråd med en av kristidsnämnden för ändamålet
utsedd person ävensom med vederbörande överblockledare. Nämnda
anordning, vilken i stort sett synes ha fungerat tillfredsställande, torde böra
i huvudsak bibehållas. Möjligen böra dock särskilda åtgärder vidtagas för
ernående av större enhetlighet i uppgifterna från de olika nämndsområdena.
Vidare lät livsmedelskommissionen under augusti månad 1941 kristidsnämnderna
verkställa en kompletterande skördeuppskattning för beräkning
av de särskilda brukningsdelarnas skörderesultat. Denna kompletterande
skördeuppskattning verkställdes av samma personer som enligt vad nyss
nämnts biträdde hushållningssällskapets sockenavdelning vid dess skördeuppskattning,
varjämte understundom ytterligare en eller flera på området sakkunniga
personer deltogo i skördeuppskattningen. Resultatet av denna förrycktes
emellertid i viss mån genom de på sina håll synnerligen dåliga bärg
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
65
ningsförhållandena; den särskilda skördeuppskattningen fick därför kanske
icke alltid den avsedda betydelsen, då det gällde att bestämma leveransplikten.
Huruvida jämväl under det kommande skördeåret en dylik kompletterande
skördeuppskattning, i oförändrad eller annan form, bör verkställas,
kan icke bedömas förrän framemot sommaren, då en allmän bild av årsväxten
kan erhållas.
Beträffande tillverkningen och tillhandahållandet av fodercellulosa
må ur kommissionens skrivelse, utöver vad förut anförts, följande framhållas.
Vid överläggning mellan representanter för statens industrikommission och
livsmedelskommissionen lia vissa riktlinjer uppdragits i fråga om leveranserna
av fodercellulosa under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943. Därvid har
grundkvantiteten fodercellulosa, avsedd att tillverkas under nämnda tid, beräknats
till 550,000 ton, därav hälften sulfitmassa och hälften sulfatmassa.
I fråga om fodercellulosans tillhandahållande under det löpande konsumtionsåret
ha särskilda svårigheter förelegat icke allenast med avseende å råvarutillgångarna,
produktionskapaciteten och de tekniska anordningarna för
cellulosans rivning m. m. utan även med avseende å järnvägarnas transportkapacitet.
Under det kommande konsumtionsåret torde man icke kunna
räkna med att järnvägsvagnar skola kunna i hittillsvarande omfattning ställas
till disposition för fodercellulosatransporter. Härav följer att det blir synnerligen
angeläget, att distributionen av fodercellulosan icke avstannar under
sommaren. Livsmedelskommissionen har preliminärt tänkt sig att en tilldelningsperiod
för fodercellulosa skulle förläggas till sommaren. Det skulle
alltså stå varje jordbrukare fritt att, även om under sommaren för honom
icke föreligger ett aktuellt behov av fodercellulosa, likväl då rekvirera nämnda
vara för sina kreatur i enlighet med nu gällande bestämmelser. I vad mån
rekvisitionerna kunde tillgodoses bleve självfallet beroende av i vilken utsträckning
jordbrukarna komme att begagna sig av denna möjlighet. Vid den
därpå följande tilldelningen under hösten och vintern bör, såvida ej särskilda
förhållanden till annat föranleda, någon avräkning icke göras för de förråd
av varan, som vederbörande kan ha förskaffat sig under sommaren. Jordbrukare,
som icke rekvirerat någon fodercellulosa under sommaren, böra
däremot icke kunna sedermera få igen de kvantiteter, som de sålunda icke
uttagit. I den mån oljekraftfoder lämnas såsom tillskott till cellulosan, synes
dock jordbrukaren beredas möjlighet att, örn han rekvirerat sommartilldelningen
av fodercellulosa, eventuellt uttaga detta tillskottsfoder under en senare
period. En ytterligare stimulans i syfte att få ut fodercellulosa till jordbrukarna
även under sommaren skulle kunna erhållas genom att priset per
deciton fodercellulosa under sommaren sattes så, att det för envar framstår
såsom, uppenbart, att det pris, som sedermera kommer att gälla, i varje fall
icke blir lägre än sommarpriset. I detta sammanhang må påpekas, att jordbrukarna
numera i gemen torde äga praktisk erfarenhet av användbarheten
av fodercellulosan. Kommissionen vill här även understryka lämpligheten av
alt jordbrukarna använda fodercellulosa för utfodring under sommaren icke
endast av hästar utan även av nötkreatur; därigenom kan hö och annat äggviterikt
foder sparas för användning senare under utfodringsåret.
Ifråga örn tilldelningen av oljekraftfoder har kommissionen närmare
anfört följande.
Huru stor kvantitet oljekraftfoder, som skall kunna tagas i anspråk under
den instundande utfodringsperioden, låter sig givetvis ännu icke med någon
Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr SID.
5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 319-
högre grad av sannolikhet bestämmas. I bästa fall synes man kunna räkna
med en myckenhet av cirka 80,000 ton.
Då det gäller att bestämma, på vad sätt tilldelningen av oljekraftfodret
lämpligast bör verkställas, möter i första hand frågan, i vad mån tillskott
av oljekraftfoder bör utgå till fodercellulosan. En betydande minskning av
de procentsatser, varmed oljekraftfoder för närvarande lämnas såsom tillskott
till fodercellulosa, torde visa sig ofrånkomlig. Anordningen att fördela
oljekraftfoder såsom tillskott till fodercellulosa medför emellertid så stora
fördelar att den bör, i den mån det är möjligt, bibehållas. Å andra sidan
är det av stor vikt att en icke alltför ringa mängd av det disponibla oljekraftfoderförrådet
fördelas direkt till jordbrukarna inom sådana delar av
landet där tillförsel av äggvita är oundgänglig för att tillgängliga kolhydratrika
fodermedel skola kunna utnyttjas så fullständigt som möjligt.
Jag torde härefter få ingå på kommissionens beräkning av kostnaderna
för upprätthållande av brödsäds- och foderm edelsregleringen.
I enlighet med statsmakternas beslut handhaves
den med ifrågavarande regleringar förenade inköps- och försäljningsverksamheten
närmast av Svenska spannmålsaktiebolaget. Detta bolag har enligt
Kungl. Maj:ts beslut från och med den 1 september 1941 övertagit den verksamhet,
som i hithörande avseenden tidigare bedrivits av foderintressentföreningen
u. p. a., svenska stråfoderhandelsföreningen u. p. a. och fröintressentföreningen
u. p. a. Svenska spannmålsaktiebolaget har, enligt särskilt avtal,
av staten erhållit garanti för att dess omkostnader och förluster skola bliva
täckta. Å andra sidan åligger det företaget att inleverera uppkommen vinst
å verksamheten till statsverket. En beräkning av de med brödsäds- och fodermedelsregleringarna
förenade kostnaderna blir alltså liktydig med en uppskattning
av spannmålsbolagets kostnader för den med regleringen förenade
inköps-, lagrings- och försäljningsverksamheten. I samband med sin skrivelse
har kommissionen såsom förut berörts överlämnat en av bolaget upprättad
skrivelse med beräkningar av kostnaderna för dess verksamhet under
tiden 1 september 1942—31 augusti 1943 (bilaga 5).
I anledning av bolagets beräkningar har kommissionen framhållit, att i
dessa i vissa avseenden en jämkning syntes böra ske. Enligt inom kommissionen
gjorda beräkningar skulle omkostnaderna fö^ spannmålsbolagets verksamhet
under tiden 1 september 1942—31 augusti 1943 uppgå till omkring 120
miljoner kronor. Angående de beräkningsgrunder som härvidlag använts har
kommissionen lämnat följande upplysningar.
Kommissionen har beräknat, att jordbrukarnas saluöverskott av brödsäd
under förutsättning av normal skörd skulle uppgå till 600,000 ton. Kommissionens
utgångspunkt för beräkningen av kostnaderna i denna del har
vidare varit å ena sidan, att resterande del av reservlagret av brödsäd komme
att försäljas under innevarande konsumtionsår, samt å andra sidan, att ett
nytt beredskapslager örn 50—100,000 ton borde uppläggas under det instundande
skördeåret. Enligt vad kommissionen uppgivit ha kostnaderna för
omsättningen av brödsäd hittills uppgått till cirka 85 öre per deciton.
Skulle det nu tillämpade prisortssystemet icke längre bibehållas, komme att
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
67
uppstå ytterligare kostnader för frakter, i genomsnitt av kommissionen uppskattade
till omkring 40 öre per deciton av hela den omsatta kvantiteten.
Under förutsättning att prisortssystemet avskaffades, har kommissionen beräknat
att kostnaderna för omsättning av brödsäden, 600,000 ton å 12 kronor
50 öre per ton, skulle uppgå till 7.5 miljoner kronor.
I fråga om fodersäd har kommissionen, under förutsättning av att
1942 års skörd bleve av normal storlek, räknat med en omsättning av högst
500,000 ton. En del därav, exempelvis 100,000 ton, borde enligt kommissionens
mening uppläggas såsom ett reservlager. Kostnaderna för omsättningen
av fodersäden har kommissionen beräknat efter enahanda grund, som skett
för innevarande konsumtionsår, eller till omkring 25 kronor per ton. Dessa
borde alltså uppskattas till sammanlagt cirka 12 miljoner kronor.
För 1 a g e r h y r o r m. m. har kommissionen räknat med att kostnader
skulle uppstå med något över 3 miljoner kronor.
I fråga örn oljekraftfoder har kommissionen ansett, att man icke
borde räkna med ett lägre genomsnittligt inköpspris än 500 kronor per ton,
vartill komme spannmålsbolagets kostnader för omsättningen, utgörande 40
kronor per ton. Kommissionen har uttalat, att en höjning av försäljningspriset
för oljekraftfoder, vilket för närvarande utgjorde 280 kronor per ton,
till åtminstone 330 kronor per ton icke syntes vara omotiverad. Med utgångspunkt
från sistnämnda försäljningspris skulle för omsättningen av varje
ton oljekraftfoder uppkomma en förlust för det allmänna av 210 kronor per
ton. Under förutsättning att sammanlagt 80,000 ton oljekraftfoder skulle
kunna omsättas under det kommande konsumtionsåret, komme alltså spannmålsbolagets
kostnader därvidlag att uppgå till cirka 17 miljoner kronor.
Beträffande kostnaderna för regleringen och försäljningen av fodercellulosa
har kommissionen anfört i huvudsak följande.
Man bör utgå från en beräknad omsättning av 550,000 ton arkmassa, motsvarande
cirka 600,000 ton melasserad och mineraliserad riven fodercellulosa
(»Cellfor MM»). Priserna för inköp av massan torde kunna sättas till de belopp
som gälla enligt nu löpande avtal med fabrikerna, nämligen för sulfitmassa
198 kronor per ton och för sulfatmassa 225 kronor per ton. Inköpskostnaden
för massan skulle därigenom, om man räknar med att hälften av
massan utgöres av sulfitcellulosa och den andra hälften av sulfatcellulosa,
komma att uppgå till cirka 115 miljoner kronor. Under förutsättning att större
delen av fodercellulosan kommer att iordningställas till Cellfor MM erfordras
också såsom råmaterial vissa mängder melass, fosfat och koksalt, dragande
en sammanlagd kostnad av bortåt 10 miljoner kronor. Härtill komma kostnaderna
för rivning och blandning av fodercellulosan, cirka 18 miljoner kronor,
samt kostnaderna för transport, lagring och provision i samband med
försäljningen, cirka 20 miljoner kronor. De sammanlagda varukostnaderna
för den angivna mängden foderccllulosa skulle alltså uppgå till cirka 163
miljoner kronor.
I sin under förra året till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse angående jordbrukets
prisreglering föreslog livsmedelskommissionen att priset å 1 kilogram
riven fodercellulosa skulle beräknas lill 0.87 gånger priset å ett kilogram
korn minus 5 öre. Ett sålunda bestämt fodercellulosapris skulle, med nu gällande
kompris, utgöra cirka 17.5 öre per kilogram. Detta pris beräknades svara
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
mot fodervärdet å fodercellulosa, därvid kommissionen givetvis utgick ifrån
att tillräckliga kvantiteter äggviterikt tillskottsfoder funnes tillgängliga. Kungl.
Maj:t fastställde emellertid sedermera priset å riven fodercellulosa till 12 öre
per kilogram (Cellfor MM 12.25 öre per kilogram). Avsikten härmed torde
ha varit, förutom att bereda en lättnad för de av missväxten drabbade jordbrukarna,
att stimulera till ökad användning av detta då relativt okända
fodermedel. Att av sistnämnda anledning till hösten fastställa ett så lågt pris
som för närvarande gäller synes icke böra ske. Det slutliga fodercellulosapriset
bör bestämmas i samband med fastställandet av priset å foderspannmålen.
För bestämmandet av spannmålsbolagets omkostnader i förevarande
avseende måste man emellertid räkna med ett visst försäljningspris för fodercellulosa.
Under antagande av att utförsäljningspriset å Cellfor MM under
sommaren 1942 sättes till exempelvis 16 kronor per deciton, har kommissionen
ansett sig böra i sina här ifrågavarande kostnadskalkyler räkna med att
försäljningspriset å nämnda vara från och med hösten 1942 kommer att
uppgå till cirka 17 kronor per deciton. Vid bedömandet av storleken av priset
å fodercellulosa bör bemärkas, att småbrukare m. fl. kunna erhålla en betydande
rabatt därå genom att utnyttja de till respektive odlarfamilj utdelade
rabattkorten för matfett och mjölk. Därest priset på fodercellulosa bestämmes
till exempelvis 17 öre per kilogram, är avsikten att rabattkortsinnehavarna
skola kunna utnyttja en rabattkupong vid inköp av 5 kilogram fodercellulosa.
Rabatten blir då 7 å 8 öre per kilogram. Försäljningsintäkterna för fodercellulosan
skulle, om utförsäljningspriset sättes å nyssnämnda nivå, komma
att uppgå till cirka 100 miljoner kronor. Detta innebär att kostnaderna för
det allmänna för omsättningen av fodercellulosa skulle komma att utgöra
tillhopa cirka 63 miljoner kronor.
Livsmedelskommissionen har erinrat, att under innevarande regleringsår
olika åtgärder vidtagits för att få till stånd största möjliga insamling av
hjälpfoder, särskilt vass. Sålunda hade bland annat bestämmelser utfärdats
om upplåtande i vissa fall till kronan eller spannmålsaktiebolaget av vassbärande
område, som icke skördats av ägaren. Vidare hade spannmålsaktiebolaget
bemyndigats att enligt livsmedelskommissionens anvisningar företaga
inköp av vass. Kommissionen anser, särskilt om foderskörden skulle bliva
dålig, det vara av största vikt att möjligheterna att tillvarataga ersättningsfoder
även under nästa regleringsår på bästa sätt utnyttjades. Kommissionen
har funnit det sannolikt, att för detta ändamål särskilda statliga åtgärder
bleve erforderliga. Vilken form dessa åtgärder borde erhålla vore ännu för
tidigt att yttra sig om. Detta berodde bland annat på utsikterna för foderskörden
överhuvud taget. Av samma skäl vore det omöjligt att nu uppskatta,
vilka kostnader åtgärderna komme att draga. Kommissionen har
emellertid ansett, att dessa kostnader dock icke skulle bliva större än att de
kunde inrymmas inom de för subvention av oljekraftfoder och fodercellulosa
beräknade anslagen. Med hänsyn härtill har kommissionen inskränkt sig till
att för närvarande hemställa om bemyndigande för spannmålsaktiebolaget
att bestrida för hjälpfoderinsamling uppkommande kostnader av förenämnda
anslag.
För omsättningen av diverse andra importerade varor än
oljekraftfoder har kommissionen beräknat kostnaderna till 5 miljoner kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
69
Till enahanda belopp, 5 miljoner kronor, har kommissionen uppskattat kostnaderna
för omsättning av diverse inhemska varor, som icke förut
särskilt nämnts. Kostnader för spannmålsbolagets personal
och kontor m. m. ha beräknats under verksamhetsåret 1942/43 skola
uppgå till cirka 2 miljoner kronor och bolagets räntekostnader till
något över 5 miljoner kronor.
I anslutning till dessa kostnadsberäkningar har kommissionen omnämnt,
att fröintressentföreningen u. p. a., i samförstånd med kommissionens produktionsavdelning,
i Amerikas förenta stater inköpt vissa partier fröer för
eli belopp av något mera än 1 miljon kronor. Nämnda varupartier har kommissionen
förklarat sig anse åtminstone till en del såsom »infrusna». Då
fröintressentföreningen icke kunde bära de risker som vore förbundna med
dessa inköp, har det synts kommissionen lämpligt, att de avtal, varigenom inköpen
skett, övertoges av spannmålsbolaget. Även i fortsättningen borde
fröintressentföreningen fungera såsom inköpskommissionär för spannmålsbolaget,
då det gällde att inköpa fröer utomlands.
I detta sammanhang har kommissionen även uttalat, att kommissionen
ansett sig böra överväga en mindre förhöjning av priset på råg- och vetekli,
vilket nu utgjorde 16 kronor 50 öre per deciton vid försäljning till förbrukare.
Ett klipris av 18 kronor per deciton har kommissionen funnit i nuvarande
läge fullt skäligt. En prisförhöjning av denna storleksordning borde
enligt kommissionens mening emellertid föranleda en sänkning av den till
kvarnarna utgående förmalningsersättningen med omkring 15 öre per deciton.
Priset på havrekli har kommissionen ansett böra sänkas från 16 kronor
per deciton till cirka 12 kronor.
Regleringen av potatis m. m. Ledningen av den under rådande utomordentliga
förhållanden erforderliga regleringen av försörjningen med potatis
och potatisprodukter är för närvarande uppdelad på två myndigheter, nämligen
statens livsmedelskommission och statens potatismjölsnämnd. Den senare
myndigheten har enligt sin instruktion att följa tillverkningen av potatisstärkelse
ävensom utvecklingen å marknaden för fabrikspotatis samt potatisstärkelse
och produkter därav samt att verkställa undersökningar angående
konsumtionsbehovet inom riket av potatisstärkelse och tillverkningskostnaderna
för potatisstärkelse samt därmed sammanhängande förhållanden. Tilllika
skall nämnden arbeta för ett rationellt ordnande av tillverkningen av
och handeln med potatisstärkelse. Livsmedelskommissionen å sin sida har
samma ansvar för potatisförsörjningen som för försörjningen med andra
livsmedel.
Kommissionen har i sin nu ifrågavarande skrivelse föreslagit, att potatismjölsnämnden
från och med ingången av nästa skördeår skulle upphöra och
dess befogenheter överflyttas på livsmedelskommissionen. Såsom motivering
för förslaget har kommissionen anfört.
Behovet av en central ledning av de statliga åtgärderna i fråga örn potatis
har blivit alltmera påkallat allt eftersom försörjningsläget skärpts. Som be
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
kant ha på förslag av livsmedelskommissionen under innevarande konsumtionsår
vissa betydelsefulla ingripanden måst göras för att reglera förbrukningen
av potatis och potatisprodukter. Sålunda har Kungl. Maj:t genom
beslut den 5 december 1941 meddelat beslag å samt reglering av handeln med
potatismjöl och andra potatisprodukter. Vidare har Kungl. Maj:t utfärdat
förbud att för utfodringsändamål koka potatis vid industriella anläggningar
m. m. Bestämmelser ha också utfärdats, att potatis icke utan tillstånd får
vid industriell anläggning m. m. användas för tillverkning eller beredning
av varor till avsalu. Slutligen har det befunnits nödvändigt att lämna viss
garanti beträffande priset på matpotatis och i samband därmed fastställa
vissa bestämmelser för inlösen av dylik potatis vid viss tidpunkt. Alla dessa
ingripanden på potatisområdet ha medfört, att det vid flera tillfällen trots
det goda samarbetet mellan statens livsmedelskommission och statens potatismjölsnämnd
visat sig försvårande och fördröjande på ärendenas behandling,
att två organ självständigt syssla med olika potatisspörsmål. En enhetlig
ledning härav synes numera vara ofrånkomlig, särskilt för att stimulera odlingen
och möjliggöra avvägning av hur stora kvantiteter potatis, som böra
disponeras för olika ändamål (för direkt konsumtion, för tillverkning av potatismjöl,
potatisflingor, industriell användning av potatis för olika ändamål
o.^s. v.). På grund av vad sålunda anförts vill livsmedelskommissionen föreslå,
att statens potatismjölsnämnd från och med ingången av nästa skördeår
upphör att gälla och att dess befogenheter överflyttas på livsmedelskommissionen.
Kommissionen har framhållit att i viss mån likartade förhållanden förelåge
beträffande sockerbetsodlingen och sockerindustrien. Då emellertid statens
sockernämnd, som under tiden före krigsutbrottet utgjort det statliga
centralorganet på förevarande område, tillagts vissa speciella kontrolluppgifter,
som icke lämpligen borde överflyttas på livsmedelskommissionen, har
kommissionen emellertid icke funnit sig nu böra förorda någon ändring i
administrationen på detta område. Kommissionen har dock framhållit önskvärdheten
av att frågor rörande odlingen av sockerbetor och försörjningen
med socker icke avgjordes fristående från jordbruksproduktionen och livsmedelsförsörjningen
i övrigt. I rådande läge vore det särskilt angeläget att
planläggningen av de skilda odlingarna skedde enhetligt. Detsamma har
kommissionen ansett gälla i stort sett även prissättningen å de olika växtslagen.
Konstgödselregleringen. För närvarande regleras handeln med konstgödselmedel,
i vad den avser priserna och garantier för dessa priser, genom mellan
livsmedelskommissionen samt fabrikerna och importörerna ingångna
clearingavtal. Denna anordning har kommissionen föreslagit alltjämt skola
bibehållas. Kommissionen har tillika hemställt att kommissionen bemyndigades
att med vederbörande företag träffa avtal om förlängning av giltigheten
av nu gällande avtal, vilka eljest upphörde att gälla den 30 juni 1942.
Kommissionen har ansett att även i övrigt regleringen av handeln med konstgödselmedel
kunde försiggå på samma sätt som hittills.
Beträffande de priser, som borde tillämpas under det kommande konsumtionsåret,
har kommissionen framhållit, att importpriserna, särskilt på grund
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
71
av höjda frakter, komme att bliva högre än under innevarande gödselår. Inköpspriserna
å inom landet tillverkade konstgödselmedel torde även, på grund
av stegrade kostnader, komma att höjas. Under dessa omständigheter har
kommissionen ansett det vara riktigt, att jämväl utförsäljningspriserna till
jordbrukarna underginge någon höjning. En sådan åtgärd vore enligt kommissionens
uppfattning av jämförelsevis ringa ekonomisk betydelse för de
enskilda jordbrukarna, särskilt under beaktande av att den avsedda verkan
av konstgödselmedlen under gynnsamma väderleksbetingelser kunde bli högst
avsevärd. Då man ännu icke kände import- och tillverkningspriserna i detalj,
vore det omöjligt att exakt angiva behovet för nästa gödselår av clearingmedel
för konstgödselclearingen. Å andra sidan kunde man, om man
godtager nyssberörda å prisfrågorna lagda synpunkter, utgå ifrån att större
belopp än de för gödselåret 1941/42 anvisade icke skulle behöva tagas i anspråk
för gödselåret 1942/43. Kostnaderna för konstgödselclearingen under
sistberörda gödselår har kommissionen i anslutning härtill beräknat skola
uppgå till högst 5 miljoner kronor.
Anslagsäskanden. Enligt de beräkningar, som livsmedelskommissionen i
sin skrivelse framlagt och vilka förut omnämnts, uppgår den sammanlagda
kostnaden för de av livsmedelskommissionen föreslagna åtgärderna i prisreglerande
syfte till 216 miljoner kronor. Följande av kommissionen uppgjorda
sammanställning utvisar huru detta belopp fördelar sig på olika reg
-
leringsåtgärder.
Mjölkpristillägg .................................. kronor 39,000,000
Särskilda bidrag för mjölk (regleringskostnadstillägg
m. m.) » 6,000,000
Pristillägg för lantsmör m. m..................... » 2,000,000
Producentbidrag ................................ » 44,000,000
Prisclearing för konstgödselmedel .................. » 5,000,000
Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ........ » 120,000,000
Kronor 216,000,000.
Kommissionen har föreslagit, att utöver nämnda summa liksom föregående
år skulle anvisas ett belopp av 2 miljoner kronor till bestridande av diverse
kostnader. Ifrågavarande belopp vore i första hand avsett att täcka utgående
ersättning till svenska mejeriernas riksförening för handhavandet av vissa
med mjölk- och matfettsregleringarna sammanhängande uppgifter samt vissa
smärre kostnader i samband med ägg- och slaktdjursregleringarna.
I detta sammanhang torde jag få erinra örn att livsmedelskommissionen
med skrivelse den 28 november 1941 underställde Kungl. Maj:t frågan om
kostnaderna för spannmålsbolagets verksamhet under räkenskapsåret den
1 september 1941—den 31 augusti 1942. I nämnda skrivelse hemställde kommissionen
att, utöver de anslag, som då redan funnes tillgängliga för täckande
av nyssberörda kostnader, ett ytterligare anslag örn cirka 90 miljoner
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
kronor måtte ställas till förfogande för ändamålet. Av nämnda belopp avsåge
31 miljoner kronor kostnader för anskaffande av oljekraftfoder och 37,625,000
kronor kostnader för anskaffande av fodercellulosa. Med bifall till ett av
Kungl. Maj:t i propositionen nr 2 till årets riksdag därom framställt förslag
har riksdagen sedermera till Kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/
42 anvisat ett reservationsanslag av 56 miljoner kronor, svarande mot nyssnämnda
kostnader för anskaffande av oljekraftfoder och fodercellulosa, tillhopa
i runt tal 68 miljoner kronor, efter avdrag av vissa disponibla medel
å omkring 12 miljoner kronor. Vad beträffar återstoden av det av livsmedelskommissionen
äskade beloppet å 90 miljoner kronor eller sålunda 34
miljoner kronor har, såsom jag inledningsvis anfört, Kungl. Maj:t i årets
statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet för budgetåret 1942/43 beräkna ett reservationsanslag å sistnämnda
belopp. Därest kostnader av det slag, som avsåges med förenämnda
reservationsanslag å 56 miljoner kronor, skulle uppkomma under nästa budgetår,
är avsikten såsom i förenämnda proposition nr 2 omförmälts att bestrida
dem från förskottsstaten för försvarsväsendet m. m.
Livsmedelskommissionen har anmält, att spannmålsbolagets kostnader för
omsättning av fodercellulosa under tiden den 1 september 1941—den 31
augusti 1942 torde komma att avsevärt överstiga det av livsmedelskommissionen
tidigare beräknade beloppet, 37,625 miljoner kronor. Härom har kommissionen
anfört följande.
Nämnda belopp grundade sig på en antagen omsättning av cirka 350,000
ton. Efterfrågan å fodercellulosa har emellertid varit så stor att omsättningen
under hela perioden fram till den 1 september 1942 torde komma att omfatta
sammanlagt cirka 630,000 ton. Inköpskostnaderna härför kunna beräknas
ha utgjort för
225.000 ton sulfitmassa.
140.000 » sulfatmassa
150.000 » sulfitmassa.
115.000 » sulfatmassa
Under antagande av att kostnaderna för distribution, rivning, frakter, m. m.
uppgå till 60 kronor per Ion skulle varukostnaderna för fodercellulosan uppgå
till sammanlagt cirka 153 miljoner kronor. Försäljningsintäkterna böra
för fodercellulosa, som säljes före den 1 juni 1942, beräknas efter ett försäljningspris
av 12 kronor per deciton. Livsmedelskommissionen har för sommaren
1942 — d. v. s. tiden den 1 juni—den 31 augusti 1942 — räknat med
ett utförsäljningspris av 16 kronor per deciton. Under antagande av att
405,000 ton försäljas före den 1 juni 1942, och alltså till det lägre priset,
samt att återstående 225,000 ton säljas under juni—augusti 1942 till det högre
priset, skulle försäljningsintäkterna sammanlagt komma att uppgå till cirka
85 miljoner kronor. Kostnaderna för omsättningen av fodercellulosan skulle
alltså, i stället för av livsmedelskommissionen tidigare beräknade cirka 37
miljoner kronor, utgöra cirka 68 miljoner kronor jämte förlust å de i Cellfor
MM ingående kvantiteterna melass och mineralämnen, uppskattad till högst 2
156 kronor per ton
175 » » »
198 » » »
225 » » »
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
73
miljoner kronor, eller alltså till sammanlagt cirka 70 miljoner kronor. Detta
belopp är 33 miljoner kronor högre än det av livsmedelskommissionen tidigare
för berörda omkostnader angivna; och torde hänsyn därtill böra tagas
vid äskande av anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1941/42.
Jag torde här slutligen få erinra, att i livsmedelskommissionens förutberörda
skrivelse den 28 november 1941 angivits, att för redovisningsåret den
1 september 1941—den 31 augusti 1942 cirka 11 miljoner kronor skulle tillföras
spannmålsbolaget såsom bokvinst i samband med utförsäljning av bolagets
förråd av brödsäd i sådan omfattning, att detsamma nedbringades till
50,000 ton. Livsmedelskommissionen har emellertid i nu förevarande skrivelse
anmält, att även sistnämnda kvantitet komme att till större delen tagas i
anspråk under sagda redovisningsår. Detta medförde i sin tur enligt vad kommissionen
uppgivit att spannmålsbolagets bokvinst komme att öka till cirka
20 miljoner kronor. Kommissionen har angett att nämnda belopp borde få
tills vidare kvarstå hos bolaget till mötande av de kostnader som äro förenade
med ett uppbringande av bolagets reservlager av brödsäd till den med staten
avtalade kvantiteten, 100,000 ton.
I det vid livsmedelskommissionens skrivelse fogade yttrandet av medlemmar
av livsmedelskommissionens råd, herrar von Stockenström m. fl., har
anförts i huvudsak följande.
I fråga om prissättningen på jordbrukets saluprodukter vilja vi understryka
de allmänna synpunkter på frågan, som angivits i Sveriges lantbruksförbunds
yttrande till kommissionen den 7 april 1942. I nämnda yttrande
hade bland annat framhållits, att särskilda stimulanspriser eller eljest på förhand
fixerade priser, vilka fastställts högre än vad regeln örn full kostnadstäckning
skulle fordra, icke borde få pressa ned priset å andra produkter.
Kommissionen har härom uttalat, att den funne det lämpligt att denna fråga
gjordes till föremål för närmare utredning i samband med den undersökning,
som skulle verkställas till ledning för den allmänna prisavvägningen. Med
hänsyn till denna frågas vikt finna vi det ytterst angeläget, att det redan nu
fastställes att förut angivna princip kommer att följas.
Lantbruksförbundet hade vidare uttalat önskvärdheten av att prissättningen
å brödsäd och fodersäd sker i samband med prissättningen å animaliska
produkter efter överläggningar med representanter för jordbrukets organisationer.
Det hade härvid ifrågasatts, att först ett preliminärt beräknat pris bestämdes
på spannmålen och att det definitiva priset fastställdes först längre
fram i samband med mjölkprisets fixerande. Kommissionen föreslår nu i stället,
att definitiva priser å både spannmål och animaliska produkter efter överläggningar
fastställas redan i augusti månad, och att en viss senare kompensation
för eventuell skördeförsämring i fråga örn foderväxterna skulle kunna
medgivas i form av ett tillägg till mjölkpriset. Vi vilja härom uttala, att även
denna väg synes oss framkomlig under förutsättning att det visar sig möjligt
att redan i augusti månad kunna något så när tillförlitligt bedöma skördeutfallet
i dess helhet. Till vad i övrigt anförts i förenämnda skrivelse rörande
mjölkpriset vilja vi ge vår fulla anslutning.
Beträffande kött- och fläskregleringen framhölls vid rådets sammanträde,
att det i nuvarande läge är av största vikt afl kontrollen på detta område
blir rationellt och effektivt ordnad. Kommissionen påpekar, att påfrestningen
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
på regleringsanordningarna redan nu synas vara så stora, att man nödgas i
väsentlig mån skärpa de nu gällande bestämmelserna. Vi vilja härom endast
uttala, att det synes oss i högsta grad angeläget, att åtgärder i detta syfte
snarast bliva vidtagna.
Rörande äggregleringen uttalades vid rådets sammanträde under framhållande
av de olyckliga förhållanden som varit rådande, att en omprövning av
principerna för nämnda reglering bör företagas. Även om produktionen av
ägg under den närmaste tiden kommer att öka och vissa av de svårigheter,
som särskilt framträtt under vintermånaderna, komma att i någon mån förminskas,
vilja vi betona önskvärdheten av att den påyrkade omprövningen
måtte komma till stånd utan tidsutdräkt.
I yttrandet av herrar Abramson och Möller har anförts:
De avsevärda reservlager av brödsäd och fodervaror, som förefunnos vid
ingången av produktionsåret 1939/40 ha jämte de icke obetydliga kvantiteter
av samma varor, som under loppet av de senaste tre åren kunnat importeras,
till största delen konsumerats, så att vid innevarande produktionsårs slut
man kan räkna med, att i bästa fall endast en myckenhet av cirka 80,000
ton oljekraftfoder kommer att finnas kvar i lager. Minskning av lagerreserverna
har ägt rum även under innevarande produktionsår, trots det under
denna tid även viss import ägt rum och ett tillskott av fodermedel skett genom
produktion av cellulosafoder.
Utsikterna för en import under kommande konsumtionsår synas så ovissa,
att man icke bör räkna härmed utan vid uppskattningen av blivande tillgångar
endast räkna med en viss ökning av fodercellulosaproduktionen.
Beräkningen av för konsumtionen (både för människor och djur) tillgängliga
födoämnen synas sålunda böra baseras på de myckenheter, som förväntas
framkomma under förutsättning av knapp skörd, och ransoneringsplanerna
närmast uppgöras med hänsyn härtill. Skulle, såsom man hoppas,
skördeutfallet bliva gynnsammare, synes det då uppkommande överskottet
böra användas för upplagring till ett nytt reservlager, avsett att möta behov
under kommande år med eventuellt dåligt skörderesultat. Det är givet, att
möjligheten att nå en sådan säkerhet endast kan ske genom såväl en ändamålsenlig
inriktning av jordbruksproduktionen som en minskad konsumtion.
Tilldelningen av vegetabiliska födoämnen för direkt konsumtion av människor
har redan nu genom ransoneringsåtgärdema så begränsats, att en ytterligare
nedskärning icke kan äga rum utan fara för folkhälsan. Tvärtom
synas alla åtgärder böra vidtagas för att kunna upprätthålla nuvarande ransoner
framför allt av produkter av brödsäd. Då således en minskning av människornas
vegetabiliekonsumtion icke synes möjlig återstår icke annat än att
minska djurens utfodring. Då det ur alla synpunkter är orationellt att svältföda
djuren synes böra allvarligt övervägas, huruvida icke en ytterligare nedskärning
av husdjursstammen måste äga rum.
Enligt livsmedelskommissionens uppskattning har nötkreatursstammen sedan
krigets början minskats med cirka 15 procent, varav under senaste konsumtionsår
7.5 procent. Rörande svinstammen föreligga olika uppgifter i det
räkningen den 3 juni 1941 angiver en minskning av cirka 30 procent, under
det stammen enligt räkningen den 6 oktober 1941 endast skulle minskats med
cirka 8 procent. Flera omständigheter tala för, att den förstnämnda uppgiften
skulle mest överensstämma med verkligheten.
Trots den sålunda redan verkställda minskningen av djurbeståndet synas
ytterligare åtgärder böra vidtagas för en ytterligare nedskärning, i första
hand av nötkreatursstammen, som endast långsamt kan anpassas efter fodertillgången.
Endast därigenom synes möjlighet föreligga att säkerställa en
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
75
oförändrad tilldelning av brödsäd för direkt konsumtion som människoföda
samt en ökad odling av andra för direkt människokonsumtion avsedda jordbruksprodukter
samt oljeväxter ävensom, om normal skörd erhålles, uppläggandet
av nödigt reservlager. Emot en minskning av nötkreatursstammen
talar endast förhållandet, att risk eventuellt skulle uppkomma att ej rätt kunna
utnyttja grovfodret för den händelse en oväntad stor skörd härav skulle
erhållas. Gent emot övriga fördelar synes sistnämnda risk icke böra vara avgörande.
En nedskärning av nötkreatursstammen skulle därjämte påverka
jordbrukarna, särskilt i södra delarna av landet, att övergå till en produktion
av sådana växtslag, som just nu synas önskvärda.
Åtgärder, som syfta i förutnämnd riktning, skulle bl. a. vara att genom
prisavvägning mellan jordbrukets olika produkter göra den direkta vegetabilieproduktionen
mera lönande än mjölkproduktionen samt att hålla nötköltspriserna
förhållandevis höga. Verkställda prisundersökningar synas giva
vid handen, att under den gångna tiden mjölkproduktionen varit mera lönande
än annan produktion, vilket innebär, att alltså den motsatta prisavvägningen
ägt rum gent emot vad nyss nämnts. I konsekvens med förstnämnda
prisavvägning skulle såsom inkomstkompensation vid en liten sköx-d närmaste
åtgärd vara att höja nötköttspriserna och icke såsom livsmedelskommissionen
föreslagit höja mjölkprisema.
En nedskärning av nötkreatursstammen skulle möjligen kunna föranleda,
att vid en stor foderskörd mjölkproduktionen bleve mindre än om nedskärningen
icke vidtagits. Denna olägenhet motverkas emellertid till fullo därav,
att vid liten foderskörd produktionsfodret bättre kan utnyttjas av en något
nedskuren och kvalitativt högtstående nötkreatursstam än örn djurbeståndet
är för stort. Till följd därav blir vid liten foderskörd mjölkproduktionen större
med viss minskning av djurbeståndet. Under alla omständigheter är emellertid
en minskning i mjölktillgången att föredraga framför en nedsättning
av brödransonerna.
Yttrande av statens priskontrollnämnd.
över livsmedelskommissionens förslag till åtgärder i produktions- och
prisreglerande syfte på jordbrukets område har yttrande avgivits av statens
priskontrollnämnd den 6 maj 1942. I sitt yttrande har nämnden till en början
behandlat de grunder, som tillämpats för prissättningen på jordbrukets
produkter. Härom har nämnden anfört följande:
I livsmedelskommissionens förevarande framställning och därtill fogade
bilagor redovisas resultatet av vissa utredningar angående inkomstutvecklingen
inom jordbruket under de senaste åren. Nämnden vill inledningsvis
anknyta några kommentarer till dessa utredningar och uppehåller sig därvid
främst vid de kalkyler över jordbrukets totala inkomster och utgifter, som
uppgjorts av en särskild delegation inom kommissionen och utgjort grundvalen
för statsmakternas beslut i prisfrågor under 1941. De övriga utredningarna,
som bifogats kommissionens framställning, synas så långt de äro
framförda i huvudsak bestyrka delegationens beräkningar.
Huvudresultatet av delegationens beräkningar redovisas i följande tabell.
1938/39
Inkomster, milj. kronor...... 1,319.7
relativtal.......... 100.0
Kostnader, milj. kronor...... 1,420.65
relativtal.......... 100.0
1939/40 1940/41 1941/42
1,515.1 1,074.4 1,673.0
114.8 126.9 126.8
1,561.87 1,684.74 1,841.45
109.9 118.6 129.6.
76
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Härvid har beträffande kostnaderna endast återgivits beräkningens alternativ
II, vilket delegationen synes lägga huvudvikten vid och vilket även
torde ha varit utgångspunkten för beräkningen av jordbrukets kompensation
hösten 1941. Det torde böra framhållas, att beräkningarna endast avse att
ge en bild av utvecklingen av jordbrukets inkomster och kostnader och att
de anförda inkomst- och utgiftssummorna icke innesluta samtliga inkomstoch
utgiftsposter och därför icke få direkt jämföras med varandra.
Det anförda resultatet, som delegationen nu kommit till innebär en revidering
av tidigare beräkningar för såväl produktionsåret 1940/41 som innevarande
produktionsår. För det förstnämnda produktionsåret har en betydande
uppräkning av jordbrukets inkomster ägt rum. Detta sammanhänger
bland annat därmed att beräkningen av inkomsterna av försålda svin ökats,
sedan svinräkningen den 6 oktober 1941 givit vid handen att skäl att räkna
med en kapitalrealisation därvidlag icke föreligga.
För produktionsåret 1941/42 lia såväl inkomster som kostnader nu beräknats
till högre belopp än i den föregående höst uppgjorda förhandskalkylen.
Så har mjölkproduktionen hållits bättre uppe än vad delegationen då räknade
med. Priset på matpotatis har vidare blivit högre liksom vissa andra
justeringar i inkomstkalkylerna företagits. Bland utgifterna ha bl. a. arbetskostnaderna
räknats upp och större kvantiteter av kraftfoder och fodercellulosa
införts i de nya beräkningarna.
Nämnden finner för sin del icke anledning att närmare gå in på en detaljgranskning
av delegationens beräkningar. De justeringar, som nu måst företagas^
framhäva de osäkerhetsmoment, som vidlåda beräkningar av detta slag.
I detta sammanhang finnes det enligt nämndens mening anledning att särskilt
framhålla, att beräkningarna ge vid handen, att statsmakternas avsikter
vid fastställandet av kompensationen för jordbruket för de båda senaste
årens svaga skördar icke blivit förverkligade. Vid de förhandlingar,
som på hösten 1940 fördes mellan regeringen och representanter för jordbrukets
organisationer, synes enighet ha uppnåtts därom, att jordbrukarna
själva skulle bära ett inkomstbortfall på 4 procent av de totala inkomsterna.
1 efterhand kan nu konstateras, att jordbrukarna icke endast sluppit denna
inkomstminskinng på drygt 60 milj. kronor, utan i realiteten erhållit en merinkomst
utöver vad som skulle ha erfordrats för att till fullo kompensera
inträffade kostnadsstegringar. Enligt föregående beräkningar skulle denna
merinkomst ha uppgått till 40.2 miljoner kronor, en siffra, som nämnden
även anförde i sin promemoria den 4 november 1941. Enligt delegationens nu
föreliggande beräkningar har denna merinkomst för produktionsåret 1940/41
i själva verket uppgått till 109.2 miljoner kronor.
Vid de förhandlingar, som fördes mellan regeringen och jordbrukarnas representanter
hösten 1941, synas i huvudsak samma principer för kompensationen
ha accepterats som året innan. Detta skulle sålunda ha inneburit, att
jordbruket skulle bära en inkomstminskning av 65 miljoner kronor. Enligt
föreliggande kalkyler synas emellertid jordbrukets inkomster för år 1941/42
komma att understiga det belopp, som skulle erfordrats för att upprätthålla
en i jämförelse med 1938/39 oförändrad relation mellan inkomster och kostnader,
med endast 37.3 miljoner kronor. Inkomstunderskottet skulle sålunda
endast komma att svara mot något mer än 2 procent av det totalbelopp, som
erfordras för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet ersättning
för jordbrukarnas arbete, medan det vid uppgörelsen förutsatts, att
jordbruket vid särskilt ogynnsam skörd skulle bära ett inkomstbortfall, motsvarande
cirka 4 procent av sagda belopp. Enligt nämndens mening bör vad
som här förekommit hållas i minnet, då frågan om utformningen av pris
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319. 77
regleringen på jordbrukets område för det kommande produktionsåret behandlas.
Rörande de allmänna riktlinjerna för jordbruksregleringen har priskontrollnämnden
anfört:
Livsmedelskommissionen utgår i sin framställning från att de regler för
prissättningen på jordbrukets produkter, som tillämpats under de båda senaste
åren, också komma till användning för produktionsåret 1942/43. Med
hänsyn till jordbruksproduktionens utomordentliga betydelse för vår försörjning
under nuvarande krisförhållanden synes kommissionen emellertid förorda
en något högre prisnivå, än som framkommer vid tillämpning av förutnämnda
regler.
Priskontrollnämnden har i yttranden av den 8 maj, 13 augusti och 4 november
1941 anmält vissa reservationer mot dessa principer. Enligt nämndens
härvid tillkännagivna uppfattning medför tillämpningen av dessa principer
gentemot jordbruket, att denna näringsgrens utövare erhålla en annan och
förmånligare behandling i vad avser täckning för inträffade kostnadsstegringar
än näringsidkare inom andra grenar. Nämnden vidhåller för sin del
alltjämt den uppfatning, som den i nämnda skrivelser givit uttryck åt.
Enligt nämndens mening finns det under sådana förhållanden i varje fall
icke anledning att medgiva jordbruket en än högre prisnivå än som framkommer
vid tillämpning av förutnämnda regler. Nämnden måste därför från sina
utgångspunkter motsätta sig de uttalanden, som livsmedelskommissionen
gjort angående en sådan högre prisnivå.
Detta bör enligt nämndens uppfattning även gälla s. k. stimulanspriser.
Lantbruksförbundet har för sin del uttalat, att särskilda stimulanspriser eller
eljest på förhand fixerade priser, vilka fastställts högre än vad regeln örn
full kostnadstäckning vid normala skördebetingelser skulle fordra, icke böra
få pressa ned priset på andra produkter. Till denna uppfattning ha även ett
antal ledamöter i livsmedelskommissionens råd i en särskild reservation
anslutit sig. Enligt nämndens åsikt skulle ett accepterande härav i själva
verket spränga grundvalarna för avvägningen av priserna på jordbrukets
produkter och innebära ett så stort avsteg från de eljest av statsmakterna tidigare
godkända principerna för denna prissättning, alt det är svårt att se
huru vid åsättande av stimulanspriser å vissa produkter dessa principer överhuvud
skulle kunna tillämpas på övriga produkter. Nämnden vill särskilt
understryka, att det inbördes sammanhang mellan priserna på olika jordbrukets
produkter, som dessa principer eljest åstadkommit, synes vara av
stort värde för åstadkommandet av återhållsamhet ifråga örn krav å höjda
priser för vissa produkter, örn regleringen sker med hänsyn till jordbrukets
totala inkomster, måste nämligen höga priser på vissa produkter medföra så
mycket lägre priser på andra än vad som eljest skulle vara möjligt.
En sådan allmän sammankoppling synes nämnden även ur den synpunkten
vara önskvärd, att en stimulans av viss odling lätt synes kunna gå förlorad,
därest priserna på andra produkter, vilkas produktion man icke önskar
stimulera, också komma att höjas. Stimulansen måste nämligen i nuvarande
situation ej sällan vara en stimidans av en viss produktion i stället för någon
annan, t. ex. odling av brödsäd, oljeväxter eller potatis i stället för havre. T
så måtto är stinmlansmomentet direkt en konsekvens av avvägningen mellan
priserna på de olika produkterna; mot högre priser, på vissa produkter böra
därför just ur stimulanssynpunkt svara lägre priser på andra.
Emot vad som här anförts, står endast det förhållandet, att vissa av de
odlingar, som särskilt ansetts böra stimuleras, huvudsakligen äga rum i de
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
södra delarna av landet. Livsmedelskommissionen anser det lämpligt, att
frågan om och i vad mån stimulansåtgärderna gynnat vissa grupper av odlare
framför andra göres till föremål för närmare utredning. Nämnden ansluter
sig till önskemålet, att en sådan utredning verkställes, och delar kommissionens
och lantbruksförbundets åsikt, att en starkare lokal differentiering av
regleringsåtgärderna bör vidtagas, i den mån utredningar ge vid handen, att
betydande olikheter uppkommit mellan jordbrukets ekonomiska läge i olika
delar av landet. Nämnden har redan tidigare understrukit önskvärdheten av
en sådan differentiering.
Beträffande de viktigare vegetabiliska produkterna har Kungl. Majit den 1
april 1942 godkänt vissa relationstal. För animaliska produkter har livsmedelskommissionen
icke ansett relationspriser höra fastställas. Lantbruksförhundet
har framhållit önskvärdheten av att prissättningen på dessa produkter
sker i samband med den definitiva prissättningen på brödsäd och fodersäd
och kommissionen förklarar att detta utan allt för stora svårigheter synes
låta sig göra. Eftersom höstsädespriset måste fastställas redan i augusti
och fodersädsprisema skola stå i viss, redan bestämd relation därtill, är
emellertid en förutsättning för att så skall kunna ske, att man för bedömandet
av foderskörden låter sig nöja med den skördeuppskattning, som skall
äga rum per den 15 juli. Kommissionen anser, att offentliggörandet av de
definitiva priserna under alla förhållanden torde böra ske under senare hälften
av augusti månad.
Priskontrollnämnden ställer sig för sin del tveksam till ett sådant förfaringssätt.
I och för sig är det naturligtvis önskvärt, att priserna kunna bestämmas
vid en så tidig tidpunkt som möjligt och nämnden förstår väl nödvändigheten
av att höstsädspriserna fixeras redan i augusti. Erfarenheten
visar emellertid, att de tidiga skördeuppskattningarna kunna ge resultat, som
högst väsentligt avvika från de, som sedermera visa sig som definitiva. De beräkningar,
som utförts av livsmedelskommissionens delegation, rörande jordbrukets
inkomster och utgifter ha flera gånger visat sig behöva en korrigering
allteftersom nya uppgifter blivit tillgängliga. De stora osäkerhetsmoment,
som man härvid i alla fall nödgas röra sig med, göra det närmast önskvärt,
att prissättningen på de animaliska produkterna uppskjutes så länge
som möjligt. År 1940 träffades uppgörelsen örn dessa priser i november och
år 1941 blev uppgörelsen icke definitiv förrän i början av december. Med
hänsyn till de resultat, som de senaste beräkningarna utvisat för 1940/41 och
1941/42 och som här ovan omtalats, vill priskontrollnämnden ifrågasätta,
huruvida icke en efterreglering genom förskjutningar i bidrag och priser på
de animaliska produkterna skulle kunna äga rum vid senare tidpunkt än den
av kommissionen förordade och avse kortare tidrymd än hela produktionsåret.
Inom priskontrollnämnden har reservation anmälts av herr Norup, som
med instämmande av ledamöterna i priskontrollnämndens råd fröken Karin
Collin och herr H. Nilsson anfört följande.
Nämnden framhåller i sitt yttrande bl. a., att s. k. stimulanspriser på
vissa jordbruksprodukter skulle bidraga till att jordbrukets utövare skulle
erhålla en annan och förmånligare behandling i prishänseende än näringsidkare
inom andra grenar, samt vidare att tillämpningen av stimulanspriser
skulle spränga grundvalarna för avvägningen av priserna på jordbrukets produkter
och förhindra tillämpningen av de av statsmakterna tidigare godkända
principerna för prissättningen. Nämnden finner sig icke kunna tillstyrka ett
dylikt förfaringssätt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
79
Jag kan icke följa nämnden i detta avstyrkande.
Det torde nämligen vara ofrånkomligt att beträffande sådana specialodlingar,
som man ur försörjningssynpunkt är särskilt angelägen örn att utvidga,
och vilka ej kunna odlas i hela landet, t. ex. vissa olje- och spånadsväxter
samt sockerbetor, prissättningen ges en sådan utfonnning, att den
direkt stimulerar till ökad odling. Detta så mycket mer, som dessa odlingar
äro speciellt arbetskrävande och förenade med avsevärda risker. Ett dylikt
förfaringssätt beträffande prissättningen tillämpas för övrigt även vid viss
industriell tillverkning i de fall då landets försörjning kräver en utvidgning
av denna tillverkning. Detta ofrånkomliga gynnande av vissa näringsutövare
är sålunda icke något speciellt för jordbruket utan torde vara regel, så snart
det gäller att få fram en speciellt viktig produktion.
I likhet med vad av lantbruksförbundet tidigare uttalats anser jag att stimulanspriserna
icke böra få inverka nedpressande på övriga produktpriser.
Därför bör icke vid inkomstkalkyler för jordbruket, de eventuella merinkomster
medtagas, som uppstått på en viss odling, för vilken stimulansprisen utgått
utöver vad som erfordrats enligt principen om full kostnadstäckning vid
normalskörd. Ett motsatt förfaringssätt skulle nämligen medföra orättvisa
mot den större delen av landets jordbrukare, enär det ju här, som förut
nämnts, är fråga om specialodlingar, vilka endast beröra en mindre del av
jordbruksutövarna.
Särskilda yttranden ha avgivits av ledamöterna i priskontrollnämndens råd
fru Nancy Eriksson och fru Hulda Flood. Fru Eriksson har anfört:
I likhet med livsmedelskommissionen anser jag, att det vore olämpligt att
under nu rådande förhållanden göra mjöl och mjölk dyrare, något som enligt
min mening blir alldeles särskilt olyckligt, om man samtidigt har för avsikt
att göra dessa födoämnen ännu billigare för vissa grupper. Oavsett inverkan
på levnadskostnadsindex tror jag, att det är psykologiskt obetänkt att
ytterligare vidga prisklyftan på dessa livsviktiga produkter. Det slår säkerligen
bättre ut, om man låter prislättnader tillkomma på nya varor och icke
ändrar de gamla subventionspriserna. Om kravet på en sänkning av inkomstgränsen
för rabattberättigade kommer att genomföras, medför ju detta,
att en stor del, som nu ha rabattförmåner, mister dessa och komma i ett
sämre läge än nu. En samtidig höjning av priserna skulle troligen uppfattas
som en mycket stor orättvisa.
Fru Flood har uttalat följande.
Med tanke på de befolkningsgrupper, som utgöra gränsfallen vid rabatttilldelningen
och även andra små inkomsttagare, som i dessa tider ha det
ekonomiskt svårt, bör allt göras för att förhindra prisförhöjningar på livsmedel,
i detta fall mjöl, bröd, mjölk och matfett. Detta så mycket mer i den
händelse den nu diskuterade sänkningen av gränsen för den beskattningsbara
inkomsten vid erhållande av rabatter kommer att vidtagas. Sker detta, kommer
en prisförhöjning att betyda dubbel skärpning för stora grupper av
medborgare.
80
Kungl. Maj-.ts proposition nr 319.
Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket
i Norrland m. m.
För åstadkommande av mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet
i de nordliga delarna av riket har av jordbrukets prisregleringsfond för
budgetåren 1937/38—1939/40 anvisats, bland annat, respektive 500,000,
600.000 och 900,000 kronor till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets
område i Norrland samt de delar av Kopparbergs och Värmlands
län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med den i Norrland.
För budgetåren 1940/41 och 1941/42 har medgivits att ett belopp av 900,000
kronor för ändamålet finge utgå av anslaget till Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område. Medlen ha av Kungl. Maj:t fördelats mellan hushållningssällskapen
i nyssnämnda landsdelar.
I skrivelse den 30 augusti 1941 har lantbruksstyrelsen hemställt, att å riksstaten
för budgetåret 1942/43 måtte anvisas ett särskilt reservationsanslag
av 900,000 kronor till bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder på jordbrukets
område i Norrland och vissa andra delar av landet. Lantbruksstyrelsen
har föreslagit att av de medel, som kunde komma att beviljas, ett belopp
av omkring 41,000 kronor borde tilldelas svenska vall- och mosskulturföreningen
för dess studiegårdsverksamhet i Norrland samt ett belopp av
150.000 kronor borde få användas för utlämnande av statsbidrag jämlikt
kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 649) för anläggande eller inrättande av
slakteri med tillhörande inredning och utrustning.
I enlighet med riksdagens medgivande (prop. 278; r. skr. nr 74) anvisade
Kungl. Maj:t genom beslut den 25 juli 1941 från det för budgetåret 1941/42
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisade anslaget ett belopp
av 15,000 kronor för forsknings- och försöksverksamhet i fråga örn bekämpande
av ogräs. Detta belopp fördelades sedermera så att 3,000 kronor
ställdes till förfogande för föreståndaren för tekniska högskolans institution
för jordbrukslära dokt. phil. A. Åslander, 6,000 kronor till jordbruksförsöksanstaltens
och likaledes 6,000 kronor till lantbrukshögskolans institution för
växtodlingslära. I skrivelse den 24 oktober 1941 har doktor Åslander hemställt
örn ett anslag av 7,400 kronor för fortsatta praktiskt-vetenskapliga undersökningar
rörande ogräsens bekämpande, över framställningen har yttrande
avgivits av lantbrukshögskolans försöksnämnd, lärarråd och styrelse.
1 sitt yttrande har högskolans styrelse anmält, att till styrelsen ingivits två
ansökningar om statsbidrag för forsknings- och försöksverksamhet i fråga
örn bekämpande av ogräs, nämligen dels en ansökning av professorn i växtodlingslära
vid högskolan Hugo Osvald, däri anhålles att styrelsen måtte göra
framställning hos Kungl. Majit om ett anslag för budgetåret 1942/43 å 12,000
kronor för fortsättande av de vid högskolans institution för växtodlingslära
bedrivna forskningarna rörande kampen mot ogräsen, dels ock en ansökning
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
81
av föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten, professor Gustav Sundelin,
däri hemställes att styrelsen måtte ingå till Kungl. Maj :t med begäran om att
för jordbruksförsöksanstaltens räkning 6,000 kronor måtte ställas till förfogande
under samma budgetår till fullföljande av anstaltens verksamhet för
ogräsens bekämpande. I sitt yttrande har högskolans styrelse tillstyrkt, att för
ifrågavarande ändamål måtte ställas till förfogande från anslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för doktor Åslanders försök 3,000
kronor, för professor Osvalds försök 6,000 kronor och för professor Sundelins
försök 7,500 kronor eller således tillhopa 16,500 kronor.
I skrivelse den 13 mars 1942 har statens livsmedelskommission framlagt
förslag till vissa åtgärder för bekämpande av potatisbladmögei. I skrivelsen
har kommissionen hemställt, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte dels uppdraga
åt svenska spannmålsaktiebolaget att inköpa 100 ogrässprutor, lämpade
jämväl för besprutning mot bladmögelsjuka samt att försälja desamma
efter anvisningar av statens livsmedelskommission, dels ock ställa ett belopp
av 30,000 kronor till förfogande för prisnedsättning på ifrågavarande sprutor
med högst 30 procent av spannmålsbolagets inköpspris. Till stöd för framställningen
har kommissionen anfört bland annat:
Enligt vad erfarenheten givit vid handen har potatisbladmögei varit den
sjukdom, som hittills åstadkommit de största skadorna på potatisodlingarna i
landet. Statens växtskyddsanstalt har uppskattat den genomsnittliga skördeminskningen
i landet, förorsakad av potatisbladmögei, till 2—3 miljoner
deciton potatis per år. Då man särskilt under nuvarande förhållanden är i
hög grad beroende av tillgången på potatis, finner livsmedelskommissionen
angeläget, att åtgärder vidtagas för nedbringande av verkningarna av denna
sjukdom.
De åtgärder, som kunna vidtagas för att motarbeta ovannämnda sjukdom,
äro i huvudsak följande:
1) användande av friskt utsäde,
2) odling av motståndskraftiga potatissorter,
3) besprutning av potatisplantorna med kopparhaltiga preparat.
Genom de två förstnämnda åtgärderna kan sjukdomen i viss omfattning
motarbetas. Det effektivaste medlet för bekämpande av sjukdomen är emellertid
den sistnämnda metoden. I nuvarande situation är det därför av vikt
att denna metod i största möjliga utsträckning kommer till användning.
Förutsättningen för en mera allmänt genomförd besprutning av det slag,
som här avses, är, att tillgång finnes på såväl lämpliga sprutor som besprutningsmedel.
För mindre odlingar upptill en hektars storlek kunna lämpligen
användas exempelvis pneumatiska ryggsprutor. Dessa sprutor äro relativt
billiga, varför jordbrukarna genom lämplig upplysningsverksamhet böra kunna
förmås anskaffa dylika sprutor i viss omfattning.
Då det gäller större odlingar, måste sprutor av större kapacitet komma till
användning. Vid en av lantbruksakademien anordnad pristävlan örn ogrässprutor,
lämpliga även för bekämpande av bladmögel, har särskilt en körspruta,
den s. k. »Favaritsprutan», som tillverkas av aktiebolaget TryggProdukter,
Örebro, visat sig vara ändamålsenlig. Vidare kan ogrässprutan
»Ysta-Nilob», som tillverkas av Ystads Gjuteri & Mekaniska Verkstads Aktiebolag,
Ystad, anses lämplig såsom ogräs- och bladmögelspruta. Något större
lager av nu angivna sprutor finnes visserligen icke, men fabrikanterna ha
Bihang till riksdagens protokoll löfö. 1 sand. Nr 319.
6
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
meddelat, att de äro villiga igångsätta serietillverkning, därest säker avsättning
för sprutorna kan erhållas. Samtidigt ha emellertid vederbörande fabrikanter
uttalat tveksamhet rörande möjligheterna att försälja något större
antal dylika sprutor. Potatisbladmögel bär nämligen icke uppträtt i någon
större omfattning under de senaste två åren.
Livsmedelskommissionen har från fabrikanterna av de två nyssnämnda
sprutorna inhämtat uppgifter om priset på sprutorna. Katalogpriserna variera
något för olika storlekar och olika material till pumpar och dylikt men
ligga mellan 1,000 och 1,575 kronor. Vid beställning av ett större antal torde
emellertid detta pris kunna reduceras, sannolikt till ett lägsta pris av omkring
800 kronor. Även med en sådan reduktion torde priset likväl vara
så högt, att jordbrukarna icke kunna förväntas inköpa sprutor i någon större
utsträckning. Då det emellertid är av stor betydelse för folkförsörjningen, att
dylika sprutor finnas tillgängliga inom olika delar av landet, därest bladmögelsjuka
uppkommer, anser livsmedelskommissionen önskvärt, att ett
förbilligande av sprutorna åstadkommes genom bidrag av statsmedel. Subventionen
synes böra utgå med 30 procent av inköpspriset på ifrågavarande
sprutor från fabrikanten.
Uppdraget att handhava försäljning av sprutor synes böra lämnas åt
svenska spannmålsaktiebolaget, som genom sina auktoriserade försäljare i
olika delar av landet har lämpliga organ för försäljningen till sitt förfogande.
Spannmålsaktiebolaget synes böra anbefallas att hos ovannämnda fabrikanter
till lägsta pris beställa ett visst antal sprutor. Dessa sprutor böra sedan
fördelas mellan olika hushållningssällskap allt efter potatisodlingarnas omfattning
inom vederbörande hushållningssällskaps område. Vid fördelningen
av sprutorna bör jämväl viss hänsyn tagas till, att desamma även skola användas
för bekämpande av ogräs. Sedan sprutorna enligt angivna grunder
fördelats mellan hushållningssällskapen, böra dessa utbjuda sprutorna till
jordbrukare inom området. Genom bildande av maskinhållareföreningar
eller på annat sätt torde möjligheter kunna skapas för att sprutorna jämväl
komma det mindre jordbruket till del. Lån för inköp synes härvid kunna
lämnas av hushållningssällskapen från maskinlånefonden. Det erforderliga
antalet nya körsprutor synes kunna begränsas till i runt tal 100 stycken.
Sedermera har statens livsmedelskommission i skrivelse hemställt, att
svenska spannmålsaktiebolaget måtte bemyndigas dels att under tiden intill
den 1 september 1942 för ett belopp av högst 325,000 kronor inköpa högst
500 ton kopparsulfat, vilket ämne ingår i den vätska som användes för bekämpande
av bladmögelsjuka, dels ock att försälja kopparsulfaten efter livsmedelskommissionens
anvisningar. I
I anslutning till riksdagens medgivande (prop. nr 278; r. skr. nr 74) bemyndigades
genom Kungl. Maj:ts beslut den 1 augusti 1941 domänstyrelsen
att inköpa högst 12 såsom studiegårdar lämpliga jordbruksfastigheter samt
beviljades svenska vall- och mosskulturföreningen för organiserande och utövande
av ledningen vid sagda studiegårdar under år 1941 statsbidrag med
20,000 kronor att utgå från reservationsanslaget till Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område.
I skrivelse den 12 januari 1942 har lantbruksstyrelsen — under åberopande
av en skrivelse från svenska vall- och mosskulturföreningen — hemställt, bland
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
83
annat, att föreningen för fortsättande av nyssberörda verksamhet under år
1942 måtte beviljas statsbidrag med 23,500 kronor.
Vall- och mosskulturföreningen har sedermera i skrivelse den 27 februari
1942 meddelat, att det icke varit möjligt att anskaffa 12 lämpliga gårdar, som
kunde inköpas för ifrågavarande ändamål. Föreningen hade endast lyckats
finna 2 sådana gårdar. Enligt föreningens mening kunde emellertid verksamheten
med fördel även bedrivas vid enskilda gårdar, vilkas ägare vore villiga
att träffa överenskommelse härom med föreningen. Föreningen har med hänsyn
härtill hemställt, att vid fastställande av plan för verksamheten möjlighet
måtte inrymmas för föreningen att träffa avtal med enskilda jordägare
rörande verksamhetens bedrivande vid deras gårdar samt att beslutet om inköp
av 12 gårdar finge anstå tills vidare och i stället inköp endast verkställas
av 2 gårdar.
Föreningen har därefter i skrivelse den 16 april 1942 anfört bland annat
följande.
Föreningen har låtit verkställa en grundlig undersökning av möjligheterna
att, för 20-årsperioden 1942—1962, inom landets fyra nordligaste län erhålla
överenskommelse med ett antal härför kvalificerade och särskilt lämpliga enskilda
jordbrukare rörande samverkan mellan dem och föreningen för utnyttjande
av deras gårdar såsom studiegårdar. I samverkan med tjänstemän
inom de berörda länens hushållningssällskap och skogsvårdsstyreiser m. fl.
ha mellan föreningen och ett 20-tal jordbrukare inom angivna län upprättats
preliminära avtal för 20 år, samtliga avsedda att träda i kraft den 1 juli
1942.
Den årliga ersättningen till jordägaren har i detta avtalsformulär upptagits
med 1,000 kronor, varav 700 kronor utbetalas kontant och 300 kronor innestå
hos föreningen till avtalstidens utgång. Förberedelsetiden, före bokföringsårets
början år 1942, ersättes med 250 kronor, som kontant utbetalas till
jordägaren. De preliminära avtalen ha träffats med jordbrukare på 10 platser,
belägna i anslutning till inlandsbanan, samt på io platser, belägna i anslutning
till norra stambanan och dess förgreningar.
Styrelsen har utgått ifrån, att studiegårdsverksamheten under de första åren
helt kommer att knytas till gårdar i enskild ägo. Kostnaderna för verksamheten
ha för kalenderåret 1942 beräknats till 38,000 kronor. Föreningen har
i styrelsens anslagsäskanden för studiegårdsverksamheten inrymt lön till en
»ersättare för i anspråk tagen del av föreståndarens arbetstid»^ Såsom sådan
ersättare fungerar nu en av föreningens ordinarie konsulenter. Vidare har,
med avlöning ur studiegårdsanslaget, anställts en ersättare för denne såsom
konsulent i övre Norrland, vilken emellertid dessutom skulle vara behjälplig
nied arbetet vid studiegårdarna. Till sistnämnda befattning har styrelsen förvärvat
ordinarie förste läraren vid Umeå lantbruksskola, agronomen Rolf
Frisendahl, som intill utgången av oktober månad 1942, åtnjuter tjänstledighet
från sin ordinarie befattning. Dennes löneförmåner lia beräknats till 7,750
kronor. Till verksamheten har vidare knutits en driftsledare. Dennes löneförmåner
lia beräknats till 5,875 kronor. För resor och omkostnader i övrigt
lia upptagits 19,375 kronor samt till ersättningar åt gårdsägaren 5,000 kronor.
över vall- och mosskulturföreningens framställningar lia yttranden avgivits
den 22 april 1942 av lantbruksstyrelsen och den 30 i samma månad av styrelsen
för lanlbrukshögskolan. Vid högskolans skrivelse fanns fogat utlåtande
från lärarrådet vid högskolan.
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Lantbruksstyrelsen har anfört bland annat följande:
Styrelsen har ansett att studiegårdsverksamheten kan bliva till det största
gagn för det norrländska jordbruket. De s. k. demonstrationsjordbruken, som
i vissa delar av Norrland upprättats med hjälp av enskilda gåvomedel, och
med vilka de föreslagna studieegendomarna skulle bliva i stor utsträckning
jämförbara, hade också visat sig vara ett gott medel för utbredning av rationella
jordbruksmetoder.
Vall- och mosskulturföreningens sist framlagda förslag överensstämmer
mera än tidigare förslag med de synpunkter lantbruksstyrelsen anfört. Enligt
styrelsens mening innebär det även i stort sett mindre risker för misslyckanden,
liksom det även medför mindre ekonomiska risker för föreningen. Emellertid
synes verksamheten med fördel kunna förenklas ytterligare och givas
en mera praktisk inriktning, varigenom även kostnaderna torde kunna nedbringas.
Till en början vill lantbruksstyrelsen framhålla, att verksamheten snarast
bör komma i gång. Sedan föreningen första gången framlade sin plan, ha nu
snart två år gått. Mycket arbete och betydande kostnader ha under tiden nedlagts.
Olika förslag ha tid efter annan framkommit utan att leda till något
resultat. Lantbruksstyrelsen har heller icke helt kunnat frigöra sig från den
uppfattningen, att arbetet med planerandet av här ifrågavarande verksamhet
tagit föreståndarens tid alltför mycket i anspråk, så att föreningens egentliga
uppgifter kommit i andra hand. Detta kan emellertid enligt lantbruksstyrelsens
mening icke få bliva fallet. Därtill äro föreningens egentliga arbetsuppgifter
alltför betydelsefulla.
I fråga om verksamhetens omfattning synes denna nu böra begränsas till
det antal gårdar, förslagsvis 10 till 14, som kan övervakas av en driftsledare.
Lantbruksstyrelsen anser det nämligen angeläget, att man får se verksamheten
fungera i praktiken, innan den igångsättes i för stor skala.
Jordbruken böra drivas så, att de kunna stå som förebild för en i alla
avseenden rationell jordbruksdrift. Detta bör även gälla observationer och
anteckningar. Jordbrukarens skyldighet i detta avseende bör därför begränsas
till vad som är erforderligt för en fullständig bokföring och kontroll av jordbruksdriften
samt i övrigt till uppgifter, som äro av direkt betydelse för det
ifrågavarande jordbrukets skötsel.
Vid sådant förhållande bör icke heller någon ersättning utgå till jordbrukaren.
Däremot bör i likhet med vad som är fallet vid de s. k. kempeska
mönsterjordbruken bidrag utgå för genomförande av för iståndsättande av
jordbruk och byggnader erforderliga förbättringsåtgärder. Dylikt bidrag torde
böra utgå av statsmedel samt till ett belopp per jordbruk och år av förslagsvis
1,000 kronor. Lämpligen synes böra förfaras så, att — sedan ett visst
jordbruk utsetts till studiejordbruk — en plan uppgöres upptagande alla de
förbättringsåtgärder, som äro erforderliga för jord och byggnader, samt med
angivande i vilken ordning de skola utföras och statsbidrag utgå. I regel
torde statsbidrag icke böra utgå till täckande av hela kostnaden. Det synes
emellertid lantbruksstyrelsen rimligt, att statsbidraget utgår efter väsentligt
gynnsammare grunder än som eljest är fallet. Viss bidragskvot torde dock
icke böra föreskrivas utan föreningen böra givas frihet att besluta härom i
varje särskilt fall.
De årliga kostnaderna för studiegårdsverksamhetens bedrivande enligt de
grunder, som här skisserats, torde kunna beräknas på följande sätt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319. 85
Driftsledare-agronom: Kronor
lön 5,200 + 25 procent...................................... 6,500
resekostnader ............................................. 6,000
Föreningens föreståndares och övriga tjänstemäns resekostnader... . 1,000
Bokföringskostnader .......................................... 1,500
övriga omkostnader .......................................... 2,000
Förbättringsbidrag till jordbrukare.................... . ...... 10,000
Summa kronor 27,000.
Vid den omfattning av verksamheten, som ovan föreslagits, synas kostnaderna
sålunda kunna begränsas tills vidare till 27,000 kronor per år.
Lantbrukshögskolestyrelsen har i huvudsak tillstyrkt vall- och mosskulturföreningens
förslag.
De två senaste årens svaga skördar ha avsevärt försämrat landets försörjningsläge.
Landets reserver av livsmedel, vilka vid krigsutbrottet voro betydande,
ha högst väsentligt nedgått. Det är därför en fråga av utomordentlig
vikt, att jordbruksproduktionen upprätthålles och i möjligaste mån utvidgas.
Vid utformningen av statsmakternas ekonomiska politik på jordbrukets område
efter utbrottet av det nu pågående kriget har man å ena sidan sökt
hålla prisnivån å jordbrukets produkter inom sådana gränser, att en inflationsartad
utveckling förhindrades. Man har sålunda eftersträvat att icke tilllåta
priserna stiga utöver den nivå, som är nödvändig för att de ökade produktionskostnaderna
skola kunna täckas. Å andra sidan har vid prissättningen
måst beaktas nödvändigheten av att under rådande läge upprätthålla och i
den mån så är möjligt öka produktionen. Livsmedelskommissionen har i
sitt nu framlagda förslag till åtgärder under nästkommande regleringsår icke
föreslagit några mera vittgående ändringar i det hittills tillämpade regleringssystemet.
Såsom jag i anförande till statsrådsprotokollet vid tillkallande av
sakkunniga rörande grunderna för prissättning å jordbrukets produkter erinrat
ha de senaste två åren priserna för flertalet av jordbrukets produkter
fastställts först sedan skörderesultatet för hela landet kunnat något så när
överblickas. Själva prisavvägningen har härvid skett med utgångspunkt från
principen att jordbruket i sin helhet skulle vid normala väderleksförhållanden
erhålla full täckning för sedan krigsutbrottet inträdda koslnadsstegringar.
Av denna princip för prisavvägningen har ansetts följa att en genom
ogynnsamma väderleksbetingelser uppkommen dålig skörd borde medföra
en högre prissättning å produkterna eller ock föranleda andra särskilda åtgärder
från statsmakternas sida i syfte att bereda jordbruket kompensation
för den genom dålig skörd förorsakade nedgången i inkomsterna, varvid
man emellertid utgått från att jordbruket skulle bära en del av inkomstminskningen.
Å andra sidan har man även förutsatt, att prisläget skulle jämkas
nedåt vid en god skörd men att jordbruket likväl .skulle tillåtas draga
fördel av ett sådant skördeutfall. Även under kommande regleringsår torde
samma principer vid prissättningen böra följas.
Ehuru det givetvis ur flera synpunkler vore önskvärt, att produktionspri
-
Departements
chefen.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
serna kunde bestämmas redan före odlingssäsongens början, såsom t. ex.
skett i fråga om sockerbetor, anser jag likväl i likhet med kommissionen
knappast möjligt att på ett tillfredsställande sätt fixera priserna förrän skördeutfallet
något så när kan överblickas. En priskalkyl, som uppgjordes redan
före odlingssäsongens början, bleve i många avseenden osäker. Liksom
föregående år har emellertid framlagts en prisskala för de viktigare grödorna,
avsedd att till ledning för jordbrukarna visa den inbördes prisrelationen
mellan de olika produkterna. Genom beslut den 1 april 1942 har denna prisskala
fastställts. Enligt denna skola följande prisrelationer gälla för 1942 års
skörd:
Svarthavre grundpris
Vithavre...........
Blandsäd ..........
Korn..............
Råg...............
Höstvete...........
Vårvete............
Hö................
= s
= s + 0.5 öre
— s -f- 2 »
= s + 5 »
= s + 8 »
= s + 8 »
= s + 9 »
= 0.7 s.
Utöver de i skalan angivna priserna för vårvete och korn skall enligt Kungl.
Maj:ts beslut utbetalas en odlingspremie av för vårvete 40 kronor för hektar
och för korn 50 kronor för hektar. Odlingspremien för korn skall dock endast
utgå inom de landsdelar, där utfodringsförbud beträffande korn är rådande.
Såsom förut berörts har under de senaste åren tillämpats den principen, att
jordbruket såsom helhet betraktat skall vid normal skörd erhålla full täckning
för de kostnadsstegringar, som inträtt sedan krigsutbrottet. I överensstämmelse
härmed ha de beräkningar, som tjänat till ledning för prissättningen,
avsett förändringar i jordbrukets sammanlagda inkomster och kostnader.
Denna metod kan anses tillfredsställande om kostnadsstegringarna liksom
prishöjningarna ske likformigt för olika produkter. Är däremot produktionskostnadsstegringen
väsentligt olikartad för olika produkter eller höjas
produktpriserna vid lika stegring av produktionskostnaderna olikartat, torde
de jordbrukare, vilka på grund av sina produktionsbetingelser huvudsakligen
äro hänvisade till vissa odlingar, kunna bliva lidande. Så kan bli fallet när av
försörjningspolitiska skäl priserna på vissa jordbruksprodukter avvägas i
annan inbördes relation än tidigare eller det för vissa slag av grödor, vilkas
odling statsmakterna önska stimulera, fastställas förhandspriser, som tillföra
vederbörande odlare en större merinkomst än den som motsvarar kostnadsstegringen.
Om denna merinkomst skall rymmas inom den mot jordbrukets
totalkostnad svarande inkomstsumman, kommer det att medföra att priserna
på andra produkter kunna bliva lägre än deras produktionskostnader
skulle motivera. De av mig nu berörda frågorna har jag funnit böra underkastas
närmare utredning av förutnämnda sakkunniga. Dessa skola även
verkställa sådan preliminär undersökning rörande jordbrukets inkomster och
kostnader för regleringsåret 1942/43, som tidigare utförts av livsmedelskom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
87
missionen, samt framlägga resultatet av denna undersökning så tidigt, att
densamma kan bliva till ledning för fastställandet instundande höst av
priserna å jordbruksprodukter av 1942 års skörd. Det synes önskvärt, att
nämnda preliminära undersökning färdigställes i sådan tid, att man med
ledning av densamma kan örn möjligt redan i augusti månad fastställa priserna
på såväl spannmål som mjölk. Avsikten är att de sakkunniga tillika
skola pröva huruvida de hittillsvarande beräkningsgrunderna kunna anses
giva ett riktigt uttryck för inkomst- och kostnadsförändringarna inom jordbruket.
I propositionen till 1941 års riksdag angående prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område anförde jag bland annat, att jag utgick från att statsmakterna,
då fredliga förhållanden inträdde skulle vara beredda att föra en
jordbrukspolitik, som skänker landets jordbruk, bedrivet efter rationella metoder,
full lönsamhet. I jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande
gjordes ett liknande uttalande. I anslutning härtill har jag i det förut nämnda
statsrådsanförandet påpekat, att enighet råder därom att de prisreglerande
åtgärderna icke anses böra sättas ur kraft och avlösas av fri prisbildning
under oreglerad konkurrens från importerade jordbruksprodukter. Däremot
syntes det behöva närmare klarläggas både vilken betydelse som borde
inläggas i kravet på att jordbruket skall vara bedrivet efter rationella metoder
och hur önskemålet om full lönsamhet borde uppfattas vid en avvägning mellan
de intressen som företrädas av olika näringsgrenar och olika befolkningsgrupper.
Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse under de allmänna synpunkterna
på jordbruksregleringens handhavande även upptagit frågan om rabatternas
bibehållande. Jag torde i detta sammanhang endast böra ingå på
de rabatter, som avse att nedbringa priset på fodercellulosa och oljekraftfoder.
Såsom kommissionen framhållit skulle riven fodercellulosa, därest
rabattering ej förekommit, i år ha betingat ett pris av i genomsnitt 24 öre
per kilogram. Tillverknings- och distributionskostnaderna ha för en del
av cellulosan utgjort cirka 29 öre per kilogram. Under samma förutsättning
skulle även priset på oljekraftfoder ha legat mycket högt. Till belysande
härav må nämnas att en del av de partier oljekraftfoder, som importerats
under innevarande konsumtionsår, har inköpts till ett pris av 60 kronor
per deciton eller däröver, vilket avsevärt överstiger utförsäljningspriset.
Det genomsnittliga inköpspriset på de lager oljekraftfoder, som finnas inom
landet eller inköpts för hemtransport under den närmaste tiden, blir
omkring 45 kronor per deciton. De angivna priserna å fodercellulosa och
kraftfoder skulle innebära väsentligt höjda produktionskostnader för mjölk;
icke minst för jordbrukare inom missväxtområden skulle det medföra betydande
svårigheter örn kraftfoderpriset sattes så högt. Det torde därför vara
nödvändigt att slaten lämnar bidrag för att nedbringa anskaffningskostnaderna
för ifrågavarande för jordbruket behövliga förnödenheter. I sylte att begränsa
statsutgifterna för ändamålet har emellertid livsmedelskommissionen
88
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
föreslagit att en viss höjning av inköpspriset för jordbrukare skall ske. Till
denna fråga återkommer jag i det följande.
I anslutning till vad som gällt under den tid, som förflutit sedan krigets
utbrott, förordar jag även nu, att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att handhava
jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar
i densamma. Skulle härvid finnas påkallat att vidtaga mera genomgripande
ändringar i regleringsåtgärderna, förutsätter jag emellertid, att riksdagen
höres, då detta utan olägenhet kan ske.
Då några som helst möjligheter att bedöma det nuvarande kristillståndets
varaktighet icke förefinnas, anser jag lämpligast, att liksom hittills skett
samtliga nu gällande regleringsanordningar på ifrågavarande område bibehållas,
även örn en del av dem icke kan tillämpas under den tid kriget pågår.
Jag förordar därför, att de grundläggande av riksdagen antagna regleringsförfattningarna
ävensom andra av riksdagen lämnade bemvndiganden,
vilkas giltighet utgår med innevarande regleringsår, förlängas på ytterligare
ett år.
Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande
spörsmålen torde jag få övergå till att angiva de grunder, som i fortsättningen
böra tillämpas beträffande regleringen av priserna å vissa viktigare
jordbruksprodukter. I fråga om de åtgärder, som i prisrabatterande syfte
kunna befinnas påkallade, framlägger chefen för folkhushållningsdepartementet
denna dag förslag för Kungl. Majit.
Mjölk- och matfettsregleringen.
De statliga ingripandena på förevarande område avse dels att reglera handeln
med och förbrukningen av matfett och ost och dels alt reglera producent-
och konsumentpriserna samt vissa därmed sammanhängande frågor.
De handels- och förbrukningsreglerande åtgärderna torde i detta sammanhang
icke behöva upptagas till närmare behandling.
Genom den i samband med standardiseringen av mjölkens fetthalt genomförda
omläggningen av mjölkbidragssystemet, enligt vilket mjölkprislillägg
utdelas per kilogram mjölkfett, har såsom framgår av vad förut anförts förhållandevis
större lönsamhet inträtt i fråga om konsumtionsmjölken än beträffande
produktmjölken. I likhet med kommissionen håller jag före, att den
relation som nu råder bör bibehållas i stort sett oförändrad även under nästa
regleringsår, då därigenom möjligheterna att tillgodose de större konsumtionsorternas
mjölkbehov torde förbättras.
Ett annat spörsmål som diskuterats av livsmedelskommissionen i dess skrivelse
är frågan om återgång till det tidigare tillämpade systemet med differentiering
av mjölkpristilläggen mellan olika prisutjämningsdistrikt. Frågan
har upptagits i anledning av en framställning i ämnet från mjölkcentralen.
Framställningen har emellertid icke biträtts av vare sig svenska mejeriernas
riksförening eller Sveriges lantbruksförbund. I likhet med livsmedelskom
-
Kungl. Majlis proposition nr 319.
89
missionen och nämnda sammanslutningar anser jag en dylik återgång till differentiering
av mjölkpristilläggen icke lämplig. En återgång till nämnda system
synes för övrigt enligt vad utredningen giver vid handen icke bliva till
större gagn för mjölkcentralen. De svårigheter, som mjölkcentraden har att
kämpa med, synas icke kunna tillskrivas det nu tillämpade systemet för
mjölkregleringen. Emellertid synas de senaste årens missväxt och andra med
mjölkförsörjningen sammanhängande faktorer ha medfört ett besvärligt ekonomiskt
läge för producenterna inom mjölkcentralens tillförselområde. I viss
mån torde dock detta även sammanhänga med att den ökade efterfrågan på
konsumtionsmjölk förorsakat mjölkcentralen betydande extra kostnader för
Stockholms förseende med mjölk. Då det icke ansetts skäligt, att kostnaderna
härför skola drabba producenterna, utgår redan för närvarande ersättning
härför i form av s. k. regleringskostnadstillägg. I likhet med livsmedelskommissionen
anser jag billigheten kräva att dessa bidrag utgå även
i fortsättningen.
Beträffande mjölkpristilläggets storlek är jag enig med livsmedelskommissionen
därom, att detta icke bör bestämmas förrän längre fram, om möjligt
samtidigt med prissättningen av spannmål. Kommissionen har, med utgångspunkt
från ett tillägg för produktmjölk av 28 öre per kilogram mjölkfett
och ett tillägg för konsumtionsmjölk av 42 öre per kilogram mjölkfett, beräknat
kostnaderna för nämnda tillägg till i runt tal 34 miljoner kronor, därav
22.5 miljoner kronor belöpa på produktmjölken och 11.5 miljoner kronor på
konsumtionsmjölken.
Jag kan även biträda livsmedelskommissionens förslag, att de bidrag, som
för närvarande utbetalas till mejeriorganisationerna på vissa orter såsom ersättning
för utebliven prishöjning upphöra och mjölkpriset å dessa orter i
stället tillätes stiga med ett mot subventionen svarande skäligt belopp.
Mot livsmedelskommissionens förslag att det inom vissa norrländska län
utöver mjölkpristillägget utgående tillägget å 40 eller 60 öre per kilogram
mjölkfett skall utbetalas även under nästa regleringsår, har jag intet att erinra.
Kostnaderna härför ha av kommissionen beräknats till i runt tal 5 miljoner
kronor.
För närvarande utgå vissa bidrag för täckande av de av produktionsminskningen
föranledda kostnaderna för mjölktillförseln till de större konsumtionsorterna.
I sådant syfte utgå dels de s. k. merfraktsbidragen, dels s. k.
regleringskostnadstillägg till vissa mjölkorganisationer i Stockholm och Göteborg,
dels viss ersättning för behandling av konsumtionsmjölk vid några
mejerier, som leverera mjölk till Stockholm, dels ock bidrag till upphållande
av mejeriernas körlinjer inom de områden där på grund av den minskade
mjölkproduktionen transportkostnaderna per kilogram mjölk starkt ökat.
1 den mån nu berörda bidrag och ersättningar visa sig vara erforderliga även
under nästa regleringsår för alt kunna på ett tillfredsställande sätt lösa
mjölkförsörjningsproblemet, anser jag i likhet med livsmedelskommissionen
att medel för ändamålet böra beräknas även för nästa regleringsår. Med
hänsyn till svårigheterna att överblicka läget i fråga örn mjölkförsörjningen
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
under det kommande året möter det uppenbarligen vissa vanskligheter att
närmare kunna beräkna medelsåtgången. Livsmedelskommissionen har för
sin del ansett, att densamma bör beräknas till 6 miljoner kronor. Beräkningarna
föranleda icke någon erinran från min sida. Såsom kommissionen
framhållit torde hinder icke böra möta, att de nu ifrågavarande medlen, om
så skulle finnas erforderligt, även få användas för tillgodoseende av andra
ändamål än förut nämnda, som kunna finnas vara av särskild betydelse för
mjölkförsörjningens ordnande under nu rådande kristid.
Även systemet med pristillägg för lantsmör torde böra gälla under nästa
regleringsår. Kostnaderna för dessa pristillägg och omhändertagandet av
lantsmör torde kunna såsom livsmedelskommissionen uttalat uppskattas till
i runt tal 2 miljoner kronor.
Vad angår producentbidraget har kommissionen föreslagit att bestämmelserna
rörande detta skola förbliva oförändrade under nästa regleringsår. I
likhet med kommissionen anser jag mig icke kunna tillstyrka någon höjning
av bidragets storlek eller minskning av den årskvantitet varpå bidraget beräknas.
Bestämmelserna härom torde därför böra förbli oförändrade även
under det kommande året.
Vid åtnjutandet av mjölkbidrag äro för närvarande knutna vissa villkor,
bland andra, att vederbörande mejeri då livsmedelskommissionen
på grund av försörjningsläget beträffande konsumtionsmjölk eller mejeriprodukter
å viss ort eller inom visst område så finner påkallat, i den omfattning
och på de villkor kommissionen föreskriver, skall leverera mjölk
eller mejeriprodukter till berörda ort eller område. Mejeri skall därjämte,
därest detsamma önskar erhålla mjölkpristillägg, även i övrigt vara skyldigt
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter livsmedelskommissionen kan
finna erforderliga för åstadkommande av en med hänsyn till försörjningsläget
ändamålsenlig fördelning av eller prissättning på mjölk eller mejeriprodukter.
Då uppfyllandet av nu nämnda villkor är av stor betydelse för mjölkförsörjningsproblemets
lösande och mejeriernas riksförening i vissa fall icke
har möjlighet att dirigera leveranserna, synas skäl tala för ett genomförande
av kommissionens förslag att knyta de viktigaste av ifrågavarande villkor vid
rätten att överhuvud taget bedriva mejerirörelse samt i samband därmed
straffbelägga brytande av villkoren. Därest så skulle visa sig behövligt, torde
alltså kommissionens förslag böra genomföras, varvid det torde få ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga författningsbestämmelser i ämnet. I
samband härmed torde möjligheter också böra beredas kommissionen att
ålägga mejeri, som medverkar vid distributionen av konsumtionsmjölk, att i
viss utsträckning deltaga i utjämning av frakter och vissa andra kostnader till
förmån för de större konsumtionsorternas förseende med konsumtionsmjölk.
Denna utjämning torde i enlighet med vad kommissionen föreslagit lämpligen
kunna ske på det sättet, att de närmast konsumtionsorten belägna mejerierna
åläggas att erlägga en utjämningsavgift, vilken bör komma till användning
för utbetalande av kostnadsbidrag till de i ytterområdena belägna mejerierna.
Avgiftens storlek bör fastställas av livsmedelskommissionen efter hö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
91
rande av mejeriernas riksförening och torde ej böra få överstiga den merförtjänst,
som vederbörande mejeri efter avdrag av normala mejeri- och
distributionskostnader kan betinga sig vid försäljning av mjölken för direkt
konsumtion i stället för att bereda produkter av densamma. I intet fall torde
avgiften böra få överstiga 2 öre per kilogram konsumtionsmjölk.
Reglering av andra animaliska produkter än mjölk.
Livsmedelskommissionen har i fråga örn fläsk- och köttregleringen icke
framfört några förslag till nya regleringsåtgärder. De nuvarande åtgärderna
torde böra äga tillämpning även under nästa regleringsår. Kommissionen har
framhållit, att med hänsyn till den minskade nedslaktningen en ökad knapphet
på kött vöre att emotse. Därest foderskörden icke bleve särskilt svag, torde
man dock å andra sidan kunna räkna med någon ökning i fläskproduktionen.
Emellertid torde man få utgå från att den sammanlagda tillgången
på kött och fläsk blir betydligt lägre än under innevarande regleringsår.
I fråga om regleringen av äggmarknaden har kommissionen i sin skri’
velse lämnat en redogörelse för de omständigheter av skilda slag, som föranlett
den under de gångna månaderna framträdande bristen på ägg i marknaden.
Kommissionen har ansett, att den nuvarande regleringen av äggmarknaden
tills vidare bör ske efter i huvudsak samma bestämmelser som för närvarande
samt att det nu gällande äggpriset bör bibehållas oförändrat under
våren och sommaren 1942. Vad kommissionen anfört rörande äggpriset föranleder
ingen erinran från min sida. Rörande äggregleringen i övrigt torde
kommissionen med aktgivande på utvecklingen ha att företaga de jämkningar,
som kunna finnas påkallade.
Brödsäds- och fodermedelsregleringen.
Vid utgången av löpande regleringsår torde någon större del av de hittillsvarande
reservlagren av brödspannmål icke finnas kvar. Någon import
av större omfattning torde man icke böra räkna med i fråga om vare sig
spannmål eller fodermedel. Den nuvarande regleringen måste alltså uppenbarligen
även upprätthållas under nästa regleringsår. Beträffande bestämmelserna
för regleringen torde dessa i stort sett böra bibehållas oförändrade. Såsom
kommissionen framhållit lärer emellertid den närmare utformningen
av regleringen icke kunna redan nu bestämmas, utan detta torde få ske
först när storleken av den blivande skörden åtminstone preliminärt kan
beräknas. Sålunda torde man icke förrän vid en senare tidpunkt kunna bestämma
huruvida avstående av korn till det allmänna under nästa regleringsår
måste påfordras i samma utsträckning som under det löpande. I fråga
om vete och råg torde jordbrukarna liksom för närvarande böra till det
allmänna avstå i stort sett allt vad de icke behöva för förmälning mot
förmalningskort eller för utsäde.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Beträffande betalningsvillkoren för brödspannmål har livsmedelskommissionen
föreslagit vissa jämkningar i förhållande till nu tillämpad praxis. Inom
Götaland, Svealand och Gävleborgs län tillämpas för närvarande en anordning
enligt vilken de för brödspannmål fastställda normalpriserna skola
avse leverans fritt å den i förhållande till brödsädens lagringsplats närmaste
av vissa av livsmedelskommissionen fastställda prisorter. Enligt kommissionens
mening tala flera skäl för att prisortsystemet övergives och leverans
av brödsäd i stället medgives förutom vid kvarn, på samma sätt som för
närvarande gäller i fråga om fodersäden, d. v. s. på varje ort, där varan
kan av auktoriserad spannmålshandlare mottagas. Livsmedelskommissionen
har framhållit, att genom förslagets realiserande större enhetlighet skulle
ernås, vilket framför allt får betydelse då även korn — vilket sädesslag i
regleringstekniskt hänseende sammanföres med fodersädsgruppen — måste
tagas i anspråk för utdrygande av den egentliga brödspannmålen. Det nuvarande
systemet synes enligt vad kommissionen uttalat icke heller bland
lantbrukarna själva anses tillfredsställande, då dessa numera icke fritt äga
disponera över sina saluöverskott utan äro pliktiga att avstå detta till det
allmänna. Med hänsyn till det anförda finner jag mig kunna biträda livsmedelskommissionens
förslag i nu förevarande fråga.
Såsom kommissionen föreslagit bör även i år till utgångspunkt för brödsädsregleringen
läggas deklarationer från jordbrukarna angående deras
skördeutfall. Riktigheten av deklarationerna torde i viss mån kunna kontrolleras
genom jämförelse med de resultat, som framkomma vid de genom
myndigheternas försorg verkställda, även ur andra synpunkter nödvändiga
skördeuppskattningama.
I anslutning till vad livsmedelskommissionen anfört torde den i 4 § sista
stycket förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
omförmälda mjölktypskommissionens verksamhet tills vidare böra inställas
till dess normala förhållanden på importmarknaden återinträda.
Beträffande fodersädsregleringen torde i princip liksom förra året böra
gälla att jordbrukarnas avstående av fodersäd örn möjligt bör baseras på storleken
av icke endast vederbörandes fodersädsodling utan även de sammanlagda
av honom för odling av fodermedel av olika slag utnyttjade arealerna.
Såsom kommissionen framhållit blir frågan, huruvida denna plan låter sig
genomföras under nästa skördeår eller om även då en anordning liknande
den i år begagnade måste tillämpas, beroende av det kommande skördeutfallet.
Det är emellertid synnerligen önskvärt, att jordbrukarna så snart som
möjligt efter inträdet av det nya produktionsåret erhålla kännedom om den
leveransplikt å fodersäd, som skall åvila dem. Även i detta hänseende kunde
till följd av det dåliga skördeutfallet under förra året de då tilltänkta planerna
icke genomföras.
Även i år torde i enlighet med vad'' kommissionen anfört skördeuppskattningar
böra äga rum. Dessa uppskattningar äro av betydelse för erhållande
av utgångspunkten för bestämmandet av de kvantiteter fodersäd, som böra
och kunna avstås till det allmänna. Såsom förut berörts möjliggöra de dess
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
93
utom en kontroll av de deklarationsuppgifter, som skola lämnas av jordbrukarna.
Uppskattningarna torde i huvudsak kunna äga rum på samma
sätt som under förra året. Möjligen torde även i år bliva erforderligt med
en kompletterande skördeuppskattning under sensommaren. Denna fråga
kan emellertid icke avgöras förrän längre fram på sommaren, då en allmän
bild av årsväxten kan erhållas.
I fråga om anskaffande av fodercellulosa för nästa regleringsår har man
vid överläggningar mellan representanter för statens industrikommission och
livsmedelskommission utgått från att under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943
skall tillverkas en grundkvantitet av 550,000 ton fodercellulosa. De sålunda
uppdragna riktlinjerna för fodercellulosatillverkningen föranleda icke någon
erinran från min sida. Därest icke skördeutfallet skulle bliva särskilt ojämnt,
synas kommissionens förslag rörande bestämmelser om tillhandahållandet
av fodercellusöa under det kommande konsumtionsåret kunna godtagas. Det
torde vara lämpligt att en tilldelningsperiod för fodercellulosa förlägges till
sommaren, då det skulle stå jordbrukarna fritt att även om det icke för dem
föreligger ett aktuellt behov av fodercellulosa likväl rekvirera sådan vara.
Genom denna anordning torde en jämnare fördelning av transporterna kunna
komma till stånd. Såsom livsmedelskommissionen uttalat, torde man under
kommande konsumtionsår icke kunna räkna med att järnvägsvagnar skola
kunna ställas till förfogande för ifrågavarande transporter i samma utsträckning
som hittills.
Med hänsyn till den minskade tillgången på oljekraftfoder synes ofrånkomligt,
att en icke obetydlig minskning sker av de procentsatser, varmed oljekraftfoder
för närvarande lämnas såsom tillskott till fodercellulosa. Hur stor
denna minskning blir kan ännu icke överblickas. I likhet med livsmedelskommissionen
anser jag, att tilldelningen av oljekraftfoder såsom tillskott till
fodercellulosa medför så stora fördelar att den såvitt möjligt bör bibehållas.
Emellertid är det även av stor betydelse att en viss kvantitet oljekraftfoder
finnes tillgänglig för tilldelning direkt till jordbrukare inom sådana områden
av landet, där tillförsel av äggvita är nödvändig för att tillgängliga kolhydratrika
fodermedel skola kunna utnyttjas så fullständigt som möjligt.
Såsom livsmedelskommissionen framhållit är tilldelningen av kli för utfodringsändamål
beroende av, förutom importmöjligheterna, de föreskrifter
om utmalningen vid kvarnarna, som med hänsyn till brödförsörjningen befinnas
erforderliga.
Genom den ställning med avseende å handhavandet av inköps-, lagringsoch
försäljningsverksamheten i fråga örn brödsäd och fodermedel, som svenska
spannmålsaktiebolaget fått, är en beräkning av de med brödsäds- och fodermedelsregleringarna
förenade kostnaderna liktydig med en uppskattning
av bolagets kostnader för handhavandet av nyssberörda verksamhet. Livsmedelskommissionen
har i anslutning lill en av bolaget verkställd beräkning
rörande kostnaderna för dess verksamhet under tiden 1 september
1942—31 augusti 1943 gjort en uppskattning av kostnaderna. Enligt denna
skulle kostnaderna under nämnda tid komma alt uppgå till omkring 120
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
miljoner kronor. Beräkningarna giva bland annat vid handen, att kostnaderna
för omsättningen av brödsäd — under förutsättning att såsom jag
tidigare tillstyrkt, prisortsystemet icke längre bibehålies vilken ändring innebär
en beräknad kostnadsökning på 2.4 miljoner kronor — skulle bliva 7.5
miljoner kronor. Kostnaderna för omsättning av fodersäd ha uppskattats
till omkring 12 miljoner kronor. Härvid har man utgått ifrån att 1942
års skörd bleve av normal storlek och en del därav exempelvis 100,000
ton upplades såsom reservlager. För lagerhyra har kommissionen räknat
med något över 3 miljoner kronor. Under förutsättning att sammanlagt
80,000 ton oljekraftfoder omsattes, har kommissionen beräknat spannmålsbolagets
kostnader med avseende å verksamheten med oljekraftfodret till
17 miljoner kronor. Beräkningen är såsom kommissionen påpekat beroende
av vilket pris som kommer att gälla för inköp och försäljning av
ifrågavarande vara. Härutinnan har kommissionen räknat med, att inköpspriset
skulle bliva genomsnittligen 500 kronor per ton, vartill komma bolagets
kostnader för omsättning 40 kronor per ton, samt att försäljningspriset
skulle höjas från 280 till 330 kronor per ton. En förlust för det allmänna
av 210 kronor per ton skulle alltså uppstå härvid. Bolagets kostnader
för handhavandet av fodercellulosaregleringen har av kommissionen
uppskattats till 63 miljoner kronor. Kommissionen har härvid utgått
ifrån att cirka 600,000 ton melasserad och mineraliserad riven fodercellulosa
(»cellfor MM») skulle omsättas och att de sammanlagda anskaffningskostnaderna
skulle uppgå till i runt tal 163 miljoner kronor. Försäljningspriset
har kommissionen icke ansett nu böra definitivt fastställas. Vid beräkningarna
har kommissionen emellertid utgått från ett pris av under sommaren 16
kronor för deciton och därefter av 17 kronor per deciton. Det lägre priset
under sommaren är avsett att stimulera till inköp under denna tid av skäl
som jag förut berört. I anslutning till denna prisberäkning torde böra framhållas,
att småbrukare med flera andra kreatursinnehavare kunna erhålla en
betydande rabatt därå genom att utnyttja dem eventuellt tilldelade rabattkort
för matfett och mjölk. Vid ett pris på fodercellulosa av 17 öre per kilogram
är enligt kommissionens förslag avsikten att rabattkortsinnehavare
skola kunna utnyttja en rabattkupong för inköp av 5 kilogram fodercellulosa
och därvid erhålla rabatt med 7 å 8 öre per kilogram. Försäljningsintäkterna
för fodercellulosa skulle örn utförsäljningspriset sättes vid nyssnämnda
nivå enligt kommissionens beräkningar komma att uppgå till cirka 100 miljoner
kronor. I övrigt har kommissionen beräknat att bolaget skulle ha kostnader
i följande hänseende, nämligen för omsättning av diverse andra importerade
varor än oljekraftfoder 5 miljoner kronor, för omsättning av
diverse inhemska varor som förut icke särskilt nämnts likaledes 5 miljoner
kronor, för personal och kontor m. m. omkring 2 miljoner kronor samt för
räntor något över 5 miljoner kronor. Kommissionens nu berörda kostnadsberäkning,
vilken givetvis i viss utsträckning måste grunda sig på osäkra faktorer,
giver icke anledning till erinran från min sida. Hinder torde icke lära
möta för spannmålsaktiebolaget att, såsom livsmedelskommissionen föreslå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319. 95
git, av nu ifrågavarande medel bestrida kostnaderna för insamling av hjälpfoder.
Såsom kommissionen framhållit torde kunna övervägas en mindre höjning
av priset på råg- och vetekli från det nuvarande priset 16 kronor 50 öre
till 18 kronor per deciton. En dylik prishöjning synes emellertid böra föranleda
en sänkning av den till kvarnarna utgående förmalningsersättningen
med omkring 15 öre per deciton. En sänkning till 12 kronor per deciton torde
däremot kunna ifrågakomma beträffande priset å havrekli, vilket nu är 16
kronor per deciton vid försäljning till förbrukare.
Potatisregleringen.
Såsom förut framhållits har det befunnits nödvändigt att lämna viss garanti
beträffande priset å matpotatis, varvid tillika vissa bestämmelser fastställts
för inlösen av dylik potatis. De förändringar, som livsmedelskommissionen
nu föreslagit i fråga om regleringen av potatis beröra endast de organisatoriska
förhållandena på detta område. Såsom kommissionen framhållit
handhavas de nuvarande regleringsåtgärderna av två skilda organ, nämligen
livsmedelskommissionen, som har ansvaret för försörjningen med matpotatis,
samt statens potatismjölsnämnd, som har sin verksamhet inriktad på landets
försörjning med potatisstärkelse och fabrikspotatis. Givet är att vissa
fördelar och förenklingar ur organisatorisk synpunkt skulle vinnas om dessa
två organs verksamhet kunde sammanföras. Behovet av enhetlig ledning
torde bliva alltmera framträdande ju mer krisen skärpes och de reglerande
ingreppen även på detta område bliva flera och mera djupgående. Såsom
kommissionen framhållit torde en enhetlig ledning vara önskvärd bland annat
för att stimulera odlingen och möjliggöra en riktig avvägning av huru
stora kvantiteter potatis som böra disponeras för olika ändamål. Med hänsyn
härtill och då statens potatismjölsnämnd enligt vad jag inhämtat icke har
något att däremot erinra, kan jag biträda livsmedelskommissionens förslag
om överförande till kommissionen under den tid detta av försörjningspolitiska
skäl kan anses påkallat av de befogenheter som tillkommit statens potatismjölsnämnd.
Konstgödselregleringen.
Någon förändring i konstgödselregleringen synes icke böra företagas. Livsmedelskommissionen
torde böra träffa avtal örn förlängning av giltigheten av
nu gällande avtal med fabrikerna och importörerna. En viss höjning av utförsäljningspriserna
på ifrågavarande produkter torde bliva nödvändig. Såsom
kommissionen framhållit föreligga stora svårigheter att beräkna medelsbehovet
för konstgödselclearingen under nästa år, då man ännu icke känner
import- och tillverkningspriserna. Samma belopp, som behövts för innevarande
år eller 5 miljoner kronor, torde dock vara tillräckligt.
96
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i
Norrland m. m.
Under de senaste budgetåren ha vissa belopp ställts till förfogande för produktionsbefrämjande
åtgärder på jordbrukets område i Norrland samt de delar av
Kopparbergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad
med den i Norrland. För ett vart av de två senaste budgetåren medgavs,
att ett belopp av 900,000 kronor finge för berörda syfte utgå av anslaget
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. I likhet med lantbruksstyrelsen
anser jag, att även för nästa budgetår medel böra finnas tillgängliga
för ifrågavarande ändamål. Ett belopp av 900,000 kronor torde vara
lämpligt.
Den omläggning av studiegårdsverksamheten som föreslagits av vall- och
mosskulturföreningen samt tillstyrkts av lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolans
styrelse finner jag lämplig och ändamålsenlig. Kostnaderna för
statsverket komma härigenom att kunna avsevärt nedbringas utan att dock
nyttan av verksamheten förringas. Vad angår medelsbehovet för verksamhetens
upprätthållande torde detta för budgetåret 1942/43 kunna beräknas till
31,250 kronor. Av detta belopp avse 7,750 kronor arvode till driftsledaren,
6,000 kronor resekostnader för denne, 1,000 kronor resekostnader för valloch
mosskulturföreningens övriga tjänstemän, 1,500 kronor bokföringskostnader,
12,000 kronor ersättning till 12 gårdsägare samt 3,000 kronor övriga kostnader.
Det torde vara lämpligt att studiegårdsverksamheten liksom vall- och
mosskulturföreningens övriga verksamhet står under lantbruksstyrelsens överinseende.
Såsom i flera yttranden framhållits, bör tillses, att den nya
verksamheten icke undanskjuter vall- och mosskulturföreningens övriga uppgifter.
För ifrågavarande verksamhets igångsättande och organiserande medgavs,
att av de medel som för budgetåret 1941/42 ställdes till förfogande för
särskilda åtgärder för jordbruket i Norrland skulle få disponeras ett belopp
av 21,000 kronor. Härför torde emellertid ytterligare omkring 12,000 kronor
bliva behövliga avseende, bland annat, resor för studiegårdarnas utväljande
m. m. samt vissa karteringsarbeten på gårdarna. Liksom föregående år synas
för verksamheten erforderliga medel kunna disponeras från de medel
som avses för särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland m. m.
För vissa arbeten avseende bekämpandet av ogräs medgavs, att ett belopp
av 15,000 kronor finge användas av de medel som för budgetåret 1941/42
av livsmedelskommissionen avsetts till diverse kostnader. För de igångsatta
arbetenas fortsättande har lantbrukshögskolans styrelse för nästa budgetår
begärt sammanlagt 16,500 kronor. Med hänsyn till önskvärdheten av att
få arbetena, vilka i nuvarande läge torde vara betydelsefulla, slutförda förordar
jag, att det härför äskade beloppet liksom skett under löpande budgetår
må disponeras av de medel för nästa budgetår, som avsetts till diverse
utgifter. Jag tillstyrker likaledes, att de av livsmedelskommissionen föreslag
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
97
na åtgärderna för bekämpande av potatisbladmögel komma till stånd samt
att för ändamålet av de medel, som ställas till svenska spannmålsaktiebolagets
förfogande, må disponeras ett belopp av 355,000 kronor.
Anslagsäskanden m. m.
Kostnaderna för de föreslagna reglerings- och rabatteringsåtgärderna bliva
delvis beroende av skördeutfallet och av den inkomstsumma, som detta vid
nuvarande prisläge kan komma att tillföra jordbrukets utövare. Tills vidare
saknas anledning att frångå de i den föregående redogörelsen gjorda antagandena
och kostnadsbeloppet skulle med dessa utgångspunkter uppgå till
sammanlagt 218 miljoner kronor. Av detta belopp belöpa 39 miljoner på
mjölkpristillägg, 6 miljoner på särskilda bidrag för mjölk såsom regleringskostnadstillägg
m. m., 2 miljoner på pristillägg för lantsmör, 44 miljoner
på producentbidrag, 5 miljoner på prisclearing för konstgödselmedel, 120
miljoner på svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet samt 2 miljoner å
diverse kostnader. Sistnämnda belopp är enligt vad livsmedelskommissionen
upplyst i första hand avsett att användas för ersättning till svenska mejeriernas
riksförening för handhavandet av vissa med mjölk- och matfettregleringarna
sammanhängande uppgifter samt vissa smärre kostnader i samband
med ägg- och slaktdjursregleringarna. Dessa medel torde även böra
anlitas för gäldande av kostnaderna för den förut omförmälda utredningen
angående grunderna för prissättningen å jordbruksprodukter. Jag torde få
erinra därom att, därest kostnader under budgetåret 1942/43 skulle uppkomma
för spannmålsbolaget för anskaffande av oljekraftfoder och fodercellulosa,
desamma böra bestridas från förskottsstaten för försvarsväsendet. Av
förberörda 120 miljoner kronor till bolaget utgöra 80 miljoner kronor kostnader
som beräknats för nämnda ändamål. Det återstående beloppet, 40 miljoner
kronor, som torde bliva erforderligt för täckande av spannmålsaktiebolagets
kostnader under nästa verksamhetsår, synes liksom hittills böra täckas
av medel, som upptagas å driftbudgeten för efterföljande budgetår. För
bolagets behov synes sålunda för nästa budgetår icke behöva anvisas någon
del av förenämnda belopp om 120 miljoner kronor. Av natur att enligt de i
statsverkspropositionen förordade principerna finansieras från förskottsstaten
äro även de till 5 miljoner kronor uppskattade kostnaderna för prisreglering
för konstgödselmedel.
Å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1941/42 har av innevarande års
riksdag anvisats ett reservationsanslag av 56 miljoner kronor till Kostnader
i samband med svenska spannmålsaktiebolaget (prop. nr 2; r. skr. nr
36). Detta belopp avsåg kostnader i samband med anskaffande av
oljekraftfoder och fodercellulosa under verksamhetsåret 1 september 1941
—31 augusti 1942. Kostnaderna för anskaffandet av oljekraftfoder beräknades
då till 31 miljoner kronor och kostnaderna för anskaffande
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 319.
7
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
av fodercellulosa till 37.625 miljoner kronor. För täckande av kostnaderna
funnos disponibla 12 miljoner kronor.
För ytterligare kostnader för bolagets verksamhet under samma tid beräknades
i statsverkspropositionen för budgetåret 1942/43 under punkt 113 i
nionde huvudtiteln ett reservationsanslag av 34 miljoner kronor. Rörande
detta anslag, vilket nu torde böra äskas, torde få hänvisas till framställningen
under nämnda punkt samt i propositionen nr 2/1942 (sid. 100—106). Livsmedelskommissionen
har i sin nu förevarande skrivelse anmält att kostnaderna
för anskaffande av fodercellulosa i anledning av den avsevärda stegringen
av förbrukningen med 33 miljoner kronor överstigit det beräknade beloppet
av omkring 37 miljoner kronor. I propositionen angående slutlig reglering
av riksstaten för budgetåret 1941/42 m. m. har sagda belopp å 33
miljoner kronor på min föredragning äskats å tilläggsstat II för sagda budgetår
under anslagsrubriken Ytterligare kostnader i samband med svenska
spannmålsaktiebolagets verksamhet.
Såsom livsmedelskommissionen föreslagit torde spannmålsaktiebolagets
bokvinst tills vidare böra kvarstå hos bolaget till mötande av de kostnader,
som äro förenade med ett uppbringande av bolagets reservlager av brödsäd
till den med staten avtalade kvantiteten 100,000 ton.
På sätt jag förut anfört böra hittills gällande bestämmelser rörande jordbruksregleringen
hållas vid makt, även örn de i viss utsträckning icke för
närvarande komma att tillämpas. Giltigheten av vissa av dessa bestämmelser
utgår den 1 juli eller den 1 september 1942. I anslutning härtill har inom
jordbruksdepartementet uppgjorts förslag till dels förordning om fortsatt giltighet
av förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift, dels
förordningen om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279)
angående slaktdjur savgift, dels ock förordningen örn fortsatt giltighet av förordningen
den 11 juni 1937 (nr 369) angående utförselbevis för råg och vete,
vilka förslag torde böra underställas riksdagen för antagande. Chefen för
finansdepartementet kommer att anmäla förslag örn ytterligare utsträckning
av Kungl. Maj:ts befogenhet att fastställa accis å margarin och vissa andra
fettvaror. övriga bestämmelser på ifrågavarande område, vilkas giltighet utlöper
under nästkommande regleringsår, torde Kungl. Majit äga att på administrativ
väg giva fortsatt tillämpning. Sedan riksdagen fattat ståndpunkt
till nu framlagda förslag, torde jag ånyo få upptaga frågan härom för Kungl.
Maj :ts övervägande.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels antaga nyssnämnda tre författningsförslag,
dels ock
1) medgiva Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering för nästkommande regleringsår av produktions
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
99
och avsättningsförhållandena på jordbrukets område i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående
angivna riktlinjer; samt
2) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under nionde
huvudtiteln anvisa
a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett
reservationsanslag av ................ kronor 93,000,000;
b) till Kostnader i samband med svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag
av ................................ kronor 34,000,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protpkollet:
Gunnar Sandström.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
-r *'' h
*.
.
•'''' i * >{.• <;•; i •» ! i >:ti '':ii AjiUii v!'' . - = •
.Ii ! ,\ ... ;•)/•> \;H /
. liff ■ . .;»i ii.t/Hi ..-i •
.i A :• v.> -- ''
hui. A ■ .-i. A
o
—:<i . v ... ■ ’ -''V''''
<r V>.S1f''5t$<v, •- • i ■}. .iSV.Ä ''. •
! 1 .lil. :
[<rv.-
? . . ■ . /] i» i . t •. Ullf - .
r ■ i . Jj ■■■■ '''' hk
!-t*. >ll>}j{i i
opaginerad Kontrollera mot PDF
■
V
<J%
;ve>
..a.
rv- ,''l • -.»v .
''■ 7 . ''<
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
103
Bilaga 1.
Till statens livsmedelskommission.
Sedan statens livsmedelskommission uppdragit åt en delegation, bestående
av undertecknade fil. lic. M. Bonow, direktör A. H. Stensgård, hovrättsassessor
O. Söderström och byråchef G. R. Ytterborn att för produktionsåret
1941/42 fullfölja beräkningarna rörande förändringarna i jordbrukets inkomster
och kostnader i jämförelse med produktionsåret 1938/39, får delegationen
härmed överlämna en promemoria rörande jordbrukets inkomster
och kostnader 1941/42. Vid utarbetandet av densamma hava livsmedelskommissionens
utredningsavdelning och Sveriges lantbruksförbund medverkat,
den förstnämnda väsentligen vid beräkningen av inkomsterna och det sistnämnda
främst vid kostnadsberäkningarna samt vid beräkningarna av priserna
på vissa jordbruksprodukter.
Beträffande uppläggningen och resultatet av de sålunda verkställda undersökningarna
önskar delegationen anföra följande.
Beräkningarna ansluta sig ifråga om problemställning och metoder till motsvarande
av delegationen på våren 1941 framlagda undersökningar. I likhet
med dessa gälla de sålunda jordbrukets inkomster och kostnader, endast
i den mån dessa avse den egentliga jordbruksdriften. Jordbrukets inkomster
av skogsbruk äro däremot icke medtagna. Nu som tidigare gäller vidare, att
inkomsterna äro mindre fullständigt redovisade än kostnaderna, varför någon
direkt jämförelse mellan de framräknade absoluta talen för inkomster
resp. kostnader ej är möjlig. En dylik försvåras f. ö. redan därigenom, att betydelsefulla
kostnadsposter på grund av sin natur måst redovisas i form av
beräknade normalkostnader, vilka från ett år till ett annat kunnat varieras
endast med tillhjälp av pris- och löneindex, under det att inkomsterna i de
flesta fall liksom vissa kostnader beräknats direkt på grundval av uppgifter
om faktiskt försålda resp. förbrukade kvantiteter. Då den ojämförligt största
delen av såväl inkomsterna som kostnaderna för den egentliga jordbruksdriften
ingå i beräkningarna och då dessa för de olika åren utförts enligt enhetliga
principer, giva de däremot ett i stort sett riktigt mått på förändringarna
från år till år. Vad nu sagts innebär, att ur det framlagda utredningsmaterialet
inga slutsatser kunna dragas örn jordbrukets lönsamhet under de undersökta
åren, absolut taget. Däremot kunna de ändrade i‘elationerna mellan inkomster
och kostnader i jämförelse med det valda basåret för beräkningarna
(1938/39) bedömas.
Liksom tidigare har vid beräkningarna jordbruket betraktats som ett enhetligt
företag. Det har sålunda icke varit möjligt att på den väg, som följts
i dessa undersökningar, klarlägga de olikheter i den ekonomiska utvecklingen,
som kunna föreligga mellan såväl olika typer av jordbruk som olika
delar av landet. Dylika skiljaktigheter inom jordbruket belysas emellertid av
den representativa undersökning av jordbrukarnas självdeklarationer, som
livsmedelskommissionen låtit företaga, tillsvidare fram t. o. m. år 1940. Dessutom
belysas dessa förhållanden genom lantbruksstyrelsens av prof. L. Nanneson
bearbetade allmänna ekonomiska undersökning. Resultaten av dessa
undersökningar framgå av en sammanfattande promemoria rörande desamma,
vilken utarbetats inom kommissionen.
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Grunderna för delegationens beräkningar av de olika inkomst- och kostnadsposterna
framgå av bifogade promemoria. Inkomstbeloppen hava framräknats
på grundval av tillgängliga uppgifter örn de faktiska försäljningskvantiteterna,
däri även inräknad jordbrukarebefolkningens egen konsumtion
av hemmaproducerade livsmedel. För vegetabiliska produkter äro de
begagnade kvantitetsuppgifterna i stort sett att betrakta som definitiva,
enär försäljningen av 1941 års skörd i huvudsak redan är slutförd. Beträffande
de animaliska produkterna har statistiskt material för dessa beräkningar
förelegat för tiden t. o. m. februari månad. För den återstående delen
av produktionsåret hava med ledning av tillgängliga uppgifter rörande produktionsbetingelserna
gjorts vissa antaganden om produktionsutvecklingen,
vilka närmare specificeras i promemorian. En i dessa beräkningar ny post
är den merinkomst, som jordbruket beräknats ha erhållit genom försäljningen
av grädde från mejerierna. Från att under tidigare år ha stigit avsevärt
har denna inkomstpost under produktionsåret 1941/42 till följd av gräddens
indragande under matfettsransoneringen undergått en betydande minskning.
Beträffande jordbrukets kostnader har samma direkta beräkningsmetod
använts, där de statistiska resurserna så tillåtit. Detta är framförallt fallet
med kostnaderna för köpgödsel och köpfodermedel. Även de i promemorian
redovisade traktorkostnaderna torde nära ansluta sig till jordbrukets faktiska
utgifter. Kostnaderna för maskiner och redskap ha erhållits genom en
beräkning av årskostnaden för en genomsnittlig oförändrad årsanskaffning
samt underhållskostnaden för ett genomsnittligt maskinbestånd. Till grund
för beräkningen av byggnadskostnaderna ligger den nybyggnadsvolym och
det underhåll, som erfordras för att upprätthålla ett oförändrat byggnadsbestånd.
Härvid har endast vid beräkningen av underhållskostnaderna hänsyn
tagits till den stegring av priser och löner, som ägt rum sedan 1938/39, under
det att avskrivningarna beräknats efter den prisnivå, som gällde under nämnda
år. Detta har ansetts motiverat, då byggnadsverksamhetens faktiska omfattning
synes ha varit starkt begränsad och det ännu ej kan bedömas, till vilka
kostnader de mot avskrivningarna svarande nybyggnaderna kunna komma att
verkställas, yid beräkningen av arbetskostnaden har i avvaktan på resultatet
av en inom socialstyrelsen igångsatt undersökning preliminärt antagits en
årlig minskning av arbetarantalet med 1 procent sedan 1938/39, vilket innebär,
att kostnadssumman för år 1941/42 beräknats på ett arbetarantal, som
är 3 procent lägre än 1938/39. Vidare har delegationen funnit sig böra räkna
med att de svaga skördarna åren 1940 och 1941 medfört en viss minskning
i åtgången av arbetskraft. Då det kan vara tveksamt till vilket år dessa kostnadsbesparingar
skola hänföras, hava två alternativa kalkyler utarbetats.
Enligt den ena hava besparingarna för 1940 års skörd helt avräknats på produktionsåret
1939/40 och för 1941 års skörd på produktionsåret 1940/41. Enligt
den andra har kostnadsbesparingen för 1940 års skörd fördelats lika mellan
produktionsåren 1939/40 och 1940/41 och för 1941 års skörd på samma
sätt jämnt fördelats på produktionsåren 1940/41 och 1941/42. För detta sistnämnda
alternativ talar den omständigheten, att skördearbetet med sädesgrödorna
liksom tröskningen till ej ringa del infaller under tiden efter den 1 september
samt att grödorna komma till användning under det följande året.
Det torde ha varit detta alternativ (i det följande kallat alt. II), som närmast
låg till grund för den i höstas träffade uppgörelsen mellan regeringen
och jordbrukareorganisationerna. Uppgörelsen synes nämligen lia byggt på
att jordbrukarna själva skulle få bära ett inkomstbortfall, motsvarande cirka
4 procent av det totalbelopp, som erfordrades för att täcka jordbrukets samt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
105
liga kostnader, vari inbegripet ersättning för jordbrukarnas eget arbete, och
erhålla kompensation för återstoden. Detta resultat erhålles så gott som helt,
om man utgår från beräkningarna i alt. II i den p.å hösten 1941 verkställda
förkalkylen för produktionsåret 1941/42. Delegationen har i beräkningen av
arbetskostnaderna icke tagit hänsyn till den merutgift, som vass- och lövtäkten
och insamlingen av annat nödfoder medfört. Ej heller har delegationen,
på i promemorian anförda grunder, ansett sig böra räkna med någon
särskild reducering av arbetskostnaderna till följd av inkallelserna.
Resultatet av delegationens beräkningar kan sammanfattas i följande
tablå, i vilken hänsyn tagits även till de justeringar, som på grundval av
numera tillgängligt material kunnat göras i beräkningarna för tidigare år:
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
Inkomster,
milj. kronor.
. 1,319.7
1,515.1
1,674.4
1,673.0
relativtal . . .
100.0
114.8
126.9
126.8
Kostnader,
milj. kronor,
alt. I...
. 1,420.65
1,549.57
1,678.89
1,859.60
»
» » ,
» II...
. 1,420.65
1,561.87
1,684.74
1,841.45
» ,
relativtal, alt.
I ......
100.0
109.1
118.2
130.9
» , »
II ......
100.0
109.9
118.6
129.G.
Av redan anförda skäl kan något omdöme örn jordbrukets ekonomiska
läge icke grundas på de i tablån meddelade absoluta inkomst- och kostnadssummorna.
Däremot kan med ett i stort sett rättvisande resultat en jämförelse
göras mellan de med utgångspunkt i ett gemensamt basår (1938/
39) framräknade relativtalen för inkomster och kostnader. En sådan ger
vid handen, att jordbrukets inkomster från år 1938/39 till år 1941/42 stigit
med 26.8 procent medan kostnadsstegringen under samma tid uppgår
till 29.6 procent. Detta innebär, att jordbrukets inkomster för år 1941/42
enligt denna beräkning med 37.3 milj. kronor
/l,319.7 X 12913
\ 100
1,673.0
understiga det belopp, som skulle erfordrats för att upprätthålla en i jämförelse
med 1938/39 oförändrad relation mellan inkomster och kostnader.
Göres motsvarande beräkning för produktionsåret 1940/41 finner man,
att jordbrukets inkomster detta år uppgingo till ett belopp, som med 109.2
... , L R-A . 1,319.7 X 118.6)
milj. kronor 1,674.4 --
100
översteg vad som skulle erfordrats
för att bibehålla relationen mellan inkomster och kostnader oförändrad i
förhållande till produktionsåret 1938/39. Vid den justering av inkomst- och
kostnadsundersökningarna för år 1940/41, som företogs på hösten 1941 i
samband med förkalkylen för produktionsåret 1941/42, beräknades detta
»inkomstöverskott» till 40.2 milj. kronor. Att siffran nu blivit väsentligt
högre, beror främst på betydande höjningar av inkomstbeloppen för dels
mjölk, dels slakten av svin. Höjningen av mjölkinkomsterna beror därpå,
att med ledning av numera tillgängliga uppgifter en justering uppåt företagits
av såväl kvantiteter som priser. Den höjda siffran för inkomsten av
svin sammanhänger med den betydande stegring av den redovisade försäljningskvantiteten,
som blivit följden av att delegationen, såsom nedan
närmare beröres, numera icke funnit tillräckliga skäl föreligga för den i
höstas verkställda beräkningen av en kapitalrealisation av svin. Beträffande
den gynnsamma inkomstutvecklingen för år 1940/41 vill delegationen i
övrigt nu som tidigare understryka, att i försäljningsvärdena för nämnda
år ingå realisationsvärdena för betydande lagerhållningar av fodermedel
m. m. från tidigare år.
106
Kungl. Majlis proposition nr 319.
Det på ovan angivna sätt beräknade »inkomstunderskottet» för produktionsåret
1941/42 svarar mot något mer än 2 procent av det totalbelopp,
som erfordras för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet
ersättning för jordbrukarnas arbete. Till jämförelse må nämnas, att vid
de båda senaste årens jordbruksuppgörelser enighet rått därom, att jordbruket
vid särskilt ogynnsam skörd skulle bära ett inkomstbortfall, motsvarande
c:a 4 procent av sagda totalbelopp.
I detta sammanhang vill delegationen erinra om, att enligt den förkalkyl
för jordbrukets inkomster och kostnader, som delegationen verkställde " i
oktober 1941, kunde för innevarande produktionsår jordbrukets inkomster
beräknas komma att ligga 15.8 procent och kostnaderna — enligt alt. II —
23.8 procent högre än 1938/39. För att det vid basåret rådande förhållandet
mellan inkomster och kostnader skulle återställas behövde jordbruket enligt
denna kakyl tillföras ytterligare 104.5 milj. kronor i inkomster. Vid
en jämförelse mellan nämnda förkalkyl och resultatet av de nu framlagda
beräkningarna bör följande beaktas.
Enligt den i december månad 1941 mellan regeringen och jordbrukarorganisationerna
träffade uppgörelsen skulle jordbruket i form av subventioner
på mjölken tillföras en inkomstökning, som under vissa angivna förutsättningar
skulle utgå med 45 milj. kronor, med möjlighet till variation
med 8 milj. kronor uppåt eller nedåt, beroende på mjölkproduktionens
utveckling. I enlighet härmed utbetalas vissa pristillägg och bidrag,
vilka för hela produktionsåret torde komma att uppgå till 37 milj. kronor
och vilka ingå på inkomstsidan i delegationens beräkningar. Till den inkomstökning,
som härigenom tillförts jordbruket, sedan höstens inkomstkalkyl
verkställdes, kommer den merinkomst, som jordbruket erhållit, dels
därigenom att produktionsutvecklingen i vissa hänseenden gestaltat sig
gynnsammare än då kunde beräknas, dels därigenom att vissa priser stigit
mera än i höstas kunde förutses. Sålunda ansåg sig delegationen i höstas på
grundval av tillgängliga uppgifter rörande fodertillgångarna icke kunna
räkna med en högre mjölkinvägning än 817,000 ton för tiden oktober
1941—februari 1942, bortsett från leveranserna från de nytillkomna leverantörerna.
I verkligheten har mjölkinvägningen under denna tid utgjort
917,000 ton, varav dock cirka 35,000 ton torde härröra från nytillkomna leverantörer.
För hela produktionsåret 1941/42 har delegationen nu ansett sig böra
uppskatta den totala mjölkproduktionen till 3,575,000 ton mot 3,430,000
ton enligt de i höstas verkställda uppskattningarna. Att nedgången i mjölkproduktionen
i jämförelse med föregående produktionsår sålunda blivit
avsevärt mindre än i höstas kunde förutses, sammanhänger till en del med
den i jämförelse med höstens kalkyler betydligt ökade tilldelningen av framför
allt fodercellulosa men även oljekraftfoder. Detta innebär, att även
jordbrukets utgifter för köpfodermedel stigit till högre belopp än de tidigare
beräknade. Inkomstökningen för mjölken är dock högre än stegringen
av kostnaderna för köpfodret.
I fråga om prisutvecklingens inverkan på inkomstberäkningarna har det
varit av särskild betydelse, att priset på matpotatis enligt lantbruksförbundets
beräkningar angivits till 13 öre/kg mot i höstas uppskattade 10 öre/kg.
Denna prisstegring jämte en viss med ledning av tillgänglig konsumtionsstatistik
företagen uppjustering av kvantiteten matpotatis har föranlett en höjning
av denna inkomstpost från 90.0 milj. kronor enligt höstens kalkyl till
120.2 milj. kronor enligt de nu framlagda beräkningarna. Å andra sidan har
kvantiteten fabrikspotatis blivit mindre än tidigare beräknat, varför inkomsterna
därav stannat 7.1 milj. kronor under det förut kalkylerade beloppet.
Även en rad övriga inkomstposter förete helt naturligt vissa avvikelser
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
107
från höstens kalkyler. Dessa gå i olika riktningar och äro samtliga av mindre
betydelse för slutresultatet med undantag blott för inkomsterna av försålda
svin. I höstens kalkyl upptogs en kvantitet fläsk av 87,000 ton till ett beräknat
värde av 174.0 milj. kronor. I den härvid fogade promemorian har kvantiteten
fläsk däremot angivits till 105,700 ton med ett värde av 215.6 milj.
kronor. Vid den i höstas framlagda kalkylen hade såväl för 1940/41 som
1941/42 avdrag gjorts för en på grundval av betäckningsstatistiken beräknad
sammankrympning av svinstammen, vilken sålunda betraktades såsom kapitalrealisation.
Sedan svinräkningen den 6 oktober 1941 bearbetats, visade
det sig emellertid att mot all förmodan tillräckliga skäl för ett dylikt avdrag
icke förelågo för året 1940/41. Genom den nämnda svinräkningens resultat
rubbades även grunden för det försök till en beräkning av en in- och utgående
balans för svinstammen, som delegationen utfört i samband med den i
höstas framlagda förkalkylen för år 1941/42. Till följd härav har delegationen
ansett sig vid detta tillfälle icke kunna räkna med någon kapitalrealisation
av svin.
Beträffande slakten av storboskap har däremot till grund för inkomstberäkningen
lagts endast slakten av det antal djur, som motsvarar slakten år
1938/39. Den utslagning, som därutöver ägt rum, har betraktats såsom en
realisation av djurkapital, och inkomsten därav har ej upptagits i beräkningarna.
Värdet av denna som kapitalrealisation betraktade slakt kan för
år 1941/42 preliminärt uppskattas till 24.4 milj. kronor.
Liksom inkomstberäkningarna hava undersökningarna av jordbrukets
kostnader ådagalagt en icke obetydlig stegring i förhållande till det i höstens
förkalkyl upptagna beloppet, nämligen från 1,756.76 till 1,841.46 milj. kronor
(enligt alt. II). Till största delen beror denna på den höjning av de beräknade
arbetskostnaderna, som ägt rum till följd av såväl ökade penninglöner
som höjningen av naturaförmånernas värde. Vidare hava såsom redan
nämnts kostnaderna för köpfodermedel stigit till följd av den ökade tillgången
på fodercellulosa och oljekraftfoder. Till följd av den fortgående
prisstegringen hava dessutom samtliga övriga kostnadsposter med undantag
av räntorna stigit till något högre belopp än delegationen i höstas ansåg sig
hava anledning att räkna med.
Sammanfattningsvis kan en jämförelse mellan höstens förkalkyl och de
nu framlagda beräkningarna sägas visa, att den ekonomiska utvecklingen
för jordbruket, som en helhet betraktat, gestaltat sig något gynnsammare än
man i höstas vågade räkna med. Efter all sannolikhet föreligga emellertid i
detta hänseende vissa olikheter mellan jordbruk i olika delar av landet och
möjligen även mellan jordbruk av olika storlek och produktionsinriktning.
Till sist önskar delegationen även uttala, att vissa förändringar i jordbrukets
ekonomiska läge kunna ha inträffat, som äro av den art, att de icke
äro åtkomliga för en statistisk analys. Sålunda antyder den sänkning av slaktvikterna,
som redovisas i samband med beräkningen av slaktinkomsterna,
att en viss försämring av kreatursbeståndet kan ha ägt rum, något som även
ter sig naturligt med hänsyn till den kända knappheten på foder. Likaledes
har ungdjursbeståndet minskats. Omständigheter av här antydd art synas
ej kunna lämnas ur räkningen vid ett bedömande av förändringarna i jordbrukets
ekonomiska situation.
Stockholm den 9 april 1942.
M. BONOW.
O. SÖDERSTROM.
A. H. STENSGÅRD.
G. R. YTTERBORN.
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Bilaga 2.
P. M.
rörande jordbrukets inkomster och kostnader 1941/42.
Jordbrukets inkomster.
I det följande redovisas preliminära beräkningar rörande jordbrukets inkomster
under produktionsåret 1941/42. Beträffande de vegetabiliska produkterna
hava beräkningarna kunnat grundas på i stort sett definitiva uppgifter
°j/1 försäljnings kvantiteterna. För animaliska produkter hava uppgifter om
försäljningens storlek förelegat t. o. m. februari månad. För den återstående
delen av produktionsåret har en prognos gjorts med ledning av tillgängliga
uppgifter rörande produktionsbetingelserna. Beträffande grundvalen för beräkningarna
av såväl kvantiteter som priser hänvisas till de redogörelser, som
nedan lämnas för varje särskilt varuslag.
I anslutning till inkomstberäkningarna för produktionsåret 1941/42 hava
med ledning av numera tillgängligt material vissa justeringar verkställts av de
motsvarande undersökningar för tidigare år, vilka på sin tid framlades i en
såsom bilaga till prop. 278/1941 offentliggjord P. M. rörande jordbrukets inkomster
och kostnader.
Brödsäd. Kvantiteter.
Saluöverskottet samt löneförmalningen av vete och råg hava sammanställts
i följande tablå. Denna är justerad i förhållande till tidigare beräkningar med
ledning av de fullständigare uppgifter om löneförmalningen av vete och råg,
som numera erhållits.
Vete, 1,000 ton Råg, 1,000 ton
Beräknat
saluöver-
skott
Löneför-
malning
S:a
Därav
Höst-
vete
Vår-
vete
Beräknat
saluöver-
skott
Löneför-
malning
S:a
1938/39 ..
1939/40 ..
... 590
74
664
556
108
172
75
247
... 540
74
614
493
121
139
75
214
1940/41 ..
... 289
58
347
228
119
126
42
168
1941/42 ..
253
140
113
182.
I tablån ingå för arén 1938/39 t .o. m. 1940/41 beräknat totalt saluöverskott
samt kvantiteten vårvete enligt fjolårets beräkningar. Löneförmalningen av
vete avser den faktiska förmalningen. Under 1940/41 förmaldes mot lön enligt
inkomna rapporter 42,000 ton råg. Kvantiteten 75,000 ton, avseende löneförmalningen
av råg under vartdera av åren 1938/39 och 1939/40, bygger på
specialundersökningar utförda innan förmalningssiffror för år 1940/41 förelågo.
Med hänsyn till svårigheten att uppskatta kvantiteten råg till hemmaförmälning
har delegationen ansett det lämpligast att ej medtaga en sådan
post i inkomstberäkningarna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
109
Livsmedelskommissionens spannmålssektion har utfört en preliminär beräkning
av saluöverskottet och löneförmalningen av vete och råg av 1941 års
skörd. Uppdelning på saluöverskott och löneförmalning har ej utförts, emedan
statistiskt material härför för närvarande saknas. Fördelning på höstoch
vårvete har däremot kunnat göras enligt den metod, som kommit till användning
vid tidigare beräkningar.
Priser.
Livsmedelskommissionen har för år 1941/42 för vete och råg fastställt ett
grundpris av 27 kr/dt. Enligt gällande bestämmelser sker prisreglering efter
kvalitet, vilket medför en höjning av grundpriset. Vidare utgår särskilt tilllägg
för vårvete. Uppgifter ha inhämtats från svenska kvarnföreningen rörande
de till denna förening anslutna handelskvarnamas genomsnittspriser vid
inköp av spannmål. I dessa priser ingå kvarnarnas förmedlingsavgift till uppköparna,
utgörande 0.35 kr/dt. Efter avdrag härför erhållas följande priser,
vilka använts i föreliggande beräkningar:
Höstvete........................ 28.38 kr/dt.
Vårvete ........................ 31.32 »
Råg............................ 27.22 »
Arealtillägg.
I avsikt att dels kompensera jordbruket för det svaga utfallet av fjolårets
brödsädsskörd, dels även stimulera till ökad höstsädsodling ha statsmakterna
beslutat örn arealtillägg för vete och råg. Arealtillägg utgår sålunda för vete
med 60 kronor och för råg med 45 kronor för varje under hösten 1941 med
vete resp. råg besådd hektar. Dock kan arealtillägget för en och samma brukningsdel
uppgå till högst 800 kronor. Summan av arealtilläggen har preliminärt
beräknats uppgå till 21.5 milj. kronor. Detta belopp har upptagits såsom
en särskild post i inkomstkalkylen.
Korn. Kvantitet.
Vid beräkningen av kvantiteten korn har för tidigare år en omprövning av
det statistiska underlaget verkställts. Delegationen har därvid funnit det nödvändigt
att genomföra en viss justering av de tidigare beräkningarna. Till
brödsädsförmalning i Norrland samt för framställning av kornmjöl och korngryn
i övrigt beräknas normalt åtgå en kvantitet av 45,000 ton. Med hänsyn
lill de två sista årens dåliga skördar samt de rådande ransoneringsbestämmelserna
har denna kvantitet beräknats sjunka med 5,000 ton under 1940/41
samt med ytterligare 5,000 ton under 1941/42. Vidare har för 1941/42 räknats
med en kvantitet av 40,000 ton korn för inblandning i brödsäd. Kvantiteten
bryggeri- och brännerikorn (även blandsäd till brännerier) har för år 1941/42
beräknats till 15,000 ton. För tidigare år ha uppgifter härom erhållits från
kontrollstyrelsen. Kvantiteterna kunna redovisas på följande sätt:
1938/39
Till framställning av kornmjöl och korngryn 45
Till inblandning i brödsäd.................. —
Till bryggerier och brännerier.............. 51
1939/40 1940/41
1,000 ton
45 40
45 34
90 74
1941/42
35
40
15
90
Summa 96
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Kungl. May.ts proposition nr 319.
Pris.
Livsmedelskommissionen har för år 1941/42 fastställt ett pris på korn av
26 kr/dt.
Havre, hö och halm. Kvantiteter.
I föreliggande beräkningar ha kvantiteterna havre, hö och halm till skogskörsler
uteslutits. Den inkomst jordbrukarna erhålla genom dispositionen av
foder till skogskörslorna utgör endast en del av jordbrukets totala inkomst
av dessa körslor. Enär material icke har förelegat för en komplett beräkning
av denna totalinkomst, har det synts lämpligast att ej medtaga inkomsterna
av för skogskörsler disponerat foder i dessa beräkningar.
Den kvantitet svensk havre, vilken tidigare beräknades komma att inköpas
av kvarnarna under 1940/41, bär ersatts med dessas nu kända inköp av
svensk havre under samma tid.
Rörande försäljningen av havre samt hö och halm till armén och åkerier
ha särskilda beräkningar verkställts med ledning av uppgifter om hästantalet.
Hänsyn har även tagits till förbrukningen av fodercellulosa under åren 1940/
41 och 1941/42. Kvantiteterna havre, hö och halm för nämnda ändamål kunna
redovisas på följande sätt:
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42
1,000 ton
Havre
Till förmälning.................. 40 43 25 40
Till armén......................... 25 45 40 25
Till åkerihästar.......................... 15 20 10 10
Summa 80 108 75 75
Hö
Till armén................ 10 60 45 20
Till åkerihästar.......................... 20 20 15 10
Summa 30 80 60 30
Halm
Till armén.............................. 10 100 85 15
Till åkerihästar.......................... 10 10 10 5
Summa 20 110 95 20
Priser.
Livsmedelskommissionen har för år 1941/42 fastställt ett pris för vithavre
av 22.50 kr/dt och för svarthavre av 21.50 kr/dt. Medelpriset mellan dessa —
22 kr/dt — har använts i inkomstberäkningen.
För hö och halm ha följande priser fastställts av livsmedelskommissionen
för år 1941/42:
Kvalitetsklasser
A. B.
Grönfoderhö........................ 16.— 14.—
Annat hö........................... 18.— 16.—
Vetehalm........................... 6.— 5.—
Råghalm........................... 6.50 5.50
Korn- och blandsädshalm........... 7.50 6.50
Havrehalm......................... 8.— 7.—
Trindsädhalm....................... 10.— 8.—
Fröhalm av vallväxter............... 15.— 13.—
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
lil
Som ett godtagbart medeltal av ovanstående priser har svenska spannmålsaktiebolaget
uppgivit 16.50 kr/dt för hö och 6.25 kr/dt för halm.
För år 1940/41 ha medelpriserna för hö och halm visat sig vara resp. 22.46
och 6.91 kr/dt.
Leveranspremie.
Då den knappa tillgången på fodersäd av äldre skörd gjorde det angeläget
för livsmedelskommissionen att snarast kunna disponera över vissa mängder
fodersäd av 1941 års skörd, beslutades, att en leveranspremie ål.— kr/dt
skulle utgå för sådan spannmål av korn, havre och blandsäd av 1941 års
skörd, som levererades till spannmålsbolaget, auktoriserad spannmålshandlare
eller utsädeshandlare eller till kvarn senast den 15 december 1941. För
sådan spannmål, som vid ikraftträdandet av dessa bestämmelser redan levererats,
utbetalades denna premie i form av ett pristillägg om 1.— kr/dt. Enligt
uppgift från spannmålsbolaget har t. o. m. februari 1942 i leveranspremie
utbetalats c:a 2,386,000 kronor. De totala utbetalningarna torde endast obetydligt
komma att överstiga denna summa. Leveranspremien har i inkomstkalkylen
avrundats till 2.4 milj. kronor.
Ärter. Kvantitet.
Vid beslagsinventeringen hösten 1939 visade sig ärtskörden bestå av ungefärligen
2/s matärter och 1j3 foderärter. På grund av de erfarenheter, som erhållits
angående fördelningen av de senaste årens skördar av matärter och
foderärter, har delegationen i nedanstående tablå rörande ärtskördens användning
ansett sig kunna begagna nyssnämnda proportioner för samtliga
år. I tablån har vidare räknats med 1 procent lagringsförlust samt 10 procent
avrens. (Det bör anmärkas, att ytterligare c :a 10 procent avrens kan beräknas
inom handeln.) Kvantiteterna ha slutligen reducerats för utsäde, varvid
räknats med en utsädesmängd av 225 kilogram per hektar.
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
Skörd ............................
28,326
19,804
34,369
31,520
2/s därav.........................
18,884
13,203
22,913
21,013
1 procent lagerförlust..............
189
132
229
210
Återstår..........................
Avgår 10 procent avrens samt ut-
18,695
13,071
22,684
20,803
säde.........................
Återstår till avsalu och hemmaför-
3,985
4,975
6,138
5,950
brukning .......................
14,710
8,096
16,546
14,853.
Kvantiteterna till avsalu och hemmaförbrukning äro för åren 1938/39 och
1939/40 något lägre än som angivits i tidigare beräkningar, vilket bl. a. sammanhänger
med den ovan antagna något större utsädesmängden per hektar.
Pris.
Livsmedelskommissionen har för 1941 års skörd av gula matärter fastställt
ett pris på 50.— kr/dt vid försäljning från jordbrukare. Härtill kommer enligt
uppgift från svenska spannmålsaktiebolaget ett kvalitetstillägg uppgående
till i genomsnitt c:a 1.— kr/dt. I inkomstkalkylen har därför räknats
med elt pris på 51.— kr/dt för 1941/42.
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Oljeväxter.
I beräkningarna över jordbrukets inkomster har för år 1941/42 posten oljeväxter
tillkommit. Svenska spannmålsaktiebolaget har lämnat uppgifter om
1941 års skörd. Skördens storlek är omräknad till normalkvaliteter (viss vattenhalt
och renhetsgrad) för vilka fastställda priser gälla. Uppgifterna rörande
skördens storlek äro preliminära. De definitiva talen komma sannolikt
att ligga högre än följande tablå utvisar, särskilt beträffande vallmo och
oljelin.
Skörd
Pris,
kr/dt
Värde,
ton
milj. kr.
Vinterraps........
....... 1,399
108.50
1.518
Vallmo ..........
....... 375
139.50
0.523
Vitsenap.........
....... 5,853
108.50
6.351
Oljelin...........
....... 485
108.50
0.526
Sojabönor .......
....... 6
170.50
0.010
Solrosfrön.......
....... 3
139.50
0.004
Summa 8,121 8.932
Avgår kostnad för utsäde ...................... 0.350
Nettoinkomst 8.582.
Spånadsväxter.
Enligt uppgifter från Hallands läns linodlareförening har föreningen till
odlare f. n. utbetalat c:a 300,000 kronor för linhalm och c:a 200,000 kronor
för linfrö av 1941 års skörd. Det sammanlagda beloppet kan väntas stiga till
c:a 560,000 kronor. För halm och frö av 1940 års skörd har tidigare utbetalats
82,328 kronor resp. 69,326 kronor. Hälsinglands läns linodlareförening uppger,
att försäljningen av linhalm och -frö av 1941 års skörd från av föreningen
kon trakterade odlingar torde komma att röra sig om ett belopp av c:a
200,000 kronor resp. 140,000 kronor. Under 1940 uppgick arealen till knappt
tjugondedelen av 1941 års areal. Livsmedelskommissionens produktionsavdelning
beräknar, att nämnda föreningar omhändertaga 80 å 90 procent av
den totala skörden av linhalm och -frö. På grundval av ovan anförda uppgifter
har delegationen räknat med en inkomst av linhalm och linfrö under
åren 1940/41 och 1941/42 av 0.2 milj. kronor resp. 1.0 milj. kronor.
Matpotatis. Kvantitet.
Vid beräkningen av jordbrukarnas försäljning av matpotatis har viss ledning
erhållits av socialstyrelsens fortlöpande kvartalsvis verkställda undersökningar
rörande konsumtionen av livsmedel inom stadshushåll. Dessa visa
en ökning av potatisförbrukningen under 1940/41 med ungefär 10 procent
jämfört med året dessförinnan. Under 1941/42 synes en fortsatt ökning komma
att äga rum. Fjärde kvartalet 1941 visar sålunda en ökning med c:a 18.5
procent jämfört med samma kvartal 1940. Under antagande att potatisförbrukningen
under hela året 1941/42 kommer att överstiga föregående års förbrukning
med nämnda procenttal samt att totalförbrukningen under året 1939/40
uppgått till 780,000 ton, erhållas följande tal för hela riket:
1939/40 ................ 780,000 ton
1940/41 ................ 858,000 »
1941/42 ................ 1,017,000 » .
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
113
Denna beräkning torde emellertid i viss mån överskatta ökningen i potatisförbrukningen.
Härvidlag får man särskilt taga hänsyn till att konsumtionsökningen
på landsbygden, där potatisförbrukningen redan tidigare varit förhållandevis
stor, efter all sannolikhet är mindre än i städer och industrisamhällen.
Vidare ingå i ovanstående beräkning den del av förbrukningen, som
tillgodoses genom odlingar utanför det egentliga jordbruket, vilka odlingar
torde ha utökats betydligt under de senaste åren. Delegationen har därför ansett
sig kunna uppskatta jordbrukarnas försäljning och hemmaförbrukning
av matpotatis till följande kvantiteter:
1938/39 750,000 ton
1939/40 750,000 »
1940/41 800,000 »
1941/42 925,000 » .
Pris.
Lantbruksförbundet har för 1941/42 beräknat ett medelpris på matpotatis
av 13 öre/kg., varvid den relativa utvecklingen under vår- och sommarmånaderna
antagits vara ungefär densamma som under de två senast föregående
åren. För år 1940/41 ha de höga sommarprisema föranlett en höjning av medelpriset
till 9.59 öre/kg.
Fabrikspotatis. Kvantitet.
Livmedelskommissionens produktionsavdelning har beräknat, att följande
kvantiteter fabrikspotatis komma att användas för industriella ändamål:
För bränning av 10 milj. liter sprit........................ 43,000 ton
För tillverkning av 26,000 ton stärkelse .................... 146,000 »
För tillverkning av 4,000 ton potatisflingor ........ 17,000 »
Summa 206,000 ton.
År 1940/41 har den förbrukade kvantiteten fabrikspotatis uppgått till
259,000 ton mot beräknade 266,000 ton.
Pris.
Kungl. Maj:t har för fabrikspotatis under produktionsåret 1941/42 för de
tre olika försäljningsperioderna fastställt ett pris av resp. 23, 24 och 25 öre per
stärkelseprocent och hektoliter. I delegationens beräkning har det mittersta
priset 24 öre begagnats. Detta pris gäller emellertid endast för bränneripotatis.
För stärkelsepotatis har nämligen fastställts ett frakttillägg av 1 öre per
stärkelseprocent och hektoliter samt för potatis för tillverkning av flingor
ett ytterligare tillägg av 0.5 öre per stärkelseprocent och hektoliter. Enligt
uppgift från kontrollstyrelsen har stärkelsehalten i bränneripotatis under
tiden fram t. o. m. januari 1942 i medeltal varit 16.8 procent. Med användning
av denna uppgift erhållas följande priser per kg:
För bränneripotatis .............. 5.76 öre/kg.
» stärkelsepotatis .............. 6.00 »
» potatis till flingor ............ 6.12 »
Sammanvägas dessa priser med ovan angivna kvantiteter, erhålles ett medelpris
för ali fabrikspotatis av 5.96 öre/kg.
Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 319.
8
114
Kungl. May.ts proposition nr 319.
Sockerbetor.
Enligt uppgift från svenska sockerfabriksaktiebolaget uppgick 1941 års
skörd av sockerbetor till 1,843,000 ton. Priset har i genomsnitt varit 4.63
kr/dt.
Mjölkproduktion.
Nedan följer en fördelning av mjölkproduktionen på fodermjölk, konsumtionsmjölk
till avsalu och hemmaförbrukning samt produktmjölk.
(Oskummad mjölk)
1938/39
1939/40
1940/41
1,000 ton
1941/42
Fodermjölk........................
374
350
305
245
K-mjölk till avsalu.................
1,054
1,055
921
874
K-mjölk till hemmaförbrukning.....
510
505
500
495
Produktmjölk......................
2,747
2,669
2,355
1,961
S:a redovisad mjölk
4,685
4,579
4,081
3,575
1938/39=100
100.0
97.7
87.1
76.3.
Den ovan redovisade mjölkmängden avser nettokvantiteter och kan sägas
vara en beräkning av den totala mjölkproduktionen reducerad för svinn. En
redogörelse för beräkningen av de i tablån ingående posterna följer nedan
under rubrikerna mjölkinvägning, fodermjölk, konsumtionsmjölk till avsalu
och hemmaförbrukning samt produktmjölk.
Mjölkinvägning.
Under månaderna september 1941—februari 1942 har invägningen av
mjölk uppgått till 1,149,474 ton eller till 89.7 procent av kvantiteten för motsvarande
månader ett år tidigare, vilken i sin tur utgjorde 87.0 procent av
invägningen under tiden september 1939—februari 1940. En approximativ
beräkning av leveranserna från äldre leverantörer utvisar, att dessa leveranser
under september 1941—februari 1942 utgjorde 86.6 procent av leveranserna
under samma tid ett år tidigare. En liknande beräkning för september
1940—januari 1941 ger vid handen, att mjölkmängden från äldre leverantörer
under denna tid har utgjort c:a 85.5 procent av leveranserna under september
1939-—februari 1940. Den relativa nedgången i leveranserna från äldre
leverantörer har sålunda under den hittills förflutna delen av innevarande produktionsår
ej varit fullt så kraftig som under samma tid föregående år. Härav
kan emellertid ej den slutsatsen dragas, att takten i produktionsminskningen
skulle ha nedgått. En sådan utveckling förefaller mindre trolig med tanke på
att leveranserna från äldre leverantörer sedan mjölkstandardiseringens genomförande
torde vara mera fullständiga än tidigare.
Vid beräkningen av invägningen under 1941/42 har en prognos utförts för
månaderna mars—augusti 1942. Beräkningarna redovisas i följande tablå:
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
115
Månad
Invägd mjölk,
1,000 ton
D ä i
konsumtions- mjölk (oskum- mad mjölk),
1,000 ton
a v
produktmjölk,
1,000 ton
1941 sept.................................
233
63
170
okt.................................
206
65
141
nov...............................
170
59
lil
dec.................................
184
55
129
1942 jan..............................
18S
56
132
febr.................................
169
55
114
mars (prognos)......................
187
61
126
april ( » j............;.........
191
60
131
maj ( > )......................
204
65
139
3«m ( > )......................
1
juli ( > )......................
} 700
200
500
aug. ( > )......................
1
Summa: (prognos)
2,482
739
1,693
Den vid mejerierna invägda mjölken under åren 1938/39 t. o. m. 1940/41
har nedan sammanställts med den beräknade invägningen under 1941/42.
1, 0 0 0 ton
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
Invägd mjölk...............
... 3,129
3,112
2,746
2,432
Därav konsumtionsmjölk ....
794
815
716
739
» produktmjölk ........
. .. 2,335
2,297
2,030
1,693
Fodermjölk.
Lantbruksförbundet har utfört följande beräkning av kvantiteten fodermjölk.
Beräknad åtgång av oskummad mjölk till utfodring.
Djurslag och mjölk- åtgång
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
antal
djur
1,000 st
förbr.
i 1,000
ton
antal
djur
1,000 st
förbr.
i 1,000
ton
antal
djur
1,000 st
förbr.
1 1,000
ton
antal
djur
1,000 st.
förbr.
i 1,000
ton
Ungdjur för rekrytering.
250 kg/djur ..........
440
110.0
430
107.5
420
105.0
390
97.5
Gödkalvar, 400 kg/djur..
598
239.2
553
217.7
466
174.6
330
122.0
Spädkalvar, 30 kg/djur..
670
20.1
700
21.0
750
22.5
750
22.5
Smågrisar, 2 kg/djur....
4.4
4.2
3.8
2.8
Summa
373.7
350.4
305.4
244.8
Index
100.0
93.8
81.7
65.5
Det i beräkningen anförda djurantalet grundar sig för »ungdjurens» vidkommande
på husdjursräkningarnas uppgifter örn koantal och ungdjursantal.
Antalet gödkalvar och spädkalvar redovisas på annat ställe i föreliggande
promemoria. Beträffande åtgången av oskummad mjölk per djur har en
116
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
konstant dylik räknats för ungdjur, spädkalvar och smågrisar, medan för
gödkalvar en sjunkande mjölkåtgång beräknats på grund av att medelvikten
per slak tf är dig kalv nedgått från år till år. Den angivna mängden 400 kg
gäller sålunda endast för utgångsåret.
Konsumtionsmjölk till avsalu. Kvantitet.
Den utanför mejerier försålda konsumtionsmjölken har tidigare beräknats
till 140,000 ton under 1939/40 (statens jordbruksnämnd). Enligt 1938 års
jordbruksutredning försåldes emellertid under tiden Vt 1937—3%> 1938 utanför
mjölkregleringen 135,398 ton konsumtionsmjölk (beräknad kvantitet).
Under samma tid försåldes enligt SMR inom mjölkregleringen men utanför
mejerier 144,976 ton (exakt kvantitet), varför den totala kvantiteten utanför
mejerier försåld konsumtionsmjölk nämnda år skulle uppgå till 280,374 ton.
Denna kvantitet har tagits som utgångspunkt vid föreliggande beräkningar.
Enligt inom livsmedelskommissionens utredningsavdelning utförda undersökningar
torde kvantiteten utanför mejerier försåld konsumtionsmjölk på
grund av ökningen i antalet leverantörer ha sjunkit med c:a 20,000 ton per år
under 1938/39 och 1939/40. Den kraftiga stegringen i leverantörantalet under
1940/41 har med sannolikhet medfört en ytterligare sänkning av denna kvantitet.
Med hänsyn härtill samt till nedgången i den totala mjölkproduktionen
har delegationen för 1940/41 räknat med en nedgång av 35,000 ton.
Beträffande 1941/42 är det f. n. synnerligen svårt att med någon större
grad av säkerhet beräkna kvantiteten av den utanför mejerier försålda konsumtionsmjölken.
En viss ledning erhålles emellertid av förändringarna i antalet
leverantörer, vilka belysas av följande sammanställning:
Antal mjölkleverantörer (= antal producentbidrag).
Månad
1939/40
1940/41
Ökning från
föreg, år
1941/42
Ökning från
föreg, år
September..............
207,859
214,106
6,247
226,759
12,653
Oktober................
207,406
213,616
6,210
226,664
13,048
November..............
206,065
210,927
4,862
223,543
12,616
December...............
204,607
209,552
4,945
223,058
13,506
Januari ................
204,544
210,156
5,612
223,526
13,370
Februari................
203,629
210,294
6,665
221,665
11,371
Mars...................
205,269
214.038
8,769
April ..................
205,294
214,546
9,252
Maj ....................
207,233
218,374
11,141
Juni ...................
211,557
223.801
12,244
Juli....................
212,589
225,029
12,440
Augusti.................
213.211
225,272
12,061
Såsom av sammanställningen framgår, har totala antalet leverantörer ej
stigit efter standardiseringens genomförande, utan i stället minskats. Detta
förhållande kan emellertid förklaras på följande sätt: Den kraftiga stegringen
i leverantörantalet medför en allt större anslutning av småleverantörer. Ett
betydande antal av dessa upphöra med leveranserna under höst- och vintermånaderna.
Härigenom uppstår så småningom en förskjutning i leverantörantalets
säsongvariationer, allteftersom antalet småleverantörer ökar. Detta
framgår också av uppgifterna för 1940/41, då antalet leverantörer under månaderna
november—januari minskades starkare än under året därförut,
ehuru en påtaglig tendens till nyanslutning gjorde sig gällande även under
1940/41. Under månaderna december—februari innevarande produktionsår
117
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
har minskningen varit av ungefär samma storlek som under motsvarande
månader 1939/40, medan man, om ingen nyanslutning samtidigt ägt rum,
borde ha erhållit en betydligt starkare nedgång. Den omständigheten att
mjölkproduktionen i sin helhet f. n. ligger på en lägre nivå än tidigare bör
även ha medfört, att ett större antal småleverantörer upphört med sina leveranser
under vintermånaderna än vad normalt brukar vara fallet. Härigenom
döljes väsentligen den ökning i leverantörantalet, som torde lia förorsakats av
de genomförda standardiseringsbestämmelserna.
SMR har utfört en undersökning av leveranserna från nytillkomna leverantörer
under januari 1942 i jämförelse med samma månad 1941. Under januari
1942 har mjölkmängden per nytillkommen leverantör uppgått till 61.2
procent av genomsnittsleveranserna från samtliga leverantörer. Man kan härigenom
beräkna, att nyanslutna leverantörer förorsakat en ökning av invägningen
med 6,000 å 7,000 ton per månad under tiden september 1941—
februari 1942. Räknas med samma relativa stegring av antalet leverantörer
under månaderna mars—augusti 1942 som under motsvarande tid 1940,
skulle de nytillkomna leverantörerna under hela produktionsåret 1941/42
tillföra mejerierna c:a 70,000 ton mjölk. Minskas den beräknade invägningen
under 1941/42 med 70,000 ton. erhålles 2,362,000 ton, vilken kvantitet utgör
86.02 procent av totala invägningen under 1940/41. Med ledning av de beräknade
leveranserna från nyanslutna leverantörer samt med hänsynstagande
till nedgången i den totala mjölkproduktionen har delegationen för 1941/42
beräknat nedgången i kvantiteten utanför mejerier försåld konsumtionsmjölk
och den till mjölk omräknade kvantiteten försålt lantsmör till 70,000
ton resp. 38,000 ton. (Beräkningarna rörande lantsmör redovisas närmare
under rubriken produktmjölk.)
Ovanstående beräkningar äro givetvis approximativa, dels emedan exakt
kännedom om mjölkinvägningens och leverantörantalets utveckling under
återstoden av produktionsåret för närvarande saknas, dels emedan SMR:s
undersökning av mjölkmängden från nyanslutna leverantörer omfattar endast
en månad av produktionsåret. Det är ej uteslutet, att den relativa mjöikmängden
från dessa leverantörer är underkastad säsongmässiga variationer.
Kännedom härom kan endast erhållas genom förnyade undersökningar utförda
månadsvis (ev. kvartalsvis).
Beräkningarna rörande konsumtionsmjölken kunna sammanfattas på följande
sätt:
(Oskummad mjölk)
1938/39
1939/40
1,000 t o ii
1940/41
1941/42
Mejeriernas försäljning av k-mjölk ..
. . 794
815
716
739
Utanför mejerier försåld k-mjölk . .. .
. . 260
240
205
135
Summa 1,054
1,055
921
874.
Konsumtionsmjölk till hemmaförbrukning. Kvantitet.
1938 års jordbruksutredning har för år 1937/38 beräknat en hemmaförbrukning''
av konsumtionsmjölk uppgående till 515,000 ton. Folkmängden
inom jordbruk med binäringar utgjorde år 1930 c:a 2,346,000 samt har under
1930-talet sjunkit med i genomsnitt 1.05 procent per år. Antages konsumtionen
per individ konstant, och tages hänsyn till en befolkningsminskning med
c:a 1 procent per år, kan hemmaförbrukningen beräknas till följande kvantiteter:
1,
000 ton 1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42
K-mjölk till hemmaförbrukning..... (515) 510 505 500 495.
118
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Produktmjölk. Kvantitet.
Enligt 1938 års jordbruksutredning producerades under tiden 1[i 1937—
30J6 1938 c:a 18,400 ton lantsmör, varav 8,800 ton till avsalu och 9,600 ton
till hemmaförbrukning. Kvantiteten försålt lantsmör kan fr. o. m. januari
1941 följas månad för månad. Under kalenderåret 1941 försåldes sålunda
från producenter 4,138 ton. Med hänsyn till den fortgående nedgången i lantsmörförsäljningen
torde denna under 1940/41 ej ha understigit 5,000 ton samt
kan under 1941/42 beräknas nedgå till c:a 3,500 ton. Med ledning av den
av jordbruksutredningen beräknade samt den under 1941 kända försäljningen
ha kvantiteterna under åren 1938/39 och 1939/40 uppskattats till 7,500 ton
resp. 6,300 ton. Det kan i detta sammanhang framhållas, att ovan utförda
beräkningar rörande jordbrukarnas direktförsäljning av konsumtionsmjölk
och lantsmör visa mycket god överensstämmelse med beräkningar, vilka kunna
utföras med ledning av resultat från den av 1938 års jordbruksutredning
utförda representativa undersökningen av jordbrukets kontanta inkomster
och utgifter, grundad på av jordbrukarna avlämnade självdeklarationer för
åren 1932, 1935 och 1937, vilken undersökning inom livsmedelskommissionen
fullföljts för åren 1938 och 1940.
Beträffande hemmaförbrukningen av lantsmör bli beräkningarna osäkra,
emedan statistiskt material saknas för en direkt undersökning av förändringarna
i totalkonsumtionen. En viss ledning kan emellertid erhållas av jordbrukarnas
återtagning av mejerismör samt deras förbrukning av margarin.
Utvecklingen av de i följande sammanställning redovisade kvantiteterna hemmaförbrukat
lantsmör har beräknats under antagandet, att den procentuella
nedgången i jordbrukarnas totala konsumtion av smör och margarin bör vara
ungefär densamma, som kan konstateras beträffande landets totala konsumtion
av matfett.
Lantsmör-
produktion,
ton
D ä
r a v
Återtaget
mejerismör,
ton
Jordbrukarnas konsum- tion av
försålt,
ton
hemma-
förbrukat,
ton
margarin,1
ton
smör och
margarin,
ton
1937/38 ....
18,400
8,800
9,SCO
10,777
3,300
23,677
1938/39 ....
16,500
7,500
9,000
12,013
1939/40 ....
14,900
6,300
8,600
12,957
1940/41 ....
13,000
5,000
8,000
12,137
4 .
1941/42 ....
10,700
3,500
7,200
12,0002
1,100
20,300
Beräkningarna rörande produktmjölken lia sammanfattats i nedanstående
tablå, där produktionen av lantsmör omräknats till mjölk. (1 kilogram lantsmör
har ansetts motsvara 25 kilogram mjölk.)
1,000 ton
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
Produktmjölk vid mejerier . .
.......... 2,335
2,297
2.030
1,693
Lantsmörmjölk ............
.......... 412
372
325
268
Summa 2,747
2,669
2,355
1,961
1 Konsumtionen under 1937/38 har beräknats av jordbruksutredningen. Jordbrukarnas konsumtion
antages under 1941/42 ha nedgått till en tredjedel av denna kvantitet, vilket proportionsvis
svarar mot nedgången i den totala konsumtionen av hushållsmargarin.
2 Prognos, utförd med ledning av återtagningen under september 1941—januari 1942.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
119
Kontroll av beräkningarna rörande mjölkproduktionen.
Ett försök till kontroll av ovan anförda beräkningar rörande mjölkproduktionen
under åren 1939/40 t. o. m. 1941/42 har utförts med ledning av beräknad
produktion hos äldre leverantörer enligt följande sammanställning:
Totalantal mejerileverantörer ......................
därav nya sedan 1939/40 ........................
Invägd mjölk, 1,000 ton...........................
därav från leverantörer tillkomna efter 1939/40,
1,000 ton1....................................
1939/40
1940/41
1941/42
207,439
3,112
215,809
8,370
2,746
47
2,432
110
Summa invägn. från lev., vilka funnos 1939/40, 1,000
ton.............................................
3,112
2,699
2,322
2/s av hemmaförbr., 1,000 ton......................
337
333
330
Fodermjölk hos äldre lev., 1,000 ton1 2 ..............
135
123
115
Summa produktion hos mejerileverantörer, 1,000 ton
3,584
3,155
2,767
1939/40 = 100
100.0
88.0
77.2
Total produktion enligt tidigare beräkningar, 1,000 ton
4.579
4,081
3,575
1939/40 = 100
100.0
89.1
78.1
Produktion hos icke mejerileverantörer, 1,000 ton ...
995
926
808
1939/40 = 100
100.0
93.1
81.2
Produktionsnedgången hos mejerileverantörer är enligt senast anförda beräkningar
något kraftigare än den tidigare redovisade nedgången i totalproduktionen.
Såsom framgår av sista raden i ovanstående sammanställning
kommer härigenom den beräknade produktionen hos icke mejerianslutna
producenter att visa en något lägre relativ nedgång än som beräknats för
övriga producenter. En sådan utveckling verkar i och för sig icke osannolik.
Priser.
Följande beräkningar rörande mjölkpriserna ha — med undantag av priset
på lantsmörmjölken — utförts av lantbruksförbundet. Beträffande priset
på lantsmör ha uppgifter erhållits från Kooperativa Förbundet rörande konsumtionsföreningarnas
inköpspriser för tiden t. o. m. november 1940, under
det att därefter de av livsmedelskommissionen fastställda inköpspriserna tjänat
till ledning på sätt, som framgår av det följande.
Tidigare har vid beräkningarna endast skilts på försåld konsumtionsmjölk,
produktmjölk samt hemmaförbrukad konsumtionsmjölk. Det hamu blivit nödvändigt
att företaga en uppdelning, så att den standardiserade mjölken redovisas
för sig. Vidare har den direkt från lantbrukare försålda mjölken avskilts
från försäljningen genom mejerier, dels emedan kostnaderna vid denna
försäljning äro av annan beskaffenhet, dels emedan de pristillägg som utgå
till mejerierna, icke utgå å den direktförsålda mjölken. Lantsmörmjölken
redovisas av liknande skäl särskilt.
a) För den från mejerier saluförda oskummade konsumtionsmjölkcn ligger
följande priskalkyl till grund för beräkningarna:
1 Mjölkmängden per nyansluten leverantör har år 1940/41 antagits utgöra 45 procent av
samtliga leverantörers genomsnittsleverans. Härigenom har kvantiteten 47,000 ton erhållits.
Under 1941/49 har denna kvantitet på grund av minskad produktion antagits sjunka till 40,000
ton. Härtill har lagts tidigare beräknade 70,000 ton, utgörande leveranserna från under 1941/42
nyanslutna leverantörer.
2 Kvantiteten har beräknats sjunka i proportion till nedgången i koantalet.
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Minutpris pr lit. enl. SMR:s statistik..........
Avgår detaljhandelsmarginal..................
> mjölkavgift ...........................
1938/39
öre
1939/40
öre
1940/41
öre
1941/42
79-20/ll
öre
21/ll—31/8
öre
24.71
3.42
1.55
25.90
3.63
1.55
29.16
3.60
0.04
29.59
3.63
29.59
3.63
Återstår.....................................
19.74
20.82
25.51
25.96
25.96
> efter korrigering för svinn............
19.35
20.40
25.00
25.44
25.44
Avgår mejerikostn............................
3.65
4.23
4.83
5.04
5.14
i extrafrakter ...........................
0.26
0.27
0.33
0.45
0.45
Producentpris i öre per liter..................
15.44
15.90
19.84
19.95
19.85
Omräknat till kg ............................
14.99
15.44
19.26
19.37
19.27
Tillkommer mejerikostnadsbidrag (16/u 1940—
S0/9 1941) samt mjölkpristillägg1 (fr. o. m. ''/io
1941)......................................
—
—
0.86
1.42
1.72
Producentpris, öre pr kg......................
14.99
15.44
20.12
20.79
20.99
Detaljhandelsmarginalens storlek grundar sig på en för år 1938 gjord sammanvägning
av tillämpade marginaler inom hela riket. Det då framkomna
riksmedeltalet (3.36 öre/lit.) har sedan indexberäknats med ledning av de
förändringar, som marginalerna undergått inom 23 viktigare konsumtionsorter
fördelade runt hela landet.
De i kalkylen ingående mejerikostnaderna äro beräknade med tillhjälp av
SMR:s mejerikostnadsindex. För fastställande av kostnaden för extrafrakter
ha uppgifter inhämtats om de kvantiteter mjölk och grädde, som tillföras
mejerierna i vissa konsumtionsorter från andra mejerier, och för vilka utöver
den ordinarie uppsamlingskostnaden, vilken redovisas på kostnadssidan under
»Diverse kostnader», tillkommer särskild fraktkostnad till den slutliga
bestämmelseorten. Orsaken till uppdelningen på två tidsperioder för året
1941/42 är, att under den andra perioden (d. v. s. efter standardiseringsbestämmelsernas
genomförande) mängden försåld oskummad mjölk endast
utgöres av den till dylik mjölk omräknade gräddförsäljningen. Att minutpriset
hållits oförändrat under denna senare period beror på, att någon prissänkning
icke vidtagits för gräddförsäljningens vidkommande.
b) Prisberäkningen på saluförd standardiserad konsumtionsmjölk har följande
utseende:
1941/42
21/11—"/s
öre
Minutpris per liter.............................. 28.45
Avgår detaljhandelsmarginal...................... 3.63
Återstår........................................ 24.82
» efter korrigering för svinn................ 24.32
Avgår mejerikostnader inkl. standardiseringskostnad 5.29
» extrafrakter.............................. 0.45
Producentpris i öre per liter .................... 18.58
Omräknat till kg................................ 18.04
Tillkommer mjölkpristillägg omräknat till stand,
mjölk1 2 ...................................... 1.43
Producentpris i öre per kg standardiserad mjölk .. 19.47
1 Grundtillägg å 1.5 öre jämte de särskilda tilläggen för konsumtionsmjölk i Norrland.
2 Det under a) redovisade tillägget å oskummad mjölk (3.6 procent fetthalt) omräknat till
tillägg å mjölk av 3 procent fetthalt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
121
Med tillämpning av SMR:s statistik skulle ett minutpris på 28.22 öre per
liter erhållas, d. v. s. prissänkningen efter standardiseringen skulle uppgå
till ett större belopp, än man avsett. Emellertid torde den kraftiga prissänkningen
delvis bero på en tillfällig förskjutning i konsumtionen på olika prisorter,
så att orter med lägre minutpriser kommit att väga tyngre vid medeltalsberäkningen
än de eljest gjort. Vidare har man att taga hänsyn till vissa
smärre prishöjningar, som ägt rum under början av år 1942, och som ännu
ej redovisats i SMR:s statistik, emedan den endast är framräknad t. o. m.
december 1941. Av dessa anledningar har det här ansetts befogat att räkna
med ett något högre pris än statistiken hittills givit belägg för.
c) Priset på konsumtionsmjölk försåld utanför mejerier har framräknats
på följande sätt:
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
öre
öre
öre
öre
Minutpris per liter enligt SMR:s statistik.
. 24.71
25.90
29.15
28.701
Avgår detaljhandelsmarginal...........
. 3.42
3.53
3.60
3.63
» mjölkavgift ...................
. 1.55
1.55
0.04
—
Återstår.............................
. 19.74
20.82
25.51
25.07
» efter korrigering för svinn .. .
. 19.35
20.40
25.00
24.57
Omräknat till kg-pris.................
. 18.79
19.81
24,27
23.85
Priset på denna mjölk är givetvis mycket osäkert, då statistik över uppnådda
priser saknas och man ej känner de särskilda kostnader, som äro förenade
med försäljningen. Jordbrukare, som särskilt inriktat sig på direktförsäljning,
torde emellertid ha uttagit samma pris, som gällt i detaljhandeln,
men har då också haft särskilda kostnader för denna distribution.
Denna försäljning har minskats och väger därför numera mindre än
tidigare i förhållande till försäljningen från gårdarna. Vid försäljning direkt
från gård till köpare, som avhämtat mjölken, torde priset ofta vara lägre
än det allmänna detaljpriset, men därvid förekomma heller icke några särskilda
försäljningskostnader. Vid försök till beräkning av de uppnådda priserna
på denna försäljning har delegationen ansett sig böra utgå från gällande
minutpriser samt fråndragit detaljhandelskostnad och mjölkavgift med
samma belopp som vid annan konsumtionsmjölkförsäljning. Mjölkavgift utgick
nämligen tidigare på en stor del av den direktförsålda mjölken. Däremot
bär intet avdrag gjorts för mejerikostnader. Det arbete, som lantbrukarna
åsamkas vid denna försäljning torde nämligen utföras av jordbrukets egen
arbetskraft och kostnaderna härför ingå sålunda i de kostnader, som redovisas
i annat sammanhang på kostnadssidan.
Då beräkningen för denna mjölk ger ett högre pris än å genom mejerier
försåld mjölk får vidare beaktas, att vid försäljning genom mejerier tillkomma
vissa bidrag (producentbidrag och för närvarande differentieringstillägg).
d) Priset på produktmjölk vid mejerier framgår av följande kalkyl:
Kvot mellan smörpris och använd mjölkmängd
pr kg smör..................
Tillkommer nettoprisutjämningsbidrag
resp. mjölkpristillägg................
Allmänt tillägg (mejerikostn.-bidrag)
Avgår mejerikostnader ................
Producentpris pr kg ..................
1938/39
1939/40
öre
öre
11.46
12.85
1.25
1.86
0.90
1.10
11.81
13.61
1940/41
1941/42
öre
öre
16.53
17.16
1.33
1.54
0.42
0.04
1.27
1.33
17.01
17.41
Minutpriset erliålles genom sammanvägning av de under a) och b) redovisade minutpriserna.
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Mjölkåtgång per kg smör har erhållits från SMR. Prisutjämningsbidragen
utgingo t. o. m. september månad 1941 och ha efter denna tid ersatts
med mjölkpristillägg. Detta utgår t. o. m. maj månad 1942 med 1.5 öre, vartill
kommer extra tillägg för Norrland. Från den 1 juni bortfaller 0.5 öre. Mejerikostnaderna
ha liksom för konsumtionsmjölken beräknats med tillhjälp
av SMR:s mejerikostnadsindex.
e) Som pris på den av jordbrukarna själva använda konsumtionsmjölken
har, liksom vid tidigare av delegationen utförda beräkningar, begagnats det
framräknade priset på produktmjölk med tillägg av skummjölksvärdet. Att
priset på p-mjölk hittills vid beräkningarna kommit till användning och ej
priset på k-mjölk till avsalu, bär berott på följande allmänna övervägande.
Därest jordbrukaren i stället för att själv konsumera ifrågavarande kvantitet
skulle önska avyttra densamma, uppstår frågan, vilken användning denna
mjölk i så fall skulle komma att få. Troligtvis måste den komma att användas
till produktberedning, då behovet av konsumtionsmjölk utanför jordbruket
måste anses vara täckt i och med att försäljningen därav är lämnad fri.
Av anförda skäl har det ansetts motiverat, att priset på produktmjölk, inklusive
skummjölksvärdet, användes vid beräknandet av värdet av jordbrukarnas
egen förbrukning av konsumtionsmjölk. Med stöd av detta resonemang
har produktmjölkspriset, ökat med skummjölksvärdet, kommit till användning.
Mot detta beräkningssätt hava invändningar rests under framhållande
av, att priset på försåld konsumtionsmjölk borde komma till användning
vid beräkningen av denna inkomstpost. Delegationen har även övervägt
detta förfaringssätt. Då emellertid enligt vad delegationen har sig bekant,
särskilda sakkunniga komma att tillkallas för att granska grunderna
för delegationens beräkningar, och dessa sålunda komma att bliva föremål
för omprövning, har det ej ansetts lämpligt att på denna punkt nu frångå en
beräkningsmetod, som tidigare genomgående kommit till användning vid
delegationens undersökningar. Det torde böra framhållas, att en omräkning
ej nämnvärt påverkar förhållandet mellan jordbrukets inkomster och kostnader,
eftersom en motsvarande omräkning i så fall måste ske beträffande
priset på den i naturalönen ingående mjölken.
Till det ovan angivna priset på produktmjölk tillkommer ett skummjölksvärde
under respektive år av 2.00, 2.20, 2.70 och 3.71 öre per kg, varefter följande
priser erhållas:
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42
Hemmaförbrukad k-mjölk, öre pr kg.. 13.81 15.81 19.71 21.12
f) Priset på lantsmör. Uppgifter lia erhållits från Kooperativa Förbundet
rörande inköpspriset på lantsmör t. o. m. november 1940 hos ett 70- tal konsumtionsföreningar fördelade över hela landet. Ett enkelt medeltal
av månadspriserna ger för åren 1938/39 och 1939/40 priserna 2.69 kr./kg
och 2.95 kr./kg. Fr. o. m. december 1940 ha de av livsmedelskommissionen för
olika kvaliteter fastställda priserna använts. Enligt uppgift från SMR ha mejerierna
— under den tid de fastställda priserna varit i kraft — direkt från
producenter uppköpt 257 ton lantsmör, varav 34.6 procent av klass I, 61.9
procent av klass II och 3.5 procent av klass III. SMR uppger vidare, att de
väsentligt större kvantiteter, vilka inköpas gnom ombud övervägande torde
vara av klass I. Detta bekräftas även av uppgifter från Kooperativa Förbundet.
C:a 70 procent av prisuppgifterna torde sålunda avse lantsmör av
klass I medan återstående 30 procent avse klass I eller klass II. Klass
III har över huvud taget ej förekommit. I föreliggande beräkningar har
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
123
ett enkelt medeltal av priset på lantsmör inklusive lantsmörtillägget, gällande
för klass I och klass II använts för åren 1940/41 och 1941/42. Tilllägget
har i Norrland varit 25 öre per kg högre än i övriga delar av landet.
Två priser erhållas sålunda, vilka rätteligen borde sammanvägas med i
resp. landsdelar försålda kvantiteter. Närmare kännedom om försäljningens
regionala fördelning saknas emellertid för hela den period undersökningen
avser, varför medeltalet av de erhållna priserna använts. De nu gällande priserna
ha antagits oförändrade under återstoden av innevarande produktionsår.
De på ovan angivet sätt för åren 1940/41 och 1941/42 beräknade priserna
äro 4.04 kr./kg resp. 4.29 kr./kg. I tabellen över jordbrukets inkomster redovisas
lantsmöret omräknat till mjölk, varvid 25 kilogram mjölk antagits åtgå
till produktion av 1 kilogram lantsmör. Priset per kilogram lantsmörmjölk
erhålles sålunda genom division av ovan angivna priser med 25. För åren
1938/39 och 1939/40 ha till dessa priser lagts de pristillägg, vilka enligt uppgift
från SMR under nämnda år ha utbetalats för lantsmör, uppgående till
0.01 resp. 0.03 öre per kilogram lantsmörmjölk. Följande priser erhållas:
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42
Priset på lantsmörmjölk, inklusive tillägg
för samtliga år, öre/kg............. 10.77 11.83 16.16 17.16
De ovan angivna priserna på konsumtionsmjölk vid mejeri nödvändiggör
en fördelning på tre poster av den för 1941/42 beräknade kvantiteten av
739.000 ton oskummad konsumtionsmjölk. Under tiden Vs—20/n 1941 har
167.000 ton oskummad mjölk och till oskummad mjölk omräknad grädde
försålts. Gräddförsäljningen under den återstående delen av produktionsåret
kan beräknas till en i mjölk omräknad kvantitet av c:a 46,000 ton.
Dragas nu nämnda kvantiteter från den totala mängden 739,000 ton, erhålles
526,000 ton oskummad mjölk, vilken kvantitet skall omräknas till standardiserad
mjölk till försäljning under tiden fr. o. m. den 21/n 1941 till
produktionsårets slut. Under senast förflutna december—februari har
151,436 ton oskummad mjölk använts vid standardiseringen. Den standardiserade
mjölkmängden uppgår under samma tid till 184,183 ton, vilken
kvantitet överstiger den nyss nämnda med 21.6 procent. Med hänsyn till
mjölkens lägre fetthalt under sommarmånaderna har emellertid kvantiteten
under 1941/42 standardiserad mjölk beräknats genom att öka kvantiteten
526.000 ton med 20 procent, varvid erhålles 631,000 ton, utgörande den beräknade
mängden standardiserad mjölk. Värdeberäkningen framgår av följande
tablå:
räknad grädde 1/8
ill oskummad mjöl
—31/8 1942 ......
Kvantitet
Pris
Värde
1,000 ton
öre/kg
milj. kr
jelk om-
........ 167
20.79
34.7
21 lii 1941
........ 46
20.99
9.7
........ 631
19.47
122.9
Summa 844
167.3
Av utrymmesskäl redovisas kvantiteten i tabellen över jordbrukets inkomster
som oskummad mjölk med ett genomsnittspris av 22.64 öre per
kilogram. Härigenom bibehålies även jämförbarheten med tidigare år.
124
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Merinkomst av gräddförsäljning.
SMR har beräknat den genom gräddförsäljningen erhållna merinkomsten
till nedanstående belopp (milj. kronor).
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42
5.9 7.2 8.8 3.6
Beräkningen har verkställts på följande sätt. Ett vägt partipris på försåld
grädde har framräknats månadsvis på grundval av uppgifter, inhämtade
från flertalet av socialstyrelsens prisorter. Med tillhjälp härav har
sedan den totala inkomsten av grädde beräknats, varefter denna utslagits på
den till k-mjölk omräknade gräddkvantiteten. Härigenom har erhållits priset
per liter grädde omräknad till k-mjölk. Skillnaden mellan det sålunda
erhållna partipriset på denna k-mjölk och partipriset på k-mjölk i övrigt
har så multiplicerats med kvantiteten till k-mjölk omräknad grädde.
Skummjölk till ost. Kvantitet.
Kvantiteten skummjölk till ost har för år 1941/42 beräknats till 134,000 ton,
motsvarande en kvantitet ost av 15,000 ton.
För år 1940/41 har mejeriernas tillverkning av ost varit större än tidigare
har beräknats, varför kvantiteten skummjölk till ost höjts från 164,000 ton
till 186,000 ton.
Pris.
Värdet på skummjölk till ost har av SMR beräknats till 5.2 öre/kg för
år 1941/42. Häri ingår även värdet å vassle, vilket är förhållandet även
tidigare år.
Producentbidrag.
Producentbidraget har av SMR för år 1941/42 beräknats till 40.0 milj.
kronor. För år 1940/41 har detsamma uppgått till 35.6 milj. kronor.
Diverse mjölkbidrag.
Följande diverse mjölkbidrag, vilka ej inräknats i priserna, ha av SMR
beräknats utgå under 1941/42:
Milj. kr
Regleringskostnader till MC och LMC.............................. 0.46
Merfraktsersättningar ............................................. 0.80
Differentieringstillägg............................................. 12.53
Kompensation för utebliven prishöjning å konsumtionsmjölk och utebliven
standardiseringsvinst ..................................... 1.18
Extra bidrag till norra Sverige..................................... 1.00
Summa 15.97
Bidrag för uppehållande av vissa körlinjer.
För år 1941/42 har som inkomst upptagits ett av riksdagen beviljat anslag
på 3.0 milj. kronor, vilket skall utgå som bidrag till mejerier för uppehållande
av vissa körlinjer.
Ägg. Kvantitet
Äggproduktionen
har under år 1941/42 beräknats nedgå till 25,000 ton eller
till hälften av den för basåret 1938/39 angivna kvantiteten.
Kungl. May.ts proposition nr 319.
125
Pris.
För 1941/42 har använts ett medelpris av 249 öre per kg. Under 1940/41
har priset varit 211 öre per kg.
Slaktdjur. Kvantiteter.
I samband med genomförandet av regleringen av köttförbrukningen i april
1941 har livsmedelskommissionen vidtagit vissa åtgärder, vilka möjliggjort
uppläggandet av en fortlöpande statistik över all saluförd slakt i avseende på
såväl djurens antal som deras vikt i slaktat tillstånd. Härigenom kunna variationerna
i de genomsnittliga slaktvikterna per djur följas fr. o. m. andra
kvartalet 1941. En jämförelse mellan slaktvikterna för den totala saluförda
slakten och av Sveriges Slakteriförbund beräknade vikter å slaktade kroppar,
levererade till förbundets marknader i Stockholm, Göteborg och Norrland under
tiden april—december 1941 ger vid handen, att en tämligen god samvariation
mellan dessa serier förefinnes. Följande genomsnittliga slaktvikter
ha beräknats för den totala saluförda slakten uttryckta i procent av de av
Slakteriförbundet beräknade slaktvikterna.
Storboskap
Större
kalv
Mindre
kalv
Svin
Häst
Får och
lamm
89 100 104 104 94 100
Slakteriförbundet har lämnat uppgifter örn medelslaktvikten för olika djurslag
kvartalsvis fr. o. m. oktober 1938. Under förutsättning av att det ovan
konstaterade förhållandet mellan slaktvikterna under de tre kvartalen 1941
även tidigare varit någorlunda stabilt, kunna slaktvikter för den totala saluförda
slakten beräknas per produktionsår (egentligen oktober ena året t. o. m.
september följande år). Med användning av ovan angivna relativtal ha följande
slaktvikter för den totala saluförda slakten erhållits:
M e
d e 1 s 1 a k
t v i k t,
k g
År
Storboskap
St. kalv
M. kalv
Svin
Häst
Får och
lamm
1938/39 ....
201
56.4
20.8
70.5
296
16.2
1 1939/40 ....
190
55.7
20.4
71.6
283
16.3
! 1940/41 ....
183
53.1
20.5
76.7
273
15.9
Såsom nyss nämnts föreligga fr. o. m. april 1941 uppgifter örn storleken
av den totala saluförda slakten. Livsmedelskommissionen har nämligen bestämt,
att all icke veterinärbesiktigad slakt, som är avsedd att saluföras, skall
stämplas och vägas av speciellt utsedda kontrollanter. Denna s. k. stämplade
slakt är av relativt liten omfattning, vilket framgår av följande tablå.
Djurslag
Stämplad slakt 1941
ton
I procent av den veterinär- besiktigade slakten
april—
juni
juli—
sept.
okt.—
dec.
april—
dec.
april—
juni
juli—
sept.
okt.—
dec.
april—
dec.
Storboskap ........
884
1,039
1,366
3,289
5.8
4.4
3.9
4.3
St. kalv...........
302
428
354
1,084
5.8
6.6
7.3
6.6
M. kalv...........
249
189
219
657
8.8
8.2
9.4
8.6
Svin ..............
952
582
819
2,353
4.4
3.7
4.4
4.2
Häst..............
98
77
301
476
6.0
4.9
4.7
4.9
Får och lamm.....
7
14
45
3.6
3.2
4.7
4.1
Samtliga
7,925
4.7
126
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Livsmedelskommissionen har vidare införskaffat uppgifter från kristidsnämnderna
rörande antalet utlämnade slaktlicenser för tillgodoseende av enskilt
hushålls behov av köttvaror av svin, storboskap, kalv samt andra djurslag.
Enligt en av kommissionens statistiska byrå utförd sammanställning för
hela riket har under år 1941 antalet utlämnade licenser för svin uppgått till
497,262 stycken, varav 394,559 gällande för hel och 102,703 för halv kropp.
Vidare lia under månaderna april—december 1941 utlämnats 4,045 stycken
licenser för storboskap, varav 3,149 för hel och 896 för halv kropp. Beträffande
kalv skiljer statistiken icke mellan gödkalv och spädkalv, varför uppgifterna
icke kunnat användas i föreliggande beräkningar.
Med en genomsnittlig slaktvikt av 90 kilogram för hemslaktade svin skulle
den totala hemslakten av svin under 1941 uppgå till 40,132 ton. Därvid har
antagits, att vid utfärdandet av licens för halv kropp, den andra halvan har
saluförts. Under 1941 ha emellertid endast 40,507 halva kroppar besiktigats
vid köttbesiktningsbyråer, varför hemslakten troligen har beräknats något
för lågt.
Under månaderna april—december 1941 erhålles för storboskap med en
slaktvikt av 175 kilogram per djur i hemslakt 629 ton. För helt år kan denna
kvantitet beräknas motsvara c:a 800 ton.
I bilaga 1 till prop. nr 278/1941 har den veterinärbesiktigade slakten korrigerats
med hänsyn till den successiva ökningen i antalet besiktningsställen
med utgångspunkt från de faktiska slaktsiffrorna för år 1940. Närmare kännedom
om den icke besiktigade saluförda slakten saknades, då dessa beräkningar
utfördes. Vissa antaganden gjordes emellertid angående denna slakt,
vilken jämte hemslakten beräknades utgöra 4,000, 800 respektive 35,000 ton
för mindre kalv, får respektive svin. För storboskap, större kalv och häst antogs
såväl hemslakten som den icke besiktigade saluförda slakten vara så obetydlig,
att hänsyn härtill icke behövde tagas.
Relativtalen i sista kolumnen i tablån å föregående sida ge ett mått på den
icke besiktigade saluförda slakten. Dessa tal kunna under vissa förutsättningar
användas vid en justering av den totala saluförda slakten under tidigare år.
Det viktigaste villkoret härför är, att den veterinärbesiktigade slakten korrigeras
för förändringar, vilka icke kunna hänföras till verkliga produktionsförändringar.
Detta har i viss mån utförts i tabellen å sid. 8 i bilaga 1 till
propositionen nr 278/1941. Antalet djur enligt denna tabell1 har i föreliggande
beräkningar ökats med ledning av nyss nämnda relativtal för den stämplade
slakten. Med användning av medelslaktvikterna enligt tabellen å föregående
sida i denna P. M. har därefter en omräkning till slaktad vikt skett.
Hemslakten av storboskap kan såsom nyss nämnts beräknas till c:a 800 ton
under 1941. Denna kvantitet har i föreliggande beräkningar använts för samtliga
år. Någon nämnvärd hemslakt av större kalv och häst har ej antagits
förekomma. Beträffande mindre kalv och får ha de kvantiteter, som tidigare
beräknats motsvara hemslakt och icke besiktigad saluförd slakt, reducerats
med 1,000 respektive 100 ton, vilka kvantiteter ungefärligen motsvara sistnämnda
slakt.
Vid beräkningen av hemslakten av svin har någon ledning erhållits av statistiska
centralbyråns uppgifter angående antalet betäckta suggor i Svea- och
Götaland. I nedanstående tablå har antalet svin i kol. 1 beräknats på följande
sätt: Antalet under ett år betäckta suggor har multiplicerats med 7.35, vilket
är det genomsnittliga antalet svin, som beräknas framkomma per betäckning,
varvid hänsyn tagits till dödlighet m. m. Slakten kan beräknas ske c:a 12
1 Det i bilagan preliminärt beräknade djurantalet under 1940/41 har utbytts mot de numera
kända uppgifterna angående den veterinärbesiktigade slakten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
127
månader efter betäckningen. Ett års betäckningar multiplicerade med 7.35
skulle sålunda, sedan exporten av levande djur fråndragits, utgöra ett beräknat
antal slaktade svin under nästkommande år. Enligt 1937 års jordbruksräkning
utgjorde antalet modersuggor i norra Sverige 2.3 procent av totala
antalet. Med ledning av detta procenttal har det på ovan angivet sätt beräknade
antalet slaktsvin uppräknats till rikssiffra. Kol. 2 omfattar det totala
antalet saluförda svin. Skillnaden mellan antalet enligt kol. 1 och 2 skulle
sålunda utgöra antalet hemslaktade svin.
1938/39
1939/40
Totala antalet
slaktsvin
1,000 st.
Antal saluförda
slaktsvin
1,000 st.
Hemslakt
1,000 st.
2,012 1,718 294
2,155 1,690 465
Ovanstående beräkning ger endast ett approximativt mått på antalet hemslaktade
svin framförallt därför, att beräkningssättet ej tar hänsyn till förskjutningar
i slaktåldern. Vid en beräkning av den totala slaktvikten med ledning
av det enligt betäckningsstatistiken framräknade antalet slaktsvin bör
därför slaktvikten per djur hållas konstant. År 1938/39 utgjorde slaktvikten
för saluförda slaktsvin 70.5 kilogram per djur. För hemslaktade svin kan för
samma år räknas med c:a 83 kilogram per djur, varvid förutsättes, att förändringarna
i slaktvikterna för marknadsförda och hemslaktade svin äro proportionella
samt att slaktvikten för de senare under år 1940/41 uppgått till 90 kilogram.
Med användning av ovan för 1938/39 angivet antal saluförda respektive
hemslaktade svin samt nyss nämnda slaktvikter skulle under basåret den saluförda
slakten uppgå till 121,200 ton och hemslakten till 24,400 ton. Totalproduktionen
skulle sålunda utgöra 145,600 ton, vilken kvantitet dividerad med
totala antalet svin (2,012,000 st.) ger en medelslaktvikt av 72.4 kilogram per
djur under år 1938/39. Med oförändrad slaktvikt under följande år samt med
utgångspunkt från det enligt betäckningsstatistiken beräknade antalet svin
(2,155,000 st.) erhålles för 1939/40 en totalproduktion av 156,000 ton. Samma
år uppgick den marknadsförda slakten till 121,000 ton (beräknad med
användning av ovan angivet antal marknadsförda svin samt den verkliga
slaktvikten 71.6 kg per djur). Hemslakten erhålles här som en restkvantitet,
utgörande 35,000 ton. Hemslakten under 1940/41 har beräknats uppgå till
samma kvantitet som enligt slaktlicenserna erhålles för kalenderåret 1941,
nämligen c:a 40,100 ton. Ökningen under 1940/41 har delvis förorsakats av
en ökad slakt av hushållssvin utanför jordbruket. Statistiskt material saknas
för en närmare undersökning av dennas omfattning. Delegationen har emellertid
ansett sig kunna antaga, att c:a hälften av den sålunda konstaterade
ökningen i hemslakten bör hänföras till ökad slakt av hushållsgrisar utanför
jordbruket. Hemslakten inom jordbruket har därför beräknats till 37,600 ton
under 1940/41.
Resultaten av nu utförda beräkningar kunna sammanfattas i följande tabell.
Som tidigare nämnts har korrigering för nytillkomna slakterier och köttbesiktningsbyråer
skett med utgångspunkt från kalenderåret 1940. Utgångspunkten
vid dessa nya beräkningar borde rätteligen lia varit produktionsåret
1940/41. Denna tidskillnad på åtta månader medför en obetydlig underskattning
av den beräknade totalproduktionen under åren 1938/39 oell 1939/40.
Under liden januari—augusti 1941 lia nämligen tre köttbesiktningsbyråer tillkommit
medan två byråer upphört. Tages hänsyn härtill skulle exempelvis
128 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
1
Total saluförd slakt
Hemslakt,
1,000 ton
Total
produktion,
1,000 ton
År och djurslag
Antal djur
Slaktad vikt,
1,000 ton
Storboskap 1938/39 ................
438,582
88.2
0.8
89.0
1939/40 ................
477,068
90.6
0.8
91.4
1940/41 ................
554,863
101.5
0.8
102.3
St. kalv 1938/39 ................
598,452
33.8
—
33.8
1939/40 ................
553,254
30.8
—
30.8
1940/41 ................
465,683
24.7
—
24.7
M. kalv 1938/39 ................
522,257
10.6
3.0
13.6
1939/40 ................
557,009
11.4
3.0
14.4
1940/41 ................
549,589
11.8
3.0
14.3
Får 1938/39 ................
169,371
2.7
0.7
3.4
1939/40 ................
120,340
2.0
0.7
2.7
1940/41 ................
103,570
1.6
0.7
2.3
Häst 1938/39 ................
39,967
11.8
—
11.8
1939/40 ................
37,449
10.6
—
10.6
1940/41 ................
48,995
13.4
—
13.4
Svin 1938/39 ................
1,718,484
121.2
24.4
145.6
1939/40 ................
1,690,220
121.0
35.0
156.0
1940/41 ................
1,235,112
94.7
37.6
132.3
slakten av storboskap komma att ligga c:a 0.25 procent högre under åren
1938/39 och 1939/40 än ovan har angivits. *
Avsikten med ovanstående beräkningar har bland annat varit att erhålla
en någorlunda riktig övergång från den veterinärbesiktade slakten till den
numera kända totala saluförda slakten. För 1941/42 och kommande produktionsår
kunna härigenom uppgifterna från sistnämnda slakt direkt användas
utan justeringar och utan att kontinuiteten i sifferserierna nämnvärt rubbas.
Det har beräknats, att år 1938/39 slaktades ett antal av c:a 438,600 storboskap
för avsalu. Detta har ansetts som normal slakt, varför räknats med
samma antal under följande år. Med användning av de nya slaktvikterna för
åren 1938/39 t. o. m. 1940/41 samt en beräknad fortsatt nedgång i slaktvikten
under 1941/42 till i genomsnitt 176 kilogram, erhållas följande kvantiteter
i slaktad vikt, vilka även omfatta den för respektive år beräknade hemslakten
uppgående till 800 ton.
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42
Storboskap, 1,000 ton ............... 89.0 84.1 81.1 78.0
Antages slakten av storboskap under månaderna mars—augusti innevarande
år komma att ligga c:a 20 procent lägre än under samma tid föregående
år, kan den totala saluförda slakten jämte hemslakten under 1941/42
beräknas uppgå till 90,900 ton. Skillnaden mellan denna och ovan för 1941/
42 angivna kvantitet utgör 12,900 ton. Värdet härav kan med användning av
del å sid. 28 angivna priset beräknas till 24.4 milj. kronor. I enlighet med tidigare
tillämpade betraktelsesätt har detta belopp ej medtagits vid beräkningen
av jordbrukets inkomster, emedan det ansetts svara mot en realisation
av djurkapitalet. I detta sammanhang bör även nämnas, att enligt den
senaste husdjursräkningen den s/6 1941 en minskning ägt rum av uppfödningen
av ungdjur med c:a 67,000 stycken jämfört med antalet i september
1937.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
129
Den totala slakten av större och mindre kalv samt får och häst under
1941/42 har beräknats med ledning av slaktens utveckling under de första
sex månaderna av produktionsåret. Beräkningarna ha lett till följande resultat:
-
Beräknad slakt under 19A1/A2.
Djurslag
I procent av
föregående år
Kalv, större........................ 70
» , mindre...................... 100
Får............................... 110
Häst.............................. 90
Absoluta tal,
1,000 ton
17.3
14.3
2.5
12.1
Enligt nu tillgängliga statistiska uppgifter har den totala marknadsförda
slakten av svin under tiden september 1941—februari 1942 uppgått till 35,070
ton. Livsmedelskommissionens slaktsektion har på grundval av statistiken
över betäckta suggor under 1941 samt med hänsynstagande till såväl smågrisslakten
under november och december 1941 som till den väntade ökningen
i det antal smågrisar, som finna avsättning såsom hushållsgrisar, beräknat
förändringarna i den marknadsförda svinslakten under de olika kvartalen
1942. Under de tre första kvartalen 1942 skulle sålunda slakten uppgå
till resp. 80, 85 och 60 procent av den marknadsförda slakten under motsvarande
kvartal 1941. Med ledning av dessa beräkningar kan slakten under
månaderna mars—augusti 1942 väntas uppgå till c:a 33,000 ton. Tillsammans
med den under förra delen av produktionsåret kända slakten erhålles för
1941/42 en beräknad marknadsförd slakt av c:a 68,100 ton. Antalet utlämnade
slaktlicenser för tillgodoseende av enskilt hushållsbehov av fläsk utgjorde
under månaderna september—december 258,188 för hel och 48,147 för
halv kropp. Med en slaktvikt av 90 kilogram per djur motsvarar detta c:a
25,000 ton. Denna kvantitet omfattar även slakten av hushållssvin utanför
jordbruket. Delegationen har antagit att slakten av hushållssvin inom jordbruket
under 1941/42 kommer att uppgå till samma kvantitet som beräknats
för året dessförinnan, nämligen 37,600 ton. Totalproduktionen av fläsk
kan sålunda beräknas till c:a 105,700 ton under 1941/42.
Delegationen har utfört vissa beräkningar rörande under senare år inträdda
förändringar av svinstammens storlek. Ett försök har sålunda gjorts att på
grundval av resultaten från de varje höst återkommande svinräkningarna
beräkna in- och utgående balans av fläsk. Antalet svin enligt de fyra senaste
hösträkningarna framgår av följande sammanställning:
Tidpunkt för
räkningen
Fargaltar
Moder-
suggor
Övriga svin
Summa
äldre
yngre
3 mån.
o. mer
under
3 mån.
''/lo 1938 .............
3,634
1,111
138,441
595,874
641,842
1,380,902
3% 1939 .............
3,674
1,242
151,390
635,495
707,992
1,499,793
I0/9 1940 .............
3,404
899
121,641
585.035
519,685
1,230,664
o/w 1941.............
2,817
895
111,526
558,501
559,289
1,233,028
Vid beräkningen av levande vikten för modersuggor och svin över tre månader
har viss ledning erhållits av slakteriförbundets uppgifter angående slaktvikten
för suggor och gödsvin under fjärde kvartalet för resp. år. För övriga
svin lia konstanta medelvikter använts. Resultatet av beräkningarna meddelas
i följande tablå:
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 319.
9
130
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
In- och utgående balans, slaktad vikt,
Å r Ingående Utgående
1938/39 ............ 42,154 48,160
1939/40 ............ 48,160 42,491
1940/41 ............ 42,491 40,074
ton.
Ökning resp.
minskning
+ 6,006
- 5,669
- 2,417
Fläskproduktionen visar som bekant cykliska variationer (den s. k. svincykeln).
De ovan konstaterade förändringarna hos svinbalansen under åren
1938/39 och 1939/40 torde i stort sett sammanhänga därmed. Enligt svinräkningen
den 6 oktober 1941 erhålles en utgående balans 1940/41, vilken endast
obetydligt understiger den ingående balansen. Av ovan berörda orsaker
samt med hänsyn till att svinstammens storlek vid slutet av innevarande produktionsår
ej är känd, har delegationen i föreliggande inkomstberäkningar
ej ansett sig kunna räkna med någon kapitalrealisation av svin.
Beträffande de senaste årens inkomster av slaktade hästar (ävensom inkomsten
av exporten av levande hästar) kunna delade meningar råda om,
huruvida dessa i sin helhet böra betraktas som inkomster av årets produktion
eller till viss större eller mindre del äro att hänföra till kapitalrealisation.
Svårigheten att taga ställning härtill sammanhänger bland annat med
att djurantalet utvisar stora variationer, varför man icke på samma sätt som
i fråga om nötboskap kan beräkna en normal avgång. Tillförlitliga statistiska
uppgifter angående den del av slakten (resp. exporten), vilken skulle kunna
betraktas som kapitalrealisation, ha ej kunnat anskaffas, varför ovannämnda
poster i sin helhet redovisats såsom inkomst.
Priser.
Lantbruksförbundet har lämnat följande vägda avräkningspriser i öre per
kilogram.
1940/41
1941/42
Storboskap ..............
............. 156
189
Kalv, större ............
............ 242
283
» , mindre............
............ 137
161
Får ....................
............ 241
306
Häst....................
............ 79
109
Svin....................
............ 187
204
Vid beräkningen av priserna under 1941/42 ha avräkningspriserna under
sista veckan i mars antagits gälla intill produktionsårets slut.
Ull. Kvantitet.
Produktionen av ull beräknas ej överstiga 700 ton under 1941/42.
Pris.
Genomsnittspriset varierar mellan kr. 4.95 och kr. 5.10 per kilogram. Som
medelpris har använts 5.— kr./kg.
Export av levande djur.
För år 1941/42 har ej räknats med någon export av nötkreatur och svin.
Tidigare angivna uppgifter härom för år 1940/41 ha ej förändrats. Däremot
ha uppgifterna rörande export av levande djur för år 1940/41 utökats med
exporten av hästar, uppgående till ett antal av 2,403 st samt till ett värde av
3.2 milj. kronor. För år 1941/42 beräknas i enlighet med nu gällande handelsavtal
5,800 hästar bliva exporterade. Med hittills vid export gällande medelpris
— 1,350 kronor — erhålles härav en inkomst av 7.5 milj. kronor.
Samtliga uppgifter rörande exporten av levande djur ha i sluttabellen över
inkomsterna sammanslagits till en summa för resp. år och utgöra för 1940/41
5.8 milj. kronor och för 1941/42 7.5 milj. kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbrukets inkomster.
1938-1939
1939—1940
1940-1941
1941—1942
Varuslag m. m.
Kvant.
1000
ton
Pris
öre/kg
Värde
milj.
kronor
Kvant.
1000
ton
Pris
öre/kg
Värde
milj.
kronor
Kvant.
1000
ton
Pris
öre/kg
Värde
milj.
kronor
Kvant.
1000
ton
Pris
öre/kg
Värde
milj.
kronor
Höstvete ....................
556
17.28
96.1
493
20.44
100.8
228
28.—
63.8
140
28.38
39.7
Vårvete......................
108
17.78
19.2
121
20.94
25.3
119
29.50
35.1
113
31.32
35.4
Råg ........................
247
16.32
40.3
214
19.85
42.5
168
27.—
45.4
182
27.22
49.5
Arealtillägg..................
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
21.5
Korn........................
96
14.02
13.5
90
17.34
15.6
74
25.—
18.5
90
26.—
23.4
Havre ......................
80
11.57
9.3
108
16.72
18.1
75
23.—
17.2
75
22--
16.5
Premie å fodersäd............
—
—
—
—
—
_
_
_
_
2.4
Ärter........................
15
19.14
2.9
8
38.86
3.1
17
49.65
8.4
15
51.—
7.6
Oljeväxter ..................
—
—
—
—
—
—
—
—
8.6
Spånadsväxter ..............
—
—
—
—
—
—
—
—
0.2
_
_
1.0
Potatis, mat- ................
750
6.03
45.2
750
10.09
75.7
800
9.59
76.7
925
13.—
120.2
> , fabriks-..............
260
4.93
12.8
271
4.95
13.4
259
5.95
15.4
206
5.96
12.3
Sockerbetor ..................
1,834
3.05
55.9
1,900
3.09
58.7
1,859
3.58
66.6
1,843
4.63
85.3
Hö..........................
30
5.69
1.7
80
8.34
6.7
60
22.46
13.5
30
16.50
5.0
Halm........................
20
2.59
0.5
110
3.63
4.0
95
6.91
6.6
20
6.25
1.2
K-mjölk vid mejeri1..........
794
14.99
119.0
815
15.44
125.8
716
20.12
144.1
739
22.64
167.3
> försåld utanför mejeri
260
18.79
48.9
240
19.81
47.5
205
24.27
49.8
135
23.86
32.2
> till hemmaförbrukning
510
13.81
70.4
505
15.81
79.8
500
19.71
98.6
495
21.12
104.6
P-mjölk vid mejeri ..........
2,335
11.81
275.8
2,297
13.61
312.6
2,030
17.01
345.3
1,693
17.41
294.8
Lantsmörmjölk ..............
412
10.77
44.4
372
11.83
44.0
325
16.16
52.5
268
17.16
46.0
Skummjölk till ost ..........
98
2.90
2.8
92
3.10
2.9
186
5.10
9.5
134
5.20
7.0
Merinkomst av gräddförsäljning
—
—
5.9
—
—
7.2
—
_
8.8
3.6
Producentbidrag..............
—
—
3.5
—
—
25.0
_
_
35.6
40.0
Diverse mjölkbidrag..........
—
—
—
—
—
—
_
_
_
16.0
Bidrag för uppehållande av
vissa körlinjer..............
_
_
3.0
Ägg ........................
50
142
71.0
50
159
79.5
40
211
84.4
25.0
249
62.2
Storboskap ..................
89.0
106
94.3
84.1
125
105.1
81.1
156
126.5
78.0
189
147.4
Kalv, större..................
33.8
171
57.8
30.8
191
58.8
24.7
242
59.8
17.3
283
49.0
> , mindre................
13.6
98
13.3
14.4
105
15.1
14.3
137
19.6
14.3
161
23.0
Får ........................
3.4
174
5.9
2.7
196
5.3
2.3
241
5.5
2.5
306
7.6
Häst ........................
11.8
50
5.9
10.6
66
7.0
13.4
79
10.6
12.1
109
13.2
Svin ........................
145.6
135
196.6
156.0
146
227.8
132.3
187
247.4
105.7
204
215.6
Ull..........................
0.7
175
1.2
0.7
278
1.9
0.7
457
3.2
0.7
500
3.5
Export av levande djur......
—
—
5.6
—
—
5.9
—
—
5.8
7.5
Summa
1938/39 = 100
1,319.7
100.0
1,515.1
114.8
1,674.4
126.9
1,673.0
126.8
1 Oskummad mjölk och till oskummad mjölk omräknad grädde.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
132
Kungl. Majlis proposition nr 319.
Jordbrukets kostnader.
De i det följande framlagda beräkningarna rörande jordbrukets kostnader
för år 1941/42 ha till huvudsaklig del verkställts efter samma metoder, som
tillämpats vid en tidigare som bilaga 1 till prop. 278/1941 publicerad beräkning.
I den mån avvikelser från där använda metoder ägt rum framgår detta
av redogörelserna för respektive kostnadsposter. Vissa justeringar av de i
nämnda bilaga gjorda beräkningarna ha också skett, sedan ett mera utförligt
pris- och kvantitetsmaterial blivit tillgängligt.
Beräkningarna för 1941/42 äro givetvis preliminära, bl. a. emedan tillgängligt
prismaterial endast omfattar en del av produktionsåret.
1. Köpgödsel och jordbrukskalk.
Förbrukningen av konstgödselmedel liksom priser och värdesummor för
inköpta gödselmedel framgå av följande sammanställning. Däri införda uppgifter
om förbrukningen grunda sig på livsmedelskommissionens beräkningar,
medan priserna basera sig på uppgifter örn de vid försäljningen till jordbrukare
allmänt tillämpade priserna i det s. k. standarddistriktet.
Vad jordbrukskalk beträffar, grunda sig kvantitetsuppgifterna på en inom
Lantbruksförbundet verkställd undersökning för åren 1938—41.
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
för-
brukn.
ton
(kr/dt)
värde
milj.
kr.
för-
brukn.
ton
(kr/dt)
värde
milj.
kr.
för-
brukn.
ton
(kr/dt)
värde
milj.
kr.
för-
brukn.
ton 1
(kr/dt)
värde
milj.
kr.
Chilesalpeter ..............
45.000
7.79
33,000
6.08
22,000
4.46
15,000
3.14
(17.31)
(18.41)
(20.29)
(20.94)
Kalksalpeter...............
65,000
10.80
105,000
17.80
135,000
27.39
135,000
28.09
(16.61)
(16.95)
(20.29)
(20.81)
Kalkkväve ................
28,000
4.80
27,000
5.31
34,800
7.85
45,000
10.51
(17.18)
(19.66)
(22.65)
(23.35)
Svavels, ammoniak.........
20,000
3.20
17,000
2.78
21,200
4.28
15,000
3.33
(16.00)
(16.36)
(20.20)
(22.23)
0.98
Ljungasalpeter .............
5,000
0.79
2,500
0.41
—
—
5,000
(15.88)
(16.48)
(19.50)
Kalisalt, 40 %..............
80.000
9.90
77,000
11.87
95,100
15.01
95,000
15.80
(12.37)
(15.41)
(15.78)
(16.63)
Superfosfat.................
280,000
20.30
247,500
23.96
197,500
21.43
175,000
20.09
(7.25)
(9.68)
(10.85)
(11.48)
Benmjöl...................
5,000
0.54
4,000
0.51
2,300
0.32
—
—
(10.80)
(12.67)
(13.70)
14,000
Thomasfosfat ..............
17,000
1.18
14,000
1.09
18,000
1.69
1.44
(6.95)
(7.80)
(9.37)
(10.31)
Summa1 2
Jordbrukskalk.............
187,000
(2.76)
59.30
5.16
154,000
(3.01)
69.81
4.64
167,000
(3.36)
82.43
5.61
182.000
(3.74)
83.38
6.81
64.46
74.45
88.04
90.19
1 Priserna för år 1941/42 grunda sig på uppgifter t. o. m. februari 1942.
2 Värdesummorna ha beräknats genom multiplikation av försäljningskvantiteterna med priserna
pr dt, medan i beräkningarna våren 1941 först gjordes en omräkning till kvantiteter rena
växtnäringsämnen, vilka sedan multiplicerades med priserna pr ton växtnäringsämne i vissa
representativa gödselmedelsslag. Den nu tillämpade metoden ger mera exakta värden.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 319. 133
2. Utsäde för omsådd.
Våren 1941 omsåddes 16,000 ha utvintrad höstsäd med vårvete. Den för
detta ändamål använda utsädesmängden uppgår till 33,600 dt. till ett värde
av 38.— kr./dt. eller sammanlagt 1-28 milj. kronor.
3. Köpfodermedel.
Produktion, nettoimport och förbrukning av kli.
1938/39
ton
1939/40
ton
1940/41
ton
1941/42
ton
Vete, handelskvarnar.................
97,150
107,200
114,550
155,000
tullkvarnar....................
16,100
16,100
13,350
212,000
utländskt kli (nettoimport)......
20,500
12,000
19,100
15,000
Summa
Ingående lager
Utgående lager
133,750
135,300
147,000
- 32,000
82,000
+ 32,000
- 15,000
Förbrukning
133,750
135,300
115,000
99,000
Råg, handelskvarnar ................
19,300
22,300
18,600
—
tullkvarnar....................
7,500
7,500
4,200
—
utländskt kli (nettoimport)......
1,100
—
—
—
Summa
27,900
29,800
22,800
—
Havre ...............................
20,850
24,400
23,900
18,800
Korn................................
13,500
13,500
12,000
10,500
övrigt (majs och riskli) ..............
4,000
1,500
—
—
Summa kliförbrukning
200,000
204,500
173,700
128,300
Siffrorna för de tre första åren ha framräknats med ledning av handelsstatistiken
samt industristatistikens uppgifter örn kliutbytet vid förmälning.
Uppgifterna för 1941/42 grunda sig, vad handelsförmalningen beträffar, på
livsmedelskommissionens beräkningar. Därtill har sedan lagts ett beräknat
kliutbyte vid tullförmalning.
Förbrukning av fodercellulosa.
Förbrukningen av fodercellulosa under 1940/41 liksom beräknad förbrukning
under 1941/42 uppgår till nedanstående kvantiteter enligt uppgifter från
svenska spannmålsaktiebolaget.
Total förbrukning:
cellfor, cellfor M och cellfor S......
cellfor MM........................
1940/41
ton
85,700
14,300
kr/dt
1941/42
ton
180,000
295,000
kr/dt
Summa
100,000
475,000
Därav i jordbruk och vid skogskörsler:
cellfor, cellfor M och cellfor S......
cellfor MM........................
70,700
11,800
16.53
12.00
170.000
280.000
12.00
12.25
Summa
82,500
450,000
Vägt medelpris
15.88
12.1G
1 Vete-, råg- och kornkli.
2 Vete- och Tågkil.
134
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Rätteligen borde vid beräkningen av kvantiteten avdrag gjorts för den
mängd fodercellulosa, som åtgått för skogskörslor, enär någon inkomst av
dessa icke upptagits på inkomstsidan. Att så ej skett beror på svårigheten
att med någon säkerhet uppskatta denna sistnämnda kvantitet.
Melassförbrukning.
Enligt uppgifter för svenska spannmålsaktiebolaget och svenska sockerfabriksaktiebolaget
beräknas melassförbrukningen för år 1941/42 till följande:
melass till betodlare......... 15,000 ton å 10 öre/kg = 1.50 milj. kronor
» » cellulosainblandn... 24,000 » å 12.25 » = 2.94 » »
» » jordbruk i övrigt.. 19,000 » å 16.00 » = 3.04 » »
Summa 58,000 » å 12.90 » 7.48 milj. kronor.
Sammandrag för köpfodermedel
Utgående från de ovan anförda förbrukningssiffroma för klifoder, fodercellulosa
och melass samt den beräknade förbrukningen av övriga fodermedel
ävensom de vid försäljningarna tillämpade priserna erhålles följande be
-
räkning rörande jordbrukets kostnader för köpfodermedel.
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
För-
För-
För-
För-
brukn.
Milj.
brukn.
Milj.
brukn.
Milj.
brukn.
Milj.
i ton
kr.
i ton
kr.
i ton
kr.
i ton
kr.
(kr./dt.)
(kr./dt.)
(kr./dt.)
(kr./dt.)
Kraftfoder.
Majs ................
95,300
16.93
73.500
14.05
6,930
1.28
—
—
(17.76)
(19.11)
(18.60)
Kli av vete ..........
133,750
17.08
135,300
22.23
115,000
18.98
9,900
16.34
(12.77)
(16.43)
(16.60)
(16.50)
Kli av råg............
27,900
3.14
29,800
4.61
22,800
3.53
—
—
(11.24)
(15.46)
(15.50)
Kli av havre..........
20,850
1.86
24,400
2.79
23,900
2.76
18,800
3.01
(8.90)
(11.45)
(11.55)
(16.00)
Kli av korn..........
13,500
1.52
13,500
2.09
12,000
1.86
10,500
1.68
(11.24)
(15.46)
(15.50)
(16.00)
»övrigt»..............
4,000
0.45
1,500
0.23
—
—
—
—
(11.24)
(15.46)
Linkakor och mjöl____
21,000
4.52
20,800
4.87
5,320
1.28
—
—
(21.52)
(23.41)
(24.00)
Övrigt oljekaksfoder ..
220,000
45.03
184,200
44.06
152,546
35.85
120,000
33.60
(20.47)
(23.92)
(23.50)
(28.00)
Summa
90.53
94.93
65.54
54.63
Fodercellulosa ..........
_
_
_
_
82,500
13.10
450,000
54.72
(15.88)
(12.16)
Fabriksavfall.
Melass................
53,260
3.71
55,700
4.86
53,830
4.85
58,000
7.48
(6.96)
(8.72)
(9.00)
(12.90)
Sockersnitzel..........
7,900
0.57
7,330
0.64
6,520
0.48
—
—
(7.28)
(7.33)
(7.33)
Betmassa ............
1,007,000
2.54
892,700
2.23
905,000
2.44
900,000
2.43
(0.25)
(0.25)
(0.27)
(0.27)
Drank, hl ............
1,681,000
0.43
1,956,300
0.48
1,432,000
0.43
580,000
0.17
(0.25)
(0.25)
(0.30)
(0.30)
Drav, hl..............
425,900
0.45
434,400
0.46
348,000
0.63
117,000
0.23
(1.05)
(1.06)
(1.80)
(2.00)
Summa
7.70
8.57
8.83
10.31
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
135
Animaliskt foder
1
9 3 8
1
9 3 9
1940/41
1941/42
fiskmjöl...........
4,185
0.87
5,952
1.36
1.96
2.06
köttmjöl...........
789
0.13
2,591
0.49
0.80
0.95
foderbenmjöl......
1,379
0.25
1,905
0.35
0.40
0.44
bengryn ...........
287
0.04
99
0.02
0.02
0.02
mineralfoder.......
5,567
1.64
6,070
1.76
1.48
1.62
tran..............
991
0.65
1,484
1.14
10.80
21.20
andra ej spec......
12,410
1.18
12,637
1.27
1.63
1.78
Summa
4.76
6.39
7.09
8.07
1938/39
1939/40
milj. kronor.....
. . 1 2 3 4 5.85
4 6.39
I avsaknad av bestämda priser å havre- och kornkli har priset å det senare
satts lika med priset å rågkli under åren 1938/39—1940/41. Samma pris tilllämpas
för majs- och riskli (övrigt kli), medan priset för havrekli beräknats
ur priset för vetekli efter skillnaden i fodervärde. Priset för övrigt oljekaksfoder
hänför sig till 48 procent kraftfoderblandning utom beträffande år
1941/42, då priset gäller för 45 procent kraftfoderblandning, vilken nu är den
förhärskande.
Kvantiteterna fabriksavfall från socker-, stärkelse- och potatisindustrien
äro upptagna efter bruttobeloppen. Det tämligen stora svinn, som plägar räknas
å dessa fodermedel, torde nämligen uppstå hos förbrukarna. Kvantiteterna
melass grunda sig för åren 1938/39—1940/41 på sockerbolagens försäljningar
med avdrag av användning till annat industriellt ändamål (jästtillverkning)
. Beträffande sockersnitzel och betmassa grunda sig uppgifterna
för åren 1938/39—1940/41 på verkliga försäljningar; för år 1941/42 äro kvantiteterna
fabriksavfall givetvis beräknade.
Priserna på fabriksavfall ha erhållits från företrädare för respektive industrier.
För betmassa är priset beträffande år 1941/42 emellertid preliminärt
angivet, då det slutliga priset kan beräknas först efter försäljningssäsongens
slut. Bland fabriksavfallet ingår även pulpa, men denna har ej medtagits i kalkylen,
ehuru det under produktionsåret 1941/42 torde uttagas ett pris av 20 å
25 öre pr hl. Den extrainkomst, som fabrikerna därigenom erhålla, torde emellertid
komma att i huvudsak återföras till jordbrukare, som äro delägare i
fabrikerna. Då denna inkomst ej redovisats i inkomstkalkylen, kan ej heller
motsvarande utgift upptagas i kostnadskalkylen.
Vid beräkningen av värdet på foder av animaliskt ursprung ha industri- och
handelsstatistiken legat till grund. För 1940/41 och 1941/42 finnas emellertid
ej dylik statistik tillgänglig. Icke heller finnas uppgifter om under senare
år försålda kvantiteter utom beträffande fodertran. För den skull har, med
undantag för tran, räknats med oförändrade kvantiteter. Priserna på foderbenmjöl,
fiskmjöl och köttmjöl (1941/42 även på tran) lia erhållits från olika
firmor t. o. m. mars 1942, medan priset på övriga foderslag beräknats stiga
procentuellt lika mycket som priset på de förstnämnda.
1 Beräknat med 70 procent av 1938/39 års värde.
2 » på en kvantitet av 300 ton och fastställt pris av 4: — kr/kg.
8 Fyra månader 1938 och 8 månader 1939.
4 1939 års värde.
136
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Sammandrag för allt köpfoder, milj. kronor.
Kraftfoder.................
Fodercellulosa..............
Fabriksavfall...............
Animaliskt foder...........
1938/39
90.53
7.70
5.85
1939/40
94.93
8.57
6.39
1940/41
65.54
13.10
8.83
7.09
1941/42
54.63
54.72
10.31
8.07
Summa
104.18
109.89
94.56
127.73
Avgår fodermedelsrabatter...
—
—
6.78
—
Summa milj.
kronor
104.18
109.89
87.78
127.73
4. Maskiner och redskap.
Kostnadssummorna ha erhållits genom att årskostnaden för en genomsnittlig,
oförändrad årsvolym samt underhållskostnaden för ett genomsnittligt
maskinbestånd beräknats. Inköpsvolymen varierar i verkligheten mer eller
mindre år från år, och man skulle därför kunna tänka sig att beräkna de
verkliga inköpskostnaderna de olika åren. Enär anskaffade maskiner emellertid
skola användas under ett flertal år, torde det vara riktigare att räkna
kostnaderna med utgångspunkt från en genomsnittlig årsförbrukning. I övrigt
hänvisas i denna fråga till vad anförts i bilaga till Kungl. Maj:ts proposition
nr 278, 1941.
Den genomsnittliga inköpsvolymen och underhållskostnaden är densamma
som ligger till grund för lantbruksförbundets prisindexberäkning. Löpande
prisuppgifter erhållas månatligen från 16 större branschfirmor och gälla ett
60-tal olika maskiner, redskap och viktigare reservdelar.
Värdeberäkningen ger följande resultat:
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42
Milj. kronor.................... 72.81 83.20 94.32 100.53
Till grund för kostnadsberäkningen 1941/42 ligga uppgifter örn priserna
t. o. m. febr. 1942. En ytterligare höjning av totalsumman för det sista året
torde vara att vänta, beroende på att vissa maskinpriser, som ännu ej fastställts
till den instundande försäljningssäsongen, torde komma att undergå
vissa justeringar uppåt.
5. Traktorkostnader.
Med ledning av traktorinventeringarna 1937 och 1940, uppgifter örn årliga
försäljningar till jordbruket av nya traktorer samt utrangering av gamla beräknas
traktorbeståndet åren 1940/41 och 1941/42 uppgå till följande storlek:
1940/41 1941/42
Traktorer ........................ 20,240 19,840
Dragbilar......................... 4,500 3,500
Av traktorerna beräknas hälften vara av tung och hälften av lätt typ.
Den övergång till gengasdrift, som nu pågår, berör främst traktorer av
tung typ. Våren 1941 voro 3,875 st. av dessa avstängda från tilldelning av
oljebränsle och hösten 1941 sammanlagt 7,245 st. Utgår man från att 3/5 av
en traktors årliga användningstid tages i anspråk i vår- och sommararbetet
samt 2/5 i höstarbetet, skulle antalet oljedrivna traktorer i helårsarbete respektive
år uppgå till:
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
137
1940/41 1941/42
20,240 - (2,325 + 3001) = 17,615 19,840 - (7,245 + 9401) = 11,655.
Av dessa äro 7,495 respektive 1,735 av tung typ.
De avstängda traktorerna ha delvis försetts nied gengasaggregat. Under våren
och sommaren 1941 torde genomsnittligt c:a 2,700 aggregatförsedda traktorer
hava varit i användning. Hösten 1941 är antalet uppe i 4,500 och våren
1942 c:a 6,000.
En sammanfattning ger följande bild av traktoranvändningen de båda åren:
1940/41 1941/42
årsmedeltal årsmedeltal
Oljedrivna traktorer, i bruk: tunga ........... 7,495 1,735
lätta............. 10,120 9,920
Gengasdrivna traktorer (tunga) ............... 1,620 5,400
Dragbilar.................................... 4,500 3,500
Oljedrivna traktorer, ej i bruk (tunga)........ 1,005 2,785
Förbrukningen av motorfotogen och bensin beräknas 1940/41 uppgå till
sammanlagt 26,000 m3 (varav 5,000 m3 från lager hos jordbrukarna) och
1941/42 till 20,000 m3 (varav 1,000 m3 från lager hos jordbrukarna). De anförda
mängderna grunda sig på uppgifter om tilldelning och lagerhållning.
Dessa kvantiteter möjliggöra en traktordrift av 270 respektive 352 timmar pr
år för »vanliga» traktorer och 140 respektive 160 timmar för dragbilar. Det
är dock möjligt för att icke säga sannolikt, att jordbrukarnas egna lager varit
större och att traktordrift därför förekommit i större omfattning än dessa
beräkningar förutsätta. För gengasdrivna traktorer måste man räkna med, att
användningstiden pr år pressas till högsta möjliga, och som ett genomsnitt
torde kunna sättas 700 timmar.
Antalet driftstimmar kommer enligt det föregående att uppgå till:
1940/41 1941/42
1,000-tal tim. 1,000-tal tim.
Oljedrivna traktorer, tunga
» » , lätta
Gengasdrivna traktorer....
Dragbilar................
2,023.7
2,732.4
1,134.0
630.0
610.7
3,491.8
3,780.0
560.0
6,520.1 8,442.5
Kostnaderna för traktordriften bestå i avskrivnings- och underhållskostnader
samt kostnader för driv- och smörjmedel.
De i det följande använda normerna för beräknande av kostnaderna för
avskrivning och underhåll ha uppgjorts efter samråd med jordbruktekniska
föreningen
1) Avskrivningskostnader.
1940/41 1941/42
Oljedrivna, tunga traktorer i bruk.....
avskrivn.
procent
7.5
vägd års- avskrivn.
kr.
373
avskrivn.
procent
7.5
vägd års- avskrivn.
kr.
377
Oljedrivna, tunga traktorer ej i bruk..
4.0
199
4.0
199
Oljedrivna lätta traktorer.............
8.33
240
8.33
240
Gengasdrivna traktorer...............
. . 15.4
764
15.4
766
Dragbilar............................
. . 20.0
160
20.0
160
1 Från tilldelning av oljebrånsle icke avstängda traktorer,
som försetts
med gengas.
138
Kungl. Majlis proposition nr 319.
För oljedrivna i bruk varande traktorer har använts den avskrivningsprocent,
som gäller vid »normal användningstid», d. v. s. c:a 450 timmar per
år. En viss ehuru låg avskrivning har räknats även för traktorer, som ej äro
i bruk. Någon förslitning av dessa sker givetvis ej, men det måste tagas
hänsyn till att en traktors värde ej enbart nedgår på grund av förslitning
utan även därigenom, att den blir gammal och omodern. Vad gengasdrivna
traktorer beträffar, har det räknats med en större avskrivning, dels emedan
användningstiden pr år är hög, dels därför att förslitningen av motorn är
avsevärt större vid drift med gengas- än med oljebränsle. Dessutom tillkommer
avskrivning på aggregaten, vilka med den användningstid per år, det här
är fråga örn, måste avskrivas på 3 år. Denna kostnad behandlas i nästa
punkt av beräkningarna.
2) Underhållskostnad.
Underhållskostnaden beräknas uppgå till följande belopp i kronor per
driftstimme:
1940/41
reservdelar reparation
Vid oljedrift:
Tung traktor ................. 0.14 0.16
Lätt traktor och dragbil........ 0.09 0.10
Gengasdriven traktor.......... 0.18 0.21
1941/42
reservdelar reparation
0.14 0.17
0.09 0.11
0.18 0.22
För gengasdrivna traktorer blir den sammanlagda kostnaden för amortering
och ränta på aggregat samt underhåll och extra skötsel av detsamma
i genomsnitt 770 kronor för de traktorer, som äro i bruk under 1940/41 och
835 kronor för de nya traktorer, som komma att vara i bruk 1941/42. Skillnaden
beror på att statssubventionen vid gengasanskaffning minskats från
450 till 250 kronor per aggregat.
3) Driv- och smörjmedelskostnad
1940/41 Summa
milj. kr.
26 milj. liter motorfotogen å 0.382 kr./liter......................... 9.93
Årskostnad för gengasved, 462 hl å 1.80 kr. = 832: — kr./traktor____ 1.35
Smörjolja, 0.40 liter/traktortimme å 1.33 kr./liter.................... 3.47
Summa kronor 14.75
1941/42 Summa
milj. kr.
20 milj. liter motorfotogen å 0.50 kr./liter ......................... 10.00
Årskostnad för gengasved, 462 hl å 1.80 kr./traktor................. 4.49
Smörjolja, 0.40 liter/traktortimme å 1.71 kr./liter.................... 5.77
Summa kronor 20.26
Sammandrag av kostnader för traktorer.
Avskrivning:
lätta traktorer............
tunga, oljedrivna traktorer
» oanvända »
gengastraktorer..........
dragbilar................
1940/41
1941/42
2.43
2.38
2.80
0.65
0.20
0.55
1.24
4.14
0.72
0.56
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
139
Underhållskostnad: 1940/41 1941/42
lätta traktorer och dragbilar.................. 0.64 0.81
tunga traktorer.............................. 0.61 0.19
gengastraktorer ............................. 0.44 1.61
kostnader för gengasverk..................... 1.25 4.40
Driv- och smörjmedelskostnad: ............... 14.75 20.26
Summa kronor 25.08 35.45
Beträffande åren 1938/39 och 1939/40 ingingo i bilagan till fjolårets proposition
vissa beräkningar, vilka gåvo till resultat en totalkostnad av 18.07
respektive 25.45 milj. kronor. Anledning har ej förefunnits att vidtaga någon
ändring i dessa tal.
6. Diverse kostnader.
De i nedanstående sammanställning upptagna posterna ingå samtliga i
lantbruksförbundets prisindex, för vilken volymsomsättningen 1935/37 lagts
till grund, och de kvantitetsuppgifter, på vilka kostnadsberäkningarna baseras,
äro desamma, som användas i nämnda index.
Bland de ingående varuslagen och tjänsterna ha otvivelaktigt förskjutningar
i kvantiteterna uppstått, sedan dessa först fastställdes. För att belysa
storleksordningen av de förskjutningar i fraktvolymen, som kunna ha uppstått
under den undersökta perioden, lia följande uppgifter sammanställts rörande
inköpta och försålda kvantiteter.
1935/37
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
milj.
milj.
milj.
milj.
milj.
ton
ton
ton
ton
ton
Grupp I, spannmål........
0.71
0.73
0.69
0.45
0.41
potatis ..........
0.70
0.67
0.68
0.71
0.75
kött, fläsk och ägg
0.21
0.23
0.23
0.21
0.18
köpgödsel o. kalk
0.69
0.73
0.68
0.69
0.66
köpfoder ........
1.64
1.79
1.65
1.54
1.72
Summa
3.95
4.15
3.93
3.60
3.72
Grupp II, mjölk till mejeri..
2.71
3.13
3.11
2.75
2.43
Beträffande den första gruppen utgör totalkvantiteten 1941/42 90 procent
av 1938/39 års kvantitet. Den minskning i fraktvolymen, som här uppstått,
torde emellertid till väsentlig del ha uppvägts av den ökning, som försäljningarna
och inköpen av stråfoder jordbrukare emellan undergått. Transporterna
i samband med denna interna omsättning liksom transporterna av
annat nödfoder än fodercellulosa inkluderas ej i ovanstående kvantiteter.
Vad mjölkfrakterna beträffar ligger endast 78 procent av mejeriinvägningen
1935/37 till grund för kostnadsberäkningen. Resterande 22 procent
beräknades jordbrukarna själva frakta in till mejerierna. Utvecklingen har
emellertid gått därhän, att mejerierna i allt större utsträckning tagit hand
om infrakterna av mjölk, varför den anförda procentsiffran nu torde få
anses alltför låg. Tar nian hänsyn till detta blir minskningen i den mjölkmängd,
för vilken frakt skall betalas, ej så stor som minskningen i mejeriinvägningen
enligt ovan anförda uppgifter. Vid bedömandet av den starka
stegring, som kostnaderna för mjölkfraktema utvisa, måste hänsyn förutom
till taxehöjningarna även tågås till den utsträckning av körlinjerna, som
ägt rum under de senaste åren. För flertalet övriga i diverse kostnader in
-
140
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
gående poster torde en volymökning ha ägt rum. Då det emellertid är förenat
med ett mycket betydande arbete att beräkna de förskjutningar, som
förekommit och man dessutom kan räkna med att de i båda riktningarna
skedda förändringarna i stor utsträckning ta ut varandra, har det ansetts
motiverat att tillsvidare fasthålla vid de tidigare beräknade kvantiteterna.
Som exempel på viktigare poster förutom de förut diskuterade, vilkas volym
ökat, kunna nämnas kraft och lyse samt torvströ, medan användningen av
skördegarn minskat. Vid bedömandet av posten »allmänna omkostnader och
mjölkkontroll» bör observeras, att såsom en viktig delpost i densamma ingå
kontorskostnader, vilka säkerligen icke ha stegrats i samma takt som gruppen
diverse kostnader i övrigt i genomsnitt. Såtillvida ger utvecklingen för
posten »allmänna omkostnader och mjölkkontroll» sålunda en något missvisande
bild av omkostnadsstegringen. Det har emellertid ej varit möjligt
att med nu tillämpade beräkningsmetoder särskilt mäta kostnadsstegringen
för dessa allmänna omkostnader.
De verkställda kostnadberäkningarna ge följande resultat:
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
milj. kr.
milj. kr.
milj. kr.
milj. kr.
Mjölkfrakter............
Övriga frakter:
......... 10.61
14.62
20.99
24.78
Biltransporter .......
......... 7.13
9.83
11.97
13.14
Järnvägstransporter...
......... 5.00
5.09
5.50
5.50
Skördegarn .........
......... 2.55
3.89
4.61
5.14
Hösalt...............
.......... 0.48
0.65
0.92
0.92
AlV-syra.............
.......... 0.07
0.08
0.08
0.08
Betningsmedel .......
......... 1.10
1.08
1.10
1.08
Kraft och lyse.......
......... 17.84
21.04
29.81
33.75
Hästskor.............
......... 2.21
2.98
3.30
3.28
Hästskosöm..........
......... 1.46
1.90
1.99
2.02
Silfilter..............
.......... 0.97
1.15
1.59
1.70
Rengöringsmedel.....
......... 3.11
5.22
5.75
6.51
Torvströ...................... 2.42
— Allmänna omkostnader och
2.71
3.95
4.40
mjölkkontroll.....
.......... 18.98
24.10
31.43
35.11
Summa 73.93
94.34
122.99
137.41
De prisuppgifter, som ligga till grund för år 1941/42 äro utom för mjölkfrakter
priserna t. o. m. februari 1942. För mjölkfrakter ha priser hittills
icke kunnat erhållas längre fram än t. o. m. december 1941. I
7. Ekonomibyggnader.
De årliga utgifterna för underhåll och avskrivning av ekonomibyggnader
ha beräknats till följande belopp:
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
Avskrivning, milj. kr. ..
.......... 62.04
62.04
62.04
62.04
Underhåll, » » ..
.......... 22.38
25.84
28.21
30.84
Summa 84.42
87.88
90.25
92.88
I detta fall ligger också en fast volymberäkning som grundval, nämligen
den nybyggnadsvolym och det underhåll, som kräves för att upprätthålla
ett normalt byggnadsbestånd. Emellertid ha för de här redovisade åren endast
underhållskostnaderna fått följa med i den prisstegring, som ägt rum
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
141
sedan 1938/39. Däremot har den prisnivå, på vilken avskrivningen bygger,
fastlåsts vid det prisläge, som gällde under året före kriget. Detta har skett
med hänsyn till, att det byggnadsbestånd, på vilket avskrivningarna skall
ske, i huvudsak tillkommit före krigsutbrottet. Omfattningen av nybyggnadsverksamheten
är för närvarande betydligt minskad och torde bli tämligen
begränsad till dess en återgång i kostnaderna inträtt eller en mera definitiv
stabilisering ägt rum. Därest en sådan stabilisering sker vid ett högre
kostnadsläge än det under åren 1938/39 rådande, måste givetvis även kostnadsberäkningen
för amorteringarna senare undergå en motsvarande höjning.
Ovanstående beräkningar, som grunda sig på det material, som samlats
inom lantbruksförbundet, bygga på förutsättningen av ett tidsenligt byggnadsbestånd.
Emellertid har härvid ingen hänsyn tagits till alltjämt fortlöpande
standardförbättring eller ökad användning av ackordslönesystemet
på landsbygden med härav följande kostnadsökningar. Enligt 1940 års
byggnadskostnadssakkunniga äro sistnämnda kostnadsökningar ganska betydande.
De vid beräkningarna för 1941/42 använda priserna grunda sig beträffande
vissa byggnadsmaterial på uppgifter för tiden fram t. o. m. januari 1942
men gälla i flertalet fall t. o. m. februari månad.
8. Grundförbättringar.
Beräkningarna innefatta underhåll och avskrivning på utförda grundförbättringar,
huvudsakligen täckdiknings- och avdikningsanläggningar. Samma
volymberäkning har använts som i lantbruksförbundets prisindexberäkning.
Prisunderlaget omfattar för året 1941/42 tiden fram t. o. m. februari månad.
Följande kostnader ha erhållits vid beräkningarna:
1938/39 1939/40 1910/41 1941/42
Milj. kr......................... 7.54 7.88 8.67 9.68
9. Arbetskostnader.
Med tillämpande av de beräkningsgrunder, som finnas anförda i bilaga till
Kungl. Maj:ts proposition nr 278, 1941 erhålles följande summor för arbetskostnaderna
vid jordbruket, beräknade under förutsättning av normal skörd
och produktionsomfattning.
1938/39
1939/40
1940/41
1941/42
milj. kr.
milj. kr.
milj. kr.
milj. kr.
Kontantlöner..........
.......... 513.28
542.24
593.60
649.10
Naturalöner ..........
. .•........ 279.71
335.36
387.59
408.83
792.99
877.60
981.19
1,057.93
Beräkningen grundar sig på lantbruksförbundets prisindexberäkning. I enlighet
med vad anföres i ovannämnda p. m. utgår man i beräkningarna från
en total lönesumma som medeltal för kalenderåren 1935—37 av 675 milj.
kronor. Indexberäkningen ger sedan den lönestegring, som är en följd av kontantlönernas
höjning samt prisstegringen å i naturalönen ingående produkter
och andra nyttigheter. Med hänsyn till att den fortgående mekaniseringen inom
jordbruket med all sannolikhet medfört en viss nedgång i arbetarantalet
har emellertid vid framräknandet av ovanstående summor för tiden efter produktionsåret
1938/39 räknats med en nedgång av arbetareantalet med 1 pro
-
142
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
cent per år av basårens arbetareantal. Detta innebär sålunda, att kostnadssumman
för år 1940/41 är 2 procent lägre och för år 1941/42 3 procent lägre
än den skulle ha varit vid oförändrat arbetarantal. För år 1938/39 samt tidigare
år har ingen motsvarande reducering av arbetareantalet beräknats med
hänsyn till att den då genomförda förkortningen av arbetstiden icke torde ha
medgivit någon reducering av antalet arbetare.
De ändringar, som värdesummorna för 1938/39 och 1939/40 undergått i
jämförelse med de i förenämnda proposition anförda, äro förorsakade av dels
att en viss justering av mjölkpriset gjorts (inverkar på naturalönen), dels att
säkrare uppgifter blivit tillgängliga beträffande kontantlönens storlek, sedan
den officiella lönestatistiken för 1940 publicerats.
Det har nu liksom tidigare övervägts, huruvida icke inkallelserna tili beredskapstjänstgöring
föranlett en ytterligare minskning av lönekostnaderna,
vartill hänsyn borde tagas. Från arméstaben har inhämtats, att antalet militärinkallade
från jordbruket med avdrag för hempermitteringar under år
1940/41 kan beräknas ha uppgått till 61,900 under förutsättning att inkallelserna
från jordbruket varit lika omfattande som för samtliga män i värnpliktsåldern.
Detta motsvarar 10.3 procent av antalet män i åldern 15—65 år
(1938/39 596,000 st.). En viss begränsning av inkallelserna från jordbruket
jämfört med övriga grupper anses dock ha ägt rum, varför antalet inkallade
från jordbruksbefolkningen torde ha varit något lägre. Som i nämnda antal
ingår även de män, som undergå rekrytutbildning bör reduktion göras härför.
En inom lantarbetarförbundet verkställd undersökning rörande inkallelserna
bland dess medlemmar ger vid handen, att inkallelserna varit av minst
samma omfattning under år 1939/40 som under 1940/41.
Ovannämnda uppgifter giva dock icke någon bestämd anvisning rörande
den minskning, som kan ha ägt rum i antalet dagsverken eller arbetstimmar
inom jordbruket. Det bör sålunda bemärkas, att det antal manliga arbetare,
som ingår i kostnadsberäkningen för jordbruket, uppgår till 442,000, varav
50,000 dagsverkare icke kunna betraktas såsom helårsarbetare, medan hela
antalet män i arbetsför ålder beräknats till 596,000 st. (1930 års folkräkning
upptar antalet manliga yrkesutövare inom det egentliga jordbruket till omkring
660,000 st.). Det finnes sålunda ett antal av omkring 150,000, som delvis
utgör en arbetskraftreserv — i vanliga fall tidvis arbetande i jordbruket,
tidvis sysselsatt i andra näringar -— och delvis icke tillhör arbetande kategorier.
Det torde ligga i sakens natur, att denna arbetskraftreserv under de senaste
åren tagits i anspråk i jordbruksarbete i större omfattning än eljest —- och ej blott vid arbetsbelastningens toppunkter -— såsom ersättare för inkallade
jordbrukare och arbetare. Därtill kommer den kvinnliga arbetarreserven
samt arbetare, som kunna ha tillförts från andra yrken (vägarbetare m. fl.).
Det är följaktligen icke möjligt att beräkna minskningen av antalet i jordbruket
sysselsatta arbetare med hjälp av ovan berörda uppgifter.
Vid bedömande av denna fråga får vidare beaktas, att arbetare med station
enligt tillämpad praxis kostnadsfritt erhålla bostad och bränsle för sin familj
från arbetsgivaren under inkallelsetiden, varför någon kostnadsminskning
här icke föreligger. Icke heller ha jordbrukarna någon sådan kostnadsminskning
för egna bostäder, såvitt bostadsbidrag icke utgår, varom närmare kännedom
saknas. Undersökning rörande omfattningen och verkningarna av
bidragen till inkallade pågår inom arbetsmarknadskommissionen.
Slutligen skall påpekas, att vid beräknandet av jordbrukets kostnader på
övriga områden utnyttjandet av olika produktionsfaktorer behandlats såsom
oförändrad, undantagandes förbrukningen av konstgödselmedel och köpfo
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
143
dermedel samt utnyttjandet av traktorer, för vilka minskning nu äger rum.
En minskning av arbetskraftanvändningen förutsätter emellertid under normala
produktionsförhållanden en fortgående rationalisering genom ökad
maskinanskaffning, elektrifiering, förbättring av ekonomibyggnader samt
grundförbättring. 1 verkligheten har omfattningen av och kostnaderna för
sådana åtgärder under åren närmast före kriget varit större än de bassummor,
som ligga till grund för dessa beräkningar, och det är väsentligen tack
vare detta, som man här kunnat räkna med en viss fortsatt minskning av
arbetskraftanvändningen, trots att mekaniseringen nu avstannat. Det är emellertid
tvivelaktigt, örn man i dessa beräkningar kan införa en ännu starkare
sänkning av arbetskraftvolymen — även örn en sådan skulle statistiskt påvisas
— utan att anskaffningsvolymen för maskiner samt omfattningen av
byggnadsförbättringar och grundförbättringar samtidigt beräknas hava ökat.
Där större minskning i utfört arbete på grund av förhållandena förekommit,
torde den ofta ha medfört ett eftersättande av arbeten, som hade bort utföras
(såsom underhållsarbeten, ogräsbekämpning), och en ökad arbetsinsats torde
i så fall i stället krävas senare.
Såsom ovan anförts förutsätter detta resonemang att skörd och produktion
är av normal omfattning. Den svaga skörden 1940 och 1941 liksom den på
grund härav minskade animalieproduktionen bör medföra möjlighet till en
viss minskning av arbetskraftanvändningen för tillfället, en minskning som
nu sammanfaller med inkallelser och arbetstillfällen i skogarna. Härigenom
skulle en verklig kostnadsbesparing ha uppkommit för jordbruket. Nämnda
minskning hänför sig dock endast till själva skörden och inbärgningen av höoch
sädesgrödorna samt till husdjursskötsel. All jordbearbetning och sådd
beröres ej härav; den omfattande omsådden de båda senaste åren liksom den
utökade potatis- och rotfruktsodlingen har i stället medfört ökat arbete. Såsom
en följd av de svaga fodergrödorna har dessutom tillkommit insamlingen
av nödfoder. Denna har på sina håll fått en stor omfattning. Inom husdjursskötseln
kan nämnvärd arbetsbesparing ej äga rum annat än i större besättningar.
Vid överläggningar med inom livsmedelskommissionen tillkallade
sakkunniga har bland annat anförts, att skördearbetet 1941 blivit förhållandevis
dyrt, beroende på ogynnsamt bärgningsväder och ökad omsorg med
bärgningen. Dessutom får beaktas, att flera arbetsmoment vid skörden kräva
lika lång tid, vare sig skörden är stor eller liten. Enligt från professor Nanneson
inhämtade upplysningar visade ett genomsnitt av 80 egendomar, för
vilka jämförelse gjorts mellan åren 1939/40 och 1940/41, endast en minskning
av tolala antalet arbetstimmar med 0.3 procent. Enär båda dessa år berörts
av de militära inkallelserna, säga siffrorna ingenting örn inkallelsernas inverkan.
Som bokföringsåret slutar den 30 juni, har den dåliga skörden 1941
ej heller kunnat influera. Siffrorna ge därför ringa vägledning. I brist på
närmare undersökningar synes en ungefärlig beräkning av arbetsminskningen
för skörden kunna erhållas, örn skörden av hö och spannmålsgrödor antagas
kräva i normala fall 1/„ av den tolala arbetskraftåtgången vid jordbruket
samt hälften av arbetståtgången antages vara fast (oberoende av skördens
storlek), medan den andra hälften, sålunda 1/12 av totala arbetskraftåtgången,
är proportionell mot skördens storlek. Vid en skördeminskning å lii) och
spannmålsgrödorna 1940 med 34 procent och lilli med 44 procent, skulle delta
innebära att tolala arbetskraftbehovet minskats med 2.8 respektive 3.7 procent,
motsvarande en arbetskostnadsminskning för år 1940 med 24.6 milj.
kronor och för år 1941 med 36.3 milj. kronor. I vad måll en liknande besparing
kan äga runi under 1942 blir beroende på storleken av nästa års skörd.
144
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Det bör emellertid framhållas, att den ersättningsarbetskraft, som kunnat anskaffas,
ofta fått betalas väsentligt högre än enligt avtalspriserna och därtill
varit mindre effektiv, vilket i så fall reducerar den angivna kostnadsbesparingen.
Vad arbetskraftbesparingen vid husdjursskötseln beträffar, låter den sig
svårligen beräkna. Helt allmänt torde kunna sägas, att ingen verklig kostnadsbesparing
eller i varje fall endast obetydlig sådan kan göras vid småbruk
och bondgårdar, medan däremot en sådan besparing bör uppkomma
vid större jordbruk. Det torde kunna antagas, att densamma kompenseras
av ökat arbete med omsådd och rotfruktsodling eller i övrigt är beaktad
genom den förut beräknade minskningen av arbetsstyrkan.
Det kan uppebarligen icke säkert bedömas eller beräknas i vilken utsträckning
arbetskostnadsbesparingar verkligen förekommit; enligt erhållna uppgifter
ha förhållandena i det hänseendet varit mycket växlande. Betraktar
man emellertid den ovan angivna reduceringen på grund av minskat skördearbete
såsom giltig, så kan ifrågasättas, huruvida besparingen år 1940 helt
skall avräknas på skördeåret 1939/40 och besparingen år 1941 helt på skördeåret
1940/41 eller örn den delvis skall läggas på nästföljande år. För det
senare fördelningssättet talar den omständigheten, att skördearbetet med
sädesgrödorna liksom tröskningen till icke ringa del infaller under tiden efter
1 september samt att grödorna komma till användning under det följande
året. Delegationen har funnit sig böra räkna med två olika alternativ. Det
första innebär att besparingarna helt avräknas på det skördeår, inom vilket
större delen av kalenderåret inrymmes; det andra alternativet innebär
kostnadsbesparingen fördelas lika mellan detta och nästföljande år.
De totala arbetskostnaderna skulle vid dessa båda alternativ bliva
1938/39
milj. kr
1939/40
milj. kr
1940/41
milj. kr
1941/42
milj. kr
Alt. I
Alt. II
. . . 792.99
. . . 792.99
853.00
865.30
944.89
950.74
1,057.93
1,039.78
10.
Kapitalkostnader.
Någon tillgänglig statistik för att bedöma det i jordbruket investerade kapitalets
storleksförändring under de sista åren finnes ej. Nedan angivna kostnader
ha därför beräknats under förutsättning av oförändrad kapitalinvestering.
Den beräknade kapitalvolymen hänför sig till åren 1935—37.
Under de närmaste åren därefter förekom otvivelaktigt en ökning av kapitalinvesteringen,
medan under åren 1940/41 och 1941/42 kapital i viss mån
torde ha frigjorts från jordbruksdriften. Emellertid voro de förkrigsvärden
(bland annat taxeringsvärdena), på vilka beräkningen bygger, förhållandevis
låga.
Enligt beräkningarna bli räntekostnaderna med oförändrad kapitalvolym
följande;
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42
Milj. kr ... 202.30 213.48 218.64 207.97
Vissa, mera betydelsefulla räntesatser, som användas i beräkningarna
(sparbankernas och hypoteksbankernas) bli ej tillgängliga förrän c:a 3.5
månader efter det de varit aktuella. I beräkningen för 1941/42 ingå därför
för nämnda kreditinstitut endast räntesatserna t. o. m. december månad 1941.
Kungl. Alaj:ts proposition nr 319.
Jordbrukets kostnader i sammandrag.
145
■
1938/39
milj. kronor
1939/40
milj. kronor
1940/41
milj. kronor
1941/42
milj. kronor
Köpgödsel ............................
64.46
74.45
88.04
90.19
Utsäde för omsådd....................
—
—
1.28
—
Köpfodermedel........................
104.08
109.89
87.78
127.73
Maskiner och redskap ................
72.81
83.20
94.32
100.53
Traktorkostnader ....................
18.07
25.45
25.08
35.45
Diverse kostnader ....................
73.93
94.34
122.99
137.41
Ekonomibyggnader....................
84.42
87.88
90.25
92.88
Grundförbättringar....................
7.54
7.88
8.67
9.68
Arbetskostnader, Alt. I................
792.99
853.00
944.89
1,057.93
> > II................
792.99
865.30
950.74
1,039.78
Kapitalkostnader......................
202.30
213.48
218.64
207.97
Avgår utsädesrabatter ................
—
—
3.04
—
Summa kronor, Alt. I
1,420.60
1,549.57
1,678.90
1,859.77
> » > II
1,420.60
1,561.87
1,684.75
1,841.62
Index, > I
100
109.1
118.2
130.9
> > II
100
109.9
118.6
129.6
Bihang lill riksdagens protokoll 7942. 1 sami. Nr 319.
10
146
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Bilaga 3.
P. M.
rörande jordbrukets kontanta inkomster och utgifter 1932—1940.
Inledning.
Till grund för prissättningen på jordbruksprodukter hava under de senaste
åren lagts vissa beräkningar rörande förändringarna i jordbrukets inkomster
och kostnader jämfört med produktionsåret 1938/39. Dylika beräkningar
verkställas numera höst och vår på uppdrag av statens livsmedelskommission
av en särskild delegation. Innebörden och räckvidden av de härvid vunna
resultaten belysas närmare i den redogörelse för inkomst- och kostnadsundersökningen
för produktionsåret 1941/42, vilken avgivits av nämnda delegation.
Det framgår av denna redogörelse, att undersökningarna gälla jordbrukets
inkomster resp. kostnader, såvitt dessa avse den egentliga jordbruksdriften.
Inkomsterna av skogsbruk äro sålunda icke medtagna i beräkningarna. Vidare
äro inkomsterna av den egentliga jordbruksdriften mera ofullständigt
redovisade än kostnaderna, varför de absoluta talen för inkomster resp.
kostnader ej äro jämförbara med varandra. En jämförelse måste i stället
grundas på de indextal, som framräknats för inkomsterna resp. kostnaderna
och vilka göra det möjligt att bedöma förskjutningarna i förhållandet mellan
dessa. Detta innebär, att något omdöme om jordbrukets lönsamhet, absolut
taget, icke kan grundas på dessa undex-sökningar.
Vid framräknandet av nämnda inkomst- och kostnadsindex har jordbruket
tagits såsom en helhet. Det har sålunda icke varit möjligt att på denna
väg belysa de olikheter ifråga om den ekonomiska utvecklingen, som kunna
föreligga såväl mellan jordbruk i olika delar av landet som mellan jordbruk
av olika storleksklasser, olika kulturtyp och olika produktionsinriktning.
Med hänsyn till den i dessa hänseenden begränsade räckvidden av undersökningarna
av jordbrukets inkomster och kostnader, vilken med styrka
framhållits av den nämnda delegationen, har det befunnits önskvärt att
komplettera desamma med annat material till belysning av jordbrukets ekonomiska
förhållanden. Särskilt har det synts angeläget att söka närmare belysa
de skiljaktigheter i fråga om den ekonomiska utvecklingen, som kunna
förefinnas inom jordbruket, samt att därvid taga hänsyn även till de inkomster
utanför den egentliga jordbruksdriften, framför allt av skogsbruk
och körslor, som komma en betydande del av jordbruket tillgodo.
Efter bemyndigande av Kungl. Majit har livsmedelskommissionen därför
låtit sin statistiska byrå företaga en representativ undersökning av jordbrukets
kontanta inkomster och utgifter åren 1938 och 1940, grundad på uppgifterna
i A-bilagan till jordbrukarnas självdeklarationer. Denna undersökning
anknyter direkt till en motsvarande undersökning, avseende åren 1932,
1935 och 1937, vilken företagits av 1938 års jordbruksutredning och därefter
bearbetats och kompletterats inom livsmedelskommissionen. Genom denna
anknytning har ett enhetligt material bearbetats för ett relativt långt tids
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
147
avsnitt, varigenom en säkrare grund erhållits för bedömningen av utvecklingstendenserna
än fallet skulle varit vid en mera fristående undersökning
av endast ett par år.
Utöver detta material föreligga till belysning av förändringarna i jordbrukets
ekonomiska läge även lantbruksstyrelsens av professor L. Nanneson bearbetade
undersökningar av jordbrukets lönsamhet (Räkenskapsresultat
från svenska jordbruk). T. o. m. räkenskapsåret 1938/39 hava dessa undersökningar
emellertid måst grundas på ett material av tämligen begränsad omfattning
och en mycket ojämn fördelning på olika områden och storleksgrupper,
beroende på den ojämna anslutningen till bokföringsbyråer och bokföringsföreningar.
Då de i dessa räntabilitetsundersökningar ingående egendomarna
dessutom med säkerhet kännetecknats av en rationellare drift än genomsnittsjordbruket,
har den för dem beräknade nettoavkastningen icke
kunnat betraktas såsom representativ för jordbruket i dess helhet. Däremot
torde förändringarna i jordbrukets räntabilitet år från år bättre lia belysts
genom dessa undersökningar.
Sedan 1939 års riksdag anvisat medel till en av lantbruksstyrelsen planerad
fortlöpande jordbruksekonomisk undersökning, hava däremot dessa Räkenskapsresultat
kunnat grundas på ett mera omfattande och mera representativt
material. Hittills föreligger redogörelsen för bokföringsåret 1939/40 i fullbordat
skick, varjämte en preliminär redogörelse lämnats för bokföringsåret
1940/41, grundad på uppgifterna från c:a 400 egendomar, villia deltagit i undersökningen
båda de nämnda räkenskapsåren. I den följande redogörelsen
skola de vid dessa undersökningar vunna resultaten sammanställas med dem,
som erhållits vid jordbruksutredningens och livsmedelskommissionens bearbetning
av deklarationsmaterialet.
Material och metod.
I syfte att närmare belysa jordbrukets produktionsbetingelser lät 1938 års
jordbruksutredning företaga en undersökning rörande jordbrukets driftsförhållanden.
Uppgifterna till denna insamlades samtidigt med uppgifterna till
den representativa jordbruksräkningen 1938 men endast från omkring hälften
så många brukningsdelar, d. v. s. från ungefär en tjugondedel av samtliga
jordbruk med över 2 lia åker. Sammanlagt bearbetades för denna undersökning
uppgifter från 17,760 brukningsdelar med mera än 2 ha åker.
I anslutning till denna undersökning företogs en bearbetning av självdeklarationerna
från de jordbrukare, vilka lämnat uppgifter till densamma, avseende
de tre åren 1932, 1935 och 1937. Av deklarationsmaterialet visade sig
emellertid uppgifterna från ett ganska stort antal brukningsdelar vara ofullständiga
eller motsägande och måste för den skull uteslutas. För att erhålla
full jämförbarhet mellan de olika åren (samma omfattning på fastigheten
och samma brukare) var det dessutom nödvändigt att utesluta de fall, där
väsentliga ändringar i brukningsförhållandena ägt nini under tiden 1932—
1937. ''l ill följd härav kom det i jordbruksutredningens undersökning av självdeklarationerna
bearbetade materialet att begränsas till 7,951 av ägaren själv
brukade egendomar.
Förden av livsmedelskommissionen företagna undersökningen rörande jordbrukets
inkomster och utgifter under åren 1938 och 1940 införskaffades likaledes
självdeklarationerna för de egendomar, som deltagit i jordbruksutredningens
driftsundersökning. Av materialet måste därefter en utgallring
företagas efter samma principer som vid jordbruksutredningens deklarations
-
148
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
undersökning. Sedan denna verkställts återstodo för bearbetning deklarationerna
från 10,513 av ägaren själv brukade gårdar. En icke obetydlig utökning
av materialet har sålunda ägt rum vid livsmedelskommissionens undersökning.
Till en del sammanhänger detta med att ett något större antal
deklarationer kunnat erhållas från länsstyrelserna för åren 1938 och 1940
än för de tidigare undersökta åren. Därtill kommer emellertid, att ändringar
i brukningsförhållandena föranlett en mindre utgallring av deklarationer för
dessa båda år än för de föregående. Trots den ökning av antalet bearbetade
deklarationer, som sålunda ägt rum vid livsmedelskommissionens undersökning,
avser emellertid större delen av materialet egendomar, från vilka uppgifter
erhållits för samtliga år.
Till grund för beräkningen av jordbrukets kontanta inkomster och utgifter
hava lagts uppgifterna från de av ägaren själv brukade gårdarna. Fördelningen
av dessa på områden och storleksgrupper framgår av tabell 1.
Tabell 1. Antal i deklarationsundersökningarna ingående egendomar.
Storleksgrupper
ha åker
Samt- |
liga
Område
2-5
5-10
10-20
20-30
30-50
50-100
Över
100
Jordbruksutredningens undersökning,
1932, 1935 och 1937.
Södra och mellersta Sveriges slätt- bygder..........................
110
513
1,040
579
434
215
82
2,973
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder..................
654
1,364
927
187
99
44
13
3,288
Norra Sverige ....................
663
768
234
21
4
—
—
1,690
Hela riket
1,427
2,645
2,201
787
537
259
95
7,951
Livsmedelskommissionens undersök- ning, 1938 och 1910.
Södra och mellersta Sveriges slätt- bygder..........................
186
671
1,276
632
483
247
109
3,604
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder ..................
933
1,925
1,194
239
126
56
15
4,488
Norra Sverige ....................
983
1,088
319
26
4
1
—
2,421
Hela riket
2,102
3,684
2,789
897
613
304
124
10,513
Inom samtliga storleksgrupper i slättbygdsområdena i södra och mellersta
Sverige torde antalet uppgifter vara fullt tillräckligt för en bearbetning av
detta slag. För mellersta Sveriges skogs- och dalbygder ingå i storleksgruppen
över 100 ha åker endast 13 resp. 15 egendomar och för norra Sverige i
storleksgruppen 30—50 ha åker endast 4, varjämte inom samma område storleksgruppen
50—100 ha i den senare av de båda undersökningarna ingår en
brukningsdel. Dessa uppgifter äro tydligen alltför fåtaliga, för att några säkra
slutsatser skola kunna dragas ur dem, varför de ej kommit till användning.
Beräkningen av de totala inkomst- och utgiftsbeloppen för storleksgrupper - na med över 30 ha åker i norra Sverige har i stället skett på grundval av
uppgifterna för egendomarna örn 20—30 ha åker.
Materialets representativitet belyses ytterligare i tabell 2, där en jämförelse
gjorts mellan den vid 1937 års jordbruksräkning för de av ägaren själv brukade
gårdarna konstaterade procentuella fördelningen på storleksgrupper in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
149
om de tre stora naturliga jordbruksområdena och samma fördelning av de
undersökta egendomarna. Det framgår av denna, att småbruken med 2—5
lia åker genomgående och inom slättbygderna även brukningsdelarna med
5—10 lia åker äro underrepresenterade, under det att de flesta övriga storleksgrupper
äro i motsvarande mån överrepresenterade i materialet. Såsom
av tabell 1 framgår torde emellertid antalet undersökta brukningsdelar inom
de minsta storleksgrupperna i och för sig vara fullt tillräckligt, för att tillförlitliga
jämförelsetal på grundval därav skola kunna framräknas. Vid beräkningen
av de totala inkomstsummorna kommer för övrigt den ojämna
fördelningen på storleksgrupper icke att förrycka resultatet, då uppräkningen
skett särskilt för varje storleksgrupp och område.
En jämförelse mellan materialet för de båda deklarationsundersökningarna
i fråga om den procentuella fördelningen på storleksgrupper visar, att en
mycket god överensstämmelse råder. Den utvidgning av undersökningsmaterialet,
som kunnat äga runi vid den senare av de båda undersökningarna,
har sålunda icke i nämnvärd grad rubbat fördelningen på storleksgrupper.
Tabell 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsdelar på olika
storleksgrupper.
Storleksgrupper,
lia åker
Samt-
liga
Område
2-5
5-10
10-20
20-30
30-50
50-100
Över
100
Samtliga brukningsdelar med över 2 ha
åker enligt 1U37 års jordbruks- räkning.
Södra och mellersta Sveriges slätt- bygder..........................
22
27
30
11
6
3
1
100
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder ..................
41
37
17
3
1
1
0
100
Norra Sverige ....................
55
35
9
1
0
0
0
100 ;
De i jordbruksulredningens deklara- tionsundersökning ingående bruk- ningsdelarna.
Södra och mellersta Sveriges slätt- bygder..........................
4
17
35
19
15
7
3
''
100
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder ..................
20
42
28
H
3
1
0
100
Norra Sverige ....................
3!)
46
14
i
0
—
—
100
De i livsmedelskommissionens deklara- lionsundersökning ingående bruk- ningsdelarna.
Södra och mellersta Sveriges slätt- bygder..........................
5
19
35
18
13
7
3
100
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder ..................
21
43
27
5
3
1
0
100
Norra Sverige ....................
4 L
45
13
1
0
0
—
100 !
Det material, som sålunda insamlats till undersökningen har på sätt som
framgått av tabellerna 1 och 2 grupperats på de s. k. naturliga jordbruksområdena
och inom dessa på storleksgrupper efter de indelningsgrunder, som
begagnas inom den officiella jordbruksstatistiken. Vid bearbetningen av det
150
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
sålunda ordnade materialet hava primäruppgifterna omräknats dels till siffror
per ha jordbruksjord, varvid ängsmarken reducerats till åker med ledning
av den officiella jordbruksstatistikens siffror för avkastningen, dels till
totalsiffror för riket. Denna sistnämnda omräkning har skett på så sätt, att
primäruppgifterna i deklarationsmaterialet för varje särskild storleksgrupp
inom de olika produktionsområdena uppräknats i enlighet med förhållandet
mellan den totala åkerarealen vid samtliga brukningsdelar inom resp. storleksgrupp
och produktionsområde å ena sidan och den sammanlagda åkerarealen
vid de undersökta brukningsdelarna inom samma storleksgrupp och område
å andra sidan. De på detta sätt erhållna siffrorna ha därefter summerats på
storleksgrupper och dessa uppgifter i sin tur lagts samman till totalsiffror för
de tre stora naturliga huvudområden, i vilka landet numera plägar indelas i
den officiella jordbruksstatistiken (södra och mellersta Sveriges slättbygder,
södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder samt norra Sverige).
En dylik uppräkning förutsätter, att det bearbetade materialet är ur olika
synpunkter representativt för jordbruket i dess helhet. Om så icke är fallet,
medför helt naturligt den generalisering, som uppräkningen till totalsiffror
innebär, att siffrorna för de större områdena eller hela riket komma att ge
en felaktig bild av den verkliga utvecklingen.
I samband med insamlingen av uppgifter till jordbruksutredningens driftsundersökning
framhölls starkt betydelsen av att urvalet av egendomar gjordes
representativt. Särskilt underströks, att uppgifter borde insamlas från såväl
bättre som sämre skötta gårdar samt att de mindre brukningsdelarna borde
bli i tillräcklig omfattning företrädda i undersökningen. Emellertid föreligga
vid varje undersökning av detta slag betydande svårigheter att i nämnda
hänseenden uppnå fullt tillfredsställande representativitet hos materialet. Det
är i allmänhet lättare att erhålla fullständiga och tillförlitliga uppgifter från
bättre skötta egendomar än från sämre skötta och likaledes lättare att erhålla
sådana från större än från mindre brukningsdelar. I de fall, där jämförelser
kunnat göras mellan det till driftsundersökningen insamlade materialet och
den officiella jordbruksstatistiken eller annat material, har det också visat
sig, att de i denna undersökning ingående egendomarna efter allt att döma
i genomsnitt representera ett något bättre kultur tillstånd och en något intensivare
drift än genomsnittet för hela det svenska jordbruket. Sålunda uppvisa
de i fråga örn de flesta grödor en något högre genomsnittlig avkastning per
hektar än den i Jordbruk och boskapsskötsel redovisade och likaså ett i jämförelse
med 1937 års jordbruksräkning något högre antal av de viktigaste
husdjuren, speciellt nötkreaturen. Likaledes synes maskinanvändningen vid
de undersökta egendomarna i genomsnitt vara av en något större omfattning
än genomsnittligt för hela jordbruket. Vidare voro de större egendomarna
i förhållande till hela antalet sådana betydligt talrikare representerade i undersökningen
än fallet var med de mindre brukningsdelarna.
Härtill kommer, att strävandena att genom ett representativt urval av egendomar
få ett material, som gav en så säker bild som möjligt av det under
medelgoda förhållanden arbetande jordbruket, i fråga örn deklarationsuppgifterna
i viss mån motverkats av den kraftiga nedskärning, som måst göras
av detta material. I relativt större utsträckning härröra nämligen de uppgifter,
som icke kunnat medtagas vid bearbetningen såsom varande ofullständiga
eller uppenbart felaktiga, från de sämre skötta brukningsdelarna. Det
i deklarationsundersökningen ingående materialet har därigenom kommit att
bestå av ett förhållandevis större antal välskötta och av ett relativt mindre
antal sämre skötta jordbruk än jordbruksutredningens driftsundersökning.
Dessa förhållanden böra beaktas vid bedömandet av undersökningsresultaten.
Räckvidden av denna begränsning i fråga om undersökningens repre
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 319-
151
sentativitet bör dock icke överdrivas. Den omständigheten att undersökningsmaterialet
bestått av ett förhållandevis stort antal välskötta gårdar kan sålunda
väntas medföra, att såväl inkomsterna som utgifterna per hektar jordbruksjord
blivit något för högt beräknade. Likaså kunna de beräknade totalsiffrorna
för hela riket för varje särskilt år antagas vara något för höga. Å
andra sidan torde denna omständighet knappast kunna vara av någon betydelse
vid en jämförelse mellan olika år, då till största delen samma material
hela tiden ligger till grund för beräkningarna och den utökning därav,
som kunnat äga rum för åren 1938 och 1940, knappast synes ha ändrat dess
karaktär. Inte heller kan den omständigheten, att det större jordbruket varit
förhållandevis bättre representerat i undersökningsmaterialet än det mindre,
ha inneburit någon felkälla vid framräkningen av totalsiffrorna, alldenstund
denna, såsom redan framhållits, skett på grundval av en indelning av materialet
på storleksgrupper och produktionsområden. Däremot bör beaktas, att
materialet ej omfattar brukningsdelar med 2 hektar åker eller därunder.
Vid bedömandet av undersökningsresultaten bör ytterligare beaktas, att vid
upprättandet av självdeklaration följes den s. k. kontantprincipen. Denna
innebär, att i deklarationen jämte värdet av naturaförmånerna upptages allt,
som influtit eller utbetalats kontant, vare sig inkomsterna resp. utgifterna
avse beskattningsårets verksamhet eller icke. Om exempelvis ett års spannmålsskörd
försäljes först under nästkommande beskattningsår, kan under
det ena året ingen inkomt av spannmål komma att deklareras, under det att
följande år kanske tvenne års skördar försäljas och upptagas i deklarationen.
På samma sätt kommer ett parti kraftfoder, som inköpts och utfodrats
under ett beskattningsår men betalats först under det följande, att i deklarationen
upptagas först under detta senare. Då hänsyn sålunda icke tages till
eventuella lagerbehållningar vid beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten
av jordbruksfastighet växla mera år från år, än vad som svarar mot
de verkliga förändringarna i jordbruksegendomens ekonomiska ställning.
Detta förhållande medför givetvis en viss osäkerhet vid en undersökning, som
grundar sig på självdeklarationer. Det kan dock antagas, att olikheter av
detta slag skola i stor utsträckning utjämnas, då materialet är av så stor
omfattning som fallet varit vid här berörda undersökningar.
Produktions- och prisutveckling 1930—1940.
De förändringar i jordbrukets ekonomiska läge, sorn avspegla sig i det
undersökta deklarationsmaterialet, gå tillbaka på de förändringar i dels jordbruksproduktionens
omfattning och inriktning, dels priserna på jordbruksprodukter,
som ägt rum under den undersökta perioden. Innan en redogörelse
för själva undersökningsresultaten lämnas, skall därför bär meddelas en
sammanställning av de viktigare förskjutningarna i dessa hänseenden.
Arealen brödsäd var, såsom av tabell 3 framgår, under åren 1931 och
1932 några procent lägre än medelarealen 1926/30, men steg därefter 1933
och 1934 till 6 procent över denna. År 1935 minskades brödsädsarealen ånyo
och var 1935—1938 av samma omfattning som under basperioden. År 1939
låg den 3 procent högre men sjönk 1940, så att den detta är låg 4 procent
lägre än 1926/30. Arealen av övrig spannmål har under hela den undersökta
perioden varit mindre än 1926/30. Särskilt stark var nedgången 1933 och
1934, d. v. s. de år då brödsädsarealen hade sin största omfattning. Potatisarealen
har efter 1930 varit 5 å 10 procent lägre än 1926/30, under det att
sockerbetsodlingen uppvisat en mycket stark ökning. Från och med 1933 har
152
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tabell 3. Förändringarna i areal, skörd och priser åren 1930—1940.
1930
1931
1932
1933
1934
1935
1936
1937
1938
1939
1940
Arealförhållanden.
Indextal 1926—B0 = 100.
Brödsäd ..................
101
97
98
106
106
100
100
100
100
103
96
Övrig spannmål............
98
96
94
91
92
93
96
92
93
93
95
Potatis....................
95
92
96
92
92
90
93
91
93
92
94
Sockerbetor ................
121
116
131
166
166
166
168
181
166
166
178
Foderrotfrukter............
lil
108
89
78
80
81
79
78
76
72
68
Vall .....................
101
105
108
108
108
109
109
lil
112
112
112
Skörden, angiven i skörde- enheter.
Indextal 1926—30 = 100.
Spannmål..................
103
87
109
105
116
110
101
107
121
117
81
Rotfrukter ................
119
96
133
130
133
126
125
134
128
125
135
Hö........................
1C3
104
108
90
92
101
100
lil
112
94
62
Bete o. grönfoder..........
102
110
lil
93
95
105
106
119
121
103
72
Ängsmarkens avkastning....
108
lil
97
91
89
99
100
98
97
94
70
Summa skördeenheter
104
98
109
99
104
106
103
110
115
105
78
Prisutvecklingen.
Indextal 1925—29 = 100.
Svenskt vete ..............
81
84
77
76
75
74
75
86
83
79
103
Vit foderhavre ............
64
69
68
62
76
79
83
101
88
84
132
Konsumtionsmjölk..........
95
95
91
91
95
95
100
105
109
114
123
Produktmjölk..............
74
62
56
63
76
82
88
95
100
106
128
Kor, klass I ..............
91
75
59
55
72
89
92
88
91
103
113
Svin, » I ..............
86
54
55
54
51
75
81
83
92
91
106
Ägg ......................
79
66
61
57
63
72
80
87
86
87
103
Vegetabiliska livsmedel ....
76
72
74
72
72
72
75
83
82
80
93
Animaliska > ....
85
75
71
68
77
84
87
91
95
101
118
Producentprisindex ........
83
74
69
66
72
81
86
92
95
100
120
Majs......................
70
50
58
53
76
90
93
95
98
109
108
Jordnötskakor..............
69
64
75
69
73
84
92
95
94
102
115
Konstgödsel................
88
87
84
89
82
80
80
79
81
81
102
Byggnadsmaterial..........
92
87
81
78
88
89
88
104
100
110
124
Maskiner o. redskap........
98
98
92
89
91
98
98
112
120
117
131
Arbetslöner................
99
96
94
91
90
91
94
104
110
114
Anm. Indextalen för arealförhållanden äro beräknade efter den officiella statistikens uppgifter.
Skördeindextalen äro baserade på den officiella statistikens uppgifter över skörden, angiven i
skördeenheter.
Prisindextalen äro med undantag för de fyra sista raderna, som äro hämtade från Sveriges
Lantbruksförbunds (tidigare Sveriges lantbrukssällskap) vägda prisindex (den äldre indexserien),
erhållna ur Kungl. Maj:ts prop. nr 278 år 1941, tab. 1 och 2 b.
arealen sockerbetor varit 66—81 procent större än 1926/30. Däremot har
arealen foderrotfrukter, som 1930 och 1931 låg c:a 10 procent högre än
1926/30, därefter gått starkt tillbaka i omfattning och utgjorde 1940 föga
mer än två tredjedelar av medelarealen under basperioden. Arealen vall återigen
utvisar en tendens till utvidgning och var mot slutet av den undersökta
perioden något mer än 10 procent större än 1926/30.
Skördeutbytet, beräknat i skördeenheter, var under hela tiden fram t. o. m.
1939 med undantag för åren 1931 och 1933 större än 1926/30. Nedgången de
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
153
håda nämnda åren var f. ö., om hänsyn tages till samtliga grödor, obetydlig
i förhållande till medelskörden under basperioden, nämligen 2 procent 1931
och 1 procent 1933. Skörden av enbart spannmål låg däremot år 1931 icke
mindre än 13 procent under genomsnittet för åren 1926/30. Mycket goda
skördeår voro åren 1932, 1937 och särskilt 1938, då skörden, uttryckt i
skördeenheter, var inte mindre än 15 procent större än 1926/30. Efter denna
serie av i allmänhet goda och för åtskilliga år mycket goda skördar följde
1910 en kraftig försämring av skördeutfallet, så att totalskörden detta år uppgick
till endast 78 procent av medelskörden 1926/30. För tiden t. o. m. 1939
lia skördarna av spannmål och rotfrukter undergått den starkaste relativa
ökningen, under det att höskörden samt skörden av bete oell grönfoder uppvisa
en mera ojämn utveckling och avkastningen av ängsmarken i allmänhet
legat på en lägre nivå än under basperioden. Under år 1940 låg rotfruktsskörden
35 procent högre än 1926/30, under det att alla övriga grödor
uppvisade en stark minskning. Kraftigast var denna för höskörden, sorn utgjorde
blott 62 procent av medelskörden under basperioden.
Prisutvecklingen belyses av indextal med åren 1925/29 som basperiod. Redan
år 1930 lågo priserna, såsom framgår av tabellen, över hela linjen lägre
än medelpriserna under denna basperiod. Nedgången var då starkast för de
vegetabiliska produkterna. Under de närmast följande åren förblevo emellertid
priserna på dessa i stort sett oförändrade, medan prisläget för animaliska
produkter starkt försämrades och under 1932 och 1933 var lägre än
för vegetabilierna, jämfört nied medelprisläget 1925/29. Bottenläget för priserna
på jordbrukets produkter nåddes år 1933, då jordbruksnämndens producentprisindex
visar en prisnivå av 66 procent av 1925/29 års priser. För
samma år anger kommerskollegii partiprisindex prisnivån för vegetabiliska
livsmedel till 72 procent och för animaliska livsmedel till 68 procent av 1925/
29 års nivå. Av jordbruksförnödenlieterna bade kraftfoder sjunkit i pris i
ungefär motsvarande grad, under det att prisfallet på övriga förnödenheter
var betydligt mindre. Arbetslönerna lågo vid denna lid 9 procent lägre än
under basperioden.
Redan under de första åren på 1930-talet hade en rad av åtgärder vidtagits
från statsmakternas sida för att begränsa det av den internationella marknadsutvecklingen
förorsakade prisfallet. Är 1930 hade sålunda inmalningstvånget
införts, och 1931 tillkom det s. k. inlösningsförfarandet ifråga örn
brödsäd. Är 1932 reglerades prisbildningen på mjölk genom utbetalande av
dels pristillägg för exportsmör, dels prisutjämningsbidrag för produktmjölk.
Slaktdjurs- oell fodermedelsregleringarna tillkommo 1933 och regleringen av
ägghandeln 1934.
Dessa olika regleringsåtgärder tillkommo efterhand som krisläget blev
akut inom de olika av deni berörda produktionsområdena. Är 1934 skedde
såtillvida en samordning av de olika statliga ingripandena, som prissättningen
enligt beslut av detta års riksdag började ske med utgångspunkt från medelpriserna
under perioden 1925/30. Till att börja nied fastställdes som norm
för prispoliliken uppnåendet av en prisnivå, suni svarade mot 75 procent av
medelprisnivån 1925/29. År 1936 försköts målsättningen för prispoliliken i
anslutning till den allmänna konjunkturförbättringen därhän, att 1925/29
ars medelprisnivå blev en övre oell 75 procent av densamma en undre gräns
för den skala, inom vilken priserna på jordbruksprodukter skulle få fluktuera.
År 1937 ägde en ytterligare förskjutning i målsättningen ruin, så att
priserna därefter i stort sett skulle få stiga lill högst 15 procent över eller
sjunka lill lägst 15 procent under 1925/29 års inedelprisnivå.
Denna inriktning av don stalliga prispoliliken ifråga örn jordbruksprodukter
avspeglar sig tydligt i den faktiska prisutvecklingen. Från och nied 1934
154
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
uppvisa priserna å de flesta produkter en mer eller mindre jämn stegring.
År 1939 uppnådde jordbruksnämndens prisindex för jordbruksprodukter
samma nivå som under perioden 1925/29. Såsom framgår av kommerskollegii
partiprisindex var emellertid stegringen avsevärt större för de animaliska
än för de vegetabiliska produkterna. Av de olika produkter, vilkas
priser redovisas i tabell 3, uppvisar konsumtionsmjölken år 1939 en stegring
med 14 procent över 1925/29 års nivå, produktmjölken en stegring med 6
procent och kor klass I en stegring med 3 procent. Däremot låg priset på
svenskt vete detta år ännu 21 procent lägre än medelpriset för åren 1925/29.
Sedan stormaktskriget utbrutit på hösten 1939, erhöll regeringen av den
urtima riksdagen detta år fullmakt att utan hinder av tidigare beslut eller
uttalanden handhava jordbruksregleringen och vidtaga de ändringar i densamma,
som betingades av omständigheterna. Något allmänt uttalande rörande
riktlinjerna för prispolitiken på jordbrukets område gjordes icke av riksdagen.
Från och med den 1 juli 1940 löstes denna prispolitik helt från det
samband med den genomsnittliga prisnivån 1925/29, som under de närmast
föregående åren satt sin prägel på densamma.
De förändringar i priserna på jordbruksprodukter, som i anslutning härtill
genomfördes på hösten 1939 och under loppet av 1940, resulterade i att prisnivån
för dessa enligt jordbruksnämndens producentprisindex steg från 100
år 1939 till 120 år 1940. Fortfarande var emellertid prisnivån i förhållande
till 1925/29 mycket växlande för olika produkter. Medan priset på svenskt
vete år 1940 låg endast 3 procent högre än 1925/29, hade priset på produktmjölk
stigit med 28 procent och priset på konsumtionsmjölk med 23
procent i förhållande till basperioden. Priset på kor (klass I) låg 13 procent,
priset på svin (klass I) 6 procent och priset på ägg 3 procent högre än 1925/
29. De i förhållande till priserna på vegetabiliska produkter relativt höga animaliepriserna
jämte den tilltagande knappheten på importerat foder förklarar
den utomordentligt starka prisstegring, som vit foderhavre uppvisar,
från 84 procent av 1925/29 års priser år 1939 till 132 procent därav 1940.
Jordbrukets kontanta inkomster. I
I anslutning till A-bilagans uppställning ha de vid bearbetningen av materialet
framräknade inkomsterna fördelats på följande poster: spannmål och
frövaror, sockerbetor, potatis jämte rotfrukter, grönsaker och trädgårdsprodukter,
hö, halm och grönfoder, hästar och nötkreatur, svin och grisar, fjäderfä
och ägg, mjölk och produkter därav dels vid leverans till mejeri, dels
vid försäljning till enskilda personer, diverse produkter (får och getter, fisk
och vilt, lin, ull, hudar och skinn m. m.), inkomster av skogsbruk samt
diverse inkomster (körslor och uthyrning av maskiner, dragare eller annan
arbetskraft, försäljning av döda yttre inventarier samt av sten, grus, torv etc.,
ersättning för vägunderhåll och andra ej annorstädes upptagna inkomstposter)
samt arrenden, hyror och avgälder. Genom denna redovisning torde
en i stort sett tillfredsställande fördelning av totalinkomsterna på särskilda
poster ha erhållits, även örn det i vissa fall skulle varit önskvärt att driva
differentieringen något längre. Sålunda hade det med hänsyn till bristen på
säker statistik över försäljningen av trädgårdsprodukter och grönsaker varit
värdefullt, örn inkomsterna därav hade kunnat redovisas särskilt, men detta
har icke låtit sig göra.
Resultatet av inkomstberäkningen för riket och de tre stora huvudområdena
framgår av tabellerna 4 och 5.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319. 155
Tabell 4. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1932—1940, milj. kronor.
1932
1935
1937
1938
1940
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.
Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och trävaror ..............
96.5
131.0
135.9
159.4
168.4
sockerbetor..........................
41.8
50.4
63.4
58.5
61.4
potatis m. m.........................
16.1
17.6
21.8
29.7
38.8
hö, halm och grönfoder..............
3.4
4.8
5.3
5.0
8.2
Summa vegetabiliska produkter
157.8
203.8
226.1
252.6
276.8
hästar och nötkreatur................
61.9
93.9
109.3
106.4
147.0
svin och grisar......................
70.5
89.9
99.8
100.5
111.5
fjäderfä och ägg ....................
16.7
18.6
22.2
23.1
24.6
mjölk till mejeri ....................
148.2
188.5
227.0
246.9
302.6
> > enskilda ..................
19.8
20.0
18.5
18.1
15.8
Summa animaliska produkter
317.1
410.9
476.8
495.0
601.5
Diverse produkter ..................
3.9
5.1
5.9
3.7
4.7
Summa inkomster av försålda produkter
478.8
619.8
709.1
751.3
883.0
Diverse inkomster............................
17.2
16.7
17.2
16.0
17.0
därav för körslor ..........................
10.3
8.8
8.9
7.3
8.3
Inkomster av skogsbruk......................
17.9
24.4
40.8
40.0
50.0
Arrenden och avgälder........................
9.6
9.7
9.9
8.3
8.7
Samtliga kontanta inkomster
523.5
670.6
777.0
815.6
958.7
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.
Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och trävaror ..............
14.6
23.1
20.4
24.1
27.8
sockerbetor..........................
0.2
0.6
0.9
0.8
0.9
potatis m. m.........................
8.9
10.8
13.6
14.8
18.8
hö, halm och grönfoder..............
1.9
2.3
2.3
1.7
3.9
Summa vegetabiliska produkter
25.6
36.8
37.2
41.1
51.4
hästar och nötkreatur................
39.3
55.9
63.8
66.4
95.4
svin och grisar......................
34.8
48.7
55.3
62.3
67.6
fjäderfä och ägg......................
10.7
11.9
14.2
15.3
15.2
mjölk till mejeri ....................
65.5
86.0
109.5
124.8
162.6
> > enskilda ..................
25.9
24.3
23.9
21.4
19.0
Summa animaliska produkter
176.2
226.8
266.7
290.2
359.8
Diverse produkter....................
2.9
3.5
3.3
2.6
2.7
Summa inkomster av försålda produkter
204.7
267.1
307.2
334.2
413.9
Diverse inkomster............................
14.7
17.6
17.7
17.7
16.5
därav för körslor ..........................
10.3
12.9
13.4
12.6
12.4
Inkomster av skogsbruk......................
28.4
50.4
90.5
91.9
94.1
Arrenden och avgälder........................
6.2
6.3
6.5
6.0
6.3
Samtliga kontanta inkomster
254.0
841.4
421.9
449.8
530.8
Norra Sverige.
Inkomster av försålda produkter
0.9
därav spannmål och frövaror ..............
0.7
0.8
0.9
0.7
sockerbetor..........................
—
—
—
—
—
potatis m. m.........................
1.6
1.5
1.4
1.6
2.5
hö, halm och grönfoder..............
1.5
1.7
1.3
1.9
4.9
Summa vegetabiliska produkter
3.7
4.0
3.6
4.2
8.3
%
156 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tab. 4 (forts.). Jordbrukets kontanta inkomster åren 1932—1940, mili. kronor.
1932
1935
1937
1938
1940
hästar och nötkreatur................
7.4
10.5
13.3
14.3
22.0
svin och grisar......................
3.0
3.7
4.6
5.4
6.8
fjäderfä och ägg ....................
1.0
1.8
1.5
1.4
1.5
mjölk till mejeri ....................
16.5
18.5
28.2
36.3
60.9
> > enskilda ..................
12.6
12.4
12.5
12.7
10.6
Summa animaliska produkter
40.5
46.4
60.1
70.1
lots
Diverse produkter....................
0.6
0.8
0.8
1.8
1.2
Summa inkomster av försålda produkter
44.8
51.2
64.5
75.6
111.3
Diverse inkomster............................
22.2
25.6
27.8
40.1
35.0
därav för körslor ..........................
17.9
21.0
23.5
34.2
29.3
Inkomster av skogsbruk......................
20.0
56.5
109.4
122.6
78.1
Arrenden och avgälder........................
2.9
3.0
3.0
3.0
3.9
Samtliga kontanta inkomster
89.9
136.3
204.7
241.3
228.3
Hela riket.
Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och frövaror ..............
111.8
154.9
157.2
184.2
197.1
sockerbetor..........................
42.0
51.0
64.3
59.3
62.3
potatis m. m.........................
26.5
29.9
36.8
46.1
60.1
hö, halm och grönfoder..............
6.8
8.8
8.9
8.6
17.0
Summa vegetabiliska produkter
187.1
244.6
267.2
298.2
336.5
hästar och nötkreatur................
108.6
160.3
186.4
187.1
264.4
svin och grisar......................
108.3
142.3
159.7
168.2
185.9
fjäderfä och ägg ....................
28.4
31.8
37.9
39.8
41.3
mjölk till mejeri ....................
230.2
293.0
364.7
408.0
526.1
> > enskilda ..................
58.3
56.7
54.9
52.2
45.4
Summa animaliska produkter
533.S
684.1
803.6
855.3
1,063.1
Diverse produkter....................
7.4
9.4
10.0
7.6
8.6
Summa inkomster av försålda produkter
728.3
938.1
1,080.8
1,161.1
1,408.2
Diverse inkomster............................
54.1
59.9
62.7
73.8
68.5
därav för körslor ..........................
38.5
42.7
45.8
54.1
50.0
Inkomster av skogsbruk......................
66.3
131.8
240.7
254.5
222.2
Arrenden och avgälder........................
18.7
19 0
19.4
17.3
18.9
Samtliga kontanta inkomster
867.4
1,148.3
1,403.6
1,506.7
1,717.8
Såsom tidigare framhållits bör vid bedömandet av siffrorna beaktas, att
undersökningsmaterialet ej innefattar brukningsdelar med 2 ha åker eller
därunder. Enligt 1937 års allmänna jordbruksräkning omfattade dessa endast
3.8 procent av den totala åkerarealen, under det att de hade bland annat
8.2 procent av det totala antalet kor, 9.1 procent av samtliga svin och
grisar, 22.7 procent av hela beståndet höns och kycklingar samt 13.3 procent
av övriga slag av fjäderfä. Något nämnvärt saluöverskott av vegetabiliska
produkter torde icke föreligga vid dessa små brukningsdelar. Däremot förekommer
vid dem utan tvivel en viss försäljning av animaliska produkter,
särskilt av fjäderfä och ägg. Den nämnda begränsningen i undersökningens
omfattning medför till följd härav, att jordbrukets inkomster av animaliska
t
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tabell 5. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1932—1940. Indextal.
157
År 1932
= 100
År 1938
= 100
1935
1937
1938
1940
1940
Södra och mellersta Sveriges slätt- bygder.
129.2
143.5
160.1
175.4
109.6
129.5
150.3
156.1
189.6
121.5
Samtliga jordbruksprodukter........
129.4
97.0
148.1
99.7
156.9
92.7
184.4
98.7
117.5
106.4
136.4
227.9
223.9
279.4
124.8
128.1
148.4
155.8
183.1
117.5
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.
143.3
145.4
161.6
200.1
123.8
128.7
151.3
164.8
204.3
124.0
Samtliga jordbruksprodukter........
130.4
120.2
150.0
120.8
163.3
121.0
202.2
112.4
123.8
93.0
177.6
318.7
323.7
331.5
102.4
134.4
166.1
177.1
209.0
118.0
Norra Sverige.
108.1
98.6
113.0
227.5
201.3
114.6
148.5
173.0
251.3
145.3
114.4
144.2
168.7
248.6
147.3
115.1
124.9
180.5
157.5
87.2
282.8
547.7
613.7
390.9
63.7
151.7
227.9
268.5
254.1
94.6
Hela riket.
130.7
142.9
159.4
179.8
112.8
128-1
150.5
160.2
199.1
124.3
128.8
148.4
159.4
193.3
121.3
110.7
115.8
136.4
126.6
92.8
198.2
363.2
384.1
335.4
87.3
Samtliga kontanta inkomster........
132.4
161.8
173.7
198.0
114.0
produkter blivit mindre fullständigt redovisade än inkomsterna av vegetabiliska
produkter.
I detta sammanhang bör även ytterligare understrykas, att det undersökta
materialet av olika anledningar innefattar ett förhållandevis stort antal väl
skötta egendomar och på det hela taget representerar något rationellare och
intensivare driftsförhållanden än genomsnittsjordbruket. De absoluta talen
äro till följd härav antagligen något för höga, vilket förhållande emellertid
icke torde spela någon roll för bedömandet av förändringarna i inkomsterna
från år till år.
Jordbrukets sammanlagda kontanta inkomster uppgingo enligt beräkningarna
år 1932 till 867.4 milj. kronor. Beloppet steg därefter avsevärt för vart
och ett av de undersökta åren. År 1935 beräknas det ha uppgått till 1,148.3
milj. kronor, år 1937 till 1,403.6 milj. kronor, år 1938 till 1,506.7 milj. kronor
och år 1940 till 1,717.8 milj. kronor. Detta innebär, att inkomstsumman
år 1935 låg 32.4 procent, år 1937 61.8 procent, år 1938 73.7 procent och år
1940 98.0 procent högre än 1932. Från år 1938 till år 1940 utgjorde inkomststegringen
för jordbruket i dess helhet enligt beräkningarna 14.0 procent.
158
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
De nu angivna beloppen innefatta icke endast inkomsterna av den egentliga
jordbruksdriften utan även inkomsterna av skogsbruk samt körslor m.
m. (»diverse inkomster»). Av dessa äro skogsinkomsterna av särskild betydelse
med hänsyn både till sin omfattning, absolut taget, och till de stora förändringar
de undergått under den undersökta perioden. År 1932 beräknas
denna inkomstpost sålunda lia uppgått till 66.3 milj. kronor, varefter den år
1935 steg till 131.3 milj. kronor, år 1937 till 240.7 och år 1938 till 254.5 milj.
kronor för att därefter sjunka till 222.2 milj. kronor år 1940. Från år 1932
till år 1938 inträffade sålunda i det närmaste en fyrdubbling av dessa inkomster.
År 1940 lågo de 235.4 procent högre än 1932 men 12.7 procent lägre än
1938.
Även inkomsterna av försålda jordbruksprodukter hava stigit avsevärt,
ehuru stegringstakten för dem varit något långsammare. År 1932 uppgick
denna inkomstpost till 728.3 milj. kronor, varefter den steg till 938.1 milj.
kronor år 1935, 1,080.8 milj. kronor år 1937, 1,161.1 milj. kronor år 1938
och 1,408.2 milj. kronor år 1940. I förhållande till 1932 utgjorde stegringen
år 1935 28.8 procent, år 1937 48.4 procent, år 1938 59.4 procent och 1940
93.3 procent. Jämfört med år 1938 uppgick stegringen av denna inkomstpost
år 1940 till 21.3 procent.
Från år 1932 till 1935 var inkomststegringen något större för vegetabiliska
än för animaliska produkter. För samtliga följande år är däremot den redovisade
inkomstökningen i förhållande till år 1932 störst för dessa sistnämnda.
Skillnaden är dock obetydlig år 1938, då animalierna stego mera än vegetabilier^
jämfört med 1937, under det att motsatsen var fallet från år
1938 till år 1940. Från 1938 till 1940 stego sålunda inkomsterna av vegetabiliska
produkter med 12.8 procent, under det att inkomstökningen för animalierna
uppgick till nära det dubbla eller 24.3 procent.
De förändringar, som sålunda ägt rum ifråga om inkomsterna av försålda
jordbruksprodukter, få ses mot bakgrunden av inträdda ändringar i arealförhållanden,
skördar och produktpriser. En undersökning av de olika faktorernas
inbördes betydelse försvåras i hög grad dels genom frånvaron av
kvantitetsuppgifter i deklarationsmaterialet, dels därigenom att detta, såsom
tidigare framhållits, redovisar inkomstbeloppen i vissa klumpsummor, vilka
icke kunna omräknas till kvantitetssiffror med hjälp av en prisindex. En
granskning av siffrorna i tabell 4 med ledning av de uppgifter, som sammanställts
i tabell 3, jämte annat tillgängligt material ger emellertid vid
handen bland annat följande.
Den förhållandevis starka inkomstökningen för vegetabiliska produkter
från 1932 till 1935 beror, som tabell 4 visar, framförallt på höjda inkomster
av spannmål och frövaror, vilken inkomstpost steg med icke mindre än
38.6 procent. Till en väsentlig del torde denna betydande stegring bero på
att 1931 års mycket svaga spannmålsskörd bidragit till att minska spann
målsförsäljningen år 1932, under det att en del av den mycket goda skörden
år 1934 försåldes — eller i varje fall betalades — år 1935. Priserna på brödsäd
lågo 1935 något lägre än 1932, men däremot hade priserna på fodersäd
stigit avsevärt, vilket sammanhängde dels med de höjda priserna på animaliska
produkter, dels med en minskning av majsimporten från 244,000 ton år
1932 till 43,000 ton år 1935. Bland inkomsterna av animaliska produkter steg
mellan dessa år posten »hästar och nötkreatur» starkast eller med 47.0 procent,
medan inkomststegringen stannade vid 31.4 procent för svin och grisar
och 21.2 procent för mjölk till mejeri och enskilda. Olikheten mellan dessa
sistnämnda inkomstposter synes främst ha föranletts av prisutvecklingen. För
kor, klass I, inträffade från 1932 till 1935 en prisstegring på c:a 50 procent,
under det att prishöjningen på svin, klass I, stannade vid något över 35 pro
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
159
cent. Prishöjningen på produktmjölk uppgick samtidigt till något mer än 45
procent, under det att priset på konsumtionsmjölk steg med endast några få
procent.
Från 1935 till 1937 stego inkomsterna av försålda jordbruksprodukter från
938.1 milj. kronor till 1,080.8 milj. kronor eller med 15.2 procent. Stegringen
var nu betydligt starkare för animaliska än för vegetabiliska produkter (17.5
procent resp. 9.2 procent av 1935 års siffror). Till denna starka inkomstökning
för animalierna medverkade såväl en betydande produktionsökning som
en fortsatt prisstegring. Av de vegetabiliska produkterna uppvisade sockerbetorna
den starkaste inkomstökningen, vilket sammanhängde med en fortsatt
betydande utvidgning av sockerbetsarealen, som detta år uppnådde sin
största omfattning under den undersökta perioden. Däremot var inkomstökningen
för spannmål och frövaror mycket obetydlig från 1935 till 1937. Till
en del beror detta på att spannmålsskörden 1937 var svagare än 1935 års
skörd. I ännu högre grad gäller detta om 1936 års spannmålsskörd, vilken
var den lägsta under perioden redovisade med undantag blott för de utpräglat
dåliga skördeåren 1931 och 1940. Däremot stego priserna på vegetabiliska
produkter mellan dessa båda år i stort sett i samma takt som animaliepriserna.
Den svagare inkomstökningen för vegetabilierna synes därför närmast
sammanhänga med en minskning av avsalukvantiteterna av spannmål.
Från 1937 till 1938 utgjorde inkomststegringen för samtliga försålda produkter
7.4 procent. För vegetabiliska produkter var den något starkare eller
11.6 procent och för animaliska produkter något svagare eller 6.4 procent.
Den relativt .starkare inkomstökningen för vegetabilier berodde huvudsakligen
på stegrade inkomster av spannmål och frövaror. Främst synes den lia föranletts
av den osedvanligt goda spannmålsskörden år 1938, i sin helhet den
bästa under hela undersökningsperioden. Däremot voro inkomsterna av sockerbetor
1938 lägre än 1937 till följd av en icke obetydlig minskning i sockerbetsarealen.
Priserna på vegetabiliska produkter vörö — bortsett från priset
på sockerbetor — något lägre 1938 än 1937. Däremot fortsatte priserna
på animaliska livsmedel att stiga mellan dessa år.
Inkomstökningen för försålda jordbruksprodukter mellan 1938 och 1940
uppgick till 21.3 procent. Härvid förelåg emellertid en mycket utpräglad skillnad
mellan vegetabiliska och animaliska produkter, i det alt inkomstökningen
för de förra utgjorde blott 12.8 procent, under det att densamma för de sistnämnda
steg till 24.3 procent. Detta sammanhänger tydligen med att den mycket
svaga skörden år 1940 föranledde en minskning särskilt av spannmålsförsäljningen,
under det att mjölkinvägningen vid mejerierna sjönk endast obetydligt
i jämförelse med 1938 och slakten av storboskap och kalv ökades kraftigt.
Av vegetabilierna uppvisade delta år potatisen den både absolut och relativt
tagel största inkomstökningen, under det att inkomsterna av spannmål
relativt sett stego betydligt mindre och inkomsterna av sockerbetor endast
belt obetydligt. Bland inkomsterna av animaliska produkter redovisas den
ojämförligt starkaste stegringen — 41.3 procent — för posten nötkreatur och
hästar, tydligen till en del beroende på den ökade utslaktningen. Den besiktigade
slakten av storboskap steg från c:a 370,000 djur år 1938 lill nära
540,000 år 1940. Till följd av besiktningstvångets utvidgning överdriva dessa
siffror dock den verkliga ökningen. Vid de inom livsmedelskommissionen utförda
undersökningarna rörande konsumtionsvolymens förändringar hava de
med hänsyn härtill korrigerats till 425,100 för år 1938 och 544,000 för år
1940, vilka siffror torde ge ett riktigare mått på utslaktningens ökade omfattning.
Betydelsen av denna ökade utslagning för den totala inkomstökningen
från 1938 lill 1940 bör emellertid icke överdrivas. En sammanvägning
av priserna på de i denna post ingående produkterna med ledning av de för
160
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
produktionsåret 1938/39 redovisade försäljningskvantiteterna ger till resultat
en genomsnittlig prisstegring från år 1938 till år 1940 med c:a 28 procent.
Antages denna ‘prisstegring vara representativ för den under rubriken nötkreatur
och häst redovisade försäljningen, skulle vid oförändrad avsalukvantitet
uppkommit en inkomstökning av 52.4 milj. kronor i stället för 77.3 milj.
kronor enligt siffrorna i tabell 4. Skillnaden, 24.0 milj. kronor, skulle i så fall
utgöra ett, låt vara mycket approximativt mått på den inkomstökning, som den
ökade ntslaktningen föranlett år 1940. Detta belopp utgör 9.4 procent av den
totala inkomsten av försålda hästar och nötkreatur. Minskas summan inkomster
av försålda jordbruksprodukter med nämnda 24.9 milj. kronor, reduceras
den från 1,408.2 milj. kronor till 1,383.3 milj. kronor. Stegringen i
denna post från 1938 till 1940 blir då 19.1 procent i stället för i undersökningen
beräknade 21.3 procent.
I detta sammanhang kan till jämförelse nämnas, att den delegation, som på
uppdrag av livsmedelskommissionen verkställt beräkningar rörande förändringarna
i jordbrukets inkomster och kostnader, beräknat värdet av den övernormala
slakten av storboskap till 10.0 milj. kronor för produktionsåret 1939''
40 och till 32.0 milj. kronor för produktionsåret 1940/41. Härav hänför sig ett
belopp av 28.4 milj. kronor till kalenderåret 1940.
Beträffande inkomstutvecklingen för animaliska produkter år 1940 i jämförelse
med år 1938 bör för övrigt anmärkas, att stegringen i inkomsterna av
till mejerier och enskilda försåld mjölk procentuellt taget är av ungefär samma
storlek som inkomststegringen för samtliga animaliska produkter. Då
mjölken är den ojämförligt viktigaste av de animaliska produkterna, belyser
detta i sin mån ytterligare den extra utslaktningens relativt begränsade betydelse
för inkomststegringen .
Inkomstutveeklingen inom olika områden.
Deli föregående redogörelsen för inkomstutvecklingen inom jordbruket i
dess helhet har visat, att betydande olikheter i utvecklingen förelegat, dels mellan
inkomsterna av skogsbruk resp. inkomsterna av försålda jordbruksprodukter,
dels mellan inkomsterna av vegetabiliska resp. animaliska produkter.
På grund av de olika produktionsgrenarnas olika betydelse för de tre naturliga
huvudområden, på vilka undersökningsmaterialet grupperats, medför
detta förhållande betydande skiljaktigheter i den ekonomiska utvecklingen
även mellan områdena. Särskilt viktig är i detta hänseende den betydande
skillnaden i stegringstakten mellan de egentliga jordbruksinkomsterna och
skogsinkomsterna.
Såsom framgått av det föregående har stegringen i skogsinkomsterna, uttryckt
i procent av 1932 års inkomstbelopp, hela tiden varit större än inkomstökningen
för försålda jordbruksprodukter. Då skogsinkomsterna spela
den ojämförligt största rollen för norra Sverige och därnäst för skogs- och
dalbygderna, har detta medfört, att stegringen av jordbrukets totala kontanta
inkomster, räknat från år 1932, varit starkast för norra Sverige och svagast
för södra och mellersta Sveriges slättbygder.
Läggas däremot inkomstbeloppen för år 1938 till grund for en jämförelse
med år 1940, finner man för norra Sverige en inkomstminskning med 5.4 procent
under det att slättbygderna och skogs- och dalbygderna uppvisa en inkomstökning
med 17.5 procent resp. 18.0 procent, såsom framgar av följande
sammanställning:
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
161
Indextal 1932 = 100 1938 = 100
Södra och mellersta Sveriges
1935
1937
1938
1940
1940
slättbygder..............
Södra och mellersta Sveriges
128.1
148.4
155.8
183.1
117.5
skogs- och dalbygder ....
134.4
166.1
177.1
209.0
118.0
Norra Sverige..............
151.7
227.9
268.5
254.1
94.6
Hela riket.................
132.4
161.8
173.7
198.0
114.0
I fråga om inkomsterna av försålda jordbruksprodukter har en viss förskjutning
mellan områdena ägt rum under den undersökta perioden på så
sätt, att inkomststegringen från 1932 till 1935 var starkare i södra och mellersta
än i norra Sverige, under det att förhållandet sedan varit det motsatta.
Vidare har inkomstökningen under hela tiden varit något starkare i skogsoch
dalbygderna än i slättbygderna, även örn skillnaden endast för år 1940
va^rit av större betydelse. De nu berörda olikheterna mellan områdena belysas
närmare av följande sammanställning, i vilken förändringarna i jordbrukets
inkomster av försålda jordbruksprodukter angivas i indextal med närmast
föregående undersökningsår som bas:
1935 1937 1938 1940
1932 = 100 1935 = 100 1937 = 100 1938= 100
Södra och mellersta Sveriges slättbygder 129.4 114.4 105.9 117.5
Södra och mellersta Sveriges skogs- och
dalbygder ........................ 130.4 115.0 108.8 123.8
Norra Sverige....................... 114.4 126.1 117.0 147.3
Hela riket.......................... 128.8 115.2 107.4 121.3
De förskjutningar mellan områdena, som i tabellen redovisas, torde bland
annat sammanhänga med att inkomststegringen för den senare delen av undersökningsperioden
varit starkare för animaliska än för vegetabiliska produkter.
Innebörden av förskjutningarna kan också uttryckas pä det sättet, att
skogs- och dalbygderna samt norra Sverige hade en något större procentuell
andel i jordbrukets samtliga kontanta inkomster av försålda jordbruksprodukter
vid undersökningsperiodens slut än vid dess början, såsom följande
sammanställning närmare belyser:
1932
Södra och mellersta Sveriges
slättbygder................ 65.7
Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder....... 28.1
Norra Sverige................ 6.2
Hela riket .................. 100.0
1935
1937
1938
1940
66.1
65.6
64.7
62.7
28.5
28.4
28.8
29.4
5.4
6.0
6.5
7.9
100.0
100.0
100.0
100.0
De inkomstförskjutningar mellan olika områden, som sålunda kunna konstateras,
måste emellertid bedömas med hänsyn till det olika utgångsläget i
vart och ett av dem. För jordbruket i dess helhet betecknade år 1932 sannolikt
bottenläget i 1930-talets jordbrukskris. Visserligen sjönk den genomsnittliga
prisnivån på jordbruksprodukter, som år 1932 enligt jordbruksnämndens
producentprisindex var 69 procent av genomsnittet för åren 1925/29, ytterligare
något år 1933, men å andra sidan försvårades läget 1932 genom verkningarna
av 1931 års svaga skörd. Läget var emellertid något olika i olika
delar av landet, och slättbygderna hade av allt att döma en något gynnsammare
ställning än de övriga områdena.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 310.
11
162 Kungl. Majlis proposition nr 319.
Tabell 6. Jordbrukets inkomster av vegetabiliska resp. animaliska produkter i
procent av Inkomster av samtliga försålda produkter åren 1932, 1938 och 1940.
Storleksgrupper
ha åker
Område
År
2-5
5-10
10-20
20-30
30-50
50-100
Över
100
Ottili L“
liga
Södra och mellersta Sveriges
slättbygder.
1932
14.1
21.1
26.5
35.0
37.8
42.8
40.4
33.0
1938
1940
15.3
12.5
20.0
17.4
26.0
23.2
33.9
30.7
39.0
36.5
44.3
43.2
45.6
46.1
33.6
31.4
Animaliska produkter........
1932
1938
1940
83.8
82.0
85.0
77.8
79.3
82.0
72.8
73.5
76.3
64.1
65.7
68.8
61.6
60.7
63.2
56.2
55.5
56.5
59.3
54.1
53.5
66.2
65.9
68.1
Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder.
Vegetabiliska produkter.......
1932
1938
1940
4.9
5.3
5.1
8.1
7.7
7.8
11.5
11.6
11.1
17.3
16.8
15.8
22.2
21.5
22.2
24.8
30.7
29.4
32.9
36.4
41.6
12.5
12.4
12.4
Animaliska produkter........
1932
1938
1940
92.6
93.7
93.9
90.3
91.4
91.6
87.2
87.9
88.3
81.7
83.2
83.8
77.2
77-3
76.9
74.4
68.8
70.1
66.8
63.3
57.9
86.1
86.8
86.9
Norra Sverige.
Vegetabiliska produkter.......
1932
1938
1940
6.3
4.5
4.9
6.3
4.0
5.7
11.0
8.0
11.5
13.4
10.9
18.8
8.2
5.5
7.5
Animaliska produkter........
1932
1938
1940
92.0
93.6
93-6
92.2
94.4
93.6
88.0
89.7
87.3
85.7
88.8
81.1
90.4
92.8
91.5
Särskilt i norra Sverige men även i södra och mellersta Sveriges skogsoch
dalbygder försvårades verkningarna av jordbrukskrisen genom den samtidiga
exportkrisen, som hårt drabbade skogsindustrierna och skogsbruket.
Styrkan av denna skogsnäringens kris belyses därav, att enligt en av 1936
års skogsutredning verkställd kalkyl avverkningen 1932 hade sjunkit till 85
procent, rotvärdet per kubikenhet till 55 procent och rotvärdenas totalsumma
till 45 procent av motsvarande siffror för år 1926, vilket var ett för skogsnäringen
relativt »normalt» år. Den starka stegringen i skogsinkomsterna
för de följande i undersökningen medtagna åren måste ses mot bakgrunden
av detta förhållande.
Även i fråga om den egentliga jordbruksnäringen var utgångsläget år 1932
ofördelaktigare för norra Sverige och för skogs- och dalbygderna än för slättbygderna.
Eftersom jordbrukskrisen först drabbade spannmålsodlingen kommo
de första stödåtgärderna också att gälla denna. Sedan inmalningstvånget
införts redan år 1930, tillkom år 1931 en omfattande statlig pris- och avsättningsgaranti
för spannmålen. Samtidigt drabbade krisen på allvar den animaliska
produktionen, och 1932 försvårades läget för denna ytterligare. Mot
slutet av detta år genomfördes visserligen de första regleringsåtgärderna för
mjölk- och smörproduktionen, men verkningarna av dessa torde knappast
i högre grad ha gjort sig gällande förrän år 1933, och först från och med
senare hälften av detta år lämnades ett mera omfattande stöd åt mejeriproduktionen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
163
Dessa förhållanden avspegla sig tydligt i prisutvecklingen. Uppdelas de i
jordbruksnämndens producentprisindex ingående produkterna på vegetabilier
och animalier, erhålles år 1932 för de förstnämnda indexsiffran 80 och
för de sistnämnda indexsiffran 65 (1925/29 = 100). Denna i jämförelse med
vegetabiliepriserna mycket låga prisnivå på animaliska produkter har tydligen
varit särskilt kännbar för jordbruket i norra Sverige samt i skogs- och
dalbygderna, där dessa produkter svara för en betydligt större del av inkomsterna
än fallet är inom slättbygderna, såsom framgår av tabell 6.
Den relativt sett något starkare stegring i jordbrukets inkomster, som sedan
1932 inträffat i norra Sverige och i skogs- och dalbygderna, står sålunda
i visst samband med att krissituationen år 1932 var särskilt utpräglad inom
dessa områden, under det att läget då redan hade något förbättrats inom slättbygderna,
där krisen kommit tidigare.
Att så varit fallet bestyrkes även av professor Nannesons Räkenskapsresultat.
Enligt dessa sjönk förräntningsprocenten vid de bokföringskontrollerade
jordbruken i södra Sveriges vete- och sockerbetsområde (Svs) från 2.9
i genomsnitt för tiden 1924—1929 till 1.5 året 1931/32 men steg därefter
1932/33 till 4.1, den högsta siffra, som då redovisats för detta område sedan
1921/22. För mellersta Sverige (MS) var däremot förbättringen från 1931/32
till 1932/33 relativt svag och för övre Norrland (ÖN) inträdde mellan dessa
år en ytterligare försämring, såsom följande sammanställning utvisar:
_ Svs MS ÖN
1924/29 ...................... 2.9 2.2 1.4
1931/32 ...................... 1.5 -0.7 -0.1
1932/33 ...................... 4.1 0.5 -1.1
1929/34 ...................... 3.2 0.9 1.1
1934/38 ...................... 5.9 3.8 4.0
Dessa siffror för förräntningsprocenten vid de bokföringskontrollerade
egendomarna understryka ytterligare vad som förut sagts om nödvändigheten
att vid varje bedömande av deklarationsundersökningarnas resultat beakta,
att 1932 långt ifrån var något för jordbruket »normalt» år utan tvärtom
betecknade själva bottenläget för jordbrukskrisen. Likaså belyses genom
dessa siffror nödvändigheten av att vid ett bedömande av utvecklingen inom
de skilda områdena beakta det för olika delar av landet olika utgångsläget
under det första undersökningsåret.
Med hänsyn till frågan om jordbrukets ekonomiska utveckling under tiden
efter stormaktskrigets utbrott äro förskjutningarna mellan områdena från
1938 till 1940 av särskilt intresse i detta sammanhang.
Som förut framhållits inträffade mellan dessa år enligt beräkningarna en
minskning i jordbrukets skogsinkomster med 12.7 procent. Minskningen gällde
emellertid endast norra Sverige, där den uppgick till 36.3 procent av det
för år 1938 beräknade inkomstbeloppet. För slättbygderna redovisas däremot
en stegring av skogsinkomstema från 1938 till 1940 med 24.8 procent och
för skogs- och dalbygderna en stegring med 2.4 procent. Denna olikhet i utvecklingen
sammanhänger tydligen med att de ökade vedavverkningarna i
norra Sverige icke uppvägde den minskning, som ägt rum i gagnvirkesavverkningarna.
Inkomststegringen för försålda jordbruksprodukter var däremot relativt
starkast i norra Sverige, där den uppgick till 47.3 procent, under det att densamma
i skogs- och dalbygderna stannade vid 23.8 procent och i slättbygderna
vid 17.5 procent. Härvidlag bör emellertid uppmärksammas, att de
absoluta talen för dessa inkomster i norra Sverige äro så små att även en
164
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
ganska obetydlig inkomststegring ger ett förhållandevis starkt utslag i en
inkomstindex. Trots den starka procentuella ökningen i denna inkomstpost
för norra Sverige ledde den minskning av skogsinkomsterna och, ehuru i
mindre grad, även av körslorna, som där inträffade år 1940, till en sänkning
av den totala inkomstsumman med 5.4 procent, under det att densamma
för slättbygderna steg med 17.5 procent och för skogs- och dalbygderna med
18.0 procent.
Jordbrukets kontanta utgifter.
Jordbrukets kontanta utgifter ha sammanförts i följande poster: arrenden,
betesavgifter och kontanta undantagsförmåner, arbetslöner, inköp av spannmål
och frövaror, kraftfoder och betmassa, potatis och rotfrukter, hö, halm
och andra fodermedel samt av gödselmedel och torvströ, inköp av levande
och av döda inventarier, underhåll av inventarier och av byggnader, diverse
driftskostnader (innefattande bl. a. elström och brännolja för driften) samt
räntor. I anslutning till dessa poster redovisas även utgifterna för nyuppsättning
av inventarier samt för ny-, till- eller ombyggnad. Dessa sistnämnda utgifter
torde dock i självdeklarationerna vara ofullständigt upptagna, enär
desamma ej äro avdragsgilla, och siffrorna för dem kunna därför ej tillmätas
samma säkerhet som övriga poster.
Resultatet av bearbetningen framgår för hela riket och de tre stora huvudområdena
av tabellerna 7 och 8.
Om de i dessa tabeller anförda siffrorna gäller liksom om inkomstsiffrorna,
att vid bedömningen av dem hänsyn måste tagas till att undersökningen
endast omfattar brukningsdelar med mera än 2 ha åker. De mindre
brukningsdelarna torde inköpa ej obetydliga kvantiteter spannmål, kraftfoder,
rotfrukter, hö och halm, till vilka hänsyn sålunda icke tagits i denna
undersökning. Likaså gäller örn utgifterna liksom om inkomsterna, att de
absoluta talen med hänsyn till de undersökta brukningsdelarnas förhållandevis
rationella drift torde vara något för höga. Det är sålunda sannolikt, att
utgifterna för kraftfoder, gödselmedel och maskiner ävensom vissa driftskostnader
(t. ex. för elström och brännolja till driften) äro högre vid dessa egendomar
än vid genomsnittsjordbruket.
Med dessa reservationer för materialets karaktär beräknas jordbrukets
samtliga kontanta utgifter år 1932 ha uppgått till 765.3 milj. kronor, varefter
beloppet stigit, så att detsamma utgjorde 869.4 milj. kronor år 1935, 1,022.3
milj. kronor år 1937, 1,090.0 milj. kronor år 1939 och 1,229.0 milj. kronor år
1940. I förhållande till den för år 1932 beräknade utgiftssumman uppgick
stegringen till 13.6 procent år 1935, 33.6 procent år 1937, 42.4 procent år 1938
och 60.6 procent år 1940. Jämfört med år 1938 utgjorde utgiftsstegringen år
1940 12.8 procent.
I denna stegring deltogo samtliga utgiftsposter med undantag av räntorna,
vilka hela tiden efter 1932 legat 18 å 25 procent lägre än detta år. Stegringen
har emellertid varit av mycket olika omfattning för olika slag av utgifter.
Från år 1932 till 1935 uppvisa utgifterna för inköp av levande och döda
inventarier den ojämförligt starkaste ökningen med icke mindre än 61.8 procent,
därav 68.0 procent för levande och 46.9 procent för döda inventarier.
Därnäst kommo utgifterna för underhåll av inventarier och byggnader med
en stegring av 30.5 procent. Att ökningen av dessa utgiftsposter mellan de
nämnda åren var särskilt stark synes fullt naturligt med hänsyn till att
såväl nyanskaffning som underhåll med all sannolikhet måst eftersättas under
de svåraste krisåren. Den relativt svagaste ökningen företer vid denna tid
Kungl. Maj:ts proposition nr 319. 165
Tabell 7. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1932—1940, milj. kronor.
1932
1935
1937
1938
1940
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.
Arrenden och kontanta undantagsförmåner ....
5.0
4.7
5.3
7.6
8.1
Arbetslöner..................................
123.2
131.9
156.2
166.7
189.5
Inköp av förnödenheter
därav spannmål och frövaror ..............
20.0
28.0
30.4
26.5
37.5
kraftfoder och betmassa..............
57.9
69.0
86.7
83.7
89.1
potatis och rotfrukter................
1.4
1.5
2.4
2.5
3.1
hö, halm m. fl. fodermedel ..........
15.1
10.7
14.6
12.9
19.2
gödselmedel och torvströ ............
36.5
42.8
49.2
50.6
60.9
Inköp av levande inventarier ................
24.4
40.8
46.8
47.0
51.7
» > döda > ................
9.9
15.5
22.3
22.6
27.1
Underhåll av inventarier ....................
16.8
21.3
25.0
25.8
31.4
> > byggnader......................
17.8
25.1
32.4
38.3
39.1
Diverse driftskostnader ......................
57.3
63.5
73.3
80.4
92.4
Räntor......................................
74.2
60.8
55.3
55.1
59.0
Samtliga kontanta utgifter
459.5
515.6
599.9
619.6
708.1
Nyuppsättning av inventarier ................
2.4
3.7
8.2
13.3
8.8
Ny-, till- eller ombyggnad....................
6.5
15.2
17.2
20.3
8.4
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.
Arrenden och kontanta undantagsförmåner____
2.1
1.8
1.9
2.4
2.9
59.3
64.7
78.2
83.9
98.4
Inköp av förnödenheter
därav spannmål och frövaror ..............
10.9
11.8
13.2
12.9
18.9
kraftfoder och betmassa..............
26.4
28.2
37.7
39.1
44.7
potatis och rotfrukter................
0.7
0.6
0.8
0.9
1.7
hö, halm m. fl. fodermedel ..........
gödselmedel och torvströ ............
4.9
4.9
6.7
5.7
10.9
21.0
24.1
27.6
28.9
34.0
Inköp av levande inventarier ................
16.2
27.6
31.9
34.2
37.7
> > döda > ................
6.6
8.9
11.3
11.8
13.5
Underhåll av inventarier ....................
8.0
9.8
11.4
11.9
14.8
> > byggnader......................
10.5
14.6
19.0
21.3
21.2
Diverse driftskostnader........................
24.2
28.9
33.9
37.0
41.4
Räntor......................................
33.1
27.8
25.4
25.6
27.5
Samtliga kontanta utgifter
228.9
253.7
299.0
315.5
367.6
Nyuppsättning av inventarier ................
2.1
1.6
4.4
4.8
4.0
Ny-, till- eller ombyggnad....................
5.5
8.6
9.7
12.5
6.4
1Norra Sverige.
Arrenden och kontanta undantagsförmåner ....
1.2
1.1
1.0
1.2
1.5
Arbetslöner..................................
25.2
33.0
42.6
63.4
59.4
Inköp av förnödenheter
därav spannmål och frövaror ..............
3.9
4.4
4.7
5.3
6.3
kraftfoder och betmassa..............
3.5
4.5
6.4
7.2
8.1
potatis och rotfrukter................
0.1
0.2
0.2
0.5
0.7
hö, halm m. fl. fodermedel ..........
4.9
6.3
6.6
7.1
7.2
gödselmedel och torvströ..............
5.3
6.1
6.9
7.7
8.4
Inköp av levande inventarier ................
5.6
9.1
12.2
13.9
12.6
> > döda > ................
2.8
3.9
5.5
6.1
6.0
Underhåll av inventarier ....................
2.3
2.7
3.6
4.0
4.4
> > byggnader......................
5.6
6.2
9.2
10.4
9.3
Diverse driftskostnader........................
10.7
13.3
15.8
19.3
20.1
Räntor......................................
10.8
9.3
8.7
8.8
9.4
Samtliga kontanta utgifter
81.9
100.1
123.4
154.9
153.3
Nyuppsättning av inventarier ................
0.6
0.4
1.1
1.6
0.9
Ny-, till- eller ombyggnad....................
3.1
4.6
3.2
6.5
3.2
166 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tabell 7 (forts.). Jordbrukets kontanta utgifter åren 1932—1940, milj. kronor.
1932
1935
1937
1938
1940
Hela riket.
Arrenden och kontanta undantagsförmåner ....
8.3
7.6
8.2
o11''1
12.5
Arbetslöner..................................
207.7
229.6
277.0
314.0
347.3
Inköp av förnödenheter
44.2
48.3
44.7
62.7
därav spannmål och frövaror................
34.8
kraftfoder och betmassa..............
87.8
101.7
130.8
130.0
141.9
potatis och rotfrukter................
2.2
2.3
3.4
3.9
5.5
hö, halm m. fl. fodermedel ..........
24.9
21.9
27.9
25.7
37.3
gödselmedel och torvströ ............
62.8
73.0
83.7
87.2
103.3
Inköp av levande inventarier ................
46.2
77.5
90.9
95.1
101.9
> > döda > ................
19.3
28.3
39.1
40.5
46.6
Underhåll av inventarier......................
27.1
33.8
40.0
41.7
50.6
> > byggnader......................
33.9
45.9
60.6
70.0
69.6
Diverse driftskostnader ......................
92.2
105.7
123.0
136.7
153.9
Räntor......................................
118.1
97.9
89.4
89.4
95.9
Samtliga kontanta utgifter
765.3
869.4
1,022.3
1,090.0
1,229.0
Nyuppsättning av inventarier ................
5.0
5.7
13.7
19.7
13.7
Ny-, till- eller ombyggnad....................
15.1
28.3
30.1
39.3
18.0
arbetslönerna, vilka stego med endast 10.6 procent. Beträffande utgifterna i
övrigt må för dessa år endast nämnas, att posten gödselmedel och torvströ
visar en stegring med 16.2 procent, trots att priserna på konstgödsel enligt
Lantbruksförbundets gamla prisindex samtidigt s.jönko med c:a 5 procent.
Detta tyder på, att även konstgödselanvändningen varit lägre än normalt
under krisåren.
Även under de följande åren utvisa kostnaderna för inköp av levande och
döda inventarier samt för underhåll av inventarier och byggnader den starkaste
stegringen i förhållande till 1932 års siffror. Samtidigt kommer emellertid
ökningen av löneutgifterna att betyda mera än tidigare. Från 1935 till
1937 stego dessa sålunda med 20.7 procent och från 1937 till 1938 med 13.4
procent. Denna ökning torde sammanhänga icke blott med en höjning av
lönerna utan även med den förkortning av arbetstiden, som följde av 1936
års lantarbetstidslag, vilken trädde i kraft den 1 november 1936 och därefter
skärptes genom beslut vid 1937 års riksdag. Det på hösten 1936 ingångna
lantarbetarantalet innebar en lönehöjning med omkring 15 procent, vartill sedermera
kommo ytterligare höjningar genom senare avtal.
Från 1938 till 1940 beräknas för hela riket en ökning av jordbrukets kontanta
utgifter med 12.8 procent. I denna stegring deltogo samtliga utgiftsposter,
även räntorna, som mellan dessa år stego med 7.4 procent. Starkast var stegringen
för inköp av förnödenheter (20.2 procent) samt för diverse driftskostnader
(12.6 procent). Inom den förstnämnda av dessa poster förelåg en särskilt
stark utgiftsökning för spannmål och frövaror samt hö, halm m. fl. fodermedel,
medan utgifterna för kraftfoder och betmassa enligt beräkningarna
stego något svagare. Det är dock knappast möjligt att draga några mera bestämda
slutsatser ur dessa skiljaktigheter, enär gränsdragningen mellan de
nämnda posterna i deklarationerna icke torde vara fullt klar. Den förhållandevis
mycket starka utgiftsökningen för hö, halm m. fl. fodermedel samt för
spannmål och frövaror sammanhänger dock efter allt att döma både med
prisstegringen på dessa förnödenheter och med en på grund av den särskilt
inom vissa områden starka skördeminskningen ökad omsättning. Det kan
observeras, att medan försäljningsinkomsterna av hö, halm och grönfoder
Kungl. Maj:ts proposition nr 319-
Tabell 8. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1932—1940. Indextal.
167
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.
Arbetslöner.................................
Inköp av förnödenheter .....................
> » levande o. döda inventarier .......
Underhåll av inventarier o. byggnader.......
Diverse driftskostnader .....................
Räntor.....................................
Samtliga kontanta utgifter...................
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.
Arbetslöner.................................
Inköp av förnödenheter .....................
» > levande o. döda inventarier .......
Underhåll av inventarier o. byggnader.......
Diverse driftskostnader .....................
Räntor.....................................
Samtliga kontanta utgifter...................
Norra Sverige.
Arbetslöner.................................
Inköp av förnödenheter .....................
> » levande o. döda inventarier .......
Underhåll av inventarier o. byggnader.......
Diverse driftskostnader .....................
Räntor.....................................
Samtliga kontanta utgifter...................
Hela riket.
Arbetslöner.................................
Inköp av förnödenheter .....................
> > levande o. döda inventarier .......
Underhåll av inventarier o. byggnader.......
Diverse driftskostnader .....................
Räntor.....................................
Samtliga kontanta utgifter...................
År 19 3
2 = 10
0
År 1938
= 100
1935
1937
1938
1940
1940
107.1
126.9
135.4
153.9
113.7
116.0
140.0
134.6
160.2
119.1
164.0
202.1
203.5
230.3
113.2
133.7
165.9
185.0
203.5
110.0
110.8
127.8
140.3
161.1
114.9
82.0
74.5
74.3
79.5
107.1
112.2
130.6
134.8
154.1
114.3
109.0
131.7
141.3
165.8
117.3
109.3
135.0
137.2
172.7
125.8
160.0
189.5
201.5
224.9
111.6
131.7
163.8
179.6
194.2
108.1
119.4
139.7
153.0
171.2
111.9
83.8
76.7
76.8
83.0
108.1
113.3
133.5
140.9
164.2 •
116.5
131.1
169.1
252.0
236.0
93.7
120.9
139.3
156.1
172.5
110.5
155.2
211.4
238.6
220.6
92.5
113.7
161.8
182.2
173.6
95.3
124.6
148.6
180.6
188.4
104.3
86.2
81.0
81.9
87.6
106.9
122.3
150.7
189.1
187.2
99.0
110.6
133.4
151.2
167.3
110.6
114.4
138.4
137.2
165.0
120.2
161.8
198.9
207.3
227.2
109.6
130.5
164.7
183.0
196.8
107.6
114.6
133.3
148.3
166.9
112.6
82.9
75.7
75.7
81.2
107.4
113.6
133.6
142.4
160.6
112.8
stego kraftigt i norra Sverige förblev motsvarande utgiftspost inom samma
område praktiskt taget oförändrad, vilket tydligen sammanhänger med minskningen
i skogskörslorna.
Av övriga utgiftsposter stego lönerna från 1938 till 1940 med 10.6 procent,
inköpen av döda och levande inventarier med 9.6 procent och kostnaderna för
underhåll av byggnader och inventarier med 7.6 procent. Det förtjänar särskilt
anmärkas, att denna stegring av underhållskostnaderna helt och hållet
föll på inventarierna, under det att kostnaderna för underhåll av byggnader
t. o. m. utvisade en visserligen obetydlig nedgång, vilken torde få betraktas
som ett uttryck för dessa utgifters nära beroende av konjunkturläget.
I detta sammanhang äro även uppgifterna om de belopp, som utgivits för
nyuppsättning av inventarier samt för ny-, till- eller ombyggnad, av stort intresse,
ehuru de icke äro att betrakta som utgifter för jordbruket och följaktligen
ej heller medtagits vid beräkningen av utgiftssummorna. Dessa utgifter
torde visserligen vara mycket ofullständiga, enär beloppen ifråga ej äro av
-
168
Kungl. Majlis proposition nr 319-
dragsgilla och därför ofta ej upptagits av jordbrukarna i deras deklarationer,
men då dessa siffror utvisa mera väsentliga förändringar, torde de dock giva
riktig upplysning örn tendensen i utvecklingen. Om båda dessa poster gäller
det, att de från 1932 t. o. m. år 1938 utvisade en betydande stegring, under
det att en markerad sänkning inträffade år 1940. Detta resultat står i full
överensstämmelse med vad som kunde väntas till följd av hela den ekonomiska
utvecklingen inom jordbruket under den undersökta perioden. Med
de efter 1932 förbättrade jordbrukskonjunkturerna följde en stigande kapitalinvestering
i jordbruket i form av nyuppsättning av inventarier samt nybyggnader
och byggnadsförbättringar. Mot denna utveckling synes ett kraftigt
bakslag ha inträffat år 1940, då de i deklarationsmaterialet redovisade
utgifterna för såväl nyuppsättning som — framförallt — för ny- eller ombyggnad
avsevärt reducerades.
Kontantutgifternas förändringar inom olika områden.
Liksom beträffande utvecklingen av jordbrukets inkomster kunna även för
förändringarna i de kontanta utgifterna viktiga olikheter konstateras mellan
de olika områdena. Uppenbarligen har även här det med jordbruket förenade
skogsbruket spelat en stor roll. För varje år efter 1932 har summan kontanta
utgifter i förhållande till nämnda års utgiftsbelopp stigit starkast i norra
Sverige och minst i södra och mellersta Sveriges slättbygder. Denna skillnad
mellan områdena ifråga örn utgiftsstegringens storlek belyses av följande sammanställning
av indextal för jordbrukets samtliga kontanta utgifter 1932—
1940:
Indextal 1932 = 100 1938 = 100
1935 1937 1938 1940 1940
Södra och mellersta Sveriges
slättbygder ............... 112.2 130.6 134.8 154.1 114.3
Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder ..... 113.3 133.5 140.9 164.2 116.5
Norra Sverige............... 122.3 150.7 189.1 187.2 99.0
Hela riket.................. 113.6 133.6 142.4 160.6 112.8
Särskilt starkt framträdande är skillnaden mellan områdena ifråga om
löneutgifterna. Medan dessa i norra Sverige år 1938 lågo icke mindre än
152.0 procent högre än år 1932, stannade stegringen i slättbygdsområdet vid
35.4 procent och i skogs- och dalbygderna vid 41.3 procent. Denna olikhet
mellan de olika områdena äger tydligen ett direkt samband med skogsbrukets
olika betydelse inom de tre områdena.
Detta förhållande framträder starkt vid en jämförelse mellan åren 1938
och 1940. Såsom tidigare visats föranledde minskningen i inkomsterna från
skogen och körslorna år 1940 en inkomstminskning i norra Sverige, jämfört
med år 1938, medan inkomsterna i södra och mellersta Sverige stego ganska
avsevärt mellan dessa år. Minskningen i skogsavverkningar och körslor föranledde
samtidigt i norra Sverige en minskning av utgiftssumman, visserligen
med endast 1 procent, under det att utgifterna samtidigt stego inom slättbygdsområdet
med 14.3 procent och inom skogs- och dalbygderna med 16.5
procent. Även för dessa år framträdde olikheten mellan områdena mycket
starkt ifråga örn arbetslönerna. Dessa sjönko nämligen i norra Sverige från
1938 till 1940 med 6.3 procent, under det att de samtidigt stego med 13.7
procent i slättbygdsområdet och med 17.3 procent inom skogs- och dalbygdema.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16»
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Tabell 9. Arbetslönernas och ränteutgifternas procentuella andel av Jordbrukets
samtliga kontanta utgifter åren 1932, 1938 och 1910.
Område
År
2-5
st
5—10
orleksg
10-
20
rupp er,
20—
30
ha åk
30-
50
jr
50-
100
Över
100
Samt-
liga
Arbetslöner.
Södra och mellersta Sveriges
1932
12.9
15.4
21.7
25.9
27.5
31.6
38.3
26.8
slättbygder
1938
13.2
17.1
21.3
25.6
28.4
32.2
38.6
26.9
1940
12.0
16.8
21.6
25.4
28.4
32.0
38.7
26.8
Södra och mellersta Sveriges
1932
18.9
23.8
27.5
30.2
33.5
34.5
37.9
26.6
skogs- och dalbygder
1938
19.9
23.6
27.3
29.4
32.6
36.8
41.1
26.6
1940
20.6
23.7
27.6
29.4
32.8
37.1
41.0
26.8
Norra Sverige
1932
25.7
31.7
37.6
46.2
30.7
1938
39.5
40.9
43.0
48.4
41.0
1940
36.3
39.1
42.8
44.6
38.8
Hela riket
1932
19.7
22.7
25.0
27.4
28.6
32.1
38.3
27.1
1938
26.9
26.2
25.4
27.2
29.4
33.2
39.0
28.8
1940
24.5
25.1
25.5
26.8
29.4
33.1
39.1
28.3
Ränteutgifter.
Södra och mellersta Sveriges
1932
13.4
16.3
15.4
16.7
18.4
19.3
13.4
16.1
slättbygder
1938
8.2
8.5
8.5
9.3
10.2
10.4
7.8
8.9
1940
7.6
8.0
7.8
8.8
9.7
9.7
6.8
8.3
Södra och mellersta Sveriges
1932
14.3
13.7
14.5
15.9
19.3
20.7
10.5
14.8
skogs- och dalbygder
1938
7.0
7.7
8.1
8.9
10.4
10.2
7.5
8.1
1940
6.6
6.9
7.3
8.6
10,1
10.4
7.2
7.5
Norra Sverige
1932
13.2
13.6
13.6
5.8
•
13.2
1938
5.5
6.0
6.4
3.7
5.7
1940
6.2
6.5
6.0
4.0
6.2
Hela riket
1932
13.7
14.6
15.0
16.2
18.5
19.5
13.0
15.4
1938
6.6
7.5
8.1
9.0
10.1
10.3
7.3
8.2
1940
6.6
7.2
7.5
8.6
9.7
9.8
I 6.8
7.8
Ett anmärkningsvärt förhållande är, att mellan dessa båda år minskades
utgifterna i norra Sverige såväl för inköp av inventarier som för underhall
av inventarier och byggnader, samtidigt som dessa poster stego i de båda
andra områdena. Den försämring i inkomstförhållandena, som i norra Sverige
inträdde år 1940, gav sålunda omedelbart utslag i en minskad kapitalinvestering
i inventarier och byggnader samt minskat underhåll.
De förskjutningar, som under den undersökta perioden ägt rum ifråga örn
arbetslönerna och räntorna, belysas närmare i tabell 9, vilken redovisar dessa
utgiftsposters procentuella andel av jordbrukets totala utgifter inom olika
storleksgrupper och områden åren 1932, 1938 och 1940.
Arbetslönernas procentuella andel av jordbrukets totala kontanta utgifter
stiger, helt naturligt, med stigande egendomsstorlek. För varje särskild storleksklass
gäller det, att löneutgifterna betyda mest i norra Sverige och minst
i slättbygdsområdet. Under den tid undersökningen omfattar har löneutgifternas
andel av den totala redovisade utgiftssumman förblivit i stort sett
oförändrad i södra och mellersta Sverige. Däremot bar densamma i norra
170
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tabell 10. Inkomster och utgifter av jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper
och områden åren 1932—1940. Kronor per ha jordbruksjord.
Område
År
Storleksgrupper, ha
åker
2—5
5-10
10—
20
20—
30
30—
50
50—
100
Över
100
Samtliga kontanta inkomster.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1932
294
228
234
250
256
245
275
bygder
1935
349
300
301
318
325
311
359
1937
424
357
354
370
374
362
403
1938
427
384
377
389
386
352
371
1940
524
457
446
448
441
415
427
Södra och mellersta Sveriges skogs-
1932
217
211
209
214
206
208
208
och dalbygder
1935
302
281
279
280
263
252
281
1937
380
360
338
338
317
307
307
1938
429
395
368
353
337
309
341
1940
497
468
439
407
388
354
385
Norra Sverige
1932
200
177
188
178
1935
298
255
269
293
1937
440
401
385
391
1938
556
462
395
469
1940
512
442
409
440
Samtliga kontanta utgifter.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1932
269
195
193
211
221
219
265
bygder
1935
288
227
219
236
249
245
299
1937
344
269
255
277
289
287
344
1938
337
282
270
285
291
278
321
1940
408
325
309
323
327
318
364
Södra och mellersta Sveriges skogs-
1932
201
177
173
187
189
207
234
och dalbygder
1935
225
200
197
208
208
213
260
1937
265
239
231
243
247
254
284
1938
290
262
246
259
260
270
285
1940
338
309
291
295
293
300
320
Norra Sverige
1932
197
151
157
159
1935
234
184
189
214
1937
283
236
226
253
1938
367
287
251
315
1940
356
287
267
306
Sverige stigit avsevärt från 1932 till 1938 men därefter åter sjunkit något år
1940, vilket tydligen sammanhänger bl. a. med de tidigare berörda förändringarna
i skogsavverkningarnas omfattning.
Ränteutgifterna hava, såsom förut berörts, sjunkit under den undersökta
perioden. Då samtidigt övriga kostnader stigit, har ränteutgifternas procentuella
andel av totalutgifterna avsevärt reducerats, i stort sett till hälften eller
föga däröver i förhållande till deras andel år 1932. En jämförelse mellan
olika områden och storleksgrupper ger vid handen, att ränteutgifterna, relativt
taget, betyda mest vid de medelstora gårdarna i södra och mellersta
Sverige.
171
Kungl. May.ts proposition nr 319.
Tabell 11. Inkomster och utgifter av Jordbrukstastlghet per ha Jordbruksjord
inom olika storleksgrupper och områden åren 1932—1940. Indextal: 1932 = 100.
Område
År
Storleksgruppper, ha åker
2-5
5-10
10-
20
20—
30
30-
50
50—
100
över
100
Samtliga kontanta inkomster.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1935
118.9
131.3
128.6
127.1
126.8
127.0
130.5
bygder
1937
144.4
156.3
151.1
147.8
145.8
147.9
146.6
1938
145.4
168.1
160.9
155.2
150.6
143.9
134.9
1940
178.4
200.1
190.7
179.1
172.1
169.5
155.3
Södra och mellersta Sveriges skogs-
1935
139.6
133.2
133.4
131.0
127.5
120.9
135.2
och dalbygder
1937
175.7
170.3
161.8
157.9
153.8
147.4
147.7
1938
198.2
187.0
176.2
164.9
163.2
148.1
164.1
1940
229.4
221.7
210.1
190.5
188.1
170.0
185.1
Norra Sverige
1935
148.9
144.6
143.2
164.7
.
.
1937
219.6
227.3
205.2
219.6
•
•
1938
277.6
261.6
210.4
263.5
1940
255.6
250.0
217.7
247.4
*
Samtliga kontanta utgifter.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1935
107.0
116.4
113.3
111.8
112.5
112.0
112.7
bygder
1937
127.9
137.9
132.1
131.2
130.6
131.3
129.5
1938
125.2
144.9
139.6
135.3
131.8
126.9
121.0
1940
151.6
166.9
159.9
153.0
147.7
145.5
137.0
Södra och mellersta Sveriges skogs-
1935
112.2
113.2
114.0
111.4
110.2
103.2
111.2
och dalbygder
1937
132.1
134.9
133.4
130.1
130.9
123.0
121.5
1938
144.5
148.3
142.2
138.4
137.5
130.8
122.2
1940
168.6
174.5
168.3
157.7
155.3
145.1
137.1
Norra Sverige
1935
118.3
121.6
120.1
134.5
.
1937
143.1
156.5
143.6
158.9
.
•
1938
186.1
190.2
159.5
197.9
.
1940
180.1
189.7
168.9
192.6
*
*
Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord. Inkomst- och kostnadsutvecklingen
inom olika storleksklasser av jordbruk. I
I tabell 10 meddelas en sammanställning av de kontanta inkomsterna och
utgifterna, uttryckta i kronor per ha jordbruksjord, inom olika storleksgrupper
och områden. På grundval av denna kunna jämförelser göras dels mellan
de olika storleksgrupperna och områdena för varje särskilt år, dels mellan
de olika år, som undersökningen omfattar.
Vid en jämförelse mellan områdena finner man att såväl inkomster som
kostnader per lia jordbruksjord varit högst inom slättbygdsområdet. Ett
starkt framträdande undantag från denna regel erbjuda emellertid åren 1937
och 1938, då inkomsterna voro högst i norra Sverige inom samtliga de fyra
storleksgrupper, som från detta område ingå i undersökningen. År 1938 redovisade
de minsta brukningsdelarna i norra Sverige även högre utgifter än
brukningsdelarna i motsvarande storleksklasser inom de båda övriga områdena.
172
Kungl- Majis proposition nr 319
Inom varje särskilt område ha nästan genomgående de högsta inkomsterna
per ha jordbruksjord redovisats av brukningsdelarna om 2—5 ha åker.
Det enda undantaget avser slättbygdsområdet år 1935, då egendomar med
över 100 ha åker hade den största kontanta inkomsten per ha jordbruksjord.
Även utgifterna ha i de flesta fall varit störst vid de minsta brukningsdelarna.
Inom skogs- och dalbygderna voro dock utgifterna per ha jordbruksjord
störst vid de största egendomarna under de tre första undersökta åren och
detsamma var förhållandet inom slättbygdsområdet år 1935.
Ett väl så stort intresse erbjuda emellertid i detta sammanhang förändringarna
från år till år. Dessa framgå tydligast av indextalen i tabell 11.
I slättbygderna samt i skogs- och dalbygderna ha inkomsterna per ha jordbruksjord
stigit under hela den undersökta perioden, under det att inom tre
av de fyra storleksgrupperna i norra Sverige stegringen upphört år 1940,
då i stället en minskning inträtt i förhållande till inkomsterna år 1938. Jämföras
de olika storleksgrupperna inom vart och ett av områdena med varandra,
finner man inom slättbygderna för samtliga år den starkaste inkomstökningen
i förhållande till år 1932 för brukningsdelarna om 5—-10 ha åker.
Inom skogs- och dalbygderna har däremot stegringen sedan 1932 genomgående
varit starkast för småbruken med 2—5 ha åker. I norra Sverige har
utvecklingen varit mindre enhetlig, men för åren 1938 och 1940 uppvisa
även inom detta område de minsta brukningsdelarna den starkaste inkomstökningen
i förhållande till 1932 års siffror.
I slättbygderna ha utgifterna liksom inkomsterna stigit starkast för brukningsdelar
om 5—10 lia åker. Samma grupp har utom för år 1935 den starkaste
utgiftsökningen även i skogs- och dalbygderna, medan i norra Sverige
utgifterna per ha jordbruksjord stigit starkast för de största i undersökningen
ingående brukningsdelarna (om 20—30 ha åker).
De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse för brukningsdelar
av olika storlek och inom olika områden belysas närmare av tabell 12, i
vilken inkomsterna av försålda vegetabiliska och animaliska produkter samt
skogsinkomsterna redovisas i kronor per ha jordbruksjord. På samma sätt
redovisas i tabell 13 arbetslönerna, utgifterna för inköp av kraftfoder och
gödselmedel samt ränteutgifterna i kronor per ha jordbruksjord.
Inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter stiga genomgående med
ökad egendomsstorlek. Sin ojämförligt största ekonomiska betydelse ha de
för de större egendomarna inom slättbygdsområdet, där de uppgå till c:a
40 procent av samtliga kontanta inkomster, uttryckta i kronor per lia jordbruk,
under det att de vid småbruken endast svara för c:a 12—15 procent
därav. Ännu mindre betyda de för de mindre och medelstora brukningsdelarna
inom skogs- och dalbygderna och särskilt norra Sverige.
De animaliska produkterna lia vid de mindre brukningsdelarna i södra
och mellersta Sverige svarat för 60 å 80 procent av den totala inkomsten,
per ha jordbruksjord räknat. Vid de största brukningsdelarna har deras
andel varit mindre men synes dock i regel ha uppgått till något mer än
hälften av hela inkomstsumman. I norra Sverige har däremot deras andel
efter 1932 varit lägre, beroende på skogsinkomsternas stora vikt inom detta
område.
Löneutgifterna ha inom alla storleksgrupper med undantag av egendomar
med över 100 ha åker varit lägst per ha jordbruksjord inom slättbygdsområdet
och högst i norra Sverige. Stegringen av denna utgiftspost har också
jämfört med år 1932 varit särskilt starkt framträdande inom sistnämnda
område. Å andra sidan framgår av dessa siffror liksom tidigare av de abso
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
173
Tabell 12. Inkomster av Jordbruksfastighet Inom olika storleksgrupper och om
råden
åren 1932—1940. Kronor per ha jordbruksjord.
Område
År
Storleksgrupper, ha
åker
2-5
5—10
10—
20
20—
30
30-
50
50-
100
över
100
Inkomster av försålda vegetabiliska
produkter.
100
103
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1932
39
45
60
88
98
bygder
1935
46
57
75
106
124
126
143
1937
55
67
85
124
137
141
151
1938
62
71
92
127
143
145
152
1940
63
73
97
132
154
165
175
Södra och mellersta Sveriges skogs-
1932
8
13
19
31
38
43
62
och dalbygder
1935
12
17
28
43
51
65
97
1937
12
19
29
44
53
65
84
1938
14
21
32
46
57
76
78
1910
17
27
38
54
70
88
110
Norra Sverige
1932
4
6
13
16
1935
4
7
15
18
1937
5
6
14
16
1938
6
6
14
26
1940
9
13
29
60
Inkomster av försålda animaliska
produkter.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1932
219
162
159
145
144
125
132
bygder
1935
272
218
207
193
186
160
169
1937
319
255
243
224
215
189
197
1938
319
278
259
238
220
181
175
1940
404
344
318
288
262
217
196
Södra och mellersta Sveriges skogs-
1932
145
153
150
145
133
130
118
och dalbygder
1935
188
197
191
183
161
145
153
1937
222
231
223
211
193
168
178
1938
258
258
246
235
203
176
160
1940
323
326
307
285
248
206
182
Norra Sverige
1932
66
89
108
116
1935
78
99
122
126
1937
101
131
146
167
1938
122
146
160
189
1940
183
218
221
238
Inkomster av skogsbruk.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1932
10
6
6
5
4
7
17
bygder
1935
8
10
8
6
5
10
24
1937
21
19
15
10
10
16
33
1938
22
18
16
13
13
16
27
1940
29
24
21
17
16
21
35
Södra och mellersta Sveriges skogs- och
1932
33
26
23
20
18
17
14
dalbygder
1935
67
46
38
33
32
23
19
1937
107
88
67
63
53
54
36
1938
121
93
74
53
58
37
87
1940
119
94
77
54
52
40
77
Norra Sverige
1932
47
38
42
32
1935
125
95
104
128
1937
235
210
191
188
1938
282
241
183
233
1940
186
150
124
123
174
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tabell 13. Utgifter av Jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden
åren 1932—1940. Kronor per ba jordbruksjord.
Område
År
Storleksgrupper, ha
åker
2-5
5—10
10—
20
20—
30
30-
50
50—
100
Över
100
Arbetslöner.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1932
34
29
41
53
59
68
103
bygder
1935
34
34
45
59
65
72
107
1937
43
41
54
71
79
88
123
1938
41
47
57
72
82
89
124
1940
45
53
66
81
92
102
141
Södra och mellersta Sveriges skogs-
1932
39
42
49
55
64
75
86
och dalbvgder
1935
45
47
53
58
67
73
89
1937
52
57
64
72
79
91
109
1938
60
63
69
75
85
95
125
1940
71
74
82
85
96
108
140
Norra Sverige
1932
51
48
59
70
1935
66
61
71
103
1937
85
84
91
129
1938
144
117
108
151
1940
129
lil
114
136
Inköp av kraftfoder.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1932
48
32
30
30
31
23
24
bygder
1935
52
39
36
36
36
29
30
1937
65
51
46
44
45
36
36
1938
60
48
44
43
40
29
33
1940
70
52
49
45
40
31
33
Södra och mellersta Sveriges skogs-
1932
25
23
21
21
19
18
18
och dalbygder
1935
26
23
23
24
22
18
22
1937
34
33
31
29
29
23
23
1938
37
34
32
31
27
25
22
1940
45
40
36
36
, 28
26
21
Norra Sverige
1932
9
7
7
7
1935
11
8
8
11
1937
15
12
12
15
1938
18
13
12
18
1940
19
15
14
19
Inköp av gödselmedel.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1932
23
18
18
19
20
16
17
bygder
1935
25
21
21
23
23
20
19
1937
30
24
24
26
26
22
22
1938
27
25
25
27
25
21
22
1940
33
29
30
31
31
26
27
Södra och mellersta Sveriges skogs-
1932
20
18
16
17
14
13
18
och dalbygder
1935
22
20
19
19
18
16
22
1937
25
23
22
22
20
19
23
1938
28
25
23
24
20
20
18
1940
32
30
27
28
23
23
23
Norra Sverige
1932
13
10
9
10
1935
15
12
11
12
1937
17
13
11
14
1938
18
15
12
14
1940
19
16
14
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
175
Tabell 13 (forts.). Utgifter av Jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och
områden åren 1932—1940. Kronor per ha Jordbruksjord.
Område
År
Storleksgrupper, ha
åker
2-5
5—10
10-
20
20-
30
30-
50
50-
100
Över
100
Räntor.
Södra och mellersta Sveriges slätt-
1932
37
31
29
35
39
42
38
bygder
1935
29
25
24
27
32
33
35
1937
28
24
21
26
29
30
30
1938
28
24
22
26
29
29
25
1940
32
26
24
28
31
31
26
Södra och mellersta Sveriges skogs-
1932
28
24
25
30
35
37
28
och dalbygder
1935
22
20
21
26
29
31
24
1937
20
18
19
23
27
28
28
1938
20
20
19
24
27
30
19
1940
22
21
21
26
30
33
21
Norra Sverige
1932
27
20
21
10
.
.
1935
23
18
19
11
.
.
1937
21
16
18
10
.
1938
21
17
16
11
1940
22
19
16
12
•
•
luta talen för utgifterna, att lönekostnaderna från 1938 till 1940 sjunkit i
norra Sverige, medan desamma samtidigt stigit i de båda övriga områdena.
Utgifterna per ha jordbruksjord för inköp av kraftfoder ha för samtliga
år inom varje särskild storleksklass varit högst inom slättbygderna och
lägst i norra Sverige, ehuru de inom sistnämnda område procentuellt sett
ha stigit mera under undersökningsperioden än inom de båda övriga. I södra
och mellersta Sverige ha de varit högst vid de mindre brukningsdelarna
och lägst vid de större (från 50 ha), under det att någon sådan olikhet icke
föreligger i norra Sverige.
Detsamma gäller i stort sett örn utgifterna för inköp av gödselmedel och
torvströ, vilka varit lägre i norra Sverige än inom de båda övriga områdena
och inom dessa sistnämnda på det hela taget högre vid de mindre än vid
de större brukningsdelarna.
Räntorna äro, såsom framgått redan av redogörelsen för de totala kontanta
utgifterna, den enda utgiftspost, som sjunkit sedan 1932. Räknat i kronor
per ha jordbruksjord har minskningen varit störst Vid de största gårdarna
i slättbygderna, där den uppgått till 11 å 12 kronor. I övrigt har den
i de flesta fall utgjort 4 å 6 kronor. I norra Sverige redovisas dock för en
storleksgrupp en räntesänkning med endast 1 krona och för en annan en
ökning med 2 kronor per ha jordbruksjord. För dessa sistnämnda storleksgrupper
vörö emellertid ränteutgifterna vid undersökningsperiodens början
mycket låga i jämförelse med vad fallet var inom övriga grupper av undersökta
egendomar.
Olikheterna mellan jordbruk av olika storlek i fråga om inkomsternas
och utgifternas förändringar från 1938 till 1940 belysas ytterligare i följande
sammanställning av indextal över jordbrukets kontanta inkomster och
utgifter år 1940 i förhållande till år 1938:
176
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Storleksgrupper,
ha åker
Samt-
2-5
5-10
10—
20
20-
30
30-
50
50-
100
Över
100
liga
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.
Försålda produkter ................
123.1
120.4
119.3
117.0
115.7
117.7
113.5
117.5
Summa kontanta inkomster ........
123.0
119.6
119.5
116.5
115.2
118.4
114.5
117.5
> » utgifter ..........
120.5
114.8
114.7
113.6
112.9
114.8
113.2
114.3
Södra och mellersta Sveriges skogs- och
dalbygder.
Försålda produkter ................
124.1
125.5
123.5
120.3
122.2
117.1
128.9
123.8
Summa kontanta inkomster ........
116.5
118.9
119.8
115.3
115.5
113.6
120.6
118.0
> > utgifter..........
117.1
117.9
118.0
113.8
113.7
110.7
114.2
116.5
Norra Sverige.
Försålda produkter ................
149.9
149.9
141.9
137.3
•
147.3
Summa kontanta inkomster ........
90.8
95.5
103.4
93.6
•
•
94.6
» > utgifter ..........
96.1
99.6
106.4
96.7
*
99.0
Hela riket.
Försålda produkter ................
129.0
127.0
121.9
118.0
116.9
117.7
115.3
121.3
Summa kontanta inkomster ........
106.3
112.4
117.9
115.4
114.9
117.2
115.1
114.0
> » utgifter ..........
108.9
112.1
115.0
113.1
112.8
113.8
113.2
112.8
Inkomsterna av försålda jordbruksprodukter uppvisa för riket i dess helhet
den starkaste stegringen vid de små brukningsdelarna, medan ökningen
varit minst vid storbruken med över 100 ha åker. Samtliga kontanta inkomster
ha däremot stigit minst inom de båda lägsta storleksgrupperna,
medan någon tydlig skillnad mellan medelstora och större egendomar icke
framträder i detta hänseende. Ett likartat förhållande råder för riket i dess
helhet i fråga om utgifterna.
Denna olikhet i utvecklingen mellan å ena sidan inkomsterna å försålda
produkter och å andra sidan samtliga kontanta inkomster och utgifter sammanhänger
till väsentlig del med de förut berörda förändringarna i skogsinkomsterna,
vilka betyda mest i norra Sverige samt i skogs- och dalbygderna,
där de små brukningsdelarna äro förhållandevis talrikast.
I slättbygdsområdet har inkomststegringen varit starkast för småbruken
med 23.0 procent och avtager därefter i stort sett med stigande egendomsstorlek
för att vid storbruken med över 100 ha åker uppgå till blott 14.5
procent. Inom samma område uppgår ökningen av de kontanta utgifterna
till 20.5 procent vid de minsta brukningsdelarna men stannar vid de övriga
vid 13 å 15 procent. En relativt gynnsam utveckling synes emellertid här
bl. a. egendomar om 50—100 ha ha genomgått, i det att inkomsterna vid
dessa stigit med 18.4 procent, under det att utgiftsökningen stannar vid
14.8 procent. Inom skogs- och dalbygderna äro olikheterna i inkomstutvecklingen
mellan de olika storleksgrupperna mindre, och någon fullt klar tendens
framträder knappast. Stegringen synes dock ha varit starkast för de
största egendomarna och minst för de medelstora. Kostnaderna hava däremot
stigit mera för de mindre brukningsdelarna än för de medelstora
och de största. I Norra Sverige ha inkomsterna sjunkit för samtliga
storleksgrupper med undantag för brukningsdelarna om 10—20 ha åker,
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
177
och i fråga om de flesta grupper utvisa även utgifterna nedgång. Denna är
emellertid mindre än inkomstminskningen, varför relationen inkomst—utgifter
för detta område mellan de båda åren förskjutits på ett ogynnsamt sätt.
Jämförelse mellan inkomst- och kostnadsutveckling. Jordbrukets nettointäkter
och Jordbrukarefamiljernas arbetsinkomst.
Sammanställas siffrorna för de procentuella förändringarna i jordbrukets
kontanta inkomster resp. utgifter sedan 1932, erhålles följande resultat:
Indextal 1932 = 100
År 1938
= 100
1905
1937
1938
1940
1940
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.
128.1
148.4
155.8
183.1
117.5
112.2
130.6
134.8
154.1
114.3
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.
134.4
166.1
177.1
209.0
118.0
113.3
133.5
140.9
164.2
116.5
Norra Sverige.
151.7
227.9
268.5
254.1
94.6
122.3
150.7
189.1
187.2
99.0
Hela riket.
132.4
161.8
173.7
198.0
114.0
Utgifter......................................
113.6
133.6
142.4
160.6
112.8
Sammanställningen visar, att inkomstförbättringen, jämfört med år 1932,
för alla de undersökta åren varit större än den sedan 1932 inträdda stegringen
av utgifterna. Detta gäller såväl riket som samtliga tre områden. Relationen
inkomster/utgifter har emellertid i förhållande till år 1932 utvecklat
sig gynnsammare för skogs- och dalbygderna samt norra Sverige än för
slättbygderna. Detta föi-hållande beror emellertid åtminstone till en del nå
det förut påpekade förhållandet, att verkningarna av jordbrukskrisen, starkast
märkbara just år 1932, inom skogs- och dalbygdema och framförallt i
norra Sverige förstärktes av skogsnäringens genom exportkrisen starkt försämrade
läge. Härtill kommer ytterligare, såsom ävenledes tidigare framhållits,
att också förbättringen av det ekonomiska resultatet av själva jordbruksdriften
inträdde tidigare inom de spannmålsproducerande slättbygderna
i södra och mellersta Sverige än i skogs- och dalbygderna och norra Sverige,
där den animaliska produktionen dominerar.
Från 1938 till 1940 hava inom hela riket inkomsterna stigit med 14.0 och
utgifterna med 12.8 procent. För de båda områdena i stidla och mellersta
Sverige är stegringen något större för såväl inkomster som utgifter men förhållandet
mellan inkomst- och utgiftsökning är ungefär detsamma som för
riket i dess helhet, dock något fördelaktigare för slättbygderna. För norra
Sverige utvisa däremot inkomsterna en minskning med 5.4 procent, medan
utgifterna nedgått med endast 1.0 procent.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 319.
12
178
Kungl. Majis proposition nr 319.
Tabell 14. Jordbrukets nettointäkter åren 1932—1940, milj. kronor.
Område
År
Nettointäkter av
Samtliga
netto-
intäkter1
Jordbruks-
fastighet
Tjänst- och
tillfällig
förvärvs- verksamhet
Kapital
Södra och mellersta Sveriges
1932
130.8
22.6
24.6
188.3
slättbygder
1935
213.4
24.9
22.4
275.3
1937
235.7
28.0
24.2
302.9
1938
254.4
25.9
20.6
310.9
1940
319.9
31.0
23.4
383.0
Södra och mellersta Sveriges
1932
111.2
20.5
13.6
152.2
skogs- och dalbygder
1935
159.1
24.4
11.3
205.1
1937
193.8
27.4
12.2
247.3
1938
204.6
26.6
12.8
252.4
1940
245.2
31.3
15.5
299.6
Norra Sverige
1932
57.5
20.8
6.6
86.5
1935
79.1
23.8
5.4
112.4
1937
120.8
27.2
5.9
159.9
1938
128.7
30.9
5.5
168.0
1940
127.2
34.2
6.4
170.9
Hela riket
1932
299.5
63.9
44.8
427.0
1935
451.6
73.1
39.1
592.8
1937
550.3
82.6
42.3
710.1
1938
587.7
83.4
38.9
731.3
1940
692.3
96.5
45.3
853.5
Förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge under den undersökta perioden
åskådliggöras ytterligare genom den beräkning av jordbrukets nettointäkter,
som meddelas i tabellerna 14 och 15.
För hela riket ha nettointäkterna av jordbruksfastighet år 1932 beräknats
till 299.5 milj. kronor. Därefter ha de stigit för varje år, till år 1935 med 50.8
procent till 451.6 milj. kronor, till år 1937 med ytterligare 33.0 procent av
1932 års siffra till 550.3 milj. kronor, lill år 1938 med 12.5 procent till 587.7
milj. kronor och till år 1940 med ytterligare 34.9 procent av 1932 års siffra
till 692.3 milj. kronor. År 1935 var stegringen i förhållande till 1932 års
siffra starkast i slättbygderna och svagast i norra Sverige, under det att densamma
åren 1937 och 1938 var störst i det sistnämnda området. Från år
1938 till år 1940 inträffade däremot i norra Sverige en minskning med 1.2
procent av nettointäkterna av jordbruksfastighet, under det att desamma
inom slättbygderna samt skogs- och dalbygdema stego med 25.7 resp. 19.8
procent.
Ett försök att ytterligare belysa jordbrukarnas ekonomiska förhållanden
har gjorts genom de beräkningar av jordbrukarfamiljernas arbetsinkomster
som framläggas i tabellerna 16 och 17. Dylika beräkningar äro förenade med
1 Häri ingå förutom nettointäkter av jordbruksfastighet, tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet
samt kapital även intäkter av övriga förvärvskällor. Särskild kolumn upptagande enbart
intäkter av övriga förvärvskällor har ansetts icke böra medtagas, enär intäkterna ifråga
dels synas variera starkare och mera oregelbundet från ett år till ett annat — även hos enstaka
jordbrukare — än övriga i bearbetningen ingående poster, dels äro så fåtaligt förekommande,
att ett angivande av de till totalsiffror uppräknade siffervärdena lätt skulle kunna föranleda
felaktiga slutsatser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tabell 15. Jordbrukets nettointttkter åren 1932—1944. Indextal.
179
Område
År
Net
Jordbruks-
fastighet
tointäkte
Tjänst- och
tillfällig
förvärvs- verksamhet
r a v
Kapital
Samtliga
netto-
intäkter1
År 19 3
2=100
Södra och mellersta Sveriges
1935
163.1
109.8
90.9
146.3
slättbygder
1937
180.1
124.1
98.2
160.9
1938
194.5
114.3
84.0
165.2
1940
244.5
136.9
94.9
203.5
Södra och mellersta Sveriges
1935
143.1
118.9
83.2
134.8
skogs- och dalbygder
1937
174.4
133.4
89.6
162.5
1938
184.0
129.6
93.7
165.8
1940
220.6
152.6
113.9
196.8
Norra Sverige
1935
137.6
114.7
82.1
129.9
1937
210.1
130.7
90.2
184.8
1938
223.8
148.6
84.0
194.1
1940
221.3
164.3
97.7
197.5
Hela riket
1935
150.8
114.3
87.3
138.8
1937
183.8
129.2
94.4
166.3
1938
196.3
130.4
87.0
171.3
1940
231.2
150.9
101.1
199.9
År 10 3S-100
Södra och mellersta Sveriges
slättbygder
1940
125.7
119.8
113.0
123.2
Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder
1940
119.8
117.8
121.6
118.7
Norra Sverige
1940
98.8
110.6
116.3
101.8
Hela riket
1940
117.8
115.7
116.3
116.7
betydande vanskligheter. Vid desamma måste hänsyn tagas icke endast till
de i föreliggande redogörelse tidigare redovisade inkomsterna och kostnaderna
utan även till förräntningen av det kapital, som av jordbrukarna själva
nedlagts i jordbruksfastigheterna. Beräkningen har verkställts på det
sättet, att de utbetalade skuldräntorna lagts till nettointäkterna av jordbruksfastighet,
varefter den erhållna summan har minskats med beloppet för de
»normala ränteanspråken». Dessa utgöra i sin tur förräntningen av det bland
tillgångarna redovisade sammanlagda värdet för jordbruksfastighet, levande
och döda inventarier samt inneliggande lager. Vid beräkningen av de normala
ränteanspråken lia två olika vägar följts. Vid den ena har förräntningen
beräknats å resp. års värde av tillgångarna samt efter växlande räntesatser,
nämligen 4.5 procent år 1932, 3.75 procent åren 1935, 1937 och 1938
samt 4.25 procent år 1940. I det andra fallet har dels en fast räntefot, 4 procent,
dels 1937 års värde å jordbruksfastigheterna använts för alla fem åren.
Samtliga framräknade belopp avse den genomsnittliga arbetsinkomsten per
brukningsdel.
Resultaten av de båda beräkningarna skilja sig mest från varandra för de
större egendomarna med deras stora kapital. Tendensen i utvecklingen fram
-
1 Jfr not å föregående sida.
180
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Tabell 16. Familjens arbetsinkomst åren 1932—1940 per brukningstid, i kronor.
Räntesatser: 1932 4.50 procent; 1935, 1937 och 1938 3.75 procent; 1940 4.25 procent.
Område
År
Storleksgrupper,
ha åker
2—5
5-10
10—20
20—30
30-50
50—100
Över
100
Södra och mellersta
1932
398
561
552
510
473
295
- 11,029
Sveriges slättbygder
1935
613
931
1,286
1,715
2,274
3,381
820
1937
681
1,057
1,479
1,933
2,482
3,604
421
1938
710
1,122
1,540
2,041
2,627
3,353
2,642
1940
865
1,419
1,985
2,505
3,122
4,436
4,183
Södra och mellersta
1932
412
443
299
105
- 527
-1,451
- 5,098
Sveriges skogs- och
1935
702
875
1,096
1,306
1,232
1,488
1,096
dalbygder
1937
869
1,174
1,442
1,733
1,717
1,353
3,059
1938
945
1,215
1,572
1,647
2,027
1,402
- 367
1940
1,057
1,454
1,941
2,070
2,388
1,791
996
Norra Sverige
1932
403
389
49
-1,064
1935
682
822
874
119
1937
1,063
1.540
1,886
2,039
1938
'' 1,176
1,525
1,704
2,993
1940
1,101
1,422
1,669
2,033
Hela riket
1932
407
450
392
372
279
- 2
- 10,217
1935
686
870
1,162
1,575
2,088
3,060
858
1937
945
1,258
1,507
1,889
2,359
3,258
782
1938
1,032
1,289
1,572
1,964
2,503
3,019
2,278
1940
1,061
1,438
1,930
2,375
2,970
3,9S3
3,798
Tabell 17. Familjens arbetsinkomst åren 1932—1940 per brukningsdel, i kronor.
Räntesats 4 procent.
Område
År
Storleksgrupper,
lia åker
2-5
5—10
10-20
20-30
30—50
50—100
Över
100
Södra och mellersta
1932
435
635
703
798
910
1,150
— 6,836
Sveriges slättbvgder
1935
590
894
1,223
1,604
2,099
3,113
- 105
1937
659
1,023
1,415
1,824
2,318
3,324
- 709
1938
715
1,139
1,518
1,987
2,586
3,229
- 828
1940
917
1,515
2,101
2,683
3,443
4,905
2,728
Södra och mellersta
1932
466
542
479
391
- 29
- 520
- 3,493
Sveriges skogs- och
1935
677
832
1,025
1,193
1,042
1,110
549
dalbygder
1937
843
1,132
1,371
1,620
1,530
1,057
2,385
1938
952
1,228
1,580
1,630
1,897
1,220
2,290
1940
1,126
1,561
2,106
2,300
2,635
2,232
5,473
Norra Sverige
1932
469
502
279
- 641
1935
657
780
799
17
1937
1,039
1,498
1,811
1,908
1938
1,176
1,525
1,651
3,046
1940
1,155
1,513
1,771
2,316
Hela riket
1932
465
548
563
663
728
866
- 6,378
1935
661
829
1,094
1.464
1,910
2,773
- 16
1937
920
1,217
1,439
1.778
2,191
2,976
- 285
1938
1,035
1,301
1,562
1,926
2,454
2,891
- 340
1940
1,120
1,540
2,068
2,574
3,286
4,453
3,171
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
181
träder emellertid på samma sätt, vilket av de båda beräkningssätten som än
användes. I stort sett har familjeinkomsten stigit från år till år, med undantag
för norra Sverige, där stegringen avbröts 1938 eller 1940, samt för de
större egendomarna i skogs- och dalbygderna. Från 1938 till 1940 förelåg enligt
båda beräkningsgrunderna i södra och mellersta Sverige för samtliga storleksgrapper
en avsevärd stegring av arbetsinkomsten per brukningsdel, under
det att i norra Sverige en större eller mindre sänkning därav nästan genomgående
inträffade.
Jämförelse mellan deklarationsundersökningen och undersökningarna
rörande jordbrukets inkomster och kostnader.
Det är av stort intresse att jämföra den bild, som genom den här ovan
sammanfattande deklarationsundersökningen erhållits av den ekonomiska utvecklingen
inom jordbruket från år 1938 till år 1940, med resultaten av den
inledningsvis berörda undersökning rörande förändringarna i jordbrukets inkomster
och kostnader, som utförts av en av livsmedelskommissionen utsedd
särskild delegation. Då sistnämnda undersökning endast avser den egentliga
jordbruksdriften, måste en sådan jämförelse grundas på deklarationsundersökningens
uppgifter örn inkomsterna av försålda jordbruksprodukter.
En dylik jämförelse försvåras emellertid av att delegationens inkomst- och
kostnadsundersökningar avse produktionsår, under det att deklarationsundersökningarna
avse kalenderår. Vidare måste vid en jämförelse skillnaderna
mellan de båda undersökningarna ifråga om material och metod uppmärksammas.
I delegationens undersökningar betraktas sålunda jordbruket som
ett enhetligt företag, och i dess beräkningar redovisas endast försäljningen
från jordbruket i dess helhet, resp. jordbrukets sammanlagda användning av
olika produktionsmedel. Däremot upptagas icke köp och försäljningar mellan
olika jordbrukare. Delegationen redovisar vidare på inkomstsidan icke
endast jordbrukarnas försäljning utan även deras egen konsumtion av hemmaproducerade
livsmedel och upptager på utgiftssidan lön icke endast åt den
anställda arbetskraften utan även åt jordbrukarna själva och deras familjemedlemmar,
i den mån dessa beräknats deltaga i det egentliga jordbruksarbetet,
under det att i deklax-ationsundersökningen helt naturligt redovisats
endast kontanta inkomster och utgifter. Vidare har delegationen på av densamma
anförda grunder räknat med en genomsnittlig oförändrad årsanskaffning
av maskiner och redskap samt underhållskostnader för ett genomsnittligt
maskinbestånd. Till grund för beräkningen av byggnadskostnaderna har
delegationen lagt den nybyggnadsvolym och det underhåll, som kräves för
att upprätthålla ett oförändrat byggnadsbestånd. I deklarationerna upptagas
däremot kostnaderna för nyuppsättning av inventarier och för ny-, till- eller
ombyggnad icke såsom utgifter. Då vidare underhållet av inventarier och
byggnader starkt påverkas av förändringar i det ekonomiska läget, kan en
redovisning enligt kontantprincipen av dessa sistnämnda utgiftsposter väntas
komma att i förhållandevis hög grad avvika från en beräkning enligt delegationens
metoder av dessa kostnader.
Med dessa reservationer anföres här en sammanställning av de båda undersökningarnas
huvudresultat.
182
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
Deklarationsundersökningen: 1638 1940
Kontanta inkomster av försålda jordbruksprodukter.... 100.0 121.3
Kontanta utgifter..................................... 100.0 112.8
Delegationen: 1938/39 1940/41
Inkomster........................................... 100.0 126.9
Kostnader........................................... 100.0 118.6
Resultaten av de båda undersökningarna peka oförtydbart i samma riktning,
ehuru siffrorna, såsom kunde väntas, ej helt sammanfalla med varandra.
Att kostnadsstegringen är lägre enligt deklarationsundersökningen än
enligt delegationens beräkningar är naturligt, dels på grund av den som en
följd av den minskade skogsavverkningen inträdda kostnadssänkningen i
norra Sverige år 1940, dels på grund av att kostnaderna för maskiner och
redskap samt för byggnader i delegationens undersökning, såsom nyss nämnts,
beräknats på grundval av en oförändrad anskaffnings- resp. nybyggnadsvolym.
Skiljaktigheterna ifråga om inkomstutvecklingen torde till en del
bero på att deklarationsundersökningen avser kalenderåret 1940 och delegationens
beräkningar produktionsåret 1940/41. De prishöjningar på vissa jordbruksprodukter,
som ägde rum på hösten 1940, ha sålunda endast i relativt
ringa grad hunnit påverka resultatet för kalenderåret 1940, under det att desamma
spelat en stor roll för inkomstutvecklingen under produktionsåret
1940/41.
I fråga om vissa av delegationen beräknade inkomstposter kan en omräkning
till kalenderår lätt verkställas, varigenom en säkrare grund erhålles för
en jämförelse med deklarationsundersökningens resultat. Här nedan lämnas
en sammanställning av inkomsterna för till mejeri levererad mjölk samt för
slakten av nötboskap och häst.
Till mejeri levererad mjölk: 1938 1940
Deklarationsundersökningen, milj. kronor................ 408.0 526.1
Delegationen, milj. kronor.............................. 376.3 496.9
Deklarationsundersökningen, index...................... 100.0 128.9
Delegationen, index.................................... 100.0 132.0
Nötboskap och häst:
Deklarationsundersökningen, milj. kronor................ 187.1 264.4
Delegationen, milj. kronor.............................. 157.2 218.5
Deklarationsundersökningen, index....................... 100.0 141.3
Delegationen, index.................................... 100.0 139.0
De absoluta talen äro genomgående högre enligt deklarationsundersökningen,
vilket överensstämmer med vad som förut sagts om materialet till
densamma. Den procentuella stegringen från 1938 till 1940 har däremot för
inkomsterna av den till mejerier levererade mjölken varit störst enligt delegationens
beräkningar, under det att motsatsen gäller om inkomsterna av
nötboskap och häst. Beträffande den förstnämnda posten beror en del av''
skillnaden mellan undersökningsresultaten uppenbarligen på att det den
1 juli 1939 införda producentbidraget endast ofullständigt ingår bland de i
deklarationsundersökningen redovisade inkomsterna, bl. a. till följd av att
brukningsdelar med mindre än 2 ha åker ej ingå i densamma. I fråga om
slakten av storboskap och häst är överensstämmelsen mellan delegationens
material och deklarationsundersökningen som synes mycket god. I detta
sammanhang bör särskilt anmärkas, att i den ovan anförda omräkningen av
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
183
delegationens siffror för inkomsterna av nötboskap och häst ingår även den
utslaktning av storboskap, som av delegationen betraktas såsom kapitalrealisation
och sålunda av densamma ej medtagits vid beräkningen av jordbrukets
inkomster. Härigenom torde jämförbarheten med deklarationsmaterialet
bliva bättre än annars skulle ha varit fallet.
Jordbrukets ekonomiska utveckling 1939/40—1940/41 enligt Räkenskapsresultat
från svenska jordbruk.
För åren 1939/40 och 1940/41 belyses den ekonomiska utvecklingen inom
jordbruket ytterligare av professor L. Nannesons Räkenskapsresultat, vilka
för dessa år bygga på det betydligt utvidgade material, som insamlats till
lantbruksstyrelsens fortlöpande ekonomiska undersökning.
För år 1939/40 uppvisar denna följande förräntningsprocent för de undersökta
egendomarna inom olika områden: Skåne-Hallands slättbygder 5.7,
Sydsvenska mellanbygden 4.5, mellersta Sveriges slättbygder 4.7, mellersta
Sveriges skogs- och dalbygder 1.1 och norra Sverige —1.5. Till följd av
den ändrade områdesindelningen och utvidgningen av materialet äro dessa
siffror icke jämförbara med dem, som redovisats i Räkenskapsresultaten för
tidigare år.
Bearbetningen av detta material för år 1940/41 är ännu icke helt avslutad.
Prof. Nanneson har emellertid i tidskriften Lantmannen publicerat en sammanställning
av resultaten från c:a 400 egendomar, vilka båda åren deltagit
i undersökningen. Denna visar för samtliga dessa egendomar en stegring av
nettoavkastningen per hektar från 59 till 86 kronor och av förräntningsprocenten
från 3.1 till 4.4. För olika områden har följande förräntningsprocent
beräknats för dessa egendomar:
1940/41 .............
Differens i jämförelse
med 1939/40.......
Skåne-
Hallands
slättbygd
Sydsvenska
mellan-
bygden
Mellersta
Sveriges
slättbygder
Mellersta
Sveriges
skogs- och
dalbygder
Norra
Sverige
8.2
7.1
5.2
2.4
- 1.8
+ 2.8
+ 3.3
+ 0.5
+ 0.9
+ 0.2
Genomgående utvisar denna jämförelse en förbättrad förräntning av lantbrukskapitalet
1940/41 i jämförelse med 1939/40, ehuru olikheterna mellan
olika områden äro betydande både i fråga om uppnått resultat och förbättringens
storlek.
De återgivna uppgifterna örn förräntningsprocenten bygga på material från
egendomar med såväl dålig som medelgod och god skörd år 1940. En av professor
Nanneson företagen uppdelning av de undersökta egendomarna efter
skördeutfallet 1940 utvisar, alt vid de brukningsdelar, där skörden år 1940
utgjorde 70—80 procent av 1939 års skörd, var den genomsnittliga förräntningen
i det närmaste lika de båda åren. För egendomar, som år 1940 erhöllo
en skörd, som var mindre än 70 procent av skörden 1939, försämrades däremot
medelförräntningen, under det att densamma förbättrades vid egendomar,
vilka år 1940 erhöllo en skörd, som översteg 80 procent av skörden
1939. Den procentuella nedgången i hela rikets skörd år 1940 i jämförelse
med år 1939 uppgick till 25.5 procent. Detta innebär, att de brukningsdelar,
vilka år 1940 erhållit ett i jämförelse med totalskörden genomsnittligt skörderesultat,
under i övrigt oförändrade förhållanden för bokföringsåret 1940/41
böra lia erhållit ett i förhållande till 1939/40 något så när oförändrat ekono
-
184
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
xniskt resultat. De egendomar, som år 1940 drabbats av en i förhållande till
det totala skördeutfallet starkare skördeförsämring, synas däremot ha erhållit
ett sämre ekonomiskt resultat 1940/41 än 1939/40, under det att en förbättring
i det ekonomiska resultatet inträtt för de egendomar, där skördeminskningen
år 1940 var mindre än den för riket genomsnittliga. Detta resultat av
den ekonomiska undersökningen svarar ganska väl mot resultatet av beräkningarna
rörande jordbrukets inkomster och kostnader. Enligt dessa har ju
nämligen förhållandet mellan inkomster och kostnader för jordbruket, taget
som en helhet, år 1940/41 snarast något förbättrats i jämförelse med år
1939/40.
Stockholm den 9 april 1942.
Statens livsmedelskommission.
Statistiska byrån.
OTTO ZETTERBERG.
Helmer Olsson.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
185
SVERIGES LANTBRUKSFÖRBUND
Bilaga i.
Till statens livsmedelskommission.
Genom skrivelse den 23 mars 1942 har livsmedelskommissionen berett tillfälle
för Sveriges lantbruksförbund att inkomma med yttrande angående
de åtgärder, som förbundet funne böra vidtagas beträffande den närmare
utformningen av regleringsåtgärderna på jordbrukets område under regleringsåret
1942—1943. Lantbruksförbundet får i anledning härav, efter överläggning
med representanter för Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges
slakteriförbund, Svenska lantmännens riksförbund samt Svenska ägghandelsförbundet,
överlämna närslutna promemoria såsom förbundets yttrande i
ärendet.
Stockholm den 7 april 1942.
Sveriges lantbruksförbund.
B. v. STOCKENSTRÖM.
A. H. Stensgård.
P. M. i anledning av livsmedelskommissionens skrivelse den 23 mars
1942 angående regleringsåtgärderna på jordbrukets område
produktionsåret 1942—43.
1. De allmänna principerna för prisavvägningar.
Eftersom produktpriserna komma att bestämmas först sedan skördeläget
kan närmare överblickas, äro huvudprinciperna för denna prissättning den
fråga, som i främsta rummet intresserar jordbrukarna. Det är av vikt att
jordbrukarna på förhand få kännedom om de huvudgrunder, som skola tilllämpas.
Då det för närvarande är särskilt angeläget att erhålla en stor produktion,
måste prispolitiken läggas så, att den främjar detta syfte. Huvudprincipen
för prissättningen bör vara, att priserna vid normal skörd skola
giva full och säker täckning för nuvarande produktionskostnader (de böra
inrymma de sedan krigsutbrottet stegrade produktionskostnaderna och något
därutöver till stimulans). Detta bör fastslås och vara utgångspunkten för
senare beräkningar rörande de exakta priserna. Stimulansmomentets storlek
bör om möjligt angivas redan nu, så att jordbrukarna erhålla kännedom
härom.
Blir skörden större än som kan anses normalt, så bör detta inte föranleda
sänkning av de priser, som skulle utgått vid normalskörd. Det är av reell
betydelse, att detta säges ut, så att jordbrukarna veta att de få tillgodogöra
sig fördelen av ett gott produktionsresultat. Sannolikheten är ringa för att
186
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
en mycket god skörd skall erhållas, varför en sådan utfästelse icke torde
medföra någon tunga för staten eller konsumenterna, men ett uttalande att
principen skall tillämpas har sin psykologiska betydelse och utgör en sporre
till åtgärder för bästa möjliga produktion. Vid mycket dålig skörd bör kompensation
liksom under de senaste åren givas för inkomstbortfall.
Särskilda stimulanspriser eller eljest på förhand fixerade priser, vilka fastställts
högre än vad regeln om full kostnadstäckning vid normalskörd skulle
fordra, böra icke få pressa ned priset å andra produkter. Ha statsmakterna
av särskilda skäl funnit sig böra tillerkänna odlarna en förhållandevis hög
ersättning för vissa grödor, så får den merinkomst, som odlarna härav erhålla,
sålunda icke avräknas på inkomsten av jordbrukets övriga produktion.
Genom ett dylikt förfaringssätt skulle nämligen de jordbrukare, som
icke kunnat odla nämnda växtslag, men i stället odlat andra för samhället
viktiga växtslag, bliva lidande.
2. Prissättningen på spannmål.
Då det nu bestämts, att priserna skola fixeras först längre fram, är det
synnerligen önskvärt, att den definitiva prissättningen å brödsäd och fodersäd
sker i samband med prissättningen å de animaliska produkterna, särskilt
mjölk och att detta sker efter överläggningar med representanter för jordbrukets
organisationer. En svårighet för ett dylikt förfaringssätt föreligger
därigenom att ett spannmålspris måste angivas relativt tidigt för tillämpande
i handeln, medan mjölkpriset ej torde kunna bestämmas förrän något senare.
Denna svårighet synes emellertid vara överkomlig, om till en början
bestämmes ett preliminärt beräknat pris, grundpris. Om det längre fram
i samband med mjölkprisets fixerande befinnes, att spannmålspriset bör
höjas, kan då bestämmas ett pristillägg, som utgår även å den tidigare försålda
spannmålen. Genom ett dylikt förfaringssätt, varvid såväl köpare som
säljare erhålla kännedom om att grundpriset icke är att betrakta såsom definitivt,
torde det icke bereda några större svårigheter att köparna genom
utbetalande av pristillägg reglera betalningen för de tidigare verkställda inköpen.
I varje fall synes böra undersökas, om icke en dylik anordning skulle
befinnas möjlig och lämplig, särskilt med hänsyn till angelägenheten av att
en skälig prissättning å både spannmål och mjölk ernås.
3. Fodersädsavståendet och cellulosatilldelningen.
Priset å fodercellulosa synes böra fastställas i samband med och under
hänsynstagande till priset å fodersäd. Detta är särskilt av betydelse, därest
lantbrukarna skola åläggas att leverera stora mängder fodersäd och sålunda
avstå från produktionsmedel, som de eljest kunde använda för sin animaliska
produktion. Även synes böra övervägas att lantbrukare, vilka få avstå
fodersäd, erhålla rätt att inköpa viss häremot svarande kvantitet fodercellulosa.
4. Mjölkpriset.
Av särskild betydelse vid reglering av prisen å jordbruksprodukter är att
mjölkpriset avväges på ett lämpligt sätt och så att det ger täckning för produktionskostnaderna.
Betydelsen härav för jordbruket är uppenbar, då
mjölkproduktionen är den viktigaste salu produkten för de allra flesta jordbrukare
och i synnerhet för de mindre.
Mjölkpriset har sedan gammalt uppvisat vissa påtagliga olikheter i olika
landsdelar, vilka bland annat varit beroende av skiljaktiga avsättningsbetingelser,
särskilt för konsumtionsmjölken. Även produktionskostnaderna
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
187
växla i stort sett på motsvarande sätt. Det synes med visst fog kunna göras
gällande att förut berörda skil.jaktigheter i mjölkpriset till viss del eliminerats
genom prisregleringen under de senaste åren. Det torde därför böra
undersökas, om en avvägning av mjölkpriset bör ske med hänsynstagande
till produktionsförhållandena och tidigare rådande prisvariationer i olika
delar av landet.
Därest 1942 års skörd i likhet med fjolårets skulle bliva väsentligt olikartad
och ge missväxt inom vissa delar av landet, bör liksom under 1941—42 åtgärder
vidtagas för differentiering av mjölkpriset i syfte att härigenom bereda
ersättning till de sämst ställda områdena för den dåliga skörden. Skäl
torde i så fall kunna föreligga för en starkare differentiering än som nu tilllämpats.
5. Kött- och fläskregleringen.
Då tillförseln av fläsk och kött även under det kommande produktionsåret
torde bliva knapp och vad köttet beträffar med största sannolikhet väsentligt
mindre än under innevarande år, är det av största vikt att kontrollen
av handeln på detta område blir rationellt och effektivt ordnad. Särskilt
kan tillgodoseendet av de större konsumtionsorternas och underskottsområdenas
behov (ransoneringskvantiteter) komma att medföra betydande problem,
som i tid måste beaktas. I den mån fodertillgången för fläskproduktionen
blir rikligare, är det av betydelse, att fläskpriset så anpassas, att stimulans
till ökad fläskproduktion ernås.
6. Äggregleringen.
Hittillsvarande erfarenheter av äggregleringen giva tydligt vid handen att
regleringsåtgärdena på detta område icke varit lyckade. Regleringen av äggproduktionen
och ägghandeln torde också städse bliva förenad med betydande
svårigheter, enär produktionen till övervägande del bedrives i liten
skala vid ett mycket stort antal brukningsdelar samt enär ägg är en vara,
som lätt kan försäljas på olika vägar. Därest en reglering på detta område
skall äga rum, torde det därför vara synnerligen viktigt, att åtgärderna bli
rationellt anordnade. Det synes vara erforderligt att företaga en omprövning
av principerna för nämnda reglering. I detta hänseende bör beaktas, att fodertilldelningen
till äggproduktionen på ett ändamålsenligt sätt kombineras
med leveranserna av ägg. Vidare torde det vara av vikt att äggransonens storlek
bättre anpassas efter de kvantiteter, som vid olika årstider beräknas kunna
stå till disposition för försäljning. Om så icke blir fallet, torde det förhållandet
alltjämt komma att råda, att en rättvis fördelning icke kan verkställas,
enär en för stor del av de tillgängliga kvantiteterna kommer att förbrukas
i de landsdelar, där äggen produceras, och en för ringa del tillföres
de större konsumtionsorterna. Vidare torde det vara otvivelaktigt att äggpriset
under den gångna delen av produktionsåret hållits för lågt och att detta
varit en starkt medverkande orsak till att tillförseln av ägg till den reguljära
handeln blivit så knapp. Även vid den produktion, som nu förekommit, skulle
med säkerhet en större kvantilet ägg tillförts den reguljära handeln, om äggpriset
varit högre.
Livsmedelskommissionens avsikt med det låga äggpriset synes lia varit, att
äggproduktionen därigenom skulle bringas ned med hänsyn till den knappa
fodertillgången. För de äggproducenter, vilka för sin äggproduktion äro beroende
av inköpt foder, kan emellertid dylik reglering av produktionen bäst
ernås genom fodertilldelningen. Vad övriga producenter beträffar får beaktas,
att hönsantalet hos dessa i regel är litet och att äggproduktionen till
188
Kungl. Majlis proposition nr 319.
väsentlig del sker med hjälp av avfallsfoder. Ett förfaringssätt att på grund
av ringa fodertillgång och när produktionen ändå måste minskas fixera ett
lågt äggpris kan med säkerhet icke vinna förståelse från producenternas sida
och är ägnat att inge berättigad kritik, detta så mycket mer som andra produktionsgrenar
erhålla kompensation för minskad produktion.
7. Tillgodoseendet av nödig arbetskraft. ''
Ehuru frågor rörande tillgodoseende av nödig arbetskraft för jordbrukets
behov icke direkt behandlats i samband med jordbruksregleringen, är det
anledning understryka vikten av att särskilt under arbetsbråda perioder hempermittering
av jordbrukare och jordbruksarbetare från militärinkallelser
beviljas i den mån det utrikespolitiska läget det medgiver. Vid sidan av den
militära beredskapen framstår just nu livsmedelsberedskapen såsom särskilt
angelägen, och för tillgodoseende härav är tillgången på erforderlig arbetskraft
av största vikt.
8. Förberedelser för mötande av en fredskris.
Ehuru den nu aktuella frågan avser regleringsåtgärderna för produktionsåret
1942—43, torde redan nu böra övervägas frågan om huru jordbruksregleringen
bör anordnas efter krigets upphörande. I detta hänseende kan
hänvisas till Lantbruksförbundets skrivelse den 28 mars 1941. Däri anfördes
bl. a., att det måste förebyggas att produktpriserna under efterkrigsåren
komma att pressas ned genom okontrollerad import av utländska jordbruksprodukter
och ersättningsvaror för dessa. Det framhölls också, att då produktpriserna
nu under krisen anpassas efter produktionskostnaderna, så
bör det vara berättigat att jordbrukarna efter kriget också erhålla priser,
som täcka då rådande produktionskostnader. De nuvarande förhållandena
torde tillräckligt understryka betydelsen av att jordbruksproduktionen även
framgent får en sådan omfattning och inriktning, att befolkningens livsmedelsbehov
i huvudsak kan tillgodoses genom den inhemska produktionen,
som bör äga rätt till företräde på den egna marknaden. Det synes vara önskvärt
att frågan örn denna inriktning och örn jordbrukspolitiken efter krigets
upphörande redan nu göres till föremål för utredning.
Stockholm den 7 april 1942.
Vidimeras:
A. Andersson.
Hj. Noring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
189
SVENSKA SPANNMÅLSAKTIEBOLAGET
Bilaga 5.
Statens livsmedelskommission, sektionen för spannmål & fodermedel m. m.,
Stockholm.
Beräkning av Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader för
verksamhetsåret 1912/1943.
I enlighet med statens livsmedelskommissions begäran översänder bolaget
närslutet sammanställning över bolagets beräknade kostnader för verksamhetsåret
1 september 1942—31 augusti 1943, slutande å ett belopp av omkring
125 miljoner kronor.
Till närmare belysning av den gjorda beräkningen vill bolaget meddela
följande.
1. Kostnader avseende spannmålssektionens verksamhet.
Jordbrukarnas saluöverskott av brödsäd beräknas, under förutsättning av
normal skörd, till 600,000 ton. Kostnaden för omsättning av denna myckenhet
från odlare till kvarn är beroende av bl. a. örn hittills tillämpat prisortsystem
för brödsäd bibehålies eller ersättes med samma leveransbestämmelser
som nu gälla för fodersäd. Med utgångspunkt från detta senare alternativ
har ifrågavarande kostnad beräknats till Kr. 1:25 för 100 kg. Kostnadsökningen
i anledning härav har i jämförelse med för innevarande verksamhetsår
beräknade kostnader uppskattats till omkring Kr. 0: 40 för 100 kg. —
Bolaget har vidare utgått från att resterande del av beredskap slagret försäljes
under innevarande konsumtionsår och att väsentlig ny uppläggning av
beredskapslager icke kommer till stånd under verksamhetsåret 1942/1943.
Ifråga örn fodersäd har räknats med ett saluöverskott som är något större
än det under innevarande verksamhetsår uppkomna och som motsvarar vad
som kan anses utgöra normal skörd. Kostnaderna för omsättning av det
ökade saluöverskottet ha uppskattats efter samma grund som enligt beräkningen
för innevarande verksamhetsår nämligen Kr. 2:50 för 100 kg.
Kostnaderna för lagerhgror m. m. ha anslagits till 2 miljoner kronor och
upptaga dels kostnaderna för bolagets s. k. långtidsavtal, omkring 1 miljon
kronor, dels ock kostnad för tillfällig lagring under verksamhetsåret av spannmål.
2. Kostnader avseende fodermedelsseldionens verksamhet.
För verksamhetsåret 1942/1943 har bolaget räknat med samma omsättning
av oljekraftfoder som innevarande verksamhetsår, nämligen 100,000 ton. Inköpskostnaderna
och kostnaderna för blandning, inomlandsfrakter och försäljning
ha uppskattats till samma belopp per ton som enligt beräkningen
för innevarande verksamhetsår. Försäljningsintäkterna ha beräknats efter
ett i jämförelse med innevarande verksamhetsår med Kr. 2:— för 100 kg till
Kr. 30:— för 100 kg förhöjt försäljningspris.
Beträffande fodercellulosa utgår bolaget från en omsättning av 600,000
ton arkmassa. Kostnaderna för inköp därav lia beräknats efter de priser, som
gälla enligt nu löpande avtal med massafabrikerna. Bolaget har vid beräkningens
uppgörande utgått från att av sulfitcellulosa kan ställas tilt förfogan
-
190
Kungl. Mai:ts proposition nr 319-
de en kvantitet om 350,000 ton, och att resterande behövlig myckenhet, 250,000
ton kommer att bestå av sulfatcellulosa. Vid beräkningen har antagits, att
all fodercellulosa kommer att iordningställas till cellfor MM. Ifråga om kostnaden
för den melass, som åtgår för inblandning, har bolaget förutsatt, att
en billigare kvalitet kan bliva disponibel än den som för närvarande finnes
tillgänglig. Kostnaderna för dikalciumfosfat hava upptagits enligt gällande
kontrakt och kostnaderna för koksalt enligt nuvarande marknadspris. Kostnaderna
för rivning och blandning ha anslagits till något högre belopp än
som för närvarande gäller, detta med hänsyn till bl. a. prisstegring å papperssäckar.
Kostnaderna för transporter, lagring och försäljning ha upptagits till
samma belopp per viktenhet som i beräkningen för innevarande verksamhetsår.
Bolaget räknar visserligen med att kunna åvägabringa nedsättning av för
närvarande vid försäljning av fodercellulosa tillämpade ersättningar till handeln,
men kostnaderna för transporter måste, bl. a. på grund av ökad lagring,
befaras bliva högre än under innevarande verksamhetsår. Försäljningsintäkterna
har bolaget beräknat efter ett försäljningspris för cellfor MM av Kr.
18:— för 100 kg, varvid bolaget således antagit, att nu gällande pris kommer
att avsevärt höjas.
För kostnader i samband med försäljning av diverse importerade varor har
bolaget endast angivit ett icke närmare specificerat belopp av 5 miljoner
kronor.
3. Kostnader avseende verksamheten inom sektionen för stråfoder, utsäde
och diverse varor.
I likhet med vad som gäller innevarande verksamhetsår har bolaget icke
räknat med att några kostnader skola uppstå i samband med omsättning av
stråfoder och utsäde. För kostnader i samband med försäljning av diverse
inhemska varor har bolaget endast angivit ett icke närmare specificerat belopp
av 5 miljoner kronor.
4. Bolagets kapitalbehov.
Bolaget beräknar för verskamhetsåret 1942/1943 ett lånebehov av omkring
150 miljoner kronor enligt följande:
Kostnader enligt närslutna samman
-
ställning bortsett från räntor ...... c:a 120 miljoner
Antaget varulager den 31/s 1943 ...... » 45 »
Utlägg för inköp av oljeväxtfrö (vartill
i beräkningen över kostnaderna hänsyn
icke tagits, då ifrågavarande kostnad
skall ersättas bolaget i särskild
ordning).......................... * 20 »_ c:a 185 miljoner
Aktiekapital......................... 5 miljoner
Förlagslån...........................30 » » 35 »
Lånebehov c:a 150 miljoner.
Stockholm den 28 mars 1942.
Svenska spannmålsaktiebolaget.
NILS BROLÉN.
Oläslig namnteckning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
191
Beräkning av Svenska spannm&lsaktlebolagets kostnader för
verksamhetsåret 1942/1943.
A. Spannmålsseklionen.
1) Kostnader för omsättning av brödsäd:
600.000 ton
med en beräknad kostnad av kr. 12.50/ton................. 7,500,000
2) Kostnader för omsättning av fodersäd:
400.000 ton
med en beräknad kostnad av kr. 25/ton.................... 10,000,000
3) Kostnader för lagerhyror m. m............................... 2,000,000 19,500,000
B. Fodermedelssektionen.
1)
2)
3)
Kostnader och prisskillnad vid försäljning av oljekraftfoder:
Omsättning av 100,000 ton oljekraftfoder.
Kostnader och prisskillnad enl. nedan......................
Inköpspris .......................... Kr. 550/ton
Kostnader .......................... » 40/t«n = Kr. 590
Försäljningspris...................... Kr. 300/ton
Förlust.............................. > 290/ton — j^r. 590
Kostnader och prisskillnad vid försäljning av fodercellulosa:
Omsättning av 600,000 ton arkmassa.
Kostnader och prisskillnad enl. nedan......................
a) Inköp av råmaterial.
350.000 ton sulfitmassa å 198/ton.......... 69,300,000
250.000 ton sulfatmassa å 225/ton.......... 56,250,000
38,700 ton melass å 200/ton .............. 7,740,000
4,200 ton fosfat å 505/ton................ 2,121,000
2,250 ton koksalt å 80/ton .............. 180,000
645,150 ton 135,591,000
b) Rivning och blandning:
645,150 ton cellfor å 30/ton................ 19,354,500
c) Kostnader för transporter, lagring samt provi
sion
i samband med försäljning:
645,150 ton cellfor å 32.50/ton............. 20,967,375
175,912,875
d) Försäljningsintäkter:
645,150 ton cellfor MM å 180/ton.......... 116,127,000
Kostnader och prisskillnad ................ 59,785,875
Kostnader och prisskillnad vid försäljning av diverse importerade
varor ..................................................
29,000,000
60,000,000
5,000,000
C. Sektionen för slråfoder, utsäde och diverse varor:
Kostnader och prisskillnad vid försäljning och omsättning av
diverse inhemska varor ....................................
94,000,000
5,000,000
D. Allmänna kostnader:
1) Personal och kontor.............................. 1,500,000
2) Resande kontrollanter ............................ 600,000 2,100,000
E. Räntor:
Kapitalbehov omkring 150,000,000 ä 3 % ränta............................ 4,500,000
Summa kostnader för verksamhetsåret 1942/1943.......................... Kr. 125,100,000
Svenska spannmålsaktiebolaget.
NILS BROLÉN. Oläslig namnteckning.
Vidimeras:
A. Andersson.
Hj. Noring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
,
fili
i*2V Ifj‘(Äv.''t• .:s*•-i
v
‘A.)''
■ ■ ''Kill.''.
• /; ;
0
• ifc
iV
;r..\ :
'' jh: t-i
■ V ''»! > • •.v-,fl • vl <\*''■*•’»1}.
.v‘V <; r;>''
- - • ■ -v- '' -
/*>4KVr$vnV<K \v-•
, ■. ‘ \ ■
(v .•vV:-’.:''••'' ■
• >• / ■: ; ...
.itc:. i
(K>.!, i"..''-. >
;.i:v : . •{''*''■:; i V i
''liliij.. .-i.. ■ ii/tai. ''»>''
■ rr''i; ’ ’.''1. * ''■■.Jo /
«oV.
•■Ml Vt
opaginerad Kontrollera mot PDF
TABELLBILAGA
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 319.
13
opaginerad Kontrollera mot PDF
t n '' .j t ?•
n
* ■■ ■ >.
. ■ . .• i: :.y. .’å\: •. \ SMxi V/w-Å t-n^v^W^Vi W,
. ''
#
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tali. 1. Vissa Jordbruksnäringen berörande prlslndextal.
År och
månad
Social- styr:s
index för
livsm.p.
i hush.- budg.
(1914 =
100)
Av jordbruksutr. ber. index för nedanst.
ingående livsmedel1
i hush.-budg.
Kommerskollegii index
för (1935 = 100)
Jordbruks- nämndens
produ- centpris- index för
viktigare
jordbruks- produkter
Inhemska jordbruksprodukter
Samtl. sv.
jordbruks- prod.
(23 va- ruslag)
Samtl.
mat- varor
(34 va- ruslag)
Anim.
livs-
medel
Veget.
livs-
medel
Foder-
medel
Göd-
sel-
medel
Mejeriprod.
(smör, mjölk,
ost)
Mjöl och gryn
(vetemj., rågs.,
havregryn)
Bröd
(6 sor- ter)
Kött och
fläsk
(5 sorter)
1925—29 ......
157
100
100
100
100
100
100
119
138
121
120
100
1935 ..........
128
86
81
87
84
82
83
100
100
100
100
80.5
1936 ..........
133
88
83
88
92
86
86
104
100
105
102
85.8
1937 ..........
137
94
88
92
92
89
89
108
104
117
102
91.5
1938 ..........
143
98
92
94
99
93
92
113
101
112
105
95.3
1939 ..........
147
103
92
96
105
96
96
120
104
114
106
100.0
1940 ..........
165
114
98
lil
115
109
lil
140
133
148
135
119.1
1941..........
190
131
101
119
152
129
134
176
162
164
146
141.9
1940 januari ...
154
I
1
130
119
133
124
107.1
februari ..
—
} 108
96
106
107
102
102 {
130
122
136
132
109.8
mars.....
—
1
1
130
124
137
135
112.6
april.....
163
1
|
129
128
141
135
116.0
maj......
—
lii
96
108
110
107
109 {
133
134
142
135
117.1
juni......
—
1
1
134
137
144
135
115.3
juli ......
170
I
1
138
138
145
135
115.9
augusti ...
—
\ 113
99
lil
117
109
110 (
140
134
151
135
118.6
september
—
1
1
145
132
157
136
120.6
oktober...
172
1
I
152
137
162
136
127.1
november
—
125
101
117
127
116
121 {
157
144
162
140
130.2
december.
—
1
1
166
144
163
144
136.9
1941 januari...
180
I
|
167
147
161
144
135.5
februari ..
—
\ 133
101
119
142
127
131 {
169
150
161
144
134.9
mars.....
—
1
175
155
161
143
139.6
april.....
197
1
177
156
161
141
142.2
maj......
—
1 131
101
120
153
131
135 ^
173
162
161
141
139.2
juni......
—
1
174
164
160
146
139.1
juli ......
192
j
I
175
165
157
146
141.9
augusti ...
—
l 129
101
119
155
130
135 i
176
167
157
146
145.9
september
—
|
1
178
164
170
146
142.1
oktober ..
191
1
1
180
168
172
148
146.4
november
—
\ 132
103
119
157
130
137 i
183
171
173
154
145.8
december.
—
1
1
184
176
172
154
147.5
1942 januari...
201
|
[
183
180
171
159
145.1
februari ..
—
} 132
105
119
157
135
142 i
184
185
171
159
147.1
mars.....
—
J
1
183
187
171
159
1 Ingen hänsyn har vid beräkningarna tagits till ransonering eller matfettsrabatt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
196 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tali. 2. Priser i öre/kg å nedanstående varuslag.
År och
månad
Kons.-
mjölk1
Prod.- mjölk2
Kor
kl. I3
Kor
kl. lil8
Tjurar
kl. I3
Svin
kl. I8
Ägg4
Potatis8
1925—29........
22
10.8
64
40
68
110
158
10.10
1930............
21
8.5
58
36
66
95
124
7.27
1931............
21
7.0
48
29
50
59
105
8.55
1932............
20
6.3
38
23
36
61
96
7.67
1933............
20
7.0
35
21
35
59
90
6.03
1934............
21
8.5
46
30
48
56
99
6.02
1935............
21
8.9
57
38
61
83
114
8.28
1936............
22
10.0
59
39
62
89
127
8.53
1937............
23
10.8
56
39
62
91
138
9.02
1938............
24
11.4
58
41
63
101
136
8.66
1939............
25
12.5
66
48
70
100
138
9.03
1940............
27
15.5
72
50
75
117
163
13.67
1941............
30
19.1
95
63
99
147
220
13.66
1940 januari ....
26
14.6
68
47
72
102
150
11.69
februari ...
26
14.6
69
49
74
102
155
15.13
mars......
26
14.3
68
48
72
102
160
16.02
april......
27
14.1
69
49
73
104
136
17.02
maj.......
27
13.8
74
55
78
107
130
17.25
juni.......
27
14.0
75
56
79
lil
132
14.55
juli........
27
15.3
71
53
76
114
136
16.19
augusti ....
27
15.5
70
49
75
118
149
13.30
september .
28
16.0
71
48
74
129
184
10.29
oktober....
28
17.4
71
48
74
138
224
10.52
november .
30
18.6
73
48
76
136
210
11.00
december ..
30
19.8
80
52
81
135
190
11.13
1941 januari ....
30
19.4
84
55
87
135
200
12.54
februari ...
30
19.2
91
61
94
135
218
12.96
mars......
30
18.6
100
70
104
138
230
11.37
april......
30
18.0
110
80
114
144
178
10.66
maj.......
30
17.6
194
*61
199
•151
185
9.60
juni.......
30
17.9
94
61
99
151
200
10.96
juli........
30
18.5
94
61
99
151
220
21.82
augusti ....
30
18.7
94
61
99
151
'' 225
23.00
september .
30
19.4
94
61
99
151
235
12.79
oktober....
30
20.9
94
61
99
151
7 225
12.63
november..
30
21.6
94
61
100
151
265
12.58
december ..
29
21.1
94
61
100
152
263
13.00
1942 januari ....
29
20.8
94
61
100
152
250
15.73
februari ...
29
20.8
94
61
100
152
250
18.98
mars......
29
20.6
94
61
100
152
250
19.32
april......
29
94
61
100
152
250
20.93
1 Socialstyrelsens detaljpris för 49 orter. — 2 Beräknat pris till producenter efter avdrag av
mejerikostnader samt tillägg av under resp. perioder utgående bidrag samt exklusive skummjölksvärde.
— 8 Medelpris av slakthusnoteringar. — 4 Svensk äggnotering. — 6 Partipris i
Stockholm för l:a välsorterad matpotatis. — 6 Fr. o. m. 5 maj 1941 tillsvidare vägt högsta pris.
Se L. K. eirk. nr 302. — 7 Fr. o. m. 24 sept. 1941 gälla av staten fastställda priser. Se L. K.
eirk. nr 446.
Kungl. Majlis proposition nr 319. 197
Tab. 2 (forts.). Priser (notering) i öre/kg & nedanstående varuslag.
År och månad
Vete
Råg
Korn,
2-rads
Havre
Vetekli
Majs
Kraftfo- derbl.48 %
Soja-
mjöl
1925-29........
22.66
20.42
17.75
15.47
14.41
17.14
20.26
1930............
18.43
14.88
12.28
9.93
9.45
12.03
14.65
1931............
19.11
16.74
12.58
10.67
9.59
8.65
13.83
1932............
17.40
15.76
11.93
10.48
10.14
9.92
14.80
14.87
1933............
17.28
15.73
10.90
9.52
9.23
9.09
14.35
13.94
1934............
16.97
15.69
12.71
11.83
11.76
13.01
15.10
14.71
1935............
16.69
15.59
13.13
12.15
12.85
15.51
17.33
16.90
1936............
17.01
15.92
13.75
12.77
13.70
15.93
18.23
18.33
1937............
19.60
18.29
18.22
15.58
14.38
16.33
19.11
19.24
1938............
18.85
17.27
15.81
13.62
13.90
16.83
19.45
19.54
1939............
17.99
17.29
14.55
13.03
13.39
18.61
21.41
21.68
1940............
23.30
23.29
22.71
20.41
16.89
18.50
23.60
23.00
1941............
26.00
26.00
24.60
22.80
16.50
23.71
25.13
23.00
1940 januari....
20.12
20.27
17.68
16.26
16.16
»18.50
»23.50
8 23.00
februari ..
20.42
20.49
17.75
17.02
16.54
18.50
23.50
23.00
mars......
20.63
20.69
—
17.72
16.74
18.50
23.50
23.00
april......
21.08
21.09
—
18.72
17.24
18.50
23.50
23.00
maj ......
21.41
21.42
—
19.65
»17.50
18.50
23.50
23.00
juni ......
—
—
—
—
17.50
18.50
23.50
23.00
juli........
—
—
—
—
17.50
18.50
23.50
23.00
augusti____
24.25
24.16
—
—
17.50
18.60
23.60
23.00
september .
25.02
24.83
25.02
23.27
‘16.50
18.50
23.50
23.00
oktober....
26.08
25.93
25.83
24.01
16.50
18.50
23.50
23.00
november..
‘27.00
‘27.00
‘25.00
‘23.50
16.50
18.50
23.50
23.00
december • •
27.00
27.00
25.00
23.50
16.50
18.50
23.50
23.00
1941 januari____
27.00
27.00
25.00
23.50
16.50
18.60
23.50
23.00
februari ..
•25.00
•25.00
25.00
23.50
16.50
18.50
23.50
23.00
mars......
25.00
25.00
»23.00
»21.50
16.50
18.50
23.50
23.00
april......
25.00
25.00
23.00
21.50
16.50
25.00
23.50
23.00
maj ......
25.00
25.00
23.00
21.50
16.60
25.00
23.50
23.00
juni ......
—
—
—
—
16.50
25.00
23.50
23.00
juli........
—
—
—
—
16.50
25.00
23.50
23.00
augusti ....
25.00
25.00
23.00
21.50
16.50
25.00
23.50
23.00
september .
»27.00
»27.00
»26.00
»22.50
16.50
25.00
23.60
oktober____
27.00
27.00
26.00
22.50
16.50
25.00
»28.00
november..
27.00
27.00
26.00
22.50
16.50
27.00
28.00
december ..
27.00
27.00
26.00
22.50
16.50
27.00
28.00
1942 januari ....
27.00
27.00
26.00
22.50
16.50
* 27.00
28.00
februari ..
27.00
27.00
26.00
22.50
16.50
27.00
28.00
mars......
27.00
27.00
26.00
22.50
16.50
25.00
28.00
april......
27.00
27.00
26.00
22.50
16.50
25.00
28.00
1 Av staten fastställt maximipris fr. o. m. den 5 jan. 1940. — 2 Av staten fastställt maximipris
fr. o. m. den 30 sept. 1939. — 3 Av staten fastställt maximipris fr. o. m. 8 maj 1940. —
4 Enligt statens livsmedelskommissions cirkulär nr 95—C 31 den 31 aug. 1940. — 6 Av staten
fr. o. m. den 16 okt. 1940 fastställda priser vid frivillig försäljning till svenska spannmålsaktiebolaget
för brödsäd före den 1 febr. och för fodersäd före den 1 mars 1941. — 6 Inlösningspris
fr. o. m. den 1 febr. 1941. — 7 Inlösningspris fr. o. m. 1 mars 1941. — 8 Inlösningspris
före den 1 september 1942. — 9 Fr. o. m. den 25 sept. 1941 gäller ett av staten fastställt pris
på 28.00 kr/dt å 45 % kraftfoderblandning. Å kvarvarande partier 48 % kraftfoderblandning
har priset fastställts till 30.00 kr/dt.
198
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tab. 3. Invägning av mjölk samt tillverkning av smör och ost, 1 ton.
Vid
mejerier
invägd mjölk
Mejeriproduktion
av
År och månad
Därav
Total
kvantitet
Använd
för
produkt-
beredning
Försåld
som kon- sumtions- mjölk
Försåld
grädde (om- räknad till
mjölk)
Smör
Ost
1934............
2,498,378
1,854,670
352,247
291,461
62,510
31,103
1935............
2,550,916
1,875,422
376,433
299,061
63,452
31,669
1936............
2,720,166
2,008,586
408,014
303,566
67,168
37,759
1937............
2,847,223
2,115,010
434,246
297,967
73,247
35,443
1938............
3,032,241
2,277,819
459,023
295,399
80,103
36,524
1939............
3,205,688
2,395,153
494,367
316,168
83,735
43,653
1940............
2,988,933
2,202,644
519,500
266,789
80,760
35,328
1941............
2,659,251
1,940,169
610,512
122,850
77,687
22,383
1940 januari____
242,616
176,589
41,534
24,493
6,427
3,126
februari ..
226,795
161,551
41,124
24,120
5,916
2,667
mars......
246,581
176,412
41,977
28,192
6,302
2,904
april ......
255,093
188,206
43,019
23,868
6,649
3,185
maj ______
272,477
201,004
44,246
27,227
6,900
3,370
juni ......
2%,560
227,369
44,059
25,132
7,869
4,242
juli........
281,275
211,620
45,104
24,551
7,549
3,341
augusti....
287,455
219,283
44,530
23,642
7,865
3,754
september..
257,712
194,534
41,885
21,293
7,188
3,460
oktober____
219,996
153,402
44,941
21,653
5,998
2,090
november..
196,861
142,101
43,537
11,223
5,940
1,390
december ..
205,512
150,573
43,544
11,395
6,157
1,799
1941 januari____
209,214
155,183
43,591
10,440
6,255
1,862
februari ..
191,688
139,643
42,246
9,799
5,544
1,620
mars......
217,258
158,474
47,261
11,523
6,170
1,788
april......
226,311
168,430
46,877
11,004
6,526
2,160
maj ......
246,639
184,346
50,291
12,002
7,044
2,205
juni ......
270,078
210,494
48,320
11,264
8,139
3,223
juli........
258,590
191,933
55,207
11,450
7,527
2,418
augusti ....
246,5^1
181,431
54,334
10,736
7,249
1,929
september..
232,574
169,856
52,833
9,885
6,986
1,883
oktober____
206,291
140,593
54,744
10,954
5,972
1,266
november..
169,659
110,572
153,487
8,722
4,830
734
december ..
184,448
129,214
61,321
5,071
5,445
1,295
1942 januari____
187,695
131,948
61,996
4,817
5,472
1,381
februari ..
168,807
114,128
60,866
4,337
4,756
923
mars......
183,365
121,763
67,008
5,553
5,048
900
1 Fr. o. m. standardi seringsbestämmelsernas ikraftträdande den 21 november 1941 redovisas i
denna kolumn kvantiteten försåld standardiserad mjölk. Av denna anledning blir summan av
produktmjölk, konsumtionsmjölk och grädde större än den redovisade kvantiteten invägd mjölk,
alldenstund den genom standardiseringen erhållna grädden, omräknad till helmjölk, redovisas under
produktmjölk.
Kungl. Maj.ts proposition nr 319.
199
Tab. 4. Försäljning av smör, ost, margarin, konstlster och kokosfett, 1 ton.
År och månad
Smör från mejeri
Ost från
mejeri
Margarin från fabrik
Konst- ister o.
kokosfett
från
fabrik
Matolja
från
parti-
handlare
Total
kvantitet
Därav av
leverantörer
återtaget
Hushålls-,
Bageri-,
1934 ..........
39,431
6,097
30,824
52,831
2,085
1935 ..........
43,680
7,937
32,385
55,202
2,916
1936 ..........
48,152
9,180
34,498
56,126
3,699
1,232
1937 ..........
49,099
10,198
36,613
58,810
4,730
1,314
1938 ..........
51,534
11,246
38,816
58,401
6,103
1,523
1939 ..........
54,319
12,274
41,406
51,475
8,047
3,794
1,901
1940 ..........
74,002
13,580
37,736
29,468
9,519
1,063
1,405
1941 ..........
76,184
10,859
23,052
17,498
7,992
9
960
1940 januari ..
4,421
937
2,414
4,132
494
147
91
februari ..
4,235
931
2,827
4,031
448
155
90
mars .‘
4,834
1,042
2,954
4,284
528
211
90
april ....
4,511
986
3,719
5,259
886
337
193
maj......
5,215
1,075
3,148
3,316
620
176
167
juni......
6,747
1,111
3,450
23
767
9
120
juli ......
7,581
1,214
3,415
—
979
3
129
augusti ..
8,251
1,343
3,947
—
1,147
1
116
september
8,229
1,306
3,928
—
974
1
121
oktober ..
8,643
1,370
3,795
946
1,314
2
121
november
5,759
1,204
2,081
3,542
685
1
90
december
5,576
1,061.
2,058
3,935
677
20
75
1941 januari ..
4,462
777
1,832
2,513
714
8
51
februari ..
4,230
747
1,978
2,297
721
1
59
mars ....
5,916
901
2,116
2,295
686
73
april......
5,516
901 1
2,306
3,096
837
63
maj______
5,573
. 939
2,365
1,853
857
72
juni_______
6,677
900
3,054
18
856
—
78
juli ......
7,466
996
721
1
995
93
augusti ..
8,369
1,035
1,347
585
—
89
september
8,245
1,001
2,269
—
503
123
oktober ..
7,887
945
2,016
1,253
482
—
126
november
6,370
847
1,581
1,172
338
—
70
december
5,473
870
1,467
3,000
418
—
63
1942 januari ..
5,010
906
1,196
3,478
387
—
71
februari ..
4,627
838
1,224
3,051
347
61
mars.....
5,395
903
1,235
3,772
528
—
78
april.....
2,904
420
—
200
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tab. 5. Import av mjölk, grädde, smör och ost samt import och export av
margarin, i ton.
År och månad
Import av mjölk och grädde
Import
av na- turligt
smör
Import av ost
Margarin
konden-
serad
torr-
mjölk
andra slag
dessert-
ost
annan
ost
Import
Export
mjölk
grädde
1929 ..................
224
36
ii
182
459
2,381
133
1930 ..................
207
177
36
27
8
183
485
1,895
118
1931 ..................
165
172
21
16
18
216
551
1,407
163
1932 ..................
65
253
59
1
15
141
332
1,037
295
1933 ..................
26
175
191
0.4
33
158
303
934
241
1934 ..................
4
24
12
1
2
195
370
648
121
1935 ..................
6
59
16
4
608
216
917
11
181
1936 ..................
15
173
13
4
188
248
1,352
1
173
1937 ..................
26
219
19
4
0.4
311
778
2
146
1938 ..................
8
392
20
4
1
338
886
2
189
1939 ..................
5
659
25
4
4
419
1,384
55
110
1940 ..................
3
132
3
1
560
155
345
3
1941 ..................
1,037
5
—
—
13
436
—
461
1940 januari ..........
—
59
•
0.9
14
21
—
—
februari..........
—
9
0.3
1.4
15
37
—
mars ............
10
2
0.2
1.0
28
14
_
3
april ............
—
46
1
0.4
0.3
18
22
—
maj..............
—
6
—
•
0.3
13
68
•
—
juni..............
0.6
2
—
2.2
12
40
•
—
juli ..............
—
—
—
—
0.2
2
5
•
—
augusti ..........
—
—
—
—
0.2
7
8
—
—
september........
0.4
•
—
■
0.1
20
12
—
—
oktober ..........
—
—
—
—
230.2
11
27
—
•
november ........
—
—
—
—
48.5
12
72
—
—
december ........
1.6
—
—
—
275.9
3
19
—
•
1941 januari ..........
—
—
—
—
•
6
33
—
174
februari..........
90.9
—
—
—
•
1
16
—
287
mars.............
94.7
—
—
—
14
—
•
april ............
75.1
—
—
—
1
98
—
—
maj..............
109.6
—
—
—
, t
1
83
—
—
juni..............
177.6
—
—
—
4
49
—
—
juli ..............
76.6
—
—
—
—
1
—
—
augusti ..........
9.0
—
—
—
—
—
25
—
—
september........
99.7
1
—
—
—
70
—
—
oktober ..........
28.3
•
—
—
•
7
—
—
november ........
155.5
4
—
—
•
9
—
—
december ........
120.4
—
—
—
—
31
—
—
1942 januari ..........
117.1
2
—
—
—
12
—
—
februari..........
—
—
—
—
—
•
—
—
mars.............
102.5
30
—
—
—
1
—
-
april.............
49.1
—
—
—
—
9
21
—
— 1
Kungl. May.ts proposition nr 319.
201
Tab. 6. import av lår-, häst- och nötkött samt fläsk, 1 ton.
År och månad
Fårkött
Hästkött
Nötkött
Totalt
Fläsk
därav
färskt
därav
annat
1929....................
432
753
177
2,578
164
2,414
1930....................
687
1,058
350
2,263
83
2,180
1931....................
833
932
410
1,386
124
1,262
1932....................
603
353
349
995
180
815
1933....................
650
163
234
1,611
115
1,496
1934....................
656
215
434
1,523
250
1,273
1935....................
934
505
1,356
3,724
2,026
1,698
1936....................
673
964
1,553
3,098
1,219
1,879
1937....................
606
841
1,272
1,717
68
1,649
1938....................
602
791
1,158
2,198
258
1,940
1939....................
602
960
1,428
2,829
727
2,102
1940....................
190
457
58
1,248
36
1,212
1941....................
—
—
33
3,886
2,614
1,272
1940 januari............
57
80
7
316
3
313
februari...........
10
60
•
279
—
279
mars..............
33
18
—
229
—
229
april..............
29
153
—
252
—
252
maj...............
39
39
—
113
—
113
juni...............
11
15
10
1
—
1
juli................
10
36
13
1
—
1
augusti............
•
37
10
14
—
14
september.........
15
•
10
—
10
oktober............
•
4
1
•
—
•
november .........
1
—
—
—
—
—
december..........
—
—
17
33
33
•
1941 januari............
—
—
33
271
182
89
februari...........
—
—
—
383
380
3
mars..............
—
—
—
52
52
-
april..............
—
—
—
474
305
169
maj...............
—
—
—
93
61
32
juni...............
—
—
—
4
4
•
juli................
—
—
—
181
181
•
augusti............
—
—
—
•
•
september..........
—
—
—
1,720
1,022
698
oktober ...........
—
—
—
496
248
248
november .........
—
—
—
212
179
33
december..........
—
—
—
—
•
1942 januari............
—
—
—
•
—
•
februari...........
—
—
—
•
—
•
mars..............
—
—
—
april..............
—
—
—
1,051
—
1,051
Bihang till riksdagens protokoll 19t2. 1 sami. Nr 319. 14
202
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
Tab. 7. Vid slakthus, kontrollslakterier och kötthesiktningsbyråer undersökta
slaktdjur m. m.
År och månad
Besiktigade hela kroppar
Betäckta
suggor
Tjänstbara
galtar
Stor-
boskap
Kalv
Svin
större
mindre
1929 ......................
237,250
340,171
250,512
956,299
1930 ......................
236,284
384,308
232,192
1,194,106
1931 ......................
221,252
390,634
223,262
1,395,581
1932 ......................
231,413
408,698
226,720
1,323,415
1933 ......................
242,588
416,089
236,485
1,313,452
.
1934 ......................
250,617
402,872
250,639
1,389,728
255,886
4,681
1935 ......................
269,039
410,743
285,198
1,240,433
264,271
4,240
1936 ......................
296,268
436,710
351,466
1,287,718
284,044
4,156
1937 ......................
341,551
462,861
410,146
1,441,639
258,967
3,931
1938 ......................
370,450
498,794
435,173
1,440,378
272,789
3,778
1939 ......................
393,591
516,340
464,999
1,577,708
282,702
3,747
1940 ......................
537,992
504,481
513,649
1,461,069
214,291
3,407
1941 ......................
549,564
398,399
506,081
1,030,103
192,403
2,876
1940 januari ..............
35,282
33,038
45,096
127,669
18,902
3,655
februari..............
33,921
34,245
39,695
145,831
16,134
3,561
mars ................
34,726
36,693
43,424
140,323
19,289
3,536
april ................
39,027
44,837
63,021
163,871
20,958
3,516
maj..................
34,732
44,543
52,042
125,967
19,868
3,484
juni..................
33,345
46,141
39,425
109,554
19,952
3,442
juli ..................
41,834
57,273
46,772
125,519
18,110
3,415
augusti ..............
46,322
47,607
35,240
106,683
16,177
3,362
september............
50,959
47,681
30,876
86,061
14,239
3,312
oktober ..............
67,132
48,447
38,942
96,827
15,737
3,232
november ............
68,285
33,752
40,103
104,391
17,736
3,193
december ............
52,427
30,224
39,013
128,373
17,189
3,174
1941 januari ..............
45,956
26,794
44,982
113,406
13,437
3,064
februari..............
36,894
26,029
36,109
99,712
12,478
2,966
mars ................
32,242
26,594
39,942
97,113
19,002
2,954
april ................
27,832
30,375
53,696
100,321
21,890
2,998
maj..................
29,343
35,072
51,879
98,468
21,623
2,990
juni..................
33,096
39,554
44,728
89,942
18,324
2,954
juli ..................
36,982
49,822
48,358
87,114
13,879
2,892
augusti ..............
46,095
39,004
34,635
60,574
10,735
2,809
september............
56,504
38,104
31,455
54,513
10,366
2,774
oktober ..............
81,011
38,300
39,459
72,127
10,108
2,704
november ............
77,124
27,842
40,545
71,337
17,414
2,704
december ............
46,485
20,909
40,293
85,476
23,147
2,699
1942 januari ..............
32,682
17,062
40,608
78,586
15,731
2,659
februari..............
26,786
16,826
36,637
73,758
11,509
2,570
mars.................
24,900
8,514
38,584
71,461
11,414
2,515
Kungl. Maj:ts proposition nr 319.
203
Tab. 8. Inhemsk försäljning och import av vissa skattepliktiga fodermedel
m. m., i ton.
År och månad
Inhemsk
försäljning
av sv. olje- kaksfoder
Import av
oljekakor
och olje- kaksmjöl
Summa
inhemsk
försälj- ning och
import
Import av
annat krea- tursfoder
(stat. nr 366
—68 och
371-72)
Import
av majs
Import
av kli
1929..................
183,093
9,421
76,668
40,257
1930..................
179,034
—
9,075
134,634
40,782
1931..................
234,263
—
8,825
353,055
80,906
1932..................
148,607
—
5,330
243,949
33,026
1933..................
150,859
—
8,184
265,350
62,278
1934..................
52,780
190,128
242,908
8,234
107,186
38,158
1935..................
59,919
200,420
260,339
4,803
43,009
8,775
1936..................
65,111
158,631
223,742
5,443
76,043
10,199
1937..................
76,367
223,059
299,426
8,508
185,239
48,607
1938..................
75,991
251,559
327,550
7,495
172,088
49,115
1939..................
75,524
166,866
242,390
6,150
42,369
12,936
1940..................
93,295
141,898
235,193
7,287
49.066
14,027
1941..................
23,781
94,016
117,797
7,825
3,878
30,901
1940 januari..........
7,455
28,151
35,606
355
17,513
1,073
februari.........
8,446
5,255
13,701
478
6,027
2,354
mars............
10,542
13,977
24,519
565
2,148
1,049
april............
13,571
11,840
25,411
849
19,665
4,185
maj.............
15,392
6,377
21,769
132
1,136
722
juni.............
6,780
4,695
11,475
387
342
363
juli .............
2,294
9,534
11,828
301
319
476
augusti..........
2,424
14,322
16,746
427
882
339
september.......
6,507
17,931
24,438
1,301
489
—
oktober..........
7,217
10,893
18,110
309
484
695
november........
6,339
13,616
19,955
159
—
907
december........
6,328
5,307
11,635
2,024
61
1,864
1941 januari..........
1,494
8,649
10,143
1,146
—
1,442
februari.........
1,205
1,381
2,586
—
—
mars............
1,932
1,931
3,863
364
—
446
april............
3,730
15,704
19,434
1,864
20
4,443
maj.............
1,873
12,130
14,003
630
3,858
5,109
juni.............
1,244
6,348
7,592
724
—
3,935
juli .............
2,915
2,803
5,718
1,451
—
5,724
augusti..........
965
2,384
3,349
660
—
2,793
september.......
2,748
6,518
9,266
129
—
3,560
oktober..........
1,369
10,465
11,834
545
—
1,673
november........
2,137
13,354
15,491
292
—
641
december........
2,169
12,349
14,518
20
—
1,135
1942 januari..........
3,504
13,724
17,228
2
—
1,283
februari.........
1,886
1,401
3,287
48
—
194
mars............
2,283
7,224
9,507
208
3,466
289
april............
2,489
287
—
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:418 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m. a1 i texten
- JoU 1942:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:is proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten