Sök i Ratio Lex

Angående ändrade pensionsbestämmelser för lärarpersonal vid folkhögskolor och vissa lantbruksundervisningsanstalter

19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:327, Angående ändrade pensionsbestämmelser för lärarpersonal vid folkhögskolor och vissa lantbruksundervisningsanstalter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

1

Nr 327.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade pensionsbestämmelser

för lärarpersonal vid folkhögskolor

och vissa lantbruksundervisningsanstalter; given

Stockholms slott den 8 maj 19U2.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

K. G. Ewerlöf.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 maj 19A2.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för ecklesiastik- och jordbruksdepartementen

anför statsrådet Ewerlöf:

Enligt beslut denna dag av Kungl. Majit skola till riksdagen avlåtas propositioner

angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna

och vid vissa lantbruksundervisningsanstalter. I samband därmed uttalas,

att förslag till pensionsreglering för ifrågavarande lärarkategorier anmälas i

annat sammanhang. Jag anhåller nu att få underställa dessa frågor Kungl.

Majits prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 327.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Innan jag går närmare in på de föreliggande frågorna, vill jag något uppehålla

mig vid spörsmålet, vilken omfattning en pensionsreglering för berörda

lärarkategorier för närvarande bör erhålla. Härvid må till en början uppmärksammas,

att lärarna vid såväl folkhögskolorna som vid lantbruksundervisningsanstalterna

äro inordnade under reglementet för statens pensionsanstalt

ehuru under olika kapitel och med i skilda hänseenden väsentligt

olika bestämmelser. Enligt nu föreliggande förslag till reglering av pensionsförhållandena

för berörda lärare, som i det följande komma att närmare

behandlas, förutsättes, att befattningshavarna jämväl i fortsättningen

skola vara inordnade under olika kapitel i pensionsanstaltens reglemente och

att sålunda pensionsvillkoren alltjämt komma att förete betydande skiljaktigheter.

En fullt rationell pensionsreglering för ifrågavarande lärarkategorier

borde i första hand åsyfta att i närmare anslutning till gällande pensionsföreskrifter

för lärare vid andra läroanstalter åstadkomma i möjligaste mån enhetliga

bestämmelser, vilket skulle kräva en ingående överarbetning av de

framlagda förslagen. Emellertid tala vissa skäl mot att för närvarande vidtaga

mera omfattande principiella ändringar i pensionsanstaltens reglemente.

I berörda hänseende får jag erinra om att frågan om gränsdragningen för

pensionsanstaltens verksamhetsområde inom en nära framtid torde komma

att göras till föremål för en närmare undersökning. Sålunda ha enligt av

Kungl. Majit den 17 juni 1938 givet bemyndigande tillkallats särskilda sakkunniga

för utredning av statens pensionsanstalts fondställning m. m. I enlighet

med vad i bilaga 16 till propositionen nr 79/1939 U förordats, förklarade

chefen för finansdepartementet den 30 december 1939, att med slutförandet

av ifrågavarande utredning skulle tillsvidare anstå. Genom beslut

den 27 februari 1942 har Kungl. Majit emellertid förordnat, att de sakkunniga

skola återupptaga sitt arbete i enlighet med tidigare lämnade direktiv.

Ehuru den förenämnda utredningen åsyftar en undersökning rörande anstaltens

fondställning, är enligt vad som framgår av utredningsdirektiven avsikten

att med utgångspunkt från resultatet av utredningen till övervägande

upptaga frågan om gränsdragningen för anstaltens verksamhetsområde samt

om själva pensionsverksamhetens utformning.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes det angeläget att icke

för närvarande genomföra sådana ändringar i reglementet för statens pensionsanstalt,

som kunna föregripa den mera omfattande undersökningen rörande

anstaltens verksamhet. Jag anser mig fördenskull böra förorda, att

pensionsregleringen för nu ifrågavarande lärare erhåller provisorisk karaktär

i avvaktan på den förenämnda utredningen och i huvudsak inskränkes

till sådana åtgärder, som kunna anses mera omedelbart påkallade av de samtidigt

framlagda förslagen till lönereglering för samma personal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

3

I. Folkhögskolorna.

A. Inledning.

Såsom framgår av förenämnda proposition örn lönereglering för lärarpersonalen

vid folkhögskolorna anbefallde Kungl. Majit den 16 maj 1941 skolöverstyrelsen

att inkomma med förslag till dylik lönereglering, lämpat efter

de vid folkhögskolor rådande arbetsförhållandena och så avvägt, att det

kunde genomföras i nuvarande statsfinansiella läge. Med skrivelse den 20

januari 1942 har skolöverstyrelsen överlämnat utredning i ämnet, vilken

jämväl innefattar förslag till pensionsreglering för ifrågavarande lärare, över

skolöverstyrelsens förslag, i vad avser pensionsregleringen, lia yttranden avgivits

av statskontoret, statens pensionsanstalt, styrelsen för svenska landstingsförbundet

och styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening. Därvid

har statskontoret allenast i fråga om pensionsavgifter för extra ordinarie

lärare framställt anmärkning mot skolöverstyrelsens förslag, under det att

styrelsen för svenska landstingsförbundet lämnat detsamma helt utan erinran.

Folkhögskolornas lärarpersonal är för närvarande inordnad under bestämmelserna

i kap. IV i reglementet för statens pensionsanstalt. För föreståndare

samt fast anställda, extra ordinarie och vikarierande ämneslärare är anslutningen

till pensionsanstalten obligatorisk, under det att för lärare i övningsämne

pensionsrätt vinnes först efter särskild, hos anstalten gjord ansökan,

som skall föregås av en utav skolöverstyrelsen godkänd reglering av befattningshavarens

avlönings- och övriga anställningsförhållanden. Tjänstepensionsunderlaget

utgör för föreståndare och ämneslärare 2/a av den i gällande

författning fastställda kontanta slutavlöningen, i förekommande fall ökad

med beräknat värde av fri bostad med bränsle. Tjänstepensionsunderlaget

må dock icke överstiga 6,000 kronor. A tjänstepension — i allmänhet ökad

med s. k. pensionsförhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 — utgår för

närvarande dels dyrtidstillägg enligt kungörelsen nr 275/1925, dels ock kristillägg

enligt härför gällande bestämmelser. Familjepensionsunderlaget utgöres

av 300 kronor jämte 20 procent av tjänstepensionsunderlaget, vartill

kommer dyrtidstillägg. Emellertid skall familjepensionen jämlikt bestämmelserna

i kungörelsen nr 508/1939 utbytas mot s. k. ny familjepension, varå

utgår procentuellt tillägg samt kristillägg. Tjänstepensionsavgiften för annan

lärare än extra ordinarie eller därmed likställd lärare utgör 3 1h °/o och för

extra ordinarie lärare 1 % av tjänstepensionsunderlaget. Huvudmannaavgiften

utgör 62/3 respektive 272 % av tjänstepensionsunderlaget. Familjepensionsavgiften

utgör för man 40 kronor mer än 22/.i %> av tjänstepensionsunderlaget

och för kvinna 3 kronor mer än Ve %> av detsamma. Manlig

lärare, som avgått med genast börjande tjänstepension, erlägger familjepensionsavgift

med 30 kronor iner än 2 % av tjänstepensionsunderlaget.

Pensionsåldern är 60 år och för hel tjänstepension erfordras 33 tjänstår.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

Före
draganden.

B. Skolöverstyrelsens förslag.

Pensioneringsgrunder in. m. Enligt skolöverstyrelsens förslag skall den

ifrågavarande personalen alltjämt vara inordnad under reglementet för

statens pensionsanstalt. överstyrelsen framhåller, att pensioneringen för

närvarande omfattar jämväl vikarierande lärare. Genom de 1938 och 1939

i samband med genomförda löneregleringar utfärdade särskilda pensionsreglementena

för folkskollärare m. fl. samt för lärare vid högre kommunala

skolor hade emellertid — med hänsyn till gällande begränsning av omfattningen

av pensioneringen för civila statstjänstemän — den för vikarierande

sådana lärare förut gällande pensionsrätlen borttagits. I betraktande härav

hade överstyrelsen ansett sig böra utgå ifrån att vid den nu föreslagna löneregleringen

för folkhögskolornas lärare den hittillsvarande pensionsrätten för

vikarierande lärare borde upphöra.

I detta sammanhang må ytterligare framhållas, att i skolöverstyrelsens löneregleringsförslag

motsvarighet saknas till de nuvarande extra ordinarie ämneslärarna

med full tjänstgöring vid fristående kvinnlig kurs. I följd härav

omfatta icke de av överstyrelsen föreslagna pensionsbestämmelserna dylika

befattningar.

Statens pensionsanstalt har tillstyrkt förslaget, att vikarierande lärare vid

folkhögskolor i likhet med motsvarande lärare vid folkskolor och högre kommunala

skolor undantagas från pensionsrätt. Tjänstårsberäkningsrätt motsvarande

den, som enligt de särskilda pensionsreglementena för lärare vid

sistnämnda båda slag av skolor tillkomme vid dessa anställda vikarierande

lärare, hade visserligen icke föreslagits. Häremot syntes emellertid intet vara

att erinra. Ett medgivande av sådan rätt skulle nämligen innebära en klar avvikelse

från gällande grunder för tillgodoräknande av tjänstår för pension

enligt pensionsanstaltens reglemente.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har uttalat sig för att

särskilda tjänste- och familjepensionsreglementen fastställdes för lärare vid

folkhögskolor. De nu föreslagna bestämmelserna borde sålunda endast utgöra

ett provisorium i avvaktan på en närmare undersökning, i vad mån de

pensioneringsprinciper, som vunnit tillämpning i de för folkskolans lärare

gällande pensionsreglementena, även kunde tillämpas i fråga om folkhögskolans

lärare.

Såsom jag inledningsvis framhållit, bör pensionsregleringen för nu ifrågavarande

lärare i huvudsak inskränkas till sådana åtgärder, som kunna anses

påkallade av det framlagda förslaget till lönereglering för personalen. Jag

utgår sålunda från att pensionsbestämmelserna alltjämt böra vara intagna

i reglementet för statens pensionsanstalt.

Vad angår frågan om pensioneringens omfattning, delar jag skolöverstyrelsens

uppfattning, att den hittillsvarande pensionsrätten för vikarierande

lärare bör upphöra i likhet med vad som skett för motsvarande lärare vid

folkskolor och högre kommunala skolor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 327.

5

Pensionsunderlag. Den föreslagna löneregleringen har i princip anknutits

till 1935 års levnadskostnadsnivå, vilket innebär, att i de fasta lönebeloppen

inräknats så stor del av nu utgående dyrtidstillägg, att det å de nya lönebeloppen

utgående tillägget kan anpassas efter reglerna för det statliga rörliga

tillägget.

Skolöverstyrelsen har med avseende å pensionsförmånerna ansett, att pensionsförhöjning

I skulle bortfalla men dyrtids- och kristillägg fortfarande utgå

enligt gällande bestämmelser, överstyrelsen anför härom vidare.

Det vore uppenbart, att sammanlagda pensionsförmånerna ej komme att

stå i rimligt förhållande till sammanlagda löneförmånerna, örn den fasta

pensionen liksom hittills bestämdes till 2/3 av den fasta lönen och å pensionen

finge utgå dyrtidstillägg, fastän å lön utginge rörligt tillägg, som beräknades

efter ett väsentligt lägre procenttal än det, efter vilket dyrtidstillägg å pension

utginge.

Införandet av ett lönesystem med rörligt tillägg å lönerna syntes därför

böra medföra ändrade bestämmelser i fråga om pensionsförmånernas belopp.

Olika vägar för ernående av en skälig avvägning av nämnda belopp

kunde emellertid tänkas. Vad som närmast kunde ifrågakomma vore, antingen

att liksom hittills bestämma tjänstepensionsunderlaget till 2/3 av den

fasta lönen och låta å pensionen utgå rörligt tillägg efter samma procenttal

som procenttalet för rörligt tillägg å lön, eller ock att bibehålla nuvarande

system med dyrtidstillägg å pensionen men i stället bestämma tjänstepensionsunderlaget

till ett något lägre belopp än 2/3 av den fasta lönen. Vägande

skäl kunde anföras för båda dessa sätt att lösa frågan. Skolöverstyrelsen hade

för sin del stannat vid att förorda det senare alternativet, detta särskilt med

hänsyn därtill att man icke för en enstaka, relativt fåtalig befattningshavargrupp

med pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt syntes

böra övergå till ett nytt system med å ena sidan en högre relativ nivå för

den fasta pensionen än för närvarande tillämpades men å andra sidan jämförelsevis

lägre tillägg därå efter levnadskostnadernas växlingar, överstyrelsen

föreställde sig, att en övergång till ett sådant nytt system borde föregås av

en närmare undersökning av vissa i samband därmed uppkommande problem,

bland annat i fråga örn familjepensioneringen.

I betraktande av att å tjänstepensionsförmånerna för närvarande utginge

s. k. reglerat dyrtidstillägg och med utgångspunkt ifrån att övergången från

ett avlöningssystem nied reglerat dyrtidstillägg till ett avlöningssystem med

rörligt tillägg kunde sägas innebära ett inarbetande av ungefär 10 procent

dyrtidstillägg i de fasta lönerna hade överstyrelsen funnit, att med bibehållande''

av nu gällande regler för dyrtidstillägg å tjänstepensioner en skiilig

pensionsnivå för föreståndare och ämneslärare vid folkhögskolorna efter den

föreslagna löneregleringen skulle kunna vinnas genom att bestämma tjänstepensionsunderlaget

till 60 procent — i stället för nuvarande 662/3 procent —

av den i författning bestämda fasta slutavlöningen, värdet av tillförsäkrad

bostad med bränsle däri inräknat.

Om efter löneregleringen tjänstepensionsunderlaget bestämdes på nyss

föreslaget sätt, syntes någon särbestämmelse i fråga örn familjepensionsunderlagcts

belopp ej vara påkallad. En på grundval av de nya lönebeloppen

fastställd familjepension skulle komma all, nied inläggande av s. k. reglerat

dyrtidstillägg, utbytas mot ny familjepension, vartill sedan enligt nuvarande

bestämmelser skulle komma procentuellt tillägg och kristillägg.

För lärare i övningsämne erliölles pensionsrätt först efter särskild ansökan,

föregången av en av skolöverstyrelsen godkänd tjänstereglering. Tjänstepen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Före
draganden.

sionsunderlaget för sådan befattningshavare bestämdes av pensionsanstalten

i förhållande till den vid tjänsteregleringen fastställda minimiårsavlöningen.

Den av överstyrelsen nu föreslagna omregleringen av övningslärarnas timarvoden

medförde därför i och för sig ingen automatisk höjning av pensionsunderlagen

för de befattningar, som anmälts till pensionsrätt. Höjning

av underlagen erhölles allenast i den mån vederbörande huvudman med anledning

av timarvodenas ökning beslutade omreglering av årslönerna samt

— efter inhämtande av överstyrelsens godkännande av omregleringen — hos

pensionsanstalten utverkade höjning av pensionsunderlagen.

När tjänste- och familjepensionsunderlagen höjdes för en befattning, som

redan vore förenad nied pensionsrätt, och höjningen skulle gälla även folden,

som då innehade befattningen, skulle enligt pensionsreglementets allmänna

bestämmelser av huvudmannen erläggas viss engångsavgift. Sådan

avgift fordrades dock ej, där — såsom i fråga om föreståndare och ämneslärare

vid folkhögskolorna nu skulle bliva fallet — höjningen skedde i följd

av en av Konungen och riksdagen beslutad lönereglering. Endast för övningslärarbefattningarna

skulle alltså erläggande av engångsavgift för pensionsunderlagens

höjning ifrågakomma.

Statens pensionsanstalt har beträffande storleken av pensionsunderlagen

anfört:

Det syntes pensionsanstalten uppenbart, att en nyreglering av lönerna för

lärarna vid folkhögskolorna icke borde föranleda ändring i stort sett av det

för sagda lärare liksom för flertalet övriga delägare i pensionsanstalten hittills

gällande förhållandet mellan de sammanlagda pensionsförmånerna och

de sammanlagda löneförmånerna. För tillgodoseende härav erfordrades, därest

det föreslagna lönesystemet med rörliga tillägg infördes, att särskilda bestämmelser

meddelades rörande storleken av tjänstepensionsunderlagen för

folkhögskollärare med författningsenligt fastställd minimiårsavlöning. Mot

de av skolöverstyrelsen föreslagna bestämmelserna för reglering av berörda

förhållande hade pensionsanstalten i princip intet att erinra.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har under hänvisning

till vissa av styrelsen gjorda sammanställningar uttalat, att de föreslagna bestämmelserna,

särskilt i fråga om familjepensionen, vore ogynnsamma i jämförelse

med pensionsvillkoren för andra lärarkategorier. Någon realprövning

av folkhögskollärarnas pensionsfråga torde icke lia ägt rum och skolöverstyrelsen

syntes icke på något sätt lia undersökt örn exempelvis den föreslagna

familjepensionens storlek vore skälig. Styrelsen ansåge fördenskull, såsom

tidigare framhållits, de föreslagna bestämmelserna endast kunna utgöra ett

provisorium i avvaktan på en utredning örn en tillämpning för folkhögskolornas

lärare av samma principer beträffande tjänste- och familjepension,

som vunnit tillämpning i de för folkskolans lärare gällande pensionsreglementena.

I likhet med skolöverstyrelsen och statens pensionsanstalt anser jag, att

den nu föreslagna löneregleringen för folkhögskolans lärare icke bör förändra

relationen mellan sammanlagda pensionsförmåner och löneförmåner. Såsom

skolöverstyrelsen framhållit, äro olika alternativ tänkbara för ernående

av en skälig avvägning av pensionsförmånernas belopp. På de av skolöversty
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

7

reisen anförda skälen anser jag mig böra biträda överstyrelsens förslag, att

det nuvarande systemet med dyrtidslillägg å pensionerna bibehålies, men att

tjänstepensionsunderlaget fastställes till ett något lägre belopp än 2/s av den

fasta lönen. Jag har sålunda i princip icke något att erinra mot att tjänstepensionsunderlaget

fastställes till 60 procent av den i författning bestämda

fasta slutavlöningen, värdet av tillförsäkrad bostad med bränsle däri inräknat.

Mot skolöverstyrelsens förslag i övrigt rörande pensionsunderlag eller

mot vad överstyrelsen anfört i fråga örn engångsavgift i vissa fall vid höjning

av dylikt underlag har jag icke funnit anledning till erinran.

Pensionsavgifter. Skolöverstyrelsen bar i sitt förslag icke ifrågasatt någon

ändring i fråga om grunderna för pensionsavgifter för ifrågavarande befattningshavare.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket i utlåtande den 9 oktober 1941

angående ifrågasatt pensionsrätt i statens pensionsanstalt för extra ordinarie

lärare vid statsunderstödda liandelsgymnasier föreslagit sådan jämkning av

§ 51 i anstaltens reglemente, att därefter en enhetlig tjänstepensionsavgift

komme att uttagas, oavsett om befattningshavaren vore att anse som ordinarie

eller extra ordinarie tjänsteman. En dylik ändring skulle även komma att

föranleda en höjning av pensionsavgifterna för de extra ordinarie lärarna vid

folkhögskolorna.

I förenämnda utlåtande gjorde statskontoret bland annat följande uttalande.

För i kapitel IV av pensionsanstaltens reglemente avsedda extra ordinarie

lärare utginge tjänstepensionsavgifter, vilka endast utgjorde omkring en tredjedel

av motsvarande avgifter för ordinarie lärare. Som motiv för denna avgiftsdifferentiering

anfördes på sin tid följande [prop. nr 336 (sid. 69—-70)

till 1919 års riksdag]:

»De obefordrade lärarna vid folkskolan äro nu delägare i småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och hava där ett tjänstepensionsunderlag

av 450 kronor samt erlägga en avgift av 7 kronor. Örn nu, såsom vi föreslå,

deras tjänstepensionsunderlag liöjes till 3/4 av deras fastställda minimiavlöning,

bör man icke höja deras avgift med större belopp, än som kan anses

motsvara den ökade kostnad, som uppkommer för pensionsanstalten därigenom,

att de obefordrade komma att erhålla högre pensioner än hittills, om de

pensioneras som obefordrade. Höjde man de obefordrade lärarnas avgifter

mera, skulle det innebära, att man överflyttade på dem en del av den pensionskostnad

för de befordrade, som staten redan åtagit sig. Det är nu icke

möjligt att beräkna nämnda ökning i pensionsanstaltens kostnader. Men det

är tydligt, att densamma blir mycket ringa, då numera, sedan även småskolans

lärare kunna bliva ordinarie, det måste bliva sällsynt, att en lärare kvarstår

som obefordrad ända tills han pensioneras. Vi lia därför ansett oss kunna

föreslå en så låg tjänstepensionsavgift för de obefordrade som 1 % av

tjänstepensionsunderlaget. Det innebär, att tjänstepensionsavgiften för en befordrad

lärare vid den egentliga folkskolan liöjes från 7 kronor till 12 kronor

75 öre för man och 11 kronor 25 öre för kvinna samt för en obefordrad

lärare vid småskolan från 7 kronor till 10 kr.»

Härav framginge, att denna differentiering föranletts av för iner än 20 år

sedan rådande särskilda förhållanden vid folkskolan. Sedan numera folk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

Före
draganden.

skolans lärare — frånsett övningslärarna — erhållit särskilt tjänstepensionsreglemente

samt den tidigare mycket betydande skillnaden i lönehänseende

mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare alltmera utjämnats, kunde statskontoret

icke finna tillräckliga skäl längre förefinnas att bibehålla differentieringen

av tjänstepensionsavgifterna för bär ifrågakomna befattningshavare.

Enär förevarande spörsmål icke heller enligt statskontorets mening vore

av den principiella räckvidd, att med prövningen av detsamma borde anstå

till en framtida allmän översyn av reglementets bestämmelser i övrigt, ansåge

ämbetsverket binder icke möta mot att i samband med nu ifrågasatta

författningsändringar vidtaga sådan jämkning av § 51 i anstaltens reglemente,

att därefter en enhetlig tjänstepensionsavgift komme att uttagas, oavsett

örn befattningshavaren vore att anse som ordinarie eller extra ordinarie

tjänsteman. En dylik ändring syntes icke påkalla några särskilda övergångsbestämmelser

i fråga örn de extra ordinarie befattningshavare, som vore anslutna

till anstalten före ändringens ikraftträdande. Det förefölle nämligen

statskontoret icke obefogat att jämväl för dessa befattningshavare avgifterna

höjdes.

Även statens pensionsanstalt har ingått på frågan örn pensionsavgifternas

storlek och härom anfört följande.

De skäl, som ursprungligen föranledde fastställande av lägre avgifter för

extra ordinarie lärare än för andra lärare (se »Folkskollärares samt kommunalt

anställda veterinärers, sjuksköterskors och barnmorskors m. fl. :s pensionering,

utredning och förslag» den 11 februari 1919, sid. 87), hänförde sig

till tidigare rådande förhållanden i fråga örn icke-ordinarie lärare vid folkskola.

Numera saknade dessa skäl betydelse, varför anledning förelåge att

taga under övervägande huruvida icke pensionsavgifterna med hänsyn bland

annat till de statliga pensioneringskostnaderna borde — i likhet med vad

som gällde i fråga örn statliga befattningshavare ävensom ämneslärare vid

folk- och småskolor samt högre kommunala skolor — utgå efter samma

grunder för extra ordinarie lärare som för andra lärare. Pensionsanstalten

hade emellertid — såsom framginge av vad anstalten anfört i utlåtande den

19 september 1941 angående ifrågasatt pensionsrätt för extra ordinarie lärare

vid statsunderstött handelsgymnasium — tidigare ansett, att med prövning

av denna fråga borde anstå till en motsedd översyn av anstaltens reglementes

grunder i övrigt. För det fall att en lönereglering komme till stånd för

folkhögskolans lärare, ansåge emellertid pensionsanstalten, att man för dessa

lärares vidkommande icke borde ställa frågan örn åvägabringande av likställighet

i avgiftshänseende mellan de olika lärarkategorierna på framtiden.

Pensionsanstalten finge alltså förorda, att sådan likställighet genomfördes i

samband med den nu föreslagna löneregleringen.

Enligt min mening tala starka skäl för den av statskontoret och

statens pensionsanstalt framförda uppfattningen, att likställighet i avgiftshänseende

bör åvägabringas mellan ordinarie och extra ordinarie lärare.

Såsom myndigheterna framhållit, sammanhänger den hittillsvarande differentieringen

med tidigare förhållanden, vilka numera sakna betydelse

vid bedömande av frågan om pensionsavgifternas storlek. En höjning av

avgiftsprocenten för de icke-ordinarie lärarna vid folkhögskolorna är visserligen

icke i och för sig påkallad av den nu föreslagna löneregleringen, men

å andra sidan skulle just dessa lärare få sina lönevillkor så avsevärt för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

9

bättrade, att det synes rimligt att samtidigt genomföra en sakligt sett fullt

motiverad höjning av pensionsavgifterna. Jag får fördenskull föreslå, att

likställighet i nu berörda hänseende genomföres för folkhögskollärarna.

Pensions- och tjänstålder. Såsom inledningsvis framhållits gäller för närvarande

för lärarpersonalen vid folkhögskolorna en pensionsålder av 60 år,

varjämte för hel pension erfordras 33 tjänstår. Skolöverstyrelsen har i sitt

förslag erinrat örn att samma bestämmelser gällde för, bland andra, lärare

vid högre folkskolor före den för dem år 1938 beslutade löneregleringen.

Vid den i samband med nämnda lönereglering företagna revideringen av

pensionsbestämmelserna för dessa skolors lärare beslöts, i anslutning till

motsvarande reglering av pensionsvillkoren på det statliga undervisningsväsendets

område, dels en höjning av pensionsåldern till 63 år för lärare i gymnastik

och sång samt till 65 år för övriga lärare, dels ock en sänkning av

tjänståldern till 30 år. En liknande ändring av åldersbestämmelserna borde

enligt överstyrelsens mening vid löneregleringen för folkhögskolorna företagas

i fråga örn dessa skolors lärare, och ändringen borde avse jämväl fast

anställd ämneslärare vid folkhögskolans specialkurs för lanthruksstuderande.

Statens pensionsanstalt har beträffande förslaget om ändrade pensionsoch

tjänståldrar anfört följande:

Pensionsanstalten ansåge sig icke böra göra någon erinran mot skolöverstyrelsens

förslag, att tjänståldern för lärare vid folkhögskola skulle vara

densamma som för lärare vid folkskola och högre kommunal skola eller 30 år.

Vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga om höjning av pensionsåldern —

för lärare vid folkhögskola och för ämneslärare vid specialkursen men ej för

husmoder, tillika lärarinna — ville pensionsanstalten i huvudsak tillstyrka.

I fråga örn övningslärarna ansåge pensionsanstalten dock viss ändring av

skolöverstyrelsens förslag påkallad. Enligt förslaget skulle pensionsåldern vara

63 år för lärare i gymnastik och sång samt 65 år för lärare i andra övningsämnen

(slöjd och hushållsgöromål). Emellertid förekomme beträffande de

övningslärarbefattningar, som för närvarande vore förenade med pensionsrätt

i pensionsanstalten, kombinationer av ämnen (exempelvis gymnastik och

slöjd), vilka enligt förslaget var för sig skulle föranleda olika pensionsåldrar.

För alt undanröja anledning lill tvekan om den rätta pensionsåldern i dylika

fall syntes pensionsåldern för Övningslärare böra vara oberoende av det

eller de ämnen, vari undervisning meddelades. I betraktande av bl. a. att

ingen befattning som lärare i enbart gymnastik eller sång hittills vunnit pensionsrätt

i anstalten ville pensionsanstalten förorda, att pensionsåldern för

samtliga Övningslärare bestämdes till den för lärare i slöjd eller hushållsgöromål

föreslagna eller 65 år.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har, under hänvisning

lill vad den övervägande delen av de av styrelsen över förslaget hörda lärarkollegierna

vid folkhögskolorna ansett, bestämt avstyrkt genomförande för

närvarande av den ifrågasatta höjningen av pensionsåldern. Styrelsens uttalande

i förevarande hänseende är av i huvudsak följande lydelse.

Styrelsen hade i princip ej någonting all invända mot en sådan ändring

men lullie före, afl den dels borde föregås av en undersökning angående pensionsavgifternas

storlek, dels borde kompletteras med bestämmelser angåen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mcij:ts proposition nr 327.

Före
draganden.

de förtidspension vid frivillig avgång från tjänsten under vissa förutsättningar.

I Kungl. Maj:ts reglemente angående tjänstepension för befattningshavare

i statens tjänst den 30 december 1941 stadgades, att befattningshavare,

som tidigast fem år före pensionsålderns ingång frivilligt avginge ur tjänst,

kunde av Kungl. Majit medgivas rätt att därvid komma i åtnjutande av

tjänstepension (förtidspension), därest avgången funnes icke vara stridande

mot statens intressen och under förutsättning tillika, att tjänsteman innehade

minst det antal tjänstår, som erfordrades för erhållande av hel pension.

Enligt nu gällande bestämmelser för statens pensionsanstalt funnes icke möjlighet

att i anstalten erhålla dylik förtidspension. Då för närvarande under

vissa förutsättningar föreståndare och lärare kunde erhålla rätt att kvarstå i

tjänsten till 65 år och då de flesta torde önska begagna sig av denna rätt, syntes

i verkligheten ej så stor förändring ske, om pensionsåldern skulle höjas

lill 65 år. Men då inom folkhögskolans lärarkår en mycket bestämd mening

kommit till synes, grundande sig på erfarenheter från arbetet i folkhögskolan

och på uppfattningen av de krav, som borde ställas på lärare inom folkhögskolan,

att pensionsåldern generellt ej måtte höjas, innan rätt till förtidspension,

motsvarande den, som statens tjänstemän tillerkänts, stadgats,

och då förslaget om pensionsålderns höjande till 65 år icke syntes vara förutsättningen

för genomförande av övriga förslag i skolöverstyrelsens framställning

rörande folkhögskollärarnas pensionering, ansåge styrelsen icke

hinder föreligga för bibehållande av nu gällande bestämmelser örn pensionsålder,

till dess att rätt lill förtidspension kunde medgivas lärare vid folkhögskola.

Skolöverstyrelsen har med sitt förslag om höjning av pensionsåldern samt

om nedsättning av antalet tjänstår för hel pension för folkhögskolornas lärare

åsyftat att åstadkomma likställighet med andra lärarkategorier. I princip

ansluter jag mig till förslaget örn höjd pensionsålder för folkhögskollärarna.

Emellertid må framhållas, att vid genomförandet av motsvarande

höjning av pensionsåldern för lärare vid de högre kommunala skolorna även

behandlades frågan örn behovet av särskilda övergångsanordningar. Några

övergångsbestämmelser ansågos icke påkallade, men därvid framhölls den

möjlighet till förtidsavgång, högst fem år före pensionsåldern, som förefunnes

enligt de i det föreslagna tjänstepensionsreglementet intagna bestämmelserna

om förtidspension. Visserligen finnes även enligt reglementet för statens

pensionsanstalt möjlighet lill avgång före pensionsåldern, men i dylikt

fall får befattningshavaren vidkännas en avsevärd försämring i sin pensionsrätt,

som saknar motsvarighet i tjänstepensionsreglementet för de högre

kommunala skolorna. Nu anförda omständighet gör det tveksamt, huruvida

det kan anses lämpligt att för närvarande vidtaga någon höjning av pensionsåldern

för folkhögskolornas lärare. Genomförande av förslaget har även

bestämt avstyrkts av styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening,

innan rätt till förtidspension enligt nyssberörda förmånligare grunder införts

för nu ifrågavarande lärarpersonal. Då bestämmelserna i pensionsanstaltens

reglemente om pensionsålder och förtidspension torde bliva föremål för

undersökning vid den kommande utredningen om pensionsanstaltens verksamhet,

anser jag övervägande skäl tala för att någon höjning av pensionsåldern

för folkhögskollärarna icke för närvarande genomföres. Jag förutsätter,

att därest en höjning av pensionsåldern framdeles kommer till stånd,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

11

samtliga då vid folkhögskolorna anställda lärare skola vara skyldiga att utan

särskilda övergångsanordningar underkasta sig en dylik höjning. I avbidan

härå synes mig nuvarande föreskrift örn antalet tjänstår för erhållande av

hel pension böra tillsvidare bibehållas.

Övergångsbestämmelser. I skolöverstyrelsens förslag lia ej förordats några

särskilda övergångsföreskrifter vid genomförandet av den föreslagna pensionsregleringen.

Statens pensionsanstalt har emellertid i ett par olika hänseenden ingått på

frågan örn behovet av särskilda övergångsanordningar. Anstalten har sålunda

erinrat örn att enligt skolöverstyrelsens löneregleringsförslag motsvarighet

saknades till de nuvarande extra ordinarie ämneslärarna med full tjänstgöring

vid fristående kvinnlig kurs. Härom anför anstalten vidare.

Det vore icke för pensionsanstalten känt, huruvida sådana lärare, vilka

enligt folkhögskolestadgan skulle förordnas tillsvidare eller på viss tid och

som hittills varit obligatoriskt delaktiga i anstalten, för närvarande funnes

anställda. Där så vore fallet, skulle de komma att mista sin förutvarande

pensionsrätt. Detta förhållande syntes emellertid icke påkalla särskilda pensioneringsåtgärder

av övergångsnatur. Det torde nämligen få förutsättas, att

eventuellt förefintliga extra ordinarie ämneslärarbefattningar vid fristående

kvinnlig kurs skulle komma att indragas, och örn så skedde, torde befattningshavarna

få anses bliva behörigen tillgodosedda genom den rätt till uppskjuten

tjänstepension efter de mera förmånliga beräkningsgrunderna, som

enligt pensionsanstaltens reglemente därvid skulle tillkomma dem.

Ytterligare har pensionsanstalten beträffande frågan örn särskilda övergångsbestämmelser

framhållit följande.

Då pensionsreglering genomförts i samband med en av statsmakterna beslutad

lönereglering, torde möjlighet i allmänhet ha beretts befattningshavare

med last anställning att efter anmälan förbliva bibehållen vid förut gällande

avlöningsbestämmelser och därigenom även vid förutvarande pensionsrätt.

Jin sådan anordning syntes i förevarande fall icke ha av skolöverstyrelsen

ifrågasatts. Den nu föreslagna löneregleringen syntes ej heller vara av den art,

ali valfrihet i fråga örn dess tillämpning i och för sig vore påkallad. Vad pensionsregleringen

anginge vore emellertid förhållandet i viss mån ett annat. De

föreslagna pensionsbestämmelserna innebure nämligen för befattningshavarna

en skärpning av pensionsvillkoren i så måtto, att pensionsavgifterna skulle

komma att ökas och pensionsåldern höjas. Visserligen torde på grund av

bestämmelsen i § 1(> reglementet för pensionsanstalten de av nuvarande folkhögskollärare,

å vilka reglementet för anstalten vore tillämpligt, kunna utan

vidare förpliktas att underkasta sig de nya pensionsbestämmelserna. Detta

syntes emellertid icke låta sig göra beträffande de i mom. 3 b) av övergångsstadgandena

till kap. IV reglementet för pensionsanstalten avsedda lärare,

vilka i samband med indragningen från och med den 1 juli 1926 av dövstumlärarnas

pensionsanstalt anmält sig önska kvarstå vid pensionsrätt enligt

reglementet för denna anstalt. För sistnämnda lärare torde därför vara

erforderligt att medgiva valfrihet i fråga örn tillämpningen av den nya pensionsregleringen.

1 varje fall borde dock såsom villkor för rätt att åtnjuta de

nya lönevillkoren föreskrivas, att befattningshavaren skulle vara skyldig

övergå på de nya pensionsbestämmelserna. Vad övriga lärare anginge förelåge,

såsom nyss nämnts, intet formellt hinder för regleringens genomlörande

utan särskilda övergångsstadganden. I allmänhet torde viii ej heller en höjning

av pensionsåldern med därav följande utsträckning av tiden för hins

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Före
draganden.

utgående uppfattas såsom en försämring av anställningsvillkoren. I enstaka

fall åter, då avgång enligt hittills gällande bestämmelser skulle äga rum kort

efter tidpunkten för regleringens tilltänkta ikraftträdande och befattningshavaren

redan inrättat sig för avflyttning från orten eller dylikt, kunde en så

väsentlig framflyttning av avgångstidpunkten, som här avsåges, innebära ett

kännbart ingrepp i befattningshavarens livsföring. Med tanke på dylika undantagsfall

hade pensionsanstalten av billighetsskäl ansett sig böra ifrågasätta,

huruvida ej valfrihet borde medgivas även för fast anställda folkhögskollärare

med pensionsrätt enligt statens pensionsanstalts reglemente. Anstalten

ansåge sig dock kunna tillstyrka en sådan anordning endast under förutsättning

att valet därvid finge stå icke enbart mellan kvarstående till 65

års ålder eller avgång vid 60 års ålder utan över huvud mellan kvarstående

helt på nu gällande löne- och pensionsvillkor eller övergång i alla avseenden

till de nya löne- och pensionsbestämmelserna. Med en dylik utformning

av eventuella övergångsregler i förevarande hänseende syntes några mindre

önskvärda konsekvenser av sådana regler näppeligen vara att befara.

Beträffande kostnaderna för den nu avsedda pensionsregleringen har pensionsanstalten

anfört:

Material för bedömande av pensionsregleringens verkningar ur kostnadssynpunkt

hade icke i utredningen förebragts och vore icke eljest för pensionsanstalten

tillgängligt. På grund av den med den föreslagna löneregleringen

följande höjningen av pensionsunderlagen skulle en ökning av statens

kostnader för pensioneringen närmast vara att emotse. Emellertid motverkades

denna ökning av den kostnadsminskning, som kunde väntas uppkomma

dels genom den föreslagna höjningen av pensionsåldrarna och dels genom

att pensionsavgifter skulle komma att få erläggas för den del av de nuvarande

avgiftsfria tilläggsförmånerna (pensionsförhöjning I m. m.), vilken

skulle komma att inräknas i den fasta pensionen. Om dessutom den av pensionsanstalten

föreslagna höjningen av avgifterna för extra ordinarie lärare

genomfördes, syntes statens kostnader för pensionsreformen få antagas

bliva relativt obetydliga.

Den föreslagna löneregleringen för lärarpersonalen vid folkhögskolorna

avses skola träda i kraft den 1 oktober 1942. Med hänsyn härtill bör givetvis

pensionsregleringen genomföras från och med samma dag.

Med den ståndpunkt jag förut intagit beträffande förslaget örn höjd pensionsålder

för folkhögskollärarna, bliva de nu föreslagna pensionsbestämmelserna,

bortsett från höjningen av pensionsavgiften för extra ordinarie

lärare, förmånligare för befattningshavarna än nuvarande bestämmelser.

Något direkt behov av särskilda övergångsanordningar torde med

hänsyn härtill knappast vara för handen. Jag har dock icke något att erinra

mot att i anslutning till pensionsanstaltens förslag sådana lärare, vilka i

samband med indragningen från och med den 1 juli 1926 av dövstumlärarnas

pensionsanstalt anmält sig önska kvarstå vid pensionsrätt enligt reglementet

för denna anstalt, medgivas valfrihet att övergå på de nu föreslagna

pensionsföreskrifterna eller att stå kvar på hittillsvarande bestämmelser. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att i avseende å nu berörda och i övrigt

erforderliga övergångsanordningar meddela de föreskrifter, som må befinnas

påkallade.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

13

II. Lantbruksundervisningsanstalterna.

A. Inledning.

Av den i det föregående omnämnda propositionen om lönereglering för

lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna framgår, att Kungl.

Maj:t den 30 januari 1942 uppdrog åt lantbruksstyrelsen att — i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som angivits i den av skolöverstyrelsen

den 20 januari 1942 framlagda utredningen med förslag till löne- och

pensionsreglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna — verkställa utredning

rörande löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid lantbruks-,

lantmanna- och lanthushållsskolor. Sedan lantbruksstyrelsen den

20 april 1942 överlämnat förslag i ämnet, har utlåtande över förslaget, i vad

avser pensionsregleringen, avgivits av statskontoret och statens pensionsanstalt,

varvid statskontoret anfört, att förslaget i berörda del icke föranledde

något uttalande av ämbetsverket.

Föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare vid de nu

ifrågavarande lantbruksundervisningsanslaltema äro för närvarande underkastade

bestämmelserna i kap. VII i reglementet för statens pensionsanstalt,

varvid anslutningen till anstalten är obligatorisk. Tjänste- och familjepensionsunderlagen

bestämmas enligt samma regler, som förut angivits för lärarpersonalen

vid folkhögskolorna. De för sistnämnda personal i fråga örn tillläggsförmåner

gällande grunderna äro även tillämpliga å befattningshavare

vid lantbruksundervisningsanstalterna. I årliga avgifter erlägges av befattningshavaren

37a % av tjänstepensionsunderlaget samt av manlig befattningshavare

18 °/o och av kvinnlig befattningshavare 1 %> av familjepensionsunderlaget.

Föreståndare och lärare vid lantmannaskola, som den 31 december

1920 voro delägare i dövstumlärarnas pensionsanstalt, erlägga dock avgift för

familjepension med 1373 %> av familjepensionsunderlaget. Pensionerad sådan

befattningshavare erlägger familjepensionsavgift med 10 % av familjepensionsunderlaget.

Huvudmannaavgiflen är 31/3 %> av tjänstepensionsunderlaget.

Pensionsåldern är för manlig befattningshavare 65 år och för kvinnlig

befattningshavare 60 år. För hel tjänstepension fordras 33 respektive

30 tjänstår. Vid bristande tjänstår bestämmes tjänstepensionen genom försäkringsteknisk

beräkning.

B. Lantbruksstyrelsens förslag.

Pcnsioncringsgrundcr. Lantbruksstyrelsen har framhållit, att då utredningen

i fråga om pensionsreglering för lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna

skulle verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som angivits i skolöverstyrelsens förslag till löne- och pensionsreglering

för folkhögskolornas lärare, det kunde ligga nära till hands att ifrågasätta

ett inordnande av förstnämnda lärare under de för folkhögskolans lärare

gällande, i kap. IV intagna bestämmelserna. Med hänsyn bland annat till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Före
draganden.

att enligt berörda bestämmelser manlig lärare hade att erlägga familjepensionsavgift

även sedan han avgått med genast börjande tjänstepension och

huvudmannaavgiften (62/:, °/o) vore avsevärt mycket större än den för lantbruksläroanstalternas

huvudmän nu gällande, hade lantbruksstyrelsen funnit

ett sådant inordnande icke lämpligen böra ske. Pensionsregleringen borde

därför enligt lantbruksstyrelsens mening i stället åvägabringas genom införande

av vissa särskilda bestämmelser i kap. VII.

Lantbruksstyrelsens förslag i nu berörda avseende har tillstyrkts av statens

pensionsanstalt, som framhållit följande.

Med hänsyn till bl. a. vad i utredningen anförts rörande inordnande av lärarna

vid lantbruksundervisningsanstalterna under det statliga lönesystemet

i samband med ett definitivt ordnande av löneförhållandena för hushållningssällskapens

befattningshavare samt angående den prövning av frågan örn en

definitiv lönereglering för nämnda lärare, som kunde väntas komma att företagas

av 1939 års hushållningssällskapsutredning, syntes den nu föreslagna

löneregleringen vara att betrakta såsom allenast provisorisk. På grund därav

borde enligt pensionsanstaltens mening i samband med denna lönereglering

i huvudsak endast sådana ändringar av de för ifrågavarande lärare nu gällande,

i kap. VII reglementet för anstalten intagna pensionsbestämmelserna

ifrågakomma, vilka direkt betingades av de ändrade avlöningsgrunderna.

Pensionsanstalten anslöte sig därför till lantbruksstyrelsens förslag, att lärarna

vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna skulle förbliva

underkastade bestämmelserna i kap. VII och icke inordnas under de

för bl. a. folkhögskolornas lärare gällande, i åtskilliga avseenden från dessa

bestämmelser skiljaktiga stadgandena i kap. IV samt att den med löneregleringen

förbundna pensionsregleringen åvägabragtes genom att vissa särskilda

föreskrifter infördes i förstnämnda kapitel.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört rörande den nu avsedda

pensionsregleringens provisoriska karaktär, biträder jag lantbruksstyrelsens

förslag, att lärarna vid ifrågavarande lantbruksundervisningsanstalter

alltjämt skola vara underkastade bestämmelserna i kap. VII i reglementet

för statens pensionsanstalt.

Pensionsunderlag. I fråga om pensionsunderlagen har lantbruksstyrelsen

erinrat örn att enligt skolöverstyrelsens förslag för folkhögskollärarnas

vidkommande förhållandet mellan tjänstepensionsunderlag och fasta löneförmåner

skulle ändras från 2/3 (66 2/3 °/o) till 60 °/o. Ändringen av förhållandet

mellan pension och lön hade vidtagits med hänsyn till att å tjänstepension

förutsattes alltjämt skola utgå dyrtidstillägg, under det att å avlöningen i

stället skulle komma att utgå rörligt tillägg. Örn den nu gällande relationen

mellan lön och tjänstepensionsunderlag bibcliölles och dyrtidstillägget å tjänstepension

ersattes med rörligt tillägg, skulle visserligen huvudmännens och

befattningshavarnas bidrag till pensioneringen vid oförändrade avgiftssatser

bliva förhållandevis högre och statens kostnader sålunda i motsvarande mån

lägre än vad nu vore fallet. En sådan anordning skulle emellertid, där på

grund av stadgandet i § 23 mom. 1 andra stycket i pensionsanstaltens reglemente

tjänstepensionsunderlaget måst begränsas till 6,000 kronor, vid vissa

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

15

indexlägen medföra en minskning av de sammanlagda tjänstepensionslörmånerna

i jämförelse med de nu gällande och syntes för undvikande av försämring

i familjepensionshänseende kräva en genomgående uppräkning av relationen

mellan familjepensions- och tjänstepensionsunderlagen. Vid nu angivna

förhållande ansåge lantbruksstyrelsen, att tjänstepensionsunderlagct även

för lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare borde fastställas till

60 % av slutlönen.

Statens pensionsanstait har biträtt lantbruksstyrelsen förslag örn beräkning

av pensionsunderlagen.

För närvarande gällde, att tjänstepensionsunderlaget för lärare, varom i

utredningen vore fråga, utgjorde 2/3 av den författningsenligt bestämda slutlönen,

förhöjd med V8 på grund av förmån av bostad och bränsle. Det efter

levnadskostnaderna växlande tillägget å tjänstepensionen utginge i form av

dyrtidstillägg. Enligt löneregleringsförslaget skulle i den fasta lönen inräknas

så stor del av nu utgående dyrtidstillägg å lönen, att det å det nya lönebeloppet

utgående tillägget kunde avpassas efter reglerna för statligt rörligt tilllägg.

Uppenbarligen borde ej löneregleringen föranleda ändring i stort sett

av hittills gällande förhållande mellan pensions- och löneförmåner. För att

förhindra att så skedde borde antingen det enligt nuvarande bestämmelser å

pension utgående dyrtidstillägget utbytas mot rörligt tillägg eller ock tjänstepensionsunderlaget

fastställas till omkring 60 °/o i stället för 2/3 av slutlönen.

I anslutning till vad lantbruksstyrelsen föreslagit ville pensionsanstalten förorda

den senare utvägen, vilken även av skolöverstyrelsen i dess den 20 januari

1942 avgivna utredning angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen

vid folkhögskolorna föreslagits och av pensionsanstalten tillstyrkts

i fråga om nämnda personal.

I likhet med vad jag förordat i fråga örn pensionsunderlagen för folkhögskollärarna

tillstyrker jag, att pensionsunderlagen för lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna

bestämmas till 60 procent av slutlönen.

Pensions- och tjänstålder. Såsom redan angivits är pensionsåldern förmånlig

lärare vid lantbruksundervisningsanstalt 65 år och för kvinnlig lärare

60 år, medan tjänståldern är 33 respektive 30 år. Enligt lantbruksstyrelsen:?

mening borde de kvinnliga lärarnas pensionsålder tillsvidare bibehållas vid

60 år. Om tjänståldern för lärare vid folkhögskolor fastställdes till 30 år,

borde samma tjänstålder fastställas för de manliga lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna.

I avseende å förslaget örn nedsättning av tjänståldern för de manliga lärarna

har statens pensionsanstait framhållit, att ändringen visserligen icke kunde

anses direkt betingad av löneregleringen, men då motsvarande ändring förutsatts

skola vidtagas beträffande lärarna vid folkhögskolorna, ville pensionsanstalten

icke motsätta sig densamma.

Då jag i det föregående ansett mig icke böra för närvarande tillstyrka förslaget

örn sänkning av tjänståldern för folkhögskollärarna från 33 till 30 år,

förordar jag, att även för de manliga lärarna vid lantbruksundervisnings

anstalterna bibebålles nuvarande bestämmelse örn att för hel pension erfordras

33 tjänstår.

Före
draganden.

Före
draganden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Övergångsbestämmelser m. m. I fråga om behovet av särskilda övergångsanordningar

har lantbruksstyrelsen framhållit följande.

Med hänsyn till att genast börjande tjänstepension — till skillnad från vad

gällde för folkhögskolans lärare — enligt § 76 vid brist på tjänstår alltid

skulle beräknas försäkringstekniskt och till de i § 24 moni. 1 c) och i § 76

andra stycket meddelade föreskrifterna örn medeltalsberäkning av sådan

pension i vissa fall, erfordrades en övergångsbestämmelse för möjliggörande

av tillämpning av de nya pensionsunderlagen på tjänstetid i befattningar,

som frånträtts före pensionsregleringen. Utan en sådan övergångsbestämmelse

.skulle nämligen i många fall uppkomma en skärpning av avkortningsgraden,

vilken redan vid nuvarande bestämmelser kunde bliva högre än

vad sorn stöde i rimligt förhållande till betydelsen av den faktor som föranlett

avkortningen.

Statens pensionsanstalt har emellertid ansett sig icke kunna tillstyrka lantbruksstyrelsens

förslag i förevarande hänseende.

För befattningshavare, underkastade bestämmelserna i kap. VII, liksom

för befattningshavare, vilka vore underkastade bestämmelserna i kap. V, VI

eller X, skulle — bortsett från vissa fall av sjukpension — avkortad pension

i varje fall beräknas försäkringstekniskt. Såsom lantbruksstyrelsen antytt

kunde sådan beräkning, vid vilken skulle tillämpas de olika tjänstepensionsunderlag,

som varit gällande under skilda delar av tjänstetiden, föranleda

en anmärkningsvärd disproportion mellan hel och avkortad tjänstepension.

Med hänsyn härtill kunde det onekligen ifrågasättas, örn ej en revision av

bestämmelserna rörande beräkning av avkortad pension borde företagas.

Pensionsanstalten hade dock ansett, att denna fråga, vilken vore av jämförelsevis

komplicerad natur och ägde samband med andra reformspörsmål

beträffande anstaltens pensioneringsgrunder, borde upptagas till prövning

först vid en allmän översyn av pensionsreglementet.

Emellertid bleve vid en lönereglering sådan som den nu föreslagna nämnda

disproportion mera framträdande än eljest, i det att vid den försäkringstekniska

beräkningen i vad den avsåge tjänstetid i före löneregleringen frånträda

befattningar enligt gällande bestämmelser skulle tillämpas de tjänsteI

leii s i o ns u n d e r lag, som varit gällande för dylika befattningar under sådan

tjänstetid, och salunda ej de för befattningarna efter löneregleringen gällande

tjänstepensionsunderlagen. Detta förhållande, vilket i viss mån även

framträdde vid försäkringsteknisk beräkning av familjepension, hade föranlett

lantbruksstyrelsen att beträffande de av den föreslagna löneregleringen

berörda lärarna föreslå, att vid ifrågakommande försäkringsteknisk

beräkning av pension de efter löneregleringen gällande pensionsunderlagen

skulle tillämpas i fråga örn tjänstetid i befattning, som frånträtts före löneregleringen.

I samband därmed bade lantbruksstyrelsen föreslagit, att motsvarande

förfaringssätt skulle tillämpas vid ifrågakommande medeltalsberäkning

av tjänstepension.

De skäl, som kunde aberopas för vidtagande av nu nämnda åtgärder,

gjorde sig även gällande vid ifrågakommande löneregleringar för andra befattningshavare

än lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna. Att i sämund

med den nu föreslagna provisoriska löneregleringen enbart för nämnda

lärare meddela särskilda bestämmelser rörande beräkning av avkortad tjänstepensmn

m. m., ansåge pensionsanstalten helst böra undvikas. Med hänsyn

tul svårigheterna att avgöra, vilka nya pensionsunderlag som borde tillämpas

i truga om sådana tidigare innehavda befattningar, vilka numera saknade

motsvarighet, ställde det sig för övrigt synnerligen vanskligt att av
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

17

fatta dylika särskilda bestämmelser i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens

förslag. Befunnes bestämmelserna rörande försäkringsteknisk beräkning

av pension och medeltalsberäkning av tjänstepension böra ändras för

det fall att pensionsunderlag höjdes till följd av lönereglering, borde enligt

pensionsanstaltens mening frågan härom prövas i ett sammanhang och då

lämpligen i samband med förenämnda allmänna översyn av pensionsreglementet.

Pensionsanstalten funne sig därför icke kunna tillstyrka vad lantbruksstyrelsen

i nu berörda hänseende föreslagit. Dock syntes det skäligt att

i fall, då° hänsyn skulle tagas till tjänstepensionsunderlag i före löneregleringen

frånträdd befattning, i underlaget finge inräknas därå belöpande s. k.

pensionsförhöjning I.

De nu ifrågasatta pensionsbestämmelserna böra i likhet med den föreslagna

löneregleringen för lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna träda

i kraft den 1 november 1942.

Lantbruksstyrelsen har förordat en övergångsbestämmelse för möjliggörande

av tillämpning av de nya pensionsunderlagen på tjänstetid i befattningar,

som frånträtts före pensionsregleringen. Mot detta förslag har statens

pensionsanstalt framställt erinringar, vilka synas mig befogade. Jag anser

mig sålunda i likhet med pensionsanstalten icke kunna tillstyrka lantbruksstyrelsen

förslag i nu berörda hänseende. Såsom pensionsanstalten

framhållit, bör emellertid, da hänsyn skall tagas till tjänstepensionsunderlag

i före löneregleringen frånträdd befattning, i underlaget inräknas därå belöpande

s. k. pensionsförhöjning I.

C. Vissa ytterligare pensionsfrågor.

I propositionen örn lönereglering för lärarpersonalen vid de statsunderstödda

lantbruksundervisningsanstalterna har i avvaktan på inom lantbruksstyrelsen

pågående utredning om den högre undervisningen på lanthushållningsområdet

förordats en provisorisk lönereglering för lärarinnepersonalen vid

lanthushallningsseminariet å Rimforsa. Därvid ha vid avvägningen av lönebeloppen

tillämpats samma principer som beträffande de statsunderstödda

lantbruksundervisningsanstalterna. Vidare lia i propositionen föreslagits åtgärder

i syfte att den för närvarande i avlöningshänseende rådande likställigheten

mellan lärarpersonalen vid den statliga lantbruksskolan vid Ultuna

och motsvarande personal vid de statsunderstödda lantbruksskolorna även

i fortsättningen bibehålies.

För lanthushållningsseminariet å Rimforsa gäller för närvarande ett av

Kungl. Majit fastställt reglemente den 31 december 1921, enligt vilket vid

seminariet skola vara fast anställda en föreståndarinna och minst sex lärarinnor

med vissa angivna avlöningsförmåner. Tillika stadgas att för åtnjutande

av avlöningsförmånerna föreståndarinna och lärarinna med fast anställning

skola vara skyldiga alt vara delägare i statens pensionsanstalt samt vara

underkastade de bestämmelser, som äro eller varda meddelade i reglementet

för anstalten.

I fråga örn elen statliga lantbruksskolan vid Ultuna gäller enligt Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 327. 2

Före
draganden.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 327.

Före
draganden.

Maj:ts beslut den 31 augusti 1923, att föreståndare och fast anställda lärare

i pensionshänseende äro likställda med motsvarande personal vid de statsunderstödda

lantbruksskolorna.

I enlighet med nämnda föreskrifter är berörda personal vid ifrågavarande

båda läroanstalter underkastad bestämmelserna i kap. VII i statens pensionsanstalts

reglemente.

Lantbruksstyrelsens förut omförmälda löne- och pensionsregleringsförslag

omfattar icke Rimforsaseminariet eller lantbruksskolan vid Ultuna.

Statens pensionsanstalt har emellertid i sitt utlåtande över lantbruksstyrelsens

förslag även ingått på frågan om en eventuell pensionsreglering för

sistnämnda läroanstalt. Härom anför pensionsanstalten följande.

Pensionsanstalten ville erinra örn att den av lantbruksstyrelsen föreslagna

löne- och pensionsregleringen ej berörde befattningshavarna vid den statliga

lantbruksskolan vid Ultuna och att någon ändring av löneställningen för dessa

befattningshavare -—• att döma av vad i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag, nionde huvudtiteln, punkt 23, föreslagits — icke syntes

ha förutsatts skola komma till stånd under budgetåret 1942/43. Med stöd

av Kungl. Maj:ts beslut den 31 augusti 1923 ägde av nämnda befattningshavare

de fast anställda pensionsrätt på grund av tjänstereglering enligt § 5

reglementet för anstalten. I avlöningshänseende syntes befattningshavarna för

närvarande vara praktiskt taget likställda med motsvarande befattningshavare

vid de statsunderstödda lantbruksskolorna. Jämväl i pensionshänseende

rådde motsvarande likställighet så till vida, att de av pensionsanstalten fastställda

tjänstepensionsunderlagen överensstämde med de för sistnämnda befattningshavare

gällande. För att berörda likställighet efter genomförandet

av den nu föreslagna löneregleringen skulle upprätthållas, krävdes en omreglering

av befattningarna. Om en sådan omreglering komme till stånd och

tjänstepensionsunderlagen i anslutning därtill höjdes till de för befattningshavare

vid övriga lantbruksskolor ifrågasatta beloppen, bleve enligt pensionsreglementet

de nya underlagen icke gällande för dåvarande befattningshavare

med mindre på befattningshavarna belöpande engångsavgifter enligt

§ 9 mom. 4 erlades. Motsvarande avgifter erfordrades emellertid ej i fråga

om befattningshavarna vid de statsunderstödda lantbruksskolorna, för vilka

befattningshavare höjningen av tjänstepensionsunderlagen skulle ske i följd

av en av Konungen och riksdagen beslutad lönereglering. Det syntes pensionsanstalten

kunna ifrågasättas, om ej — för den händelse befattningshavarna

vid lantbruksskolan vid Ultuna ansåges trots sin statsanställning böra

alltjämt vara anslutna till statens pensionsanstalt — vid en eventuell lönereglering

för befattningshavarna i fråga sådana bestämmelser borde meddelas,

att dessa befattningshavare bleve i pensionshänseende helt likställda

med motsvarande personal vid de statsunderstödda lantbruksskolorna. Emellertid

syntes det ligga närmare till hands, att en löne- och pensionsreglering

för ifrågavarande statsanställda personal genomfördes på sådant sätt, att befattningshavarna

bleve inordnade under de statliga allmänna tjänste- och

familjepensionsreglementena.

De föreslagna provisoriska löneregleringarna för lärarpersonal vid lanthushållningsseminariet

å Rimforsa och vid lantbruksskolan vid Ultuna påkalla

vissa föreskrifter beträffande befattningshavarnas pensionsvillkor. Såsom

statens pensionsanstalt framhållit, borde lärarna vid sistnämnda läro
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 327.

19

anstalt, vilka äro statsanställda, i princip inordnas under allmänna tjänsteoch

familjepensionsreglementena. Detta torde dock böra ske först i samband

med att befattningarna underkastas bestämmelserna i civila avlöningsreglementet

eller civila icke-ordinariereglementet, vilket emellertid icke ifrågasatts

i förevarande sammanhang. Jag förutsätter sålunda icke någon annan ändring

i pensionsvillkoren för lärarna vid nu ifrågavarande två läroanstalter än

som erfordras på grund av de föreslagna lönehöjningarna.

I likhet med vad jag i det föregående förordat beträffande de statsunderstödda

lantbruksundervisningsanstaltema föreslår jag, att pensionsunderlagen

bestämmas till 60 procent av slutlönen. Då de höjningar av pensionsunderlagen,

som komma att genomföras, äro en följd av en av Kungl. Maj:t och

riksdagen beslutad lönereglering, förutsätter jag, att någon engångsavgift enligt

§ 9 mom. 4 i reglementet för statens pensionsanstalt icke skall uttagas av

vederbörande huvudman.

Vid hänsynstagande till tjänstepensionsunderlag i före löneregleringen frånträdd

befattning bör, på sätt i det föregående förordats, i underlaget inräknas

därå belöpande s. k. pensionsförhöjning I.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i det föregående förordats utfärda

erforderliga bestämmelser angående ändrade pensionsvillkor

för lärarpersonal vid

a) folkhögskolor; samt

b) lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor ävensom

lanthushållningsseminariet å Rimforsa.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.