Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av statlig poliskår i Boden

1942-05-29 · 52 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 52 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:342, Angående inrättande av statlig poliskår i Boden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

1

Nr 342.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående inrättande

av statlig poliskår i Boden; given Stockholms

slott den 29 maj 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till

1. lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) örn

ersättning till polisman för skada å kläder samt

2. lag angående tillägg till lagen den 19 mars 1937 (nr 80) örn upphävande

av vissa åklagares rätt till andel i böter m. m.,

dels antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 16 §

lagen den 6 juni 1925 (nr 170) örn polisväsendet i riket,

dels och bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

I sami.

Nr 342.

»85 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 342.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179)

om ersättning till polisman för skada å kläder.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 jani 1925 om ersättning till

polisman för skada å kläder skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Har polisman fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade under utövning

av polistjänst, därunder inbegripen, vad angår polisman, som är anställd i

polisdistrikt å landsbygden, jämväl kandräckningsverksamhet, äge rätt till

ersättning härför. Ersättningen skall gäldas av statsverket eller, örn polismannen

jämlikt 2, 5 eller 6 § lagen örn polisväsendet i riket är anställd i

polisdistrikt, vilket utgöres av stad eller av köping, som enligt särskild bestämmelse

är pliktig att bekosta för köpingen erforderlig polispersonal, samt

skadan ej inträffade under tjänstgöring, som polismannen ''jämlikt 5 eller 6 §

sagda lag haft att fullgöra utom det område, för vilket han är anställd, av

polisdistriktet. Ersättning till polisman, som är anställd i polisdistrikt, där

statsverket övertagit skyldigheten att sörja för polisverksamhetens upprätthållande,

skall dock alltid utgå av statsmedel.

Länsstyrelsen bestämme — — — och värde.

Beslut örn---tillhandahållas ersättningssökanden.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1942.

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 19 mars 1937 (nr 80) örn upphävande

av vissa åklagares rätt till andel i böter lii. m.

Härigenom förordnas, att till lagen den 19 mars 1937 örn upphävande av

vissa åklagares rätt till andel i böter m. m. skall fogas ett nytt, andra stycke

av följande lydelse.

Yad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning å stadsfiskal, som

avlönas av statsverket; dock att, örn Konungen beträffande sådan stadsfiskal

meddelat beslut som ovan sägs, dennes andel skall tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1942.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 16 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170)

om polisväsendet i riket.

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i

riket skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

16 §•

Skall polisdistrikt bestå av kommun eller del av kommun, skola polisdistriktets

rättigheter tillkomma och dess skyldigheter åvila kommunen. I

polisdistrikt, där statsverket övertagit skyldigheten att sörja för polisverksamhetens

upprätthållande, inträder kronan i tillämpliga delar i kommunens

ställe.

Örn polisdistrikt ----må erfordras.

För polisverksamhetens —--dess skyldigheter.

Då polisdistrikt---på länsstyrelsen.

I avseende —--eller municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1942.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 342.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen

anför tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet

Bergquist:

Vid anmälan den 27 mars innevarande år av Kungl. Maj:ts proposition

(nr 210) angående den fortsatta utbyggnaden och omorganisationen av landets

försvarskrafter anförde chefen för försvarsdepartementet rörande frågan om

polispersonalen vid armén (sid. 306), att inom försvarsdepartementet tillkallade

sakkunniga1 med skrivelse den 7 mars 1942 överlämnat förslag till omorganisation

av fästningspolisen i Boden och att denna fråga beräknades

kunna underställas 1942 års riksdag.

Eörslaget, vilket syftar till bland annat en ombildning av den nuvarande,

under militär ledning stående fästningspoliskåren i Boden till en statlig, till

det civila polisväsendet i riket ansluten poliskår, har numera varit föremål för

slutlig beredning. Med anledning härav anmäles förslaget ånyo. Innan jag närmare

ingår på de spörsmål, vartill förslaget giver anledning, torde en redogörelse

böra lämnas för den nuvarande fästningspoliskåren och tidigare reformförslag

rörande denna samt för övriga av utredningen berörda förhållanden.

Fästningspoliskåren i Boden.

I samband med anläggandet av Bodens fästning inrättades år 1903 en fästningspoliskår

i Boden. Kåren ställdes under befäl av fortifikationsbefälhavaren

1 Boden och bestod ursprungligen av 1 poliskommissarie, 3 överkonstaplar och

3 konstaplar. Då kommendantskapet i Boden år 1907 inrättades, ställdes kåren

under kommendantens befäl och utökades samtidigt med 2 överkonstaplar och

2 konstaplar. Vid världskrigets utbrott år 1914 utökades kåren ytterligare med

3 extra konstaplar. År 1917 uppfördes kåren på ordinarie stat och bestod till

år 1937 av 1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar, 18 konstaplar och 6 extra

konstaplar eller sammanlagt 30 man. Sistnämnda år ombildades de 6 extra

konstapelsbefattningarna till ordinarie befattningar. För närvarande äro ett

antal befattningar inom överkonstapels- och konstapelsgraderna vakanta i av- 1

1 De sakkunniga ha varit häradshövdingen E. Leche, ordförande, borgmästaren N. Berlin

och polismästaren E. Bos.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Marits proposition nr 342.

bidan på en väntad omorganisation av kåren. — De nu gällande bestämmelserna

för fästningspolisens organisation återfinnas i kungörelsen den 28

mars 1917 (nr 113) angående fästningspolispersonalens i Boden och å Karlsborg

tillsättande, tjänstgöring och avgång m. m. med den ändring däri som

senast genomförts genom kungörelsen den 18 december 1925 (nr 505).

Personalen lyder under kommendanten och står numera under närmaste

befäl av den hos kommendanten placerade mobiliseringsofficeren vid staben

för Övre Norrlands trupper. All personal tillsättes av kommendanten. Personalen

avskedas, entledigas eller avföres ur rullorna på sätt i tjänstgöringsreglementet

för armén stadgas för personal av motsvarande tjänsteklass. —

Inga särskilda bestämmelser finnas angående polisskoleutbildning såsom

villkor för anställning i kårens olika grader.

Personalen räknas icke till krigsmän men lyder med avseende å ansvar

för fel eller försummelse i tjänsten under strafflagen för krigsmakten. Kommissarien

har hänförts till löjtnants tjänsteklass, överkonstapel till underlöjtnants

(fänriks) samt konstapel till sergeants.

Jämlikt militära avlöningsreglementet tillhör poliskommissarien lönegrad

Ca 17, överkonstapel Ca 12 och konstapel Ca 10. Därjämte äga befattningshavarna

i egenskap av militärpersonal vissa förmåner, såsom rätt att mot kontant

ersättning uttaga kronoportion ävensom rätt till rekreationsresor till nedsatt

pris och till flyttningsersättning vid uppnådd pensionsålder. Denna är för

kommissarien 60 år och för övriga befattningshavare 55 år. Enligt övergångsbestämmelserna

åtnjuta vissa befattningshavare 1—3 respitår.

Fästningspolisens uppgifter angivas i Kungl. Maj:ts instruktion den 28

mars 1917 (nr 114) för fästningspolispersonalen i Boden med däri genom kungörelsen

den 9 juni 1933 (nr 341) vidtagna ändringar. Enligt instruktionen skall

kommendanten personligen och genom vid kommendantskapet anställda officerare

kontrollera fästningspolispersonalens verksamhet samt utfärda för dess

tjänstgöring erforderliga föreskrifter utöver instruktionens bestämmelser. —

Fästningspolispersonalen åligger enligt instruktionen att hindra främlingar och

andra obehöriga att erhålla kännedom örn befästningsanläggningarna och försvarsanordningarna

i Boden genom egen iakttagelse eller genom inhämtande

av upplysningar; att i allt som har samband med befästningarna och övriga

försvarsanstalter i Boden övervaka ordningen och säkerheten inom fästningens

skyddsområde ävensom att söka förhindra skadegörelse och åverkan å kronans

därinom befintliga egendom; att biträda den civila ordningsmakten vid

främlingskontrollen inom skyddsområdet samt för sådant ändamål anhålla och

hos den civila ordningsmakten på platsen inställa misstänkt person; samt att

jämväl i övrigt, då på grund av särskilda förhållanden kommendanten därom

förordnar, biträda vid upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet inom

eller utom skyddsområdet.

Tjänsten vid fästningspolisen omfattar följande grenar: expeditionstjänst,

underrättelsetjänst, främlingskontroll, utredningar och bevakningstjänst.

Personalen fördelar sig på de olika tjänstegrenarna på i huvudsak följande

sätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Expeditionstjänsten: För denna tjänst åtgå 1 överkonstapel och 3 konstaplar,

varav 1 konstapel fullgör vakttjänst nattetid.

Underrättelsetjänsten: Härför är avsedd 1 konstapel.

Främlingskontrollen: För främlingskontrollen inom Bodens stad åtgå 1

överkonstapel och 4 konstaplar. Kontrollen inom skyddsområdet i övrigt

ombesörjes i samband med bevakningstjänsten. För sistnämnda kontroll

förfogar fästningspolisen över särskilda ombud, ett i varje by, vilka hålla

polisen underrättad angående främlingars ankomst och avresa.

Utredningar: Härför användas 1 överkonstapel och 3 konstaplar. Utredningsarbetet

avser dels grövre brott begångna av personer, tillhörande de till

Boden förlagda truppförbanden, dels ock vidlyftigare utredningar angående

förkomna persedlar och dylikt. Sistnämnda utredningsarbete är för närvarande

av ganska betydande omfattning.

Bevakningstjänst: För denna gren av verksamheten åtgå 2 överkonstaplar

och 4 konstaplar. Bevakningen, som avser förrådsbyggnader och försvarsanläggningar

samt kring dessa belägna fridlysta områden, utföres genom

patrullering.

Övrig tjänstgöring: Till luftskyddschefens i Boden förfogande står 1 konstapel.

Återstående personal avgår för semester, fridagar och sjukdomsfall.

Dessutom biträder fästningspolisen vid värdering av markskador efter militära

övningar och förläggningar, utför undersökningar beträffande personer som

söka anställning vid försvarsväsendet samt biträder vid den militära ordningshållningen

och vid kontroll av den militära trafiken inom skyddsområdet.

Övriga av utredningen berörda förhållanden.

Enligt 37 § 7 mom. tjänstgöringsreglementet för armén har kommendanten

i Bodens fästning inseendet över ordning och säkerhet inom

fästningen och dess skyddsområde. Han skall övervaka att till fästningen

hörande verk och försvarsanordningar icke besökas av obehöriga personer

och särskilt att fästningens bestyckning och förråd, befästningsverk och

övriga försvarsanstalter icke bliva utforskade eller obehörigen avbildade. Han

har, jämlikt 97 § 2 mom. samma reglemente, högsta inseendet över fästningspolisens

verksamhet. Jämlikt 42 § 12 mom. tjänstgöringsreglementet har

mobiliseringsofficeren vid staben för Övre Norrlands trupper,

såsom förut nämnts, under kommendanten befälet över fästningspolisen.

Bodens stads poliskår består av 1 överkonstapel och 6 konstaplar.

Länsstyrelsen har den 4 november 1941 förelagt staden att utöka poliskåren

med 1 kriminalkonstapel och 2 konstaplar. Tillfälligt tjänstgöra i kåren 3

extra konstaplar, varjämte länsstyrelsen anvisat medel för ytterligare 2 extra

konstaplar. Något organisatoriskt samband mellan stadens poliskår och fästningspoliskåren

finnes icke. I praktiken har emellertid ett visst samarbete

mellan kårerna genomförts såvitt angår främlingskontrollen samt utredningar

rörande grövre brott inom Bodens garnison. Dessa arbetsuppgifter, vilka

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342. 7

normalt skolat åligga stadens poliskår, lia numera huvudsakligen övertagits av

fästningspolisen.

Stadsfiskal i Boden har funnits sedan samhället år 1919 blev stad.

Befattningen är avsedd att indragas i samband med att 1941 års distriktsåklagarreform

genomföres. Stadsfiskalen är polischef i Bodens stad och i

denna egenskap chef för stadens poliskår. Genom kungörelsen den 28 juni

1941 (nr 682) angående rikets indelning i landsfiskalsdistrikt har Kungl. Maj :t,

efter framställning av kommendanten i Bodens fästning, medgivit att stadsfiskalstjänsten,

i avvaktan på omorganisationen av fästningspolisen i Boden,

finge tills vidare bibehållas. För närvarande uppehälles tjänsten tills vidare

av den nuvarande landsfiskalen i Överluleå distrikt enligt justitiekanslersämbetets

förordnande.

Bodens fästnings skyddsområde omfattar hela Överluleå, omkring en

tredjedel av Edefors och en mindre del av Nederluleå landsfiskalsdistrikt.

Polisstyrkan i Överluleå landsfiskalsdistrikt utgöres av 1 landsfiskal,

1 landsfiskalsassistent och 2 fjärdingsmän. Landsfiskalen är utmätningsman

i Bodens stad. I Edefors landsfiskalsdistrikt utgöres polisstyrkan

av 1 landsfiskal och 3 fjärdingsmän, av vilka en delvis och en helt tjänstgör

inom fästningens skyddsområde. Polisförhållandena i Nederluleå landsfiskalsdistrikt,

vilket med endast en ringa del ligger inom Bodens fästnings skyddsområde,

torde sakna intresse i detta sammanhang.

Befattningen som krigsfiskal vid Norrbottens regementes krigsrätt,

Norrbottens artillerikårs krigsrätt, Bodens artilleriregementes krigsrätt, Bodens

ingenjörkårs krigsrätt och särskilda krigsrätten i Boden innehaves av

den nuvarande landsfiskalen i Överluleå landsfiskalsdistrikt. Såsom vice

krigsfiskal vid dessa krigsrätter tjänstgör den nuvarande landsfiskalen i

Edefors landsfiskalsdistrikt. Förordnandena, vilka äro personliga, äro meddelade

tills vidare.

Som luftskyddschef inom Bodens fästnings skyddsområde har förordnats

landsfiskalen i Överluleå distrikt.

Tidigare förslag till omorganisation av fästningspolisen.

I samband med genomförandet av 1925 års härordning upptogs frågan örn

ett samordnande av de båda poliskårerna i Boden. I skrivelse till Kungl.

Maj:t den 29 oktober 1926 anförde Bodens stad, bland annat, att ett

visst samarbete kunde tänkas mellan kronans polisväsende (fästningspolisen)

och stadens. Då emellertid frågan härom vore föremål för en i samråd med

kommendanten i Boden påbörjad utredning, borde med avgivandet av ett

eventuellt förslag rörande dylikt samarbete få anstå i avvaktan på slutförandet

av denna utredning. Kommendanten avgav förslag i ämnet till Kungl.

Majit den 17 november 1927.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 842.

Dessförinnan hade polischefen i Boden avgivit förslag till polisväsendets

ordnande. Enligt detta förslag skulle all polistjänst inom staden, såväl den

civila som den militära, övertagas av fästningspolisen. Kommendanten fann

denna tanke realiserbar på det sätt, att för polistjänst i staden av fästningspersonalen

avdelades 1 överkonstapel och 8 konstaplar, vilka skulle tjänstgöra

i staden under viss tid, varefter utbyte skulle ske. En dylik organisation

skulle medföra, att staden anställde och helt avlönade endast en stadsfiskal

och en poliskommissarie, vilkas tjänstgöringsområden skulle inskränkas

till att omfatta allenast Bodens stads område. All övrig polispersonal skulle

anställas och avlönas av staten. För avlöning av den i staden tjänstgörande

polispersonalen skulle staden bidraga med visst belopp. — Kommendanten

framförde i frågan rörande den för staden avsedda polisstyrkans tjänsteställning

till kommendanten och stadspolischefen två alternativ. Enligt det ena

skulle den för staden avsedda polisstyrkan genom dess poliskommissarie lyda

direkt under kommendanten, vilken härigenom bleve polischef i staden.

Genom en dylik anordning skulle visserligen staden vinna den fördelen i ekonomiskt

hänseende, att särskild poliskommissarie kunde inbesparas, men å andra

sidan bleve befälsförhållandena härigenom så tillkrånglade, att ständiga slitningar

mellan de civila och militära chefskapen ej skulle kunna undgås. Med

hänsyn härtill syntes detta alternativ icke böra ifrågakomma. Det andra alternativet

innebar, att all polistjänst, civil såväl som militär, inom centralområdet,

d. v. s. staden i dess helhet, skulle övertagas av den till tjänstgöring i staden

från fästningspolispersonalen avdelade styrkan. Denna personal skulle genom

stadens poliskommissarie lyda under stadens polischef i all tjänstgöring som

ålåge den i egenskap av civil ordningsmakt. Förutom denna tjänstgöring och

i samband med densamma skulle personalen fullgöra även den tjänst inom

centralområdet som tillkomme fästningspolispersonalen. Polisärende, tillhörande

den militära polistjänsten, skulle rapporteras till fästningsjroliskommissarien

genom stadens poliskommissarie, medan däremot ärenden, tillhörande

den civila tjänsten, som fästningspolisen under tjänstgöring utom centralområdet

kunde erhålla kännedom örn, genom fästningspoliskommissarien skulle

rapporteras till stadens poliskommissarie. I särskilda instruktioner borde

tjänstgöringen för polisstyrkan inom staden regleras så att dess uppdrag såsom

fästningspolis inom centralområdet fullt nöjaktigt bleve utförda jämsides

nied den civila polistjänsten. Genom en dylik anordning ansåg kommendanten

åtskilliga fördelar vara att vinna för såväl staden som den militära myndigheten.

Ett oeftergivligt villkor för genomförandet av den föreslagna organisationen

vore emellertid enligt kommendanten, att sådana anordningar vidtoges

beträffande vakttjänstgöringen vid fort och annorstädes inom fästningen, att

man ej nödgades härför taga i anspråk fästningens polispersonal.

I skrivelse i ärendet till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1930 framhöll

kasernkommittén, att vid förhandlingar mellan kommittén och staden den

senares representanter i fråga om polisväsendet anfört, bland annat, att enär

de uppgifter, som å ena sidan fästningspolisen och å andra sidan stadens

polismakt hade att f}''lla, i vissa hänseenden vore av ensartad beskaffenhet,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

det kunde ifrågasättas, huruvida icke en del av de göromål, som tillkomme

stadens polisstyrka skulle kunna överflyttas på fästningspolisen, varigenom

stadens utgifter för polisväsendet kunde minskas. Kasernkommittén, som

funnit förslaget vara värt beaktande, ansåge sig emellertid ej kunna framlägga

förslag i avseende å en samordning mellan kronan och staden av polisväsendet

med hänsyn till att utredningar i organisatoriskt hänseende vore

nödvändiga.

Över kommitténs skrivelse avgåvo arméförvaltningens fortifikations-,

intendents- och civila departement den 10 december 1930

utlåtande. Beträffande polisväsendet sade sig departementen ha funnit

att, även örn ett närmare samarbete mellan stadens polis och den statliga

fästningspolisen tekniskt läte sig genomföra, avsevärda olägenheter beträffande

såväl befäls- som disciplinära och övriga förhållanden måste antagas

uppstå genom ett dylikt samarbete. Departementen funne jämväl ett

samarbete innebära ett brytande av den genom 1925 års polislagstiftning för

hela riket gemensamma enhetliga polisorganisationen, varför departementen

ansåge frågan böra förfalla.

Genom beslut den 16 januari 1935 avskrev Kungl. Maj:t ärendet

från vidare åtgärd.

I skrivelse till Kungl. Majit den6 maj 1941 omnämnde kommendanten

i Bodens fästning, att han i skrivelse till länsstyrelsen den 3 april 1941

framhållit, att det av gällande bestämmelser icke tydligt framginge, huruvida

fästningspolispersoualen vore utrustad med civil polismans befogenhet. Med

anledning härav hade kommendanten framhållit lämpligheten av att — för den

händelse sådan befogenhet icke kunde anses tillkomma fästningspolispersonalen

— förordnande som civil polisman utfärdades för nämnda personal. I

skrivelse den 21 april 1941 hade länsstyrelsen förklarat, att den icke funne

behov föreligga av sådant förordnande, vadan framställningen icke föranlett

någon åtgärd. — Kommendanten anförde vidare i skrivelsen till Kungl. Majit:

Upprätthållande av allmän ordning och säkerhet finge i allmänhet betraktas

som en rent civil angelägenhet. Inom Bodens fästning vore emellertid

förhållandena egenartade, enär det ålåge kommendanten att ha inseende över

ordning och säkerhet inom fästningen och dess skyddsområde och kommendanten

därför vid behov måste äga möjlighet att vidtaga åtgärder även mot

civilbefolkningen. Erfarenheten hade också visat, att avsaknaden för fästningspolispersonalen

av civil polismans befogenhet medfört avsevärda olägenheter.

I vissa situationer skulle, örn nämnda personal vore utrustad med

dylik befogenhet, tjänsten underlättas, tillvägagångssättet förenklas och samarbetet

med stadens polisväsende främjas. Kommendanten skulle även härigenom

erhålla möjlighet att vid behov biträda den civila ordningsmakten

med ordningens upprätthållande.

Enär kommendanten på grund av det anförda funne det nödvändigt att

fästningspolispersonalen utrustades med civil polismans befogenhet, hemställde

kommendanten, att Kungl. Majit måtte ålägga länsstyrelsen att utfärda

polismans förordnande för fästningspolispersonalen.

I yttrande den 18 maj 1941 anförde överbefälhavaren, att med llän
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

syn till de ökade krav, som under nuvarande läge måste ställas på fästningspolisen

vid dess fullgörande av sina allmänna uppgifter, det syntes nödvändigt,

att fästningspolispersonalen utrustades med civil polismans befogenhet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län avgav den 3 juli 1941 infordrat

utlåtande i ärendet. I utlåtandet åberopades ett av landsfogden i länet

avgivet yttrande, däri denne anförde:

Under fullgörande av fästningspolisens normala arbetsuppgifter ävensom

då fästningspolispersonal av kommendanten ställts till civil polischefs förfogande

för ordningens upprätthållande ägde nämnda personal polismans

skydd och befogenhet. Att därutöver utrusta densamma med sådan befogenhet

vore varken erforderligt eller lämpligt. Den civila polismyndigheten vore

ansvarig för upprätthållande av ordning och säkerhet även inom Bodens städ

och skyddsområdet i övrigt. Den av kommendanten ifrågasatta utvidgningen

av fästningspolisens befogenhet skulle skapa möjlighet för denna att utan

kontroll av den civila polismyndigheten bedriva polisverksamhet, för vilken

den civila myndigheten vore ansvarig. En sådan ordning vore så mycket mera

betänklig som fästningspolispersonalen till största delen saknade praktisk erfarenhet

i ordningspolistjänst.

Länsstyrelsen anförde, att för dess del förelåge intet behov av att fästningspolispersonalen

utrustades med generell polismannabefogenhet. Vidare

ville länsstyrelsen framhålla nödvändigheten av att personal, som bedreve

polisverksamhet, ställdes under befäl av den myndighet, som hade ansvaret

för nämnda verksamhet, samt påpeka att så icke alltid bleve fallet därest

kommendantens hemställan vunne Kungl. Maj:ts bifall.

Statspolisintendenten anförde i yttrande den 11 augusti 1941

samma synpunkter i ämnet som tidigare framhållits av länsstyrelsen.

Ärendet överlämnades den 18 november 1941 till de förut omnämnda,

inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga. I

I skrivelse till Kungl. Majit den 4 juli 1941 anförde kommendanten

i Bodens fästning, att han låtit under sakkunnig polispersonals ledning

verkställa en utredning rörande erforderliga åtgärder för åstadkommande av

en fästningspolisorganisation, som motsvarade rimliga krav på effektivitet.

Denna utredning hade givit vid handen att problemets lösning vore att söka

enligt ettdera av två principiellt olika alternativ.

Det ena alternativet, av kommendanten kallat »statspolislinjen», innebure

att en statspolisavdelning ställdes till kommendantens förfogande för att helt

eller delvis övertaga fästningspolisens arbetsuppgifter. Därest denna statspolisavdelning

rekryterades ur de större statspolisavdelningarna i landet

skulle såväl det kvalitativa kravet som önskvärdheten av ett passagesystem

för de i Boden tjänstgörande polismännen tillgodoses. Emellertid framstode

det som ett ofrånkomligt krav att avdelningen ställdes under kommendantens

befäl, bland annat enär det ålåge kommendanten att ha inseende över ordning

och säkerhet inom fästningen och dess skyddsområde. Med hänsyn härtill

och då en statspolisavdelning författningsenligt måste underställas läns
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342

styrelsen, landsfogden och den lokale polischefen, kunde kommendanten icke

föreslå en lösning enligt detta alternativ.

I stället föreslog kommendanten en omorganisation enligt det andra alternativet,

av kommendanten kallat »fästningspolislinjen». Enligt detta alternativ

skulle fästningspolisen bibehållas i stort sett i sin nuvarande form, varvid

dock vissa förbättringar skulle genomföras. — Kommendanten anförde

vidare:

Organisation. Med hänsyn till fästningspolisens uppgifter borde densamma

organiseras med en kriminalavdelning och en ordnings- eller bevakningsavdelning.

Den förra avdelningen skulle handlägga ärenden rörande

främlingskontroll, övervakningstjänst, utredningar, spaningstjänst, expedition

och personal. Härför erfordrades 2 överkonstaplar och 5 konstaplar. Den

senare avdelningen skulle ombesörja patrullering inom skyddsområdet samt

ordningshållningstjänst, särskilt inom områdets centrala delar. Härigenom

skulle ordningshållningen genom militärpatruller till större delen kunna indragas.

På grund av bevakningsområdets storlek, 10 kvadratmil, antalet bevakningsföremål

samt de tidvis stora militärstyrkor, som vore förlagda i och

omkring Boden, erfordrades för sistnämnda avdelning en styrka av 3 överkonstaplar

och 17 konstaplar, av vilka 4 borde vara extra ordinarie. Tillika erfordrades

ett skrivbiträde. Hela organisationen skulle sålunda uppgå till 1

poliskommissarie, 2 kriminalöverkonstaplar, 3 överkonstaplar, 5 kriminalkonstaplar,

13 konstaplar, 4 e. o. konstaplar och 1 skrivbiträde.

Poliskommissarien skulle tillika vara stadsfiskal och polischef i Bodens

stad. Härigenom skulle förutsättningar skapas för ett bättre samarbete mellan

fästningspolisen och Bodens stads poliskår, varjämte en avsevärd besparing

för Bodens stad skulle vinnas. Vidare skulle härigenom övergången i sinom

tid till ett helt förstatligat polisväsende underlättas.

Kompetens. För poliskommissarietjänsten skulle erfordras landsfogdekompetens.

För övriga befattningar skulle gälla samma fordringar som enligt

1925 års polislagstiftning gälla för anställning i motsvarande befattningar

vid polisväsendet i stad, som är skyldig tillhandahålla statspolisavdelning

eller reservpolispersonal. För erhållande av ordinarie befattning

skulle dessutom erfordras viss tids tjänstgöring vid fästningspolisen.

Löneförmåner. För åstadkommande av bättre rekryteringsmöjligheter

borde löneförmånerna bringas i nivå med statspolispersonalens på motsvarande

dyrorter. Befattningshavarna skulle åtnjuta lön enligt följande lönegrader

i militära avlöningsreglementet, respektive militära icke-ordinarie
-

reglementet:

poliskommissarien .................................... Ca 24

kriminalöverkonstapel ................................. Ca 17

överkonstapel .......................................... Ca 16

kriminalkonstapel .................................... Ca 13

konstapel ................................................... Ca 12

e. o. konstapel .......................................... MEoll

skrivbiträde ............................................. M Eo 2.

Poliskommissarien skulle dessutom åtnjuta ett årligt arvode av minst

2,000 kronor i egenskap av stadsfiskal och polischef i Bodens stad.

Kostnadsökningen för statsverket på grund av ovannämnda löneförbättringar

beräknades av kommendanten till 10,668 kronor årligen.

Tjänsteställning. Poliskommissarien borde hänföras till kaptens tjänsteställning,

överkonstapel till löjtnants, kriminalkonstapel till fanjunkares och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 342

konstapel till sergeants, dock att sistnämnda kategori efter 20 års väl vitsordad

tjänstgöring borde kunna tilldelas fanjunkares tjänsteställning.

Passagesystem. Enär den alltmera ansträngande patrulleringstjänsten

krävde ungt och spänstigt folk samt enär erfarenheten visat, att fästningspolispersonalen

efter hand bomme i alltför intimt förhållande till ortsbefolkningen

vore ett passagesystem önskvärt. Enär emellertid en tvångsvis förflyttning

av personalen efter viss tids tjänstgöring svårligen läte sig genomföras

kunde den åsyftade personalcirkulationen lämpligen i praktiken åstadkommas

genom skapande av förmånliga villkor för fästningspolispersonalen

vid sökande av annan polisbefattning. Härvid skulle tjänstgöring vid fästningspolisen

få tillgodoräknas som dubbel tjänstgöringstid, dock med undantag

av de fem första åren för poliskommissarien och de tre första åren för

övrig personal. Dessutom skulle tjänstgöring vid fästningspolisen i merithänseende^

likställas med tjänstgöring vid polisväsendet i stad, som är skyldig

tillhandahålla stats- eller reservpolis.

Befogenhet. All personal skulle tillerkännas civil polismans befogenhet.

Poliskommissarien skulle dessutom erhålla befogenhet att förordna örn beslag

samt hus- och kroppsrannsakan ävensom befogenhet enligt 53 § lagen örn

utlännings rätt att här i riket vistas. Dessutom skulle poliskommissarien i

egenskap av stadsfiskal i Boden komma att äga åtalsrätt inom Bodens stadsfiskalsdistrikt.

Beväpning, utrustning m. m. Poliskåren skulle utrustas, förutom med

vanlig polisutrustning, med kulsprutepistoler och tårgasutrustning, enklare

kriminalteknisk utrustning samt 2 personbilar, 2 motorcyklar, 4 ridhästar och

erforderligt antal cyklar.

Kommendantens skrivelse insändes till Kungl. Majit av chefen för

armén, som i yttrande den 12 augusti 1941 anförde:

Den nuvarande organisationen av polisväsendet i Bodens fästning kunde

icke anses tillfredsställande, varför en omorganisation vore av behovet påkallad.

Denna borde främst avse effektiviserande av skyddet för fästningens

säkerhet. Dithörande uppgifter kunde icke lösas utan samarbete med polisväsendet

i övrigt. Huruvida sådant samarbete kunde komma till stånd på

det sätt som kommendanten föreslagit undandroge sig arméchefens bedömande.

Med anledning härav föreslog arméchefen att ärendet måtte för utredning

hänskjutas till särskild sakkunnig.

Arméförvaltningen yttrade i skrivelse den 30 september 1941:

Ifrågavarande spörsmål vore av synnerlig betydelse och i behov av en

snar lösning. Då frågan emellertid syntes Isora "bedömas med hänsyn till

polisväsendet i övrigt föreslog arméförvaltningen att frågan måtte utredas

genom särskild sakkunnig. Då det förefölle som örn en lösning efter den av

kommendanten angivna »statspolislinjen» innebure de största möjligheterna

att vinna erforderlig effektivitet syntes i första hand böra undersökas möjligheten

att undanröja de formella svårigheter, som härvid kunde möta. I och

för sig ville det synas som en lämplig utväg att såväl fästningspolisen som

Bodens stads polis rekryterades ur statspolisen, varvid rekrytering från ett

flertal orter skulle eftersträvas. Härigenom skulle ett ur skilda synpunkter

önskvärt passagesystem komma till stånd. Den gemensamma polisstyrkan

syntes böra stå under kommendantens befäl. Ur denna styrka skulle kommenderas

visst antal polismän att fullgöra civil polistjänst i Bodens stad,

under vilken tjänstgöring de skulle stå under befäl av Bodens stads polischef.

Kostnaderna syntes böra gäldas av Bodens stad i vad de avsåge de till stadens

förfogande ställda polismännen och av statsverket i övrigt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

I samband härmed ville arméförvaltningen erinra örn att inom Norrbottens

län funnes ett stort antal fasta försvarsanläggningar, vilka visserligen icke

hade fästningskaraktär men dock borde hemlighållas och skyddas för åverkan,

och ville arméförvaltningen framhålla önskvärdheten av att frågan örn

skyddande av nämnda anläggningar foges under övervägande i samband med

frågan om omorganisation av fästningspolisen.

Sedan yttrande infordrats av länsstyrelsen i Norrbottens län,

åberopade länsstyrelsen i yttrande den22oktoberl941 ett bilagt utlåtande

av landsfogden i länet. Landsfogden anförde däri:

Kommendantens förslag förbisåge att länsstyrelsen i egenskap av högsta

polismyndighet i länet hade ansvaret jämväl för polisverksamheten inom

fästningens skyddsområde. Förslaget utmärktes dessutom av sådan oklarhet

beträffande de avsedda befälsförhållandena, att det redan av denna anledning

icke borde läggas till grund för ett beslut. Det syntes icke heller i andra

avseenden ägnat att medföra mera avsevärda fördelar. — Främlingskontrollen

inom skyddsområdet vore en för fästningspolisen och statspolisen gemensam

uppgift. Det vore därför önskvärt att för nämnda verksamhet erforderlig

personal utbrötes ur fästningspolisen och överflyttades till statspolisen.

Fästningspolisens verksamhet borde begränsas att omfatta bevakningstjänst

samt utredningar rörande brott och ärenden, som ha samband med personal,

tillhörande Bodens garnison. Lämpligt vore örn åt den blivande fästningspoliskommissarien

kunde anförtros ombesörjande av krigsfiskalsgöromålen

vid krigsrätterna i Boden.

Efter åberopande av vad landsfogden sålunda anfört yttrade länsstyrelsen,

att den ansåge det knappast möjligt att avgiva något detaljerat yttrande.

Den 7 november 1941 överlämnades ärendet till utredningsmännen.

Chefen för försvarsdepartementet yttrade därvid till statsrådsprotokollet

samma dag, att av olika myndigheters uttalanden syntes klart

framgå, att den nuvarande organisationen av fästningspolisen icke vore tillfredsställande.

Följande anvisningar gåvos för utredningens bedrivande:

Särskilt borde undersökas, huruvida polisorganisationen inom fästningen

skulle kunna på ett eller annat sätt anknytas till statspolisorganisationen.

En sådan lösning syntes innebära stora fördelar, särskilt ur rekryteringssynpunkt.

Vad anginge kommendantens invändningar mot »statspolislinjen» så syntes

det icke uteslutet att de av kommendanten angivna svårigheterna vid närmare

undersökning skulle visa sig kunna övervinnas.

Vare sig den nya fästningspolisen anknötes till statspolisen eller en från

den civila polisen mera fristående fästningspolis bibehölles, borde möjligheterna

för ett samordnande av denna polisstyrka med Bodens stads polisorganisation

undersökas. Det vore ur flera synpunkter ändamålsenligt att

låta all polisverksamhet i Boden utövas av en enda, enhetligt ledd poliskår.

Slutligen borde frågan örn ordnandet av åklagarväsendet i Bodens stad uppmärksammas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 342.

Huvuddragen av sakkunnigförslaget.

Av den kritik som från olika håll riktats mot fästningspolisorganisationen

lia de sakkunniga funnit framgå, att man ansett fästningspolisen — ehuru

måhända från början ägnad att fylla sin uppgift — likväl icke längre motsvara

de fordringar som numera måste ställas på en poliskår inom ett stort

befästningsområde. De sakkunniga ha sammanfattat kritiken i, bland andra,

följande huvudpunkter.

Då bestämmelser saknas örn viss polisiär utbildning och kompetens för

anställning i de olika befattningarna inom kåren, har personalen så småningom

genomgående kommit att bli alltför lågt kvalificerad för att kunna tillfredsställande

lösa sina uppgifter. Detta har ansetts så mycket betänkligare

som de militära befattningshavare, vilka i sista hand bära ansvaret för fästningspolisens

verksamhet, helt sakna polisiär utbildning. — Löneförmånerna

ha icke varit sådana, att de kunnat locka personer som äga mera ingående

polisutbildning och erfarenhet inom polisyrket att söka anställning vid kåren.

—- Inga bestämmelser finnas örn ett organiserat samarbete med Bodens stads

poliskår. Följden har blivit dubbelarbete inom de båda poliskårerna och

bristande effektivitet i polisarbetet såväl i staden som inom skyddsområdet.

De sakkunniga ha ansett den framförda kritiken i stort sett befogad och

funnit frånvaron av en fackmässig högre ledning av fästningspoliskåren

särskilt påtaglig. Härom ha de sakkunniga anfört bland annat:

Med berömvärd vilja syntes man visserligen inom kommendantskapet

söka följa fästningspolisens verksamhet, men någon kontinuerlig ledning och

kontroll av polisarbetet kunde icke anses föreligga. Av naturliga skäl inskränkte

sig kommendantskapets översyn till att avse vissa formella detaljer,

främst fastställande av patrulleringslinjer vid terrängbevakningen. — Ått

organiserandet av fästningspolisens arbete i stort icke sköttes med erforderlig

sakkunskap framgick bland annat därav att främlingskontrollen och bevakningstjänsten

bedrevos på ett sätt som gav anledning till åtskilliga erinringar.

De sakkunnigas uppfattning i denna del bestyrktes av uttalande från annat

sakkunnigt håll. Mera tillfredsställande syntes däremot utredningsarbetet

rörande förkommen materiel bedrivas. Ifrågasättas kunde emellertid örn icke

inom fästningspolisen i denna del utfördes arbete som rätteligen borde ankomma

på militära befattningshavare. —De sakkunniga fingo av den plan

som gällde för arbetsfördelningen närmast det intrycket, att personalen till

övervägande del var sysselsatt med uppgifter som fullgjordes på tjänsterummet

eller i staden.

Under utredningsarbetet hade de sakkunniga sålunda funnit behovet av

en omorganisation av fästningspolisen ytterligare bestyrkt. En polisverksamhet

som byggde på den nuvarande ordningen kunde icke anses försvarlig

vare sig ur militär eller ekonomisk synpunkt. Tidpunkten för en omorganisation

syntes de sakkunniga nu mycket lämplig. Med hänsyn till att stadens

polisväsende stöde i begrepp att utökas, förelåge nämligen goda förutsättningar

för en rationell och ekonomisk lösning av de båda poliskårernas

organisationsproblem, vilka i stor utsträckning sammanfölle.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Vid övervägande av frågan om fästningspolisens framtida ställning uppkommo

enligt de sakkunniga tre huvudfrågor. Den första gällde polisverksamhetens

ordnande i Boden i princip. Den andra avsåge spörsmålet huruvida

någon eller några militära befattningshavare fortfarande borde ha några

befogenheter i polisiärt hänseende inom fästningens skyddsområde. Den

tredje frågan rörde möjligheten att skapa en god rekrytering av polispersonal

i Boden och i sådant syfte åstadkomma förflyttning av enskilda befattningshavare

till annat polisdistrikt. Beträffande de första och tredje

frågorna anförde de sakkunniga:

Den nuvarande ordningen med två av varandra helt oberoende poliskårer

i Boden respektive inom Bodens fästnings skyddsområde måste anses föga

ändamålsenlig och i hög grad ägnad att föranleda dubbelarbete inom kårerna

och kompetenskonflikter mellan dem. Goda skäl talade för att polisväsendet

ordnades så att i varje fall nu angivna olägenheter undanröjdes. — Ett

system med tvenne, i någon form samordnade poliskårer hade under behandlingen

av hithörande ärenden flera gånger föreslagits. Bland annat hade

ifrågasatts att de båda nuvarande poliskårerna skulle ställas under befäl av

en gemensam polischef. Detta förslag hade emellertid den olägenheten, att

chefen skulle komma att i egenskap av polischef i Bodens stad lyda under

länsstyrelsen och som chef för fästningspolisen under kommendanten. Visserligen

vore det ingalunda ovanligt att en befattningshavare i skilda hänseenden

lydde under olika chefer men att, såsom här avsetts, låta en polischef

vid lösandet av varandra närliggande, understundom sammanfallande uppgifter

lyda än under länsstyrelsen, än under kommendanten vore icke tillrådligt.

— Ett annat förslag innebure att staden endast skulle anställa stadsfiskal

och poliskommissarie. Härutöver erforderlig polispersonal skulle tillhandahållas

av fästningspoliskåren, ur vilken personal skulle kommenderas

i tur och ordning till tjänstgöring i Bodens stad under ledning av stadens

polisbefäl. Denna anordning förefölle till det yttre tänkbar. En väsentlig

olägenhet vore dock att personalens lydnadsförhållande vid denna lösning

bleve synnerligen invecklat. — Under utredningens gång hade även den tanken

framkastats att Bodens stad skulle uppsätta en statspolisavdelning, avsedd

att övertaga den nuvarande fästningspolisens arbetsuppgifter. Mot detta

förslag kunde till en början invändas, att Bodens stad icke mot stadgandet

i 5 § polislagen kunde åläggas uppsätta statspolisavdelning. Härtill komme

att endast en jämförelsevis ringa del av den av staden sålunda anställda

poliskåren skulle komma att sysselsättas med staden åvilande polisverksamhet,

under det att huvuddelen av kåren i egenskap av statspolis skulle tagas

i anspråk för fästningspolistjänsten. En dylik utveckling av den nuvarande

statspolisorganisationen kunde icke anses lämplig.

De sakkunniga uttalade därefter som sin principiella uppfattning, att de

uppgifter av polisiär art, vilka kunde komma ifråga i Boden och inom skyddsområdet,

bäst torde lösas inom ramen av en gemensam, enhetligt ledd polisorganisation.

En sådan ordning syntes medföra bland annat den fördelen, att

arbetsuppgifterna lättare kunde överblickas och personalen bättre utnyttjas

med hänsyn både till det aktuella arbetsläget och till de enskilda befattningshavarnas

erfarenhet och fallenhet. Detta gällde icke minst i fråga om kriminalpolisarbetet,

vilken gren hittills syntes ha föga tillgodosetts —• framför allt på

arund av frånvaron av skolad lokal arbetskraft. De sakkunniga hade vid över
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 342.

vägande av de olika praktiska möjligheter som stöde till buds ansett sig böra

förorda en lösning enligt senast angivna linje, vilken alltså innebure att i Boden

inrättades en enda poliskår, vilken i huvudsak övertoge såväl fästningspolisens

som den kommunala polisens uppgifter.

De sakkunniga ha i detta sammanhang gjort några erinringar, föranledda

av vissa under utredningens gång framförda förslag, och sålunda anfört:

Då det från visst håll förordats en ökning av Bodens stads poliskår samt

att, i samband därmed denna poliskår skulle ersätta fästningspolisen, förtjänade

det att framhållas, att polisväsendet i princip vore en kommunal angelägenhet

och att ett samhälle endast kunde åläggas att utöka sin poliskår i

enlighet med polislagens föreskrifter. Med anledning av ett annat förslag att

lösa problemet genom att till Boden förlägga statspolis från olika statspolisavdelningar

erinrades örn att statspolispersonalen vore kommunalt anställd

och icke skyldig att bosätta sig på annan ort än som förutsatts vid anställningen.

Vid nyanställning av erforderlig personal skulle visserligen andra

bestämmelser kunna införas, men den nuvarande statspolispersonalen kunde

icke tagas i anspråk för ständig tjänstgöring i Boden. Den föreslagna anordningen

skulle sålunda icke medföra, att nu rådande brister och olägenheter

kunde avhjälpas inom rimlig tid. Tilläggas kunde därjämte att om poliskåren

i Boden skulle komma att bestå av befattningshavare från olika statspolisavdelningar,

olika avlöningsbestämmelser skulle komma att gälla för befattningshavare

i samma grad. — I ett förslag hade framförts tanken att åstadkomma

en för tjänsten nyttig cirkulation inom fästningspolisen genom att

skapa förmånliga transportmöjligheter för polispersonalen i Boden vid

sökande av polisbefattning å annan ort (dubbel tjänstetidsberäkning m. m.).

Även denna utväg försvårades emellertid avsevärt av att beslutanderätten i

lönefrågor för ali polispersonal tillkomme de kommunala myndigheterna,

vilka vid sitt avgörande av löneklassplacering m. m. icke kunde förutsättas

låta binda sig av de formella meriterna hos en nyanställd befattningshavare

från Bodens poliskår.

Med hänsyn till alla föreliggande omständigheter av legislativ, ekonomisk

och organisatorisk natur ansågo de sakkunniga det lämpligast att göra den

avsedda poliskåren i Boden till en statlig kår med egen rekrytering. I

och för sig kunde detta icke anses innebära någon större förändring i förhållande

till nu gällande ordning. I form av den nuvarande fästningspolisen

funnes nämligen redan en statlig poliskår i orten. Då Bodens stad fortfarande

borde vara bunden av polislagens bestämmelser att sörja för sitt polisväsende,

föreslogo de sakkunniga i samråd med representanter för staden, att staden

skulle genom kontanta bidrag och genom att tillhandahålla expeditionslokaler

m. m. i skälig omfattning deltaga i kostnaderna för kåren. En dylik anordning

innebure icke ett föregripande av den pågående utredningen angående

polisväsendets förstatligande. Bodens stad måste nämligen i polisiärt hänseende

anses intaga en särställning i förhållande till andra polisdistrikt i

riket. Under inga förhållanden borde enligt de sakkunnigas mening några

principiella betänkligheter av angivet slag få stå hindrande i vägen för att

tillgodose de viktiga intressen varom här vore fråga. — På grund av den föreslagna

poliskårens storlek ansågo de sakkunniga, att möjlighet funnes att en

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342. 17

del därav vid behov användes efter i huvudsak samma grunder som gälla för

statspolisen.

De sakkunniga ha därefter behandlat frågan örn den föreslagna poliskårens

ställning till den militära organisationen i Boden. De ha därvid understrukit

betydelsen av att en poliskår — särskilt om däri inginge en kriminalavdelning

—- stöde under fackkunnig ledning samt erinrat om att kraven i sådant hänseende

under de senaste åren ökat i styrka, allteftersom det svenska polisväsendet

utbyggts och förhållandena i samhället nödvändiggjort sakkunskap

och effektivitet i polisens arbete. De sakkunniga anförde vidare:

I fråga örn Boden funne utredningsmännen att betydelsen av en väl utbildad

polispersonal i alla grader icke kunde överskattas. De stora värden

som där utförda befästningsanläggningar och befintliga förråd representerade

fordrade en med stor omsorg genomtänkt och väl ledd polisverksamhet. Då

de sakkunniga ansett sig kunna fastslå, att en dylik polisverksamhet för närvarande

icke bedreves inom fästningens skyddsområde, torde anledningen

härtill icke endast vara att söka i svagheter och brister inom den nuvarande

fästningspoliskåren. De sakkunniga kunde sålunda icke frigöra sig från det

intrycket, att frånvaron av en polisiärt skolad högre ledning i förening med

omfattningen av vederbörande militära befattningshavares övriga arbetsuppgifter

utgjorde hinder för ett polischefsskap i egentlig mening. Till nackdel

hade otvivelaktigt också varit de täta personalombyten inom kommendantskapet

vilka sammanhängde med den militära befordringsgången. Trots det

bästa uppsåt — att sådant förelegat ville de sakkunniga icke ifrågasätta —

hade det hittills icke varit möjligt och komme det för framtiden sannolikt

icke heller att bli möjligt att från kommendantskapets sida utöva ett polischefskap

i teknisk och juridisk mening. Ett dylikt chefskap kunde, med

erfarenhet från annat håll, numera endast anförtros en i yrket skolad person.

En sådan befattningshavare måste sökas utom den militära organisationen.

De sakkunniga ha utgått ifrån att poliskåren erhölle en fackutbildad polischef

och därefter upptagit frågan vem denne och poliskåren i övrigt borde

underställas: kommendanten eller länsstyrelsen i dess egenskap av högsta

polismyndighet i länet. Tanken på en tudelning av lydnadsförhållandet avvisade

de sakkunniga huvudsakligen av skäl som förut anförts. De anförde

vidare, att då det numera vore en allmän strävan att konsolidera det svenska

polisväsendet, syntes det naturligt att den föreslagna poliskåren, inberäknad

dess lokale chef, inordnades i den allmänna polisorganisation som stöde

under högsta ledning av Kungl. Maj:t i socialdepartementet.

Vid utredningen av denna fråga ha de sakkunniga undersökt förhållandena

inom en annan med Boden jämförlig ort, nämligen Karlskrona och Karlskrona

fästning. På sistnämnda plats omhänderhaves polisverksamheten av civil

myndighet utan organisatoriskt samband med militär myndighet. Den för

vakttjänst inom det mot landsidan med murar avgränsade örlogsvarvet avsedda

varvspolisen ha de sakkunniga i detta sammanhang ansett sig kunna

lämna ur räkningen. Befälhavande amiralen i Sydkustens marindistrikt har

i utlåtande till de sakkunniga anfört, bland annat:

Ordnings- och vakttjänsten vid förläggningar och bemannade försvarsanstalter

kunde och borde bestridas av militärpersonal. Skulle det eventuellt ur

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 342. »35 42 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

vissa synpunkter eller i vissa fall anses innebära fördelar med en från militären

fristående ordnings- och vaktpersonal må häremot erinras örn de därmed

förenade betydande kostnaderna, som icke torde uppvägas av ökad

effektivitet. För obemannade militära anstalter och anläggningar borde avses

särskilda tillsyningsmän. — Utredningsarbetet i anslutning till konstaterat

eller spårat sabotagedåd eller obehörigt kunskapande krävde däremot särskilt

skolad personal och borde överlåtas till de civila polismyndigheterna, därest

deras tid så medgåve. Under fredsförhållanden finge man väl antaga, att så

vore fallet. — Någon särskild fästningspolis erfordrades icke i fredstid i

Karlskrona fästning eller inom det område som under annan benämning kunde

komma att motsvara fästningen.

Sakkunnigförslagets utformning.

De sakkunnigas förslag innefattar i huvudsak följande.

Verksamhet och organisation. Verksamheten inom den föreslagna poliskåren

skulle i första hand omfatta följande uppgifter:

a) upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom Bodens stad;

b) verkställande av spaning och utredning angående dels brott och förseelser,

begångna inom Bodens stad och hörande till allmän domstol, dels

ock brott, begångna inom Bodens fästnings skyddsområde och hörande till

krigsdomstol, i de fall då på grund av sakens beskaffenhet utredningen

icke lämpligen bör verkställas av militär myndighet;

c) handhavande av främlingskontroll och underrättelsetjänst inom skyddsområdet;

samt

d) fullgörande av bevakningstjänst och i samband därmed ordningshållning

inom skyddsområdet utanför staden.

Härjämte borde — med hänsyn såväl till betydelsen ur militär synpunkt

av att ordning och säkerhet inom fästningens skyddsområde effektivt upprätthölles

som till de stora värden som representerades av staten tillhöriga

förråd och anläggningar inom skyddsområdet — poliskåren åläggas biträda

de lokala polischeferna inom skyddsområdet utanför staden med brottsutredningar.

Vidare skulle möjlighet finnas att vid behov kunna taga i anspråk viss

del av kåren för tjänstgöring i likhet med statspolis.

De sakkunniga ha i detta sammanhang erinrat örn att justitieombudsmannen

i sin ämbetsberättelse till 1942 års riksdag (sid. 120) uttalat, att

de militära myndigheterna hade att i första hand verkställa utredning rörande

lagöverträdelser som beginges inom de militära förbanden eller hörde till

krigsdomstols prövning, att, därest militärmyndighet i undantagsfall funne

sig icke kunna verkställa utredningen, den ägde att härför erhålla biträde

av den civila polismyndigheten samt att underordnad civil polismyndighet,

som ansåge sig ej böra eller kunna tillmötesgå av militärmyndighet framställd

begäran örn biträde, hade att anmäla detta för länsstyrelsen för åstadkommande

av samarbete mellan denna och vederbörande militärbefälhavare.

De sakkunniga, som i princip delade justitieombudsmannens mening, ha

vidare anfört:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 342.

19

På grund av de särskilda förhållanden som rådde i Boden genom den dit

förlagda garnisonens avsevärda numerär syntes dock anlitande av civil polismyndighet

för brottutredningar måhända kunna komma ifråga i större utsträckning

i Boden än å andra förläggningsorter. Beträffande brott, som

begåtts av personal vid förband utanför Bodens stads område och som skulle

hänskjutas till allmän domstol, syntes förbandschefen efter vanliga regier

böra ha att i första hand vända sig till den lokale polischefen, d. v. s. vederbörande

landsfiskal, vilken då hade möjlighet att, om så erfordrades,

rekvirera biträde från poliskåren i Boden. — Det syntes mindre lämpligt

att anknyta verksamheten för brottsutredning till skyddsområdet såsom

sådant. Dess gränser sammanfölle nämligen icke till hela sin sträckning

med polisdistriktsgränserna. Det syntes då lämpligt, att det samarbete beträffande

utredningsverksamheten som förutsatts skulle äga rum mellan poliskåren

i Boden och landsfiskalen i Edefors distrikt utsträckes att avse hela

nämnda distrikt. Den obetydliga del av Nederluleå distrikt som ingår i

skyddsområdet syntes däremot utan olägenhet kunna uteslutas från poliskårens

normala verksamhetsområde. Härigenom skulle enhetlighet vinnas

vid rekvisition av biträde av kriminalpolis och man skulle undvika svårigheten

att fastställa, huruvida ett brott begåtts inom eller utom skyddsområdet.

— Beträffande ordningshållningstjänsten syntes poliskårens normala verksamhet

böra begränsas att omfatta allenast skyddsområdet. — Genom en för

landsfiskalen i Överluleå distrikt lätt tillgänglig polis i Boden komme en viss

lättnad att inträda i fjärdingsmännens utredningsverksamhet. Dessa kunde

sålunda mera odelat ägna sig åt indrivning av utskylder, vilket måste få till

följd ett förbättrat indrivningsresultat.

Under utredningen hade från militärt håll uttalats den meningen,

att fästningspolisens huvuduppgift vore att bevaka till Bodens fästning

hörande befästningsanläggningar (fort, batterier, förråd, permanenta stridsoch

skyddsvärn m. m.). I anslutning härtill hade uppgivit^, att denna bevakning

för närvarande visserligen övertagits av de militära förbanden men

att vid återgång till normala förhållanden polisen måste bevaka forten m. fl.

anläggningar.

De sakkunniga ha med anledning härav framhållit:

Denna bevakning måste vara att hänföra till militär vakthållning. För

dylikt ändamål kunde det icke anses rimligt att uppsätta en mot behovet

svarande poliskår. Häremot uppreste sig såväl ekonomiska som praktiska

hinder. — Att en polisiär bevakningstjänst ständigt måste fullgöras inom

fästningens skyddsområde, funne de sakkunniga emellertid uppenbart. Denna

bevakning borde verkställas i form av patrullering till fots, på cykel, till häst

och på skidor såväl på vägar som i terrängen omkring och mellan befästningsanläggningarna.

Vidare borde den för tjänsten avsedda personalen utöva

ständig kontroll över civilbefolkningen inom ifrågavarande område och över

de personer som tillfälligt uppehölle sig där som arbetare, gäster eller turister.

En dylik verksamhet kunde med utsikt till resultat endast utövas av en rörlig,

under kvalificerat befäl stående polispersonal. Att använda polisiärt utbildade

yrkesmän i stationär vakttjänst vid befästningsanläggningarna m. m.

måste så småningom verka förslöande och ägnat att efter ett antal år nedbringa

yrkesstandarden. — Från denna utgångspunkt hade utredningsmännen

bedömt behovet av polisutbildad bevakningspersonal inom skyddsområdet

utanför staden. Skulle med förändrade förhållanden behovet av rörlig bevakning

och ordningshållning inom angivna område minskas och tillgången

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

till militär vakttrupp avsevärt nedgå, funnes möjlighet att ombilda vissa

polisbefattningar till stationära fortvakts- eller vaktmästartjänster.

De sakkunniga ha föreslagit, att poliskåren skulle organiseras på en kriminalavdelning,

en ordningsavdelning och en bevakningsavdelning. Arbetsuppgifterna

borde fördelas på följande sätt mellan avdelningarna:

kriminalavdelningen: brottsutredningar, främlingskontroll och under
rättelsetjänst;
ordningsavdelningen:

ordningshållning inom Bodens stad och utredningar

rörande inom staden begångna ordningsförseelser ävensom vakthållning å

poliskårens station; samt

bevakningsavdelningen: bevakningstjänst samt ordningshållning inom

skyddsområdet utanför Bodens stad, därvid avdelningen skulle särskilt söka

hindra obehörigt utforskande av befästningsanläggningarna samt att skada

gjordes å försvarsväsendets inom skyddsområdet befintliga egendom.

Kriminalavdelningens utredningsverksamhet inom Överluleå och Edefors

landsfiskalsdistrikt syntes böra bedrivas enligt de grunder som gällde för

statspolisens verksamhet, d. v. s. efter rekvisition av vederbörande landsfiskal

efter landsfogdens närmare bestämmande.

Poliskårens personal. De sakkunniga ha uttalat, att en poliskårs effektivitet

till icke ringa del vore beroende av tillgången till kvalificerat och

driftigt befäl. Saknades sådant i tillräckligt antal, nedsjönke arbetet lätt

till slentrian. Med hänsyn till den föreslagna poliskårens skiftande arbetsuppgifter,

gjorde sig kravet på befattningshavare i högre befälsställning

särskilt gällande i detta fall.

För den centrala ledningen av poliskåren ha de sakkunniga ansett tre

befattningshavare erforderliga, nämligen en polischef, en polisassistent och

en poliskommissarie. Polisassistenten avsåges skola huvudsakligen tjänstgöra

på kriminalavdelningen, under det att poliskommissarien borde under polischefen

föra befälet över poliskåren i övrigt samt ha den direkta ledningen av

ordnings- och bevakningsavdelningarnas arbete.

För att tillgodose kravet på militär sakkunskap vid bedömandet av frågor

som äga samband med Bodens fästning och dess garnison och för att säkerställa

samarbetet med de militära myndigheterna ha de sakkunniga funnit

ändamålsenligt med en militärassistent hos polischefen. Militärassistenten

skulle deltaga i handläggningen av ärenden av nyssnämnda beskaffenhet samt

i övrigt tjänstgöra som militär rådgivare åt polischefen. Dessutom borde

militärassistenten i viss omfattning deltaga i prövningen av personalärenden

inom kåren. Till militärassistent borde lämpligen beordras en officer av

lägst kaptens grad ur Bodens garnison.

Vid beräkningen av personalbehovet för kåren lia de sakkunniga ansett

följande organisation erforderlig:

Polischef

Mili tär assistent

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

21

Polisassistent

Poliskommissarie

Kriminalavdelningen: 1

4

Ordningsavdelningen: 1

11

2

Bevakningsavdelningen: 1

1

11

2

Kontorspersonal: 1

1

Hästskötare.

överkonstapel

kriminalkonstaplar

överkonstapel

konstaplar

extra ordinarie konstaplar

överkonstapel

inspektionskonstapel

konstaplar

extra ordinarie konstaplar

kvinnligt kontorsbiträde, tillika registrator

kvinnligt skrivbiträde

De sakkunniga ha framhållit, att den föreslagna organisationen vore avsedd

för normala förhållanden. Det hade varit svårt att med fullständig

säkerhet beräkna personalbehovet ens för sådana förhållanden, innan närmare

erfarenhet vunnits beträffande inverkan på arbetsbördan av vissa genom omorganisationen

nytillkomna faktorer, såsom upphörandet av nu förekommande

dubbelarbete, rikligare tillgång på kvalificerat befäl och en förbättrad utrustning.

De sakkunniga vore övertygade om att den föreslagna organisationen

i varje fall icke tagits till för stor. — För den händelse det skulle

visa sig att den föreslagna kåren under nu rådande förhållanden skulle behöva

förstärkas, ha de sakkunniga ansett detta böra ske genom tillsättande

av extra befattningshavare. De sakkunniga hade i den delen haft under övervägande

ett förslag, avseende tillsättande av 2 extra kriminalkonstaplar och

6 extra konstaplar, men funne sig icke kunna avgiva något förslag härutinnan

innan närmare erfarenhet vunnits beträffande den nu föreslagna organisationens

effektivitet.

Poliskårens ställning till kommendanten. De sakkunniga ha till en början

erinrat om att det förhållandet, att fästningspolisen enligt nuvarande ordning

stöde under kommendantens befäl, icke innebure någon inskränkning i länsstyrelsens

allmänna behörighet såsom högsta civila polismyndighet i länet

såvitt anginge fästningens skyddsområde. Fästningspolisen hade allenast

kommit att bilda en från polisväsendet i övrigt fristående, självständigt

arbetande poliskår under militär ledning. De överväganden som de sakkunniga

företagit hade lett till att polisverksamheten inom skyddsområdet ansetts

böra för framtiden anförtros en poliskår under fackmässig ledning och inordnad

i det allmänna civila polisväsendet. Detta innebure även att kommendantens

eller annan militär befattningshavares chefskap skulle upphöra över

den personal som vore avsedd att övertaga den nuvarande fästningspolisens

arbetsuppgifter. — De sakkunniga ha vidare anfört bland annat:

Mot förslaget i denna del hade erinringar gjorts från militärt håll. Man

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 342

hade sålunda vänt sig mot att beslutanderätten i fråga om den nya poliskårens

verksamhet — främst i vad den anginge bevakningstjänsten inom

skyddsområdet —• icke skulle tillkomma kommendanten. Det hade av en

myndighet föreslagits, bland annat, att kommendanten borde tillförsäkras

ett bestämmande inflytande dels på bevakningstjänstens utformning inom

skyddsområdet och dels beträffande de uppgifter som ur hans synpunkter

skulle lösas. — Motståndet mot förslaget i denna del syntes närmast vara

av psykologisk art: man befarade en bristande förståelse från den civile polischefens

sida för de militära synpunkterna på bevakningstjänsten. — En

sådan tankegång kunde de sakkunniga icke följa. Det funnes ingen anledning

att befara, att en för tjänsten väl skickad civil befattningshavare i chefställning

icke skulle fullgöra sin tjänsteplikt även i den del varom här vore fråga.

Just frånvaron av sakkunskap i ledningen hade lett till att de förhållanden

uppkommit mot vilka man på militärt håll vänt sig i sin kritik av den nuvarande

fästningspolisorganisationen. — Vid bedömandet av detta spörsmål

hade utredningsmännen utgått från att de militära intressena i fråga örn

fästningens skydd och bevakning skulle väl tillgodoses. För sådant ändamål

skulle alla ärenden som berörde militära förhållanden inom poliskårens verksamhetsområde

föregås av samråd med kommendanten. Kommendanten skulle

till polischefen lämna uppgift å de delar av skyddsområdet där polisbevakning

borde ske samt ange vilka önskemål i övrigt som ur militär synpunkt

förelåge beträffande poliskårens användning inom skyddsområdet. Att

polischefen kornme att tillgodose dessa önskemål syntes utredningsmännen

uppenbart. Skulle mot all förmodan kommendanten finna att polistjänsten

i detta eller annat hänseende icke fullgjordes i överensstämmelse med vad

han ansåge riktigt eller rimligt, ägde kommendanten naturligtvis i vanlig

ordning bringa frågan under högre myndighets prövning. För att understryka

betydelsen av samarbetet mellan kommendantskapet och polisledningen

innehölle förslaget att polischefen skulle genom veckorapporter hålla kommendanten

underrättad örn handlagda ärenden rörande militära förhållanden

inom skyddsområdet.

Polishårens tjänstgöring i likhet med statspolis. De sakkunniga ha, såsom

i det föregående angivits, funnit det lämpligt att kriminalavdelningens utredningsverksamhet

inom Överluleå och Edefors landsfiskalsdistrikt bedreves

enligt de för statspolisens verksamhet gällande grunderna. — De sakkunniga

anförde vidare:

Härutöver syntes emellertid möjlighet föreligga att någon del av kåren vid

särskilda tillfällen av länsstyrelsen disponerades för tjänstgöring i likhet med

statspolis. Härför borde högst få tagas i anspråk inom ordningsavdelningen:

överkonstapeln och 5 konstaplar; samt inom bevakningsavdelningen: inspektionskonstapel

och 5 konstaplar (ryttarna). — Från visst civilt håll hade häremot

anförts, att den föreslagna poliskårens styrka icke skulle medgiva avvarande

av personal för statspolistjänst. En militär myndighet hade uttalat

farhågor för att bevakningstjänsten icke skulle bliva vederbörligen tillgodosedd,

därest en avsevärd del av bevakningsavdelningen avsåges för statspolistjänst.

Det kunde därvid, enligt denna militära myndighets åsikt, befaras att

återstoden av bevakningsavdelningen disponerades för ordningshållning inom

skyddsområdet eller andra uppgifter, varigenom ingen personal skulle stå till

förfogande för bevakningstjänsten. — Häremot framhölles, att den angivna

tjänstgöringen i likhet med statspolis, frånsett kriminalavdelningens utredningsverksamhet

inom Överluleå och Edefors landsfiskalsdistrikt, vore avsedd

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

. att komma ifråga endast i mindre utsträckning i fall då erforderlig statspolispersonal

icke funnes tillgänglig. Beträffande åter farhågorna att bevakningstjänsten

skulle bli mindre väl tillgodosedd då personal ur bevakningsavdelningen

kommenderades till statspolistjänst kunde anföras, att bevakningstjänsten

i egenskap av nämnda avdelnings främsta uppgift måste förutsättas

under alla förhållanden bli tillgodosedd och att en tillfällig minskning av

avdelningens personalstyrka endast kunde medföra viss inskränkning av ordningshållningstjänsten

inom skyddsområdet.

åklagarfrågan i Boden och vid krigsrätterna. De sakkunniga ha erinrat örn

att från militärt håll yrkats, att den person som under kommendanten

skulle ha chefskapet över fästningspolisen eller den poliskår som trädde i

dess ställe måtte beklädas med åklagarmyndighet inom sitt verksamhetsområde.

Med anledning härav ha de sakkunniga framhållit, att en sådan

anordning -— även örn den vore tekniskt genomförbar, vilket vore mycket

tveksamt — stöde i strid med den allmänna reform av det svenska åklagarväsendet,

som numera vore på väg att slutligt genomföras. En av principerna

för denna reform hade varit att avskaffa vissa lägre åklagarbefattningar.

Sannolikt skulle en med åklagarbefogenhet utrustad fästningspolischef närmast

kunna jämställas med en dylik lägre åklagare. Åklagarfrågan i Boden

måste därför lösas efter andra linjer. De sakkunniga anförde härom vidare:

Utgångspunkten borde vara att i Boden skapa en kvalificerad åklagare,

som genom sin ställning till polisväsendet i orten utan omgång kunde följa

målens förberedande utredning och i anslutning därtill väcka och utföra

ansvarstalan vid domstol. Detta stöde i överensstämmelse med en numera

godtagen princip inom den svenska straff processen. I anslutning härtill föresloges,

att polischefen i Boden tillika bleve allmän åklagare i Bodens stad.

Till fullföljd av principen om samband mellan den förberedande polisutredningen

och åtalet förutsatte de sakkunniga, att polischefen jämväl förordnades

till krigsfiskal vid krigsrätterna i Boden. Såsom vice krigsfiskal borde polisassistenten

lämpligen ifrågakomma. Denna ordning syntes innebära en

lämplig fördelning av de arbetsuppgifter som här vore ifråga. Ur rättsskipningens

synpunkt och med tanke på rättegångsreformen måste det anses

mycket lämpligt, att det inom Norrbottens län tillkomme ytterligare en rättsbildad

åklagare.

Kompetensfordringar. Med hänsyn till de viktiga uppgifter som skulle

åvila poliskåren ha de sakkunniga föreslagit landsfogde- respektive landsfogdeassistentkompetens

för polischefen respektive polisassistenten. De sakkunniga

lia därjämte erinrat örn att inom polisbefälet i Norrbottens län för

närvarande icke funnes någon utöver landsfogden med högre kompetens än

som erfordras för landsfiskalsbefattning. Med hänsyn till det utsatta läge

nämnda län i olika hänseenden intoge syntes det högeligen önskvärt, att en

förstärkning inom den mera kvalificerade polispersonalen bomme till stånd.

För övriga befattningar vid poliskåren lia, utöver fordran på viss tjänstgöringstid

m. m., följande kompetensvillkor föreslagits: för poliskommissarien

kommissarieklassen i statens polisskola; för överkonstapel, inspektionskonstapel

och kriminalkonstapel överkonstapelklassen i statens polisskola; samt

för konstapel konstapelklassen i statens polisskola.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Löneförmåner. De sakkunniga ha föreslagit följande lönegradsplacering:

Stadsfiskal ................................................... A 24

Poliskommissarie .......................................... A18

Överkonstapel ................................................ A15

Inspektionskonstapel....................................... A 12

Kriminalkonstapel .......................................... A12

Konstapel ...................................................... A 10

Hästskötare ................................................... A 5

Kontorsbiträde ............................................. A 4

Skrivbiträde ................................................ A 2

Polisassistent ................................................ Eo 18

E. o. konstapel ............................................. Eo 7

Militärassistent, årligt arvode ........................ 600 kronor.

Härtill skulle för stadsfiskalen och polisassistenten komma arvoden som

krigsfiskal respektive vice krigsfiskal med 3,000 kronor respektive 1,200

kronor.

Tillsättning. De sakkunniga ha erinrat örn att det för närvarande vore en

tendens att låta det högre polisbefälet i allt större omfattning tillsättas av

Kungl. Maj:t. Detta vore lyckligt och ägnat att fördelaktigt påverka polisväsendets

utveckling i riktning mot enhetlighet och effektivitet. Landsfiskalsbefattningarna

tillsattes numera av Kungl. Maji. Med hänsyn härtill föresloges

att stadsfiskalen utnämndes av Kungl. Maj:t. Eör tillgodoseende av

de militära myndigheternas intressen borde före tillsättande kommendantens

yttrande i ärendet infordras. Annan ordinarie personal än stadsfiskalen och

kontorspersonalen borde antagas av länsstyrelsen. Även polisassistenten

borde förordnas av länsstyrelsen. Kontorspersonal och andra icke ordinarie

befattningshavare än polisassistenten borde antagas av stadsfiskalen.

Stadigvarande tjänstgöring å annan ort. Eör vinnande av allsidig erfarenhet

inom polisyrket och för att möjliggöra nödig cirkulation har föreslagits

skyldighet för all polispersonal vid kåren med undantag av stadsfiskalen och

polisassistenten att utan minskning av utgående löneförmåner mottaga förordnande

å tjänst vid poliskår som uppsätter statspolisavdelning.

Bisysslor. De sakkunniga ha förordat långt gående begränsningar i rätten

att ha bisysslor samt anfört:

Principen borde vara att all verksamhet som vore ägnad att kunna inverka

menligt på befattningshavarnas arbetskraft och intresse för tjänsten skulle

vara förbjuden. I anslutning härtill borde förbud stadgas mot att utan särskilt

tillstånd med tjänsten förena annan allmän eller enskild befattning eller därmed

jämförligt uppdrag. Även borde stadgas förbud mot att själv eller genom

annan förrätta auktioner, att vara rättens ombudsman eller att vara enskild

parts rättegångsombud eller rättegångsbiträde. Befattningshavare skulle ej

heller äga att själv eller genom annan bedriva enskild yrkes- eller affärsverksamhet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Pensionsålder. De sakkunniga ha framhållit, att för polistjänst erfordrades

i allmänhet en avsevärd grad av spänstighet och rörlighet. Icke minst gällde

detta bevakningstjänsten i Boden, vilken ofta innefattade avpatrullering nattetid

och under ogynnsamma värderleksförhållanden av delvis tämligen svårframkomlig

terräng. På grund härav föresloges följande undantag från de

regler rörande pensionsålder som med hänsyn till förut föreslagna lönegrader

enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eljest skolat gälla: stadsfiskal 63

år, poliskommissarie 60 år, överkonstapel, inspektionskonstapel och kriminalkonstapel

57 år samt konstapel 55 år.

Poliskårens reserv. För att säkerställa personaltillgången under exceptionella

förhållanden, då en tillfällig utökning av kåren kunde bli erforderlig,

lia de sakkunniga föreslagit skyldighet för personalen att viss tid efter inträde

i pensionsåldern, förslagsvis till 65 års ålder, kvarstå i poliskårens reserv med

skyldighet att, då Kungl. Maj:t så funne erforderligt, återinträda i tjänstgöring.

De sakkunniga ha framhållit, att därest nämnda anordning genomfördes,

en välbehövlig reserv av expeditions- och vakthållningspersonal skulle

skapas, varigenom all den aktiva personalen vid behov kunde frigöras för mera

krävande sysslor.

Utrustning. Enär bevakningsavdelningens tjänstgöring vore av den art att

den med fördel delvis kunde utföras av ryttare, ha de sakkunniga föreslagit,

att hästarna vid statspolisen i Luleå överflyttades till Boden och tilldelades

bevakningsavdelningen. Härtill komme att dessa hästar endast i mindre utsträckning

kunde utnyttjas för tjänstgöringen i Luleå. Dressyr- och motioneringsmöjligheterna

i Luleå vore för övrigt dåliga, enär ridhus saknades där.

— Hundar syntes med fördel kunna komma till användning såväl inom

kriminalavdelningen som inom bevakningsavdelningen, och de sakkunniga föreslogo

därför, att poliskåren erhölle fyra polisdresserade hundar. — För att möjliggöra

snabba förflyttningar inom tjänstgöringsområdet borde kåren utrustas

med motorfordon. Då motorcyklar särskilt vintertid ansetts mindre lämpliga,

beräknade de sakkunniga behovet av motorfordon till åtminstone två bilar,

därav en medelstor och en mindre. — För kriminalavdelningens verksamhet

erfordrades slutligen kriminalteknisk utrustning.

Luftskyddschefskapet i Boden. Enär stadsfiskalen i Boden vore den ende

polischef inom skyddsområdet som disponerade erforderlig personal för

effektiv övervakning av luftskyddsbestämmelsernas efterlevnad, ha de sakkunniga

ansett, att han borde vara luftskyddschef inom skyddsområdet.

Utmätningsmannabefattningen i Boden. Exekutionsväsendet borde om möjligt

skiljas från polistjänsten. De sakkunniga ha därför föreslagit, att landsfiskalen

i Överluleå distrikt bibehölles som utmätningsman i Bodens stad.

Vissa avvecklingsspörsmål. De sakkunniga ha anfört, att i samband med

övergången till den nya organisationen komme arbetsbördan för landsfiskalen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

i Överluleå distrikt att avsevärt lättas i det att lian befriades från göromålen

såsom stadsfiskal och polischef i Bodens stad, krigsfiskal vid krigsrätterna i

Boden samt luftskyddschef inom Bodens fästnings skyddsområde. Med hänsyn

härtill borde den nu befintliga befattningen som landsfiskalsassistent i

nämnda distrikt kunna i samband med omorganisationens genomförande indragas.

— Vid överflyttningen av hästarna till Boden kunde de två hästskötarbefattningarna

i Luleå samt två konstapelsbefattningar vid statspolisen i

Luleå indragas, de sistnämnda befattningarna allt eftersom vakanser uppstode

inom poliskåren i Luleå.

Ben nya organisationens ikraftträdande. Med hänsyn till personalens bostadsförhållanden

och det förberedelsearbete som erfordrades för den nya

organisationens genomförande ha de sakkunniga föreslagit, att poliskårens

verksamhet skulle börja den 1 oktober 1942.

Avtalet med Bodens stad.

De sakkunniga — vilka ansett att kronans övertagande av ansvaret för

polisverksamheten i Bodens stad icke borde medföra att staden i ekonomiskt

hänseende komme att intaga en gynnad ställning i förhållande till andra

städer — lia funnit det mest ändamålsenligt, att polislagens stadgande örn

skyldighet för polisdistrikt att avlöna erforderlig polispersonal i princip alltjämt

ägde tillämplighet beträffande Bodens stad samt att kronan genom ett

privaträttsligt avtal åtoge sig att mot viss ersättning från staden fullgöra

stadens skyldigheter härutinnan. Denna ersättning från staden syntes då

böra utgå genom bidrag från stadens sida till täckande av kostnaderna för den

nya poliskåren i Boden, vilka bidrag — i form av ekonomiskt tillskott eller

prestationer av annat slag — borde avpassas så, att de motsvarade vad staden

kunde beräknas skola ha fått vidkännas därest staden även i fortsättningen

skolat sörja för ett eget polisväsende.

I samråd med representanter för staden ha de sakkunniga uppgjort förslag

till ett sådant avtal, vilket förslag av stadsfullmäktige i Boden den 12 februari

1942 enhälligt antagits. Vid antagandet har förutsatts, att kronan för sin del

godkänner avtalet senast den 1 augusti 1942. — Avtalet innehåller i huvudsak

följande:

Kronan övertager från och med den 1 oktober 1942 den staden åvilande

skyldigheten att sörja för polisverksamhetens upprätthållande inom stadens

polisdistrikt. — Staden tillhandahåller kostnadsfritt erforderliga expeditionsoch

övriga tjänstelokaler samt garage för hela den nya poliskåren i Boden

och svarar utan ersättning för lokalernas underhåll och uppvärmning samt

yttre renhållning kring desamma. Tjänstelokalerna upplåtas i den staden tillhöriga

tingshusbyggnaden i Boden, vilken förses med erforderlig tillbyggnad.

— Staden överlämnar utan ersättning till kronan all i stadens ägo befintlig

polisutrustning samt alla av stadens poliskår för närvarande nyttjade lösa inventarier.

*— Härjämte erlägger staden årligen till kronan ett visst kontant

belopp. Jämkning av beloppet kan av kronan eller staden efter uppsägning

påyrkas vart femte år, varvid, för den händelse enighet örn beloppet icke skulle

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

uppnås, ett skiljemannaförfarande föreskrivits. Beloppet Ilar tills vidare fastställts

till 36,496 kronor. Metoden för beloppets uträknande framgår av en

vid avtalet fogad promemoria. — Vissa övergångsbestämmelser reglera övergången

till den nya polisorganisationen av personalen vid stadens poliskår

samt de ekonomiska förhållandena mellan kronan, staden och nämnda personal.

— Besluta Kungl. Majit och riksdagen örn ändrade grunder för skyldigheten

att utgöra kostnaderna för polisväsendet i riket, skall avtalet upphöra att gälla

den dag de nya bestämmelserna träda i kraft.

Övergångsbestämmelser.

De sakkunniga lia framhållit, att i och med inrättandet av den nya poliskåren

i Boden komme fästningspolisen och Bodens stads poliskår att upphöra,

varvid de befattningshavare vid nämnda kårer som så önskade och befunnes

lämpliga borde erhålla anställning i motsvarande befattningar i den

nya poliskåren. Då emellertid enligt gällande grundsatser en ordinarie befattningshavare

icke vore pliktig att mot sin vilja underkasta sig minskning av

honom tillkommande förmåner, borde de befattningshavare som icke önskade

anställas på de för den nya kåren avsedda villkoren beredas möjlighet att

tjänstgöra i kåren på de för dem i tidigare gällande författningar stadgade

villkoren beträffande avlöning och pension m. m. Därvid syntes beträffande

personal från Bodens stads poliskår den i samband därmed uppkommande

ökade kostnaden böra betalas av staden. — De sakkunniga anförde vidare:

För uppflyttning i högre löneklass borde befattningshavare få tillgodoräkna

sig sådan tjänstgöring i Bodens stads poliskår eller fästningspolisen som han

ägt tillgodoräkna för avlöningsförhöjning om han kvarstått i någon av nämnda

kårer. Motsvarande regel syntes även böra gälla beträffande personal som

från annan kommunal poliskår vunne anställning vid poliskåren i Boden. —

För att underlätta en omorganisation av fästningspolisen hade kommendanten

föreslagit att personal ur fästningspolisen som förklarade sig villig i samband

med omorganisationen avgå med förtidspension skulle tillerkännas flyttningsersättning,

vilken enligt nu gällande regler icke tillkomme förtidspensionerad

personal. Till vinnande av samma ändamål hade kommendanten även ifrågasatt

att förtidsavgången fästningspolispersonal skulle kunna tillerkännas full

pension. Slutligen hade fästningspoliskommissarien förklarat sig villig avgå

med förtidspension, därest han jämte flyttningsersättning och full pension erhölle

ersättning för genom avgången liden ekonomisk förlust med ett belopp

av 2,500 kronor. —• Med hänsyn till föreliggande omständigheter funne de

sakkunniga lämpligt, att fästningspoliskommissarien bereddes möjlighet att

avgå i samband med övergången till den nya organisationen. För att vinna

detta syfte föresloges, att ifrågavarande befattningshavare redan den 1 oktober

1942 erhölle rätt till full pension samt till flyttningsersättning. I övrigt

syntes några särskilda bestämmelser för att underlätta förtidsavgång av personal

inom fästningspolisen för närvarande icke böra ifrågakomma. Skulle

det emellertid visa sig att för att möjliggöra en god rekrytering av överkonstapelsbefattningarna

någon av de nuvarande överkonstaplarna vid fästningspolisen

avginge före uppnådd pensionsålder, borde Kungl. Majit bereda möjlighet

härtill på samma sätt som föreslagits beträffande fästningspoliskommissarien.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 342.

De sakkunnigas kostnadsberäkningar.

Enär personalen i den nya organisationen i vissa fall vid löneklassplaceringen

skulle få tillgodoräkna sig tjänstgöring inom annan polisorganisation lia

de sakkunniga icke med säkerhet kunnat avgöra, i vilken löneklass nyanställd

personal komme att placeras. Då det vidare icke vore möjligt att avgöra huru

de äldre befattningshavarna vid den kommunala polisen i Boden komme att

ställa sig till frågan örn en övergång till statstjänst, kunde de blivande lönekostnaderna

icke beräknas med fullständig noggrannhet. De sakkunniga ha

funnit det mest praktiskt att räkna så som örn hela den nya poliskårens avlöning

skulle utgå enligt den mellersta löneklassen inom vederbörlig lönegrad

i allmänna avlöningsreglementets löneplan.

I enlighet med de sakkunnigas beräkningar skulle personalkostnaderna för

den nya organisationen uppgå till följande belopp:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän ................................. kronor 165,846

Arvode ........................................................................ » 600

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ........................ » 21,540

Rörligt tillägg ................................................... » 27^330

Summa kronor 215,316

Härtill komma de tilläggsarvoden som skola utgå till stadsfiskalen och

polisassistenten i egenskap av krigsfiskal respektive vice krigsfiskal vid krigsrätterna

vid Norrbottens regemente, Norrbottens artillerikår, Bodens artilleriregemente

och Bodens ingenjörkår samt vid särskilda krigsrätten i Boden.

Dessa ha de sakkunniga ansett böra utgå efter delvis andra grunder än de

som nu gälla. Sålunda borde vice krigsfiskalsarvodet bestämmas till ett visst

årligt belopp.

Tilläggsarvode till stadsfiskalen............................................. kronor 3,000

» » polisassistenten ....................................... » 1,200

Summa kronor 4,200

Sammanlagda avlöningskostnaderna för poliskåren utgjorde sålunda 219,516

kronor.

Övriga årsutgifter för poliskårens behov ha de sakkunniga beräknat på föl
-

jande sätt:

Telefonabonnemang 1

Tidningsabonnemang ......................................................... kronor 2,000

Skrivmaterialier

Resekostnadsersättningar för bevakningsavdelningen ............ » 600

Städning av expeditionslokaler .......................................... » 1,800

Elektrisk ström i expeditionslokaler .................................... » 1,000

Underhåll och drivmedel för motorfordon ........................... » 4,000

Underhåll och förnyelse av uniformspersedlar........................ » 10,300

Ersättning till hundskötare och vikarierande hästskötare ...... » 3,400

Hundskatt ..................................................................... » 100

Summa kronor 23,200

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Kostnaderna för spilthyra, furage och ersättning av remtyg skulle tillsvidare

bestridas från samma anslag till statspolisen som hittills.

De sammanlagda årskostnaderna för poliskåren borde sålunda beräknas till

242,716 kronor.

Härtill komma följande av de sakkunniga beräknade engångskostnader:

Uniformsutrustning, utöver redan befintlig ........................... kronor 15,800

Beväpning och övrig polisutrustning, utöver redan befintlig ... » 6,000

Räknemaskin .................................................................. » 300

Diverse kontorsutrustning................................................... » 300

Möbler till expeditionslokaler, utöver redan befintliga ......... » 10,000

Juridisk litteratur ............................................................ » 300

4 polishundar med utrustning ............................................. » 1,000

2 bilar med gengasaggregat och polisutrustning .................. » 15,000

Kriminalteknisk utrustning ................................................ » 1,000

Summa kronor 49,700

De sakkunniga ha vidare anfört:

Under utredningens gång hade av civil myndighet ifrågasatts, att den nuvarande

landsfiskalen i Överluleå distrikt — vilken för närvarande upprätthölle

såväl stadsfiskalstjänsten i Boden som krigsfiskalsbefattningen vid

krigsrätterna i Boden men som i och med den föreslagna omorganisationens

genomförande skulle upphöra att fullgöra dessa tjänster — borde under en

övergångstid erhålla en mindre ersättning för de till följd av de förändrade

förhållandena mistade arvodena, tillhopa 4,340 kronor. De sakkunniga ansåge

det kunna övervägas att på föreslaget sätt av billighetshänsyn tillerkänna

ifrågavarande landsfiskal en övergångsersättning, förslagsvis utgående under

en tid av fyra år med 2,000 kronor under det första året för att därefter nedsättas

med 500 kronor varje år.

Mot de beräknade årliga kostnaderna — tillhopa 242,716 kronor — svara

följande kostnader för den nuvarande organisationen:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän ................................. kronor 137,517

Rörligt tillägg ............................................................... » 20,019

Omkostnader .................................................................. » 4,085

Summa kronor 161,621

Vidare avgå följande belopp:

Arvodet till krigsfiskalen i Boden.................................... kronor 2,340: —

Bodens stads bidrag till kostnaderna för den nya poliskåren » 36,496: —

Minskade kostnader för statsverket med anledning av överflyttning

av polisrytteriet i Luleå till Boden:

Hyra för polisstallet i Luleå............... kronor 1,695: 94

Ersättning till Luleå stad för lönekostnader

för 2 beridna statspoliskon
staplar

....................................... »

Beklädnadsbidrag till dessa ............... »

10,285: 20

891:68

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.

Minskning av beklädnadsbidraget till 1

överkonstapel och 3 konstaplar vid

övergång till tjänst till fot ............ kronor 343: 36

Lön till hästskötare........................... » 4,331:59

Arvode till vikarierande hästskötare » 1,440:— 18,987:77

Lönekostnader för landsfiskalsassistenten i Överluleå

distrikt (Eo 14) ......................................................... kronor 5,886: —

Summa kronor 63,709: 77

Rumman av de avgående beloppen blir sålunda 225,330: 77 kronor

De sakkunniga lia beträffande kostnadsminskningen genom indragning av

konstapelstjänsterna anmärkt, att denna besparing, därest ifrågavarande

personal icke vore villig att underkasta sig transport till Boden, komme att

uppstå först efter hand som vakanser uppstode vid poliskåren i Luleå. Dessutom

syntes hänsyn böra tagas till utgående kristillägg, vilka kunde beräknas

till följande belopp:

Poliskåren i Boden ......................................................... kronor 21,864

Pästningspolisen ............................................................ » 16,015

Landsfiskalsassistenten i Överluleå distrikt ........................ » 602

ökningen av kristilläggen uppgår sålunda till 5,247 kronor, på grund varav

den totala årliga kostnadsökningen kan beräknas uppgå till omkring 22,630

kronor.

De sakkunnigas förslag till vissa lagändringar.

De sakkunniga ha i sitt betänkande framlagt förslag till vissa lagändringar,

vilka ansetts betingade av den förordade polisorganisationen i Boden.

Enligt 16 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket skola,

örn polisdistrikt består av kommun eller del av kommun, distriktets rättigheter

tillkomma och dess skyldigheter åvila kommunen. Enligt de sakkunniga

bör till detta stadgande fogas en bestämmelse av innehåll, att i polisdistrikt,

där statsverket övertagit skyldigheten att sörja för polisverksamhetens upprätthållande,

kronan skall i tillämpliga delar inträda i kommunens ställe.

Genom 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) örn ersättning till polisman för

skada å kläder har polisman, som under utövning av polistjänst fått sina kläder

sönderrivna eller eljest skadade, tillerkänts rätt till gottgörelse härför. Örn

polismannen är anställd i polisdistrikt, vilket utgöres av stad eller av köping,

som är pliktig bekosta sin polispersonal, ankommer det i regel på polisdistriktet

att gälda ifrågavarande ersättning. I andra fall åligger det statsverket

att utbetala densamma. De sakkunniga ha föreslagit, att dylik ersättning

till polisman, som är anställd vid poliskår i polisdistrikt, där statsverket

övertagit skyldigheten att sörja för att polisverksamheten upprätthålles, alltid

skall utgå av statsmedel.

Enligt lagen den 19 mars 1937 (nr 80) om upphävande av vissa åklagares

rätt till andel i böter m. m. skall vad i lag eller författning finnes stadgat örn

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

rätt i vissa fall för åklagare eller annan att i anledning av åtgärd i tjänsten

erhålla andel i böter, vite m. m. icke utgöra hinder för Konungen att, därest

av stad avlönad åklagare tillförsäkras skälig fast avlöning, bestämma att rätt

till dylik andel icke skall tillkomma sådan åklagare. Andelen skall i stället

tillfalla stadens kassa. De sakkunniga ha föreslagit att vad sålunda stadgas i

1937 års lag skall äga motsvarande tillämpning å stadsfiskal som avlönas av

statsverket. Örn Konungen beträffande sådan stadsfiskal meddelat beslut enligt

lagen, skulle dennes andel i böter och vitén m. m. tillfalla kronan.

Yttranden i anledning av förslaget.

Över de sakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av överbefälhavaren,

chefen för armén — efter hörande av kommendanten i Boden och fästningspolispersonalen

— arméförvaltningens civila departement, statskontoret, allmänna

lönenämnden (civilförvaltningen), länsstyrelsen i Norrbottens län —

efter hörande av landsfogden och landsfiskalerna i de Boden omgivande

distrikten ävensom stadsfullmäktige och kommunalborgmästaren i Boden —

1939 års polisutredning, statspolisintendenten, svenska polisförbundet och föreningen

Sveriges poliskommissarier. Därjämte har justitiekanslersämbetet

avgivit yttrande över förslaget i viss del.

Beträffande behovet av en reform och förslagets huvudlinjer har överbefälhavaren

uttalat, att ett flertal brister och svagheter vidlådde fästningspolisorganisationen,

varför den för närvarande knappast kunde anses

motsvara de krav som ur militär synpunkt borde ställas på den. En jämförelse

mellan den nuvarande organisationen och det framlagda omorganisationsförslaget

visade, att flera betydande fördelar stöde att vinna med en

reform i föreslagen riktning. Ur militär synpunkt funnes det sålunda intet

att erinra mot principen att samordna all polispersonal i Boden och inom

skyddsområdet i en gemensam, enhetligt ledd polisorganisation.

Länsstyrelsen har ansett, att behovet av en omorganisation av fästningspolisen

fått en auktoritativ motivering i det föreliggande utredningsresultatet.

Förslagets genomförande skulle medföra, att fästningspolisen

bleve i grunden reformerad och att Bodens stad finge sin polisfråga ordnad

genom en och samma kår under enhetlig ledning. En sådan kombination

ginge utanför vad som hittills blivit prövat, men länsstyrelsen hade icke

anledning draga i tvivelsmål, att icke organisationen skulle fungera tillfredsställande,

De sakkunnigas motivering för de organisatoriska frågorna och för

befälsförhållandena vore enligt länsstyrelsens mening övertygande och hävdade

sakliga och fackmässiga synpunkter på de polisfrågor som det här gällde.

1939 års polisutredning har funnit att fullgiltiga skäl förebragts i fråga

örn nödvändigheten av en omorganisation av fästningspolisen. Denna fråga

torde emellertid icke kunna lösas med mindre spörsmålet örn det lämpliga

ordnandet av polisförhållandena överhuvudtaget inom Bodens fästning och

dess skyddsområde upptoges till bedömande. I detta hänseende framträdde

enligt polisutredningens mening särskilt starkt olägenheterna av att inom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Bodens stad polisverksamhet utövades dels av den lokala poliskåren och dels

av fästningspolisen var för sig under sin särskilda ledning. Uppenbart vore

— vilket även på ett klarläggande sätt framginge av sakkunnigutlåtandet —

att denna anordning vore synnerligen olämplig ur såväl organisations- som

arbetssynpunkt. Polisutredningen delade på grund härav de sakkunnigas

uppfattning, att en samorganisation av de båda poliskårerna borde komma till

stånd. Genom ett dylikt samordnande undanröjdes anledningar till kompetenskonflikter,

samtidigt som förutsättningar skapades för ökad effektivitet

och planmässighet i arbetet. Polisutredningen anslöte sig även i princip till

den av de sakkunniga förordade organisationsplanen.

Statspolisintendenten, som mot förslaget allenast haft en mindre

detaljanmärkning, har ansett det vara av stor vikt att reformen genomfördes.

Landsfogden har tillfullo instämt i framställningen av den nuvarande

fästningspolisens brister samt i det starka framhållandet av nödvändigheten

att åstadkomma förbättrade förhållanden. Pörslaget syntes landsfogden i

huvudsak innefatta en lycklig lösning av förevarande angelägna spörsmål.

Stadsfullmäktige i Boden ha enhälligt biträtt drätselkammarens

och beredningsutskottets gemensamma yttrande, att förslaget syntes vara

synnerligen väl genomtänkt och, såvitt kunde bedömas, innebära så stora

fördelar ur såväl organisatorisk som effektivitetssynpunkt att det på det

allra livligaste borde tillstyrkas. Med de erfarenheter som under åren vunnits

av nuvarande polisorganisation kunde man icke nog kraftigt framhålla betydelsen

av att polisväsendet inom skyddsområdet, dit även staden hörde,

anförtroddes en poliskår under fackmässig ledning och inordnad i det allmänna

civila polisväsendet.

Till huvudlinjerna i förslaget har även svenska polisförbundet helt

anslutit sig. Genom förbundets lokalavdelning i Boden kunde bestyrkas, att

avsaknaden av bestämmelser örn att organiserat samarbete mellan fästningspolisen

och stadens poliskår lett till dubbelarbete och bristande effektivitet i

polisarbetet.

Ej heller föreningen Sveriges poliskommissarie!'' har haft något att

erinra mot förslaget i vad avsåge sammanslagning av fästningspolisen och den

kommunala polisen till en gemensam, statlig poliskår.

Å andra sidan har chefen för armén avstyrkt de sakkunnigas förslag.

Ej heller kommendantens förslag att samordna fästningspolisen med den

kommunala polisen har vunnit chefens för armén gillande. I yttrandet har

till en början framhållits, att en bestämd gräns borde dragas mellan de uppgifter,

som tillkomme fästningspolisen, och de som skulle lösas av den civila

ordningsmakten. Det kunde emellertid icke förnekas, att en sådan gräns vore

svår att draga. Vissa av de uppgifter, som borde åligga fästningspolisen, tillkomme

nämligen även den civila ordningsmakten. Fästningspolisens befogenhet

och skyldigheter kunde däremot skarpare avgränsas genom anknytningen

till bestämda militära sakförhållanden. Det vore uppenbart, att det

beroende vari de båda polisorganisationerna kommit att stå till varandra

varit ägnat att framkalla friktioner och komplikationer. Denna omständighet

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 342.

33

syntes dock icke kunna tagas till intäkt för att all polisverksamhet inom

Bodens fästnings skyddsområde borde sammanföras till en poliskår. Chefen

för armén har funnit lösningen ligga i att dels fästningspolisen tillerkändes

åklagarmakt i fråga örn brott som beginges inom dess verksamhetsområde och

dels främlingskontrollen helt lades under fästningspolisen. I sistnämnda

hänseende förutsattes, att fästningspolisen skulle äga att mottaga och ställa

sig till efterrättelse av landsfogden givna anvisningar ävensom att till denne

avgiva rapporter i hithörande ärenden. — Fästningspoliskåren borde sålunda

enligt chefens för armén mening bibehållas under kommendantens chefskap

och anknytas till statspolisen, vilken borde frikopplas från kommunal anställning.

— Chefen för armén har anmärkt på att de sakkunniga icke berört frågan

om polistjänstens ordnande vid krig. Visserligen uppsattes vid sådant tillfälle

särskilda krigspolisavdelningar, men deras verksamhet befrämjades i hög

grad, om de kunde samverka med en i fred befintlig, väl rutinerad och med

förhållandena i orten fullt förtrogen militär polisorganisation.

Kommendanten har avstyrkt den av de sakkunniga föreslagna organisationen,

örn denna skulle vara underställd civil polismyndighet. De sakkunniga

hade icke sakligt motiverat sin ståndpunkt, och de skäl som talade för en

annan lösning hade icke vederlagts. Gentemot en organisation i huvudsak

liknande den av de sakkunniga föreslagna och vid vilken hänsyn foges till

vissa av kommendanten föreslagna synpunkter — främst i fråga örn kommendantens

befälsställning till poliskåren — hade kommendanten dock icke

något att erinra. I första hand förordade kommendanten sitt förslag av den

4 juli 1941 och endast i sista hand ett bibehållande av fästningspolisen men

med höjda krav på kvalifikationer m. m.

Statskontoret har avstyrkt förslaget samt anfört:

Polisväsendet vore för närvarande uppbyggt på kommunal grund. I den

mån polispersonal befunnits erforderlig för tjänstgöring inom flera polisdistrikt

eller för verksamhet, vilken varit av betydelse för landet i dess helhet,

hade dessa behov tillgodosetts på det sätt, att med hänsyn till belägenheten

eller eljest lämpliga polisdistrikt ålagts att hålla sådan personal mot

ersättning av statsmedel. Exempel härpå utgjorde stats- och reservpolis samt

polispersonal, vars anställande ålagts polisdistrikt med stöd av 4 § lagen den

6 juni 1925 örn polisväsendet i riket. Redan av principiella skäl måste statskontoret

därför ställa sig betänksamt mot de sakkunnigas förslag att i Boden

inrätta en statlig poliskår, i synnerhet som ämbetsverket icke kunde finna,

att förhållandena å denna ort i någon väsentlig grad avveke från förhållandena

inom många andra delar av vårt land, där betydelsefulla försvarsanläggningar

funnes eller vore under uppförande.

Statskontoret kunde för övrigt icke inse, att ett genomförande av de sakkunnigas

förslag vore nödvändigt för att undanröja de olägenheter, varmed

det nuvarande systemet med en fästningspolis och en kommunal poliskår i

Boden ansåges behäftat. Enligt statskontorets mening skulle samma resultat

kunna åstadkommas genom att fästningspolisen avskaffades och Bodens stad

ålades att förstärka sin poliskår med personal, erforderlig för främlingskontroll

och dylikt. Därvid torde möjligen 4 § polislagen kunna åberopas, men

lämpligare syntes vara att genom ändring av 5 § nämnda lag bereda Konungen

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 342. 885 42 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

möjlighet att, där särskilda omständigheter så påfordrade, förordna örn inrättande

av statspolisavdelning jämväl i stad med mindre än 10,000 invånare,

oberoende av örn i samma län funnes stad med detta eller högre invånarantal,

vilken utrustats med statspolisavdelning. — Statskontoret har tillagt, att

huru en dylik avdelning lämpligen skulle sammansättas, undandroge sig givetvis

i stort sett statskontorets bedömande. Då statskontorets funnit sig böra

avstyrka förslaget, hade ämbetsverket icke ansett sig böra ingå på någon

närmare granskning av förslagets detaljer.

Arméförvaltningens civila departement har ansett, att de sakkunniga

icke syntes ha mera ingående undersökt möjligheterna att erhålla en

lösning enligt den i direktiven angivna »statspolislinjen». Visserligen hade

de sakkunniga framhållit skilda omständigheter, på grund av vilka under nu

gällande polisorganisation hinder för den ifrågasatta anordningen förelåge,

men i vad mån dessa hinder kunde undanröjas genom ändrad lagstiftning

syntes icke ha blivit föremål för någon undersökning. Efter att ha behandlat

frågan örn polispersonalens lydnadsställning till kommendanten har departementet

ifrågasatt att en godtagbar lösning skulle kunna ernås genom inrättande

av en för såväl fästningen som Bodens stad gemensam, kommendanten

underställd poliskår, ur vilken erforderligt antal polismän skulle

för bestämda tidsperioder avdelas för fullgörande av civil polistjänst i

staden. Den sålunda avdelade polispersonalen skulle för angiven tid lyda

under den civile polischefen i staden. Återstoden av poliskåren skulle avses

för tjänstgöring såsom fästningspolis, för bevakningsändamål och främlingsövervakning.

Befälet över denna del av poliskåren borde närmast under

kommendanten utövas av en fästningspoliskommissarie, vilken torde böra

inneha landsfogdekompetens.

Frågan örn ett eventuellt förstatligande av polisväsendet har berörts i några

yttranden. 1939 års polisutredning har anfört, att ur de synpunkter

polisutredningen hade att företräda syntes hinder icke böra av denna anledning

resas mot förslaget. De särskilda förhållanden, som gjorde sig gällande

i fråga om polisverksamheten i Boden, torde vara av den art att den tilltänkta

statliga poliskåren lämpligen syntes böra komma till stånd oberoende av det

resultat, vartill polisutredningen kunde komma i avseende å spörsmålet örn

polisväsendets förstatligande i dess helhet.

Enligt allmänna lönenämndens mening voro de skäl som de sakkunniga

anfört för en ändrad organisation av den betydelse, att omorganisationen

borde äga rum, oberoende av den lösning frågan örn ett förstatligande

av polisväsendet i allmänhet kunde komma att erhålla.

Däremot har statskontoret till sitt i det föregående återgivna avstyrkande

lagt ytterligare det skälet, att frågan örn polisväsendets förstatligande

vore föremål för en förutsättningslös utredning.

Beträffande den föreslagna organisationen har överbefälhavaren ansett

poliskårens storlek och indelningen på kriminal-, ordnings- och bevakningsav
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

delningarna i huvudsak lämplig. Tfråga om poliskårens totala numerär har

länsstyrelsen icke funnit något vara att erinra, såvitt nu kunde bedömas.

Genom att stadsfiskalstjänsten bibehölles och förenades med polischefskapet

vunnes, bland annat, att åklagargöromålen handhades at samma person som

hade överblick över de förberedande undersökningarna i målen. Länsstyrelsen

ville framhålla, att inom organisationen kriminalavdelningen blivit alldeles

otillräckligt tillgodosedd även för mera normala tider. Med den genomgående

höjning i kvalitet som hela poliskåren komme att få borde det icke

vara uteslutet, att bevakningsavdelningens tjänstgöring kunde så rationaliseras,

att en nedskärning i dess numerär bleve möjlig, varigenom en förstärkning

av kriminalavdelningen till en del åtminstone kunde bestridas. Inspektionskonstapeln

på bevakningsavdelningen syntes knappast vara tillräckligt

motiverad.

Även landsfogden har funnit den föreslagna kriminalavdelningens organisation

mindre tillfredsställande. Han har framhållit, att denna avdelnings

arbetsbörda efter krigets slut måste bli väsentligt större än före krigsutbrottet,

enär värnpliktstidens förlängning medförde, att värnpliktiga under längre tid

varje år än som tidigare varit fallet komme att förläggas till Boden. Det vore

enligt landsfogdens mening uppenbart, att den föreslagna kriminalavdelningen

örn 1 kriminalöverkonstapel och 4 kriminalkonstaplar under ledning av en

polisassistent även under normala förhållanden vore otillräcklig. Hänsyn

måste tagas till den omständigheten, att avdelningen icke vore fulltalig mer

än omkring 2h av året, då en man inom avdelningen under återstående del av

året åtnjöte semester. Även örn semestervikarie förordnades, kunde denne icke

väntas vara lika kvalificerad för uppgiften som den ordinarie personalen. Omfattningen

av utredningarna inom de militära förbanden finge icke underskattas.

Enligt förslaget skulle polisassistenten huvudsakligen tjänstgöra på

kriminalavdelningen, vilket väl måste innebära att ledningen av avdelningens

verksamhet anförtroddes assistenten. Härigenom vore emellertid knappast

väl sörjt för ledningen av denna viktiga avdelning. På grund av assistenttjänstens

icke-ordinarie karaktär komme den att bli en språngbräda för yngre

jurister utan större erfarenhet av kriminalpolisarbete. Landsfogden föresloge

följande sammansättning av kriminalavdelningen under fredstid: 1 kriminalkommissarie,

1 kriminalöverkonstapel och 7 kriminalkonstaplar. Verksamheten

borde uppdelas på två grenar, den ena omfattande främlingskontroll

och underrättelsetjänst inom Bodens stad och skyddsområde samt den andra

brottmålsutredningar inom Bodens stad och garnison samt Överluleå och

Edefors landsfiskalsdistrikt. Den av de sakkunniga föreslagna polisassistenten

syntes böra utgå.

Justitiekansler sä mbete t har icke haft något att erinra mot själva

huvudgrunderna för en befattning, vars innehavare vore såväl starlsfiskal-polischef

som krigsfiskal. Särskilt beaktansvärt vore, att stadsfiskal^! bleve statsavlönad.

På grund av de skiftande arbetsuppgifter som skulle åvila poliskåren har

1939 års polisutredning funnit frågan huruvida kårens storlek och sam
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

mansättning blivit lämpligt avvägd vara svår att bedöma. De rådande extra

ordinära förhållandena finge icke tagas till utgångspunkt vid bestämmandet

av kårens fasta organisation, utan den borde anpassas efter vad polisverksamheten

under mera normala tider kunde kräva. Huruvida kåren enligt sakkunnigförslaget

kunde anses uppbyggd nied ledning av denna princip hade

polisutredningen — i avsaknad av jämförelsematerial — icke kunnat bilda sig

någon bestämd uppfattning örn. I ett avseende ställde sig polisutredningen

dock betänksam mot förslaget, nämligen ifråga örn polisassistentbefattningen.

Härom yttrade polisutredningen:

Utredningen hade icke av de förebragta skälen känt sig övertygad örn

behovet och lämpligheten av denna befattning, särskilt som befattningen i stort

sett kunde sägas vara av en ny typ inom polisorganisationen. Skulle förstärkning

av arbetskrafterna å kriminalavdelningen, å vilken assistenten huvudsakligen

skulle sysselsättas, visa sig erforderlig, torde förstärkningen i första

hand lämpligen böra åstadkommas genom utökning av kriminalpolispersonalen.

Svenska polisförbundet har framhållit, att det till undvikande av

framtida missförstånd borde uttryckligen framhållas, att polispersonalen icke

finge användas i stationär vakttjänst vid befästningsanläggningar m. m. Utan

att direkt vilja motsätta sig polisassistenttjänsten har polisförbundet dock ansett

sig böra ifrågasätta örn icke kårens effektivitet och kontinuitet skulle stiga,

örn assistenttjänsten utbyttes mot ett ordinarie polisbefäl av överkonstapelseller

kommissariegrad för att direkt handha ledningen av kriminalavdelningens

arbete. Assistenttjänsten bomme sannolikt icke att innehavas av en och

samma befattningshavare under någon längre tid, vilket ofelbart komme att inverka

menligt på kriminalavdelningens arbete.

Föreningen Sveriges poliskommissarie!’ har jämväl ifrågasatt

lämpligheten att inrätta en polisassistentbefattning. Ledningen av kriminalpolisens

verksamhet krävde stor erfarenhet och träning i såväl spanings- som

utredningsarbete. Lämpligare syntes vara att den närmaste ledningen av

kriminalpolisens arbete utövades av en erfaren och tränad överkonstapel under

poliskommissariens befäl och överinseende.

Statskontoret har —- under framhållande av att personalbehovet i stort

sett undandroge sig dess bedömande — ifrågasatt örn icke ledningen av poliskåren

överorganiserats. Åtminstone endera av befattningarna poliskommissarie

och polisassistent torde kunde undvaras.

Beträffande frågan örn kommendantens ställning till den föreslagna polisorganisationen

har överbefälhavaren erinrat örn att den nuvarande fästningspolisens

uppgifter vore av uteslutande militär art, nämligen att förhindra

obehörigt utforskande av fästningsanläggningarna samt att hindra skadegörelse

och åverkan å kronans inom skyddsområdet befintliga egendom. Enligt

gällande instruktion åvilade ansvaret för fästningens säkerhet och skydd kommendanten.

Med hänsyn till de övervägande militära uppgifter, som komme att

åligga den nya poliskåren, måste kommendantens inflytande på dess verksamhet

tillgodoses. Detta syntes kunna ske genom att i kungörelsen .angående

poliskåren fastsloges såsom en tjänsteplikt för polischefen att tillmötesgå de

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 342.

önskemål kommendanten framställde ifråga örn poliskårens användning. Vid

krig eller inför en överhängande krigsfara föranledde förhållandena i en

fästning sådan som Boden en betydlig skärpning såväl av den militära som

den polisiära verksamheten. I detta läge syntes det överbefälhavaren som

örn även den polisiära ledningen borde ankomma på kommendanten.

1939 års polisutredning har betecknat det som en avgjord styrka i

förslaget, att poliskåren ställdes under ledning av en fackutbildad polischef

samt inordnades i den allmänna polisorganisationen med länsstyrelsen som

högsta polismyndighet. Farhågorna för att de militära intressena skulle

genom förslaget bliva tillbakasätta vore ogrundade; det syntes polisutredningen

att dessa intressen komme att väl tillvaratagas genom de av de sakkunniga

därutinnan träffade anstalterna. — En ledamot av polisutredningen

har icke velat ansluta sig till förslaget att kommendanten icke skulle vara

högsta chef för den polispersonal som vid sidan av militären skulle ombesörja

skydds- och bevakningstjänsten m. m. inom fästningsområdet.

Arméförvaltningens civila departement har funnit det tveksamt,

örn den föreslagna lydnadsställningen för poliskåren kunde anses lämplig.

Under erinran örn fästningspolisens nuvarande uppgifter har departementet

anfört:

I betraktande av att ansvaret för fästningens säkerhet åvilade kommendanten,

framstode det helt naturligt som mest följdriktigt, att den för fästningen

erforderliga polispersonalen stöde under kommendantens befäl. Först härigenom

kunde erforderlig säkerhet vinnas för att de militära intressena ifråga

örn fästningens skydd och bevakning bleve behörigen tillgodosedda. Jämväl

med hänsyn till kommendantens befattning med utlänningsärenden — vari utredningsmännen

icke ifrågasätta någon inskränkning — syntes det erforderligt

att för främlingsövervakningen avsedd polispersonal stöde till kommendantens

förfogande. Örn således utredningsmännens förslag i vad avsåge polispersonalens

lydnadsställning ingåve betänkligheter redan under fredsförhållanden,

vore detta än mera fallet med tanke på polistjänstens ordnande i krig. Under

dylika förhållanden torde det nämligen vara ofrånkomligt, att fästningspolis

stöde till kommendantens förfogande för bevakning av skyddsföremål och

främlingskontroll.

Ifråga om kompetensfordringarna har chefen för armén, som velat bibehålla

en fristående fästningspoliskår, förordat, att dess chef skulle ha landsfogde-

eller landsfogdeassistentkompetens. För stadsfiskalen och polisassistenten

borde enligt statskontorets mening icke högre kompetenskrav

behöva uppställas än för landsfiskal. Att för polischefsbefattningen skulle

fordras landsfogdekompetens funne däremot länsstyrelsen i och för sig

indicerat. För utförande av åklagargöromålen i Boden syntes dock dylik kompetens

knappast erforderlig.

1939 års polisutredning har förklarat sig väl inse, att förhållandena

i Boden komme att ställa särskilda anspråk på duglighet hos innehavaren av

stadsfiskals- och polischefstjänsten. Polisutredningen ifrågasatte emellertid

huruvida särförhållandena vore av sådan natur, att de motiverade ett avsteg

beträffande denna distriktsåklagarbefattning från de kompetensföreskrifter

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.

som enligt den nyligen genomförda distriktsåklagarreformen fastställts för

distriktsåklagarna i allmänhet. Däremot ville polisutredningen för sin del tillstyrka

de uppställda kraven för utbildning i polisskola av polispersonalen.

Beträffande löneplaceringen har länsstyrelsen icke funnit något vara

att erinra.

Överbefälhavaren har framhållit, att den meniga polispersonalens löneförmåner

bomme att i vissa fall understiga de löneförmåner som nu tillämpades

vid fästningspolisen. Skulle den åsyftade höjningen av personalens kvalitet

verkligen kunna erhållas, måste löneförmånerna stå i proportion till de ökade

fordringarna, varför en ändring i detta hänseende syntes ofrånkomlig.

Kommendanten har ansett de föreslagna lönerna för överkonstapel, inspektionskonstapel,

kriminalkonstapel, konstapel och extra konstapel för låga.

Fästnings polisper so nalén har framhållit, att konstapel vid fästningspolispersonalen

vore placerad i lönegrad Ca 10. För konstapel i den nya organisationen

hade föreslagits lönegrad A 10. Dessa lönegrader gåve exakt samma

kontanta löneförmåner. Till lönegraden Ca 10 tillkomme dessutom vissa förmåner,

vilka icke åtföljde lönegraden A 10, nämligen rekreationsresor, högre

traktamentsersättning, rekvisitionsrätt från kronans förråd ifråga om uniformsocli

andra beklädnadspersedlar samt portion, proviantartiklar och bränsle

ävensom fri uniformsbeklädnad vid tjänstgöring i uniform och flyttningsersättning

vid uppnådd pensionsålder. En uppflvttning i lönegraden A 12 förordades

därför.

Arméförvaltningens civila departement, som ansett att stadsf

iskals tjänsten borde utgå, har föreslagit att fästningspoliskommissarien borde

hänföras till 24 lönegraden. Arvode till militärassistenten bleve med den av

departementet föreslagna organisationen icke erforderligt. Det kunde ifrågasättas

örn icke för att säkerställa rekryteringen e. o. konstapel borde inplaceras

i något högre lönegrad än Eo 7.

Statskontoret har icke funnit skäl föreligga att placera stadsfiskalen

högre än i 23 lönegraden, vilken vore den högsta lönegrad som tillämpades

på landsfiskal i Norrbottens län. Därvid förutsatte statskontoret, att uppdraget

såsom krigsfiskal komme att ingå i stadsfiskalens tjänsteuppgifter och

således icke berättiga honom till särskilt arvode. Anställdes en polisassistent,

borde på samma sätt uppdraget såsom vice krigsfiskal tillhöra dennes tjänsteåligganden.

Icke heller syntes anledning föreligga att tillerkänna militärassistenten

särskild ersättning härför. Några ordinarie tjänster borde icke

inrättas vid poliskåren. De för fästningspolisen gällande lönegradsplaceringarna

borde tills vidare tillämpas vid den nya poliskåren.

1939 års polisutredning har framhållit, att den ännu icke tagit ställning

till frågan örn den lönegradsplacering som kunde komma att föreslås, örn

utredningens arbete skulle utmynna i ett förslag om polisväsendets förstatligande.

På grund härav kunde utredningen icke på denna punkt avgiva något

bestämt yttrande. Polisutredningen ansåge det dock kunna ifrågasättas, örn

icke löneförmånerna för stadsfiskalen-polischefen, vilken med sin tjänst mot

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.

39

särskilt arvode skulle förena befattningen som krigsfiskal, blivit väl högt tilltagna.

Polisutredningen insåge emellertid, att frågan om lönesättningen ägde

samband med frågan om kompetensfordringarna. Yad anginge polispersonalens

löneförmåner uttalade polisutredningen, att den med hänsyn till vad de sakkunniga

åberopat saknade anledning framställa erinran mot de föreslagna

lönerna. Anställningen vid poliskåren borde förbindas med skyldighet

för befattningshavarna att underkasta sig de ändringar i lönevillkoren, som

kunde föreskrivas vid ett förstatligande av polisväsendet i dess helhet. —

Två ledamöter av polisutredningen ha ansett, att de föreslagna löneförmånerna

borde sättas betydligt högre och i jämnhöjd med till polismän i Stockholm

i motsvarande lönegrader utgående löneförmåner.

Svenska polisförbundet har likaledes ansett de föreslagna lönerna

för låga i vad de avsåge den egentliga polispersonalen. Under åberopande av

en omfattande motivering har polisförbundet föreslagit följande lönegrader: för

poliskommissarie A 25, överkonstapel A 18, inspektionskonstapel A 16, kriminalkonstapel

A16, konstapel A 14 och e. o. konstapel Eo 7. Föreningen

Sveriges poliskommissarier har föreslagit samma lön för poliskommissarie

som den vilken utgår till poliskommissarie i Stockholm, dock med

den förskjutning som betingades av dyrortsgrupperingen.

Allmänna lönenämnden har icke haft någonting att erinra mot stadsfiskalsbefattningens

löneplacering med anledning av de uppställda kompetensvillkoren.

Till frågan om de särskilda krigsfiskalsarvodena ansåge sig

lönenämnden icke böra taga ställning, helst som det kunde tänkas att dessa

arvoden icke under alla omständigheter bleve förenade med nämnda befattningar.

I fråga om löneställningen för övrig polispersonal har lönenämnden

— med hänsyn till angelägenheten att erhålla en fullgod rekrytering — funnit

lönegradsplaceringarna motiverade. Beträffande befattningen skrivbiträde ville

lönenämnden dock ifrågasätta, att denna befattning tills vidare upptoges

såsom extra ordinarie i avvaktan på slutförandet av den utredning angående

biträdespersonalens lönegradsställning som förutsattes komma till stånd. —

En ledamot av lönenämnden har icke ansett någon anledning föreligga att

giva skrivbiträdet en sämre lönestiillning än vad de sakkunniga föreslagit.

För bedömandet av stadsfiskalen-polischefens lönefråga förtjänade enligt

justitie k anslersäm betets mening att uppmärksammas, att denne befattningshavare

torde komma att få ganska grannlaga och krävande uppgifter.

Justitiekanslersämbetet anförde vidare:

En tjänst som den ifrågavarande borde, om den skulle kunna besättas med

en skicklig landsfogdeutbildad jurist, skäligen vara placerad i högre lönegrad

än den föreslagna, A 24. Den tid, som åtginge för förvärvande av landsfogdeutbildning,

kunde räknat från studentexamen uppskattas till 8 å 9 år, vartill

komme värnpliktstjänstgöring, summa omkring 10 år. Beaktas borde också

stationeringsorten i Övre Norrland. I flera sydligt belägna städer hade för

stadsfiskalen eller polismästaren under senare år stadfästs en lön, som motsvarade

A 26 eller högre lönegrad. De speciella förhållandena med avseende

å tjänstens beskaffenhet gjorde det ock önskvärt, att lönegradsplaceringen så

avvägdes att sökande med icke allt för kort erfarenhet från polis- och åklagar
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

väsendet kunde förväntas anmäla sig. Nu vore visserligen avsett, att stadsfiskalslönen

skulle kompletteras genom ett arvode såsom krigsfiskal. Det

syntes justitiekanslersämbetet emellertid tvivelaktigt, huruvida med hänsyn

till arbetsbördan stadsfiskalen-polischefen borde vara krigsfiskal vid samtliga

krigsrätterna i Boden. En eventuell uppdelning av krigsfiskalsbefattningen

torde föranleda lägre biinkomst för stadsfiskalen. Härtill komme att

lön enligt lönegrad A 24, kompletterad med särskilt arvode, icke vore detsamma

som placering i en lönegrad motsvarande lönen i A 24 + det särskilda

arvodet. Bland annat åtnjöte befattningshavaren i A 24 lägre pension.

Yad nu anförts syntes tala för att befattningen placerades i väsentligt högre

lönegrad än A 24, förslagsvis ej lägre än A 27, med skyldighet dock för innehavaren

att utan särskild ersättning mottaga förordnande såsom krigsfiskal.

Emellertid vöre måhända icke uteslutet att en tjänst i A 24 plus ett tillägg å

inemot det av utredningsmännen tänkta i realiteten kunde locka fler väl

meriterade sökande än en tjänst i A 27 utan något tillägg. Man torde ock

få räkna med att polischefen i Boden icke stannade å denna plats till uppnådd

pensionsålder. Under sådana förhållanden borde möjligen avlöningsförslaget

kunna godtagas.

De föreslagna pensionsåldrarna har arméförvaltningens civila departement

ansett kunna godtagas. Däremot har kommendanten ansett,

att pensionsåldern enligt förslaget borde sänkas.

Statskontoret har icke kunnat finna erforderligt att stadga skyldighet

för befattningshavare vid poliskåren att inträda i någon dess reserv.

I fråga örn övergången lill den nya ordningen har statskontoret bestämt

avstyrkt, att särskilda förmåner bereddes fästningspoliskommissarien

eller andra befattningshavare för att åvägabringa deras avgång med förtidspension.

Likaledes har statskontoret motsatt sig, att landsfiskalen i Överluleå

distrikt komme i åtnjutande av övergångsersättning för förlusten av

Anssa extra uppdrag.

Arméförvaltningens civila departement har icke haft annat att

erinra mot övergångsbestämmelserna än att det syntes kunna ifrågasättas, örn

tillräckliga skäl förelåge att bereda landsfiskalen i Överluleå distrikt särskild

gottgörelse på sätt de sakkunniga föreslagit. I övrigt torde flyttningsersättning

från Boden böra beredas icke blott fästningspoliskommissarien utan även

andra befattningshavare vid den nuvarande fästningspolisen, vilka i anslutning

till en blivande omorganisation kunde komma att erhålla avsked med

förtidspension. Fästningspoliskommissarien har uttalat, att med hänsyn

till hans ålder hade han icke för avsikt att övergå till den nya organisationen.

Han vidhölle ett tidigare framfört anspråk om en kontant ersättning

av 2,500 kronor, full pension samt flyttningsersättning, att utbetalas i samband

med avgången ur tjänst. Kommendanten har biträtt detta yrkande,

därest särskild ersättning över huvud taget skulle ifrågakomma, samt ansett,

att flyttningsersättning i samband med förtidsavgång borde tillförsäkras jämväl

övriga fästningspoliser. Den övriga fästningspolispersonalen

har hemställt, att den som av en eller annan anledning icke ville övergå till

den nya organisationen antingen måtte beredas annan anställning i försvarets

tjänst med bibehållande av förut innehavda löne- m. fl. förmåner eller också

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.

tvångsvis överföras till övergångsstat i likhet med bestämmelserna för officerare

och underofficerare enligt 1925 års härordning.

Allmänna lönenämnden har i denna del anfört:

Beträffande personal, som vid den nya poliskårens inrättande överginge

till denna från fästningspoliskåren och Bodens stads poliskår, hade de sakkunniga

föreslagit, att sådan befattningshavare skulle för uppflyttning i högre

löneklass få tillgodoräkna sig den tjänstgöring vid någon av sistnämnda båda

poliskårer, som han ägt tillgodoräkna för avlöningsförhöjning, örn han kvarstått

i någon av dessa kårer. De sakkunniga hade även uttalat sig för att

motsvarande regel borde gälla i fråga örn personal, som från annan kommunal

poliskår vunne anställning vid den nya poliskåren i Boden. Lönenämnden

funne för sin del, att befattningshavare vid fästningspoliskåren,

som överginge till befattning vid den nya poliskåren i lönegrad motsvarande

den han nu innehade, borde inplaceras i löneklass med samma ordningsnummer

som hans nuvarande och med bibehållen rätt till uppflyttning i högre

löneklass. Befattningshavare, vilkens tjänst uppflyttades till högre lönegrad,

ansåge lönenämnden — i anslutning till de principer som kommit till uttryck

vid behandlingen av frågan örn revision av den vid civila avlöningsreglementet

fogade tjänsteförteckningen — böra bibehållas vid sin nuvarande löneklassplaeering,

såvida denna icke understege lägsta löneklassen i den nya lönegraden.

Nu avsedd befattningshavare, som efter övergången kvarstode i löneklass

motsvarande nu innehavande, borde dock för uppflyttning till nästa

löneklass få taga i beräkning den tid, han tillhört nuvarande löneklass, dock

högst tre år. Därest konstapel vid fästningspoliskåren vid övergången vunne

befordran till överkonstapelsbefattning vid den nya poliskåren, bolde enligt

lönenämndens mening sådan befattningshavares löneklassplacering bestämmas

enligt de regler, som gällde om båda befattningarna tillhört löneplan A.

Vad slutligen anginge polisman, som från anställning vid Bodens stads eller

annan kommunal poliskår överginge till den nya poliskåren, torde det böra

ankomma på Kungl. Majit att efter särskild framställning i anslutning till

föreskrifterna i 8 § 4 mom. civila avlöningsreglementet meddela beslut örn

inplacering i högre löneklass än den lägsta för befattningen gällande.

Att medgiva särskild ersättning under viss övergångstid till nuvarande

landsfiskalen i Överluleå distrikt för honom nu tillkommande arvoden såsom

stadsfiskal i Boden och krigsfiskal, vilka han genom den nya organisationen

förlorade, har lönenämnden icke funnit motiverat.

Å andra sidan har länsstyrelsen ifrågasatt, huruvida det vore överensstämmande

med billigheten, att fråntaga sistnämnda befattningshavare befattningarna

som stadsfiskal och krigsfiskal mot allenast det föreslagna vederlaget.

Avtalet mellan Kungl. Majit och kronan samt Bodens stad har armé förvaltningens

civila departement — med utgångspunkt från utredningsmännens

förslag — ansett innefatta en skälig reglering av de ekonomiska

mellanhavandena.

Statskontoret har i denna fråga endast velat framhålla, att det syntes

mest praktiskt att för det fall, att någon befattningshavare vid den kommunala

poliskåren även efter kårens förstatligande skulle åtnjuta ersättning enligt

det kommunala avlöningsreglementet, statsverket utbetalade de enligt de

statliga bestämmelserna utgående löneförmånerna och staden i form av

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

personligt lönetillägg det belopp, som erfordrades för att befattningshavaren

icke skulle lida löneminskning.

Slutligen lia länsstyrelsen och landsfogden funnit att arbetsbördan

i Överluleå distrikt även efter en eventuell omorganisation vore sådan, att den

motiverade bibehållandet av landsfiskalsassistentbefattningen i distriktet.

Länsstyrelsen har därvid erinrat örn att statsavlönad biträdande landsfiskal

funnits i distriktet redan på den tid då särskild stadsfiskal fanns i Boden.

A\ den lämnade redogörelsen framgår, att vid sidan av det kommunala

polisväsendet i Boden och inom Bodens fästnings skyddsområde i övrigt

finnes sedan fästningens tillkomst en statlig fästningspoliskår. Denna är inordnad

i försvarsväsendet och står under militär uppsikt och ledning. Inom

kåren, vilken omfattar trettio man, föres befälet av en fästningspoliskommissarie.

Organisationen nied en särskild militär poliskår har närmast föranletts

av att åtskilliga polisgöromål, som sammanhänga med skyddet av de omfattande

befästningsanläggningarna och med garnisoneringen i Boden av tidvis

trycket stora truppstyrkor, icke kunnat ombesörjas av det lokala civila polisväsendet.

Det har därför varit nödvändigt, att staten för ifrågavarande ändamål

tillhandahållit särskild polispersonal.

Fästningspolisen har icke något organisatoriskt samband med det övriga

polisväsendet i orten. En följd härav är, att inom ett relativt begränsat område

polisuppgifterna handhavas av — förutom fästningspolisen — jämväl antingen

av Bodens stads poliskår eller landsfiskalerna jämte underlydande fjärdingsman

i distrikten inom skyddsområdet. Tilläggas må, att även statspolisen i

Luleå kan erhålla arbetsuppgifter inom samma område.

Ur arbetssynpunkt kan denna ordning icke anses tillfredsställande. Dubbelarbete

och bristande effektivitet samt kompetenskonflikter ha också blivit

följden. En annan olägenhet är, att fästningspolisen till följd av sin från det

civila polisväsendet fristående ställning icke är underkastad samma ledning

och kontroll från högre fackmyndighets sida som andra poliskårer.

Både på militärt och civilt håll är man ense om att polisförhållandena i

Boden icke äro tillfredsställande och att en ändring bör ske. Förslag härom

ha också framkommit i olika sammanhang. Beträffande sättet för frågans

lösande ha emellertid meningarna varit delade. En allsidig utredning av detta

spörsmål jämte vissa därmed sammanhängande frågor har numera verkställts

av särskilt tillkallade sakkunniga. Dessa lia funnit, att en omorganisation av

fästningspolisen är oundgängligen nödvändig och att goda förutsättningar nu

föreligga för en rationell och ekonomiskt godtagbar lösning av såväl fästningspoliskårens

som Bodens stads poliskårs organisationsproblem, vilka i stor utsträckning

ansetts sammanfalla.

Icke minst med hänsyn till återverkningarna för Bodens vidkommande av

den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter torde det vara nödvändigt

att sörja för att polisgöromålen i Boden handhavas på ett tillfredsställande

sätt. Sådana förändringar synas följaktligen böra vidtagas med avseende

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

43

å fästningspolisen som må vara erforderliga för att nå angivna syfte. Uppenbarligen

bör detta, såsom chefen för försvarsdepartementet yttrat till statsrådsprotokollet

den 7 november 1941, ske med beaktande av möjligheterna till

samarbete eller samordnande med annan polismyndighet i orten.

De sakkunniga ha framlagt ett förslag, vilket i huvudsak går ut på att fästningspolisen

i dess nuvarande form avskaffas och att i Boden inrättas en

statlig civil poliskår, som övertager såväl fästningspolisens som den kommunala

polisens uppgifter och därjämte får en något vidgad verksamhet inom

skyddsområdet utanför staden. På grundval av den allmänna regeln om skyldighet

för polisdistrikt att bekosta sitt polisväsende har föreslagits, att Bodens

stad skall på visst sätt bidraga till kostnaderna för den nya organisationen.

Beträffande grunderna för poliskårens verksamhet och organisation ber jag

att få hänvisa till vad i det föregående anförts.

Förslagets principer lia i allt väsentligt vunnit överbefälhavarens samt

flertalet av de i ärendet hörda myndigheternas och sammanslutningarnas godkännande.

I åtskilliga yttranden har behovet av en reform understrukits. De

avstyrkanden som framförts i fråga örn förslagets grundtanke eller dess mera

väsentliga detaljer torde här böra i korthet beröras.

Några myndigheter ha tvekat inför tanken att med statsmedel inrätta en

civil poliskår. Det har därvid anförts, bland annat, att en förbättring av polisförhållandena

i Boden måhända skulle kunna vinnas genom ett utnyttjande

av den nuvarande statspolisorganisationen eller genom att Bodens stad

ålades att förstärka sin poliskår i viss omfattning. Den pågående utredningen

av frågan örn polisväsendets förstatligande har i detta sammanhang även

åberopats som skäl mot de sakkunnigas förslag.

En omorganisation på grundval av en utbyggnad av statspolisen — vilken

icke är en statlig inrättning i egentlig mening — torde erbjuda icke ringa

svårigheter. Jag tillåter mig hänvisa till vad de sakkunniga i denna del anfört.

Sammanfattningsvis kan sägas, att de för anställning, avlöning och

tjänstgöring vid statspolisen gällande bestämmelserna icke äro avsedda för

ett fall sådant som det föreliggande. Ej heller synes i förevarande fall det böra

ifrågakomma, att statsmakterna vidtaga lagstiftningsåtgärder i syfte att i en

viss kommun å en av denna anställd personal överflytta polisuppgifter som

hittills åvilat en statlig polisorganisation.

Vad angår frågan om ett genomförande av sakkunnigförslaget kan anses

innebära ett föregripande av utredningen om polisväsendets förstatligande

lia såväl de sakkunniga som 1939 års polisutredning uttalat, att detta

icke kan anses vara förhållandet. Till denna uppfattning kan jag ansluta

mig. Det må framhållas, att redan den nuvarande ordningen innebär, att

det finnes en av statsverket bekostad poliskår i Boden, vilken är tre gånger

så stor som den kommunala poliskåren. Ur principiell synpunkt medför

sålunda förslaget icke någon större förändring, därest Bodens stad, på

sätt föreslagits, jämlikt de allmänna grunderna för polisskyldighetens fullgörande

deltager i kostnaderna för den nya poliskåren. Jag vill erinra

örn att enligt det av stadsfullmäktige i Boden biträdda avtalet detta skall upp
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts -proposition nr 342.

höra att gälla samma dag som av Kungl. Majit och riksdagen beslutade ändrade

grunder för skyldigheten att utgöra kostnaderna för polisväsendet i riket träda

i kraft.

Den föreslagna poliskåren är avsedd att ingå i det allmänna, civila polisväsendet

med en fackutbildad chef, underställd länsstyrelsen och landsfogden.

Något befäl från kommendantens sida över poliskåren skall sålunda

enligt förslaget icke ifrågakomma. Å andra sidan skall hos polischefen finnas

en av kommendanten utsedd militärassistent, varjämte avgörandet i alla

ärenden som beröra militära förhållanden inom poliskårens verksamhetsområde

skall föregås av samråd med kommendanten. Denne skall till polischefen

lämna uppgift å de delar av skyddsområdet, där polisbevakning bör ske, samt

ange vilka önskemål i övrigt som ur militär synpunkt föreligga beträffande

poliskårens användning inom skyddsområdet. Att polischefen skulle komma

att tillgodose dessa önskemål ha de sakkunniga ansett uppenbart.

I några yttranden har man vänt sig mot förslaget att kommendanten, vilken

bär ansvaret för fästningens säkerhet, icke skulle äga befälsrätt över poliskåren.

I varje fall, har man ansett, borde han ha befälsrätt såvitt anginge bevakningstjänsten.

Med anledning härav må framhållas, att en av principerna vid reformarbetet

inom svenskt polisväsende under det senaste årtiondet har varit att förse de

lokala poliskårerna med ansvariga chefer, vilka erhållit teoretisk och praktisk

utbildning för tjänsten. Man har även strävat efter att samordna polisarbetet i

de särskilda polisdistrikten genom att inrätta högre länspolis^ änster och

centrala polisorgan. Dessa utvecklingslinjer torde såvitt möjligt böra följas även

i förevarande fall. Polisuppgifterna inom Bodens fästning med skyddsområdet

äro skiftande och, särskilt i tider av stark utrikespolitisk spänning, mycket

krävande. För att dessa uppgifter skola kunna rätt fullgöras, fordras icke endast

kunnighet och arbetsvilja hos de enskilda polismännen utan även att poliskårens

arbete ledes av en yrkesman under högre polismyndighets ständiga kontroll.

Med denna utgångspunkt är det svårt att giva något utrymme för militär

befälsföring inom kåren eller del därav. I ett yttrande har visserligen förordats,

att under kommendantens befäl skulle ställas en polisavdelning, vars

befogenhet och skyldigheter kunde avgränsas genom anknytning till bestämda

militära sakförhållanden. Vad en sådan avgränsning skulle innebära har

emellertid icke närmare utvecklats och är för övrigt svårt att bedöma. Det

torde i varje fall vara klart, att huru en ny polisorganisation i Boden än

kommer att utformas, dess personal icke lämpligen bör ifrågakomma för

annat än polisuppgifter. I detta hänseende tillåter jag mig hänvisa till

de sakkunnigas utredning och deras i anslutning därtill gjorda uttalanden.

Tilläggas må att chefen för försvarsdepartementet i propositionen angående

den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvar (sid. 192)

förordat, att för vakthållningen vid och tillsynen av permanenta värn, förråd

m. m. bör inom varje försvarsområde finnas ett antal civila vakter, bosatta i

värnens eller förrådens närhet.

Till de sakkunnigas uppfattning att, därest den föreslagna poliskåren alle
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majda proposition nr 342.

nast skall taga befattning med polisgöromål, kåren och dess chef böra inordnas

i det civila polisväsendet och att militär myndighet icke bör äga någon

befälsrätt över personalen, vill jag sålunda ansluta mig. Jag anser emellertid,

såsom de sakkunniga jämväl torde ha förutsatt, att det skall vara en

tjänsteplikt för poliskårens chef att i görligaste mån taga hänsyn till de önskemål

som kommendanten ur militära synpunkter kan komma att framställa i fråga

örn poliskårens användning. Detta torde böra närmare regleras i författning

som det ankommer på Kungl. Majit att utfärda. Därvid kommer naturligen

att särskilt uppmärksammas kommendantens och polischefens inbördes förhållande

vid krig eller krigsfara. För sådant fall kommer kommendantens tillgång

till polisutbildad personal att vara väsentligt annorlunda än under fredsförhållanden.

Såsom chefen för armén i sitt yttrande i ärendet anmärkt komma

sålunda vid krig särskilda krigspolisavdelningar att uppsättas.

I likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna finner jag, att

en förändring av polisförhållandena i Boden bör ske i huvudsaklig överensstämmelse

nied de sakkunnigas förslag.

Poliskårens verksamhet bör, på sätt de sakkunniga föreslagit, omfatta dels

upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom Bodens stad, dels verkställande

av spaning och utredning av brott och förseelser, som begåtts inom

Bodens stad och höra till allmän domstol, ävensom brott, begångna inom

Bodens fästnings skyddsområde och hörande till krigsdomstol, i de fall

då på grund av sakens beskaffenhet utredningen icke lämpligen bör verkställas

av militär myndighet, dels handhavande av främlingskontroll och

underrättelsetjänst inom skyddsområdet, dels ock fullgörande av bevakningstjänst

och i samband därmed ordningshållning inom skyddsområdet utanför

staden. Därjämte bör poliskåren biträda landsfiskalerna inom skyddsområdet

med brottsutredningar samt vid behov kunna tagas i anspråk för tjänstgöring

i likhet nied statspolis. Sistnämnda tjänstgöring bör icke få ifrågakomma

annat än då den låter sig väl förena med lösandet av poliskårens övriga arbetsuppgifter.

Chefskapet över poliskåren bör tillkomma en fackman, vilken därjämte i

egenskap av stadsfiskal skall vara allmän åklagare i Bodens stad. Med denna

tjänst synes av skäl som de sakkunniga anfört böra förenas befattningen som

krigsfiskal vid krigsrätterna i Boden. Frågan örn kompetensvillkoren för

stadsfiskalen-polischefen torde icke behöva slutgiltigt avgöras i detta sammanhang.

Jag förutsätter dock självfallet, att kompetenskraven icke sättas lägre än

vad som numera gäller för landsfiskalstjänsterna. I övrigt torde det få ankomma

på Kungl. Majit att närmare förordna härom efter ytterligare utredning.

Innehavare av befattningen som stadsfiskal-polischef torde i likhet med

vad som i allmänhet gäller i fråga örn stadsfiskalstjänster böra utses av justitiekanslern.

De sakkunniga lia föreslagit inrättandet av en polisassistentbefattning vid

poliskåren. Innehavaren därav vore avsedd att närmast under stadsfiskalen

utöva befälet inom kåren men i övrigt huvudsakligen taga befattning med

kriminalpolisgöromålen. Ilan skulle tillika vara vice krigsfiskal vid krigs
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

rätterna i Boden. Lämpligheten av en sådan tjänst vid poliskåren har ifrågasatts

i flera yttranden. Jag finner av skäl som därvid anförts ifrågavarande

tjänst icke böra för närvarande inrättas. Däremot synes kriminalpersonalen

böra utökas nied en konstapel. Mot den föreslagna inspektionskonstapeln, beträffande

vilken en myndighet ansett behovet icke vara tillfredsställande klarlagt,

finner jag icke något vara att erinra. Denne befattningshavare, som kommer

att vara. placerad vid bevakningsavdelningen inom poliskåren, torde

behövas för att biträda med utlänningskontrollen inom den del av skyddsområdet

som ligger utanför staden.

Poliskåren — vilken lämpligen torde organiseras på en kriminalavdelning,

en ordningsavdelning och en bevakningsavdelning — skulle sålunda omfatta,

förutom stadsfiskalen-polischefen, 1 poliskommissarie, 3 överkonstaplar, 1

inspektionskonstapel, 5 kriminalkonstaplar, 22 konstaplar, 4 extra ordinarie

konstaplar, 1 hästskötare, 1 kvinnligt kontorsbiträde, tillika registrator, samt

1 kvinnligt skrivbiträde.

I fråga örn de av de sakkunniga föreslagna löneförmånerna finner jag

anledning till erinran allenast beträffande stadsf iskalens löneplacering. Jag

anser sålunda, att högre lönegrad än A 23 icke bör ifrågakomma i detta fall.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att godkännande av polispersonalens

löneplacering enligt de sakkunnigas förslag icke får anses innebära ett ställningstagande

till lönerna inom polisväsendet vid ett eventuellt förstatligande

därav. Personalen bör därjämte vara skyldig att underkasta sig de ändrade

lönevillkor som kunna bli bestämda i samband med ett förstatligande. På

grund av vad sålunda anförts skulle lönegradsplaceringen bliva följande: stadsfiskalen-polischefen

A 23, poliskommissarien A 18, överkonstapel A 15, inspektionskonstapeln

A 12, kriminalkonstapel A 12, konstapel A 10, hästskötaren

A 5, kontorsbiträdet A 4, skrivbiträdet A 2 samt extra ordinarie konstapel Eo 7.

Tillräckliga skäl att tillerkänna militärassistenten särskilt arvode synas mig

icke föreligga.

Vad de sakkunniga föreslagit örn skyldighet för polispersonalen att tjänstgöra

vid poliskår som uppsätter statspolisavdelning, örn förbud mot bisysslor

och om pensionsålder lämnar jag utan erinran. Skyldigheten för pensionerad

personal att under visst antal år stå till förfogande för tjänstgöring vid poliskåren

innebär enligt min mening en lycklig lösning av frågan huru vid

exceptionella tillfällen en lämplig förstärkning av den aktiva polispersonalen

snabbt skall kunna genomföras.

Det av de sakkunniga med Bodens stad under hand träffade avtalet örn

stadens bidrag till kostnaderna för den nya organisationen har icke givit anledning

till erinran. Avtalet synes därför böra i sinom tid biträdas av Kungl.

Majit.

Av praktiska skäl bör den nya organisationen träda i kraft den 1 oktober

1942.

Vid nämnda tidpunkt bör den nuvarande fästningspoliskommissarien beredas

tillfälle att avgå med rätt till pension till samma belopp som eljest skulle

lia tillkommit honom vid pensionsålderns inträde samt flyttningsersättning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition nr 342.

Några ytterligare förmåner synas icke böra beredas honom i anledning av avgången

vid denna tidpunkt. Ej heller böra andra befattningshavare vid fästningspoliskåren

beredas särskilda förmåner, om de önska avgå i förtid. En del

av dessa befattningshavare synas emellertid, därest de avgå med förtidspension,

kunna beredas anställning inom försvarsväsendet å sådana befattningar,

vilka regelmässigt besättas med personal, som i samband med avgång från beställning

på aktiv stat beviljas ålders- eller förtidspension.

Därest fästningspoliskommissarien icke önskar utnyttja den föreslagna förmånen,

är han givetvis skyldig att, med bibehållande av nuvarande avlöningsförmåner,

fullgöra det arbete vid poliskåren vartill stadsfiskalen må finna

honom lämplig. Detsamma gäller naturligen för varje annan befattningshavare

vid fästningspoliskåren som icke önskar övergå till den nva organisationen.

Beträffande samtliga dessa befattningshavare inträder stadsfiskalen i kommendantens

ställe med avseende å befälsställning, rätt att förbjuda viss verksamhet

utom tjänsten m. m. Besättandet av de ordinarie befattningarna inom kåren

kan komma att fördröjas genom att befattningshavare ur den förutvarande fästningspoliskåren

sålunda tjänstgöra vid den nya poliskåren utan att övergå på

dess stat. I den mån kostnader för fästningspolispersonal å äldre stat uppkomma

efter den 1 oktober 1942 torde dessa kostnader böra bestridas av den

nu föreslagna statliga poliskårens avlöningsanslag.

I anslutning till vad sålunda anförts och med beaktande av att ett mindre

belopp torde böra avses för vikariatsersättningar beräknar jag kostnaderna

för befattningshavarnas avlöning under tiden 1 oktober 1942—30 juni 1943

i enlighet med följande uppställning.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis ...... kronor 117,200

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........................... » 10,800

3. Börligt tillägg, förslagsvis ............................................. » 20,000

Summa kronor 148,000

Kostnaden för stadsfiskalens arvode som krigsfiskal torde böra upptagas

under vederbörligt anslag under andra huvudtiteln.

Beträffande övriga årliga kostnader synes böra beräknas för sjukvård

m. m. 500 kronor, för ersättningar för resor till avlägset belägna platser inom

skyddsområdet 600 kronor, för expenser 8,500 kronor samt för underhåll av

och drivmedel för motorfordon ävensom underhåll och inköp av uniformer

4,000 respektive 10,400 kronor eller sålunda tillhopa 24,000 kronor. Då den

nya organisationen ej är avsedd att träda i kraft förrän den 1 oktober 1942

torde för nästa budgetår ej behöva anslås mer än 3/4 härav eller 18,000 kronor.

Yid poliskårens uppsättande tarvas vissa belopp av engångsnatur. Sammanlagt

torde erfordras 50,000 kronor, därav för uniformsutrustning 16,000

kronor, för beväpning och polisutrustning utöver redan befintlig 6,000 kronor,

för möbler 10,000 kronor, för två bilar med gengasaggregat och polisutrustning

15,000 kronor, för fyra polishundar med utrustning 1,000 kronor, för

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.

kriminalteknisk utrustning 1,000 kronor samt för juridisk litteratur och kontorsutrustning

1,000 kronor.

På sätt de sakkunniga föreslagit böra två konstapelstjänster vid ordningsstatspolisavdelningen

i Luleå indragas och hästarna vid avdelningen överflyttas

till statliga poliskåren i Boden. De minskningar som uppkomma å

vederbörligt anslag under femte huvudtiteln med anledning härav torde böra

beaktas vid anslagsäskandena för budgetåret 1943/44.

De sakkunnigas förslag att indraga landsfiskalsassistentbefattningen i Överluleå

landsfiskalsdistrikt, vilket avstyrkts av länsstyrelsen och landsfogden,

finner jag böra upptagas till prövning först sedan erfarenhet vunnits angående

den minskning i arbetsbördan i landsfiskalsdistriktet som kan bli en följd av

den statliga poliskårens inrättande.

Förslaget örn viss övergångsersättning till den nuvarande landsfiskalen i

Överluleå landsfiskalsdistrikt kan jag icke biträda.

Såsom de sakkunniga framhållit föranleder den föreslagna polisorganisationen

vissa ändringar i 16 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) örn polisväsendet

i riket, 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning till polisman för

skada å kläder samt lagen den 19 mars 1937 (nr 80) örn upphävande av vissa

åklagares rätt till andel i böter m. m. Emot vad de sakkunniga härutinnan

föreslagit har jag intet att erinra.

I överensstämmelse med det anförda ha inom socialdepartementet upprättats

förslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, till

1) lag angående ändrad lydelse av 16 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) örn

polisväsendet i riket;

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om

ersättning till polisman för skada å kläder samt

3) lag angående tillägg till lagen den 19 mars 1937 (nr 80) örn upphävande

av vissa åklagares rätt till andel i böter m. m.

Av dessa lagförslag torde de under 2) och 3) angivna vara av den natur,

att lagrådets utlåtande över dem bör inhämtas.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över de under 2) och 3) upptagna lagförslagen måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

har här uteslutits.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 342.

49

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den

28 maj 1942.

N ärvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Nissen.

Enligt lagrådet den 27 maj 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

8 maj 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179)

om ersättning till polisman för skada å kläder* samt lag angående tillägg till

lagen den 19 mars 1937 (nr 80) örn upphävande av vissa åklagares rätt till

andel i böter m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gunnar

Danielson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Bihang till riksdagens protokoll 1942.

1 sami. Nr 342.

885 42

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Magd Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 29 maj 1942.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

lagrådets den 28 maj 1942 avgivna utlåtande över de den 8 i samma månad

till lagrådet remitterade förslagen till

lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni 1925 (nr 179) om ersättning

till polisman för skada å kläder; samt

lag angående tillägg till lagen den 19 mars 1937 (nr 80) om upphävande av

vissa åklagares rätt till andel i böter m. m.

Efter förmälan att lagrådet lämnat nämnda lagförslag utan erinran anför

föredraganden:

Såsom tillförordnade chefen för socialdepartementet till statsrådsprotokollet

anfört vid anmälan den 8 innevarande maj av förslag till inrättande

av statlig poliskår i Boden kunna kostnaderna för avlöning under tiden den

1 oktober 1942—den 30 juni 1943 av befattningshavarna vid nämnda poliskår

beräknas till 148,000 kronor. Härifrån skall dock såsom särskilda uppbördsmedel

avräknas den ersättning, som Bodens stad enligt föreliggande

avtalsförslag har att utgiva till statsverket. Då nämnda ersättning skall för

år utgå med 36,496 kronor, kan densamma för tre fjärdedels år beräknas

till i runt tal 27,000 kronor. Såsom i nämnda statsrådsprotokoll vidare anförts

kunna poliskårens omkostnader för tre fjärdedels år beräknas till

18.000 kronor samt engångskostnaderna vid poliskårens upprättande till

50.000 kronor.

De vid ärendets anmälan den 8 innevarande maj biträdda förslagen örn

poliskårens pensionsålder böra införas i den vid civila tjänstepensionsreglementet

såsom bilaga B fogade åldersförteckningeD. Förslag härom torde i

sinom tid komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att vidtaga de åtgärder, som i övrigt

bliva erforderliga för genomförandet av övergången till den föreslagna nya

polisorganisationen. Häri inbegripas, bland annat, godkännande av det föreliggande

förslaget till avtal med Bodens stad samt eventuellt meddelande i

enlighet med de vid ärendets anmälan den 8 maj 1942 angivna grunderna

av bestämmelser rörande den nuvarande fästningspoliskommissariens rätt

till pension.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 342. 51

Föredraganden hémställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 6 juni

1925 (nr 179) om ersättning till polisman för skada å kläder

samt lag angående tillägg till lagen den 19 mars 1937 (nr 80)

örn upphävande av vissa åklagares rätt till andel i böter

m. m.;

dels antaga det inom socialdepartementet upprättade förslaget

till lag angående ändrad lydelse av 16 § lagen den 6

juni 1925 (nr 170) örn polisväsendet i riket;

dels godkänna, att den föreslagna organisationen av polisväsendet

i Bodens stad skall träda i kraft från och med den

1 oktober 1942;

dels medgiva, att Kungl. Majt må vidtaga de åtgärder, som

bliva erforderliga för genomförande i enlighet med de i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 8 maj 1942 samt i det

föregående angivna grunderna av övergången till den nya organisationen;
dels

godkänna följande personalförteckning för poliskåren i

Boden att gälla tills vidare från och med den 1 oktober 1942:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

1 stadsfiskal, tillika polischef .......................... A 23

1 poliskommissarie ...................................... A18

3 överkonstaplar ........................................ A 15

1 inspektionskonstapel.................................. A 12

5 kriminalkonstaplar .................................... A 12

22 konstaplar.............................................. A 10

1 hästskötare ............................................ A 5

1 kontorsbiträde ........................................ A 4

1 skrivbiträde ............................................ A 2

dels godkänna följande avlöningsstat för poliskåren i Boden

att tillämpas under tiden från och med den 1 oktober 1942

till och med den 30 juni 1943:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,förslagsvis kronor 117,200

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal...... » 10,800

3. Rörligt tilliigg, förslagsvis .................... » 20,000

Summa kronor 148,000

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Bodens stad .................... kronor 27,000

Summa förslagsanslag kronor 121,000

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 342.

dels ock för budgetåret 1942/43 under femte huvudtiteln

anvisa

till Poliskåren i Boden: Avlöningar ett förslagsanslag

av...................................... kronor 121,000

till Poliskåren i Boden: Omkostnader ett förslagsanslag

av...................................... » 18,000

samt till Poliskåren i Boden: Engångskostnader

ett reservationsanslag av.................... » 50,000

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Magt Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Hammarberg.

Stockholm 1042. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:458 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående inrättande av statlig poliskår i Boden jämte en i ämnet väckt motion. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1942:431 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillfällig förlängning av skyddstid för litterära verk. s. 11 i texten
  3. 1LU 1942:59 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majus proposition angående inrättande av statlig poliskår i Boden, dels ock en i ämnet väckt motion, i vad propositionen oc s. 1 i texten
  4. SU 1942:214 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående inrättande av statlig poliskår i Boden jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten