Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skgldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m

10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:354, Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skgldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 354.

1

Nr 354.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse

för riksbanken från skgldigheten att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld m. m.; given Stockholms slott

den 29 maj 1952.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagdå utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29

maj 1952.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

1 skrivelse den 21 april 1942 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att

riksbanken måtte för tiden från och med den 1 juli 1942 till och med den

30 juni 1943 befrias från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse. Fullmäktige i riksgäldskontoret

ha, efter remiss, tillstyrkt bifall till denna hemställan.

I en .särskild till nämnda framställning anknuten skrivelse lia bankofullmäktige

vidare behandlat frågan örn riktlinjerna för den statliga

penningpolitiken. Härvid erinra fullmäktige till en början

örn sin skrivelse den 21 november 1941, vari framhölls, att kreditmarknaBihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 354.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

dens utveckling under de närmast föregående månaderna hade visat hän på

vissa risker i dåvarande situation. Efter att lia konstaterat, att en del av de

åtgärder, vilka då föreslogos i syfte att uppsuga de överskottsmedel som

funnos på penningmarknaden och motverka tillförseln till marknaden av

ytterligare medel, numera genomförts eller vore föremål för utredning, anföra

fullmäktige:

Läget på penning- och kreditmarknaden har under de senaste månaderna

trots betalningarna på försvarslånet icke undergått någon mera avsevärd

förändring; utvecklingstendenserna äro i stort sett desamma som när fullmäktige

i nyssnämnda skrivelse angåvo sin ståndpunkt. På varumarknaden

har ytterligare prisstegringar av i vissa fall avsevärd omfattning inträffat.

I den mån dessa varit av säsongmässig natur, vilket i viss utsträckning

torde ha varit fallet, är det angeläget alt en av ändrade säsongförhållanden

betingad sänkning får göra sig gällande. Den inriktning av den allmänna

ekonomiska politiken, som fullmäktige i skrivelsen förordade, torde fortfarande

böra bibehållas, och strävandena att bekämpa prisstegringstendenserna

med all kraft fullföljas.

Fullmäktige upptaga därefter till behandling frågan örn den allmänna

pris- och lönepolitiken. Fullmäktige ville ånyo betona angelägenheten

av att en restriktiv pris- och lönepolitik fördes. Särskilt borde de i

fullmäktiges yttrande den 11 april 1942 om. skatteberedningens förslag till

krigskonjunkturskalt för år 1942 framförda betänkligheterna ur penningpolitiska

synpunkter mot kompensationsförfarandets utsträckning till nya områden

beaktas. Fullmäktige, som vore väl medvetna om de svårigheter, som

mötte på ifrågavarande område, ville understryka, att en fortskridande prisstegring

i rådande försörjningsläge blir en oundviklig följd örn ytterligare

anspråk från producenter eller konsumenter på dyrtidskompensation tillmötesgås.

Mot bakgrunden av de erfarenheter, som vunnits under de senaste måna

derna, ha fullmäktige funnit anledning att särskilt uppmärksamma vikten

av effektiva åtgärder för att främja det enskilda sparandet. Beträffande

motiven för ett ökat sparande anföra tullmäktige:

En intensifierad sparverksamhet är önskvärd icke blott, såsom huvudsakligen

betonats i samband med försvarslånekampanjerna, för att tillföra

staten medel till bestridande av de extraordinära utgifterna. Oberoende av

de krav på ökat sparande, som den statsfinansiella situationen ställer, giver

hänsynen till den penningpolitiska och allmänt ekonomiska utvecklingen

anledning att starkt betona angelägenheten av att åtgärder för att främja

sparandet vidtagas.

Förhållandet mellan de totala inkomsterna inom landet och de tor konsumtion

tillgängliga varorna har hittills utvecklats och kan sä länge kriget

varar förutsättas komma att utvecklas på ett ogynnsamt sätt. A ena sidan visar

den totala inkomstsumman, bland annat genom dyrtidskompensationer

och genom de stegrade statliga utbetalningarna, en tendens att okas, även örn

läget för vissa befolkningsgrupper försämrats. Å andra sidan blir varutillgången

knappare till följd av den fortsatta avspärrningen från stora utländska

marknader samt förbrukningen av reservlager. De svårigheter att hålla

den allmänna prisstegringen tillbaka, som härigenom uppstå, kunna i stor

utsträckning mildras om allmänheten genom ett ökat frivilligt sparande av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

står från att använda en del av sina inkomster till att efterfråga konsumtionsvaror.

Även för att motverka de ogynnsamma verkningarna av det ianspråktagande

av kapitalmedel från statens sida, som utbyggandet av försvaret nödvändiggjort,

är ett ökat sparande önskvärt. Produktionen för fyllandet av försvarets

behov har i stor utsträckning trätt i stället för den framställning av

kapitalvaror, som är nödvändig för vidmakthållandet och utbyggandet av

landets utrustning med produktionsmedel. För att vid sidan av försvarsproduktionen

bereda erforderlig plats åt bostadsbyggandet och den investeringsverksamhet,

vilken är en förutsättning för att en försämring av landets

produktionsresurser på längre sikt skall kunna undvikas, kräves, örn mera

vittgående tvångsåtgärder ej skola behöva tillgripas, ett mera omfattande,

enskilt sparande.

Vad angår riktlinjer för ett intensifierat arbete för ökad sparverksamhet

uttala fullmäktige, efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret och

efter att ha konstaterat att intresse för ett realiserande av de av fullmäktige

framlagda förslagen förefinnes hos affärsbanker, sparbanker, postsparbanken

samt vissa andra penninginstitut:

För att åstadkomma den ökning av sparandet, som sålunda i nuvarande

situation ter sig som ytterst angelägen, är det enligt fullmäktiges mening erforderligt,

att affärsbanker, sparbanker, postsparbanken och övriga penninginstitut

stimuleras till att i stegrad grad arbeta för ett ökat sparande. Fullmäktige

anse att den propaganda, som från penninginstitutens sida bör bedrivas,

närmast bör inriktas på att förmå den enskilde till att genom ökat

sparande nå vissa konkreta, för honom aktuella sparmål samtidigt som den

klargör, att det nya sparandet kommer det allmänna tillgodo och är ett bidrag

till finansieringen av bl. a. försvarsutgifterna eller nyttiggöres i det

svenska näringslivet och alltså är av betydelse för utvecklingen av vårt försörjningsläge

på sätt fullmäktige ovan antytt.

Med den uppläggning och utformning av sparpropagandan, som här föreslagits,

förefaller det naturligt att de sparformer, som kunna komma ifråga,

nära anknytas till de redan existerande. De vanliga sparräkningarna torde

— vid sidan av de redan inarbetade sparobligationerna — sålunda vara den

mest ändamålsenliga sparformen, varvid dock en viss bindning av insättningarna

är önskvärd. För att markera detta sparandes samband med tillgodoseendet

av de statliga medelsbehoven bör vidare övervägas, huruvida

de insatta beloppen icke kunde föras över särskilda konton för att på ett

direkt och för allmänheten lättförståeligt sätt ställas till statens förfogande.

Såsom lämpliga sparmål torde allmänt sett kunna angivas bosättning samt

anskaffande av egna bein eller andra bostäder. Uppmaningen att spara

medel erforderliga för yrkesutbildning och yrkesutrustning bör kunna påräkna

intresse. I anslutning till skatteförmedlingsverksamheten bör möjlighet

kunna öppnas för avsättningar till kommande skatter. Även sparande

för ålderdomsförsörjning samt i syfte att bereda trygghet mot sjukdom och

för efterlevande torde kunna komma ifråga i detta sammanhang. För att

uppmuntra dylikt sparande kunna övervägas vissa former för begränsade

statliga bidrag, exempelvis bosättnings- eller bostadsbidrag, som komplement

lill den egna sparinsatsen. Fin på detta sätt anordnad sparpropaganda

skulle enligt fullmäktiges mening vara av värde också därigenom att den i

anknytning lill de skilda individernas egna intressen skulle föranleda dem

lill ökad förtänksamhet vid handhavandet av sina privatekonomiska angelägenheter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 364.

Det kan enligt fullmäktiges mening även tänkas ändamålsenligt att i sparpropagandan

antyda omfattningen av det individuella sparande, som man anser

önskvärt att åstadkomma. Härvid kan exempelvis framhållas, att de

ökade inkomster, som på grund av kristiden kommit olika grupper lill del, i

stor utsträckning böra sparas i stället för att användas för (ten löpande konsumtionen.

Vidare kan övervägas, huruvida icke en uppmaning att spara en

viss procentuell del av inkomsten, såsom i vissa fall skedde i samband med

agitationen för tecknandet på det första försvarslånet, kunde vara lämpligt.

En dylik propaganda torde dock böra uppläggas med en viss försiktighet

med tanke på de befolkningsgrupper, särskilt barnrika familjer, som i nu

varande läge icke äro i stånd att göra några nämnvärda sparinsatser.

1 skrivelsen den 21 sistlidne november uttalade fullmäktige angående

ränteläget, att man under då rådande förhållanden icke borde räkna

med en fortsatt sänkning av räntorna. Å andra sidan ansågo fullmäktige

icke att en räntestegring skulle ha en sådan verkan att den kunde anses vara

penningpolitiskt motiverad. Beträffande denna fråga framhålla fullmäktige

i sin nu avgivna skrivelse, att den åsyftade räntestabiliseringen hade avsett

att giva en fast utgångspunkt för en mera restriktiv politik på penning- och

kapitalmarknaderna. Ränteutvecklingen hade blivit den av statsmakterna

eftersträvade. Enligt fullmäktiges åsikt vore det olämpligt att nu genomföra

en räntereduktion för obligationerna ned till en ny, lägre nivå, vilket icke

borde hindra att mindre, av marknadsläget motiverade fluktuationer omkring

det nuvarande ränteläget tillätes.

Statens priskontrollnämnd, som anmodats avge utlåtande över fullmäkti

ges skrivelse angående penningpolitiken, i vad avser frågan örn prispolitikens

utformning, har till en början lämnat en jämförande redogörelse för

prisutvecklingen under innevarande och föregående år och i sam

band därmed uttalat sig örn den sannolika prisutvecklingen under den när

mäste tiden:

Prisutvecklingen under den hittills gångna delen av innevarande år synes

ha utmärkts av en prisstegring, som varit något starkare än den under de

tre sista kvartalen under 1941. Uppgången i kommerskollegii partiprisindex

mellan december 1941 och mars 1942 motsvarar en .stegring av ungefär 0.9

procent per månad. Till jämförelse må här nämnas, att uppgången under

tiden mars—december 1941 utgjorde blott omkring 0.6 procent per månad.

Då den genomsnittliga stegringen sedan krigsutbrottet utgör omkring 2 procent

per månad och tiden närmast efter årsskiftet normalt brukar förete

något större variationer i priserna än andra delar av året, är utvecklingen

under början av innevarande år icke alltför oroande. Prisstegringen är sålunda

väsentligt mindre än de båda närmast föregående åren. Kommerskol

legii partiprisindex har under första kvartalet de tre senaste åren utvisat

följande utveckling:

Indextal (1936 = 100) Procentuell

Dec. Mars stegring

1939/40 ...................... 132 140 6.1

1940/41 .............. 160 169 5.6

1941/42....................... 179 184 2.8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 354

För riksbankens konsumtionsprisindex är utvecklingen följande:

Indextal

(Aug.

1939 = 10)

Procentuell

Dec.

April

stegring

1939/40..........

.......... 105.8

111.5

5.4

1940/41..........

.......... 122.7

131.4

7.1

1941 42..........

......... 138.3

142.4

3.0

Socialstyrelsens levnadskostnadsindex visar en liknande utveckling:

Indextal

(1935=100)

Procentuell

1 jan.

1 april

stegring

1940 ............

........ 114

119

4.8

1941 ............

........ 130

140

6.9

1942 ............

........ 145

151

3.9

Uppgången i socialstyrelsens levnadskostnadsindex är till en del förorsa

kad av ökade skatter. Icke mindre än halva stegringen under första kvartalet

1941 sammanhänger härmed, främst beroende på den allmänna omsättningsskatt,

som infördes vid ingången av 1941. Denna påverkar även resul

tatet av riksbankens konsumtionsprisberäkningar. Uppgången av socialstyrelsens

levnadskostnadsindex under första kvartalet 1942 påverkas av omräkningen

av skatteposten. Inom priskontrollnämnden ha vissa beräkningar

företagits rörande skatternas inverkan på socialstyrelsens levnadskostnadsberäkningar.

Frånräknas den del av uppgången, som sammanhänger med

nya eller ökade direkta och indirekta skatter, erhållas följande tal för den

procentuella stegringen.

Procentuell levnadskostnadsstegring

under första

kvartalet exkl. skatter

1940 ............................. 3.9

1941 3.5

1942 2.3

Även örn sålunda prisstegringen under början av innevarande år i och för

sig icke skulle behöva vara oroande, synes prispolitiken dock nu böra ägnas

ökad uppmärksamhet. I den senaste tidens prisstegringstendenser ha nämligen

vissa orsaksfaktorer börjat spela en större roll än tidigare, vilket medför

att man detta år sannolikt icke kan räkna med en sådan avsaktning i

prisuppgången under fortsättningen av året, som ägde rum under 1941.

Lönestegringen kommer detta år med all sannolikhet att bli starkare än

under fjolåret. Under 1941 uppgick de totala indextilläggen enligt ramavtalet

lill 6.4 procent på 1938 års lönenivå (tillägg av 2.4 procent från den 1 februari

och ytterligare 4 procent från den 1 juli). Under innevarande år ha indextillägg

örn tillsammans 6.5 procent redan erhållits (tillägg av 4 procent från

den 1 februari och ytterligare 2.5 procent från den 1 maj) och möjlighet

föreligger till ytterligare tillägg av 1.5 procent från den 1 augusti. På åtskilliga

områden lia lönehöjningar genomförts utöver den kompensation för dyrtiden,

som avtalet mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer medfört.

Den alltmer kännbara knappheten på arbetskraft föranleder på olika områden

av näringslivet en stark tendens till lönestegring.

De ökade penninginkomsterna för såväl löntagare sorn vissa andra grupper

i samhället under en tid, då knappheten på varor skärpes, ha vidgat

klyftan mellan köpkraft och varutillgång. Det kan knappast undvikas att den

tilltagande spänningen härvidlag verkar prisuppdrivande på sådana områden,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 364.

däx priserna äro icke alls eller mindre effektivt kontrollerade. Svårigheter på

grund härav uppkomma framför allt i sådana fall, då bristande kontroll

över tillgängs- och kostnadsfaktorerna omöjliggör en effektiv prisreglering.

I detta sammanhang bör även framhållas, att handelsutbytet med andra

länder i vissa fall synes lia en tendens att driva upp såväl import- som exportpriserna.

Export av varor, på vilka tillgången inom landet är knapp,

medför givetvis ökade svårigheter att till rimliga priser tillfredsställa den

inhemska marknadens behov. Kreditgivning i samband med exporten skärper

ytterligare spänningen mellan köpkraft och varutillgång inom landet.

Inom nämndens verksamhetsområde föreligger för närvarande eller kan

under deri närmaste framtiden förväntas uppkomma krav på prisstegringar

från viktiga delar av näringslivet, inom vilka betydande kostnadsökningar

framträtt. Den allvarliga skärpning i försörjningsläget, som framträtt i jämförelse

med föregående år och som kommit till uttryck i väsentligt minskad

produktion och omsättning inom stora områden av näringslivet, har vidare

medfört en sådan försämring, att därav krav på kompensation genom höjda

priser synas vilja framkomma. Dessa krav kunna givetvis icke^ tillfredsställas

utan att detta får konsekvenser för den allmänna prisutvecklingen.

Mot bakgrunden av föregående översikt betonar priskontrollnämnden i

likhet med bankofullmäktige nödvändigheten av energiska åtgärder till

skydd för penningvärdet. Beträffande de åtgärder, som i detta

avseende kunna bli nödvändiga, anför nämnden till en början:

En av förutsättningarna för en framgångsrik kamp mot en fortsatt penningvärdeförsämring

är att penninginkomsternas ökning avstannar. I den

man en sadan begränsning av inkomstutvecklingen icke kan genomföras,

framstar det som utomordentligt viktigt att de ökade penninginkomsterna

såvitt möjligt hindras fran att medföra ökade utgifter. Ett ökat sparande är

ur denna synpunkt av behovet pakallat. Fråga är emellertid, örn det frivilliga

sparandet — även örn det uppmuntras genom en energisk kampanj efter de i

fullmäktiges framställning angivna riktlinjerna — kan förväntas medföra

tillfredsställande resultat. Såvitt nämnden kan se, torde även andra åtgärder

bli nödvändiga för att begränsa överskottsköpkraften. Ett nedbringande av

de statliga budgetunderskotten genom en sträng sparsamhet ifråga örn statens

utgifter jämte en skärpt beskattning synes nämnden böra vara ett led i en

sådan köpkraftsbegränsande politik. Åtgärder innebärande obligatoriskt sparande

torde därvid även förtjäna övervägas. En skärpning av den direkta

priskontrollen når enligt nämndens mening sitt mål, endast örn prispolitiken

kompletteras med direkta åtgärder, som syfta till att hindra inkomsterna

och konsumtionsutgifterna att stiga. En hårdare priskontroll utan komplettering

av köpkraftsbegränsande åtgärder kan förväntas medföra .större konsumtion

inom ännu fria sektorer och därmed en än starkare press på landets

tillgångar. Man riskerar därvid en snabbare förbrukning av varulagren och

en ökad konkurrens örn arbetskraft och andra knappa produktionsfaktorer.

Priskontrollnämnden uttalar sig därefter örn den av bankofullmäktige

berörda skärpningen av den nuvarande prispolitiken och

yttrar därvid:

När nämnden här nedan behandlar den direkta priskontrollens möjligheter

att hejda en fortsatt prisstegring, vill nämnden, som dock icke vill taga

ställning till frågan, om och i vilken utsträckning dessa möjligheter böra

utnyttjas, understryka, att en skärpt prispolitik bör komma i fråga endast i

kombination med en därtill svarande penning-, finans-, löne- och jordbruks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 354.

7

politik. Skärpningen skulle bestå däri, att den centrala prismyndigheten i

väsentligt ökad utsträckning avvisar framkommande prishöjningskrav. En

sådan politik skulle innebära, att i regel endast mera betydande kostnadsökningar,

som stå i samband med ändrad produktionsteknik eller dylikt,

accepteras som motiv för prishöjning. En förutsättning för att ett prisstopp

av denna art skall kunna tillämpas är givetvis att uppgången i löner, råvaruoch

bränslepriser samtidigt hejdas. En skärpning av prispolitiken i övrigt

torde även böra inbegripa priserna vid export och import. Man måste vidare

förutsätta, att denna hårdare prispolitik genomföres på ett så likartat sätt som

möjligt gentemot samtliga näringsgrenar (industri, handel, jordbruk o. s. v.).

För att garantera en sådan likartad behandling av prisfrågorna böra dessa

handläggas av en och samma instans. En väsentlig utvidgning av området

för priskontrollen blir dessutom nödvändig.

Därjämte bör nämnas, att vissa möjligheter synas föreligga att upptaga

prissättningen inom sådana områden till omprövning, där företagen i allmänhet

för 1941 redovisat vinstökning resp. särskilt gynnsamt vinstläge.

Nämnden företager för närvarande en utredning rörande vinstresultaten för

representativa företag inom flertalet branscher av industri och handel. I detta

sammanhang kan framhållas, att nämnden redan nu i betydande utsträckning

tar hänsyn till företagens förmåga att bära en beskärning av vinstmarginalen.

Uppmärksammas bör också, att en väsentlig skärpning i den nu

förda prispoliliken kan komma att tvinga mindre effektiva företag till rationaliseringar

eller nedläggning.

Vid anmälan av inkomstberäkningen i årets statsverksproposition erinrade

jag om att prisutvecklingen under 1941 på viktiga punkter stabiliserats. Den

starka uppgång i levnadskostnadsindex som framträdde under första kvartalet

1942 kallar fram frågan, örn en ändring inträtt i de förhållanden, som

bestämma prisutvecklingen. Såsom priskontrollnämnden i sitt nyss återgivna

yttrande över bankofullmäktiges skrivelse angående penningpolitiken påve

säl, var visserligen prisstegringen under detta kvartal, om man bortser från

skatterna, mindre än under motsvarande tid år 1941. Men priskontrollnämnden

framhåller samtidigt, alt man enligt dess mening icke kan räkna med en

sådan avsaktning i prisuppgången under fortsättningen av detta år, som ägde

rum under 1941. Anledning föreligger .sålunda utan tvivel till farhågor för

den kommande prisutvecklingen. 1 statsverkspropositionen ansåg jag mig såsom

en gynnsam omständighet kunna nämna, att de kostnadsstegringar som

inträtt vid import respektive vid övergång till inhemska ersättningsvaror i hu

vudsak tagits ut i produktprisutvecklingen samt att en fortsatt höjning av de

viktigare införselpriserna knappast vore att befara under den närmaste tiden.

Däremot framhöll jag, alt ökad köpkraft kunde komma alt ge upphov till en

fortsatt prisstegring. Denna risk understrykes i bankofullmäktiges nyssnämnda

skrivelse, där fullmäktige bland annat uttala, alt en fortskridande prisstegring

i rådande försörjningsläge icke kan undvikas, örn ytterligare anspråk

på dyrtidskompensation från producenter eller konsumenter tillmötesgås.

Priskontrollnämnden hänvisar också lill stöd för sitt omdöme om den anlagliga

prisutvecklingen närmast lill de ökade penninginkomsterna för såväl

löntagare som vissa andra grupper i samhället. Nämnden erinrar emellertid

även örn lönernas betydelse som kostnadsfaktor, örn vissa tendenser till en

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunyl. Maj.ts proposition nr 354.

höjning av priserna i handelsutbytet med andra länder och örn de kompensationskrav

som framträda, när produktion och omsättning inom stora områden

av näringslivet till följd av skärpningen i försörjningsläget gå tillbaka.

Vid diskussionen av de möjligheter som stå till buds, när det gäller att

bekämpa en fortsatt prisstegring, har man att skilja mellan åtgärder, som

avse en neutralisering av den ökade köpkraften, och direkta ingripanden i

prisbildningen på olika förnödenheter och tjänster.

I statsverkspropositionen hade jag anledning att beröra sambandet mellan

statsutgifternas finansiering och åtgärder för att suga upp den fria köpkraften

genom ökat sparande. Jag framhöll sålunda, att vid den statliga

upplåningen borde tillses, att underlag erhölles för fortsatt stimulans till

ökat sparande samt att för en bredare allmänhet bekväma och ständigt tillgängliga

former för placering av sparmedel i krediter till staten utformades.

Samma synpunkter lia nu ytterligare utvecklats av bankofullmäktige som

ansett, att de erfarenheter som vunnits under de sista månaderna giva anledning

att särskilt uppmärksamma vikten av ett ökat enskilt sparande. I

syfte att nå en intensifiering av sparverksamheten böra enligt fullmäktiges

mening affärsbanker, sparbanker, postsparbanken och övriga penninginstitutioner

stimuleras att i stegrad grad arbeta för ett ökat sparande. Därvid

bör propagandan inriktas på vissa för den enskilde aktuella sparmål samtidigt

som den klargör, att det nya sparandet kommer det allmänna tillgodo

och är ett bidrag till finansieringen av bland annat försvarsutgifterna eller

också nyttiggöres i det svenska näringslivet och alltså är av betydelse för

vårt försörjningsläge. Sparverksamheten bör anknytas till redan hävdvunna

sparformer, eventuellt utbyggda på ett sådant sätt, att det direkt framgår,

att sparmedlen komma staten till godo. Fullmäktige, som utformat sitt förslag

i samråd med riksgäldsfullmäktige, konstatera, att intresse för en intensifierad

sparverksamhet efter av fullmäktige skisserade linjer finnes hos de

enskilda institutionerna.

Priskontrollnämnden har i anledning av fullmäktiges förslag uttalat sin

tvekan om tillräckligheten av den neutralisering av köpkraft som kan nås

genom enskilt sparande. Nämnden erinrar örn vikten av att det statliga budgetunderskottet

nedbringas samt uttalar, att den, örn det frivilliga sparandet

icke skulle förslå, funnit åtgärder innebärande obligatoriskt sparande förtjänta

av övervägande.

Den tveksamhet örn möjligheten att genom frivilligt sparande nå en mera

avsevärd neutralisering av fri köpkraft, åt vilken priskontrollnämnden givit

uttryck, är naturlig. Det är icke därför mindre motiverat att, såsom fullmäktige

i riksbanken förordat, intensifiera sparverksamheten för att söka vinna

vad som är möjligt på denna väg. Jag delar fullmäktiges mening, att en sådan

intensifiering förutsätter, att den enskildes eget intresse för sparandet

skjutes i förgrunden samt att sparpropagandan anknytes till inarbetade sparformer

och till en väsentlig del överlåtes åt de olika kreditinstitutionerna. Det

synes mig lyckligt örn det i anslutning till vad fullmäktige anföra ytterligare

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 354.

9

klargöres, att varje nysparande i rådande läge är av värde och att ingen konkurrens

råder mellan statens behov av sparmedel och kreditinstitutionernas

strävan efter ökade insättningar på sparräkningar. Örn riksgäldskontoret i

samarbete med riksbanken lyckas att med kreditinstitutionernas hjälp organisera

och leda en kontinuerlig inlåning med god sparfrämjande verkan, vore

ett viktigt penningpolitiskt önskemål tillgodosett.

Den ekonomiska politiken under kriget har konsekvent inriktats både på

att suga upp fri köpkraft, på att genom priskontrollerande åtgärder förhindra,

att spänningen på marknaden utlöser omfattande knapphetsprisstegringar,

och på att förebygga uppkomsten av ökade inkomster. Mot bakgrunden

av den bedömning av föreliggande risker som jag förut återgivit

ha fullmäktige i riksbanken nu icke endast förordat en intensifierad sparverksamhet

utan även krävt en skärpt löne- och prispolitik. I sitt yttrande

över fullmäktiges skrivelse har priskontrollnämnden diskuterat innebörden

i detta yrkande. En skärpning av prispolitiken skulle betyda, att framdeles

endast mera betydande kostnadsökningar, som stå i samband med ändrad

produktionsteknik eller dylikt, skulle accepteras som motiv för prishöjning.

En förutsättning för att en sådan politik skulle kunna tillämpas, vore enligt

nämndens mening att uppgången i löner samt råvaru- och bränslepriser samtidigt

hejdades. Man måste vidare förutsätta, att den hårdare prispolitiken

genomfördes på ett så likartat sätt som möjligt mot samtliga näringsgrenar.

Slutligen framhåller nämnden, att skärpningen av priskontrollen kan komma

att tvinga mindre effektiva företag till rationalisering eller nedläggning.

Bankofullmäktiges och priskonlrollnämndens uttalanden rikta uppmärksamheten

på det betydelsefulla val inför vilket den ekonomiska politiken i

nuvarande skede av utvecklingen är ställd. I och med att risken för en fortsatt

prisstegring icke längre i främsta rummet är knuten till höjda importkostnader

utan företrädesvis betingas av omfånget hos den tillgängliga köpkraften

vid ytterligare minskad varutillgång och av den köpkraftsökning som

blir följden av försök att kompensera prishöjningarna, uppställer sig frågan,

örn man skall bryta tendenserna till ytterligare kompensation och därmed

skapa underlag för en prisstabilisering eller om man skall acceptera en fortsatt

växelverkan mellan prishöjningar och kompensationstillskott.

Med målet för vår penningpolitik — att skydda penningvärdet mot en försämring

genom ökning av penninginkomsterna — är tydligen oförenligt att

acceptera en okontrollerad växelverkan mellan prishöjningar och kompensationstillskott.

En oavbrutet fortgående prisstegring, även om den kunde

hindras att förlöpa i snabbare takt än under det sistförflutna året, måste

framkalla allvarliga betänkligheter. Men risken föreligger uppenbart, att takten

skulle påskyndas, örn uppfattningen vinner insteg att en dylik prisstegring

är att förutse och av de valutavårdande instanserna uppfattas såsom

ofrånkomlig. Lockelsen att föregripa utvecklingsresultatet blir allt starkare,

och inom de grupper där återhållsamhet i kraven på kompensation iakttagits

på grund av övertygelsen, att en sänkning av slandarden måste följa av

fiihang till riksdagens protokoll 1942. I sami. Nr 354. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 354.

ett försämrat försörjningsläge för hela folket, skulle inställningen med all

säkerhet bii en annan, om det med fog kunde sägas, att den fortsatta ökningen

av levnadskostnaderna väsentligen blivit av inflationistisk karaktär.

Det erbjuder utan tvivel stora svårigheter av olika slag att konsekvent

genomföra en politik efter mera restriktiva linjer, alltså utan ytterligare kompensation

men med spärr mot nya produktprishöjningar eventuellt genom

en eller annan art av s. k. prisstopp. Det är för övrigt icke troligt, att en

fixering av nuvarande läge för varje enskilt varupris eller varje inkomst

skulle vara det mest ändamålsenliga eller önskvärda. Syftet att i genomsnitt

hålla levnadskostnaderna väsentligen oförändrade är förenligt med jämkningar

i olika riktningar. Men även i denna modifierade form blir politiken

föremål för delade meningar om hur långt man kan gå, eftersom konflikt

råder mellan det allmänna intresset av skydd för penningvärdet och de enskilda

intressen som för stunden pressas vid en skärpning av löne- och prispolitiken.

Den enda möjligheten till en lösning av konflikten i överensstämmelse

med de riktlinjer, som hittills ställts upp för vår prispolitik, ligger i

insikten örn att tillfälliga uppoffringar av de enskilda gruppernas önskemål

äro nödvändiga och i övertygelsen örn att den allmänna politiken inriktas

därefter. Man måste uttala en förväntan om att tillräckligt stöd skall vinnas

för den skärpning av pris- och lönepolitiken, som nu kan visa sig nödvändig

för att den eftersträvade prisstabiliteten skall kunna ernås.

I anledning av bankofullmäktiges förslag örn fortsatt befrielse för riksbanken

från sedelinlösningsskyldigheten bör sedvanlig framställning i ämnet nu

göras till. riksdagen.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva

att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli 1942

till och med den 30 juni 1943 vara fritagen från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med

guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att,

örn förhållandena därtill giva anledning, före utgången av

nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens, sedlar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ut protokollet:

Gösta Renlund.

428000. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1942:56 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till prisregleringslag, m. m. dels ock en i ämnet väckt motion. s. 3 i texten