Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt d förmögenhet, m. m

1942-05-29 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:359, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt d förmögenhet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

1

Nr 359.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt d förmögenhet,

m. m.; given Stockholms slott den 29 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av

2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet,

dels ock förordning örn begränsning i vissa fall av skatt till staten.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1952. t sami. Nr 359.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts pr</position nr 359.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17

juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild

skatt å förmögenhet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Särskild skatt---beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör---1 § förmäles.

Därest för —---- skattepliktiga förmögenheten.

Har vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar i rörelse,

som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen,

frångåtts, skall till grund för tillämpning av den i föregående

stycke meddelade bestämmelsen läggas det taxerade belopp som skulle hava

fastställts, örn den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen

av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen.

Beskattningsbar förmögenhet utföres —---kronor, bortfaller.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

1 Senaste lydelse se 1940: 257.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

3

Förslag

till

förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skattskyldig äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan

sägs åtnjuta avkortning av honom på grund av taxering för taxeringsåret

1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt eller

restitution av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.

2 §.

Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna

förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av

taxering för taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga

80 procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed

avdrag för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning

må hava vid taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med

den skattskyldige för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkort - ningen och restitutionen sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten.

Vid tillämpning av nu meddelade bestämmelser skall i fråga om den taxerade

inkomsten vad i 2 § fjärde stycket förordningen örn särskild skatt å förmögenhet

stadgas äga motsvarande tillämpning.

3 §.

Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand

avse den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan

i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast

till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat

avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.

Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

4 §.

Den sorn enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt

eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

göra ansökan, vilken skall av sökanden ingivas eller i betalt brev nied posten

insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han år 1942 taxerats

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han taxerats till sådan

skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.

Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda

inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom

i 2 § förmäles, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning

icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande

av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten

eller Kungl. Maj:t meddelat utslag angående taxering år 1942, skall

tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens utslag vunnit

laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Maj:t.

5 §.

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande örn avkortning eller tillställa sökanden

honom tillkommande restituera! belopp över postgiro eller ock vidtaga båda

dessa åtgärder.

6 §•

Därest efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna

förordning meddelats skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1942 så ändras,

att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än

som skett, åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning

av den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen,

som förani edes av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen

eller restitutionen.

7 §•

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning

skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är stadgat.

8 §.

Nämnare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av

Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

29 maj 19U2.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga angående begränsning

i vissa fall av skatt till staten samt anför därvid följande.

Frågan örn en skattespärr upptogs till behandling i en vid 1939 års lagtima

riksdag inom första kammaren väckt motion (nr 154) vari hemställdes,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande

möjligheterna att i skattelagarna införa en bestämmelse att i sammanlagd

skatt icke av någon finge utkrävas mera än ett belopp lika med den verkligt

beskattningsbara inkomsten.

I sitt betänkande (nr 19) i anledning av motionen hänvisade bevillningsutskottet

till sitt av 1938 års riksdag godkända betänkande (nr 32) i anledning

av propositionen nr 258 med förslag till omläggning av den direkta

statsbeskattningen m. m. — i vilket betänkande utskottet framhållit, att

spörsmålet om utformandet av den för den särskilda förmögenhetsskatten

gällande reduktionsregeln vöre av den natur, att spörsmålet borde upptagas

till prövning så snart erfarenheter örn verkningarna av regelns tillämpning

vunnits — samt sade sig förutsätta att Kungl. Majit, så snart förutsättningarna

för en översyn över bestämmelserna i ämnet vore för handen, upptoge

frågan till förnyad prövning. Utskottet hemställde, att motionen icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd. Fem reservanter inom utskottet ansågo,

att riksdagen borde hos Kungl. Majit hemställa örn förslag rörande en skattespärr.

Riksdagen godkände emellertid utskottsbetänkande!.

Frågan behandlades sedermera tämligen utförligt av mig i propositionen

till 1939 års urtima riksdag (nr 78) med förslag till förordning örn värnskatt,

m. m. Rörande verkningarna av den föreslagna värnskatten framhöll

jag bl. a., att för ren arbetsinkomst skulle den sammanlagda statsbeskattningen

icke komma att överstiga 45 å 50 procent av inkomsten. När det

gällde förmögenhetsinkomster bleve belastningen avsevärt större. Vid en antagen

förmögenhetsavkastning av 3 procent utgjorde den sammanlagda beskattningen,

räknad i procent av inkomsten, vid en förmögenhet å 1,000,000

kronor c:a 42 procent och vid en förmögenhet å 5,000,000 kronor cia 72

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

procent. Vid lägre avkastning bleve givetvis procenttalen än högre. Därest

i undantagsfall förmögenhet måste tillgripas för skattens erläggande — en

situation som för övrigt redan enligt dittills gällande grunder ej kunde undgås

då avkastningen å förmögenheten varit ringa eller ingen — torde i dåvarande

läge och med tanke på värnskattens karaktär av uttaxering för

helt extraordinära utgifter berättigade invändningar häremot icke kunna

göras. Jag tilläde, att för den händelse förmögenhetsbeskattningen måste

ytterligare skärpas frågan om en utvidgning av möjligheterna till erhållande

av reduktion av skatten borde upptagas till övervägande. Att skapa en särskild

reduktionsregel för värnskatten torde icke vara påkallat och syntes

för övrigt icke kunna genomföras på annat sätt än medelst en generell spärr

avseende den samlade statsbeskattningen och uttryckt i procent av inkomsten.

Då redan enligt förut gällande grunder en mycket hög procentuell belastning

av inkomsten förekomme i de fall där förmögenheten vore stor men

inkomsten ringa eller ingen, skulle en dylik spärr medföra, att ifrågavarande

förmögenhetsägare ej alls drabbades av värnskatten. Ur de synpunkter,

som anlagts å denna beskattning, skulle ett dylikt resultat icke vara tillfredsställande.

I två i anledning av propositionen väckta likalydande motioner (I: 34 och

II: 41) föreslogs en spärregel av innehåll, att värnskatten i förekommande

fall skulle reduceras så, att den tillsammans med övriga på grund av 1939

års taxering debiterade skatter till stat och kommun icke överstege den

skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst minskad

med ortsavdraget.

Första särskilda utskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 67) alt det icke

kunde anses orimligt, att en ägare av förmögenhet utan taxerad inkomst

skulle erlägga lika stor värnskatt som en skattskyldig utan förmögenhet

men med en inkomst, som utgjorde Vioo av förmögenheten. Utskottet avstyrkte

därför motionerna men ville understryka mitt uttalande att, därest

förmögenhetsbeskattningen måste ytterligare skärpas, frågan om utvidgning

av reduktionsmöjligheterna borde upptagas till övervägande. Fem reservanter

inom utskottet biträdde motionsförslaget. Detta blev dock icke anlaget av

liksdagen.

I anledning av vad sålunda förekommit hava av f. d. kammarrättsrådet

E. Sivert såsom sakkunnig inom finansdepartementet utarbetats dels två

olika alternativ (betecknade alternativ I och alternativ II) till »förordning

om begränsning i vissa fall av skatt till staten», dels utkast till »förordning

om ändrad lydelse av förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild

skatt å förmögenhet», dels ock en promemoria i ämnet. Vidare hava utarbetats

vissa tabeller till belysande av verkningarna av den föreslagna nya

spärregeln. Författningsutkasten, promemorian och tabellerna torde få såsom

bihang fogas till statsrådsprotokollet i ärendet. Beträffande handlingarnas innehåll

får jag hänvisa till bihanget.

över de inom finansdepartementet upprättade författningsförslagen ha utlåtanden

efter remiss avgivits av kammarrätten och riksräkenskapsverket.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3ö9.

7

Kammarrätten har därvid inledningsvis såsom sin åsikt uttalat, att ehuru

det måste anses såsom en brist i förslaget, att kommunalutskylderna icke

kunnat inordnas i systemet på grund av tekniska skäl, det likväl vore ett

steg i rätt riktning, att åtgärder vidtoges för att statsskatterna å inkomst och

förmögenhet skola kunna bestridas av inkomsten. Kammarrätten hade sålunda

icke något att erinra mot det remitterade förslaget i princip.

Beträffande beräkningen av den inkomst, som enligt förslaget skulle läggas

till grund för bestämmande av det maximala skattebeloppet, har kammarrätten

ifrågasatt, örn det icke vore mest logiskt att i förekommande fall

minska den taxerade inkomsten med påförd krigskonjunkturskatt i stället

för, såsom föreslagits, med grundbeloppet av krigskonjunkturskatten.

Av de båda alternativa författningsutkasten har kammarrätten ansett, att

det med »Alt. I» betecknade vore att föredraga, enär detta utkast syntes

vara så avfattat, att vidlyftigare tillämpningsföreskrifter knappast vore erforderliga,

vartill komme att detta alternativ till formen anslöte sig till redan

utfärdad författning på likartat område.

Därest nämnda alternativ valdes syntes emellertid 4 § böra formuleras i

anslutning till formuleringen av ingressen till 2 § »Alt. II». Vidare syntes

det kammarrätten lämpligt att i »Alt. I» införa bestämmelser motsvarande

bestämmelserna i 5 § »Alt. II».

Mot utformningen av förslaget till förordning om ändrad lydelse av förordningen

den 17 juni 1938 (nr 370) örn särskild skatt å förmögenhet hade

kammarrätten intet att erinra.

Riksräkenskapsverkets utlåtande är av följande huvudsakliga innehåll.

Beträffande den materiella innebörden av den föreslagna spärregeln synas

hava anförts bärande skäl för att i maximibeloppet skola inrymmas

endast den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, värnskatten och den

särskilda förmögenhetsskatten. Kommunalutskylderna hava icke i någon

mån blivit delaktiga av reduktionen.

En regel som, i likhet med den föreslagna, åsyftar viss begränsning av

beloppen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten

är av samma innebörd som de föreskrifter i skatteförfattningama, vilka

avse beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt på

grundval av det efter åsatt taxering fastställda beskattningsbara beloppet.

Egentligen borde en sådan spärregel därför träda i tillämpning redan vid skatternas

debitering och reduktionen verkställas av debiteringsförrättaren utan

ansökan från den skattskyldiges sida.

Den föreslagna spärregeln har emellertid erhållit en sådan utformning, att

nyss angivna ordning för reduktionens verkställande icke torde kunna anlitas.

Reduktionen har gjorts beroende av storleken av den taxerade inkomsten

med tillägg av erlagda kommunalutskyldcr, bortsett från de fall då

taxering till krigskonjunkturskatt ifrågakommer. Den taxerade inkomsten

och kommunalutskylderna, vilka båda varit kända vid taxeringens verkställande,

framgå emellertid ej av taxeringslängderna, med ledning av vilka

debiteringen verkställes. Å andra sidan kunna för reduktionen erforderliga

uppgifter icke angivas i samband med själva taxeringen, enär skattesatserna

då icke äro fastställda. En ansökan från den skattskyldige synes under

alla förhållanden vara erforderlig för att reduktionsregeln skall kunna

bringas i tillämpning. Örn en ansökan förelåge vid debiteringstillfället, skul
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 3ö9.

Departements
chefen.

le visserligen en sådan samverkan mellan debiteringsförrättaren och vederbörande

taxeringsnämndsordförande kulma åvägabringas, att reduktionen

kunde beaktas redan vid detta tillfälle. Möjligheten alt därvid verkställa

en reduktion enligt den föreslagna regeln synes emellertid ändock i vissa

fall utesluten. Enligt denna regel skall nämligen för bestämmande av maximibeloppet

av skatten från den taxerade inkomsten med tillägg av erlagda

kommunalutskylder i förekommande fall avdragas grundbeloppet av krigskonjunkturskatt

för året. Men detta grundbelopp är icke känt vid tiden för

debiteringen av inkomst- och förmögenhetsskatten. I de fall, då taxering till

krigskonjunkturskatt vore att emotse, kunde debiteringsfrågan alltså ej slutligt

lösas förrän grundbeloppet av krigskonjunkturskatten för året blivit

fastställt.

Vid nu angivna förhållanden synes någon annan möjlighet icke föreligga

än att de ifrågavarande skatterna debiteras i vanlig ordning utan hänsyn till

förefintligheten av spärregeln samt att denna debitering, som sålunda blivit

»felaktig», rättas i efterhand.

Beträffande formen för en justering av den verkställda debiteringen vill

riksräkenskapsverket bär erinra, att, då genom oriktig debitering utskyld

påförts skattskyldig med för högt belopp, rättelse enligt § 22 uppbördsreglementet

sker genom avkortning. Ett sådant fall företer en viss likhet med

det fall att förutsättningar funnits för tillämpning av spärregeln. Den skillnaden

föreligger dock, att i det senare fallet möjlighet överhuvudtaget icke

varit för handen att tillämpa de för fallet gällande beskattningsreglerna riktigt,

medan sådan möjlighet funnits i det förra fallet. Någon mera vägande

erinran torde dock icke kunna göras mot att institutet avkortning anlitas

för utvinnande av den åsyftade reduktionen, ehuru det måste medges, att avkortningen

i föreliggande fall är av teknisk art. Denna utväg synes ock vara

att föredraga framför utbildande av en ny form för nedsättning i utskylder,

vilka faktiskt debiterats. Riksräkenskapsverket får alltså förorda, att bestämmelserna

örn verkställandet av den föreslagna reduktionen utformas i anslutning

till det med alternativ I betecknade författningsutkastet.

Av den lämnade redogörelsen framgår, alt frågan örn en begränsning av

det sammanlagda belopp en skattskyldig har att erlägga till staten eller till

stat och kommun vid flera tillfällen under de senaste åren varit föremål för

behandling av statsmakterna. Det har därvid tydligen rått enighet om att vid

arbetsinkomst, alltså då ingen förmögenhet föreligger, skattebeloppen även

vid de allra största inkomsterna måste hållas inom sådana gränser, alt en

rimlig andel kvarstår till inkomsttagarens förfogande. Så lia också skatteskalorna

blivit utformade. Vid inkomster på 500,000 kronor och en miljon kronor

— om de skulle kunna förekomma utan samband med förmögenhet —

utgå de samlade statsskatterna för närvarande med 49 procent respektive 52

procent av inkomsten, och även med det nu framlagda förslaget till höjd

värnskatt stanna beloppen vid 55 och 59 procent.

De framförda önskemålen om en begränsning av skatternas maximibelopp,

så att de inte uppgå till eller överstiga den skattskyldiges inkomster, hänga

sålunda helt och hållet samman med tillvaron av skatter på förmögenheten,

dels den sedan gammalt gällande kombinationen av inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels den relativt nyligen införda särskilda förmögenhetsskatten.

Frågan får emellertid ingen verklig aktualitet utom vid sällsynta och extrema

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

9

fall av förmögenhelsinkomst. Ännu vid en fördelning av den skattskyldiges

inkomster med två tredjedelar av arbete och en tredjedel av förmögenhet —

vilken senare antages avkasta 4 procent — skulle statsskatterna på de förut

nämnda inkomsterna om en halv och en miljon och med den nya värnskatteskalan

stanna något under 66 procent, respektive något över 69 procent.

Först då hela inkomsten förskriver sig från förmögenhet, som antingen

är mycket stor eller ger en abnormt låg avkastning, träffar man på de fall

som givit upphov till diskussionen om en maximering. Ännu vid en miljonförmögenhet

med förräntning efter 4 procent gå de samlade statsskatterna

inte upp till fullt 47 procent av inkomsten, och först vid sådana konstruerade

fall som 25 miljoners förmögenhet med en miljon i inkomst framkommer en

skatt på väl 90 procent, vilket tillsammans med kommunalskatt ger ett skattebelopp

lika stort som eller större än inkomsten. Att detta läge inträder tidigare,

alltså innan förmögenheten nått upp till denna storleksordning, när den

ger låg avkastning, är en självklar följd av förmögenhetsbeskattningen. Ytterlighetsfallen

träffar man vid förmögenheter, som av någon anledning under

någon tid lämna ingen eller nästan ingen avkastning. Om förmögenheten då är

ägarens enda inkomstkälla, kan skattebeloppet tydligen stiga till det mångdubbla

av inkomsten.

Denna konsekvens har inte varit för lagstiftarna obekant. Den följde redan

av den tidigare gällande bestämmelsen om att en sextiondedel av förmögenhetens

värde skulle läggas till den taxerade inkomsten, och skärptes genom

införande av en särskild förmögenhetsskatt, fastän sextiondedelen

sänkts till en hundradedel. Skälen för denna beskattningsform ha upprepade

gånger understrukits av statsmakterna, senast då riksdagen avvisat motioner

om en maximering av skattebeloppen under hänvisning till att ägaren av en

kanske betydande förmögenhet inte rimligen kunde befrias från all skatt,

därför att förmögenheten tillfälligtvis inte gav någon inkomst. Hans skattekraft

kunde inte anses vara mindre än den man förutsätter hos en skattedragare,

vars arbetsinkomst går upp till samma belopp som en hundradedel av

den andres förmögenhet.

Denna uppfattning att förmögenheten som sådan medför skattekraft oberoende

av inkomsten, och att man inte kan uppställa kravet, att en förmögenhetsskatt

alltid skall kunna betalas ur inkomsten utan får belasta själva

förmögenheten, har lett till att alla förslag örn maximering hittills av statsmakterna

avvisats. Å andra sidan har kunnat anföras att denna uppfattning

visserligen kan vara grundad i de fall, då belastningen av själva förmögenheten

är av övergående natur, men att läget blir ett annat vid mycket stora

förmögenheter och då skattesatserna stigit till en sådan höjd, att även vid

normal avkastning förmögenheten mera permanent behöver tagas i anspråk

för skattens erläggande.

Det är enligt min mening icke nödvändigt att nu taga upp till behandling

denna fråga, i vilken delade meningar föreligga. Behovet av skatter även på

förmögenhet för att täcka de stegrade statsutgifterna och motverka den ökade

skuldsättningen torde vara allmänt erkänt, och hur beskattningen i detta

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

hänseende bör utformas, måste bli föremål för ingående utredningar och

överläggningar. Utan att i något avseende föregripa resultatet av dessa överläggningar

synes det möjligt att överväga en viss begränsning av de sammanlagda

skatterna till staten. Därvid har det icke ansetts riktigt att göra

avsteg från principen, att skatt på förmögenhet kan utgå oberoende av inkomstens

storlek, och den begränsning som föreslås lämnar därför den särskilda

förmögenhetsskatten såtillvida orubbad, att denna under alla förhållanden

skall utgå, även om på grund därav skattebeloppet icke kommer att

nedbringas till de 80 procent av den taxerade inkomsten, som i övrigt föreslås

såsom maximum.

Beträffande anordnandet av den föreslagna skattespärren må ytterligare

följande anföras.

Enligt den inom finansdepartementet utarbetade promemorian skulle reduktionsregeln

icke omfatta kommunala utskylder. Även om det varit önskvärt

att jämväl kommunalutskylderna kunnat inordnas i systemet, lärer detta

icke vara möjligt att för närvarande genomföra. Såsom i promemorian

framhålles, skulle nämligen kommunalutskyldernas inordnande under reduktionsregeln

upprulla en rad problem, vilka för sin lösning kräva en mera

ingående utredning än som nu kan medhinnas. Reduktionsregeln torde sålunda

böra omfatta endast statsskatterna.

Beträffande formen för genomförandet av skattereduktionen lärer det till

en början vaxa klart, att spärregeln icke kan fläda i tillämpning redan vid

skatternas debitering utan alt reduktionen måste bliva beroende av en i efterhand

gjord ansökan av den skattskyldige. Huruvida skattereduktionen skall

genomföras i form av avkortning respektive restitution (alternativ I) eller i

form av avdrag å skatten (alternativ II) kan vara föremål för delade meningar.

För egen del bär jag, liksom de i ärendet hörda myndigheterna, funnit

övervägande skäl tala för att den förstnämnda formen väljes. Visserligen

är, såsom riksräkenskapsverket framhållit, avkortningen i de fall varom

här är fråga av i viss mån annan innebörd än den avkortning av skatt som

eljest förekommer, men detta torde icke utgöra något hinder för att beteckna

jämväl den ifrågavarande skattenedsättningen såsom en skatteavkortning.

Jag förordar alltså, att skattereduktionen i princip anordnas i enlighet med

det såsom alternativ I betecknade förslaget, d. v. s. i form av avkortning

respektive restitution.

Den närmare innebörden av förslaget enligt alternativ I är att, i den mån

den på grund av 1942 års taxering påförda statliga inkomst- och förmögenhetsskatten,

värnskatten och den särskilda förmögenhetsskatten sammanlagt

överstiga 80 procent av den för samma år enligt förordningen örn inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten, ökad med avdraget för

erlagda kommunalskatter men minskad med krigskonjunkturskattens grundbelopp,

avkortning respektive restitution får ske för det överskjutande beloppet;

dock att avkortningen och restitutionen högst må omfatta summan

av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten. Kammarrätten

har för sin del ifrågasatt, om icke avdrag från den taxerade in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

11

kornsten rätteligen borde ske med endast den påförda krigskonjunkturskatten.

Då såsom i promemorian angives grunden för avdraget är att den

taxerade inkomsten till motsvarande del icke är disponibel för betalning

av andra utskylder, torde avdraget böra bestämmas på sätt kammarrätten

ifrågasatt eller till allenast den påförda krigskonjunkturskatten.

Vad kammarrätten anfört rörande avfattningen av 4 § samt angående upptagande

i författningen av vissa bestämmelser rörande fullföljd av talan mot

beslut jämlikt författningen torde böra iakttagas.

Det torde, såsom i det framlagda författningsutkastet angivits, få ankomma

på Kungl. Maj:t att — därest en författning i ämnet kommer till stånd

— utfärda de närmare bestämmelser som må finnas erforderliga för tillämpning

av författningen.

I den inom finansdepartementet upprättade promemorian föreslås jämväl

visst tillägg till 2 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet, avseende

att förhindra ett obehörigt nedbringande av den särskilda förmögenhetsskatten.

Enligt förslaget skall sålunda, örn vid inkomstberäkningen godkänd

värdesättning av tillgångar i den skattskyldiges rörelse frångåtts vid uppskattningen

av förmögenheten, till grund för den i samma paragraf stadgade

reduktionen läggas det taxerade belopp, som skulle hava fastställts

om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av tillgångarna

tillämpats även vid inkomstberäkningen. Det sålunda föreslagna stadgandet

skall, enligt 2 § andra stycket i förslaget till förordning om begränsning

i vissa fall av skatt till staten, äga motsvarande tillämpning med avseende

å bestämmelserna i 2 § första stycket sistnämnda förordning. De nu

ifrågavarande bestämmelserna, mot vilka icke någon erinran framställts vid

remissförfarandet, torde få anses erforderliga för att dels förhindra att den

särskilda förmögenhetsskatten obehörigen nedbringas, dels ock anknyta

skattespärren på effektivast möjliga sätt till den inkomst som i verkligheten

kunnat disponeras av den skattskyldige. Jag tillstyrker sålunda de nu förevarande

bestämmelserna. 2 § andra stycket i förslaget till förordning om

begränsning i vissa fall av skatt till staten torde böra i förtydligande syfte

underkastas viss ändring.

Föredraganden hemställer härefter att författningsförslagen, jämkade på

sätt förut angivits, måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Renlund.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Bihang.

P. M.

angående begränsning i vissa fall av skatt till staten.

Vid upprepade tillfällen har påtalats att en skattskyldig, särskilt med den

nuvarande skattebelastningen, kan bliva påförd skatter, som uppgå till sammanlagt

högre belopp än inkomsten under det år, varå de belöpa. Yrkanden

lia framställts örn sådan begränsning av den sammanlagda skatten, att denna

icke komrne att överstiga nämnda inkomst eller viss del därav.

Ett uteslutande av inkomstskatter bestående skattesystem måste givetvis

bygga på principen, att sammanlagda beloppet av de på ett visst års inkomst

belöpande skatterna alltid understiga denna inkomst. Som bekant ingår emellertid

i det svenska skattesystemet icke blott inkomstskatter, statliga och

kommunala, utan även, förutom speciella skogsskatter, dels en kommunal

garantiskatt å fastigheter och dels en statlig skatt å förmögenhet. Den sistnämnda

uttages dels i form av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

värnskatt genom tillägg till den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade inkomsten av 1/i00 del av förmögenheten och dels såsom en särskild

skatt å förmögenhet.

Vid övervägande av, huruvida och i vilken omfattning ovanberörda för ett

rent inkomstskattesystem självklara princip lämpligen bör och av tekniska

skäl kan komma till uttryck i det svenska skattesystemet, uppställer sig till

en början frågan, huruvida en enligt nämnda princip utarbetad reduktionsregel

bör omfatta såväl kommunala utskylder som statsskatter. En reduktionsregel,

som ledde till en minskning av de kommunala utskylderna, däri

inbegripet fastighetsskatten, måste emellertid befaras komma att förorsaka

allvarliga rubbningar i kommunernas ekonomi och skulle komma i uppenbar

strid mot de för den kommunala beskattningen grundläggande principerna.

Örn kommunalutskylderna skulle medräknas vid bestämmande av det maximala

utskyldsbeloppet, synes det därför böra tagas under övervägande, huruvida

reduktionen i sin helhet borde verkställas å i det sammanlagda skattebeloppet

ingående statsskatter. Med hänsyn bland annat till grunderna för

utgörande av den kommunala fastighetsskatten samt till reglerna om avdrag

för underskott å viss förvärvskälla vid taxering till kommunal inkomstskatt

kan emellertid ofta inträffa, att de kommunala utskylderna uppgå till avsevärda

belopp, ehuru ingen eller ringa skatt till staten utgår. Örn man icke

anser sig kunna låta reduktionen drabba kommunalutskylderna, synes en sådan

i dylika fall icke kunna genomföras på annat sätt än att den skattskyldige

tillerkännes statsbidrag till gäldande av en del av kommunalutskylderna

eller att statsverket övertager betalningsansvaret gentemot kommunen. Av

det anförda lärer framgå, att införande av en reduktionsregel, som omfattade

järnväg kommunalutskylder, skulle upprulla en hel del problem, vilka kräva

en ingående utredning. Det synes därför vara nödvändigt att utesluta kommunalutskylderna

vid beräkningen av det maximala skattebeloppet.

Da under beskattningsåret erlagda allmänna skatter med undantag av

kronoutskylder, d. v. s. kommunalutskylderna i vidsträckt mening, få avdragas

vid beräkningen av den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade inkomsten, utgör denna inkomst, efter tillägg av nämnda skatte
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

13

avdrag, ett uttryck för den inkomst, den skattskyldige haft till sitt förfogande

för gäldande av de under beskattningsåret förfallande kommunalutskylderna

samt de å beskattningsårets inkomst belöpande statsskatterna. Örn

maximibeloppet för statsskatterna bestämmes till 80 procent av den taxerade

inkomsten efter tillägg av nämnda skatteavdrag, kommer således den sammanlagda

skattebördan, under förutsättning att de under beskattningsåret

erlagda kommunalutskylderna icke överstiga 20 procent av den disponibla inkomsten,

icke att uppgå till högre belopp än denna inkomst.

Om denna reduktion genomfördes utan begränsning, skulle emellertid en

skattskyldig, som ägt förmögenhet men saknat inkomst, bliva belt befriad

från erläggande av skatt till staten. Med hänsyn till den skatteförmåga^ en

förmögenhet — även om den icke för tillfället lämnar avkastning — mäste

anses representera har ansetts, att i ett dylikt fall den särskilda skatten a

förmögenhet under alla omständigheter skall utgå, varemot befrielse medgives

för den skatt å förmögenhet, som uttages i form av statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt och värnskatt.

Genom de i 2 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet meddelade

bestämmelserna reduceras den särskilda skatten å förmögenhet för skattskyldiga,

som haft ett i förhållande till förmögenheten lågt till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerat belopp. På grund av den relativa frihet

vid värdesättning av vissa tillgångar i rörelse såsom varulager m. m.,

som tillkommer rörelseidkare, i det att i regel den i räkenskaperna gjorda

värdesättningen å dessa tillgångar skall följas vid inkomstberäkningen, bär

det ansetts erforderligt att genom ett tillägg till sistnämnda författningsrum

förhindra ett obehörigt nedbringande av den särskilda förmögenhetsskatten.

I detta hänseende föreslås, att i sådana fall, då jämlikt anvisningarna till 9

och 10 §§ förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt en annan

värdesättning av ifrågavarande tillgångar tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen

än vid inkomstberäkningen, såsom grund för reduktionen av

den särskilda förmögenhetsskatten i stället för det taxerade beloppet skall

läggas det taxerade belopp, som skulle hava fastställts, örn den vid förmögenhetsuppskattningen

gjorda värdesättningen av tillgångarna tillämpats

även vid inkomstberäkningen. Sistnämnda belopp har efter avdrag av däri

ingående förmögenhetsdel ansetts utgöra ett bättre uttryck för den inkomst,

som i verkligheten kunnat disponeras, och föreslås därför jämväl skola läggas

till grund vid beräkningen av det maximala skattebeloppet.

I de fall, då den skattskyldige påförts krigskonjunkturskatt, skall den

taxerade inkomsten vid beräkning av det maximala^ skattebeloppet minskas

med grundbeloppet av krigskonjunkturskatten för året, eftersom den taxerade

inkomsten till motsvarande del icke är disponibel för betalning av

andra utskylder. Härigenom kommer, under förutsättning att den enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten

efter tillägg av kommunalutskylderna uppgår till så högt belopp att avdraget

för krigskonjunkturskattens grundbelopp kan utnyttjas, skattebegränsningen

att omfatta jämväl krigskonjunkturskatten, ehuru denna icke inräknas

i det maximala skattebeloppet.

Det har ansetts nödvändigt att göra skattebegränsningen beroende av ansökan,

då det synes vara förenat med betydande svårigheter för debiteringsförrättarna

att i samband med debiteringen verkställa de för detta ändamål

erforderliga beräkningarna samt de till grund för dessa liggande uppgifterna

örn taxerad inkomst och skatteavdrag icke finnas i längderna.

Av bifogade tabell torde framgå, att de fall, då den ifrågasatta begränsningen

av skatten kan ifrågakomma, sannolikt bliva tämligen sällsynta.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Utkast till förordning

om ändrad lydelse av förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om

särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas att 2 § i förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om

särskild skatt å förmögenhet skall erhålla ändrad lydelse på sätt här nedan

angives.

2 §.

Särskild skatt å---den skattepliktiga förmögenheten.

Har vid uppskattning av förmögenhet värdesättning av tillgångar i rörelse,

som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen,

frångåtts, skall till grund för tillämpning av den i föregående stycke

meddelade bestämmelsen läggas det taxerade belopp som skulle hava fastställts,

örn den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av

tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen.

Beskattningsbar förmögenhet utföres---hundratal kronor, bortfaller.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

15

Alt. I.

Utkast till förordning

om begränsning i vissa fall av skatt till staten.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Skattskyldig äger under i denna förordning angivna förutsättningar i den

omfattning nedan sägs åtnjuta avkortning av honom på grund av taxering

för taxeringsåret. 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

värnskatt eller restitution av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner

i förening.

2 §•

Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna

förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av

taxering för taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiger 80

procent av den för honom samma år enligt förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag

för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § nämnda förordning må hava

vid taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med grundbeloppet

av krigskonjunkturskatt för året, dock att avkortningen och restitutionen

sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga inkomst- och

förmögenhetsskatten och värnskatten.

Vid tillämpning av nu meddelade bestämmelser skall vad i 2 § fjärde stycket

förordningen om särskild skatt å förmögenhet stadgas äga motsvarande

tillämpning.

3 §.

Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand

avse den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan

i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast

till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat

avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.

Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.

4 §.

Ansökan örn avkortning av påförd skatt eller restitution av erlagd skatt

eller örn båda dessa förmåner skall av sökanden ingivas eller i betalt brev

med posten insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han år 1942

taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han taxerats

till sådan skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.

Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet

tillhanda inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

i 2 § förmärs, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning

icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande

av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten

eller Kungl. Maj :t meddelat utslag angående taxering år 1942, skall tiden

för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens utslag vunnit laga

kraft eller Kungl. Maj:ts utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Majit.

5 §•

Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet

antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden

honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda

dessa åtgärder.

6 §•

Därest efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna

förordning meddelats, skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1942 så ändras

att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än som

skett, åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning

av den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen,

som föranledes av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen

eller restitutionen.

7 §.

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av

Kungl. Majit.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

17

Alt. II.

Utkast till förordning

om begränsning i vissa fall av skatt till staten.

Härigenom förordnas som följer.

1 8.

Den som på grund av taxering för taxeringsåret 1942 påförts statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet

med ett belopp sammanlagt överstigande 80 procent av den för honom samma

år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade

inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för erlagda allmänna

skatter jämlikt 4 § nämnda förordning må hava vid taxeringen medgivits,

men minskad i förekommande fall med grundbeloppet av krigskonjunkturskatt

för året äger åtnjuta avdrag å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

och värnskatten med det överskjutande beloppet.

Avdraget verkställes i första hand å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

och, i den mån avdraget uppgår till högre belopp än denna, å

värnskatten.

Vid tillämpning av nu meddelade bestämmelser skall vad i 2 § fjärde

stycket förordningen örn särskild skatt å förmögenhet stadgas äga motsvarande

tillämpning.

2 §.

Den som vill komma i åtjnutande av skatteavdrag enligt denna förordning

har att därom göra ansökan, vilken skall av sökanden ingivas eller i

betalt brev med posten insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han

år 1942 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest

han detta år taxerats till sådan skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.

Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda

inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder, varom

i 1 § förmäles, vid äventyr att skatteavdrag icke må beviljas. Därest de i 1 §

angivna förutsättningarna för åtnjutande av skatteavdrag föreligga först

efter det kammarrätten eller Kungl. Majit meddelat utslag angående taxering

år 1942, skall tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens

utslag vunnit laga kraft eller Kungl. Majits utslag meddelats.

Ansökan göres å blankett enligt formulär som fastställes av Kungl. Majit.

3 8.

I frågor örn rätt till skatteavdrag enligt denna förordning har i 2 8 omförmälda

myndighet att så snart ske kan meddela beslut. I samband härmed

skall till sökanden kostnadsfritt återbetalas vad han må hava för mycket

erlagt. Å återbetalat belopp utgår icke ränta.

Därest beslut örn avdrag meddelas, innan slutlig upphörd av de utskyl
Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 359. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

der avdraget avser äger rum, må avdraget tillgodoräknas den skattskyldige

genom avkortning.

Underrättelse örn beslutet skall ofördröjligen tillställas sökanden och vederbörande

debiteringsförrättare.

4 8.

Därest efter det beslut örn skatteavdrag enligt denna förordning meddelats

skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1942 så ändras att avdraget bör

beräknas till annat belopp än som skett, åligger det myndighet, som har att

vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av den ändrade taxeringen, att vidtaga

jämväl sådan ändring i debiteringen, som föranledes av de ändrade

grunderna för avdragets beräkning.

5 §.

Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning

skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är

stadgat.

6 8.

Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av

Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

t

tia

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

19

Tabeller

till belysande av verkningarna av den föreslagna nya spärregeln.

För att belysa verkningarna av den i promemorian föreslagna nya spärrregeln

hava bilagda tabeller I och II utarbetats.

I tabell I angivas för vissa förmögenhets- och mkomstbelopp den statliga

inkomst- och förmögenhetsskatten med bottenskatt efter 150 procent samt

värnskatten för budgetåret 1941/42 dels vid tillämpning av den nya sparrregeln

och dels utan tillämpning av denna spärregel; de senare skattebeloppen

upptagas inom parentes. Dessutom uppföres för motsvarande förmögenhets-

och inkomstbelopp den särskilda förmögenhetsskatten med angivande

i förekommande fall inom parentes av den förmögenhetsskatt, som

skolat utgå, därest reduktion av förmögenheten enligt den för denna skatt

gällande spärregeln icke ägt rum. I tabellen har slutligen angivits den sammanlagda

skatt, som vid tillämpning av den föreslagna spärregeln skall utgå,

ävensom den minskning i gällande skatter, som kommer att inträda vid bifall

till förslaget.

I tabell II hava sammanförts ur tabell I exempel på den minskning i totalt

skattebelopp, som skulle inträda på grund av den nya spärregeln vid

skilda kombinationer av inkomst och förmögenhet. Lodräta streck mellan

de exemplifierande skattebeloppen ange, att reduktion av skatten förekommer;

vågräta streck utmärka åter, att reduktion av skatten icke ifrågakommer

för den kombination av inkomst och förmögenhet, som strecket avser.

Med den utformning, som den föreslagna spärregeln erhållit, är det uppenbarligen

likgiltigt av vad slag inkomsten är, om den härrör av förmögenhet

eller av arbete.

Vissa hållpunkter för en beräkning av det antal skattskyldiga, som kan

komma att beröras av förslaget, ävensom av förslagets verkningar i avseende

å statens skatteintäkter torde kunna utvinnas genom en jämförelse mellan

de i tabell II förekommande uppgifterna och uppgifter om inkomst- och

förmögenhetsfördelningen. Dylika uppgifter återfinnas i Statistisk årsbok för

år 1941, sid. 310—311, och i 1936 års skattekommittés betänkande med förslag

till omläggning av den direkta statsbeskattningen (SOU 1937: 42) å sid.

295, därvid bör erinras, att de å sistnämnda ställe meddelade uppgifterna avse

endast de personer, sorn omfattas av 1936 års partiella folkräkning, eller

cirka en femtedel av antalet för hela riket.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Tabell I,

belysande verkningarna av föreslagen spärregel avseende den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten,

värnskatten och särskilda skatten å förmögenhet av innebörd att summan av dessa

tre skatter e] må överstiga 80 procent av den taxerade inkomsten ökad med erlagda kommunalutskylder.

Nedsättningen på grund av den föreslagna spärregeln skall ej beröra den enligt

gällande bestämmelser fastställda förmögenhetsskatten.

Exemplen avse makar utan barn i ortsgrupp III och den kommunala utdebiteringen har

antagits utgöra 10 procent.

Förmögen-

het,

Till stath

ink. o. förm.-skatl

taxerad inkomst

ökad med komm.- utskylder

Statsskatter i kronor

(Beloppen inom parentes utvisa skatten före

reduktionerna)

Minskning

på grund

av den före- slagna

kronor

Total

kronor

80 *

därav

Kronor

/

St. ink. o.

förm.-skatt

150 %

Värnskatt

för år

1941/42

Särskild

skatt å för- mögenhet

Summa

spärregeln

kronor

1

2

3

4

5

6

7

8

100,000

0

—

—

(5.00)

5.00

(160.00)

5.00

5.00

300,000

0

(64.80)

(48.00)

90.00

(910.00)

90.00

112.80

300,000

200

160

2.00

(78.30)

58.00

100.00

(910.00)

160.00

76.30

300,000

300

240

69.50

(85.05)

63.00

107.50

(910.00)

240.00

15.55

300,000

400

320

91.80

68.00

115.00

(910.00)

274.80

500,000

0

~r~

(199.80)

(148.00)

235.00

(1,910.00)

235.00

347.80

500,000

500

400

(240.45)

127.50

(175.30)

272.50

(1,910.00)

400.00

288.25

500,000

900

720

222.80

(271.80)

196.20

301.00

(1,910.00)

720.00

49.00

500,000

1,000

800

280.05

201.70

308.50

790.25

—

1,000,000

0

—

(641.10)

(442.40)

710.00

(4,410.00)

710.00

1,083.50

1,000,000

500

400

(699.05)

(474.90)

760.00

(4,410.00)

760.00

1.173.95

1,000,000

1,000

800

(755.46)

(506.10)

808.00

(4,410.00)

808.00

1,261.65

1,000,000

3,000

2,400

741.60

(983.12)

650.00

1,008.50

(4,410.00)

2,400.00

241.62

1,000,000

4,000

3,200

1,106.87

722.00

1,121.00

(4,410.00)

2,949.87

—

3,000,000

0

-- •

(3,986.30)

(2,664.40)

3,160.00

(16,410.00)

3,160.00

6,650.70

3,000,000

1,000

800

(4,199.45)

(2,801.60)

3,282.60

(16,410.00)

3,282.50

7,001.05

3,000,000

20,000

16,000

4,958.80

(8,162.87)

5,418.00

5,623.20

(16,410.00)

16,000.00

3,204.07

3,000,000

30,000

24,000

10,067.80

(10,480.37)

6,959.00

6,973.20

(16,410.00)

24,000.00

412.57

3,000,000

40,000

32,000

12,959.87

8,579.00

8.323.20

(16,410.00)

29,862.07

—

5,000,000

0

(8,654.70)

(5,723.60)

5,910.00

(28,410.00)

5,910.00

14,378.30

5,000,000

1,000

800

(8,907.05)

(5,880.40)

6,057.00

(28,410.00)

6,057.00

14,787.45

5,000,000

50,000

40,000

13,527.80

(21,587.37)

13,799.00

12,673.20

(28,410.00)

40.000.00

8,059.67

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 359.

21

Förmögen-

het,

Till stath

ink. o. förm.-skatt

taxerad inkomst

ökad med komm.- utskylder

Statsskatter i kronor

(Beloppen inom parentes utvisa skatten före

reduktionerna)

Minskning

på grund

av den före- slagna

kronor

Total

kronor

80 *

därav

kronor

St. ink. o.

förm.-skatt

150 *

Värnskatt

för år

1941/42

Särskild

skatt å för- mögenhet

Summa

spärregeln

kronor

1

2

8

4

5

6

7

8

5,000,000

90,000

72,000

32,921.55

(33,459.87)

21,005.25

18,073.20

(28,410.00)

72,000.00

537.82

5,000,000

100,000

80.000

36,496.87

22,850.25

19,423.20

78,770.32

—

10,000,000

0

—

(23,048.10)

(14,682.80)

13,410.00

(58,410.00)

13,410.00

37,730.90

10,000,000

1,000

800

(23,339.65)

(14,859.20)

13,557.00

(58,410.00)

13,557.00

38,198.86

10,000,000

100,000

80,000

19,976.55

(53,371.87)

33,100.25

26,923.20

(58,410.00)

80,000.00

33,395.32

10,000,000

300,000

240.000

111,875.80

(120,843.87)

74,201.60

53,923.20

(58,410.00)

240,000.00

8,968.57

10,000,000

400,000

320,000

154,818.87

94,901.50

58,410.00

308,130.37

—

Tabell II,

utvisande minskningen av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten vid

tillämpning av den föreslagna spärregeln för nedannämnda inkomst- och förmögenhetskombinationer

(avseende makar utan barn i ortsgrupp III).

Inkomst,

kronor

100,000

300,000

500,000

1 milj.

3 milj. ( 5 milj.

10 milj.

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor kronor

kronor

Förmögenhet

Minskning av inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt, kronor

0

100

200

300

400

500

600

900

1,000

2,000

3.000

5.000

10,000

20,000

30.000

50.000

90.000

100,000

200,000

300.000

400.000

5.00

112.80

i

347

76.80

15.55

—

281

_

49

1,083.60

1,173.96

1,261.55

I

241.62

6,650.70

7,001.05

3,204.07

412.67

14,378.30

14,787.46

8,059.67

537.82

37,730.90

38,198.86

33,395.82

8,9^8.57

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 359.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:439 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 a1 i texten
  2. BevU 1942:45 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 a1 i texten