Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt d förmögenhet, m. m
1942-05-29 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:359, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt d förmögenhet, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 359.
1
Nr 359.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt d förmögenhet,
m. m.; given Stockholms slott den 29 maj 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av
2 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet,
dels ock förordning örn begränsning i vissa fall av skatt till staten.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1952. t sami. Nr 359.
1
2
Kungl. Maj.ts pr</position nr 359.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17
juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild
skatt å förmögenhet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §•
Särskild skatt---beskattningsbara förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet utgör---1 § förmäles.
Därest för —---- skattepliktiga förmögenheten.
Har vid uppskattning av förmögenhet den värdesättning av tillgångar i rörelse,
som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen,
frångåtts, skall till grund för tillämpning av den i föregående
stycke meddelade bestämmelsen läggas det taxerade belopp som skulle hava
fastställts, örn den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen
av tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen.
Beskattningsbar förmögenhet utföres —---kronor, bortfaller.
Denna förordning träder omedelbart i kraft.
1 Senaste lydelse se 1940: 257.
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
3
Förslag
till
förordning om begränsning i vissa fall av skatt till staten.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Skattskyldig äger under de förutsättningar och i den omfattning nedan
sägs åtnjuta avkortning av honom på grund av taxering för taxeringsåret
1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt eller
restitution av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner i förening.
2 §.
Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna
förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av
taxering för taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiga
80 procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed
avdrag för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning
må hava vid taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med
den skattskyldige för samma år påförd krigskonjunkturskatt, dock att avkort - ningen och restitutionen sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten.
Vid tillämpning av nu meddelade bestämmelser skall i fråga om den taxerade
inkomsten vad i 2 § fjärde stycket förordningen örn särskild skatt å förmögenhet
stadgas äga motsvarande tillämpning.
3 §.
Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand
avse den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.
Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan
i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast
till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat
avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.
Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.
4 §.
Den sorn enligt denna förordning vill åtnjuta avkortning av påförd skatt
eller restitution av erlagd skatt eller båda dessa förmåner har att därom
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
göra ansökan, vilken skall av sökanden ingivas eller i betalt brev nied posten
insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han år 1942 taxerats
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han taxerats till sådan
skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.
Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda
inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom
i 2 § förmäles, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning
icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande
av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten
eller Kungl. Maj:t meddelat utslag angående taxering år 1942, skall
tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens utslag vunnit
laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag meddelats.
Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Maj:t.
5 §.
Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet
antingen meddela förordnande örn avkortning eller tillställa sökanden
honom tillkommande restituera! belopp över postgiro eller ock vidtaga båda
dessa åtgärder.
6 §•
Därest efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna
förordning meddelats skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1942 så ändras,
att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än
som skett, åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning
av den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen,
som förani edes av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen
eller restitutionen.
7 §•
Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning
skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är stadgat.
8 §.
Nämnare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av
Kungl. Maj:t.
Denna förordning träder omedelbart i kraft.
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
29 maj 19U2.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga angående begränsning
i vissa fall av skatt till staten samt anför därvid följande.
Frågan örn en skattespärr upptogs till behandling i en vid 1939 års lagtima
riksdag inom första kammaren väckt motion (nr 154) vari hemställdes,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande
möjligheterna att i skattelagarna införa en bestämmelse att i sammanlagd
skatt icke av någon finge utkrävas mera än ett belopp lika med den verkligt
beskattningsbara inkomsten.
I sitt betänkande (nr 19) i anledning av motionen hänvisade bevillningsutskottet
till sitt av 1938 års riksdag godkända betänkande (nr 32) i anledning
av propositionen nr 258 med förslag till omläggning av den direkta
statsbeskattningen m. m. — i vilket betänkande utskottet framhållit, att
spörsmålet om utformandet av den för den särskilda förmögenhetsskatten
gällande reduktionsregeln vöre av den natur, att spörsmålet borde upptagas
till prövning så snart erfarenheter örn verkningarna av regelns tillämpning
vunnits — samt sade sig förutsätta att Kungl. Majit, så snart förutsättningarna
för en översyn över bestämmelserna i ämnet vore för handen, upptoge
frågan till förnyad prövning. Utskottet hemställde, att motionen icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd. Fem reservanter inom utskottet ansågo,
att riksdagen borde hos Kungl. Majit hemställa örn förslag rörande en skattespärr.
Riksdagen godkände emellertid utskottsbetänkande!.
Frågan behandlades sedermera tämligen utförligt av mig i propositionen
till 1939 års urtima riksdag (nr 78) med förslag till förordning örn värnskatt,
m. m. Rörande verkningarna av den föreslagna värnskatten framhöll
jag bl. a., att för ren arbetsinkomst skulle den sammanlagda statsbeskattningen
icke komma att överstiga 45 å 50 procent av inkomsten. När det
gällde förmögenhetsinkomster bleve belastningen avsevärt större. Vid en antagen
förmögenhetsavkastning av 3 procent utgjorde den sammanlagda beskattningen,
räknad i procent av inkomsten, vid en förmögenhet å 1,000,000
kronor c:a 42 procent och vid en förmögenhet å 5,000,000 kronor cia 72
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
procent. Vid lägre avkastning bleve givetvis procenttalen än högre. Därest
i undantagsfall förmögenhet måste tillgripas för skattens erläggande — en
situation som för övrigt redan enligt dittills gällande grunder ej kunde undgås
då avkastningen å förmögenheten varit ringa eller ingen — torde i dåvarande
läge och med tanke på värnskattens karaktär av uttaxering för
helt extraordinära utgifter berättigade invändningar häremot icke kunna
göras. Jag tilläde, att för den händelse förmögenhetsbeskattningen måste
ytterligare skärpas frågan om en utvidgning av möjligheterna till erhållande
av reduktion av skatten borde upptagas till övervägande. Att skapa en särskild
reduktionsregel för värnskatten torde icke vara påkallat och syntes
för övrigt icke kunna genomföras på annat sätt än medelst en generell spärr
avseende den samlade statsbeskattningen och uttryckt i procent av inkomsten.
Då redan enligt förut gällande grunder en mycket hög procentuell belastning
av inkomsten förekomme i de fall där förmögenheten vore stor men
inkomsten ringa eller ingen, skulle en dylik spärr medföra, att ifrågavarande
förmögenhetsägare ej alls drabbades av värnskatten. Ur de synpunkter,
som anlagts å denna beskattning, skulle ett dylikt resultat icke vara tillfredsställande.
I två i anledning av propositionen väckta likalydande motioner (I: 34 och
II: 41) föreslogs en spärregel av innehåll, att värnskatten i förekommande
fall skulle reduceras så, att den tillsammans med övriga på grund av 1939
års taxering debiterade skatter till stat och kommun icke överstege den
skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomst minskad
med ortsavdraget.
Första särskilda utskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 67) alt det icke
kunde anses orimligt, att en ägare av förmögenhet utan taxerad inkomst
skulle erlägga lika stor värnskatt som en skattskyldig utan förmögenhet
men med en inkomst, som utgjorde Vioo av förmögenheten. Utskottet avstyrkte
därför motionerna men ville understryka mitt uttalande att, därest
förmögenhetsbeskattningen måste ytterligare skärpas, frågan om utvidgning
av reduktionsmöjligheterna borde upptagas till övervägande. Fem reservanter
inom utskottet biträdde motionsförslaget. Detta blev dock icke anlaget av
liksdagen.
I anledning av vad sålunda förekommit hava av f. d. kammarrättsrådet
E. Sivert såsom sakkunnig inom finansdepartementet utarbetats dels två
olika alternativ (betecknade alternativ I och alternativ II) till »förordning
om begränsning i vissa fall av skatt till staten», dels utkast till »förordning
om ändrad lydelse av förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild
skatt å förmögenhet», dels ock en promemoria i ämnet. Vidare hava utarbetats
vissa tabeller till belysande av verkningarna av den föreslagna nya
spärregeln. Författningsutkasten, promemorian och tabellerna torde få såsom
bihang fogas till statsrådsprotokollet i ärendet. Beträffande handlingarnas innehåll
får jag hänvisa till bihanget.
över de inom finansdepartementet upprättade författningsförslagen ha utlåtanden
efter remiss avgivits av kammarrätten och riksräkenskapsverket.
Kungl. Maj.ts proposition nr 3ö9.
7
Kammarrätten har därvid inledningsvis såsom sin åsikt uttalat, att ehuru
det måste anses såsom en brist i förslaget, att kommunalutskylderna icke
kunnat inordnas i systemet på grund av tekniska skäl, det likväl vore ett
steg i rätt riktning, att åtgärder vidtoges för att statsskatterna å inkomst och
förmögenhet skola kunna bestridas av inkomsten. Kammarrätten hade sålunda
icke något att erinra mot det remitterade förslaget i princip.
Beträffande beräkningen av den inkomst, som enligt förslaget skulle läggas
till grund för bestämmande av det maximala skattebeloppet, har kammarrätten
ifrågasatt, örn det icke vore mest logiskt att i förekommande fall
minska den taxerade inkomsten med påförd krigskonjunkturskatt i stället
för, såsom föreslagits, med grundbeloppet av krigskonjunkturskatten.
Av de båda alternativa författningsutkasten har kammarrätten ansett, att
det med »Alt. I» betecknade vore att föredraga, enär detta utkast syntes
vara så avfattat, att vidlyftigare tillämpningsföreskrifter knappast vore erforderliga,
vartill komme att detta alternativ till formen anslöte sig till redan
utfärdad författning på likartat område.
Därest nämnda alternativ valdes syntes emellertid 4 § böra formuleras i
anslutning till formuleringen av ingressen till 2 § »Alt. II». Vidare syntes
det kammarrätten lämpligt att i »Alt. I» införa bestämmelser motsvarande
bestämmelserna i 5 § »Alt. II».
Mot utformningen av förslaget till förordning om ändrad lydelse av förordningen
den 17 juni 1938 (nr 370) örn särskild skatt å förmögenhet hade
kammarrätten intet att erinra.
Riksräkenskapsverkets utlåtande är av följande huvudsakliga innehåll.
Beträffande den materiella innebörden av den föreslagna spärregeln synas
hava anförts bärande skäl för att i maximibeloppet skola inrymmas
endast den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, värnskatten och den
särskilda förmögenhetsskatten. Kommunalutskylderna hava icke i någon
mån blivit delaktiga av reduktionen.
En regel som, i likhet med den föreslagna, åsyftar viss begränsning av
beloppen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten
är av samma innebörd som de föreskrifter i skatteförfattningama, vilka
avse beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt på
grundval av det efter åsatt taxering fastställda beskattningsbara beloppet.
Egentligen borde en sådan spärregel därför träda i tillämpning redan vid skatternas
debitering och reduktionen verkställas av debiteringsförrättaren utan
ansökan från den skattskyldiges sida.
Den föreslagna spärregeln har emellertid erhållit en sådan utformning, att
nyss angivna ordning för reduktionens verkställande icke torde kunna anlitas.
Reduktionen har gjorts beroende av storleken av den taxerade inkomsten
med tillägg av erlagda kommunalutskyldcr, bortsett från de fall då
taxering till krigskonjunkturskatt ifrågakommer. Den taxerade inkomsten
och kommunalutskylderna, vilka båda varit kända vid taxeringens verkställande,
framgå emellertid ej av taxeringslängderna, med ledning av vilka
debiteringen verkställes. Å andra sidan kunna för reduktionen erforderliga
uppgifter icke angivas i samband med själva taxeringen, enär skattesatserna
då icke äro fastställda. En ansökan från den skattskyldige synes under
alla förhållanden vara erforderlig för att reduktionsregeln skall kunna
bringas i tillämpning. Örn en ansökan förelåge vid debiteringstillfället, skul
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 3ö9.
Departements
chefen.
le visserligen en sådan samverkan mellan debiteringsförrättaren och vederbörande
taxeringsnämndsordförande kulma åvägabringas, att reduktionen
kunde beaktas redan vid detta tillfälle. Möjligheten alt därvid verkställa
en reduktion enligt den föreslagna regeln synes emellertid ändock i vissa
fall utesluten. Enligt denna regel skall nämligen för bestämmande av maximibeloppet
av skatten från den taxerade inkomsten med tillägg av erlagda
kommunalutskylder i förekommande fall avdragas grundbeloppet av krigskonjunkturskatt
för året. Men detta grundbelopp är icke känt vid tiden för
debiteringen av inkomst- och förmögenhetsskatten. I de fall, då taxering till
krigskonjunkturskatt vore att emotse, kunde debiteringsfrågan alltså ej slutligt
lösas förrän grundbeloppet av krigskonjunkturskatten för året blivit
fastställt.
Vid nu angivna förhållanden synes någon annan möjlighet icke föreligga
än att de ifrågavarande skatterna debiteras i vanlig ordning utan hänsyn till
förefintligheten av spärregeln samt att denna debitering, som sålunda blivit
»felaktig», rättas i efterhand.
Beträffande formen för en justering av den verkställda debiteringen vill
riksräkenskapsverket bär erinra, att, då genom oriktig debitering utskyld
påförts skattskyldig med för högt belopp, rättelse enligt § 22 uppbördsreglementet
sker genom avkortning. Ett sådant fall företer en viss likhet med
det fall att förutsättningar funnits för tillämpning av spärregeln. Den skillnaden
föreligger dock, att i det senare fallet möjlighet överhuvudtaget icke
varit för handen att tillämpa de för fallet gällande beskattningsreglerna riktigt,
medan sådan möjlighet funnits i det förra fallet. Någon mera vägande
erinran torde dock icke kunna göras mot att institutet avkortning anlitas
för utvinnande av den åsyftade reduktionen, ehuru det måste medges, att avkortningen
i föreliggande fall är av teknisk art. Denna utväg synes ock vara
att föredraga framför utbildande av en ny form för nedsättning i utskylder,
vilka faktiskt debiterats. Riksräkenskapsverket får alltså förorda, att bestämmelserna
örn verkställandet av den föreslagna reduktionen utformas i anslutning
till det med alternativ I betecknade författningsutkastet.
Av den lämnade redogörelsen framgår, alt frågan örn en begränsning av
det sammanlagda belopp en skattskyldig har att erlägga till staten eller till
stat och kommun vid flera tillfällen under de senaste åren varit föremål för
behandling av statsmakterna. Det har därvid tydligen rått enighet om att vid
arbetsinkomst, alltså då ingen förmögenhet föreligger, skattebeloppen även
vid de allra största inkomsterna måste hållas inom sådana gränser, alt en
rimlig andel kvarstår till inkomsttagarens förfogande. Så lia också skatteskalorna
blivit utformade. Vid inkomster på 500,000 kronor och en miljon kronor
— om de skulle kunna förekomma utan samband med förmögenhet —
utgå de samlade statsskatterna för närvarande med 49 procent respektive 52
procent av inkomsten, och även med det nu framlagda förslaget till höjd
värnskatt stanna beloppen vid 55 och 59 procent.
De framförda önskemålen om en begränsning av skatternas maximibelopp,
så att de inte uppgå till eller överstiga den skattskyldiges inkomster, hänga
sålunda helt och hållet samman med tillvaron av skatter på förmögenheten,
dels den sedan gammalt gällande kombinationen av inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels den relativt nyligen införda särskilda förmögenhetsskatten.
Frågan får emellertid ingen verklig aktualitet utom vid sällsynta och extrema
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
9
fall av förmögenhelsinkomst. Ännu vid en fördelning av den skattskyldiges
inkomster med två tredjedelar av arbete och en tredjedel av förmögenhet —
vilken senare antages avkasta 4 procent — skulle statsskatterna på de förut
nämnda inkomsterna om en halv och en miljon och med den nya värnskatteskalan
stanna något under 66 procent, respektive något över 69 procent.
Först då hela inkomsten förskriver sig från förmögenhet, som antingen
är mycket stor eller ger en abnormt låg avkastning, träffar man på de fall
som givit upphov till diskussionen om en maximering. Ännu vid en miljonförmögenhet
med förräntning efter 4 procent gå de samlade statsskatterna
inte upp till fullt 47 procent av inkomsten, och först vid sådana konstruerade
fall som 25 miljoners förmögenhet med en miljon i inkomst framkommer en
skatt på väl 90 procent, vilket tillsammans med kommunalskatt ger ett skattebelopp
lika stort som eller större än inkomsten. Att detta läge inträder tidigare,
alltså innan förmögenheten nått upp till denna storleksordning, när den
ger låg avkastning, är en självklar följd av förmögenhetsbeskattningen. Ytterlighetsfallen
träffar man vid förmögenheter, som av någon anledning under
någon tid lämna ingen eller nästan ingen avkastning. Om förmögenheten då är
ägarens enda inkomstkälla, kan skattebeloppet tydligen stiga till det mångdubbla
av inkomsten.
Denna konsekvens har inte varit för lagstiftarna obekant. Den följde redan
av den tidigare gällande bestämmelsen om att en sextiondedel av förmögenhetens
värde skulle läggas till den taxerade inkomsten, och skärptes genom
införande av en särskild förmögenhetsskatt, fastän sextiondedelen
sänkts till en hundradedel. Skälen för denna beskattningsform ha upprepade
gånger understrukits av statsmakterna, senast då riksdagen avvisat motioner
om en maximering av skattebeloppen under hänvisning till att ägaren av en
kanske betydande förmögenhet inte rimligen kunde befrias från all skatt,
därför att förmögenheten tillfälligtvis inte gav någon inkomst. Hans skattekraft
kunde inte anses vara mindre än den man förutsätter hos en skattedragare,
vars arbetsinkomst går upp till samma belopp som en hundradedel av
den andres förmögenhet.
Denna uppfattning att förmögenheten som sådan medför skattekraft oberoende
av inkomsten, och att man inte kan uppställa kravet, att en förmögenhetsskatt
alltid skall kunna betalas ur inkomsten utan får belasta själva
förmögenheten, har lett till att alla förslag örn maximering hittills av statsmakterna
avvisats. Å andra sidan har kunnat anföras att denna uppfattning
visserligen kan vara grundad i de fall, då belastningen av själva förmögenheten
är av övergående natur, men att läget blir ett annat vid mycket stora
förmögenheter och då skattesatserna stigit till en sådan höjd, att även vid
normal avkastning förmögenheten mera permanent behöver tagas i anspråk
för skattens erläggande.
Det är enligt min mening icke nödvändigt att nu taga upp till behandling
denna fråga, i vilken delade meningar föreligga. Behovet av skatter även på
förmögenhet för att täcka de stegrade statsutgifterna och motverka den ökade
skuldsättningen torde vara allmänt erkänt, och hur beskattningen i detta
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 359.
hänseende bör utformas, måste bli föremål för ingående utredningar och
överläggningar. Utan att i något avseende föregripa resultatet av dessa överläggningar
synes det möjligt att överväga en viss begränsning av de sammanlagda
skatterna till staten. Därvid har det icke ansetts riktigt att göra
avsteg från principen, att skatt på förmögenhet kan utgå oberoende av inkomstens
storlek, och den begränsning som föreslås lämnar därför den särskilda
förmögenhetsskatten såtillvida orubbad, att denna under alla förhållanden
skall utgå, även om på grund därav skattebeloppet icke kommer att
nedbringas till de 80 procent av den taxerade inkomsten, som i övrigt föreslås
såsom maximum.
Beträffande anordnandet av den föreslagna skattespärren må ytterligare
följande anföras.
Enligt den inom finansdepartementet utarbetade promemorian skulle reduktionsregeln
icke omfatta kommunala utskylder. Även om det varit önskvärt
att jämväl kommunalutskylderna kunnat inordnas i systemet, lärer detta
icke vara möjligt att för närvarande genomföra. Såsom i promemorian
framhålles, skulle nämligen kommunalutskyldernas inordnande under reduktionsregeln
upprulla en rad problem, vilka för sin lösning kräva en mera
ingående utredning än som nu kan medhinnas. Reduktionsregeln torde sålunda
böra omfatta endast statsskatterna.
Beträffande formen för genomförandet av skattereduktionen lärer det till
en början vaxa klart, att spärregeln icke kan fläda i tillämpning redan vid
skatternas debitering utan alt reduktionen måste bliva beroende av en i efterhand
gjord ansökan av den skattskyldige. Huruvida skattereduktionen skall
genomföras i form av avkortning respektive restitution (alternativ I) eller i
form av avdrag å skatten (alternativ II) kan vara föremål för delade meningar.
För egen del bär jag, liksom de i ärendet hörda myndigheterna, funnit
övervägande skäl tala för att den förstnämnda formen väljes. Visserligen
är, såsom riksräkenskapsverket framhållit, avkortningen i de fall varom
här är fråga av i viss mån annan innebörd än den avkortning av skatt som
eljest förekommer, men detta torde icke utgöra något hinder för att beteckna
jämväl den ifrågavarande skattenedsättningen såsom en skatteavkortning.
Jag förordar alltså, att skattereduktionen i princip anordnas i enlighet med
det såsom alternativ I betecknade förslaget, d. v. s. i form av avkortning
respektive restitution.
Den närmare innebörden av förslaget enligt alternativ I är att, i den mån
den på grund av 1942 års taxering påförda statliga inkomst- och förmögenhetsskatten,
värnskatten och den särskilda förmögenhetsskatten sammanlagt
överstiga 80 procent av den för samma år enligt förordningen örn inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten, ökad med avdraget för
erlagda kommunalskatter men minskad med krigskonjunkturskattens grundbelopp,
avkortning respektive restitution får ske för det överskjutande beloppet;
dock att avkortningen och restitutionen högst må omfatta summan
av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten. Kammarrätten
har för sin del ifrågasatt, om icke avdrag från den taxerade in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
11
kornsten rätteligen borde ske med endast den påförda krigskonjunkturskatten.
Då såsom i promemorian angives grunden för avdraget är att den
taxerade inkomsten till motsvarande del icke är disponibel för betalning
av andra utskylder, torde avdraget böra bestämmas på sätt kammarrätten
ifrågasatt eller till allenast den påförda krigskonjunkturskatten.
Vad kammarrätten anfört rörande avfattningen av 4 § samt angående upptagande
i författningen av vissa bestämmelser rörande fullföljd av talan mot
beslut jämlikt författningen torde böra iakttagas.
Det torde, såsom i det framlagda författningsutkastet angivits, få ankomma
på Kungl. Maj:t att — därest en författning i ämnet kommer till stånd
— utfärda de närmare bestämmelser som må finnas erforderliga för tillämpning
av författningen.
I den inom finansdepartementet upprättade promemorian föreslås jämväl
visst tillägg till 2 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet, avseende
att förhindra ett obehörigt nedbringande av den särskilda förmögenhetsskatten.
Enligt förslaget skall sålunda, örn vid inkomstberäkningen godkänd
värdesättning av tillgångar i den skattskyldiges rörelse frångåtts vid uppskattningen
av förmögenheten, till grund för den i samma paragraf stadgade
reduktionen läggas det taxerade belopp, som skulle hava fastställts
om den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av tillgångarna
tillämpats även vid inkomstberäkningen. Det sålunda föreslagna stadgandet
skall, enligt 2 § andra stycket i förslaget till förordning om begränsning
i vissa fall av skatt till staten, äga motsvarande tillämpning med avseende
å bestämmelserna i 2 § första stycket sistnämnda förordning. De nu
ifrågavarande bestämmelserna, mot vilka icke någon erinran framställts vid
remissförfarandet, torde få anses erforderliga för att dels förhindra att den
särskilda förmögenhetsskatten obehörigen nedbringas, dels ock anknyta
skattespärren på effektivast möjliga sätt till den inkomst som i verkligheten
kunnat disponeras av den skattskyldige. Jag tillstyrker sålunda de nu förevarande
bestämmelserna. 2 § andra stycket i förslaget till förordning om
begränsning i vissa fall av skatt till staten torde böra i förtydligande syfte
underkastas viss ändring.
Föredraganden hemställer härefter att författningsförslagen, jämkade på
sätt förut angivits, måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Renlund.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
Bihang.
P. M.
angående begränsning i vissa fall av skatt till staten.
Vid upprepade tillfällen har påtalats att en skattskyldig, särskilt med den
nuvarande skattebelastningen, kan bliva påförd skatter, som uppgå till sammanlagt
högre belopp än inkomsten under det år, varå de belöpa. Yrkanden
lia framställts örn sådan begränsning av den sammanlagda skatten, att denna
icke komrne att överstiga nämnda inkomst eller viss del därav.
Ett uteslutande av inkomstskatter bestående skattesystem måste givetvis
bygga på principen, att sammanlagda beloppet av de på ett visst års inkomst
belöpande skatterna alltid understiga denna inkomst. Som bekant ingår emellertid
i det svenska skattesystemet icke blott inkomstskatter, statliga och
kommunala, utan även, förutom speciella skogsskatter, dels en kommunal
garantiskatt å fastigheter och dels en statlig skatt å förmögenhet. Den sistnämnda
uttages dels i form av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och
värnskatt genom tillägg till den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade inkomsten av 1/i00 del av förmögenheten och dels såsom en särskild
skatt å förmögenhet.
Vid övervägande av, huruvida och i vilken omfattning ovanberörda för ett
rent inkomstskattesystem självklara princip lämpligen bör och av tekniska
skäl kan komma till uttryck i det svenska skattesystemet, uppställer sig till
en början frågan, huruvida en enligt nämnda princip utarbetad reduktionsregel
bör omfatta såväl kommunala utskylder som statsskatter. En reduktionsregel,
som ledde till en minskning av de kommunala utskylderna, däri
inbegripet fastighetsskatten, måste emellertid befaras komma att förorsaka
allvarliga rubbningar i kommunernas ekonomi och skulle komma i uppenbar
strid mot de för den kommunala beskattningen grundläggande principerna.
Örn kommunalutskylderna skulle medräknas vid bestämmande av det maximala
utskyldsbeloppet, synes det därför böra tagas under övervägande, huruvida
reduktionen i sin helhet borde verkställas å i det sammanlagda skattebeloppet
ingående statsskatter. Med hänsyn bland annat till grunderna för
utgörande av den kommunala fastighetsskatten samt till reglerna om avdrag
för underskott å viss förvärvskälla vid taxering till kommunal inkomstskatt
kan emellertid ofta inträffa, att de kommunala utskylderna uppgå till avsevärda
belopp, ehuru ingen eller ringa skatt till staten utgår. Örn man icke
anser sig kunna låta reduktionen drabba kommunalutskylderna, synes en sådan
i dylika fall icke kunna genomföras på annat sätt än att den skattskyldige
tillerkännes statsbidrag till gäldande av en del av kommunalutskylderna
eller att statsverket övertager betalningsansvaret gentemot kommunen. Av
det anförda lärer framgå, att införande av en reduktionsregel, som omfattade
järnväg kommunalutskylder, skulle upprulla en hel del problem, vilka kräva
en ingående utredning. Det synes därför vara nödvändigt att utesluta kommunalutskylderna
vid beräkningen av det maximala skattebeloppet.
Da under beskattningsåret erlagda allmänna skatter med undantag av
kronoutskylder, d. v. s. kommunalutskylderna i vidsträckt mening, få avdragas
vid beräkningen av den till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade inkomsten, utgör denna inkomst, efter tillägg av nämnda skatte
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 359.
13
avdrag, ett uttryck för den inkomst, den skattskyldige haft till sitt förfogande
för gäldande av de under beskattningsåret förfallande kommunalutskylderna
samt de å beskattningsårets inkomst belöpande statsskatterna. Örn
maximibeloppet för statsskatterna bestämmes till 80 procent av den taxerade
inkomsten efter tillägg av nämnda skatteavdrag, kommer således den sammanlagda
skattebördan, under förutsättning att de under beskattningsåret
erlagda kommunalutskylderna icke överstiga 20 procent av den disponibla inkomsten,
icke att uppgå till högre belopp än denna inkomst.
Om denna reduktion genomfördes utan begränsning, skulle emellertid en
skattskyldig, som ägt förmögenhet men saknat inkomst, bliva belt befriad
från erläggande av skatt till staten. Med hänsyn till den skatteförmåga^ en
förmögenhet — även om den icke för tillfället lämnar avkastning — mäste
anses representera har ansetts, att i ett dylikt fall den särskilda skatten a
förmögenhet under alla omständigheter skall utgå, varemot befrielse medgives
för den skatt å förmögenhet, som uttages i form av statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt och värnskatt.
Genom de i 2 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet meddelade
bestämmelserna reduceras den särskilda skatten å förmögenhet för skattskyldiga,
som haft ett i förhållande till förmögenheten lågt till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerat belopp. På grund av den relativa frihet
vid värdesättning av vissa tillgångar i rörelse såsom varulager m. m.,
som tillkommer rörelseidkare, i det att i regel den i räkenskaperna gjorda
värdesättningen å dessa tillgångar skall följas vid inkomstberäkningen, bär
det ansetts erforderligt att genom ett tillägg till sistnämnda författningsrum
förhindra ett obehörigt nedbringande av den särskilda förmögenhetsskatten.
I detta hänseende föreslås, att i sådana fall, då jämlikt anvisningarna till 9
och 10 §§ förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt en annan
värdesättning av ifrågavarande tillgångar tillämpats vid förmögenhetsuppskattningen
än vid inkomstberäkningen, såsom grund för reduktionen av
den särskilda förmögenhetsskatten i stället för det taxerade beloppet skall
läggas det taxerade belopp, som skulle hava fastställts, örn den vid förmögenhetsuppskattningen
gjorda värdesättningen av tillgångarna tillämpats
även vid inkomstberäkningen. Sistnämnda belopp har efter avdrag av däri
ingående förmögenhetsdel ansetts utgöra ett bättre uttryck för den inkomst,
som i verkligheten kunnat disponeras, och föreslås därför jämväl skola läggas
till grund vid beräkningen av det maximala skattebeloppet.
I de fall, då den skattskyldige påförts krigskonjunkturskatt, skall den
taxerade inkomsten vid beräkning av det maximala^ skattebeloppet minskas
med grundbeloppet av krigskonjunkturskatten för året, eftersom den taxerade
inkomsten till motsvarande del icke är disponibel för betalning av
andra utskylder. Härigenom kommer, under förutsättning att den enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten
efter tillägg av kommunalutskylderna uppgår till så högt belopp att avdraget
för krigskonjunkturskattens grundbelopp kan utnyttjas, skattebegränsningen
att omfatta jämväl krigskonjunkturskatten, ehuru denna icke inräknas
i det maximala skattebeloppet.
Det har ansetts nödvändigt att göra skattebegränsningen beroende av ansökan,
då det synes vara förenat med betydande svårigheter för debiteringsförrättarna
att i samband med debiteringen verkställa de för detta ändamål
erforderliga beräkningarna samt de till grund för dessa liggande uppgifterna
örn taxerad inkomst och skatteavdrag icke finnas i längderna.
Av bifogade tabell torde framgå, att de fall, då den ifrågasatta begränsningen
av skatten kan ifrågakomma, sannolikt bliva tämligen sällsynta.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
Utkast till förordning
om ändrad lydelse av förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om
särskild skatt å förmögenhet.
Härigenom förordnas att 2 § i förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om
särskild skatt å förmögenhet skall erhålla ändrad lydelse på sätt här nedan
angives.
2 §.
Särskild skatt å---den skattepliktiga förmögenheten.
Har vid uppskattning av förmögenhet värdesättning av tillgångar i rörelse,
som skett i skattskyldigs räkenskaper och som godkänts vid inkomstberäkningen,
frångåtts, skall till grund för tillämpning av den i föregående stycke
meddelade bestämmelsen läggas det taxerade belopp som skulle hava fastställts,
örn den vid förmögenhetsuppskattningen gjorda värdesättningen av
tillgångarna tillämpats även vid inkomstberäkningen.
Beskattningsbar förmögenhet utföres---hundratal kronor, bortfaller.
Denna förordning träder omedelbart i kraft.
Kungl. Maj.ts proposition nr 359.
15
Alt. I.
Utkast till förordning
om begränsning i vissa fall av skatt till staten.
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Skattskyldig äger under i denna förordning angivna förutsättningar i den
omfattning nedan sägs åtnjuta avkortning av honom på grund av taxering
för taxeringsåret. 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och
värnskatt eller restitution av redan erlagd sådan skatt eller båda dessa förmåner
i förening.
2 §•
Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt denna
förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av
taxering för taxeringsåret 1942 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet sammanlagt överstiger 80
procent av den för honom samma år enligt förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag
för erlagda allmänna skatter jämlikt 4 § nämnda förordning må hava
vid taxeringen medgivits, men minskad i förekommande fall med grundbeloppet
av krigskonjunkturskatt för året, dock att avkortningen och restitutionen
sammanlagt högst må omfatta summan av den statliga inkomst- och
förmögenhetsskatten och värnskatten.
Vid tillämpning av nu meddelade bestämmelser skall vad i 2 § fjärde stycket
förordningen om särskild skatt å förmögenhet stadgas äga motsvarande
tillämpning.
3 §.
Avkortning och restitution enligt denna förordning skola i första hand
avse den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.
Vid tillämpning av denna förordning skall, där avkortning kan ske, sådan
i första hand äga rum. Kan avkortning icke ske eller kan sådan ske allenast
till viss del, skall det enligt 2 § beräknade beloppet, i den mån det ej kunnat
avkortas och det täckes av erlagt skattebelopp, återbetalas till den skattskyldige.
Å sålunda återbetalat belopp utgår icke ränta.
4 §.
Ansökan örn avkortning av påförd skatt eller restitution av erlagd skatt
eller örn båda dessa förmåner skall av sökanden ingivas eller i betalt brev
med posten insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han år 1942
taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest han taxerats
till sådan skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.
Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet
tillhanda inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder varom
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
i 2 § förmärs, vid äventyr att avkortning eller restitution enligt denna förordning
icke må beviljas. Därest de i 2 § angivna förutsättningarna för åtnjutande
av avkortning eller restitution föreligga först efter det kammarrätten
eller Kungl. Maj :t meddelat utslag angående taxering år 1942, skall tiden
för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens utslag vunnit laga
kraft eller Kungl. Maj:ts utslag meddelats.
Ansökan göres å blankett, vartill formulär fastställes av Kungl. Majit.
5 §•
Finnes ansökning böra bifallas, skall länsstyrelsen eller Överståthållarämbetet
antingen meddela förordnande om avkortning eller tillställa sökanden
honom tillkommande restituerat belopp över postgiro eller ock vidtaga båda
dessa åtgärder.
6 §•
Därest efter det förordnande om avkortning eller restitution enligt denna
förordning meddelats, skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1942 så ändras
att avkortningen eller restitutionen bör beräknas till annat belopp än som
skett, åligger det myndighet, som har att vidtaga debiteringsåtgärd i anledning
av den ändrade taxeringen, att vidtaga jämväl sådan ändring i debiteringen,
som föranledes av de ändrade grunderna för beräkning av avkortningen
eller restitutionen.
7 §.
Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av
Kungl. Majit.
Denna förordning träder omedelbart i kraft.
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
17
Alt. II.
Utkast till förordning
om begränsning i vissa fall av skatt till staten.
Härigenom förordnas som följer.
1 8.
Den som på grund av taxering för taxeringsåret 1942 påförts statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet
med ett belopp sammanlagt överstigande 80 procent av den för honom samma
år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för erlagda allmänna
skatter jämlikt 4 § nämnda förordning må hava vid taxeringen medgivits,
men minskad i förekommande fall med grundbeloppet av krigskonjunkturskatt
för året äger åtnjuta avdrag å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
och värnskatten med det överskjutande beloppet.
Avdraget verkställes i första hand å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
och, i den mån avdraget uppgår till högre belopp än denna, å
värnskatten.
Vid tillämpning av nu meddelade bestämmelser skall vad i 2 § fjärde
stycket förordningen örn särskild skatt å förmögenhet stadgas äga motsvarande
tillämpning.
2 §.
Den som vill komma i åtjnutande av skatteavdrag enligt denna förordning
har att därom göra ansökan, vilken skall av sökanden ingivas eller i
betalt brev med posten insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han
år 1942 taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller, därest
han detta år taxerats till sådan skatt i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet.
Ansökan skall avlämnas inom sådan tid att den är nämnda myndighet tillhanda
inom natt och år efter det sökanden avfordrats de utskylder, varom
i 1 § förmäles, vid äventyr att skatteavdrag icke må beviljas. Därest de i 1 §
angivna förutsättningarna för åtnjutande av skatteavdrag föreligga först
efter det kammarrätten eller Kungl. Majit meddelat utslag angående taxering
år 1942, skall tiden för ingivande av ansökan räknas från det kammarrättens
utslag vunnit laga kraft eller Kungl. Majits utslag meddelats.
Ansökan göres å blankett enligt formulär som fastställes av Kungl. Majit.
3 8.
I frågor örn rätt till skatteavdrag enligt denna förordning har i 2 8 omförmälda
myndighet att så snart ske kan meddela beslut. I samband härmed
skall till sökanden kostnadsfritt återbetalas vad han må hava för mycket
erlagt. Å återbetalat belopp utgår icke ränta.
Därest beslut örn avdrag meddelas, innan slutlig upphörd av de utskyl
Bihang
till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 359. 2
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
der avdraget avser äger rum, må avdraget tillgodoräknas den skattskyldige
genom avkortning.
Underrättelse örn beslutet skall ofördröjligen tillställas sökanden och vederbörande
debiteringsförrättare.
4 8.
Därest efter det beslut örn skatteavdrag enligt denna förordning meddelats
skattskyldigs taxering för taxeringsåret 1942 så ändras att avdraget bör
beräknas till annat belopp än som skett, åligger det myndighet, som har att
vidtaga debiteringsåtgärd i anledning av den ändrade taxeringen, att vidtaga
jämväl sådan ändring i debiteringen, som föranledes av de ändrade
grunderna för avdragets beräkning.
5 §.
Beträffande besvär över beslut rörande tillämpning av denna förordning
skall gälla vad angående klagan över debitering av kronoutskylder är
stadgat.
6 8.
Närmare bestämmelser för tillämpning av denna förordning meddelas av
Kungl. Maj:t.
Denna förordning träder omedelbart i kraft.
t
tia
Kungl. Maj.ts proposition nr 359.
19
Tabeller
till belysande av verkningarna av den föreslagna nya spärregeln.
För att belysa verkningarna av den i promemorian föreslagna nya spärrregeln
hava bilagda tabeller I och II utarbetats.
I tabell I angivas för vissa förmögenhets- och mkomstbelopp den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten med bottenskatt efter 150 procent samt
värnskatten för budgetåret 1941/42 dels vid tillämpning av den nya sparrregeln
och dels utan tillämpning av denna spärregel; de senare skattebeloppen
upptagas inom parentes. Dessutom uppföres för motsvarande förmögenhets-
och inkomstbelopp den särskilda förmögenhetsskatten med angivande
i förekommande fall inom parentes av den förmögenhetsskatt, som
skolat utgå, därest reduktion av förmögenheten enligt den för denna skatt
gällande spärregeln icke ägt rum. I tabellen har slutligen angivits den sammanlagda
skatt, som vid tillämpning av den föreslagna spärregeln skall utgå,
ävensom den minskning i gällande skatter, som kommer att inträda vid bifall
till förslaget.
I tabell II hava sammanförts ur tabell I exempel på den minskning i totalt
skattebelopp, som skulle inträda på grund av den nya spärregeln vid
skilda kombinationer av inkomst och förmögenhet. Lodräta streck mellan
de exemplifierande skattebeloppen ange, att reduktion av skatten förekommer;
vågräta streck utmärka åter, att reduktion av skatten icke ifrågakommer
för den kombination av inkomst och förmögenhet, som strecket avser.
Med den utformning, som den föreslagna spärregeln erhållit, är det uppenbarligen
likgiltigt av vad slag inkomsten är, om den härrör av förmögenhet
eller av arbete.
Vissa hållpunkter för en beräkning av det antal skattskyldiga, som kan
komma att beröras av förslaget, ävensom av förslagets verkningar i avseende
å statens skatteintäkter torde kunna utvinnas genom en jämförelse mellan
de i tabell II förekommande uppgifterna och uppgifter om inkomst- och
förmögenhetsfördelningen. Dylika uppgifter återfinnas i Statistisk årsbok för
år 1941, sid. 310—311, och i 1936 års skattekommittés betänkande med förslag
till omläggning av den direkta statsbeskattningen (SOU 1937: 42) å sid.
295, därvid bör erinras, att de å sistnämnda ställe meddelade uppgifterna avse
endast de personer, sorn omfattas av 1936 års partiella folkräkning, eller
cirka en femtedel av antalet för hela riket.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 359.
Tabell I,
belysande verkningarna av föreslagen spärregel avseende den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten,
värnskatten och särskilda skatten å förmögenhet av innebörd att summan av dessa
tre skatter e] må överstiga 80 procent av den taxerade inkomsten ökad med erlagda kommunalutskylder.
Nedsättningen på grund av den föreslagna spärregeln skall ej beröra den enligt
gällande bestämmelser fastställda förmögenhetsskatten.
Exemplen avse makar utan barn i ortsgrupp III och den kommunala utdebiteringen har
antagits utgöra 10 procent.
Förmögen-
het,
Till stath
ink. o. förm.-skatl
taxerad inkomst
ökad med komm.- utskylder
Statsskatter i kronor
(Beloppen inom parentes utvisa skatten före
reduktionerna)
Minskning
på grund
av den före- slagna
kronor
Total
kronor
80 *
därav
Kronor
/
St. ink. o.
förm.-skatt
150 %
Värnskatt
för år
1941/42
Särskild
skatt å för- mögenhet
Summa
spärregeln
kronor
1
2
3
4
5
6
7
8
100,000
0
—
—
(5.00)
5.00
(160.00)
5.00
5.00
300,000
0
(64.80)
(48.00)
90.00
(910.00)
90.00
112.80
300,000
200
160
2.00
(78.30)
58.00
100.00
(910.00)
160.00
76.30
300,000
300
240
69.50
(85.05)
63.00
107.50
(910.00)
240.00
15.55
300,000
400
320
91.80
68.00
115.00
(910.00)
274.80
500,000
0
~r~
(199.80)
(148.00)
235.00
(1,910.00)
235.00
347.80
500,000
500
400
(240.45)
127.50
(175.30)
272.50
(1,910.00)
400.00
288.25
500,000
900
720
222.80
(271.80)
196.20
301.00
(1,910.00)
720.00
49.00
500,000
1,000
800
280.05
201.70
308.50
790.25
—
1,000,000
0
—
(641.10)
(442.40)
710.00
(4,410.00)
710.00
1,083.50
1,000,000
500
400
(699.05)
(474.90)
760.00
(4,410.00)
760.00
1.173.95
1,000,000
1,000
800
(755.46)
(506.10)
808.00
(4,410.00)
808.00
1,261.65
1,000,000
3,000
2,400
741.60
(983.12)
650.00
1,008.50
(4,410.00)
2,400.00
241.62
1,000,000
4,000
3,200
1,106.87
722.00
1,121.00
(4,410.00)
2,949.87
—
3,000,000
0
-- •
(3,986.30)
(2,664.40)
3,160.00
(16,410.00)
3,160.00
6,650.70
3,000,000
1,000
800
(4,199.45)
(2,801.60)
3,282.60
(16,410.00)
3,282.50
7,001.05
3,000,000
20,000
16,000
4,958.80
(8,162.87)
5,418.00
5,623.20
(16,410.00)
16,000.00
3,204.07
3,000,000
30,000
24,000
10,067.80
(10,480.37)
6,959.00
6,973.20
(16,410.00)
24,000.00
412.57
3,000,000
40,000
32,000
12,959.87
8,579.00
8.323.20
(16,410.00)
29,862.07
—
5,000,000
0
(8,654.70)
(5,723.60)
5,910.00
(28,410.00)
5,910.00
14,378.30
5,000,000
1,000
800
(8,907.05)
(5,880.40)
6,057.00
(28,410.00)
6,057.00
14,787.45
5,000,000
50,000
40,000
13,527.80
(21,587.37)
13,799.00
12,673.20
(28,410.00)
40.000.00
8,059.67
Kungl. Majlis proposition nr 359.
21
Förmögen-
het,
Till stath
ink. o. förm.-skatt
taxerad inkomst
ökad med komm.- utskylder
Statsskatter i kronor
(Beloppen inom parentes utvisa skatten före
reduktionerna)
Minskning
på grund
av den före- slagna
kronor
Total
kronor
80 *
därav
kronor
St. ink. o.
förm.-skatt
150 *
Värnskatt
för år
1941/42
Särskild
skatt å för- mögenhet
Summa
spärregeln
kronor
1
2
8
4
5
6
7
8
5,000,000
90,000
72,000
32,921.55
(33,459.87)
21,005.25
18,073.20
(28,410.00)
72,000.00
537.82
5,000,000
100,000
80.000
36,496.87
22,850.25
19,423.20
78,770.32
—
10,000,000
0
—
(23,048.10)
(14,682.80)
13,410.00
(58,410.00)
13,410.00
37,730.90
10,000,000
1,000
800
(23,339.65)
(14,859.20)
13,557.00
(58,410.00)
13,557.00
38,198.86
10,000,000
100,000
80,000
19,976.55
(53,371.87)
33,100.25
26,923.20
(58,410.00)
80,000.00
33,395.32
10,000,000
300,000
240.000
111,875.80
(120,843.87)
74,201.60
53,923.20
(58,410.00)
240,000.00
8,968.57
10,000,000
400,000
320,000
154,818.87
94,901.50
58,410.00
308,130.37
—
Tabell II,
utvisande minskningen av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt värnskatten vid
tillämpning av den föreslagna spärregeln för nedannämnda inkomst- och förmögenhetskombinationer
(avseende makar utan barn i ortsgrupp III).
Inkomst,
kronor
100,000
300,000
500,000
1 milj.
3 milj. ( 5 milj.
10 milj.
kronor
kronor
kronor
kronor
kronor kronor
kronor
Förmögenhet
Minskning av inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt, kronor
0
100
200
300
400
500
600
900
1,000
2,000
3.000
5.000
10,000
20,000
30.000
50.000
90.000
100,000
200,000
300.000
400.000
5.00
112.80
i
347
76.80
15.55
—
281
_
49
1,083.60
1,173.96
1,261.55
I
241.62
6,650.70
7,001.05
3,204.07
412.67
14,378.30
14,787.46
8,059.67
537.82
37,730.90
38,198.86
33,395.82
8,9^8.57
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 359.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:439 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 a1 i texten
- BevU 1942:45 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17 juni 1938 a1 i texten