Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående statsoch kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m

20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:6, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående statsoch kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

i

Nr 6.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller

krigsfara m. m.; given Stockholms slott den 19 december

1941.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri

omförmälda skrivelser vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser angående statsoch

kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara

m. m.

GUSTAR

K. G. Westman.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr (i.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet rid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej

är samlad, förordna, att bestämmelserna i 2—13 §§ skola tillämpas; dock

må sådant förordnande ej meddelas med mindre Konungen låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar

från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid

upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, förhållanden vara för handen,

som avses i första stycket, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela

förordnande, som där avses.

Under tid, då förordnande, som nu sagts, är i kraft, gälla icke i lag eller

författning meddelade stadganden i den mån de strida mot vad enligt förordnandet

blivit bestämt.

Denna lag äger ej tillämpning beträffande riksdagen eller allmänna kyrkomötet,

deras avdelningar, utskott, nämnder, deputerade, revisorer, ombudsmän

och verk eller i fråga örn krigsdomstolar eller myndigheter, som avses

i lagen med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången

vid krig eller krigsfara m. m., eller beträffande mål eller ärende, varom stadgats

i sistnämnda lag eller lagen med särskilda bestämmelser angående patent

vid krig eller krigsfara m. m.

Med den begränsning, som framgår av näst föregående stycke, förstås i

denna lag

med statsmyndighet: alla till statens förvaltning hörande myndigheter och

inrättningar, nämnder, kommissioner och kommittéer; samt

med kommunalmyndighet: alla till kommunal styrelse eller förvaltning hörande

stämmor och representationer, myndigheter, styrelser, kollegier, nämnder,

råd, kommissioner, revisorer, utskott och kommittéer jämte underlydande

verk och inrättningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

2 §■

Då det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 § första

stycket, äger Konungen förordna,

1. att uppgift, som tillkommer Konungen, skall i fråga om visst slag av

mål eller ärenden övertagas av underordnad myndighet;

2. att de uppgifter, som tillkomma viss statsmyndighet, skola helt eller

delvis övertagas av annan statsmyndighet eller av kommunalmyndighet eller

att i fråga örn visst slag av mål eller ärenden talan mot statsmyndighets beslut

icke må fullföljas;

3. att de uppgifter, som tillkomma viss kommunalmyndighet, skola helt

eller delvis övertagas av annan kommunalmyndighet i samma kommun eller,

om hinder härför möter, av statsmyndighet eller av kommunalmyndighet i

annan kommun;

4. att i fall, då enligt lag eller författning suppleanter skola utses till visst

antal, sådana må utses till visst större antal;

5. att myndighet må hava sin verksamhet helt eller delvis förlagd till annan

ort än den, där verksamheten eljest skall utövas; samt

6. att myndighet må fatta beslut i annan sammansättning eller med mindre

antal ledamöter eller i annan ordning än eljest är stadgat.

I den mån det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 §

första stycket, må Konungen ock bestämma, att befattningshavare i statens

tjänst skall tjänstgöra i annan statlig befattning än den han innehar eller i

kommunal befattning.

3 §•

Då det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i 1 § första

stycket, äger Konungen förordna örn anstånd med val av ledamot i kommunal

representation eller innehavare av annat allmänt uppdrag så ock föreskriva

den jämkning av valperiodens längd, som därav må påkallas. Har på grund

av sådant förordnande eller eljest val ej hållits, skall den tidigare valde,

ehuru den tid utgått för vilken han valts, kvarstå i uppdraget, till dess annan

valts och har att tillträda uppdraget.

Bestämmelserna i första stycket skola äga motsvarande tillämpning i fråga

örn innehavare av allmänt uppdrag, vilken skall tillsättas för viss tid i annan

ordning än genom val.

Vad i lag eller författning är stadgat därom, att kvinna eller den, som

redan innehaft uppdrag viss tid eller uppnått viss ålder, må avsäga sig uppdrag,

åge ej tillämpning; dock vare den som fyllt sjuttio år ej skyldig att

mottaga uppdrag eller kvarstå däri.

4 §•

Är i lag eller författning föreskrivet, att sammanträde eller förrättning

skall hållas eller annan sådan uppgift skall fullgöras inom viss tid, äger Konungen

i den mån det finnes påkallat på grund av förhållanden, som avses i

1 § första stycket, förordna om jämkning av sådan tid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 6.

Kan på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, visst sammanträde

eller viss annan åtgärd, som myndighet har att företaga, icke utan

väsentlig olägenhet äga rum å det ställe, som i lag eller författning är föreskrivet,

må bestämmas annat ställe, som finnes lämpligt.

5 §.

Är i fråga om mål eller ärende i lag eller författning föreskrivet, att myndighet

skall höras eller eljest viss utredning skall förebringas eller att återförvisning

skall äga rum, och finnes på grund av förhållanden, som avses

i 1 § första stycket, åtgärden vara förenad med väsentlig olägenhet, äge myndigheten

i stället i annan ordning föranstalta örn den utredning, som må

erfordras, eller, då fråga är om återförvisning, utan sådan fortsätta handläggningen.

6 §.

Behandling av mål eller ärende, som angår part tillkommande rättighet

eller förmån eller honom åliggande skyldighet eller bestraffning, skall av myndighet

förklaras skola anstå, om anledning är att antaga, att på grund av förhållanden,

som avses i 1 § första stycket, part är ur stånd att bevaka sin talan

eller hinder eljest möter för utredningen. Finnes frågan kunna nöjaktigt utredas,

må dock målet eller ärendet handläggas och avgöras, om det för part

är av synnerlig vikt eller eljest särskilda skäl föranleda därtill.

'' §•

Har med behandling av mål eller ärende enligt 6 § förklarats skola anstå,

skall det återupptagas till handläggning, så snart hinder enligt nämnda paragraf

ej längre föreligger eller förhållande inträtt, som enligt samma paragraf

skulle påkallat fortsatt handläggning.

8 §•

Är enligt lag eller författning med underlåtenhet av part eller annan att

fullgöra vad myndighet förelagt honom för måls eller ärendes handläggning

förenad påföljd av talans avvisande eller ogillande eller av böter, vite eller

hämtning och har han på grund av förhållanden, som avses i 1 § första

stycket, haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet, skall underlåtenheten icke

leda till sådan påföljd för honom. Är ej för myndigheten känt, huruvida han

sålunda haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet, skall upplysning därom inhämtas

genom myndighetens försorg.

9 §•

Konungen äger, i den mån det finnes påkallat på grund av förhållanden,

som avses i 1 § första stycket, förordna om förlängning av den tid, inom

vilken besvär skola anföras eller annan åtgärd för fullföljande av talan mot

myndighets beslut skall äga rum. Under förutsättning som nyss sagts äger

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

Konungen tillika förordna, att vad i lag eller författning linnes stadgat om

skyldighet att göra anmälan om fullföljande av talan hos annan myndighet

än den, hos vilken besvär skola ingivas, icke skall äga tillämpning.

Har för fullföljande av talan mot beslut, som utan hinder av sådan talan

skall lända till efterrättelse, besvärsinlaga ingivits eller annan åtgärd företagits

efter utgången av den därför bestämda tiden, skall åtgärden dock anses

hava skett i rätt tid, om den myndighet, där talan skall fullföljas, finnér att

klaganden på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, haft giltig

ursäkt för sin underlåtenhet.

Är i lag eller författning föreskrivet, att besvärsinlaga skall ingivas till

annan myndighet än den, som har att pröva den fullföljda talan, må inlagan

i stället med laga verkan ingivas till sistnämnda myndighet.

Vad i lag eller författning är stadgat därom att handling skall ingivas före

visst klockslag å dagen åge ej tillämpning.

Beträffande fullföljande eller bevakande av talan hos domstol eller annan

myndighet, som avses i lagen med särskilda bestämmelser angående domstolarna

och rättegången vid krig eller krigsfara m. m., skola föreskrifterna i

nämnda lag äga tillämpning.

10 §.

Då det i annat fall än i 9 § sägs finnes påkallat på grund av förhållanden,

som avses i 1 § första stycket, äger Konungen förordna om förlängning av

sådan i lag eller författning föreskriven tid, inom vilken någon har att för

bevakande av honom tillkommande rättighet eller förmån eller fullgörande

av honom åliggande skyldighet hos myndighet göra ansökan eller anmälan

eller företaga annan sådan åtgärd.

Finnes någon på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket,

hava varit ur stånd att inom föreskriven tid vidtaga åtgärden, må Konungen

efter ansökan utsätta ny tid för åtgärden.

11 §•

Befogenhet, som enligt 2 § första stycket 2—6 eller andra stycket, 3 § första

eller andra stycket, 4 § första stycket eller 10 § andra stycket tillkommer

Konungen, må på uppdrag av Konungen utövas av underordnad myndighet.

I trängande fall äge länsstyrelse i vad angår länet även utan sådant uppdrag,

för statsförvaltningens och den kommunala verksamhetens upprätthållande,

utöva befogenhet, som enligt denna lag tillkommer Konungen.

12 §.

Delgivning med den, som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten, skall ske

genom militär myndighets försorg. Intyg av sådan myndighet gäde såsom

fullt bevis, att delgivning blivit så verkställd som intyget innehåller. Avser

delgivning kallelse att infinna sig inför myndighet, skall intyget tillika innehålla

uppgift, huruvida den kallade på grund av sin tjänstgöring är hindrad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

att inställa sig. Har delgivning verkställts annorledes än genom militär myndighet,

vare den gällande; dock må delgivning ej ske genom handlings införande

i allmänna tidningarna eller dess fästande å den söktes husdörr och

uppläsande för hans husfolk eller på annat sådant sätt.

13 §.

Är i lag eller författning föreskrivet, att sammanträde med kommunalmyndighet

skall kungöras på visst sätt, åge myndigheten, örn det finnes påkallat

på grund av förhållanden, som avses i 1 § första stycket, besluta, att kungörandet

skall ske på annat sätt, som finnes betryggande. I trängande fall må

beslut därom fattas av den, som har att utfärda kallelse till sammanträdet.

14 §.

Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1942.

Utan hinder av denna lag skall vad i lag är stadgat örn befogenhet för

Konungen att meddela bestämmelser örn delgivning, genom kungörelse eller

annorledes, fortfarande gälla.

I fråga örn förordnande, som sägs i 2 §, meddelar Konungen närmare bestämmelser

i anledning av dess upphörande. Stadgandet i 3 § första stycket

andra punkten skall, sedan förordnande enligt 1 § upphört att gälla, tillämpas,

till dess annan innehavare av uppdraget valts och har att tillträda uppdraget;

vad nu sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om uppdrag, som

avses i 3 § andra stycket. Har med stöd av 6 § behandling av mål eller

ärende förklarats skola anstå, skall beslutet fortfarande gälla, till dess det

i laga ordning häves. Förordnande, som meddelats med stöd av 9 § första

stycket eller 10 § första stycket, skall fortfarande tillämpas i fråga om åtgärd,

för vars vidtagande tid börjat löpa före förordnandets upphörande. Har för

vidtagande av åtgärd, som avses i 9 § andra, tredje eller fjärde stycket eller

10 § andra stycket, tid börjat löpa, då lagrummet ännu var tillämpligt, skall

ock sagda lagrum fortfarande lända till efterrättelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 december 19A1.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergqoist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

Genom en den 24 oktober 1941 dagtecknad skrivelse, nr 6, begärde Kungl.

Maj:t kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände vid skrivelsen

fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. Detta

förslag har av kyrkomötet lämnats utan erinran, vilket kyrkomötet till

Kungl. Maj:t anmält i skrivelse den 14 november 1941, nr 3.

Föredraganden hemställer härefter, att det av kyrkomötet godkända lagförslaget

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 6, Bilagor.

Nr 6.

Kungl. Maj.ts skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag med

särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller

krigsfara m. m.; given Stockholms slott den 24 oktober

1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid fogade förslag till

lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.1

GUSTAF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga om utsträckt tillämpning^

av lagen den 1 november 1940 (nr 923) med särskilda bestämmelser

angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig

eller krigsfara m. m.

Föredraganden anför:

Genom proposition nr 183 till 1940 års lagtima riksdag framlades förslag

till lag med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången

vid krig eller krigsfara m. m. Sedan propositionen bifallits av riksdagen utfärdades

lag i ämnet den 26 april 1940 (nr 272). Denna lagstiftning, vilken

var tidsbegränsad, har genom lag den 21 februari 1941 (nr 76) erhållit förlängd^

giltighet och gäller nu till utgången av juni 1942.

uteslutits3 fÖrSlag’ Vllket ar likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 6, Bilagor.

Då en motsvarande lagstiftning uppenbarligen var erforderlig beträffande

förvaltningsdomstolarnas och förvaltningsmyndigheternas verksamhet, tillkallades,

efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 19 april 1940, särskilda

sakkunniga för att verkställa utredning och utarbeta förslag i ämnet. De

sakkunniga avgåvo den 14 augusti 1940 betänkande med förslag till lag med

särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras

verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. (statens offentl. utredn. 1940:

23). Förslaget framlades för 1940 års urtima riksdag (proposition nr 30). Sedan

riksdagen (skrivelse nr 49) på hemställan av tredje särskilda utskottet

(utlåtande nr 10) bifallit propositionen, utfärdades den 1 november 1940

förut omnämnda lag, vilken gäller till och med den 31 mars 1942.

Denna lag äger enligt 1 § ej tillämpning beträffande bland annat riksdagen

eller allmänna kyrkomötet eller de kyrkliga myndigheterna och deras verksamhet,

i den mån för bestämmelse därom erfordras samtycke av allmänt

kyrkomöte.

De sakkunniga framhöllo i sitt betänkande, att en utredning rörande de

särskilda bestämmelser, som kunde bliva erforderliga i fråga örn riksdagen

och allmänna kyrkomötet, folie utanför deras uppdrag. Såsom skäl för den

nyss angivna begränsningen i fråga om vissa kyrkliga myndigheter anfördes,

att möjligheten att genomföra de föreslagna bestämmelserna icke borde bero

av den tid, då allmänt kyrkomöte kunde komma att hållas.

Då beträffande kyrkliga myndigheter och deras verksamhet undantag gjorts

endast i den mån för bestämmelse därom erfordras samtycke av allmänt

kyrkomöte, följer härav, såsom de sakkunniga framhållit, att lagen blir tilllämplig

exempelvis i fråga örn den verksamhet, som ankommer på prästerliga

tjänstemän enligt mantalsskrivningsförordningen. Även den kyrkliga kommunala

förvaltningen faller under lagens bestämmelser. Däremot kunna icke

ändringar i fråga om domkapitlens organisation genomföras med stöd av

lagen. Enligt de sakkunnigas mening torde detsamma gälla även vad angår

stiftsnämnd och boställsnämnd, rörande vilka myndigheter bestämmelser

meddelats genom författning, som tillkommit med kyrkomötets samtycke.

I propositionen till 1940 års urtima riksdag uttalade jag, att förslag rörande

upphävande av den nämnda begränsningen rörande kyrkliga myndigheter

torde böra föreläggas nästa allmänna kyrkomöte. Då kyrkomöte skall

äga rum innevarande höst, torde denna fråga nu böra upptagas till övervägande.

Till en början må en redogörelse lämnas för det huvudsakliga innehållet

i förevarande lagstiftning.

Huvudbestämmelserna i lagen (2—13 §§) skola äga tillämpning, när Kungl.

Maj:t vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden förordnat därom (1 §). Under tid,

då riksdagen är samlad, äger Kungl. Maj:t endast med riksdagens samtycke

meddela sådant förordnande. Därjämte erfordras emellertid för tillämpning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 6, Bilagor.

av vissa bestämmelser i lagen särskilda förordnanden, vilka kunna meddelas

av Kungl. Majit eller, under närmare angivna förutsättningar (11 §), av

underordnad myndighet.

Genom lagen erhåller Kungl. Majit vidsträckt befogenhet att förordna örn

ändringar i olika hänseenden beträffande den statliga och kommunala förvaltningsapparaten.

Sålunda skall, enligt Kungl. Majits bestämmande, ändring

kunna ske i fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika myndigheter.

Uppgift som tillkommer Kungl. Majit skall i fråga örn visst slag av mål eller

ärenden kunna överlämnas till underordnad myndighet (2 § första stycket 1).

Uppgifter som ankomma på viss statsmyndighet skola kunna överlämnas till

annan statsmyndighet eller till kommunalmyndighet, och vidare skall kunna

förordnas, att i fråga örn visst slag av mål eller ärenden talan mot statsmyndighets

beslut icke må fullföljas (2 § första stycket 2). Uppgifter som

åligga viss kommunalmyndighet skola kunna överlämnas till annan kommunalmyndighet

i samma kommun eller, om hinder härför möter, till statsmyndighet

eller till kommunalmyndighet i annan kommun (2 § första stycket

3). Bestämmelser skola vidare kunna meddelas därom, att suppleanter

få utses till större antal än eljest är medgivet, att myndighet må ha sin verksamhet

helt eller delvis förlagd till annan ort än den, där verksamheten eljest

skall utövas, samt att myndighet må fatta beslut i amian sammansättning

eller nied mindre antal ledamöter eller i annan ordning än eljest är

stadgat (2 § första stycket 4—6). Slutligen skola statstjänstemän kunna åläggas

att tjänstgöra i annan statlig befattning än den de inneha eller i kommunal

befattning (2 § andra stycket).

Lagen upptager också bestämmelser, som möjliggöra förordnande om visst

anstånd med val av ledamot i kommunal representation eller innehavare av

annat allmänt uppdrag (3 §). Har på grund av sådant förordnande eller

eljest val ej hållits, skall den tidigare valde alltjämt kvarstå i uppdraget. Nu

omnämnda bestämmelser skola äga motsvarande tillämpning i fråga om innehavare

av allmänt uppdrag, vilken skall tillsättas för viss tid i annan ordning

än genom val. I anslutning härtill vidgas skyldigheten för enskilda att

åtaga sig allmänt uppdrag eller kvarstå däri. Sålunda skola bestämmelser

i lag eller författning därom, att kvinna eller den som redan innehaft uppdrag

viss tid eller uppnått viss ålder må avsäga sig uppdrag, icke äga tilllämpning.

Den som fyllt sjuttio år skall emellertid ej vara skyldig att mottaga

uppdrag eller kvarstå däri.

De hittills nämnda bestämmelserna avse, som redan antytts, närmast att

bereda utväg för förvaltningens upprätthållande under olika situationer.

Samma syfte tillgodoses i viss mån genom andra bestämmelser i lagen (4

och 5 §§), vilka emellertid även kunna sägas vara särskilt ägnade att bereda

förvaltningsmyndigheterna lättnad i deras verksamhet. Sålunda kan jämkning

ske i fråga om tidsbestämmelser, som äro i lag eller författning stadgade

för hållande av sammanträde eller förrättning eller fullgörande av annan

sådan uppgift. Vidare får sammanträde eller annan åtgärd, som myndighet

har att företaga, äga rum å annat ställe än som i lag eller författning

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 6, Bilagor.

är föreskrivet, om detta skulle vara påkallat av krigsförhållanden (4 §). Vissa

lagar och författningar innehålla stadgande!! i fråga om förvaltningsärendens

handläggning av innebörd, att myndighet skall höras eller viss annan

utredning förebringas eller att under vissa förutsättningar återförvisning

skall äga rum. Om sålunda föreskriven åtgärd på grund av krigsförhållanden

skulle vara förenad med väsentlig olägenhet, skall myndigheten i stället

kunna föranstalta om erforderlig utredning i annan ordning eller, då fråga

är om återförvisning, utan sådan fortsätta handläggningen (5 §).

Lagen upptager även bestämmelser till skydd för dem, som på grund av

krigsförhållanden äro hindrade att tillvarataga sina intressen i mal eller

ärenden hos förvaltningsmyndigheterna. Sålunda skall med behandling av

mål eller ärende angående part tillkommande rättighet eller förmån eller honom

åliggande skyldighet anstå, om anledning är att antaga, alt på grund av

krigsförhållanden part är ur stånd att bevaka sin talan eller hinder eljest

möter för utredningen. Handläggningen skall dock under vissa villkor kunna

fortsättas och avslutas. En allmän förutsättning härför är att fragan kan

nöjaktigt utredas. Som ytterligare villkor gäller att handläggningens fortsättande

är av synnerlig vikt för part eller eljest pakallas av särskilda skäl

(6 §). Vidare finnas bestämmelser, enligt vilka vissa påföljder, som äro förenade

med underlåtenhet av part eller annan att fullgöra vad myndighet förelagt

honom för måls eller ärendes handläggning, icke skola tillämpas, om han

för underlåtenhet att efterkomma föreläggandet haft giltig ursäkt, som har

sin grund i krigsförhållanden. När det ej är för myndigheten känt, huruvida

giltig ursäkt sålunda förelegat, skall det åligga myndigheten att inhämta

upplysning därom (8 §).

Bland övriga bestämmelser till lättnad för parter må nämnas att Kungl.

Majit skall äga förordna om förlängning av fullföljdstider (9 § första stycket)

ävensom av vissa andra i lag eller författning föreskrivna tider för bevakande

av rättighet eller förmån, som tillkommer någon, eller fullgörande

av skyldighet, som åligger någon (10 § första stycket). Vidare skall i och med

att lagen sättes i tillämpning gälla, att i vissa fall part, som på grund av

krigsförhållanden varit hindrad att iakttaga stadgad fullföljdstid, skall vid

prövning, huruvida talan fullföljts i rätt tid, kunna tillgodoräknas den tid

han sålunda varit hindrad (9 § andra stycket), att part skall med laga verkan

kunna ingiva besvärsinlaga till ,den myndighet, som har att pröva den

fullföljda talan, utan hinder av föreskrift i lag eller författning, att inlagan

skall ingivas till annan myndighet (9 § tredje stycket), samt att vad i lag

eller författning är stadgat därom att handling skall ingivas före visst klockslag

å dagen ej skall äga tillämpning (9 § fjärde stycket).

I fråga om delgivning med den, som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten,

innehåller lagen särskilda bestämmelser. För delgivning skall som regel anlitas

militär myndighet (12 §). Slutligen lämnas föreskrifter (13 §), som möjliggöra

förenklingar i fråga örn kungörandet av kommunalmyndighets sammanträden.

Då det finnes påkallat av krigsförhållanden, skall myndigheten

ilga besluta, alt kungörandet skall ske på annat sätt än vad i lag eller tor
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 6, Bilagor.

fattning är föreskrivet. I trängande fall kan sådant beslut fattas av den, som

har att utfärda kallelse till sammanträdet.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen innehåller lagen huvudsakligen

föreskrifter rörande förvaltningsmyndigheternas organisation och örn

förfarandet hos dessa myndigheter.

Behov av i huvudsak motsvarande bestämmelser gör sig gällande även i

fråga örn de kyrkliga förvaltningsorgan, som för närvarande äro undantagna,

exempelvis domkapitel.

Till närmare belysning av vissa kyrkliga myndigheters arbetsuppgifter, organisation

m. m. må en kort redogörelse härför lämnas.

Enligt lagen den 13 november 1936 örn domkapitel åligger det domkapitel

bland annat att ha inseende över prästerskapets ämbetsförvaltning och leverne

samt att fullgöra de särskilda åligganden med avseende å stiftets kyrkliga

angelägenheter och undervisningsväsendet, som enligt lag eller eljest

ankommer på domkapitlet. Här åsyftas exempelvis de arbetsuppgifter, som

tillagts domkapitel enligt lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse, lagen

den 7 december 1934 örn tillsättning av prästerliga tjänster samt förordningen

den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande. Domkapitel är

laga domstol i fråga örn vissa ämbetsbrott av präster.

Domkapitel i stift består i regel av följande ledamöter, nämligen biskopen

ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet, en av Konungen

föi sex år i sänder bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot, en av stiftets

präster för viss tid'' vald präst, som innehar ordinarie prästerlig tjänst i

stiftet, en av ombud för pastoraten i stiftet för sex år vald lekman, som

ådagalagt nit och insikt i det kyrkliga församlingslivet, en av Konungen

efter förslag av domkapitlet för sex år i sänder förordnad, i allmänna värv

förfaren lekman, en av Konungen efter förslag av domkapitlet för sex år i

sänder förordnad ledamot, som äger särskild sakkunskap på folkundervisningens

område, ävensom, i stift varest teologisk fakultet finnes, två av fakulteten

inom denna för två år i sänder valda professorer. I fråga om Stockholms

domkapitel gälla för närvarande vissa avvikande bestämmelser. Vid

handläggning av rättegångsmål skall stiftssekreteraren ha säte och stämma

i domkapitlet.

För envar av de ledamöter, som förordnas av Konungen efter förslag av

domkapitlet eller tillsättas genom val, skall utses en suppleant.

För beslutförhet i domkapitel erfordras, att minst fem ledamöter äro tillstädes.

Domkapitlet är emellertid behörigt att fatta beslut, även örn endast

fyra ledamöter äro närvarande, under förutsättning att alla äro ense om slutet.

Biskopen med stiftssekreteraren som föredragande äger på domkapitlets

vägnar fullgöra sådana till domkapitlets befattning hörande åligganden, vilka

avse ringare ärenden eller ärenden, som kräva särskild skyndsamhet och ej

äro av den betydenhet, att de ändock böra anses påkalla handläggning i

domkapitlet.

Beträffande klagan över domkapitels beslut finnas bestämmelser i ett flertal

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6, Bilagor.

13

lagar och författningar. I den mån besvärsrätten icke blivit särskilt reglerad för

vissa mål och ärenden gälla bestämmelserna i kungl, cirkulärbrevet den 2 november

1791 angående anslag av konsistoriernas utslag och anvisningar till underdåniga

besvärs anförande. Enligt detta cirkulär må besvär över domkapitlets

utslag anföras hos Kungl. Maj:t inom viss tid från det utslaget

gavs. Inom samma tid skall hos domkapitlet göras anmälan, att talan kommer

att fullföljas, och inom viss tid från fataliedagen hos Kungl. Maj:t skall

till domkapitlet ingivas bevis från vederbörande departement om att besvären

dit inkommit. I vissa mål skola besvär över domkapitlets beslut ingivas

till domkapitlet, som har att efter viss utredning med eget utlåtande

överlämna handlingarna till den myndighet som skall pröva besvären. Dylika

bestämmelser finnas exempelvis i 44 § i 1934 års lag örn tillsättning

av prästerliga tjänster samt i § 45 i 1915 års kyrkobokföringsförordning.

Domkapitlen lia av ålder utövat dömande verksamhet. Enligt lagen den 8

mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana

mål har domkapitel att döma över vissa ämbetsbrott av präst. Över biskop

utövas dock domsrätten i dessa fall omedelbart av hovrätt. De straff, vilka

kunna ådömas av domkapitlet, äro enligt denna lag varning, suspension och

avsättning. Bestämmelser om rättegången vid domkapitlen finnas dels i förordningen

den 11 februari 1687 huru med rättegång uti domkapitlen förhållas

skall och dels i vissa senare utfärdade föreskrifter. Rättegångsordningen

vid domkapitlen företer åtskilliga avvikelser från det allmänna rättegångsförfarandet

i brottmål. Enligt kungl, cirkulärbrevet den 7 december

1787 rörande de mål, som av konsistorium böra upptagas och avgöras, m. m.

gäller beträffande fullföljd av talan mot domkapitlets utslag i rättegångsmål,

att besvär skola anföras hos vederbörande hovrätt inom viss tid från

det parterna bevisligen erhållit del av utslaget. Delgivningen skall, då parterna

ej äro närvarande vid utslagets meddelande, ske genom länsstyrelsen.

Genom förordningen den 29 juli 1812 angående åtskilliga omständigheter, som

böra iakttagas vid ändrings sökande i konsistoriernas utslag, har föreskrivits

skyldighet för part, som vill överklaga domkapitels utslag i mål av ifrågavarande

art, att, vid äventyr av talans förlust, hos domkapitlet dels inom

besvärstiden göra anmälan om de tilltänkta besvären och dels därefter inom

viss tid styrka, att han ingivit besvär. Motsvarande skyldighet föreligger beträffande

fullföljd av talan mot hovrätts utslag i mål från domkapitel.

Närmare bestämmelser örn boställsnämnd och stiftsnämnd finnas i ecklesiastika

boställsordningen den 30 augusti 1932. Enligt denna författning ha

boställsnämnd och stiftsnämnd att öva uppsikt över pastorats bostadsförvaltning.

Boställsnämnd skall bestå av tre i orten boende, i lantbruks- och därmed

sammanhängande affärsförhållanden kunniga män. Två ledamöter jämte

lika antal ersättare utses för tre år åt gången, den ene, tillika ordförande, av

länsstyrelsen och den andre av stiftsnämnden. Såsom tredje ledamot i boställsnämnden

inträder en av deni, vilka lill ett antal av en för varje till tjänst
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 6, Bilagor.

göringsområdet hörande pastorat jämte ersättare skola pastoratsvis, likaledes

för tre år, utses för tjänstgöring i boställsnämnden. Boställsnämnds tjänstgöringsområde

bestämmes av Konungen. Boställsnämnden har att meddela

föreskrifter angående prästgårds anordnande och löneboställes bebyggande

samt att öva tillsyn å prästgårds och löneboställes hävd till hus och jord.

Över boställsnämnds beslut må pastorat ävensom, där beslutet rör tjänstinnehavare

eller arrendator, denne föra klagan genom besvär hos stiftsnämnden.

Enligt ecklesiastika boställsordningen skall i varje stift finnas en stiftsnämnd,

bestående av fem ledamöter. Tre ledamöter jämte en ersättare för

envar av dem utses för tre år åt gången av Konungen. Två ledamöter jämte

en ersättare för envar av dem väljas av domkapitlet, likaledes för tre år åt

gången.

Närmare föreskrifter angående stiftsnämnds verksamhet ha av Kungl.

Majit meddelats genom instruktion den 16 september 1932 (nr 425) för stiftsnämnd

och stiftsjägmästare. Enligt denna åligger det stiftsnämnd att i enlighet

med därom i lag eller annan författning givna föreskrifter ha inseende

och vård över ecklesiastik boställsjord samt övrig till kyrkliga behov

och ändamål avsedd fast egendom inom stiftet, taga befattning med bloch

utbetalningar för kyrkofondens räkning samt därmed sammanhängande

ärenden ävensom ombesörja annan uppbörd av kyrkliga medel inom

stiftet. Jämlikt ecklesiastika boställsordningen ankommer det på stiftsnämnd

att bland annat upprätta hushållningsplan för löneboställes skog samt förvalta

alltmänt kyrkohemman för kyrkofondens räkning.

Bestämmelser om besvärsrätt rörande stiftsnämnds beslut i olika mål och

ärenden finnas i flera författningar, såsom ecklesiastika boställsordningen,

instruktionen för stiftsnämnd samt lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond.

Enligt de tre nämnda författningarna skall talan mot stiftsnämnds

beslut förås hos Konungen.

Lagen med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. torde, i överensstämmelse

med vad som förutsatts vid lagens tillkomst, böra utsträckas

till att avse även de kyrkliga myndigheter, som för närvarande icke omfattas

av densamma. Det allmänna kyrkomötet torde emellertid, i likhet med

riksdagen, fortfarande böra undantagas. Lagen bör omfatta domkapitlen

även i deras egenskap av laga domstolar i vissa rättegångsmål. Den särskilda

rättegångslagen, vilken tillkommit utan kyrkomötets medverkan, kan icke

anses vara tillämplig å domkapitel.

De särskilda bestämmelserna i förstnämnda lag torde i allt väsentligt vara

ägnade att möjliggöra en tillfredsställande reglering av de spörsmål, som

under utomordentliga förhållanden kunna uppstå med avseende å de kyrkliga

myndigheterna och deras verksamhet. Några större ändringar i eller

tillägg till lagen torde därför icke påkallas i anledning av den nu ifrågasatta

utvidgningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6, Bilagor.

15

Stadgandena i 2 § bereda bland annat möjlighet att vid behov låta viss

myndighet övertaga de arbetsuppgifter, som eljest ankomma på annan myndighet,

samt alt låta myndighet fatta beslut med mindre antal ledamöter än

eljest är stadgat. Vad angår de kyrkliga förvaltningsorganen kan det, såsom

framhölls under förarbetena till lagstiftningen, visa sig nödvändigt att låta

domkapitel och stiflsnämnder övertaga de befogenheter som tillkomma annan

sådan myndighet, som är urståndsatt att fungera. En centralisering av

den kyrkliga förvaltningen i stiften kan även framstå såsom önskvärd. Det

kan sålunda i vissa fall visa sig vara lämpligt att låta domkapitel ombesörja

arbetsuppgifter, som ankomma på stiftsnämnd. Vidare kan det av förhållandena

bliva påkallat att låta domkapitlets ordförande fatta beslut å domkapitlets

vägnar i större omfattning än som för närvarande är medgivet.

Kungl. Majit bör i fall av behov kunna ålägga präst att tjänstgöra i annan

befattning än den han innehar. Även bestämmelserna i 3 § kunna vara av

betydelse på det kyrkliga förvaltningsområdet. Kungl. Majit bör sålunda

kunna förordna om skyldighet för ledamöter av domkapitel, stiftsnämnder

och boställsnämnder att bestrida uppdraget utan hinder av att den tid, för

vilken de utsetts, gått till ända. Bestämmelser örn fatalietider finnas, såsom

framhållits i den förut lämnade redogörelsen, i åtskilliga författningar av

kyrkorättslig karaktär, t. ex. i 7 § lagen örn domkapitel, 57 och 58 §§ ecklesiastika

boställsordningen, 13 § lagen om kyrkofond samt 34 och 44 §§ lagen

om tillsättning av prästerliga tjänster. En förlängning av dessa och andra

fatalietider kan bliva erforderlig och bör kunna ske med stöd av 9 § i lagen.

Även flertalet övriga bestämmelser i lagen kunna komma att få betydelse

även i fråga om de kyrkliga organen.

Vissa mindre jämkningar i lagens bestämmelser torde emellertid i detta

sammanhang kunna ifrågasättas.

Enligt 6 § skall behandling av mål eller ärende, som angår part tillkommande

rättighet eller förmån eller honom åliggande skyldighet, av myndighet

förklaras skola anstå, örn part är ur stånd alt bevaka sin talan eller

eljest hinder möter för utredningen. Detta stadgande synes böra avse även

det fall att fråga är om bestraffning. Då ordalydelsen kan giva anledning

till tvekan rörande bestämmelsens räckvidd härutinnan, torde stadgandet

böra förtydligas i detta avseende. Denna paragraf blir därefter otvetydigt

tillämplig ifråga om rättegång inför domkapitel samt vid exempelvis sådant

disciplinärt bestraffningsförfarande, som omförmäles i 10 § utsökningslagen.

Enligt 9 § första stycket äger Konungen förordna om förlängning av den

tid, inom vilken besvär skola anföras eller annan åtgärd för fullföljande av

talan mot myndighets beslut skall äga rum. Jämlikt förordningen den 29

juli 1812, som omnämnts i det föregående, föreligger skyldighet för part i

vissa fall — vid äventyr av talans förlust — att hos domkapitlet göra anmälan

örn tillämnade och fullföljda besvär. Med stöd av nämnda stadgande

i lagen kan Kungl. Majit förordna om förlängning av den tid inom vilken

sådan anmälningsplikt skall fullgöras. Möjlighet synes emellertid böra fin
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 6, Bilagor.

nas att helt befria från denna skyldighet, som under de förhållanden som

avses i lagen kan bliva betungande för den ändringssökande. Såsom nyss

nämnts är den förenad med en så allvarlig påföljd som talans förlust. I 9 §

första stycket torde därför böra upptagas ett stadgande som möjliggör eftergivande

av anmälningsskyldighet i detta och liknande fall, då så utan

olägenhet synes kunna ske. I anslutning härtill må framhållas, att tredje

stycket i denna paragraf innebär ett längre gående ingripande i besvärsordningen.

Enligt detta stadgande må besvärsinlaga ingivas till den myndighet,

som har att pröva den fullföljda talan, utan hinder av föreskrift i lag

eller författning, att besvären skola ingivas till annan myndighet. Vidare må

anmärkas, att i det betänkande (statens offentl. utredn. 1935:31), som låg

till grund för 1936 års lagstiftning om domkapitlen, föreslogs att 1812 års

förordning skulle upphävas, då den icke syntes vara av behovet påkallad.

I betänkandet angående förevarande lagstiftning erinrades om att klagan

över förvaltningsmyndighets beslut i vissa fall skall förås hos domstol. Såsom

de sakkunniga anfört skall i sådant fall förlängning av fullföljdstider

ske med stöd av 10 § särskilda rättegångslagen. Detta bör naturligen gälla

även beträffande klagan över domkapitlets utslag i rättegångsmål. Den i

nyssnämnda paragraf stadgade möjligheten att med posten insända besvär,

vartill motsvarighet ej ansetts behöva upptagas i lagen angående stats- och

kommunalmyndigheterna, är av praktisk betydelse beträffande överklagande

av domkapitlets utslag angående ansvar. I förtydligande syfte och då

tvekan kan råda, huruvida rättegångslagens bestämmelser äro tillämpliga

beträffande fullföljd av talan mot domkapitels utslag i rättegångsmål, torde

i 9 § av nu förevarande lag böra upptagas ett stadgande, att beträffande

fullföljande eller bevakande av talan hos domstol eller annan myndighet,

som avses i rättegångslagen, föreskrifterna i sistnämnda lag skola äga tilllämpning.

Med hänsyn till att kyrkomötets samtycke till ifrågavarande lagstiftning

kräves, därest densamma, såsom föreslagits, skall avse även de för närvarande

undantagna kyrkliga myndigheterna, torde det vara lämpligt att upptaga

den gällande lagens bestämmelser med de ifrågasatta jämkningarna i

en ny lag, vilken bör träda i kraft den 1 april 1942, då den nuvarande lagen

upphör att äga giltighet. Den nya lagen synes böra gälla tills vidare. Skulle

lagstiftningen bliva tidsbegränsad, kunde betydande svårigheter uppstå att

erhålla erforderlig medverkan av kyrkomötet till eventuella prolongeringar.

Lagen bör upphävas då något behov av densamma icke längre kan väntas

föreligga.

I den nya lagen torde böra upptagas samma övergångsbestämmelser som

i den nu gällande med undantag av stadgandet i första stycket andra punkten,

som föranletts av den nuvarande lagens tidsbegränsade karaktär.

I anslutning till vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 6, Bilagor.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 oktober

1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den

3 oktober 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn Gunnar

Danielson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet

fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 6.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 6, Bilagor.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 24 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 20 oktober

1941 avgivna utlåtande över det den 3 i samma månad till lagrådet remitterade

förslaget till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden,

att från kyrkomötet måtte jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen

inhämtas yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Tidelius.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6, Bilagor.

19

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 3, i anledning av Kungl.

Maj:ts förslag till lag med särskilda bestämmelser angående

stats- och kommunalmyndigheterna och deras

verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

Till KONUNGEN.

I skrivelse till kyrkomötet den 24 oktober 1941, nr 6, har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagda utdrag av protokoll, förda i

statsrådet och lagrådet, begärt kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet

godkände vid skrivelsen fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser angående

stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig

eller krigsfara m. m.

I ärendet har kyrkolagsutskottet avgivit betänkande, nr 2, varav tryckt

exemplar här bifogas.

Under åberopande av vad utskottet i nämnda betänkande anfört får kyrkomötet

förklara sig icke hava någon anledning till erinran mot det vid förevarande

skrivelse fogade lagförslaget.

Stockholm den 14 november 1941.

Underdånigst

ERLING EIDEM.

G. H. Berggren.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 6, Bilagor.

Kyrkolagsutskottets betänkande, nr 2, i anledning av Kungl.

Maj.ts skrivelse, nr 6, med förslag till lag med särskilda

bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller

krigsfara m. m.

Genom en den 24 oktober 1941 dagtecknad, till kyrkolagsutskottets handläggning

hänskjuten skrivelse, nr 6, har Kungl. Majit, under åberopande

av skrivelsen bilagda utdrag av protokoll, förda i statsrådet och lagrådet, begärt

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner vid skrivelsen

fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna

och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m.

Utskottet. Mot ifrågavarande lagförslag, som är avsett att fylla en brist i den nu gällande

fullmaktslagstiftningen, har utskottet icke funnit anledning till anmärkning.

Utskottet förutsätter därvid, i avseende å tillämpningen av 2 § sista

stycket, att åligganden, för vilkas utförande prästvigning kräves, såsom i fråga

om sakramentsförvaltning och vigsel, icke få förrättas av person, som saknar

sådan vigning, samt, i avseende å 9 § första stycket, andra punkten, att

Kungl. Majit kommer att meddela föreskrift jämlikt 14 §, att den myndighet,

hos vilken talan föres, skall underrätta den underordnade myndigheten.

Utskottet hemställer alltså,

att kyrkomötet måtte i anledning av Kungl. Majits skrivelse,

nr 6, förklara sig icke hava någon anledning till erinran

mot det vid skrivelsen fogade lagförslaget.

Stockholm den 4 november 1941.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

tueli

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:40 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för A. Viktorsson från betalningsskyldighet till kronan på grund av virkeskö s. 7 i texten
  2. 1LU 1942:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående statsoch kommunalmyndigheterna och deras verksamhet s. 1 i texten