Sök i Ratio Lex

Angående resekostnadsersättning till viss personal vid försvarsväsendet

1942-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:61, Angående resekostnadsersättning till viss personal vid försvarsväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 61.

1

Nr 61.

Kungl. Maj:ts ''proposition till riksdagen angående resekostnadsersättning

till viss personal vid försvarsväsendet;

given Stockholms slott den 13 februari 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 13 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet, fråga örn resekostnadsersättning

till viss personal vid försvarsväsendet samt anför därvid följande:

I skrivelse den 9 maj 1941 har flygförvaltningen gjort framställning i fråga

örn bestridande av vissa resekostnader för flygvapnet tillhörande personal

samt därvid anfört i huvudsak följande:

I skrivelse till flygförvaltningen hade chefen för Västgöta flygflottiljs

depå hemställt om bemyndigande att till honom underställd personal, vilken

icke kunnat erhålla bostad å flottiljens fredsförläggningsort, Karlsborg, utbetala

ersättning för resor till och från arbetsplatsen. Flygförvaltningen

finge med anledning härav erinra, att vid Roslagens, Östgöta, Jämtlands

och Svea flygflottiljer anordningar vidtagits för att med kronan tillhöriga

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 61—63.

378 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

omnibussar avgiftsfritt befordra den ordinarie personal, som på grund av

bostadsbrist måst anskaffa bostad utom tjänstgöringsorten.

På grund av vidtagna bensinrestriktioner hade flygförvaltningen bemyndigat

chefen för Roslagens flygflottiljs depå att tills vidare låta verkställa

transporterna av ifrågavarande personal med järnväg sålunda, att till vederbörande

utlämnades av depåchefen rekvirerade månadskort. Vid övriga av

de nämnda flottiljerna utfördes angivna personalbefordran för närvarande

med gengasbussar.

Under nuvarande förhållanden hade befordran med anlitande av järnväg

visat sig förmånligare än användning av gengasfordon. Beträffande Västgöta

flygflottilj finge dessutom framhållas, att då bostadstillgången å Karlsborg

numera börjat ökas och det ifrågavarande personaltransportbehovet således

kunde tänkas bliva mera tillfälligt, det ur ekonomisk synpunkt syntes olämpligt

att för flottiljens behov anskaffa en omnibus. I samband härmed Ange

flygförvaltningen anmäla, att vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg

transporten av anställda mot erläggande av viss avgift ombesörjdes av

kronan med anlitande av omnibus. På grund av olika tjänstgöringstider

för ammunitionsfabrikens anställda oell flygflottiljens personal kunde denna

icke begagna sig av angivna kommunikationsmöjlighet.

Under åberopande av det anförda hemställde flygförvaltningen, att Kungl.

Majit måtte bemyndiga ämbetsverket att, där så under rådande försvarsberedskap

funnes påkallat, medgiva, att till flygvapnet hörande personal,

som fullgjorde tjänstgöring å viss ort, finge, där bostad å tjänstgöringsorten

icke kunnat beredas vederbörande och bostad fördenskull måst anskaffas å

annan ort än tjänstgöringsorten, genom statens försorg och på dess bekostnad

utlämnas månadskort eller liknande för viss tid gällande färdkort

för resa från bostadsorten till tjänstgöringsorten och åter. Kostnaderna

för angivna förmån borde bestridas av under förskottsstaten för försvarsväsendet

uppförda medel.

Över flygförvaltningens föreliggande framställning hava utlåtanden avgivits

av försvarsväsendets lönenämnd den 15 december 1941 och statskontoret

den 10 januari 1942. Båda dessa myndigheter lia tillstyrkt bifall

till framställningen.

Lönenämnden har anfört följande:’

Enligt vad som framginge av såväl flygförvaltningens framställning som

ock vid remissakten fogade, inom flygförvaltningen upprättade promemorior

hade vid vissa flygflottiljer åtgärder tidigare vidtagits för transport genom

kronans försorg av personal mellan förläggnings- och bostadsorten. Lönenämnden

finge tillika erinra, att Kungl. Majit jämväl åt personal tillhörande

andra grenar av statsförvaltningen undantagsvis medgivit bland

annat, att ersättning för resekostnad mellan bostadsorten och stationeringsorten

finge utgå till sådan befattningshavare, vilken ej kunnat beredas bostad

å sistnämnda ort. Sålunda hade Kungl. Majit genom särskilda beslut,

senast den 6 september 1940, bemyndigat telegrafstyrelsen att till vid

Stavsnäs radiostation i Djurö kommun stationerad befattningshavare, som

vore bosatt utom stationeringsorten, utbetala ersättning för av tjänstgöringen

föranledda resor enligt billigaste anordning mellan bostads- och stationeringsorten,

dock högst femhundra kronor för år för varje befattningshavare.

Vidare kunde nämnas, att Kungl. Majit den 23 augusti 1940 lämnat enahanda

bemyndigande åt telegrafstyrelsen, räknat från och med den 1 juli

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 61.

1940, tillsvidare beträffande den å Göteborgs markstation i Torslanda stationerade

personal vid telegrafverket, vilken nödgats vara bosatt utom stationeringsorten.

Enligt lönenämndens uppfattning vore de omständigheter, vilka föranlett

Kungl. Majit medgiva att till viss personal vid telegrafverket finge utbetalas

reseersättning för resa mellan bostads- och stationeringsorten, jämväl förhanden

beträffande den personal vid flygvapnet, varom bär vore fråga. Vid

sådant förhållande ansåge sig lönenämnden kunna tillstyrka, att till personal

på aktiv stat vid flygvapnet ävensom till flygvapnet hörande befattningshavare,

å vilken militära icke-ordinariereglementet vore tillämpligt, tjänstgörande

vid flygflottilj med sådan förläggningsort att tjänlig familjebostad

icke där kunde beredas vederbörande, linge efter prövning av flygförvaltningen

tills vidare intill utgången av år 1942 utbetalas ersättning för av

tjänstgöringen föranledda resor enligt billigaste anordning mellan bostadsoch

förläggningsorten.

Statskontoret har anfört följande:

Statskontoret ville ytterligare erinra örn att Kungl. Majit genom beslut

den 19 april 1940 och den 4 april 1941 medgivit, att ersättning finge utgå

till den vid Torslanda flygplats stationerade, statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt tillhörande personal, vilken vore bosatt i Göteborg eller

annan närmare belägen ort, för bussresor till och från arbetsplatsen. I nu

angivna fall hade ersättningsfrågan varit underställd riksdagens prövning

(1940 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkt 224).

Statskontoret, som icke hade något att erinra mot bifall till förevarande

framställning på sätt densamma tillstyrkts av försvarsväsendets lönenämnd,

holle emellertid före, att jämväl nu föreliggande ersättningsfråga borde

underställas riksdagen.

Medel för bestridande av resekostnaderna syntes, därest annat anslag

icke ansåges böra ifrågakomma, böra beräknas under flygvapnets förslagsanslag

till reseersättningar4

I likhet med försvarsväsendets lönenämnd och statskontoret har jag intet Departementsatt

erinra mot ett tillmötesgående av den föreliggande framställningen. Då chefen.

emellertid motsvarande frågor kunna tänkas uppkomma även inom andra

delar av försvarsväsendet och liknande spörsmål tidigare i olika sammanhang

varit föremål för riksdagens bedömande, torde lämpligen hos riksdagen

böra inhämtas ett allmänt bemyndigande för Kungl. Majit att efter prövning

i varje särskilt fall meddela beslut i försvarsväsendet avseende frågor av

denna art. Bemyndigandet bör gälla personal på aktiv stat ävensom befattningshavare,

å vilka militära icke-ordinariereglementet är tillämpligt. Jag

förutsätter, att ersättning skall utgå för av tjänstgöringen föranledda resor

enligt billigaste anordning mellan bostads- och förläggningsorten endast i

sådana fall, där tjänlig bostad icke kan beredas vederbörande i förläggningsorten.

Att — såsom lönenämnden och statskontoret föreslagit — begränsa

förmånen till att avse endast befattningshavare, som äro i behov av

familjebostad, synes med hänsyn till den flerstädes rådande bostadsbristen

icke vara lämpligt.

För personal, som avlönas med anlitande av avlöningsanslag, torde uppkommande

kostnader i anslutning till statskontorets förslag böra utgå av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition nr 61.

vederbörande förslagsanslag till reseersättningar, medan kostnaderna för

ifrågavarande förmån åt sådana icke-ordinarie anställningshavare, vilkas avlöning

bestrides av anskaffnings- eller underhållsanslag, torde böra utgå av

det anslag, från vilket avlöningen bestrides.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med vad av mig

i det föregående anförts meddela beslut rörande ersättning

till befattningshavare inom försvarsväsendet för av tjänstgöringen

föranledda resor mellan bostads- och förläggningsorten.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående resekostnadsersältning till viss personval vid för sv ar sväsendet. a1 i texten
  2. SU 1942:51 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående resekostnadsersättning till viss personal vid försvarsväsendet. s. 7 i texten