Sök i Ratio Lex

Angående särskild gottgörelse för utförande av viss minsvepning

1942-02-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:63, Angående särskild gottgörelse för utförande av viss minsvepning

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 63.

11

Nr 63.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående särskild

gottgörelse för utförande av viss minsvepning; given

Stockholms slott den 13 februari 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över för svar särén den för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över för svar sär enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Bosander, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet, fråga örn särskild gottgörelse

för utförande av viss minsvepning samt anför därvid följande:

Genom brev den 15 april 1919 (sjöförsvarsdepartementet) meddelade Kungl.

Majit —- i anslutning till bestämmelser örn åtgärder mot minfaran viel rikets

kuster efter det då avslutade världskriget — föreskrifter örn särskild gottgörelse

till, bland annat, besättning å fartyg, beordrat att deltaga i den i

nämnda åtgiirder ingående minsvepningsverksamheten. Enligt dessa före
-

!179 42

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 63

skrifter finge, i den mån sådan besättning icke utgjordes av värnpliktiga,

under varje dag, då minsvepningsmaterielen vore utlagd och svepning därmed

utfördes, såsom särskild ersättning utgå sådan förhöjning av sjöavlöningen,

som enligt gällande bestämmelser utginge till besättning å undervattensbåt,

I skrivelse den 10 januari 1940 upptog chefen för marinen frågan örn beredande

av förhöjd avlöning till personal som uttagits till minsvepningsarbete.

I skrivelsen anfördes bland annat följande:

Det vore uppenbart, att — i likhet med vad som skedde under världskriget

1914—1918 —- någon särskild förmån måste införas till den personal,

som uttoges till minsvepningsarbete. Av olika anledningar — främst tekniska

nyheter inom minvapnet — vore detta arbete för närvarande högeligen

riskfyllt. Man syntes därför icke böra avvakta någon olyckshändelse, innan

den vid detta betydelsefulla arbete sysselsatta personal, stam, reserv och

värnpliktiga, bereddes en avlöningsförbättring, som i någon mån kunde anses

vara en motsvarighet till de avsevärda förhöjningar i kofferdibesättningarnas

löner, som föranleddes av krigsriskerna. Chefen för marinen ansåge,

att avlöningstillägget icke kunde sättas lägre än till 100 procent å eljest utgående

sjötillägg eller —- för värnpliktiga — sjötjänstbidrag.

I anslutning till det anförda hemställde chefen för marinen, att bestämmelser

av antytt innehåll måtte utfärdas av Kungl. Maj:t.

Över nämnda framställning avgåvos utlåtanden av marinförvaltningen och

försvarsväsendets lönenämnd.

Marinförvaltningen anförde, att ämbetsverket ansåge det vara synnerligen

önskvärt, att besättningarna å de fartyg, vilka vore beordrade att deltaga i

minsvepning för annat ändamål än övning, erhölle särskild ersättning för de

stora risker, som vore förenade med nämnda arbete. Vidare uttalade ämbetsverket

följande:

I likhet med vad som bestämts i brevet den 15 april 1919 syntes ifrågavarande

ersättning böra utgå för varje dag minsvepningsmaterielen å vederbörligt

fartyg vore utlagd och svepning av visst beordrat område eller viss

farled därmed utfördes. De för minsvepning avsedda fartygen kunde nämligen

givetvis användas även för annat ändamål än minsvepning och det

syntes då icke vara riktigt, att förhöjd avlöning finge utgå även under dessa

mindre riskfulla arbeten. — Liksom chefen för marinen ansåge marinförvaltningen,

att det ifrågasatta avlöningstillägget icke borde sättas lägre än

till 100 procent å eljest utgående sjötillägg eller för värnpliktiga sjötjänstbidrag.

— Härav föranledda kostnader syntes böra få avföras å det på förskottsstaten

för försvarsväsendet uppförda förskottsanslaget för sjöförsvaret

(Ea).

Lönenämnden anförde följande:

Ifrågavarande personal hade under tjänstgöring för deltagande i minsvepning

ägt uppbära avlöning enligt krigsavlöningsreglementets bestämmelser,

vilka vore avsedda att tillämpas jämväl under krig. Ett bifall till framställningen

skulle innebära ett väsentligt avsteg från de principer, vilka legat

till grund för bestämmandet av personalens avlöningsförmåner enligt samma

reglemente. På grund härav ansåge sig lönenämnden icke kunna förorda

bifall till chefens för marinen föreliggande framställning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63. 13

Genom beslut den 15 november 1940 fann Kungl. Maj:t framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I särskild skrivelse den 12 november 1941 har chefen för marinen återkommit

till frågan örn beredande av särskilda förmåner åt minsvepningspersonal.

I skrivelsen har anförts i huvudsak följande:

Enligt lönenämndens utlåtande över den tidigare framställningen skulle

ett bifall till densamma innebära ett väsentligt avsteg från de principer, vilka

legat till grund för bestämmande av personalens avlöningsförmåner enligt

krigsavlöningsreglementet. Härmed syntes lönenämnden hava velat framhålla,

att i krig riskerna för all personal vore desamma, och att minsvepning

icke intoge någon särklass.

Detta kunde förefalla som en riktig reflexion men fordrade en närmare

granskning. Minsvepning kunde göras som röj svepning inom område, där

med visshet minor funnes, och som söksvepning för att konstatera, örn

minor funnes inom ett visst område. I det sistnämnda fallet vore riskerna

för minsvepningsfartygen icke direkt överhängande men dock större än för

andra krigsfartyg, som i regel icke passerade osäkra områden förrän efter

föregående söksvepning. I det förra fallet däremot, där minsvepningsfartygen

måste gå in i befintliga minfält, vore riskerna med säkerhet befintliga,

särskilt därför att minornas djup under vattenytan vore variabelt

och icke ens i egna minfält kunde garanteras för alla utlagda minor. Aven

de mest grundgående minsvepningsfartyg kunde därför bliva sprängda.

Genom mintekniska nyheter alstrades även påtagliga risker för minsvepningsfartygen.

Chefen för marinen funne det därför fullt berättigat att giva åtminstone

den personal, som deltoge i svepning av befintliga minfält eller mineringar,

en viss löneförhöjning på likartat sätt som lönerna för handelsfartygens

besättningar höjdes inom vissa särskilt riskfyllda zoner. Detta minsvepningsarbete

vore dessutom ett mycket hårt arbete, som utsatte personalen

för starka påfrestningar, vilka ökades i den mån temperaturen i vattnet och

särskilt i luften vore låg, så att isbildning försvåra^ arbetet med sveptrossar

och annan svepmateriel. En ytterligare ökning av löneförhöjningen vore

därför påkallad under kall årstid och borde tillämpas då temperaturen i

luften varit under 0° Celsius.

I anslutning till det anförda hemställde chefen för marinen, att bestämmelser

måtte utfärdas örn att personal, som deltoge i minsvepningsarbete

för undanröjande av befintliga mineringar, skulle erhålla ett tillägg av 100

procent å eljest utgående sjötillägg eller sjötjänstbidrag för varje dag sådant

arbete förekommit samt att detta tillägg skulle utgå med 150 procent för

dag då temperaturen i luften varit lägre är 0° Celsius.

Över den nu föreliggande framställningen hava utlåtanden avgivits av

marinförvaltningen den 11 december 1941 och försvarsväsendets lönenämnd

den 20 december 1941.

Marinförvaltningen har under åberopande av sitt tidigare utlåtande och

med hänsyn tagen till det farofyllda arbete, som utfördes av besättning å

minsvepningsfartyg under minsvepning, tillstyrkt bifall till framställningen.

Lönenämnden har anfört följande:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 63.

Departements
chefen.

Enligt den nu remitterade framställningen skulle förhöjning av sjötillägg

och sjötjänstbidrag endast tillkomma personal, som vöre sysselsatt med särskilt

riskfylld minsvepning, nämligen undanröjande av redan befintliga mineringar.

Med hänsyn till vad chefen för marinen anfört rörande detta arbetes

särskilt farliga beskaffenhet ansåge lönenämnden — under beaktande jämväl

av de olyckshändelser som redan förekommit i samband med utförandet av

sådant minsvepningsarbete — sig nu kunna tillstyrka, att personal, som vore

sysselsatt med detta arbete, härför bereddes ökade förmåner för tid, då riket

ej vore indraget i krig. Lönenämnden tillstyrkte fördenskull med nu angiven

tidsbegränsning bifall till chefens för marinen framställning med undantag

för den av honom ifrågasatta förhöjningen för dag då temperaturen i luften

varit under fryspunkten. Enligt lönenämndens mening förelåge nämligen ej

tillräckliga skäl att utöver den föreslagna höjningen av utgående sjötillägg

och sjötjänstbidrag med 100 procent jämväl företaga höjning med ytterligare

50 procent av dessa förmåner på grund av kall väderlek. Slutligen linge

lönenämnden framhålla, att frågan örn höjning av sjötillägg och sjötjänstbidrag

under minsvepning syntes innefatta ett ämne, som borde underställas

riksdagens prövning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår bereddes den personal, som

efter 1914—1919 års världskrig deltog i minsvepningsarbetet kring rikets

kuster, särskild gottgörelse härför. Bestämmelserna i ämnet anknötos till

då gällande föreskrifter örn avlöning till personal å undervattensbåt och förutsatte

för sin tillämpning allenast, att minsvepningsmaterielen vore utlagd

och svepning därmed utfördes.

I chefens för marinen framställning av den 10 januari 1940 ifrågasattes

bestämmelser örn särskild ersättning till i minsvepningsarbete deltagande

personal, vilka i avseende å förutsättningarna för deras tillämplighet synas

skola hava varit desamma som 1919 års föreskrifter. Lönetekniskt skulle

den särskilda ersättningen för ifrågavarande arbete konstrueras såsom en

förhöjning med 100 procent av eljest utgående sjötillägg eller sjötjänstbidrag.

Av skäl som i det föregående anförts avstyrkte lönenämnden denna framställning,

och densamma föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I chefens för marinen nu föreliggande framställning avses en mera begränsad

art av minsvepningsarbete skola särskilt ersättas, nämligen undanröjande

av redan befintliga mineringar, vilket arbete visat sig mera riskfyllt

än annat minsvepningsarbete. I lönetekniskt avseende förordas att

den ifrågasatta särskilda ersättningen skall utgå med en förhöjning av 100

procent — vid arbete i lufttemperatur under fryspunkten 150 procent —

av eljest utgående sjötillägg eller — för värnpliktiga — sjötjänstbidrag.

För egen del finner jag med hänsyn till vad lönenämnden i dess tidigare

utlåtande anfört det i viss mån tveksamt, örn förhöjning av löneförmånerna

bör medgivas ens i den begränsade omfattning, som i den nu föreliggande

framställningen ifrågasatts. Med beaktande av vad i ärendet sedermera

yttrats vill jag dock icke motsätta mig, att särskild gottgörelse beredes den

personal, som deltager i minsvepningsarbete av ifrågavarande kvalificerade

beskaffenhet. Skäl torde icke föreligga att på sätt skedde genom 1919 års

bestämmelser utesluta värnpliktiga från delaktighet i denna särskilda löne
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

förmån. Vidkommande förmånens utformning är jag ense med lönenämnden

därom, att någon extra gottgörelse vid kall väderlek icke bör utgå. Även i

övrigt ansluter jag mig till lönenämndens senast avgivna förslag i ämnet.

Enligt vad som under hand meddelats mig hava minsvepningar av nu

ifrågavarande beskaffenhet förekommit särskilt under hösten och vintern

1941. Då det synes mig skäligt, att den personal, som deltagit i dessa arbeten,

jämväl göres delaktig av den nu ifrågasatta särskilda gottgörelsen,

vill jag förorda, att bestämmelserna i ämnet göras retroaktivt tillämpliga

från och med den 1 juli 1941.

Uppkommande kostnader torde i likhet med övriga löneförmåner till

militärpersonal under nu rådande förhållanden få avföras över vederbörligt

anslag till löpande utgifter å förskottsstaten för försvarsväsendet.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att i det föregående angiven personal, vilken efter den 1 juli

1941 deltagit eller under tid, då riket ej är indraget i krig,

deltager i minsvepningsarbete för undanröjande av befintliga

mineringar, må komma i åtnjutande av ett tillägg av 100 procent

å eljest utgående sjötillägg eller sjötjänstbidrag för varje

dag sådant arbete förekommit.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Osterholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1942:94 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående särskild gottgörelse för utförande av viss minsvepning. a1 i texten