Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:7, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr

299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed

jämförliga samfällda ägor och rättigheter; given Stockholms

slott den 19 december 194-1.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den

13 juni 1921 (nr 299) örn förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga

samfällda ägor och rättigheter.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 7.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning

av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och

rättigheter.

Härigenom förordnas, att 7 §* lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av

bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7 §•

Vilja delägare---offentlig auktion.

Vad i — — — motsvarande tillämpning.

Har boställe eller annat allmänt hemman del i samfälld äga, vars avhändande

beslutes, och uppgår andelen till mera än en tredjedel eller till högre

värde än femtusen kronor, må beslutet ej träda i verkställighet utan att tillstånd

därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.

Då beslut---vägnar underskrivas.

Är fråga---tid därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

1 Senaste lydelse se 1924: 338.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 december 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn ändring i lagstiftningen

örn förvaltning av bysamfälligheter m. m.

Föredraganden anför:

Lagen den 13 juni 1921 örn förvaltning av bysamfälligheter och därmed

jämförliga samfällda ägor och rättigheter avser, bland annat, att underlätta

försäljningen av samfälligheter, vilkas bibehållande förlorat sin betydelse

för delägarna. Frågan örn försäljning avgöres vid sammanträde med delägarna.

Rörande kallelse till sammanträdet stadgas i 3 § bland annat, att

om boställe eller annat allmänt hemman, som icke innehaves under stadgad

åborätt, har del i samfälligheten, underrättelse skall meddelas länsstyrelsen

i så god tid att genom dess föranstaltande ombud må varda av vederbörande

myndighet förordnat att å sammanträdet föra talan för fastigheten.

Försäljning av samfälld äga må enligt 7 § beslutas, om den kan ske utan

märkligt förfång för delägare som ej samtycker därtill. Örn någon delägare

yrkar det, må avhändandet ej äga rum annorledes än genom försäljning å

offentlig auktion. För beslut örn försäljning erfordras minst två tredjedelar

av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet, beräknat på visst

i lagen närmare angivet sätt. Har boställe eller annat allmänt hemman del i

samfälld äga, vars avhändande beslutas, må beslutet ej träda i verkställighet

utan att tillstånd därtill för hemmanet lämnats i vederbörlig ordning.

Bestämmelserna örn samfällda ägor äro jämväl tillämpliga å rättigheter eller

förmåner, som äro samfällda för två eller flera fastigheter med helt eller

delvis skilda ägor.

Delägare, som förmenar att försäljningsbeslut länder honom till märkligt

förfång eller att det icke tillkommit i laga ordning eller att det står i strid

med allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenheter

som fattat beslutet, äger enligt 8 § föra talan örn undanröjande av detta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Beslutet skall underställas rättens prövning, vare sig delägare för talan

däremot eller ej. Finner rätten, att beslutet icke är tillkommet i laga ordning

eller att det strider mot allmän lag eller författning eller länder till

märkligt förfång för delägare, som ej lämnat sitt medgivande till försäljningen,

skall beslutet av rätten undanröjas.

A vederbörande myndighets beslut örn tillstånd till försäljning av kronans

andel är § 77 regeringsformen tillämplig. Enligt denna paragraf äger Konungen

icke avhända kronan någon lägenhet utan riksdagens samtycke.

Enligt riksdagens skrivelse nr 242 år 1929 behöver emellertid särskilt medgivande

av riksdagen till försäljning av samfälld äga eller rättighet i regel

icke inhämtas annat än om kronans andel finnes kunna betinga en köpeskilling

av mer än 5,000 kronor. Beträffande sådana fall då samfällighet

skall avstås utan vederlag brukar riksdagen varje år medgiva att dess samtycke

ej behöver inhämtas annat än örn värdet av kronans andel prövas

överstiga 1,000 kronor.

I skrivelse den 15 april 1941 har styrelsen för Järvsö sockens storn skifteslug

med instämmande av ordföranden i styrelsen för Undersviks sockens

stora skifteslag hemställt örn sådan ändring av bestämmelserna angående försäljning

av samfälld äga. att tillstånd av vederbörande myndighet icke vidare

skall krävas, när kronan tillhörigt eller annat allmänt hemman har

allenast mindre andel, t. ex. högst en tiondel, i samfälligheten. I skrivelsen

anföres följande:

Järvsö socken utgör ett enda primärt skifteslag med ännu gällande år

1827 fastställt storskifte. Dess sammanlagda areal är c:a 73,000 hektar och

skattetal 2,236 Öres- 2‘/2 penningland, d. v. s. i det närmaste 140 mantal.

Vid nämnda skifte förekom, att en del mark, ofta av mindervärdig natur,

uttryckligen betecknades som samfälld eller i övrigt lämnades oskiftad. Tillsammans

omfatta dessa områden rätt ansenliga arealer av såväl in- som

avrösningsjord spridda omkring hela socknen. Samfälligheterna stå numera

under förvaltning närmast av en styrelse enligt föreskrifterna uti ett år 1932

fastställt reglemente jämlikt 5 § bysamfällighetslagen av den 13 juni 1921.

Under århundradet närmast efter storskiftets fastställande blevo dessa jordar

i stor utsträckning bebyggda av s. k. utanvidsfolk, såsom torpare, som

röjde mark däromkring, hantverkare, lösa arbetare o. dyl. Lägenheternas

rättsliga ställning var givetvis mycket osäker, men å andra sidan nöjde sig

skifteslaget med att — genom beslut å kommunalstämma — i mera framträdande

fall träffa överenskommelse om viss låg arrendeavgift. Först genom

tillkomsten av 1920 och 1925 års ensittarlagar bereddes dessa lägenhetsägare

tillfälle att på tillfredsställande villkor försäkra sig örn tryggad besittning.

Med tillämpning av dessa lagar, som otvivelaktigt varit till stor

båtnad för orten, hava numera omkring 300 ensittare inom socknen erhållit

full äganderätt till av dem nyttjade områden.

På senare tid har också skifteslagets styrelse, med insikt om de aagneliga

följderna av bildande av nya hem på egen grund för vissa kategorier av

socknens innebyggare, velat för sin del bidraga till lösningen av denna ur

social synpunkt så viktiga fråga och då närmast tänkt upplåta byggnadstomter,

odlingsmark o. dyl. till rimliga priser åt egnahemsbyggare, av vilka

en del redan, men efter den 1 januari 1919, uppfört bostadshus å samfälligheterna,

i vilka fall ensittarlagen ej är tillämplig. Även är önskvärt, att en

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Hel mvcket spridda jordar avyttras för arrondering till närliggande fastigett

B? häda parter förmånligt arrangemang till befordran dessutom

av ändamålsenligare brukningsförhållanden. ,

Ett förverkligande av skifteslagets avsikter härutinnan kan dock unde ^

varande förhållanden icke åstadkommas utan högst avsevard tidsutdrakt med

åtföljande dryga kostnader. Orsaken härtill är att finna uti bestämmelsen i

7 § bysamfällighetslagen, att, därest boställe eller annat allmänt hemman har

del i samfälld äga, vars avhändande beslutats, beslutet darom ej ma träda

verkställighet utan att tillstånd därtill för berörda hemman lamnats »vederbörlig

ordning. Följande delägande fastigheter — med andel efter skatteta

let _ torde böra betraktas såsom varande av sådan natur, som med lagen

Kramsta l2, f. d. kaptensboställe .......... med 6 ores- 3 pg

Kramsta 54, spetälskehem.................. ’ ■- *

Ön l1, kyrkoherdeboställe................-_» ib_-_-

Summa 22 öres- 17Va pgl

Kronans sammanlagda delägareskap i skifteslaget rör sig sålunda örn mindre

anÅren°1936—1938 avhände sig skifteslaget på sätt reglementet närmare föreskriver

vissa ägor och sökte därefter i åtlydnad av bestämmelsen i berörda

lagrum däruti avsedda tillstånd. Det rådde då först stor tvekan örn inneborden

av uttrycket »tillstånd----i vederbörlig ordning», nämligen huruvida

sådant borde sökas direkt hos Konungen eller hos resp. förvaltningsmyndigheter,

som eventuellt hade att utverka Konungens bifall. Av flera skal stannade

man för det förra alternativet. Rörande Kramstahemmanen (domänstyrelsen

och medicinalstyrelsen uppsiktsmyndighet) har Konungen mia i

ansökningen, medan vidkommande Ön (stiftsnämnden) kammarkollegium

lämnat tillstånd. Vidkommande Kramsta 1* föreskrives i resolutionen, att

köparna skola inleverera den del av köpeskillingen, som belöper a hemmanets

andel Beträffande Kramsta 54 förefinnes ingen sadan bestämmelse,

medan uti kammarkollegii beslut utsäges, att det meddelas till kännedom

samt för de åtgärder i ärendet, som ankommer å stiftsnämnden, vad detta

nu må innebära. , . , ... ,

Av det anförda framgår med nästan skrämmande tydlighet med vilka besvärligheter

skifteslaget haft att kämpa och den tidsutdräkt ärendets behandling

medfört under sin vandring mellan myndigheterna. Och det star nu inför

utsikten att vid varje efterföljande försäljning, vilken med visshet under

årens lopp kommer att följas av ett stort antal andra, nödgas genomgå samma

procedur. Det ligger i öppen dag, att påtalade förhallanden såväl ur privat

som allmänrättslig synpunkt äro i hög grad otillfredsställande, pa samma

gång som de ingalunda motsvara det allmänna rättsmedvetandet. Särskilt

må understrykas olägenheterna och kostnaderna för egnahemsgiundare,

vilka i regel icke önska vänta så lång tid, utan i dess ställe söka sig till andra

lägenheter med ofta mindre förmanliga villkor saväl till belägenhet, brukningsmöjligheter

och betalningsförhallanden. Och detta endast, ernil kronan

anses hava andel i samfälligheterna för mindre än en hundradel.

Skifteslaget ifrågasätter nu, huruvida icke en lagändring inför nu anförda

fakta borde anses påkallad. Med största sannolikhet får antagas, att lagstiftaren

vid avfattningen av bysamfällighetslagen icke tänkt sig sådana konsekvenser,

varför här redogjorts. Fallet är dock icke ovanligt i denna landsdel,

där hela socknar eller större delar därav, »fjärdingar», bilda ett enda

skifteslag. Så är exempelvis förhållandet med i söder angränsande Unders
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

viks sockens stora skifteslag, som brottas med liknande svårigheter som

Järvsö socken.

Vid skrivelsen fanns fogad en av överlantmätaren i Gävleborgs län verkställd

utredning, däri beröres frågan örn disponerandet av köpeskillingen för

försåld samfälld äga. överlantmätaren har ifrågasatt, huruvida det kunde

vara riktigt att, som skett, vid tillstånd till försäljning av samfällighet, där

kronan ägde del, foga föreskrift att kronans andel i köpeskillingen skulle inbetalas

till viss fond. I allt fall syntes ett sådant förfarande synnerligen

olämpligt.

över den inkomna framställningen ha efter remiss avgivits yttranden av

kammarkollegiet, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen och egnahemsstyrelsen.

I det yttrande som avgivits av kammarkollegiet anföres:

Enligt gällande rättsuppfattning omfattar § 77 regeringsformen jämväl avhändelse

av kronan tillhörig andel i samfällighet. I enlighet härmed lämnar

årligen, i anledning av därom av Kungl. Maj :t avlåten proposition, riksdagen

särskilt medgivande att Kungl. Majit må avstå andel, som avses i 7 § bysamfällighetslagen.

Anse statsmakterna vad i förevarande ärende förekommit

vara av art att böra föranleda åtgärd i den riktning, framställningen åsyftar,

lärer finnas erforderligt att genomföra ändring i § 77 regeringsformen, eventuellt

att riksdagens årliga medgivande om avstående av den kronans rätt,

som avses i 7 § bysamfällighetslagen, gives annat innehåll än nu.

Beträffande möjligheterna till underlättande inom den nuvarande lagstiftningens

ram av proceduren vid en försäljning utav samfällighet, däri kronan

äger del, får kollegiet i vad avser ecklesiastik egendom erinra, att försäljningsmedgivandet

enligt den kyrkliga jordförsäljningslagen decentraliserats till

kammarkollegiet i det stora flertalet fall. Vidare må erinras att Kungl. Majit

i vissa fall medgivit vederbörande stiftsnämnd att till vissa bestämda priser

försälja särskilt angivna markområden. I den föreliggande framställningen

avses emellertid icke ett dylikt förhandsmedgivande lill försäljning, utan här

åsyftas att i regeringsformen eller allmän civillag stadgad form för försäljningar

i vad avser kronans andel icke skall tillämpas beträffande ifrågavarande

försäljningar.

Vidare erinras örn förberörda av riksdagen årligen meddelade beslut örn

rätt för Kungl. Majit att överlåta kronans andel i samfällighet. Därest så

anses lämpligt, kan givetvis berörda medgivande vidgas t. ex. i vad avser andelens

värde, ävensom tänkas medgivande, att Kungl. Majit må till viss underordnad

myndighet uppdraga att lämna tillstånd till försäljning — antingen

den centrala myndighet, under vars vård och inseende egendomen är

ställd, eller ock vederbörande länsstyrelse.

I överlantmätarens yttrande beröres frågan örn dispositionen av de vid försäljning

inflytande medlen av den anledning alt, då från kronans sida lämnats

godkännande av försäljningen, även bestämts att kronans andel av köpeskillingen

skulle inbetalas till kronan. Det lär vara givet, att bysamfällighetslagens

bestämmelser angående disposition av samfällighetens medel ej få

tillämpas på sätt som strider mot § 77 regeringsformen, som åter lär innebära

rätt och skyldighet för kronan att bestämma även om dispositionen av

kronan i nu avsedda fall tillkommande köpeskillingslikvid. På Kungl. Majits

eller annan vederbörande försäljningsmyndighets prövning må bero, i vad

mån det kan i det särskilda fallet medgivas, att kronan tillkommande försäljningsmedel

får disponeras i enlighet med föreskrifterna i bysamfällighetslagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl Maj:ts proposition nr 7.

Domänstyrelsen bär tillstyrkt en ändring i framställningens syfte saint

anför:

Det är ostridigt, att formerna för försäljning av kronojord äro tunga och

omständliga, vilket förhållande medfört olägenheter i åtskilliga hänseenden.

Krav ha även framställts örn en uppmjukning av gällande försäljningsföreskrifter

så att de bättre komma att anpassas efter det praktiska livets fordringar.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 september 1940 har domänstyrelsen

givit uttryck åt dylika synpunkter och i samband därmed skisserat

vissa förslag till försäljningsarbetets reformering.

Beträffande de i den föreliggande framställningen omförmälda fastighetsområdena

utgöras dessa som regel av smärre områden, i vilka kronan äger

större eller mindre del. Med hänsyn till det ringa värde, som kronans andel

i allmänhet representerar, torde kunna sättas i fråga, huruvida arbetet med

meddelande av det i 7 § bysamfällighetslagen omförmälda särskilda beslut

från myndighets sida och den tidsutdräkt till förfång för enskild part, som

härigenom förorsakas, städse står i rimlig proportion till den risk, som kronan

befaras löpa. Väl kan granskningen hos statsmyndigheten i enstaka fall

föranleda vissa tillrättalägganden men dessa ha icke varit av sådan betydelse

att skäl av denna anledning föreligger att bibehålla fordran på den särskilda

prövningen under alla förhållanden. Utredningen hos myndigheten medför

även kostnader. — —• — I sak har styrelsen därför icke något att erinra

mot vidtagande av åtgärder i framställningens syfte. Dock torde det vara

lämpligt att i detta fall begränsa undantagen i nu omförmälda hänseende

från lagens tillämpning med hänsyn även till andelens materiella värde. 1

motsats till ensittarlägenheterna, vilka utgöra en viss begränsad typ av bostadstomter,

varierar storleken av upplåtelserna på de samfällda marker,

varom bär är fråga, på ett annat sätt. Sistnämnda upplåtelser kunna utgöras

av torp och andra jordbrukslägenheten, skogsmarksområden med icke oväsentliga

värden samt tilläggslotter av åker och skog till angränsande joidbruk.

Det torde därför icke vara tillfyllest att som ensittarlagen angiva undantagen

till viss ideell andel av samfälliglieten. Man kan diskutera var

gränsen för andelens materiella värde bör dragas men styrelsen föreställer

sig att, örn denna sättes vid 500 kronor, en icke oväsentlig lättnad skall uppkomma

i handläggningsproceduren för dessa ärenden. Bestämmes en gräns

i huvudsaklig överensstämmelse härmed, bör någon erinran icke möta mot

att i anslutning till stadgandena i ensittarlagen även föreskriva, alt den ideella

andelen ej får överstiga hälften. o ...

I remisshandlingarna har vidare berörts frågan örn dispositionen av inflytande

försäljningsmedel av den anledning att vid kronans godkännande

av försäljningar även föreskrivits att kronans andel av köpeskillingen skulle

inlevereras till kronan. I anslutning till bestämmelserna i 8 77 regeringsformen

lärer det ankomma på kronan att pröva, i den mån det i det enskilda

fallet kan medgivas, huruvida kronan tillkommande försäljningsmedel fa

användas i enlighet med bestämmelserna i bysamfällighetslagen. Det ligger

emellertid i sakens natur att kronan icke kan undandraga sig alt deltaga i

förekommande förvaltningskostnader och andra dylika utgifter. I de fall myndighets

tillstånd till försäljning ej kommer att påfordras, bör någon särskild

prövning av myndigheten beträffande försäljningsmedlens disposition ej heller

förekomma.

Åtskilliga försäljningsbeslut enligt bysamfällighetslagen skulle alltjämt

komma att underställas vederbörande myndighets prövning. I anslutning till

nu gällande bestämmelser skulle denna myndighet, när fråga är örn egendom

under styrelsens förvaltning, vara Kungl. Majit, varvid, örn andelens

värde överstiger 5,000 kronor, riksdagens medverkan är erforderlig. Styrel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

sen vill i detta sammanhang sätta i fråga, huruvida icke till främjande av

en snabbare takt för dessa ärendens handläggning åt styrelsen kunde delegeras

de befogenheter, som nu enligt riksdagens medgivande tillkomma

Kungl. Maj:t. En granskning av de beslut, som Kungl. Majit hitintills meddelat,

torde giva vid handen att dessa överensstämma med de av styrelsen

framställda förslagen.

Även lantmciteristyreisen har anslutit sig till framställningen:

Lantmäteristyrelsen finner det uppenbart, att införskaffandet av erforderligt

tillstånd till avhändande--kan föranleda kostnader och tidsut
dräkt,

vilka i många fall icke stå i rimlig proportion till objektets värde. Särskilt

iögonenfallande bli konsekvenserna, när kronans andel i den samfällda

marken såsom i det påtalade fallet är mycket liten. Då det omständliga och

tidskrävande förfarandet lärer kunna inverka hindrande på i och för sig

önskvärda upplåtelser, synes den framkomna önskan om förenkling av proceduren

vara berättigad. Vad särskilt angår Järvsö sockens storskifteslag och

liknande samfälligheter, beträffande vilka ett flertal regelbundet återkommande

försäljningar kunna förutses, torde ett generellt försäljningstillstånd

för varje samfällighet — på sätt stiftsnämnden i Uppsala föreslagit — innebära

avsevärd tidsvinst. I de fall åter, där upplåtelserna äro av mindre omfattning

eller av mera tillfällig och oförutsedd art, synes dylikt generellt tillstånd

icke kunna bereda någon mera avsevärd lättnad.

Lantmäteristyrelsen håller därför för sin del före, att starka skäl tala för

en lagändring i den riktning, som av Järvsö sockens storskifteslags styrelse

antytts. Vid jämförelse mellan en anordning, varigenom merabemält tillstånd

skulle beviljas av exempelvis länsstyrelse eller stiftsnämnd, och ett borttagande

av tillståndsvillkoret anser styrelsen det senare alternativet vara att

föredraga ur rent praktisk synpunkt. En lagändring av sistnämnda art synes

styrelsen också möjlig att åvägabringa utan att kronans rätt därigenom

äventyras, så framt den ifrågasatta rätten till avhändande av samfälld äga

eller rättighet utan särskilt för boställe eller annat allmänt hemman lämnat

tillstånd begränsas till att avse blott fall, där kronans andel i samfälligheten

är liten. Örn de flesta övriga delägarna i sådant fall önska avhända sig samfälld

äga, synes det i regel icke vara för kronan fördelaktigt att motsätta sig

åtgärden. De allmänna bestämmelserna rörande det formella förfarandet vid

avhändandet — exempelvis örn underrättelse till länsstyrelsen om sammanträde

med delägarna, om erforderlig majoritet för besluts fattande, om ägas

försäljning i vissa fall på offentlig auktion samt örn rättens prövning av fattat

beslut -—- böra också utgöra skydd mot att för kronan icke önskvärda upplåtelser

komma till stånd. .....

Vidkommande disponerandet av de medel, som vid i lagen avsedd försäljning

belöper å kronan, får lantmäteristyrelsen i huvudsak instämma i vad

överlantmätaren i Gävleborgs län anfört. Det synes ur flera synpunkter

mindre lämpligt, om kronan för dess fastigheter genom sin särställning skulle

ställa sig osolidarisk mot övriga byamän, som för gemensam nytta önska

använda för försäljningen influtna medel, helst erfarenheten visar, att en

dylik gemensamhetsanordning oftast är av ojämförligt större värde än en direkt

uppdelning av försäljningssumman. Örn kronans fastigheter i^ förevarande

hänseende jämställas med övriga, lärer ändock, i de fall behållen avkastning

användes till utdelning till delägarna, kronans andel därav komma

att tillföras statens domäners eller annan liknande fond.

Egnahemsstyrelsen har ur sina synpunkter funnit en sådan lagändring

önskvärd att försäljning av jord för komplettering av ofullständiga jordbruk

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

9

och för egnahemsändamål i övrigt kan ske utan anlitande av ett så tungrott

förfarande som för närvarande.

En lagändring i den riktning som föreslagits i förenämnda framställning

synes önskvärd.

Enligt bysamfällighetslagen har kronan tillfälle att låta sig representeras

av ombud vid sammanträde för försäljning av samfälld äga. Härjämte stadgas,

bland annat, att försäljning kan beslutas allenast av kvalificerad majoritet

och att beslutet skall underställas rättens prövning. Det kan ifrågasättas,

huruvida det är påkallat att giva kronan en särställning genom att uppställa

någon ytterligare garanti till skydd för dess intressen. I varje fall synes

det olämpligt, att den nu stadgade omständligare proceduren alltid skall behöva

tillämpas, även om kronans anpart utgör en jämförelsevis ringa del.

Det arbete som åsamkas myndigheterna och tidsutdräkten stå icke i rimlig

proportion till nyttan av deras granskning. Örn myndighets tillstånd inhämtas,

när kronan äger mer än en tredjedel i samfälligheten, torde det i

regel vara tillfyllest. Såsom domänstyrelsen föreslagit synes emellertid därjämte,

i nära anslutning till riksdagens förenämnda bemyndigande år 1929,

böra föreskrivas, att tillstånd skall inhämtas om andelens värde överstiger

5,000 kronor.

Försäljning av samfälld äga eller annan samfälld egendom innebär, att

föremålet för delägarnas rätt förvandlas till annan egendom, nämligen köpeskillingen.

Gällande regler för förvaltning av delägarnas egendom äga tilllämpning

även på köpeskillingen, och kronan har i princip ej bättre rätt än

andra att omedelbart utfå sin andel. Kronan lärer emellertid icke vara förhindrad

att, när tillstånd meddelas av vederbörande myndighet, såsom villkor

för tillståndet uppställa, att kronans andel i köpeskillingen efter avdrag

för omkostnader inlevereras på visst sätt. En sådan föreskrift kan dock medföra

olägenheter. Sedan kronans andel utbetalats, kan återstoden av köpeskillingen

icke utan vidare ingå i delägarnas gemensamma kassa utan måste

antingen fördelas på övriga delägare eller också, om dessa äro ense, behandlas

såsom en för dem gemensam, särskild fond som icke faller under bysamfällighetslagen.

Möjligen kan vad kronan bekommit bokföras såsom förskott

med ränta till dess andra delägare njutit samma förmån. På grund härav

synes, om ej särskilda skäl föreligga, föreskrift icke böra meddelas örn att

kronans andel skall inlevereras.

Beträffande invändningen att bestämmelserna i § 77 regeringsformen skulle

innebära hinder mot en sådan lagändring som blivit ifrågasatt i förenämnda

framställning, må erinras, att nämnda paragraf avser att inskränka Konungens

befogenhet att såsom innehavare av den verkställande makten avyttra

kronans fasta egendom, men däremot icke giver kronan en undantagsställning,

när kronan jämte andra bar del i en fastighet. Vid reglering av

motsvarande spörsmål i ensittarlagen har hinder icke ansetts möta att behandla

kronan på samma sätt som andra delägare, ehuru lagen icke ansetts

böra vara tillämplig då kronan har större andel än hälften. I lagen örn sam
Dihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 7. 2

Departe
ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

äganderätt och i vattenlagen är kronan såsom jordägare i alla avseenden likställd

med enskild ägare.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 fnr 299)

om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor

och rättigheter.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

T. Eliaeson.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 12 december

1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 10 december 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 5 december 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni

1921 (nr 299) om förvaltning av by samfällighet er och därmed jämförliga

samfällda ägor och rättigheter.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren Gösta

Walin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Utdrag au protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 december 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets

den 12 december 1941 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 5

december 1941 remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 7 §

lagen den 13 juni 1921 (nr 299) örn förvaltning av bysamfälligheter och

därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, därvid föredraganden hemställer,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

414369

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.