Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter
12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:7, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
1
Nr 7.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr
299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter; given Stockholms
slott den 19 december 194-1.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den
13 juni 1921 (nr 299) örn förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga
samfällda ägor och rättigheter.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 7.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 7.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning
av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och
rättigheter.
Härigenom förordnas, att 7 §* lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av
bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
7 §•
Vilja delägare---offentlig auktion.
Vad i — — — motsvarande tillämpning.
Har boställe eller annat allmänt hemman del i samfälld äga, vars avhändande
beslutes, och uppgår andelen till mera än en tredjedel eller till högre
värde än femtusen kronor, må beslutet ej träda i verkställighet utan att tillstånd
därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.
Då beslut---vägnar underskrivas.
Är fråga---tid därtill.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.
1 Senaste lydelse se 1924: 338.
Kungl. Maj.ts proposition nr 7.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 december 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och t. f.
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bergquist, anmäler chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn ändring i lagstiftningen
örn förvaltning av bysamfälligheter m. m.
Föredraganden anför:
Lagen den 13 juni 1921 örn förvaltning av bysamfälligheter och därmed
jämförliga samfällda ägor och rättigheter avser, bland annat, att underlätta
försäljningen av samfälligheter, vilkas bibehållande förlorat sin betydelse
för delägarna. Frågan örn försäljning avgöres vid sammanträde med delägarna.
Rörande kallelse till sammanträdet stadgas i 3 § bland annat, att
om boställe eller annat allmänt hemman, som icke innehaves under stadgad
åborätt, har del i samfälligheten, underrättelse skall meddelas länsstyrelsen
i så god tid att genom dess föranstaltande ombud må varda av vederbörande
myndighet förordnat att å sammanträdet föra talan för fastigheten.
Försäljning av samfälld äga må enligt 7 § beslutas, om den kan ske utan
märkligt förfång för delägare som ej samtycker därtill. Örn någon delägare
yrkar det, må avhändandet ej äga rum annorledes än genom försäljning å
offentlig auktion. För beslut örn försäljning erfordras minst två tredjedelar
av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet, beräknat på visst
i lagen närmare angivet sätt. Har boställe eller annat allmänt hemman del i
samfälld äga, vars avhändande beslutas, må beslutet ej träda i verkställighet
utan att tillstånd därtill för hemmanet lämnats i vederbörlig ordning.
Bestämmelserna örn samfällda ägor äro jämväl tillämpliga å rättigheter eller
förmåner, som äro samfällda för två eller flera fastigheter med helt eller
delvis skilda ägor.
Delägare, som förmenar att försäljningsbeslut länder honom till märkligt
förfång eller att det icke tillkommit i laga ordning eller att det står i strid
med allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenheter
som fattat beslutet, äger enligt 8 § föra talan örn undanröjande av detta.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
Beslutet skall underställas rättens prövning, vare sig delägare för talan
däremot eller ej. Finner rätten, att beslutet icke är tillkommet i laga ordning
eller att det strider mot allmän lag eller författning eller länder till
märkligt förfång för delägare, som ej lämnat sitt medgivande till försäljningen,
skall beslutet av rätten undanröjas.
A vederbörande myndighets beslut örn tillstånd till försäljning av kronans
andel är § 77 regeringsformen tillämplig. Enligt denna paragraf äger Konungen
icke avhända kronan någon lägenhet utan riksdagens samtycke.
Enligt riksdagens skrivelse nr 242 år 1929 behöver emellertid särskilt medgivande
av riksdagen till försäljning av samfälld äga eller rättighet i regel
icke inhämtas annat än om kronans andel finnes kunna betinga en köpeskilling
av mer än 5,000 kronor. Beträffande sådana fall då samfällighet
skall avstås utan vederlag brukar riksdagen varje år medgiva att dess samtycke
ej behöver inhämtas annat än örn värdet av kronans andel prövas
överstiga 1,000 kronor.
I skrivelse den 15 april 1941 har styrelsen för Järvsö sockens storn skifteslug
med instämmande av ordföranden i styrelsen för Undersviks sockens
stora skifteslag hemställt örn sådan ändring av bestämmelserna angående försäljning
av samfälld äga. att tillstånd av vederbörande myndighet icke vidare
skall krävas, när kronan tillhörigt eller annat allmänt hemman har
allenast mindre andel, t. ex. högst en tiondel, i samfälligheten. I skrivelsen
anföres följande:
Järvsö socken utgör ett enda primärt skifteslag med ännu gällande år
1827 fastställt storskifte. Dess sammanlagda areal är c:a 73,000 hektar och
skattetal 2,236 Öres- 2‘/2 penningland, d. v. s. i det närmaste 140 mantal.
Vid nämnda skifte förekom, att en del mark, ofta av mindervärdig natur,
uttryckligen betecknades som samfälld eller i övrigt lämnades oskiftad. Tillsammans
omfatta dessa områden rätt ansenliga arealer av såväl in- som
avrösningsjord spridda omkring hela socknen. Samfälligheterna stå numera
under förvaltning närmast av en styrelse enligt föreskrifterna uti ett år 1932
fastställt reglemente jämlikt 5 § bysamfällighetslagen av den 13 juni 1921.
Under århundradet närmast efter storskiftets fastställande blevo dessa jordar
i stor utsträckning bebyggda av s. k. utanvidsfolk, såsom torpare, som
röjde mark däromkring, hantverkare, lösa arbetare o. dyl. Lägenheternas
rättsliga ställning var givetvis mycket osäker, men å andra sidan nöjde sig
skifteslaget med att — genom beslut å kommunalstämma — i mera framträdande
fall träffa överenskommelse om viss låg arrendeavgift. Först genom
tillkomsten av 1920 och 1925 års ensittarlagar bereddes dessa lägenhetsägare
tillfälle att på tillfredsställande villkor försäkra sig örn tryggad besittning.
Med tillämpning av dessa lagar, som otvivelaktigt varit till stor
båtnad för orten, hava numera omkring 300 ensittare inom socknen erhållit
full äganderätt till av dem nyttjade områden.
På senare tid har också skifteslagets styrelse, med insikt om de aagneliga
följderna av bildande av nya hem på egen grund för vissa kategorier av
socknens innebyggare, velat för sin del bidraga till lösningen av denna ur
social synpunkt så viktiga fråga och då närmast tänkt upplåta byggnadstomter,
odlingsmark o. dyl. till rimliga priser åt egnahemsbyggare, av vilka
en del redan, men efter den 1 januari 1919, uppfört bostadshus å samfälligheterna,
i vilka fall ensittarlagen ej är tillämplig. Även är önskvärt, att en
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
Hel mvcket spridda jordar avyttras för arrondering till närliggande fastigett
B? häda parter förmånligt arrangemang till befordran dessutom
av ändamålsenligare brukningsförhållanden. ,
Ett förverkligande av skifteslagets avsikter härutinnan kan dock unde ^
varande förhållanden icke åstadkommas utan högst avsevard tidsutdrakt med
åtföljande dryga kostnader. Orsaken härtill är att finna uti bestämmelsen i
7 § bysamfällighetslagen, att, därest boställe eller annat allmänt hemman har
del i samfälld äga, vars avhändande beslutats, beslutet darom ej ma träda
verkställighet utan att tillstånd därtill för berörda hemman lamnats »vederbörlig
ordning. Följande delägande fastigheter — med andel efter skatteta
let _ torde böra betraktas såsom varande av sådan natur, som med lagen
Kramsta l2, f. d. kaptensboställe .......... med 6 ores- 3 pg
Kramsta 54, spetälskehem.................. ’ ■- *
Ön l1, kyrkoherdeboställe................-_» ib_-_-
Summa 22 öres- 17Va pgl
Kronans sammanlagda delägareskap i skifteslaget rör sig sålunda örn mindre
anÅren°1936—1938 avhände sig skifteslaget på sätt reglementet närmare föreskriver
vissa ägor och sökte därefter i åtlydnad av bestämmelsen i berörda
lagrum däruti avsedda tillstånd. Det rådde då först stor tvekan örn inneborden
av uttrycket »tillstånd----i vederbörlig ordning», nämligen huruvida
sådant borde sökas direkt hos Konungen eller hos resp. förvaltningsmyndigheter,
som eventuellt hade att utverka Konungens bifall. Av flera skal stannade
man för det förra alternativet. Rörande Kramstahemmanen (domänstyrelsen
och medicinalstyrelsen uppsiktsmyndighet) har Konungen mia i
ansökningen, medan vidkommande Ön (stiftsnämnden) kammarkollegium
lämnat tillstånd. Vidkommande Kramsta 1* föreskrives i resolutionen, att
köparna skola inleverera den del av köpeskillingen, som belöper a hemmanets
andel Beträffande Kramsta 54 förefinnes ingen sadan bestämmelse,
medan uti kammarkollegii beslut utsäges, att det meddelas till kännedom
samt för de åtgärder i ärendet, som ankommer å stiftsnämnden, vad detta
nu må innebära. , . , ... ,
Av det anförda framgår med nästan skrämmande tydlighet med vilka besvärligheter
skifteslaget haft att kämpa och den tidsutdräkt ärendets behandling
medfört under sin vandring mellan myndigheterna. Och det star nu inför
utsikten att vid varje efterföljande försäljning, vilken med visshet under
årens lopp kommer att följas av ett stort antal andra, nödgas genomgå samma
procedur. Det ligger i öppen dag, att påtalade förhallanden såväl ur privat
som allmänrättslig synpunkt äro i hög grad otillfredsställande, pa samma
gång som de ingalunda motsvara det allmänna rättsmedvetandet. Särskilt
må understrykas olägenheterna och kostnaderna för egnahemsgiundare,
vilka i regel icke önska vänta så lång tid, utan i dess ställe söka sig till andra
lägenheter med ofta mindre förmanliga villkor saväl till belägenhet, brukningsmöjligheter
och betalningsförhallanden. Och detta endast, ernil kronan
anses hava andel i samfälligheterna för mindre än en hundradel.
Skifteslaget ifrågasätter nu, huruvida icke en lagändring inför nu anförda
fakta borde anses påkallad. Med största sannolikhet får antagas, att lagstiftaren
vid avfattningen av bysamfällighetslagen icke tänkt sig sådana konsekvenser,
varför här redogjorts. Fallet är dock icke ovanligt i denna landsdel,
där hela socknar eller större delar därav, »fjärdingar», bilda ett enda
skifteslag. Så är exempelvis förhållandet med i söder angränsande Unders
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 7.
viks sockens stora skifteslag, som brottas med liknande svårigheter som
Järvsö socken.
Vid skrivelsen fanns fogad en av överlantmätaren i Gävleborgs län verkställd
utredning, däri beröres frågan örn disponerandet av köpeskillingen för
försåld samfälld äga. överlantmätaren har ifrågasatt, huruvida det kunde
vara riktigt att, som skett, vid tillstånd till försäljning av samfällighet, där
kronan ägde del, foga föreskrift att kronans andel i köpeskillingen skulle inbetalas
till viss fond. I allt fall syntes ett sådant förfarande synnerligen
olämpligt.
över den inkomna framställningen ha efter remiss avgivits yttranden av
kammarkollegiet, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen och egnahemsstyrelsen.
I det yttrande som avgivits av kammarkollegiet anföres:
Enligt gällande rättsuppfattning omfattar § 77 regeringsformen jämväl avhändelse
av kronan tillhörig andel i samfällighet. I enlighet härmed lämnar
årligen, i anledning av därom av Kungl. Maj :t avlåten proposition, riksdagen
särskilt medgivande att Kungl. Majit må avstå andel, som avses i 7 § bysamfällighetslagen.
Anse statsmakterna vad i förevarande ärende förekommit
vara av art att böra föranleda åtgärd i den riktning, framställningen åsyftar,
lärer finnas erforderligt att genomföra ändring i § 77 regeringsformen, eventuellt
att riksdagens årliga medgivande om avstående av den kronans rätt,
som avses i 7 § bysamfällighetslagen, gives annat innehåll än nu.
Beträffande möjligheterna till underlättande inom den nuvarande lagstiftningens
ram av proceduren vid en försäljning utav samfällighet, däri kronan
äger del, får kollegiet i vad avser ecklesiastik egendom erinra, att försäljningsmedgivandet
enligt den kyrkliga jordförsäljningslagen decentraliserats till
kammarkollegiet i det stora flertalet fall. Vidare må erinras att Kungl. Majit
i vissa fall medgivit vederbörande stiftsnämnd att till vissa bestämda priser
försälja särskilt angivna markområden. I den föreliggande framställningen
avses emellertid icke ett dylikt förhandsmedgivande lill försäljning, utan här
åsyftas att i regeringsformen eller allmän civillag stadgad form för försäljningar
i vad avser kronans andel icke skall tillämpas beträffande ifrågavarande
försäljningar.
Vidare erinras örn förberörda av riksdagen årligen meddelade beslut örn
rätt för Kungl. Majit att överlåta kronans andel i samfällighet. Därest så
anses lämpligt, kan givetvis berörda medgivande vidgas t. ex. i vad avser andelens
värde, ävensom tänkas medgivande, att Kungl. Majit må till viss underordnad
myndighet uppdraga att lämna tillstånd till försäljning — antingen
den centrala myndighet, under vars vård och inseende egendomen är
ställd, eller ock vederbörande länsstyrelse.
I överlantmätarens yttrande beröres frågan örn dispositionen av de vid försäljning
inflytande medlen av den anledning alt, då från kronans sida lämnats
godkännande av försäljningen, även bestämts att kronans andel av köpeskillingen
skulle inbetalas till kronan. Det lär vara givet, att bysamfällighetslagens
bestämmelser angående disposition av samfällighetens medel ej få
tillämpas på sätt som strider mot § 77 regeringsformen, som åter lär innebära
rätt och skyldighet för kronan att bestämma även om dispositionen av
kronan i nu avsedda fall tillkommande köpeskillingslikvid. På Kungl. Majits
eller annan vederbörande försäljningsmyndighets prövning må bero, i vad
mån det kan i det särskilda fallet medgivas, att kronan tillkommande försäljningsmedel
får disponeras i enlighet med föreskrifterna i bysamfällighetslagen.
7
Kungl Maj:ts proposition nr 7.
Domänstyrelsen bär tillstyrkt en ändring i framställningens syfte saint
anför:
Det är ostridigt, att formerna för försäljning av kronojord äro tunga och
omständliga, vilket förhållande medfört olägenheter i åtskilliga hänseenden.
Krav ha även framställts örn en uppmjukning av gällande försäljningsföreskrifter
så att de bättre komma att anpassas efter det praktiska livets fordringar.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 september 1940 har domänstyrelsen
givit uttryck åt dylika synpunkter och i samband därmed skisserat
vissa förslag till försäljningsarbetets reformering.
Beträffande de i den föreliggande framställningen omförmälda fastighetsområdena
utgöras dessa som regel av smärre områden, i vilka kronan äger
större eller mindre del. Med hänsyn till det ringa värde, som kronans andel
i allmänhet representerar, torde kunna sättas i fråga, huruvida arbetet med
meddelande av det i 7 § bysamfällighetslagen omförmälda särskilda beslut
från myndighets sida och den tidsutdräkt till förfång för enskild part, som
härigenom förorsakas, städse står i rimlig proportion till den risk, som kronan
befaras löpa. Väl kan granskningen hos statsmyndigheten i enstaka fall
föranleda vissa tillrättalägganden men dessa ha icke varit av sådan betydelse
att skäl av denna anledning föreligger att bibehålla fordran på den särskilda
prövningen under alla förhållanden. Utredningen hos myndigheten medför
även kostnader. — —• — I sak har styrelsen därför icke något att erinra
mot vidtagande av åtgärder i framställningens syfte. Dock torde det vara
lämpligt att i detta fall begränsa undantagen i nu omförmälda hänseende
från lagens tillämpning med hänsyn även till andelens materiella värde. 1
motsats till ensittarlägenheterna, vilka utgöra en viss begränsad typ av bostadstomter,
varierar storleken av upplåtelserna på de samfällda marker,
varom bär är fråga, på ett annat sätt. Sistnämnda upplåtelser kunna utgöras
av torp och andra jordbrukslägenheten, skogsmarksområden med icke oväsentliga
värden samt tilläggslotter av åker och skog till angränsande joidbruk.
Det torde därför icke vara tillfyllest att som ensittarlagen angiva undantagen
till viss ideell andel av samfälliglieten. Man kan diskutera var
gränsen för andelens materiella värde bör dragas men styrelsen föreställer
sig att, örn denna sättes vid 500 kronor, en icke oväsentlig lättnad skall uppkomma
i handläggningsproceduren för dessa ärenden. Bestämmes en gräns
i huvudsaklig överensstämmelse härmed, bör någon erinran icke möta mot
att i anslutning till stadgandena i ensittarlagen även föreskriva, alt den ideella
andelen ej får överstiga hälften. o ...
I remisshandlingarna har vidare berörts frågan örn dispositionen av inflytande
försäljningsmedel av den anledning att vid kronans godkännande
av försäljningar även föreskrivits att kronans andel av köpeskillingen skulle
inlevereras till kronan. I anslutning till bestämmelserna i 8 77 regeringsformen
lärer det ankomma på kronan att pröva, i den mån det i det enskilda
fallet kan medgivas, huruvida kronan tillkommande försäljningsmedel fa
användas i enlighet med bestämmelserna i bysamfällighetslagen. Det ligger
emellertid i sakens natur att kronan icke kan undandraga sig alt deltaga i
förekommande förvaltningskostnader och andra dylika utgifter. I de fall myndighets
tillstånd till försäljning ej kommer att påfordras, bör någon särskild
prövning av myndigheten beträffande försäljningsmedlens disposition ej heller
förekomma.
Åtskilliga försäljningsbeslut enligt bysamfällighetslagen skulle alltjämt
komma att underställas vederbörande myndighets prövning. I anslutning till
nu gällande bestämmelser skulle denna myndighet, när fråga är örn egendom
under styrelsens förvaltning, vara Kungl. Majit, varvid, örn andelens
värde överstiger 5,000 kronor, riksdagens medverkan är erforderlig. Styrel
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
sen vill i detta sammanhang sätta i fråga, huruvida icke till främjande av
en snabbare takt för dessa ärendens handläggning åt styrelsen kunde delegeras
de befogenheter, som nu enligt riksdagens medgivande tillkomma
Kungl. Maj:t. En granskning av de beslut, som Kungl. Majit hitintills meddelat,
torde giva vid handen att dessa överensstämma med de av styrelsen
framställda förslagen.
Även lantmciteristyreisen har anslutit sig till framställningen:
Lantmäteristyrelsen finner det uppenbart, att införskaffandet av erforderligt
tillstånd till avhändande--kan föranleda kostnader och tidsut
dräkt,
vilka i många fall icke stå i rimlig proportion till objektets värde. Särskilt
iögonenfallande bli konsekvenserna, när kronans andel i den samfällda
marken såsom i det påtalade fallet är mycket liten. Då det omständliga och
tidskrävande förfarandet lärer kunna inverka hindrande på i och för sig
önskvärda upplåtelser, synes den framkomna önskan om förenkling av proceduren
vara berättigad. Vad särskilt angår Järvsö sockens storskifteslag och
liknande samfälligheter, beträffande vilka ett flertal regelbundet återkommande
försäljningar kunna förutses, torde ett generellt försäljningstillstånd
för varje samfällighet — på sätt stiftsnämnden i Uppsala föreslagit — innebära
avsevärd tidsvinst. I de fall åter, där upplåtelserna äro av mindre omfattning
eller av mera tillfällig och oförutsedd art, synes dylikt generellt tillstånd
icke kunna bereda någon mera avsevärd lättnad.
Lantmäteristyrelsen håller därför för sin del före, att starka skäl tala för
en lagändring i den riktning, som av Järvsö sockens storskifteslags styrelse
antytts. Vid jämförelse mellan en anordning, varigenom merabemält tillstånd
skulle beviljas av exempelvis länsstyrelse eller stiftsnämnd, och ett borttagande
av tillståndsvillkoret anser styrelsen det senare alternativet vara att
föredraga ur rent praktisk synpunkt. En lagändring av sistnämnda art synes
styrelsen också möjlig att åvägabringa utan att kronans rätt därigenom
äventyras, så framt den ifrågasatta rätten till avhändande av samfälld äga
eller rättighet utan särskilt för boställe eller annat allmänt hemman lämnat
tillstånd begränsas till att avse blott fall, där kronans andel i samfälligheten
är liten. Örn de flesta övriga delägarna i sådant fall önska avhända sig samfälld
äga, synes det i regel icke vara för kronan fördelaktigt att motsätta sig
åtgärden. De allmänna bestämmelserna rörande det formella förfarandet vid
avhändandet — exempelvis örn underrättelse till länsstyrelsen om sammanträde
med delägarna, om erforderlig majoritet för besluts fattande, om ägas
försäljning i vissa fall på offentlig auktion samt örn rättens prövning av fattat
beslut -—- böra också utgöra skydd mot att för kronan icke önskvärda upplåtelser
komma till stånd. .....
Vidkommande disponerandet av de medel, som vid i lagen avsedd försäljning
belöper å kronan, får lantmäteristyrelsen i huvudsak instämma i vad
överlantmätaren i Gävleborgs län anfört. Det synes ur flera synpunkter
mindre lämpligt, om kronan för dess fastigheter genom sin särställning skulle
ställa sig osolidarisk mot övriga byamän, som för gemensam nytta önska
använda för försäljningen influtna medel, helst erfarenheten visar, att en
dylik gemensamhetsanordning oftast är av ojämförligt större värde än en direkt
uppdelning av försäljningssumman. Örn kronans fastigheter i^ förevarande
hänseende jämställas med övriga, lärer ändock, i de fall behållen avkastning
användes till utdelning till delägarna, kronans andel därav komma
att tillföras statens domäners eller annan liknande fond.
Egnahemsstyrelsen har ur sina synpunkter funnit en sådan lagändring
önskvärd att försäljning av jord för komplettering av ofullständiga jordbruk
Kungl. Maj.ts proposition nr 7.
9
och för egnahemsändamål i övrigt kan ske utan anlitande av ett så tungrott
förfarande som för närvarande.
En lagändring i den riktning som föreslagits i förenämnda framställning
synes önskvärd.
Enligt bysamfällighetslagen har kronan tillfälle att låta sig representeras
av ombud vid sammanträde för försäljning av samfälld äga. Härjämte stadgas,
bland annat, att försäljning kan beslutas allenast av kvalificerad majoritet
och att beslutet skall underställas rättens prövning. Det kan ifrågasättas,
huruvida det är påkallat att giva kronan en särställning genom att uppställa
någon ytterligare garanti till skydd för dess intressen. I varje fall synes
det olämpligt, att den nu stadgade omständligare proceduren alltid skall behöva
tillämpas, även om kronans anpart utgör en jämförelsevis ringa del.
Det arbete som åsamkas myndigheterna och tidsutdräkten stå icke i rimlig
proportion till nyttan av deras granskning. Örn myndighets tillstånd inhämtas,
när kronan äger mer än en tredjedel i samfälligheten, torde det i
regel vara tillfyllest. Såsom domänstyrelsen föreslagit synes emellertid därjämte,
i nära anslutning till riksdagens förenämnda bemyndigande år 1929,
böra föreskrivas, att tillstånd skall inhämtas om andelens värde överstiger
5,000 kronor.
Försäljning av samfälld äga eller annan samfälld egendom innebär, att
föremålet för delägarnas rätt förvandlas till annan egendom, nämligen köpeskillingen.
Gällande regler för förvaltning av delägarnas egendom äga tilllämpning
även på köpeskillingen, och kronan har i princip ej bättre rätt än
andra att omedelbart utfå sin andel. Kronan lärer emellertid icke vara förhindrad
att, när tillstånd meddelas av vederbörande myndighet, såsom villkor
för tillståndet uppställa, att kronans andel i köpeskillingen efter avdrag
för omkostnader inlevereras på visst sätt. En sådan föreskrift kan dock medföra
olägenheter. Sedan kronans andel utbetalats, kan återstoden av köpeskillingen
icke utan vidare ingå i delägarnas gemensamma kassa utan måste
antingen fördelas på övriga delägare eller också, om dessa äro ense, behandlas
såsom en för dem gemensam, särskild fond som icke faller under bysamfällighetslagen.
Möjligen kan vad kronan bekommit bokföras såsom förskott
med ränta till dess andra delägare njutit samma förmån. På grund härav
synes, om ej särskilda skäl föreligga, föreskrift icke böra meddelas örn att
kronans andel skall inlevereras.
Beträffande invändningen att bestämmelserna i § 77 regeringsformen skulle
innebära hinder mot en sådan lagändring som blivit ifrågasatt i förenämnda
framställning, må erinras, att nämnda paragraf avser att inskränka Konungens
befogenhet att såsom innehavare av den verkställande makten avyttra
kronans fasta egendom, men däremot icke giver kronan en undantagsställning,
när kronan jämte andra bar del i en fastighet. Vid reglering av
motsvarande spörsmål i ensittarlagen har hinder icke ansetts möta att behandla
kronan på samma sätt som andra delägare, ehuru lagen icke ansetts
böra vara tillämplig då kronan har större andel än hälften. I lagen örn sam
Dihang
till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 7. 2
Departe
ments
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
äganderätt och i vattenlagen är kronan såsom jordägare i alla avseenden likställd
med enskild ägare.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni 1921 fnr 299)
om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor
och rättigheter.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den
lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
T. Eliaeson.
1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 12 december
1941.
Närvarande:
justitieråden Forssman,
Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.
Enligt lagrådet den 10 december 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 5 december 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 13 juni
1921 (nr 299) om förvaltning av by samfällighet er och därmed jämförliga
samfällda ägor och rättigheter.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren Gösta
Walin.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
Utdrag au protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 december 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets
den 12 december 1941 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 5
december 1941 remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 7 §
lagen den 13 juni 1921 (nr 299) örn förvaltning av bysamfälligheter och
därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, därvid föredraganden hemställer,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87
regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
414369
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.