Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar av bestämmelserna rörande relereationsresor för personal vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden m. m

1942-02-13 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:82, Angående vissa ändringar av bestämmelserna rörande relereationsresor för personal vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Magita proposition nr 82.

1

Nr 82.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

ändringar av bestämmelserna rörande relereationsresor

för personal vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort

i Boden m. m.; given Stockholms slott den 13

februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 13 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen,

fråga örn vissa ändringar av bestämmelserna rörande rekreationsresor för personal

vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden m. m. samt anför

därvid följande:

Till underlättande av rekryteringen av officers- och underofficerskårerna vid

i Boden förlagda truppförband ha meddelats bestämmelser bland annat

rörande rätt för vissa befattningshavare att jämte familjemedlemmar mot

nedsatt avgift företaga resor i rekreationssyfte till landets sydligare delar.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 82.

41*1 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda proposition nr 82.

Bestämmelserna tillkommo år 1928. Från att från början ha gällt endast officerare

och underofficerare jämte vederlikar med beställning på aktiv stat vid

Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente och Norrbottens artillerikår

jämte deras hustrur och hemmavarande barn under 18 år ha bestämmelserna

successivt utsträckts till att omfatta personal å aktiv stat eller övergångsstat

vid samtliga staber, truppförband och anstalter i Boden (1929) samt

vissa ständigt tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän vid lantförsvaret ävensom

viss ständigt tjänstgörande kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal

(1931).

Efter dessa utvidgningar avse de i ämnet nu gällande den 13 mars 1936 av

Kungl. Majit meddelade bestämmelserna

a) officerare och underofficerare jämte vederlikar på aktiv stat med förläggningsort

i Boden,

b) till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare, vilka förordnats

att i Boden uppehålla befattningar, som enligt gällande organisation skola

bestridas av pensionerad personal, eller eljest tagas i anspråk för ständig

tjänstgöring i Boden,

c) i Boden ständigt tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän vid lantförsvaret,

vilkas avlöningsförmåner utgå enligt kungörelse den 22 juni 1928 (nr

215) (numera ersatt av militära icke-ordinariereglementet den 15 juni 1939, nr

276), _

d) i Boden ständigt tjänstgörande kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal,

som avses i 4 kap. av förstnämnda kungörelse,

e) de under a)—c) nämnda beställningshavarnas hustrur och sådana hemmavarande

barn, som icke fyllt 18 år.

Enligt sagda bestämmelser äga dessa personer vid en resa årligen i rekreationssyfte,

när resan sker till Bollnäs eller söder därom belägen station i andra

eller tredje vagnsklassen efter eget val, färdas mot avgift motsvarande för

person, som fyllt 12 år, hälften av det för tariffzon i allmän trafik gällande

biljettpris för den vagnsklass, som för resan i verkligheten begagnas, samt för

barn, som fyllt 4 men icke 12 år, ävensom för barn, som icke fyllt 4 år men

för vilket särskild plats begäres, hälften av den avgift som för dylik resa

enligt vad här ovan sagts skall erläggas av person, som fyllt 12 år. Rätt till

nedsättning i andra avgifter än den för färdbiljett, såsom avgifter för snälltågstilläggs-,

sovplats-, resgods- och cykelbiljetter, medgives icke.

Ehuru bestämmelserna rörande dessa rekreationsresor sålunda varit i huvudsak

oförändrade sedan år 1931, har frågan örn ändring i desamma därefter upprepade

gånger varit föremål för statsmakternas prövning.

1932 års riksdag lämnade utan bifall vissa i proposition nr 229 och väckta

motioner framförda förslag örn utvidgning av bestämmelserna till att avse dels

pensionerad personal i arvodesbefattning vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort

i Boden, dels underbefäl, som räknade minst fyra anställningsår vid

truppförband i Boden, dels ock vissa förmän och likställda ävensom arbetare,

vilka enligt gällande bestämmelser vore berättigade att åtnjuta semester. Riksdagen

anförde bland annat följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

Riksdagen har icke kunnat undgå att finna, hurusom förmånen av s. k.

rekreationsresor givits en omfattning, som från början knappast varit avsedd

eller med det åsyftade ändamålet helt överensstämmande. Uppmärksammas

må, att varje av riksdagen beslutad utvidgning av sagda förmån städse medfört

nya krav från andra personalkategorier, som ansett sig äga lika stor rätt att

komma i åtnjutande av densamma. Vidare är att marka, att några enhetliga

bestämmelser beträffande förutsättningarna för åtnjutande av sagda resekostnadsförmån

icke finnas, utan riksdagen har måst fatta sina beslut efter

prövning av omständigheterna i varje föreliggande fall. Vid angivna förhållanden

och då det icke bör lämnas ur sikte att jämväl annan personal såväl

vid som utom försvarsväsendet med lika stort fog kan göra anspråk på ifrågavarande

förmån, torde ett fortgående på den inslagna vägen icke för närvarande

vara tillrådligt. Riksdagen har därför ansett sig icke kunna bifalla

Kungl. Maj:ts proposition.

Riksdagen vill emellertid framhålla, att därest en ytterligare utvidgning av

rätten till rekreationsresor anses böra ske, utredning dessförinnan torde böra

verkställas beträffande såväl den omfattning, desamma lämpligen böra erhålla,

som ock i vad mån biljettprisnedsättningen medför kostnadsökning för statens

järnvägar.

1936 års riksdag avslog ett motionsledes framställt förslag, att rätten till

rekreationsresor mot nedsatt avgift måtte utsträckas att gälla alla i statens

tjänst anställda tjänstemän (folkskollärare inberäknade) ävensom kommunernas

tjänstemän inom Norrbottens län.

Kungl. Maj:t fann den 19 februari 1937 en framställning örn beredande av

rätt till rekreationsresor mot nedsatt avgift åt pensionerad personal i arvodesbefattning

vid försvarsväsendet med tjänstgöring i Boden icke föranleda någon

åtgärd.

I skrivelse den 5 juni 1937 har militärbefälhavaren för Övre Norrland

gjort framställning örn att rätt till rekreationsresor mot nedsatt avgift måtte

tillerkännas dels sådana ordinarie befattningshavare med tjänstgöringsort i

Boden, vilkas avlöning visserligen utginge enligt den för avlöning av officerare

och underofficerare gällande kungörelsen men vilka dock enligt tjänstgöringsreglementet

för armén icke betraktades såsom officerares eller underofficerares

vederlikar, och dels pensionerad personal i arvodesbefattning vid

försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden.

Enligt militärbefälhavarens skrivelse utgöres den med framställningen avsedda

ordinarie personalen av — förutom övermaskinist och förste montör

vid Bodens fästning, vilka på grund av senare utfärdade bestämmelser äro

att anse såsom underofficerares vederlikar — följande befattningshavare,

nämligen montör vid Bodens fästning och förrådsvaktmästare (innehava

enligt nu gällande bestämmelser tjänsteställning såsom furir), maskinist vid

garnisonssjukhuset i Boden eller vid regemente (kår) samt eldare av 1. klass

vid garnisonssjukhuset i Boden eller vid regemente (kår).

I fråga örn pensionerad personal i arvodesbefattning har militärbefälhavaren

anfört:

I den mån övergångsstatspersonal icke längre stöde till förfogande för

besättande av arvodesbefattningarna i Boden, hade det visat sig, att stora

svårigheter förefunnes vid besättande av dessa befattningar med pensionerad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts projwsition nr 82.

personal. Dessa svårigheter komme helt säkert under de närmaste åren att

ytterligare ökas, när tillgången på övergångsstatspersonal helt upphörde.

Erfarenheterna talade redan nu för att det läge i statsmakternas intresse att

göra allt för att söka underlätta rekryteringen av arvodesbefattningarna i

Boden med pensionerad personal. Samma skäl för rätt till rekreationsresor

kunde härutinnan åberopas för denna personalgrupp som för den aktiva

personalen. Sedan dessutom numera rätt till rekreationsresor även tillkomme

den extra ordinarie personalen, vilken vunne sin anställning efter

ansökan och som därutinnan vore jämförlig med pensionerad personal i

arvodesbefattning, syntes rättvisan kräva, att förmånen även .borde tillkomma

sistnämnda personalgrupp i Boden.

I skrivelse den 23 maj 1941, vid vilken fogats en skrivelse från kommendanten

i Bodens fästning, har vidare chefen för övre Norrlands trupper

gjort framställning örn beredande av rätt till rekreationsresor åt i arvodesbefattning

i Boden tjänstgörande pensionerad personal samt därutöver hemställt

örn ytterligare avgiftsnedsättning vid sådana resor. Beträffande sistnämnda

fråga har chefen för övre Norrlands trupper i sin skrivelse framhållit,

att enär den enligt beslutet den 13 mars 1936 medgivna avgiftsnedsättningen

avsåge endast priset å själva resebiljetten men icke övriga hithörande avgifter,

såsom sovvagns-, snälltågstilläggs-, resgods- och cykelbiljettavgifter,

nedsättningen i många fall bleve mycket ringa vid jämförelse med de för

allmänheten i övrigt gällande resekostnaderna.

För en familj örn 2 vuxna och 2 barn över 12 år, som företoge rekreationsresa

till exempelvis Laholm, bleve kostnaden i lil klass endast omkring 5

kronor 50 öre lägre per person än resekostnaden vid användande av s. k.

familj ebil j etter. För att utgöra en verklig förmån borde avgiftsnedsättningen

vid rekreationsresorna göras betydligt mera omfattande och utsträckas att

avse samtliga avgifter samt även beräknas å familj ebilj ett. Enär rekreationsresorna

vanligen företoges i samband med semester och då numera den,

som på grund av tjänsteförhållandena icke kunnat erhålla full semester

före kalenderårets utgång, ägde utfå felande antal semesterdagar under första

kvartalet nästpåföljande år, vore det slutligen — såsom kommendanten i sin

skrivelse framhållit — önskvärt att den tid, inom vilken rekreationsresa till

nedsatt pris finge företagas, måtte på motsvarande sätt utsträckas.

Genom beslut den 3 oktober 1941 medgav Kungl. Majit, att förmånen av

avgiftsnedsättning finge åtnjutas jämväl vid rekreationsresa, företagen under

semestertid som förskjutits på sätt i chefens för Övre Norrlands trupper

skrivelse avsåges. Kungl. Majit, förklarade samtidigt, att övriga i skrivelsen

berörda frågor skulle upptagas till prövning i annat sammanhang.

Arméförvaltningens civila departement har i yttrande över militärbefälhavarens

för Övre Norrland framställning den 5 juni 1937 anfört:

Beträffande de i militärbefälhavarens framställning avsedda ordinarie befattningshavarna

finge civila departementet såsom sin uppfattning uttala, att

med det i beslutet den 13 mars 1936 begagnade uttrycket vederlikar givetvis

ej kunde vara avsett, att från förmånen i fråga skulle vara uteslutna sådana

enligt officersavlöningsreglementet avlönade beställningshavare, som icke

räknades till den civilmilitära personalen utan innehade rent civil anställning.

Då emellertid tveksamhet därutinnan syntes råda, torde förklaring

böra utfärdas därom, att jämväl nu ifrågavarande befattningshavare skulle i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 82.

o

avseende å åtnjutande av den genom berörda brev medgivna förmånen anses

likställda med övriga i beslutet angivna personalkategorier.

Vidkommande åter framställningen, såvitt rörde utsträckningen av rätten

till ifrågavarande förmån att omfatta jämväl pensionerad personal i arvodesbefattning

med tjänstgöringsort i Boden, finge civila departementet erinra

därom, att Kungl. Maj:t genom beslut den 19 februari 1937 lämnat utan vidare

åtgärd en då föreliggande framställning i enahanda syfte. På grund därav

syntes nu förevarande framställning i denna del icke böra föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

I yttrande över chefens för övre Norrlands trupper framställning den 23

maj 1941 har civila departementet erinrat, att arméförvaltningen redan åren

1931 och 1932 förordat, att förmånen att mot nedsatt avgift företaga rekreationsresor

borde utsträckas att omfatta jämväl pensionerad, i arvodesbefattning

tjänstgörande personal med tjänstgöring i Boden.

Chefen för armén har i yttrande över militärbefälhavarens för Övre Norrland

skrivelse den 5 juni 1937 anfört:

Rätten till s. k. rekreationsresor borde rättvisligen tillkomma även civil

personal liksom även de två i militärbefälhavarens framställning omnämnda

civilmilitära beställningshavarna av furirs tjänsteklass — montören vid

Bodens fästning och förrådsvaktmästaren — enär dessa i regel rekryterades

från icke-ordinarie personal, vilken genom beslutet den 13 mars 1936 innehade

ifrågavarande rätt. Detta syntes böra regleras på sätt arméförvaltningens

civila departement föreslagit.

Beträffande pensionerad personal i arvodesbefattning syntes det förhållandet,

att denna genom beslutet den 30 juni 1937 i avseende på fri flyttning

från Boden för underlättande av rekryteringen i nämnda ort jämställts

med övrig på stat upptagen personal, tala för att även här ifrågasatt rätt i

enahanda syfte tillerkändes dem.

Järnvägsstyrelsen har i yttrande över militärbefälhavarens för övre Norrland

framställning den 5 juni 1937 ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till

densamma med mindre statens järnvägar erhölle ersättning för den inkomstminskning,

som nedsättningen komme att medföra för de resor, vilka komme

att företagas av i framställningen angivna befattningshavare.

Styrelsen tilläte sig därjämte hemställa, att, med anledning av vad ovan

framhållits, frågan örn ersättning av statsmedel till statens järnvägar för

den inkomstminskning, som den genom kungl, brev den 13 mars 1936 medgivna

nedsättningen komme att medföra för de resor av ifrågavarande slag,

vilka framdeles komme att äga rum, måtte upptagas till förnyad prövning.

Som ett särskilt stöd för ett sådant ersättningsförfarande finge styrelsen framhålla,

att ersättning tillförsäkrats statens järnvägar beträffande vissa av

svenskt sjöfolk företagna resor till och från vederbörandes hemort, för vilka

Kungl. Majit jämlikt beslut den 24 juli 1936 medgivit liknande nedsättning.

I yttrande över chefens för övre Norrlands trupper framställning den

23 maj 1941 har järnvägsstyrelsen däremot tillstyrkt '' bifall till framställningen

i vad avser pensionerade officerare och underofficerare men avstyrkt

framställningen i övrigt.

Järnvägstyrelsen hade redan i utlåtande den 15 december 1931 tillstyrkt,

att pensionerade officerare och underofficerare, som i Boden upprätthölle

arvodesbefattningar, skulle få i samma utsträckning som motsvarande icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

pensionerade befattningshavare åtnjuta förmån av här ifrågavarande rekreationsresor.

Någon anledning till ändring av styrelsens däri framförda åsikt

hade sedan dess ej inträtt.

Vad gällde framställningen örn att nedsättning av biljettpriset vid rekreationsresa

skulle få beräknas förutom på priset för färdbiljetter även på snälltågstilläggs-,

sovplats-, resgodstilläggs- och cykelbiljetter, måste framhållas,

att avgifterna för dessa biljetter vore så beräknade, att en nedsättning icke

kunde ske utan direkt förlust för järnvägen. Örn den nu ifrågavarande framställningen

bifölles, skulle vidare andra nedsättningsberättigade trafikanter

med lika stor rätt kunna fordra nedsättning i priset för nyssnämnda biljettslag,

vilket i sin tur skulle föra till vittgående ekonomiska konsekvenser.

Med åberopande av vad här anförts måste styrelsen motsätta sig, att framställningen

i denna del vunne bifall.

I framställningen anhölles därjämte, att färdbiljettpriset för rekreationsresa

vid samtidig resa av flera familjemedlemmar måtte räknas på det

rabatterade biljettpris, som familjer i allmänhet erhölle vid gemensamma

resor enligt den s. k. familjenedsättningen. Familjenedsättningen hade tillkommit

långt senare än nedsättningen för militärpersonals rekreationsresor

och gåve åt barnrika familjer i allmänhet tillfälle till resor, som eljest sannolikt

vore uteslutna. Den omständigheten att järnvägen kunnat utsträcka förmånen

av ett billigare biljettpris till att gälla en större kategori trafikanter,

kunde enligt styrelsens förmenande icke med skäl åberopas för ytterligare

biljettprisnedsättning för trafikanter, som redan tidigare åtnjöte nedsättning.

De tillfällen, då deltagare i rekreationsresa samtidigt uppfyllde

fordringarna för familjenedsättning, syntes för övrigt vara ganska fåtaliga.

Statskontoret har i yttrande över chefens för Övre Norrlands trupper framställning

den 23 maj 1941 anfört, att det i och för sig icke funnes anledning

att undantaga avsedda i arvodesbefattning tjänstgörande pensionerad personal

från ifrågavarande förmån. Med hänsyn till 1932 års riksdags uttalande i

frågan ansåge sig ämbetsverket emellertid svårligen kunna förorda en ytterligare

framställning i ämnet till riksdagen. Förslaget, att nedsättningen avbiljettpriset

vid rekreationsresa skulle avse jämväl snälltågstilläggs-, sovplats-,

resgodstilläggs- och cykelbiljetter samt att avgiftsnedsättning skulle beräknas

även å familjebiljett, funne sig statskontoret med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen

härutinnan anfört icke kunna tillstyrka.

I skrivelse den 11 november 1941 har flygförvaltningen erinrat, att 1941

års riksdag beslutat, att Norrbottens flygbaskår skulle uppsättas, varvid

huvuddelen av basorganisationen skulle förläggas centralt i närheten av Luleå

och tre övningsplatser anordnas å vissa andra platser i övre Norrland. Då i

huvudsak enahanda skäl som föranlett medgivandet om avgiftsnedsättning

för viss i Boden tjänstgörande personal syntes föreligga beträffande motsvarande

personal tillhörande Norrbottens flygbaskår, finge flygförvaltningen

hemställa, att Kungl. Majit måtte medgiva, att jämväl sistnämnda personal,

nämligen officerare, underofficerare och vederlikar på aktiv stat samt extra

ordinarie tjänstemän tillika med befattningshavarnas hustrur och sådana

hemmavarande barn, som icke fyllt 18 år, måtte få komma i åtnjutande av

samma förmån.

Järnvägsstyrelsen har i yttrande över denna framställning förklarat sig

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

intet hava att erinra mot bifall till framställningen i vad den avsåge personal,

som stadigvarande förlagts till Boden samt platser, belägna norr eller öster

örn Boden.

Försvarsväsendets lönenämnd, som jämväl tillstyrkt framställningen, har

ifrågasatt, örn icke bestämmelserna i nn angivna hänseende borde givas en

sådan allmän omfattning, att desamma kunde avse all försvarsväsendets personal,

som stadigvarande förlagts till Boden samt platser belägna nordligare

eller östligare än Boden.

Föreliggande framställningar avse dels ett utsträckande av rätten att företaga

rekreationsresor mot nedsatt avgift till vissa personalkategorier med

förläggningsort i Boden, vilka enligt nu gällande bestämmelser icke äro därtill

berättigade, dels beredande av likställighet i angivna avseende för befattningshavare

vid Norrbottens flygbaskår, dels och vissa avgiftsnedsättningar

utöver vad som för närvarande medgives.

I förstnämnda hänseende har föreslagits, att rätt till ifrågavarande förmån

borde beredas dels pensionerad personal i arvodesbefattning vid försvarsväsendet

med tjänstgöringsort i Boden, dels sådana befattningshavare vid

försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden, som uppbära lön enligt det

för avlöning till officerare och underofficerare gällande reglementet men på

grund av bestämmelser i tjänstgöringsreglementet för armén ej äro att anse

såsom officers eller underofficers vederlike, och dels vissa civilmilitära bestå!

lningshavare med furirs tjänsteställning.

Frågan örn förstnämnda personalgrupps rätt till rekreationsresor mot nedsatt

avgift var, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, i anledning

av en proposition i ämnet — i vilken jämväl föreslogs att underbefäl under

vissa förutsättningar skulle beredas rätt till samma förmån — år 1932 föremål

för riksdagens prövning. Riksdagen framhöll därvid att förmånen ursprungligen

införts såsom ett led i åtgärderna att underlätta rekryteringen av officersoch

underofficerskårerna vid de i Boden förlagda trupperna men att riksdagen

icke kunnat undgå att finna, hurusom ifrågavarande förmån sedermera givits

en omfattning, som från början knappast varit avsedd eller med det åsyftade

ändamålet helt överensstämmande. Under åberopande bland annat härav förklarade

sig riksdagen icke kunna bifalla den framlagda propositionen.

Ehuru riksdagen sålunda uttalat sig mot en utvidgning av rätten till rekreationsresor

till pensionerad personal i arvodesbefattning, torde dock med

hänsyn till de förhållanden, som numera råda i fråga örn rekryteringen av

personal i arvodesbefattningar, frågan därom böra upptagas till förnyad omprövning.

Medan ifrågavarande befattningar vid tiden för 1932 års riksdagsbeslut

på grund av tillgången på personal, som överförts å övergångsstat, i allmänhet

kunde relativt lätt besättas, har det på senare tid vid flera tillfällen visat

sig vara förenat med svårigheter att ersätta avgången personal i dylika befattningar.

Nämnas må att det för närvarande i vissa fall varit nödvändigt att

med pensionerade underofficerare besätta arvodesbefattningar, som enligt

gällande stater skola innehavas av pensionerade officerare. Hot torde därför

vara erforderligt att för övervinnande av rekryteringssvårigheterna söka göra

ifrågavarande befattningar mera eftersträvansvärda. Då det icke torde kunna

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

komma i fråga att för ifrågavarande personalkategori införa någon särskild

förmån, som icke beretts annan personal med tjänstgöring i Boden, synes

nämnda syfte lämpligast kunna vinnas genom ett utsträckande av rätten till

rekreationsresor till nämnda personalkategorier. Ehuru en viss tvekan yppat

sig i de avgivna yttrandena, synes ingen av de hörda myndigheterna ha

något principiellt att erinra mot ett beslut i denna riktning. Nämnas må, att

ifrågavarande personal efter beslut av 1937 års riksdag äger att i likhet med

den aktiva personalen under vissa förutsättningar åtnjuta fri flyttning från

Boden till annan ort inom riket. Ett beslut örn utvidgning av förmånen att

företaga rekreationsresor mot nedsatt avgift till denna personal torde

vara av ringa betydelse ur ekonomisk synpunkt. Enligt gällande personalstater

utgör nämligen antalet arvod esbefattningar för pensionerad personal

i Boden allenast ett 30-tal, av vilka några ännu uppehållas av personal å övergångsstat.

Jag anser mig av dessa skäl böra tillstyrka framställningarna örn

rätt för pensionerad personal i arvodesbefattning med tjänstgöring i Boden

att företaga rekreationsresor mot nedsatt avgift enligt för annan personal

stadgade grunder.

Den ursprungliga avsikten med förmånen av rekreationsbiljetter har som

nämnts varit att stimulera rekryteringen av aktiv personal vid de till Boden

förlagda truppförbanden. Med hänsyn härtill kan det i och för sig synas tveksamt,

huruvida fog finnes för ett tillmötesgående av flygförvaltningens framställning

örn beredande av motsvarande förmån åt personalen vid Norrbottens

flygbaskår. Flygvapnets personal är nämligen uppförd på en gemensam stat

och placeras i tur och ordning vid baskåren för att efter några år omplaceras

till annat, sydligare beläget flygförband. Häremot kan emellertid invändas,

att även viss å gemensam stat uppförd personal vid arméns truppförband i

Boden för närvarande är berättigad till rekreationsresor, exempelvis ingenjörtruppernas

och intendenturkårens personal med placering i Boden, i därstädes

förlagda staber tjänstgörande generalstabsofficerare m. fl. På grund av vad

nu anförts och med beaktande av att tjänstgöringen vid flygbaskåren för ifrågavarande

personal ur flygvapnet sålunda i allmänhet icke grundar sig på frivilligt

åtagande vill jag icke motsätta mig bifall till flygförvaltningens framställning.

Däremot kan jag icke förorda bifall till framställningen örn utsträckande av

ifrågavarande förmån jämväl till viss civil eller civilmilitär personal, som

enligt nu gällande bestämmelser saknar rätt till sådan förmån. Några svårigheter

i fråga örn rekryteringen av nu ifrågavarande personal, vilken efter egen

ansökan vinner anställning med Boden såsom tjänstgöringsort, torde icke ha

förmärkts. Jag vill i detta sammanhang anmärka, att jag icke kan ansluta mig till

den av arméförvaltningens civila departement framförda meningen, att med

officerares och underofficerares vederlikar skulle avses jämväl civil personal.

Det torde ha varit statsmakternas avsikt, att den civila personalen icke skulle

komma i åtnjutande av förmånen av ifrågavarande rekreationsresor i annan

mån än som i respektive beslut särskilt angivits.

Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen i sitt yttrande över chefens för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

övre Norrlands trupper framställning anfört, anser jag mig icke heller kunna

tillstyrka berörda framställning, i vad den går ut på att avgiftsnedsättningen

skulle utsträckas att omfatta jämväl vissa tilläggsbiljetter och beräknas även

å familj ebilj etter.

Den av flygförvaltningen väckta frågan har såsom av den lämnade redogörelsen

framgår föranlett försvarsväsendets lönenämnd att ifrågasätta, örn

icke bestämmelserna rörande förevarande rekreationsresor borde givas en

sådan allmän avfattning, att desamma kunde avse all försvarsväsendets

personal, som stadigvarande förlagts till Boden samt platser belägna nordligare

eller östligare än Boden. Då det icke är otänkbart att vissa ytterligare

enheter ur armén kunna komma att förläggas till dessa trakter och

personal vid dessa enheter likaväl som flygbaskårens personal torde böra inbegripas

under bestämmelserna om rekreationsresor, anser jag mig böra förorda

bifall till lönenämndens förslag. Härvid förutsättes dock självfallet, att endast

sådana personalkategorier komma i fråga, som nu äga åtnjuta denna förmån

eller i enlighet med vad av mig i det föregående anförts skulle bliva delaktiga

därav.

Ett bifall till föreliggande framställningar med här angivna begränsningar

har synts mig få så relativt begränsad ekonomisk betydelse, att jag icke

funnit skäl föreligga för verkställande av en utredning rörande den kostnadsökning

ett beslut i denna riktning skulle medföra för statens järnvägar. Med

hänsyn till innehållet i järnvägsstyrelsens yttrande över den av chefen för

övre Norrlands trupper gjorda framställningen anser jag icke heller anledning

för närvarande föreligga att upptaga till prövning den av järnvägsstyrelsen

tidigare väckta frågan örn ersättning av statsmedel till statens järnvägar för

den inkomstminskning, som genom här berörda avgiftsnedsättningar vållas

statens järnvägar.

Slutligen vill jag framhålla, att i och med genomförandet av de av mig

förordade utvidgningarna av nu gällande bestämmelser örn rätt till rekreationsresor

hithörande befattningshavarekategoriers berättigade anspråk i förevarande

avseende måste anses hava blivit i skälig utsträckning tillgodosedda,

varför jag förutsätter, att ytterligare anspråk på förmånen i fråga icke skola

behöva framkomma.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att rätt till företagande av omförmälda rekreationsresor mot

nedsatt avgift må tillkomma personal vid försvarsväsendet i

den utsträckning som av mig i det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Österholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 82.

419 42 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:92 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar av bestämmelserna rörande rekreationsresor för personal vid försvarsvä s. 8 i texten
  2. SU 1942:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar av bestämmelserna rörande rekreationsresor för personal vid försvarsväsendet med tjä s. 9 i texten