Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

1942-02-20 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:85, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

1

Nr 85.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms slott

den 20 februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang (ill riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 85.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

Utdrag av protokollet över finansur enden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för handels- och folkhushållningsdepartementen anmäler chefen för

finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om vissa ändringar i gällande

tulltaxa m. m. samt anför därvid följande:

Vid upprepade tillfällen under de senare åren har från olika håll gjorts

gällande, att tulltaxans bestämmelser angående silke och silkesvaror vore föråldrade

och medförde en alltför hård beskattning av vissa varor. En ingående

revision har påyrkats, vid vilken de av konstgjort silke tillverkade artiklarna

ansetts böra upptagas i taxan under särskilda nummer med lägre tullsatser

än varorna av natursilke. Frågan behandlades av 1938 års tulltaxerevision,

som i sitt den 17 december 1938 avgivna betänkande nr 1 bland annat uttalade,

att konstsilkevarorna numera i stor utsträckning fått samma karaktär

av nödvändighetsartiklar som exempelvis ylle- och bomullsvarorna. Framställningen

örn en allmän nedsättning av finanstullarna å konstsilkevaror vore

ur denna synpunkt väl värd beaktande. Med hänsyn till de statsfinansiella

konsekvenser, som en sådan tullnedsättning sannolikt skulle medföra, funno

de sakkunniga emellertid lämpligt att endast föreslå vissa partiella ändringar,

vilka huvudsakligen hade till syfte att undanröja några mera framträdande

hårdheter och oformligheter. Dessa förslag upptogos i proposition nr 205

till 1940 års lagtima riksdag och blevo även av riksdagen antagna.

Frågan har därefter gjorts till föremål för fortsatt utredning inom finansdepartementet.

Utredningen har verkställts av byråchefen i generaltullstyrelsen

C. E. L. Sandquist, som hösten 1940 framlagt en P. M. med förslag till

ändringar av gällande tullar å vissa varor av konstgjort silke.

Över nämnda promemoria ha utlåtanden den 6 november 1940 avgivits

av kommerskollegium, som vid utlåtandet fogat yttrande i ämnet från textilrådet,

samt, i vad avser förslagets tulltekniska utformning, av generaltullstyrelsen,

som tillika ingivit yttrande av tullbehandlingsinspektionen i Stockholm.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

3

1940 års promemoria.

Olika slag av silke. Inledningsvis har i berörda promemoria lämnats en

redogörelse för vilka olika material för framställning av spånadsvaror, som

förekomma i marknaden under benämningen silke. Härutinnan anföres i huvudsak

följande.

De olika slagen av silke uppdelas vanligen i två huvudgrupper. Till den ena

hänföres det naturliga och till den andra det konstgjorda silket.

Natursilket, vilket anses utgöra det mest värdefulla av alla spånadsämnen.

erhålles från vissa fjärilslarver. Inom denna grupp göres skillnad mellan

mullbärssilke, som även benämnes äkta silke, och vildsilke, till vilket räknas

tussahsilke. Dubbla och skadade kokonger liksom även vissa avfallsprodukter

tillvaratagas och kunna efter beredning användas som material för tillverkning

av gam. Sådant silkegarn förekommer i handeln under flera olika

namn, t. ex. bourette-, flock-, florett- och chappe- eller schappesilke.

Spånadsfibrer framställas numera i stor utsträckning på artificiell väg, och

nya produkter komma ständigt i marknaden. Detta förhållande har lett till

en viss osäkerhet i fråga örn klassificeringen av de olika fibrerna. Alla konstgjorda

spånadsfibrer, som äro framställda av cellulosa i långa längder, kunna

emellertid betraktas som konstgjort silke i egentlig mening. Tre olika slag av

dylikt silke förekomma nu i handeln, nämligen acetatsilke, kopparsilke och

viskossilke, vilka alla erhållit sin benämning efter tillverkningsmetoden. Med

egentligt konstsilke likställas i tullhänseende nglonfibern och pe-ce-fibern,

vilka utgöra syntetiska fibrer och enligt uppgift bestå av polymeriserade alnider

respektive polymeriserad vinylklorid.

Konstgjorda spånadsfibrer tillverkas även i mindre längder. Dessa fibrer

spinnas till garn på samma sätt som ull och bomull, antingen enbart eller

i blandning med andra spånadsämnen. Uttrycket kortfibrigt konstsilke användes

stundom såsom en gemensam beteckning å dessa fibrer. De tillverkas

liksom det egentliga konstsilket i allmänhet av cellulosa och kallas då vanli?en

cellull, cut rayon, stople fibre, stapelfaser eller zellwolle. Såsom exempel

på förekommande handelsbenämningar å fibrer av här ifrågavarande slag

må anföras acetafaser och celafil (acetatcellull), cuprama (kopparcellull) samt

sniafiocco och vistra (viskoscellull).

Under de sista arén har man i vissa länder börjat tillverka konstfibrer i

mindre längder av kasein. Detta ämne liknar till sin kemiska sammansättning

lill, och fibrerna benämnas även kaseinull. Landal (lana italiana), lactofil

och Holan äro olika handelsbenämningar på kaseinull.

1 ullpolitiska data. I promemorian framhålles, att vävnader och andra

artiklar av silke på grund av sin lyxbetonade karaktär ända sedan äldre tider

varit ett i många länder utnyttjat beskattningsobjekf. Skatten har utgått i

form av särskilda tillverknings- eller omsättningsskatter, tullar eller andra importavgifter.

Även i vart land lia varor av silke under olika tidsperioder varit

föremål för sådan lyxbeskattning. Så är fallet jämväl för närvarande, i det

alt garn av natursilke och av egentligt konstsilke är underkastat lidi och

produktionsskatt (accis), medan varor, tillverkade av dylikt garn, äro åsätta

mer eller mindre höga finanstullar. Beträffande tillkomsten och den vidare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

utvecklingen av denna beskattning, särskilt i vad den gäller tullarna, anföres

i promemorian:

Enligt tidigare gällande bestämmelser beräknades tullen för silke och varor

därav vid införsel till vårt land i stort sett efter samma grunder, vare sig

silket utgjordes av naturprodukten eller ett konstgjort material. Från och med

den 1 december 1911, då ny tulltaxa trädde i kraft, voro rått, ofärgat natursilke

samt oblekt och vitt konstsilke i större uppläggningar fria från tull.

För annat silke utgick tullen, om varan infördes i smärre för detaljhandeln

lämpade uppläggningar, med 2 kronor 50 öre och eljest med 2 kronor för

kilogram. 1911 års tulltaxa upptog vidare till en början följande tullsatser för

här nedan angivna varor, innehållande silke, nämligen för helsiden och helsidenband

6 kronor, för vanlig halvsidenvävnad och halvsidenband (icke

plyschartade) 3 kronor samt för strumpstolsarbeten 9 kronor, allt för kilogram

räknat. Silkesspetsar voro belagda med en tull av 12 kronor för kilogram,

och tullsatserna för i taxan ej särskilt nämnda sömnadsarbeten av vanliga

hel- och halvsidenvävnader varierade mellan 5 kronor 50 öre och 14 kronor

för kilogram.

Under år 1921 genomfördes av statsfinansiella skäl en höjning av tullarna

för ett stort antal varor i överensstämmelse med ett av tullavdelningen inom

1919 års tull- och traktatkommitté utarbetat förslag. Denna tullhöjning drabbade

åtskilliga varor, innehållande silke. I fråga örn följande artiklar vidtogs

.sålunda den ändring i tullen, som framgår av nedanstående uppställning.

Varuslag:

Tull för kg.:

t. o. m. 6/e 1921 fr. o. ra. e/« 1921

kronor

6: —

helsiden och helsidenband.................

halvsiden och halvsidenband (med vissa undantag)

.................................••• 3: —

strumpstolsarbeten av silke, andra än glödstrumpor

............................... 9: —

spetsar av silke........................... 12: —

sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, av hel
och

halvsiden........................... 5: 50—14:

kronor

20: —

WI
SÖ:—
40:

—

12: 50—30: —

Sedan det påvisats, att svårigheter ej längre förelåge att skilja blekt konstsilke

från den oblekta varan, beslöt riksdagen år 1922, att blekt konstsilke

i större uppläggningar skulle likställas med färgat silke och sålunda draga

en tull av 2 kronor för kilogram. Ändring i tulltaxan i överensstämmelse med

detta beslut trädde i kraft den 23 april 1922.

Då bevillningsutskottet i betänkande till 1921 års riksdag förordade höjning

av åtskilliga finanstullar, framhöll utskottet, bland annat, aU avsikten

med tullförhöjningarna uteslutande vore att bereda förstärkning åt statskassan

under en tid med sinande statsinkomster samt att en ny industrigren

följaktligen icke kunde påräkna, att de högre tullsatserna skulle äga giltighet

under längre lid än som påkallades av det skäl, som, örn de komme till

stånd, vore ensamt bestämmande. Med åberopande av vad bevillningsutskottet

sålunda framhållit, hemställde en motionär vid 1923 års riksdag (II: 123),

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och därpå

grundat förslag till sådan ändring i tulltaxan, att icke de tullförhöjningar å

varor under avdelning VIII (d. v. s. spånadsämnen och därav framställda varor),

som genomförts av statsfinansiella skäl, kunde utnyttjas av inhemska

tillverkare. I anledning härav anhöll riksdagen i skrivelse den 20 mars 1923

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

5

(nr 58), atl Kungl. Maj:t malte tåla utreda, vilka åtgärder borde vidtagas,

för att den av 1921 års riksdag beslutade höjningen av tullsatserna vid de till

avdelning VIII A i tulltaxan hörande rubrikerna för silkesvaror, i vad dessa

rubriker omfattade varor av konstgjort silke, icke skulle medföra andra verkningar

än de av riksdagen avsedda, samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Kungl. Maj:t

lämnade kommerskollegium och generaltullstyrelsen i uppdrag att gemensamt

verkställa den begärda utredningen, och ämbetsverken framlade resultatet

av sitt arbete i underdånigt utlåtande den 27 februari 1924. I detta utlåtande

framhöllo ämbetsverken till en början, att det i vissa fall kunde vara

förenat med svårigheter att skilja konstsilke från natursilke. En uppdelningav

tulltaxans rubriker för varor av silke skulle vidare komma alt verka försenande

på tullbehandlingen, vilket särskilt bleve fallet, då mikroskopisk

undersökning erfordrades för varans rubricering. Denna omständighet borde

dock enligt ämbetsverkens förmenande icke tillmätas allt för stor betydelse.

Emellertid framhöllo ämbetsverken, att det vid ett särskiljande i tullhänseende

av konstsilkevaror från varor, tillverkade av natursilke, bleve nödvändigt

att vid tulltaxeringen ur varorna uttaga ett antal fibrer eller trådar för undersökning.

Det förelåge då viss risk för att varorna bleve skadade, och detta

gällde särskilt i fråga örn strumpstolsarbeten och snörmakararbeten. Olägenheterna

i nu berörda avseende skulle enligt ämbetsverkens förmenande bliva

särskilt kännbara för mindre importörer, som införde endast ett fåtal artiklar

av varje slag.

Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen behandlat de förutsättningar,

som beträffande olika varor av konstsilke kunde anses föreligga för

ett utnyttjande av de vid 1921 års riksdag beslutade tullförhöjningarna på

sätt som icke varit avsett, förklarade ämbetsverken sig anse, att det i riksdagens

skrivelse angivna syftet lämpligast kunde tillgodoses genom en nedsättning

av tullsatsen för strumpstolsarbeten av silke, andra än glödnät, från

30 till 20 kronor för kilogram. Då materialet i .sådana varor företrädesvis utgjordes

av konstsilke, behövde man enligt ämbetsverkens mening icke med

nödvändighet göra någon uppdelning och fastställa lägre tullsats för artiklar

av konstsilke än för de övriga.

Den av ämbetsverken sålunda ifrågasatta tullnedsättningen kom emellertid

till stånd först under år 1926.

Handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och Tyska riket den 14 maj

1926 medförde betydande ändringar i de gällande svenska tullbestämmelserna

i fråga örn silke och varor därav. Sålunda upptogos i tulltaxan särskilda

rubriker för ospunna konstsilkefibrer och andra motsvarande på konstlad

väg ur cellulosa framställda spånadsfibrer i mindre längder samt för garn av

dylika fibrer utan inblandning av annat silke. Tullen, som för dessa varor

tidigare utgått med 2 kronor per kilogram, nedsattes leir fibrerna till 15 öre

och för garnet till 50 öre per kilogram. Vidare infogades i tulltaxan under

avdelningen för silke den allmänna bestämmelsen, att vid tullbehandling av

lill avdelningen hänförliga spånadsvaror, tillverkade av garn av nyssnämnda

beskaffenhet, sådant garn skulle, med vissa undantag, i tullbehandlingshänseende

likställas med garn av ull. Härigenom sänktes tullen för bland annat

vissa vävnader från 10 eller 20 kronor lill 2 kronor 25 öre per kilogram.

I detta sammanhang uppdelades rubrikerna för helsiden och helsidenband i

Iva positioner på det sätt, all varorna av konstgjort silke (d. v. s. långfibrigl

sådant) skildes från motsvarande artiklar av natursilke. Tullsatsen för

konstsilkeproduklerna nedsattes från 20 till 15 kronor per kilogram. Slutligen

förverkligades kommerskollegii och generallullslyrelsens i det föregåen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

de omnämnda förslag till ändring av tullen å strumpstolsarbeten av silke, i

det alt denna tull sänktes från 30 till 20 kronor för kilogram. Tullnedsättningen

utgjorde emellertid här i verkligheten betydligt mer än 10 kronor för

kilogram, enär den nya tullsatsen fastställdes att gälla för rena nettovikten,

under det att tullen tidigare beräknats å nettovikten med tillägg av visst emballage.

1 propositionen till riksdagen (nr 223 år 1926) framhölls i denna

punkt att strumpstolsarbeten av silke på senare tiden blivit föremål för tillverkning

inom landet i icke oväsentlig omfattning. Detta förhållande kunde

emellertid anses utgöra en anledning att icke hysa större betänkligheter mot

en måttlig nedsättning av tullen. Den höga tullsatsen hade införts i avsikt

att tjänstgöra såsom finanstull, vilket förhållande riksdagen vid tullförhöjningens

tillkomst uttryckligen betonat, och en nedsättning stöde därför i god

överensstämmelse med de direktiv riksdagen lämnat i syfte att förekomma,

att de införda lyxtullarna komme alt utnyttjas såsom skyddstullar. De i anledning

av traktaten med Tyskland nedsatta tullsatserna trädde i kraft den

I augusti 1926.

1925 års tulltaxerevision hade enligt sitt uppdrag att undersöka, huruvida

och i vad mån i tulltaxan vidtagna förändringar medfört ej avsedda verkningar,

vilka kunde påkalla korrigeringar. Efter verkställd utredning i ämnet

anförde de sakkunniga i sitt betänkande den 12 september 1927 (sid. 161).

att det icke kunde undvikas, att i ett eller annat fall en uteslutande såsom

finanstull avsedd tullsats med tiden fått karaktär av skyddstull. I första rummet

gällde detta tullsatserna å vissa sidenvaror. Med den framskjutna ställning,

som konstsilket kommit att intaga bland spånadsämnena, hade frågan

angående tullen å varor av konstsilke blivit allt mera aktuell. Särskilt gällde

detta strumpstolsarbeten av konstsilke men även vävnader och band, hell

eller delvis bestående av detta spånadsämne. Visserligen hade tullen å trikåvaror

av konstsilke genom handelstraktaten med Tyska riket nedsatts fråii

30 till 20 kronor för kilogram, men även sislnämnda tullsats vöre obestridligen

högre, än som kunde anses motiverat uteslutande ur tullskyddssynpunkt.

Enahanda vore förhållande!, örn också i mindre påfallande grad. beträffande

tullsatserna å vävnader och band, innehållande konstsilke. Då emellertid

en nedskrivning av tullsatserna till en ur tullskyddssynpunkt lämpligare höjd

måste grundas på en ingående undersökning av alla på frågan inverkande

faktorer, vilken krävde, bland annat, medverkan av industriell sakkunskap.

och då därtill komme att en nedsättning av tullen å konstsilkeprodukter sannolikt

.skulle få vittgående statsfinansiclla konsekvenser, ansåge de sakkunniga

sig icke böra närmare ingå på frågan.

Vid ikraftträdandet av nu gällande tulltaxa den 1 januari 1930 övergick

man i fråga om vissa kläder och andra sömnadsarbeten från fasta tullsatser

till ett system med procentuella tillägg till tullen å den spånadsvara, av vilken

varorna framställts. Denna ändring innebar en återgång till förhållandena

före år 1911. För kläder av hel- eller halvsiden, försedda med broderier

eller spetsar, fastställdes tillägget till 50 procent och för övriga kläder av

samma slags vävnader till 30 procent. Tullbeskattningen av kläder, tillverkade

av helsiden av natursilke, blev härigenom oförändrad. Det nya systemet

medförde däremot en nedsättning av tullen beträffande kläder av konsthelsiden,

för de broderade artiklarna från 30 kronor till 22 kronor 50 öre och för

de övriga från 26 kronor till 19 kroner 50 öre per kilogram. Denna nedsätlning

torde dock i viss mån kunna betraktas såsom en följd av den sänkning

av tullen å materialet, som genomfördes under år 1926.

På förslag av Kungl. Majit fattade riksdagen år 1932 beslut örn höjning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 85.

t

av tullen för vissa lyxbetonade samt iner eller mindre umbärliga varor. Detta

skedde i syfte att fylla en brist i budgeten, och det betonades, att åtgärden

var av helt provisorisk natur. Man ändrade ej heller tullsatserna i tulltaxan

utan införde nya tullar att utgå såsom tillägg till de förutvarande. Silke,

såväl naturligt (annat än ofärgat råsilke) som långfibrigt konstgjort, belädes

då med en tilläggstull av 3 kronor för kilogram. Härigenom höjdes tullen

för varan i detaljuppläggningar till 5 kronor 50 öre och i andra uppläggningar

till 5 kronor för kilogram. Denna tullförhöjning kombinerades med

accis å den inhemska tillverkningen av silke, och accisen fastställdes jämväl

till 3 kronor för kilogram. Nämnda tilläggstull liksom även accisen trädde

i kraft den 1 februari 1932 och utgår alltjämt med oförändrat belopp. Silke,

som är avsett uteslutande för tillverkning av elektrisk ledningstråd eller

glödstrumpor och andra glödnät eller driv- och transportremmar, har emellertid

undantagits från såväl tilläggstull som accis.

Den ökning i beskattningen av silke, som genomfördes år 1932, ansågs

icke påkalla någon ändring av tullsatserna för vävnader, strumpstolsarbeten

och andra dylika varor av nämnda material.

Jämväl under de följande åren hava vissa ändringar vidtagits i tulltaxans

bestämmelser på ifrågavarande område. Sålunda höjdes tullen för strumpstolsarbeten

av silke till sitt förutvarande belopp — d. v. s. från 20 till 30

kronor för kilogram — den 15 februari 1933, då 1926 års handels- och sjöfartstraktat

mellan Sverige och Tyska riket upphörde att gälla. Sedan en

inhemsk tillverkare av klädespersedlar av konstsilkevävnader anhållit om

tullförhöjning till skydd mot den ökade utländska konkurrensen, blevo i tulltaxan

ej särskilt nämnda kläder och andra sömnadsarbeten av hel- eller halvsiden

från och med den 22 juni 1936 belagda med en tilläggstull av 100 procent

av tullen å materialet. Ur den i tulltaxan infogade allmänna bestämmelsen

angående behandlingen av varor av kortfibrigt konstsilke, vilken bestämmelse

i det föregående berörts, hava vidare alla undantag uteslutits. I bestämmelsen

föreskrives sålunda numera att vid tulltaxering av till taxans

avdelning XI hänförliga varor, tillverkade helt eller delvis av garn av kortfibrigt

konstsilke, sådant garn skall likställas med garn av ull. i)e ändringar,

som därigenom vidtagits, hava medfört betydande nedsättningar i tullen för

de plyschartade varorna. Slutligen har på förslag av 1938 års tulltaxerevision

från och med den 1 juli 1940 viss jämkning vidtagits i tulltaxans rubrik

för konstgjorda spånadsfibrer i mindre längder, varigenom ordalydelsen

bringats i överensstämmelse med gällande tullbehandlingspraxis, enligt vilken

till rubriken hänförts jämväl fibrer av annat material än cellulosa.

Sveriges grossistförbund hemställde i skrivelse till Konungen den 22 juni

1938, alt sådan ändring måtte vidtagas i tulltaxan, att en generell sänkning

av tullen å varor av konstsilke och artiklar, i vilka sådant silke till någon

del ingår, åvägabragtes. Denna framställning, lill vilken Svenska handelsagenters

förening och Sveriges beklädnads- och manufakturhandlareförening

anslöto sig, överlämnades lill 1938 års tulltaxerevision för att tagas under

övervägande.

1 sitt betänkande 1 den 17 december 1938 (sid. 76j erinrade revisionen örn

att riksdagen i samband med behandlingen av förslag rörande tullarna å

konstsilkevaror uttalat, alt en ny industrigren icke kunde påräkna, att de

höga tullsatserna skulle äga giltighet under längre tid än sorn påkallades av

det skäl, som vid tullarnas fastställande varit för riksdagen ensamt bestämmande.

Genom detta uttalande hade riksdagen velat betona, att vidtagna tullförhöjningar

icke vore avsedda alt bereda industrien ett ökat skydd. Den beIvdande

utveckling, som den svenska industrien på området sedan en följd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

av år undergått och som medfört, att industrien i fråga numera kunde tillgodose

landets behov av vävnader och andra artiklar av konstsilke till ungefär

90 procent, hade dock, framhöll revisionen, säkerligen icke kunnat komma

till stånd utan stöd av det marknadsskydd, som tullarna lämnat. Av representanter

för industrien hade emellertid framhållits att fabrikanterna

sinsemellan bedreve en hård konkurrens och att de vid prissättningen måste

räkna med att, om tullarna utnyttjades i allt för stor utsträckning, varorna

skulle bliva osäljbara i konkurrensen med motsvarande artiklar av andra

spånadsämnen, såsom ull, kortfibrigt konstsilke och bomull.

Sveriges grossistförbund hade framhållit, att artiklar av konstsilke icke

längre kunde betraktas såsom lyxvaror. Revisionen fann även förbundets

framställning om tullnedsättning ur denna synpunkt vara väl värd beaktande.

Med hänsyn till de statsfinansiella konsekvenser, som en sådan tullnedsättning

sannolikt skulle medföra, ansåg revisionen dock, att den av förbundet

väckta frågan borde upptagas till avgörande först i samband med en allmän

omprövning av rådande finanstullsystem. Revisionen inskränkte sig

därför till att framlägga förslag till partiella ändringar i tullbeskattningen

av konstsilkevaror, vilka förslag huvudsakligen hade till syfte att undanröja

några mera framträdande hårdheter och oformligheter.

Tullbestämmelserna för silke och varor därav i främmande länder. Då

såsom skäl för en nedsättning av de svenska konstsilketullarna ofta anförts,

att dessa tullar i regel vore avsevärt högre än motsvarande utländska tullar,

lämnas i promemorian en översikt av de bestämmelser i fråga örn tullbeskattningen

av silke och silkesvaror, som tillämpas i vissa främmande länder.

Därvid anmärkes, att det av naturliga skäl för närvarande i många fall är

förenat med stora svårigheter att kontrollera riktigheten av de uppgifter, på

vilka redogörelsen grundats. Erhållna uppgifter — som avse Danmark, Finland

och Norge saint Italien, Schweiz och Tyskland — ha emellertid givit vid

handen, att bestämmelserna angående tullbeskattningen av silke och varor

därav äro mycket skiftande i de olika ländernas tulltariffer. T flera fall

möter det också svårigheter att med avseende å tullsatsemas storlek uppdraga

en direkt jämförelse mellan berörda tulltariffer och den svenska tulltaxan.

Bortsett från Schweiz synas emellertid de utländska tullarna generellt taget

icke i mera påfallande grad understiga de svenska, och i ej få fall äro de

högre än dessa. Detta gäller såväl i fråga örn varor av naturligt silke som beträffande

konstsilkeprodukter.

Tillverkning, införsel och förbrukning av silke och silkesvaror. Till belysande

av silkets användning och den svenska industriens utveckling på

området anföras i promemorian vissa uppgifter rörande tillverkning, införsel

och förbrukning av silke och silkesvaror, därvid åtskillnad, så långt detta

varit möjligt, gjorts mellan natur- och konstsilkeprodukter.1

Världsproduktionen av äkta silke uppskattas till omkring 45,000 ton per år.

Denna kvantitet motsvarar endast en ringa del av den tillverkning av konst
1

Förevarande avsnitt av promemorian har, efter det att yttranden däröver avgivits, av

promemorians författare gjorts till föremål för vissa justeringar, påkallade av att nyare statistiskt

material blivit tillgängligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

9

gjorda spånadsfibrer, som numera förekommer. Enligt de statistiska uppgifter

över tillverkningen, som publicerats, skulle under år 1939 i de olika

länderna tillhopa hava framställts ej mindre än omkring 500,000 ton egentligt

konstsilke och omkring 475,000 ton cellull. De största producenterna av

konstgjorda fibrer äro Tyskland, Japan, USA och Italien.

Även i vårt land förekommer numera tillverkning av såväl egentligt konstsilke

som konstsilkefibrer i mindre längder och garn av dylika fibrer. Emellertid

är importen av silke i olika former alltjämt betydande. Under åren

1930 och 1935—1939 uppgick införseln därav till de kvantiteter och värden,

som framgå av nedanstående uppställning.

I n

f Ö

r s e

1

!

Varuslag

1930

1935

1936

1937

1938

1939

ton

milj.

kr.

ton

milj.

kr.

ton

milj.

kr.

ton

milj.

kr.

ton

milj.

kr.

ton

milj.

kr.

Naturligt silke................

58

2.36

106

3.08

123

3.65

154

4.28

207

5.36

252

7.14

Konstgjort silke..............

Konstsilkefibrer i mindre läng-

1,110

9.21

1,637

9.52

1,784

9.02

2,023

9.81

1,809

8.38

2,645

10.98

der........................

Garn av konstsilkefibrer i mind-

80

0.11

1,318

2.99

855

1.68

768

1.30

603

0.93

1,917

2.79''

re längder.................

51

0.31

286

1.74

391

2.01

417

1.91

3951 1.58

435

1.76

Natursilket importerades år 1939 huvudsakligen från Japan, Tyskland,

USA och Storbritannien, under det att de största kvantiteterna konstsilke

samma år infördes från Tyskland, Nederländerna, Schweiz och Italien. Det

är vidare att märka, att utförseln av silke är obetydlig. De införda kvantiteterna

jämte tillverkningen inom landet kunna sålunda i stort sett anses

motsvara den inhemska förbrukningen. ''

Införseln till riket av varor, innehållande silke, är omfattande, och i fråga

om en del artiklar hava importsiffrorna visat en stigande tendens. Ur handelsstatistiken

erhållas följande uppgifter, som avse varor, i vilka ingår natursilke

eller långfibrigt konstsilke.

1

n

f ö

r s

e

1

]

Varuslag

1930

1935

1936

1937

1938

1939 |

ton

milj.

kr.

ton

milj.

kr.

ton

milj.

kr.

ton

milj.

kr.

ton

milj.

kr.

ton

milj.'':

kr. 1

VäVnader, innehållande silke:

konsthelsiden ..............

100

3.15

179

4.34

169

4.12

197

4.66

185

4.26

241

5.28

andra ....................

424

16.49

229

5.76

269

6.52

335

7.90

393

8.69

549

11.02

liand, innehållande silke:

konsthelsidenband..........

20

0.67

12

0.41

12

0.40

13

0.41

16

0.48

22

0.64

andra ....................

28

0.84

29

1.24

28

1.14

32

1.07

38

1.12

49

1.29

Spetsar, spetsvävnader och tyll,

innehållande silke..........

7

0.70

5

0.36

8

0.56

14

0.98

14

0.97

15

0.97

Strumpstolsarbelen, innehål-

lande silke, andra än glöd- nät........................

78

3.93

15

0.96

16

1.12

21

1.63

34

2.52

60

3.94

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Varorna liro icke så specificerade i handelsstatistiken, att särskilda uppgifter

över importens storlek kunna erhållas för andra artiklar av konstsilke

än lielsidenvävnader och helsidenband. Med hänsyn till den ökade användning,

som konstsilket erhållit, har man emellertid anledning räkna med att

de siffror, som anföras för övriga varuslag i ovanstående sammanställning,

till icke ringa del avse artiklar, i vilka det ingående silket utgjorts av konstsilke.

Detta torde icke minst gälla i fråga örn strumpstolsarbeten.

Införseln av tunna vävnader, helt eller delvis tillverkade av garn av

kortfibrigt konstsilke (vistravävnader m. m.), vilka numera redovisas under

särskilda nummer inom gruppen yllevävnader, uppgick år 1939 till 606 ton

med ett värde av 4.56 milj. kronor.

Den höjning av tullen å i tulltaxan ej särskilt nämnda kläder och andra

sömnadsarbeten av sidenvävnader, som genomfördes under år 1936, har helt

naturligt medfört, att importen av dylika arbeten minskat. Detta framgår tydligt

av följande siffror ur handelsstatistiken.

Å r

1930

1935

1936

1937

1938

1939

Införsel

(kläder och andra sömnadsarbeten,

ej s. n., av siden vävnader)

ton

milj. kr.

87

8.29

89

7.12

87

6.89

56

5.20

45

4.56

47

4.91

Den inhemska tillverkningen av konstsilke och konstfibrer i mindre längder

uppgick år 1939 till 1,994 ton, vartill kommer garn av korta fibrer med

1,419 ton. Av dessa varor infördes till riket samma år tillhopa 4,996 ton. Då

någon nämnvärd export icke förekommer, torde förbrukningen inom landet

kunna beräknas utgöra 8,000 å 9,000 ton per år. En del härav kommer till

användning såsom material i väverierna, och vävnader av konstsilke och

annan konstfiber framställas numera icke blott inom sidenindustrien utan

jämväl inom ylle- och bomullsindustrierna. Enligt uppgift i industristatistiken

för år 1939 tillverkades i Sverige nämnda år 2,149 ton konstsilkevävnader

med ett värde av 34.51 milj. kronor och 1,228 ton vävnader av kortfibrigt

material med ett värde av 11.19 milj. kronor. Samma år framställdes

10,537 ton yllevävnader med ett värde av 101.45 milj. kronor och 20,161

ton bomullsvävnader med ett värde av 87.32 milj. kronor. Den inhemska tillverkningen

av band av konstsilke är efter kvantiteten räknat jämförelsevis

obetydlig — år 1939 redovisades 18 ton — men värdet uppgår till en hög

summa, omkring 450,000 kronor per år.

Konstsilket har kommit till ökad användning inom olika grenar av textilindustrien.

Den ändring, som utvecklingen medfört i nämnda avseende, kan

emellertid sägas hava varit särskilt framträdande inom trikåindustrien.

Under år 1940 förekom tillverkning av trikåvaror av silke vid 150 av landets

190 fabriker inom branschen, och minst 75 procent av denna tillverkning

torde under de senare åren hava avsett olika artiklar av konstsilke.

Nedanstående sjffror angiva hela tillverkningen av silkestrikavaror inom

landet under åren 1934—1939.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

11

Å r ton milj. kr.

1934 .............................. 925 19.30

1935 .............................. 959 20.77

193(5.............................. 1 099 24.33

1937 .............................. 1 141 26.76

1938 .............................. 1 294 31.76

1939 .............................. 1 478 38.53

De anförda produktionssiffrorna utvisa en stegring i oavbruten följd, och

tillverkningsvärdet för år 1939 motsvarar 36 procent av det totala värdet av

i riket samma år framställda trikåvaror (107.70 milj. kronor).

Inom de grenar av konfektionsindustrien, som omfatta dam- och barnkläder,

komma olika slags konstsilkevävnader till användning i stor utsträckning.

Flertalet blusar torde sålunda numera tillverkas av konstsiden. Till

nämnda industrigrenar höra emellertid många artiklar, som företrädesvis

framställas av annat material än siden. Enligt uppgift skulle av hela tillverkningen

inom damkonfektionen, vilken år 1939 uppnådde ett värde av

58.93 milj. kronor, 10 å 15 procent kunna anses omfatta artiklar av konstsiden.

Allmänna synpunkter på frågan om nedsättning av tullarna å varor av

konstgjort silke. I promemorian framhålles, att såsom det främsta skälet

för en nedsättning av tullarna å konstsilkevaror vid olika tillfällen anförts att

dessa varor icke längre utgjorde lyxvaror utan numera i stor utsträckning hade

samma karaktär av nödvändighetsartiklar som exempelvis ylle- och bomullsvaror,

med vilka de i många fall även vore jämställda med hänsyn till

pris och användbarhet. I överensstämmelse härmed hade också ofta påyrkats

att tullarna å konstsilkevaror skulle sänkas så, att de komme på ungefär

samma nivå som tullarna å ylle- och bomullsvaror. I varje fall borde

konstsilketullarna icke vara högre än tullarna å yllevaror. Sistnämnda tullar

tillämpades å varor av kortfibrigt konstsilke, och det egentliga konstsilket

vöre i fråga örn utgångsmaterialet alldeles likställt med det kortfibriga.

Skillnaden i tillverkningshänseende bestode huvudsakligen däri, att

det egentliga konstsilket framställdes i långa längder, medan det kortfibriga

konstsilket tillverkades i mindre längder. Under sådana förhållanden

funnes icke någon anledning att i tullbeskattningsavseende skilja mellan

varor av egentligt konstsilke och varor av kortfibrigt konstsilke.

Härom anföres i promemorian:

En ändring i lullbeskattningen enligt vad sålunda påyrkats skulle innebära

mycket betydande tullnedsättningar för varor av egentligt konstsilke.

Sammetsvävnader samt hel- och halvsidenvävnader, för vilka tullen nu beräknas

efter respektive 20, 15 och 10 kronor per kilogram, skulle komma

att draga en tull av endast 1 krona 75 öre eller 2 kronor 25 öre per kilogram.

1 fråga örn trikåvaror bleve sänkningen ännu större, i det att tullen

komme att nedgå från 30 kronor per kilogram lill 2 kronor för strumpor

och vantar och till 1 krona 75 öre eller 2 kronor 25 öre för underkläder.

Jämväl för andra slag av trikåvaror liksom för band, snören, spetsar och

sömnadsarbeten m. m. skulle mycket kraftiga tullsänkningar inträda. Därest

tullnedsättningar av denna storleksordning vidloges för dc färdiga ar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

tiklarna, måste tullen å materialet, d. v. s. i detta fall garn av egentligt

konstsinne, sänkas i motsvarande grad och sålunda nedbringas till samma

nivå som tullen å garn av kortfibrigt konstsilke. Detta innebär, att den för

vanligt fabriksgarn av egentligt konstsilke nu gällande tullen av 5 kronor

per kilogram, vilken omfattar dels en grundtull av 2 kronor dels en mot

accisen å konstsilkegarn svarande tilläggstull av 3 kronor, finge nedsättas

till 50 öre. Uppenbarligen måste vid en dylik nedsättning av tullen nämnda

accis helt och hållet borttagas.

Enligt av 1938 års tulltaxerevision med ledning av tillgängliga importoch

produklionssiffror verkställda beräkningar torde den sammanlagda

uppbörden av tull- och accismedel för garn samt vävnader och andra artiklar

av egentligt konstsilke under år 1937 hava uppgått till mellan 22 och

25 milj. kronor. I denna summa ingå tull och accis för garnet med i runt

tal 12 milj. kronor, medan återstoden utgöres av tull för olika varor av

konstsilke. Därest under samma år hade tillämpats de lägre tullsatser å

egentligt konstsilke och varor därav, som ett jämställande av sådant silke

med det kortfibriga konstsilket enligt vad ovan nämnts skulle medföra,

torde tulluppbörden vid oförändrad importkvantitet kunna beräknas hava

uppgått till endast cirka 3 milj. kronor, varjämte någon uppbörd av accismedel

icke kunnat förekomma. En nedsättning av tullarna å varor av egentligt

konstsilke till jämnhöjd med tullarna å varor av kortfibrigt konstsilke

kan sålunda, även örn ändringen komme att föranleda en viss ökning av

importen, väntas medföra betydande konsekvenser i statsfinansiellt hänseende.

Emellertid bör frågan örn en tullnedsättning av ovan angivna storleksordning

bedömas icke enbart ur statsfinansiella synpunkter utan även med

hänsyn till den svenska textilindustriens intressen. Gällande tullar å varor

av egentligt konstsilke äro nämligen till viss del att betrakta såsom skyddstullar,

och beträffande denna del av tullarna finnes uppenbarligen ingen

anledning att i förevarande sammanhang vidtaga nedsättningar. Vid elt likställande

i tullhänseende av det egentliga konstsilket med det kortfibriga

skulle även den del av tullarna, som har karaktär av skyddstull, komma

att undergå en högst betydande minskning. Med utgångspunkt från det manufaktureringsskydd,

som industrien åtnjöt före de år 1921 i statsfinansiellt

syfte vidtagna tullförhöjningarna, skulle minskningen bliva för helsidenvävnader

2 kronor 25 öre, för strumpor och vantar 5 kronor 50 öre

samt för underkläder av trikå 5 kronor 25 öre eller 5 kronor 75 öre per

kilogram. Uppenbart är att en dylik minskning av det effektiva tullskyddet

skulle kunna medföra stora olägenheter för den inhemska industrien.

På grund härav synes ett jämställande i tullbeskattningshänseende av

det egentliga konstsilket med det kortfibriga åtminstone under nu rådande

förhållanden icke böra komma i fråga.

I detta sammanhang må beröras ett ofta framfört önskemål, som hänför

sig till tullarna å varor, innehållande kortfibrigt konstsilke. Då sådant silke

spinnes på samma sätt som ull och bomull samt huvudsakligen kommer till

användning i blandning med dessa spånadsämnen, borde silket i fråga, enligt

vad som framhållits, icke såsom nu är fallet alltid jämställas med ull utan i

stället följa tulltaxeringen av det spånadsämne, med vilket det är blandat.

Den sålunda ifrågasatta anordningen skulle icke medföra någon ändring

beträffande yllevävnader med inblandning av kortfibrigt konstsilke, enär

dessa fortfarande komme att tulltaxeras efter vad för yllevävnader är bestämt.

Däremot skulle bomullsvävnader med dylik inblandning, i olikhet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 85.

13

mot vad nu gäller, komma att tullbeskattas enligt bestämmelserna för vävnader,

helt och hållet bestående av bomull. Ur tullteknisk synpunkt skulle

detta vara till fördel såtillvida, alt de tidsödande och ofta vanskliga undersökningarna

för utrönande, huruvida till tulltaxering föreliggande bomullsvaror

innehålla kortfibrigt konstsilke och sålunda böra tullbeskattas såsom

yllevaror, komme att bortfalla. Emellertid skulle en dylik ändring av tulllaxeringsprinciperna

för bomullsvävnader, innehållande kortfibrigt konstsilke,

leda till en betydande minskning av bomullsindustriens tullskydd.

Sålunda skulle den för vävnader av nyssnämnda beskaffenhet vanligen

gällande tullsatsen av 2 kronor 25 öre per kilogram komma att nedsättas

till belopp, varierande mellan 50 öre och 1 krona 65 öre. Enligt vad från

industriens sida uppgivits, kunde en sådan tullnedsättning medföra ödesdigra

verkningar särskilt för den ur sysselsättningssynpunkt viktiga tillverkningen

av lättare vävnader av vistratyp, vilken redan med den nuvarande

tullsatsen hade svårt att hävda sig i den utländska konkurrensen.

Under hänvisning lill vad sålunda anförts uttalas i promemorian, att någon

ändring av gällande bestämmelser rörande tulltaxeringen av varor, innehållande

kortfibrigt konstsilke, nu icke syntes böra vidtagas.

Därest en sänkning av tullarna å konstsilkevaror ansåges böra genomföras,

syntes den sålunda böra begränsas till tullsatserna för varor av egentligt

(långfibrigt) konstsilke. Härvid vöre emellertid att märka, att tullen å

dylikt silke innefattade ett tillägg av 3 kronor för kilogram, som motsvarade

accisen å den inhemska tillverkningen. Vid en nedsättning av tullarna

å varor av nämnda material måste vidare hänsyn tagas till den inhemska

industriens berättigade anspråk på ett rimligt tullskydd. Slutligen kunde

ytterligare begränsningar vara påkallade av rent statsfinansiella överväganden.

Förslag till ändringar av gällande tullar å vissa varor av konstgjort silke.

Från i det föregående återgivna utgångspunkter har — delvis i samråd med

representanter för berörda grenar av näringslivet — i promemorian framlagts

dels förslag till ändringar i tulltaxan dels ock förslag till ändringar i förordningen

den 12 juni 1936 (nr 293) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa.

För dessa förslag har lämnats följande motivering.

Allmän motivering. Såsom framhållits i redogörelsen för utvecklingen

av den svenska tullbeskattningen av silke och varor därav voro artiklar

av konstsilke enligt tidigare bestämmelser i stort sett jämställda med

artiklar av natursilke. Då sedermera fråga uppkom örn sänkning av tullen

ä vissa slag av konstsilkevaror, uttalades från olika håll betänkligheter

mot att i tulltaxan införa bestämmelser, som nödvändiggjorde ett särskiljande

av sådana varor från varor av natursilke. På grund av att konstsilket

till utseendet liknade natursilket kunde nämligen ett dylikt särskiljande väntas

medföra svårigheter för tulltaxeringen och därigenom även risk för olikformig

tullbeskattning. Emellertid vidtogs ar 1926 den ändiingen i tulltaxan,

alt helsidenvävnadcr och helsidenband av konstgjort silke avskildes från mot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

H

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

svarande artiklar av naturligt silke och åsattes särskilda, lägre tullar. Den

sålunda genomförda differentieringen av tullarna har icke visat sig medföra

några större olägenheter i tulltekniskt avseende. Då därtill kommer, att ytterligare

erfarenhet numera vunnits med avseende å konstsilkets speciella

egenskaper och användningsområden, har hinder icke synts möta att med

vissa undantag, som i det följande beröras, utsträcka differentieringen till

övriga varuslag. Härvid böra, såsom skedde år 1926 i fråga om helsidenvävnader

och helsidenband, tullarna å varor av naturligt silke bibehållas vid

oförändrade belopp. Bland varor, för vilka olika tullsatser sålunda skulle

komma att tillämpas allt efter som de vöre förfärdigade av natursilke eller

av konstsilke, må särskilt nämnas halvsidenvävnader och silkestrikåvaror

samt vissa sömnadsarbeten.

De nuvarande tullarna å vävnader och färdiga artiklar av egentligt konstsilke

få till en del anses utgöra kompensation för tullen å det i artiklarna

ingående konstsilkegarnet. Såsom förut nämnts utgör tullen å silkegarn i

fabriksuppläggningar 5 kronor för kilogram. Häri ingår en mot accisen å

den inhemska tillverkningen svarande tilläggstull av 3 kronor för kilogram.

På grund av den betydande roll, som tullen och accisen å konstsilkegarnet

spela ur statsfinansiell synpunkt, har någon nedsättning av tullen för garnet

icke föreslagits. I överensstämmelse härmed hava de nya tullarna beräknats

med beaktande av att de skola bereda nöjaktig gottgörelse för en materialtull

av 5 kronor per kilogram.

Vid avvägningen av de nya tullsatserna måste vidare tillses att den inhemska

produktionen av konstsilkevaror alltjämt kommer i åtnjutande av

ett skäligt tullskydd. Såsom en lämplig utgångspunkt för beräkningarna i

detta avseende har tagits det manufaktureringsskydd, som gällde närmast

före de år 1921 i statsfinansiellt syfte vidtagna tullförhöjningarna. I vissa

fall hava dock avvikelser ansetts böra göras. Beträffande skälen härtill hänvisas

till vad här nedan anföres i fråga örn varje särskilt varuslag.

Special motivering. I det följande lämnas en närmare redogörelse

för de grunder, som tillämpats vid beräkningen av de föreslagna tullsatserna.

Av skäl som förut anförts ifrågasättes icke någon ändring i tullen å garn av

konstsilke. Emellertid hava jämväl vissa andra artiklar av konstsilke ansetts

böra undantagas från tullnedsättning. Det har synts lämpligt att i förevarande

sammanhang upptaga till behandling även dessa artiklar med angivande

av motiven för deras bibehållande vid nu gällande tullsatser.

Persedlar av pälsverk med övertyg eller foder av spånadsvara, innehållande

silke (taxnr 316:1, 317, 319, 321; statistiska nr 685:1, 686, 688, 690).

Ifrågavarande persedlar äro allt efter pälsverkets beskaffenhet belagda med

en tull av 10, 16 eller 22 kronor för kilogram, vartill kommer tilläggstull

med 15 procent av värdet för persedlar av vissa dyrbarare pälsverk. Därest

övertyget eller fodret utgöres av spånadsvara, som icke innehåller silke, utgå

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proDosition nr 85.

15

viktiullania med respektive 8, 14 och 20 kronor för kilogram. De för persedlar

med övertyg eller foder av sidenvävnad fastställda vikttullsatserna

överstiga de sist nämnda med 2 kronor per kilogram, och detta belopp är

tydligen avsett att utgöra kompensation för den av de högre tullarna å sidenvävnader

föranledda merkostnaden vid framställningen av ifrågavarande persedlar.

Enligt föreliggande förslag skulle sidentullarna nedsättas i vad de

avse vävnader av konstsilke. Därest detta förslag genomföres, borde nyssnämnda

merkostnadsmarginal i motsvarande grad minskas, och tullarna å

persedlar av pälsverk med övertyg eller foder av konstsidenvävnad följaktligen

sänkas. Representanter för pälsvaruindustrien hava emellertid gjort

gällande, att kompensationen för tullkostnaden å materialet i många fall

visat sig otillräcklig, bland annat på grund därav, att ett betydande avfall

uppkommer vid tillskärningen av övertyg och foder. Med hänsyn härtill

och då nuvarande tullar å ifrågavarande slag av persedlar, särskilt i betraktande

av varornas lyxkaraktär, icke kunna anses onormalt höga, har någon

nedsättning av dessa tullar icke föreslagits.

Sidenvävnader och silkesstrumpstolsarbeten, innehållande kautschuk etc.

(taxenr 460; statistiskt nr 993).

Gällande tull av 4 kronor för kilogram är avvägd uteslutande med hänsyn

till tullen å det i varorna ingående silket. Enär denna senare tull vore avsedd

att bibehållas vid nuvarande belopp, bör någon ändring av tullen å

vävnader och strumpstolsarbeten av här ifrågavarande slag icke vidtagas.

Plyschartade mattor av silke (taxenr 464; statistiskt nr 999).

Den särskilda rubriken för plyschartade silkesmattor infördes i tulltaxan

som följd av 1926 års handelsavtal med Tyska riket, varvid tullen nedsattes

från 20 kronor till 2 kronor 25 öre för kilogram. Sedan tullen genom beslut

av 1933 års riksdag återställts till sitt förutvarande belopp, föreligger ingen

anledning att längre bibehålla särskilt tulltaxenummer för mattorna i fråga.

På grund härav har i förslaget till tulltaxeändringar nummer 464 sammanförts

med närmast följande tulltaxenummer, vilket för närvarande upptager

andra silkesmattor än plyschartade. Till nummer 465 hänförliga varor skola

nu tulltaxeras efter vävnadens beskaffenhet, och denna föreskrift skulle enligt

förslaget bliva tillämplig för alla slag av silkesmattor. Tullen för mattor

av konstsilke skulle sålunda komma att automatiskt följa de föreslagna nya

tullsatserna för konstsidenvävnader. För de plyschartade konstsilkemattorna

skulle detta medföra en nedsättning av tullen från 20 lill 12 kronor per kilogram.

För tekniskt bruk avsedda sidenväv noder (ur taxenr 474; ur statistiski

nr 1010).

Tullen å för tekniskt bruk avsedda sidenvävnader har länge utgått med

6 kronor för kilogram. Ifrågavarande vävnader framställdes tidigare av nalursilke

men tillverkas enligt uppgift numera även av konstsilke. Så länge

den för konstsilke gällande tullen av 5 kronor för kilogram kvarstår oför
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

ändrad, torde dock någon differentiering av vävnadstullen i syfte att ernå

en lägre tullbeskattning av de för tekniskt bruk avsedda konstsidenvävnader - na icke skäligen böra ifrågakomma. Det må bemärkas, att vävnaderna i

fråga även efter genomförandet av de föreslagna nedsättningarna av tullarna

å vanliga konstsidenvävnader i regel torde komma att draga lägre tull

än sistberörda vävnader och att de i varje fall aldrig skulle bliva högre tullbeskattade

än dessa.

Avpassade borddukar och sofföverkast av silkesplgsch och silkessammet

(taxenr 475; statistiskt nr 1011).

Ifrågavarande tulltaxenummer har tillkommit i samma ordning som nr

464 för plyschartade silkesmattor. Överensstämmelse mellan dessa nummer

råder även beträffande de tullsatser, som varit gällande under olika tidsperioder.

Då anledning numera saknas att bibehålla särskilt nummer i tulltaxan

för hithörande artiklar, böra de upptagas tillsammans med övriga

fälb-, plysch- och sammetsvävnader av silke. Enligt förslaget skulle därvid

tullen för sådana artiklar, i vilka floret utgöres av konstsilke, komma att

sänkas från 20 kronor till 12 kronor för kilogram.

Silkesplysch och silkessammet (taxenr 476; statistiskt nr 1012).

Tullen å fälb-, plysch- och sammetsvävnader med flor av silke höjdes år

1921 från 6 kronor till 20 kronor för kilogram. Vid en nedsättning av tullarna

å vanliga konstsidenvävnader torde även tullen å de plyschartade vävnaderna

med flor av konstsilke böra undergå viss sänkning. Därvid synes

tullen i fråga lämpligen böra fastställas till ett belopp, som överensstämmer

med tullen för de högst beskattade konstsidenvävnaderna. I förslaget har

denna tull upptagits till 12 kronor för kilogram, vilken tull sålunda även

torde böra gälla i fråga om plyschartade vävnader av konstsilke.

Hel- och halvsidenvävnader (taxenr 477—480; statistiska nr 1013—1017).

Före de år 1921 vidtagna tullförhöjningarna vörö hel- och halvsidenvävnader

belagda med en tull av 6 kronor respektive 3 kronor för kilogram. Då

tullen å silket utgjorde 2 kronor för kilogram, kan manufaktureringsskyddet

för helsidenvävnaderna vid denna tid beräknas hava uppgått till lägst 4

kronor för kilogram, örn hänsyn icke tages till vid framställningen uppkommet

avfall. Vad åter beträffar halvsidenvävnaderna, torde nämnda skydd

genomsnittligt taget hava utgjort endast omkring 2 kronor för kilogram. Sedan

silkestullen numera höjts till 5 kronor, skulle med dessa beräkningar de

för hel- och halvsidenvävnader av konstsilke nu gällande tullarna av 15 kronor

respektive 10 kronor för kilogram kunna nedsättas till 9 kronor respektive

omkring 4 kronor 50 öre för kilogram, utan att därigenom berörda manufaktureringsskydd

underginge minskning. Emellertid har av representanter

för den svenska textilindustrien gjorts gällande, att tullnedsättningar av denna

storleksordning med säkerhet skulle komma att medföra stora svårigheter

i konkurrensavseende för de många fabriker, som upptagit tillverkning av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85. 17

konstsilkevävnader. Till stöd för denna uppfattning har framhållits bland

annat följande.

Sedan en följd av år hade förbrukningen av konstsilkevävnader alltmera

övergått från tyngre till lättare kvaliteter, och i samband därmed hade vävnadernas

värde per viktenhet stigit. Detta hade å andra sidan medfört en

minskning av tullen i förhållande till varornas värde. En liknande utveckling

hade ägt rum beträffande yllevävnader och på sin tid lett till en betydande

höjning av tullen å vävnader av viss mindre vikt per m2. Det kunde

därför med lika rätt krävas, att man vid en nedsättning av nuvarande finanstullar

å konstsilkevävnader utginge från ett högre manufaktureringsskydd

än det som gällde vid tiden före ikraftträdandet av nämnda tullar. Detta vore

särskilt påkallat i fråga om dels halvsidenvävnader överhuvud taget dels alla

slag av lätta konstsilkevävnader, såsom jacquardvävnader, georgetter och

andra liknande vävnader, vilka ofta användes i stället för finare yllevävnader.

För halvsidenvävnader borde tullen sålunda under inga förhållanden

fastställas till lägre belopp än 6 kronor för kilogram, och beträffande såväl

dessa vävnader som helsidenvävnader borde dessutom högre tullar tillämpas,

i den mån vävnaderna hade mindre vikt än 200 gram per m\

I anledning av det sålunda framförda förslaget örn en differentiering av

tullarna å konstsilkevävnader efter varans vikt per m2 har verkställts en

undersökning för utrönande av huru importen och den inhemska tillverkningen

av konstsilkevävnader fördela sig på olika viktklasser. Undersökningen

rörande importen har utförts under medverkan av tullbehandlingsinspektionen

i Stockholm, som för ändamålet låtit från underlydande avdelningar

införskaffa uppgifter angående införseln över centraltullkammaren

därstädes under tidsperioden den 9—15 oktober 1940 och genom besök hos

några större importfirmor sökt erhålla en viss överblick över importens sammansättning.

Beträffande resultatet av denna undersökning har inspektionen

meddelat i huvudsak följande.

Importen av halvsiden hade under den för undersökningen anslagna tidsperioden

på ett undantag när gällt vävnader med en vikt av 130 till 174 gram

pr nr. Den omständigheten, att införseln sålunda varit inriktad på relativt

lätta vävnader, finge till en del anses bero på nuvarande ringa tillgång på

bomull å den europeiska marknaden, vilket senare spånadsämne eljest plägade

rikligt förekomma i tyngre halvsidenvävnader. Dessutom torde den nu

gällande, jämförelsevis höga tullen å halvsiden utgöra ett hinder för införsel

av särskilt tyngre vävnader i standardutförande. Tidigare hade emellertid

i trots av tullen förekommit även import av tunga halvsidenvävnader. Bland

sådana märktes särskilt draperityger, kapp-, foder- och korsettvävnader,

möbeltyger samt vissa till damdräkter o. d. avsedda vistra- och yllevävnader,

innehållande mer än 5 procent Iångfibrigt konstsilke.

Vad beträffar importen av helsiden, hade denna företett stora variationer

med hänsyn till varans vikt per nr, i det att den lättaste vävnaden befunnits

väga 51 gram och den tyngsta 250 gram per nr. Endast en mindre del av

importen hade gällt vävnader, vägande över 200 gram per nr, och detta kunde,

liksom i fråga örn halvsidenvävnader, till viss del bero på den höga tullsatsens

prohibitiva verkan. De tyngre konsthclsidenvävnadema, som vid normala

importförhållanden oftare än nu torde förekomma till införsel, plä
Bihang

till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr Sö. 2,

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

gade enligt uppgift användas framför allt för tillverkning av damklänningar,

kragskyddare och gardiner.

Av den sålunda verkställda utredningen, vars resultat måste bedömas med

hänsyn till införselns begränsning under nu rådande förhållanden, framginge,

att konstsilkevävnader med en vikt, överstigande 200 gram per m2,

endast relativt sällan förekommit till införsel. Det hade emellertid från affärsmännens

sida under utredningens gång framhållits, att man, såsom tullsatserna

nu vore avvägda, sökt undvika import av dylika tyngre vävnader.

Undersökningen hade dock givit vid handen, att av såväl hel- som halvsidenvävnader

förekomme sådana, som väga över 200 gram per m2 och som hava

stora användningsområden.

Jämsides med den av tullbehandlingsinspektionen verkställda undersökningen

angående importens fördelning på olika viktgrupper hava från vissa

industriföretag infordrats uppgifter rörande fördelningen av den inhemska

tillverkningen av konstsilkevävnader på tyngre och lättare kvaliteter. Av dessa

uppgifter framgår att en betydande tillverkning av vävnader, vägande över

200 gram per m2, äger rum. Bland sådana tyngre vävnader märkas vissa slag

av klänningssiden, ävensom fodervävnader samt gardin- och möbeltyger.

Från industriens sida har framhållits att man måste räkna med en väsentlig

ökning av importen av dylika vävnader, om tullen å desamma komme att

nedsättas.

I syfte att ernå en efter varornas värde bättre avpassad tullbeskattning hava

hel- och halvsidenvävnader av konstsilke i förslaget uppdelats efter vävnadernas

vikt per m2. Därvid har i överensstämmelse med vad industriens representanter

förordat såsom en lämplig gräns mellan de lägre och de högre

tullbeskattade vävnaderna föreslagits en vikt av 200 gram per m2. För heloch

halvsidenvävnader med nämnda eller högre vikt per m2 har föreslagits

en tull av 9 respektive 6 kronor för kilogram, medan för motsvarande vävnader

med lägre vikt per m2 tullen upptagits till 12 respektive 8 kronor för

kilogram. Enligt förslaget skulle alltså tullarna å hel- och halvsidenvävnader

av konstsilke allt efter vävnadernas vikt per m2 komma att sänkas, beträffande

helsidenvävnader med 6 respektive 3 kronor för kilogram och beträffande

halvsidenvävnader med 4 respektive 2 kronor för kilogram.

Under rubrikgruppen för vävnader av silke finnes upptaget ett särskilt tulltaxenummer

(nr 479) för vävnader av annat spånadsämne, innehållande trådar,

helt eller delvis av silke, för så vitt silket utgör högst 5 procent av vävnadens

hela vikt. Då tullen för dessa vävnader utgår med endast 2 kronor 50

öre för kilogram och yllevävnader liksom även vävnader av bomull och kortfibrigt

konstsilke vanligen draga en tull av 2 kronor 25 öre för kilogram, synes

anledning till tullnedsättning här icke föreligga.

Elastiska band och snören i förening med silke (taxenr 538; statistiskt nr

1076).

Tullen för ifrågavarande artiklar utgör 4 kronor per kilogram, vartill

kommer en tilläggstull av 2 kronor. Denna tullbeskattning är avvägd uteslutande

med hänsyn till den nuvarande tullbelastningen å silkegarnet och bör

sålunda icke för närvarande undergå någon ändring.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85. 19

För tekniskt bruk avsedda band, innehållande silke (taxenr 540; statistiskt

nr 1078).

Beträffande tullen å dessa varor gäller vad tidigare anförts i fråga om för

tekniskt bruk avsedda vävnader, innehållande silke.

Andra band, innehållande silke (taxenr 541—544:2; statistiska nr 1079—

1082:2).

Då tullbeskattningen av band så långt möjligt bör följa de regler, som

gälla i fråga om tullbeskattningen av vävnader, har beträffande förevarande

slag av sidenband föreslagits samma uppdelning på varor av natursilke och

varor av konstsilke, som tillämpats med avseende å sidenvävnader. Den ytterligare

uppdelning efter varornas vikt per m2, som föreslagits beträffande

hel- och halvsidenvävnader av konstsilke, låter sig svårligen genomföra i fråga

om en sådan artikel som band och kan här icke heller anses vara av samma

behov påkallad. Beträffande fälb-, plysch- och sammetsband av konstsilke

har tullen upptagits med enahanda belopp, som föreslagits i fråga örn

plyschartade konstsilkevävnader. Då de icke plyschartade konstsilkebanden i

regel hava ett icke oväsentligt högre värde per viktenhet än motsvarande vävnader,

har det synts skäligt, att dessa band åsättas de högre tullar, som föreslagits

beträffande konstsilkevävnader med en vikt av mindre än 200 gram

per m2.

Vid ett genomförande av de sålunda föreslagna tulltaxeändringarna skulle

tullarna å konstsilkeband komma att nedsättas, vad beträffar fälb-, plyschoch

sammetsband från 20 till 12 kronor och vad beträffar hel- och halvsidenband

från 15 till 12 respektive från 10 till 8 kronor för kilogram.

Med avseende å de under tulltaxenr 544:1 (statistiskt nr 1082:1) upptagna

banden med inblandning av högst 5 procent silke gäller vad förut anförts i

fråga om motsvarande slag av vävnader.

Snören och andra snörmakararbeten, injiehållande silke (taxenr 546; statistiskt

nr 1087).

Tullen å dessa artiklar utgör numera 30 kronor för kilogram, under det

att den tidigare uppgick till endast 9 kronor. En uppdelning av artiklarna allt

efter arten av det ingående silket har föreslagits, varvid natursilkevarorna bibehållits

vid den nuvarande tullen, medan konstsilkevarorna upptagits med

en tull av 15 kronor för kilogram. En längre gående tullsänkning skulle, enligt

vad representanter för den inhemska tillverkningen av konstsilkesnören

gjort gällande, kunna försätta denna tillverkning i ett allt för ogynnsamt konkurrensläge

gent emot utlandet.

Spetsar samt spetsvävnader och tull, innehållande silke (taxenr 548; statistiskt

nr 1089).

Från och med den 6 juni 1921 höjdes tullen för hithörande artiklar från

12 till 40 kronor för kilogram. Sedermera nedsattes tullsatsen till 20 kronor

såsom följd av handelsavtalet den 15 maj 1933 mellan Sverige och Storbritannien.

Någon ytterligare sänkning av tullen synes för närvarande icke böra

vidtagas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

Strumpstolsarbeten, innehållande silke (taxenr 552; statistiska nr 1093—- 1094).

Tullsatsen för strumpstolsarbeten och andra genom virkning, stickning

eller knytning tillverkade varor, innehållande natur- eller konstsilke, utgjorde

enligt 1911 års taxa till en början 9 kronor för kilogram men blev i samband

med de år 1921 vidtagna tullhöjningarna för vissa mera lyxbetonade varor

fastställd till 30 kronor för kilogram. I och med avslutandet av 1926 års handelsavtal

med Tyska riket nedsattes tullen till 20 kronor för att sedermera

efter nämnda handelsavtals urkraftträdande år 1933 åter höjas till 30 kronor

för kilogram.

Den förutvarande tullsatsen 9 kronor för kilogram innefattade ett lägsta

manufaktureringsskydd av 7 kronor för kilogram, om man bortser från vid

tillverkningen uppkommet garnavfall. Med nuvarande tull å garnet skulle sålunda

den för färdigvarorna gällande tullsatsen av 30 kronor kunna nedsättas

till 12 kronor utan att nämnda manufaktureringsskydd härigenom

komme att minskas. Emellertid har från trikåindustriens sida framställts

önskemål örn en högre tullsats än 12 kronor för kilogram i vad gäller artikeln

strumpor. Till stöd härför har framhållits, bland annat, att den inhemska

tillverkningen av strumpor för att kunna möta den utländska konkurrensen

tvingats att allt mera övergå till tunnare och lättare kvaliteter.

Denna utveckling hade i särskild grad gjort sig gällande beträffande strumpor

av natur- och konstsilke.

Till belysande av denna utveckling har en av landets större strumpfabriker

lämnat vissa uppgifter rörande genomsnittsvikten å vid fabriken framställda,

cottonstickade konstsilkestrumpor. Av dessa uppgifter framgår, att

nämnda vikt per dussin par utgjort som följer:

för juli—december månader år 1930 ........................ 729 gram

för hela år 1935 .......................................... 665 »

för januari—september månader år 1940 .................... 523 »

År 1930 var alltså genomsnittsvikten per dussin par 39.4 procent högre

än under år 1940.

Enligt vad som framhållits skulle viktminskningen alltjämt fortgå. Detta

förhållande kunde till en del tillskrivas den av förbättrade tillverkningsmetoder

föranledda ökade hållfastheten hos konstsilket men hade även samband

med rådande moderiktningar. Under den senare tiden hade av en utländsk

fabrikant utbjudits damstrumpor av konstsilke med en vikt av endast

10 gram per par eller 120 gram per dussin. På grund av den successiva

nedgången i strumpornas vikt hade tullen, beräknad i procent av värdet å

varje par strumpor, oavlåtligt undergått minskning. Manufaktureringsskyddet,

som före år 1921 utgjorde 7 kronor, borde därför numera icke understiga

11 kronor för kilogram.

Med beaktande av de sålunda anförda synpunkterna har beträffande strumpor

av konstsilke föreslagits en tull av 16 kronor för kilogram, varav ett

belopp av 5 kronor är att anse såsom kompensation för tullen å silket, medan

återstoden, 11 kronor, utgör manufaktureringsskydd. För konstsilkestrumpor

av ordinär kvalitet torde den sålunda föreslagna tullen motsvara 17 å 19

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

21

procent av detaljhandelspriset eller något under 70 öre per par. Såsom nyss

framhållits ingår häri tull för silket med 5 kronor per kilogram.

övriga slag av strumpstolsarbeten, innehållande konstsilke, utgöras av underkläder

och vantar samt klänningar, blusar, jumpers, koftor och andra dylika

klädespersedlar ävensom trikåväv (metervara). För dessa varor av konstsilke

har med utgångspunkt från det tidigare gällande manufaktureringsskyddet

av 7 kronor föreslagits en gemensam tull av 12 kronor per kilogram.

Driv- och transportremmar samt andra för tekniskt bruk avsedda artiklar,

innehållande silke (taxenr 563—564; statistiska nr lill—1112).

Det effektiva tullskyddet för dessa i och för sig tämligen obetydliga artiklar

är av så ringa storleksordning, att någon nedsättning av tullen här icke

skäligen bör ifrågakomma.

Fållade, tillklippta etc. spänadsvaror, innehållande silke (ur taxenr 567;

statistiska nr 1118—1119 och ur statistiskt nr 1124).

Hithörande artiklar beläggas med samma tull som den spånadsvara, av

vilken de framställts, med tillägg av 10 procent. Vid ett genomförande av

de föreslagna tullsänkningarna för spänadsvaror, innehållande konstsilke,

skulle alltså jämväl tullarna å här ifrågavarande artiklar, i den mån de äro

framställda av sådana spänadsvaror, komma att i motsvarande grad sänkas.

Ärmlappar, innehållande silke (taxenr 568; statistiskt nr 1125).

Gällande tullsats av 8 kronor för kilogram infördes redan år 1911. Enär

tullen å konstsilkegarnet sedermera höjts från 2 kronor till 5 kronor för

kilogram, kan någon tullsänkning här uppenbarligen icke vara motiverad.

Till paraplyer eller parasoller avsett övertyg, innehållande silke (taxenr''

570; statistiskt nr 1127).

Den nuvarande tullen är fastställd till 45 kronor för kilogram. Häri ingår

tilläggstull med 19 kronor. Tullbeskattningen är väsentligen tillkommen i

avsikt att förhindra ett kringgående av tullen å färdiga paraplyer och parasoller.

Någon import av övertyg förekommer praktiskt taget icke och är ej

heller avsedd att förekomma. Av skäl, som anföras i det följande vid behandlingen

av frågan om tullarna å vissa specialartiklar av silke, har föreslagits,

att tullen å paraplyer och parasoller av spånadsvara, innehållande

silke, bibehålies oförändrad. Därest så skulle bliva fallet, bör någon nedsättning

av tullen å övertyg av silke icke vidtagas.

Madrasser, bolstrar, stickade täcken etc. med övertyg eller överdrag av

spånadsvara, innehållande silke (taxenr 579; statistiskt nr 1136).

Tullsatsen höjdes år 1921 från 4 till 10 kronor för kilogram. Med hänsyn

till att ifrågavarande artiklar hava ringa betydelse ur importsynpunkt, har

någon uppdelning efter arten av det ingående silket här icke ansetts påkallad.

Hängslen, bälten etc. av elastiska band eller snören, innehållande silke

(taxenr 581; statistiskt nr 1138).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Beträffande dessa artiklar gäller vad förut anförts i fråga om elastiska

band eller snören, innehållande silke.

Hängslen, bälten etc. av annan spånadsvara, innehållande silke, ävensom

vissa höftgördlar och korseletter (taxenr 582; statistiskt nr 1139).

Från och med den 27 mars 1922 höjdes tullsatsen för hängslen, bälten etc.

av icke elastisk spånadsvara, innehållande silke, från 4 kronor till 15 kronor

för kilogram. Sedermera hava genom beslut av 1937 års riksdag i samma

tulltaxenummer infogats höftgördlar och korseletter, bestående av dels elastisk

spånadsvara och dels annan spånadsvara, innehållande silke. De föreslagna

sänkningarna av tullarna å vävnader, band och trikåväv av konstsilke

hava ansetts böra såsom en konsekvens medföra, att nämnda tull av

15 kronor för kilogram nedsättes till 12 kronor, i vad den avser artiklar av

konstsilke.

Snörliv av spånadsvara, innehållande silke (taxenr 584; statistiskt nr 1141).

Tullen å snörliv av spånadsvara, innehållande silke, höjdes år 1921 från 5

kronor 50 öre till 10 kronor för kilogram. Beträffande snörliv av konstsilke

föreligger enahanda skäl för en tullsänkning som nyss anförts i fråga om

bland annat vissa höftgördlar och korseletter av samma material. Den nya

tullen har i detta fall funnits böra upptagas till 8 kronor för kilogram.

Broderier å spånadsvara, innehållande silke, eller å annan spånadsvara

med brodermaterial, innehållande silke (ur taxenr 587 och nr 588; statistiska

nr 1144 och 1146).

Broderier å spånadsvara, innehållande silke, beläggas för närvarande i

regel med samma tull som den spånadsvara, å vilken broderiet utförts, med

tillägg av 50 procent. Genom nedsättning enligt förslaget av tullarna å vävnader

och band, innehållande konstsilke, skulle tullarna å broderier å sådant

material vid fortsatt tillämpning av nämnda procentuella tillägg komma

att sänkas, vad beträffar broderier å helsidenvävnader, från 22 kronor 50

öre till 18 kronor alternativt 13 kronor 50 öre för kilogram, beroende på vävnadernas

vikt per m2, och, vad beträffar broderier å halvsidenvävnader, från

15 kronor till 12 kronor alternativt 9 kronor för kilogram, likaledes beroende

på vävnadsvikten. I fråga om broderier å hel- eller halvsidenband skulle tullarna

sjunka från 22 kronor 50 öre till 18 kronor respektive från 15 kronor

till 12 kronor för kilogram. Med hänsyn till att ganska betydande tullsänkningar

då komme att inträda för broderier å tyngre hel- och halvsidenvävnader,

skulle kunna övervägas, huruvida icke i syfte att begränsa tullnedsättningen

en högre tilläggsprocent än den nu gällande borde fastställas för

sådana broderier. Då det emellertid här torde röra sig om tämligen obetydliga

artiklar, har någon dylik ändring av tilläggsprocenten icke ansetts av

behovet påkallad.

För broderier å spånadsvara utan silke men med brodermaterial, innehållande

silke, utgår tullen som regel med 7 kronor för kilogram. Denna tull är

3 kronor högre än tullen för broderier å samma spånadsvara med annat bro
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

23

dermaterial än silke. Nämnda belopp är tydligen att betrakta som en gottgörelse

för den högre tull, som åvilar brodermaterial, innehållande silke. Vid

en nedsättning av tullarna å vissa konstsilkevaror, som skulle medföra tullsänkning

även för brodermaterial, vore det befogat att vidtaga en reduktion

jämväl av tullen å broderierna i fråga. Emellertid torde brodermaterialet i

de allra flesta fall utgöras av garn eller tråd av silke, och för dessa varor har

någon tulländring icke föreslagits. Vid sådant förhållande har icke heller

ifrågasatts någon ändring av tullen å broderierna.

Arbeten, ej särskilt nämnda, av elastiska band eller snören, innehållande

silke, ävensom kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, av

vissa spänadsvaror i förening med kautschuk etc. och innehållande silke

(ur taxenr 591; ur statistiska nr 1150—1151).

Här angivna artiklar beläggas med samma tull som den spånadsvara, av

vilken de framställts, med tillägg av 50 procent. Då ingen ändring föreslagits

beträffande tullarna å själva spånadsvarorna, bör tullbeskattningen av de

färdiga artiklarna förbliva oförändrad.

Herrkläder av ylle-, linne- eller liampvävnad etc. med foder, uppslag eller

annan besättning, aari silke ingår (taxenr 594—595; statistiska nr 1155

1156).

Ifrågavarande persedlar draga samma tull som den spånadsvara, av vilken

de framställts, jämte vissa procentuella tillägg, som äro avvägda med hänsyn

till den större eller mindre förekomsten å persedlarna av sidenvävnad i

form av foder, uppslag eller annan besättning. I samband med en nedsättning

av tullarna å konstsilkevävnader kunde därför tagas under övervägande,

huruvida icke även viss reducering av tullarna för sådana persedlar av

hithörande slag, i vilka fodret etc. utgöres av konstsiden, borde vidtagas.

En ändring i detta syfte skulle emellertid kräva en uppdelning av persedlarna

allt efter som fodret etc. bestode av natursilke eller konstsilke, och en sådan

uppdelning vore ägnad att avsevärt komplicera ej mindre tulltaxans uppställning

än även själva tulltaxeringsförfarandet. Den bör därför så vitt möjligt

undvikas. Då därtill kommer, att tullarna å dessa persedlar uteslutande

hava karaktären av skyddstullar och såsom sådana måste anses tämligen låga,

har någon ändring av desamma icke föreslagits.

Kläder och andra sömnadsarbeten av spetsar, spetsvävnader eller tyll, innehållande

silke, eller med joder av spånadsvara, innehållande silke (taxenr

598—600; statistiska nr 1159—1161).

Då någon nedsättning av tullen å spetsar, spetsvävnader eller tyll, innehållande

silke, på förut anförda skäl icke föreslagits, har ej heller ifrågasatts

sänkning av tullen å kläder och andra sömnadsarbeten, tillverkade av sådant

material.

Med sidenfoder försedda kläder och andra sömnadsarbeten av spetsar,

spetsvävnader eller tyll, icke innehållande silke, voro tidigare belagda med

en tull av 9 kronor mot nu gällande 16 kronor för kilogram. Importen av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

dessa sömnadsarbeten är emellertid numera mycket obetydlig, och det föreligger

därför knappast anledning att i tulltaxan uppdela varorna efter arten

av det i fodret ingående silket.

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, av hel- eller halvsiden

m. m. (taxenr 602—603; statistiska nr 1163—1166).

Här ifrågavarande artiklar, vilka till övervägande del utgöras av klänningar,

blusar o. dyl., beläggas med samma tull som den spånadsvara, av vilken

de framställts, med vissa procentuella tillägg. Dessa hava bestämts för artiklar

med broderier eller spetsar till 50 procent och för de övriga till 30

procent. För båda slagen av artiklar utgår därjämte en tilläggstull av 100

procent, likaledes beräknad å tullen för den spånadsvara, av vilken de

framställts.. Sammanlagt uppgår alltså tillägget till 150 respektive 130 procent.

Vid genomförande av de föreslagna tullnedsättningarna för hel- och

halvsidenvävnader av konstsilke skulle tullarna för kläder och andra sömnadsarbeten,

tillverkade av sådana vävnader, under förutsättning av oförändrade

procenttillägg komma att sänkas på sätt framgår av följande sammanställning.

Kläder med broderier etc. Andra kläder

gällande

ny

gällande

ny

tull

tull

tull

tull

för kg

för kg

för kg

för kg

kronor

kronor

kronor

kronor

av konstsilkesammet................ 50: —

30: —

46: —

27:60

av konsthelsiden:

vägande 200 g eller däröver per m2 37: 50

22: 50

34: 50

20: 70

vägande mindre än 200 g per m2 . 37: 50

30: —

34: 50

27:60

av konsthalvsiden:

vägande 200 g eller däröver per m2 25: —

15: —

23: —

13: 80

vägande mindre än 200 g per m2 . 25: —

20: —

23: —

18: 40

Av de anförda siffrorna framgår att tullnedsättningarna för de färdiga

sömnadsarbetena vid bibehållna procentuella tillägg skulle bliva väsentligt

större än som kan motiveras enbart av de föreslagna sänkningarna av tullarna

å konstsilkevävnader. Medan tullen å konsthelsiden, vägande mindre

än 200 gram per m2, enligt förslaget skulle nedsättas från 15 till 12 kronor,

d. v. s. med 3 kronor för kilogram, komme tullen å exempelvis en broderad

eller med spetsar försedd klänning av sådan vävnad att nedgå från 37 kronor

50 öre till 30 kronor eller med 7 kronor 50 öre för kilogram. För en

klänning, tillverkad av konsthalvsiden med en vikt av 200 gram eller däröver

per m2 och utan sådan utstyrsel som nyss nämnts, skulle tullen komma att

nedsättas från 23 kronor till 13 kronor 80 öre, d. v. s. med 9 kronor 20 öre

för kilogram, under det att tullsänkningen för vävnaden skulle inskränka

sig till 4 kronor för kilogram.

Under erinran att en höjning av tullarna å kläder och andra sömnadsarbeten

av hel- eller halvsiden vidtagits för endast fyra år sedan och att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

25

denna tullhöjning uteslutande motiverades av angelägenheten att bereda den

inhemska damkonfektionsindustrien ett ökat skydd mot övermäktig utländsk

konkurrens, hava representanter för nämnda industri bestämt motsatt sig

en tullsänkning av den storleksordning, som ovan berörts. Efter prövning

av olika på frågan inverkande omständigheter har det ock funnits skäligt,

att tullnedsättningarna för var och en av de särskilda varukategorierna begränsas

till ett belopp, som i första rummet motsvarar den minskade tullkostnaden

för konstsilkevävnaderna och därutöver innefattar en mindre reduktion

av den nuvarande tullskyddsmarginalen. En dylik reduktion torde

nämligen kunna anses befogad med hänsyn till de avsevärt förbättrade konkurrensmöjligheter,

som industrien erhöll till följd av nyss berörda tullförhöjning.

För att uppnå en på dylikt sätt begränsad tullsänkning måste emellertid

de nuvarande procentuella tilläggen å tullarna underkastas en viss justering

uppåt, vilken lämpligen synes böra företagas å grundtullarna för kläder. I

förslaget till tulltaxeändringar hava såsom lämpliga nya procentsatser upptagits,

i fråga om sådana artiklar av konstsilkevävnad, som äro försedda med

broderier eller spetsar, 70 procent mot nuvarande 50 procent och, i fråga

om andra artiklar, 50 procent mot nuvarande 30 procent. Då det gällande

särskilda tillägget av 100 procent vore avsett att bibehållas oförändrat, skulle

det totala procentuella tillägget alltså komma att uppgå till 170 respektive

150 procent mot nuvarande 150 respektive 130 procent.

Med tillämpning av de sålunda föreslagna procentsatserna skulle tullarna

å de båda slag av klänningar, som ovan nämnts, komma att nedgå, för den

broderade klänningen av konsthelsiden, vägande mindre än 200 gram per

m2, från 37 kronor 50 öre till 32 kronor 40 öre och för den icke broderade

klänningen av konsthalvsiden, vägande 200 gram eller däröver per m2, från

23 kronor till 15 kronor per kilogram. Den förhållandevis större tullnedsättningen

för sistnämnda klänning förklaras därav, att tullen å materialet

i densamma enligt förslaget skulle komma att undergå en kraftigare sänkning

än tullen å materialet i den förstnämnda klänningen.

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, av yllevävnad m.

m., försedda med broderier etc. av spånadsvara, innehållande silke (taxenr

605 och 608; statistiska nr 1168 och 1171).

De varor, som här avses, utgöras av sådana kappor, klänningar, blusar och

andra sömnadsarbeten av ylle-, bomulls- eller linnevävnader, som äro försedda

med broderier, spetsar, foder, uppslag eller annan besättning, vari

silke ingår, eller som eljest till en mindre del bestå av vara, i vilken silke

ingår. Varorna i fråga äro belagda med icke obetydligt högre tullar än artiklar,

framställda av samma material men försedda med broderier etc., i

vilka silke icke ingår. Denna tullskillnad är visserligen i första rummet beroende

på den högre tullbeskattningen av sidenvaror men får även anses

betingad av alt artiklar med besättning av sådana varor i regel hava mera

lyxbetonad karaktär än andra klädespersedlar och dessutom ofta undergå

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 85.

flera och kostsammare arbetsprocedurer, såsom handbrodering o. dyl., än

dessa. Med hänsyn härtill har någon nedsättning av tullarna här icke föreslagits,

vilket även ansetts motiverat ur den synpunkten, att en uppdelning

av artiklarna i fråga efter beskaffenheten av det i broderierna etc. ingående

silket skulle i hög grad komplicera tulltaxeringsarbetet.

Hattflätor, innehållande silke (ur taxenr 616; ur statistiskt nr 1179).

Enligt en i tulltaxan tidigare intagen bestämmelse skulle hattflätor av spånadsämnen

allt efter sin beskaffenhet hänföras antingen till band eller till

snören. Då denna bestämmelse hade visat sig medföra betydande svårigheter

i den praktiska tillämpningen, blevo såväl nämnda slag av hattflätor som

flätor av annat material på förslag av 1925 års tulltaxerevision från och

med år 1930 upptagna i tulltaxan med bestämda tullsatser. Därvid fastställdes

tullen för hattflätor, innehållande silke, till 10 kronor för kilogram, vilket

för vissa slag av flätor innebar en betydande tullnedsättning. Med hänsyn

härtill och då en uppdelning på natursilke- och konstsilkeflätor skulle

på grund av den mångfald olika kvaliteter av hattflätor, som förekomma

till import, i avsevärd grad komplicera tulltaxeringen av dessa varor, har någon

ändring i tullbeskattningen av hattflätor, innehållande silke, icke föreslagits.

Skodon, hattar, paraplyer och parasoller samt etuier, våskor m. m., innehållande

silke.

För sådana artiklar av här ifrågavarande slag, som bestå av silke eller

äro försedda med foder, garnering etc. av detta spånadsämne, utgå högre

tullar än för motsvarande artiklar, icke innehållande silke. I anledning härav

skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke förstnämnda artiklar borde i likhet

med vad som föreslagits beträffande vävnader och vissa andra varor av

silke uppdelas efter arten av silket och åsättas lägre tullar, i den mån detta

utgöres av konstsilke. Då det gäller sådana smärre och ofta ömtåliga artiklar,

varom här är fråga, kunna emellertid redan nu vissa svårigheter föreligga

att utan skadegörelse å varorna fastställa det ingående spånadsämnets

art. Självfallet komme berörda svårigheter i hög grad att ökas, om undersökningen

även skulle behöva inriktas på ett särskiljande av natursilke och

konstsilke. På grund härav och då artiklarna i fråga knappast kunna anses

vara av större betydelse i nu förevarande sammanhang, har något förslag till

ändring av tullarna å desamma icke framlagts.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

27

Yttranden.

I sitt till kommerskollegium ingivna yttrande har textilrådet anfört vissa

betänkligheter mot en sådan tullsänkning, som i promemorian ifrågasatts.

Visserligen hade tullarna å konstsilkevaror icke varit avsedda att i hela sin

vidd tjäna såsom skyddstullar, och de hade icke heller på långt när utnyttjats

såsom sådana. De utgjorde emellertid en kompensation för det alltför

låga tullskyddet å flera andra slag av textilvaror och hade satt industrien i

stånd att såsom ersättning för mistad tillverkning av sistberörda varor i

stället upptaga tillverkning av konstsilkeartiklar.

Därest det emellertid med hänsyn till landets intressen skulle finnas nödvändigt,

att tullarna å konstsilkevaror underkastades nedsättning, ville textilrådet

icke motsätta sig en sådan. Textilrådet utginge dock därvid från den

bestämda förutsättningen, att tullsänkningarna icke erhölle större omfattning

än som angivits i det föreliggande förslaget.

Mot fördelningen av tullnedsättningen på de olika varuslagen hade textilrådet

intet att invända. Ej heller funne textilrådet anledning till erinran mot

förslagets detaljer i övrigt.

Kommerskollegium har för egen del jämväl ställt sig tveksam till lämpligheten

av förslagets genomförande med hänsyn till de konsekvenser, tullnedsättningarna

skulle kunna medföra för den inhemska textilindustrien.

Därest andra utvägar icke stöde till buds för tillgodoseende av för landet

ur andra synpunkter betydande intressen, ville kollegium emellertid, i anslutning

till vad textilrådet uttalat, icke motsätta sig förslaget.

Generaltullstyrelsen framhåller, att förslaget ur tullteknisk synpunkt i jämförelse

med gällande tulltaxa företer förändringar i huvudsakligen två avseenden.

Dels har differentieringen mellan natur- och konstsilke väsentligt

utsträckts och dels har beträffande vävnader av konstsilke en uppdelning

skett på två viktgrupper med en gräns vid 200 gram per m2.

Härom anföres i utlåtandet:

I förstnämnda avseende torde — såsom även framhållits av tullbehandlingsinspektionen

i Stockholm — de föreslagna bestämmelserna, såvitt rör

det tekniska skiljandet av natursilke och konstsilke, numera icke behöva

medföra några större olägenheter vid tulltaxeringen.

Tillämpningen av den ifrågasatta viktgränsen av 200 gram per m2 mellan

de olika tullbeskattade konstsilkevävnaderna torde ej heller bereda svårigheter,

så länge fråga är om vävnader i metervara. Emellertid skola enligt

förslaget, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande taxa, bland annat kläder

och andra sömnadsarbeten, ej särskilt nämnda, tulltaxeras med vissa

procents tillägg å tullen för den vävnad, varav varorna tillverkats. Då i fråga

örn konfektionerade artiklar som regel möjlighet icke förefinnes att genom

vägning utröna vikten per m2 å den ingående vävnaden, kunna svårigheter

tänkas uppstå vid tulltaxeringen av dylika artiklar av konstsilke. Emellertid

tullbeläggas redan nu kläder av ull och därmed jämförligt korlfibrigt konst
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

silke genom procentuella förhöjningar av vävnadstullen, vilken liksom i förevarande

fall utgår med olika belopp allt efter vikten per m2. Därjämte må

framhållas, att vederbörande tulltaxeringsförrättare i tvivelaktiga fall har

möjlighet att tulltaxera varan med tillämpning av anmärkning 6 till Avd. XI

i tulltaxan. Enligt denna anmärkning tillämpas, därest vikten per m2 å en i

ett sömnadsarbete ingående vävnad icke kan bestämt utrönas, den högre av

de ifrågakommande tullsatserna, för så vitt icke varuhavaren tillhandahåller

lämpligt prov å vävnaden.

I likhet med tullbehandlingsinspektionen i Stockholm uttalar generaltullstyrelsen,

att ur tullteknisk synpunkt hinder sålunda icke syntes möta att

vidtaga en ändring av tulltaxan i enlighet med förslaget men att tillämpningen

av de föreslagna bestämmelserna, särskilt i vad de avsåge färdiga persedlar,

komme att kräva en mera ingående varuundersökning, som, åtminstone

innan större erfarenhet vunnits, i viss utsträckning syntes medföra ökning

och fördröjning av tulltaxeringsarbetet.

Departem ent schef en.

I anslutning till vad 1938 års tulltaxerevision anfört i sitt betänkande den

17 december 1938 uttalade jag vid föredragning den 15 mars 1940 av förslag

till vissa ändringar i tulltaxan (proposition nr 205), att det ur konsumentsynpunkt

kunde förefalla angeläget, att en sänkning vidtoges i de finanstullar,

som alltifrån år 1922 åvilade varor av konstsilke. Det kunde icke bestridas,

att tullarna i vissa fall drabbade jämförelsevis tungt och att handeln

med konstsilkevaror härigenom i viss mån fått en inriktning, som ur allmänt

kommersiella synpunkter måste anses mindre önskvärd. Emellertid fann jag

mig i dåvarande läge förhindrad att föreslå en allmän nedsättning av dessa

ur statsfinansiell synpunkt viktiga tullar.

Riksdagens bevillningsutskott intog samma ståndpunkt i sitt betänkande

den 16 maj 1940 (nr 25) i anledning av propositionen. Utskottet framhöll

emellertid angelägenheten av att frågan om tullarna å konstsilkevaror och

i samband därmed även frågan örn gällande accis å konstsilkegarn snarast

möjligt toges under omprövning.

I det läge, vari vår textilförsörjning för närvarande befinner sig, synes en

omprövning av tullarna vara påkallad. En lämplig justering av tullsatserna

torde vara av väsentlig betydelse för erhållande av önskvärd import av

textilvaror från den europeiska kontinenten. I själva verket hava under den

senaste tiden framkommit allt starkare önskemål på en nedsättning av tullarna

å ifrågavarande artiklar. Jag finner mig dock alltjämt förhindrad att

föreslå ett borttagande av accisen och den däremot svarande tilläggstullen å

naturligt silke och långfibrigt konstsilke. Någon ytterligare justering av tulltaxans

bestämmelser i fråga om varor av kortfibrigt konstsilke torde, såsom

i promemorian angivits, ej heller böra vidtagas i detta sammanhang. Jag anser

det vidare icke vara möjligt att tillmötesgå kravet på en sådan ändring i gäl
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 85.

29

lande bestämmelser, att varor av långfibrigt konstsilke i tullhänseende bleve

likställda med varor av det kortfibriga materialet. Den ändring, som föreslagits

i promemorian, inskränker sig till en nedskärning av tullsatserna för ett

antal mera betydelsefulla varor, helt eller delvis bestående av långfibrigt

konstsilke.

Det i promemorian framlagda förslaget synes mig i stort sett motsvara de

önskemål beträffande modernisering av tulltaxebestämmelserna på ifrågavarande

område och nedsättning av gällande tullsatser för konstsilkevaror,

som i nuvarande läge lämpligen kunna förverkligas. De nya tullsatser,

som upptagits i förslaget, synas beräknade med försiktighet och under hänsynstagande

till de erinringar, som vid utredningen framförts från näringslivets

sida. Man torde därför ha anledning antaga, att de yppade farhågorna

för att en tullnedsättning enligt förslaget skulle kunna medföra ogynnsamma

verkningar för den svenska industrien komma att visa sig ogrundade.

Verkställd undersökning har utvisat, att de ifrågasatta tullnedsättningarna,

örn beräkningarna utföras med ledning av föreliggande uppgifter över införseln

till Sverige år 1938, skulle komma att medföra en minskning i tulluppbörden

med omkring 1.5 miljon kronor per år. En motsvarande beräkning,

grundad på 1939 och 1940 års importsiffror, har givit till resultat en inkomstminskning

av 1.9 respektive 1.1 miljon kronor.

Det i promemorian framlagda förslaget torde böra föreläggas riksdagen.

Vid bifall till förslaget torde det böra ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma

dag för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

En sammanställning, utvisande de tullsatser, som voro gällande före den 6

juni 1921 och de nuvarande samt de i förslaget upptagna nya tullsatserna för

berörda varuslag, torde såsom bilaga få fogas till protokollet i detta ärende.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan:
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 85-

464-465

475

476

477: 1

477: 2

480:1

480: 2

480: 3

541: 1

541: 2

Mattor, ej särskilt nämnda:

andra slag, även försedda med sömnadsarbete

eller fransar:

innehållande silke: tulltaxeras efter vävnadens

beskaffenhet;

Vävnader, ej särskilt nämnda:

innehållande silke:

fälb-, plysch- och sammetsvävnader, oskurna

eller skurna:

innehållande naturligt silke............ N

andra................................ N

Anm. Till dessa nummer hänföras endast sådana

vävnader, vilkas flor (lugg) helt eller delvis

består av silke.

andra slag:

av silke enbart eller i förening med högst

15 % annat spånadsämne (helsiden):

av konstgjort silke enbart eller i förening

med högst 15 % annat spånadsämne,

vägande per m2:

200 g eller däröver..............N

mindre än 200 g................ N

av silke i förening med mer än 15 % annat

spånadsämne:

andra (halvsiden):

innehållande naturligt silke........ N

andra slag, vägande per m2:

200 g eller däröver.............. N

mindre än 200 g................ N

Anm. Vid bestämmandet---över
spunnet

garn.

Band, ej hänförliga till annat nummer, härunder

inbegripna flätade, bandliknande snören med

raka kanter och utan annat mönster än sådant,

som åstadkommits genom färgat garn eller färgad

tråd:

innehållande silke:

fälb-, plysch- och sammetsband:

innehållande naturligt silke ............ E

andra................................ E

Anm. Till dessa nummer hänföras endast sådana

band, vilkas flor (lugg) helt eller delvis

består av silke.

andra slag:

av silke enbart eller i förening med högst

15 % annat spånadsämne (helsidenband):

Tull

för 100 kg

kronor

2 000: —

1 200: —

900: —

1 200: _

1 000: —

600: —

800: —

2 000: —

1 200: —

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

31

Tull

för 100 kg

kronor

542

av konstgjort silke enbart eller i för- ening med högst 15 % annat spå- nadsämne...................... E

1 200: —

av silke i förening med mer än 15 % annat

spånadsämne:

544: 2

544:3

andra (halvsidenband):

innehållande naturligt silke...... E

andra slag...................... E

Armt. Viel bestämmandet---över-

spunnet garn.

1 000: —

800: —

546:1

546:2

Snören och andra snörmakararbeten, ej hänför- liga till annat nummer:

innehållande silke:

innehållande naturligt silke .............. E

andra.................................. E

3 000: —

1 500: —

551

552: 1

552:2

552: 3

Strumpstolsarbeten och andra genom virkning,

stickning eller knytning tillverkade varor, me- tervara härunder inbegripen, ej hänförliga till

annat nummer:

innehållande silke:

andra slag:

innehållande naturligt silke ............ N

andra:

strumpor .......................... N

andra.............................. N

3 000: —

1 600: —

1 200: —

Hängslen, bälten, skärp, strumpeband, klädnings- och ärmhållare samt andra dylika persedlar, ej

hänförliga till gulddragararbeten; ävensom delar

därtill av spånadsvara:

582: 1

582: 2

av spånadsvara, innehållande silke, ej hän- förliga till nr 581;,ävensom höftgördlar och

korseletter, bestående av dels elastisk spå- nadsvara och dels annan spånadsvara, in- nehållande silke:

innehållande naturligt silke ............ E

andra................................ E

1 500: —

1 200: —

584: 1

584: 2

Snörliv:

av spånadsvara, innehållande silke:

innehållande naturligt silke ................ E

andra.................................... E

1 000: —

800: —

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Tull

för 100 kg

kronor

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej särskilt

nämnda:

andra slag:

602:1

602: 2

603: 1

603: 2

av vävnad, hänförlig till nr 474, 475, 478,

480: 1 eller 613, eller av band, hänförliga

till nr 541: 1, 543 eber 544: 2:

försedda med beläggas med samma

broderier tullsom den sPanads
n

. vara, av vilken de ,

eller spetsar E framst^lltS) med tiI1_ ..50%

andra........ E lägg av j..30%

av vävnad, hänförlig till nr 476, 477: 1—2

eller 480: 2—3, eller av band, hänförliga

till nr 541:2, 542 eller 544:3:

försedda med

broderier

eller spetsar E

andra........ E

beläggas med samma

tull som den spånadsvara,

av vilken de

framställts, med tilllägg

av

. .70%

. .50%

dels besluta, att förordningen den 12 juni 1936 (nr 293)

med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skall upphöra att

gälla samt att såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa

vid införsel från utlandet av varor av följande slag, skall utöver

tull, som stadgas i tulltaxan, utgå tilläggstull på sätt nedan

sägs:

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstull

Kläder och andra sömnadsarbeten, ej

särskilt nämnda:

andra slag:

av vävnad, hänförlig till nr 474,

475, 478, 480:1 eller 613 (sta- tistiskt nr 1010, 1011, 1014,

1015, 1017: 1 eller 1176), eber

av band, hänförliga till nr

541: 1, 543 eber 544: 2 (statis- tiskt nr 1079:1, 1081 eber

1082: 2):

100 % av tuben å

602: 1

1163

försedda med broderier eber

spetsar ................ E

den spånads- i vara, av vilken

602:2

1164

andra.................... E

artiklarna

framställts.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

33

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstull

av vävnad, hänförlig till nr 476,

477: 1—2 eller 480: 2—3 (sta- ,

tistiskt nr 1012,1013: 1—2 eller

1017: 2—3), eller av band, hän- förliga till nr 541: 2, . 542 eller

544: 3 (statistiskt nr 1079: 2,

1080 eller 1082:3):

100 % av tullen å

: 603: 1

1165

försedda med broderier eller

spetsar ................ E

den spånads- vara, av vilken

I 603: 2

1166

andra.................... E

artiklarna

framställts.

dels ock förklara, att de i det föregående omförmälda ändringarna

skola träda i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Wcerneman.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 85.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

inlaga.

Sammanställning,

utvisande de före den 6 juni 1921 och de nu gällande tullsatserna

samt de i förslaget upptagna nya tullsatserna för nedan

angivna varuslag.

rulltaxe-1 Statistiskt

ur 464 ur 999

ur 475

ur 476

477

ur ion \

ur 1012

1013 |

ur

480

ur

ur

541

ur

542

ur

544: 2

ur

ur

546

ur

ur

552

ur

ur

552

ur ;

ur ;

1080

ur 567

ur 582

ur 584

ur 1118 \

ur 1124 I

ur 1118 t

ur 1124 /

ur 1119 \

ur 1124 /

ur 1139

ur 1141

ur 587 ur 1144

Mattor, plyschartade, med flor av konstsinne

Vävnader, ej särskilt nämnda:

fälb-, plysch- och sammetsvävnader med

flor av konstsilke......................

andra slag:

helsiden (av konstsilke enbart eller i förening

med högst 15 % annat spånadsämrie),

vägande per m2:

200 g eller däröver................

mindre än 200 g..................

halvsiden (av konstsilke), vägande per m2:

200 g eller däröver..................

mindre än 200 g ....................

Band:

fälb-, plysch- och sammetsband, med flor

av konstsilke..........................

andra:

helsidenband (av konstsilke)............

halvsidenband (av konstsilke)..........

Silkessnören (av konstsilke)................

Strumpstolsarbeten (av konstsilke):

strumpor ..............................

andra..................................

Spånadsvaror, endast tillklippta, tillskurna,

utstansade, fållade etc.:

av konstsilkesammetsvävnad eller -band ..

av konsthelsidenvävnad eller -band

av halvsidenvävnad (av konstsilke) eller

-band................................

Hängslen, bälten, skärp etc. av konstsilke ..

Snörliv av konstsilke......................j

Broderier:

å konstsilkesammetsvävnad eller -band ..

å halvsidenvävnad (av konstsilke) eller

-band................................

Tull för

kg

före 6/e

nu gäl-

enligt

1921

lande

förslaget

kr.

kr.

kr.

6: —

20: —

12: —

6:-

20: —

12:-

6: -

15: —

9:— :

6: —

15: —

12:— i

3:-

10: —

6: —

3:-

10: —

8:-

6:-

20:-

12: -

6:-

15:-

12:-

3:-

10: —

8:-

9: -

30: —

15: —

9:-

30:-

16:-

9: —

30: —

12: —

6: 60

22: —

13: 20

6:60

16:5oj

9:90''

13: 20

3: 30

6:60''

8:80

4: —

15: —

12: —

5:50

10: —

8: —

12: —

30: —

18: —

12: —

22: 50j

13: 501

18:-

6: —

“• “i

9: —1

12: —

Tullsatsen avser varor av vävnad, vägande per m2 200 g eller däröver.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

35

1

Tulltaxe-1 Statistiskt I

nr nr

Varuslag

Kläder och andra sömnadsarbeten:

av konstsilkesammetsvävnad eller -band:

ur 602

ur 603

(

(

ur 1163 \

ur 1164 /

ur 1165 1

ur 1166 /

försedda med broderier eller spetsar

andra ................................

av konsthelsidenvävnad eller -band:

ur 602

ur 1163

försedda med broderier eller spetsar

ur 603 ur 1165

ur 602 ur 1164

andra ................................

av halvsidenvävnad (av konstsilke) eller

-band:

försedda med broderier eller spetsar..

ur 603

ur 1166

andra

Tull för

kg

före °/e

nu gäl-

enligt

1921

lande

förslaget

kr.

kr.

kr.

14:-

50: —

32:40

i 12: —

46: —

30: -

14:-

37: 50{

24: 301

32:40

12:-

34: 50{

22: 501''

30: -

6: 50

25: —|

16: 20>

21:60

5:50

23:—}

15: —1

20:-

1 Tullsatsen avser varor av vävnad, vägande per m2 200 g eller däröver.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1942:48 Bevillningsutskottets memorial Nr 48 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1942:216 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. s. 1 i texten
  3. BevU 1942:20 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten