Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen, m. m

1942-02-06 · 16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:87, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 87.

1

Nr 87.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av utsökningslagen,

m. m.; given Stockholms slott den 27 februari 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen

samt lag angående ändrad lydelse av 23 § 3. förordningen den

10 augusti 1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i

avseende därå iakttagas skall.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 87.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 87.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Härigenom förordnas, dels att i utsökningslagen skall införas en ny paragraf,

betecknad 231 §, av nedan angivna innehåll, dels ock att 1, 9, 10, 52,

90, 141, 211 och 216 §§* samma lag skola hava ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

1 §•

Utsökningsmål upptagas ----därtill förordnar.

Är i stad utan magistrat Konungens befallningshavande överexekutor, skall

staden med avseende å vad i denna lag sägs räknas till landet. Är i sådan

stad annan än Konungens befallningshavande överexekutor, må Konungen

förordna, att staden skall i vad angår utmätningsman och dennes verksamhet

räknas till landet.

9 §•

Landsfiskal och —--av Konungen.

Efter varannan månads förlopp skall landsfiskal inom fjorton dagar till

överexekutor insända utdrag ur dagboken för alla mål, som under de två

sista månaderna inkommit, så ock för de äldre mål, som ej blivit före nämnda

månader avslutade. Stadsfogde skall efter var tredje månads förlopp

inom fjorton dagar till överexekutor insända enahanda utdrag för de tre

sista månaderna. Finnas ej mål för vilka sålunda redogöras bör, varde ock

det inom lika tid anmält. Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen

för viss stad föreskriva att stadsfogden i stället för att insända utdrag ur dagboken

skall å vissa tider för överexekutor uppvisa denna.

10 §.

överexekutor åligger att noga tillse, huru de utmätningsman, som under

honom lyda, förrätta vad dem enligt lag eller eljest i tjänsten betrott varder.

Finnes utmätningsman icke behörigen iakttaga sina tjänsteplikter, åge

överexekutor meddela honom varning. Låter han sig icke därav rätta eller

har han begått fel av svårare beskaffenhet, skall överexekutor överlämna

90

1 Senaste lydelse av 1 § se 1932: 264, av 9 § se 1938: 71, av 52 och 216 SS se 1912: 211

och 141 §§ se 1917: 307 samt av 211 § se 1937:452.

av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition m 87. 3

ärendet till vederbörande åklagare, som har att pröva, om åtal skall anställas

inför domstol.

Har åtgärd vidtagits för utmätningsmans ställande under åtal, åge överexekutor

avstänga honom från tjänstgöring, intill dess över honom blivit slutligen

dömt eller domstolen annorlunda förordnar.

Har Konungen beträffande stad meddelat förordnande jämlikt 1 § andra

stycket sista punkten, ankomme på Konungens befallningshavande att i stället

för överexekutor i staden utöva befogenhet varom ovan i andra och tredje

styckena sägs.

52 §.

Har överexekutor---tvistemål meddelat.

Beslut om utmätningsmans avstängning från tjänstgöring går i verkställighet

utan hinder av besvär.

Huru beslut---och 7 kap.

90 §.

Skall lös--- — till efterrättelse.

Är egendom---lämpligt finnes.

Å landet---är sagt.

Har Konungen beträffande stad meddelat förordnande jämlikt 1 § andra

stycket sista punkten, ankomme på överexekutor i staden att förrätta auktion

å fartyg, varom i 94 § sägs; och läte överexekutor kungöra auktionen på

sätt ovan stadgas.

141 §.

Nu har---där infinna.

Finnes i--— till utdelning.

Erfordras å---är stadgat.

Har Konungen beträffande stad meddelat förordnande jämlikt 1 § andra

stycket sista punkten, ankomme på överexekutor i staden att hålla sådant

sammanträde som ovan i tredje stycket sägs.

211 §.

Nöjes ej--— det försummas.

över utslag---myndighets prövning.

Om klagan över beslut, varigenom varning meddelats utmätningsman eller

han avstängts från tjänstgöring, stadgas i 231 §.

216 §.

Vill någon klaga däröver, att han av överexekutor blivit fälld till ansvar

enligt 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och är utslaget ej för honom

muntligen avkunnat, havé för klagan tid, som i 213 § sägs, från den dag,

utslaget genom överexekutors försorg honom delgavs.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

231 §.

Utmätningsman, som icke åtnöjes med beslut, varigenom med stöd av 10 §

varning meddelats honom eller han avstängts från tjänstgöring, må däröver

hos Kungl. Maj:t anföra besvär, vilka skola hava inkommit till socialdepartementet

före klockan tolv å trettionde dagen efter det utmätningsmannen

erhöll del av beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1942; dock skall äldre lag tillämpas i

fråga om fel eller försummelser, vartill utmätningsman gjort sig skyldig

före nämnda dag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

5

Förslag

Ull

Lag

angående ändrad lydelse av 23 § 3. förordningen den 10 augusti 1877

(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende

därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att 23 § 3. förordningen den 10 augusti 1877 om

nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

23 §.

3. Vad 10 § nya lagen innehåller därom, att utmätningsman må av överexekutor

avstängas från tjänstgöring, skall ej tillämpas å magistrat; varder

ledamot av magistrat tilltalad vid domstol, äge domstolen att örn hans avhållande

från tjänsten under tiden förordna, när skäl därtill äro.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1942; dock skall äldre lag tillämpas i

fråga om fel eller försummelser, vartill magistrat gjort sig skyldig före

nämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet

Bergquist, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

fråga om vissa ändringar i utsökningslagen m. m.

Föredraganden anför:

överexekutor och utmätningsman i stad utan magistrat.

Enligt 1 § utsökningslagen är överexekutor för landet Konungens

befallningshavande, i Stockholm Överståthållarämbetet, i annan stad med

magistrat denna eller, där Konungen så förordnar, viss ledamot av magistraten

samt i stad utan magistrat Konungens befallningshavande eller den Konungen

därtill förordnar. Om Konungens befallningshavande är överexekutor

i stad utan magistrat, skall staden med avseende å vad i lagen stadgas

räknas till landet.

Utmätningsman är enligt 2 § å landet landsfiskal, envar inom sitt tjänstgöringsområde,

och i stad stadsfogde. Finnes stadsfogde i stad som enligt

1 § räknas till landet, skall han vara utmätningsman för staden.

Av det anförda framgår att, om i stad utan magistrat särskild överexekutor

finnes förordnad, stadsfogde skall vara utmätningsman i staden.

Konungens befallningshavande äger jämlikt 3 § i lagen för bestämt fall

eller inom visst område förordna lämplig person att på eget ansvar i

landsfiskals ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman

skall gälla vad i lagen stadgas örn landsfiskal.

Enligt särskilt stadgande i 23 § förordningen den 10 augusti 1877 örn

nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall har

den före 1879 gällande ordningen bibehållits i vissa mindre magistratsstäder

där stadsfogde ej anställts. I dessa städer är Konungens befallningshavande

överexekutor och magistraten utmätningsman, dock att magistraten

handlägger vissa till överexekutors befattning eljest hörande göromål.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

7

Möjligheten att förordna särskild överexekulor i stad utan magistrat infördes

genom en lag av den 17 juni 1932 (nr 264) i samband med utfärdandet

av lagen samma dag (nr 263) örn stads och landsbygds förenande

i judiciellt avseende. Dessförinnan gällde, att Konungens befallningshavande

skulle undantagslöst vara överexekutor för sådan stad. Såsom skäl för

denna ändring framhöll vederbörande departementschef i proposition (nr

206) i ämnet till 1932 års riksdag, att det vid stads läggande under landsrätt

kunde vara förenat med vissa nackdelar att låta länsstyrelsen bliva

överexekutor för staden. Olägenheterna härav kunde främst visa sig i fråga

örn handläggning av ärenden rörande kvarstad, skingringsförbud och andra

handräckningsåtgärder, där det vore av särskild vikt att överexekutor vore

lätt tillgänglig och snabbt kunde meddela beslut. Framför allt gjorde sig

denna synpunkt gällande i fråga örn sjöstäder, där fråga kunde uppkomma

om kvarstad å fartyg. Med hänsyn härtill syntes det önskvärt, att möjlighet

bereddes att i stad utan magistrat uppdraga utsökningsgöromålen åt

särskild överexekutor för staden.

Med stöd av 1 § i lagen har Konungen förordnat särskild överexekutor i

fyra landsrättsförlagda städer. I samtliga har kommunalborgmästaren erhållit

detta uppdrag. I dessa städer är enligt 2 § stadsfogde utmätningsman.

Fråga har nu uppkommit, huruvida möjlighet bör finnas att ha särskild

överexekutor i stad utan magistrat, oaktat staden i utsökningshänseende

förenas med landsfiskalsdistrikt.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 juni 1937 har rådhusrätten i Lysekil

upphört från och med den 1 januari 1938 och staden i judiciellt avseende

förenats med Sunnervikens domsaga.

Kungl. Maj:t har därefter förordnat kommunalborgmästaren i Lysekil att

från och med sistnämnda dag vara överexekutor i staden.

Den 26 september 1941 beslöt Kungl. Maj:t, att Lysekil skulle från och

med den 1 oktober 1941 förenas nied Stångenäs landsfiskalsdistrikt, dock

tills vidare endast i polis- och åklagarhänseende, varvid distriktet skulle

benämnas Lysekils landsfiskalsdistrikt, samt att stadsfiskal därefter icke

skulle vara anställd i staden, vid vilket förhållande på denne ankommande

göromål skulle överflyttas å landsfiskalen i distriktet.

I skrivelse den 7 november 1941 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län gjort framställning om staden Lysekils förenande med Lysekils landsfiskalsdistrikt

jämväl i fråga örn utsökningsväsendet.

Drätselkammaren i Lysekil har, efter bemyndigande av stadsfullmäktige i

staden, i skrivelse till Konungen den 22 december 1941 hemställt om sådan

ändring av utsökningslagen att staden, oaktat utmätningsmannagöromålen i

staden överflyttades å landsfiskalen i Lysekils distrikt, finge behålla sin av

Kungl. Majit förordnade överexekutor. Drätselkammaren har därvid framhållit,

ali Lysekil under normala förhållanden hade en livlig sjöfart, som

stundom tarvade snabba ingripanden från överexekutors sida i form av

kvarstad och andra handräckningsåtgärder. Därest länsstyrelsen skulle bliva

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Departement»■

chefen.

överexekutor, vilket gällande lag förutsatte i händelse staden i utsökningshänseende

förenades med landsfiskalsdistrikt, kunde stora olägenheter ur

rättssäkerhetssynpunkt förväntas uppstå. En sökande torde då ofta icke

kunna få sitt ärende behandlat så snabbt, att det äskade ingripandet hunne

göras i tid. Affärslivet i övrigt i staden, där ett flertal industriföretag funnes,

hade också visat sig lia behov av ett snabbt ingripande från överexekutors

sida för att därigenom skyddas mot ekonomiska förluster. Därest Kungl.

Maj:t skulle finna, att staden icke kunde få behålla sin överexekulor med

mindre stadsfogde funnes förordnad, önskade drätselkammaren icke vidhålla

sin framställning om särskild överexekutor utan hemställde, att utmätningsmannagöromålen

måtte överflyttas å landsfiskalen i Lysekils distrikt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i utlåtande den 23 december

1941 vitsordat behovet av särskild överexekutor i Lysekil samt tillstyrkt

drätselkammarens framställning.

Av de nyss återgivna reglerna i 1 och 2 §§ utsökningslagen framgår, att,

om särskild överexekutor förordnats för stad utan magistrat, samtliga de tolstad

i lagen meddelade bestämmelserna skola vara tillämpliga. 1 en sådan

stad skall sålunda stadsfogde vara utmätningsman. Om staden finnes böra i

utsökningshänseende förenas nied landsfiskalsdistrikt, kan den med gällande

bestämmelser icke medgivas behålla sin överexekutor.

Detta system, vilket i regel måste anses vara tillfredsställande, kan i enskilda

fall föranleda väsentliga olägenheter. För en stad med starkt utvecklad

sjöfart, som anses böra i utsökningshänseende förenas med landsfiskalsdistrikt,

kan sålunda behov förefinnas av en särskild överexekutor. I en dylik

stad torde nämligen ej sällan ett snabbt ingripande från överexekutors sida

i form av kvarstad eller andra handräckningsåtgärder beträffande fartyg vara

erforderligt till undvikande av rättsförluster. Dessa olägenheter synas göra

sig starkt gällande i det nu aktuella fallet beträffande Lysekil, vilken stad torde

under den närmaste framtiden böra jämväl i utsökningshänseende förenas

med Lysekils landsfiskalsdistrikt.

Med hänsyn härtill är det önskvärt att möjlighet finnes att, då så av särskilda

förhållanden påkallas, förordna särskild överexekutor i en stad, oaktat

denna ingår i landsfiskalsdistrikt. Denna möjlighet kan vara av värde bland

annat vid stads läggande under landsrätt. Undantagsvis kan det även komma

att visa sig vara lämpligt att för stad, där Konungens befallningshavande för

närvarande är överexekutor, förordna särskild överexekutor, oaktat staden

ingår i ett landsfiskalsdistrikt.

Genom en dylik anordning kan i vissa fall en icke oväsentlig ökning av

länsstyrelsernas arbetsbörda undvikas.

Beträffande landsfiskals verksamhet såsom utmätningsman i stad utan

magistrat, i vilken särskild överexekutor finnes förordnad, böra de i utsökningslagen

rörande landet meddelade bestämmelserna äga tillämpning. I

fråga om överexekutors befattning med utsökningsväsendet skola givetvis

de för stad givna föreskrifterna lända till efterrättelse (se t. ex. 98 §).

s. 9 Kontrollera mot PDF

• Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

9

I 1 § utsökningslagen synes med hänsyn till vad sålunda anförts böra

upptagas ett stadgande av innebörd, att beträffande stad utan magistrat,

i vilken särskild överexekutor finnes, Konungen må förordna, att staden

skall i vad angår utmätningsman och dennes verksamhet räknas till landet.

Härvid uppkomma emellertid vissa svårigheter med hänsyn till att utmätningsmans

och överexekutors kompetens är i vissa hänseenden olika bestämd

för landet och för stad.

Sålunda ankommer det enligt 90 § sista stycket på överexekutor eller i vissa

fall av denne förordnad särskild förrättningsman att å landet hålla auktion

å fartyg, varom i 94 § sägs, under det att i stad sadan auktion skall förrättas

av stadsfogde (jfr 4 §). Sammanträde för fördelning av köpeskillingen skall

i dylikt fall enligt 140 § hållas av auktionsförrättare!!.

Erfordras sammanträde för fördelning av köpeskilling för annan lös egendom

än sådana fartyg varom nyss nämnts, skall enligt 141 § tredje stycket

sammanträdet hållas å landet av överexekutor eller särskilt förordnad förrättningsman

och i stad av stadsfogde (jfr 4 §).

Om stad med särskilt förordnad överexekutor förenas med landsfiskalsdistrikt

i utsökningshänseende, är landsfiskalen icke behörig att hålla sådana

auktioner och sammanträden som nyss nämnts. Ej heller ankomma dessa

förrättningar på överexekutor i staden, då befogenheten härutinnan enligt

lagen tillkommer stadsfogde. Med hänsyn härtill är en komplettering av lagstiftningen

erforderlig. Då det ej synes vara lämpligt att vidga landsfiskalens

befogenheter, torde åt överexekutor i staden böra uppdragas att hålla ifrågavarande

auktioner och sammanträden. Särskilda stadganden härom böra

upptagas i 90 och 141 §§. Någon komplettering av 140 § är på grund av

stadgandets avfattning icke erforderlig.

De sålunda ifrågasatta ändringarna i utsökningslagen torde höra träda i

kraft den 1 april 1942.

Överexekutors disciplinära befogenheter gentemot utmätningsman.

Överexekutors ställning som överordnad utsökningsmyndighet innefattar

föl-manskap över underlydande utmätningsman. Jämlikt 10 § utsökningslagen

åligger det överexekutor att noga tillse, huru de utmätningsman

som lyda under honom förrätta vad dem enligt lag åligger eller eljest

betros dem i tjänsten.

För att underlätta denna kontroll har utmätningsman i 9 § ålagts att inom

lissa angivna tider, olika för landsfiskal och stadsfogde, insända iddrag ur

sin dagbok till överexekutor. Konungen äger för viss stad föreskriva att stadsfogden

i stället för att insända utdrag av dagboken skall å vissa tider uppvisa

densamma för överexekutor. Försummar landsfiskal eller stadsfogde

vad honom sålunda åligger, skall överexekutor döma honom att böta en

Krona för varje dag skyldigheten försummas. Sådan dagabot må dock ej

ådömas för längre tid än två månader. Har utmätningsman dömts till dagabot

men ej låtit rätta sig därav, skall Iian straffas såsom för annan vårdslöshet

i tjänsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Bestraffningsregeln i 9 § tager sikte på allenast visst fall av tjänsteförsummelser.

I 10 § lia meddelats bestämmelser rörande överexekutors disciplinära

befogenheter gentemot utmätningsman för tjänstefel i allmänhet. Finner överexekutor

vid granskning av insända dagboksutdrag eller annorledes, att utmätningsman

underlåtit åtgärd, som till bevarande av parts rätt och säkerhet

är föreskriven eller eljest eftersatt sin plikt, äger överexekutor enligt sistnämnda

lagrum, ändå att part ej för klagan, döma utmätningsmannen till

böter högst 500 kronor eller till mistning av tjänsten på högst tre månaders

tid. Om felet anses kunna medföra svårare straff eller utredning vid domstol

erfordras, skall målet förvisas dit. Överexekutor äger emellertid skilja den

felaktige från tjänstens utövning när skäl därtill äro.

Från reglerna i 10 § gäller enligt 23 § 3. utsökningslagens promulgationsförordning

det undantaget, att magistrat, vilken utövar befattning såsom utmätningsman,

icke kan av överexekutor straffas med mistning av tjänsten

på viss tid eller provisoriskt skiljas från tjänstens utövning. Åtalas ledamot

av magistrat vid domstol, äger domstolen förordna om hans avhållande från

tjänsten.

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att överexekutor enligt 207 §

äger efter ansökan ålägga utmätningsman skyldighet att utgiva skadestånd

för försummelse eller felaktigt förfarande i utsökningsmål under förutsättning

att sökandens rätt finnes uppenbar. I annat fall skall sökanden hänvisas

att efter stämning utföra sin talan vid domstol.

överexekutors beslut, varigenom utmätningsman dömts till böter eller till

mistning av tjänst på viss tid eller att utgiva skadestånd, må enligt 52 § ej

verkställas förrän beslutet vunnit laga kraft. Talan mot dylikt beslut föres

hos hovrätt enligt reglerna i lagens 11 kap.

örn länsstyrelses disciplinära myndighet över landsfiskal finnas särskilda

1 öreskrifter i § 31 landsfiskalsinstruktionen den 14 december

1917 (nr 903). Enligt detta författningsrum, som erhållit sin gällande lydelse

genom kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 730), äger länsstyrelse

meddela landsfiskal varning, örn denne finnes icke behörigen iakttaga sina

tjänsteplikter. Låter han icke rätta sig därav eller har han begått fel av

svårare beskaffenhet, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till landsfogden,

som har att pröva om åtal skall anställas inför domstol. Har åtgärd vidtagits

för landsfiskals ställande under åtal, äger länsstyrelsen avstänga honom

från tjänstgöring, intill dess över honom blivit slutligen dömt eller

domstolen annorlunda förordnar. Beslutet om avstängning går i verkställighet

utan hinder av besvär. Har länsstyrelse meddelat landsfiskal varning

eller avstängt honom från tjänstgöring, skall beslutet skyndsamt bringas till

justitiekanslersämbetets kännedom.

Mellan 10 § utsökningslagen och § 31 landsfiskalsinstruktionen föreligga

betydande sakliga olikheter. Båda författningsrummen avse fel eller försummelse

i tjänsten. Befogenheten att tilldela varning är icke upptagen i

utsökningslagen under det att möjligheten att döma till böter eller mistning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87.

11

av tjänsten icke förefinnes enligt landsfiskalsinstruklionen. Förutsättningarna

för landsfiskalens ställande under åtal vid domstol äro i instruktionen

utebliven rättelse, sedan varning meddelats, eller begånget fel av svårare

beskaffenhet; enligt utsökningslagen skall målet förvisas till domstol, örn

felet anses kunna medföra svårare straff — vilket får anses betyda svårare

straff än som kan utmätas i disciplinär ordning —- eller örn utredning vid

domstol erfordras. Enligt såväl instruktionen som utsökningslagen kan ett

interimistiskt skiljande från tjänsten förekomma. Enligt instruktionen skall

länsstyrelse, som meddelat landsfiskal varning eller avstängt honom från

tjänstgöring, skyndsamt underrätta justitiekanslersämbetet därom.

Före utfärdandet av förenämnda kungörelse av den 30 augusti 1941 inrymde

§ 31 landsfiskalsinstruktionen en mera vidsträckt disciplinär befogenhet

för länsstyrelse gentemot en försumlig landsfiskal än vad nu är fallet.

Sålunda ägde länsstyrelse under vissa förutsättningar fälla landsfiskal till

böter, svarande högst mot en månads avlöning, eller suspendera honom från

tjänst och lön på högst tre månader.

§ 31 landsf iskalsinstruktionen har erhållit sin nya lydelse efter förslag

av 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning

i dess den 22 april 1939 avgivna betänkande rörande omorganisation av

landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m. (statens offentl. utredn.

1939:9). Med ändringen åsyftades att bringa bestämmelserna örn länsstyrelses

disciplinära myndighet över landsfiskal till överensstämmelse med vad

sedan 1936 i sådant hänseende gäller örn förhållandet mellan länsstyrelse och

landsfogde.

Av de över betänkandet hörda myndigheterna och sammanslutningarna

ingick endast föreningen Sveriges stadsfogdar närmare på frågan om landsfiskals

disciplinära ställning. Föreningen anförde, att det ville synas som örn

de föreslagna reglerna i § 31 landsfiskalsinstruktionen skulle göra straffbestämmelserna

i 10 § utsökningslagen överflödiga eller i vart fall mindre ändamålsenliga.

Enligt föreningens mening vore stadgandena i sistnämnda lagrum

överhuvud taget icke endast onödiga utan även direkt skadliga, i det

att de vore ägnade att sätta utmätningsmannen i en ställning, som icke vöre

önskvärd med hänsyn till hans självständiga och för såväl den enskilde

som det allmänna betydelsefulla funktion. Utmätningsmannens ansvar för

fel eller försummelse i tjänsten borde följa de allmänna regler som härutinnan

gällde för andra ämbets- och tjänstemän. Föreningen hemställde emellertid,

att bestämmelserna i 10 § utsökningslagen måtte ändras till överensstämmelse

med vad i betänkandet förslagits beträffande § 31 landsfiskalsinstruklionen.

Frågan om förhållandet mellan 10 § utsökningslagen och § 31 landsfiskalsinstruktionen

upptogs lill behandling i en i början av år 1941 inom socialdepartementet

utarbetad promemoria, vari anfördes bland annat:

Ehuru intet särskilt stadgande givits därom torde det vara tydligt, att

landsfiskalsinstruktionens bestämmelser örn länsstyrelses disciplinära befo
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 87.

genheter gentemot landsfiskal icke gällde i avseende å förhållandet mellan

länsstyrelse såsom överexekutor och landsfiskal såsom utmätningsman. Anledningen

till att något undantag härför icke gjorts syntes hava varit den

att något dylikt undantag icke gjorts i den vid fögderiförvaltningsreformens

förberedande gällande landshövdingeinstruktionen, vilken varit av äldre datum

än utsökningslagen. Det kunde uppenbarligen icke vara tillfredsställande

att länsstyrelses disciplinära myndighet över landsfiskal vore på detta

sätt olika bestämd efter de olika tjänstegrenar, inom vilka disciplinärt ingripande

påkallades. Då det med hänsyn till den mindre fullständiga avfattningen

av 10 § utsökningslagen samt önskemålet att i fråga om de disciplinära

förhållandena nå så stor likformighet som möjligt mellan landsfogdar

och landsfiskaler icke borde kunna komma i fråga att avfatta landsfiskalsinstruktionens

disciplinregler i överensstämmelse med utsökningslagens,

syntes lösningen böra bliva den att landsfiskalerna undantoges från

tillämpningen av 10 § utsökningslagen, vilket lagrum borde förses med ett

tillägg av innehåll att vad i paragrafen stadgades icke skulle hava avseende

å landsfiskal. Detta skulle givetvis icke hava någon inverkan på länsstyrelses

befogenheter jämlikt 207 § utsökningslagen. Någon anledning att i detta

sammanhang, såsom av föreningen Sveriges stadsfogdar yrkats, ändra de

disciplinära bestämmelserna jämväl för stadsfogdarna syntes icke föreligga.

En dylik ändring borde genomföras först i samband med en omorganisation

av städernas exekutiva organ.

över promemorian avgåvos yttranden av länsstyrelserna i Stockholms

och Södermanlands län — av sistnämnda länsstyrelse efter hörande

av landsfogden i länet —, magistraterna i Uppsala och Västerås i deras egenskap

av överexekutorer samt av styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler.

Vad i promemorian föreslagits förklarades i samtliga yttranden

utom i det av magistraten i Uppsala avgivna icke föranleda någon erinran.

Magistraten i Västerås, som yttrat sig allenast såvitt angår stadsfogdarna,

förklarade sig icke finna anledning, att i sammanhang med sådan ändring

av 10 § utsökningslagen, som avsåges i promemorian, ändring vidtoges i de

disciplinära bestämmelserna jämväl för stadsfogdarna, utan ansåge magistraten

en dylik ändring lämpligen böra anstå till dess en omorganisation av städernas

exekutiva organ genomfördes. Magistraten i Uppsala anförde, under

erinran örn det yttrande av föreningen Sveriges stadsfogdar för vilket i det

föregående redogjorts, bland annat:

Magistraten kunde för sin del icke finna annat än att stadsfogdeföreningens

förslag vore välgrundat. Stadsfogdarna hade som sådana icke annan

uppgift än att vara utmätningsmän, och andra bestämmelser örn deras disciplinära

förhållanden än de som inrymdes i utsökningslagen funnes icke.

Något skäl varför stadsfogdarna i motsats till landsfiskalerna skulle vara

underkastade disciplinär bestraffning kunde icke anföras. Bestämmelserna

härutinnan i 10 § utsökningslagen syntes snarare mera föråldrade och olämpliga

för stadsfogdarnas del än för landsfiskalernas. De syntes ock alltmera

sällan bliva tillämpade. Stadsfogdarna borde med hänsyn till sin ställning

och sitt ansvar icke ådömas straff annat än efter vanlig domstolsprövning.

Tillräckliga skäl att undanskjuta en ändring flir stadsfogdarnas vidkommande

till den synnerligen ovissa tidpunkt, då en omorganisation av städernas

exekutiva organ kunde komma lill stånd, syntes icke föreligga. Särskilt

då i förevarande sammanhang 10 § utsökningslagen i allt fall måste

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

13

underkastas ändring förefölle det magistraten lämpligast verkställa ändringen

så, att den disciplinära bestraffningsformen helt avskaffades för utmätningsman

och paragrafen bringades i full överensstämmelse med vad

som föreslagits beträffande § 31 landsfiskalsinstruktionen. Vid en sådan

utformning behövde landsfiskalerna icke undantagas från lagrummets till - lämpningsområde. Dessutom borde 52 § andra stycket utsökningslagen upphävas

och en jämkning vidtagas i utsökningslagens promulgationsförordning

23 g 3 mom.

De nuvarande reglerna i 10 § utsökningslagen om överexekutors discipli- Departements■

nära befogenheter gentemot utmätningsman äro föråldrade och torde böra bliva

föremål för revision. Vad angår landsfiskal finnas särskilda disciplinbestämmelser

även i § 31 landsfiskalsinstruktionen. Det är uppenbarligen mindre

tillfredsställande, att länsstyrelses disciplinära myndighet — såsom för närvarande

är fallet — är olika bestämd för skilda delar av landsfiskals tjänsteverksamhet.

Ett samordnande av bestämmelserna härutinnan synes därför

vara önskvärt. Beträffande stadsfogdarna torde, såsom magistraten i Uppsala

uttalat i sitt förut återgivna yttrande, det icke finnas tillräcklig anledning

att uppskjuta en i och för sig påkallad ändring till den ovissa tidpunkt,

då en omorganisation av städernas exekutiva organ kan komma till stånd.

De disciplinära bestämmelserna böra i görligaste mån vara lika för samtliga

utmätningsmän.

Då de i § 31 landsfiskalsinstruktionen meddelade föreskrifterna rörande

disciplinärt ingripande mot landsfiskal synas vara lämpliga i fråga örn utmätningsmans

verksamhet, torde 10 § utsökningslagen böra avfattas i nära

överensstämmelse med vad i förstnämnda författningsrum stadgas.

I § 31 landsfiskalsinstruktionen har Konungens befallningshavande ålagts

skyldighet att underrätta justitiekanslersämbetet om beslut, varigenom landsfiskal

meddelats varning eller avstängts från tjänstgöring. En dylik underrättelseplikt

bör givetvis föreligga även då ingripandet skett på grund av

landsfiskalens verksamhet såsom utmätningsman. Någon särskild bestämmelse

härom torde emellertid icke böra upptagas i utsökningslagen, utan i stället

synes nyssnämnda stadgande i instruktionen böra erhålla sådan avfattning

att det kommer att otvetydigt avse även nu ifrågavarande fall.

Försummelse av utmätningsman att inom föreskriven tid till överexekutor

insända utdrag av dagboken eller uppvisa densamma straffas nu enligt utsökningslagens

9 § med visst bötesbelopp för varje dag försummelsen fortfar.

Denna form av bestraffning synes föga lämplig och torde därför böra avskaffas.

Försummelser härutinnan böra i fortsättningen bedömas efter 10 §

i lagen samt vanliga regler örn ansvar för eftersättande av tjänsteplikt.

I det föregående har förordats att möjlighet införes att hava särskild överexekutor

i stad, i vilken landsfiskal på grund av sin tjänst skall vara utmätningsman.

Några disciplinära befogenheter synas emellertid icke lämpligen

böra tillkomma en dylik överexekutor gentemot landsfiskalen, vilken ju beträffande

sin tjänsteverksamhet i övrigt i huvudsak sorterar under Konungens

befallningshavande. Det torde nämligen vara förenat med avsevärda olägen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

heter att låta den disciplinära rätten över samme landsfiskal utövas av två

myndigheter, överexekutor i staden bör i förekommande fall göra anmälan till

Konungens befallningshavande, å vilken sålunda skulle ankomma att ingripa

mot landsfiskalen för dennes fel eller försummelser inom distriktet i dess

helhet. Ett särskilt stadgande härom bör upptagas i 10 §.

De föreslagna ändringarna i 9 och 10 §§ föranleda vissa jämkningar i andra

delar av utsökningslagstiftningen. Stadgandet i 52 § andra stycket, att beslut,

varigenom utmätningsman dömts till mistning av tjänst på viss tid, icke må

verkställas förrän det vunnit laga kraft, bör sålunda utgå. Därjämte erfordras

jämkningar i lagens 216 § samt i 23 § 3. promulgationsförordningen.

Beslut, varigenom utmätningsman meddelats varning eller avstängts från

tjänstgöring, bör uppenbarligen i överensstämmelse med vad som finnes stadgat

för liknande fall kunna överklagas. Talan bör föras i administrativ ordning

och ett särskilt stadgande härom synes böra införas i lagens 11 kap.

efter 230 §, varjämte i 211 § hänvisning torde böra göras till den nya bestämmelsen.

Beslut om utmätningsmans avstängning från tjänstgöring bör gå i verkställighet

utan hinder av förd klagan. Ett särskilt stadgande härom synes

böra upptagas i 52 §.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 april 1942. Äldre

lag synes dock böra tillämpas i fråga om fel och försummelser, vartill utmätningsman

gjort sig skyldig före nämnda dag.

I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen; och

lag angående ändrad lydelse av 23 § 3. förordningen den 10 augusti 1877

(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå

iakttagas skall.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Th. Wisén.

1 Denna bilaga, vilken frånsett viss jämkning av redaktionell natur är likalydande med

de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87.

15

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj-.ts lagråd den 24

februari 1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 23 februari 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet

den 6 februari 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen

samt lag angående ändrad lydelse av 23 § 3. förordningen den 10

augusti 1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökning slag ens införande och vad i avseende

därå iakttagas skall.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gunnar Danielson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 87.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 februari 19A2.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet lagrådets den 24

februari 1942 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 6 i samma månad

remitterade förslagen till lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen

samt lag angående ändrad lydelse av 23 § 3. förordningen 10 augusti

1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende

därå iakttagas skall.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslagen utan erinran samt att i 211 §

förstnämnda lagförslag vidtagits en jämkning av redaktionell natur hemställer

föredraganden, att förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

T. Eliaeson.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

420760

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:78 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av utsökning slag en m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1942:10 Första lagutskottets utlåtande Nr 10 s. 5 i texten