Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen, m. m
1942-02-06 · 16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:87, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen, m. m
Dokumentets text
Kungl. May.ts proposition nr 87.
1
Nr 87.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av utsökningslagen,
m. m.; given Stockholms slott den 27 februari 1942.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen
samt lag angående ändrad lydelse av 23 § 3. förordningen den
10 augusti 1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i
avseende därå iakttagas skall.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 87.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 87.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av utsökningslagen.
Härigenom förordnas, dels att i utsökningslagen skall införas en ny paragraf,
betecknad 231 §, av nedan angivna innehåll, dels ock att 1, 9, 10, 52,
90, 141, 211 och 216 §§* samma lag skola hava ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
1 §•
Utsökningsmål upptagas ----därtill förordnar.
Är i stad utan magistrat Konungens befallningshavande överexekutor, skall
staden med avseende å vad i denna lag sägs räknas till landet. Är i sådan
stad annan än Konungens befallningshavande överexekutor, må Konungen
förordna, att staden skall i vad angår utmätningsman och dennes verksamhet
räknas till landet.
9 §•
Landsfiskal och —--av Konungen.
Efter varannan månads förlopp skall landsfiskal inom fjorton dagar till
överexekutor insända utdrag ur dagboken för alla mål, som under de två
sista månaderna inkommit, så ock för de äldre mål, som ej blivit före nämnda
månader avslutade. Stadsfogde skall efter var tredje månads förlopp
inom fjorton dagar till överexekutor insända enahanda utdrag för de tre
sista månaderna. Finnas ej mål för vilka sålunda redogöras bör, varde ock
det inom lika tid anmält. Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen
för viss stad föreskriva att stadsfogden i stället för att insända utdrag ur dagboken
skall å vissa tider för överexekutor uppvisa denna.
10 §.
överexekutor åligger att noga tillse, huru de utmätningsman, som under
honom lyda, förrätta vad dem enligt lag eller eljest i tjänsten betrott varder.
Finnes utmätningsman icke behörigen iakttaga sina tjänsteplikter, åge
överexekutor meddela honom varning. Låter han sig icke därav rätta eller
har han begått fel av svårare beskaffenhet, skall överexekutor överlämna
90
1 Senaste lydelse av 1 § se 1932: 264, av 9 § se 1938: 71, av 52 och 216 SS se 1912: 211
och 141 §§ se 1917: 307 samt av 211 § se 1937:452.
av
Kungl. Maj:ts proposition m 87. 3
ärendet till vederbörande åklagare, som har att pröva, om åtal skall anställas
inför domstol.
Har åtgärd vidtagits för utmätningsmans ställande under åtal, åge överexekutor
avstänga honom från tjänstgöring, intill dess över honom blivit slutligen
dömt eller domstolen annorlunda förordnar.
Har Konungen beträffande stad meddelat förordnande jämlikt 1 § andra
stycket sista punkten, ankomme på Konungens befallningshavande att i stället
för överexekutor i staden utöva befogenhet varom ovan i andra och tredje
styckena sägs.
52 §.
Har överexekutor---tvistemål meddelat.
Beslut om utmätningsmans avstängning från tjänstgöring går i verkställighet
utan hinder av besvär.
Huru beslut---och 7 kap.
90 §.
Skall lös--- — till efterrättelse.
Är egendom---lämpligt finnes.
Å landet---är sagt.
Har Konungen beträffande stad meddelat förordnande jämlikt 1 § andra
stycket sista punkten, ankomme på överexekutor i staden att förrätta auktion
å fartyg, varom i 94 § sägs; och läte överexekutor kungöra auktionen på
sätt ovan stadgas.
141 §.
Nu har---där infinna.
Finnes i--— till utdelning.
Erfordras å---är stadgat.
Har Konungen beträffande stad meddelat förordnande jämlikt 1 § andra
stycket sista punkten, ankomme på överexekutor i staden att hålla sådant
sammanträde som ovan i tredje stycket sägs.
211 §.
Nöjes ej--— det försummas.
över utslag---myndighets prövning.
Om klagan över beslut, varigenom varning meddelats utmätningsman eller
han avstängts från tjänstgöring, stadgas i 231 §.
216 §.
Vill någon klaga däröver, att han av överexekutor blivit fälld till ansvar
enligt 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och är utslaget ej för honom
muntligen avkunnat, havé för klagan tid, som i 213 § sägs, från den dag,
utslaget genom överexekutors försorg honom delgavs.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
231 §.
Utmätningsman, som icke åtnöjes med beslut, varigenom med stöd av 10 §
varning meddelats honom eller han avstängts från tjänstgöring, må däröver
hos Kungl. Maj:t anföra besvär, vilka skola hava inkommit till socialdepartementet
före klockan tolv å trettionde dagen efter det utmätningsmannen
erhöll del av beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1942; dock skall äldre lag tillämpas i
fråga om fel eller försummelser, vartill utmätningsman gjort sig skyldig
före nämnda dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
5
Förslag
Ull
Lag
angående ändrad lydelse av 23 § 3. förordningen den 10 augusti 1877
(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende
därå iakttagas skall.
Härigenom förordnas, att 23 § 3. förordningen den 10 augusti 1877 om
nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
23 §.
3. Vad 10 § nya lagen innehåller därom, att utmätningsman må av överexekutor
avstängas från tjänstgöring, skall ej tillämpas å magistrat; varder
ledamot av magistrat tilltalad vid domstol, äge domstolen att örn hans avhållande
från tjänsten under tiden förordna, när skäl därtill äro.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1942; dock skall äldre lag tillämpas i
fråga om fel eller försummelser, vartill magistrat gjort sig skyldig före
nämnda dag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 februari 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet
Bergquist, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,
fråga om vissa ändringar i utsökningslagen m. m.
Föredraganden anför:
överexekutor och utmätningsman i stad utan magistrat.
Enligt 1 § utsökningslagen är överexekutor för landet Konungens
befallningshavande, i Stockholm Överståthållarämbetet, i annan stad med
magistrat denna eller, där Konungen så förordnar, viss ledamot av magistraten
samt i stad utan magistrat Konungens befallningshavande eller den Konungen
därtill förordnar. Om Konungens befallningshavande är överexekutor
i stad utan magistrat, skall staden med avseende å vad i lagen stadgas
räknas till landet.
Utmätningsman är enligt 2 § å landet landsfiskal, envar inom sitt tjänstgöringsområde,
och i stad stadsfogde. Finnes stadsfogde i stad som enligt
1 § räknas till landet, skall han vara utmätningsman för staden.
Av det anförda framgår att, om i stad utan magistrat särskild överexekutor
finnes förordnad, stadsfogde skall vara utmätningsman i staden.
Konungens befallningshavande äger jämlikt 3 § i lagen för bestämt fall
eller inom visst område förordna lämplig person att på eget ansvar i
landsfiskals ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman
skall gälla vad i lagen stadgas örn landsfiskal.
Enligt särskilt stadgande i 23 § förordningen den 10 augusti 1877 örn
nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall har
den före 1879 gällande ordningen bibehållits i vissa mindre magistratsstäder
där stadsfogde ej anställts. I dessa städer är Konungens befallningshavande
överexekutor och magistraten utmätningsman, dock att magistraten
handlägger vissa till överexekutors befattning eljest hörande göromål.
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
7
Möjligheten att förordna särskild överexekulor i stad utan magistrat infördes
genom en lag av den 17 juni 1932 (nr 264) i samband med utfärdandet
av lagen samma dag (nr 263) örn stads och landsbygds förenande
i judiciellt avseende. Dessförinnan gällde, att Konungens befallningshavande
skulle undantagslöst vara överexekutor för sådan stad. Såsom skäl för
denna ändring framhöll vederbörande departementschef i proposition (nr
206) i ämnet till 1932 års riksdag, att det vid stads läggande under landsrätt
kunde vara förenat med vissa nackdelar att låta länsstyrelsen bliva
överexekutor för staden. Olägenheterna härav kunde främst visa sig i fråga
örn handläggning av ärenden rörande kvarstad, skingringsförbud och andra
handräckningsåtgärder, där det vore av särskild vikt att överexekutor vore
lätt tillgänglig och snabbt kunde meddela beslut. Framför allt gjorde sig
denna synpunkt gällande i fråga örn sjöstäder, där fråga kunde uppkomma
om kvarstad å fartyg. Med hänsyn härtill syntes det önskvärt, att möjlighet
bereddes att i stad utan magistrat uppdraga utsökningsgöromålen åt
särskild överexekutor för staden.
Med stöd av 1 § i lagen har Konungen förordnat särskild överexekutor i
fyra landsrättsförlagda städer. I samtliga har kommunalborgmästaren erhållit
detta uppdrag. I dessa städer är enligt 2 § stadsfogde utmätningsman.
Fråga har nu uppkommit, huruvida möjlighet bör finnas att ha särskild
överexekutor i stad utan magistrat, oaktat staden i utsökningshänseende
förenas med landsfiskalsdistrikt.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 juni 1937 har rådhusrätten i Lysekil
upphört från och med den 1 januari 1938 och staden i judiciellt avseende
förenats med Sunnervikens domsaga.
Kungl. Maj:t har därefter förordnat kommunalborgmästaren i Lysekil att
från och med sistnämnda dag vara överexekutor i staden.
Den 26 september 1941 beslöt Kungl. Maj:t, att Lysekil skulle från och
med den 1 oktober 1941 förenas nied Stångenäs landsfiskalsdistrikt, dock
tills vidare endast i polis- och åklagarhänseende, varvid distriktet skulle
benämnas Lysekils landsfiskalsdistrikt, samt att stadsfiskal därefter icke
skulle vara anställd i staden, vid vilket förhållande på denne ankommande
göromål skulle överflyttas å landsfiskalen i distriktet.
I skrivelse den 7 november 1941 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län gjort framställning om staden Lysekils förenande med Lysekils landsfiskalsdistrikt
jämväl i fråga örn utsökningsväsendet.
Drätselkammaren i Lysekil har, efter bemyndigande av stadsfullmäktige i
staden, i skrivelse till Konungen den 22 december 1941 hemställt om sådan
ändring av utsökningslagen att staden, oaktat utmätningsmannagöromålen i
staden överflyttades å landsfiskalen i Lysekils distrikt, finge behålla sin av
Kungl. Majit förordnade överexekutor. Drätselkammaren har därvid framhållit,
ali Lysekil under normala förhållanden hade en livlig sjöfart, som
stundom tarvade snabba ingripanden från överexekutors sida i form av
kvarstad och andra handräckningsåtgärder. Därest länsstyrelsen skulle bliva
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
Departement»■
chefen.
överexekutor, vilket gällande lag förutsatte i händelse staden i utsökningshänseende
förenades med landsfiskalsdistrikt, kunde stora olägenheter ur
rättssäkerhetssynpunkt förväntas uppstå. En sökande torde då ofta icke
kunna få sitt ärende behandlat så snabbt, att det äskade ingripandet hunne
göras i tid. Affärslivet i övrigt i staden, där ett flertal industriföretag funnes,
hade också visat sig lia behov av ett snabbt ingripande från överexekutors
sida för att därigenom skyddas mot ekonomiska förluster. Därest Kungl.
Maj:t skulle finna, att staden icke kunde få behålla sin överexekulor med
mindre stadsfogde funnes förordnad, önskade drätselkammaren icke vidhålla
sin framställning om särskild överexekutor utan hemställde, att utmätningsmannagöromålen
måtte överflyttas å landsfiskalen i Lysekils distrikt.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i utlåtande den 23 december
1941 vitsordat behovet av särskild överexekutor i Lysekil samt tillstyrkt
drätselkammarens framställning.
Av de nyss återgivna reglerna i 1 och 2 §§ utsökningslagen framgår, att,
om särskild överexekutor förordnats för stad utan magistrat, samtliga de tolstad
i lagen meddelade bestämmelserna skola vara tillämpliga. 1 en sådan
stad skall sålunda stadsfogde vara utmätningsman. Om staden finnes böra i
utsökningshänseende förenas nied landsfiskalsdistrikt, kan den med gällande
bestämmelser icke medgivas behålla sin överexekutor.
Detta system, vilket i regel måste anses vara tillfredsställande, kan i enskilda
fall föranleda väsentliga olägenheter. För en stad med starkt utvecklad
sjöfart, som anses böra i utsökningshänseende förenas med landsfiskalsdistrikt,
kan sålunda behov förefinnas av en särskild överexekutor. I en dylik
stad torde nämligen ej sällan ett snabbt ingripande från överexekutors sida
i form av kvarstad eller andra handräckningsåtgärder beträffande fartyg vara
erforderligt till undvikande av rättsförluster. Dessa olägenheter synas göra
sig starkt gällande i det nu aktuella fallet beträffande Lysekil, vilken stad torde
under den närmaste framtiden böra jämväl i utsökningshänseende förenas
med Lysekils landsfiskalsdistrikt.
Med hänsyn härtill är det önskvärt att möjlighet finnes att, då så av särskilda
förhållanden påkallas, förordna särskild överexekutor i en stad, oaktat
denna ingår i landsfiskalsdistrikt. Denna möjlighet kan vara av värde bland
annat vid stads läggande under landsrätt. Undantagsvis kan det även komma
att visa sig vara lämpligt att för stad, där Konungens befallningshavande för
närvarande är överexekutor, förordna särskild överexekutor, oaktat staden
ingår i ett landsfiskalsdistrikt.
Genom en dylik anordning kan i vissa fall en icke oväsentlig ökning av
länsstyrelsernas arbetsbörda undvikas.
Beträffande landsfiskals verksamhet såsom utmätningsman i stad utan
magistrat, i vilken särskild överexekutor finnes förordnad, böra de i utsökningslagen
rörande landet meddelade bestämmelserna äga tillämpning. I
fråga om överexekutors befattning med utsökningsväsendet skola givetvis
de för stad givna föreskrifterna lända till efterrättelse (se t. ex. 98 §).
• Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
9
I 1 § utsökningslagen synes med hänsyn till vad sålunda anförts böra
upptagas ett stadgande av innebörd, att beträffande stad utan magistrat,
i vilken särskild överexekutor finnes, Konungen må förordna, att staden
skall i vad angår utmätningsman och dennes verksamhet räknas till landet.
Härvid uppkomma emellertid vissa svårigheter med hänsyn till att utmätningsmans
och överexekutors kompetens är i vissa hänseenden olika bestämd
för landet och för stad.
Sålunda ankommer det enligt 90 § sista stycket på överexekutor eller i vissa
fall av denne förordnad särskild förrättningsman att å landet hålla auktion
å fartyg, varom i 94 § sägs, under det att i stad sadan auktion skall förrättas
av stadsfogde (jfr 4 §). Sammanträde för fördelning av köpeskillingen skall
i dylikt fall enligt 140 § hållas av auktionsförrättare!!.
Erfordras sammanträde för fördelning av köpeskilling för annan lös egendom
än sådana fartyg varom nyss nämnts, skall enligt 141 § tredje stycket
sammanträdet hållas å landet av överexekutor eller särskilt förordnad förrättningsman
och i stad av stadsfogde (jfr 4 §).
Om stad med särskilt förordnad överexekutor förenas med landsfiskalsdistrikt
i utsökningshänseende, är landsfiskalen icke behörig att hålla sådana
auktioner och sammanträden som nyss nämnts. Ej heller ankomma dessa
förrättningar på överexekutor i staden, då befogenheten härutinnan enligt
lagen tillkommer stadsfogde. Med hänsyn härtill är en komplettering av lagstiftningen
erforderlig. Då det ej synes vara lämpligt att vidga landsfiskalens
befogenheter, torde åt överexekutor i staden böra uppdragas att hålla ifrågavarande
auktioner och sammanträden. Särskilda stadganden härom böra
upptagas i 90 och 141 §§. Någon komplettering av 140 § är på grund av
stadgandets avfattning icke erforderlig.
De sålunda ifrågasatta ändringarna i utsökningslagen torde höra träda i
kraft den 1 april 1942.
Överexekutors disciplinära befogenheter gentemot utmätningsman.
Överexekutors ställning som överordnad utsökningsmyndighet innefattar
föl-manskap över underlydande utmätningsman. Jämlikt 10 § utsökningslagen
åligger det överexekutor att noga tillse, huru de utmätningsman
som lyda under honom förrätta vad dem enligt lag åligger eller eljest
betros dem i tjänsten.
För att underlätta denna kontroll har utmätningsman i 9 § ålagts att inom
lissa angivna tider, olika för landsfiskal och stadsfogde, insända iddrag ur
sin dagbok till överexekutor. Konungen äger för viss stad föreskriva att stadsfogden
i stället för att insända utdrag av dagboken skall å vissa tider uppvisa
densamma för överexekutor. Försummar landsfiskal eller stadsfogde
vad honom sålunda åligger, skall överexekutor döma honom att böta en
Krona för varje dag skyldigheten försummas. Sådan dagabot må dock ej
ådömas för längre tid än två månader. Har utmätningsman dömts till dagabot
men ej låtit rätta sig därav, skall Iian straffas såsom för annan vårdslöshet
i tjänsten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
Bestraffningsregeln i 9 § tager sikte på allenast visst fall av tjänsteförsummelser.
I 10 § lia meddelats bestämmelser rörande överexekutors disciplinära
befogenheter gentemot utmätningsman för tjänstefel i allmänhet. Finner överexekutor
vid granskning av insända dagboksutdrag eller annorledes, att utmätningsman
underlåtit åtgärd, som till bevarande av parts rätt och säkerhet
är föreskriven eller eljest eftersatt sin plikt, äger överexekutor enligt sistnämnda
lagrum, ändå att part ej för klagan, döma utmätningsmannen till
böter högst 500 kronor eller till mistning av tjänsten på högst tre månaders
tid. Om felet anses kunna medföra svårare straff eller utredning vid domstol
erfordras, skall målet förvisas dit. Överexekutor äger emellertid skilja den
felaktige från tjänstens utövning när skäl därtill äro.
Från reglerna i 10 § gäller enligt 23 § 3. utsökningslagens promulgationsförordning
det undantaget, att magistrat, vilken utövar befattning såsom utmätningsman,
icke kan av överexekutor straffas med mistning av tjänsten
på viss tid eller provisoriskt skiljas från tjänstens utövning. Åtalas ledamot
av magistrat vid domstol, äger domstolen förordna om hans avhållande från
tjänsten.
Vidare må i detta sammanhang nämnas, att överexekutor enligt 207 §
äger efter ansökan ålägga utmätningsman skyldighet att utgiva skadestånd
för försummelse eller felaktigt förfarande i utsökningsmål under förutsättning
att sökandens rätt finnes uppenbar. I annat fall skall sökanden hänvisas
att efter stämning utföra sin talan vid domstol.
överexekutors beslut, varigenom utmätningsman dömts till böter eller till
mistning av tjänst på viss tid eller att utgiva skadestånd, må enligt 52 § ej
verkställas förrän beslutet vunnit laga kraft. Talan mot dylikt beslut föres
hos hovrätt enligt reglerna i lagens 11 kap.
örn länsstyrelses disciplinära myndighet över landsfiskal finnas särskilda
1 öreskrifter i § 31 landsfiskalsinstruktionen den 14 december
1917 (nr 903). Enligt detta författningsrum, som erhållit sin gällande lydelse
genom kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 730), äger länsstyrelse
meddela landsfiskal varning, örn denne finnes icke behörigen iakttaga sina
tjänsteplikter. Låter han icke rätta sig därav eller har han begått fel av
svårare beskaffenhet, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till landsfogden,
som har att pröva om åtal skall anställas inför domstol. Har åtgärd vidtagits
för landsfiskals ställande under åtal, äger länsstyrelsen avstänga honom
från tjänstgöring, intill dess över honom blivit slutligen dömt eller
domstolen annorlunda förordnar. Beslutet om avstängning går i verkställighet
utan hinder av besvär. Har länsstyrelse meddelat landsfiskal varning
eller avstängt honom från tjänstgöring, skall beslutet skyndsamt bringas till
justitiekanslersämbetets kännedom.
Mellan 10 § utsökningslagen och § 31 landsfiskalsinstruktionen föreligga
betydande sakliga olikheter. Båda författningsrummen avse fel eller försummelse
i tjänsten. Befogenheten att tilldela varning är icke upptagen i
utsökningslagen under det att möjligheten att döma till böter eller mistning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 87.
11
av tjänsten icke förefinnes enligt landsfiskalsinstruklionen. Förutsättningarna
för landsfiskalens ställande under åtal vid domstol äro i instruktionen
utebliven rättelse, sedan varning meddelats, eller begånget fel av svårare
beskaffenhet; enligt utsökningslagen skall målet förvisas till domstol, örn
felet anses kunna medföra svårare straff — vilket får anses betyda svårare
straff än som kan utmätas i disciplinär ordning —- eller örn utredning vid
domstol erfordras. Enligt såväl instruktionen som utsökningslagen kan ett
interimistiskt skiljande från tjänsten förekomma. Enligt instruktionen skall
länsstyrelse, som meddelat landsfiskal varning eller avstängt honom från
tjänstgöring, skyndsamt underrätta justitiekanslersämbetet därom.
Före utfärdandet av förenämnda kungörelse av den 30 augusti 1941 inrymde
§ 31 landsfiskalsinstruktionen en mera vidsträckt disciplinär befogenhet
för länsstyrelse gentemot en försumlig landsfiskal än vad nu är fallet.
Sålunda ägde länsstyrelse under vissa förutsättningar fälla landsfiskal till
böter, svarande högst mot en månads avlöning, eller suspendera honom från
tjänst och lön på högst tre månader.
§ 31 landsf iskalsinstruktionen har erhållit sin nya lydelse efter förslag
av 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning
i dess den 22 april 1939 avgivna betänkande rörande omorganisation av
landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m. (statens offentl. utredn.
1939:9). Med ändringen åsyftades att bringa bestämmelserna örn länsstyrelses
disciplinära myndighet över landsfiskal till överensstämmelse med vad
sedan 1936 i sådant hänseende gäller örn förhållandet mellan länsstyrelse och
landsfogde.
Av de över betänkandet hörda myndigheterna och sammanslutningarna
ingick endast föreningen Sveriges stadsfogdar närmare på frågan om landsfiskals
disciplinära ställning. Föreningen anförde, att det ville synas som örn
de föreslagna reglerna i § 31 landsfiskalsinstruktionen skulle göra straffbestämmelserna
i 10 § utsökningslagen överflödiga eller i vart fall mindre ändamålsenliga.
Enligt föreningens mening vore stadgandena i sistnämnda lagrum
överhuvud taget icke endast onödiga utan även direkt skadliga, i det
att de vore ägnade att sätta utmätningsmannen i en ställning, som icke vöre
önskvärd med hänsyn till hans självständiga och för såväl den enskilde
som det allmänna betydelsefulla funktion. Utmätningsmannens ansvar för
fel eller försummelse i tjänsten borde följa de allmänna regler som härutinnan
gällde för andra ämbets- och tjänstemän. Föreningen hemställde emellertid,
att bestämmelserna i 10 § utsökningslagen måtte ändras till överensstämmelse
med vad i betänkandet förslagits beträffande § 31 landsfiskalsinstruklionen.
Frågan om förhållandet mellan 10 § utsökningslagen och § 31 landsfiskalsinstruktionen
upptogs lill behandling i en i början av år 1941 inom socialdepartementet
utarbetad promemoria, vari anfördes bland annat:
Ehuru intet särskilt stadgande givits därom torde det vara tydligt, att
landsfiskalsinstruktionens bestämmelser örn länsstyrelses disciplinära befo
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 87.
genheter gentemot landsfiskal icke gällde i avseende å förhållandet mellan
länsstyrelse såsom överexekutor och landsfiskal såsom utmätningsman. Anledningen
till att något undantag härför icke gjorts syntes hava varit den
att något dylikt undantag icke gjorts i den vid fögderiförvaltningsreformens
förberedande gällande landshövdingeinstruktionen, vilken varit av äldre datum
än utsökningslagen. Det kunde uppenbarligen icke vara tillfredsställande
att länsstyrelses disciplinära myndighet över landsfiskal vore på detta
sätt olika bestämd efter de olika tjänstegrenar, inom vilka disciplinärt ingripande
påkallades. Då det med hänsyn till den mindre fullständiga avfattningen
av 10 § utsökningslagen samt önskemålet att i fråga om de disciplinära
förhållandena nå så stor likformighet som möjligt mellan landsfogdar
och landsfiskaler icke borde kunna komma i fråga att avfatta landsfiskalsinstruktionens
disciplinregler i överensstämmelse med utsökningslagens,
syntes lösningen böra bliva den att landsfiskalerna undantoges från
tillämpningen av 10 § utsökningslagen, vilket lagrum borde förses med ett
tillägg av innehåll att vad i paragrafen stadgades icke skulle hava avseende
å landsfiskal. Detta skulle givetvis icke hava någon inverkan på länsstyrelses
befogenheter jämlikt 207 § utsökningslagen. Någon anledning att i detta
sammanhang, såsom av föreningen Sveriges stadsfogdar yrkats, ändra de
disciplinära bestämmelserna jämväl för stadsfogdarna syntes icke föreligga.
En dylik ändring borde genomföras först i samband med en omorganisation
av städernas exekutiva organ.
över promemorian avgåvos yttranden av länsstyrelserna i Stockholms
och Södermanlands län — av sistnämnda länsstyrelse efter hörande
av landsfogden i länet —, magistraterna i Uppsala och Västerås i deras egenskap
av överexekutorer samt av styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler.
Vad i promemorian föreslagits förklarades i samtliga yttranden
utom i det av magistraten i Uppsala avgivna icke föranleda någon erinran.
Magistraten i Västerås, som yttrat sig allenast såvitt angår stadsfogdarna,
förklarade sig icke finna anledning, att i sammanhang med sådan ändring
av 10 § utsökningslagen, som avsåges i promemorian, ändring vidtoges i de
disciplinära bestämmelserna jämväl för stadsfogdarna, utan ansåge magistraten
en dylik ändring lämpligen böra anstå till dess en omorganisation av städernas
exekutiva organ genomfördes. Magistraten i Uppsala anförde, under
erinran örn det yttrande av föreningen Sveriges stadsfogdar för vilket i det
föregående redogjorts, bland annat:
Magistraten kunde för sin del icke finna annat än att stadsfogdeföreningens
förslag vore välgrundat. Stadsfogdarna hade som sådana icke annan
uppgift än att vara utmätningsmän, och andra bestämmelser örn deras disciplinära
förhållanden än de som inrymdes i utsökningslagen funnes icke.
Något skäl varför stadsfogdarna i motsats till landsfiskalerna skulle vara
underkastade disciplinär bestraffning kunde icke anföras. Bestämmelserna
härutinnan i 10 § utsökningslagen syntes snarare mera föråldrade och olämpliga
för stadsfogdarnas del än för landsfiskalernas. De syntes ock alltmera
sällan bliva tillämpade. Stadsfogdarna borde med hänsyn till sin ställning
och sitt ansvar icke ådömas straff annat än efter vanlig domstolsprövning.
Tillräckliga skäl att undanskjuta en ändring flir stadsfogdarnas vidkommande
till den synnerligen ovissa tidpunkt, då en omorganisation av städernas
exekutiva organ kunde komma lill stånd, syntes icke föreligga. Särskilt
då i förevarande sammanhang 10 § utsökningslagen i allt fall måste
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
13
underkastas ändring förefölle det magistraten lämpligast verkställa ändringen
så, att den disciplinära bestraffningsformen helt avskaffades för utmätningsman
och paragrafen bringades i full överensstämmelse med vad
som föreslagits beträffande § 31 landsfiskalsinstruktionen. Vid en sådan
utformning behövde landsfiskalerna icke undantagas från lagrummets till - lämpningsområde. Dessutom borde 52 § andra stycket utsökningslagen upphävas
och en jämkning vidtagas i utsökningslagens promulgationsförordning
23 g 3 mom.
De nuvarande reglerna i 10 § utsökningslagen om överexekutors discipli- Departements■
nära befogenheter gentemot utmätningsman äro föråldrade och torde böra bliva
föremål för revision. Vad angår landsfiskal finnas särskilda disciplinbestämmelser
även i § 31 landsfiskalsinstruktionen. Det är uppenbarligen mindre
tillfredsställande, att länsstyrelses disciplinära myndighet — såsom för närvarande
är fallet — är olika bestämd för skilda delar av landsfiskals tjänsteverksamhet.
Ett samordnande av bestämmelserna härutinnan synes därför
vara önskvärt. Beträffande stadsfogdarna torde, såsom magistraten i Uppsala
uttalat i sitt förut återgivna yttrande, det icke finnas tillräcklig anledning
att uppskjuta en i och för sig påkallad ändring till den ovissa tidpunkt,
då en omorganisation av städernas exekutiva organ kan komma till stånd.
De disciplinära bestämmelserna böra i görligaste mån vara lika för samtliga
utmätningsmän.
Då de i § 31 landsfiskalsinstruktionen meddelade föreskrifterna rörande
disciplinärt ingripande mot landsfiskal synas vara lämpliga i fråga örn utmätningsmans
verksamhet, torde 10 § utsökningslagen böra avfattas i nära
överensstämmelse med vad i förstnämnda författningsrum stadgas.
I § 31 landsfiskalsinstruktionen har Konungens befallningshavande ålagts
skyldighet att underrätta justitiekanslersämbetet om beslut, varigenom landsfiskal
meddelats varning eller avstängts från tjänstgöring. En dylik underrättelseplikt
bör givetvis föreligga även då ingripandet skett på grund av
landsfiskalens verksamhet såsom utmätningsman. Någon särskild bestämmelse
härom torde emellertid icke böra upptagas i utsökningslagen, utan i stället
synes nyssnämnda stadgande i instruktionen böra erhålla sådan avfattning
att det kommer att otvetydigt avse även nu ifrågavarande fall.
Försummelse av utmätningsman att inom föreskriven tid till överexekutor
insända utdrag av dagboken eller uppvisa densamma straffas nu enligt utsökningslagens
9 § med visst bötesbelopp för varje dag försummelsen fortfar.
Denna form av bestraffning synes föga lämplig och torde därför böra avskaffas.
Försummelser härutinnan böra i fortsättningen bedömas efter 10 §
i lagen samt vanliga regler örn ansvar för eftersättande av tjänsteplikt.
I det föregående har förordats att möjlighet införes att hava särskild överexekutor
i stad, i vilken landsfiskal på grund av sin tjänst skall vara utmätningsman.
Några disciplinära befogenheter synas emellertid icke lämpligen
böra tillkomma en dylik överexekutor gentemot landsfiskalen, vilken ju beträffande
sin tjänsteverksamhet i övrigt i huvudsak sorterar under Konungens
befallningshavande. Det torde nämligen vara förenat med avsevärda olägen
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 87.
heter att låta den disciplinära rätten över samme landsfiskal utövas av två
myndigheter, överexekutor i staden bör i förekommande fall göra anmälan till
Konungens befallningshavande, å vilken sålunda skulle ankomma att ingripa
mot landsfiskalen för dennes fel eller försummelser inom distriktet i dess
helhet. Ett särskilt stadgande härom bör upptagas i 10 §.
De föreslagna ändringarna i 9 och 10 §§ föranleda vissa jämkningar i andra
delar av utsökningslagstiftningen. Stadgandet i 52 § andra stycket, att beslut,
varigenom utmätningsman dömts till mistning av tjänst på viss tid, icke må
verkställas förrän det vunnit laga kraft, bör sålunda utgå. Därjämte erfordras
jämkningar i lagens 216 § samt i 23 § 3. promulgationsförordningen.
Beslut, varigenom utmätningsman meddelats varning eller avstängts från
tjänstgöring, bör uppenbarligen i överensstämmelse med vad som finnes stadgat
för liknande fall kunna överklagas. Talan bör föras i administrativ ordning
och ett särskilt stadgande härom synes böra införas i lagens 11 kap.
efter 230 §, varjämte i 211 § hänvisning torde böra göras till den nya bestämmelsen.
Beslut om utmätningsmans avstängning från tjänstgöring bör gå i verkställighet
utan hinder av förd klagan. Ett särskilt stadgande härom synes
böra upptagas i 52 §.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 april 1942. Äldre
lag synes dock böra tillämpas i fråga om fel och försummelser, vartill utmätningsman
gjort sig skyldig före nämnda dag.
I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom justitiedepartementet
upprättats förslag till
lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen; och
lag angående ändrad lydelse av 23 § 3. förordningen den 10 augusti 1877
(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå
iakttagas skall.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Th. Wisén.
1 Denna bilaga, vilken frånsett viss jämkning av redaktionell natur är likalydande med
de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.
Kungl. Maj.ts proposition nr 87.
15
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj-.ts lagråd den 24
februari 1942.
Närvarande:
justitieråden Forssman,
Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.
Enligt lagrådet den 23 februari 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 6 februari 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen
samt lag angående ändrad lydelse av 23 § 3. förordningen den 10
augusti 1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökning slag ens införande och vad i avseende
därå iakttagas skall.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gunnar Danielson.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
16
Kungl. Majlis proposition nr 87.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 februari 19A2.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för socialdepartementet lagrådets den 24
februari 1942 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 6 i samma månad
remitterade förslagen till lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen
samt lag angående ändrad lydelse av 23 § 3. förordningen 10 augusti
1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende
därå iakttagas skall.
Med förmälan att lagrådet lämnat förslagen utan erinran samt att i 211 §
förstnämnda lagförslag vidtagits en jämkning av redaktionell natur hemställer
föredraganden, att förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
T. Eliaeson.
Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
420760
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:78 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av utsökning slag en m. m. a1 i texten
- 1LU 1942:10 Första lagutskottets utlåtande Nr 10 s. 5 i texten