Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för arrendatorn B. Landin från skyldigheten att betala viss husröteersättning

1942-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:89, Angående befrielse för arrendatorn B. Landin från skyldigheten att betala viss husröteersättning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

1

Nr 89.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse för arrendatorn

B. Landin från skyldigheten att betala viss

husröteersättning; given Stockholms slott den 27 februari

1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att''

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

I skrivelse den 10 december 1941 har kronoarrendatorn Berthold Landin

såsom innehavare av arrendelotten Botarp å kronoparken Malmbäck i Malmbäcks

socken, Jönköpings revir, anhållit, att Kungl. Majit av nåd måtte avskriva

honom vid laga av- och tillträdessyn å arrendclotten den 20 juni 1941

påfört ersättningsbelopp å 485 kronor för husröta å boningshus och ladugårdsbyggnad.

Häröver lia infordrade utlåtanden avgivits dels den 19 januari

1942 av domänstyrelsen, som tillika överlämnat yttranden av vederbörande

revirförvaltare och överjägmästaren i västra distriktet, dels ock den 5 februari

1942 av statskontoret.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 89.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 89.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Ifrågavarande arrendelott är upplåten som skogsjordbruk till Landin för

tiden den 14 mars 1941 — den 14 mars 1956 mot en årlig avgäld av dels 225

kronor, dels ock 6.6 hektoliter råg och 30 kilogram smör att lösas med penningar

efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A. i markegångstaxan.

Lotten har tidigare varit upplåten som jordbruksdomän med Landin som

brukare från den 14 mars 1929. Tidigare har av- och tillträdessyn å lotten

hållits den 6 november 1911, därvid brister på byggnader m. m. uppskattades

till 312 kronor 50 öre, varav på boningshuset 90 kronor 50 öre och på

ladugården 59 kronor. Vid arrendets övertagande av Landin mottogs detsamma

utan syn, och Landin övertog alla de förpliktelser, som jämlikt 1911

års syneprotokoll ålågo dåvarande tillträdaren av arrendet, bland annat

skyldigheten att i fullgott skick underhålla alla å lotten befintliga kronan tillhöriga

hus och anläggningar. Den syn, som härefter hållits den 20 juni 1941,

föranleddes av egendomens upplåtande som skogsjordbruk, vilket bland annat

medfört att domänverket övertagit ansvaret för byggnadsunderhåll.

I protokollet över laga av- och tillträdessynen den 20 juni 1941 uppskattas

det utgående bristbeloppet för avträdande arrendatorn till 785 kronor, varav

15 kronor belöpa å boningshuset samt 470 kronor å ladugårdsbyggnaden.

Husrötebeloppet för sistnämnda byggnad hänför sig till ett belopp av 420 kronor

till slitning av spåntak. Med hänsyn till att boningshuset, som blivit uppfört

år 1842, år 1940 utdömts till rivning och då även ladugården, vilken uppförts

år 1898, ifrågasatts skola ersättas av ny byggnad, ha synemännen ansett,

att de nämnda byggnader påförda bristbeloppen borde avskrivas.

Arrendatorn Landin har till stöd för sin ansökning framhållit, att större

delen av de pådömda bristerna hänförde sig till tiden före hans tillträde av

fastigheten, att han enligt det till den 14 mars 1941 gällande arrendekontraktet

visserligen förklarat sig ha mottagit arrendelotten med därå befintliga

kronan tillhöriga hus och anläggningar i fullgott skick men att undertecknandet

av sagda kontrakt skett i oförstånd utan att han därvid tänkt

på de konsekvenser som denna förklaring kunde medföra, att han hade stor

familj med åtta barn att försörja, samt att hans ekonomi vore mindre god.

Enligt ett i ärendet åberopat läkarintyg lider Landin av kronisk hjärtsjukdom,

som i hög grad nedsätter hans arbetsförmåga.

Revir förvaltaren har anfört följande:

Syneprotokollet ger en allt för fördelaktig föreställning örn byggnadernas

beskaffenhet, beroende på att synemännen med hänsyn till omständigheterna

ansågo, att huvudparten av bristerna ej vore att tillskriva försummelse av arrendatorn,

utan beträffande boningshuset dess ålder och otidsenliga byggnadssätt

samt beträffande ladugården otillfredsställande utfört arbete vid

dess byggande. Båda byggnaderna äro i själva verket i det skick, att de böra

ersättas med nya. Vid sådant förhållande ansågo synemännen, att avträdande

arrendatorn icke skäligen borde belastas med det ekonomiska ansvaret för

alla vid synen befintliga brister. Särskilt gällde detta för ladugårdens spåntak,

som till betydande del tjänat ut och måste omläggas. Den rent formella

synpunkten, att arrendatorn mottagit byggnaden utan syn och sålunda även

vore ansvarig för att den avlämnades i fullgott skick, borde sakligt sett ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89.

3

drivas igenom, så mycket hellre som arrendatorn vid mottagandet knappast

haft klart för sig i vilken omfattning han bleve ansvarig. Brukarens

ekonomiska ställning med stor familj och hans egen sjuklighet kunna

visserligen icke tillmätas avgörande betydelse vid prövningen av hans ansvarsskyldighet,

men bör dock beaktas. Det bör likväl framhållas, att såväl

Landin som tidigare brukare icke på byggnadsunderhållet nedlagt den omsorg,

som erfordrats. Då synemännens uppfattning synes berättigad, tillstyrkes

att brister till ett värde av 485 kronor avskrivas.

Även överjägmåstaren har tillstyrkt avskrivning av kronans ifrågavarande

fordran å 485 kronor.

Domänstyrelsen har uttalat, att det av handlingarna i ärendet framginge

dels att Landin tydligt försummat byggnadsunderhållet, dels att synemännen

ansett sig böra verkställa låg värdering av förevarande brister. Därest emellertid

Kungl. Majit med hänsyn till Landins försörjningsbörda och ekonomiska

förhållanden ändock skulle anse skäligt att av nåd nedskriva kronans

fordran å honom för husröta med 485 kronor eller från 785 kronor till 300

kronor, hade domänstyrelsen intet att erinra häremot.

Statskontoret bär anfört, att med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter

statskontoret icke ville motsätta sig, att arrendatorn Landin befriades

från skyldigheten att till domänverket inbetala berörda belopp, 485

kronor. För ett dylikt efterskänkande torde dock erfordras riksdagens medverkan.

Såsom framgår av det föregående synas billighetsskäl tala för att arrendatorn

Landin befrias från skyldigheten att till domänverket erlägga den husröteersättning,

som vid av- och tillträdessyn påförts honom med anledning

av brister å boningshus och ladugård. Jag tillstyrker därför i likhet med

statskontoret, att av den vid syneförrättningen bestämda ersättningen ett

belopp av 485 kronor avskrives. Frågan torde böra underställas riksdagens

prövning. *

Under åberopande av etet anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att arrendatorn B. Landin må befrias från skyldigheten

att till domänverket betala honom vid av- och tillträdessyn

den 20 juni 1941 å arrendelotten Botarp påfört liusrötebelopp

örn 485 kronor.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Departements
chefen.

Ur protokollet:

Per Eldin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:133 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för arrendatorn B. Landin från skyldigheten att betala viss husröteersättnin a1 i texten
  2. JoU 1942:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse för arrendatorn B. Landin från skgldigheten att betala viss husröteersåttning. s. 1 i texten