Angående befrielse för arrendatorn B. Landin från skyldigheten att betala viss husröteersättning
1942-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:89, Angående befrielse för arrendatorn B. Landin från skyldigheten att betala viss husröteersättning
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
1
Nr 89.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse för arrendatorn
B. Landin från skyldigheten att betala viss
husröteersättning; given Stockholms slott den 27 februari
1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att''
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 februari 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
I skrivelse den 10 december 1941 har kronoarrendatorn Berthold Landin
såsom innehavare av arrendelotten Botarp å kronoparken Malmbäck i Malmbäcks
socken, Jönköpings revir, anhållit, att Kungl. Majit av nåd måtte avskriva
honom vid laga av- och tillträdessyn å arrendclotten den 20 juni 1941
påfört ersättningsbelopp å 485 kronor för husröta å boningshus och ladugårdsbyggnad.
Häröver lia infordrade utlåtanden avgivits dels den 19 januari
1942 av domänstyrelsen, som tillika överlämnat yttranden av vederbörande
revirförvaltare och överjägmästaren i västra distriktet, dels ock den 5 februari
1942 av statskontoret.
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 89.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Ifrågavarande arrendelott är upplåten som skogsjordbruk till Landin för
tiden den 14 mars 1941 — den 14 mars 1956 mot en årlig avgäld av dels 225
kronor, dels ock 6.6 hektoliter råg och 30 kilogram smör att lösas med penningar
efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A. i markegångstaxan.
Lotten har tidigare varit upplåten som jordbruksdomän med Landin som
brukare från den 14 mars 1929. Tidigare har av- och tillträdessyn å lotten
hållits den 6 november 1911, därvid brister på byggnader m. m. uppskattades
till 312 kronor 50 öre, varav på boningshuset 90 kronor 50 öre och på
ladugården 59 kronor. Vid arrendets övertagande av Landin mottogs detsamma
utan syn, och Landin övertog alla de förpliktelser, som jämlikt 1911
års syneprotokoll ålågo dåvarande tillträdaren av arrendet, bland annat
skyldigheten att i fullgott skick underhålla alla å lotten befintliga kronan tillhöriga
hus och anläggningar. Den syn, som härefter hållits den 20 juni 1941,
föranleddes av egendomens upplåtande som skogsjordbruk, vilket bland annat
medfört att domänverket övertagit ansvaret för byggnadsunderhåll.
I protokollet över laga av- och tillträdessynen den 20 juni 1941 uppskattas
det utgående bristbeloppet för avträdande arrendatorn till 785 kronor, varav
15 kronor belöpa å boningshuset samt 470 kronor å ladugårdsbyggnaden.
Husrötebeloppet för sistnämnda byggnad hänför sig till ett belopp av 420 kronor
till slitning av spåntak. Med hänsyn till att boningshuset, som blivit uppfört
år 1842, år 1940 utdömts till rivning och då även ladugården, vilken uppförts
år 1898, ifrågasatts skola ersättas av ny byggnad, ha synemännen ansett,
att de nämnda byggnader påförda bristbeloppen borde avskrivas.
Arrendatorn Landin har till stöd för sin ansökning framhållit, att större
delen av de pådömda bristerna hänförde sig till tiden före hans tillträde av
fastigheten, att han enligt det till den 14 mars 1941 gällande arrendekontraktet
visserligen förklarat sig ha mottagit arrendelotten med därå befintliga
kronan tillhöriga hus och anläggningar i fullgott skick men att undertecknandet
av sagda kontrakt skett i oförstånd utan att han därvid tänkt
på de konsekvenser som denna förklaring kunde medföra, att han hade stor
familj med åtta barn att försörja, samt att hans ekonomi vore mindre god.
Enligt ett i ärendet åberopat läkarintyg lider Landin av kronisk hjärtsjukdom,
som i hög grad nedsätter hans arbetsförmåga.
Revir förvaltaren har anfört följande:
Syneprotokollet ger en allt för fördelaktig föreställning örn byggnadernas
beskaffenhet, beroende på att synemännen med hänsyn till omständigheterna
ansågo, att huvudparten av bristerna ej vore att tillskriva försummelse av arrendatorn,
utan beträffande boningshuset dess ålder och otidsenliga byggnadssätt
samt beträffande ladugården otillfredsställande utfört arbete vid
dess byggande. Båda byggnaderna äro i själva verket i det skick, att de böra
ersättas med nya. Vid sådant förhållande ansågo synemännen, att avträdande
arrendatorn icke skäligen borde belastas med det ekonomiska ansvaret för
alla vid synen befintliga brister. Särskilt gällde detta för ladugårdens spåntak,
som till betydande del tjänat ut och måste omläggas. Den rent formella
synpunkten, att arrendatorn mottagit byggnaden utan syn och sålunda även
vore ansvarig för att den avlämnades i fullgott skick, borde sakligt sett ej
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
3
drivas igenom, så mycket hellre som arrendatorn vid mottagandet knappast
haft klart för sig i vilken omfattning han bleve ansvarig. Brukarens
ekonomiska ställning med stor familj och hans egen sjuklighet kunna
visserligen icke tillmätas avgörande betydelse vid prövningen av hans ansvarsskyldighet,
men bör dock beaktas. Det bör likväl framhållas, att såväl
Landin som tidigare brukare icke på byggnadsunderhållet nedlagt den omsorg,
som erfordrats. Då synemännens uppfattning synes berättigad, tillstyrkes
att brister till ett värde av 485 kronor avskrivas.
Även överjägmåstaren har tillstyrkt avskrivning av kronans ifrågavarande
fordran å 485 kronor.
Domänstyrelsen har uttalat, att det av handlingarna i ärendet framginge
dels att Landin tydligt försummat byggnadsunderhållet, dels att synemännen
ansett sig böra verkställa låg värdering av förevarande brister. Därest emellertid
Kungl. Majit med hänsyn till Landins försörjningsbörda och ekonomiska
förhållanden ändock skulle anse skäligt att av nåd nedskriva kronans
fordran å honom för husröta med 485 kronor eller från 785 kronor till 300
kronor, hade domänstyrelsen intet att erinra häremot.
Statskontoret bär anfört, att med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter
statskontoret icke ville motsätta sig, att arrendatorn Landin befriades
från skyldigheten att till domänverket inbetala berörda belopp, 485
kronor. För ett dylikt efterskänkande torde dock erfordras riksdagens medverkan.
Såsom framgår av det föregående synas billighetsskäl tala för att arrendatorn
Landin befrias från skyldigheten att till domänverket erlägga den husröteersättning,
som vid av- och tillträdessyn påförts honom med anledning
av brister å boningshus och ladugård. Jag tillstyrker därför i likhet med
statskontoret, att av den vid syneförrättningen bestämda ersättningen ett
belopp av 485 kronor avskrives. Frågan torde böra underställas riksdagens
prövning. *
Under åberopande av etet anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att arrendatorn B. Landin må befrias från skyldigheten
att till domänverket betala honom vid av- och tillträdessyn
den 20 juni 1941 å arrendelotten Botarp påfört liusrötebelopp
örn 485 kronor.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Departements
chefen.
Ur protokollet:
Per Eldin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1942:133 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för arrendatorn B. Landin från skyldigheten att betala viss husröteersättnin a1 i texten
- JoU 1942:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse för arrendatorn B. Landin från skgldigheten att betala viss husröteersåttning. s. 1 i texten