Sök i Ratio Lex

Angående statsunderstöd till uppförande av en andelsladugård i Bjärme i Jämtlands län

1943-03-05 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:116, Angående statsunderstöd till uppförande av en andelsladugård i Bjärme i Jämtlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

1

Nr 116.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsunderstöd

till uppförande av en andelsladugård i Bjärme i Jämtlands

län; given Stockholms slott den 5 mars 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.

I skrivelser den 7 juli 1941 och den 10 januari 1942 har O. Emil Alm,

Bjärme, Fåker, såsom representant för styrelsen för föreningen Bjärme andelsladugård

u. p. a. hemställt örn ett statsbidrag örn förslagsvis 75,000 kronor

för anskaffande av en för föreningens verksamhet erforderlig fastighet samt

för uppförande av ladugård med utrustning m. m.

över framställningen lia yttranden avgivits den 24 och 26 februari 1942

samt den 1 mars 1943 av ladugårdsbyggnadssakkunniga, den 2 mars 1942

av egnahemsstyrelsen, den 6 mars 1942 av statskontoret, den 19 i sistnämnda

månad av lantbruksstyrelsen samt den 30 april 1942 av hushållningssällskapets

i Jämtlands län förvaltningsutskott. Ladugårdsbyggnadssakkunniga ha

vid sitt utlåtande fogat en promemoria med förslag till ladugårdsbyggnad för

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr Ilo.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition nr 116.

föreningen. Den 4 december 1941 har sammanträde liållits med representanter

för egnahemsstyrelsen, ladugårdsbyggnadssakkunniga samt egnahemsnämnden

och hushållningssällskapet i Jämtlands län.

Av handlingarna i ärendet framgår att syftet med framställningen är följande.

Elva jordägare i Bjärme, Näs socken, Jämtlands län, som äga sammanlagt

91 hektar odlad jord och 644 hektar övrig mark, huvudsakligen skogsmark,

avse att bilda en ladugårdsförening i syfte att få till stånd en gemensam

större ladugårdsenhet i stället för att ombygga eller komplettera nu befintliga

ekonomibyggnader. Intressenternas nuvarande ekonomibyggnader äro i sådant

skick, att de inom ungefär tio år behöva helt nybyggas eller i varje fall

undergå betydande reparationer. Med hänsyn till de otillfredsställande hygieniska

förhållandena i djurstallarna i fråga örn fuktighet, ventilation m. m.

har möjligheten att upprätthålla en hög produktion på djuren i dessa ladugårdar

ansetts liten. Kostnaden för ombyggnad eller renovering av samtliga 11

ladugårdar beräknas uppgå till betydligt större belopp än vad som erfordras

för uppförande av en gemensam ladugård med erforderliga adminstrationsbyggnader.

Den planerade anordningen innebär vidare, att intressenternas

kor inköpas av föreningen, varigenom de särskilda jordbruken individuellt

skulle bli kreaturslösa med undantag för hästar och en del smådjur m. m.

Någon gemensamhet i fråga om brukningen av de olika fastigheterna i andra

avseenden än beträffande ladugårdsskötsel och betet åsyftas icke. Genom

en centralisering av ladugårdsdriften beräknas arbetsförhållandena å de enskilda

brukningsdelarna skola bliva mindre tyngande och trivseln därmed

också ökas. Den genom anläggande av gemensamhetsladugård frigjorda arbetskraften

avses kunna användas inom andra grenar av lanthushållningen,

såsom för grönsaksodling och rotfruktsodling ävensom, för den manliga arbetskraften,

i skogsbruket. Företaget avses skola drivas som ekonomisk förening.

Förenämnda förening har enligt för densamma den 14 december 1940 antagna

stadgar till ändamål att för sina medlemmars räkning bedriva boskapsskötsel

samt annan i samband därmed stående verksamhet. Varje insats lyder

å 100 kronor och varje medlem skall inneha minst en insats samt därest han

äger eller brukar odlad jord minst en insats för varje hektar åker varöver

han förfogar. Uppsägning av medlemskap får ske tidigast två år efter inträdet

i föreningen. Medlem i föreningen skall äga rätt att till föreningen leverera all

från innehavd jord erhållen gröda samt skall förbinda sig att till föreningen

mot på orten gällande pris försälja 75 procent av den foderskörd som växt på

innehavd odlad jord. Som betalning härför erhåller han vid slutet av varje

kalendermånad 10 procent av värdet av foder eller säd eller andra produkter,

som han önskar leverera till föreningen, dock ej mer än som motsvarar

fullgjord leverans. Föreningens styrelse äger rätt att, örn så erfordras, företaga

jämkning beträffande viss leverans eller utbetalning. Under alla förhållanden

gäller, att en tiondel av medlem tillkommande likvid för leveranser

överföres till hans insatskonto, till dess att hans tillgodohavande å detta uppgår

till det belopp, varmed medlemmen i fråga minst är skyldig deltaga i

föreningen. All prissättning skall ske med hänsyn till produktens fodervärde.

Inköp och försäljning till andra än föreningsmedlemmar må ske i den ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

3

sträckning och på de villkor, som styrelsen beslutar, överskott på föreningens

verksamhet fördelas efter följande grunder. Till föreningens reservfond

skall avsättas 15 procent av överskottet. Det inbetalda insatskapitalet skall

förräntas efter en räntesats av högst 5 procent. Återstående överskott skall

tillföras medlemmarna som återbäring eller efterbetalning å levererade produkter

i den mån ej föreningssammanträdet beslutar att viss del skall avsättas

till annan fond eller för särskilt ändamål eller föras i ny räkning. Beslutad

återbäring eller efterbetalning skall utgå i förhållande till medlemmarnas

hos föreningen gjorda köp och försäljningar. Föreningens styrelse

må undantaga viss vara från rätt till återbäring eller efterbetalning.

Enligt vid förevarande ansökningar fogad förteckning funnos i föreningen

följande medlemmar med i förteckningen angivna fastigheter.

Delägare

Fastighet

Areal

odlad

i hektar

övrig

Tax. värde

Skulder

P. C. Lindblom .........

Bjärme

l4

8.3

36

12,600

5,000

Folke Johanssons stärbh..

»

l5

7

43

8,400

6,700

B. J. Alms stärbh........

»

1»

4.2

2

4,200

4,000

O. M. Jönsson ..........

»

21

10

103

16,800

6,500

Axel Jönsson............

»

83

14

127

27,400

14,500

O. Emil Alm............

»

8*

10

40

13,200

6,800

Gustav Ekström^

91

19.5

212

41,700

5,000

Oskar Nilsson j

O. A. Sjöström..........

Grönviken

23

6

36

7,600

4,500

Nic. Larsson ............

Gärde

l4

10.5

38

12,900

4,300

K. Larsson..............

Stengärde

27

1.4

7

1,800

1,000

Summa 90.9 644 146,600 58,300

Ladugårdsbyggnadssakkunniga ha i sitt yttrande den 24 februari 1942

uppgivit, att varje medlem av föreningen hade tecknat 1,000 kronor, i ett fall

500 kronor. Enligt vad de sakkunniga vidare anfört skulle en verkställande

ledamot utses inom föreningen. Denne skulle sköta bokföringen och den direkta

förvaltningen. En ladugårdsförman skulle utbildas till att leda arbetet

vid ladugården. Denne skulle i närheten av ladugården lia en bostad örn 3

rum och kök jämte kontor, vilken byggnad man senare avsåge att uppföra.

Beträffande bestämmelsen i föreningens stadgar, att medlem finge utträda

ur föreningen tidigast två år efter inträdet, ha de sakkunniga uttalat sig för

lämpligheten av att uppsägningstiden sattes betydligt längre. Härjämte borde

medlemmarnas skyldigheter knytas till respektive fastigheter genom att föreningen

berättigades inteckna de föreningen tillförsäkrade avkomst- eller

nyttjanderätterna med avseende å skörd, bete eller dylikt uti fastigheterna.

Ladugårdsbyggnadssakkunniga lia ytterligare anfört bland annat följande.

Enligt andelsägarnas mening skulle korna inköpas av föreningen och .sålunda

icke medräknas i andelssumman. De sakkunniga anse emellertid, att

djurägarna efter värdering böra sälja djuren lill föreningen, men att försäljningssumman

skall avstås som andelskapital utöver stadgade insatser.

Alt andelsägarna skulle få sälja djuren till föreningen och icke salsa iner än

100 kronor per hektar odlad jord är icke tillfredsställande, då deras ekonomiska

insats i företaget härigenom skulle bliva alltför liten för alt vara till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

lyckligt bindande. Andelsägarna skulle sälja foder till andelsladugården efter

gängse marknadspris. Man var fullt medveten om de svårigheter, som måste

uppstå vid värdering av fodermedlen och deras kvalitet. Man ansåg sig emellertid

kunna gå med på att endast genom okulär besiktning bestämma kvaliteten

hos fodermedlen. Med hänsyn till de likartade brukningsförhållandena

vid dessa fastigheter torde detta ej heller stöta på större svårigheter. De sakkunniga

fingo den uppfattningen, att frågan skulle kunna lösas utan att tvister

behövde uppstå. Vid behov avsåg man att köpa foder även från andra än intressenternas

jordbruk. Eventuellt tänkte man sig en sådan utveckling av

ladugårdsskötsel^ att man höll ett större antal djur än vad intressenternas

jord normalt kunde föda. Detta torde emellertid ej vara lämpligt.

Angående finansieringen av förslaget lia ladugårdsbyggnadssakkunniga

anfört.

Det synes de sakkunniga som om den föreslagna driftsformen skulle väsentligt

kunna bidraga till att lösa det mindre jordbrukets arbets- och byggnadsfrågor

samtidigt som en rationellare nötkreatursskötsel möjliggöres.

Den föreslagna formen av husdjursskötsel har ännu icke prövats och inga

erfarenheter finnas, varför man ej kan förvänta, att personer i den ekonomiska

ställning, varom här är fråga, skola utan ekonomiskt stöd kunna genomföra

ett så kapitalkrävande företag. Under dessa förhållanden synes

det därför de sakkunniga synnerligen önskvärt, att såväl bidrag som lån

på fördelaktiga villkor måtte beredas föreningen för att denna mycket omdiskuterade

driftsform skall kunna bliva ordentligt prövad. För närvarande

födas en tjur, 73 kor och cirka 20 ungdjur på de anslutna jordbruken. I den

av de sakkunniga uppgjorda byggnadsplanen räknas med plats för 2 tjurar,

80 kor och 20—40 ungdjur. Kostnaderna för projektets genomförande uppgå

enligt de sakkunnigas beräkning till:

Byggnadskostnader inkl. elektrisk installation ............ kronor 94,000

Mjölkmaskinanläggning .............................. » 3,500

Vatten och avlopp .................................... » 2,000

Tomt................................................ 8 5’000

Fläkt, rörledning, elektrisk motor m. m................. » 2,500

Lassvåg .................................... *_____3,000

Summa kronor 110,000.

Den totala anläggningskostnaden beräknas sålunda till 110,000 kronor.

För att kunna finansiera företaget erfordras utöver de 50,000 kronorna, som

andelsägarna ha utsikt att låna på egen hand, och de 15,000 kronor, som beräknats

bliva tecknade av delägarna, ytterligare 45,000 kronor. De sakkunniga

vilja föreslå att av statsmedel denna summa ställes till deras förfogande

på följande villkor.

Bidrag utan återbetalningsskyldighet .................... kronor 20,000

Lån, räntefritt under två år .......................... » 25,000.

I fråga örn den tilltänkta ladugården ha de sakkunniga i sitt yttrande den

26 februari 1942 anfört bland annat följande.

Byggnaden avser att endast bereda plats för mjölkkor och ungdjur samt

så mycket foder som anses behövligt för större delen av vinterutfodringsperioden.

Andelsladugården är planerad för 80 kor, 2 tjurar, 16 klavbundna

kvigor, cirka 25 ungdjur i box samt 18 spädkalvar. Planlösningen är utförd

så, att''örn det skulle visa sig önskvärt att utöka antalet mjölkkor, antingen

på grund av ökad avkastning från andelsägarnas växtodling eller till följd

av att nya medlemmar skulle komma att ingå i föreningen, detta låter sig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

5

göra genom en relativt enkel ombyggnad av inredningen. Därigenom skulle

plats erhållas för ytterligare cirka 20 mjölkkor. Ett särskilt stall för ungdjuren

skulle i så fall behöva utföras.

Egnahemsstyrelsen har beträffande den framlagda planen att driva en andelsladugård

framhållit följande.

Mot tanken på att flera jordägare förena sig om en gemensam ladugård kan

förvisso betänkligheter anföras ur olika synpunkter. Farhågor för att ett

sådant företag ej kan lyckas, låta sig icke utan vidare avfärdas. Såvitt styrelsen

kan finna, kunna möjligheterna att med framgång driva en andelsladugård

ej säkert bedömas utan att försök göras. Så många och svårlösta

problem föreligga i fråga om jordbruksdriften och landsbygdens förhållanden

i övrigt, att man ej bör draga sig för att pröva olika utvägar. Med hänsyn

härtill anser styrelsen sig för sin del ej lia anledning att uttala sig mot den

föreliggande planen.

Mot denna har styrelsen emellertid att erinra, att ett sådant företag som en

andelsladugård bör byggas på mera fasta grunder i fråga om tiden för delaktighet

i företaget, ansvarighet m. m. Lämpligen böra medlemmarna teckna

andelar och ikläda sig ansvarighet i förhållande till sin åkerareal. Stadgarna

kräva i flera hänseenden omarbetning och översyn.

Enligt andelsägarnas mening skulle korna inköpas av föreningen och sålunda

icke medräknas i andelssumman. Egnahemsstyrelsen anser emellertid

riktigare, att djurägarna, sedan de efter värdering sålt djuren till föreningen,

låta försäljningsbeloppen kvarstå som andelskapital i den relation, som nyss

angivits. I annat fall skulle andelsägarnas ekonomiska insats i föreningen bli

alltför liten för att göra dem tillräckligt ansvarsbundna vid företaget.

Med hänsyn till vad sålunda anförts örn värdet med ett försök med en

andelsladugård har egnahemsstyrelsen förklarat sig benägen tillstyrka, att

staten medverkade till finansieringen av det planerade företaget. Det belopp,

som borde ställas till förfogande av statsmedel, har ansetts böra uppskattas

till omkring 45,000 kronor, varav förslagsvis 25,000 kronor borde erhålla

karaktär av lån och 20,000 kronor av bidrag. Styrelsen har utgått från att

värdet av den del av den nuvarande kreatursbesättningen, som överfördes

till andelsladugården, skulle tillföras andelskapitalet. I fråga örn den anordning,

som borde komma till stånd vid beviljandet av det föreslagna statsunderstödet,

har egnahemsstyrelsen uttalat följande.

Gällande egnahemsförfattningar ge ej möjlighet till beviljande av lån eller

bidrag till uppförande av för flera jordbruk gemensamma byggnader. Emellertid

kan förtjäna erinras, att egnahemslån enligt kungörelsen den 7 juni

1940 angående den statliga egnahemsverksamheten kan utlämnas till två eller

flera ägare av ofullständiga jordbruk i och för gemensamt förvärv av tillskottsjord.

Såsom förutsättningar för beviljande av lån i dylika fall gäller

bland annat, att den ifrågavarande sammanslutningen av jordägare erbjuder

trygghet för ändamålsenlig skötsel av det gemensamma företaget, att jordägarna,

örn de liro flera än fyra, äro sammanslutna i en ekonomisk förening

med begränsad personlig ansvarighet, att jordägarnas ansvarighet i sådant

fall sammanlagt är av den omfattning, att lånets belopp därigenom täckes,

samt att, då fråga icke är örn dylik förening, avtalet om sammanslutningen

är .slutet för en tid av minst feni år. I övrigt skola de i nämnda kungörelse

meddelade bestämmelserna örn egnahemslån till förvärv av jordbruk i tilllämpliga

delar gälla i fråga örn lån till förvärv av gemensam tillskottsjord.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunni. Majlis proposition nr 116.

Enligt egnahemsstyrelsens mening ligger det närmast till hands, att den del

av hjälpen till nu ifrågavarande andelsladugård, som lämnas som lån, erhåller

formen av ett egnahemslån, som återbetalas och förräntas enligt de för sådana

lån gällande bestämmelserna. Härvid bör emellertid hela lånet betraktas

som amorteringsdel och återbetalningen börja redan året efter lånets utbekommande.

De förutsättningar, som enligt vad nyss angivits gälla för lån till

förvärv av gemensam tillskottsjord, kunna i princip tillämpas även i föreliggande

fall. Dock måste härutöver vissa ytterligare förbehåll göras. Medlem

i den åsyftade föreningen torde icke böra få genom utträde ur föreningen,

helt eller med vissa andelar, göra sig fri från ansvar, utan att han inbetalar

den del av lånebeloppet, som med hänsyn till antalet andelar i föreningen

kommer på honom, eller också sätter annan i sitt ställe, som godtages avminst

3/4 av föreningens samtliga medlemmar. Såsom säkerhet för lånet torde

envar medlem till belopp, som icke understiger hans ansvarighet, böra lämna

inteckning i sin fastighet, liggande med säkerhet inom 90 procent av fastighetens

uppskattade värde.

Den del av statens stöd, som avses få karaktär av bidrag, torde lämpligen

kunna beviljas i form av premielån. Enligt nyssnämnda kungörelse den 7

juni 1940 är det utmärkande för ett sådant lån, att det, sedan amorteringsskyldighet

inträtt för respektive jordbrukslån, under vart och ett av följande

tio år efterskänkes med en tiondel om året — såvitt det ej i särskilt angivna

fall återkräves — samt att lånet ej är förenat med ränta. Även den ansvarighet,

som gäller för ett sådant lån, bör fördelas mellan medlemmarna i den

ifrågavarande föreningen. Säkerhet för denna ansvarighet torde ej böra

krävas av de särskilda medlemmarna. I stället torde böra godtagas en inteckning

med rimligt läge i den fastighet å vilken andelsladugården uppföres eller,

där svårigheter skulle möta att ställa sådan säkerhet, annan godtagbar säkerhet.

Den närmare utformningen av lånevillkoren torde, sedan ärendet i princip

blivit underställt riksdagens prövning, böra fastställas av Kungl. Maj:! eller,

efter eventuellt bemyndigande, av egnahemsstyrelsen.

Det synes ock lämpligt, att ifrågavarande verksamhet, åtminstone för en

tid framåt, får närmare följas av representant för egnahemsnämnden och

hushållningssällskapet i Jämtlands län.

Inom egnahemsstyrelsen lia skiljaktiga meningar framförts av ledamöterna

byråchefen N. Collin och lantbrukaren E. A. Gustafson. Collin har uttalat,

att staten icke borde medverka till ett experiment, som uppenbarligen ej

kunde medföra någon som helst fördel för den enskilde jordbrukaren och

icke kunde tänkas gagna en önskvärd utveckling av landets jordbruk. Ej heller

Gustafson har kunnat ansluta sig till det föreliggande förslaget. Som skäl

för sin ståndpunkt har Gustafson framhållit följande.

Det försök till samarbete inom mindre jordbruk, som ifrågavarande gemensamhetsiadugård

avser, synes innefatta något för jordbrukets utövare verklighetsfrämmande,

som därför icke kan påräknas vinna någon anslutning

från jordbrukarnas sida. Att några ekonomiska fördelar skulle kunna vinnas

för de jordbrukare, som bliva delägare i gemensamhetsladugård, anser jag

uteslutet. Det måste nämligen beaktas, att i gemensamhetsladugården skall

varje arbetstimme direkt betalas till den, som har att utföra djurvården. Vid

det mindre jordbruket skötes djurvården i största utsträckning under tidiga

morgon- och sena kvällstimmar, varvid jordbrukaren och hans familj icke

få vara så nogräknade med arbetstidens längd. Att så sker sluter i sig grundförutsättningen

för att den mindre jordbrukaren skall lyckas ekonomisera

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

7

sitt jordbruk. Det må heller icke förbises, alt den driftsform, som här avses,

kommer att göra jordbruksutövningen, ideologiskt sett, mycket torftig. Härigenom

kommer jordbrukaren att mista det intresse och den hängivenhet för

uppgiften som måste förefinnas, därest ett nöjaktigt resultat skall kunna åstadkommas.

Statskontoret har uttalat, att, såvitt ämbetsverket kunde finna, sådana experiment

som det nu ifrågavarande knappast borde igångsättas, förrän klarhet

vunnits, huruvida sammanslutningar av ifrågavarande art ur statsnyttans

synpunkt kunde anses önskvärda. Statskontoret har därför i nuvarande

läge icke kunnat tillstyrka lån och bidrag från statens sida för sådant ändamål.

Därest emellertid företaget ändock ansåges böra understödjas, syntes de

av egnahemsstyrelsen angivna riktlinjerna godtagbara.

Lantbruksstyrelsen, som avstyrkt föreliggande framställning, har anfört

följande.

Beträffande byggnadskostnaderna är det tveksamt, om dessa kunna nämnvärt

nedbringas genom byggande av gemensam ladugård, då fråga är om

brukningsdelar av sådan storleksordning, att mindre ekonomibyggnader för

hästar, svin och höns ändock måste finnas vid varje brukningsdel. Enbart

kostnaden i förevarande fall för den gemensamma ladugården har beräknats

till 110,000 kronor, vilket motsvarar 11,000 kronor per brukningsdel eller

mellan 900 å 1,000 kronor per kreatursenhet. Såsom jämförelse må nämnas,

att enligt verkställda kostnadsberäkningar för ett större antal ladugårdsbyggnader

vid småbruk i Göteborgs och Bohus län kostnaderna för dessa uppgå

till 800 kronor per nötkreatursenhet.

Självfallet kan arbetet rationaliseras mera i en större gemensamhetsladugård

än i mindre ladugårdar. Där brukaren under vintern icke har ständig

tillgång till arbete i egen eller annans skog eller tillgång till annat arbete,

medför emellertid det förhållandet, att ladugårdsarbetet övertagits av den

sammanslutning, som uppfört den gemensamma ladugården, endast en ökning

av den partiella arbetslöshet, som är vanlig bland ägare av mindre brukningsdelar.

Framhållas må, att arbetet i skogen är starkt konjunkturbetonat.

Under mindre goda konjunkturer på trävarumarknaden, såsom exempelvis

var fallet i början av 1930-talet, är tillgången på skogsarbete lill och med i

utpräglade skogsbygder ytterst begränsad.

Såsom ovan nämnts kail tvivelsutan avelsarbetet och ladugårdsskötseln

drivas mera rationellt i en större gemensamhetsladugård än i mindre ladugårdar.

Där intresse för ladugårdsskötseln finnes, torde i stort sett samma

fördelar kunna vinnas genom samarbete i fråga örn avelsarbete och ladugårdskontroll.

Det bör icke heller förbises, att större risker finnas för skadeverkningar

av smittsamma husdjurssjukdomar i en större ladugård.

En fråga av särskilt stor vikt är att sådana åtgärder vidtagas, som förhindra

att medlemmarna i en sammanslutning av ifrågavarande slag efter

någon tid utträda ur sammanslutningen.

Därest sammanslutningar för hållande av gemensam ladugård skulle bliva

mera allmänt förekommande, torde desamma lämpligast kunna bedriva sin

verksamhet i form av ekonomiska föreningar. En sådan förening torde, särskilt

på grund av att antalet medlemmar i allmänhet torde komma att vara

jämförelsevis ringa under det att det investerade kapitalet per medlem är

förhållandevis stort, på eli helt annat sätt än en mejeri- eller slakteriförening

vara beroende av att medlemsstocken förblir oförändrad. En ladugård

kommer i allmänhet alt användas under en lång tid, i regel lägst ett 50-tal år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Därest ett antal medlemmar lämnade föreningen, skulle detta komma att

medföra icke blott kraftigt ökade kostnader för de övriga utan jämväl försämrade

förutsättningar i övrigt. Bland annat kunde ladugårdens kubikutrymme

komma att bliva för stort i förhållande till antalet djur, med påföljd

att ladugården bleve kall och fuktig.

Att betydande svårigheter kunna komma att uppstå, exempelvis vid värdering

av medlemmarnas foderleveranser, torde vara uppenbart, och det kan

befaras, att komplicerade undersöknings- och värderingsmetoder måste tillgripas

för att en sådan värdering skall kunna ske på ett rättvist sätt och

utan att misshälligheter mellan medlemmarna skola uppstå.

Det bör heller icke förbises att, särskilt där fråga är om familjejordbruk,

skötseln av jordbruket måste bliva tämligen innehållslöst, där nötkreaturen

ingå i en gemensamhetsladugård. Det kan därför starkt ifrågasättas, örn en

dylik driftsform kan tilltala verkligt intresserade jordbrukare.

Vid övervägande av fördelar och nackdelar av ett organiserande utav ladugårdsskötseln

enligt andelsprincipen, synas nackdelarna överväga. Det förhållandet,

att särskilt under det senaste decenniet jordbrukets föreningsrörelse

fått ett så starkt uppsving, framför allt vad gäller föreningar med uppgift

att förädla och försälja jordbruksprodukter, kan icke tagas till intäkt

för att föreningsformen med samma fördel kan tillämpas även på ifrågavarande

område.

Vid det egentliga stödjordbruket med 1 ä 2 kor torde i allmänhet hustrun

och hemmavarande barn utan olägenhet kunna sköta ladugården, då mannen

är sysselsatt med förvärvsarbete på annat håll. Vid det egentliga familjejordbruket

med 10 å 15 kor torde skötseln av korna tillsammans nied andra

nödvändiga sysslor, såsom tillsyn och skötsel av egen skog, giva jordbrukaren

tillräcklig sysselsättning. Behov att taga annat förvärvsarbete föreligger

sålunda icke i sistnämnda fall. Örn systemet med andelsladugårdar för

närvarande skall kunna ha en uppgift att fylla, torde det vara vid brukningsdelar,

där kreatursbesättningen är för stor för att hustrun skall kulina

sköta den och för liten för att dess skötsel skall giva brukaren full sysselsättning.

Dylika brukningsdelar synas dock böra i första hand förstärkas, sa

att de bilda mera fullständiga jordbruk.

I förevarande framställning liksom i däröver avgivna yttranden har framhållits,

att det här är fråga om ett försök och att man därigenom skulle få

frågan, huruvida bedrivande av ladugårdsskötsel i gemensamhetsladugårdar

är värt att komma i allmännare tillämpning, belyst och utredd. Ehuru lantbruksstyrelsen,

som redan anförts, vid sina överväganden kommit till den

uppfattningen, att nackdelarna av en på föreslaget sätt organiserad ladugårdsskötsel

väga tyngre än fördelarna, vill styrelsen icke helt motsätta sig,

att ett försök med statens stöd kommer till stånd. Ett dylikt försök torde

emellertid böra anordnas på en plats med uteslutande eller övervägande

ofullständiga jordbruk. I här föreliggande fall äro av de 10 brukningsdelar,

vilkas ägare anslutit sig till föreningen, icke mindre än 7 eller 8 att betrakta

som relativt fullständiga familjejordbruk. Ägarna till dessa lia också i allmänhet

god ekonomi. En av medlemmarna har en åkerareal av 19.5 hektar

åker och 212 hektar annan mark samt en förmögenhet, som på grund av

föreliggande uppgifter torde kunna uppskattas till mellan 50,000 å 60,000

ki-onor. Anmärkas må att i Jämtland torde finnas högst 200 brukningsdelar

av en sådan storleksordning i fråga örn åkerarealen.

Därest ett försök med gemensamhetsladugård anses böra komma till stånd,

torde detsamma enligt styrelsens mening böra utföras i mindre skala. Det

beräknas att en ladugårdsskötare kan medhinna att sköta ett 30-tal kor.

I fråga örn större kreatursbesättningar torde icke mycket vara att vinna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 116.

9

i fråga om inbesparing av kostnader vare sig beträffande djurskötsel eller

byggnader. Ett försök med en gemensamhetsladugård borde sålunda lika

väl kunna göras i en dylik mindre skala. Kostnaderna för det allmänna

skulle därigenom kunna begränsas och, därest försöket icke skulle^ slå väl

ut, även den av försöket föranledda ekonomiska förlusten för såväl det

allmänna som de enskilda delägarna.

Av vissa uttalanden i handlingarna att döma synas föreningsmedlemmarna

ha bibragts den uppfattningen, att de skulle kunna beräkna gängse marknadspris

för det foder, som levererades till föreningen. Det synes emellertid

alldeles felaktigt att räkna härmed. Från ladugårdens bruttoinkomster

måste nämligen först göras avdrag för arbetskostnader och kostnader för

byggnader samt övriga kostnader. Vad som därefter återstår, torde icke bliva

tillräckligt för att motsvara gängse marknadspris för förbrukat foder.

För den föreslagna gemensamhetsladugården har ingen driftskalkyl uppgjorts.

En enkel överslagsberäkning synes emellertid giva vid handen, att

en tredjedel eller upp till hälften av ladugårdens bruttoinkomster skulle komma

att åtgå för täckande av enbart kostnaderna för arbete samt ränta, underhåll

och amortering av byggnaden. Ifrågavarande del av bruttoinkomsten

måste alltså delägarna avstå ifrån. Visserligen kan förutsättas, att genom ladugårdsskötseln

i gemensamhetsladugården kan utvinnas en något högre avkastning,

men denna torde bliva långt ifrån tillräcklig för att täcka ifrågavarande

kostnader. Lantbruksstyrelsen kan sålunda icke finna, att den föreslagna

anordningen skulle kunna medföra några ekonomiska fördelar för delägarna.

Snarare torde motsatsen bliva fallet. Ej heller kan styrelsen anse, att

systemet med gemensamhetsladugårdar, åtminstone i här föreliggande fall,

skall kunna gagna en önskvärd utveckling av landets jordbruk.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, som vid sitt yttrande

fogat ett av jordbrukskonsulenten A. H. von Ahn och husdjurskonsulenten

Nils Holmer i samråd med egnahemsdirektören i länet uppgjort förslag

till driftskalkyl för den föreslagna andelsladugården, har anfört följande.

Av den uppgjorda driftskalkylen framgår, att de beräknade utgifterna komma

att överstiga inkomsterna med ett årligt belopp av 12,700 kronor, örn,

efter ett ungefärligt medeltal av priserna under åren 1905—1939, höet åsättes

ett värde av 5 kronor 81 öre per 100 kilogram och mjölkpriset 16.5 öre per

kilogram.

För att höet skall kunna betalas med ett pris av 5 kronor 81 öre per 100

kilogram måste mjölkpriset uppgå till minst 23.6 öre.

Det synes förvaltningsutskottet tveksamt, huruvida man framdeles skall

kunna räkna med så högt mjölkpris, att det ekonomiska resultatet inom andelsföreningen

säkerställes.

Då det emellertid nu gäller ett försök för att få svar på frågan huruvida

bedrivande av ladugårdsskötsel genom gemensam ladugård vore värt att

komma i allmännare tillämpning och andelsägarna synas lia enigt beslutat

att under alla förhållanden taga risken för företaget, vill förvaltningsutskottet

i likhet med egnahemsstyrelsen och ladugårdsbyggnadssakkunniga tillstyrka

ett statsbidrag å 20,000 kronor och ett lån å 25,000 kronor.

Ladugårdsbyggnadssakkunniga ha i sitt yttrande den 1 mars 1943, under

förmälan att till de sakkunnigas förfogande stått tre olika driftskalkyler för

ifrågavarande gemensamhetsladugård, rörande dessa kalkyler anfört följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Rune)!. Majlis proposition nr 116.

Efter korrigeringar utvisa de olika driftskalkylerna årliga nettoförluster på

andelsladugården om 5,820, 10,860 och 12,750 kronor, vilket i förhållande

till bruttoinkomsterna utgör 14, 28 respektive 35 procent. Dessa starkt

divergerande resultat visa i första hand, vilka utomordentligt stora osäkerhetsmoment,

som äro förknippade med driftskalkyler av ifrågavarande

slag. Svårigheterna äro stora redan då det gäller att beräkna resultatet av

en lantbruksproduktion såsom helhet, och i detta fall, där fråga är örn en

speciell driftsgren, tillkomma dessutom vanskligheterna med att till lämpliga

priser avräkna från lantbruksproduktionen i övrigt överförda prestationer.

Alldeles särskilt framträda dessa svårigheter vid besämmandet av

priset på de hemmaproducerade fodermedlen. Endast en mindre del av dessa

iodermedel kunna i normala fall avsättas genom direkt försäljning, medan

den återstående större delen måste utnyttjas för produktion av animalier. Då

det förädlingsvärde som därvid uppnås i regel är utslagsgivande för de hemmaproducerade

fodermedlens verkliga värde, kan det icke anses riktigt att

som nu skett vid de refererade driftskalkylerna räkna med de hemmaproducerade

fodermedlens saluvärde. Dessa värden äro emellertid i detta sammanhang

av mindre intresse, då ladugårdsskötselns organisationsform i och för

sig icke påverkar foderväxtodlingens förutsättningar.

Vid bedömandet av de ekonomiska motiven för ifrågavarande andelsföretag

ha de sakkunniga för sin del ansett sig kunna utgå ifrån följande antagande:
Om

jordbruksdriften i framtiden överhuvud taget skall kunna lämna ett

tillfredsställande ekonomiskt resultat så bör ladugårdsskötsel på en sammanhängande

brukningsdel med ifrågavarande belägenhet och av sådan

storlek, att det producerade fodret vid gängse inriktning av växtodlingen

förslår till födandet av 80 kor, på längre sikt också kunna göras räntabel.

Detta innebär att utgifterna för en ladugård av nu nämnt slag under kompetent

ledning skola kunna helt balanseras emot inkomsterna. Den fråga,

som enligt de sakkunnigas förmenande alltså synes böra upptagas till prövning,

är, vilken nettoförlust, som skulle kunna tänkas uppstå vid en övergång

från ladugårdsskötsel i sådan större skala till produktion i mindre

skala hos var och en av de tilltänkta medlemmarna i andelsföreningen eller,

vilket med oväsentliga reservationer här kan anses vara detsamma, vilken

nettoförbättring av det ekonomiska resultatet, som skulle kunna tänkas uppstå

vid en övergång från mindre ladugårdar på de enskilda brukningsdelarna

till ett gemensamt storföretag i form av en andelsladugård.

De otillfredsställande ekonomiska förutsättningarna vid jordbruksproduktion

i smådrift äro numera allmänt kända. Företagna undersökningar ha

sålunda framför allt visat, att kapitalbehovet och arbetsförbrukningen vid

småföretagen äro betydande och att produktionsförmågan mätt genom hektarskördarna

eller genom mjölkavkastningen per ko är liten. Dessa förhållanden

kunna tydligt utläsas ur ett flertal undersökningar och återspeglas också

i de av professor Nanneson årligen publicerade räkenskapsresultaten från

svenska jordbruk. Redan på grund härav har man anledning antaga att en

rationalisering av mjölkproduktionen mot vid större brukningsdelar mera likartade

förhållanden skulle medföra en icke obetydlig kostnadssänkning.

De sakkunniga lia därefter lämnat en redogörelse för de sannolika förändringarna

av de i kalkylerna ingående inkomst- och utgiftsposterna var för

sig vid övergång till gemensam ladugårdsdrg. Ur denna redogörelse må här

återgivas följande.

Mjölkavkastningen per ko vid kontrollföreningsverksamheten i Jämtlands

län har under senare år uppgått till 2,250 kilogram. Sistnämnda siffra får

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

11

betraktas såsom låg för sådana större besättningar, där nötkreatursskötseln

bedrives jämförelsevis rationellt och där man i stället med stor sannolikhet

torde kunna räkna med en avkastning av 2,300 å 2,400 kilogram. Inom de

lilltänkta andelsägarnas nuvarande besättningar lär mjölkavkastningen per ko

däremot icke kunna uppskattas högre än till cirka 1,800 å 2,000 kilogram. Den

teoretiska minskningen i mjölkavkastningen vid en övergång från rationell

stordrift i form av andelsladugård till produktion genom mindre besättningar

skulle alltså kunna uppskattas till cirka 20 procent och omvänt.

På inkomsterna av försålda slaktdjur böra inverka möjligheterna vid en

större ladugård till ett mera intensivt avels- och utfodringsarbete samt till en

mera rationell ungdjursuppfödning. Då det emellertid kan förutsättas att

avelsarbetet i första hand skall komma att bedrivas med syfte att höja mjölkproduktionen

och då resultatet samtidigt för slaktdjursproduktionens vidkommande

må vara diskutabelt, ha de sakkunniga valt att i detta avseende

icke räkna med några särskilda fördelar av stordriften.

Även i fråga örn värdet av gödseln ha de sakkunniga funnit lämpligt alt

icke räkna nied någon förändring av beskaffenhet att höra medtagas i en

överslagskalkyl sådan som den här prövade.

Den största utgiftsposten representeras av värdet utav de liemmaproducerade

fodermedlen hö, halm och rotfrukter. Då växtodlingen primärt icke

förutsatts skola ändras genom inrättandet av andelsladugården, ehuruväl vissa

kostnadsbesparande åtgärder så småningom torde kunna övervägas även

1 detta avseende exempelvis i form av gemensam maskinanvändning i större

utsträckning, har det synts lämpligt att betrakta kostnaderna för ifrågavarande

fodermedel såsom oförändrade. Eventuella kostnadsbesparingar få

hålunda avräknas på de begränsade transportkostnadsökningar, som kunna

tänkas bliva en följd av den större centraliseringen. Då kostnaderna för fodret

såsom här skett läggas till grund för värderingen, utgör detta ett tillämpande

i princip av samma betraktelsesätt som vid resultatberäkningen för en

ladugårdsproduktion, som på vanligt sätt bedrives i intimt samband med de

övriga av lantbrukets driftsgrenar. Huru de till andelsladugården levererade

fodermedlen sedan böra avräknas mellan de enskilda andelsägarna har i detta

sammanhang icke upptagits till prövning.

1 fråga om ensilageberedningen synas vissa fördelar stå att vinna genom en

centraliserad drift. De sakkunniga ha uppskattat dessa fördelar motsvara

en kostnadsminskning vid centraliserad drift av cirka 10 å 15 procent.

Vid de enskilda till föreningen anslutna brukningsdelarna förekommer

fäbodbete i viss utsträckning. Om betesgången ordnas på ett rationellt sätt,

synas förmåner stå att vinna, vilka av de sakkunniga uppskattats till drygt

20 procent.

Kostnaderna för inköpta fodermedel ävensom för utfodrad helmjölk och

skummjölk torde icke nämnvärt komma att påverkas av övergången från

smådrift lill stordrift.

Erforderligt arbetsbehov för drivande av andelsladugården har i omnämnda

driftskalkyler uppskattats till 1 förman, 2 manliga ladugårdsskötare och

2 mjölkerskor. Årskostnaden härför uppgår till 7,000 å 9,000 kronor.

En jämförelse mellan detta beräknade arbetsbehov och behovet av arbetskraft

för skötseln av andelsägarnas nuvarande tio mindre rationella

ladugårdar är mycket svår att verkställa. Tydligt är emellertid att det sistnämnda

arbetsbehovet måste vara väsentligt mycket .större och det är ju också

på grund härav som intressenterna i andelsladugården i första hand velat

åstadkomma en rationalisering.

Under hänsynstagande till de arbetsbesparande åtgiirder i fråga örn

maskinmjölkning, utfodring och utgödsling, som kunna genomföras vid en

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

rationellt byggd större ladugård, lia de sakkunniga ansett sig utan stone

risk kunna uppskatta besparingen i arbetskraft, och därmed vid en ekonomisk

kalkyl i arbetskostnader vid inrättandet av en andelsladugård av här

ifrågavarande slag till cirka 150 procent.

I fråga om tjurhållning, kraft och luse, försäkringar, skatter, veterinär och

medicin samt transporter, här i huvudsak ej interna, ha de sakkunniga ansett

verkningarna av en omläggning utav driften mycket diskutabla. Dessa olika

kostnadsposter äro därjämte så små att ett preciserande av verkningarna i

den ena eller andra riktningen knappast torde vara erforderligt för ett bedömande

i stort av de ekonomiska förutsättningarna för andelsladugården.

Beträffande kostnaderna för strömedel ha de sakkunniga uppskattat kostnadsminskningen

vid småladugårdarna till cirka 50 procent.

Den rationellare skötseln av andelsladugården har förutsatts skola basera^

bland annat på resultatet av kontrollföreningsverksamhet. Särskilda kostnader

härför lia icke förutsatts vara erforderliga vid produktion i småladugårdar.

I fråga om kostnaderna för underhåll samt räntor och amorteringar ha de

sakkunniga förmenat, att nian bör räkna med en icke oväsentligt högre kostnad

per kreatursplats i de små ladugårdarna än i en större andelsladugård.

Kostnaden lär kunna uppskattas till åtminstone en och en halv gånger kostnaden

i andelsladugården. De sakkunniga lia också ansett sig våga precisera

kostnadsförändringen till cirka 50 procent.

I fråga om reparations- och underhållskostnaderna är det självfallet att

flera små ladugårdar måste ställa sig dyrbarare än en motsvarande stor andelsladugård

och förhållandena torde här än mera tala till fördel för den

större ladugården. De sakkunniga ha därför i detta fall ansett sig kunna uppskatta

kostnadsförändringen till cirka 75 procent.

Av vissa av de sakkunniga gjorda beräkningar framgår att intäkterna vid

en övergång beträffande ladugårdsskötseln från rationell stordrift till smådrift

av vid mindre jordbruk gängse standard, kan uppskattas komma att

sjunka med cirka 17 procent, medan den motsvarande höjningen av kostnaderna

skulle uppgå till 30 procent. Vid en antaglig omslutningssumma av

45,000 kronor betyder detta att intäkterna skulle komma att minska med

cirka 7,500 kronor medan utgifterna skulle komma att öka med 13,500 kronor.

Skillnaden mellan intäkterna och kostnaderna skulle alltså komma att

förändras med ungefär 21,000 kronor. Samma summa utgör den överslagsberäknade

vinsten eller, om man så vill, den sannolika begränsningen av de

tidigare förlusterna, därest en driftsomläggning i stället skulle genomföras i

motsatt riktning från smådrift till rationell stordrift. Den nämnda summan

kan också betraktas såsom den ekonomiska drivfjädern till strävandena att

söka åstadkomma en sådan omläggning.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla att den faktiska vinsten

av en genomförd diskuterad driftsomläggning icke bara är beroende på de

allmänna förutsättningarna utan även på sättet för huru omläggningen kommer

till utförande och på vilka ekonomiska resurser, som förefinnas att möta

oförutsedda händelser. Omläggningen måste vidare komma att framstå såsom

förenad med relativt stora risker, då såsom här är fallet densamma innebär

en övergång till ett på detta område ännu oprövat system av ekonomisk

samverkan. Vad nu anförts utgör också en av orsakerna till de sakkunnigas

tidigare ställningstagande till frågan örn stöd från det allmänna för att få till

stånd en mera försöksvis bedriven andelsladugård.

De sakkunniga lia rörande andelsladugårdsföreningens organisation yttrat

följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunol. Alaris proposition nr 116.

13

En viktig förutsättning för att det ekonomiska resultatet av den gemensamma

ladugårdsskötseln skall bliva gynnsamt är, att den härför bildade

ekonomiska föreningen gives sådana stadgar att föreningens allmänna intressen

kunna tillvaratagas, samtidigt som medlemmarnas individuella önskemål

vinna ett tillbörligt beaktande. De hänvisningar, som i de tidigare remissvaren

gjorts till föreningsverksamhetens under senare decennier stora

utbredning bland jordbrukarna, synas syfta till att påvisa hurusom samordnandet

av å ena sidan gemensamma och å andra sidan individuella intressena

numera blivit en alltmera naturlig sak för ifrågavarande grupp av näringsidkare.

Beredvilligheten till ett sådant samordnande av de olika intressena

blir mera nödvändig ju större ekonomiska värden, som kunna förutsättas

stå på spel, och är alltså i det föreliggande fallet av särskilt stor betydelse.

Lantbruksstyrelsen ifrågasätter*, huruvida icke de individuella särintressena

trots allt dock måste bliva så stora alt andelsladugårdsföreningens

existens åtminstone på något längre sikt därigenom skulle äventyras.

För ladugårdsbyggnadssakkunniga, som varit i tillfälle att på ort och ställe

taga del av förutsättningarna i detta speciella fall, te sig de av lantbruksstyrelsen

anförda farhågorna såsom överdrivna. Den föreslagna gemensamma

ladugårdsskötseln synes sålunda icke vara alternativ till en på annat sätt anordnad

och mera lönande organisation av driften och ej heller torde den nuvarande

tillgången på arbetskraft vid de berörda brukningsdelarna vara sådan,

att en genom den gemensamma ladugårdsskötseln åstadkommen lindring

i arbetsförhållandena skulle kunna få karaktären av ökad partiell arbetslöshet.

De sakkunniga förutsätta sålunda att den för andelsladugården

erforderliga arbetskraften i första hand skall anskaffas från orten. Genom

att övrig manlig arbetskraft blir frigjord från den dagliga splittrade sysselsättningen

i den egna ladugården öppnas goda möjligheter till val avlönat

förvärvsarbete inom storskogsbruket, som utfyllnad till arbetet på den egna

skogen. För kvinnornas vidkommande torde å andra sidan ökad tid för

arbeten inom hushållen innebära ej oväsentliga fördelar och möjligheter till

besparingar. Skulle arbetskraft genom andelsladugårdens byggande frigöras

i än större utsträckning vilja de sakkunniga endast peka på möjligheterna

till en vid de enskilda brukningsdelarna utvidgad nu ofta försummad trädgårdsskötsel

samt skötsel av höns eller ock till en utvidgad svinuppfödning.

I stället för att hysa farhågor för konsekvenserna av en lindring i arbetsförhållandena

förmena de sakkunniga sålunda att förhållandena nu äro av den

beskaffenheten att det kräves en förändring av tämligen radikalt slag därest

driften med bibehållande av sin i dessa trakter naturliga och nödvändiga

uppdelning i småbruk skall kunna organiseras efter vad som inom övriga

grenar av näringslivet betecknas såsom sunda ekonomiska principer, och

därest icke arbetet alltjämt skall anses så betungande att ungdomen, såsom

ledsamt nog redan skett i en alltför stor utsträckning, avslträckes från att

därav söka sin utkomst. Det faktum, att svårigheterna inom småbruket i

vårt land flerstädes varit och efter allt att döma komma att förbliva likartade

inom en nu överskådlig framtid och att planer förelegat även annorstädes

på att lösa svårigheterna genom inrättandet av en gemensam ladugårdsskötsel

utan att dessa planer dock kunnat realiseras, har synts de

sakkunniga ytterligare motivera alt ett försök göres genom ekonomisk medverkan

från det allmännas sida. De sakkunniga vilja därvid icke bestrida,

att gynnsammare naturliga förutsättningar än de i fallet Bjärme möjligen

kunna länkas föreligga pä annat håll. 1 den mån, som framgången av försöket

blir beroende på viljan lill samarbete och förmågan att på ett tillfredsställande

sätt lösa uppkommande frågor örn äganderätt och vinstfördelning

torde förutsättningarna på annat håll dock veterligen icke kunna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

Departements
chefen.

förväntas bliva mycket gynnsammare. Det förhållandet att enbart de naturliga

förutsättningarna på annat håll kunna vara bättre bör vidare enligt

de sakkunnigas förmenande icke förringa värdet av de slutsatser, som eventuellt

kunna dragas ur resultatet av ett på föreslaget sätt utfört enstaka försök.

På nuvarande, förberedande stadium lärer väl också själva principfrågan

tilldraga sig huvuddelen av intresset. 1 detta sammanhang vilja de

sakkunniga emellertid för sin del understryka lämpligheten av att den närmare

utformningen av lånevillkoren, sedan ärendet i princip blivit underställt

riksdagens prövning, måtte få, efter vad som då befinnes lämpligt, fastställas

av Kungl. Majit eller, efter därom givet bemyndigande, av egnahemsstyrelsen,

därvid möjlighet bör beredas representant för egnahemsstyrelsen

och hushållningssällskapet i Jämtlands län att åtminstone för någon tid

framåt närmare följa det sätt på vilket uppkommande detaljfrågor komma

att lösas av andelsladugårdsföreningen eller dess styrelse.

Med stöd av vad sålunda anförts få ladugårdsbyggnadssakkunniga, med

fasthållande vid sitt tidigare ställningstagande, hemställa, att sådana åtgärder

måtte vidtagas, att möjligheter skapas för ett försöksvis bedrivande genom

Bjärme andelsladugårdsförening av en gemensam ladugårdsskötsel.

Under de senaste åren har vid olika tillfällen framförts tanken att söka

rationalisera jordbruksdriften genom anordnande av gemensamma ekonomibyggnader

för ett flertal olika jordbruk. I vissa bestämmelser angående anläggande

av nya jordbruk har denna tanke tagit sig uttryck i föreskrifter att

dylika gemensamma ekonomibyggnader må uppföras vid jordbrukens anläggande.

Jag torde få erinra om stadgandena i kungörelsen angående upplåtande

av jordbruk åt lappar samt det utkast till kungörelse som bifogats

den till årets riksdag avlåtna propositionen angående upplåtande av kronotorp.

Hittills torde emellertid några jordbruk med gemensam ladugård icke

lia blivit anlagda. I nu förevarande ärende ha vissa jordbrukare på eget

initiativ velat realisera denna tanke. Emellertid ha de icke ansett sig ha

förmåga att utan statsbidrag få till stånd den gemensamma ladugården. I

de yttranden som avgivits över ansökningen örn statsbidrag lia delade meningar

kommit till uttryck rörande lämpligheten av den ifrågasatta anordningen.

Man har härvid ansett dels att förslaget örn gemensam ladugård

för flera jordbruk såsom sådant vore olämpligt och dels att förhållandena i

det nu föreliggande fallet vore sådana att en gemensam ladugård icke borde

komma till stånd.

Enligt min mening torde åtskilligt stå att vinna genom ett anordnande avgemensamma

ladugårdsbyggnader för flera jordbruk. Betydande besparingar

synas härigenom kunna ernås i byggnads- och underhållskostnader. Bättre

hygieniska förhållanden torde kunna genomföras i en dylik större ladugård

än i ett flertal smärre. Även i fråga om arbetskraften synas fördelar kunna

nås vid en gemensam ladugårdsdrift. En dylik anordning torde innebära en

avsevärd lindring i arbetsbördan för de enskilda delägarna, vilka för sin utkomst

äro hänvisade att vissa tider av året söka arbete utanför jordbruket.

Givet är emellertid, att en gemensam ladugårdsdrift jämväl kommer att

medföra vissa nackdelar, såsom ock påpekats i några yttranden. Vid vägande

av fördelarna och nackdelarna av ifrågavarande anordning synas dock — i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

15

varje fall under vissa förhållanden — fördelarna komma att bliva övervägande.

Enligt mitt förmenande bör härvid framförallt beaktas, att skötseln

av en mindre nötkreatursbesättning ehuru den icke kräver full arbetsdag dock

är av den natur, att den dagligen binder djurägaren under viss tid.

I det nu föreliggande fallet äro måhända betingelserna för uppförande

av en dylik ladugård icke särskilt gynnsamma. Lantbruksstyrelsen har sålunda

i sitt yttrande framhållit flera omständigheter, som tala emot förslagets

genomförande. Emellertid finner jag i likhet med egnahemsstyrelsen,

ladugårdsbyggnadssakkunniga och hushållningssällskapets i Jämtlands län

förvaltningsutskott, att förhållandena icke kunna anses så ogynnsamma att

förslaget icke skulle vara ekonomiskt försvarligt. Såsom jag förut anfört

lärer anordningen med gemensam ladugård för flera jordbruk tidigare icke

ha blivit närmare prövad. Det torde vara ett allmänt intresse att få till stånd

ett försök för att erhålla erfarenhet rörande verkningarna av denna anordning.

I regel torde det vara förenat med stora svårigheter att på frivillighetens

väg förmå jordbrukarna att sammansluta sig för ifrågavarande ändamål.

När därför nu ett på enskilt initiativ väckt förslag föreligger, synes

ett försök böra göras. De krav som ställas på statens medverkan äro ej heller

av alltför stor omfattning. Enligt egnahemsstyrelsens mening bör staten

ställa ett belopp av 45,000 kronor till förfogande för ändamålet, därav 25,000

kronor såsom lån och 20,000 kronor såsom bidrag.

Med hänsyn till det anförda kan jag biträda egnahemsstyrelsens nyssnämnda

förslag. Statslånet bör som egnahemsstyrelsen ansett erhålla formen

av egnahemslån, som återbetalas och förräntas enligt de för sådana lån gällande

bestämmelser. Hela lånet torde emellertid böra amorteras och återbetalningen

börja omedelbart efter lånets utbekommande. De förutsättningar

som gälla för lån till förvärv av gemensam tillskottsjord kunna i princip tilllämpas

i förevarande fall. Dock torde såsom egnahemsstyrelsen anfört härutöver

vissa ytterligare förbehåll böra göras. Medlem i nu ifrågavarande förening

torde icke böra få genom utträde ur föreningen, helt eller med vissa

andelar, göra sig fri från ansvar utan att han inbetalar den del av lånebeloppet,

som med hänsyn till antalet andelar i föreningen belöper på honom, eller

också sätter annan i sitt ställe, som godtages av minst 3/4 av föreningens samtliga

medlemmar. Såsom säkerhet för lånet torde en var medlem till belopp,

som icke understiger hans ansvarighet, böra lämna inteckning i sin fastighet,

liggande med säkerhet inom 90 procent av fastighetens uppskattade värde.

Den del av statens stöd, som avses få karaktär av bidrag, torde lämpligen

böra beviljas i form av premielån. Enligt kungörelsen angående den statliga

egnahemsverksamheten är det utmärkande för sådant lån, att det, sedan amorteringsskyldighet

inträtt för respektive jordbrukslån, under vart och ett av

följande tio år efterskänkes med en tiondel örn året — såvitt det ej i särskilt

angivna fall återkräves — samt att lånet ej är förenat med ränta. Även den

ansvarighet, som gäller för ett sådant lån, bör fördelas mellan medlemmarna

i den ifrågavarande föreningen. Säkerhet för denna ansvarighet torde dock

ej böla krävas av de särskilda medlemmarna. I stället torde böra godtagas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

inteckning nied rimligt läge i den fastighet å vilken andelsladugården uppföres

eller, där svårigheter skulle möta att ställa sådan säkerhet, annan godtagbar

säkerhet.

Den närmare utformningen av lånevillkoren torde, därest riksdagen medgiver

att medel få disponeras på nu angivet sätt, böra fastställas av Kungl.

Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av egnahemsstyrelsen.

Det synes ock lämpligt, att ifrågavarande verksamhet, åtminstone för en

tid framåt, närmare följes av en av Kungl. Majit utsedd sakkunnig person,

som det bör åligga att avgiva redogörelse för det ekonomiska resultatet av

verksamheten. Det bör noga tillses, att kostnaderna för byggnaderna begränsas

utan att berättigade fordringar på en tillfredsställande standard eftersättas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att ett belopp av högst 45,000 kronor må enligt de riktlinjer

som av mig i det föregående angivits utlämnas såsom

statsunderstöd för anordnande av en gemensam ladugård för

vissa fastigheter i Bjärme i Näs socken, Jämtlands län.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan, lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schisler.

437487. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:176 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsunderstöd till uppförande av en andelsladugård i Bjärme i Jämtlands lån. a1 i texten
  2. JoU 1943:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statsunderstöd till uppförande av en andelsladugård i Bjärme i Jämtlands län jämte i ämnet väckta mo s. 1 i texten