Sök i Ratio Lex

Angående förberedande åtgärder för inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland

1943-03-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:119, Angående förberedande åtgärder för inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förberedande

åtgärder för inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland;

given Stockholms slott den 12 mars 1943.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för denna dag, vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärenden Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,

följande.

Förut i dag har Kungl. Majit på min hemställan beslutat genom proposition

(nr 118) förelägga riksdagen förslag till de lagändringar, vilka äro

erforderliga för inrättande av en hovrätt, benämnd hovrätten för Nedre

Norrland, med ett domsområde omfattande Västernorrlands och Jämtlands

län. Jag torde nu få upptaga spörsmålen örn förläggningsort och ämbetslokaler

för den nya hovrätten jämte vissa andra frågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 119.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Hovrättens förläggningsort.

Processkommissionen ansåg Sundsvall eller Härnösand såsom den lämpligaste

förläggningsorten för en hovrätt, omfattande Västernorrlands och

Jämtlands län.

Processlagberedningen, som i skrivelse den 22 december 1934 föreslog en

hovrätt för de nämnda båda länen, ansåg, att denna borde förläggas till

Sundsvall. Beredningen framhöll därvid, att visserligen torde för Ångermanlands

vidkommande Härnösand vara att föredraga, men i förhållande

till Jämtlands län hade Sundsvall ett vida fördelaktigare läge. Ej heller för

Ångermanland kunde en förläggning till Sundsvall sägas innebära större

olägenheter ur synpunkten av hovrättens lättillgänglighet.

1942 års riksdag har i sin framställning om inrättande av en hovrätt för

Nedre Norrland ansett övervägande skäl tala för hovrättens förläggande till

Sundsvall.

Över riksdagens skrivelse ha, såsom närmare framgår av det vid förut

omnämnda proposition fogade statsrådsprotokollet för den 26 februari 1943,

yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar. Därvid

ha meningarna starkt brutit sig i frågan, huruvida hovrätten borde förläggas

till Sundsvall eller Härnösand.

Invånarantalet i dessa städer var den 31 december 1941 resp. 18,836 och

12,515.

Sundsvall har förordats såsom förläggningsort av landsfogden i Gävleborgs

län, domhavandena i Medelpads västra, Jämtlands västra och Jämtlands

östra domsagor, rådhusrätten i Söderhamn samt styrelsen för Sveriges

advokatsamfund, vilka ansett domkretsen böra omfatta även Gävleborgs län

eller Hälsingland. Sundsvall har vidare föreslagits såsom säte för hovrätten

av landsfogden i Jämtlands län, domhavanden i Jämtlands norra och Ångermanlands

västra domsagor, rådhusrätterna i Sundsvall, Hudiksvall och Gävle

samt styrelserna för föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare

och Sveriges stadsfiskaler.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har uttalat, att för detta län Östersund givetvis

vore den lämpligaste platsen. Såge man till domsområdet i dess helhet,

torde Sundsvall icke kunna frånkännas visst företräde. Länsstyrelsen har därvid

framhållit, att en förläggning till Härnösand skulle för Jämtlands län,

åtminstone med nuvarande kommunikationsmöjligheter, ställa sig väsentligt

ogynnsammare, örn annan stad än Östersund skulle bliva säte för hovrätten,

förutsatte länsstyrelsen, att hovrättsting komme att anordnas inom Jämtlands

län i erforderlig omfattning.

För Härnösand ha uttalat sig länsstyrelsen, landsfogden och överlantmätaren

i Västernorrlands län, länsstyrelsen i Gävleborgs län, domhavanden i

Ångermanlands mellersta domsaga samt rådhusrätten i Härnösand.

Svea hovrätt, som ansett valet böra stå mellan Sundsvall och Härnösand,

har icke velat giva någondera staden obetingat företräde. I utlåtande den 8

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

3

februari 1935 ansåg hovrätten Härnösand i första hand böra ifrågakomma

såsom säte för en för de fyra nordligaste länen gemensam hovrätt. I utlåtande

den 25 september 1936 angående inrättande av en hovrätt för Västernorrlands

och Jämtlands län framhöll hovrätten, att de skäl, som ur skilda

synpunkter kunde anföras till förmån för Sundsvall och Härnösand, vägde

tämligen jämnt. Om möjlighet skulle hållas öppen att framdeles utvidga hovrättens

domkrets söderut, borde enligt hovrättens mening visst företräde böra

tillerkännas Sundsvall.

I sitt nu avgivna remissyttrande har hovrätten, som redogjort för sitt tidigare

ställningstagande, förklarat sig allenast vilja tillägga, att örn man

räknade med ett frikostigt tillgodoseende av behovet utav hovrättsting i

Jämtlands län, skälen för Sundsvall såsom förläggningsort i viss mån försvagades.

Det kunde då med fog ifrågasättas att bättre tillgodose befolkningen

i stora delar av Ångermanland genom att förlägga hovrätten till Härnösand.

Slutligen må anmärkas, att flera domstolsmyndigheter, särskilt i Gävleborgs

län, icke gjort något uttalande rörande den lämpligaste förläggningsorten.

I sitt förut omnämnda utlåtande den 8 februari 1935, vari Svea hovrätt

förordade Härnösand såsom förläggningsort för en hovrätt omfattande de

fyra nordligaste länen, yttrade hovrätten bl. a.:

Valet mellan Sundsvall och Härnösand erbjuder onekligen vissa svårigheter.

Sundsvall är folkrikare och en mera utpräglad centralpunkt för det ekonomiska

livet. Staden har en jämförelsevis stor rådhusrätt, och två betydande

domsagor hava där tingshus med kansli. Förutsättningarna för utbildandet av

en duglig advokatkår äro därför ock gynnsamma. Till förmån för Sundsvall

har vidare åberopats stadens goda järnvägsförbindelser med Jämtlands län.

Dess företräde härutinnan är ock obestridligt. Sedan såväl ostkustbanan som

banan Härnösand—Sollefteå numera övertagits av staten, hava dock Härnösands

förbindelser med nämnda län i vissa hänseenden något förbättrats. En

hovrätts förläggande till Norrland blir emellertid till mest påtaglig nytta för

den del av befolkningen, som är bosatt å förläggningsorten eller i dess närhet.

Från denna synpunkt har Härnösand visst företräde genom sina goda järnvägsförbindelser

med hovrättsområdets båda största befolkningscentra, Sundsvallsdistriktet

och Ådalen. Även för det övriga Ångermanland är Härnösand

att föredraga och blir det, särskilt med motorismens utveckling, alltmer även

för nordligare delar av domkretsen. Ur rättsvårdens synpunkt innefattar det

avsevärda fördelar, att staden är säte för länsstyrelsen och att dit äro förlagda

landsarkiv och lantmäterikontor. Härnösand torde även ur rekryteringssynpunkt

äga företräde framför allt därför att hovrättens ledamöter och övriga

befattningshavare med sina begränsade inkomster lättare torde finna trevnad

i ett samhälle av Härnösands typ än i en utpräglad industri- och handelsstad

som Sundsvall. Vid nu anförda förhållanden finner sig Svea hovrätt böra

—--förorda den norrländska hovrättens förläggande till Härnösand.

Länsstgrelsen i Västernorrlands län har uttalat den bestämda uppfattningen,

att Härnösand ur olika synpunkter har företräde framför Sundsvall i nu

ifrågavarande hänseende. Länsstyrelsen har därvid anfört:

Vid valet av förläggningort måste enligt sakens natur följande tvenne huvudsynpunkter

beaktas:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

1) Förläggningsorten Lör med hänsyn till arbetet och dettas ändamålsenliga

bedrivande så väljas, att kontakten med institutioner, som äro av betydelse

för hovrättens verksamhet, blir så god och bekväm som möjligt;

2) Förläggningsorten bör i största möjliga utsträckning göra rättvisa åt de

krav på geografisk och demografisk närbelägenhet, som domkretsens olika

delar ha rätt att framställa.

Hitintills lia våra hovrätter fått sin förläggning till huvudstad och residensstäder.

Att så skett är begripligt nog. Förläggningen till huvudstaden tarvar

ingen förklaring. Valet av residensstäderna som förläggningsorter har helt naturligt

betingats av önskan att till administrativa centra knyta överrätternas

verksamhet. Varje länsstyrelse representerar en verksamhet, som har beröringspunkter

med överrätternas. Det torde icke vara oberättigat att tala örn en

viss växelverkan mellan de administrativa och judiciella organen. Redan förefintligheten

av en länsstyrelse på en viss ort Ilar utpekat denna ort såsom

ändamålsenlig för kontakt med överrätterna och deras arbete. Men härtill

kommer, att residensstäderna i regel blivit naturliga centra jämväl för andra

institutioner. Det kan vara fråga om lantmäteriarkiv, landsarkiv, centralfängelse

o. s. v. Allt som allt: Det har förelegat tungt vägande skäl för valet avhuvudstad

och residensstäder som förläggningsorter för de hovrätter, som

hitintills inrättats. Det är därför naturligt, att de orter, som i första hand böra

tagas under övervägande för den nya hovrätten, äro de båda residensstäderna

i Västernorrlands och Jämtlands län, Härnösand och Östersund.

Härnösand är administrativt centrum för ett län nied över 275,000 invånare

och Östersund för ett län med nära 140,000 invånare. Redan den betydande

skillnaden i invånareantal ger något företräde åt Härnösand. Tyngre

vägande är emellertid Härnösands geografiska inplacering i en domkrets med

den omfattning, länsstyrelsen redan förordat. I valet mellan Härnösand och

Östersund finnes ej heller någon tvekan för länsstyrelsen att förorda den

förstnämnda staden. Härnösand är i kommunikationsavseende ojämförligt

bättre beläget än Östersund. Redan en flyktig blick på kartan ger vid handen,

att Härnösand på ett helt annat och avgörande sätt är ett samfärdselcentrum

inom domkretsen än vad Östersund under överskådlig tid kan bli. I valet mellan

de bägge residensstäderna finner sig därför länsstyrelsen böra ge ett bestämt

företräde åt Härnösand.

Såsom i det föregående framhållits, har emellertid tanken på en annan förläggning

än till residensstaden Härnösand bragts å bane, i det att i motiveringen

till riksdagens beslut om inrättande av en hovrätt för nedre Norrland

inpassats ett förord för Sundsvall i likhet med yrkandet i en av rådman Velander

från Sundsvall väckt motion. Det åsyftade förordet har icke på något

sätt motiverats. Utskottet har icke hänvisat till motionärens motivering och ej

heller förebragt någon egen. Förordet ifråga är så mycket märkligare, som

riksdagen lämnat frågan örn den blivande domkretsens omfattning helt och

hållet öppen. Såsom länsstyrelsen redan framhållit, torde det icke vara rimligt

att ge förord åt någon bestämd förläggningsort utan att som förordets förutsättning

angiva domkretsens omfattning. Ett förord för Sundsvall utan hänsyn

till gränserna för den nya hovrättens område är på sin plats endast under

förutsättning, att Sundsvall, huru domkretsen än kommer att avgränsas, är

den lämpligaste förläggningsorten. Då denna förutsättning uppenbarligen är

ohållbar, nödgas länsstyrelsen för sin del finna, att det berörda förordet för

Sundsvall är mindre viii grundat. Länsstyrelsen vill nämligen framhålla, att

frågan örn Sundsvalls lämplighet som förläggningort kommer i ett helt annat

läge, därest domkretsen jämte Västernorrlands och Jämtlands län omfattar

hela eller en del av Gävleborgs län. Länsstyrelsen går därför att i det följande

pröva frågan utifrån den förutsättning, som länsstyrelsen ovan förordat, nämligen

att domkretsen skall omfatta endast Västernorrlands och Jämtlands län.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

5

Vid tidigare tillfällen, då länsstyrelsen haft att yttra sig i hovrättsfrågan för

Norrland, har den hävdat uppfattningen, att åt Härnösand borde givas visst

företräde framför Sundsvall — ---. Vid det förnyade övervägande länssty
relsen

nu ägnat frågan, har den ytterligare stärkts i sin uppfattning, att företräde

bör givas Härnösand framför Sundsvall.

Till närmare utvecklande härav får länsstyrelsen anföra följande:

Ur den första av de båda huvudsynpunkter, som länsstyrelsen ovan ansett

böra beaktas vid förläggningsfrågans bedömande, anser länsstyrelsen det

vara obestridligt, att residensstaden Härnösand erbjuder ojämförligt större

företräden än Sundsvall. Den berörda huvudsynpunkten innebar nämligen,

att förläggningsorten bör med hänsyn till hovrättens arbete och dettas ändamålsenliga

bedrivande så väljas, att kontakten med institutioner, som

härvidlag äro av betydelse, blir så god och bekväm som möjligt

Länsstyrelsen har ovan redan betonat betydelsen av en viss växelverkan

mellan en länsstyrelse och en hovrätt i deras arbete, och understrukit, att

hänsynen härtill otvivelaktigt motiverat, att regeln om hovrätternas förläggning

till huvudstad och residensstäder icke frångåtts. Härnösand är dessutom

säte för stiftsstyrelsen inom just det område, som utgöres av Västernorrlands

och Jämtlands län. Den av länsstyrelsen förordade domkretsen sammanfaller

med stiftet. Den kyrkliga administrationen har sålunda i Härnösands domkapitel

sitt centrum. Därav följer naturligtvis icke, att hovrätten bör ha sin

förläggningsort, där kyrkostyrelsen för samma geografiska område har sin.

Men själva sakförhållandet förtjänar likvisst att framhävas. Det fäster uppmärksamheten

på Härnösands centrala ställning i såväl den civila soln den

kyrkliga förvaltningen. Lantmäterikontoret finnes i Härnösand. Med hänsyn

till den ingalunda oviktiga roll som jorddelningsmålen spela, torde det vara

av betydelse att lantmäterikontorets arkiv är bekvämt tillgängligt för hovrätten

i dess arbete. I Härnösand ligger vidare landsarkivet, vars lättillgänglighet

likaledes måste vara en fördel. Även förefintligheten av centralfängelset

i Härnösand erbjuder ur hovrättens synpunkt en favör. I intet av här berörda

avseenden erbjuder Sundsvall någon motsvarighet. Härtill kommer

jämväl en synpunkt, som länsstyrelsen anser förtjäna beaktande. Det kan

gärna icke vara likgiltigt, i vilken miljö den arbetande hovrättsjuristen infogas.

Erfarenheten torde bekräfta, att den personliga kontakten med dem

inom andra institutioner, vilkas intellektuella sysselsättning företer befryndade

drag, är en tillgång. Det ligger en fara i själva isoleringen. En hovrätt

är dock icke främst en formell institution. Den håres lipp av levande människor,

som ha behov och gagn av meningsutbyte med sådana kretsar, som

rekrytera länsstyrelser, domkapitel, länsarkiv o. s. v. I här berörda avseenden

torde en hovrätt i Härnösand vara inbäddad i en tjänligare miljö än i

Sundsvall. Härtill torde också kunna fogas, att Härnösand som skolstad har

en vida större mångsidighet än Sundsvall.

Länsstyrelsen vill ur den andra av de två ovan angivna huvudsynpunkterna,

nämligen att förläggningsorten bör i största möjliga utsträckning göra

rättvisa åt de krav på geografisk och demografisk närbelägenhet, som domkretsens

olika delar ha rätt att framställa, anföra följande:

Folkmängden den 1 januari 1942 utgjorde för

Västernorrlands län:

Medelpad ...............

........... 110,418

Ångermanland ...........

........... 164,901

275,319

för .Jämtlands län:

Jämtland ...............

........... 123,379

Härjedalen...............

........... 16,495

139,874

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

För Ångermanlands vidkommande är det utan vidare klart att Härnösand

är den bästa förläggningsorten.

Av Medelpad har den del, som är belägen norr om Indalsälven med en

folkmängd av 11,354 i stort sett närmare till Härnösand än till Sundsvall.

Vidare synes för Jämtlands läns vidkommande huvudsakligen endast den

del, som är belägen utefter stambanan från södra länsgränsen till Bräcke

station, hava avgjort bättre förbindelser med Sundsvall än med Härnösand.

Berörda del av Jämtlands län inskränker sig emellertid allenast till Bräcke

kommun med en folkmängd av 2,439.

Av det sålunda i stora drag gjorda överslaget, huruvida Härnösand eller

Sundsvall ur synpunkten av välbelägenhet för befolkningen skall anses hava

företräde såsom förläggningsort för den nya hovrätten, kommer länsstyrelsen

till den bestämda slutsatsen, att Härnösand för den övervägande delen av

befolkningen i de båda länen är mera eller i varje fall fullt lika välbelägen

som Sundsvall.

Emellertid synes hänsyn böra tagas även till måltätheten från de olika

delarna av det ifrågasatta nya hovrättsområdet. Därvidlag har utredning visat,

att måltätheten för Västernorrlands län är väsentligt större än för Jämtlands

län. Med hänsyn härtill synes det vara uppenbart, att även ur måltäthetssynpunkt

Härnösand bör ställas före Sundsvall. I detta sammanhang

torde med varandra böra jämföras å ena sidan Ådalens och norra Ångermanlands

omfattande industriella och hemindustriella verksamhet och å

andra sidan den industriella verksamheten i det s. k. Sundsvallsdistriktet.

Därvid torde det utan vidare vara klart att angivna verksamhet i Ådalen och

norra Ångermanland är av vida större omfattning än motsvarande verksamhet

i det s. k. Sundsvallsdistriktet. Även torde skogs- och jordbruksnäringen i

Ångermanland och den norr om Indalsälven belägna delen av Medelpad vara

vida större än i den återstående delen av sistnämnda landskap. Jämväl med

hänsyn till de egenartade drag, som de båda länen förete i fråga om industri

och näringsliv i övrigt och betydelsen av att hovrättens befattningshavare

redan genom sin vistelse vinna förtrogenhet med dessa förhållanden, synes

sålunda Härnösand äga företräde framför Sundsvall.

Vid länsstyrelsens skrivelse har fogats ett yttrande av överlantmätaren i

Västernorrlands län, vari denne framhållit, att det med hänsyn till fastighetsbildningen

vore till stor fördel örn hovrätten förlädes till Härnösand,

överlantmätaren hade från Svea hovrätt inhämtat, att till hovrätten under

tiden den 1 januari 1940—den 27 november 1942 inkommit sammanlagt 175

jorddelningsmål. Av dessa härrörde icke mindre än 96 eller icke obetydligt

mer än hälften från Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län, därav

63 från Västernorrlands och 9 från Jämtlands län. På grund av arten och

karaktären av de jorddelningsmål, som den nya hovrätten finge att bedöma,

måste det enligt överlantmätarens mening vara av stor vikt, att hovrätten

och dess föredragande i jorddelningsmål kunde i alla mål som anginge det

län, från vilket de flesta jorddelningsmålen komme, lia lätt tillgång till lantmäterikontorets

arkiv.

Uttalandena i remissvaren till förmån för Sundsvall äro tämligen kortfattade.

I allmänhet har framhållits, att Sundsvall ur kommunikationssynpunkt

vore lämpligare än Härnösand såsom förläggningsort för hovrätten.

Rådhusrätten i Sundsvall har sålunda yttrat, att hovrätten, örn den förlädes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

7

till Sundsvall, skulle bliva lättast tillgänglig för det övervägande antalet av

den rättssökande allmänheten.

Ämbetslokaler för hovrätten.

Stadsfullmäktige i Härnösand ha enligt protokoll den 11 februari 1941 beslutat

upplåta fri mark i den s. k. Flickskoleparken för en hovrättsbyggnad

samt anslå ett belopp av 200,000 kronor till byggnadens uppförande. Erbjudandet

skulle gälla tills vidare under fem år.

Stadsfullmäktiges i Sundsvall hovrättskommitté har i skrivelse den 22

februari 1943 till chefen för justitiedepartementet meddelat, att Sundsvalls

stad, under förutsättning att den nya hovrätten förlädes dit, vore villig att bidraga

till lösningen av den nya hovrättens iokalfråga genom att upplåta fri

tomt för en hovrättsbyggnad ävensom överlämna ett belopp av 200,000 kronor

såsom bidrag till byggnadskostnaderna. Därest Sundsvall bleve förläggningsort,

vore kommittén beredd att närmare diskutera frågan örn val av

tomt för den blivande hovrätten. Enligt utdrag av stadsfullmäktiges protokoll

för den 19 februari 1943 ha stadsfullmäktige uppdragit åt hovrattskommittén

att i förevarande angelägenhet tills vidare med för staden bindande

verkan handla å dess vägnar.

Under hand har genom byggnadsstyrelsens utredningsbyrå inhämtats, att

någon redan befintlig byggnad i Härnösand eller Sundsvall, lämpad att inrymma

ämbetslokaler för den nya hovrätten, icke står till förfogande.

I flera av de nu avgivna remissyttrandena har framhållits behovet av hovrättsting

i Jämtland, därest den nya hovrätten finge sitt säte utom länet. Enligt

vad domhavanden i Jämtlands norra domsaga upplyst torde lämpliga lokaler

för hovrättsting kunna ställas till förfogande i tingshuset i Östersund.

Departementschefen.

Såsom förläggningsort för den nya hovrätten finner jag allenast någon av

städerna Sundsvall och Härnösand böra ifrågakomma. För båda alternativen

ha såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen goda skäl anförts. För

att komplettera utredningen i ärendet har jag i skrivelser den 28 januari

1943 till ordförandena i stadsfullmäktige i Sundsvall och Härnösand anhållit

örn besked i vilken omfattning städerna vore villiga alt bidraga till lösningen

av hovrättens lokalfråga. I anledning härav ha till departementet inkommit

de erbjudanden från städerna för vilka i det föregående redogjorts.

Då det gäller alt taga ställning till frågan vilken av dessa städer som kan

anses lämpligast i förevarande hänseende, bör framförallt beaktas önskvärdheten,

att hovrätten förlägges till den stad, där den kan beräknas bliva lättast

tillgänglig för större delen av den rättssökande allmänheten. Att hovrättsstaden

äger goda förbindelser med olika delar av domkretsen är av

betydelse redan med nuvarande processordning och blir uppenbarligen av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

än större vikt efter införandet av ett muntligt överrättsförfarande enligt den

nya rättegångsbalkens regler. Från denna utgångspunkt har jag i likhet med

riksdagen, processlagberedningen och flertalet av de myndigheter och sammanslutningar,

som yttrat sig i ärendet, ansett mig böra förorda, att hovrätten

förlägges till Sundsvall.

Den nya hovrätten synes till en början böra organiseras på en division.

I samband härmed bör en division i Svea hovrätt indragas. Vid processreformens

genomförande blir det nödvändigt att utbygga den nya hovrätten till att

omfatta två avdelningar. De årliga kostnaderna för hovrätten för Nedre Norrland

kunna förväntas bliva i huvudsak desamma som för hovrätten för

Övre Norrland.

Med fastställande av de närmare detaljerna i fråga om den nya hovrättens

organisation synes kunna anstå till den riksdag, då stat för hovrätten bör

antagas.

Då några för hovrätten lämpliga lokaler i Sundsvall icke stå till förfogande,

måste en hovrättsbyggnad uppföras. Därvid synes det av Sundsvalls stad

gjorda erbjudandet om en tomt för ifrågavarande byggnadsföretag ävensom

visst bidrag till byggnadskostnaderna böra antagas, under förutsättning såvitt

angår tomten att denna till storlek och läge befinnes tillfredsställande.

Förhandlingar härom böra upptagas med representanter för staden.

För nästa budgetår ifrågasättes icke något anslag för inrättandet av hovrätten

för Nedre Norrland. Då hovrätten emellertid synes böra träda i verksamhet

så fort ske kan, är det av vikt att förberedande åtgärder för hovrättens

inrättande snarast möjligt vidtagas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att medgiva Kungl. Majit att vidtaga erforderliga förberedande

åtgärder för inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland

i Sundsvall.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4S0S27

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts ■proposition angående förberedande åtgärder för inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland. a1 i texten
  2. S1LU 1943:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förberedande åtgärder för inrättande av en hovrätt för Nedre Norrland. s. 14 i texten