Sök i Ratio Lex

Angående upplysningsverksamhet rörande forskningsoch försöksarbetet på jordbrukets område

1943-03-05 · 42 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 42 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:120, Angående upplysningsverksamhet rörande forskningsoch försöksarbetet på jordbrukets område

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående upplysningsverksamhet

rörande forsknings- och försöksarbetet på

jordbrukets område; given Stockholms slott den 5 mars

1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1943.

N ärvarande:

Statsministern HANSSON, statsråden PEHRSSON-BRAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,

Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet

Pehrsson-Bramstorp.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 128) har Kungl. Majit på min

hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition till

Upplysningsverksamhet rörande forsknings- och försöksarbetet på jordbrukets

område för budgetåret 1943/44 beräkna ett anslag av 38 000 kronor.

Jag torde nu ånyo få anmäla denna fråga.

Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande tillkallade jag den 30 juni 1939

länsassessorn S. E. Rolander alt verkställa utredning i fråga om en mera

ändamålsenlig upplysningsverksamhet rörande resultaten av den statliga

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 samt. Nr 120.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

och statsunderstödda forsknings-, försöks- och provningsverksamheten

på jordbrukets och trädgårdsskötselns områden. Den 13 november samma

år förordnades direktören E. Bjelle, lantbruksskoleföreståndaren Å. Hovgård,

professorn G. Sundelin samt redaktören S. Wetterberg att såsom

sakkunniga med utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet.

Sedan länsassessor Rolander, som på grund av en längre tids sjukdom

varit förhindrad att bedriva utredningen, anhållit att bliva befriad från

sitt uppdrag, förordnade jag den 29 oktober 1941 byråchefen A. P. Arnegren

att fullfölja utredningen.

Med skrivelse den 17 september 1942 har utredningsmannen jämte de

sakkunniga avgivit betänkande med förslag angående ordnandet av upplysningsverksamheten

rörande resultaten av den statliga och statsunderstödda

forsknings-, försöks- och provningsverksamheten på lantbrukets

och trädgårdsskötselns område.

över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,

samtliga hushållningssällskap i riket, lantbrukshögskolan, dess

lärarråd, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, statens växtskyddsanstalt,

statens maskin- och redskapsprovningsanstalter, statens

centrala frökontrollanstalt, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, lantbruksakademien,

Sveriges utsädesförening, svenska vall- och mosskulturföreningen,

jordbrukstekniska föreningen, Weibullsholms växtförädlingsanstalt,

Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges

agronom- och lantbrukslärareförbund, svenska lantbrukstjänstemannaföreningen,

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges konditionerande

trädgårdsmästares förbund, föreningen lantbruks- och skogsbruksfilm,

aktiebolaget radiotjänst, svenska tidningsutgivareföreningen,

Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund samt statens informationsstyrelse.

Innan jag närmare ingår på förslaget och de däröver avgivna yttrandena,

torde jag få lämna en översikt över de statliga och statsunderstödda

forsknings-, försöks- och provningsanstalternas organisation samt deras

publikationer.

De statliga och statsunderstödda forsknings-, försöks- och provningsanstalternas

organisationer och publikationer.

Forsknings-, försöks- och provningsverksamhet på lantbrukets och trädgårdsskötselns

områden bedrives för närvarande av följande anstalter och

institutioner:

lantbrukshögskolan med jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna

samt de statliga försöksgårdama,

de till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anslutna institutionerna

statens mejeriförsök och statens trädgårdsförsök samt trädgårdsekonomiska

byrån,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

3

statens växtskyddsanstalt,

svenska vall- och mosskulturföreningen,

Sveriges utsädesförening,

Weibullsholms växtförädlingsanstalt,

jordbrukstekniska föreningen,

institutet för liusdjursförädling,1)

statens maskin- och redskapsprovningsanstalter,

statens centrala frökontrollanstalt,

statens lantbrukskemiska kontrollanstalt.

Härtill komma fem lokala frökontrollanstalter och fem lokala kemiska

kontrollstationer. Vidare bör nämnas, att landets samtliga hushållningssällskap

bedriva s. k. lokal försöksverksamhet. I vissa län ha särskilda

organ för denna verksamhet, kallade försöksringar, organiserats. Den

lokala försöksverksamheten bedrives i samarbete med jordbruksförsöksanstalten

och stödes av staten genom särskilda anslag. Vissa försök och

undersökningar utföras av enskilda företag och sammanslutningar. Sålunda

bedriver svenska sockerfabriksaktiebolaget en omfattande förädlings-

och försöksverksamhet med sockerbetor.

Det kan i detta sammanhang även omnämnas, att en särskild institution

för förädling av fruktträd för närvarande organiseras vid Balsgård

i Kristianstads län.

För lantbruket och dess binäringar betydelsefull forskning utföres även

vid följande institutioner, nämligen veterinärhögskolan, statens veterinärbakteriologiska

anstalt, skogsförsöksanstalten, undersöknings- och försöksanstalten

för sötvattensfisket, Sveriges geologiska undersökning och

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

För publicering av de vid lantbrukshögskolans institutioner, försöksanstalter

och försöksgårdar erhållna forsknings- och försöksresultaten förfogar

högskolan över tre organ, nämligen Lantbrukshögskolans annaler,

Meddelanden från högskolans försöksanstalter och Meddelanden från baljväxtlaboratoriet.

Lantbrukshögskolans annaler avse att utgöra organ för framläggandet

av de forskningsresultat på lantbruksvetenskapens olika områden, som

vunnits vid högskolans institutioner eller vid vilka dessa medverkat.

De i annalerna offentliggjorda arbetena publiceras antingen på svenska

eller på någotdera av engelska, tyska och franska språken. I förra fallet

åtföljas de av en sammanfattning på något av de främmande språken, i

senare fallet av en på svenska avfattad sammanfattning.

Lantbrukshögskolans annaler utkomma i tvångsfri följd med volymer

örn 15—20 ark. Under åren 1933—1940 ha 8 volymer utkommit, omfattande

sammanlagt 88 avhandlingar. Upplagan uppgår till cirka 800 exemp
-

'') Icke statsunderstödd, drives med enskilda medel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

lar, av vilka högskolans bibliotek disponerar 300 exemplar för sitt publikationsbyte

med utländska institutioner. Inom Sverige utgå annalerna

till 183 institutioner (centrala verk och myndigheter, universitet och högskolor,

forsknings- och försöksinstitutioner, hushållningssällskap, lantbruks-

och lantmannaskolor m. fl.), 143 inom sagda institutioner verksamma

tjänstemän samt 59 enskilda personer, vilka anmält sig som abonnenter

på publikationen. Priset vid försäljning till enskilda har växlat

mellan 12 och 20 kronor per volym.

Meddelandena från lantbrukshögskolans försöksanstalter innehålla försöksberättelser

från jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna samt försöksgårdarna.

Meddelandena äro skrivna på svenska och som regel försedda

med en på engelska eller tyska avfattad sammanfattning. De utgivas

såsom i tvångsfri följd utkommande häften. Upplagans storlek växlar

mellan 1 500 och 2 000 exemplar. De distribueras till centrala ämbetsverk

och myndigheter, universitet, högskolor och offentliga bibliotek, forsknings-

och försöksinstitutioner och vid dessa verksamma personer, hushållningssällskap,

konsulenter och vandringsrättare, lantbruks- och lantmannaskolor

och vid dessa verksamma lärare, ett 60-tal tidningar och tidskrifter

samt ett antal enskilda personer, av vilka de flesta låtit anteckna sig såsom

ständiga abonnenter. I de flesta fall erhålla dessa meddelandena gratis.

Härutöver disponeras cirka 500 exemplar för försöksanstalternas och lantbrukshögskolans

publikationsutbyte med utländska institutioner.

Under åren 1939—1941 ha från försöksanstalterna utgivits 12 meddelanden,

6 från vardera anstalten.

Meddelandena från lantbrukshögskolans baljväxtlaboratorium tryckas

i ungefär samma upplagor som försöksanstalternas och disponeras enligt

i stort sett samma grunder.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut utgiver en årsskrift, i

vilken samtliga under året från statens mejeriförsök, statens trädgårdsförsök

och trädgårdsekonomiska byrån utgivna meddelanden sammanföras.

Årsskriften tryckes i en upplaga av 300 exemplar, vilken helt disponeras

av institutets bibliotek för utbyte med in- och utländska institutioner.

Meddelanden från de båda försöksinstitutionerna utgivas dessutom

separat. Sålunda ha Meddelanden från statens mejeriförsök hittills

tryckts i en upplaga av 700 exemplar. Denna upplaga har emellertid

visat sig vara för liten och kommer därför att ökas till 1 200 exemplar.

Meddelanden utsändas till centrala ämbetsverk, försöksanstalter och offentliga

bibliotek, mejerier och mejeriskolor, tjänstemän vid svenska mejeriernas

riksförening, svenska smörprovningarna och lantbrukshögskolan,

vissa tidningar och tidskrifter, firmor samt, i mindre omfattning,

enskilda personer. Meddelanden från statens trädgårdsförsöks fruktavdelning

ha en upplaga om 600—700 exemplar och köksväxtavdelningens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

5

meddelanden en upplaga om 2 000 exemplar. De utsändas till försöksinstitutioner,

bibliotek och försöksmän i Sverige och utlandet, trädgårdsskolor,

trädgårdskonsulenter och länsträdgårdsmästare, trädgårdstidningar

samt, efter särskild rekvisition, till intresserade enskilda personer.

Köksväxtavdelningens meddelanden ha dessutom utsänts till de medlemmar

av Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, som specialiserat sig på

köksväxtodling, och till samtliga lantmannaskolor och lanthushållsskolor.

Statens växtskyddsanstalt utgiver tre publikationer, nämligen Meddelanden,

Flygblad och Växtskyddsnotiser. Meddelandena och Växtskyddsnotiserna

utgå i upplagor örn 3 000 exemplar. Flygbladens upplagor lia växlat

mellan 5 000 och 35 000 exemplar.

Växtskyddsanstaltens meddelanden innehålla monografier över vid anstalten

utförda undersökningar. De äro som regel avfattade på svenska

och försedda med en sammanfattning på engelska eller tyska. Flygbladen

utgöras av kortfattade, populärt hållna uppsatser rörande växtsjukdomar

och skadedjur samt anvisningar om lämpliga förebyggande eller bekämpande

åtgärder. Växtskyddsnotiser är, till skillnad från meddelandena och

flygbladen, en regelbundet utkommande publikation, som för närvarande

utgives med 6 häften örn året. De avse att med kortare artiklar och notiser

i olika växtskyddsfrågor väcka intresse för och stimulera till ett mera

effektivt växtskydd. De tre publikationerna utdelas gratis till institutioner,

bibliotek, lantbruks- och trädgårdsskolor, hushållningssällskap, konsulenter,

lärare och försöksmän m. fl. Flygbladen utdelas gratis även till

enskilda personer; i de fall det gällt spridning av flygblad med mycket

stora upplagor har distributionen i huvudsak ombesörjts av hushållningssällskapen.

Svenska vall- och mosskulturföreningen utgiver dels en serie meddelanden,

dels en med 4 häften om året utkommande tidskrift. Meddelandena

innehålla monografier över vid föreningen utförda försök och undersökningar.

I tidskriften inflyta populärt hållna referat av meddelandena,

kortare artiklar och notiser rörande inom föreningens verksamhetsområde

liggande frågor, verksamhetsberättelser och andra föreningsmeddelanden

m. m. Upplagans storlek är för meddelandena 1 100 exemplar och

för tidskriften 2 500 exemplar.

Sveriges utsädesförening utgiver en med 6 häften om året utkommande

tidskrift. Bland tidskriftens innehåll märkas redogörelser för nya, vid

föreningen uppdragna sorter och stammar, översikter över förädlingsarbetet

med ett visst växtslag eller vid någon av föreningens filialer, redogörelser

för speciella undersökningar av huvudsakligen praktiskt intresse,

föreningsmeddelanden, referat och notiser. Tidskriften utsändes till föreningens

medlemmar och dessutom till institutioner, bibliotek, hushållningssällskap

och skolor. Upplagan utgör 1 200 exemplar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

Resultaten från den vetenskapliga forskning på ärftlighetslärans område,

som i stor utsträckning bedrives vid föreningen, publiceras som regel icke

i tidskriften utan i vetenskapliga facktidskrifter, i första hand i den av

Mendelska sällskapet i Lund utgivna, internationellt kända tidskriften

»Hereditas».

Redogörelser för nya sorter och stammar, deras egenskaper, användningsområden

och resultaten av med dem utförda jämförande försök lämnas

förutom i tidskriften även i allmänna svenska utsädesaktiebolagets i

stora upplagor utgående kataloger.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt saknar eget organ för publicering

av vid anstalten vunna resultat. Dessa offentliggöras därför i in- och utländska

facktidskrifter. Beskrivningar av nya sorter och stammar av lantbruks-

och trädgårdsväxter, som uppdragits vid anstalten, inflyta i firma

W. Weibulls årsbok.

Jordbrukstekniska föreningens arbetsresultat publiceras i föreningens

meddelanden. Dessutom tagas särtryck av samtliga de arbeten, som föreningens

tjänstemän publicera i olika facktidskrifter. Såväl meddelandena

som särtrycken utsändas till föreningens medlemmar samt till institutioner,

bibliotek, hushållningssällskap och skolor. Allmänheten kan efter

rekvisition erhålla meddelandena till självkostnadspris.

Institutets för husdjursförädling meddelanden utgöras huvudsakligen av

särtryck av avhandlingar, som tidigare influtit i skilda facktidskrifter.

Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter redovisa resultaten av

vid anstalterna utförda provningar i Meddelanden från statens maskinprovningar.

Grundupplagorna uppgå för meddelandena från anstalternas

lantbruksavdelning till 8 000 exemplar och för meddelandena från mejeriavdelningen

till 600 exemplar.

Resultaten av den lokala försöksverksamheten framläggas av hushållningssällskapen

i dessas verksamhetsberättelser. Vidare utgiver centralstyrelsen

för försöksringarna i Malmöhus län en serie meddelanden, omfattande

sammanställningar av inom ringarna utförda försök. Slutligen

må nämnas, att svenska sockerfabriksaktiebolaget framlägger resultaten

från av bolaget utförda försök och undersökningar i en serie Odlaremeddelanden,

som utsändas till samtliga landets sockerbetsodlare.

Utredningens förslag.

Utredningens förslag innebär i huvudsak följande.

För att få till stånd en effektiv upplysningsverksamhet rörande de resultat,

till vilka forsknings-, försöks- och provningsverksamheten på lantbruks-

och trädgårdsskötselns område kommit, har utredningen ansett,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 120.

att ett bättre samarbete bör komma till stånd mellan de olika forsknings-,

försöks- och provningsanstalterna samt fack- och dagspressen.

I syfte att giva detta samarbete erforderlig stadga har utredningen föreslagit

inrättande av ett särskilt organ, förslagsvis benämnt försöksverksamhetens

upplysningsnämnd. Enligt förslaget skall nämnden utgöras av

en ordförande och fem ledamöter, vilka samtliga utses av Kungl. Maj:t.

Nämndens uppgift skall vara, dels att från anstalterna införskaffa korta

populärt hållna sammanfattningar av samtliga från anstalterna publicerade

avhandlingar och försöksberättelser, dels uppmuntra vid anstalterna

verksamma försöksmän att för nämndens räkning utarbeta populära

artiklar, i vilka försöksverksamhetens senaste rön behandlas. Sammanfattningarna

skall nämnden själv publicera i en bilaga till någon jordbrukstidskrift

med stor spridning. Härvid har utredningen närmast tänkt

sig Jordbrukarnas Föreningsblad såsom ett lämpligt organ. Dessa sammanfattningar

skola vidare bearbetas för att ingå i en av nämnden redigerad

årligen utkommande årsbok från forsknings-, försöks- och provningsverksamheten.

De för nämndens räkning skrivna artiklarna skola av nämnden

ställas till fack- och dagspressens förfogande.

Kostnaderna för nämndens verksamhet skola täckas med bidrag av

statsmedel. Utredningen har dock förutsatt, att de tidningar, som införa av

nämnden tillhandahållna artiklar, skola erlägga en viss avgift till nämnden.

Denna avgift har utredningen beräknat så, att härifrån inflytande

medel skola vara tillräckliga för att täcka nämndens utlägg till arvoden åt

författarna.

Nämnden bör enligt utredningens mening organiseras snarast möjligt.

Därest förslag härom förelägges 1943 års riksdag, kan detta ske under

hösten 1943. Verksamheten skulle då kunna börja den 1 januari 1944.

Utredningen har beräknat det för budgetåret 1943/44 erforderliga anslaget

till 38 750 kronor. Av detta belopp äro för avlöningar och omkostnader

avsedda 28 750 kronor och för anskaffning av möbler och inventarier 10 000

kronor. De årliga kostnaderna för nämndens verksamhet därefter har utredningen

uppskattat till 37 000 kronor.

Utredningen föreslår vidare, att radion i ökad omfattning tages i anspråk

för ifrågavarande upplysningsverksamhet. Mera tid bör därvid ägnas

åt föredrag i lantbruks- och trädgårdsfrågor. Försöksanstalterna och

deras verksamhet böra dessutom ägnas större uppmärksamhet, lämpligen i

lorm av direktutsändningar eller bandupptagningar från mesa betydande

möten samt genom reportage från anstalterna. Vid utformandet av dessa

programpunkter bör försöksverksamhetens upplysningsnämnd beredas tillfälle

att medverka.

Utredningen har även framhållit den betydelse, som filmen har för en

rationellt bedriven upplysningsverksamhet. I första hand har utredningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

ansett att hushållningssällskapen och lantbruksundervisningsanstalterna

kunna nå bättre resultat genom att i ökad omfattning använda sig av god

film. Framställning av förstklassig, vederhäftig upplysningsfilm har utredningen

därför ansett värd ett kraftigt stöd från det allmännas sida.

Utredningen har rörande behovet av och riktlinjerna för den

ifrågasatta upplysningsverksamheten anfört bland annat följande.

Redan i tidigare utredningar har understrukits, att den statliga och statsunderstödda

forsknings-, försöks- och provningsverksamheten på lantbruket8

och trädgårdsodlingens områden äger berättigande endast under den

förutsättningen, att resultaten från sagda verksamhet snabbt och effektivt

bringas till vederbörande yrkesmäns kännedom. Det synes även naturligt,

att det i första hand bör åligga vederbörande anstalter tillse, att så verkligen

sker genom att anstalterna ställa sig i spetsen för en på detta mål

inriktad upplysningsverksamhet.

Såsom förhallandena nu gestalta sig, bedriva de olika försöksanstalterna

endast i relativt ringa omfattning en direkt till allmänheten riktad

upplysningsverksamhet. Man får möjligen göra undantag för statens växtskyddsanstalt,

som genom sin upplysnings- och kontrollavdelning bedriver

en huvudsakligen skriftlig konsulterande verksamhet i växtskyddsfrågor,

samt svenska vall- och mosskulturföreningen, som genom sina

konsulenter och kulturingenjörer upprätthåller direkt kontakt med allmänheten.

I övrigt är försöksanstalternas upplysningsverksamhet i huvudsak

inriktad på att förse hushållningssällskapen, lantbrukets yrkesskolor

och andra för undervisning och upplysning bland landsbygdens befolkning

verksamma organ med material för denna deras verksamhet,

Detta är givetvis en mycket viktig uppgift, som även för framtiden måste

betraktas som huvuduppgiften för den av försöksanstalterna bedrivna upplysningsverksamheten.

Det synes emellertid utredningen ofrånkomligt, att

denna verksamhet på lämpligt sätt utbygges med en direkt till allmänheten

riktad upplysningsverksamhet, varvid anstalterna själva få ansvara

för försöksresultatens popularisering. En sådan verksamhet skulle skapa

en betydligt bättre kontakt mellan jordbruksforskningen och det praktiska

jordbruket än den nu rådande.

Det är ej utredningens mening, att denna gren av försöksanstalternas

upplysningsverksamhet skall givas en sådan omfattning, att den helt eller

delvis skulle kunna ersätta den direkta upplysningsverksamheten, som nu

bedrives av andra organ. Tvärtom anser utredningen, att upplysning om

försöksverksamhetens resultat även i fortsättningen måste komma allmänheten

till del genom förmedling av hushållningssällskap, skolor och andra

lokalt verksamma organ. Försöksanstalternas verksamhet bör därför givas

en sådan utformning, att den på ett verksamt sätt kompletterar den av

andra organ bedrivna upplysningsverksamheten. Sin största betydelse _

förutom att skapa en närmare kontakt mellan forsknings- och försöksanstalterna

och det praktiska jordbruket och trädgårdsodlingen — skulle

den få genom att snabbt föra kännedom om nya viktiga resultat ut till

största möjliga antal jordbrukare och trädgårdsodlare. Den mest vägande

anmärkning, som kan riktas mot nu rådande ordning, är att en avsevärd

tid ofta hinner förflyta fran det försöksresultaten publiceras i försöksanstalternas

meddelanden till dess samma resultat och deras praktiska

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

9

konsekvenser bliva allmänt kända bland och utnyttjade av jordbrukarna

och trädgårdsodlarna.

Jordbruksstatistiken för de senaste 50 åren visar tydligt, att svenskt jordbruk

och trädgårdsodling under denna tidrymd gjort mycket betydande

framsteg. Det är ställt utom allt tvivel, att forsknings-, försöks- och provningsverksamheten

i förening med den upplysning örn sagda verksamhets

resultat, som bedrivits av olika organ, i hög grad bidragit till denna

glädjande utveckling. Förädlade sorter och stammar av olika kulturväxter

nå en ständigt ökad spridning, förbrukningen av handelsgödselmedel har

nått en omfattning, som knappast kunde förutses för ett 30-tal år sedan,

på det tekniska området kunna betydande framsteg noteras m. m., allt med

resultat att hektarskördarna av våra kulturväxter visa en oavbruten stegring,

likaså resultaten av husdjursskötsel. Utvecklingen kan dock drivas

ännu längre. En intensifierad upplysningsverksamhet är därför väl motiverad.

Denna verksamhet bör ordnas på ett sådant sätt, att den når ut till

vidare kretsar än de, som kunna nås av hushållningssällskapen och skolorna.

För en verksamhet av denna omfattning torde det bliva nödvändigt

att helt använda sig av det tryckta ordet samt av radion. Filmen torde

även med fördel kunna utnyttjas.

Rekvisition av biträde från konsulents eller vandringsrättares sida förutsätter

ett på intresse för driftens rationalisering grundat initiativ från vederbörande

lantbrukare; det är emellertid i första hand för dessa frågor

mindre intresserade, till vilka denna upplysningsverksamhet skall vända sig.

Det vore givetvis tänkbart, att hushållningssällskapen utvidgade sin upplysningsverksamhet

genom att i ökad omfattning använda sig av det tryckta

ordet. Detta system tillämpas redan av en del norrländska hushållningssällskap,

vilka tillsammans med skogsvårdsstyrelserna i vederbörande län utgiva

populärt hållna tidskrifter i jordbruks- och skogsfrågor, som spridas

i stora upplagor. Ett allmänt utnyttjande av detta system skulle bland annat

medföra, att upplysningsarbetet finge den lokala anpassning, som ur flera

synpunkter är önskvärd. Att utredningen, efter att ha övervägt frågan,

icke ansett sig böra framkomma med förslag i denna riktning, beror därpå,

att utredningen funnit det principiellt riktigast, att den försöksman, som

varit ledare för en undersökning och utarbetat berättelsen över dess resultat,

även bör ombesörja populariseringen av resultatet. Det kan möta svårigheter

för konsulenterna att enbart på basis av de från försöksanstalterna

erhållna meddelandena utarbeta en populärt hållen sammanfattning av dessa

meddelandens innehåll. Vidare har utredningen funnit, att en decentraliserad

verksamhet skulle komma att draga betydligt större kostnader än en

centralt ledd upplysningsverksamhet skulle göra. Utredningen kommer

därför att föreslå, att ett centralt organ inrättas, som skall lia till uppgift

att direkt till allmänheten förmedla upplysningar rörande forsknings-, försöks-

och provningsverksamhetens resultat.

Utredningen bär härefter till diskussion upptagit dels den verksamhet,

som av forsknings-, försöks- och provningsanstalterna bedrives med huvudsakligt

syfte att framlägga sina resultat för hushållningssällskap, undervisningsanstalter

och andra för upplysningsverksamhet bland landsbygdens

befolkning arbetande organ, dels ock verksamhet, som direkt riktar sig lill

allmänheten. Beträffande förstnämnda fråga har utredningen — under hän
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

visning till sitt uppdrag — förklarat, att utredningen icke ansett sig ha

anledning att framlägga förslag till en omläggning av sättet för publicering

av från forsknings- och försöksanstalter utkommande avhandlingar och

försöksberättelser, utan dessa borde i framtiden publiceras enligt hittills

gällande grunder. De åtgärder, som kunde anses i detta hänseende påkallade,

har utredningen ansett vara dels att ökade anslag för publikationernas tryckning

i mån av behov ställdes till försöksanstalternas förfogande, så att dessa

ej försenades på grund av att medel för tryckningen saknades, dels att försöksanstalternas

styrelser och föreståndare ålades tillse, att arbetet vid anstalterna

planlades på ett sådant sätt, att försöksberättelser kunde utarbetas och publiceras

så snart vederbörande undersökningar vore slutförda, dels ock att vederbörande

försöksmän i görligaste mån sökte nedbringa tryckningskostnaderna

genom en mera koncentrerad framställning och uteslutning av mera

omfattande tabellmaterial.

Utredningen har vidare såsom ett andra led i forsknings- och försöksanstalternas

indirekta upplysningsverksamhet förordat anordnande av möten

och kurser. Ledningen av denna verksamhet borde handhavas av lantbruksstyrelsen,

som hade att begära för ändamålet erforderliga medel.

I detta sammanhang har utredningen även undersökt möjligheten att anknyta

ett centralt gemensamt organ för forsknings-, försöks- och provningsanstalternas

upplysningsverksamhet till någon redan bestående institution.

Inom utredningen har härvid framförts förslag om inrättande av en särskild

institution för upplysningsverksamhet vid lantbrukshögskolan. I anslutning

härtill har i betänkandet framhållits följande.

Örn man i likhet med utredningen förutsätter, att försöksresultatens popularisering

till stor del skall äga rum genom pressens förmedling, ordnas samarbetet

mellan försöksverksamheten och pressen bäst genom ett för försöksanstalterna

gemensamt upplysningsorgan. Det är för pressen ett önskemål

att ständigt ha tillgång till aktuella sakliga artiklar och notiser, som så allsidigt

som möjligt belysa olika grenar av lantbruket och trädgårdsskötseln.

Detta önskemål kan knappast uppfyllas, såvida icke de olika anstalternas

upplysningsverksamhet på lämpligt sätt koordineras.

Försöksanstalternas upplysningsverksamhet måste för att uppnå bästa möjliga

resultat i sin ledning ha personer med ingående kännedom om modern

journalistik och propaganda. Det skulle kanske icke möta några svårigheter

för en lantbrukshögskolans institution för upplysningsverksamhet att till sig

knyta en tjänsteman med dessa kvalifikationer. För övriga försöksanstalter,

vilka även måste lia en liknande tjänsteman, och där upplysningsverksamheten

knappast kan beräknas bliva av sådan omfattning, att en tjänsteman

måste ägna hela sin arbetstid däråt, blir det däremot svårare att finna för

uppdraget lämpliga personer. Dessa svårigheter bortfalla helt, örn ett för försöksanstalterna

gemensamt organ för upplysningsverksamhet inrättas.

Inom utredningen har även diskuterats ett förslag som går ut på att lägga

upplysningsverksamheten under lantbruksstyrelsens ledning. Förslag härom

lia framförts i några till utredningen överlämnade skrivelser. Ej heller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

11

denna lösning har emellertid utredningen ansett sig kunna förorda. Enligt utredningens

mening måste det organ, utredningen tänkt sig, lia möjlighet att

arbeta under friare former än de, som gällde för de centrala ämbetsverken.

Härtill komrne en omständighet, som talade mot en anslutning till lantbruksstyrelsen

eller till lantbrukshögskolan, nämligen att de inom upplysningsverksamheten

verksamma tjänstemännen enligt utredningens mening ej

borde erhålla ställning såsom ordinarie statstjänstemän utan anställas under

för enskild tjänst gängse former.

Utredningen har rörande organisationen av den av utredningen

föreslagna försöksverksamhetens upplysningsnämnd

anfört följande.

Upplysningsnämnden hör utgöra ett fristående organ, närmast underställt

lantbruksstyrelsen. De med nämndens verksamhet förenade kostnaderna böra

helt täckas med bidrag av statsmedel. Dessa statsbidrag böra ställas till lantbruksstyrelsens

förfogande att efter rekvisition utbetalas till nämnden. Nämnden

skall årligen till lantbruksstyrelsen ingiva berättelse över sin verksamhet.

I nämnden böra forsknings-, försöks- och provningsanstalterna, det praktiska

lantbruket, trädgårdsodlingen och pressen vara representerade.

Beträffande nämndens sammansättning har utredningen övervägt tvenne

alternativ. Enligt alternativ I skulle Kungl Majit utse nämndens ordförande,

forsknings-, försöks- och provningsanstalterna skulle utse vardera en ledamot,

det praktiska jordbrukets och trädgårdsodlingens representanter skulle utses

av respektive yrkesgruppers facksammanslutningar och fack- och dagspressen

skulle genom sina sammanslutningar utse sina representanter. Enligt

alternativ II skulle nämnden bestå av endast en ordförande och fem ledamöter,

samtliga utsedda av Kungl. Majit.

En nämnd, sammansatt enligt alternativ I, skulle komma att bestå av ett

20-tal ledamöter. Kostnaderna för nämndens sammanträden skulle stiga till

avsevärda belopp, varför antalet sammanträden måste begränsas till ett eller

två årligen. Översynen över det löpande arbetet finge därför anförtros åt ett

inom nämnden utsett arbetsutskott. Utredningen är ej övertygad om, att den

samlade nämndens arbetsuppgifter under dessa förhållanden skulle bliva av

den art och omfattning, att de motsvara de med nämndens sammanträden

förenade kostnaderna. Man måste under alla förhållanden förutsätta, att

arbetsutskottet inleder ett mycket intimt samarbete med samtliga av upplysningsverksamheten

berörda parter. Deras mening kan därvid alltid inhämtas

innan avgörande träffas i viktigare frågor även om de ej äro representerade

i nämnden. Av denna anledning förordar utredningen att försöksverksamhetens

upplysningsnämnd får den enligt alternativ II föreslagna

sammansättningen.

Försöksverksamhetens upplysningsnämnd skall sålunda bestå av sex ledamöter,

samtliga utsedda av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år. En av ledamöterna

förordnas därvid att vara nämndens ordförande, övriga ledamöter

utses så, alt av dem två företräda den statliga och statsunderstödda forsknings-,

försöks- och provningsverksamheten, en det praktiska jordbruket, en

trädgårdsodlingen oell en pressen. För var och en av ledamöterna utses en

personlig suppleant. Nämndens ledamöter böra åtnjuta dagarvode och annan

ersättning enligt samma grunder, som gälla eller kunna varda bestämda för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.

ledamöter av kommitté. Då nämndens ordförande måste beräknas få ägna en

betydande tid åt skötseln av nämndens angelägenheter, anser utredningen,

att denne dessutom bör åtnjuta ett fast årligt arvode, förslagsvis utgående

med 1 000 kronor.

Antalet hos nämnden anställda tjänstemän anser utredningen åtminstone

tills vidare och intill dess erfarenhet vunnits om omfattningen av nämndens

arbetsuppgifter kunna begränsas till två, en sekreterare och ett kontorsbiträde.

Resultatet av nämndens verksamhet kommer i hög grad att bliva beroende

av valet av sekreterare. Denne bör vara väl förtrogen med svenskt

lantbruk och trädgårdsodling samt forsknings- och försöksverksamheten på

dessa områden. Därjämte måste av sekreteraren fordras goda insikter i modern

journalistik. Hans personliga egenskaper böra slutligen vara sådana,

att han utan svårighet kan samarbeta och förhandla med försöksanstalterna

och pressen. Aven örn kostnaderna för upplysningsnämndens verksamhet

helt eller i varje fall till större delen komma att bestridas av statsmedel, anser

utredningen att sekreteraren icke bör anställas under samma former som

gälla för ordinarie eller extra ordinarie statstjänstemän, utan anställningsformen

bör överensstämma med den för enskild tjänst vanliga. Det kan nämligen

möta svårigheter att redan före befattningens tillsättande definitivt avgöra

vederbörandes lämplighet för ifrågavarande arbetsuppgifter. Med hänsyn

dels till de fordringar på sekreterarens kvalifikationer, som utredningen

ansett böra uppställas, dels till de ovan motiverade anställningsförhållandena,

måste sekreterarens löneförmåner beräknas förhållandevis högt. Utredningen

föreslår sålunda, att sekreterarens årslön bestämmes till 12 000 kronor. För

kontorsbiträdet föreslår utredningen en årslön av 3 600 kronor. På dessa

löner bör dyrtidskompensation utgå enligt det s. k. ramavtalets bestämmelser.

Sekreteraren och kontorsbiträdet anställas av upplysningsnämnden. Det torde

få ankomma på nämnden att utfärda närmare bestämmelser rörande anställningsvillkor

o. d.

Rörande upplysningsnämndens verksamhet har utredningen

uttalat följande.

Försöksverksamhetens upplysningsnämnds uppgift skall vara att tillse,

alt de vid lantbrukets och trädgårdsskötselns forsknings-, försöks- och

provningsanstalter uppnådda resultaten utan onödigt dröjsmål bringas till

vederbörande yrkesutövares kännedom. Uppgiften är emellertid begränsad

i det att huvuddelen av denna upplysningsverksamhet bör åvila hushållningssällskap,

skolor och andra lokalt verksamma organ. Upplysningsnämndens

uppgift är sålunda att på lämpligt sätt komplettera denna verksamhet.

Härvid bör nämnden i första hand använda sig av det tryckta

ordet samt av radion. Kurser och demonstrationer böra icke anordnas av

nämnden, utan böra dessa former av muntlig upplysning helt överlämnas

åt de lokala organisationerna. Nämnden bör emellertid söka verka för att

försöksanstalternas tjänstemän i större utsträckning än för närvarande

anlitas som föredragshållare vid jordbrukaredagar o. d. Den på detta sätt

uppnådda personliga kontakten mellan försöksmännen och de praktiska

yrkesutövarna kan väl aldrig beräknas få någon större omfattning men

torde dock kunna få en viss betydelse.

Upplysningsnämnden skall söka fylla sin uppgift genom att utgiva

1) korta populärt avfattade sammanfattningar av samtliga från de statliga

och statsunderstödda forsknings-, försöks- och provningsanstalterna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

13

ävensom av andra, som med understöd av statsmedel bedriva forskningsoch

försöksverksamhet på lantbrukets och trädgårdsskötselns områden, utgivna

avhandlingar och försöksberättelser av sådan innebörd, att de däri

meddelade resultaten äro av omedelbart praktiskt intresse,

2) sammanfattande översikter över olika forskningsområden och andra

redogörelser, som kunna vara ägnade att bland allmänheten sprida kännedom

om och väcka intresse för försöksverksamheten och dess resultat.

Utredningen anser det synnerligen önskvärt, att de under punkt 1 omnämnda

populära sammanfattningarna utarbetas av samma försöksmän

som lett undersökningarna och bearbetat resultaten. Av denna anledning

bör det åligga samtliga statliga och statsunderstödda institutioner ävensom

andra, som åtnjuta statsunderstöd för forsknings- och försöksverksamhet,

att inom viss tid efter det en undersökning slutförts och resultaten bearbetats

och blivit publicerade till upplysningsnämnden insända en kortfattad

sammanfattning av dessa resultat, lämpad att användas för den av nämnden

bedrivna upplysningsverksamheten. I dessa sammanfattningar skola

resultaten vara insatta i sitt rätta ekonomiska sammanhang och de praktiska

åtgärder, till vilka resultaten böra föranleda, skola vara klart och

tydligt angivna. Den tid, inom vilken sammanfattningen bör vara avlämnad,

synes lämpligen kunna begränsas till tre månader. I det fall de i meddelandena

framlagda resultaten äro av sådan art, att deras riktighet eller

allmängiltighet av andra fackmän anses diskutabel, bör dock tidsfristen

efter överenskommelse mellan upplysningsnämnden och vederbörande institution

kunna utsträckas intill dess frågan blivit klarlagd.

De översikter och redogörelser, som avses under punkt 2, äro avsedda

som allmän upplysning och behöva sålunda icke anknyta till någon viss

undersökning utan omspänna vissa speciella områden såsom gödsling, sortval,

bekämpning av ogräs, växtsjukdomar och skadedjur, skörde- och konserveringsmetoder,

utfodring, maskiner, redskap och andra tekniska frågor,

marknadsöversikter o. d. Upplysningsnämnden bör uppmuntra härför

lämpliga försöksmän att för nämndens räkning utarbeta dessa artiklar,

för vilka författarna böra erhålla gängse honorar. I den mån institutionerna

önska att i artikelform lämna råd och anvisningar till allmänheten,

bör upplysningsnämnden sörja för, att dessa artiklar bliva på lämpligt

sätt publicerade.

Upplysningsnämnden bör verka för att försöksanstalternas tjänstemän i

ökad omfattning få tillfälle att som föredragshållare medverka vid jordbrukaredagar

och andra tillfällen, då praktiska jordbrukare och trädgårdsodlare

äro samlade.

Utredningen har i fråga örn upplysningsnämlidens arbetssätt

yttrat följande.

Rörande sättet för distribution av det av upplysningsnämnden hopbragta

materialet lia olika möjligheter diskuterats inom utredningen. Tre alternativa

förslag ha sålunda framförts.

Alternativ 1 innebär, att nämnden skulle utgiva en huvudsakligen refererande

populärvetenskaplig tidskrift. Detta förslag torde i första hand

täcka ett av Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förbund m. fl. till

utredningen framfört förslag. Förslagsställaren har räknat med att denna

tidskrift skulle spridas genom frivillig prenumeration. Prenumerationspriset

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

för 12 32-sidiga häften om året har, under förutsättning att antalet prenumeranter

kommer att uppgå till 25 OOO, beräknats till 3 kronor.

Enligt alternativ 2 skulle upplysningsnämnden utgiva en mycket populärt

hållen tidskrift, utkommande med förslagsvis 6 32-sidiga häften per år.

Denna tidskrift skulle tryckas i så stor upplaga, att den kunde spridas till

samtliga landets jordbrukare och trädgårdsodlare, d. v. s. den skulle få en

upplaga av cirka 300 000 exemplar. Denna spridning kan ej ernås vid frivillig

prenumeration, varför man måste förutsätta antingen att prenumerationsavgiften,

som skulle kunna hållas mycket låg, uttages genom hushållningssällskapen

eller på annat sätt, eller att lantbrukarna erhålla tidskriften

gratis. I senare fallet finge staten bidraga till samtliga med tidskriftens

tryckning och distribution förenade kostnader.

Alternativ 3 slutligen innebär, att upplysningsnämnden icke skulle utgiva

något eget organ utan helt anlita fack- och dagspressen samt radion för sin

verksamhet. De sammanfattningar av försöksinstitutionernas arbetsresultat,

som det enligt tidigare angivna grunder skulle åligga institutionerna att

överlämna till upplysningsnämnden, skulle då publiceras i en regelbundet

utkommande bilaga till någon jordbrukstidskrift med stor spridning, exempelvis

Jordbrukarnas Föreningsblad. Denna bilagas redigering skulle helt

skötas av upplysningsnämnden. De artiklar och notiser, som på nämndens

uppdrag utarbetats av försöksanstalternas tjänstemän, ävensom de artiklar,

som med hemställan örn publicering överlämnats till nämnden från anstalterna,

skulle vidare distribueras till mindre facktidskrifter och till dagspressen.

Dessutom skulle radion i väsentligt större utsträckning än för

närvarande utnyttjas för upplysande och rådgivande föredrag.

Vid bedömandet av dessa tre alternativ måste man hålla i minnet, att

det stora flertalet av Sveriges lantbrukare och trädgårdsodlare bruka

mindre enheter och själva deltaga i det dagliga arbetet på fälten och i

djurstallarna. De ha därför som regel varken tid eller möjlighet att läsa

och tillgodogöra sig innehållet i specialpublikalioner, utan deras läsning

omfattar i de flesta fall endast den dagliga tidningen samt en eller annan

facktidskrift. Det mest effektiva sättet för upplysningsnämnden att uppnå

den önskade kontakten med den stora massan lantbrukare och trädgårdsodlare

är därför utan tvivel att söka i ett intimt samarbete med dagspressen

och den redan befintliga fackpressen. Möjligheterna för nämnden

att uppnå denna kontakt genom en egen tidskrift, som ytterligare

skulle öka antalet facktidskrifter på lantbrukets och trädgårdsodlingens

områden, synas däremot vara tämligen små. Redan denna omständighet

talar mycket bestämt emot en lösning enligt alternativ 1 eller 2 och för

en lösning enligt alternativ 3. Även en granskning av kostnaderna i de

olika fallen lämnar samma residtat.

De kostnader för statsverket, som en lösning enligt alternativ 1 skulle

medföra, äro omöjliga att beräkna, då varje sådan beräkning förutsätter

en korrekt uppskattning av antalet prenumeranter. Utredningen vill icke

förneka, att det kan finnas 25 000 lantbrukare och trädgårdsmästare, som

hysa ett sådant intresse för försöksverksamheten och dess resultat, att

de skulle prenumerera på denna tidskrift. Trots detta anser utredningen

icke. att man bör räkna härmed. Det är i någon mån belysande, att en

vad innehåll och utstyrsel beträffar så förnämlig facktidskrift som Lantmannen—Svenskt

Land ej har större upplaga än cirka 10 000 exemplar

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

15

trots att prenumerationsavgiften satts så lågt som 12 kronor för år. Den

avgörande invändning, som utredningen har att göra mot alternativ 1

är emellertid, att upplysningsnämnden med denna tidskrift som sitt enda

organ ej blir i stånd att fylla sin uppgift. Även om det skulle visa sig

möjligt att samla 25 000 prenumeranter, skulle detta innebära, att blott

omkring 8 procent av landets jordbrukare regelbundet läste denna tidskrift.

Man kan vidare utgå från, att dessa 25 000 jordbrukare uteslutande

vore att söka bland de mera vakna och intresserade, som redan

med de möjligheter, som nu stå deni till buds, noga följa forskningens

och försöksverksamhetens framsteg. Upplysningsnämnden bör emellertid

i första hand söka nå kontakt med den stora massan lantbrukare och

trädgårdsodlare.

Utredningen vill i detta sammanhang även anmäla, att, enligt vad utredningen

erfarit, Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund planerar

att utgiva en populärt hållen jordbruksvetenskaplig tidskrift, huvudsakligen

baserad på referat av svenska och övriga nordiska forsknings- och

försöksanstalters publikationer. Även om denna tidskrift i första hand

är avsedd för förbundets medlemmar, torde dock möjligheter för andra

intresserade att prenumerera på tidskriften komma att förefinnas. Behovet

av en statlig tidskrift av den i alternativ 1 föreslagna arten minskas

härigenom ytterligare.

En tidskrift av det slag, som avses i alternativ 2, skulle kanske vara

tänkbar, om man kunde finna någon godtagbar utväg att täcka de med

tidskriftens tryckning och distribution förenade kostnaderna. Utredningen

har emellertid icke lyckats därmed. Man kan, som redan anförts, icke

räkna med att samtliga landets lantbrukare och trädgårdsodlare frivilligt

skulle prenumerera på tidskriften även om prenumerationsavgiften skulle

kunna sättas så lågt som 1 krona per år eller lägre. Att utdela tidskriften

gratis måste likaså anses uteslutet, ej minst av den anledningen att trycksaker,

som erhållas utan kostnad, ofta betraktas med en viss misstro.

Den enda möjliga lösningen skulle vara att utsända tidskriften såsom ett

medlemsblad till samtliga medlemmar i hushållningssällskapen och samtidigt

höja sällskapens medlemsavgifter med det belopp, som bleve erforderligt

för att täcka upplysningsnämndens kostnader för tidskriftens

tryckning och distribution. Denna utväg är icke tilltalande, och hushållningssällskapsutredningen

ansåg sig även böra bestämt avvisa densamma.

En lösning enligt alternativ 3 skulle kunna genomföras utan andra kostnader

för statsverket än de, som bliva erforderliga för upplysningsnämndens

verksamhet. Några kostnader för tryckning och distribution av

tryckalster komma sålunda icke i fråga. De regelbundet utkommande

sammanfattningarna av försöksanstalternas resultat skulle, införda i en

bilaga till Jordbrukarnas Föreningsblad, nå ut till så gott som samtliga

landets jordbrukare, ty denna tidning har för närvarande en upplaga av

325 000 exemplar. Upplysningsnämnden skulle vidare svara för att innehållet

i de artiklar och notiser, som utsändas till fack- och dagspressen,

vore objektivt riktigt och i överensstämmelse med de senaste försöksresultaten.

Utredningen anser sig därför böra förorda en lösning enligt

de i alternativ 3 uppdragna grundlinjerna.

Utredningen har emellertid funnit, att upplysningsnämnden även i detta

fall lämpligen borde utgiva en egen publikation, nämligen en årsbok. I

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

denna årsbok skulle framläggas en samlad översikt över under det gångna

året framkomna forsknings-, försöks- och provningsresultat. Även om utredningen

förutsätter, att den föreslagna bilagan till Jordbrukarnas Föreningsblad

utformas så, att den utan svårighet kan frånskiljas tidningen

och förvaras separat, kan man knappast räkna med, att den kommer att

bevaras — än mindre häftas eller bindas — i någon större utsträckning.

Mycket av det som stått att läsa i bilagan är därför bortglömt vid de

tillfällen, då man bäst skulle haft behov därav. En årsbok skulle därför

såsom uppslagsbok kunna fylla en stor uppgift, och på ett utmärkt

sätt komplettera de upplysningar, som lämnas i fackpress och radioföredrag.

Utredningens förslag innebär sålunda, att försöksverksamhetens upplysningsnämnd

redigerar dels en bilaga till Jordbrukarnas Föreningsblad,

dels en årligen i februari eller mars månad utkommande årsbok. Nämnden

skall dessutom träda i förbindelse med dagspressen och till dennas

förfogande ställa aktuella artiklar berörande olika jordbruks- och trädgårdsfrågor.

Utredningen har beträffande möjligheterna att få en överenskommelse

till stånd med Sveriges lantbruksförbund rörande utgivande

av ifrågavarande bilaga och årsbok anfört.

Enligt vad utredningen inhämtat, är lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag

såsom utgivare av tidningen Jordbrukarnas Föreningsblad berett

att sluta en överenskommelse med en försöksverksamhetens upplysningsnämnd

av innebörd, att bolaget åtager sig att utan ersättning från nämndens

sida en gång i månaden utöka Jordbrukarnas Föreningsblad med en,

eventuellt två sidor, löst isatta i tidningen i form av en bilaga. Dessa sidor

skulle helt ställas till upplysningsnämndens förfogande och företrädesvis

disponeras för de sammanfattningar, som det skulle åligga försöksinstitutioner

m. fl. att insända till nämnden. I den mån utrymmet det tillåter

skulle även sammanfattningar av i utlandet, speciellt i de nordiska länderna,

erhållna försöksresultat kunna medtagas på sidan.

Sidan skall vara lös eller lätt löstagbar och så uppställd, att man genom

en enkel vikning kan förvandla den till ett häfte med formatet 25X33 cm.

Pagineringen göres genomgående och vid årets slut utgives ett utförligt

register. Det bör därför icke erbjuda några svårigheter att bevara dessa

sidor och vid årets slut häfta samman dem.

Lantbrukare, trädgårdsodlare och andra intresserade, vilka ej äro anslutna

till jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och sålunda ej erhålla

Jordbrukarnas Föreningsblad, skola beredas tillfälle att för en ringa kostnad

abonnera på sidan, som för dessa abonnenters räkning skulle kunna

tryckas på ett bättre papper. Kostnaderna för dessa abonnenter skulle

kunna ytterligare nedbringas i det fall abonnemang tecknades genom någon

facksammanslutning, som kunde åtaga sig att distribuera sidan såsom

bilaga till sammanslutningens officiella organ.

Årsboken överlämnas av upplysningsnämnden i manuskript kostnadsfritt

till Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolags förlag, som svarar för

bokens tryckning och distribution. Försäljningspriset må ej sättas högre

än att det vid normal försäljning täcker förlagets självkostnader. Dessa

förhållanden böra givetvis regleras genom avtal mellan upplysningsnämnden

och förlaget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

17

Angående up plysningsnäm lidens förhållande till pressen

Ilar utredningen anfört följande.

Den på lantbruket och dess binäringar samt på trädgårdsodlingen inriktade

fackpressen har en betydande omfattning. Många dagliga tidningar

upplåta även sina spalter för tekniska artiklar och notiser i lantbruks-

och trädgårdsfrågor. 1 vissa fall äro dessa artiklar sammanförda

till lantbrukssidor, vanligen införda på bestämda veckodagar, i andra fall

intagas de mera oregelbundet. De stöiTe facktidskrifterna samt ett pär

större dagliga tidningar erhålla sitt material i form av originalartiklar

från sina medarbetare, som i stor utsträckning utgöras av försöksmän,

bundna till de statliga eller statsunderstödda försöksanstalterna. Det material,

som influtit i de mindre tidningarna var tidigare av rätt blandad

beskaffenhet. En avsevärd förbättring har där kunnat förmärkas under

senare år. Detta torde huvudsakligen sammanhänga med att dessa tidningar

numera hämta större delen av sina artiklar från Lantbrukets presstjänst

och Jordbrukets notisbyrå.

Lantbrukets presstjänst är det verkställande organet för den år 1937

på initiativ av de centrala jordbruksorganisationerna och i samförstånd

med Sveriges tidningsutgivareförening bildade Lantbrukets pressupplysningsnämnd.

Nämndens uppgift är att planlägga och övervaka distributionen

av tidningsartiklar i lantbruks- och trädgårdsfrågor till fack- och

dagspressen. I nämnden ingå såsom ledamöter representanter för Sveriges

lantbruksförbund, hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott och

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, byråchefen för undervisningsärenden

i lantbruksstyrelsen samt en representant för Sveriges tidningsutgivareförening.

Nämndens verksamhet finansieras förutom genom

inflytande abonnemangsavgifter av medel tillskjutna av Sveriges lantbruksförbund.

Lantbrukets presstjänst räknade år 1941 65 tidningar såsom

fasta abonnenter och antalet utsända artiklar och notissammanställningar

uppgick till 192.

Jordbrukets notisbyrå upptog år 1935 den tidigare av tidskriften Svenskt

Land bedrivna distributionen av artiklar i jordbruksfrågor. Byrån drives

av ett för ändamålet bildat aktiebolag och verksamheten finansieras genom

inflytande avgifter och bidrag från vissa firmor. Under år 1941 abonnerade

84 tidningar på artiklar och notiser från byrån. Antalet distribuerade

artiklar och notiser uppgick samma år till 204, och varje artikel

var i medeltal införd i 24 tidningar.

Såväl Lantbrukets presstjänst som Jordbrukets notisbyrå lia upptagit

sin verksamhet för att avhjälpa rådande missförhållanden. Vid bifall till

utredningens förslag att inrätta en försöksverksamhetens upplysningsnämnd

ha grunderna för dessa missförhållanden definitivt undanröjts.

Det synes utredningen därför önskvärt, att överenskommelser kunde träffas

mellan upplysningsnämnden å ena sidan och Lantbrukets presstjänst

samt Jordbrukets notisbyrå å andra sidan av sådan innebörd, att upplysningsnämnden

helt finge svara för upplysningsverksamheten i vad den

rör resultaten från forsknings-, försöks- och provningsverksamheten. Utredningen

är emellertid angelägen understryka, att denna utredningens

önskan icke dikteras av någon kritik av det sätt, på vilket Lantbrukets

presstjänst och Jordbrukets notisbyrå skött sina uppgifter. Tvärtom lia

båda dessa organ gjort en för lantbruket mycket gagnande insats. Ut
llihnng

till riksdagens protokoll IDAS. 1 sami. Nr 120. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 120.

redningens önskan bottnar sålunda i dess strävan att på ett sådant sätt

organisera och koordinera försöksanstalternas upplysningsverksamhet, att

forsknings- och försöksanstalterna bliva delaktiga av denna verksamhets

ledning. Samtidigt önskar dock utredningen framhålla, att man endast

genom denna anordning kan uppfylla det enligt utredningens mening

oavvisliga kravet, att upplysningsverksamheten helt frigöres från beroendet

av bidrag från firmor och andra, i vilkas ekonomiska intresse det

kan ligga att leda utvecklingen i viss, för dem fördelaktig riktning. Då

åtgärder redan tidigare vidtagits för att frigöra forsknings-, försöks- och

provningsverksamheten på lantbrukets och trädgårdsskötselns områden

från beroendet av dylika bidrag, fordrar konsekvensen att även den verksamhet,

som har till uppgift att bland allmänheten sprida kännedom om

verksamhetens resultat, frigöres härifrån.

I fråga om kostnaderna för nämndens verksamhet har i betänkandet

anförts.

Utredningen har ansett, att samtliga de med försöksverksamhetens upplysningsnämnds

verksamhet förenade kostnaderna böra täckas med bidrag

av statsmedel. Det belopp, som erfordras härför, har utredningen

beräknat sålunda:

Arvoden och reseersättningar åt nämndens ledamöter .......... 4 000

Löner:

sekreterarens grundlön .......................... 12 000

kontorsbiträdets grundlön ...................... 3 600

dyrtidstillägg .................................. 3 400 19 000

Författarhonorar ............................................ 10 000

Lokalhyra .................................................. 2 000

Telefon, telegram, porton .................................... 1 500

Skrivmaterial ............................................... 1 000

Tidskrifter och annan litteratur .............................. 500

Tidningskontroll, prenumeration och klipp .................... 5 000

Resor och representation..................................... 3 000

Oförutsett .................................................. 1 000

47 000

Avgår från tidningarna inflytande ersättning för artiklar och notiser 10 000

Kronor 37 000.

Förutom detta årliga anslag erfordras för anskaffning av möbler och

andra inventarier ett engångsanslag, som utredningen beräknat till 10 000

kronor.

Försöksverksamhetens upplysningsnämnd bör börja sin verksamhet vid

ett årsskifte, om möjligt redan vid årsskiftet 1943/44. Vid denna tidpunkt

bör organisationen vara fullt klar och tjänstemännen tillsatta. Utredningen

räknar sålunda med att nänmdens ledamöter förordnas från

den 1 juli 1943 och att tjänstemännen tillsättas från den 1 oktober samma

år. Årskostnaderna för budgetåret 1943/44 kunna sålunda, med undantag

för posten »arvoden och reseersättningar åt nämndens ledamöter», vilken

bör upptagas till oförändrat belopp, sättas till 3/4 av de ovan beräknade

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

19

eller (4000 + 24 750 = ) 28 750 kronor. Härtill kommer engångsanslaget för

anskaffning av möbler m. m. å 10 000 kronor, varför elef totala anslagsbehovet

för detta budgetår uppgår till 38 750 kronor.

Utredningen har angående upplysningsnämndens samarbete

med radion anfört följande.

Såsom redan påpekats, förutsätter utredningen, att försöksverksamhetens

upplysningsnämnd vid sidan av sin genom bilagan till Jordbrukarnas

Föreningsblad och årsboken samt genom till fack- och dagspress distribuerade

artiklar förmedlade upplysningsverksamhet även skall beredas

möjlighet att utnyttja radion för sina syften. Redan år 1926 började man

här i landet att i radions program inlägga regelbundet återkommande

föredrag i jordbruks- och trädgårdsfrågor. Under de första åren möjliggjordes

dessa föredrag genom anslag från enskilt håll. Allt sedan Aktiebolaget

Radiotjänst år 1928 började sin verksamhet, har detta bolag svarat

för samtliga med dessa föredrag förenade kostnader. Programmen uppgjordes

under åren 1928—1935 av en kommitté, bestående av generaldirektören

E. Insulander, byråchefen G. von Zweigbergk och byrådirektören

N. Sonesson. Sedan år 1936 fastställas programmen av Radiotjänsts

föredragsavdelning efter hörande av en särskild nämnd. För föredragen

äro anslagna 20—30 minuter per vecka, vanligen förlagda till tiden mellan

kl. 9.10 och 9.40 på söndagsmorgnarna. Dessutom har vid enstaka tillfällen

den programpunkt, som utsändes kl. 19.15—19.30, upptagits av lantbruksoch

trädgårdsfrågor.

Om radion skall få den betydelse för upplysningsverksamheten, som

den borde ha och vartill alla förutsättningar finnas, är det ofrånkomligt

att större utrymme beredes för upplysande föredrag berörande lantbruk

och trädgårdsodling. Ett gott föredöme erbjuder här förhållandena i Danmark,

där man för detta ändamål förfogar över i genomsnitt en timma

per vecka, fördelad på två kortare föredrag, vanligen förlagda till söndagsmorgnarna

och onsdagseftermiddagarna, direkta utsändningar eller

grammofonupptagningar från möten och utställningar, reportage och en

lantbrukets radiobrevlåda. För programpunkternas utformning svarar

»Landbrugets Radioudvalg», i vilket de mest betydande fackliga och ideella

sammanslutningarna på lantbrukets område äro representerade.

Utredningen kan väl förstå, att det måste vålla stora svårigheter att

ordna radions föredragsverksamhet på ett sådant sätt, att olika lyssnarekategoriers

skiftande intressen bliva tillgodosedda. Lantbruksföredragen

äro lill sin natur sådana, att de knappast ha något intresse för andra

lyssnare än lantbrukare och trädgårdsmän. Trots detta synes det ej obilligt

att begära, alt man för dessa föredrag ansloge mera tid än för närvarande.

Vårt lantbruks utveckling borde vara en angelägenhet, som ej

endast under nu rådande exceptionella utan även under mera normala

förhållanden berörde hela vårt folk. Utredningen vill därför föreslå, att

utöver den nu vanliga utsändningen på söndagsmorgnarna ytterligare 15

—20 minuter per vecka, förslagsvis förlagda till tiden närmast före dagsnvheterna

kl. 19 onsdagar eller torsdagar, anslås för lantbruksföredrag.

Förutom föredragen vore det liven önskvärt, alt man i ökad omfattning

ordnade med reportage från försöksanstalternas verksamhet.

Det bleve givetvis betydligt enklare att på ett tillfredsställande sätt

ordna upplysningsverksamheten genom radion, örn eli i den offentliga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

diskussionen framfört förslag att tvenne olika program skulle utsändas

parallellt kunde realiseras.

Beträffande uppgörandet av programmen finner utredningen i stort

sett den nuvarande anordningen lämplig. Dock måste man förutsätta, att

försöksverksamhetens upplysningsnämnd blir representerad i den nämnd,

som utarbetar programförslagen. Man skulle även kunna tänka sig, att

denna nämnds uppgifter helt övertoges av upplysningsnämnden. Då man

emellertid måste räkna med, att radioföredragen även komma att behandla

frågor, som icke falla inom upplysningsnämndens egentliga arbetsområde,

synes ett sådant arrangemang vara mindre lämpligt. Å andra

sidan är det nödvändigt, att upplysningsnämnden beredes tillfälle att påverka

programmens utformning. Nämnden skall sålunda ha möjlighet

att i radion med korta referat fästa uppmärksamheten på nyutkomna

försöksmeddelanden, viktigare frågor böra behandlas i radioföredragen

samtidigt som de behandlas i de artiklar, som nämnden distribuerar till

pressen, kort sagt, den muntliga och den skriftliga framställningen måste

samordnas. Båda verksamhetsgrenarna komma härigenom att vinna i

effektivitet.

Utr.edningen får sålunda i fråga om radions utnyttjande för upplysningsverksamheten,

utan att framlägga några detaljerade förslag, dels

uttrycka den förhoppningen, att det skall visa sig möjligt att inom radioprogrammens

ram anslå mera tid åt föredrag i lantbruks- och trädgårdsfrågor

ävensom andra därmed jämförliga programinslag, dels förorda,

att försöksverksamhetens upplysningsnämnd beredes tillfälle att medverka

vid planläggningen av dessa programpunkter.

Beträffande upplysningsnämndens verksamhet för anskaffande

av filmer har utredningen anfört.

Ljusbilden och filmen ha sitt största värde som hjälpmedel vid den

av hushållningssällskap, skolor och andra lokalt verksamma organ bedrivna

upplysningsverksamheten. På upplysningsnämndens lott faller

här att tillse, att ljusbildserier och filmer, som på ett överskådligt sätt

belysa försöksverksamhetens framsteg, ställas till dessa organs förfogande.

Upplysningsfilmen kan emellertid med största fördel användas även för

annan upplysningsverksamhet än den nämnden företräder. Framställningen

av ljusbilder och filmer förutsätter vidare speciell sakkunskap.

Av dessa anledningar finner utredningen det lämpligast att upptagningen

av filmer och framställningen av ljusbildserier anförtros åt ett särskilt

organ. Utredningen förutsätter dock att detta organ i frågor, som beröra

upplysningsnämndens verksamhetsområde, inleder samarbete med nämnden.

Ett sådant organ finnes redan i Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolags

underavdelning Lantbruks- och skogsbruksfilm, organiserad i

samarbete med föreningen Lantbruks- och skogsbruksfilm.

Lantbruks- och skogsbruksfilm har under åren 1941—42, delvis med

bidrag från staten och enskilda, inspelat ett 20-tal filmer och färdigställt

ett 20-tal ljusbildserier. Såväl filmen som ljusbilderna äro framställda i

naturliga färger. Lantbruks- och skogsbruksfilm har även under uppläggning

ett omfattande bildarkiv, belysande den svenska lanthushållningen.

Enligt vad utredningen erfarit, ha filmerna och ljusbilderna redan nu,

trots den korta tid som verksamheten bedrivits, blivit mycket utnyttjade

och uppskattade av hushållningssällskap, skolor, lantbruksklubbar och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

21

andra inom lantbruket verksamma sammanslutningar. Den verksamhet,

som Lantbruks- och skogsbruksfilm bedriver, måste emellertid kraftigt

utökas om filmen och ljusbilden skola få den användning inom upplysningsverksamheten

och undervisningen som de förtjäna. En sådan utveckling

torde emellertid ej vara möjlig med mindre staten lämnar verksamheten

understöd av helt annan storleksordning än den hittills utgående.

Hushållningssällskapen och skolorna kunna nämligen ej bära de

höga uthyrnings- och försäljningsavgifter, som skulle bliva nödvändiga,

därest man skulle vara nödsakad att med dessa avgifter täcka samtliga

kostnader för undervisningsfilmernas och ljusbildernas framställning och

distribution.

Yttrandena.

De av utredningen framlagda förslagen ha i allmänhet vunnit anslutning i

de avgivna yttrandena. Lärarrådet vid lantbrukshögskolan har emellertid

avstyrkt förslaget. Reservation har dock anförts av tre ledamöter i lärarrådet.

I vissa yttranden har — under hänvisning till ett förslag örn inrättande

av ett jordbruksvetenskapligt råd — ifrågasatts om icke detta

förslag borde föranleda en fortsatt utredning i syfte att på lämpligt sätt

samordna det föreslagna jordbruksvetenskapliga rådet med den nu förordade

upplysningsnämnden. Från vissa håll har förordats, att de skilda

forskningsinstitutionerna själva borde envar inom sitt område handhava

ifrågavarande upplysningsverksamhet eller ock att densamma överlätes

på lantbruksstyrelsen eller lantbruksakademien. I några yttranden har

uttalats tvekan om den av utredningen föreslagna upplysningsnämndens

sammansättning vore den lämpligaste. Man har härvid förordat en

större nämnd, där de skilda intressen, som berördes av upplysningsverksamheten,

kunde bliva representerade. I åtskilliga yttranden har

ifrågasatts huruvida den föreslagna publiceringen av upplysningsmaterialet

vore den mest tillfredsställande. Det har i anslutning härtill i

vissa yttranden förordats, att en särskild tidskrift skulle utgivas för publicering

av materialet eller ock att detta uppdelades på skilda tidskrifter

allteftersom detsamma hänförde sig till olika verksamhetsgrenar inom

jordbruket såsom åkerbruk, kreatursskötsel och trädgårdsskötsel. Ur yttrandena

i övrigt må här återgivas följande.

Statskontoret har anfört bland annat.

Redan under normala förhållanden skulle förslaget lia mött mycket

stora betänkligheter, enär den verkställda utredningen icke ådagalagt behovet

av nya kostnadskrävande åtgärder på förevarande område. I nuvarande

läge måste statskontoret fördenskull bestämt avstyrka detsamma.

Ifrågavarande upplysningsverksamhet bör nämligen enligt statskontorets mening

liksom hittills utan stöd av statsmakterna tillgodoses av de bestående

organisationerna, varvid emellertid lantbrukets pressupplysningsnämnd

lämpligen bör kompletteras med en representant för försöks- och forsk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

ningsverksamheten och en för trädgårdsodlingen. Det erbjudande, som lämnats

från lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag om tryckning av bilaga

till jordbrukarnas föreningsblad borde kunna utnyttjas av de båda nu förefintliga

pressorganen likaväl som av en nyinrättad upplysningsnämnd. Det

torde för övrigt föreligga så mycket mindre skäl för statsmakterna att ingripa

i berörda enskilt organiserade upplysningsverksamhet, då genom utredningen

klarlagts, att någon anmärkning icke kunnat riktas mot det sätt,

varpå lantbrukets presstjänst och jordbrukets notisbyrå under sin fleråriga

tillvaro hittills fullgjort sina uppgifter. Därest emellertid farhågor skulle

finnas för att verksamheten på något sätt skulle bliva beroende av bidrag

från enskilda firmor, lärer möjlighet finnas att i samband med beviljande

av bidrag till en särskild pressombudsman för redigering av berörda bilaga

till jordbrukarnas föreningsblad erhålla kontroll över verksamheten.

Lantbruksstyrelsen har anfört bland annat.

Med avseende å här framlagda förslag angående inrättandet av en försöksverksamhetens

upplysningsnämnd får lantbruksstyrelsen till en början

erinra örn ett av professorerna vid lantbrukshögskolan G. H. Flodkvist

och H. G. Lundegårdh nyligen framlagt förslag örn inrättande av ett jordbruksvetenskapligt

råd. I utlåtande över detta förslag har lantbruksstyrelsen

förordat en utredning i ämnet.

Det jordbruksvetenskapliga rådets huvudsakliga uppgift skulle enligt

förslaget vara att för den enskilde jordbruksforskaren och försöksledaren

underlätta och möjliggöra kontakten med och kännedomen om arbetet

inom sådana forskningsområden, som ligga vid sidan om de egna arbetsuppgifterna,

samt att verka för en rationellare planläggning och arbetsfördelning

mellan jordbruksforskningens olika verksamhetsgrenar. Den

här föreslagna försöksverksamhetens upplysningsnämnd åter skulle lia till

uppgift att bland den stora allmänheten sprida kännedom örn och nyttiggöra

genom jordbruksforskningen vunna resultat och rön. Det synes

lantbruksstyrelsen uppenbart, att det föreslagna jordbruksvetenskapliga

rådet och försöksverksamhetens upplysningsnämnd ha ett påtagligt samband

sinsemellan, i det att båda dessa institutioner skulle avse att på

visst sätt sammanföra och koordinera verksamheten inom olika områden

av jordbruksforskningen, låt vara med i viss mån olika syften. Det har

vid angivna förhållanden för lantbruksstyrelsen framstått såsom, naturligt,

att en samorganisation skulle kunna ske av båda dessa uppgifter. Lantbruksstyrelsen

finner sig därför böra här föreslå att, innan positiva åtgärder

vidtagas för förverkligandet av dessa förslag, utredning verkställes,

huruvida icke båda dessa uppgifter skxdle kunna sammanföras och uppdragas

åt ett enda för ändamålet särskilt upprättat organ.

Bedömes emellertid det nu framlagda förslaget örn upprättandet av en

försöksverksamhetens upplysningsnämnd enbart för sig, så kan lantbruksstyrelsen

för sin del i huvudsak biträda vad utredningsmannen föreslagit

i fråga örn upplysningsnämndens arbetsuppgifter och organisation. Förslaget

synes innebära en ur kostnadssynpunkt godtagbar lösning och torde

kunna försöksvis genomföras och prövas. Vissa erinringar synas emellertid

böra göras. Några särskilda författarhonorar till utomstående synes

man som regel icke böra räkna med. Det av utredningen beräknade beloppet,

10 000 kronor, till författarhonorar synes därför vara alltför högt

tilltaget och torde kunna reduceras tili ett betydligt lägre belopp.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

23

Det beräknade engångsanslaget å 10 000 kronor för anskaffande åt

nämnden av möbler och andra inventarier synes väl högt och torde kunna

nedprutas med några tusen kronor. Även de beräknade årliga omkostnaderna

synas i vissa fall väl höga.

Inom lantbruksstyrelsen har skiljaktig mening uttalats av tjänsteförrättande

byråchefen Sonesson, vilken ansett sig icke kunna förorda tillsättandet

av den föreslagna upplysningsnämnden. Enligt byråchefen Sonesson

mening talade däremot starka skäl för att en allsidig, förutsättningslös

utredning verkställdes för att undersöka förutsättningarna för ett för

landets hela forsknings-, försöks- och provningsverksamhet på jordbrukets,

trädgårdsnäringens, mejerihanteringens och jordbruksteknikens områden

avsett koordinerande organ med uppgift att organisera och övervaka

den statliga och statsunderstödda verksamheten på dessa områden

och denna verksamhets rationella anknytning till nämnda näringars praktiska

behov.

Lärarrådet vid lantbrukshögskolan har anfört i huvudsak följande.

Enligt lärarrådets mening är den föreslagna upplysningsnämnden mindre

ändamålsenlig, framför allt därför att den av nämnden bedrivna upplysningen

lätt kan få en prägel av statlig auktorisation över sig. Med det

ringa antal medlemmar, som skulle äga säte och stämma i nämnden, kan

det icke bli möjligt att få de olika intressena avvägda på ett riktigt sätt.

Man bar därför anledning att befara en viss ensidighet i nämndens uppfattning,

särskilt i sådana frågor som kunna vara föremål för meningsbrytningar.

Även i den till jordbrukarnas och trädgårdsodlarnas breda

lager riktade upplysningen böra olika uppfattningar lia möjlighet att komma

till uttryck, och det vore farligt, örn allmänheten bibringades den uppfattningen.

att den statliga upplysningsnämnden ansvarade för riktigheten

av de resultat, som utlämnas till allmänheten. Slutligen skulle det för den

vetenskapliga forskningen vara synnerligen allvarligt, om nämnden skulle

få något som helst inflytande på den omfattning, i vilken resultaten av

forskningsarbetet bringas till jordbrukarnas och trädgårdsodlarnas kännedom.

I detta avseende är den nu rådande friheten en oskattbar tillgång,

vars förlust icke skidle kunna uppvägas av den intensifiering av upplysningsverksamheten,

som skulle bli resultatet av nämndens arbete.

Jämte dessa erinringar av principiell ari mot den föreslagna nämnden

kunna även andra invändningar göras mot den verksamhet, som nämnden

i första rummet skulle utöva. Huvudarbetet skulle tydligen komma att

bestå uti att sprida de nya resultaten av jordbruksforskningen till de vidaste

kretsar. Lärarrådet vill erinra om att de försöks- och forskningsresultat,

som avses, i regel endast täcka mycket små områden av jordbrukets

vittfamnande kunskapsfält, och det är ingalunda alltid säkert, att

författarna till de vetenskapliga meddelandena eller försöksberättelserna

lia möjlighet att inpassa de nya resultaten i deras jordbruksekonomiska

sammanhang och ge generella råd angående deras tillämpning. Därtill

må framhållas, att även örn vissa försöksresultat äro av sådan natur, att

de omedelbart böra delgivas en bredare publik, torde den stora massan

av jordbrukare oftast lia större behov av att få del av den stora fond av

erfarenhet och kunskaper, som samlats sedan många år tillbaka.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.

Det kan också ifrågasättas, om det verkligen föreligger ett behov av

att sprida alla forskningens och försöksverksamhetens resultat till alla

Sveriges jordbrukare, såsom fallet skulle bli enligt utredningens förslag.

Jordbrukare i Norrland lia sålunda föga intresse av försöksresultaten rörande

sockerbetsodlingen, och omvänt lia sydsvenska jordbrukare föga

nytta av försöksresultaten rörande norrländsk vallodling. Det torde icke

heller vara lämpligt att i en enda serie samla resultaten från både jordbrukets

och trädgårdsodlingens forsknings-, försöks- och provningsverksamhet.

De två grupper av yrkesutövare, det här gäller, arbeta väsentligen

oberoende av varandra och lia endast sällan intresse av försöksverksamheten

inom båda områdena; trädgårdsodlarna ha i regel icke intresse

av residtaten av försöksverksamheten på husdjursskötselns eller

mejerihanteringens område, för att taga ett exempel.

Vad som här framhållits rörande artiklarna i bilagan till Jordbrukarnas

Föreningsblad, gäller i viss utsträckning även örn den av utredningen

föreslagna årsboken. Lärarrådet vill dock framhålla, att det kunde vara

av stor betydelse, örn man i en årligen utkommande publikation, en årsbok,

lämnade en samlad översikt över försöksverksamhetens resultat i

form av korta, sakliga referat. Men en sådan årsbok torde i främsta

rummet rikta sig till lantbrukslärare och konsulenter, så att genom dessa

de nyvunna resultaten skulle kunna föras ut till jordbrukare och trädgårdsodlare.

En publikation av nu antytt slag torde emellertid bäst kunna

utgivas av en institution med ett något så när fullständigt jordbruksbibliotek,

och sannolikt är Lantbruksakademien den institution, som ligger

närmast till för att göra detta arbete.

Upplysningsnämnden skulle vidare ha att till fack- och dagspressen förmedla

notiser och populära artiklar i jordbruks- och trädgårdsfrågor,

d. v. s. den skulle övertaga det arbete, som numera utföres av Lantbrukets

presstjänst. Enligt lärarrådets mening torde den enklaste lösningen vara

att främja den nuvarande presstjänsten genom att öka dess möjligheter

att få sina artiklar spridda till ett så stort antal tidningar som möjligt

och samtidigt tillse, att dess verksamhet utvidgades till att omfatta även

trädgårdsodlingen. I lantbrukets pressupplysningsnämnd, som utövar ledningen

av den nuvarande presstjänstens verksamhet, ingår som ledamot

byråchefen för undervisningsärenden i lantbruksstyrelsen, och styrelsen

har därför möjlighet att genom sakkunnig ämbetsman påverka omfattningen

och planläggningen av presstjänstens arbete.

Örn det trots de betänkligheter, som rests mot den föreslagna upplysningsnämnden

likväl skulle anses lämpligt att inrätta en sådan, måste den

för att kunna fylla sin uppgift, enligt lärarrådets mening, ges en mera allsidig

sammansättning, än den utredningsmannen föreslagit. En betydande

risk finnes eljest för att nämnden kan komma att slå vakt örn vissa riktningar,

särskilt om dessa äro hävdvunna. Den bör därför genom sina

ledamöter äga intim kontakt med olika grenar av den verksamhet, vars

resultat skola spridas. I första hand är det av vikt, att ej blott försöksverksamheten

utan även forskningen företrädes i nämnden. Dessutom

erfordras, att för jordbrukets del både växtodling, husdjursskötsel och

mejerihantering bli representerade. Endast om så sker, torde en arbetsduglig

nämnd kunna erhållas. Som även provningsverksamheten och

trädgårdsodlingen böra vara företrädda, kräves en nämnd av betydligt

större storlek än vad utredningsmannen föreslagit. För att nämnden ändå

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

25

skall bliva arbetsduglig, bör den uppdelas på sektioner, varigenom en avsevärt

större insats kan göras, än som av utredningen ifrågasatts. Detta

synes också vara nödvändigt, örn verksamheten skall bliva av önskvärd

omfattning.

Av anförda skäl anser lärarrådet, att en försöksverksamhetens upplysningsnämnd

med den sammansättning och de arbetsuppgifter, som utredningsmannen

tänkt sig, icke bör komma till stånd. Skulle så likväl

ske bör den organiseras i enlighet med av lärarrådet alternativt angivet

förslag. Lärarrådet vill tillstyrka, att åtgärder vidtagas för att publicera

dels en årsbok, innehållande korta referat av bela den inom landet bedrivna

forsknings- och försöksverksamhetens resultat, dels en tidskrift,

förslagsvis månatlig, vars viktigaste uppgift skulle vara att bereda konsulenter

och lärare samt intresserade praktici möjlighet att följa utvecklingen

på jordbrukets och trädgårdsskötselns område. Till tjänst för de

djupa leden av jordbrukare och trädgårdsodlare är det också synnerligen

önskvärt, att den verksamhet som nu bedrives av Lantbrukets presstjänst

utvidgas och intensifieras. Om ytterligare åtgärder anses erforderliga, bör

frågan härom bli föremål för förnyad utredning.

Inom lärarrådet har skiljaktig mening uttalats av professorerna Flodkvist,

Axelsson och Sundelin, vilka ansett att lärarrådets yttrande bort ha

samma lydelse som försöksnämndens vid lantbrukshögskolan.

Lantbrukshögskolans försöksnämnd har yttrat bland annat.

I likhet med utredningen anser försöksnämnden, att åtgärder böra vidtagas

för spridandet av forskningens och försöksverksamhetens resultat

till vidare kretsar av jordbrukets och trädgårdsodlingens utövare, än de

som hittills kunnat nås. För detta ändamål synes en särskild upplysningsnämnd

erforderlig. Om denna skall kunna fylla sin uppgift, kräves emellertid

en mera allsidig sammansättning, än den utredningsmannen föreslagit.

För att nämnden skall bliva arbetsduglig, bör den uppdelas på

sektioner, varigenom en avsevärt större insats kan göras, än som av

utredningen ifrågasatts. Detta synes också vara nödvändigt, om verksamheten

skall bliva av önskvärd omfattning. Om hela arbetet skall åvila

sekreteraren, såsom utredningsmannen synes lia avsett, torde verksamheten

huvudsakligen bliva av expedierande natur. Sekreteraren kan nämligen

ej besitta den sakkunskap, som är erforderlig, för att han skall

kunna i mera väsentlig grad taga aktiv del i upplysningsverksamheten.

Nämndens sammansättning bör därför ytterligare övervägas, innan utredningsmannens

förslag realiseras.

I anslutning till nämndens uppdelning på olika sektioner böra resultaten

sammanföras i serier. I främsta hand böra för jordbrukets och trädgårdsodlingens

utövare skilda serier uppläggas, vilket gäller både för sammanfattningarna,

årsböckerna och pressartiklarna. Dessa tvenne grupper

av yrkesutövare arbeta väsentligen oberoende av varandra, varför det

övervägande antalet av det ena arbetsområdets resultat äro utan egentligt

intresse för verksamheten inom det andra området. Sålunda får det

viii anses vara meningslöst att tillhandahålla trädgårdsodlarna de på t, ex.

husdjursskötsel^ eller mejerihushållningens områden framkomna resultaten.

Det kan också ifrågasättas, huruvida ej en ytterligare uppdelning

är önskvärd, åtminstone för jordbrukets del. Att örn varandra införa re
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

26

sultat från skilda grenar av jordbrukets vidsträckta arbetsfält torde sålunda

näppeligen kunna anses lämpligt. I varje fall lärer detta ej kunna

ifrågakomma för årsbokens del.

Inom försöksnämnden bär skiljaktig mening uttalats av professorerna

Osvald och Torstensson, som ansett att försöksnämndens yttrande bort ha

samma lydelse som lärarrådets.

Lantbruksakademien, som tillstyrkt, att åtgärder i det syfte utredningen

avsåge vidtoges, har emellertid angående de framlagda förslagen anfört

bland annat följande.

Akademien är icke övertygad örn behovet eller lämpligheten av att för

nyss angivna uppgifter skapa ett nytt statligt organ. Det förtjänar erinras,

att för vissa av de nämnda uppgifterna redan finnas särskilda arbetsorgan,

som tillkommit utan statens direkta medverkan. Det synes böra undersökas,

huruvida icke på den sålunda inslagna vägen ytterligare framsteg

kunna göras. I detta sammanhang önskar akademien anmäla, att akademien

är villig att i den utsträckning så kan befinnas lämpligt medverka

till en tillfredsställande lösning av berörda spörsmål.

Sedan enligt vad akademien inhämtat fråga uppkommit om inrättande

av ett statens jordbruksforskningsråd torde vidare böra övervägas, huruvida

icke ett sådant råd — därest det kommer till stånd — lämpligen

kunde omhänderhava vissa uppgifter jämväl avseende upplysningsverksamheten

på området.

Skulle likväl en särskild statlig upplysningsnämnd anses böra inrättas,

synas skäl tala för att dess uppgifter begränsades till anskaffande och

färdigställande av för publicering avsett material, under det att den mera

ekonomiskt betonade distributionsverksamheten överlätes på andra, redan

befintliga organ.

Hithörande spörsmål torde böra underkastas ytterligare överväganden.

Härvid synes jämväl böra prövas, huruvida icke den i betänkandet berörda

verksamheten borde omfatta även vissa andra forskningsområde^

såsom t. ex. skogsbrukets. Lantbruksakademien får sålunda, med tillstyrkande

i princip av åtgärder för vidgad popularisering av jordbruksforskningens

resultat, föreslå, att frågan örn ifrågavarande upplysningsverksamhets

organisation och anordnande måtte göras till föremål för fortsatt

utredning.

Förvaltningsutskottet hos Älvsborgs läns norra hushållningssällskap har

uttalat följande.

Förvaltningsutskottet delar utredningens mening om vikten av att forskningsresultaten

snarast bliva praktiskt tillämpade. En publicering i populariserad

form av dessa resultat är därför önskvärd. Den givna förutsättningen

är dock, att resultaten ägna sig för omedelbar användning

av den stora kretsen jordbrukare. Så är emellertid ingalunda alltid fallet.

I många fall — framför allt gäller detta den s. k. grundläggande forskningen

— ägna sig resultaten närmast som utgångspunkter för fortsatt

forskning på området och äro således utan intresse för den praktiska jordbrukaren.

I andra åter, och de äro kanske det stora flertalet, äga forskningsresultaten

icke den allmängiltighet, att var och en kan tillgodogöra sig dem.

Det behöves, att de förmedlas till den enskilda jordbrukaren genom den

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

27

lokala sakkunskap, som våra konsulenter och lantbrukslärare besitta.

Först därigenom kan för flertalet jordbrukare bli klart om de bestämda

förutsättningar, på vilka forskningsresultaten i regel vila, föreligga vid

hans jordbruk och han därför kan tillgodogöra sig nyheten. Beaktas ej

detta kan den avsedda vägledningen bliva en otjänst.

Det förefaller förvaltningsutskottet som örn utredningen ej tillräckligt

beaktat dessa synpunkter.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har yttrat i huvudsak

följande.

Utskottet vitsordar angelägenheten av att kännedomen om ifrågavarande

försöksresultat blir spridd i vidare kretsar, men vill framför allt understryka

betydelsen av att dessa resultat publiceras så skyndsamt som möjligt.

I åtskilliga fall förringas betydelsen av vunna resultat avsevärt genom

att de bli för sent kända. Resultaten av det ena årets gödslingsförsök böra

sålunda i sina huvuddrag vara publicerade innan nästa års gödsling planlägges.

De åtgärder utredningen föreslår för försöksresultatens spridning inge

emellertid icke utskottet större tilltro. Anordningen med en upplysningsnämnd

och tjänstemän, som skola vara så insatta i dessa vitt skilda områden

att deras arbete ej blir rent dilettantiskt, blir säkerligen tungrodd

och kan i sina verkningar svårligen beräknas. Att Jordbrukarnas Föreningsblad

framför övriga pressorgan skulle tillförsäkras rätt till publicering

av dessa genom det allmännas verksamhet vunna resultat kan även

vara ägnat inge betänkligheter.

För sin del håller utskottet före att den lämpligaste anordningen på nu förevarande

område vore, att de olika försöksanstalterna utrustades med sådana

personliga och ekonomiska resurser, att en var sattes i stånd att

skyndsamt publicera vunna resultat på det sätt som i varje särskilt fall

synes lämpligast och effektivast. Härvid borde allt efter omständigheterna

anlitas särskilda försöksberättelser, flygblad samt artiklar i den dagliga

och fackpressen, varvid Jordbrukarnas Föreningsblad med hänsyn till sin

stora spridning synes särskilt värt beaktande.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårds!nstitut har framhållit

följande.

Styrelsen inser tillfullo vikten av att alla forsknings-, försöks- och provningsresultat

av praktiskt värde snarast möjligt och på ett fullt objektivt

sätt bringas till allmän kännedom. Styrelsen anser dock, att detta kan ske

fullt effektivt genom att vederbörande institutioner åläggas att ombesörja

detta. Härvidlag torde det ej vara lämpligt att inskränka resrdtatens publicering

till en enda tidning utan fastmera att söka nå just den läsekrets, för

vilken resultaten kunna anses ha värde. Både för lantbruket och trädgårdsskötseln

böra även de pressorgan anlitas, som ha lokal spridning i de områden

och de kretsar, för vilka resultaten äro av betydelse.

Styrelsen är ej övertygad örn behovet av den av de sakkunniga föreslagna

»Försöksverksamhetens upplysningsnämnd», varför styrelsen icke funnit

skäl att tillstyrka inrättandet av densamma.

Statens växtskyddsanstalt har gjort följande uttalande.

Ehuru växtskyddsanstaltcn i princip ansluter sig lill de i betänkandet

förordade åtgärderna, ställer sig anstalten tvivlande rörande nödvändig
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 120.

heten av att för deras realiserande igångsätta en så omfattande och dyrbar

apparat som föreslagits. Det torde böra prövas, huruvida icke någon

redan befintlig institution — möjligen lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå

eller lantbruksakademien — skulle kunna övertaga de uppgifter, som

enligt betänkandet skulle åvila en särskild nämnd.

Utöver vad nu påpekats torde det finnas anledning till ytterligare överväganden

i organisatoriskt hänseende, varför växtskvddsanstalten anser sig

böra förorda ytterligare utredning vad beträffar den föreslagna upplysningsverksamhetens

organisation.

Liknande synpunkter ha framförts av statens centrala frökontrollanstalt

samt styrelsen för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört i huvudsak

följande.

Utskottet vill varmt tillstyrka åtgärder för bättre och snabbare bekantgörande

av resultaten från de statliga och statsunderstödda forsknings-,

försöks- och provningsanstalterna på lantbrukets och trädgårdsskötselns

områden i en för det stora flertalet av de berörda praktiska yrkesutövarna

lättillgänglig och lättfattbar form. Troligen skulle detta också uppnås på

sätt, som utredningen föreslagit. Emellertid synes det utskottet böra övervägas,

örn icke av finansiella skäl andra vägar också vore framkomliga.

Om vederbörande institutioner, som utredningsförslaget förutsätter, åläggas

att för åtnjutande av statsbidrag avlämna en kort, populärt avfattad

sammanfattning av varje publicerat arbete, torde upplysningsnämndens

uppgift bli av ganska enkel, expeditionell natur. Det synes härför icke

otänkbart, att detta arbete kunde övertagas av någon av jordbrukets energiskt

ledda sammanslutningar, förslagsvis lantbruksförbundet, vars »Föreningsblad»

ju utredningen också tänkt som lämpligt publiceringsorgan.

Säkerligen skulle då arbetet inom förbundet och dess tidskriftsförlag läggas

i förfarna och opartiska händer och den centrala ställning, som förbundet

intager i jordbrukets föreningsväsende, vöre också en borgen för

att dess publiceringsverksamhet skulle röna uppmärksamhet och intresse

från lantmännens sida.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört i

huvudsak följande.

Enligt utskottets mening bör en förbättrad upplysningsverksamhet organiseras

så, att de högre undervisningsanstalterna — lantbrukshögskolan

och Alnarps trädgårdsinstitut — samt försöksanstalterna — jordbruksförsöksanstalten

och statens trädgårdsförsök — erhålla en ledande ställning i

uPPlysningsverksamheten. Huruvida därvid upplysningsverksamheten för

jordbruk och trädgårdsskötsel bör skiljas åt och organiseras var för sig,

eller örn upplysningen på trädgårdsområdet skall anordnas som en filial

under en huvudavdelning för jordbruk, vill utskottet lämna därhän. Däremot

önskar utskottet starkt framhålla, att det, vad gäller jordbrukets område,

är synnerligen önskvärt, att upplysningsverksamheten specialiseras

på en avdelning för jordbruksfrågor och en för husdjursfrågor. Först när

upplysningsverksamheten givits en sådan specialisering finnes möjlighet

för dem, som få i uppdrag att handha denna betydelsefulla verksamhet,

att själva kritiskt bedöma det material, de vidarebefordra till allmänheten,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

29

och först genom specialiseringen torde upplysningsorganet bliva kompetent

att koordinera olika försöksanstalters verksamhetsresultat.

I konsekvens med vad förut anförts rörande organisationen av en effektiviserad

upplysningsverksamhet bör enligt utskottets mening denna verksamhet

obetingat förläggas till lantbrukshögskolan, då det gäller jordbruk,

och till Alnarps trädgårdsinstitut, då det gäller trädgårdsskötsel. Endast

på detta sätt kan upplysningsverksamheten få den direkta kontakt med

forskning och försöksverksamhet, som är en grundbetingelse för verksamhetens

lyckliga utveckling. Genom sådan förläggning får verksamheten

också tillgång till moderna och välutrustade fackbibliotek. Förlägges upplysningsverksamheten

på av utskottet nu föreslaget sätt, torde någon för

ändamålet särskilt upprättad nämnd ej vara behövlig. Ansvaret för verksamhetens

bedrivande borde nämligen i sådant fall åvila respektive högre

undervisningsanstalts styrelse.

Sveriges utsädesförening har framhållit bland annat följande.

Rörande sättet för distribution av det av upplysningsnämnden hopbragta

materialet lia i betänkandet framlagts och diskuterats tre olika alternativ.

Det med alternativ I betecknade förslaget, utgivande av en populärvetenskaplig

tidskrift, vilken skulle på vanligt sätt erhållas genom prenumeration,

torde knappast kunna leda till det avsedda målet, d. v. s. bekantgörande

i möjligast vida kretsar av forsknings- och försöksverksamhetens resultat.

Förutsättningarna härför skulle givetvis vara betydligt större vid

ett genomförande av alternativ II, utgivande av en mycket populärt hållen

tidskrift, vilken huvudsakligen skulle spridas genom hushållningssällskapen

och till deras medlemmar. För detta alternativ synas starka skäl kunna

anföras. Det enda skäl, som kan anses tala emot detta alternativ, torde vara

de härmed förenade kostnaderna, vilka skulle utgå av statsmedel. Tyvärr

föreligger i betänkandet ingen beräkning över hur stora kostnaderna skulle

bli. Detta förslag synes emellertid böra bli föremål för ytterligare utredning

och omprövning, innan det under alternativ III upptagna förslaget

godtages och genomföres. Ett genomförande av alternativ II skulle måhända

också göra utgivandet av den årsbok, som planerats, överflödigt.

Man torde väl nämligen kunna antaga, att åtminstone flertalet av dem,

som erhölle den i alternativ II ifrågasatta tidskriften, skulle bevara de till

densamma hörande häftena och på så sätt efter hand ånyo kunna taga del

av de i tidskriften lämnade upplysningarna.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund har anfört bland annat

följande.

Enligt förbundets mening kan man icke vänta sig några större fördelar av

den föreslagna anordningen att distribuera korta sammanfattningar av de

senaste försöksresultaten till praktiskt taget alla landets jordbrukare och

trädgårdsodlare.

Förbundet finner däremot, att en årligen utkommande publikation (årsbok),

som innehåller en samlad översikt av försöksverksamhetens resultat

och vilken i främsta rummet riktar sig lill lantbrukslärare och konsulenter

samt till de mest intresserade oell kunniga praktiska jordbrukarna, bör

kunna få stor betydelse. Utgivandet av en sådan publikation torde emellertid

lantbruksakademien kunna åtaga sig.

Av det arbete, som upplysningsnämnden skulle utföra, återstår alltså förmedlingen

av notiser och populära artiklar i jordbruksfrågor till fack
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 120.

och dagspressen. För närvarande ombesörjes denna förmedling i första

hand av lantbrukets presstjänst, som erhåller ekonomiskt stöd av jordbrukets

ekonomiska föreningar. Det torde icke möta några svårigheter att

utvidga och intensifiera presstjänstens verksamhet, så att ytterligare åtgärder

på området bliva obehövliga. I lantbrukets pressupplysningsnämnd,

som utövar ledningen av presstjänstens verksamhet, ingår som ledamot

byråchefen för undervisningsärenden i lantbruksstyrelsen, och styrelsen

har därför möjlighet att genom sakkunnig ämbetsman påverka omfattningen

och planläggningen av presstjänstens arbete. Ehuru årskostnaderna

för försöksverksamhetens upplysningsnämnd äro jämförelsevis obetydliga

vill förbundet av angivna skäl avstyrka bifall till utredningsmannens ifrågavarande

förslag.

Riksförbundet landsbygdens folk har framhållit bland annat följande.

Utredningen konstaterar fullt riktigt, att det föreligger två typer av publiceringsbehov,

dels ett behov att framlägga forsknings- och försöksinstitutionernas

resultat, och dels behovet av en populär sammanställning av

desamma.

Trots att man kan konstatera påtagliga brister, icke minst beträffande

överskådligheten, avfärdar utredningen det förstnämnda problemet. Förbundet

anser emellertid önskvärt att ett gemensamt organ för detta ändamål

förefinnes. Dels föreligger behov för t. ex. konsulenter, lärare m. fl.

att i sin dagliga gärning kunna noga följa med utvecklingen på bär ifrågavarande

områden utan risk för att något går oförmärkt förbi, och dels

finns det numera i vårt land ett betydande antal så skolade jordbrukare,

att de lia både intresse av och förutsättningar för att följa olika frågors

rent vetenskapliga utveckling, om de på ett lämpligt sätt beredas tillfälle

därtill. Det är att underskatta den svenska jordbrukarkårens standard, örn

man bortser från detta. Genom en koncentration av här antydd art minskar

man i hög grad behovet av olikartade vetenskapliga publikationer och

bör även kunna åvägabringa betydande kostnadsbesparingar.

Lantbruksförbundet har anfört bland annat.

De från forsknings- och försöksanstalterna utkommande publikationerna

utgöra primärmaterialet för all populariseringsverksamhet och ha intresse

i främsta rummet för vetenskapsmän, försöksmän, konsulenter och

lärare samt i mindre utsträckning för skolade jordbrukare. Särskilt för

konsulenter, lärare och jordbrukare torde det emellertid bereda stora svårigheter

att följa utvecklingen på olika områden, då materialet såsom för

närvarande är fallet är splittrat på ett otal publikationer. Det föreligger

därför enligt förbundets mening onekligen ett behov av en enhetlig periodisk

publikation, som skulle möjliggöra en överblick över de resultat, som

av försöksverksamheten etc. nåtts på olika områden. En dylik publikation

vore icke avsedd att ersätta de primära försöksberättelserna utan

skulle syfta till att ge en allsidig relativt populär orientering över samt

sammanfattning av resultaten vid inhemska och utländska försöksanstalter.

Genom utförliga hänvisningar i tidskriften till de primära försöksberättelserna

skulle olägenheterna av den nuvarande splittringen å ett flertal

publikationer väsentligen minskas. En dylik publikation borde kunna

bliva en värdefull källa för de personer (konsulenter och lärare m. fl.), som

ha till uppgift att bedriva upplysningsverksamhet bland jordbrukarna, men

den borde också bliva av stort direkt värde för många jordbrukare. Sve
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

31

riges agronom- och lantbrukslärareförbund planerar visserligen utgivandet

av en populärvetenskaplig tidskrift, som skulle kunna tillhandahållas jämväl

andra intresserade än förbundets medlemmar, men det kan givetvis

ifrågasättas örn en dylik på privat initiativ utgiven tidskrift med huvudsakligt

ändamål att vara organ för förbundets medlemmar kan bli så utförlig

och allsidig samt systematiskt uppställd som är önskvärt. Frågan om

utgivande genom statens försorg (exempelvis genom den föreslagna nämnden)

av en gemensam publikation för försöks- och provningsverksamheten

av ovan berört slag synes därför böra ytterligare övervägas.

Beträffande försöksverksamhetens popularisering genom direkt upplysning

av jordbrukarnas flertal anser förbundet i likhet nied utredningen,

att vid sidan av den betydelsefulla muntliga upplysning, som bedrives av

konsulenter och lärare, denna huvudsakligen bör äga rum genom pressen,

radion och filmen. Som förmedlande organ mellan försöksanstalterna och

dessa institutioner har utredningen föreslagit, att en särskild statlig upplysningsnämnd

skall inrättas.

Publiceringen av det genom nämnden anskaffade och redigerade materialet

skall enligt utredningen ske i form av en månadsbilaga till Jordbrukarnas

Föreningsblad, genom artiklar till pressen i övrigt samt genom

en av Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolags förlag utgiven årsbok.

Denna form synes förbundet ändamålsenlig såväl ur ekonomisk synpunkt

som med hänsyn till intresset av att materialet skall få största möjliga spridning

bland de praktiska yrkesutövarna.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt har yttrat bland annat.

När det gäller att intensifiera och utvidga populariseringen, synes det

oss vara av stor betydelse att för samtliga dessa redan förefintliga krafter

i propagandans tjänst skapa möjlighet att utan särskilda tidsödande

studier av ej sällan omfångsrik originallitteratur lätt kunna inhämta den

erforderliga aktuella kunskapen på området. Detta mål synes oss lättast

kunna nås genom skapandet av en statsunderstödd refererande tidskrift,

förslagsvis benämnd Jordbruket och Trädgårdsodlingen, meddelanden från

statens och statsunderstödda forskningsanstalter. Populärt hållna referat

av betydelsefulla forsknings- och försöksresultat från statliga och statsunderstödda

svenska institutioner skulle införas.

En dylik refererande tidskrift, i vilken för jordbruket och trädgårdsodlingen

värdefulla resultat praktiskt taget samtidigt med originaluppsatserna

publicerades, skulle utgöra den källa, ur vilken vederbörande

kunde ösa.

Sveriges allmänna lantbrukstjänstemannaförbund har framhållit.

Det förefaller förbundet, som om utredningens inställning bottnar i en viss

överskattning av bristerna i de nu rådande förhållandena. Visserligen har

det förekommit fall, då det förflutit en tämligen lång tid från det ett försök

varit avslutat, till dess alt resultatet publicerats, men dessa eftersläpningar

torde lia berott på vederbörande försöksmäns rent personliga läggning, oell

bristerna äro därför knappast av den art, att de kunna avhjälpas genom

organisatoriska åtgärder. I en del fall, där eftersläpning förekommit, hade

måhända en sådan kunnat undvikas redan genom en tämligen blygsam ökning

av arbetskrafterna eller av tryckningsanslagen. Även örn förbundet

sålunda är av den uppfattningen, att bristfälligheterna överdrivits, vill det

icke förneka, att vissa förbättringar torde kunna åstadkommas även på

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

andra sätt än genom en populär tidskrift. Förbundet menar emellertid, att

en avsevärd förbättring i dessa hänseenden bör kunna uppnås genom enklare

och billigare medel än dem utredningen föreslagit.

Förbundet bar den uppfattningen, att den av lantbrukets och trädgårdsodlingens

tjänstemän förmedlade upplysningsverksamheten till jordbrukarna

och trädgårdsodlarna är den utan jämförelse viktigaste, och att det därför

framför allt gäller att göra tjänstemännen skickade till denna sin viktiga

uppgift. I överensstämmelse härmed skulle förbundet för sin del vilja uttala,

att den viktigaste åtgärd, som f. n. kan företagas, skulle vara att utgiva en

populärvetenskaplig tidskrift för lantbruk och trädgårdsodling, i vilken nya

resultat kunde framläggas i en kort och lätt tillgänglig form och i vilken

också mera sammanfattande framställningar rörande utvecklingen inom

olika grenar av jordbruket eller jordbruksforskningen kunde publiceras.

En dylik tidskrift skulle måhända behöva uppdelas i två serier: en för jordbrukets

och trädgårdens växtodling och en för husdjursskötsel och till

denna knutna förädlingsindustrier. Det förefaller, som örn den lämpligaste

lösningen skulle vara, att denna tidskrift redigerades av en särskild nämnd,

i vilken såväl försöksmännen som de tjänstemän vilka äro sysselsatta med

upplysningsverksamheten vore representerade. En tidskrift av här angiven

art kunde knappast beräknas få en så stor upplaga, att den själv kunde bära

alla sina omkostnader, utan statsanslag skulle helt visst vara nödvändigt

åtminstone intill dess tidskriften fått en tillräckligt stor spridning.

Vid sidan av denna populära tidskrift kräves det enligt förbundets mening

i vårt land en publikation, i vilken den i Sverige utkommande vetenskapliga

litteraturen på hithörande områden refereras i allra största korthet rent

sakligt. Redigeringen och utgivningen av ett dylikt referatorgan torde emellertid

böra uppdragas åt någon av de institutioner eller organisationer, som

förfoga över rikhaltiga lantbruksbibliotek. Det synes förbundet, som örn

det lämpligaste vore, om lantbruksakademien ville åtaga sig denna uppgift.

Sveriges handelstrådgårdsmåst ar förbund har anfört bland annat följande.

Utredningen har föreslagit, att försöksresultaten skola publiceras i bilaga

till en jordbrukaretidning med stor spridning. Med detta bli trädgårdsodlingens

behov och önskemål icke tillgodosedda. Även örn ett fåtal av de mest

intresserade trädgårdsmästarna skulle prenumerera på tidningen i fråga eller

eventuellt på den bilaga, som skulle utgivas i särtryck, så vore därmed icke

det egentliga syftet nått, nämligen att sprida kännedom om försöksresultaten

till den stora massan av trädgårdsodlare i och för omsättning i praktiken.

Av förklarliga skäl skulle i en sådan samlad publikation det material,

som vore av intresse för trädgårdsodlingen, bliva av ringa omfattning

jämfört med rena jordbruksredogörelser, varför dess aktualitet för trädgårdsodlarna

ej bleve stor. Man måste därför söka andra utvägar att nå en effektivare

spridning av just de försöksredogörelser, som intressera trädgårdsodlarna.

För att åstadkomma detta vill förbundet föreslå, att upplysningsnämnden

får i uppdrag att kostnadsfritt .tillställa inom landet verksamma

riksorganisationer på trädgårdsodlingens område, bland annat Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund,

det material, som kan anses ha betydelse för

landets trädgårdsodling. Det .skulle då bliva möjligt för respektive organisationer

att genom sina tidningsorgan vidarebefordra det värdefulla materialet

till samtliga trädgårdsodlare i landet utan extra kostnad för dessa.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 120.

33

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

framhållit.

Vad angår resultaten av forsknings- och försöksverksamheten på trädgårdsskötselns

område, torde man knappast kunna anse, att förslaget på

ett tillfredsställande sätt löst puhliceringsproblemet. Det förefaller utskottet

mera praktiskt att ej sammanblanda denna publicering med den, som rör

det rena jordbruket. Huruvida en liknande uppgörelse som den vilken träffats

med Jordbrukarnas Föreningsblad beträffande jordbrukets försöksverksamhet

är möjlig att åstadkomma med någon trädgårdstidning undandrager

sig utskottets bedömande. Det torde väl eljest vara möjligt, att Jordbrukarnas

Föreningsblad övertoge utgivandet av ett särskilt försöksblad rörande

trädgårdsskötseln och distribuerade detta till trädgårdsodlarna. Dessa skulle

säkerligen vara mera intresserade av en dylik publikation, än av en bilaga

till föreningsbladet, i vilken jordbrukets försöksverksamhet blir dominerande.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt

om ej lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapens ombud borde vara

representerade i upplysningsnämnden.

Svenska vall- och mosskulturföreningen har yttrat.

Ledamöterna i försöksverksamhetens upplysningsnämnd böra utses på ett

sådant sätt, att anknytning därigenom sker mellan nämnden å ena sidan

och lokalt verksamma jordbruksorganisationer ävensom pressen å andra

Sidan. Därför föreslås, att Kungl. Maj:t endast utser nämndens ordförande,

att en ledamot utses av något organ för pressen och att fyra ledamöter utses

av hushållningssällskapens ombudsmöte. Sistnämnda ledamöter föreslås utgöras

av personer med allsidig läggning, allsidigt intresse för och allsidig

erfarenhet i jordbruks- och trädgårdsfrågor, icke av på skilda områden specialiserade

personer. De böra alltså besitta nödiga allmänna förutsättningar

och disponera erforderlig tid för att effektivt kunna ägna sig åt arbetet. Om

specialiserade ledamöter skola utnyttjas, erfordras en mycket större nämnd

än den av utredningsmannen föreslagna.

Sveriges utsädesförening har bland annat anfört följande.

Beträffande nämndens sammansättning har i betänkandet diskuterats två

alternativ, och har utredningsmannen förordat alternativ II, vilket innebär,

att nämnden skulle bestå av ordförande och fem ledamöter, samtliga utsedda

av Kungl. Maj:t. Utsädesföreningen är emellertid övertygad om att

alternativ I är att föredraga framför alternativ II; enligt alternativ I skulle

bland annat de olika forsknings- och försöksanstalterna utse vardera en

ledamot i nämnden. Det huvudsakliga skälet mot detta alternativ synes vara,

att kostnaderna för nämnden skulle bli relativt stora. Denna farhåga förefaller

dock vara överdriven. Om nämndens sammanträden ordnades exempelvis

i samband med lantbruksveckan på våren och försöksledaremötet på

hosten, skulle dessa för flertalet anstalters del icke föranleda några större

extra resekostnader; man synes icke heller under sådana förhållanden behöva

förutsätta, att resekostnaderna direkt skulle bestridas med statsmedel.

Ett av en sålunda sammansatt nämnd utsett förvaltningsutskott kunde så

handlägga löpande ärenden; utgifterna för detta torde ej behöva bli större

än för en nämnd, sammansatt enligt alternativ II. Den stora och betydelsefulla

fördelen med en nämnd enligt alternativ I skulle vara, att de olika

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 120.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

anstalterna finge tillfälle att direkt deltaga i behandlingen av frågor rörande

lämpligaste sättet för ordnandet av ifrågavarande upplysningsverksamhet.

Blir nämnden sammansatt enligt alternativ II, måste den inom densamma

representerade sakkunskapen till följd av det ringa antalet ledamöter bli

starkt begränsad. Med hänsyn till vikten av alt erforderlig erfarenhet på

olika områden blir företrädd i nämnden vill utsädesföreningen för sin del

förorda, att nämnden sammansättes enligt alternativ I.

Skall nämnden, trots de starka skäl, som kunna anföras för alternativ I,

likväl erhålla en sammansättning enligt alternativ II, håller föreningen före,

att antalet ledamöter i densamma bör ökas, så att forsknings- och försöksverksamheten

erhåller mer än två representanter. Med hänsyn till den skiftande

arten av denna verksamhet torde minst fem representanter för densamma

vara erforderliga, och borde, enligt föreningens mening, en av dessa

vara särskilt sakkunnig i fråga örn växtförädling samt sort- och andra växtodlingsförsök.

Liknande synpunkter ha framförts av Värmlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

Lantbrukshögskolans styrelse har uttalat bland annat följande.

Vad nämndens organisation beträffar får högskolestyrelsen förorda, att

en utökning av antalet ledamöter i nämnden tages under övervägande. Örn

nämnden skall kunna fylla sin uppgift, kräves nämligen en mera allsidig

sammansättning, än den utredningen föreslagit. En betydande risk finnes

eljest för att nämnden kan komma att slå vakt örn vissa riktningar, särskilt

örn dessa äro hävdvunna. Den bör därför genom sina ledamöter äga intim

kontakt med olika grenar av den verksamhet, vars resultat skola spridas.

I första hand är det av vikt, att ej blott försöksverksamheten utan även

forskningen företrädes i nämnden.

Beträffande nämndens verksamhet vill högskolestyrelsen framhålla angelägenheten

av att forsknings- och försöksresultat ej publiceras genom nämndens

försorg på ett för tidigt stadium. Resultatet av en verkställd undersökning

kan visserligen i princip ha det största värde, men om det icke utprövats

under olika lokala förhållanden, kan skada åstadkommas genom för

tidigt publicerande.

Statens informationsstyreise har ifrågasatt om icke i den planerade nämnden

borde insättas en representant för styrelsen. Informationsstyrelsen har

beträffande den tillämnade artikeltjänsten framhållit, att för den händelse

betalning skulle erläggas för artiklarna endast ett begränsat antal tidningar

torde komma att använda materialet. Styrelsen har fördenskull förordat

att ej blott abonnerat textmaterial utan även och framför allt gratisartiklar,

avsedda för alla tidningar, skulle tillhandahållas. Därigenom komme man

säkerligen att nå betydligt längre än på den av utredningen föreslagna linjen.

Västmanlands län hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uttalat,

att den avgift, som ifrågasatts för de av upplvsningsnämnden redigerade

artiklarna vore obefogad, ty den inkomst, som beräknades inflyta genom

desamma, vore tämligen obetydlig, och de tidskrifter, som ville publicera

nämndens material, syntes tjäna nämndens och upplysningsverksamhetens

syften.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

35

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

ifrågasatt örn den i förslaget angivna personalen bleve tillräcklig för att fylla

sin uppgift.

Statskontoret har anfört att de för ändamålet beräknade kostnaderna

torde kunna ej obetydligt reduceras. Arvodet till sekreteraren borde skäligen

icke fastställas högre än till 10 000 kronor för år i ett för allt. Till kontorsbiträdet

borde utgå högst 3 600 kronor för år utan tillägg. Något särskilt

årsarvode till ordföranden i nämnden har statskontoret icke funnit påkallat.

Expensutgifterna syntes vidare alltför högt tilltagna. Statskontoret har ansett,

att goda möjligheter borde finnas att hålla nettoutgifterna inom ramen

av ett belopp å 25 000 kronor för år. För engångsanskaffning av inventarier

kunde 5 000 kronor anses tillfyllest.

Aktiebolaget radiotjänst har anfört bland annat.

Utredningen föreslår att utrymmet för lantbruksföredragen skall utökas

med 15—20 minuter per vecka utöver halvtimmen på söndagsmorgnarna under

hänvisning till den stora roll, som jordbruket spelar för vårt land både

nu och under mera fredliga förhållanden. Under nuvarande förhållanden

har en mindre ökning av sändningstiden ägt rum genom införandet av programpunkten

»Meddelanden till landsbygdens befolkning» torsdagar kl.

12.40, en tidpunkt, som sammanfaller med lantbrukarnas middagsrast. För

närvarande torde radiotjänst ej kunna ställa någon ytterligare ökning i utsikt,

bland annat därför att sedan krigets början sändningstiden minskats

med nära två timmar per dag och programmet i mycket högre grad än

under vanliga förhållanden upptages av sändningar, som betingats av det

rådande krisläget. När fredligare tider återvända är radiotjänst givetvis

berett att upptaga hela frågan till förnyad prövning. Det är då också tänkbart,

att förutsättningarna för införande av ett dubbelprogram ställa sig

gynnsammare, något som kommer att påverka både denna och andra grenar

av radiotjänsts verksamhet och möjliggöra ett betydligt ökat antal sändningar

av fackbetonad natur.

Om den i utredningen skisserade upplysningsnämnden kommer till stånd,

är radiotjänst berett att låta denna nämnd bli representerad i lantbrukskommittén.

I likhet med utredningen anser emellertid radiotjänst ej att

lantbrukskommitténs uppgifter helt böra övertagas av nämnden.

Ett ganska stort antal av radions lantbruksföredrag publiceras i efterhand

på olika håll inom jordbrukspressen. Från radiolyssnare bland jordbrukarna

har upprepade gånger till radiotjänst framförts önskemålet att radioföredragen

— helt eller i sammandrag — regelbundet skulle publiceras antingen i

någon jordbrukstidskrift eller som en självständig publikation. Radiotjänst

saknar möjligheter att i egen regi genomföra detta. Om den i utredningen

föreslagna bilagan till Jordbrukarnas Föreningsblad kommer till stånd, skulle

den enligt vårt förmenande vara ett lämpligt organ för att tillgodose dessa

önskemål från våra lyssnare.

Under nuvarande förhållanden torde det alltså icke vara möjligt för radiotjänst

att regelbundet utöka den för jordbruksfrågor anslagna sändningstiden,

som emellertid redan nu vida överträffar den tid, som anslås till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition m 120.

Departe
ments
chefen.

fackbetonade sändningar inom andra områden. Så snart fredligare förhållanden

återvända och sändningstiden åter kan utvidgas, är radiotjänst berett

att taga upp saken till förnyad behandling.

Det uppsving som kännetecknar den svenska jordbruksnäringen under de

senaste årtiondena torde i icke ringa mån ha berott därpå att jordbruket

kunnat tillgodogöra sig resultaten av den omfattande forsknings- och försöksverksamhet

på jordbrukets område, som bedrivits vid statliga och enskilda

institutioner och läroanstalter. De rön beträffande växtförädling och

gödsling, som gjorts, ha möjliggjort en väsentlig ökning av skördarna för

såväl jordbruket som trädgårdsodlingen. Genom rasförädling och foderundersökningar

har avkastningen från husdjursskötseln stegrats och förbättrats.

Även på det tekniska området ha framsteg gjorts, som bidragit till

jordbruksarbetets rationalisering och förbilligande. Dessa framsteg på skilda

områden av jordbruket ha medfört en icke obetydlig förbättring av det

ekonomiska utbytet för jordbrukarna själva.

För närvarande torde emellertid kunskapen om de resultat, som vinnas

genom forsknings-, försöks- och provningsverksamheten, huvudsakligen nå

de praktiserande jordbrukarna genom de konsulterande tjänstemännen hos

hushållningssällskapen och andra institutioner samt genom lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna

och den kursverksamhet, som på skilda

håll bedrives inom landet. Vid sidan härav sprides ifrågavarande kunskap

genom de olika institutionernas facktidskrifter. Såsom framgår av vad tidigare

anförts äro dessa senare många och av skilda slag. I stor utsträckning

vända sig fackorganen emellertid främst till de konsulterande tjänstemännen

och lärarna vid undervisningsanstalterna; i mindre grad, såsom

ock framgår av upplagornas storlek, torde dessa tidskrifter nå ut till jordbrukarna

i gemen.

En följd av det sätt, varpå kunskapen om framstegen inom forskningsoch

försöksverksamheten sprides, torde vara att resultaten av arbetena på

ifrågavarande områden endast förhållandevis långsamt nå ut i bygderna

för att omsättas i praktiken. En snabbare spridning av resultaten inom

nyssberörda verksamhet skulle säkerligen vara till betydande gagn för

jordbruket. I likhet med utredningen finner jag det därför vara angeläget

att åtgärder vidtagas för att avhjälpa denna brist. I de avgivna

yttrandena har vikten av att åtgärder i sådant syfte vidtagas även allmänt

framhållits, ehuru delade meningar kommit till uttryck beträffande det

sätt varpå en förbättrad upplysningsverksamhet på förevarande område

lämpligast skall kunna åstadkommas. Därjämte har i vissa yttranden

ifrågasatts, huruvida man icke borde samtidigt som nu förevarande förslag

upptoges till övervägande även behandla det i yttrandena berörda

förslaget örn inrättande av ett jordbruksvetenskapligt råd. Sistnämnda

ärende befinner sig emellertid för närvarande icke i det skick att slutlig

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

37

ståndpunkt kan tagas till detsamma. Att uppskjuta förevarande fråga i avbidan

på att spörsmålet om inrättande av ett jordbruksvetenskapligt råd

kommer i sådant läge, att detsamma kan avgöras, anser jag mig icke kunna

förorda med hänsyn till önskvärdheten av att upplysningsverksamheten i

nuvarande försörjningsläge snarast kommer i gång. Dessa två frågor synas

för övrigt vara av den art, att de kunna lösas oberoende av varandra.

Såväl inom utredningen som i de avgivna yttrandena ha olika förslag

för nu föreliggande frågas lösning framlagts och diskuterats. Att såsom i

vissa yttranden ifrågasatts förse de olika forsknings- och försöksinstitutionerna

nied egna organ för publicering av sina resultat direkt till en större

allmänhet torde, bortsett från att kostnaderna härför sannolikt skulle bliva

mycket höga, medföra att den rådande splittringen och oöverskådligheten

på detta område skulle även i fortsättningen kvarstå. Det torde vara en

avsevärd fördel med utredningens förslag, att upplysningsverksamheten

koncentreras till ett enda organ, som har möjlighet att överblicka hela

området och sätta in upplysningsverksamheten på de punkter, där den

synes mest behövlig och där forsknings- och försöksresultaten lia de största

utsikterna att snabbt omsättas i praktiken.

De farhågor, som i vissa yttranden yppats för att den statliga karaktären

av det ifrågasatta organet skulle medföra att de genom detsamma offentliggjorda

uppgifterna skulle få prägel av statlig auktorisation, finner jag

betydligt överdrivna. Det torde knappast vara att befara, att allmänheten

skulle få en dylik uppfattning, därest, såsom utredningen föreslagit, upplysningsverksamheten

komine att bedrivas genom redan befintliga pressorgan

eller tidskrifter. Å andra sidan skulle icke obetydliga olägenheter

kunna uppstå, därest upplysningsverksamheten överlämnades åt ett enskilt

av statsmedel endast understött organ. En viss risk skulle under sådana förhållanden

kunna finnas för att enskilda intressen komme att öva ett icke önskvärt

inflytande över upplysningsverksamhetens ordnande. Svårigheter skulle

även kunna uppkomma vid tillsynen över att endast verkligt objektiva

framställningar och fullt slutförda resultat utlämnades till allmänheten

för omsättning i praktiskt bruk.

Vid övervägande av de olika förslag i ämnet, som sålunda framkommit,

har jag kommit till den uppfattningen att det av utredningen slutligen förordade

torde leda till det bästa resultatet. Även ur kostnadssynpunkt ställer

sig detta förslag fördelaktigast. Jag finner mig alltså böra förorda, att ett

centralt organ tillskapas med uppgift att verka för spridande av kunskapen

örn resultaten från forsknings-, försöks- och provningsverksamheten på

jordbrukets och trädgårdsskötselns område.

Nyssnämnda organ torde, såsom utredningen föreslagit, böra få karaktären

av en nämnd, i vilken ingå representanter för forsknings-, försöksoch

provningsanstalterna samt det praktiska jordbruket och trädgårdsod
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

lingen ävensom pressen. Antalet ledamöter i nämnden torde icke böra bliva

alltför stort. En utvidgning av nämnden till ett tjugotal ledamöter, såsom

inom utredningen diskuterats och i vissa yttranden även förordats, torde

komma att i hög grad inverka menligt på arbetets effektivitet och koncentration.

Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Majit att bestämma antalet

ledamöter i nämnden samt sedermera utse dessa. Nämndens verksamhet

torde böra stå under lantbruksstyrelsens överinseende. Den närmaste

ledningen av verksamheten bör handhavas av nämndens ordförande.

Hos nämnden torde böra anställas erforderligt antal befattningshavare och

för närvarande torde icke behöva räknas med flera än en sekreterare och

ett kontorsbiträde. I ett flertal yttranden har framhållits att det verksamhetsfält,

på vilket nämnden skulle röra sig, komme att bliva alltför stort och

i anslutning härtill har framförts tanken på att olika organ skulle handhava

skilda delar av upplysningsverksamheten. Jag kan i stort sett dela den

tankegång som ligger bakom denna uppfattning. Det kommer uppenbarligen

att ställas stora krav på nämndens och dess sekreterares förmåga att

kunna överblicka ett så stort verksamhetsområde. Å andra sidan finner jag

emellertid, att vid igångsättande av denna nya verksamhet en viss försiktighet

bör iakttagas med avseende å storleken av den organisation som skall

handhava verksamheten. Sedan större erfarenhet vunnits, torde tiden vara

inne att överväga en utökad organisation. Därvid kan man tänka sig såsom

i vissa yttranden påpekats, att nämndens verksamhet indelas på olika sektioner

sålunda att t. ex. en sektion handhar upplysningsverksamheten rörande

jordbruket och en annan avdelning verksamheten såvitt angår träd

gårdsskötseln.

I likhet med utredningen anser jag att upplysningsnämnden bör söka

fylla sin uppgift genom att utgiva korta populärt avfattade sammanfattningar

av de från forsknings-, försöks- och provningsanstalterna utgivna

avhandlingar och försöksberättelser med sådan innebörd, att de däri meddelade

resultaten omedelbart kunna omsättas i praktiken. Nämnden bör

även utgiva sammanfattande översikter över olika forskningsområden och

andra redogörelser, som kunna vara ägnade att sprida kännedom om och

väcka intresse för försöksverksamheten. Vid sin verksamhet bör nämnden

tillse att i regel endast sådana meddelanden av nämnden publiceras som

avse arbeten, vilka nått det stadiet att man med någorlunda säkerhet kan

vänta sig avsett resultat vid en omsättning i praktiken. Såsom utredningen

framhållit är det önskvärt att de förut berörda sammanfattningarna utarbetas

av samma vetenskapsmän eller försöksmän, som lett undersökningarna

och bearbetat resultaten. Härigenom erhålles den största säkerheten för att

framställningen är korrekt och att inga missuppfattningar rörande arbetet

uppkomma. Dessa sammanfattningar böra vara så kortfattade som det låter

sig göra utan att tillförlitligheten och klarheten äventyras. För att under
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

39

lätta nämndens verksamhet torde det böra åligga samtliga statliga och statsunderstödda

institutioner, som äro sysselsatta på det område varom nu är

fråga, ävensom andra, som åtnjuta statsunderstöd för forsknings- och försöksverksamhet,

att inom viss tid efter det en undersökning slutförts och

resultaten bearbetats till upplysningsnämnden insända en kortfattad sammanfattning

av dessa undersökningar och resultat, lämpad att användas

för den av nämnden bedrivna upplysningsverksamheten. I dessa sammanfattningar

böra resultaten vara insatta i sitt rätta ekonomiska sammanhang

och de praktiska åtgärder, till vilka resultaten böra föranleda, skola vara

klart och tydligt angivna. För den händelse vederbörande försöksledare

skulle vara förhindrad att utarbeta nu ifrågavarande sammanfattning, må

institutionschefen bestämma att någon annan lämplig tjänsteman skall fullgöra

uppdraget.

De förut berörda översikterna, som skola publiceras genom nämndens

försorg, torde böra vara avsedda som allmän upplysning och torde sålunda

icke behöva anknytas till någon viss undersökning utan omspänna speciella

områden såsom sortval, växtsjukdomar, utfodring, tekniska frågor, marknadsöversikter

o. d.

Såsom utredningen framhållit bör upplysningsnämnden vidare verka för

att de till forsknings- och försöksverksamheten anslutna tjänstemännen i

ökad omfattning medverka såsom föredragshållare vid jordbrukardagar och

andra tillfällen, då praktiska jordbrukare och trädgårdsodlare äro samlade.

Rörande lämpligaste sättet för distributionen av det material, som nämnden

sammanbragt, ha delade meningar kommit till uttryck i de avgivna

yttrandena. Redan inom utredningen ha tre olika alternativ för frågans

lösande varit under övervägande. Sålunda bär ifrågasatts att utgiva antingen

en huvudsakligen refererande populärvetenskaplig tidskrift i 12 häften

om året med en upplaga som beräknats till 25 000 exemplar och ett

prenumerationspris av 3 kronor eller ock en mycket populärt hållen tidskrift

i 6 häften örn året med en upplaga av 300 000 exemplar och med ett mycket

lågt prenumerationspris. Det förslag utredningen slutligen stannat inför

innefattar att det liopbragta materialet skall publiceras i en bilaga till Jordbrukarnas

Föreningsblad. 1 ett flertal yttranden har särskilt erinrats mot

sistnämnda förslag, att vid ett genomförande av detsamma hänsyn icke

kunde tagas till intressena i de skilda delarna av landet. Sålunda kunde ju

exempelvis meddelanden om sockerbetsodlingen ej ha något intresse för

Norrlands vidkommande, liksom upplysningar i frågor rörande sädesodlingen

icke hade värde för trädgårdsodlarna. I vissa yttranden har tanken

på en särskild tidskrift vunnit anklang.

Vid övervägande av de olika möjligheter för lösning av förevarande fråga

som sålunda framförts bär jag stannat för det av utredningen slutligen förordade

förslaget. Det torde vara ställt utom varje tvivel att den största sprid
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

ningen av upplysningsmaterialet kominer att nås genom realiserande av

detta förslag. Utgivande av en tidskrift med så begränsad upplaga som

den i det första alternativet ifrågasatta innebär knappast någon lösning av

den uppställda frågan, då innehållet i en dylik tidskrift direkt icke kommer

att nå mer än ett förhållandevis fåtal jordbrukare och sålunda icke

kommer att bliva en källa till mera allmän upplysning. Mot det andra

förslaget innefattande en tidskrift med stor upplaga kan denna erinran

givetvis icke riktas. Men å andra sidan torde såsom utredningen framhållit

den stora mängden av jordbrukare och trädgårdsodlare mera sällan lia

tid och tillfälle att tillgodogöra sig innehållet i en större tidskrift utan

deras läsning torde i de flesta fall endast omfatta dagliga tidningar och en

eller annan facktidskrift. Det torde även vara tvivelaktigt örn det låter sig

göra att anskaffa prenumeranter på en tidskrift av ifrågavarande slag i

önskvärd omfattning även om priset sattes mycket lågt. Kostnaderna för

förslagets genomförande torde under alla förhållanden bliva betydande.

Genom realiserandet av det av mig förut förordade förslaget vinnes en

större spridning av upplysningsmaterialet. Möjligheterna att detsamma

kommer att tillgodogöras av allmänheten torde också vara större. För förslagets

genomförande kommer icke att uppstå andra kostnader än för själva

upplysningsnämndens verksamhet.

I anledning av anmärkningen att genom realiserandet av det nu ifrågavarande

förslaget de olika intressena för skilda näringsidkare och trakter

icke kunna tillgodoses, vill jag erinra att denna upplysningsverksamhet

till en början måste betraktas såsom ett försök och därför icke

kan uppläggas alltför stort. Jag förutsätter emellertid att nämnden söker

komma i förbindelse med organisationernas tidskrifter och olika fackorgan

samt landsortspressen och söker i dessa organ placera sådana upplysande

artiklar och meddelanden, som ha speciellt intresse för de näringsidkare

bland vilka dessa tidskrifter och pressorgan äro spridda. Det material, som

lämnas till föreningsbladet för publicering i dess bilaga, bör kostnadsfritt

stå till förfogande även för andra tidningar och tidskrifter.

Det synes lämpligt att såsom utredningen föreslagit i anslutning till den

bilaga till Jordbrukarnas Föreningsblad som nämnden skall redigera även

utgives en årsbok som innehåller en samlad översikt över det gångna årets

forsknings-, försöks- och provningsresultat.

För utgivande av berörda bilaga och årsbok torde överenskommelse efter

i huvudsak de riktlinjer som utredningen angivit böra avslutas med Lantbruksförbundcts

tidskriftsaktiebolag såsom utgivare av Jordbrukarnas Föreningsblad,

vilket bolag enligt vad utredningen inhämtat är berett att åtaga

sig ifrågavarande uppgift. Avtalet torde efter Kungl. Maj:ts bemyndigande

få slutas genom den nu förordade upplysningsnämnden. Såsom framgår av

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

41

vad utredningen anfört skulle ingen särskild ersättning utgå till bolaget fölpubliceringen

av ifrågavarande bilaga och årsbok.

I likhet med utredningen finner även jag det önskvärt att en överenskommelse

kommer till stånd mellan upplysningsnämnden samt Lantbrukets

presstjänst och Jordbrukets notisbyrå av innebörd att nämnden helt

svarar för upplysningsverksamheten i vad den rör resultaten från forsknings-,

försöks- och provningsverksamheten. Härigenom skulle upplysningsverksamheten

på dessa områden kunna samordnas och organiseras

så att forsknings- och försöksanstalterna bleve delaktiga i densamma.

Beträffande kostnaderna för nämnden lia dessa beräknats till 37 000 kronor

örn året. Med hänsyn till att nämndens personal icke anses kunna träda

i funktion före den 1 oktober 1943 beräknas kostnaden för nästa budgetår

till 28 750 kronor. För sagda budgetår anses dessutom ett engångsanslag

å 10 000 kronor vara behövligt för anskaffning av möbler och inventarier.

Av kostnaderna för nämnden beräknas 19 000 kronor belöpa å

arvoden, därav ett grundarvode av 12 000 kronor åt sekreteraren. Då det

är av synnerlig vikt att till sekreterare kan förvärvas en väl kvalificerad

och duglig person har jag intet att erinra mot det föreslagna arvodesbeloppet.

På detta arvode synes dock icke böra beräknas några tillägg. I

övrigt synes kostnaderna kunna nedbringas med åtminstone 10 000 kronor.

Utredningen har vid sina kostnadsberäkningar ansett att ett belopp

av 10 000 kronor skulle kunna beräknas inflyta i ersättning från tidningarna

för artiklar och notiser. Med hänsyn till vad jag förut anfört rörande

tillhandahållande åt tidningarna utan ersättning av det material, som ställes

till föreningsbladets förfogande, torde man åtminstone icke till en början

böra räkna med en dylik inkomst. Med utgångspunkt från det anförda

torde kostnaderna böra uppskattas till omkring 38 000 kronor för budgetåret

1943/44. Jag förordar, att ett obetecknat anslag å sagda belopp upptages

å riksstaten för nästa budgetår. Det torde få ankomma på Kungl.

Majit att i sinom tid meddela närmare föreskrifter rörande anslagets disposition.

I likhet med utredningen anser jag önskvärt att upplysningsnämnden

söker kontakt med radion och i möjligaste mån söker genom densamma

sprida upplysning rörande de frågor som beröra nämndens verksamhetsområde.

Nämnden bör likaledes ägna uppmärksamhet åt de möjligheter

som finnas att genom filmen sprida upplysning angående jordbruksnäningen

och trädgårdsskötseln berörande ämnen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att lill Upplysningsverksamhet rörande forsknings- och

försöksarbetet på jordbrukets område för budgetåret 1943/44

milling till riksdagens protokoll 19''lil. 1 sami. Nr 120.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

å driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag

av................................kronor 38 000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schiöler.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1943

5 2 14 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:377 Skrivelse till Konungen angående vägledning vid den studerande ungdomens val av levnadsbana. s. 4 i texten
  2. JoU 1943:53 Memorial angående kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn anslag till upplysningsverksamhet rörande forskningsoch försöksarbetet på jordbrukets område. s. 1 i texten
  3. JoU 1943:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplysningsverksamhet rörande forskningsoch försöksarbetet på jordbrukets område jämte i ämnet väckt s. 1 i texten