Sök i Ratio Lex

Angående garnisonspastor!^ i Boden avlöningsförmåner m. m

1943-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:130, Angående garnisonspastor!^ i Boden avlöningsförmåner m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående garnisonspastor!^

i Boden avlöningsförmåner m. m.; given Stockholms slott

den 19 februari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge.

Under en följd av år bestreds förordnandet såsom garnisonspastor i Boden

av kyrkoherden i Överluleå församling, vilken härför åtnjöt särskilt arvode

av 4,200 kronor för år. I motion (I: 66) till 1936 års riksdag anfördes, bland

annat, att med de krav, som måste ställas på den andliga vården vid garnisonen

— icke blott den rent religiösa utan även den kulturella befattningen

icke på ett tillfredsställande sätt kunde uppehållas såsom bisyssla.

En särskild prästman, som helt ägnade sig åt verksamheten vid garnisonen,

vöre av behovet påkallad. För detta ändamål vore emellertid det arvode,

som stöde till förfogande, alltför lågt, varför en höjning begärdes med 1,800

ktonor till 6,000 kronor. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Bihang till riksdagens protokoll Wild. 1 sami. Ar 130 131.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kumi!. Maj:ts proposition nr 130.

Förutom det av 1936 års riksdag bestämda arvodet, 6,000 kronor, utgår

till garnisonspastorn i Boden kallortstillägg med 240 kronor för år samt

dyrtid still ägg enligt de grunder, som gälla för befattningshavare i statens

tjänst med reglerad avlöning, ävensom kristillägg.

Enligt lag den 15 maj 1942, nr 236, angående ändring i vissa delar av

lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond, vilken förstnämnda lag, såvitt nu

är i fråga, trätt i kraft den 1 juli 1942, skola av kyrkofonden utgöras anslag,

som Konungen enligt av riksdagen godkända grunder bestämmer för

avlönande av i fredsorganisationen vid försvarsväsendet anställda präster.

Till följd härav har Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1942 föreskrivit,

att avlöningen till garnisonspastorn i Boden skall från och med sistnämnda

dag tills vidare bestridas ur kyrkofonden i stället för, såsom dittills, från

anslag under fjärde huvudtiteln.

I skrivelse den 19 januari 1942 har gamisonspastorn i Boden Victor Svedberg.

anhållit, att de till tjänsten hörande löneförmånerna måtte ökas och

garnisonspastorn i lönehänseende likställas med komminister i Överluleå församling,

örn möjligt med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 1942.

Till stöd för ansökningen har Svedberg anfört följande.

Arbetsbördan för garnisonspastorn har mångdubblats sedan tjänstens inrättande

ar 1936, dels genom förlängningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid

och utökningen av förbandens storlek, dels genom införandet av den nyorganiserade

kulturella verksamheten vid förbanden, i vilken verksamhet

garnisonspastorn är självskriven ledamot av samtliga bildningsråd i Boden.

De nuvarande löneförhållandena tillåta knappast en tjänsteinnehavare att

ffanna }. arb.etet så lång tid, som tarvas, örn vederbörande präst dels skall bli

tillräckligt insatt i arbetet, dels skall bli i tillfälle att göra en insats i den

specifika och krävande tjänsten.

. ,f;n sa omfattande representation åvilar av naturliga skäl garnisonspastorn

bade da det gäller det religiösa och det kulturella arbetet, att denna, hur

enkelt den än ordnas, blir allt för tung för prästhemmets nuvarande ekonomi

1] ansten såsom garnisonspastor kräver helt sin man, varför innehavaren

saknar mojligheter till extra inkomst utöver ett mindre arvode från Konung

Oscar Ilis soldathem.

Det ansvar, som åvilar garnisonspastor^ är på grund av tjänstgöringens

art i stort sett jämförbart med en självständig ordinarie prästmans. Tjänsten

ar, även om den av vissa skäl bör vara extra ordinarie, på grund av sin art

och omfattning så besläktad med garnisonspastor stjänsten i Karlsborg och

amirahtetsprästbefattningarna i Karlskrona, att den också i lönehänseende

bor örn icke likställas med så dock bringas i rättmätigt förhållande till nämnda

tjänster och da lämpligen på grund av de lokala förhållandena i Boden beträffande

lon och hyresbidrag likställas med komministerstjänst i Överluleå

församling.

Garnisonspastorn, som är omedelbart underställd kommendanten i Bodens

fästning, åligger enligt av kommendanten fastställd instruktion:

att leda och övervaka själavården vid garnisonen,

att förbereda och inför kommendanten (i förekommande fall inför veder
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.

börande förbandschef) föredraga ärenden rörande själavården samt väcka

förslag rörande själavården,

att förrätta ifrågakommande garnisonsgudstjänster, andaktsstunder och

korum vid samtliga truppförband i Boden och i övrigt verka för ett i möjligaste

mån regelbundet gudstjänstliv vid dessa,

att bereda garnisonens personal tillfälle till nattvardsgång och utföra de

övriga pastorala förrättningar, som erfordras inom garnisonen,

att biträda vid militära högtider,

att ombesörja själavården vid garnisonssjukhuset med därtill hörande

regelbundna gudstjänster samt att i regel en gång i veckan hålla dophögtid

på bambördsavdelningen och hava ansvaret för förandet av sjukhusets

födelse- och dopbok ävensom dödboken,

att, där så prövas lämpligt, besöka i arrest intagna,

att söka genom personlig kontakt med förbandenis personal och genom

anordnande av soldataftnar och samkväm samt genom utdelande av religiös

och kulturell litteratur verka väckande och fostrande i religiöst och sedligt

avseende,

att samarbeta med och stödja de frivilliga personer, organisationer och

dylikt, som erhålla tillstånd att bedriva verksamhet med religiös och kulturell

syftning vid truppförbanden eller eljest inom garnisonen och särskilt stödja

soldathemsverksamheten,

att leda verksamheten vid Konung Oscar Ilis soldathem,

att hålla regelbunden mottagning,

att vidtaga åtgärder, som avse att bevara och stärka sambandet mellan

garnisonens personal och de anhöriga i hemorten,

att vara medlem av bildningsråden vid samtliga Bodenförband samt i

denna egenskap följa och med intresse deltaga i rådens arbete, främja samverkan

och god kvalitet i soldatvårdsverksamheten,

att verkställa föreskriven prästerlig utredning i de fall, där vid Bodenförbanden

tjänstgörande värnpliktiga anföra samvetsbetänkligheter mot

tjänstgöring i vanlig ordning och i övrigt inom området för sin verksamhet

tillhandagå kommendanten och förbandscheferna med erforderliga utredningar

och förslag, samt

att hålla kommendanten underrättad om den religiösa och kulturella verksamheten

inom garnisonen.

Kommendanten i Bodens fästning har livligt tillstyrkt ansökningen och

därvid anfört.

Garnisonspastorn har under nuvarande förhållanden en mycket stor arbetsbörda.

Denna kommer otvivelaktigt att vara avsevärd även sedan en återgång

till fredsförhållanden skett, dels enär antalet tjänstgöringsdagar för

garnisonen torde bliva omkring tre gånger så stort som vid befattningens

tillsättande, dels emedan undervisnings- och underhållningsverksamheten i

garnisonen under garnisonspastorns mycket energiska ledning fått mycket

stor omfattning. Denna verksamhet har dessutom för garnisonspastorn medfört

avsevärda representationskostnader, i det att han som närmaste representant

för denna verksamhet i stor utsträckning fått ta hand örn flertalet

från annan ort kommande föredragshållare, fältartister m. 11.

Chefen för armén har likaledes tillstyrkt framställningen.

Domkapitlet i Lidea har anfört.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 130.

I de yttranden, som föregingo fastställandet av garnisonspastorns nuvarande

arvode, framhölls angelägenheten av att detsamma bestämdes så, att

man till tjänsten kunde påräkna en prästman med flera års praktisk prästerlig

verksamhet, samt att tjänsteinnehavaren icke alltför snart komme att

söka sig bort från tjänsten. Det syntes emellertid, som om dessa önskemål

vid arvodets fastställande ej blivit tillräckligt tillgodosedda. Vid en jämförelse

mellan garnisonspastorns och övriga prästerliga tjänsteinnehavares

inom stiftet löneförmåner framgår nämligen, att de lägst avlönade komministrarna,

bortsett från komministern i Holmö församling, vilkens tjänst är

förenad med folkskollärartjänst, hava bättre löneförmåner än garnisonspastorn.

Det lärer få anses uppenbart, att man ej kan påräkna att få behålla garnisonspastorn

någon längre tid i tjänsten, därest hans arvode bibehålies vid

det nuvarande och han av ekonomiska skäl lockas söka även lågt avlönade

komministerstjänster. Det synes domkapitlet icke på något sätt orimligt,

att på grund av den självständiga ställning, det ansvar och den representationsplikt

garnisonspastorn laar, hans arvode ökas så att han i ekonomiskt

avseende blir i stort sett jämställd med komministrarna i Överluleå församling,

vilka äro bosatta på samma ort som garnisonspastorn.

Arméförvaltningens civila departement har med hänsyn till vad domkapitlet

anfört ansett starka skäl tala för en förhöjning av arvodet. Departementet

har för egen del föreslagit en höjning av arvodet till 8,100 kronor. Jämte

kallortstillägg samt vederbörliga dyrtids- och kristillägg skulle arvodet, anför

departementet, härigenom uppgå till belopp, som i stort sett motsvarade

avlöning till komministrarna i Överluleå församling.

Kammarkollegiet har anfört bland annat.

Det arbete som ankommer på garnisonspastorn torde delvis vara jämförligt

med de uppgifter med avseende å ungdomsvården och dylikt, som tillkomma

stiftsadjunkterna. Av den för garnisonspastom fastställda instruktionen

framgår dock, att dennes arbetsuppgifter äro mera omfattande, och att han

beträffande själavården inom garnisonen intar en ledande ställning, som,

frånsett kyrkobokföringen, torde vara jämförlig med den som tillkommer

ordinarie församlingspräst. Med hänsyn till den arbetsbörda, som åvilar

honom, samt den självständiga ställning och det ansvar, som äro förbundna

med denna tjänstgöring, synes det icke vara något att erinra emot att hans

löneställning blir densamma som tillkommer en komminister. Vid uppskattning

av garnisonspastorns arbetsbörda torde likväl hänsyn icke böra tagas

till en av den förstärkta försvarsberedskapen föranledd tillfällig ökning däri,

då en dylik omständighet icke synes böra läggas till grund för bestämmande

av avlöning att gälla jämväl under ordinära förhållanden. Med hänsyn till

tjänstgöringens art torde vara önskvärt att ifrågavarande befattning innehaves

av en yngre prästman. En alltför hög löneställning skulle motverka

detta önskemål, då prästmannen i dylikt fall kunde komma att sakna intresse

för att vid mera framskriden ålder söka annan för honom då mera lämpad

befattning. Detta jämte befattningens extra ordinarie karaktär synes göra

befogat att avlöningen sättes lägre än som motsvarar löneinkomsten för en

komminister med reglerad maximilön (5,000 kronor).

Kollegiet anser på grund härav att avlöningen till garnisonspastorn bör

utgå med belopp, motsvarande i huvudsak löneinkomsten, inberäknat hyres
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr ISO. 5

och bränslebidrag, för en församlingspräst med en reglerad lön av 3,750 kronor

vilket belopp torde kunna sägas utgöra normallönen för en komminister,

eller sålunda 7,870 (= 3,750 + 2,100 + 1,860 + 160) kronor, hyresbidraget

härvid beräknat till belopp, vartill det för närvarande utgår till komministrarna

i Överluleå församling. Ett dylikt lönebelopp synes vara val avvagt

även vid jämförelse med de löneförmåner, som tillkomma stiftsadjunkt (arvode

3,400 kronor + bostads- och vivreersättning 3,000 kronor = 6,400 leronor)

med dennes i viss män likartade men mera begränsade arbetsuppgifter.

Till garnisonspastorn synes härvid varken nu utgående kallortstillägg, som

icke tillkommer övriga präster, eller det delvis likartade ödebygdstillägget,

sorn icke åtnjutes av prästerna i Boden, böra ifrågakomma. Å avlöningen

synes i enlighet med de i 2 § av kungörelsen den 17 januari 1936, nr 7, angående

dyrtidstillägg åt präster gällande grunder böra utgå dyrtidstillägg

ävensom kristillägg. Ä till ordinarie präst utgående hyres- och branslebidrag

eller till stiftsadjunkt utgående bostads- och vivreersättning åtnjutes intet

dyrtidstillägg. Anledning torde saknas att för garnisonspastorn fastställa

vissa belopp, som skola motsvara dylika löneförmåner, utan torde dyrtidsoch

kristillägg böra beräknas å hela avlöningen. Med hänsyn härtill torde de

belopp som motsvara berörda bidrag till komminister, böra något reduceras

och arvodet i sin helhet fastställas till i runt tal 7,200 kronor. Till jämförelse

må nämnas att garnisonspastorns avlöning härigenom skulle komma att

något överstiga avlöningen till befattningshavare i 22 löneklassen enligt civila

avlöningsreglementet för ortsgrupp G, vartill Boden hör, vilket torde fa anses

stå i skäligt förhållande till arbetets art och omfattning.

På grund av vad sålunda anförts hemställer kollegiet, att arvodet till g**1- nisonspastorn i Boden måtte bestämmas till 7,200 kronor för ar samt att dyrtids-

och kristillägg måtte få utgå därå för tid, då sådana tillägg åtnjutas av

församlingspräst, och efter de grunder, som äro eller kunna Wiva bestamda

för sådan präst.

Statskontoret har förklarat sig hysa betänkligheter mot att det så nyligen

som vid 1936 års riksdag fastställda arvodet till garnisonspastorn i

Boden i nuvarande läge bleve föremål för höjning. Svårigheter måste också

möta att bedöma den arbetsbörda, som, sedan normala förhållanden inträtt,

kunde komma att åvila befattningshavaren. Och någon höjning av arvodet

enbart med hänsyn till ökade arbetsuppgifter under rådande förstärkta försvarsberedskap

syntes icke böra ifrågakomma. Beaktas finge, att befattningshavaren

åtnjöte kompensation för levnadskostnadernas ökning såväl i

form av dyrtids- som kristillägg. Därest Kungl. Majit skulle finna skal tillmötesgå

framställningen, finge statskontoret i likhet med kammarkollegium

förorda, att arvodesförhöjningen begränsades till högst 1,200 kronor. Mot vad

kollegiet i övrigt föreslagit funne statskontoret icke anledning till erinran.

Ett bifall till framställningen syntes emellertid förutsätta riksdagens medverkan.

Såsom av det föregående framgår, höjdes arvodet vid tjänsten såsom garnisonspastor

i Boden av 1936 års riksdag från 4,200 kronor till 6,000 kronor.

Härvid avsågs, att befattningen skulle omregleras till huvudsyssla. Förutom

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

detta årsarvode utgår såsom förut nämnts till garnisonspastorn kallortstilllagg

med 240 kronor för år samt dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla

för befattningshavare i statens tjänst med reglerad avlöning, ävensom kristdlägg.

Garnisonspastorns sammanlagda löneförmåner uppgå, utan avdrag för

pensionsavgifter, för närvarande till 8,960 kronor för är.

Sedan garnisonspastorns arvode fastställdes av 1936 års riksdag, har hans

arbetsbörda avsevärt ökats, och det kan förväntas, att den, även sedan nuvarande,

med den förstärkta beredskapen sammanhängande förhållanden upphört,

kommer att bli väsentligt större än man vid den senaste löneregleringen

hade anledning att räkna med. En förbättrad löneställning för innehavaren av

denna ansvarsfulla befattning framstår därför enligt min mening såsom naturlig.

Kommendanten i Bodens fästning, chefen för armén, domkapitlet i Luleå

och arméförvaltningens civila departement ha tillstyrkt bifall till tjänstinnehavarens

hemställan, att garnisonspastorn i lönehänseende i stort sett likställes

med komministrarna i Överluleå församling, vilka åtnjuta reglerad maximilön

(5,000 kronor). Kammarkollegiet har däremot föreslagit en något lägre

avlöning. Enligt kollegiets förslag skulle det nuvarande arvodet höjas från

. 6,000 kronor till 7,200 kronor eller med 1,200 kronor. Då kollegiet emellertid

samtidigt föreslår, att kallortstillägg i fortsättningen ej skall utgå till garnisonspastorn,

utgör den föreslagna höjningen av arvodet endast (1,200 —

— 240 =) 960 kronor. Härjämte är att märka, att enligt kollegiets förslag

dyrtidstillägg i fortsättningen skall utgå enligt för församlingspräster gällande

grunder, d. v. s. med ett procenttal, som är tre enheter lägre än det för

honom nu gällande. Detta inverkar jämväl på kristilläggsunderlagets storlek.

Den av kollegiet föreslagna löneregleringen innebär därför, att garnisonspastorns

löneförmåner skulle med nära 1,900 kronor understiga motsvarande till

komministrarna i Överluleå församling utgående förmåner.

En reglering enligt kammarkollegiets förslag synes mig icke i tillräcklig

utsträckning tillgodose de i det föregående anförda synpunkterna, och jag föreslår

därför, att arvodet till garnisonspastorn bestämmes till 7,600 kronor för

ar, d. v. s. 400 kronor mer än enligt kammarkollegiets hemställan, samt att

dyrtids- och kristillägg må utgå å arvodet för tid, då sådana tillägg åtnjutas

av församlingspräst, och efter de grunder, som äro eller kunna bliva bestämda

för sådan präst. Kallortstillägg torde efter löneregleringens genomförande ej

böra utgå. Beträffande garnisonspastorns avlöningsförmåner under tjänstledighet

torde böra tillämpas de grunder, som i sådant avseende äro eller må

varda bestämda för församlingspräst. Det torde böra ankomma på Kungl.

Majit att meddela de bestämmelser, som i berörda och liknande avseenden

ma befinnas erforderliga. Jag förutsätter, att de medel, som vid garnisonspastorns

tjänstledighet m. m. erfordras för avlönande av vikarie, skola i likhet

med tjänstinnehavarens avlöning bestridas ur kyrkofonden. Den av mig förordade

löneregleringen torde böra genomföras från och med den 1 juli 1943.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts propositioji nr 130.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig här ovan föreslagna grunderna för

avlönande av garnisonspastorn i Boden.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:203 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj -Jts proposition angående anslag ur kyrkofonden för budgetåret 1943/44 för biträde vid handläggning av b o stä s. 4 i texten
  2. 1LU 1943:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående gamisonspastorns i Boden avlöningsförmåner m. m. s. 4 i texten