Angående garnisonspastor!^ i Boden avlöningsförmåner m. m
1943-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:130, Angående garnisonspastor!^ i Boden avlöningsförmåner m. m
Dokumentets text
Kungl. Majds proposition nr 130.
1
Nr 130.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående garnisonspastor!^
i Boden avlöningsförmåner m. m.; given Stockholms slott
den 19 februari 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 februari 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge.
Under en följd av år bestreds förordnandet såsom garnisonspastor i Boden
av kyrkoherden i Överluleå församling, vilken härför åtnjöt särskilt arvode
av 4,200 kronor för år. I motion (I: 66) till 1936 års riksdag anfördes, bland
annat, att med de krav, som måste ställas på den andliga vården vid garnisonen
— icke blott den rent religiösa utan även den kulturella befattningen
icke på ett tillfredsställande sätt kunde uppehållas såsom bisyssla.
En särskild prästman, som helt ägnade sig åt verksamheten vid garnisonen,
vöre av behovet påkallad. För detta ändamål vore emellertid det arvode,
som stöde till förfogande, alltför lågt, varför en höjning begärdes med 1,800
ktonor till 6,000 kronor. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
Bihang till riksdagens protokoll Wild. 1 sami. Ar 130 131.
1
2
Kumi!. Maj:ts proposition nr 130.
Förutom det av 1936 års riksdag bestämda arvodet, 6,000 kronor, utgår
till garnisonspastorn i Boden kallortstillägg med 240 kronor för år samt
dyrtid still ägg enligt de grunder, som gälla för befattningshavare i statens
tjänst med reglerad avlöning, ävensom kristillägg.
Enligt lag den 15 maj 1942, nr 236, angående ändring i vissa delar av
lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond, vilken förstnämnda lag, såvitt nu
är i fråga, trätt i kraft den 1 juli 1942, skola av kyrkofonden utgöras anslag,
som Konungen enligt av riksdagen godkända grunder bestämmer för
avlönande av i fredsorganisationen vid försvarsväsendet anställda präster.
Till följd härav har Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1942 föreskrivit,
att avlöningen till garnisonspastorn i Boden skall från och med sistnämnda
dag tills vidare bestridas ur kyrkofonden i stället för, såsom dittills, från
anslag under fjärde huvudtiteln.
I skrivelse den 19 januari 1942 har gamisonspastorn i Boden Victor Svedberg.
anhållit, att de till tjänsten hörande löneförmånerna måtte ökas och
garnisonspastorn i lönehänseende likställas med komminister i Överluleå församling,
örn möjligt med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 1942.
Till stöd för ansökningen har Svedberg anfört följande.
Arbetsbördan för garnisonspastorn har mångdubblats sedan tjänstens inrättande
ar 1936, dels genom förlängningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid
och utökningen av förbandens storlek, dels genom införandet av den nyorganiserade
kulturella verksamheten vid förbanden, i vilken verksamhet
garnisonspastorn är självskriven ledamot av samtliga bildningsråd i Boden.
De nuvarande löneförhållandena tillåta knappast en tjänsteinnehavare att
ffanna }. arb.etet så lång tid, som tarvas, örn vederbörande präst dels skall bli
tillräckligt insatt i arbetet, dels skall bli i tillfälle att göra en insats i den
specifika och krävande tjänsten.
. ,f;n sa omfattande representation åvilar av naturliga skäl garnisonspastorn
bade da det gäller det religiösa och det kulturella arbetet, att denna, hur
enkelt den än ordnas, blir allt för tung för prästhemmets nuvarande ekonomi
1] ansten såsom garnisonspastor kräver helt sin man, varför innehavaren
saknar mojligheter till extra inkomst utöver ett mindre arvode från Konung
Oscar Ilis soldathem.
Det ansvar, som åvilar garnisonspastor^ är på grund av tjänstgöringens
art i stort sett jämförbart med en självständig ordinarie prästmans. Tjänsten
ar, även om den av vissa skäl bör vara extra ordinarie, på grund av sin art
och omfattning så besläktad med garnisonspastor stjänsten i Karlsborg och
amirahtetsprästbefattningarna i Karlskrona, att den också i lönehänseende
bor örn icke likställas med så dock bringas i rättmätigt förhållande till nämnda
tjänster och da lämpligen på grund av de lokala förhållandena i Boden beträffande
lon och hyresbidrag likställas med komministerstjänst i Överluleå
församling.
Garnisonspastorn, som är omedelbart underställd kommendanten i Bodens
fästning, åligger enligt av kommendanten fastställd instruktion:
att leda och övervaka själavården vid garnisonen,
att förbereda och inför kommendanten (i förekommande fall inför veder
-
3
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 130.
börande förbandschef) föredraga ärenden rörande själavården samt väcka
förslag rörande själavården,
att förrätta ifrågakommande garnisonsgudstjänster, andaktsstunder och
korum vid samtliga truppförband i Boden och i övrigt verka för ett i möjligaste
mån regelbundet gudstjänstliv vid dessa,
att bereda garnisonens personal tillfälle till nattvardsgång och utföra de
övriga pastorala förrättningar, som erfordras inom garnisonen,
att biträda vid militära högtider,
att ombesörja själavården vid garnisonssjukhuset med därtill hörande
regelbundna gudstjänster samt att i regel en gång i veckan hålla dophögtid
på bambördsavdelningen och hava ansvaret för förandet av sjukhusets
födelse- och dopbok ävensom dödboken,
att, där så prövas lämpligt, besöka i arrest intagna,
att söka genom personlig kontakt med förbandenis personal och genom
anordnande av soldataftnar och samkväm samt genom utdelande av religiös
och kulturell litteratur verka väckande och fostrande i religiöst och sedligt
avseende,
att samarbeta med och stödja de frivilliga personer, organisationer och
dylikt, som erhålla tillstånd att bedriva verksamhet med religiös och kulturell
syftning vid truppförbanden eller eljest inom garnisonen och särskilt stödja
soldathemsverksamheten,
att leda verksamheten vid Konung Oscar Ilis soldathem,
att hålla regelbunden mottagning,
att vidtaga åtgärder, som avse att bevara och stärka sambandet mellan
garnisonens personal och de anhöriga i hemorten,
att vara medlem av bildningsråden vid samtliga Bodenförband samt i
denna egenskap följa och med intresse deltaga i rådens arbete, främja samverkan
och god kvalitet i soldatvårdsverksamheten,
att verkställa föreskriven prästerlig utredning i de fall, där vid Bodenförbanden
tjänstgörande värnpliktiga anföra samvetsbetänkligheter mot
tjänstgöring i vanlig ordning och i övrigt inom området för sin verksamhet
tillhandagå kommendanten och förbandscheferna med erforderliga utredningar
och förslag, samt
att hålla kommendanten underrättad om den religiösa och kulturella verksamheten
inom garnisonen.
Kommendanten i Bodens fästning har livligt tillstyrkt ansökningen och
därvid anfört.
Garnisonspastorn har under nuvarande förhållanden en mycket stor arbetsbörda.
Denna kommer otvivelaktigt att vara avsevärd även sedan en återgång
till fredsförhållanden skett, dels enär antalet tjänstgöringsdagar för
garnisonen torde bliva omkring tre gånger så stort som vid befattningens
tillsättande, dels emedan undervisnings- och underhållningsverksamheten i
garnisonen under garnisonspastorns mycket energiska ledning fått mycket
stor omfattning. Denna verksamhet har dessutom för garnisonspastorn medfört
avsevärda representationskostnader, i det att han som närmaste representant
för denna verksamhet i stor utsträckning fått ta hand örn flertalet
från annan ort kommande föredragshållare, fältartister m. 11.
Chefen för armén har likaledes tillstyrkt framställningen.
Domkapitlet i Lidea har anfört.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 130.
I de yttranden, som föregingo fastställandet av garnisonspastorns nuvarande
arvode, framhölls angelägenheten av att detsamma bestämdes så, att
man till tjänsten kunde påräkna en prästman med flera års praktisk prästerlig
verksamhet, samt att tjänsteinnehavaren icke alltför snart komme att
söka sig bort från tjänsten. Det syntes emellertid, som om dessa önskemål
vid arvodets fastställande ej blivit tillräckligt tillgodosedda. Vid en jämförelse
mellan garnisonspastorns och övriga prästerliga tjänsteinnehavares
inom stiftet löneförmåner framgår nämligen, att de lägst avlönade komministrarna,
bortsett från komministern i Holmö församling, vilkens tjänst är
förenad med folkskollärartjänst, hava bättre löneförmåner än garnisonspastorn.
Det lärer få anses uppenbart, att man ej kan påräkna att få behålla garnisonspastorn
någon längre tid i tjänsten, därest hans arvode bibehålies vid
det nuvarande och han av ekonomiska skäl lockas söka även lågt avlönade
komministerstjänster. Det synes domkapitlet icke på något sätt orimligt,
att på grund av den självständiga ställning, det ansvar och den representationsplikt
garnisonspastorn laar, hans arvode ökas så att han i ekonomiskt
avseende blir i stort sett jämställd med komministrarna i Överluleå församling,
vilka äro bosatta på samma ort som garnisonspastorn.
Arméförvaltningens civila departement har med hänsyn till vad domkapitlet
anfört ansett starka skäl tala för en förhöjning av arvodet. Departementet
har för egen del föreslagit en höjning av arvodet till 8,100 kronor. Jämte
kallortstillägg samt vederbörliga dyrtids- och kristillägg skulle arvodet, anför
departementet, härigenom uppgå till belopp, som i stort sett motsvarade
avlöning till komministrarna i Överluleå församling.
Kammarkollegiet har anfört bland annat.
Det arbete som ankommer på garnisonspastorn torde delvis vara jämförligt
med de uppgifter med avseende å ungdomsvården och dylikt, som tillkomma
stiftsadjunkterna. Av den för garnisonspastom fastställda instruktionen
framgår dock, att dennes arbetsuppgifter äro mera omfattande, och att han
beträffande själavården inom garnisonen intar en ledande ställning, som,
frånsett kyrkobokföringen, torde vara jämförlig med den som tillkommer
ordinarie församlingspräst. Med hänsyn till den arbetsbörda, som åvilar
honom, samt den självständiga ställning och det ansvar, som äro förbundna
med denna tjänstgöring, synes det icke vara något att erinra emot att hans
löneställning blir densamma som tillkommer en komminister. Vid uppskattning
av garnisonspastorns arbetsbörda torde likväl hänsyn icke böra tagas
till en av den förstärkta försvarsberedskapen föranledd tillfällig ökning däri,
då en dylik omständighet icke synes böra läggas till grund för bestämmande
av avlöning att gälla jämväl under ordinära förhållanden. Med hänsyn till
tjänstgöringens art torde vara önskvärt att ifrågavarande befattning innehaves
av en yngre prästman. En alltför hög löneställning skulle motverka
detta önskemål, då prästmannen i dylikt fall kunde komma att sakna intresse
för att vid mera framskriden ålder söka annan för honom då mera lämpad
befattning. Detta jämte befattningens extra ordinarie karaktär synes göra
befogat att avlöningen sättes lägre än som motsvarar löneinkomsten för en
komminister med reglerad maximilön (5,000 kronor).
Kollegiet anser på grund härav att avlöningen till garnisonspastorn bör
utgå med belopp, motsvarande i huvudsak löneinkomsten, inberäknat hyres
-
Kungl. Marits proposition nr ISO. 5
och bränslebidrag, för en församlingspräst med en reglerad lön av 3,750 kronor
vilket belopp torde kunna sägas utgöra normallönen för en komminister,
eller sålunda 7,870 (= 3,750 + 2,100 + 1,860 + 160) kronor, hyresbidraget
härvid beräknat till belopp, vartill det för närvarande utgår till komministrarna
i Överluleå församling. Ett dylikt lönebelopp synes vara val avvagt
även vid jämförelse med de löneförmåner, som tillkomma stiftsadjunkt (arvode
3,400 kronor + bostads- och vivreersättning 3,000 kronor = 6,400 leronor)
med dennes i viss män likartade men mera begränsade arbetsuppgifter.
Till garnisonspastorn synes härvid varken nu utgående kallortstillägg, som
icke tillkommer övriga präster, eller det delvis likartade ödebygdstillägget,
sorn icke åtnjutes av prästerna i Boden, böra ifrågakomma. Å avlöningen
synes i enlighet med de i 2 § av kungörelsen den 17 januari 1936, nr 7, angående
dyrtidstillägg åt präster gällande grunder böra utgå dyrtidstillägg
ävensom kristillägg. Ä till ordinarie präst utgående hyres- och branslebidrag
eller till stiftsadjunkt utgående bostads- och vivreersättning åtnjutes intet
dyrtidstillägg. Anledning torde saknas att för garnisonspastorn fastställa
vissa belopp, som skola motsvara dylika löneförmåner, utan torde dyrtidsoch
kristillägg böra beräknas å hela avlöningen. Med hänsyn härtill torde de
belopp som motsvara berörda bidrag till komminister, böra något reduceras
och arvodet i sin helhet fastställas till i runt tal 7,200 kronor. Till jämförelse
må nämnas att garnisonspastorns avlöning härigenom skulle komma att
något överstiga avlöningen till befattningshavare i 22 löneklassen enligt civila
avlöningsreglementet för ortsgrupp G, vartill Boden hör, vilket torde fa anses
stå i skäligt förhållande till arbetets art och omfattning.
På grund av vad sålunda anförts hemställer kollegiet, att arvodet till g**1- nisonspastorn i Boden måtte bestämmas till 7,200 kronor för ar samt att dyrtids-
och kristillägg måtte få utgå därå för tid, då sådana tillägg åtnjutas av
församlingspräst, och efter de grunder, som äro eller kunna Wiva bestamda
för sådan präst.
Statskontoret har förklarat sig hysa betänkligheter mot att det så nyligen
som vid 1936 års riksdag fastställda arvodet till garnisonspastorn i
Boden i nuvarande läge bleve föremål för höjning. Svårigheter måste också
möta att bedöma den arbetsbörda, som, sedan normala förhållanden inträtt,
kunde komma att åvila befattningshavaren. Och någon höjning av arvodet
enbart med hänsyn till ökade arbetsuppgifter under rådande förstärkta försvarsberedskap
syntes icke böra ifrågakomma. Beaktas finge, att befattningshavaren
åtnjöte kompensation för levnadskostnadernas ökning såväl i
form av dyrtids- som kristillägg. Därest Kungl. Majit skulle finna skal tillmötesgå
framställningen, finge statskontoret i likhet med kammarkollegium
förorda, att arvodesförhöjningen begränsades till högst 1,200 kronor. Mot vad
kollegiet i övrigt föreslagit funne statskontoret icke anledning till erinran.
Ett bifall till framställningen syntes emellertid förutsätta riksdagens medverkan.
Såsom av det föregående framgår, höjdes arvodet vid tjänsten såsom garnisonspastor
i Boden av 1936 års riksdag från 4,200 kronor till 6,000 kronor.
Härvid avsågs, att befattningen skulle omregleras till huvudsyssla. Förutom
Departe
mentschefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
detta årsarvode utgår såsom förut nämnts till garnisonspastorn kallortstilllagg
med 240 kronor för år samt dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla
för befattningshavare i statens tjänst med reglerad avlöning, ävensom kristdlägg.
Garnisonspastorns sammanlagda löneförmåner uppgå, utan avdrag för
pensionsavgifter, för närvarande till 8,960 kronor för är.
Sedan garnisonspastorns arvode fastställdes av 1936 års riksdag, har hans
arbetsbörda avsevärt ökats, och det kan förväntas, att den, även sedan nuvarande,
med den förstärkta beredskapen sammanhängande förhållanden upphört,
kommer att bli väsentligt större än man vid den senaste löneregleringen
hade anledning att räkna med. En förbättrad löneställning för innehavaren av
denna ansvarsfulla befattning framstår därför enligt min mening såsom naturlig.
Kommendanten i Bodens fästning, chefen för armén, domkapitlet i Luleå
och arméförvaltningens civila departement ha tillstyrkt bifall till tjänstinnehavarens
hemställan, att garnisonspastorn i lönehänseende i stort sett likställes
med komministrarna i Överluleå församling, vilka åtnjuta reglerad maximilön
(5,000 kronor). Kammarkollegiet har däremot föreslagit en något lägre
avlöning. Enligt kollegiets förslag skulle det nuvarande arvodet höjas från
. 6,000 kronor till 7,200 kronor eller med 1,200 kronor. Då kollegiet emellertid
samtidigt föreslår, att kallortstillägg i fortsättningen ej skall utgå till garnisonspastorn,
utgör den föreslagna höjningen av arvodet endast (1,200 —
— 240 =) 960 kronor. Härjämte är att märka, att enligt kollegiets förslag
dyrtidstillägg i fortsättningen skall utgå enligt för församlingspräster gällande
grunder, d. v. s. med ett procenttal, som är tre enheter lägre än det för
honom nu gällande. Detta inverkar jämväl på kristilläggsunderlagets storlek.
Den av kollegiet föreslagna löneregleringen innebär därför, att garnisonspastorns
löneförmåner skulle med nära 1,900 kronor understiga motsvarande till
komministrarna i Överluleå församling utgående förmåner.
En reglering enligt kammarkollegiets förslag synes mig icke i tillräcklig
utsträckning tillgodose de i det föregående anförda synpunkterna, och jag föreslår
därför, att arvodet till garnisonspastorn bestämmes till 7,600 kronor för
ar, d. v. s. 400 kronor mer än enligt kammarkollegiets hemställan, samt att
dyrtids- och kristillägg må utgå å arvodet för tid, då sådana tillägg åtnjutas
av församlingspräst, och efter de grunder, som äro eller kunna bliva bestämda
för sådan präst. Kallortstillägg torde efter löneregleringens genomförande ej
böra utgå. Beträffande garnisonspastorns avlöningsförmåner under tjänstledighet
torde böra tillämpas de grunder, som i sådant avseende äro eller må
varda bestämda för församlingspräst. Det torde böra ankomma på Kungl.
Majit att meddela de bestämmelser, som i berörda och liknande avseenden
ma befinnas erforderliga. Jag förutsätter, att de medel, som vid garnisonspastorns
tjänstledighet m. m. erfordras för avlönande av vikarie, skola i likhet
med tjänstinnehavarens avlöning bestridas ur kyrkofonden. Den av mig förordade
löneregleringen torde böra genomföras från och med den 1 juli 1943.
7
Kungl. May.ts propositioji nr 130.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att godkänna de av mig här ovan föreslagna grunderna för
avlönande av garnisonspastorn i Boden.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
G. v. Krusenstjerna.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1943:203 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj -Jts proposition angående anslag ur kyrkofonden för budgetåret 1943/44 för biträde vid handläggning av b o stä s. 4 i texten
- 1LU 1943:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående gamisonspastorns i Boden avlöningsförmåner m. m. s. 4 i texten