Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m

1943-03-05 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:134, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225)

med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin, m. m.; given Stockholms

slott den 5 mars 1943.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)

om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin; samt

3) lag om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tillägg

till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt

territorialvatten.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Hihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 134.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

F ö r s 1 a g

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken lag med

däri enligt lagarna den 4 juni 1926 (nr 148), den 1 juni 1928 (nr 145), den

12 maj 1933 (nr 188) och den 10 juni 1938 (nr 264) vidtagna ändringar gäller

till och med den 30 juni 1943, skall äga fortsatt giltighet till och med den

30 juni 1948.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)

om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 november 1925 om utsträckt tilllämpning

av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående

olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken förstnämnda lag,

med däri enligt lagen den 12 maj 1933 (nr 189) vidtagen ändring, jämlikt

lag den 10 juni 1938 (nr 265) gäller till och med den 30 juni 1943, skall äga

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1948.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 134.

3

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 231) med tillägg

till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker

och vin till svenskt territorialvatten.

Härigenom förordnas, att lagen den 31 maj 1935 med tillägg till gällande

bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten,

vilken jämlikt lag den 10 juni 1938 (nr 266) gäller till och med den

30 juni 1943, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1948.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari

1943.

N ärvarand e:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen

för justitiedepartementet anmäler chefen för .finansdepartementet, statsrådet

Wigforss, fråga om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225)

med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin, m. m. samt anför därvid.

Från början av 1920-talet fram till krigsutbrottet hösten 1939 har spritsmugglingen

till Sverige haft en, särskilt inom vissa delar av landet, betydande

omfattning. Detta förhållande har föranlett motåtgärder av skilda

slag från statsmakternas sida. Sålunda har man bland annat genomfört en

särskild strafflagstiftning mot spritsmuggling och genom överenskommelser

med främmande makter har man sökt hindra den olovliga införseln av spritdrycker

till riket.

Vad angår strafflagstiftningen meddelades till en början i lag

den 8 juni 1923 (nr 147) örn straff för olovlig varuinförsel vid sidan av föreskrifter,

som avsågo smuggling i allmänhet, även särskilda straffbestämmelser

rörande spritsmuggling. Och genom en samma dag utfärdad lag (nr 148)

angående förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker och vin till svenskt

territorialvatten stadgades förbud mot att med farkoster av mindre nettodräktighet

än 120 ton införa dylika drycker till svenskt territorialvatten.

Dessa bestämmelser visade sig emellertid icke vara tillräckligt effektiva;

de ersattes därför redan nästföljande år av en skärpt och utvidgad lagstiftning

i ämnet. Genom lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser

angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, den

s. k. spritinförsellagen, meddelades sålunda strängare straffbestämmelser för

smuggling av rusdrycker och förbjöds införsel av dylika drycker till svenskt

territorialvatten med farkoster av mindre nettodräktighet än 250 ton. Vidare

stadgades i lagen straff för skilda slag av olovlig befattning med å ena sidan

insmugglade rusdrycker och å andra sidan rusdrycker, som olovligen tillverkats

eller olovligen renaturerats. Slutligen upptogos i spritinförsellagen

bland annat särskilda bestämmelser örn förverkande, vilka förut haft sin

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

plats i en den 22 juni 1921 utfärdad förordning (nr 364) angående rusdryckers

förverkande i vissa fall.

Den nya lagen, som i vissa, huvudsakligen processuella, delar hänvisade

till varuinförsellagen, avsågs skola erhålla provisorisk karaktär och gällde

till en början endast till och med den 30 juni 1926. Enligt särskilt stadgande

sattes varuinförsellagen — försåvitt densamma .icke på grund av nyssnämnda

hänvisningar alltjämt vore att tillämpa — i fråga om smuggling

av spritdrycker och vin ur kraft för den tid spritinförsellagen skulle gälla.

Spritinförsellagen erhöll emellertid sedermera gång efter annan fortsatt

giltighet. Sålunda förordnades örn förlängning genom lag den 4 juni 1926

(nr 148) för tiden till och med den 30 juni 1928, genom lag den 1 juni 1928

(nr 145) för tiden till och med den 30 juni 1933, genom lag den 12 maj

1933 (nr 188) för tiden till och med den 30 juni 1938 samt genom lag den

10 juni 1938 (nr 264) för tiden till och med den 30 juni 1943. I samband

härmed genomfördes varje gång vissa ändringar i spritinförsellagen; bland

annat skärptes straffbestämmelserna år 1928 och vidgades år 1933 förbudet

mot införsel till svenskt territorialvatten, så att det kom att avse farkoster av

mindre nettodräktighet än 500 ton.

Genom spritinförsellagen blev det straffrättsliga ingripandet mot spritsmugglingen

i hög grad skärpt. Emellertid framhölls vid lagens tillkomst,

att full effektivitet i bekämpandet av den olovliga spritinförseln knappast

stöde att vinna med mindre överenskommelse träflades staterna emellan att

ömsesidigt stödja varandra i denna kamp. En sådan överenskommelse ansågs

närmast böra gå ut på dels åtgärder i syfte att genom kontroll å utförseln

av rusdrycker från ett land hindra tillförseln därav till ett annat,

dels ömsesidigt erkännande av varje stats rätt att jämväl utanför sin territorialvattensgräns

undersöka och beslagtaga smuggelfartyg.

Ett dylikt internationellt samarbete har sedermera kommit

till stånd på grundval av en mellan samtliga Östersjöstater ävensom Norge

den 19 augusti 1925 avslutad konvention, den s. k. Helsingforskonventionen.1

Denna konvention, vilken ratificerades av Finland, Norge och Sverige

år 1925 samt av övriga konventionsstater under åren 1926, 1927 och 1929, avsåg

åtgärder mot smuggling av alkoholvaror — den gemensamma benämningen

å spritdrycker ävensom viner om mer än 18 volymprocent alkohol —

samt innehar bland annat följande. Alkoholvaror skulle icke fran något av

konventionsländerna få utföras med fartyg av mindre nettodräktighet än 100

registerlon, såvida icke vore fråga örn maskindrivet fartyg i reguljär linjefart.

För utförsel av alkoholvaror med fartyg av fördragsslutande stats

nationalitet och av mindre nettodräktighet än 500 registerton skulle erfordras

särskilt tillstånd av myndighet i fartygets hemland. De fördragsslutande staterna

förpliktade sig, var och en, att icke göra någon invändning mot att

annan fördragsslutande stat tillämpade sina egna nationella lagar i Daga

örn fartyg, som uppenbarligen sysslade nied smuggling och anträffades inom

1 Sveriges överenskommelser med främmande makter 1925: 3f>.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

en zon, sträckande sig 12 sjömil från kusten eller därutanför belägna yttersta

skär.

För Sverige ledde Helsingforskonventionen till utfärdandet den 27 november

1925 av dels en lag (nr 463) om utsträckt tillämpning av spritinförsellagen,

dels ock två kungörelser (nr 464 och 465), innehållande den ena föreskrifter

angående lagens ikraftträdande och den andra särskilda bestämmelser

örn utförsel från riket av rusdrycker.

Den nya lagen, som skulle gälla till och med den 30 juni 1926, stadgade i

huvudsak, att om spritdrycker med fartyg av mindre nettodräktighet än 250

ton införts till farvatten, som läge utanför svenska territorialvattensgränsen

och sträckte sig intill 12 sjömil från svenska kusten eller därutanför belägna

yttersta skär, samt av omständigheterna uppenbarligen framginge att syftet

med fartygets uppehåll i nämnda farvatten vore att företaga eller främja

olovlig införsel av dryckerna till riket, skulle detta anses såsom olovlig införsel

till svenskt territorialvatten. Lagen skulle emellertid icke tillämpas med

avseende å fartyg av främmande nationalitet med mindre Konungen förordnade

därom.

Enligt kungörelsen angående ikraftträdandet av 1925 års lag skulle lagen

träda i kraft den 24 december 1925 och, såvitt anginge fartyg av främmande

nationalitet, tillsvidare äga tillämpning allenast å fartyg av finsk och norsk

nationalitet.

Kungörelsen med särskilda bestämmelser om utförsel från riket av rusdrycker

innefattade stadganden, som voro erforderliga för att uppfylla de

genom Helsingforskonventionen åtagna förpliktelserna i fråga örn dylik utförsel.

Jämväl denna författning trädde i kraft den 24 december 1925 och

erhöll, såvitt angick fartyg av främmande nationalitet av nettodräktighet

från och med 100 till 500 registerton, till en början tillämpning allenast å

fartyg av finsk och norsk nationalitet.

Genom förut omförmälda lagar av den 4 juni 1926 (nr 148) och den 1 juni

1928 (nr 145) förlänades jämväl 1925 års lag fortsatt giltighet i enahanda

ordning som tidigare angivits i fråga örn spritinförsellagen. Genom lag den

12 maj 1933 (nr 189) förordnades att 1925 års lag skulle äga fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1938, och i samband därmed genomfördes den

ändringen, att lagen gjordes tillämplig å fartyg av mindre nettodräktighet än

500 ton i stället för såsom tidigare å fartyg om mindre än 250 ton. Slutligen

förordnades genom lag den 10 juni 1938 (nr 265) att 1925 års lag skulle äga

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1943.

Att 1925 års lag och omförmälda bestämmelser angående utförselkontrollen

till en början erhöllo tillämpning, förutom å svenska fartyg, allenast å

fartyg av finsk eller norsk nationalitet sammanhängde med, att Helsingforskonventionen,

enligt vad förut angivits, först ratificerades av Finland, Norge

och Sverige. Allteftersom ratifikation tillkom jämväl från de övriga konventionsstaternas

sida, förordnades emellertid genom särskilda kungörelser, att

1925 ars lag och kungörelsen med särskilda bestämmelser örn utförsel från

riket av rusdrycker skulle, kungörelsen i vad den avsåge utförsel med fartyg

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

av nettodräktighet från och med 100 till 500 registerton, äga tillämpning

jämväl å fartyg, tillhörande dessa stater.

Den omständigheten att Helsingforskonventionen i fråga om fartyg av nettodräktighet

från och med 100 till 500 register ton föreskrev utförselkontroll

endast såframt fartyget tillhörde någon av de fördragsslutande staterna, visade

sig ägnad att i hög grad förringa värdet av konventionen; den illegala

trafiken kunde sålunda i stor utsträckning fortgå med hjälp av fartyg avannan

nationalitet.

För att undanröja detta missförhållande hade under tiden töre krigsutbrottet

hösten 1939 vidtagits ytterligare åtgärder i konventionens syfte. I

Tyskland hade sålunda utfärdats särskilda bestämmelser till förebyggande

av illegal spritexport. Efter förhandlingar på svenskt föranledande hade

vidare exporten sjöledes av sprit från Polen och Danzig underkastats särskilda

bestämmelser, innebärande, förutom annat, att utförselkontroll utan

undantag skulle äga rum beträffande fartyg om mellan 100 och 500 ton.

Slutligen hade mellan Sverige och Finland, å ena, samt Estland, å andra

sidan, träffats en överenskommelse av innebörd bland annat, att jämväl den

estniska regeringen skulle anordna utförselkontroll efter i stort sett samma

grunder som i Polen och Danzig, dock att denna kontroll skulle gälla även

fartyg örn mer än 500 registerton samt omfatta jämväl landväga utförsel.

Utöver vad nu berörts ha mellan Sverige, å ena, samt Finland och Danmark,

å andra sidan, avslutats särskilda överenskommelser i syfte att för

spritsmugglingens bekämpande få till stånd ett närmare samarbete mellan

respektive länders bevakningspersonal. En dylik överenskommelse,

avseende gemensam bevakning genom finsk och svensk personal

i vattenområdet mellan Sverige och Åland, träffades med Finland den 29

december 1933,1 och en överenskommelse örn motsvarande åtgärder från

svensk och dansk sida i fråga örn de båda ländernas territorialvatten i Öresund

och i vissa delar av Kattegatt och Östersjön avslutades med Danmark

den 28 oktober 1935.2

Närmast med anledning av förstnämnda överenskommelse utfärdades den

23 mars 1934 en lag (nr 53) om rätt för Konungen att meddela föreskrift örn

utländsk bevakningspersonals likställdhet i vissa fall med svenska tulltjänstemän;

och med stöd av denna lag utfärdades sedermera särskilda kungörelser

av den 3 april 1934 (nr 65) och den 24 januari 1936 (nr 13) med föreskrifter

i anledning av de nu omförmälda överenskommelserna. Enligt dessa

kungörelser äger — örn än med vissa betydelsefulla inskränkningar finsk

respektive dansk bevakningspersonal samma rätt att å ifrågavarande vattenområden

verkställa beslag, som enligt spritinförsellagen samt lagen örn utsträckt

tillämpning av nämnda lag tillkommer svenska tulltjänstemän.

1 Sveriges överenskommelser med främmande makter 1934:1.

■j » „ 1936:2.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Enahanda syfte, som man genom nyss berörda åtgärder velat tillgodose,

kan i viss mån sägas ligga till grund jämväl för en den 31 maj 1935 utfärdad

lag (nr 234) med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av

spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten. Angående innebörden av

denna lag må anmärkas följande.

Förut har angivits, att spritinförsellagen stadgar förbud mot införsel av

spritdrycker och vin till svenskt territorialvatten med farkost av mindre nettodräktighet

än 500 ton. Undantag från förbudet medgives emellertid beträffande

viss genomfart i Öresund, safrand av omständigheterna uppenbarligen

framgår, att de medförda dryckerna icke äro avsedda att olovligen införas

till riket. Under sistnämnda förutsättning skall, då förbudet eljest övertrades,

straff ådömas enligt en lindrigare straffskala, varjämte befrielse medgives

från eljest stadgad förverkandepåföljd. Det bar anmärkts såsom otillfredsställande,

att dessa undantagsbestämmelser kunde vinna tillämpning

även beträffande smugglarfartyg, nämligen i de fall, då dessa riktade sin

verksamhet mot annat land än Sverige. Särskilt har bestämmelsernas avfattning

ansetts ägnad att valla svårigheter när åtgärderna för spritsmuggUngens

bekämpande toge formen av samverkan mellan Sverige och dess

grannländer. Genom 1935 års lag har fördenskull föreskrivits, att berörda

undantagsbestämmelser, i den mån Konungen så förordnar, icke skola äga

tillämpning vid införsel till område inom territorialvattnet, i fråga om vilket

avtal med främmande stat örn gemensam bevakning för bekämpande av

olovlig införsel av alkoholvaror träffats, med mindre av omständigheterna

tillika uppenbarligen framgår, att dryckerna icke äro eller varit avsedda att

olovligen införas till den stat, med vilken avtalet ingåtts.

Förordnande, som avses i 1935 års lag, har i anslutning till avtalet med

Danmark meddelats beträffande den del av territorialvattnet, där bevakningen

skall ombesörjas gemensamt av svensk och dansk personal. Bestämmelser

härutinnan återfinnas i den förenämnda kungörelsen av den 24 januari

1936.

1935 års lag gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1938, men genom

lag den 10 juni 1938 (nr 266) utsträcktes giltighetstiden till och med

den 30 juni 1943.

Under erinran därom, att giltighetstiden för spritinförsellagen samt lagarna

den 27 november 1925 (nr 463) och den 31 maj 1935 (nr 234) utginge

den 30 juni 1943, vid vilket förhållande fråga torde uppkomma örn

avlatande av proposition till 1943 ars riksdag rörande förlängd giltighet

av ifrågavarande lagstiftning, anmodades generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

i särskilda skrivelser den 4 februari 1943 att avgiva yttrande, huruvida

ändringar i förevarande lagstiftning funnes erforderliga samt huruvida

en förlängning syntes böra begränsas att avse viss angiven tid.

Med anledning av remissen lia ämbetsverken därefter inkommit med yttranden

i ärendet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

9

Vad fdrst beträffar frågan, huruvida en särskild 1 a g s tidningar

erforderlig på förevarande område jämväl efter

den 30 juni 194 3, har generaltullstyrelsen uttalat, att den yrkesmässigt

bedrivna spritsmugglingen torde i det allra närmaste ha upphört efter

krigsutbrottet. På grund av ovisshet örn spritsmugglingens omfattning efter

kriget ansåge generaltullstyrelsen, att ifrågavarande tre lagar borde erhålla

förlängd giltighet samt att giltighetstiden borde begränsas till fem år.

Kontrollstyrelsen har såsom sin uppfattning anfört, att de skäl, som år

1938 åberopades för anordningen att giva den avsedda lagstiftningen fortsatt

provisorisk giltighet, alltjämt gällde. De abnorma förhållanden, som

uppstått genom det pågående kriget, erbjöde enligt kontrollstyrelsens åsikt

näppeligen någon gynnsam utgångspunkt för skapandet av en lagstiftning

av mera varaktig natur och avpassad för normala förhållanden. Kontrollstyrelsen

hemställde därför, att Kungl. Maj:t ville Vidtaga åtgärder för att

nämnda tre lagar måtte erhålla fortsatt giltighet efter den 30 juni 1943,

lämpligen för en tid av fem år.

Vad härefter angår frågan örn ändringar i förevarande

lagstiftning har generaltullstyrelsen i sitt yttrande meddelat, att några

tillägg till eller ändringar i nämnda tre lagar enligt styrelsens mening icke

för närvarande vore erforderliga.

Kontrollstyrelsen har uttalat, att — så långt styrelsens erfarenhet sträckt

sig —- inga andra ändringar syntes erforderliga än att dels bestämmelsen i

11 § 2 mom. spritinförsellagen borde skärpas, så att i fråga om olovligt åtkommen

motbokssprit förverkande inträdde, oavsett huruvida spriten uppenbarligen

vore avsedd att olovligen avyttras eller ej, och dels straff borde stadgas

för innehav av sådan sprit under de i nyssnämnda lagrum angivna

förutsättningarna.

Såsom motivering för ändringsyrkandena har kontrollstyrelsen anfört, att

den yrkesmässiga olaga hantering, som avsåge att förse de från utminuteringen

av spritdrycker avstängda med dylika drycker, numera alldeles övervägande

inriktat sig på motbokssprit. Detta utbyte av insmugglad eller lönnbränd

vara mot motbokssprit hade med nu gällande straff och beslagsregler gjort

beivrandet avsevärt vanskligare. Straffskalorna i fråga örn olovlig försäljning

eller olovlig överlåtelse i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning vore

väsentligt lindrigare än straffskalorna i 1926 års brännvinstillverkningsförordning

samt 1924 års lag angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin. Bevisningen vore därjämte avsevärt svårare, då den icke kunde tillgodogöra

sig innehavet som straffgrund och endast sällan som grund för

förverkande.

Under hänvisning till bevissvårigheterna i föreliggande fall har kontrollstyrelsen

vidare föreslagit, alt innehav av olovligen åtkomna spritdrycker hos

den, som tidigare dömts för förseelse mot 7 kap. 1 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

eller jämlikt motsvarande bestämmelser i de författningar,

som enligt 2 mom. i samma § vore iterationsgrundande vid olaga rusdrycks
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Departements

chefen.

försäljning, eller för brott, som avses i 1 § 1 mom. tredje stycket, 1 § 4 moni.,

5 § 1 mom. tredje stycket eller 10 § 1 moni. tredje stycket i spritinförsellagen,

borde erhålla karaktären av legalpresumtion om överlåtelsesyfte, dock med

rätt för den tilltalade att motbevisa denna legalpresumtion.

Den olovliga införseln av spritdrycker och vin till riket torde praktiskt taget

ha upphört i och med krigsutbrottet hösten 1939. Förhållandena kunna

emellertid i händelse av fred snabbt ändras och en särskild lagstiftning på

ifrågavarande område kan därför icke undvaras. Å andra sidan kan icke

nu förutses, vilken omfattning eller vilka former den olagliga hanteringen

kan komma att taga, och det synes därför icke lämpligt att nu tillskapa en

lagstiftning av mera varaktig natur. Jag får under sådana förhållanden

föreslå, att den gällande lagstiftningen erhåller förlängd giltighet under ytterligare

fem år eller alltså till och med den 30 juni 1948.

Vad angår kontrollstyrelsens hemställan om skärpning av de i spritinförsellagen

upptagna bestämmelserna örn förverkande av spritdrycker och vin

samt om införande av straff i vissa fall för olovligt innehav av motbokssprit

vill jag erinra örn att dessa frågor voro föremål för statsmakternas

prövning år 1938, då spritinförsellagen senast erhöll förlängd giltighet. Såsom

framgår av propositionen nr 242 till 1938 års riksdag (s. 20) framhöll jag

då, att en lagändring av här ifrågasatt slag måste föregås av närmare utredning

och att denna lämpligen — såsom föreslagits i en departementspromemoria

— borde komma till stånd i samband med en allmän överarbetning av

rusdrycksförfattningarnas straffbestämmelser. Då omständigheterna hittills

icke föranlett en sådan allmän överarbetning, har förenämnda utredning ej

heller verkställts. Även örn samhällets behov av maktmedel mot den olovliga

befattningen med motbokssprit numera ökat, är jag därför icke beredd

att nu framlägga förslag till ändring i spritinförsellagen i de av kontrollstyrelsen

påtalade hänseendena.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1:°) lag örn fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

2:o) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr

463) om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

samt

3:o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tillägg

till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt

territorialvatten.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 134.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 5 mars

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 2 mars 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över

finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 26 februari

1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förlag

till dels lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin

dels lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr 463)

örn utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin dels ock

lag örn fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med tillägg till

gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin till svenskt

territorialvatten.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

t. f. byråchefen för lagärenden i finansdepartementet hovrättsassessorn K.

Wulff.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorr, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsministern i egenskap av t. f. chef för

utrikesdepartementet ävensom chefen för justitiedepartementet anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 5 mars 1943

avgivna utlåtande över de den 26 februari 1943 till lagrådet remitterade förslagen

till

l:o) lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med

särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och

vin;

2:o) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 27 november 1925 (nr

463) om utsträckt tillämpning av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med,särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

samt

3:o) lag örn fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1935 (nr 234) med

tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker och vin

till svenskt territorialvatten.

Föredraganden hemställer, att förslagen, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:109 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 a1 i texten
  2. 1LU 1943:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 s. 1 i texten