Sök i Ratio Lex

Angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m

1943-02-26 · 63 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 62 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:138, Angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtande av

kronotorp å vissa kronoparker m. m.; given Stockholms

slott den 26 februari 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

26 februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp,

fråga örn upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker och

anför därvid.

Enligt beslut den 25 augusti 1939 uppdrog Kungl. Majit åt egnahemsstyrelsen

att i samråd med domänstyrelsen verkställa den utredning och avgiva

det förslag rörande kolonisationsverksamheten i Norrland och Dalarna samt

upplåtelse av skogstorp, odlingslägenheter, kronotorp och andra lägenheter å

kronomark i de sex nordligaste länen, som enligt tidigare meddelat beslut ålegat

1936 års egnahemsutredning. Med skrivelse den 16 februari 1942 har egnahemsstyrelsen

överlämnat utlåtande med förslag till kungörelse angående

upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m. I de avgivna förslagen

Bihang till riksdagens protokoll ISAH. 1 sami. Nr 13S. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

bär, enligt vad i skrivelsen anförts, domänstyrelsen instämt, under framhållande

likväl, att kostnaderna för de föreslagna åtgärdernas genomförande

bleve högst betydande och för domänverkets vidkommande under ett tiotal

år framåt icke kunde beräknas understiga 1 till 2 miljoner kronor i medeltal

årligen, vilket skulle medföra motsvarande minskning i domänverkets årliga

inleverering till statsverket.

Över egnahemsstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, kolonisationsnämndema och

lappfogdarna i sistnämnda två län, utredningsmannen för överarbetning av

1930 års lapputrednings betänkande generaldirektör L. Berglöf, Sveriges kronotorpare-

och kolonistförbund, svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

samt riksförbundet landsbygdens folk. Överläggningar har därefter inom

jordbruksdepartementet hållits med representanter för domänverket, egnahemsstyrelsen

samt lägenhetsinnehavare å kronoparker i Norrland och Dalarna.

Innan jag närmare ingår på egnahemsstyrelsens förslag och de däröver

avgivna yttrandena, torde jag, i anslutning till en av egnahemsstyrelsen lämnad

redogörelse, få lämna en översikt över de hittills tillämpade upplåtelseformerna

i Norrland och Dalarna.

Historik och gällande bestämmelser.

Å de norrländska kronoparken^ ha under senare decennier förekommit

två huvudformer för nybildning av jordbrukslägenhet er, nämligen dels kronotorp

och därmed jämförliga tidigare lägenhetsupplåtelser (skogstorp och

odlingslägenheter) samt dels kolonat. Därjämte ha ovan odlingsgränsen upplåtits

s. k. fjällägenheter samt lägenheter åt lappar. En annan form av upplåtelse

har använts beträffande nybyggesverksamheten å Alträsks kolonisationsområde.

Beträffande tillkomsten av och bestämmelserna rörande skogstorpen må

här återgivas följande.

Med anledning av hemställan från 1888 års riksdag framlade Kungl. Maj:t

vid 1891 års riksdag (prop. nr 50) förslag örn upplåtande av till skogstorp

tjänliga lägenheter å kronoparker i Norrbottens län. Förslaget bifölls av riksdagen,

varefter Kungl. Majit i skrivelse den 29 maj 1891 till domänstyrelsen

meddelade bestämmelser i ämnet. Enligt dessa skulle domänstyrelsen

äga å kronoparken^ i nämnda län till odling och bebyggande upplåta till

skogstorp tjänliga lägenheter, där detta för kronoparkens vård och bevakning

vore gagneligt. Upplåtelsetiden skulle vara högst 20 år. Sedan föreskriven

byggnadsskyldighet fullgjorts, ägde torparen att av statsmedel uppbära bidrag

med ett belopp av 500 kronor.

Bestämmelserna i förberörda skrivelse ersattes, efter beslut vid 1904 års

riksdag, av kungörelsen den 27 maj 1904 (nr 21 sid. 4) angående upplåtan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 138.

de av odling slög enheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län.

Genom denna kungörelse utvidgades det område, inom vilket upplåtelser av

skogstorp finge äga rum, till att omfatta jämväl Västerbottens län.

Sedan den s. k. norrlandskonunittén i sitt den 27 oktober 1904 avgivna

betänkande, bland annat, framför förslag om nya bestämmelser angående

upplåtande av odlingslägenheter å kronomark, framlade Kungl. Majit efter

företagen vidare utredning proposition (nr 43) i ämnet till 1909 års riksdag.

Propositionen bifölls med vissa ändringar. Kungl. Majit utfärdade med anledning

därav den 18 juni 1909 kungörelse (nr 69) angående upplåtande av odlingslägenheter

å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste

länen.

Denna kungörelse, i vilken föreskrevs att upplåtelser enligt 1904 års kungörelse

icke vidare finge äga rum, skilde sig i åtskilliga avseenden från bestämmelserna

i sistnämnda författning. Tillämplighetsområdet utsträcktes sålunda

att omfatta kronoparker och kronoöverloppsmarker i de sex nordligaste

länen. Under det att förutsättningen för upplåtande av skogstorp varit

den, att sådan upplåtelse funnes vara gagnelig för skogens vård och bevakning,

gjordes nu det alternativa tillägget, att upplåtelse finge ske, därest

den jord, vars upplåtande begärdes, vore belägen i närheten av odlad bygd

eller kommunikationsled och hinder från skogsvårdens synpunkt ej mötte.

Genom vissa villkor beträffande sökandens person och odlingslägenhetens

storlek m. m. avsågs att sörja för att lägenheterna skulle få karaktären av

småbruk och bliva förbehållna den till drivande av mindre jordbruk särskilt

lämpade obesuttna befolkningen. Lägenhet skulle upplåtas på arrende

under 50 år med innehavaren förbehållen optionsrätt till förnyat

arrende. Efter 15 frihetsår skulle lägenhetsinnehavaren lia att erlägga en redan

vid upplåtelsen bestämd årlig avgift av 3.6 procent å dels lägenhetens

kapitalvärde, ouppodlad och obebyggd, men med hänsyn tagen till den rätt

lill byggnadsvirke, som tillförsäkrats innehavaren, och dels honom tillkommande

statsbidrag, odlingshjälp. Denna bestämdes till 750 kronor.

1909 års bestämmelser ändrades vid flera tillfällen. Beträffande grunderna

för bestämmande av den årliga avgiften vidtogos genom kungörelsen

den 17 oktober 1913 (nr 253) vissa ändringar. Enligt dessa skulle vid beräknande

av odlingslägenhets kapitalvärde hänsyn ej vidare tagas till rätten

till fritt byggnadsvirke och markvärdet ej sättas högre än till 20 kronor

för hektar.

Genom kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) angående upplåtande av

odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker förordnades — nied hänsyn till nomadlapparnas

intressen — bland annat, att 1909 års kungörelse i regel icke skulle äga

tillämpning å områdena ovan odlingsgränsen.

För de odlingslägenheter, som upplåtits före den 2 juli 1918, samt skogstorpen

bestämdes genom kungörelsen den 20 juni 1918 (nr 448), att tilläggsbidrag

.skulle kunna utgå till bestridande av kostnaderna för föreskrivna

byggnadsarbeten, sorn icke blivit utförda före den 1 januari 1915. Detta bi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

drag utgick med en tredjedel av kostnaderna för arbeten, utförda före den 2

juli 1918, dock högst med 500 kronor, samt med hälften av kostnaderna för

arbeten, som utfördes därefter. Sammanlagt fick tilläggsbidrag ej överstiga

1,250 kronor. Enligt kungörelsen den 4 juni 1920 (nr 260) skulle även innehavare

av odlingslägenhet, som upplåtits efter den 1 juli 1918, kunna tilldelas

tilläggsbidrag, motsvarande halva byggnadskostnaderna dock högst 1,250

kronor.

Tilläggsbidrag skulle medföra höjning av den årliga avgiften med 3.6 procent

av uppburet tilläggsbidrag. Genom kungörelse den 17 juni 1932 (nr 294)

medgavs emellertid 5 års befrielse från denna avgiftsförhöjning, genom kungörelse

den 17 juni 1938 (nr 301) sådan befrielse ytterligare 5 år och genom

kungörelse den 30 juni 1942 (nr 458) på ytterligare ett år, vadan alltså

ifrågavarande avgiftsförhöjning inträder först från och med det tjugusjunde

året från första upplåtelsen.

I samband med att, enligt vad som framgår av det följande, nya bestämmelser

meddelats om upplåtelse av kronotorp å kronoparkerna, ha innehavare

av skogstorp och odlingslägenheter tillförsäkrats avsevärda förbättringar

i upplåtelsevillkoren. Sådan lägenhetsinnehavare kan sålunda tilldelas

ökning i odlingsmarken intill högst 15 hektar samt erhålla ett odlingsbidrag

utan återbetalningsskyldighet — utöver tidigare erhållen odlingshjälp

— intill 500 kronor för odling, som påbörjats efter den 30 juni 1929

och verkställes enligt fastställd odlingsplan. Äro lägenhetens åbyggnader i

väsentlig grad bristfälliga, kan byggnadsbidrag erhållas till byggnadernas

iståndsättande eller till uppförande av nya byggnader intill så stort belopp

att detsamma jämte bidrag, som enligt äldre bestämmelser utlämnats till

byggnadsarbete, uppgår till 2,000 kronor eller i undantagsfall 3,000 kronor.

Vidare har innehavare av skogstorp och odlingslägenhet, därest nyss

angiven förutsättning är för handen, bereus möjlighet att med äganderätt

inlösa sin lägenhet. Härvidlag har föreskrivits, att i tillämpliga delar skall

gälla, vad som stadgats beträffande inlösen av kronotorp. Särskilda bestämmelser

ha dock meddelats för beräkning av köpeskillingen. Enligt kungörelse

den 17 juni 1932 (nr 295) skall därvid iakttagas, att hänsyn tages till dels

uppburet statsbidrag dels ock värdet av jord och skog samt kronan tillhörig

byggnad, som vid upplåtelsen kan ha funnits å lägenheten.

Beträffande skattskyldigheten för skogstorp och odlingslägenheter medgav

1932 års riksdag, att innehavare av nyttjanderätt till dylik lägenhet även

efter utgången av de legofria åren skulle åtnjuta frihet från skyldighet att

ansvara för annan från och med år 1931 å fastigheten belöpande skatt och

allmän tunga än vägunderhåll in natura och vägskatt.

Sedan år 1939 har domänstyrelsen årligen erhållit bemyndigande dels att

efter prövning i varje särskilt fall lämna skäligt bidrag till bestridande av

kostnaderna för lägenheternas vattenförsörjning i sådana fall, där sagda

kostnader på grund av förhandenvarande förhållanden väsentligt överstiga

vad som kan anses utgöra normal kostnad för anordnande av brunn, dels

ock att tillhandahålla lägenhetsinnehavarna stängseltråd för torphägnaden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

5

I detta sammanhang torde jag tillika få erinra örn möjligheterna att erhålla

bidrag jämlikt kungörelsen om förbättringsbidrag samt nybyggnadsoch

förbättringslån för bostadsbyggnadsföretag på landsbygden.

Gällande bestämmelser om kronotorp äro upptagna i kungörelse den 14

juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker

m. m., vilken kungörelse trädde i kraft den 1 juli 1929. Från och med sistnämnda

dag må vidare upplåtande av nya odlingslägenheter enligt 1909 års

kungörelse icke äga rum. I 1929 års kungörelse lia ändringar vidtagits genom

kungörelserna nr 3/1931, nr 295/1932 samt nr 278/1938. Bestämmelserna

äro av i huvudsak följande innehåll.

Å kronoparker i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands

län samt nedom odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län må av

domänstyrelsen till odling och bebyggande efter ansökan upplåtas lägenheter,

kronotorp, som styrelsen finner lämpliga för ändamålet. Dylika kronotorp

böra endast upplåtas i sådana fall där lägenhetsinnehavaren kan påräkna

nödig tillgång till skogsarbete. Vid upplåtelse av kronotorp skola lända

till efterrättelse i kungörelsen nr 170/1929 meddelade föreskrifter samt i

tillämpliga delar bestämmelserna i lagen örn nyttjanderätt till fast egendom.

De ytterligare villkor för kronotorpsupplåtelse, som kunna finnas erforderliga,

bestämmas av domänstyrelsen. Avtal örn upplåtelse skall upprättas

skriftligen.

Kronotorp upplåtes under nyttjanderätt på 50 år med innehavaren förbehållen

optionsrätt till förnyat arrende vid arrendetidens slut.

Kronotorp skall innehålla odlingsmark om minst 5 och högst 8 hektar, i

vissa fall högst 10 hektar. I undantagsfall må arealen odlingsmark understiga

5 hektar. Kronotorpare, som uppodlat all torpet tilldelad odlingsmark, må

kunna tilldelas ytterligare sådan mark intill sammanlagt högst 15 hektar.

Under de första 15 åren åtnjuter torparen frihet från erläggande av arrende,

och kronan ansvarar för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å torpet.

Från och med det 16 :e året erlägges arrendeavgift, som bestämmes vid

upplåtelsen och sättes till 3.6 procent av sammanlagda beloppet av uppburet

byggnadsbidrag och odlingsmarkens värde, beräknat till högst 50 kronor för

hektar. Vid utökning av odlingsmarken höjes avgiften med 3.6 procent av tillläggsjordens

värde.

I enlighet med odlingsplanen skall minst 1 hektar vara odlad och färdig till

sådd inom tre år och minst 1 hektar under var och en av de två därpå följande

3-årsperiodema. Odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet utgår med

högst 750 kronor, dock ej med högre belopp än den i odlingsplanen beräknade

odlingskostnaden och högst med 500 kronor för hektar.

Bostadshus och uthus skola lia uppförts inom fastställd tid, som allenast

i undantagsfall må sättas längre än till 7 år. Byggnadsbidrag utgår med högst

2,000 kronor, i undantagsfall högst 3,000 kronor.

Från kronans skog äger torparen erhålla dels efter utsyning behövligt virke

till byggnader, hägnader samt gagnvirke till husbehov dels ock efter anvisning

erforderligt skogsfång till bränsle. Viri uppkommande behov av större

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

eller flera åbyggnader, äger domänstyrelsen medgiva torparen nödigt virke

härtill. Nödigt bete för vinterfödda hästar och nötkreatur äger torparen rätt

till å härför anvisat område av kronans mark. Jakträtt å torpet, med undantag

för älgjakt, tillkommer torparen. Domänstyrelsen bör därutöver bereda

torparen rätt att utan avgift jaga och fiska inom visst område av angränsande

kronopark.

Brandförsäkring av åbyggnader skall bekostas av torparen. Om brandskada

inträffar, är torparen skyldig att mot erhållande av brandskadeersättningen

bota skadan utan rätt att av kronan erhålla fritt virke.

Kronotorp får icke överlåtas utan domänstyrelsens medgivande. Örn torpet

avträdes till kronan, skall torparen avlämna detsamma med föreskrivna

åbyggnader och odlingar eller ersätta brist därå.

Efter fullgjord odlings- och byggnadsskyldighet äger torparen med äganderätt

inlösa torpet jämte erforderlig skogsmark, såvitt torpet prövas kunna

utan olägenhet avskiljas från kronoparken.

Köpeskillingen bestämmes med hänsyn till värdet å jord och skog samt

uppburet byggnadsbidrag. Därvid iakttages, att odlingsmarkens värde sättes

till samma belopp som värdet vid beräknandet av arrendeavgiften samt att

annan mark och växande skog åsättes skäligt värde. Fråga om inlösen skall

av domänstyrelsen med eget utlåtande underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Medger Kungl. Maj:t inlösningen, skall domänstyrelsen upprätta köpekontrakt.

Om köpeskillingen icke erlägges kontant, delas densamma i två lika delar,

en amorteringsdel och en stående del. Å amorteringsdelen erlägges, intill dess

densamma blivit till fullo gulden, en annuitet av 6 procent, därav såsom ränta

räknas 3.6 procent å oguldet kapitalbelopp. Å den stående delen betalas ränta

efter 3.6 procent.

1914 års riksdag hemställde hos Kungl. Maj:t (skr. nr 273) örn en allmän

undersökning rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill

tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste länen i syfte att vinna en

allmän översikt över belägenheten, storleken och beskaffenheten av jord,

som kunde befinnas lämplig för utläggande av såväl odlingslägenheter som

under äganderätt upplåtna, självständiga jordbruk, samt örn en förberedande

plan för områdenas fördelning i nu nämnda hänseenden.

Sedan berörda utredning verkställts, beslöts vid 1918 års riksdag (prop. nr

198), att kolonisationsförsök skulle anordnas å vissa kronoparker i Västerbottens

och Norrbottens län.

För kolonisationsförsökens handhavande tillsatte Kungl. Majit år 1918

statens kolonisationsnämnd.

Vid riksdagarna 1919—1924 beslöts igångsättande av ytterligare kolonisationsförsök,

vilka skulle äga rum enligt i allt väsentligt samma grunder som

stadgats för 1918 års försök.

Ifrågavarande försök att grundlägga kolonat skulle ske enligt bland andra

följande bestämmelser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung1. Maj.ts proposition nr 138.

Två typer av kolonat skulle upplåtas, en större med omkring 15 hektar

odlingsmark och en mindre med omkring 5 hektar. Odlingsmarken skulle till

större delen bestå av torvmark. Till de större kolonaten skulle därjämte läggas

omkring 15 hektar skogsmark. Kolonaten skulle upplåtas på arrende för

en tid av 15 år med rätt för kolonisten att efter 10 år när viss odling verkställts

mot köpeskilling förvärva kolonatet med äganderätt.

Efter ytterligare utredning framlades till 1925 års riksdag i proposition (nr

90) förslag angående kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna.

Med denna proposition avsågs i främsta rummet att mera stadigvarande ordna

den fortsatta kolonisationsverksamheten genom antagande av allmänna

grunder för upplåtande av kolonat. Dessa grunder skulle vara bestämmande

för Kungl. Majit och kolonisationsorganen vid verkställandet av de kolonisationsföretag,

som i vart fall kunde varda av statsmakterna beslutade i

samband med beviljande av anslag för hithörande verksamhet. Kolonisationens

fortsatta omfattning skulle alltså för varje år göras beroende av beslut

utav Kungl. Majit och riksdagen. Härjämte avsåg propositionen att åvägabringa

vissa förbättringar i redan antagna kolonisters villkor. Dessutom avhandlades

en del specialfrågor.

Propositionen vann i huvudsak riksdagens bifall, varefter Kungl. Maj :t den

26 juni 1925 dels utfärdade kungörelse (nr 291) angående allmänna grunder

för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, dels ock

meddelade vissa tilläggsbestämmelser att gälla för äldre kolonat. Den 18 december

1925 utfärdades vidare kungörelse (nr 486) med tillämpningsföreskrifter

till berörda kungörelse. I nämnda två kungörelser lia sedermera vissa

ändringar vidtagits genom kungörelser den 17 december 1926 (nr 511 och

515) samt den 8 juni 1928 (nr 220 och 221).

De allmänna grunderna för kolonatupplåtelser enligt 1925 års kungörelse

(nr 291) voro av i huvudsak följande innebörd.

Å därtill lämplig mark å kronoparker inom Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län må kolonat, i den

inan Kungl. Majit och riksdagen besluta örn kolonisationsåtgärders vidtagande,

av kolonisationsnämnd upplåtas till uppodling och bebyggande i syfte att

befrämja uppkomst av jordbruk och egna hem, avsedda i främsta rummet

för ortens befolkning. Kolonat böra dock utläggas blott i den mån tillgång kan

antagas vara för handen till sådant förtjänstarbete, som erfordras för att

kolonatets innehavare med familj må kunna erhålla oundgänglig bärgning.

Arealen odlingsmark, som tillägges kolonat, bör i regel ej understiga 8

hektar och ej överstiga 17 hektar. Utöver odlingsmarken bör kolonat tilldelas

så stor areal skogsmark, som erfordras för att av densamma ina kunna, sedan

kolonist inlöst kolonatet, under förutsättning av medelgod skötsel utvinnas

en årlig virkesavkastning av från omkring 15 lill omkring 25 kubikmeter

fast mått, börande arealen skogsmark inom dessa gränser i vart fall avpassas

med hänsyn till kolonatets tillgång på odlingsmark och övriga på frågan inverkande

förhållanden.

Kolonat upplåtes med nyttjanderätt under en tid av 15 år oell i regel med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

rätt för kolonisten att med äganderätt inlösa kolonatet eller övertaga detsamma

under åborätt.

Då kolonat första gången upplåtes, skall kolonisten för de första 5 åren

tillerkännas frihet från erläggande av lega. Under de därpå följande 3 åren

erlägges ärlig lega, beräknad till 1.8 procent av sammanlagda beloppet av

den kolonatet tilldelade odlingsmarkens i och för köpeskillingens bestämmande

fastställda värde och den av kolonisten uttagna byggnadshjälpen. Under

återstående nyttjanderättstid erlägges årlig lega, beräknad till 3.6 procent av

nyssnämnda sammanlagda belopp.

Inom 15 ar fran tillträdet skall minst 3/io av kolonats odlingsmark vara uppodlad,

dock skall därvid under de första 3 åren uppodlas 1 hektar och under

en var av nästföljande två 3-årsperioder ytterligare 1 hektar. Kolonisten är

berättigad till odlingshjälp utan återbetalningsskyldighet med 750 kronor. I

undantagsfall må, efter Kungl. Maj:ts beprövande, kolonat uppodlas genom

statens omedelbara försorg, till den omfattning, som i avseende å odlingskostnad

beräknas motsvara den kontanta odlingshjälpen, vilken i dylikt fall ej

utgår.

I allmänhet skall kolonat senast inom 5 år vara bebyggt med bostadshus

och uthus av godkänd typ. Som byggnadshjälp åtnjuter kolonisten 3,500

kronor, vilket belopp efter särskilt beprövande kan höjas till 4,500 kronor.

Där sa lämpligen kan ske, bör kolonisationsnåmnden tillhandahålla byggnadsvirke

i försågat skick jämte annat byggnadsmaterial till självkostnadspris.

I undantagsfall må, efter Kungl. Maj:ts beprövande, kolonat bebyggas

genom statens omedelbara försorg. Det åligger kolonisten att svara för byggnadernas

underhåll och brandförsäkring.

Byggnadsvirke erhåller kolonist kostnadsfritt efter utsyning. Under nyttjanderättstiden

erhålles därjämte efter utsyning eller anvisning virke till husbehov

ävensom bränsle fritt å rot. Rätt till bete må utan avgift tillerkännas

kolonist under 15 år från den första upplåtelsen för å kolonatet vinterfödda

hästar och nötkreatur, dock att i varje fall må undantagas mark, varest betandet

skulle förorsaka märkbart hinder för skogens återväxt. Rätt lill jakt

efter älg inom kolonatets område förbehålles kronan under nyttjanderättstiden.

Kolonist bör beredas rätt att utan avgift fiska i vatten å angränsande

kronopark.

Avlopps- och avledningsdiken ävensom laggdiken anläggas genom statens

försorg.

Avträdes kolonat är kolonisten berättigad till ersättning för av honom uppförda

byggnader ävensom för verkställda förbättringar å kolonatet.

Efter det kolonisten fullgjort sin odlings- och byggnadsskyldighet, äger

han inlösa kolonatet.

Köpeskillingen bestämmes med hänsyn till värdet å jord och skog samt

byggnadshjälp enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t. Med avseende

på betalningen delas köpeskillingen i två lika delar, en amorteringsdel och

en stående del. Å amorteringsdelen erlägges en annuitet av 6 procent, varvid

såsom ränta räknas 3.6 procent av oguldet belopp. Amorteringsskyldigheten

inträdei efter 15 ar fran den första upplåtelsen. Intill dess amortering börjar,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

9

erlägges endast ränta efter 3.6 procent av köpeskillingens hela belopp. Därefter

erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta efter 3.6 procent av

den stående delen. Sistnämnda del skall vara gulden inom 5 år från det amorteringen

bort vara avslutad.

Beträffande fortsatt upplåtelse under nyttjanderätt av kolonat gäller, att

kolonist, som fullgjort odlings- och byggnadsskyldigheten, äger erhålla kolonatet

till sig upplåtet för ytterligare 15 år.

Har kolonisten ej heller vid den andra upplåtelsetidens utgång inlöst kolonatet,

äger han optionsrätt till förnyad upplåtelse, därvid Kungl. Majit må

föreskriva de jämkningar i upplåtelsevillkoren, som finnas nödiga.

Kolonist, som erhållit fortsatt nyttjanderätt till kolonatet, må när som helst

kunna inlösa detsamma. Därvid gäller i tillämpliga delar, vad ovan sagts angående

inlösen av kolonat.

De nya bestämmelserna i 1925 års kungörelse tillämpas även i fråga örn

upplåtelser från de gamla kolonatområdena. Några nya sådana områden ha

ej utlagts.

I överensstämmelse med beslut vid 1929 års riksdag (prop. nr 143) fastställde

Kungl. Majit i brev den 27 juni 1929 ändringar i de för kolonaten gällande

bestämmelserna, innebärande ytterligare förbättring i villkoren. Frihetsåren

utökades från 5 till 10 år. Ytterligare odlingsbidrag av 250 kronor

kunde tillerkännas kolonist. Det för beräknande av lega och köpeskilling för

kolonat åsätta värdet å byggnader nedsattes för såväl statsbyggda som självbyggda

kolonat till 3,500 kronor, med rätt för vederbörande myndighet att,

där särskilda skäl därtill föranledde, medgiva ytterligare nedsättning till lägst

3,000 kronor samt, efter särskilt tillstånd av Kungl. Majit i fråga om Norrbottens

och Västerbottens län, jämväl därunder till lägst 2,000 kronor.

Sedermera föreskrev Kungl. Majit i överensstämmelse med ett av 1932 års

riksdag fattat beslut (prop. nr 120) i brev till egnahemsstyrelsen den 17 juni

1932 ytterligare lindringar i upplåtelsevillkoren för kolonat. Dessa lindringar

avsågo i huvudsak följande. Den tid, under vilken kolonist skulle vara befriad

från erläggandet av lega, frihetsåren, utsträcktes än en gång eller från 10

till 15 år. Såsom villkor härför skulle dock gälla att kolonisten fullgjorde

sina kontraktsenliga skyldigheter. Det värde, som i upplåtelsekontraktet fastställts

för kolonatets mark i och för beräkning av köpeskilling, nedsattes för

odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken upptagna, från 50 till 20

kronor för hektar, för skogsmarken från 20 till 3 kronor för hektar samt för

övrig mark från 10 kronor till 1 krona, dock att för sjöar och berg icke skulle

beräknas något värde. Växande skog skulle åsättas värde med ledning av vid

överlåtelsetillfället gällande virkespriser. Riksdagen medgav därjämte, att

Kungl. Majit finge, efter prövning av i vart fall föreliggande omständigheter,

bemyndiga vederbörande myndighet alt avskriva sådant statens tordringsbelopp

hos innehavare eller förutvarande innehavare av kolonat, utlagt före

den 1 juli 1925, som ansåges icke kunna utfås eller som befunnes icke skäligen

böra belasta kolonatet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 17 juni 1938 har jämlikt beslut av 1938

års riksdag (prop. nr 221) medgivits en ytterligare förlängning av upplåtelsetiden,

i samband varmed frihetsåren utsträckts från 15 till 20 år. Härvid

skulle kolonisten åläggas skyldighet att ansvara för å fastigheten belöpande

vägunderhåll in natura och vägskatt. Enligt 1942 års riksdags beslut

(prop. nr 248) förlängdes bestämmelserna på ytterligare ett år.

Legan för kolonaten kommer att, beräknad efter 3.6 procent på byggnadsvärdet,

3,500 kronor, och markvärdet utgöra högst 135 kronor, i undantagsfall

140 kronor. Därest minimi värdet å byggnader, 2,000 kronor, lägges

till grund för legans bestämmande, minskas denna till omkring 75 kronor.

Legan för kolonat kan alitsa variera mellan 75 och 135 eller 140 kronor.

Slutligen må här nämnas, att de regler som, enligt vad förut anförts, meddelats

beträffande bostadsförbättringsbidrag åt innehavare av skogstorp,

odlingslägenheter och kronotorp även äro tillämpliga på kolonister.

Jämlikt de år 1925 antagna grunderna skulle frågor om kolonisationsåtgärder

vilka förut omhänderhafts av statens kolonisationsnämnd —

handläggas av särskilda kolonisationsnämnder för de ifrågavarande sex

nordligaste länen. Emellertid skulle Kungl. Majit äga att meddela beslut

beträffande fråga, huruvida handläggningen av kolonisationsärenden skulle

uppdragas åt särskild kolonisationsnämnd eller åt annan myndighet. Med

stöd härav tillsatte Kungl. Majit fyra kolonisationsnämnder, nämligen en

för Norrbottens län, en för Västerbottens län, en för Jämtlands och Västernorrlands

län samt en för Gävleborgs län, varjämte uppdrogs åt domänstyi

elsen att tillsvidare fullgöra kolonisationsnämnd tillkommande åligganden

rörande kolonisationsföretag inom Kopparbergs län. Enligt vad Kungl. Majit

sedermera beslutat har domänstyrelsen övertagit kolonisationsnämndernas

uppgifter även inom Gävleborgs län från och med den 1 juli 1932 och inom

Jämtlands och Västernorrlands län från och med den 1 januari 1933.

Ledningen och kontrollen över kolonisationsnämndernas verksamhet har

lill en början utövats genom jordbruksdepartementet, men sedan den 1 juli

1928 handhafts av egnahemsstyrelsen.

Med bifall till Kungl. Majits framställning till 1920 års riksdag (IX. H. T.

1920, bil. 2 p. 8) beslöt riksdagen inrättandet av en fond, benämnd kolonisternas

kreaturslånefond. För denna lånerörelse gällde de villkor och bestämmelser,

som meddelades i kungörelse den 4 juni 1920 (nr 265).

Med anledning av 1925 års riksdags beslut utfärdade Kungl. Majit den

26 juni 1925 en ny kungörelse (nr 292) angående allmänna villkor och bestämmelser

för lån ur kolonisternas kreaturs- och reclskapslånefond. Denna

författning har sedermera blivit ändrad genom kungörelserna nr 409/1934

och nr 616/1937.

Nu gällande villkor och bestämmelser för lån ur kolonisternas kreatursoch

redskapslånefond äro av följande huvudsakliga innehåll. Kolonist må

tor inköp av en första uppsättning kreatur och smärre jordbruksredskap av

statsmedel genom kolonisationsnämnden erhålla lån, motsvarande 7< av de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

11

till inköp avsedda kreaturens och redskapens värde, dock högst tillhopa

600 kronor. Lånet skall amorteras med 1/5 årligen. Å oguldet lånebelopp

erlägges ränta efter 4 procent, dock är låntagaren skyldig att vidkännas den

höjning av räntan, som Kungl. Majit med hänsyn till den effektiva medelräntan

för statens upplåning kan finna gott bestämma. Som säkerhet för lånet

skall ställas vederhäftig borgen eller annan säkerhet, som kolonisationsnämnden

godkänner. Under vissa förhållanden kan kolonisationsnämnden förklara

lånet vara till återbetalning genast förfallet.

Enligt kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av

kronotorp å vissa kronoparker m. m. kan utläggande av kronotorp i Västerbottens

och Norrbottens län äga rum allenast nedom odlingsgränsen.

Denna gräns, om vilken Kungl. Majit provisoriskt förordnade den 13 december

1867 och vilken sedermera definitivt bestämts, uppdrogs mellan den

egentliga fjällbygden, som skulle få upplåtas till renbetesland åt lappar och

andra renägare, samt den till odling tjänliga delen av lappmarken.

Ehuru under förarbetena till författningarna örn skogstorp och odlingslägenheter

uppmärksamheten torde lia varit fästad på behovet för nomadlapparna

att så långt det vore möjligt befrias från det intrång, som den fasta

bosättningen beredde dem, kom detta icke till uttryck i själva författningarna.

Såväl enligt 1891 års brev som enligt 1904 och 1909 års kungörelser

förekommo därför upplåtelser av skogstorp och odlingslägenheter jämväl

ovan odlingsgränsen i ganska stor omfattning. En reglering av förhållandena

på detta område blev med tiden nödvändig.

Efter inhämtande av riksdagens yttrande i ämnet utfärdade Kungl. Majit

i sådant syfte den 3 juni 1915 kungörelse (nr 169) angående upplåtande

av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker. Genom denna kungörelse förordnades

bland annat, att 1909 års kungörelse örn odlingslägenheter icke skulle äga

tillämpning i avseende å områden ovan odlingsgränsen i Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker samt att upplåtelse av odlingslägenhet eller

eljest av mark med nyttjanderätt inom dessa trakter endast skulle ske, där

i något fall synnerliga skäl förelåge, och ankomma på Kungl. Majit.

De lägenheter, som enligt Kungl. Maj :ts beslut upplåtits jämlikt omförmälda

1915 års kungörelse, lia benämnts fjällägenheter. Till stor del utgöras de av

lägenheter som redan tidigare utan tillstånd upptagits. De villkor, varunder

upplåtelser av fjällägenheter skett, lia växlat från fall till fall. Såsom regel

lorde emellertid arrendekontraklen rörande dessa lägenheter innehålla i huvudsak

följande bestämmelser.

Upplåtelsen sker för en lid av 50 år med optionsrätt för innehavaren till

förnyad 50-årig upplåtelse. Arrendatorn är berättigad att å kronans mark

efter utsyning erhålla nödigt husbehovsvirke samt efter anvisning vedbrand

ävensom bete för å lägenheten vinterfödda kreatur. För lägenheten utgår

årlig avgäld, som håller sig mellan 5 och 15 kronor. Arrendatorn svarar

under alla omständigheter för skatt och annan allmän tunga som utgår för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

lägenheten och enligt lag eljest skulle åvila jordägaren. Iakttagas bör att

icke genom arrendatorns åtgörande intrång och svårigheter i något avseende

beredas flyttlapparna vid utövning av deras renskötsel eller tillgodogörande

av andra dem tillkommande förmåner. I följd härav äger han icke

att för renarna avstänga de för bränsletäkt och bete anvisade områdena.

Han är ansvarig för att ej heller andra personer, som vistas å lägenheten,

göra sig skyldiga till åtgärder, som lända lapparna till förfång. För skada,

som förorsakas av renar, är arrendatorn icke berättigad till ersättning, med

mindre skadan uppenbarligen härrör av skadebegär från lapparnas sida.

Hund må icke hållas å lägenheterna. Förseelse mot nu angivna föreskrifter

medför arrenderättens förverkande.

.Genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 juni 1926 ha arrendatorer av fjälllägenheter

från och med budgetåret 1926/27 tillerkänts rätt till byggnadshjälp

av allmänna medel. Kungl. Maj:t har i detta hänseende efter riksdagens

hörande förordnat, att envar av länsstyrelserna i Västerbottens och

Norrbottens län må från och med nämnda budgetår tillsvidare för varje

budgetår använda ett belopp av intill 5,000 kronor för utlämnande av sådan

hjälp. Därest under visst budgetår för något av länen behov föreligger

av ökat belopp samtidigt som det för det andra länet beräknade beloppet

kan antagas i sin helhet ej komma till användning, kan Kungl. Maj:t

föreskriva, att sålunda icke erforderligt belopp får användas för först åsyftade

län. Byggnadshjälp till innehavaren av fjällägenhet får ej utgå med

högre belopp än motsvarande tre fjärdedelar av kostnaden för de byggnadsarbeten,

som föreskrivas, virkesvärdet å rot frånräknat, och får ej överstiga

500 kronor för varje lägenhet och bidragstagare.

Motsvarande möjligheter som finnas för innehavare av skogstorp, odlingslägenheter,

kronotorp och kolonat att erhålla bostadsförbättringsbidrag, föreligga

även för innehavare av fjällägenheter.

I någon mån jämförliga med fjällägenheterna äro de lägenheter å de jämtländska

renbetesfjällen, som brukas av innehavare av icke lapsk härkomst.

För dessa lägenheter, vilka stå under förvaltning av länsstyrelsen i Jämtlands

län, har Kungl. Maj:t i olika sammanhang meddelat bestämmelser.

I fråga örn upplåtelser av mark med nyttjanderätt ovan odlingsgränsen i

Norrbottens och Västerbottens län ha bestämmelser meddelats dels i lagen

den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige

och dels i kungörelsen samma dag (nr 314) angående grunder för upplåtelse

åt lappar av lägenheter å kronomark. Sistnämnda kungörelse har numera ersatts

av en kungörelse den 6 juni 1941 (nr 484) angående upplåtelse åt lappar

av lägenheter å kronomark m. m. Ifrågavarande verksamhet handhaves av

egnahemsnämnderna under egnahemsstyrelsens ledning. I

I detta sammanhang torde även böra lämnas en redogörelse för kolonisationsverksamheten

på Altråsks kolonisationsområde.

Ifrågavarande verksamhet har igångsatts enligt beslut vid 1909 års riksdag.

Den avser anordnande av nybyggeslägenheter å ett från Alträsks och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 138.

13

Svanå kronoparker samt Selets f. d. stockfångskog avskilt område, beläget vid

Brännbergs järnvägsstation ej fullt tre mil från Boden i Norrbottens län.

Verksamheten står under ledning av en särskild nämnd, Alträsks nybyggesnämnd,

som tillerkänts rätt att i vidsträckt omfattning handla efter omständigheterna.

Reglemente har fastställts den 21 juni 1912 samt ändrats den 17

augusti 1928, den 14 juni 1929 och den 22 augusti 1930. Viss tillsyn över

verksamheten utövas av egnahemsstyrelsen. De för upplåtelserna, i den mån

de skett före den 1 juli 1929, fastställda villkoren sammanfalla i många hänsenden

med motsvarande stadganden rörande odlingslägenheter å kronoparker

i de sex nordligaste länen. Upplåtelserna ske emellertid med äganderätt, dock

med en försökstid på 15 år, varunder nybyggaren innehar lägenheten under

nyttjanderätt samt är befriad från utskylder och onera för nybygget, men

har byggnads- och odlingsskyldighet.

Enligt 1909 års bestämmelser ägde nybyggaren att av allmänna medel erhålla

odlingshjälp till belopp av 750 kronor. I samband med utfärdandet åren

1918 och 1920 av de förut åberopade bestämmelserna örn tilläggsbidrag om

högst 1,250 kronor till innehavare av odlingslägenheter å kronoparker i de

sex nordligaste länen för utförda byggnadsarbeten ha genom Kungl. Maj:ts

brev den 20 juni 1918 och den 4 juni 1920 meddelats motsvarande föreskrifter

om tilläggsbidrag till innehavare av nybyggeslägenhet å Alträsk.

I enlighet med 1932 års riksdags beslut (prop. nr 120) föreskrev Kungl.

Majit i brev den 17 juni 1932 till egnahemsstyrelsen, att vad i kungörelserna

den 17 juni 1932 (nr 294 och 295) stadgats i fråga örn upplåtelsevillkoren för

odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste länen skulle i tillämpliga

delar vinna giltighet med avseende å sådana nybyggeslägenheter å Alträsks

kolonisationsområde, vilka upplåtits före den 1 juli 1929.

För upplåtelser, vilka äga rum från och med den 1 juli 1929, gälla särskilda

i Kungl. Maj:ts brev den 14 juni 1929 meddelade bestämmelser. Dessa

ansluta sig till 1929 års grunder för upplåtelse av kronotorp.

I samband med att vid 1938 och 1942 års riksdagar antagits vissa bestämmelser

angående odlingslägenheter, ha dessa bestämmelser förklarats i tilllämpliga

delar skola vinna giltighet med avseende å sådana nybyggeslägenheter

å Alträsks kolonisationsområde, vilka upplåtits före den 1 juli 1929.

Sedan numera den föreskrivna försökstiden gått till ända för 11 lägenhetsinnehavare,

ha dessa förvärvat sina lägenheter med äganderätt. De ha, med

ett undantag, i samband därmed sökt och erhållit egnahemslån. Lägenheterna

äro att betrakta såsom familjejordbruk. Det är meningen att beträffande ytterligare

8 upplåtna och 13 ännu icke upplåtna lägenheter förfara på enahanda

sätt. Dessutom äro vissa områden, som ännu icke tagits i anspråk, avsedda

att framdeles färdigställas och utnyttjas som kulturbeten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

Statistiska uppgifter.

Egnahemsstyrelsen har lämnat följande statistiska uppgifter rörande här

ifrågavarande lägenheter.

Antalet den 1 oktober 1941 upplåtna skogstorp, odlingslägenheter och kronotorp

utgjorde 2,144. Motsvarande siffra för skogstorp och odlingslägenheter

den 1 januari 1926 utgjorde 2,200. Sålunda ha under mellantiden nedlagda

lägenheter överstigit antalet nyupplåtna lägenheter med 56. Lägenheternas

fördelning på olika överjägmästardistrikt framgår av följande tablå.

Överjägmästardistrikt

Antal lägenheter

V, 1926

Vio 1941

Övre Norrbottens ..................

371

375

Nedre Norrbottens..................

464

345

Skellefteå..........................

259

310

Umeå..............................

417

453

Härnösands........................

612

—

Mellersta Norrlands ................

29

597

Gävle-Dala ........................

48

64

Summa

2,200

2,144

Anmärkas må, att Härnösands överjägmästardistrikt efter den 1 januari

1926 uppdelats på intilliggande distrikt, varjämte viss reglering skett mellan

distriktens geografiska omfattning.

I fråga om arealen av den odlade jorden samt kreatursbeståndet lämnas

uppgifter i tablåer här nedan och å sid. 15, därvid såsom jämförelse medtagits

motsvarande siffror rörande 2,163 skogstorp och odlingslägenheter, beträffande

vilka uppgifter avseende förhållandena den 1 januari 1926 finnas tillgängliga.

Även antalet kolonat har minskats under senare år och uppgår numera till

441. Inga nya kolonisationsområden ha utlagts efter tillkomsten av 1925 års

bestämmelser. Däremot ha på de äldre områdena nya kolonat upplåtits med

tillämpning av nämnda bestämmelser. Nyupplåtelserna ha emellertid stannat

Areal odlad mark i

hektar

19 2 6

19 4 1

Summa

Procent

Summa

Procent

0 ............

401

18.5

49

2.3

0 —0.49............

402

18.6

72

3.4

0.50—0.99............

369

17.1

133

6.2

1.0 —1.99............

662

30.6

702

32.7

2.0 —2.99............

215

9.9

644

30.0

3.0 —3.99............

75

3.5

337

15.7

4.0 —4.99............

27

1.2

139

6.5

5.0 - ............

12

0.6

68

3.2

2,163

100,0

2,144

lOO.o

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

15

19 2 6

19 4 1

Antal lägenheter, där kreatur

finnas ....................

1,795

1,977

Antal hästar..................

841

984

» kor och ungnöt ........

4,659

5,422

» får och getter..........

4,004

2,480

t> svin ..................

uppgifter saknas

676

» fjäderfä................

uppgifter saknas

3,514

Antal hästar

Antal kor och

ungnöt

Antal får och

getter

Antal svin

Antal fjäderfä

1 medeltal per lägenhet

1926

1941

1926

1941

1926

1941

1926

1941

1926

1941

0.39

0.46

2.15

2.53

1.85

1.16

Uppgift

saknas

0.33

Uppgift

saknas

1.64

vid lägre antal än de nedlagda äldre kolonaten. I följande sammanställning

upptages antalet kolonat åren 1926, 1936 och 1941 samt siffror beträffande

storlek och kreatursantal under respektive år (åtta kolonat, som för närvarande

ej äro upplåtna, ha ej medtagits i sammanställningen).

Antal

Hektar odlad

jord

Antal hästar

Antal kor

och ungnöt

Antal får och

getter

Län

I

medeltal

per kolonat

1926

1936

1941

1926

1936

1941

1926

1936

1941

1926

1936

1941

926

1936

1941

Norrbottens ........

239

212

204

0.92

2.64

2.96

0.23

0.38

0.46

1.30

2.93

3 14

0.31

0.13

0.30

Västerbottens ......

Jämtlands o. Väster-

230

199

195

0.82

2.66

2.72

0.15

0.31

0.35

1.00

2.03

2.78

0.39

0.71

0.95

norrlands ........

24

18

17

0.29

1.84

2.05

0.29

0.33

0.47

0.63

3.11

3.00

0.71

0.39

1.00

Gävleborgs..........

25

23

19

0.71

1.61

1.73

0.36

0.57

0.47

1.72

2.65

2.74

—

0.09

0.05

Kopparbergs........

2

6

b

—

2.08

1.86

—

0.67

1.00

1.50

4.50

3.33

—

1.67

3.50

Summa

52!)

458

441

0.83

2.56

2.75

0.21

0.36] 0.42

1.16

2.55

2.96

0.35

0.41

0.65

Egnahemsstyrelsen har vidare införskaffat en del uppgifter för belysande

av den ungefärliga kostnadsramen för ett iståndsättande av lägenheternas

byggnader. Uppgifter om erforderliga kostnader för detta ändamål avse omkring

75 procent av ifrågavarande lägenheter (här bortses från fjällägenheterna).

De uppskattade kostnaderna uppgå enligt styrelsens uppgifter till

följande ungefärliga belopp, nämligen 3.4 miljoner kronor för bostadshusen

och 2.3 miljoner kronor för ekonomihusen på skogstorp, odlingslägenheter

och kronotorp samt 0.8 miljoner kronor för bostadshusen och 0.4 miljoner

kronor för ekonomihusen på kolonat, eller sammanlagt omkring 7 miljoner

kronor. Till detta belopp torde emellertid böra läggas 2 å 3 miljoner kronor

såsom kostnad för åtminstone en del av de lägenheter, för vilka uppgifter

ej lämnats. Styrelsen har i anslutning till uppgifterna framhållit, alt det be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

träffande nu återgivna siffror måste hållas i minnet, att de helt naturligt endast

kunde ge en mycket ungefärlig uppfattning om kostnadsramen för

iståndsättandet av ifrågavarande lägenheter, men att det vore troligt att totala

kostnadsbeloppet komme att uppgå till icke oväsentligt högre belopp än

nyss återgivna siffror gåve vid handen.

Egnahemsstyrelsen har även inhämtat uppgifter rörande huru motsvarande

lägenheter enligt vederbörande förvaltningsorgans uppfattning bäst böra

disponeras för framtiden. Härvid har skilts mellan dels vad som i det förberedande

arbetet betecknats såsom skogsjordbruk, d. v. s. jordbruksfastighet,

som prövas erforderlig för skötseln av kronoskogarna (motsvarande slag av

lägenheter finnas under denna benämning på statsskogarna i sydligare delar

av landet), dels annat arhetarsmåbruk än skogsjordbruk, d. v. s. jordbruksfastighet,

som är avsedd att bereda innehavaren och hans familj sysselsättning

och tillskott till försörjningen vid sidan av annat förvärvsarbete än

arbete å kronoskogar, dels familjejordbruk (eller självständigt jordbruk),

d. v. s. jordbruksfastighet, som icke är större än att den kan brukas av innehavaren

och hans familj utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft, ej

heller mindre än att familjen kan erhålla sin fulla bärgning därav, dels bostadslägenheter

samt dels lägenheter, som böra nedläggas. De lämnade uppgifterna

ha sammanförts i följande tablå.

Skogstorp, odlingsl&genheter och kronotorp.

Antal lägenheter,

lämpliga såsom

Antal

skogs-

arbetar-

familje-

bostads-

lägen-

heter

lägenheter,

som böra

Övriga

Summa

jordbruk

småbruk

jordbruk

nedläggas

Övre Norrbottens distrikt..

279

37

1

46

9

3

375

Nedre Norrbottens

y>

303

—

—

36

4

2

345

Skellefteå

»

128

168

—

5

4

5

310

Umeå

259

148

11

7

16

12

453

Mell. Norrlands

»

371

171

19

23

9

4

597

Gävle-Dala

»

57

2

1

—

3

1

64

Summa

1,397

526

32

117

45

27

2,144

Kolonat.

Norrbottens län..........

Västerbottens » ..........

övriga » ..........

Antal lägenheter, lämpliga såsom

Antal

lägenheter,

som böra

nedläggas

Övriga

Summa

skogs-

jordbruk

arbetar-

småbruk

familje-

jordbruk

bostads-

lägen-

heter

147

131

14

43

27

28

23

10

11

4

3

5

1

2

209

196

44

Summa

292

98

23

21

7

8

449

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Egnahemsstyrelsen har i anslutning till uppgifterna i tablån framhållit

följande.

Vid en bedömning av de sålunda lämnade uppgifterna bör ihågkommas,

att de ha avlämnats av ett stort antal olika befattningshavare — låt vara

att de i viss utsträckning torde lia blivit föremål för översyn från vederbörande

överjägmästares sida — samt att de särskilt starka skiljaktigheterna

i fråga om fördelningen mellan »skogsjordbruk» och arbetarsmåbruk tyda

på att innebörden av förstnämnda begrepp icke stått helt klar för uppgiftslämnarna.

Anledning finnes knappast att antaga, att möjligheterna att disponera

lägenheter för arbetare på kronoskogarna skulle vara väsentligt lägre

i de fyra sydligare över jägmästaredistrikten i Norrland än i Norrbottens

två distrikt. Man torde kunna utgå från att antalet kronolägenheter, som

lämpligen kunna disponeras för nyss angivna ändamål, icke är oväsentligt

större än ovanstående tablå ger vid handen.

Av fjällägenheterna, vilkas antal utgör omkring 150 i Västerbottens län

och omkring 180 i Norrbottens län, ha i förstnämnda län 73 och i sistnämnda

län ingen ansetts lämplig till skogsjordbruk.

Egnahemsstyrelsens förslag.

Egnahemsstyrelsens förslag innebär i huvudsak följande.

Å kronoparker i de sex nordliga länen må domänstyrelsen upplåta nyttjanderätt

till lägenheter, s. k. kronotorp, där så finnes lämpligt med hänsyn

till behovet av arbetskraft. Kolonisationstanken, som tidigare stått i förgrunden

vid upplåtelserna, har i förslaget skjutits tillbaka och i stället tager detta

sikte på anskaffandet av arbetskraft på kronoparken^. Vid upplåtelse av

kronotorp skall mellan domänstyrelsen och kronotorparen överenskommas

om och i vilken utsträckning denne skall vara skyldig att åtaga sig arbete

på kronoskogarna. Torpare, som sålunda förpliktats att åtaga sig arbete, skall

jämväl äga påfordra att arbete i denna omfattning till avtalade eller i orten

gängse pris beredes honom.

Upplåtelsetiden skall i regel bestämmas till 15 år. Torparen skall vara

tillförsäkrad optionsrätt, där ej domänstyrelsen finner särskilda skäl föranleda,

att torpet ej ånyo skall upplåtas. Där särskilda skäl föreligga, må upplåtelsetiden

bestämmas till kortare tid än 15 år.

För utarrenderingen skall jägmästaren verkställa uppskattning av den årsavgift,

som bör utgå för torpet. Upplåtelsevillkoren bestämmas därefter av

domänstyrelsen. Då fråga är om optionsrätt, skall spörsmålet om villkoren

kunna hänskjutas till en uppskattningsnämnd. Årsavgiften för kronotorp

må ej sättas högre än som finnes skäligt med hänsyn till torpets beskaffenhet.

Där innehavaren icke ålagts arbete på kronoskogarna och giltiga skäl

till befrielse därifrån ej föreligga, skall vid avgiftens bestämmande hänsyn

även tagas till de kostnader, som kronan haft och har alt vidkännas för

kronotorpets iordningställande.

Av den kronotorp tillagda marken skall så snart ske kan efter upplåtelsen

genom kronans försorg iordningställas så stor del, att två kor kunna födas

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 138. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

å torpet och potatis odlas för husbehovet. Kronotorpet skall, likaledes så

snart ske kan, genom kronans försorg förses med boningshus, nödiga ekonomibyggnader

och övriga för jordbrukets drift erforderliga anläggningar.

Det skall åligga kronan att å för jordbruket nödiga byggnader verkställa de

för deras bibehållande i brukbart skick erforderliga reparationer, som ej

äro av allenast mindre omfattning och som icke föranletts av kronotorparens

vållande.

Därest genom vådeld eller annorledes byggnad förstöres eller blir så skadad,

att nybyggnad erfordras, skall det tillkomma domänstyrelsen att bestämma,

örn och i vilken omfattning nybyggnad skall äga rum. Beslutar domänstyrelsen,

att nybyggnad skall ske, ankommer det på styrelsen att utan oskäligt

dröjsmål låta utföra nybyggnaden. För den händelse domänstyrelsen

finner nybyggnad icke böra verkställas eller att mindre byggnad än den förstörda

bör uppföras, må styrelsen nedsätta årsavgiften med belopp, som styrelsen

prövar skäligt.

Kronotorpare skall berättigas att från kronans mark erhålla dels efter

utsyning nödigt virke till reparationer av de byggnader och andra anläggningar,

som skola underhållas av honom, samt till övrigt husbehov, dels ock

efter utsyning eller anvisning erforderligt skogsfång till bränsle. Kronotorpare

må, där nödigt bete icke kan anordnas å kronotorpet, tillerkännas rätt

att å område av kronans mark, som anvisats för ändamålet, erhålla nödigt

bete för å torpet vinterfödda hästar och nötkreatur.

För den händelse kronotorpare vill inlösa torpet nied äganderätt, må domänstyrelsen,

där styrelsen icke finner torpet vara behövligt såsom bostad

eller stödjordbruk åt arbetare å kronans skogar eller områdets avskiljande

medföra olägenheter med hänsyn till skogsskötsel^ vidtaga åtgärder för försäljning

till kronotorparen, under förutsättning att denne under upplåtelsetiden

ådagalagt duglighet och skötsamhet samt jämväl med hänsyn till övriga

omständigheter kan antagas vara i stånd att genomföra köpet. Köpeskillingen

vid kronotorpets försäljning till innehavaren bestämmes med hänsyn

till värdet vid tiden för försäljningen.

I samband med upplåtelse av kronotorp må till kronotorparen kunna av

domänstyrelsen utlämnas lån för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier,

utsäde, gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga

utgifter för igångsättande av driften å torpet (inventarielån). Lån må beviljas

med belopp, som prövas oundgängligen erforderligt för tillgodoseende

av det med lånet avsedda ändamålet. Lån må dock ej överstiga 1,500 kronor.

Inventarielån skall från och med femte kalenderåret efter det, då tillträdet

av kronotorpet ägt rum, efter domänstyrelsens beprövande återbetalas

till styrelsen med minst en tiondel årligen. Sedan två tredjedelar av inventarielånets

kapitalbelopp blivit i vederbörlig ordning återbetalda, må domänstyrelsen

på framställning av överjägmästaren medgiva, att övrig del av låneskulden

skall efterskänkas. Å inventarielån erlägges ej ränta.

Till täckande av kostnaderna för följande åtgärder, som utföras å kronotorp,

nämligen uppodling till åker, stenröjning å odlad jord, påförande av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

mineraljord — grus, sand och lera — på myrjord, befordrande av rationell

beteskultur samt fördjupning av avloppsdiken, må kronotorparen utan återbetalningsskyldighet

kunna tilldelas bidrag med högst de belopp, vartill bidrag

för motsvarande åtgärder kumla uppgå enligt gällande kungörelse angående

statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m Storleken

av varje bidrag och villkoren för åtnjutande av detsamma bestämmas

av domänstyrelsen, därvid i tillämpliga delar skola lånda till efterrättelse

de bestämmelser, vilka gälla för åtnjutande av bidrag enligt nyssnämnda

kungörelse.

Såsom allmän motivering till förslaget har egnahemsstyrelsen anfört

i huvudsak följande.

Enligt beslut vid 1939 års lagtima riksdag har egnahemsverksamheten omlagts

och utbyggts i flera viktiga hänseenden. Härigenom ha även förutsättningarna

för kolonisationsverksamheten i Norrland ändrats. Å ena sidan ha

såsom normala led i egnahemsverksamheten inkopplats statliga åtgärder för

jordanskaffning och jordförmedling, och å andra sidan ha formerna för

egnahems- och premielångivning ändrats i syfte att möjliggöra jordförvärv,

utan att förvärvaren själv behöver disponera egna tillgångar i den omfattning

som tidigare varit erforderligt. I den mån en kolonisationsverksamhet

med avseende å självständiga jordbruk bör förekomma i framtiden torde

ifrågavarande verksamhet kunna bedrivas i de former, som enligt vad nu

sagts medgivas inom ramen för den vanliga egnahemsverksamheten. På grund

härav synes behov ej längre föreligga av sådana särskilda åtgärder för tillskapande

av kolonat genom kolonisationsnämndernas försorg, vilka asyftats

i 1925 års kungörelse i detta ämne. Upplåtelser av sådana lägenheter ha för

övrigt under senare år förekommit allenast i ringa utsträckning.

Vad här anförts örn möjligheterna att inom ramen för den vanliga egnahemsverksamheten

medverka till tillskapande av självständiga jordbruk är

också tillämpligt i fråga om stödjordbruk, d. v. s. jordbruk, vilka ha till ändamål

att skänka innehavarna tillskott till försörjning vid sidan av^ annat

förvärvsarbete. Beträffande dessa senare jordbruk bör emellertid också lhågkommas,

att tillkomsten av sådana kan understödjas enligt de särskilda bestämmelserna

örn statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet.

Att sålunda möjligheter finnas att genom lån av olika slag — delvis av

bidragsnatur — underlätta för mindre bemedlade och obemedlade att förvärva

jordbruksfastigheter med äganderätt, utesluter emellertid icke, att det

kan vara av intresse, att den stora folkgrupp i de norrländska länen, som

arbetar på kronoskogarna, får sina jord- och bostadsförhållanden ordnade

efter särskilda grunder, som betingas av arbetet i domänverkets tjänst. Även

ur domänverkets synpunkt är det nödvändigt, att förutsättningar finnas att

underlätta bosättning av tillräcklig skogsarbetarpersonal på kronoparken.

Med hänsyn härtill torde en motsvarighet till upplåtelserna av kogstorp,

odlingslägenheter och kronotorp förhörande böra finnas.

De nu gällande bestämmelserna i fråga örn upplåtelsevillkoren för ^kogstorp,

odlingslägenheter och kronotorp äro mycket svåröverskådliga, så myckel

mer som bestämmelserna för de olika lägenhctstypcrna tillkommit vid

skilda tidpunkter samt härvid och i andra sammanhang modifieringar vidtagits

i villkoren för redan tidigare skedda upplåtelser.

Den allvarligaste bristen hos hittillsvarande upplåtelsevillkor torde vara

att finna i det sätt, på vilket bebyggelsefrågan är ordnad. Det stöd av låneeller

bidragskaraktär, som kommer ifrågavarande obemedlade lägenhetsha
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

vare till del, är särskilt vid nuvarande byggnadskostnader icke tillräckligt

att bereda möjlighet till uppförande av byggnader av försvarlig standard.

Det är alldeles uppenbart, att ändrade grunder för bebyggelsen av kronolägenheterna

snarast möjligt måste genomföras.

I anslutning till vad förut anförts bör såsom en allmän förutsättning för

tillämpningen av de nya bestämmelserna gälla, att upplåtelser av kronolägenheter

av ifrågavarande slag icke böra äga rum i större omfattning än

som betingas av domänverkets behov av arbetskraft å kronoparken^. Härvid

bör självfallet även tagas hänsyn till tillgången på arbetskraft i närheten

av respektive kronopark. Nyssnämnda huvudregel bör emellertid ej

hindra, att lägenhet upplåtes åt den som, utan att vara skogsarbetare, genom

sitt arbete tillgodoser befolkningen å kronoparkerna, exempelvis byggnadskunnig

eller annan hantverkare, liksom ej heller att redan befintliga

lägenheter upplåtas på nytt, trots att antalet sådana lägenheter på en plats

är onödigt stort. Att upplåtelsen av lägenheter i stort sett bör begränsas till

arbetare på kronoparkerna motiveras ej endast ur del allmännas synpunkt

utan minst lika mycket med hänsyn till att erfarenheten torde ha visat,

att lägenhetshavarna utan tillgång på skogsarbete i allmänhet icke kunna

reda sig.

De lägenheter, vilka upplåtas enligt den nya författning, som bör utfärdas,

komma närmast att utgöra en motsvarighet till de hittillsvarande skogstorpen,

odlingslägenheterna och kronotorpen. De nya bestämmelserna böra

efter hand även göras tillämpliga på dessa äldre lägenheter. Av införskaffade

uppgifter framgår, att det stora flertalet av nu befintliga skogstorp,

odlingslägenheter och kronotorp anses behövliga såsom bostad och stödjordbruk

åt arbetare på kronoskogarna. I den mån lägenheter icke lämpa sig

härför, exempelvis på grund av sitt läge, och de icke böra helt nedläggas,

torde de antingen böra upplåtas på de villkor, som betingas av förhållandena

i de särskilda fallen, eller ock där så finnes lämpligt försäljas till vederbörande

innehavare eller annan, varvid egnahems- eller arbetarsmåbrukslån

kan ifrågakomma. Givet är, att härigenom icke kan göras intrång i

nuvarande lägenhetshavares kontraktsenligt bestämda rättigheter. Den nya

författningen blir icke tillämplig i fall av förevarande art.

Ehuru de lägenheter på kronomark, som upplåtits såsom kolonat, avsetts

skola utgöra mera bärkraftiga jordbruk än skogstorpen, odlingslägenheterna

och kronotorpen, torde i verkligheten skillnaden mellan dessa lägenhetstyper

ha blivit relativt oväsentlig. Även kolonaten äro i allmänhet närmast

att betrakta som allenast stödjordbruk. Kolonaten torde därför också merendels

lämpa sig för upplåtelse till arbetare på kronoparkerna. Med hänsyn

härtill torde de nuvarande kolonaten under samma förutsättning, som

angivits i fråga om skogstorp, odlingslägenheter och kronotorp, efter hand

underkastas bestämmelserna i den nya författning, som nu föreslås.

I den mån fjällägenheterna innehavas av arbetare på kronoskogarna, bör

möjlighet finnas att, där domänstyrelsen anser det lämpligt och icke vederbörande

länsstyrelse reser invändningar häremot, överföra lägenhet till den

nu föreslagna författningens tillämpningsområde. Härvid måste emellertid

uppmärksammas bestämmelserna i 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om

de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, enligt vilka bestämmelser

upplåtelse av lägenhet ovan odlingsgränsen, där den kan äga rum utan avsevärt

men för renskötseln, må meddelas av länsstyrelsen mot avgift, varvid

inflytande medel skola användas till förmån för lapparna. Dessa bestämmelser

kunna möjligen tillgodoses genom att domänstyrelsen och länsstyrelsen

fatta gemensamt beslut om upplåtelse. Även i fråga om sådana

fjällägenheter, å vilka den nu föreslagna författningen icke kommer att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

21

bliva tillämplig, torde finnas anledning att överväga deras framtida ställning

och förvaltning. Detta övervägande torde emellertid kunna ske utan

direkt samband med nu föreliggande utredning och kan lämpligen ske i

samråd med den utredning, som för närvarande genom särskild sakkunnig

pågår rörande lapparnas förhållanden. Här kan förtjäna erinras om att enligt

beslut av 1941 års riksdag nya bestämmelser tillkommit örn upplåtelse

av lägenheter åt lappar.

I enstaka fall torde kunna tänkas, att lägenheter å Alträsks kolonisationsområde

lämpligen kunna överföras till den kategori av lägenheter, som avses

i den nu föreslagna författningen. I övrigt torde ifrågavarande kolonisationsverksamhet,

vilken efter hand automatiskt avvecklas, böra slutföras

oberoende av upplåtelsen av kronolägenheter i övrigt. Möjligen bör dock

kolonisationsområdet, som nu förvaltas av en särskild nybyggesnämnd, i

likhet med en del andra jordanskaffningsföretag i Norrland för framtiden

ställas under förvaltning av vederbörande egnahemsnämnd. Detta spörsmål

torde böra upptagas till övervägande i annat sammanhang.

Beträffande frågan, huru upplåtelsen av de ifrågavarande

lägenheterna bör organiseras, har egnahemsstyrelsen yttrat.

Det synes ligga nära till hands, att egnahemsstyrelsen och egnahemsnämnderna,

vilka ha att främja tillkomsten av lämpliga jordbruks- och bostadsegnahem,

även hade att taga befattning med nu avsedda lägenheter. Med

hänsyn bland annat till att upplåtelsen av dessa gjorts beroende av tillgången

på arbete på kronoskogarna samt till deras belägenhet på mark,

som står under domänverkets förvaltning, och till det sätt, varå lägenheternas

bebyggelse föreslås skola ordnas, torde emellertid övervägande skäl tala

för att upplåtelsen och förvaltningen av lägenheterna komma att handhavas

av domänstyrelsen under medverkan av överjägmästarna och revirförvaltarna.

Vad angår benämningen å de ifrågavarande lägenheterna,

har egnahemsstyrelsen ansett, att benämningen kronotorp vore den lämpligaste.

Den omständigheten att de lägenheter, som upplåtits enligt 1929 års

kungörelse i ämnet, kallats kronotorp syntes ej utgöra något avgörande hinder

mot alt samma benämning användes för framdeles upplåtna lägenheter.

I fråga örn formen och tiden för upplåtelsen har egnahemsstyrelsen

anfört följande.

De upplåtelser, som ske enligt nu gällande bestämmelser örn kronotorp och

örn kolonat, giva innehavarna en tämligen tryggad besittningsrätt. Kronotorp

upplåtas sålunda under nyttjanderätt på 50 år och med innehavaren förbehållen

optionsrätt till förnyat arrende vid arrendetidens slut. Kolonat upplåtas

under nyttjanderätt på 15 år. I fråga örn såväl kronotorp som kolonat är

föreskrivet, att inlösen med äganderätt under vissa förutsättningar skall

kunna ske.

Anledning torde saknas att i något väsentligt hänseende rubba den nuvarande

trygga besittningsrätten för ifrågavarande lägenhetshavare.

Liksom hittills torde kronotorp böra upplåtas under nyttjanderätt, varvid

lagen örn nyttjanderätt till fast egendom blir tillämplig på upplåtelsen, i den

mån ej annat särskilt föreskrives.

I anslutning till vad som nu gäller i fråga örn kolonat torde kronotorp framdeles

böra upplåtas för en lid av 15 år. Den förkortning som detta innebär i

förhållande till den för närvarande för kronotorp stadgade tiden synes sakna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

reell betydelse, om föreskrift införes om rätt för kronotorparen att erhålla ny

upplåtelse på 15 års tid, under förutsättning att han förhållit sig väl och domänstyrelsen

icke finner särskilda skäl föranleda, att kronotorpet ej ånyo bör

upplåtas.

För att öka tryggheten för kronotorparens familj torde vidare föreskrifter

böra införas, huru det skall förfaras med lägenheten, när kronotorparen dör.

Om han då efterlämnar änka, bör hon vara berättigad att övertaga upplåtelsen

för återstående upplåtelsetiden. Efterlämnar kronotorparen ej änka, bör

upplåtelsen kunna övertagas av bröstarvinge eller måg, som anses lämplig

härtill. Den som sålunda övertager kronotorpet bör även inträda i rätten att

efter den överenskomna upplåtelselidens utgång erhålla förnyad upplåtelse,

därest icke domänstyrelsen finner honom uppenbart olämplig som kronotorpare.

Änka bör särskilt erhålla förnyad upplåtelse i sådana fall, då hon har en

eller flera söner, som icke äro vuxna men av vilka någon kan antagas framdeles

bliva lämplig som kronotorpare.

Såsom ett undantag från härförut avsedda bestämmelser om upplåtelsetid

bör gälla, att domänstyrelsen, då särskilda omständigheter föranleda därtill,

bör kunna bestämma, att upplåtelse skall ske för kortare tid än 15 år. Såsom

sådana omständigheter bör särskilt anses, att kronotorparen, med hänsyn till

ålder, hälsotillstånd eller dylikt eller på grund därav att han ingått eller har

för avsikt att ingå avtal örn köp eller arrende av annan fastighet, förklarar

sig vilja avsluta upplåtelseavtal på kortare tid än 15 år eller att det för kronan

med hänsyn till skogsbruket är av vikt, att upplåtelsen sker för kortare tid.

Rörande kronotorparens arbete på kronoskogarna har anförts

följande.

Såsom en princip för de framtida kronotorpsupplåtelserna har förordats,

att sådana icke böra äga rum i större omfattning än som betingas av domänverkets

behov av arbetskraft å kronoskogarna. Emellertid bör denna regel ej

hindra, att lägenhet upplåtes åt den som, utan att vara skogsarbetare, genom

sitt arbete tillgodoser befolkningen å kronoparkerna, exempelvis såsom byggnadskunnig

eller annan hantverkare, liksom ej heller att redan befintliga

lägenheter upplåtas på nytt, trots att antalet sådana lägenheter på en plats

är onödigt stort.

I anslutning till denna principiella ståndpunkt synes det lämpligt, att i författningen

upptagas bestämmelser om skyldighet för kronotorpare att åtaga

sig skogsarbete hos domänverket och om rätt att erhålla sådant arbete. Ett

sådant arbetsförhållande mellan domänverket och kronotorparen — vilket har

sin motsvarighet vid upplåtelserna av skogsjordbruk i de mellersta och södra delarna

av landet —• synes motiverat med hänsyn till såväl kronotorparens intresse

av att vara garanterad arbetsförtjänster som till domänverkets behov

av att kunna disponera arbetskraft i tillräcklig omfattning för avverkningarna

på och skötseln i övrigt av kronoskogarna. Domänverket måste för att

vinna denna fördel vara berett att ställa arbete till förfogande oavsett tillfälliga

fluktuationer i behovet av arbetskraft, varvid emellertid kronotorparen,

där så påfordras, har att underkasta sig förflyttning till arbetsplatser

borta från hemmet. Förhållandet mellan domänverket och kronotorparen bör

vara ömsesidigt. I avtalet dem emellan bör angivas omfattningen av det åsyftade

arbetet på kronoskogarna. Däremot måste det göras beroende av innebörden

av vid olika tidpunkter gällande löneavtal, vilken ersättning som skall

utgå för kronotorparens arbete.

Även örn i upplåtelseavtalet förbehåll finnes örn arbete å kronoskogarna

bör det inte vara uteslutet, att domänverket medgiver dispens från skyldigheten

för kronotorpets innehavare att åtaga sig dylikt arbete. Att så
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

dan dispens lämnas är ulan vidare klart, om kronotorparen på grund av

sjukdom blir förhindrad att fullgöra arbetet. Men dessutom bör dispens

kunna medgivas, om kronotorparen — under förutsättning att domänverket

ej behöver taga hans arbetskraft i anspråk — blir erbjuden mer

eller mindre tillfälligt arbete på annat håll, exempelvis skogsarbete for

bolag eller annan enskild skogsägare. I detta sammanhang bör uppmärksammas

att, om domänverket till annan upplåter avverkningsrätt å kronoskog,

arbetet med sådan avverkning självfallet bör likställas med arbete åt domänverket.

.

Årsavgiften för kronotorp skall i sådana särskilda fall, dar skyldighet ej

stipuleras för kronotorparen att åtaga sig arbete å kronoskogarna, kunna bestämmas

högre än eljest.

Beträffande jordtilldelningen p a kronotorp och deias

uppodling Ilar egnahemsstyrelsen anfört bland annat följande.

Då utgångspunkten för den framtida kronotorpsupplåtelsen bör vara, att

kronotorparna skola vara arbetare på kronoskogarna, torde kronotorpet böra

ha karaktär av stödjordbruk. Liksom i egnahemsförfattningarna några

närmare föreskrifter icke upptagits rörande storleken å stödjordbruk torde

det ej heller vara behövligt att fastslå vissa bestämda arealgränser för kronotorpet

Dessa böra emellertid åtminstone vara så stora, att två kor kunna

födas på torpet såväl sommar som vinter och potatis odlas för husbehovet.

I detta sammanhang torde böra framhållas lämpligheten av att kronotorp

anläggas gruopvis och att härvid iakttages, att lägenheter av olika storlek

bliva tillgängliga inom varje grupp. Den mark, som tillägges kronotorp, bör

även inbegripa betesmark. 1 möjligaste mån bör skogsbete! avlysas. Innan

särskild betesmark blivit iordningställd, måste kronotorparen dock liksom

hittills bibehållas vid rättigheten till bete för kreaturen på intilliggande kronomark.

En utvidgning av skogsbete! till att omfatta även får och getter kan

ej tillrådas. ..... ,, ,

Även framdeles bör kronotorparen ha ratt att for vissa ändamål etter utsyning

eller anvisning hämta virke fran kronans mark. Vedbrand bör kunna

hämtas i närheten av torpet.

Med avseende å beskaffenheten hos de lägenheter, som upplatas tilt kronotorp,

bör slutligen också ihågkonnnas, att möjlighet måste finnas att erhålla

dricksvatten invid byggnadsplatsen.

Författningens bestämmelser bliva närmast tillämpliga på kronotorp, som

nybildas. I fråga örn redan befintliga kronotorp kan givetvis ej den omständigheten,

att de författningsenligt uppställda kraven beträffande kronotorps

beskaffenhet icke äro uppfyllda, i och för sig behöva föranleda kronotorps

nedläggande. . .

Vad angår frågan, vad som enligt den nya forfattningen bor galla i fråga

örn uppodling av kronotorp, synes det önskvärt, att detta så^ snart ske kan

genom domänverkets försorg iordningställes till någon del, så att kronotorparen

och hans familj kunna få någon avkastning från torpet. Sålunda bör

från början två kor kunna födas å torpet. I undantagsfall bör detta krav

kunna nedsättas därhän, att endast en ko behöver kunna födas pa torpet.

Vidare bör potatis kunna odlas för husbehovet. Uppodling av nu avsedd minimiareal

bör ske genom domänverkets försorg.

För den fortsatta uppodlingen torde kronotorparen böra åtnjuta bidrag av

statsmedel. I fråga om grunderna för denna bidragstilldelning synas tillräckliga

skäl ej finnas att frångå de regler, som gälla för statsbidrag för nyodling

m. lii. på ofullständiga jordbruk. Visserligen torde odlingskostnaden

för hektar ofta ställa sig högre å den mark, som tillägges kronotorp, än a

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

odlingsmark i allmänhet. Även utan att de maximisiffror höjas, som äro fastställda

för bidragsverksamheten för ofullständiga jordbruk, torde kronotorparen

komma i tillräckligt gynnad ställning örn, såsom också ur andra synpunkter

torde vara lämpligt, till bidrag åt kronotorparen anvisas ett särskilt

anslag, som ställes till domänstyrelsens förfogande.

Bidrag bör i allmänhet ej utgå till odlingsarbeten i större omfattning än

som förutsatts i vid upplåtelsen fastställd odlingsplan. Hinder torde emelle?tid

ej böra föreligga att, där sa finnes lämpligt, bevilja bidrag även till

odling av överskjutande areal.

I detta sammanhang må slutligen också framhållas, att, örn på kronotorp,

som avträdes av innehavaren, förbättringar genom dennes försorg vidtagits]

för vilka kronotorparen icke kan anses gottgjord genom av honom åtnjutna

formaner, skalig ersättning härför bör kunna enligt domänstyrelsens bestämmande

tillerkännas kronotorparen, i den mån arbetena utförts eller bekostats

av honom.

Angående bebyggelsen av kronotorpen har egnahemsstyrelsen

yttrat.

Den allvarligaste bristen hos hittillsvarande upplåtelsevillkor torde vara

att tinna i det satt, på vilket bebyggelsefrågan är ordnad. De efter hand stegrade

byggnadskostnaderna ha medfört, att det statliga stödet till uppförande

av byggnader pa kronolägenheter blivit alldeles otillräckligt, om man överhuvud

taget skall tänka sig, att ifrågavarande folkgrupp skall hållas vid försvarlig

levnadsstandard. Det bör uppmärksammas, att 3et här ofta är fråga

örn familjer med ett relativt stort barnantal. Det nu sagda gäller icke blott

nyuppforandet av byggnader utan även mera omfattande ombyggnader. Möj*.

jter°na att.„bara kostnaderna för en ombyggnad minskas också därigenom

^ * ^årsavgifter, vilka uttagas bland annat på grundval av beviljade byggnadsbidrag

i den mån icke befrielse meddelats härifrån — utgå utan tidsbegränsning

och sålunda icke äro bestämda att såsom annuiteter utgå under

den tid, som ungefärligen svarar mot varaktigheten hos den byggnad för

v!.,,e".b^gnadsbidraget beviljats. Om lägenhetshavaren skulle ikläda sig

gäid tor finansiering av erforderlig ombyggnad, skulle han därefter samtidigt

ha att fullgöra betalning för den ursprungliga byggnaden och för den senare

ombyggnaden. Nu berörda olägenheter ha emellertid såtillvida minskats under

senare ar, som betydande medelsbelopp stått till förfogande för förbättringsbidrag

till bostadsbyggnader å kronolägenheter.

Svårigheterna för kronotorparen att kunna med tillgängligt statsbidrag

samt fritt virke och fri cement, men i övrigt på egen bekostnad, genomföra

bebyggelsen ha haft till följd, att byggnadsarbetet vanligen måste ske i etapper.

Först uppföres ofta en billig s. k. bagarstuga, vilken användes såsom

provisorisk bostad. Därefter följer uppförandet av ladugården. Och sist

iga.ngsättes arbetet med föreskrivet bostadshus. Detta tillvägagångssätt innebär,

att bebyggelsen dels drager långt ut på tiden och dels fördyras genom

den provisoriska bostaden. Så länge byggnadsarbetena fortgå, blir dessutom

odlingsarbetet eftersatt. Allt detta försinkar lägenheternas iordningställande

och utnyttjande för sitt ändamål. Eftersom byggnadernas beskaffenhet

i stor utsträckning är beroende av företagarens ekonomiska resurser,

bhva byggnaderna i brist på egna medel vanligen bristfälligt utförda även

pa grund av att fackkunnig arbetskraft icke kunnat hållas.

Kraven på en försvarlig standard hos byggnaderna och på att dessa fortast

färdigställas torde, sedda mot bakgrunden av de höga kostnader som

tidsenliga åbyggnader för närvarande draga, icke kunna tillgodoses utan

att väsentliga ändringar ske i nuvarande regler om statens bidrag till bygg
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

25

nadskostnaderna. Enär tillträdande kronotorpare icke kan förutsättas vara

i stånd att i nämnvärd grad tillskjuta egna medel till bestridande av byggnadskostnaderna

torde det vara ofrånkomligt, att staten ställer erforderliga

medel till förfogande. Då dessutom byggnadsarbetet delvis bör utföras av

fackkunnig arbetskraft, kan kronotorparens eget arbete med byggnaderna

icke tillmätas större betydelse. Staten skulle sålunda ha att förskjuta sa

gott som hela byggnadskostnaden, vare sig detta sker genom kontanta medel

eller delvis genom byggnadsvirke. Staten bör jämväl tillse, att fackkunnig

arbetskraft i erforderlig omfattning får hand örn byggnadsarbetet samt

utöva erforderlig kontroll över arbetet. Statens bidrag till åbyggnaderna

skulle under dessa förhållanden behöva uppgå till alt motsvara praktiskt

taget hela byggnadskostnaden. I själva verket skulle detta innebära, att staten

icke blott hade att bestrida kostnaderna utan också måste taga hand

om hela byggnadsarbetet.

Att under dessa förhållanden bibehålla bidragssystemet synes knappast

riktigt. Naturligare och ändamålsenligare torde vara att taga steget fullt ut

och låta staten i egen regi svara för kronotorpens bebyggande, liksom fallet

är beträffande domänverkets skogsjordbruk och i fråga om de av egnahemsorganisationen

upplåtna arrendeegnahemmen. Enahanda gäller även de lägenheter,

som enligt år 1941 utfärdade bestämmelser upplatas till lappar.

Domänverket torde också böra lia ansvaret för eventuella örn- och tillbyggnader

samt sådana reparationer, som erfordras för byggnadernas bibehållande

i brukbart skick. Dock bör det åligga kronotorpare!! att avhjälpa

sådana brister å byggnader, som föranleda endast mindre reparationer. Med

dylika reparationer bör förstås avhjälpande av smärre brister a golv, väggoch

takbeklädnad, fönster, dörrar, trappor, eldstäder, murar och fast inredning

ävensom andra åtgärder vilka äro att anse såsom tillfällig lagning.

Närmare anvisningar härutinnan torde, i den man sa erfordras, böra meddelas

av domänstyrelsen. Virke på rot, som erfordras för reparationer av

kronotorp, bör kronotorpare!! erhålla från kronans mark. I stället för denna

förmån av fritt virke torde det böra stå domänstyrelsen fritt att tillerkänna

kronotorpare ersättning för inköpt förädlat virke med dettas värde å rot

samt i förekommande fall cement.

Självfallet åligger det kronotorpare!! att väl vårda kronotorpet. Att så sker,

bör kontrolleras genom besiktningar med vissa mellanrum.

Om byggnad å kronotorp genom brand eller på annat sätt blir förstörd

eller så skadad, att nybyggnad erfordras, bör det tillkomma domänverket

att bestämma, om och i vilken omfattning nybyggnad skall äga rum.

Örn skadan skett genom brand, bör utfallande brandskadeersättning komma

domänverket till godo. Erfordras emellertid pa grund av branden endast

mindre reparationer, som kunna utföras av kronotorpare^ skall härpå

belöpande del av utfallande brandskadeersättning av domänverket tillhandahållas

denne.

För byggnader, som möjligen kunna tillhöra kronotorparen själv, böra

några skyldigheter ej åvila domänverket.

I fråga om anläggandet av vägar till kronotorpet eller inom

dettas gränser har egnahemsstyrelsen ansett alt domänverket och kronotorparen

borde träffa överenskommelse härom i samband nied upplåtelseavtalet

eller senare. Såväl med hänsyn till de avsevärda kostnader, vilka kunde

vara förenade med vägföretag, sorn nied hänsyn till vägarnas nytta för

kronoskogarnas drift syntes det motiverat, sitt domänverket helt eller i huvudsak

påtoge sig kostnaderna åtminstone för större vägföretag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Vad angår underhållet av vägar, i den mån dessa ej äro lagda

under allmänt underhåll, har egnahemsstyrelsen förordat, att väg för utfart

underhölles av kronotorpai-en enligt grunder, sorn överenskommes vid upplåtelsen.

Ansvaret för vägunderhåll i övrigt borde alltid ankomma på domänverket.

Domänverket borde i regel svara även för erläggandet av vägskatt.

Kronotorpare, som icke åtagit sig att fullgöra arbete å kronoskogarna, borde

emellertid svara för sådan skatt.

Rörande skattskyldigheten för kronotorp har anförts:

Det asyftade tjänsteförhallandet mellan domänverket och kronotorparna

synes göra det motiverat, att domänverket ikläder sig skattskyldigheten för

ifrågavarande torp. Då domänverket i första hand har att betala fastighetsskatterna,

innebär det även praktiska fördelar, örn domänverket icke behöver

i sin tur uttaga motsvarande belopp hos kronotorparna. Det förtjänar

också erinras om att enligt lagen om nyttjanderätt till fast egendom

fastighetsskatter som regel skola gäldas av jordägaren, om ej annat avtalats.

I anslutning till denna bestämmelse har föreskrivits, att jordägaren skall

åtnjuta det s. k. procentavdraget, d. v. s. rätten till avdrag vid beräkning

av den kommunala inkomstskatten för det belopp, som beskattas genom

den kommunala fastighetsskatten.

Praktiska skäl synas tala för att domänverket även i sådana särskilda fall

då upplåtelsen av kronotorp ej är förenad med arbetsskyldighet för torparen

svarar för fastighetsskatten och att kronotorparna befrias från att ersätta

domänverket härför.

Ifråga om brandförsäkring av byggnaderna å kronotorp

har egnahemsstyrelsen anfört.

Det skulle självfallet vara önskvärt för kronotorparna, att kravet på kronotorpens

brandförsäkring överflyttades på domänverket. Även ur domänverkets

synpunkt skulle detta såtillvida innebära en fördel, som övervakningen

av att försäkringsplikten fullgöres härvid bortfolle. Emellertid torde, även

bortsett från de principiella betänkligheter, som kunna anföras häremot, ett

bibehållande av skyldigheten för kronotorparen att svara för brandförsäkringen

av torpets byggnader vara till fördel ur den synpunkten att kronotorparen

lättare torde kunna förmås att i samband med försäkringen av byggnaderna

även sörja för att också inventarierna försäkras. Domänverkets övervakning

av att kronotorpare fullgör sin försäkringsplikt bör kunna underlättas

genom överenskommelser med vederbörande försäkringsanstalter, att

dessa lämna meddelande till domänverket om utebliven premiebetalning. Genom

domänverkets försorg torde kollektiv överenskommelse kunna träffas

örn billigast möjliga försäkringspremier.

Det torde även böra åligga kronotorparna att hålla erforderliga brandredskap.

Vad angår bestämmandet av avgifterna för kronotorp har

egnahemsstyrelsen uttalat följande.

Enligt nuvarande beräkningsgrunder uppgår årsavgiften för kronotorp till

omkring 75 kronor vid ett byggnadsbidrag av 2,000 kronor och till omkring

110 kronor vid ett byggnadsbidrag av 3,000 kronor. Innehavare av skogstorp,

upplåtna^ på 50 år, och av odlingslägenheter ha i allmänhet att erlägga årsavgifter

a omkring 30 kronor. I den mån vederbörande efter lägenhetens upplåtande

uppburit bidrag till byggnader i någon form — bortsett från bostads
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 13S.

27

förbättringsbidrag — kan emellertid avgiften utgå med högre belopp, där

befrielse icke medgivits från förhöjningen av avgiften. För kolonat kan legan

växla mellan omkring 75 oell 140 kronor, likaledes i den man provisorisk

nedsättning ej medgivits.

Då det gäller att bestämma årsavgifterna för de kronotorp, som skola upplåtas

enligt den nya författningen, bör hållas i minnet, att domänverket skall

svara för uppförandet av byggnader och för större reparationer på kronotorpen

samt att dessa upplåtas i delvis odlat skick. Att såsom nu bestämma avgifterna

efter de kostnader, staten nedlagt på respektive lägenhet, bör undvikas

redan med hänsyn till de olägenheter, som vidlåda hittillsvarande invecklade

regler. För övrigt äro dessa behäftade med den olägenheten, att de

på byggnaderna belöpande avgifterna icke ha karaktär av annuiteter ulan

fortsätta att utgå även sedan byggnaderna blivit obrukbara och måst bli föremål

för ombvggnad eller ersättas med nybyggnad.

Det mest avgörande skälet mot alt bestämma årsavgifterna på grundval av

statens kostnader för kronotorpen synes emellertid vara, att ett sådant berakningssätt

skulle leda till alltför betungande avgifter, särskilt för de kronotorpare,

som fått sina lägenheter upplåtna, då byggnadskostnadema varit

höga. Ränta och amortering skulle i varje fall inte understiga 500 kronor om

året. Det är uppenbart, att en sådan årsavgift skulle te sig orimligt hog tor

här ifrågavarande befolkningskategori. Till jämförelse må hänvisas till att

innehavare av stödjordbruk, som erhållit högsta möjliga arbetarsmåbrukslan,

7,000 kronor — utöver vad som tillskjutes av honora själv eller av kommunen

eller annan — har att erlägga en årlig amortering å 150 kronor eller något

mer (ränta utgår icke). Härvid bör uppmärksammas, att arbetarsmabruk förvärvas

nied äganderätt, medan kronotorp allenast upplatas med nyttjanderätt,

låt vara att denna medför en tryggad besittning. A andra sidan föijer

därav, att innehavaren av arbetarsmåbruk själv har att bekosta underhållet

av sin lägenhet. . ,

övervägande skäl synas tala för att årsavgifterna oberoende av kostnaderna

för kronotorpet iordningställande i regel hållas på någorlunda lika nivå

för alla kronotorp av likvärdig beskaffenhet. Dock bör viss hänsyn tagas till

örn ett kronotorp av särskild anledning kan anses som speciellt värdefullt eller

eventuellt står i en lägre värdeklass än andra. Avgiften synes endast undantagsvis

böra överskrida 150 kronor för år. Vid bedömandet av skäligheten av

en sådan årsvgift bör ihågkommas, att denna icke så mycket bör vägas mot

avkastningen av jordbruket på kronotorpet som mot den bostadsförmån, som

torpet skänker. Av det nyss sagda följer, att en årsavgift av nyssnämnda storleksordning

icke på långt när ger domänverket förräntning å nedlagt kapital.

Den uppoffring, som domänverket härigenom vidkännes, kan motiveras av

att kronotorparna förutsättas vara arbetare på kronoskogarna och att domänverket

har ansvar för — och bör lia intresse av — att dessa arbetare leva

under drägliga förhållanden.

Lika starka skäl föreligga tydligen ej för domänverket att vidkännas uppoffringar

för innehavare av kronotorp i sådana fall, då dessa inte velat niaga

sig att fullgöra arbete på kronoskogarna. Årsavgiften torde då böra bestämmas

på sådant sätt, att domänverket i möjligaste mån erhåller förräntning på

nedlagt kapital. Full förräntning kan naturligen under inga förhållanden ernås

åtminstone för nyanlagda kronotorp, men detta torde såtillvida sakna

reell betydelse, som några nya kronotorp framdeles icke torde tillskapas i

andra fall än då de erfordras för skogsarbetare. Det torde varken vara behövligt

eller lämpligt att fastställa närmare grunder för beräkningen av årsavgifter

för sådana kronotorpare, som ej åtaga sig arbete å kronoskogarna,

utan avgiften får bestämmas från fall lill fall.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Med upplåtelse till skogsarbetare torde böra likställas upplåtelse till den,

som genom sitt arbete tillgodoser befolkningen å kronoparken^, exempelvis

byggnadskunnig eller annan hantverkare. Ej heller bör den omständigheten

att en kronotorpare blivit arbetsoförmögen eller att ett kronotorp övertagits av

kronotorparens änka — utan att abbetsföra barn finnas i familjen — eller att

eljest girigt hinder inträtt mot fullgörande av arbetsåtagande utesluta en

tillämpning av de förut avsedda förmånligare avgiftsvillkoren. Örn en kronotorpare

genom medgivande av domänverket mer eller mindre tillfälligt befrias

från arbete på kronoskogarna, bör ej heller detta föranleda ändring i

fråga om årsavgiftens belopp.

Då det gäller att bestämma årsavgiften för ett kronotorp bör hänsyn tagas

till torpets tillstånd vid upplåtelsen. Äro byggnaderna på torpet i behov av en

mera omfattande iståndsättning, bör årsavgiften bestämmas olika för tiden

före och efter ny- eller ombyggnaden. Örn torpet eljest förbättras under upplatelsetiden,

bör detta kunna medföra ändring i årsavgiften, ifall torpet härigenom

erhåller ett väsentligt ändrat värde. Härvid få domänverket och innehavaren

förutsättas på förhand överenskomma örn en skälig jämkning i upplåtelsevillkoren.

Med det sätt, på vilket kronotorpens bebyggelse och iordningställande i övrigt

förutsatts ordnad för framtiden, torde behov ej föreligga av att avgiftsfria

år medgivas, så mycket mindre som särskilda medel torde böra stå till förfogande

för lån till inventarieanskaffning m. m. De låga avgifter, som föreslagits,

motsvara endast den bostadshyra, som vederbörande under alla förhållanden

skulle ha att vidkännas. Intill dess kronotorp blivit iordningställt

med avseende a byggnader och uppodling — i den mån detta ankommer på

domänverket — torde emellertid avgift ej böra utgå. När fråga blir örn upplåtelse

av lägenheter, som icke redan från början äro iordningställda, kommer

en sådan regel att innebära, att kronotorparen kommer i åtnjutande av vissa

avgiftsfria förmåner under något eller några år.

Rörande inlösen av kronotorp har anförts i huvudsak följande.

Om upplåtelse av kronotorp och därmed jämförliga lägenheter i enlighet

med den uppfattning, som tidigare varit förhärskande, betraktas som ett led

i kolonisationssträvandena i Norrland, framstår det såsom naturligt att uppmuntra

fi iköp av lägenheterna. I och med att kronotorpen såsom egnahemsstyrelsen

förordat fa karaktär av boställen åt domänverkets arbetare, kommer

tydligen friköpsfragan i ett nytt läge. Domänverket kan knappast ha

något intresse av att lägenheter, som tillskapats för att på skogarna bereda

bostad och stöd åt dess arbetare, ävensom för att skaffa tillgång till ett visst

hästbestand samt vissa jordbruksprodukter, undandragas domänverket genom

inlösen med äganderätt. Ej heller torde kronotorparna, vilka genom sina

avtal med domänverket fått garantier att erhålla skogsarbete, vilja avstå från

denna förman i utbyte mot det tvivelaktiga värde, som det innebär att förvärva

kronotorpet med äganderätt. Det bör ihågkommas, att den nyttjanderätt,

varmed kronotorp hittills upplåtits och enligt föreliggande förslag kommer

att upplatas, utgör en väl tryggad besittningsrätt till kronotorpet samt att

a andra sidan ett förvärv med äganderätt medför en risk för torpets ianspråktagande

för betalning av gäld. I själva verket har under de gångna åren icke

någon önskan framkommit bland ifrågavarande lägenhetshavare att utnyttja

friköpsrätten.

^Emellertid kunna förhållandena i särskilda fall vara sådana, att det framstår

såsom naturligt att kronotorp inlöses med äganderätt. Detta blir fallet,

örn innehavaren, med utgångspunkt från att han skall kunna finna sin bärgning

av annat arbete, önskar bli ägare till torpet samt domänverket finner sig

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

29

kunna undvara kronotorpet såsom bostad för skogsarbetare och anser dess avskiljande

ej medföra olägenheter med hänsyn till skogsskötseln.

I anslutning till de synpunkter, som nu framhållits, torde i den nya författningen

friköpet ej böra upptagas såsom ett normalt led i kronotorpsupplåtelsen

men möjlighet böra beredas domänstyrelsen att med kronotorpare!! träffa

avtal om kronotorpets försäljning till denne. I vad mån fråga om sådan försäljning

bör underställas Kungl. Maj:ts prövning, torde böra bedömas efter

de regler, som gälla beträffande försäljning av domänverkets fastigheter i allmänhet.

Beträffande frågan, vilken köpeskilling domänverket bör förbehålla sig vid

försäljning av kronotorp, synes det vara att förorda, att köpeskillingen bestämmes

med hänsyn till värdet vid tiden för försäljningen. Härvid bör avdrag

ske för värdet av förbättringar å kronotorpet, vilka utförts eller bekostats

av kronotorparen och för vilka denne icke kan anses gottgjord genom av

honom åtnjutna förmåner.

Några särskilda regler för betalningen av köpeskillingen för frilöst kronotorp

torde ej erfordras, eftersom kronotorparen i allmänhet tode ha förutsättningar

att erhålla egnahemslån till förvärvet.

Beträffande de föreslagna inventarielånen till kronotorpare

har egnahemsstyrelsen anfört.

Efter den omläggning av kronotorpsupplåtelserna, som egnahemsstyrelsen

föreslagit, torde möjligheter böra beredas kronotorpare att få lån till inköp

av inventarier av olika slag.

Bestämmelserna för dessa nya lån torde böra utformas i huvudsaklig anslutning

till de grunder, som gälla för de inventarielån, vilka enligt 1941 års

kungörelse kunna beviljas lappar. Även motsvarande lån till kronotorpare

torde böra benämnas inventarielån.

Sådant lån torde böra beviljas för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier,

utsäde, gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga

utgifter för igångsättande av driften å kronotorp. Lån bör kunna beviljas med

belopp, som prövas oundgängligen erforderligt för tillgodoseende av det med

lånet avsedda ändamålet. Högsta lånebelopp torde böra vara 1,500 kronor.

Lån bör från och med femte kalenderåret efter det, då tillträdet av kronotorpet

ägt rum, efter domänstyrelsens beprövande återbetalas till styrelsen

med minst en tiondel årligen. Därest styrelsen så prövar skäligt, bör tiden för

amorteringsfriheten få utsträckas med ett eller flera år. Ä inventarielån torde

ej böra uttagas ränta.

Sedan 2/3 av inventarielåns kapitalbelopp blivit i vederbörlig ordning återbetalade,

torde domänstyrelsen böra äga befogenhet att på framställning av

vederbörande Överjägmästare medgiva, att övrig del av låneskulden skall efterskänkas.

Såsom förutsättning härför bör ytterligare gälla, att kronotorparen

vid besiktning befunnits lia fullgjort sina för de gångna upplåtelseåren

stadgade skyldigheter. Örn kronotorp överlåtes till ny kronotorpare, som

icke är den föregående innehavarens änka, bröstarvinge eller måg, bör lånet

återbetalas till hela återstående beloppet. Då bör emellertid den nye innehavaren

kunna erhålla nytt lån. Örn denne övertager den tidigare kronotorparens

inventarier, bör lånet givetvis beräknas i anslutning till det pris, som

betalas vid överlåtelsen.

Långivningsverksamheten torde böra handhavas av domänstyrelsen. Den

fond, ur vilken lånen böra beviljas, torde böra sta under statskontorets förvaltning.

Fonden torde böra benämnas »kronotorparnas inventarielånefond».

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Ifråga om de nya bestämmelsernas ikraftträdande och

deras tillämpning på äldre lägenheter har egnahemsstyrelsen

yttrat.

Under förutsättning att frågan örn nya bestämmelser för upplåtelse av

kronotorp förelägges 1942 års riksdag, torde bestämmelserna böra träda i

kraft den 1 juli 1943. Under den tid av omkring ett år, som då kommer

att förflyta före ikraftträdandet, blir det tillfälle för domänverket att i fråga

om sådana tidigare upplåtna lägenheter, vikas innehavare så önska, träffa

uppgörelse om de nya bestämmelsernas tillämpning på dem.

Då nuvarande lägenhetshavare ha avtal att stödja sig på, kan en övergång

till den nya ordningen ej framtvingas, förrän avtalstiden utgår. Emellertid

torde man kunna utgå från att de ändrade upplåtelsevillkoren komma

att betraktas som så relativt förmånliga, att nuvarande lägenhetshavare

komma att vara villiga att frivilligt övergå till dem.

De mest framträdande fördelarna med det nya systemet torde vara att

finna däri att domänverket övertager ansvaret för ny- och ombyggnader

samt större reparationer och att kronotorparna garanteras arbete på kronoskogarna.

Å andra sidan kunna de nya bestämmelserna innebära en höjning av

årsavgifterna. För innehavare av kronotorp enligt 1929 års kungörelse samt

kolonat blir likväl denna höjning av föga betydelse, om man bortser från

de _ avgiftsfria åren. För innehavare av skogstorp och odlingslägenheter kan

höjningen däremot bliva avsevärd, ifall man jämför med den avgift av omkring

30 kronor, som utgår på grundval av markvärde och odlingshjälp.

Emellertid är det vanligt, att lägenhetshavare även åtnjutit s. k. tilläggsbidrag

enligt 1918 och 1920 års kungörelser i detta ämne, varvid avgiften

stigit till omkring 75 kronor. Vid jämförelse mellan avgifterna enligt äldre

och nu föreslagna regler bör beaktas, att enligt dessa senare domänverket

skall svara för fastighetsskatter, inberäknat vägskatter, samt i större utsträckning

än hittills för vägunderhåll.

För sådana lägenhetshavare vilka satt sina byggnader i stånd utan anlitande

av bidrag från domänverket, kan det förefalla, som örn å ena sidan

domänverkets övertagande av ansvar för byggnader vore relativt värdelöst

ur lägenhetshavarens synpunkt och som å andra sidan den av övergången

till de nya bestämmelserna föranledda höjningen av avgiften i vissa fall

vore alltför sträng. Med tanke på dylika fall torde domänstyrelsen böra äga

möjlighet att, örn på grund av de av lägenhetshavaren själv utförda eller

bekostade förbättringarna kronans kostnader för iordningställande av byggnadsbeståndet

på kronotorpet bliva lägre än eljest skulle ha varit fallet,

medgiva lägenhetshavaren skälig nedsättning av årsavgiften för kronotorpet.

Sedan domänverket övertagit ansvaret för bebyggelsen på kronotorpen,

böra självfallet bostadsförbättringsbidrag, nybyggnadslån och förbättringslån

ej vidare beviljas till kronotorpare. För innehavare av kolonat, skogstorp,

odlingslägenhet eller kronotorp, på vilka av ena eller andra skälet

de nya bestämmelserna ej bliva tillämpliga, torde det däremot ej böra vara

uteslutet att erhålla dylikt bidrag eller lån. Härför bör dock förutsättas,

att lägenhetshavaren icke utan tillräckliga skäl vägrat att övergå till de nya

bestämmelserna samt att en ombyggnad av lägenheten icke strider mot den

för framtiden lämpliga dispositionen av lägenheten, överhuvud bör egnahemsnämnd,

innan bidrag eller lån beviljas innehavare av här avsedd lägenhet,

inhämta yttrande från domänverkets vederbörande förvaltningsorgan.

Lägenhetshavare, som ej övergår till de nya bestämmelserna, böra efter in
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138

31

gången av juli 1943 varken komma i åtnjutande av odlingsbidrag enligt

hittills gällande författningar, i den mån ej bidragen äro kontraktsenligt

fastställda, eller sådant bidrag, som avses i den nya författningen. För dem,

som övergå till de nya bestämmelserna, måste uppenbarligen tillses, att de

ej för samma odlingsarbete komma i åtnjutande av bidrag enligt såväl äldre

som nyare grunder.

Efter nyssnämnda tidpunkt bör ej heller beviljas lån ur kolonisternas

kreaturs- och redskapslånefond. I stället komma att beviljas inventarielån

enligt den nya författningen.

Man kan ej bortse från möjligheten, att en del innehavare av kronolägenheter

ej komma att vara villiga att övergå till bestämmelserna i den nya

författningen. De äldre kontraktsbestämmelserna bliva härvid fortfarande

gällande. Lägenhetshavare torde böra lia möjlighet att övergå till de nya

bestämmelserna även senare än i samband med dessas ikraftträdande.

I vad gäller kvarstående kolonat — d. v. s. sådana, som varken komma

in under bestämmelserna om kronotorp eller genom egnahemsorganens bistånd

inlösas med äganderätt — torde domänstyrelsen, som redan fungerar

som kolonisationsnämnd för andra län än Västerbottens och Norrbottens,

även böra övertaga förekommande uppgifter med avseende å kolonaten

i sistnämnda båda län. De särskilda kolonisationsnämnderna i dessa län

torde sålunda kunna indragas med utgången av juni 1943.

Oavsett lägenhetshavarnas önskan att underkasta sig den nya författningen

eller icke kunna förhållandena vara sådana, att domänstyrelsen anser

nämnda författning ej böra göras tillämplig å dem. Skälen härtill kunna

vara olika.

I en del fall — sannolikt ganska få — kan det komma att visa sig, att

en lägenhet närmast kan karakteriseras som familjejordbruk. Där så är

förhållandet, synes det mest naturligt, att innehavaren inlöser lägenheten

med äganderätt. Förutsättningar torde då i allmänhet föreligga för beviljande

av egnahemslån och eventuellt premielån till underlättande av förvärvet.

I andra fall kan en lägenhet, ehuru den ur de flesta synpunkter skulle

vara lämplig för upplåtelse till kronotorp enligt de nya bestämmelserna,

likväl på grund av läge eller andra särskilda skäl befinnas mindre lämplig

härför. Om då stadigvarande arbete finnes på orten och lägenheten även i

övrigt fyller de krav, som böra ställas på stödjordbruk, torde även här egnahemslån

böra beviljas för förvärvet. Skulle ett sådant lån ej innebära tillräcklig

hjälp åt lägenhetshavare!!, torde arbetarsmåbrukslån böra få utgå.

Att det ej är fråga om nybildning av jordbruk i dessa fall, torde icke böra

utgöra hinder möt beviljande av arbetarsmåbrukslån. Föreskrift härom

torde böra meddelas.

I ytterligare andra fall torde det emellertid kunna antagas, att lägenhet

lämpar sig varken för upplåtelse till kronotorp eller för försäljning som familjejordbruk

eller stödjordbruk. Det kan då tänkas, alt lägenheten kan användas

som bostadslägenhet. Örn domänstyrelsen i sådana fall finner lägenheten

böra försäljas, torde även bär egnahemslån kunna ifrågakomma. Man torde

även böra räkna med att lägenheter finnas, som böra sammanslås med

annan lägenhet eller som belt böra nedläggas. I fråga örn lägenheter av nu

berörda slag torde domänstyrelsen, allteftersom gällande upplåtelseavtal

utgå, böra äga befogenhet att från fall lill fall träffa iner eller mindre provisoriska

uppgörelser i fråga örn dispositionen av lägenhet.

Slutligen må i delta sammanhang uppmärksammas, all då del gäller för

domänverket alt träffa avtal med en lägcnhelshavare örn tillämpning av

den nya författningen, upplåtelsevillkoren visserligen böra bestämmas på

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

samma sätt, som örn fråga vore om ny upplåtelse. Emellertid måste som

undantag från denna regel gälla, att lägenhet ej skall behöva vara i alla delar

så beskaffad, som förutsättes i de nya bestämmelserna.

Beträffande kronotorpens bebyggelse torde domänverket böra genomföra

erforderliga förbättringar successivt under en period av förslagsvis 10 år.

Med hänsyn till nuvarande ovissa förhållanden torde emellertid denna tidsperiod

icke böra fastlåsas i författningen.

Egnahemsstyrelsen har med avseende å bestridandet av kostnaderna

för verksamheten anfört följande.

Kostnaderna för ny- och ombyggnader samt större reparationer torde böra

bestridas från domänfonden. Även fastighetsskatter samt utgifter för vägunderhåll,

i den mån dessa ankomma på domänverket, torde böra bestridas

från domänfonden.

Vad däremot angår domänverkets kostnader för den första uppodlingen

av kronotorpen, för bidragen till den fortsatta uppodlingen av dessa samt

för eventuell ersättning, som i samband med avträdandet av lägenhet utgår

till kronotorpare för förbättring av lägenheten i odlingshänseende, torde anslag

böra beviljas under riksstatens nionde huvudtitel. Detta anslag kommer

tydligen att vara en motsvarighet till de nuvarande anslagen till understödjande

av kolonisation å vissa kronoparker samt till odlings- och byggnadsväg

åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. Anslaget till statens kolonisationsnämnder

m. m. kommer helt att bortfalla.

Från det anslag, som bör beviljas för odlingsarbeten å kronotorp, torde

även böra bestridas andra utgifter, som kunna erfordras för stödjande av

jordbruksdriften å kronotorpen.

Då ifrågavarande anslagsmedel i fortsättningen icke skola anlitas för

byggnadskostnader, synes det naturligt, att anslagsmedlen skola kunna hållas

vid väsentligt lägre belopp än nuvarande anslag för motsvarande ändamål.

Beräkningen av anslagets storlek för budgetåret 1943/44 torde få bli beroende

av närmare överväganden framdeles.

Slutligen torde även böra inrättas en statlig utlåningsfond, benämnd kronotorpamas

inventarielånefond. Icke heller beträffande storleken av denna

fond torde det för närvarande finnas skäl att framlägga förslag.

Yttrandena m. m.

I de avgivna yttrandena har egnahemsstyrelsens förslag i stort sett vunnit

anslutning eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Västerbottens län

har emellertid ur mera principiella synpunkter avstyrkt förslaget. Även Sveriges

kronotorpare- och kolonistförbund har avstyrkt förslaget samt hemställt

örn ny utredning i ämnet. Västerbottens läns kolonisationsnämnd har

likaledes, såvitt angår kolonaten, motsatt sig förslaget. Skogsstyrelsen har

ifrågasatt huruvida förslaget borde genomföras innan slutlig ståndpunkt tagits

till det framlagda förslaget till ny arrendelagstiftning. Därjämte har styrelsen

förordat, att förslaget i vad det avsåge åläggande av skyldighet att

utföra arbete åt domänverket bleve föremål för förnyad prövning. I ett flertal

yttranden har med hänsyn till lapparnas berättigade anspråk uttalats

tvivel örn lämpligheten av att upplåta kronotorp ovan odlingsgränsen. I

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

33

andra yttranden lia även vissa detaljanmärkningar framställts mot förslaget.

Ur yttrandena må i övrigt här återgivas följande.

Styrelsen för Sveriges kronotorpare- och kolonist förbund, som avgivit två

yttranden, har i sitt första yttrande den 19 mars 1942 sammanfattningsvis

vrkat följande.

Bestämmelserna rörande ifrågavarande upplåtelser borde i sin anda mera

inriktas på med jordbruket sammanhängande spörsmål än på åtgärder för

skogsbruket. Kronotorpare borde lia rätt till och skyldighet att utföra arbeten

å kronoskogarna mot avtalad lön, dock endast i den mån hans jordbruk

medgåve ledighet. Tidigare stadigvarande eller årligen återkommande

sysselsättning åt annan arbetsgivare, arbete å eget jordbruk eber bandel eller

arbete som ägare eller delägare i verkstad eller småindustri borde utan inskränkning

medgiva honom författningsenliga rättigheter.

I skrivelsen bär i övrigt anförts i huvudsak följande.

Då Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund den 14 november 1934 begärde

att kronoarrendatoremas arrende- och jordförhållanden skulle utredas,

voro synpunkterna då liksom nu tämligen likartade. Man ville ha

tryggare besittningsrätt, lägre arrenden, ökade statsbidrag och därmed möjlighet

att få jordbruken i en högre kultur, samt vara tillförsäkrade arbeten

å kronoskogarna. Detta var huvudönskemålen. Av detaljerna i dessa önskemål

kan nämnas, att man önskade att staten skulle svara för å lägenheterna

lielöpande fastighets- och vägskalt; att arrendeavgifter icke skulle uttagas

å det s. k. tilläggsbidraget; att utdikning av frostförande marker skulle

ske på statens bekostnad såväl utanför som innanför lägenheterna; att bestämmelserna

i kontrakten för de olika upplåtelseformerna gjordes mera

likartade; att brandförsäkringsskyldigheten beträffande byggnaderna skulle

åvila ägaren.

Det vill synas som örn utredningen i stort sett följt de föreslagna riktlinjerna

i sin motivering. Författningsförslaget har emellertid icke gjorts

tillräckligt hållfast.

Utredningen har i en del avseenden, såsom beträffande byggnationerna å

kronotorpen, sammanförandet av de olika upplåtelseformerna till en enda,

kronotorpet gått så långt att förbundets djärvaste förväntningar uppfyllts.

Att arbeten å kronoskogarna skola beredas kronotorparna är givetvis också

bra, men det är här som förbundets riktlinjer och utredningens utlåtande bli

skiljaktiga.

Utredningen har lagt huvudvikten vid att arbetskraft skall finnas tillgänglig

å kronoparken^ för skötseln av statens skogar och för detta ändamål

vill man med kontrakt individuellt binda kronotorparna så att de bli en

statens statarekår. Styrelsen förutsätter att utredningen måste lia ägt kännedom

örn att domänverket icke haft möjlighet att bereda kronoarrendatorerna

arbete å kronoskogarna annat än i begränsad omfattning, och någon rätt till

arbete hade de i regel icke.

Förbundet har sökt att för sina medlemmar klargöra vilken stor betydelse

jordbruket bär för sina utövare och för landet i dess helhet. Betydelsen

därav har icke minst visat sig under nuvarande kris och krigstid. Det är

modernäringen — jordbruket — sorn i första hand skall livnära befolkningen,

skogsnäringen kommer i andra hand. Kronoarrendatorerna skola

således nu enligt andemeningen i utredningens förslag, bildlikt talat, ryckas

upp med roten ur den odlade och kultiverade jorden, föras ut och omplanteras

i sandig och mager skogsjord. Detta är skillnaden mellan förbundets

och utredningens strävanden.

Bihang litt riksdagens protokoll 194.1. 1 sinni. Nr 133.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 13&.

Styrelsen vill givetvis icke, och har heller ingen anledning att klandra de

föreslagna åtgärder sorn avse att lämna förmåner åt de nya kronotorpet! eller

de äldre lägenheter som övergå till de nya bestämmelserna, men någon

förmån till dem, sorn, av en eller annan anledning icke kunna övergå till

den nya ordningen, finnes ej.

Det finns många torpare och kolonister som på en relativt kort brukningstid,

genom träget och ihärdigt arbete, bringat lägenheterna i ett sådant skick

att de gott kunna mäta sig med en del mindre hemman, vad avkastningen

beträffar. Sådana jordbruk fordra givetvis sin man i allt högre grad för att

kunna rationellt skötas och lämna största möjliga avkastning, de kräva alt

han fritt och obundet skall ägna sig åt sitt kall som jordbrukare, de kräva

också, att han icke bara skall försörja sig själv, utan han skall jämväl lämna

sin medverkan i landets försörjning, en uppgift som han, i mån av de små

ekonomiska möjligheterna, går in för.

Man kan tycka att en så duktig jordbrukare borde belönas på något sätt

men något förslag därom har utredningen icke alls. Han skall tvärtom hållas

nere på flera olika sätt. Bland annat skall han icke kunna få något av de

statsbidrag för olika jordbruksändamål som finnas eller kunna komma att

finnas. Han skall dessutom få högre arrende än andra, en åtgärd som ej kan

anses motiverad av den anledningen att han ej kan binda sig med att ställa

sin arbetskraft till domänverkets förfogande.

En för ett stort antal torpare betydelsefull fråga som utredningen helt

förbisett, är den, rörande utdikning av frostförande marker intill lägenheterna.

Denna fråga är så viktig för mångå torpare att deras fortsatta existens

är i högsta grad beroende av att den löses. Då statsbidrag för utdikning av

frostförande marker intill lägenheterna saknas, är det av största vikt att sådant

bidrag snarast skapas. Om bidrag icke omedelbart kan ställas till förfogande,

böra de kronotorpare som nu övergå till de nya bestämmelserna,

få sig förelagt att som första arbetsåtagande utföra utdikning av frostförande

marker intill lägenheterna, även i de fall dessa åtgärder icke direkt äro att

hänföra till skogsvårdande sådana.

Den gamla bestämmelsen rörande brandförsäkring, som i det nya författningsförslaget

bibehålbts, bör utgå. Dessa bestämmelser ha torparna alltid

ansett oändamålsenliga. Det har till och med förekommit tvistigheter i saken.

Sålunda har det förekommit att domänstyrelsen innehållit, icke bara brandförsäkringsbeloppet

vid inträffad brandskada å byggnad, utan jämväl däri

ingående belopp för torparens lösöre och först efter process kunnat förmås

att utlämna detsamma i mån av att byggnaden ånyo uppförts genom torparens

försorg och virke därtill köpts från enskild skog. Således anser styrelsen

att brandförsäkringsavgifter som belöpa på byggnaderna böra erläggas

av domänverket därest det icke anses fördelaktigare att stå självrisk.

Genom att byggnaderna å fastigheterna genom de av utredningen föreslag

na åtgärderna skulle få ett väsentligt större värde för kronan komma brand

försäkringsavgifterna att bli mycket högre, och om dessa avgifter skulle erläggas

av respektive innehavare föreligger risk för att han i motsvarande

grad icke kan hålla sitt eget lösöre försäkrat till betryggande belopp. Om

torparen befrias från att hålla byggnaderna brandförsäkrade bör han givetvis

i högre grad än tidigare kunna åläggas se till att brandrisken elimineras. Han

måste dessutom själv känna ett mycket större ansvar för att brandskador

icke uppstå. Om torparen skulle åläggas något, när han slipper bekosta

brandförsäkring för byggnaderna, borde detta bestå däri, att han i stället

finge se till att det egna lösöret hölls försäkrat till betryggande belopp.

Ett förhållande som utredningen synes ha lagt stor vikt vid är arrendetidens

sänkande från 50 till 15 år. Detta förslag är ej heller att anse som

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

jordbruksbefräinjande. Efter dessa 15 år kan förnyad upplåtelse ske men

på villkor som då bestämmas. Detta innebär att man icke alls har för avsikt

att borttaga otrygghetskänslan för kronotorparen. Den omständigheten att

änka, bröstarvinge eller måg skall äga rätt att övertaga torpet vid innehavarens

död inger onekligen en viss trygghet de första 15 åren. Men sedan skall

lägenheten upplåtas på nya villkor örn den då överhuvud taget får upplåtas.

I fall då överenskommelse ej kan träffas örn den förnyade upplåtelsen äger

domänstyrelsen tillsätta en värderingsnämnd, men kronotorparen skall heller

icke där ha något att säga till om. Man måste göra klart för sig att nu

föreliggande författningsförslag hör vara iner lämpat för de arrendatorer

som redan finnas å kronoparkerna bosatta än de som eventuellt hädanefter

komma till. Det måste föreligga en väsentlig skillnad mellan^ den torpare

som brukat lägenheten 30 å 40 år och den som haft den 15 år. Den förre

torparen och hans barn äro fast rotade vid det arbete de nedlagt på torpet

— och vilket arbete de med rätta betrakta som sitt — under det att den senare,

om så skulle bli nödvändigt, lättare kan lämna ifrån sig det hela och

med mindre saknad börja örn på nytt. Detta är synpunkter som utredningen

icke tagit fasta på tillräckligt och därför har författningsförslaget också blivit

därefter.

I sitt senare yttrande den 6 oktober 1942 har kronotorpare- och kolonistförbundet

anfört i huvudsak följande.

Förbundets kongress i Vilhelmina den 25 och 26 juli 1942 beslöt enhälligt att

avslå föreliggande förslag rörande arbetsplikt för kronoarrenda torenia och

upplåtelsetidens sänkande från 50 till 15 år m. m. Därmed skulle själva den

grund på vilken utredningen byggt sitt förslag vara underkänd. Kongressen

ansåg sig följaktligen böra avstå från såväl statsmakternas erbjudande, enligt

utredningsförslaget, att helt av statsmedel bekosta nybyggnader eller sanering

av äldre bostads- och ekonomibyggnadsbestånd, som att jord skulle

odlas på statens bekostnad så att minst två kor kunde födas å torpet och

potatis odlas för husbehovet. Kostnaden för dessa åtgärder ha enligt förslaget

beräknats till cirka 10 miljoner kronor ehuruväl minst dubbla beloppet

torde få anses erforderligt.

I stället för sagda erbjudanden vilja kronotorparna lia sina önskemål reglerade

i huvudsak i tillämpliga delar enligt utredningens förslag varvid dock

byggnads- och bostadsfrågan å lägenheterna löses genom beviljandet av 90

procent statsbidrag och byggande under statskontroll samt att betesfrågan

ordnas på .statens bekostnad genom anläggandet av kulturbeten för varje

lägenhet.

Kongressen uttalade slutligen sitt ogillande av att kronotorparna själva

icke haft eller fått någon möjlighet ali inverka på utformandet av sina egna

livsvillkor. Vid en överarbetning av föreliggande utredningsförslag, vilket

först förordades, eller vid en helt ny utredning böra en kronotorpare och en

kolonist få deltaga.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i principiellt hänseende yttrat bland

annat följande.

1 äldre tider gingo statsmakternas strävanden ut på att söka få lappmarken

befolkad och uppodlad. Det var en gagnande gärning, sorn varit och är

till stor fördel för landet.

Om föreliggande förslag lill upplåtelse av lägenheter på kronoparkerna förverkligas,

kominer sådan bosättning och uppodling inom de högst betydande

områden som inom lappmarken befinna sig i statens hand att begränsas och

förhindras.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kline;!. Maj:ts proposition nr 138.

Tidigare bestämmelser begränsade icke upplåtelserna av torp och lägenheter

nedom odlingsgränsen. Tyvärr skedde upplåtelserna ofta utan hänsyn

till läge eller jordmån. Många lägenheter anlades långt från väg eller på

mindre tjänlig mark. Resultatet blev i sådana fäll mindre tillfredsställande.

Sedan ett tiotal år gäller bestämmelsen att lägenheter böra upplåtas endast

i sådana fall, där innehavaren kan påräkna nödig tillgång till skogsarbete.

Denna bestämmelse skall enligt förslaget bibehållas.

Domänstyrelsens berättelser för de senaste tjugufem åren visa att tillgången

på arbetskraft i Västerbotten varit växlande. Vissa tider har det varit brist

på arbetsfolk framförallt i lappmarksreviren med försvårade avverkningar

och så gott som fullständigt nedlagda väg- och skogsvårdsarbeten. Andra

tider har det varit god tillgång på arbetare, obetydliga avverkningar och

rlagsverkspriser på ned till 5 kronor men föga omfattande skogsvårdande

åtgärder på grund av det statsfinansiella läget.

Av den s. k. kolonisationskommitténs utredning framgår att 13,000 fasta

skogsarbetare erfordrades utöver förutvarande antal, örn de norrländska

statsskogama skulle få en tillfredsställande skötsel. Även om dessa beräkningar

betraktas såsom höga, är det dock uppenbart att behovet av arbetskraft

under inga förhållanden kan anses närmelsevis fyllt med anlitande av

nuvarande lägenhetsinnehavare och likställda eller högst 2,600.

Det kan invändas att även hemmansägare, småbrukare, arrendatorer och

s. k. lösarbetare stå till buds. Det bör emellertid ej förbises att utom statsskogar

även finnas ecklesiastika och allmänningsskogar samt bonde- och

bolagsskogar med en areal, som avsevärt överstiger statsskogarnas, flertalet

utan nämnvärd bosättning av till skogsarbete användbart folk. Även i dessa

skogar behöves arbetskraft.

Systemet fasta skogsarbetare eller lösarbetare synes ha varit föremål för

grundligt övervägande inom kolonisationskommittén, som tog bestämt avstånd

från lösarbetarsystemet. Inom Västerbottens län, där gångna års föga

tilltalande erfarenheter fördöma ett sådant system, delas tämligen allmänt

den av kolonisationskommittén i detta avseende uttalade meningen.

Även om nuvarande antalet lägenheter på kronoparkerna skulle i någon

mån ökas, kommer brist på arbetare att framträda. De nuvarande innehavarna

av torpen kunna förr eller senare icke räknas som fullgoda skogsarbetare.

Deras söner stanna icke kvar i hemmen för att vänta på det arbete

som kan komma att bjudas dem i statens skogar. De vilja bilda egna hem.

Då kronotorp ej upplåtas och arbetstillgången i statens skogar alltid varit oregelbunden

och möjligheter till försörjning oviss, tvingas de att söka sig utkomst

på annat håll. Följden blir, som i en av domänstyrelsens årsrapporter

redan omnämnts, att yngre arbetare lämna skogsarbetet för industrien eller

andra arbeten. Landsbygdens avfolkning främjas och svårigheten att få arbetskraft

för skogarnas skötsel kommer inom kort att framträda allt starkare.

Tendensen åren närmast före krisen visar klart att det icke kan vara

med statens intressen förenligt att begränsa än mindre minska bosättningen

i statens skogar. Det kan i en nära framtid ställa sig för staten både svårare

och i synnerhet dyrare att förmå den nödvändiga arbetskraften att söka sig

dit, sedan strömmen en gång givits en annan riktning. Den ifrågavarande

bestämmelsen bör därför enligt länsstyrelsens bestämda mening icke bibehållas.

Från icke ansvarigt och ej heller kompetent håll har påståtts att kolonisationen

misslyckats. Detta påstående är icke riktigt. Kolonisationen har i

mångå fall givit långt bättre resultat än nian efter en så kort tidrymd kunnat

vänta. Flera kolonat finnas, som än i ena, än i andra avseendet utgöra

mycket goda föredömen för mångdubbelt äldre bondejordbruk i trakten. Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

07

O i

är varken kolonisternas eller någon i orten bosatt persons fel att en del

kolonat blivit utlagda med så ringa urskiljning, att deras nedläggande befunnits

vara det enda lämpliga.

Kolonatområdena ha en gång skiljts från kronoparken^ och undandragits

domänstyrelsens förvaltning. Enligt förslaget skola områdena nu, sedan de

byggts, befolkats och uppodlats, för vinnande av enhetlighet återföras till

kronoparkerna och underställas domänstyrelsens förvaltning.

Det vill synas som örn utredningen icke tillräckligt gjort klart för sig ali

dess förslag kommer att medföra förhållanden som svårligen kunna hänföras

till vad som avses med enhetlighet.

Undantagna från skyldigheten att överföras till skogsarbetare och ikläda

sig den arbetsplikt som därmed följer äro de kolonister som ej önska övergå

till de nya bestämmelserna. Detta innebär, att inom kronoparkerna korn

mer att finnas kolonister — kanske många — som så småningom göra bruk

av sin rätt att friköpa sina områden. Om kolonatområden bibehållas sorn

kolonatområden och ej läggas till kronoparkerna, undgår man att få dessa

parker sönderstyckade av jordbruk som förr eller senare komma i enskild

ägo.

Å det kolonatområde som utbrutits från Rönnlidens kronopark finnas 25

kolonat. Vid undersökning framgick att för kolonisationsändamål upplåtits

den sämsta jorden, medan den för odling lämpligaste jorden tillhörde kronoparken.

Hushållningssällskapets egnahemsnämnd anhöll och fick tillstånd

att övertaga den goda odlingsmarken i syfte att vidga kolonatens jordbruksmarker

samt att anlägga nya jordbruk. Om egnahemsstyrelsens förslag genomföres

komma en del kolonister att bli skogsarbetare och deras kolonat

bli kronotorp. Andra föredraga att kvarstå som kolonister för att med tider''

bli sina egna. Slutligen måste egnahemsnämnden förverkliga planen beträffande

den bästa jorden inom området. Därmed bildas egnahems jordbruk.

Inom denna nyskapade by finnas nu endast kolonat. Men efter förslagets

genomförande komma att finnas kolonat, kronotorp, egnahemsbelånade jordbruk

och sannolikt även arbetarsmåbruk.

Lika litet som hänsyn tagits till dylika förhållanden synes egnahemsstyrelsen

lia beaktat att egnahemsnämnden i detta län nyligen från domänverket

övertagit kronoparksområden med vilka följt minst tio kronotorp eller

odlingslägenheter, vilka äro ämnade att överlåtas till innehavarna som s. k.

familjejordbruk. Sådana överlåtelser bekräfta riktigheten av domänstyrelsen*

uttalande den 7 december 1931 att upplåtelserna å kronomark ägt rum av

olika anledningar — dels till gagn för skogens vård och bevakning, dels som

odlingslägenheter i närheten av odlad bygd och kommunikationsled. Man

frågar sig varför denna ståndpunkt nu förbises och samtliga betraktas såsom

tillkomna i skogsvårdens intresse. Flera kronotorp finnas, som äro starkt

jordbruksbetonade men sakna betydelse som skogsarbelarbostäder. Det vöre

att beklaga om t. ex. kronotorpskolonien Juktån, den äldsta i länet, skulle

övergå från att vara den vackra jordbruksby, som där är under utveckling,

till arbetarsamhälle.

Riksdagens år 1924 församlade revisorer fästa uppmärksamheten på att

kolonisationen i Norrland icke lämpligen kunde bedrivas från Stockholm.

Ledningen förlädes också därefter till länen för att beträffande de sydligaste

norrlandslänen, där blott få kolonat funnos, .sedermera återgå lil! domänstyrelsen.

Förverkligas föreliggande förslag, förläggas ledningen åter till huvudstaden.

Skriveriet, tidsutdräkten och kostnaderna komma otvivelaktigt ali

ökas, ulan alt förbättringar vinnas. Kolonatområdena, som i vissa fall redan

äro på god väg att bliva vackra jordbruksbyar, förvandlas till glest bebygg

da samhällen av s. k. skogsjordbruk utan nämnvärda utvecklingsmöjligheter.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 13S
-

Man trodde att egnaliemsväsendets förstatligande skalle innebära något

mer än hushållningssällskapens befriande från denna för dem mycket lämpliga

uppgift. Varför inte låta dem omhändertaga kolonisationen?

I utredningen förbises även en annan betydelsefull fråga. Det namnes, att

upplåtelser av kronotorp komma att bli sällsynt, nion att den som önskar

jordbruk har egnahemsverksamheten att tillgå. Det finns dock en stor kategori

unga män som äro utmärkta arbetare men sorn sakna pengar. För att

få ett egnahemslån fordras först och främst att äga ett mindre kapital, som

i flertalet fall saknas. Dessa män ha brukat söka kronotorp eller därmed

jämförliga lägenheter, kolonat eller arbetarsmåbruk. Möjligheten att få kronotorp,

kolonat och liknande lägenheter kommer ej att stå till buds. Arbetarsmåbruksrörelsen

är till stor del beroende av kommunerna. 1 många kommuner

ligger denna rörelse numera nere. Det kommer alltså ej att finnas

några möjligheter för en duktig arbetare som saknar kapital att få inrätta

ett blygsamt eget hem och att få driva ett mindre jordbruk.

För ett län som Västerbottens, där folket trivs på landsbygden och inte

har någon högre önskan än att odla jord, skulle det enligt länsstyrelsens mening

bli för den framtida utvecklingen olyckligt, örn egnahemsstyrelsens av

domänstyrelsen understödda förslag skulle antagas. Av denna anledning avstyrkes

förslaget. En verklig utredning av frågan synes oundgängligen nödvändig.

Beträffande vissa detaljbestämmelser har länsstyrelsen anfört.

Torpinnehavarna bli enligt förslaget väl mycket beroende av domänverkets

föreskrifter. Det skulle bland annat tillkomma domänverket att bestämma

örn och i vilken omfattning nybyggnad skall äga rum efter inträffad

brand. Detta kan leda till att torparen nied sin familj ej blott blir hemlös

utan tvingas att på grund av en inträffad olycka lämna ett jordbruk på vilket

familjen nedlagt mångårigt arbete. Även i andra avseenden kunna liknande

erinringar göras. Detta gäller ej minst fastighetens underhåll. På

detta område torde torparen icke sakna utsikter att bliva ålagd skyldigheter

som måhända icke varit avsedda och som ej kunna anses skäliga. De

förmåner, som skulle tillkomma torparen genom åtagen arbetsplikt utan att

denna tillförsäkrats försörjningsmöjlighet genom arbete, äro icke av sådan

beskaffenhet, att kronoiorparen bör prisgivas åt något godtycke.

Det förekommer att en person på grund av ålder eller genom sjukdom nedsatt

arbetsförmåga önskar överlåta torpet till en son eller måg eller annan

person men att torparen fortfarande vill bo på det torp, på vilket han offrat

ett livs arbete. Sedan några år förekommer att domänverket lämnar fritt

virke till uppförande av födorådsstuga åt den gamle torparen och dennes

hustru. Men det finns flera fall, där det gamla paret bor kvar i torpets

kammare, i ett nödtorftigt inrett vindsrum eller i bagarstugan. I förstnämnda

fallet får den nye torparen med familj nöja sig med köket. Sådana bostadsförhållanden

borde icke förekomma inom statligt verksamhetsområde.

Då föreliggande förslag icke alls beaktat denna för torparna synnerligen

betydelsefulla fråga och då detta spörsmål icke rimligen kan förbises, synes

en komplettering nödvändig.

Bostadsfrågan i övrigt kommer enligt förslaget att lösas på ett för torparna

mycket förmånligt sätt. Det föreligger dock en fara att det erforderliga

kapitalet icke kan komma att tillhandahållas inom den starkt begränsade

tid, som betingas av bostädernas mycket otillfredsställande beskaffenhet. Härtill

kominer att det i förslaget beräknade anslaget uppenbarligen icke kommer

att bli tillräckligt.

Kolonisationsnämnden i länet lät för ett par år sedan en byggnadskunnig

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

person utarbeta förslag till iståndsåttande av några mangardsbyggnader å

vissa kolonat. Ehuru däri e.j ingick tillbyggnad eller nybyggnad, steg kostnaden

till omkring 6,000 kronor för gård. Ladugårdarna tarva nybyggnad

eller grundliga förbättringar. Kostnaden torde ej kunna sättas lägre än till i

medeltal 4,000 kronor. Örn det antages att av de 2,600 lägenheterna endast

omkring 2,000 äro i behov av genomgripande förbättring, skulle kostnaden

uppgå till 16 miljoner kronor under förutsättning att medelkostnaden Förlägenhet

begränsas till 8,000 kronor vid arbetets utförande genom statens

försorg. Måhända kan erfarenheten från arrendegårdsbyggnaderna giva någon

vägledning vid kostnadsfrågans bedömande. Det högst sannolika är, att

kostnaden icke begränsas lill 7 å 10 miljoner kronor, såsom egnahemsstyrelsen

angiver, utan kommer att uppgå till minst 20 miljoner kronor.

Länsstyrelsen har tidigare fäst uppmärksamheten på huru föga rättvist

det vore att lägenhetsinnehavare på kronans mark, som varken äga hus

eller jord och som därför ej kunna upplåna medel för bostadsförbättring,

likväl jämställts med fastighetsägare ifraga örn statsbidragets storlek. Detta

har numera i viss mån ändrats. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid, huruvida

det icke vöre för staten ekonomiskt fördelaktigt att hellre ga vidare

på denna väg än att helt övertaga skyldigheten att bereda torpare och likställda

ändamålsenliga bostäder. Örn det statliga bostadsförbättringsbrdraget

för ifrågavarande fall ökades till 90 procent av kostnaden, en sillra

sorn nied hänsyn till att torparen blott bar nyttjanderätt kan anses skälig,

skulle staten säkerligen inbespara icke oväsentliga summor och lägenhetsinnehavarnas

utsikter att inom kortare tid kunna få bättre bostäder avsevärt

ljusna. Arbetet komine sannolikt ej att bli sämre utfört än örn det utfördes

i statlig regi.

1 detta sammanhang vill länsstyrelsen framhålla ett par andra synpunkter.

Förslaget alt torparen fortfarande skall betala brandpremierna för byggnaderna

är icke lämpligt. Den anförda motiveringen att torparen samtidigt

försäkrar sin lösa egendom, om han nödgas sörja för byggnadens försäkring,

torde få anses sakna grund. Försäkringssumman blir så hög att premien

utgör en avsevärd utgift, som det många gånger kan bli svårt for torparen

att bestrida. Den risken föreligger, att försäkringen av djur och andra tillhörigheter

på grund av de höga premierna för byggnaderna tar ansta. Det

synes desto mindre lämpligt att torparen skall svara för husens försäkring

sorn denne varken får uppbära utfallande brandskadeersättning eller ager

något som helst inflytande på frågan, i vilken omfattning en brunnen byggnad

skall återuppbyggas eller örn denna överhuvud taget skall aterupp
Upplåtelseliden

för torparen föreslås sänkt från 50 lill 15 år. Denna förändring

kommer att medföra minskad trygghet och bär ej komma till stand.

Bestämmelsen alt en torpare ej må hålla får är olämplig i en tid, då -brist

på ull är rådande och då binäringar av detta slag hellre än att motarbetas

borde med alla medel uppmuntras. Det finns i skogarna mindervärdigt virke

som kan användas för erforderliga stängselanordningar.

I fråga örn kolonaten synas direktiven närmast lia avsett överlåtande av

verksamheten på egnahemsnämnderna, sedan dessa förstatligats. Förslaget

avser emellertid verksamhetens överlåtande på domänstyrelsen, som redan

tidigare omhänderhar de fåtaliga kolonaten i mellersta och södra Norrland.

Det hade varit önskvärt örn denna avvikelse från direktiven tillfredsställande

motiverats.

Skogsstyrelsen har uttalat i huvudsak följande.

Det förd

<le ekonom

iggande förslagets t rämsta syftemål synes vala dels

iska villkoren för innehavare av kronolägenheter på

att förbättra

ifrågavaran
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Mcij:ts proposition nr 138.

de kronoparken dels att tillförsäkra domänverket en fast, på platsen bosatt

arbetarstam. Starka sociala skäl tala för en förbättring av levnadsförhållandena

för den befolkningsgrupp, varom här är fråga, och genomförandet

av det föreliggande förslaget skulle otvivelaktigt medföra betydande förbättringar

i kronolägenhetsinnehavarnas nuvarande ställning, då dessa genom

åtgärder av olika slag skulle erhålla större ekonomiskt stöd, än vad

som för närvarande tillkommer dem. Bestämmelsen, att domänverket skall

vara skyldigt att i viss omfattning bereda kronotorpare arbete, torde även

för denne utgöra en ekonomisk garanti av stort värde. Jämväl för domänverket

torde förslagets genomförande vara av betydelse, då verket därigenom

skulle tillförsäkras en fast, på platsen bosatt arbetarstam.

Flera tungt vägande skäl tala sålunda för förslaget. Skogsstyrelsen ställer

sig det oaktat tveksam till lämpligheten av att detsamma nu genomföres, särskilt

med hänsyn till att arrendelagstiftningen inom en nära framtid tordekomma

att göras till föremål för omprövning. Det torde nämligen kunna ifrågasättas,

huruvida icke de blivande bestämmelserna rörande ifrågavarande

kronolägenheter i vissa hänseenden böra ansluta sig till de principer, som

komma att ligga till grund för den kommande arrendelagstiftningen. Skogsstyrelsen

vill därvid framhålla, att det knappast synes lämpligt att nu genom - föra det föreliggande förslaget, örn enligt detta innehavarna av kronolägenheterna

skulle i några mera väsentliga avseenden erhålla en mindre förmånlig

ställning, än som enligt den nya arrendelagstiftningen avses skola tillkomma

innehavare av arrenden, på vilka de sociala lagbestämmelserna äro

tillämpliga. Den inlösningsrätt, som tillförsäkrats kronotorpare, synes även

vara alltför svagt skyddad, då densammas tillgodonjutande i stort sett helt

är beroende av domänstyrelsens beslut.

Skogsstyrelsen vill vidare framhålla, att det enligt styrelsens mening vöre

önskvärt, örn en av de grundläggande principerna i det föreliggande förslaget,

nämligen den att kronotorparen uttryckligen skall åläggas skyldighet att

utföra arbete åt domänverket, bleve föremål för förnyad prövning.

Beträffande lämpligheten av sådana avtal, enligt vilka arrende fastställts

i form av dagsverken, ha ju rått mycket delade meningar och i arrendeutredningens

betänkande har bland annat framhållits, att överenskommelser

av nämnda art hos arrendatorerna lätt frammana en känsla av osjälvständighet,

vilket gör dem mindre skickade såväl att sköta det egna jordbruket sorn

att fullgöra arbete hos jordägaren. Nämnda olägenheter äro emellertid enligt

skogsstyrelsens mening i viss mån förbundna nied alla sådana avtal, enligt

vilka upplåtelse av lägenheter eller utarrendering av fastigheter har förbundits

med arbetsplikt för lägenhetsinnehavaren eller arrendatorn. Även om direkta

förbud mot sådana överenskommelser väl icke komma att införas i den

blivande arrendelagstiftningen, synes det kunna ifrågasättas, huruvida det är

lämpligt att för ifrågavarande kronolägenheter införa sådan arbetsplikt i den

omfattning, som föreslagits.

Vid sitt ställningstagande till föreliggande förslag har skogsstyrelsen icke

förbisett att vissat! gällande bestämmelser endast äro provisoriska och att

nu rådande förhållanden beträffande kronolägenheterna på kronoparkerna

i de nordligaste länen äro sådana, att särskilda åtgärder till deras avhjälpande

av sociala skäl torde vara nödvändiga. Sådana åtgärder — som givetvis

böra erhålla minst samma omfattning som för närvarande — torde emellertid

enligt skogsstyrelsens uppfattning, som framgår av det anförda, i avvaktan

pa statsmakternas definitiva ställningstagande till den nya arrendelagstiftningen

endast erhålla provisorisk karaktär.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

41

Utredningsmannen för överarbetning av 1930 års lapputrednings betänkande

generaldirektör L. Berglöf har i sitt yttrande föreslagit följande nied

avseende å upplåtelser ovan odlingsgräns^!.

Den föreslagna författningen angående upplåtelse av kronotorp å vissa

kronoparker bör icke vinna tillämpning inom trakterna ovan odlingsgränsen.

Godkännes denna hemställan, lära särskilda bestämmelser ej heller påkallas

beträffande ovan odlingsgränsen enligt 1891, 1904 och 1909 års grunder

upplåtna skogstorp och odlingslägenheter och dessas omförande till kronotorp

av nu ifrågavarande slag. Det torde enligt 1915 års kungörelse eventuellt

kunna anses tillkomma Kungl. Maj:t medgiva, alt dessa lägenheter erhålla

samma ekonomiska förmåner som de nya kronotorpen. Skulle ordalagen

i kungörelsen, som tillerkänner Kungl. Majit rätt att upplåta »odlingslägenhet»

ovan odlingsgränsen, ej anses inbegripa dylik befogenhet för Kung!.

Majit, synes tillägg härom böra ske i kungörelsen. Med stöd av kungörelsen

eventuellt så ändrad som här ovan föreslagits, skulle befogenhet tillkomma

Kungl. Majit att medgiva jämväl omförande av möjligen kvarvarande skogstorp

och odlingslägenheter ävensom fjällägenheter till kronotorp av nya typen.

Vad av utredningsmannen föreslagits torde föranleda ändring av 1 och

34 §8 i kungörelseförslaget samt uteslutande därur av bestämmelsen i 3 §.

Beträffande författningsförslagets detaljbestämmelser har utredningsmannen,

med den ståndpunkt han intagit, ej anledning yttra sig i vidare mån än

Kungl. Majit må besluta upplåtelser av lägenheter ovan odlingsgränsen i anslutning

till de nya bestämmelserna örn kronotorp. Utredningsmannen vill

med avseende härå erinra, att enligt 6 § första stycket skall kronotorp upplåtas

för en tid av femton år. Denna upplåtelsetid torde emellertid vara alltför

kort med hänsyn bland annat till torparens odlingsskyldighet.

Vidare skall enligt andra stycket i 22 § köpeskillingen för kronotorp bestämmas

med hänsyn till torpets värde vid tiden för försäljningen. Härvid

skall avdrag ske för värdet av sådana förbättringar å torpet, vilka utförts på

kronotorparens bekostnad och för vilka denne icke kan anses gottgjord genom

av honom åtnjutna förmåner. Utredningsmannen anser att, till undvikande

av tveksamhet vid tolkningen av bestämmelsen om beräkningen av värdet

av förbättringar, denna bestämmelse bär omredigeras och bringas i närmare

överensstämmelse med motsvarande stadgande!! i 1 § sista stycket och

8 § fjärde stycket i 1925 års ensittarlag.

I 26 § av förslaget har upptagits bestämmelser beträffande domänstyrelsens

rätt att helt eller delvis uppsäga utlämnat inventarielån till betalning.

Det synes vara skäligt att uppsägningsrätt tillerkännes, förutom i de i paragrafen

angivna fallen, även i fall kronotorpare!! efter att hava förvärvat lägenheten

med äganderätt överlåter densamma ä annan person.

Såsom stöd för förslagen har anförts följande.

Tillämpningsområdet för den gällande kungörelsen den 14 juni 1929 (nr

170) angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. lii. utgöres

enligt 1 § av Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län

samt trakterna nedom odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län.

Kungörelsen äger sålunda icke tillämpning ä områdena ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens lappmarker. Enligt den föreslagna lydelsen

av 1 § i den nya kungörelsen skall emellertid tillämplighetsområdet för denna

utsträckas all avse, förutom de förstnämnda fyra länen, liela Västerbottens

och Norrbottens bin.

Elt genomförande av förslaget i denna del skulle innebära ett ingrepp i en

princip, sorn sedan länge varit erkänd av statsmakterna. Sedan under 1800- talets förra del nybyggen i större antal började upptagas även i den egentliga

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

fjällbygden inom Västerbottens och Norrbottens län å trakter, där lapparna

med sina renar uppehålla sig under vår, sommar och höst och vilka utgöra

de för renskötseln ömtåligaste områdena, upptogs av statsmakterna frågan

om bättre skydd för lapparna och deras näring. En av de åtgärder, som vidfogs

i sådant hänseende var utfärdandet av Kungl. Majlis av egnahemsstyrelsen

i dess betänkande berörda brev den 13 december 1867, vari förordnades,

att en gräns provisionelit skulle bestämmas emellan »den egentliga fjällbygden

och den till odling tjänliga delen av Norrbottens och Västerbottens läns

lappmarker». Ovanför denna gräns finge anläggning av nybyggen tills vidare

och intill dess allmän avvittring skett icke medgivas av annan än Kungl.

Maj:t. Det ovanför fjällgränsen belägna området skulle upplåtas till renbetesland,

i den mån det icke redan med behörigt tillstånd innehades av enskilda.

Definitivt ordnande av dessa förhållanden skulle ske i samband med

avvittringen. Så har även skett, och en fjällgräns eller odlingsgräns, såsom

den benämnes, finnes numera fastställd.

Kungl. Majds nämnda brev har varit ett lapparnas privilegiebrev, vilket för

dem äger den största betydelse och vartill deras i lagen den 18 juli 1928

(nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige angivna rättigheter

och skyldigheter ansluta sig.

Förbudet mot upplåtelse av jordbrukslägenheter ovan odlingsgräns^! har

sedermera tillämpats, dock att i de första författningarna angående upplåtelse

av skogstorp och odlingslägenheter (Sv. förf.-saml. nr 29/1891, nr 21/

1904 s. 4. och nr 69/1909, genom vilken sistnämnda författning de båda föregående

sattes ur kraft) icke gjordes undantag för trakterna ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens län.

Vid behandling genom tillkallad utredningsman av vissa spörsmål angående

lapparnas renskötsel uppmärksammades sagda förhållande samt föranledde

framställning i ämnet till Kungl. Majit. I framställningen behandlas,

bland annat, den olägenhet som obehindrad upplåtelse ovan odlingsgränsen

av odlingslägenheter kunde förorsaka lapparna och deras renskötsel.

Tillräcklig anledning för dylik upplåtelse syntes ej heller föreligga i sådant

fall, att lägenhetens tillkomst kunde vara gagnelig för vård och bevakning

av kronans skogsmarker. Väl ansågs en undantagslös tillämpning av

odlingsgränsens princip aldrig hava varit åsyftad och kunde ej heller ifrågakomma,

men vid undantags medgivande borde iakttagas största möjliga varsamhet.

Prövningen av fråga örn upplåtelse borde därför hänskjutas till

Kungl. Majit.

I anslutning till framställningen föreslog Kungl. Majit i proposition nr

96 till 1915 års riksdag, så vitt nu är i fråga, att 1909 års grunder för upplåtelse

av odlingslägenheter icke skulle äga tillämpning i avseende å områdena

ovan odlingsgränsen, dock att på Kungl. Majit skulle ankomma att, där

i något fall synnerliga skäl förelåge, vidtaga upplåtelse av odlingslägenhet

eller eljest med nyttjanderätt upplåta mark inom ifrågavarande trakter.

Propositionen godkändes av riksdagen, och beslut i ärendet utfärdades genom

kungörelsen den 3 juni 1915, nr 169.

Med stöd av nämnda kungörelse har Kungl. Majit medgivit upplåtelse avett

ganska avsevärt antal s. k. fjällägenheter. Dessa upplåtas med nyttjanderätt

i allmänhet på 50 år med optionsrätt till nytt arrende. Bland villkoren

i övrigt märkas föreskrifter avseende att skydda lapparna. Sålunda plägar

föreskrivas, att innehavaren av lägenheten skall tillse, att icke genom några

hans åtgöranden intrång eller svårigheter i något avseende beredas de renskötande

lapparna vid utövning av deras renskötsel eller tillgodogörande av

andra dem tillkommande förmåner. I följd härav äger han icke att för renarna

avstänga område, som anvisats för skogsfångst eller bete. Han är

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

ansvarig för att ej heller andra personer, som vistas å lägenheten, göra sig

skyldiga till åtgärder, som lända lapparna till förfång. För skada, som förorsakas

av renarna, är lägenhetsinnehavaren icke berättigad till ersättning,

utan så är att den vilken vården örn renarna ålegat, orsakat skadan i syfte

att tillskynda honom förlust.

En dylik bestämmelse är påkallad med hänsyn til! lapparnas enligt renbeteslagen

tillagda rättigheter samt skyldighet att erlägga ersättning i viss

ordning för skada genom renar å marker brukade av enskilda.

Enligt egnahemsstyrelsens förslag skulle efter prövning av domänstyrelsen

kronotorpet kunna åt innehavaren försäljas med äganderätt. Sådan försäljning

har beträffande kronotorp ovan odlingsgränsen icke gjorts beroende

av, huruvida torpet kan bliva till skada för lapparna och deras renskötsel.

Vidkommande eventuellt villkor om skyldighet för torpinnehavaren att

ej göra lapparna intrång samt tåla renskador må erinras att, även örn villkoret

föreskrives vid försäljningen, tveksamt må vara. örn detsamma genom

servitutsinteckning eller annorledes kan göras gällande mot ny innehavare

av torpet. Hittills har av sådan anledning upplåtelse med nyttjanderätt varit

den enda tillämpade upplåtelseformen för trakterna ovan odlingsgränsen.

Några villkor till skydd för lapparna i händelse av upplåtelse, ovan odlingsgränsen

med nyttjanderätt av kronotorp har ej heller föreslagits.

En följd av ett bifall till förslaget skulle tillika bliva, att ovan odlingsgränsen

skulle kunna förekomma två slag av lägenheter, därav i ena fallet upplåtelse

.skulle ske genom Kungl. Majit och i det andra genom domänstyrelsen.

Kungl. Majit skulle härvid vara bunden av de i 1915 års berörda kungörelse

angivna grunder och sålunda kunna medgiva allenast upplåtelse med

nyttjanderätt, under det domänstyrelsen skulle hava fria händer.. En sadan

olikhet i behandlingen är icke lämplig och kan giva anledning till en konkurrens

i förfarandet, som bör undvikas.

Vidare kan anmärkas, att de medel, sorn inflyta genom upplåtelser av lägenheter

ovan odlingsgränsen, i analogi med vad i renbeteslagen stadgas för

där avsedda upplåtelser (56 §) användas till förmån för lapparna. Vid en

tillämpning ovan odlingsgränsen av författningsförslaget skulle ett dylikt

iiverförande av medlen ej ifrågakomma.

Den grund, varå 1915 års kungörelse vilar, kvarstår oförändrad. Med hänsyn

till den utbredning av bebyggelsen i fjälltrakterna, som undan för undan

skett bland annat genom uppdelning av äldre hemman, är lapparnas ställning

numera än ömtåligare. Den särskilda prövning, som tidigare ansetts

erforderlig vid upplåtelse ovan odlingsgränsen, tarvas alltjämt, och behovet

därav har snarare skärpts.

T detta sammanhang må erinras att renbetesfjällen i Jämtlands län och

de för dessas utvidgning inköpta fastigheter icke beröras av nu föreliggande

förslag. Utredningsmannen har sig emellertid bekant, att vissa kronoparker

skjuta in i eller angränsa renbetesfjällen och nämnda fastigheter på sådant

sätt, att en upplåtelse av kronotorp å kronoparkerna kan komma att skadligt

inverka å renskötseln. Bestämmelser synas böra upptagas i författningen

med åläggande för domänstyrelsen att, där angivna förhållanden svnes föreligga,

efter länsstyrelsens hörande meddela föreskrifter till skydd för lapparna

och deras renskötsel.

Liknande synpunkter lia framförts i yttrandena från länsstyrelserna i

.Jämtlands oell Norrbottens län samt lappfogdarna.

Svenska skogs- och flottningsarbetare förbundet har yttrat bland annat följande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

Förbundet har ingenting att erinra emot den allmänna förutsättning för

upplåtelse av kronotorp, som egnahemsstyrelsen i sin motivering och i förslaget

till kungörelse utgår ifrån, nämligen att kronolägenheter av ifrågavarande

slag icke böra upplatas i större omfattning, än vad som betingas av

domänverkets behov av arbetskraft å kronoparkerna. Som led i strävandena

alf på längre sikt och i större omfattning tillskapa en fast skogsarbetanr

låter förslaget sig också väl försvaras. Då, som här, upplåtelseformen närmast

är att betrakta som boställen at domänverkets arbetare, blir den principiella

inställning, förbundet i annat sammanhang givit uttryck för i fråga om sammankoppling

av arrende- och arbetsavtal icke av samma giltighet. Förbundet

har därför ingenting att erinra emot, att i upplåtelsekontrakten införes

arbetsskyldighet för lägenhetsinnehavaren till den omfattning, som betingas

av hans behov att utan hinder sköta kronotorpet på därför lämpliga tider.

Detta i synnerhet, som han i gengäld skall garanteras motsvarande antal arbetsdagar.

I den man i kontrakten intagas påföljdsbestämmelser för de fall

fastställd arbetsskyldighet av lägenhetsinnehavaren icke fullgöres, böra motsvarande

ersättningsbestämmelser ingå för de fall arbete av domänverket

icke ställes till förfogande i föreskriven omfattning. Fullgörande av denna

ersättning bör icke fa ske medelst anvisning av7 arbete på annan ort, med

mindre härom särskilt avtalas mellan kronotorpare!! och domänverket för

varje särskilt fall.

På grund av upplåtelseformens begränsning och särskilda karaktär, fin

ner förbundet den av egnahemsstyrelsen anförda motiveringen för kronotorpens

upplåtelse endast mot nyttjanderätt, med vissa särskilda undantag för

vilka friköp kunna äga rum, vara av den beskaffenhet, att inga erinringar

kunna resas däremot. Det synes också förbundet, som denna ståndpunkt

icke står i motsättning till de strävanden, som ur social synpunkt söka bereda

innehavare av jordbruk den trygghet, som en lagstadgad friköpsrätt

vill bereda.

o Föibundet hälsot med tillfredsställelse förslaget att bebyggelsen av upplåtna

kronotorp helt skall bekostas av domänverket. För nödig standard på

framför allt bostadsbeståndet för ifrågavarande bebyggelse synes denna åtgärd

synnerligen välbetänkt. Egnahemsstyrelsen har i motiveringen till sitt

utlåtande icke närmare ingått pa fragan, vilken standard bostäderna böra

besitta, men förbundet förutsätter att domänverket vid utarbetandet av de

närmare^ planerna härför söker uppnå minst samma standard som vid arbetarsmåbruksbebyggelsen.

Det torde, enligt förbundets mening, vara klokt,

att i föreskrifterna införa bestämmelse örn, att i lägenheterna skola indragas

vattenledningar. Beträffande lägenhetsinnehavamas skyldigheter att utföra

mindre reparationer vilja vi påpeka, att enligt vad erfarenheten givit vid handen

tydliga definitioner äro av behovet påkallade och i möjligaste mån böra

utformas i kungörelsen.

Statskontoret har anfört i huvudsak följande.

Statskontoret delar egnahemsstyrelsens uppfattning, att i fortsättningen

upplåtelser av kronotorp icke böra äga rum i större omfattning än som betingas

av domänverkets behov av arbetskraft å kronoparkerna, samt att

kronotorpen måste anses utgöra en motsvarighet täll de sydligare landsdelarnas

s. k. skogsjordbruk. Detta bör emellertid enligt statskontorets mening

föranleda, att samtliga kostnader för denna verksamhet, vilken kommer att

inga såsom ett naturligt led i domänstyrelsens arbete med kronoskogarna,

skola bestridas från domänfonden. Vidare torde för upplåtelserna erforderliga

bestämmelser böra uttormas i närmast möjliga anslutning till gällande

föreskrifter rörande utarrendering av skogsjordbruk. Med dessa utgångs
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

punkter anser sig statskontoret böra föreslå följande ändringar i egnahemsstyrelsens

förslag.

Domänstyrelsen skall hava att avgöra, i vilket skick ett kronotorp skall

upplåtas. Antingen styrelsen därvid beslutar att ombesörja torpets uppodling

i dess helhet -— vilket vill förefalla statskontoret lämpligast — eller

styrelsen endast låter j enlighet med förslaget uppodla en viss minimiareal

och beviljar torparen statsbidrag för odlingsarbetets fortsättande, böra samtliga

härav föranledda kostnader bestridas från domänfonden.

Ansvaret för lägenheter åvilande skatter bör fördelas mellan domänverket

och lägenhetsinnehavaren på samma sätt som vid utarrendering av skogsjordbruk,

vilket innebär, att regelmässigt domänverket skall svara för fastighetsskatten

och torparen för vägskatten.

Vid bestämmandet av avgifterna för kronotorp torde hänsyn endast böra

tagas till torpets beskaffenhet och förhållandena å orten. Någon anledning

att fastställa avgifterna efter olika grunder, allteftersom upplåtelse sker till

en person, som arbetar å kronoskogarna, eller till en hantverkare eller dyiikt,

vars bosättning å orten befunnits önskvärd, lärer icke föreligga. Skulle

kronotorpare!! inflytta i å torpet uppförd byggnad, innan någon uppodling

kommit till stånd, synes en viss hyresavgift böra utgå.

Inventarielån böra utlämnas från domänfonden. Därvid bör ränta utgå

med 4 procent eller samma procentsats, som för närvarande gäller för lån

från kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond. Anledning, att under vissa

förhållanden efterskänka en tredjedel av låneskulden, synes icke föreligga.

Statskontoret kan således icke tillstyrka, att de från kungörelsen

den 6 juni 1941 (nr 484) angående upplåtelse åt lappar av lägenheter,

å kronomark m. m. hämtade bestämmelserna om räntefrihet ävensom örn

efterskänkande av lånebelopp göras tillämpliga å ifrågavarande inventarieJån.

Med anledning av vad egnahemsstyrelsen anfört och föreslagit rörande

brandförsäkring av byggnaderna å kronotorp vill statskontoret erinra, att

ämbetsverket i yttrande till chefen för finansdepartementet tillstyrkt ett av

särskilda sakkunniga avgivet förslag om meddelande av förbud — med vissa

undantag, som här sakna betydelse — mot försäkring av staten tillhörig

egendom, innebärande, bland annat,'' att kronoarrendators skyldighet att hålla

upplåtna byggnader försäkrade skall upphävas.

Slutligen vill statskontoret, som icke ansett sig hava att i detalj granska

de av egnahemsstyrelsen framlagda författningsförslagen, ifrågasätta, huruvida

icke de i förslaget till kungörelse angående upplåtelse av kronotorp å

vissa kronoparker upptagna stadgandena i 21 § örn tid för ny upplåtelse av

kronotorp, som avträtts till kronan, och i 30 § om understöd till skoldistrikt

för upprättande av skola kunna utgå. I sistnämnda hänseende synas några

särskilda bestämmelser —- utöver dem, som gälla enligt kungl, kungörelsen

den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet

— icke erforderliga.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla en av Västerbottens läns

kolonisationsnämnd den 20 april 1942, gjord framställning, avseende att

arrendeavgifter för kolonat, vilka erlagts under första upplåtelsetiden, måtte

kunna räknas vederbörande, kolonister till godo såsom i förtid erlagda arrendeavgifter

eller köpeskilling. I skrivelsen har i övrigt anförts följande.

Jämlikt bemyndigande den 17 juni 1938 skall kolonist som helt eller delvis

erlagt arrendeavgift för arrendeår efter första upplåtelsetidens utgång vara

berättigad att såsom förlida arrendeavgift eller köpeskilling tillgodoräknas

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 138-

Departementschef

tn.

sålunda erlagt belopp. Däremot får arrendeavgift som erlagts redan underförstå

upplåtelsetiden icke räknas tillgodo.

Inom Västerbottens län har under första upplåtelsetiden inbetalts 1,688 kronor

41 öre i arrendeavgifter, vilka sålunda icke kunna räknas kolonisterna till

godo. De kolonister, som inbetalt dessa arrendeavgifter innan Kungl. Maj:ts

brev den 27 juni 1929 och 17 juni 1932 utfärdades, att ifrågavarande tid

skulle räknas som legofri, äro i de allra flesta fall mycket skötsamma och

ha velat i tid fullgöra sina betalningsplikter, medan däremot andra kolonister,

vilka hade samma betalningsskyldighet, av olika skäl icke fullgjorde

sin betalningsplikt.

Kolonisten Karl G. Nord å kolonat nr 45 Rönnliden, som erlagt arrendeavgift

under första upplåtelsetiden, har i skrivelse till kolonisationsnämnden

anhållit att dessa medel, 95 kronor 50 öre, nu gottskrivas honom för lega.

Ett bifall till denna ansökan skulle medföra att liknande medgivanden kunna

ifrågakomma i ett fåtal fall och med en sammanlagd summa icke överstigande

1,000 kronor.

Domänstyrelsen har i yttrande den 12 maj 1942 förklarat sig kunna biträda

framställningen.

Såsom framgår av vad jag förut anfört har frågan om kolonisationen å

statens skogar i de nordligare delarna av landet under de senaste årtiondena

varit föremål för statsmakternas oavlåtliga uppmärksamhet. Genom åtgärder

av skilda slag ha statsmakterna sökt understödja och utveckla sådan

kolonisation. De mest framträdande skälen för kolonisationsverksamheten å

kronoskogarna ha varit å ena sidan statens strävan att tillskapa möjligheter

för obesuttna att erhålla egna jordbruk och å andra sidan önskvärdheten att

tillgodose domänverkets växande behov av arbetskraft till skogsbruket. Tvi

velsutan har den hittills bedrivna statliga kolonisationsverksamheten varit

till stort gagn för utvecklingen i dessa trakter, då genom densamma bebyggelsen

drivits framåt och försörjningsmöjligheter tillskapats för ett icke ringa

antal människor.

Genom den reform, som enligt statsmakternas beslut år 1939 genomfördes

på egnahemsverksamhetens område, ha emellertid förutsättningarna för ifrågavarande

kolonisationsverksamhet i hög grad förskjutits. Sålunda torde kolonisationsverksamheten,

i den mån densamma tar sikte på anskaffandet av

jordbruk, numera böra bedrivas under de former, som falla inom ramen för

den vanliga statliga egnahemsverksamheten. Jag vill erinra därom att under

egnahemsverksamheten enligt nu gällande bestämmelser innefattas åtgärder

för jordanskaffning och jordförmedling samt att egnahems- och premielångivningen

nu även utsträckts på sådant sätt, att genom densamma möjliggöres

jordförvärv utan att den jordsökande själv behöver disponera egna tillgångar

i den utsträckning som tidigare varit erforderligt. Genom denna reform

har alltså det ena av de huvudskäl bortfallit, som låg till grund för de

vidtagna kolonisationsåtgärderna på kronoskogarna i den form de hittills

bedrivits. Numera kvarstår såsom motiv för verksamheten huvudsakligen

endast önskemålet att anskaffa arbetskraft på ifrågavarande skogar. Detta

förhållande torde medföra, att en omläggning av verksamheten bör komma

till stånd för att densamma skall på ett lämpligare sätt kunna fullfölja nyss
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13S.

47

berörda syfte. Men även ur andra synpunkter än de nu anförda synes en reform

på ifrågavarande område vara av behovet påkallad. Ehuru såsom jag

förut framhållit kolonisationsverksamheten sådan som den hittills bedrivits

i betraktande av de tidsförhållanden under vilka densamma igångsattes haft

betydande förtjänster, torde man likväl nödgas medgiva, att den numera icke

kan anses uppfylla tidsenliga krav. Särskilt framträdande äro bristerna såvitt

angår bebyggelsefrågans ordnande. Det stöd som i detta hänseende lämnas

lägenhetsinnehavarna är uppenbarligen under nu rådande förhållande

alldeles otillräckligt. En ändring härutinnan torde få anses synnerligen angelägen.

Även det sätt, varpå bestämmandet av avgifterna för upplåtelserna

sker, torde behöva omregleras.

Med hänsyn till det anförda anser jag, i likhet med egnahemsstyrelsen, att

en reform på ifrågavarande område snarast bör genomföras. Att såsom skogsstyrelsen

förordat avvakta ett slutligt ställningstagande till nya arrendebestämmelser,

innan den nu ifrågasatta reformen beslutes, anser jag icke vara

av omständigheterna påkallat. Därest vissa smärre skiljakligheter skulle

uppstå mellan de blivande arrendebestämmelserna och de nu ifrågavarande,

torde en jämkning av de sistnämnda sedermera böra kunna ske av Kungl.

Majit.

Då den verksamhet, som tar direkt sikte på kolonisationen i de trakter av

landet varom här är fråga, numera fullföljes i annan ordning genom egnahemsmyndigheterna,

torde såsom egnahemsstyrelsen framhållit, vid en revision

av bestämmelserna, behovet av arbetskraft böra få en mera avgörande

betydelse än tidigare vid fattande av beslut huruvida upplåtelse skall ske

eller icke. Såsom en allmän förutsättning för nya upplåtelser torde därför

böra gälla, att sådana icke må komma till stånd i större omfattning än som

betingas av domänverkets behov av arbetskraft å kronoparkerna. En bestämmelse

av dylik innebörd blir uppenbarligen till gagn för lägenhetsinnehavarna

själva enär densamma medför att upplåtelser icke komma att äga

rum i andra fall än där lägenhetsinnehavarna kunna vara säkra på att få

arbete å skogen. Härigenom förhindras uppkomsten av en kategori lägenhetsinnehavare,

som komme att leva under osäkra och svåra ekonomiska

förhållanden. I enlighet med vad egnahemsstyrelsen framhållit bör emellertid

nyssberörda regel givetvis icke tolkas så, att lägenhet icke må upplåtas

åt den som utan att vara skogsarbetare genom sitt arbete tillgodoser befolkningens

på kronoparkerna behov genom exempelvis byggnadsarbete eller

hantverk av olika slag. Ifrågavarande bestämmelse berör uppenbarligen icke

de lägenhetsinnehavare som redan nu finnas, liksom den icke heller bör förhindra

att redan befintliga lägenheter vid upplåtelsetidens utgång ånyo upplåtas,

även örn detta ej skulle anses påkallat med hänsyn till behovet av arbetskraft

på kronoskogarna. En följd av den nu intagna ståndpunkten blir,

att någon skillnad i upplåtelseformen mellan olika slags lägenheter, såsom

hittills skett, icke bör upprätthållas. Härigenom vinnes, att enhetligare och

mera lältöverskådliga bestämmelser kunna komma till stånd på ifrågavarande

område.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

Vad angår frågan inom vilka områden de nya upplåtelserna böra få ske,

finner jag i anslutning till de erinringar som i de avgivna yttrandena från flera

håll framställts, att upplåtelser ovan odlingsgränsen icke böra tillåtas. Ur

såväl lapparnas som de bofastas egna synpunkter torde detta vara mest tillfredsställande,

då därigenom åtskilliga intressekonflikter mellan dessa befolkningsgrupper

torde kunna undvikas.

Jag ansluter mig beträffande spörsmålet vilken myndighet som bör handha

ifrågavarande verksamhet till utredningens förslag att densamma bör

handhavas av domänstyrelsen. I enlighet med vad jag tidigare anfört skall

det närmast bero på domänverkets behov av arbetskraft, i vilken omfattning

upplåtelser böra ske. Med hänsyn härtill torde domänstyrelsen äga de bästa

förutsättningarna för att bedöma de problem som uppkomma i fråga om

upplåtelserna.

Den av egnahemsstyrelsen föreslagna benämningen, kronotorp, å ifrågavarande

lägenheter finner jag lämplig.

Härefter torde jag få ingå på de särskilda bestämmelser, som böra reglera

upplåtelser av nu ifrågavarande slag. I stort sett kan jag härvid biträda

vad egnahemsstyrelsen i detta hänseende föreslagit. Bestämmelserna ansluta

sig i väsentliga hänseenden till de stadganden, som gälla ifråga om upplåtelse

av s. k. skogsjordbruk a kronoskogarna i de sydliga och mellersta

delarna av landet, vilka upplåtelser i stort sett ha samma karaktär som de

nu förevarande.

För närvarande är upplåtelsetiden olika för kronotorp och kolonat. Kronotorpen

äro sålunda upplåtna på femtio år, under det att i fråga örn kolonaten

gäller en femtonårig upplåtelsetid. Beträffande båda dessa upplåtelseformer

gäller att inlösen med äganderätt under vissa förutsättningar kan

ske. Såsom i utredningen föreslagits och såsom redan tidigare antytts torde

de nya kronotorpen böra upplåtas under nyttjanderätt, varvid lagen örn

nyttjanderätt till fast egendom bör bliva tillämplig på upplåtelsen i den

mån ej annat särskilt föreskrives. Ifråga örn upplåtelsetiden kan givetvis

tvekan råda huruvida denna bör bestämmas till femton år i enlighet med

egnahemsstyrelsens förslag eller femtio år såsom Sveriges kronotorpareoch

kolonistförbund yrkat. Med hänsyn till att förevarande spörsmål, vid det

förhållande att upplåtelsen bör förenas med optionsrätt, icke torde vara av

större betydelse för arrendatorn, finner jag mig kunna biträda förslaget om

en arrendetid av i regel femton år.

För att öka tryggheten för kronotorparens familj torde, i anslutning till

vad egnahemsstyrelsen föreslagit, föreskrifter böra upptagas därom att vid

arrendators död efterlevande änka eller barn, adoptivbarn eller bröstarvinge

lill någon av dessa eller ock mag skall, örn så finnes lämpligt, få övertaga

kronotorpet för återstående upplåtelsetiden.

Ett spörsmål, som i utredningen icke berörts, är frågan örn möjligheterna

lör lägenhetsinnehavare och hans hustru att, därest de på ålderdomen överlåta

lägenheten, erhålla bostad a densamma. För närvarande äger domänverket

bemyndigande att lämna fritt virke för uppförande av en mindre

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

49

bostad för detta ändamål. Jag förutsätter, att domänstyrelsen kommer att

även i fortsättningen lämna fritt virke och i övrigt i skälig omfattning bispringa

den avträdande lägenhetsinnehavare^

En av de punkter i förslaget, som särskilt blivit föremål för erinringar, är

bestämmelserna örn arbetsplikt. Enligt förslaget skall i samband med upplåtelsen

upptagas föreskrifter om skyldighet för kronotorparen att åtaga sig

skogsarbete hos domänstyrelsen. Såsom tidigare framhållits syftar förslaget

i viss utsträckning till att genom ifrågavarande upplåtelser tillförsäkra domänverket

tillgång på erforderlig arbetskraft på skogarna. Under sådana

förhållanden torde det vara skäligt, att kronotorparen förbinder sig gentemot

domänverket att fullgöra vissa arbetsprestationer. Häremot lia icke

heller, i varje fall från kronotorparnas egna organisationer, framställts

mera allvarliga erinringar. Man synes dock hysa vissa farhågor att den

arbetsplikt, som kommer att åläggas kronotorpama, skall bliva alltför betungande

eller komma att utkrävas på sådant sätt att jordbruket icke skall

kunna skötas i behörig ordning. Enligt min mening äro dessa farhågor

överdrivna. Domänverket bör avväga det arbete, som kronotorpama skola

utföra för domänverkets räkning under hänsynstagande till önskvärdheten

av att kronotorpen skötas väl så att de tillfredsställande fylla sin uppgift

såsom stödjordbruk. Härav följer, att arbetet i första hand bör avpassas

så att detsamma icke hindrar kronotorparen i hans eget sådd- och skördearbete.

Hänsyn bör tagas även till örn lägenhetsinnehavaren kan erhålla arbete

på annat håll under förutsättning att domänverket då icke oundgängligen

behöver hans arbetskraft. Vid anvisande av arbete bör i möjligaste mån

tillses att arbetsplatserna förläggas så att onödigt långa avstånd undvikas.

Jag vill emellertid här erinra om att ifrågavarande lägenheter i regel äro

av den storleksordning att det är nödvändigt för innehavarens försörjning

att han har arbete utanför jordbruket, och att det under sådana förhållanden

är en ovärderlig fördel för honom att han, såsom i förslaget förutsatts,

i samband med upplåtelsen — samtidigt som han tillförbindes viss

arbetsprestation -— även tillförsäkras rätten att erhålla arbete. Om det arbete,

som lägenhetsinnehavaren vid upplåtelsen påtagit sig, uttages i enlighet

med de av mig nu uppdragna riktlinjerna — vilket jag förutsätter

kommer att ske — torde några mera vägande erinringar icke kunna anföras

mot förslagets genomförande i denna del. Genom denna reglering av

arbetsförhållandena mellan domänverket och lägenhetsinnehavaren torde den

anmärkning, som bland andra länsstyrelsen i Västerbottens län framfört

mot förslaget, att detsamma icke i tillräcklig grad beaktade jordbrukets intresse,

ha förlorat sitt berättigande.

Med hänsyn till syftet med upplåtelserna av kronotorpen torde dessa i

allmänhet böra få karaktären av stödjordbruk. I överensstämmelse med egnahemsförfattningarna,

däri icke upptagits några närmare föreskrifter angående

stödjordbrukens areal, synes icke heller beträffande kronotorpen

några närmare föreskrifter böra lämnas rörande jordbrukens storlek. I regel

torde de emellertid böra åtminstone vara så stora, att å desamma kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 133. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

födas minst två kor samt odlas potatis för husbehov. Vid anläggande av nya

kronotorp torde det vara önskvärt att dessa anläggas gruppvis. I likhet

med egnahemsstyrelsen vill jag understryka vikten av att den mark, som

tillägges kronotorpen, där så kan ske, även inbegriper betesmark, och att

skogsbetet i möjligaste mån avlyses. Givet är dock att intill dess kronotorps

betesmark iordningställts rättighet att beta kreaturen å intilliggande kronomark

bör medgivas. Liksom för närvarande gäller ifråga om kronotorpare

och kolonister böra de nya lägenhetsinnehavarna tillförsäkras rätt att efter

utsyning eller anvisning erhålla nödigt husbehovsvirke.

Vad angår frågan om uppodling av kronotorp torde, såsom i utredningen

föreslagits, torpet höra iordningställas i så stor omfattning att två kor från

början kunna födas å detsamma och potatis odlas till husbehov. Undantagsvis

torde dock kravet på uppodling av torpet genom domänverkets försorg

kunna nedsättas därhän, att endast en ko kan födas på torpet. För den fortsatta

uppodlingen av torpet torde kronotorparen böra åtnjuta statsbidrag enligt

samma grunder, som gälla för statsbidrag för nyodling m. m. på ofullständiga

jordbruk. Såsom egnahemsstyrelsen framhållit synes i regel bidrag

icke böra medgivas till odlingsarbeten i större omfattning än som förutsatts

i den vid upplåtelsen bestämda odlingsplanen. Något absolut hinder

torde dock ej böra resas mot beviljande av bidrag till odling av överskjutande

areal, där så finnes lämpligt. I likhet med egnahemsstyrelsen anser

även jag, att, om å kronotorp förbättringar vidtagits av kronotorparen, för

vilka denne ej kan anses gottgjord genom de förmåner han åtnjutit under

den tid han innehaft torpet, skälig gottgörelse härför bör tillerkännas honom

vid avträdet.

De i förslaget upptagna bestämmelserna rörande bebyggelsen på kronotorpen

ha tillstyrkts i flertalet avgivna yttranden. Såsom jag förut anfört

torde de nu gällande bestämmelserna härutinnan ge anledning till berättigade

erinringar. De svårigheter, som uppkommit för lägenhetsinnehavarna

att med tillgängliga statsbidrag samt fritt virke och fri cement men

i övrigt på egen bekostnad genomföra bebyggelsen, ha ofta medfört att

denna oskäligt fördröjts och även blivit bristfälligt utförd. Standarden å

byggnaderna kan därför ofta nog knappast anses motsvara tidens krav i detta

avseende. En genomgripande förändring av bestämmelserna i ämnet synes

vid sådant förhållande av behovet påkallad. Egnahemsstyrelsen har föreslagit

att det nuvarande systemet med skyldighet för lägenhetsinnehavaren

att med statsbidrag uppföra byggnaderna bör övergivas och i stället staten

övertaga byggnadsskyldigheten och i egen regi uppföra byggnaderna. De skäl

som i utredningen anföras härför tala starkt för denna lösning av förevarande

spörsmål. Erinras må, att detta system redan tillämpas i fråga om

skogsjordbrukén, arrendeegnahemmen och lägenhetsupplåtelserna till lapparna

enligt 1941 års bestämmelser. Även jag finner mig böra tillstyrka,

att domänverket övertager ansvaret för bebyggelsen på de blivande kronotorpen.

Vad angår frågan örn fördelningen av underhållsskyldigheten mellan do
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

51

mänverket och kronotorpare kan jag även i denna del biträda förslaget,

vilket för övrigt ansluter sig till gällande nyttjanderättslag, såvitt angår

arrenden, som regleras av de s. k. sociala arrendebestämmelserna. Beträffande

underhåll av diken och avlopp för exempelvis skogsutdikningar bör

överenskommelse träffas vid upplåtelsen.

Det i förslaget upptagna stadgandet, att, därest byggnad å kronotorp genom

brand eller på annat sätt blir förstörd eller så skadad att nybyggnad

erfordras, det bör tillkomma domänstyrelsen att bestämma örn och i vilken

omfattning nybyggnad skall äga rum, föranleder icke någon erinran från

min sida. Att upptaga någon bestämmelse, varigenom domänstyrelsen under

alla förhållanden skulle vara skyldig att nybygga å lägenheten i fråga, torde

icke vara välbetänkt. Det kan uppenbarligen icke vara lämpligt, att byggnadsskyldighet

skall föreligga i exempelvis sådana fall då lägenhet befinnes

ur jordbruksekonomiska synpunkter otillfredsställande och på grund

härav bör nedläggas eller sammanslås med annan lägenhet.

Ifråga om anläggandet av vägar till kronotorp eller inom dess gränser,

torde, såsom egnahemsstyrelsen föreslagit, överenskommelse böra träffas

mellan domänverket och kronotorparen i samband med upplåtelseavtalet

eller vid behov under upplåtelsetiden. I likhet med egnahemsstyrelsen anser

jag det i betraktande av de avsevärda kostnader, valka kunna vara förenade

med vägföretag, samt med hänsyn till vägarnas nytta för kronoskogarna

motiverat, att domänverket i huvudsak påtager sig kostnaderna för åtminstone

större vägföretag. Beträffande underhållet av väg torde såvitt

angår utfartsväg överenskommelse böra träffas mellan domänverket och

kronotorparen. Vid bedömande av denna fråga bör givetvis hänsyn tagas

till cfen nytta, som även domänverket kan ha av vägen i fråga. Vägunderhållet

i övrigt bör alltid ankomma på domänverket.

Egnahemsstyrelsens förslag att fastighetsskatten för ifrågavarande lägenheter

alltid skall gäldas av domänverket kan jag biträda.

Vad beträffar brandförsäkring av byggnaderna d kronotorp ha i yttrandet

från Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund erinringar rests mot förslaget

att det skall åligga kronotorparna att hålla byggnaderna försäkrade

samt erlägga försäkringspremierna. Såsom i utredningen framhållits skulle

det för domänverket vara en fördel, därest försäkringsskyldigheten icke pålades

kronotorparna, med hänsyn till att domänverket under sådana förhållanden

icke skulle behöva övervaka bestämmelsernas efterlevnad, vilket ofta

torde medföra icke ringa besvär och tidsspillan för tjänstemännen. Inom finansdepartementet

föreligger för närvarande ett förslag av innebörd att förbud

mot försäkring av kronans egendom, däri inbegripet även utarrenderad

egendom, skall meddelas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan

slutlig ståndpunkt tagits till nämnda förslag, meddela bestämmelser i här

förevarande avseende. Skulle berörda förslag godtagas, bör uppenbarligen

någon skyldighet i förberörda hänseende icke åläggas kronotorparna. Vid

bestämmandet av avgiften för upplåtelserna bör emellertid under sådana förhållanden

hänsyn tagas lill att kronotorparna fritagits från skyldigheten

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

att hålla byggnaderna försäkrade. Liksom hittills torde det böra åligga kronotorparna

att anskaffa och underhålla erforderliga brandredskap.

De hittills tillämpade föreskrifterna rörande bestämmande av avgifterna

för kronotorp och kolonat synas mig mindre tillfredsställande. Givet är,

såsom ock i utredningen framhållits, att, sedan byggnadsskyldigheten helt

lagts på domänverket, det icke torde vara möjligt att bestämma avgifterna

i anslutning till byggnadskostnaderna. Ett dylikt beräkningssätt skulle leda

till alltför betungande avgifter, särskilt för de kronotorpare som fått lägenheter

upplåtna då byggnadskostnaderna varit höga. Såsom egnahemsstyrelsen

påpekat skulle detta beräkningssätt föranleda, att avgifterna i regel

icke skulle understiga 500 kronor örn året, avgifter som kronotorparna

uppenbarligen i regel icke skulle vara i stånd att erlägga. Med hänsyn härtill

finner jag, i likhet med egnahemsstyrelsen, att årsavgifterna i allmänhet,

oberoende av kostnaderna för torpens iordningställande, böra hållas på en

skälig och för de olika torpen någorlunda lika nivå. Särskilt vill jag här

understryka, att såsom regel höjning av avgifterna icke bör ske av den anledning

att torpets odlade jord ökats genom nyodlingar eller förbättringar

som innehavaren verkställt på egen bekostnad. Såsom egnahemsstyrelsen

framhållit bör vid bedömandet av skäligheten av årsavgiften ihågkommas,

att denna icke så mycket bör vägas mot avkastningen av jordbruket på

kronotorpet som mot den bostadsförmån torpet skänker. Den uppoffring,

som domänverket måste vidkännas genom detta sätt att bestämma avgifterna,

motiveras enligt min mening av att domänverket genom kronotorparna

erhåller en fast stam av skogsarbetare å kronoskogarna. I de fall, kronotorparen

icke har möjlighet eller är villig att åtaga sig arbete på kronoskogarna

och icke heller genom sitt arbete tillgodoser befolkningen å ktonoskogarna,

torde nu angivna motivering för en lägre avgift icke förefinnas.

I dylika undantagsfall torde det vara berättigat att en högre avgift bestämmes

för nyttjanderätten till kronotorpet.

De bestämmelser, som i förslaget upptagits angående uppskattningsförrättning

i de fall att kronotorparen vid förnyad upplåtelse icke vill godtaga

av domänverket erbjudna villkor, ansluta sig till motsvarande stadgande i

den författning som reglerar utarrenderingen av skogsjordbruken. Uppskattningsnämndens

sammansättning synes mig garantera, att ett opartiskt bedömande

av upplåtelsevillkoren kommer till stånd.

Med hänsyn till den förskjutning av ändamålet med ifrågavarande upplåtelser,

som de nu förordade bestämmelserna innebära, torde stadgandena om

inlösen av kronotorpen böra få ett annat innehåll än de som gälla för hittills

upplåtna lägenheter. I och med att kronotorpen anordnas närmast i syfte att

underlätta anskaffande av arbetskraft för domänverket, måste det givetvis för

domänverket vara ett intresse att dessa kronotorp i regel icke avyttras till innehavarna.

Emellertid kan såsom även egnahemsstyrelsen i sin utredning påpekat

i särskilda fall förhållandena vara sådana att det framstår såsom naturligt

att kronotorpet får inlösas med äganderätt. Detta kan vara fallet, örn

en kronotorpare, som kan finna sin bärgning genom arbete på annat håll

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

än i domänverkets tjänst, önskar bli ägare av torpet och hinder icke möter

från domänverkets sida att överlåta detsamma till innehavaren. I anslutning

till dessa synpunkter synes vid utformande av de nya bestämmelserna i ämnet

friköp icke böra upptagas såsom ett normalt led i kronotorpsupplåtelsen.

Möjlighet bör dock stå öppen för domänverket att träffa avtal med kronotorparen

om försäljning till honom. Frågan huruvida sådan försäljning

skall underställas Kungl. Maj:ts prövning bör bedömas efter de regler, som

gälla beträffande försäljning av domänverkets fastigheter i allmänhet. Köpeskillingen

synes böra bestämmas med hänsyn till värdet vid tiden för försäljningen.

Avdrag torde härvid böra ske för värdet av de förbättringar å kronotorpet,

vilka utförts eller bekostats av kronotorparen och för vilka denne icke

kan anses gottgjord genom förmåner, som han åtnjutit.

Såsom egnahemsstyrelsen föreslagit torde efter den förordade omläggningen

av kronotorpsupplåtelserna möjlighet böra beredas kronotorparna att vid tillträdet

få lån för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier, utsäde, gödningsämnen,

foder och dylikt samt till andra nödvändiga utgifter för igångsättande

av driften å torpet. Lånen torde få avse inköp av såväl döda som

levande inventarier. Det förslag till lånevillkor, som egnahemsstyrelsen upptagit

i sin utredning, kan jag godtaga. Villkoren ansluta sig nära till de grunder

som gälla för inventarielån till lappar enligt 1941 års kungörelse angående

upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark m. m. Med hänsyn till

kronotorparnas förhållandevis svaga ekonomiska ställning anser jag att lanen

böra löpa utan ränta liksom ock att Va av utlämnat lån må kunna efterskänkas,

sedan 7s av lånebeloppet inbetalats. I likhet med egnahemsstyrelsen förordar

jag, att en ny statlig utlåningsfond inrättas, benämnd kronotorparnas

inventarielånefond, från vilken lån för ifrågavarande ändamål må utlämnas.

Fonden torde böra stå under statskontorets förvaltning. Låneverksamheten

bör emellertid handhavas av domänstyrelsen.

Den nu föreslagna reformen rörande upplåtelse av kronotorp torde böra

träda i kraft den 1 juli 1944. Beträffande de enligt tidigare gällande bestämmelser

upplåtna lägenheterna kunna de nya föreskrifterna icke utan vidare

bliva tillämpliga å dessa lägenheter. Emellertid torde det vara att förvänta

att ett stort antal innehavare av dessa lägenheter komma att silka få övergå

till de nya bestämmelserna med hänsyn till att dessa i stort sett torde vara

förmånligare för lägenhetsinneliavarna än de nu gällande. En dylik övergång

till de nya bestämmelserna synes eftersträvansvärd och torde i möjligaste

mån böra underlättas. De av 1942 års riksdag senast beviljade lindringarna

i upplåtelsevillkoren (prop. nr 248; r. skr. nr 386) torde, i anslutning

till vad i utredningen föreslagits, böra förlängas under en övergångstid av

ytterligare tre år. Kungl. Majit torde, på sätt generaldirektör Berglöf ifrågasatt,

i fråga örn tidigare upplåtelser ovan odlingsgränsen böra ilga medgiva motsvarande

förmåner, som beviljas sådan innehavare av upplåtelser nedom

odlingsgränsen, som önskar övergå till de nya bestämmelserna. Hinder torde

icke böra möta för Kungl. Majit att bifalla den av Västerbottens läns koloni
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 12S.

sationsnämnd den 20 april 1942 gjorda framställningen om tillgodoräknande

av vissa erlagda avgifter.

I och med att domänverket övertagit byggnadsskyldigheten på kronotorpen

bör självfallet bostadsförbättringsbidrag, nybyggnadslån eller förbättringslån

ej vidare beviljas kronotorpare. Att lägga hinder i vägen för lägenhetsinnehavare,

som icke övergått till den nya ordningen, att erhålla bidrag,

som han enligt gällande bestämmelser kan erhålla, bör icke ifrågakomma.

Efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande bör ej beviljas lån ur kolonisternas

kreaturs- och redskapslånefond utan torde, där lån kan ifrågakomma,

dessa i stället beviljas såsom inventarielån enligt de nu förordade föreskrifterna

angående sådana lån. I samband med att dessa föx-eskrifter träda

i kraft torde nyssnämnda fond böra upphöra och återstående medel återlevereras

till riksgäldsfonden, liksom inflytande amorteringar.

Vad gäller kvarstående kolonat -— d. v. s. sådana som varken komma in

under bestämmelserna om kronotorp eller genom egnahemsorganens bistånd

inlösas med äganderätt — torde domänstyrelsen, som redan fungerar som

kolonisationsnämnd för andra län än Västerbottens och Norrbottens, även

böra övertaga förekommande uppgifter med avseende å kolonaten i sistnämnda

båda län. De särskilda kolonisationsnämnderna i dessa län torde sålunda

böra upphöra med utgången av juni 1944.

I övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att i anslutning till egnahemsstyrelsens

förslag meddela erforderliga övergångsbestämmelser.

I olika sammanhang har jag i det föregående berört frågan huru kostnader

av olika slag för den framtida kronotorpsverksamheten böra bestridas. Sammanfattningsvis

torde jag här få erinra om följande.

Kostnaderna för ny- och ombyggnad samt större reparationer torde böra

bestridas från domänfonden. Likaså torde fastighetsskatter och utgifter för

vägunderhållet i den mån dessa ankomma på domänstyrelsen böra gäldas av

domänfondens medel.

Såsom förut anförts bör en särskild fond inrättas från vilken inventarielånen

må utlämnas. För detta ändamål synas emellertid medel icke behöva

anvisas för nästa budgetår.

Vad angår domänverkets kostnader för den första uppodlingen av kronotorpen,

för bidrag till den fortsatta uppodlingen av dessa samt för eventuella

ersättningar, som i samband med avträdandet av lägenhet utgå till

kronotorpare för förbättring av lägenhet i odlingshänseende, torde anslag

böra beviljas å riksstaten under nionde huvudtiteln. Detta anslag bör bliva

en motsvarighet till de nuvarande anslagen till understödjande av kolonisationen

å vissa kronoparker samt till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare

av odlingslägenheter m. fl. Det nuvarande anslaget till kolonisationsnämnder

torde efter förevarande reforms genomförande komma att helt

bortfalla. Från förutberörda anslag, som torde böra beviljas för odlingsarbeten

å kronotorpen, böra även bestridas andra utgifter, som sammanhänga

med stödjandet av jordbruksdriften å kronotorpen. Såsom egnahemsstyrelsen

framhållit torde ifrågavarande anslag, då i fortsättningen dessa me
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

del icke skola anlitas för byggnadskostnaderna, kunna hållas väsentligt lägre

än de nuvarande anslagen till kolonisationsverksamheten. För nästa budgetår

skulle anslag för nu ifrågavarande ändamål icke bliva behövligt. Givet

är emellertid att för domänverket den nu förordade reformen kommer att

medföra icke obetydliga årliga kostnader. Det är emellertid att märka, att,

även om man skulle följa de vägar för omgestaltning av ifrågavarande verksamhet

som i vissa yttranden antytts, kostnaderna med största sannolikhet

icke skulle bliva mindre.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört har

inom jordbruksdepartementet upprättats utkast till kungörelse angående upplåtelse

av kronotorp. För att bereda riksdagen tillfälle att överblicka den

nu föreliggande frågan torde författningsutkastet böra såsom bilaga A fogas

till protokollet.

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att

bemyndiga Kungl. Maj:t att verkställa upplåtelse av

kronotorp å kronoparker i Norrland och Dalarna i huvudsaklig

överensstämmelse med i det föregående uppdragna

riktlinjer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas lill riksdagen.

Ur protokollet:

Gustav T. Roupe.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Bil. A.

Utkast

till

kungörelse angående upplåtelse av kronotorp.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Å kronoparker i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands

län samt nedom odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län må

domänstyrelsen, där så prövas erforderligt med hänsyn till behovet av arbetskraft

å kronoskogarna, under nyttjanderätt upplåta lägenheter (kronotorp)

i enlighet med vad i denna kungörelse föreskrives.

Därest ej annat följer av de i denna kungörelse meddelade bestämmelserna,

skall i avseende å upplåtelserna gälla vad i allmän lag finnes stadgat

till reglerande av jordägares och nyttjanderättshavares rättigheter och skyldigheter.

De villkor för upplåtelserna, som härutöver finnas erforderliga, må bestämmas

av domänstyrelsen.

I samband med upplåtelse av kronotorp må domänstyrelsen på de villkor

nedan stadgas kunna utlämna lån för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier,

utsäde, gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga

utgifter för igångsättande av driften å torpet (inventarielån).

2 §.

Till innehavare av kronotorp må antagas svensk medborgare, som är minst

tjuguett år gammal, känd för skötsamhet, arbetsduglighet och ekonomisk

förtänksamhet samt prövas äga goda personliga förutsättningar för drivande

av ett mindre jordbruk.

3 §‘

Vid upplåtelse av kronotorp skall mellan domänstyrelsen och kronotorparen

överenskommas, om och i vilken utsträckning torparen skall vara skyldig

att åtaga sig arbete på kronoskogarna.

Kronotorpare, som sålunda åtager sig arbete i viss omfattning, äger jämväl

påfordra, att arbete i denna omfattning till avtalsenlig eller i orten

gängse lön beredes honom.

4 §.

Kronotorp skall upplåtas för en tid av femton år.

Da särskilda omständigheter föranleda därtill, må domänstyrelsen dock

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

57

bestämma, att upplåtelse skall ske för kortare tid än femton år. Såsom sådana

omständigheter skall anses, att kronotorparen, med hänsyn till ålder,

hälsotillstånd eller dylikt eller på grund därav att han ingått eller har för

avsikt att ingå avtal om köp eller arrende av annan fastighet, förklarar sig

vilja avsluta upplåtelseavtal på kortare tid än femton år eller att det för

kronan med hänsyn till skogsbruket är av vikt, att upplåtelsen sker för

kortare tid.

Är upplåtelseavtalet gällande för längre tid än fem år, äger kronotorparen

uppsäga avtalet till upphörande med utgången av femte året; avtalet skall

dock i sådant fall uppsägas senast sex månader före nämnda tidpunkt,

vid äventyr att rätten därtill förfaller. Enahanda rätt tillkommer kronotorparen

vid utgången av vart femte år därefter.

5 §•

När upplåtelsetiden utlöper, skall kronotorparen, såframt han förhållit

sig väl och domänstyrelsen icke finner särskilda skäl föranleda, att kronotorpet

ej ånyo bör upplåtas, vara berättigad att erhålla ny upplåtelse för

en tid av femton år. Därvid skall iakttagas att upplåtelsevillkoren må med

hänsyn till rådande förhållanden förändras men ej göras väsentligen mera

betungande för kronotorparen än de förutvarande.

6 §.

Dör kronotorpare under upplåtelsetiden och efterlämnar han änka, skall

hon vara berättigad att övertaga avtalet för återstående upplåtelsetiden. Finnes

ej änka eller vill hon ej inträda såsom innehavare av torpet, må nyttjanderätten

övertagas av kronotorparens bröstarvinge, adoptivbarn eller dess

bröstarvinge eller ock kronotorparens måg, såframt den som önskar övertaga

kronotorpet prövas lämplig därtill.

Ingår änkan efter att hava övertagit kronotorpet nytt gifte och finnes i

förra giftet måg eller närskyld som i första stycket avses, må denne övertaga

torpet, såframt han prövas lämplig därtill, övertages torpet ej av honom,

må änkan behålla detsamma.

7 §■

Innan kronotorp upplåtes, skall noggrann undersökning företagas för utrönande,

huruvida det för upplåtelse ifrågasatta området innehåller tillräcklig

för odling tjänlig mark samt i övrigt är lämpligt för upplåtelse till

kronotorp. Vid undersökning a.v odlingsmarken skall jordbrukssakkunnig

person biträda.

I samband med undersökningen skall dels verkställas utstakning och kartläggning

samt beskrivning och värdering av området, dels ock av den biträdande

jordbrukssakkunnige upprättas odlingsplan, omfattande hela eller

del av odlingsmarken.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

8 §•

Då upplåtelse av kronotorp förestår, skall vederbörande jägmästare verkställa

uppskattningsförrättning för bestämmande av den årliga avgiften samt

de villkor i övrigt, på vilka torpet bör upplåtas. Upplåtelsevillkoren skola

därefter fastställas av domänstyrelsen.

Är fråga om förnyad upplåtelse till kronotorpare, som enligt 5 § är berättigad

att erhålla ny upplåtelse och kan genom domänstyrelsens försorg uppgörelse

om upplåtelsevillkoren icke träffas, skall efter styrelsens förordnande

uppskattningsförrättning å kronotorpet verkställas av en uppskattningsnämnd,

bestående av jägmästaren eller annan, som domänstyrelsen utser, såsom ordförande

och två uppskattningsmän, varom förmäles i 8 § 1 mom. förordningen

angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom. Stanna nämndens

ledamöter vid olika meningar, gäller vad de flesta säga. Har var sin särskilda

mening, gäller ordförandens mening.

9 §•

Den årliga avgiften för kronotorp må ej sättas högre än som finnes skäligt

med hänsyn till torpets beskaffenhet. Där innehavaren icke åtagit sig arbete

på kronoskogarna och giltiga skäl till befrielse därifrån ej föreligga, skall

vid avgiftens bestämmande hänsyn även tagas till de kostnader, som kronan

haft och har att vidkännas för kronotorpets iordningställande.

Intill dess kronotorpet iordningställts på sätt i 10 och 11 §§ sägs, utgår

ingen årsavgift för torpet.

Avgift skall erläggas till jägmästaren å tid, som fastställes av domänstyrelsen.

10 §.

Av den mark, som tillagts kronotorp, skall genom kronans försorg i regel

iordningställas så stor del, att två kor kunna födas å torpet och potatis odlas

för husbehovet.

I upplåtelsekontraktet skall angivas, i vilken omfattning och inom vilken

tid kronotorparen skall uppodla övrig odlingsbar mark, som finnes å torpet.

11 §•

Genom kronans försorg skall kronotorp förses med boningshus, nödiga

ekonomibyggnader och övriga för jordbrukets ’rift erforderliga anläggningar.

Dock må, där så lämpligen kan ske, gemensamma ekonomibyggnader anordnas

för två eller flera kronotorp, som gränsa intill varandra.

I upplåtelsekontraktet skall intagas bestämmelser om vilka byggnader kronans

byggnadsskyldighet omfattar.

12 §.

Det skall åligga kronan att å de byggnader, som äro erforderliga för jordbruket,

verkställa för deras bibehållande i brukbar! skick nödvändiga repa
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majlis proposition nr 138.

rationel-, som ej äro av allenast mindre omfattning och som icke föranletts

av kronotorpare^ vållande. Med reparation av mindre omfattning förstas

avhjälpande av smärre brister å golv, vägg- och takbeklädnad, fönster, dörrar,

trappor, eldstäder, murar och fast inredning ävensom andra åtgärder,

vilka äro att anse såsom tillfällig lagning. Finnas a kronotorp, som skall

upplåtas, byggnader, som tillhöra innehavaren, skall kronan, i den man kronotorpets

behov av nödiga byggnader därigenom är tillgodosett, vara fri från

reparationsskyldighet.

13 §.

Kronotorpare skall vara skyldig att väl hävda den upplatna jorden, att avhjälpa

sådana brister å kronan tillhöriga nödiga byggnader, som föranleda

blott mindre reparationer, samt att vårda och underhålla kronotorpets övriga

tillhörigheter, så att icke något under upplåtelsetiden försämras.

Nyttja två eller flera innehavare av kronotorp gemensamma ekonomibyggnader,

skall underhållsskyldigheten beträffande dessa fullgöras på sätt i upplåtelsekontraktet

angives.

Det skall åligga kronotorparen att hålla erforderliga brandredskap.

14 §.

Till täckande av kostnaderna för följande åtgärder, som utföras å kronotorp,

nämligen

uppodling till åker,

stenröjning å odlad jord,

påförande av mineraljord — grus, sand och lera — på myrjord,

befordrande av rationell beteskultur samt

fördjupning av avloppsdiken,

må kronotorparen utan återbetalningsskyldighet kunna tilldelas bidrag

med högst de belopp, vartill bidrag för motsvarande åtgärder kunna uppgå

enligt gällande kungörelse angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga

jordbruk m. m.

Storleken av varje bidrag och villkoren för åtnjutande av detsamma fastställes

av domänstyrelsen, därvid i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse

de bestämmelser, vilka gälla för åtnjutande av bidrag enligt nyssnämnda

kungörelse. Bidraget må utbetalas i mån av arbetets fortgång.

15 §.

I fråga om anläggandet av för kronotorpet erforderliga vägar skall överenskommelse

träffas i samband med upplåtelsen av torpet eller senare.

Väg för utfart från kronotorp skall underhållas av kronotorparen enligt

grunder, som överenskommas vid upplåtelsen. Kronotorparen fritages fran

vägunderhåll i övrigt.

16 §.

För skatt och annan allmän tunga, som belöper på kronotorp, skall kronan

svara.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

17 §.

Varder genom vådeld eller annorledes byggnad förstörd eller så skadad,

att nybyggnad erfordras, skall domänstyrelsen äga bestämma, om och i vilken

omfattning sådan skall äga rum. Beslutar domänstyrelsen, att nybyggnad

skall äga rum, ankommer det på styrelsen att utan oskäligt dröjsmål

låta utföra nybyggnaden. Finner domänstyrelsen nybyggnad icke böra verkställas

eller att mindre byggnad än den förstörda bör uppföras, må styrelsen

nedsätta årsavgiften med belopp, som styrelsen prövar skäligt.

18 §.

Kronotorpare skall äga att från kronans mark erhålla dels efter utsyning

nödigt virke till reparationer av de byggnader och andra anläggningar,

som skola underhållas av honom, samt till övrigt husbehov, dels ock efter

utsyning eller anvisning erforderligt skogsfång till bränsle. Bränslet skall

företrädesvis tagas av vindfällen, avfall vid avverkningar, torr skog eller

sadan skog, som i anseende till sin beskaffenhet eljest bör avverkas vid en

god skogsvård. För utsyning och anvisning, varom här är fråga, utgår ej ersättning,

dock skall kronotorparen vara skyldig att kostnadsfritt lämna nödig

hantlangning.

I stället för virke till reparationer må domänstyrelsen tillerkänna kronotorparen

ersättning för inköpt förädlat virke med dess värde å rot samt i förekommande

fall för cement.

Avverkning, som erfordras för verkställande av odling enligt odlingsplan,

må av kronotorparen företagas utan utsyning. Det åligger kronotorparen att

om sådan avverkning i förväg göra anmälan hos jägmästaren, som äger förordna,

huru det avverkade virket skall tillgodogöras.

19 §.

Kronotorpare må, där hägnad betesmark av tillräcklig storlek icke kan anordnas

å kronotorpet, tillerkännas rätt att å område av kronans mark, som

anvisas för ändamålet, erhålla nödigt bete för å torpet vinterfödda hästar

och nötkreatur. När domänstyrelsen så påyrkar, må det anvisade området

kunna utbytas mot annat, och skall i varje fall från bete undantagas

mark, varå i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som skulle lida men av

betesrätten.

20 §.

Angående kronotorpares jakträtt å kronotorpet stadgas i lagen om rätt till

jakt.

Kronotorparen må i den mån och för den tid, som domänstyrelsen prövar

lämpligt, beredas rätt att utan avgift jaga inom visst bestämt område å närliggande

kronomark.

Domänstyrelsen äger ock medgiva, att kronotorparen utan avgift må fiska

i närliggande fiskevatten.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 138. 61

21 §.

Överlåtelse av nyttjanderätt till kronotorp imå icke ske utan domänstyrelsens

medgivande.

22 §.

Vill kronotorpare inlösa kronotorpet med äganderätt, må domänstyrelsen,

därest styrelsen icke finner torpet vara behövligt såsom bostad eller stödjordbruk

åt arbetare å kronans skogar eller områdets avskiljande eljest medföra

olägenheter med hänsyn till skogsskötseln, vidtaga åtgärder för försäljning

av torpet till kronotorparen, under förutsättning tillika att denne

under upplåtelsetiden ådagalagt duglighet och skötsamhet samt jämväl med

hänsyn till övriga omständigheter kan antagas vara i stånd att genomföra köpet.

Köpeskillingen bestämmes med hänsyn till kronotorpets värde vid tiden för

försäljningen. Härvid skall avdrag ske för värdet av sådana förbättringar å

kronotorpet, vilka utförts av kronotorparen eller på hans bekostnad och för

vilka han icke kan anses gottgjord genom av honom åtnjutna förmåner.

23 §.

Inventarielån som avses i 1 § må av domänstyrelsen i samband med upplåtelse

av kronotorp utlämnas till kronotorpare med belopp, som prövas

oundgängligen erforderligt för tillgodoseende av det med lånet avsedda ändamålet.

Inventarielån må ej överstiga 1,500 kronor.

24 §.

Inventarielån skall från och med femte kalenderåret efter det, då tillträdet

av kronotorpet ägt rum, efter domänstyrelsens beprövande återbetalas

med minst en tiondel årligen. På därom gjord framställning må styrelsen utsträcka

tiden för amorteringsfriheten med ett eller flera år.

Låntagaren äger, närhelst han så önskar, göra avbetalningar utöver fastställt

belopp.

Å inventarielån erlägges ej ränta. Låntagaren skall dock, om förfallet kapitalbelopp

icke inbetalas inom behörig tid, vara skyldig att å det förfallna

beloppet erlägga dröjsmålsränta enligt de grunder, som kunna varda i särskild

ordning bestämda.

25 §.

Innan någon del av beviljat inventarielån utbetalas, skall domänstyrelsen

med låntagaren hava upprättat kontrakt i två exemplar, av vilka vardera

kontrahenten skall taga ett. I kontraktet skola bland annat finnas intagna

bestämmelser rörande

lånets belopp, säkerheten för lånet och villkoren i fråga om återbetalning

och ränta,

sättet och villkoren för lånets utbekommande,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 138.

den kontroll, som låntagaren skall vara skyldig underkasta sig, samt

skyldigheten för låntagaren att hålla de med anlitande av lånet anskaffade

inventarierna försäkrade.

26 §.

I lånekontraktet skall domänstyrelsen förbehålla sig rätt att under nedan

angivna förutsättningar helt eller delvis uppsäga inventarielånet till betalning

å tid, som styrelsen bestämmer, nämligen

om låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande,

om låntagaren visar försumlighet i fråga om erläggande av föreskriven avbetalning,

om låntagaren försummar att erlägga försäkringsavgift eller eljest åsidosätter

för försäkringens giltighet stadgade villkor,

örn låntagaren avhänder sig erforderliga jordbruksinventarier,

om låntagaren från träder kronotorpet, eller

om eljest sådana förhållanden inträffa, att låntagaren med hänsyn till det

med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet.

Därest i samband med frånträdande av kronotorp erforderliga inventarier

överlåtas å den nye innehavaren, må domänstyrelsen, om skäl därtill äro,

medgiva denne att på oförändrade villkor övertaga betalningsansvaret för

oguldet lånebelopp.

27 §.

Sedan två tredjedelar av inventarielånets kapitalbelopp blivit i vederbörlig

ordning återbetalda, må domänstyrelsen på framställning av överjägmästaren

medgiva, att återstående del av låneskulden skall efterskänkas. Såsom förutsättning

härför skall gälla, att kronotorparen vid besiktning befunnits hava

fullgjort sina skyldigheter för de gångna upplåtelseåren.

28 §.

Domänstyrelsen äger meddela de närmare föreskrifter, som kunna finnas

erforderliga för tillämpningen av denna kungörelse.

övergångsbestämmelser.

29 §.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1944. Upplåtande av lägenheter

jämlikt kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 291) angående allmänna grunder

för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna samt kungörelsen

den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa

kronoparker m. m. må icke äga rum efter utgången av juni 1943.

30 §.

Lån enligt kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 292) angående allmänna villkor

och bestämmelser för lån ur kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond

må icke beviljas efter utgången av juni 1944.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

31 §.

önskar den, som vid utgången av juni 1944 innehar kolonat, skogstorp, odlingslägenhet

eller kronotorp, i stället få lägenheten upplåten till sig enligt

denna kungörelse och finner domänstyrelsen hinder ej möta mot sådan upplåtelse,

må avtal träffas därom mellan styrelsen och lägenhetshavaren. Upplåtelsen

skall ske på samma villkor, som om fråga vore angående ny upplåtelse

av lägenheten. Dock skola föreskrifterna angående frihet från avgift

under viss tid samt örn kronotorps ägotilldelning icke äga tillämpning i sådant

fall, och må enligt bestämmande av domänstyrelsen med iordningställandet

av de byggnader, som skola finnas å kronotorp vid tillträdet, anstå under

viss tid.

Innehavare av i första stycket avsedd lägenhet må, i samband med att

lägenheten upplåtes enligt denna kungörelse, komma i åtnjutande av inventarielån.

32 §.

Har kronotorpare, innan bestämmelserna i denna kungörelse blivit tillämpliga

å honom, själv utfört eller bekostat förbättringar å kronotorpet och bliva

på grund av de sålunda utförda förbättringarna kronans kostnader för iordningställande

av byggnader på kronotorpet lägre än eljest skulle hava varit

fallet, äger domänstyrelsen medgiva kronotorparen skälig nedsättning av årsavgiften

för kronotorpet.

33 §.

De uppgifter med avseende å upplåtna kolonat och beviljade lån ur kolonisternas

kreaturs- och redskapslånefond, vilka enligt hittills gällande bestämmelser

ankommit på kolonisationsnämnd, skola från och med den 1

juli 1944 handhavas av domänstyrelsen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Martts proposition angående försäljning av vissa lektorsprebendefastigheter. s. 14 i texten
  2. JoU 1943:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten