Sök i Ratio Lex

Angående avtal rörande gruvskogarna i riket

1943-03-05 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:139, Angående avtal rörande gruvskogarna i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avtal rörande

gruvskogarna i riket; given Stockholms slott den 5

mars 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.

Den 16 december 1932 anbefallde Kungl. Majit kammarkollegiet att i

samråd med kommerskollegium och domänstyrelsen inkomma med utredning

och förslag, huruvida och i så fall på vad sätt i avseende å de skogar, vilka

för närvarande förvaltas i enlighet med bestämmelserna i förordningen den

27 maj 1898 angående förvaltningen av statens till bergshanteringens understöd

anslagna skogar, de s. k. bergverksskogarna, den till visst bergverk upplåtna

rätten kunde bringas att upphöra eller beläggas med särskild avgift

utöver vad redan nu kunde vara fallet eller ock nyttjanderättshavaren beredas

tillfälle att förvärva sig äganderätt till hela eller viss del av den av honom

nyttjade skogen.

Med anledning av detta uppdrag har kammarkollegiet i samråd med kommerskollegium

och domänstyrelsen verkställt utredning rörande inöjligheter
Bihang

till riksdagens protokoll 19X3. 1 samt. Nr 139. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

na till en reglering av rätten till gruvskogarna enligt de alternativ, som angivits

i uppdraget. Då det därvid befunnits, att ändring i nuvarande rättsläge

icke lämpligen torde kunna åstadkommas annat än genom frivillig överenskommelse,

hava förhandlingar i sådant syfte inletts med gruvskogarnas nyttjanderättshavare,

och dessa förhandlingar ha resulterat i en preliminär uppgörelse

rörande samtliga gruvskogar. Med tillkännagivande härav har kammarkollegiet

i utlåtande den 31 mars 1941 underställt frågan örn gruvskogamas

disposition Kungl. Maj:ts prövning.

Sedermera har överenskommelse träffats om ändrade grunder för värderingen

av gruvskogarna, och kammarkollegiet har därefter i utlåtande den

25 februari 1943 meddelat, att kollegiet med tillämpning av dessa grunder

träffat villkorliga avtal med nyttjanderättshavarna till de särskilda gruvskogarna

om avveckling av bestående rättsförhållanden.

Jag torde nu få underställa Kungl. Maj:t frågan om dessa skogars framtida

disposition.

Redogörelse för de särskilda gruvskogarna.

Bergverksskogarna äro av två slag: bruksskogar, som anslagits till bruk.

huvudsakligen stångjärnshamrar och hyttor ägnade åt järntillverkning, samt

gruvskogar, anslagna för understöd av gruvdrift. Av bruksskogarna torde

numera återstå endast Kengis bruks kolfångsskog, vars avkastning emellertid

sedan länge i sin helhet ingår till domänfonden, enär bruksdriften upphört.

Såsom gruvskogar disponeras däremot fortfarande ett flertal fastigheter.

Rörande förvaltningen av dessa skogar gäller förordningen den 27 maj

1898 (nr 55 s. 1) angående förvaltningen av statens till bergshanteringens

understöd anslagna skogar.

En redogörelse för de särskilda gruvskogarna finnes intagen i ett av

kommerskollegium och domänstyrelsen den 23 november 1896 avgivet utlåtande

rörande statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar. Ytterligare

utredning har i förevarande ärende inom kammarkollegiet verkställts

dels rörande skogarnas upplåtelse till och nyttjande under vederbörande

gruvor samt övriga omständigheter som kunna inverka på gruvägamas rätt

och dels beträffande skogarnas nuvarande omfattning, värde och disposition.

Av handlingarna i ärendet inhämtas rörande de särskilda skogarna i huvudsak

följande.

1) Burängsbergs gruvallmänning (Burängsbergs gruvallmänning l1) i Grangärde

socken, Kopparbergs län. Denna skog uppläts till Burängsbergs gruvor

genom bergskollegiets resolution den 18 juni 1718, enligt vilken den ej skulle

få användas »till kol eller andra behov än gruvarbetets fortsättande».

Gruvskogen har åsatts rekognitionsavgift genom bergskollegiets utslag den

4 mars 1825.

Landareal:

skogsmark .................... 472.10 hektar

övrig mark .................... 36.64 »

Summa 508.74 hektar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunni. Mctj:ts proposition nr 139.

3

Virkeslörråd: 62,629 m3 (136 m3 per hektar skogsmark).

Taxeringsvärde: 89,000 kronor.

Rekognitionsavgift: 10 kronor 6 öre.

Skogsfångsbevillning: 80 kronor 50 öre.

Nyttjanderättshavare är Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag, såsom

ägare till Förenade utmålens gruvor, Kristinagruvan, Loggruvan och Kärrgruvan

i Burängsbergsfältet. Ingen av gruvorna bearbetas för närvarande,

men gruvrätten försvaras. Efter år 1907 har intet virke använts för de ändamål,

för vilka skogen anslagits, utan virkesmedlen hava ingått till domänfonden.

Mulbetet disponeras av nyttjanderättshavarna. Jakträtten är utarrenderad

för domänfondens räkning.

2) Grängesbergs granskog (Grängesbergs gruvallmänning l1) i Grangärde

socken, Kopparbergs län. Denna skog brukas av ålder under Grängesbergs

gruvor. Ursprunglig upplåtelse är icke känd, men »Grängesbergs gruveskog»

nämnes redan 1666.

Gruvskogen har åsatts rekognitionsavgift genom bergskollegiets utslag den

4 mars 1825.

Landareal enligt värderingsinstrumentet:

skogsmark .................... 614.42 hektar

inrösningsjord ................. 81.04 >

övrig mark ............. 77.37 >

Summa 772.83 hektar

Virkesförråd 72,701 m3 (118 m3 per hektar).

Senaste taxeringsvärde (däri ej ingår värdet å ägor örn tillhopa 156.37

hektar, vilka synas vara otaxerade): 122,700 kronor.

Rekognitionsavgift: 12 kronor 97 öre.

Skogsfångsbevillning: 103 kronor 75 öre.

Såsom nyttjanderättshavare anses ägarna till 58 nu drivna gruvor, som helt

eller delvis äro belägna på gruvskogen. Av dessa gruvor tillhöra 26 Grängesbergs

Grufveaktiebolag, 16 Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och 16

Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. Samtliga gruvägare hava för gruvförvaltningen

sammanslutit sig till en förening, Grängesbergs Gemensamma

Förvaltning. Endast gruvor tillhörande nämnda bolag äro föremål för regelrätt

gruvarbete. Dessa bolag bruka såsom gruvägare regelbundet erhålla utsyning

å gruvskogen. Något tidigare plägade även gruvor, tillhörande Björnbergs

Grufveaktiebolag och Kungsgrufve Aktiebolag, erhålla utsyning, men

under de sista åren har intet virkesbehov för sistnämnda gruvor förelegat.

Utom nyttjanderättshavarna äro innehavarna av vissa lägenheter på gruvskogen

jämlikt kungl, brev den 19 mars 1828 berättigade till nödigt skogsfång

och mulbete på skogen.

En avsevärd areal av Grängesbergs gruvskog (enligt skogsindelningshandlingarna

148.07 hektar) är på arrende eller eljest upplåten till andra än nyttjanderättsliavarna.

Inflytande arrendeavgifter tillfalla delvis domänfonden

och delvis nyttjanderättshavarna.

3) Östanbergs granskog beslår av två skogstrakter, gränsande intill varandra:

Tuna-Ostanbergsskogen (östanbergs gruvallmänning U) i Gustafs

socken, Kopparbergs län, och Norrbärke-östanbergsskogen (Östanbergs gruvallmänning

l1) i Norrbärke socken, samma län. Båda lära av ålder hava varit

anvisade åt de på den senare skogen belägna östanbergs gruvor.

Sedan Stora Tuna och Gustafs socknars häradsrätt genom utslag den 6

oktober 1824 förklarat kronan berättigad lill Tuna-östanbergsskogen med

rätt att laglikmätigt och fritt disponera över skogen, blev denna genom bergskollegiets

utslag den 26 februari 1828 anslagen för därå belägna gruvors

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

behov och för brytningen vid Östanbergs gruvfält. Samtidigt åsattes båda

skogarna rekognitionsavgift.

För hela gruvskogen gäller följande.

Landareal:

skogsmark .................... 356.33 hektar

inrösningsjord ................. 24.14 »

övrig mark .................... 38.97 »

Summa 419.44 hektar

Virkesförråd: 49,492 m3 (139 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 74,200 kronor.

Rekognitionsavgift: 7 kronor 37 öre.

Skogsfångsbevillning: 59 kronor 50 öre.

Nyttjanderättshavare är Grufvaktiebolaget Lekomberg såsom ägare till

Östanbergs gruvor, Oxbacksgruvan och 3/4 av Tungruvan ävensom — under

förutsättning av Kungl. Maj:ts tillstånd till förvärvet — jämlikt köpebrev

den 19 februari 1943 återstående 1li av Tungruvan.

Gruvdriften har varit nedlagd sedan år 1904, men gruvorna försvaras. Senast

medgivna avverkning för gruvdriftens behov uttogs hösten 1904 eller

möjligen våren 1905. Skogens avkastning torde därefter hava ingått till statsverket.

Jakträtten är utarrenderad för domänfondens räkning.

4) Torsåkers gruv allmänning (Gruvskogen l1) i Torsåkers socken, Gävleborgs

län. Denna skog, som tillhörde en år 1700 från bolbyarna och enskildas

ägor avvittrad allmänningstrakt, blev av bergskollegiet den 16 december 1702

anslagen till byggningsvirke för Torsåkers gruvor. Sedan skogen under några

få år på 1750-talet varit anvisad åt Klosters krutbruk, blev den genom Kungl.

Maj:ts brev den 11 januari 1757 återställd till gruvorna.

Gruvskogen åsattes rekognitionsavgift genom bergskollegiets utslag den 21

oktober 1828.

Landareal:

skogsmark .................... 294.65 hektar

inrösningsjord .................. 2.23 »

övrig mark .............. 13.77 »

Summa 310.65 hektar

Virkesförråd: 41,075 m3 (139 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 69,400 kronor.

Rekognitionsavgift: 4 kronor 85 öre.

Skogsfångsbevillning: 38 kronor 79 öre.

Nyttjanderättshavare är Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken, Hofors

bruk, såsom ägare av Nyängs- och Storstrecksfälten, vilka gruvor drivas för

fullt.

Mark-, jakt- och fiskearrenden hava upplåtits på gruvskogen. De båda senare

uppbäras av domänfonden, men markarrendet delas mellan fonden och

nyttjanderättshavaren.

5) Bispbergs gruvskog (Rispbergs gruveskog l1) i Säters socken, Kopparbergs

län. Skogen har av ålder brukats under Bispbergs gruvor. Ursprunglig

upplåtelse är icke känd; i ett generalbergsamtets brev år 1640 nämnes att

skogen »av ålder haver legat under Bissbergs gruva». I mål mellan gruvornas

ägare och kronan om bättre rätt till skogen förklarade Säters häradsrätt genom

utslag den 20 juli 1825, vilket vann laga kraft, att skogen icke kunde

annorlunda än i samma egenskap som andra bergverk och bruk underlagde

rekognitionsskogar betraktas, och tilldömde i följd härav kronan äganderätten

till skogen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 139.

5

Bispbergs gruvskog har åsatts rekognitionsavgift genom bergskollegiets

utslag den 21 april 1828.

Landareal:

Virkesförråd: 41,587 m3 (137 m3 per hektar).

Taxeringsvärde (däri ej ingår värdet å ett område om 26.64 hektar, som

synes vara otaxerat): 64,500 kronor.

Rekognitionsavgift: 6 kronor 31 öre.

Skogsfångsbevillning: 50 kronor 50 öre.

Nyttjanderättshavare är Bispbergs Aktiebolag såsom ägare av Bispbergs

gruvor, Dessa drivas för fullt.

Jaktarrende har för domänfondens räkning upplåtits på gruvskogen.

6) Nisshgtte gruvskog (Nisshyttan överloppsskog l1) i Säters socken, Köp

parbergs län, anslogs jämte annan skog enligt Kungl. Maj:ts brev den 13 juli

1647 och den 6 oktober 1648 till begagnande av Nisshytte gruvor och järnbruk.

Nisshytte gruvor torde åtminstone delvis hava varit förenade med

bruket i en hand. Gruvskogen och bruksskogen skildes genom bergskollegiets

utslag den 22 mars 1784, därvid den senare belädes med rekognition.

År 1814 hölls en bergmästareförrättning för att utröna, huruvida ägaren ay

Nisshytte masugn för blåsningens jämna uppehållande vore i behov att få

behålla den till masugnen (bruket) anslagna rekognitionsskogen. Därvid påstodo

ägarna till masugnen sådan i punkt 8 av kungörelsen den 4 februari

1811 angående användandet av de till bergverken och bruken upplåtna rekognitionsskogar

omförmäld »mera bestämd besittningsrätt» till den Nisshyttan

anslagna kronoskogen, att »de angående upplåtelsen tågna författningar»

ej finge rubbas utan frivillig överenskommelse. Med anledning härav

förklarade Kungl. Maj:t i resolution den 3 december 1823 bland annat, att

en dylik bestämdare besittningsrätt till ifrågavarande allmänningsskog ej

ägde rum, och att denna skog, som anslagits dels under namn av gruvskog

till Nisshytte gruvor, dels såsom rekognitionsskog till Nisshytte masugn samt

åren 1690 och 1784 blivit taxerad till viss skogsöresavgift, ingalunda vöre

masugnsägare upplåten på andra villkor än sådana, som för rekognitionsoch

gruvskogar i allmänhet vore gällande, utan komme densamma att begagnas

för det ändamål, vartill den vore upplåten, och sålunda förbliva under

Nisshytte gruvor så länge och intill dess därom framdeles kunde bliva annorlunda

förordnat.

I mål mellan bruksägaren och kronan om bättre rätt till gruvskogen blev

äganderätten genom vederbörande lagmansrätts lagakraftvunna dom den 5

september 1845 tilldömd kronan på grund av urminnes hävd.

Kammar- och bergskollegierna hava genom utslag den 8 februari 1840,

härutinnan fastställt av Kungl. Majit den 3 december 1842, åsatt gruvskogen

rekognitionsavgift.

Landareal:

skogsmark .................... 168.59 hektar

övrig mark .................... 54.33______■>

skogsmark

inrösningsjord

övrig mark .

304.35 hektar

. 5.48 »

7.74 »

Summa 317.57 hektar

Summa 22 2.92 hektar

Virkesförråd: 26,469 m3 (157 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 19,800 kronor.

Rekognitionsavgift: 4 kronor 9 öre.

Skogsfångsbevillning: 32 kronor 75 öre.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

Nyttjanderättshavare är Bispbergs Aktiebolag såsom ägare av Nisshyttefältet.

Samtliga gruvor hade varit nedlagda sedan år 1904, men gruvrätten

är bevarad för vissa av dem. Under senare år torde all avverkning hava tillfallit

domänfonden. Jakträtten är utarrenderad för domänfondens räkning.

På gruvskogen är upplåtet ett utmålslagt område för Nissgruvornas och

Fallgruvans utmål. För Nissgruvornas utmål, vilket inräknats i ovan lämnade

uppgifter för gruvskogen, gäller följande:

Landareal:

skogsmark

övrig mark

Summa 7.05 hektar

6.78 hektar

0.27 »

Virkesförråd: 822 m3 (121 m3 per hektar).

7) Dannemora gruvallmånningar, Uppsala län. Dessa allmänningar äro till

antalet tre: a) den norra, b) den västra och c) den södra. De båda förstnämnda

äro belägna i Films socken, den sistnämnda i Morkarla och Rasbokils

socknar. I jordregistret redovisas allmänningarna såsom två fastigheter, den

ena under Films socken (Dannemora 21) och den andra under Morkarla socken

(Dannemora gruvallmänning l1). Sedan bergskollegiet år 1688 för Dannemora

gruvor hemställt örn avvittring av vissa allmänningstrakter, vilka skulle

kunna »förnämligast till gruvans behov frikallas», och på grund härav ovannämnda

allmänningstrakter genom skogskommissionens för norra Uppland

domar den 4 juli 1696 blivit avvittrade, förklarades i Kungl. Maj:ts brev den

10 augusti samma år, att Kungl. Maj:t samtyckt, att dessa skogar skulle

»komma gruvan till hjälp och understöd». Genom samma brev medgavs, att

de på allmänningarna belägna torp, ängar och röjningsmarker finge under

gruvan behållas mot att de jämte allmänningarna skattlades. Allmänningarna

blevo, liksom övriga gruvskogar, genom Kungl. Maj:ts brev den 11 december

1696 befriade från rekognitionsavgift, men sex lägenheter på allmänningarna

hava sedermera skattlagts. Tre av dessa hava köpts till skatte av gruvägama.

En del av södra allmänningen, den sedermera s. k. Sågparken om cirka

326 hektar skogsmark, vilken numera upptagits i jordregistret för Morkarla

socken såsom särskild fastighet under benämningen Sågparken 1\ blev genom

utslag den 3 maj 1749 av bergskollegiet tilldelad Österby bruk mot det att

bruket på sin mark skulle behålla visst antal gruvarbetarehushåll från andra

bruk. Sågparken innehaves alltjämt av Österby bruk och förvaltas icke enligt

bestämmelserna i 1898 års förordning.

Dannemora gruvallmänningar åsattes rekognitionsavgift genom bergskollegiets

utslag den 21 oktober 1828. Rågångsreglering och ägoutbyten kring

allmänningarna hava verkställts på 1880-talet.

Landareal:

skogsmark.......

inrösningsjord . .

övrig mark......

norra allm.

(hektar)

........... 368.95

........... 2.50

.......... 147.55

västra allm.

(hektar)

203.95

6.70

36.35

södra ailm.

(hektar)

814.40

8.05

51.25

totalt

(hektar)

1,387.30

17.25

235.15

Summa 519.00

247.00

873.70

1,639.70

Virkesförråd:

norra allm.

västra allm.

södra allm.

totalt

in3 ..............

17,842

96,847

144,338

m8 per hektar.............. 80

Taxeringsvärde (kronor) .... 45,500

87

29,700

119

182,400

104

257,600

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

I ovan lämnade uppgifter har den s. k. Sågparken icke medräknats.

Rekognitionsavgift: 20 kronor 7 öre.

Skogsfångsbevillning: 160 kronor 62 öre.

Vid taxeringen till rekognitionsavgift har den s. k. Sågparken medräknats.

Nyttjanderättshavare är Aktiebolaget Dannemora Gruvor såsom ägare av

Dannemora gruvor. Dessa drivas för fullt.

I december 1931 stormfälldes en betydande kvantitet skog på allmänningarna.

Av försäljningsmedlen för stormfällt virke på södra och i viss utsträckning

även på norra och västra allmänningarna har .jämlikt föreskrift i Kungl.

Maj:ts brev den 12 februari 1932 bildats en fond, vars avkastning enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 18 oktober 1935 skall användas till samma ändamål,

vartill allmänningarna anslagits. Fondens kapitalbelopp, 70,779 kronor

56 öre, har placerats i obligationer. Avkastningen uppbäres av nyttjanderättshavaren.

Domänstyrelsen har upplåtit jaktarrende på allmänningarna.

8) Nordmarks gruvallmänning (Nordmarks Gruveallmänning l1) i Nordmarks

socken, Värmlands län. Enligt 1896 års utlåtande .skulle denna skog

hava anvisats åt Nordmarks gruvor genom bergskollegiets utslag den 14 oktober

1685. Nyare undersökningar giva emellertid vid handen, att en gruvallmänning,

antagligen identisk med förevarande, varit tilldelad Nordmarks

gruvor redan vid mitten av 1650-talet. Exempelvis framgar av 1657 ars gruvtingsprotokoll,

att talan anställts mot borgmästaren och bruksägaren Johan

Börjesson i Karlstad, emedan denne huggit och använt ett parti ved från

»kronans enskilda skog», vilken ej finge brukas till ved utan blott vid förefallande

stora ras och till gruvornas »högnödigheler». Ytterligare åverkan

å skogen synes sedermera hava skett, ty vid en inspektionsresa i trakten år

1670 åstadkom advokatfiskalen A. Kenzel, att Nordmarks gruvors allmänning

ånyo uttryckligen reserverades till dess »särdeles tarvor» och att bergmännen

förbjödos att där hugga gruvved.

Rekognitionsavgift har åsatts allmänningen genom bergskollegiets utslag

den 17 december 1828.

Landareal:

skogsmark .................... 125.44 hektar

inrösningsjord .................. 42.50 »

övrig mark .............. 72.31____»

Summa 240.25 hektar

Virkesförråd: 13,099 m3 (104 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 25,900 kronor.

Rekognitionsavgift: 2 kronor 94 öre.

Skogsfångsbevillning: 23 kronor 50 öre.

Nyttjanderättshavare är Uddeholms Aktiebolag såsom ägare till Nordmarks

gruvor. Dessa drivas för fullt.

I fastigheten Nordmarks Gruveallmänning l1 ingår utom gruvskogen även

det s. k. blecket eller odalfältet vid Nordmarks gruvor med en areal av omkring

106 hektar. En del, 28.19 hektar, av odalfältet utgör dock vederlag for

ett område, som frångått gruvskogen enligt markbyte, fastställt genom

Kungl. Maj:ts brev den 24 mars 1768. .

9) Bredrevens gruvallmänning (Bredrevens gruveallmänning U) i Gåsborns

socken, Värmlands län. Å en år 1703 upprättad karta med beskrivning

över »kronans allmänning Dalskogen» i Filipstads bergslag upptages denna

gruvskog med samma gränser som nu under benämningen Persbergs gruveallmänning.

Enligt beskrivningen var skogen »anslagen Persbergs gruva, då

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

skogsdelningen skedde vid Lesjöforshammar». Genom bergskollegiets utslag

den 23 januari 1726 reserverades skogen härefter för Persbergs gruvors och

allmänna bergslagens förnödenheter av byggnings- och storvirke.

Enligt bergskollegiets utslag den 17 december 1828, varigenom skogen åsattes

rekognitionsavgift, hade utsyningar å skogen av timmer och byggnadsvirke

i senare tid blivit gjorda dels för Persbergs och dels för Långbans gruvors

behov. Vartdera gruvlaget skulle enligt överenskommelse dem emellan

erlägga halva rekognitionsavgiften. Enligt utslaget skulle härigenom dock

icke någon rubbning äga rum i de förut angående gruvskogarnas begagnande

i Värmland meddelade stadganden, varför ock, örn utsyning för annat gruvlag

skulle beviljas, detsamma borde bidraga till rekognitionsavgiftens erläggande.

År 1831 delades gruvskogen i två delar eller block, av vilka block I därefter

disponerats av Persbergs gruvor och block II av Långbans gruvor.

Landareal:

skogsmark............

övrig mark...........

block I

(hektar)

141.94

18.76

block II

(hektar)

137.45

19.15

totalt

(hektar)

279.39

37.91

Summa

160.70

156.60

317.30

Virkesförråd:

m3...................

m3 per hektar........

18,959

134

15,976

116

34,935

125

Taxeringsvärde (kronor)

27,600

24,400

52,000

Rekognitionsavgift: 4 kronor 24 öre.

Skogsfångsbevillning: 33 kronor 94 öre.

Nyttjanderättshavare är till block I Persbergs Grufve Aktiebolag och till

block II Grufveaktiebolaget Långban. Såväl Persbergs som Långbans gruvor

drivas.

10) Hornkullens gruv allmänning (Hornkulls Gruveallmänning l1) i Kroppa

socken, Värmlands län. Denna skog skulle enligt Kungl. Maj:ts beslut den

10 januari 1717 i fortsättningen såsom dittills bibehållas till Persbergs gruvors

förnödenhet. Genom brev den 28 juni 1725 förklarade sig bergskollegiet

härefter vilja efterlåta gruvbrytarna vid Persberget, vilka icke hade tillgång

till någon egen skog och därför anhållit att med Hornkullens kronoskog

underhjälpas, att få till gruvbrytningen nyttja Hornkullsskogen på

vissa till kronan »återkallade» hemmansägor, dock att icke något hygge å

skogen Hnge ske utan föregången utsyning, på det alt skogen ej måtte hårdare

angripas än att den i framtiden alltid kunde vara tillräcklig för gruvan.

Hornkullens gruvallmänning har åsatts rekognitionsavgift genom bergskollegiets

utslag den 17 december 1828.

Landareal:

skogsmark ................... 851.43 hektar

övrig mark ................. 222.59 »

Summa 1,074.02 hektar

Virkesförråd: 104,247 ni3 (122 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 103,200 kronor.

Rekognitionsavgoft: 8 kronor 15 öre.

Skogsfångsbevillning: 65 kronor 17 öre.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

9

Nyttjanderättshavare är Persbergs Grafve Aktiebolag såsom ägare till

Persbergs gruvor. Dessa drivas för fullt.

Utom nyttjanderättshavaren tillkommer utsyningsrätt ägarna till fem på

gruvskogen belägna torp, vilken utsyningsrätt genom Kungl. Maj:ts beslut

den 24 februari 1865 begränsats till en åbos årsbehov för varje torp.

Jakträtten är utarrenderad för domänfondens räkning.

11) Persbergs östra gruvallmänning (Persbergs östra Gruveallmänning l1)

i Färnebo socken, Värmlands län. Enligt nyare undersökningar torde denna

gruvallmänning utgöra åtminstone en del av den gravskog, som vid gruvstämma

den 12 augusti 1653 tilldelades vissa hyttor vid Persberg (»Till gruveskog

samtycktes, att Långbanshyttan, Borrsjön, Gåsborn, Örlingen och

Sången skall efter denna dag taga sin gruveskog när emellan Born och

Yngshyttan ovan landsvägen»). Skogen synes sedermera helt ha inkräktats

av Yngshyttan, men torde delvis ha återställts genom bergssynerättens dom

den 21 september 1748 och bergskollegiets utslag den 8 maj 1751, varigenom

skogen förklarades för en Persbergs gruvor av ålder tillhörig gruvskog att

nyttjas till gruvornas behov efter laga utsyning.

Rekognitionsavgift har åsatts allmänningen genom bergskollegiets utslag

den 17 december 1828.

Landareal:

skogsmark ...................... 34.63 hektar

övrig mark............ . • •....... 5.45 »

Summa 40.08 hektar

Virkesförråd: 3,798 m3 (110 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 5,100 kronor.

Rekognitionsavgift: 46 öre.

Skogsfångsbevillning: 3 kronor 67 öre.

Nyttjanderättshavare är Persbergs Grafve Aktiebolag såsom ägare av Persbergs

gruvor.

12) Guldsmedsboda gruvallmänning (Guldsmedsboda 21) i Kvistbro socken,

örebro län, synes hava blivit upplåten år 1671 till de därå belägna Kärr-,

Boj- och Mossgruvorna, men någon upplåtelsehandling har ej återfunnits.

Genom bergskollegiets utslag den 3 november 1828 har gruvskogen åsatts

rekogni tionsavgift.

Landareal:

skogsmark .................... 165.68 hektar

inrösningsjord .................. 11.36 »

övrig mark ............. 22.57 »

Summa 199.61 hektar

Virkesförråd, 26,389 m3 (159 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 45,500 kronor.

Rekognitionsavgift: 2 kronor 77 öre.

Skogsfångsbevillning: 20 kronor 12 öre.

Nyttjanderättshavare är Hasselfors Bruks Aktiebolag såsom ägare till Kärroch

Bojgravorna. Dessa gruvor försvaras men ha icke drivits på länge. Praktiskt

taget hela skogsavverkningen har under senare år föi''sålts för domänfondens

räkning.

Mark- och jaktarrenden hava av domänstyrelsen upplåtits på gruvskogen.

13) Kronobergs gruvallmänning (Kronoberg I1) i Kvistbro socken, örebro

län, anvisades till Velamshytte, numera Kronobergs gravor genom bergskol
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 139-

legiets brev den 1 juni 1689. Gruvorna voro Svanabergsgruvan, Kärrgruvan,

Björkgruvan (sannolikt identisk med den nuvarande s. k. gamla Kronobergsgruvan),

Isalunnagruvan och Bäckgruvan. Allmänningen utgjorde en del av

en år 1652 till Villingsbergs bruk upplåten skogstrakt, varmed dock var förbunden

skyldighet för bruksägaren att meddela Velamshytte gruvor »erforderlig

skogsförnödenhet». Det för gruvorna anvisade området avrösades år

1745 från Villingsbergs bruks gamla allmänning.

Bergskollegiet förklarade i utslag den 29 april 1813, fastställt av Kungl.

Majit den 22 april 1814, att upplåtelsen av skogen icke »medfört eller kunnat

medföra någon beständig nyttjanderätt såsom beroende av malmfångets

beständighet samt gruvornas mer eller mindre behov av skog», varav följde

att, örn gruvornas behov minskades, eller, i anseende till deras ödeläggning,

alldeles upphörde, kronan ägde i förhållande därefter »en ostridig rätt till

skogens ytterligare disposition», samt att gruvorna aldrig erhållit någon vidsträcktare

rätt till allmänningens nyttjande än som svarade mot deras behov.

I följd härav och emedan upplyst vore, att gruvorna dåmera, då ved och

eldsättning till malmens lösbrytning (»tillmakning») ej vidare nyttjades och

då malmfångst ej utgjorde mer än knappast en tredjedel mot förr samt alltså

gruvorna icke kunde behöva det vidsträckta utrymme de dittills haft, prövade

kollegiet skäligt bestämma att, utan avseende å en av vederbörande

aberopad råskillnad, skogens ålitande skulle avpassas efter gruvornas verkliga

behov, yidare förklarade bergskollegiet, att bruket borde återfå nyttjanderätten

till gruvskogen, dock med villkor att Kronobergs gruvor finge

sin förnödenhet av virke.

Mellan Villingsbergs bruksägare och Kronobergs gruvelag träffades emellertid

den 27 maj 1816 inför bergstingsrätten i orten förening rörande avrösning

för gruvelaget av viss del av Kronobergs allmänning. Denna förening

fastställdes av bergskollegiet den 9 augusti 1819.

Gruvallmänningen åsattes härefter rekognitionsavgift genom bergskollegiets

utslag den 3 november 1828.

Landareal:

skogsmark .................... 184.58 hektar

inrösningsjord .................. 3.02 »

övrig mark .................... 21.20 »

Summa 208.80 hektar.

Virkesförråd: 21,761 m3 (118 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 26,000 kronor.

Rekognitionsavgift: 2 kronor 91 öre.

Skogsfångsbevillning: 23 kronor 25 öre.

Nyttjanderättshavare är Kronobergs Grufvebolag, vars intressenter äro

Hasselfors Bruks Aktiebolag och Hällefors Bruks Aktiebolag till hälften vardera,

såsom ägare till Kronobergs gruvor. Dessa hava icke bearbetats på länge

utan ligga såsom malmreserv. Praktiskt taget all avverkning under senare år

har försålts för domänverkets räkning.

På Kronobergs gruvallmänning äro flera gruvutmål belägna. För utmålsområdet,

sådant detta avfattats å en år 1942 av distriktslantmätaren Arvid

Torvald upprättad karta, gäller följande:

Landareal:

skogsmark ...................... 24.63 hektar.

Virkesförråd: 2,310 m3 (94 m3 per hektar).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. ''1

14—17 J Dalkarlsbergs gruvallmänningar i Vikers socken, Örebro län, nämligen

14) Mellantrakten (Mellantrakten l1), 15) Västra öken eiler Nya Vikers

öken (Nya Viker och Skrikarhyttan l1) 16) Fagerbo (Fagerlin) eller Fagerbo

l1), ursprungligen bestående av två skilda skogstrakter: 16 a) Fagerbo allmänning

och 16 b) Fagerbotrakten, 16V2) Karlda ö (Kardela ö l1) samt 17)

Bengtstorps öken (Bengtstorps öken l1). Rörande de särskilda skogarna framgår

av utredningen följande.

15) Västra öken och 16 a) den tidigare s. k. Fagerbo allmänning. Genom

bergskollegiets brev den 1 juni 1689 anvisades tre aljmänningstrakter, vilka

borde avmätas och avvittras till Dalkarlsgruvornas drivande. Av dessa trakter

motsvarar den ena utan tvivel Fagerbo allmänning. Vidare synes en skogsvakt

hava utbrutits, som motsvarar Västra öken. Sistnämnda skog blev

emellertid först senare definitivt lagd under gruvorna.

16V2) Kanela ö blev genom bergskollegiets utslag den 27 mars 1797, tills

vidare och intill dess kollegiet för bergslagens tjänst kunde finna för gott

annorlunda förordna, upplåten till betjäning för Dalkarlsbergs gruvor mot

utgörande av åsatt rekognitionsavgift. Gruvornas rätt att därefter som dittills

disponera allmänningen fastställdes genom Kungl Maj:ts beslut den 15

april 1817, vari anföres, att allmänningen »skall vara behövelig för Dalkarlsbergs

gruvelag, både för dess förnödenhet av timmer och även för den nytta

ett å allmänningen anlagt torp, såsom skogvaktareboställe, skall medföra, i

anseende till vården av såväl denna som gruvelagets andre däromkring belägne

skogstrakter».

17) Bengtstorps öken lär tidigare hava nyttjats under Bengtstorps hytta,

vilken emellertid ödelädes år 1721. Enligt obestyrkt uppgift blev skogen

därefter, troligen omkring år 1740, anslagen Dalkarlsbergs gruvor. I 1769

års bergmästarrelation uppgives emellertid, att allmänningen nyttjats av

Bengtstorps bergsmän intill år 1764, då det »allmänna förbudet» (bergsordningar

III sid. 196) utkom, samt att Bengtstorpsborna därefter fått tillstånd

att under vissa år nyttja densamma mot rekognitionsavgift. Någon samtida

uppgift, att Dalkarlsbergs gruvelag vid denna tid skulle ägt rätt till allmänningen,

har icke påträffats. Enligt bergmästaren Bergenskölds relation 1784

hörde emellertid såväl Bengtstorps som Skrikarhytte, Boxbo och Gamla Vikers

allmänningar »egenteligen» under Dalkarlsbergs gruvelag. Senare bär

Bengtstorps öken i likhet med Mellantrakten och Fagerbotrakten befunnits

utgöra en del av den s. k. Skrikarhytte allmänning (se nedan).

14) Mellantrakten och 16 b) den s. k. Fagerbotrakten. Den tidigare s. k.

Skrikarhytte allmänning, sorn synes hava nyttjats av Skrikarhytte bergsmän,

nämnes icke i bergskollegiets brev den 1 juni 1689. Sedan allmänningen år

1746 ställts under förbud, anförde Skrikarhytte bergsman år 1758 besvär

hos bergskollegiet över denna åtgärd samt påkallade 30 år senare, då ärendet

ännu ej blivit avgjort, prövning av besvären. I ärendet styrktes, att vederbörande

häradsrätt genom två domar omkring år 1660 (se 1896 års utlåtande)

tilldelat bergsmän i Skrikarhyttan två områden av denna allmänning.

Då kollegiet ej kunde avgöra, örn liela allmänningen härigenom upplåtits

eller örn någon del därav ännu kunde anses odisponerad, anbefallde

kollegiet den 1 december 1789 utredning härom och avmätning av skogstrakterna.

Vid syn den 23 och 28 december 1789 betalius, att sedan Skrikarhvttans

skogslotter utlagts, tre områden ålerstodo odisponerade, nämligen

Bengtstorps öken och de båda skogstrakter, som senare benämnts Mellantrakten

och Fagerbotrakten. Den 8 december 1798 avgjorde kollegiet en ansökan

av Dalkarlsbergs gruvelag örn tilldelning av bland annat en skogstrakt, som

motsvarade (ten gamla s. k. Skrikarhytte allmänning. Kollegiet tann icke skål

att till gruvorna upplåta flera allmänningar än som redan blivit dem an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

slagna, »utan böra de ännu odisponerade bergslagsskogar bibehållas under

publik vård såsom en tillgång vid oförmodade händelser samt till understöd

för sådane verk och inrättningar, som icke hava egen tillgång av skog och

virke. Till följe varav så väl detta som andi-e gruvelag vid påkommande behov

kunna erhålla biträde av allmänningarne, enär sådant behörigen varder anmält,

och k. kollegium efter föregången prövning av behovet och tillgången,

därtill sitt bifall lämnat». Vid enstaka tillfällen i fortsättningen beviljade

kollegiet utsyning för Dalkarlsbergs gruvor från nu ifrågavarande allmänningstrakter.

I bergmästarerelation 1814 upplyses att Dalkarlsbergs gruvor

»stundom tillförene fått utsyning» av byggnadsvirke från de mindre på Skrikarhytte

öken odisponerade allmänningstrakter.

Ar 1815 anhöllo Skrikarhytteborna att få till skatte lösa vissa allmänningstrakter,

däribland Västra öken, Fagerbo allmänning, Fagerbotrakten, Mellantrakten

och Bengtstorps öken. Ansökningen bestreds av Dalkarlsbergs gruvelag,

som å sin sida anhöll om företrädesrätt till skattelösen av nämnda allmänningstrakter

jämte Kartela ö allmänning. 1 kammar- och bergskollegiernas

i ärendet avgivna utlåtande den 19 december 1815 betecknades allmänningarna

på följande sätt: »Gamla och Nya Vikers med Fagremo allmänning,

jämte den så kallade Skrikarhytte öken, vilka dels blivit Dalkarlsbergs

gruvelag upplåtne, dels ock efter erhållne utsyningar för gruvornes behov

begagnade.» Kungl. Majit fann enligt beslut den 27 augusti 1816 icke skäl

bifalla hyttelagets ansökan. I anledning av gruvelagets ansökan om skatteköp

förklarade Kungl. Majit, att de gruvorna anslagna allmänningstrakter

finge därefter som dittills under gruvängen förbliva och till gruvornas behov

användas.

Genom bergskollegiets utslag den 14 februari 1828 fastställdes rekognitionsavgift

för samtliga Dalkarlsbergs allmänningar utom Kartela ö.

Landareal (hektar):

Mellan-

trakten

Västra

öken

Fagerbo

Kartela ö

Bengtstorps

öken

Totalt

skogsmark.............

. . 127.72

404.93

108.06

76.62

717.38

inrösningsjord .........

7.29

7.92

—

—

15.21

övrig mark............

9.69

110.60

7.22

21.31

148.82

Summa 144.70

523.45

115.28

97.93

881.36

Virkesförråd:

lil3....................

37,136

11,143

7,269

71,593

ms per hektar .........

126

92

103

95

100

Taxeringsvärde (kronor;

.. 17,200

55.000

11,500

7,900

91,400

Rekognitionsavgift: 6 kronor 42 öre.

Skogsfångsbevillning:

51 kronor 37

öre.

Nyttjanderättshavare

är Stribergs grufveaktiebolag såsom ägare

av Dal-

karlsbergs gruvor, vilka drivas för fullt.

Domänfonden uppbär jaktarrende från Dalkarlsbergs gruvallmänningar.

18) Lomfly gruv allmänning (Lomfly l1) i Nora socken, Örebro län, anslogs

genom bergskollegiets brev den 1 juni 1689 till Stribergs och Klacka

gruvor. Sedan bergskollegiet den 11 april 1748 medgivit att Rökärrs kopparverk

finge begagna sig av Lomfly allmänning »till kols anskaffande för malmens

uppbrukande», säges allmänningen i bergverksrelation 1763 vara genom

i689 ars brev förlagd under Klacka samt Nybergs och Stribergs järngruvor

»i avseende till timmer och byggnadsvirke», medan kolskogen sedermera anslagits

Rökärrs kopparverk till betjäning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 139.

13

Är 1797 begagnades gruvskogen endast av Klacka gruvelag, och varken

Stribergs eller Nybergs gruvelag synes sedermera hava gjort anspråk på skogen

(jämför dock nedan).

Rekognitionsavgift åsattes gruvskogen genom bergskollegiets utslag den 5

mars 1828.

Landareal:

skogsmark ...................... 38,86 hektar

övrig mark ................ 24.11 _»

Summa 62.97 »

Virkesförråd: 4,085 m3 (105 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 5,900 kronor.

Rekognitionsavgift: 37 öre.

Skogsfångsbevillning: 3 kronor.

Nyttjanderättshavare har tidigare varit Klacka och Lerbergs gruvaktiebolag

såsom ägare till Klacka odalfälts utmål, vilket jämlikt kommerskollegiets

beslut den 4 december 1913 bildats genom sammanläggning av de tidigare bestående

utmålen för Klacka odalfält och Stora Lerbergsgruvan. I en framställning

till kommerskollegium den 7 november 1929 bekräftade Stribergs grufveaktiebolag

samt Klacka och Lerbergs gruvaktiebolag en överenskommelse,

som skulle hava träffats år 1797, att Lomfly giuvskog skulle disponeras av

Klacka-Lerbergs gruvfält och Lönnbottens gruvskog, som likaledes ursprungligen

anslagits för Klacka och Stribergs gruvor, av Stribergs och Åsbobergs

gruvfält. Bolagen anhöllo nu om kommerskollegii fastställelse av överenskommelsen.

I ett den 14 december 1929 dagtecknat tillägg till framställningen

förklarade bolagen, att överenskommelsen skulle gälla, så länge vartdera

bolaget dreve sin rörelse i den omfattning som erfordrades för erhållande av

utsyning från respektive allmänning. Om det ena bolaget nedlade sin gruvrörelse,

skulle överenskommelsen anses hävd och det andra bolaget hava rätt

lill jämväl det förra bolagets allmänning. Kommerskollegium prövade i resolution

den 10 september 1930 skäligt medgiva ej mindre att utsyning av virke

för gruvdriftens behov finge efter författningsenlig prövning av virkesbehovet

äga rinn dels för Klacka-Lerbergs gruvfält från Lomfly gruva!lmänning och

dels för Stribergs med Åsbobergs gruvfält från såväl Lönnbottens gruvallmänning

(nr 21 nedan) som Åsbobergs gruvallmänning eller däremot utbytt

fastighet (nr 22 nedan), än även att, i den mån virkestillgången i någon av

dessa skogar medgåve utsyning utöver vad som kunde åtgå för tillgodoseende

av virkesbehovet för den eller dem som sålunda medgivits utsyning från skogen,

utsyning på sätt och under villkor som förut sagts finge äga rum jämväl

för sådant gruvfält bland de ovan nämnda, vilket icke enligt kollegii förut

genom resolutionen lämnade medgivande skulle hava varit berättigat att erhålla

utsyning från skogen ifråga, allt dock under villkor att sådan tillkommande

nyttjanderättshavare skulle hava att i mån av erhållen utsyning deltaga

i de utgifter för allmänningen, vilka åvilade nyttjanderättshavaren.

Driften vid Klacka-Lerbergs gruvfält nedlades år 1935 på grund av att gruvorna

utbrutits. Samtidigt likviderade Klacka och Lerbergs gruvaktiebolag

och uppgick i Stribergs grufveaktiebolag. Därefter har sistnämnda bolag såsom

ägare av Stribergs och Åsbobergs gruvfält årligen sökt och erhållit utsyning

från Lomfly allmänning.

19)— 20) Persliytte gruvallmänningar i Nora socken, örebro län,, nämligen

19) Gyttorps södra allmänning (Gyttorps norra och södra allmänning l1),

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

1972) Gyttorps nya allmanning (Gamla Pershyttan 410, förvärvad i utbyte mot

Gyttorps norra allmännings västra del) saint 20) Pershytte utmål eller Hageby

och Fibbhytte allmänning (Hagby och »Tibbhyttan» t1). Rörande de särskilda

skogarna framgår av utredningen följande.

19) och 19 V2) Området för Gyttorps norra och södra allmänningar har

ursprungligen tillhört det gamla hemman Gyttorp, som genom bytesbrev den

23 augusti 1607 och stadfästelse därå den 7 mars 1617 förvärvats av kronan.

Enligt bergskollegiets brev den 1 juni 1689 anslogs »Gyttorpsskogen» tillika

med Hageby och Fibbhytte allmänningar till Pershytte gruvor, »då ock någre

skogslöse hyttor såsom Bengtstorp, Ås och en del bergsmän vid Pershyttan

kunna därjämte bliva hulpne» (se 1896 års utlåtande). Sedan Nora stad, som

tidigare erhållit mulbetes- och skogsfångsrätt å skogen, anhållit att få skogen

sig åter tilldelad, förklarade Kungl. Majit i brev den 26 juli 1726, att

det vore för riket gagneligare att hemmanet Gyttorp lämnades och återlades

under Pershytte gruvor för allmänningsskogens skull än att det Indes

till staden.

Redan 1674 hade skattläggning förrättats å hemmanet Gyttorpsgärde nr 1,

vilket torde bestå av det gamla hemmanet Gyttorps inägor. Senare ha vissa

lägenheter på allmänningen skattlagts, vilka därefter alla blivit lösta till

skatte. I mål mellan ägaren av hemmanet Gyttorpsgärde nr 1 och kronan

m. fl. förklarade lagmansrätten i dom den 24 november 1821, som slutligt

lastställdes av Kungl. Majit den 26 maj 1826, att allmänningen icke kunde betraktas

såsom någon Gyttorp sgärdes avsöndrade skattetillhörighet samt att således

större eller mindre del därav icke heller kunde läggas till hemmanet,

varför kärandens därom gjorda påstående ogillades.

Den öster örn den s. k. Tingstadsvägen belägna delen av Gyttorps norra

allmänning synes i början av 1700-talet hava upplåtits till Rökärrs kopparverk;

upplåtelsen bekräftades genom bergskollegiets utslag den 11 april

1748. Denna allmänningsdel disponerades sedan för olika ändamål, intill

dess den år 1797 anslogs till Åsbobergs gruvors betjäning (se vidare Åsbobergs

nya gruvallmänning nr 22 nedan).

Södra allmänningen och norra allmänningens västra del åsattes rekognitionsavgift

genom kammar- och kommerskollegiernas utslag den 1 december

1874. Genom Kungl. Majits brev den 30 april 1926 förordnades, att domänstyrelsen

finge med Nitroglycerinaktiebolaget träffa avtal örn byte av norra

allmänningens västra del mot fastigheten Gamla Pershyttan 416, därvid kronan

skulle erhålla en mellangift av 30,000 kronor, att sistnämnda fastighet

skulle disponeras såsom gruvskog och att följaktligen den rekognitionsavgift,

som fastställts för allmänningsdelen, i stället skulle utgå för Gamla

Pershyttan 410 och erläggas av nyttjanderätlshavaren, samt att mellangiften

skulle avsättas till en särskild fond, vars avkastning skulle användas till

samma ändamål, vartill gruvskogen vore anslagen. Bytesavtal av angivet

innehåll träffades den 14 juni 1926.

20) Pershytte utmål motsvarar de tidigare s. k. Hageby och Fibbhytte

allmänningar, vilka genom bergskollegiets brev den 1 juni 1689 upplåtits

till Pershytte gruvor. Hageby allmänning utgjorde den norra och Fibbhytte

allmänning den södra delen av den nuvarande gruvskogens område. — Hageby

allmänning hade före 1689 års skogstilldelning varit anslagen Hageby

hammare. År 1738 uppgav Pershytte gruvelag hos bergskollegiet, att hammarens

ägare alltjämt nyttjade ett torp på allmänningen, benämnt Utmålet,

samt anhöll att, om ägarna ej ville avstå torpet till gruvelaget mot röjselersättning,

därmed lagligen måtte förfaras, för att allt tillfälle skulle betagas

till allmänningens nyttjande av dem sorn därtill ingen rätt hade. Hammarens

ägare gjorde i sin förklaring gällande bättre rätt till allmänningen,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

15

Kollegiet utlät sig i utslag den 22 februari 1739: Enär kollegiet genom brevet

den 1 juni 1689, som grundat sig på Kungl. Majlis eget gottfinnande, anslagit

Fibbhytte, Gyttorps och Hageby allmänningar under Pershytte gruvor

till deras bearbetande, då ock flere skoglöse verk och hyttor måtte bliva

hulpne, ty kunde kollegiet ej göra ändring härutinnan, utan blev allmänningen

förbjuden vid vite, att stå och tillväxa så till gruvornas »som andre

förefallande högst angelägne behov uti bergslagen».

Genom bergskollegiets utslag den 14 februari 1828 åsattes nu ifrågavarande

allmänning rekognitionsavgift.

År 1815 ansökte Skrikarhytte hyttelag att till understöd i kolbehovet för

sin tackjärnsblåsning få till skatte lösa bland andra Hageby och Fibbhytte

allmänningar (jämför Dalkarlsbergs gruvallmänningar nr 14—17 ovan).

Pershytte gruvelag bestred ansökningen och yrkade å sin sida att få skatteköpa

såväl dessa skogstrakter som de båda Gyttorpsallmänningarna. I ärendet

förebragtes utredning om hyttelagets och gruvelagets skogsbehov. Ärendet

avgjordes genom Kungl. Majlis resolution den 27 augusti 1816, däri

Kungl. Majit, med avslag å hyttelagets ansökan, förklarade att de Pershytte

gruvor anslagne allmänningstrakter finge därefter som ditintills under gruvelaget

förbliva och till gruvornas behov användas.

Landareal (Hektar): Ä Äffi. "SST

skogsmark ................... 277.43 48.19 183.03 508.65

inrösningsjord................ 5.10 — — 5.10

övrig mark................... 3.72 0.86 23.37 27.95

Summa 286.25 49.05 206.40 541.70

Virkesf örråd:

m3 .......................... 50,575 5,273 23,268 79,116

m3 per hektar................ 182 109 127 156

Taxeringsvärde: 138,700 kronor.

Rekognitionsavgift: 7 kronor 89 öre.

Skogsfångsbevillning: 63 kronor 31 öre.

Nyttjanderättshavare är Pershytte Grufvebolag såsom ägare till Pershytte

gruvor: Pershytte övre fält, Lockgruvan och Pershytte nedre fält. Dessa

gruvor drivas för fullt.

Jakt- och fiskearrenden hava för domänfondens räkning upplåtits på

allmänningarna. Mulbetet på Gyttorps södra allmänning nyttjas på grund

av Kungl. Majlis resolution den 20 december 1647 av Nora stad och enligt

uppgift i skogsindelningshandlingarna därjämte av Bergsängs egendom.

21) Lönnbottens gruvalhnänning (Lönnbotten l1) i Nora socken, örebro

län, uppläts till Stribergs och Klacka gruvor jämlikt bergskollegiets brev

den 1 juni 1689. Av protokollet vid bergmästareundersökning den 10 augusti

1747 framgår emellertid att Stribergs gruvelag, vartill allmänningen angavs

vara anslagen, då ännu ej kommit i besittning av densamma. Anledningen

härtill hade bergmästaren ej kunnat utröna. Vid sammanträdet föreslogs

och godkändes emellertid att såväl Åsa-Röbergs kopparverk som Åshyttelaget

skulle erhålla viss utsyning från allmänningen, dock så att några

därå tillväxande byggningsträd måtte vara Stribergs gruvelag allena förbehållna

jämte det att även gruvelaget, efter utsyning, erhölle så mycken hjälp

nied gruveved som ske kunde. Bergskollegiet utlät sig i utslag den 11 april

1748: »Ty har Kungl, kollegium härmedelst velat efterlåta Åsa Röbergs kopparverks

intressenter från denne Lönnbottne allmänning njuta så mycken

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

tilldelning till gruveved och smideskol vid gruvan, som bergmästaren i orten

prövar denna allmänning med bestånd i längden tåla kunna; och i fall något

vidare därifrån skulle kunna avlåtas, så kommer sådant av bergmästaren,

Ås hyttelag till understöd, att tilldelas, vilket bergmästaren haver att

jämka dessa verken emellan efter varderas nödtorft; dock varde de på

denna skogstrakt tillväxande byggningsträd Stripebergs gruvelag, enligt förbem:te

Kungl. Kollegii skrivelse av den 1 juni 1689, allena förbehållna.»

Av ett vid förlikningssammanträde den 29 april 1797 mellan Klacka stora

gruvelag och Grecksåsars byamän, rörande råskillnaderna omkring Lomfly

allmänning, fört protokoll framgår att Stribergs gruvelag »stundom haft

någon hjälp» från Lönnbottens allmänning, varifrån däremot Klacka gruvelag

»aldrig fått något virke». Bergmästaren Troilius upplyste i skrivelse till

bergskollegiet den 31 december 1825, att Lönnbottens allmänning nästan

uteslutande begagnats till gruvorna inom Nybergs och Stribergs gruvetingslag

samt under senare år egentligen av där belägna Stora Åsbobergs odalgruvefält.

Rekognitionsavgift har åsatts allmänningen genom bergskollegiets utslag

den 5 mars 1828.

Landareal:

skogsmark .................... 259.87 hektar

inrösningsjord .................. 8.55 »

övrig mark .................... 60,94 »

Summa 329.36 hektar

Virkesförråd: 34,736 lii3 (134 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 53,400 kronor.

Rekognitionsavgift: 4 kronor 62 öre.

Skogsfångsbevillning: 37 kronor.

Nyttjanderättshavare är Stribergs grufveaktiebolag såsom ägare av Stribergs

och Åsbobergs gruvor.

Sedan Stribergs gruvor förenats med Åsbobergs odalfält jämlikt beslut

den 12 november 1861, hava dess gruvfält alltmer vuxit samman, och sedan

nyssnämnda bolag år 1919 övertagit båda fälten, utgöra de en enhet i tekniskt

och ekonomiskt hänseende. I anledning härav har under lång följd av

är allmänningens utsyning nyttjats av Stribergs och Åsbobergs gruvor utan

åtskillnad. Såsom framgår av redogörelsen för Lomfly gruvallmänning (nr

18 ovan) har viss överenskommelse träffats mellan nyttjanderättshavarna

till Lomfly och Lönnbottens allmänningar. Driften vid Klacka-Lerbergs

gruvfält har emellertid nedlagts år 1935 på grund av att gruvorna utbrutits.

Vid sådant förhållande lär rätten att för detta gruvfält eventuellt erhålla

utsyning från Lönnbottens allmänning för framtiden vara utan betydelse.

Latorps och Västgöthyttefors byamän hava genom Svea hovrätts domar

den 17 och den 30 juni 1846 förklarats berättigade till mulbete på allmänningen.

— På allmänningen finnas två torp, vilka icke äga någon servitutsrätt.

Jakt- och betesarrenden hava upplåtits av domänstyrelsen.

22) Åsbobergs nija gruvallmänning (Fogdhyttan 440) i Nora socken, örebro

län, har förvärvats genom byte mot Gyttorps norra allmännings östra

del. Sistnämnda allmänningsdel, som tidigare betjänat olika verk (se redogörelsen

för Pershytte gruvallmänningar nr 19 och 19V2 ovan), blev genom

bergskollegiets utslag den 27 mars 1797, tillsvidare och intill dess kollegiet

för bergslagens tjänst funne gott annorlunda förordna, upplåten till Åsbobergs

gruvors betjäning. Skogen åsattes samtidigt rekognitionsavgift. — Genom

Kungl. Maj:ts beslut den 11 april 1930 förordnades, att domänstyrel
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

17

sen finge med Nitroglycerinaktiebolaget träffa avtal om byte av Gyttorps

norra allmännings östra del mot ett område av fastigheten Fogdhyttan 411

(sedermera avstyckat och benämnt Fogdhyttan 440), därvid bolaget skulle

erlägga en mellanavgift å 18,750 kronor, att bolagets bytesområde skulle

disponeras såsom gruvskog och att följaktligen rekognitionsavgiften i stället

skulle utgå för detta område och erläggas av nyttjanderättshavaren, samt att

mellanavgiften skulle avsättas till en särskild fond, vars avkastning skulle

användas till samma ändamål, vartill gruvskogen vöre anslagen. Bytet kom

till stånd enligt avtal den 3 juni 1930 med tillägg den 2 juli 1930.

Landareal:

skogsmark ...................... 17.11 hektar

övrig mark................ ■ ■. . 0.83 »

Summa 17.94 hektar

Virkesförråd: 2,077 m3 (121 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 2,800 kronor.

Rekognitionsavgift: 38 öre.

Skogsfångsbevillning: 3 kronor.

Nyttjanderättshavare är Stribergs grufveaktiebolag såsom ägare av Åsbobergs

gruvor. I detta hänseende hänvisas vidare till redogörelserna för Lomfly

och Lönnbottens gruvallmänningar (nr 18 och 21 ovan).

23) Stråssa gruv allmänning (Stråssa l1) i Ramsbergs socken, örebro län,

säges i 1896 års utlåtande (sid. 56 ff) hava blivit anvisad till Stråssa gruvors

underhåll genom bergskollegiets brev den 1 juni 1689. Emellertid vill det

synas som om den nuvarande gruvskogen helt motsvarar en skog, som redan

tidigare anslagits till gruvan. När detta tidigare anslag ägt rum, är icke

känt, men enligt hammarkommissions protokoll vid sammanträde den 6

september 1687 hade bergsmännen vid detta tillfälle upplyst, att skogen utbrutits

från det angränsande bergsmanshemmanet Kårberg. Gruvefogden

och konstvaktema vid Stråssa ägde enligt bergstingsrättens utslag den 12

mars 1799 viss rätt att hämta vedbrand på allmänningen.

Genom bergskollegiets utslag den 20 december 1826, härutinnan fastställt

av Kungl. Majit den 19 mars 1828, förklarades att Ottes och Stripa gruvor,

såvitt det kunde ske utan förnärmande av äldre innehavares rätt, kunde få

utsyning å Stråssa allmänning emot utsättande av en skälig betalning till

Stråssa gruvelag. Sedermera hava genom kommerskollegiets resolution den

10 maj 1926 Blanka och Gränshytte gruvfält förklarats mot deltagande i

nyttjanderättshavaren åvilande kostnader för allmänningen berättigade till

utsyning, sedan Stråssa och Stripa gruvors behov i nu nämnd ordning tillgodosetts.

Gruvskogen åsattes rekognitionsavgift genom bergskollegiets utslag den 5

mars 1828.

Landareal:

skogsmark .................... 844.88 hektar

inrösningsjord ................ 8.50 »

övrig mark .................. 106.47_ »

Summa 959.85 hektar

Virkesförråd: 109,396 m3 (129 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 174,600 kronor.

Rekognitionsavgift: 10 kronor 16 öre.

Skogsfångsbevillning: 81 kronor 25 öre.

Bihang lill riksdagens protokoll ldia. 1 sami. Nr ISO.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Nyttjanderättshavare är Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund såsom

ägare till Stråssa gruvor, men subsidiär skogsfångsrätt tillkommer enligt

vad ovan nämnts Stripa gruvaktiebolag såsom ägare till Stripa gruvor samt

Guldsmedshytte Aktiebolag såsom ägare till Blanka- och Gränshyttefälten.

För närvarande äro endast Stripa och Blanka gruvor föremål för verklig

drift; de båda övriga fälten försvaras dock.

Domänstyrelsen har på arrende upplåtit rätt till jakt på allmänningen.

24) Ånsjö och Kalklints gruvallmänning (Ansjö och Kalklint l1) i Hjulsjö

socken, Örebro län, tidigare två skilda allmänningar. Ånsjö allmänning

synes hava blivit år 1683 anslagen Hjulsjö då återupptagna hytta och år

1690 åsatt rekognitionsavgift. Enligt 1725 års bergmästarerelation hade emellertid

rekognitionsavgiften år 1708 upphört att utgå, vidare hade Ånsjö gruvelagare

gjort gällande bättre rätt till skogsfång på allmänningen, varför denna

kommit under förbud. Hyttan torde snart hava nedlagts. År 1748 upplät

bergskollegiet åt Åsa-Röbergs koppargruva bland annat Ånsjö allmänning

»till kols anskaffande för malmens uppbrukande». Genom bergskollegiets

resolution den 20 januari 1766 bifölls en framställning av bergmästaren att

få utsyna byggningsvirke för den nyupptagna Rotkoppsgruvan i Hjulsjö socken

från Ånsjö allmänning, vilken enligt bergmästaren vore »den endaste

i orten åtbelägne, mig vitterligen ännu odisponerade och förut till andre sådane

gruvebyggnader nyttjade kronoallmänning». — Kalklints allmänning

underlades år 1716 Rökärrs kopparverk och blev år 1748 av kollegiet Rökärrsverket

»allena förbehållen». Under 1760- och 1770-talen medgav kollegiet

vid vissa tillfällen utsyning av byggnadsvirke för särskilda ändamål vid

Slotterbergs gruva. — Sedan framställning gjorts om tilldelning av Ånsjö

och Kalklints allmänningar till Vedevågs manufakturverk, höll bergmästaren

år 1780 sammanträde med Hjulsjö bergslag, varvid antecknades, att bergsmännen

»väl icke genom dokumenter kunnat uppvisa någon speciell rätt till

dessa allmänningar, men likväl alla med en mun påstått, att de av ålder

varit gruvoskogar och eljest odisponerade till andra, antingen tackjärnshytte-

eller hammarverk». Genom utslag den 26 mars 1782 avslog bergskollegiet

ansökningen om skogstilldelning och åberopade därvid dels att Rökärrs

kopparverk icke annorlunda nyttjat Ånsjö och Kalklints allmänningar än att

därifrån någon gång efter särskilt lämnat tillstånd och utsyning fått hämtas

virke, då sådant för järngruvorna kunnat umbäras, och dels att dessa allmänningstrakter

vore nödvändiga för Hjulsjö bergslags gruvor. Sedermera

synas de båda allmänningarna hava behandlats som en enhet.

Vid bergmästareundersökning den 8 oktober 1824 för skogens taxering till

rekognitionsavgift uppgåvo Slotterbergs och Rosbergs järngruvebolags kommitterade,

att nämnda gruvfält av ålder årligen erhållit byggnadsvirke från

ifrågavarande skog, varjämte Hjulsjö bergslags kommitterade yrkade alt även

gruvorna i Hjulsjö bergslag skulle få rätt att för byggnaders behov, efter

bestämd andel i rekognitionsavgiften, begagna skogen. I skrivelse till bergskollegiet

anförde bergmästaren härefter: »Till befrämjande av denna skogs

rätta ändamål, som är dess användande till gruvebyggnader, torde bliva nödigt,

att den hitintills nyttjade uppsikt med utsyning efter uppgivna granskade

rekvisitioner bliver bibehållen, vilket även gruvelagen medgivit; och således

densamma icke måtte bliva anslagen något visst gruvefält till betjäning,

varigenom de övrige, som erfordrade virke för gruvebyggnader, skulle

utestängas, av orsak att för desamma någon rekognitionsavgift icke blivit

erlagd.» I sitt utslag den 27 oktober 1828, varigenom rekognitionsavgift för

skogen fastställdes, gick bergskollegiet icke in på frågan örn tilldelning av

gruvskogen till visst eller vissa gruvfält.

0 Enligt uppgift i skogsindelningshandlingarna har skogsavkastningen från

ar 1857 vartannat år disponerats för åtskilliga gruvor inom Hjulsjö socken

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

19

och vartannat år av Slotterbergs och Rosbergs gruvor, vilka samtliga sedan

år 1873 äro förenade till Hjuljerns gruvbolag. — Genom resolution den 15

september 1922 har kommerskollegium medgivit, att från allmänningen utsyning

av sådant för gruvdriften behövligt virke, som befunnes ej erforderligt

för de gruvor, som då vore berättigade till utsyning därifrån, finge åtnjutas

för Rishöjdsbergsfältet samt, om ytterligare virkesöverskott förefunnes,

för Ösjöbergsfältet, allt efter författningsenlig prövning av virkesbehoven

och mot att gruvägarna, såsom nyttjanderättshavare i mån av erhållen

utsyning, deltoge, i vad på dem belöpte, i de nyttjanderättshavaren åvilande

utgifterna för allmänningen.

Landareal:

skogsmark .................... 149.92 hektar

inrösningsjord ................ 2.30 »

övrig mark ............... 5.58 »

Summa 157.80 hektar

Virkesförråd: 20,751 m3 (138 m3 per hektar).

Taxeringsvärde: 36,200 kronor.

Rekognitionsavgift: 1 krona 94 öre.

Nyttjanderättshavare är numera Aktiebolaget Stjernfors—Ställdalen såsom

ägare av Slotterbergs, Rosbergs, Ånsjö, Ösjöbergs och Risliöjdsbergs gruvor.

Av nämnda gruvor drivas för närvarande endast Ösjöbergs gruvor; de övriga

försvaras dock.

Sammanfattning.

Gruvskogarnas sammanlagda landareal utgör:

skogsmark .................. 7,775.51 hektar

inrösningsjord ................ 226.68 »

övrig mark ...........^...... 1,220.70 »

Summa 9,222.89 hektar

Virkesförrådet har uppskattats till 964,274 m3 (124 m3 per hektar).

Det sammanlagda taxeringsvärdet utgör 1,458,100 kronor. Härtill kommer

dock en del inägomark, som icke synes vara taxerad.

Det nominella värdet av stormfällnings- och mellangiftsfondema är sammanlagt

119,529 kronor 56 öre.

För rätten till gruvskogarna skola till statsverket årligen utgöras rekognitionsavgifter

med sammanlagt 118 kronor 97 öre och skogsfångsbevillning

med sammanlagt 950 kronor 49 öre, eller således tillhopa 1,069 kronor 46 öre.

Av gruvskogarna äro fem (Burängsbergs, Östanbergs, Nisshytte, Guldsmedsboda

och Kronobergs) anslagna gruvor, som numera icke äro föremål

för verklig drift men till vilka gruvrätten dock är försvarad. Dessa fem skogars

sammanlagda landareal utgör 1,576.45 hektar (skogsmark 1,343.90 hektar)

och deras taxeringsvärde 254,500 kronor. Avkastningen av dessa skogar

tillfaller helt domänfonden. — Tidigare har jämlikt 12 § första stycket i 1898

års förordning fri disposition till virkesavkastningen medgivits nyttjanderättshavarna

till flertalet av övriga gruvskogar, men numera sker även på dessa

skogar all utsyning efter årlig prövning av virkesbehovet. Emellertid hava

vederbörande bergmästare i ett stort antal fall från dessa gruvskogar till nyttjanderättshavarna

anvisat hela den å skogarna enligt hushållningsplanen uttagbara

årliga avverkningen såsom motsvarande eller understigande de sär
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

skilda gruvornas behov. Elva den 30 maj 1938 dagtecknade utsyningsbesked

av detta innehåll, avseende gruvskogar i västra bergmästaredistriktet, hava

av domänstyrelsen efter tillstyrkande av kammarkollegiet överklagats under

framhållande att endast utgivandet av en del av skogsavkastningen kunde

anses motiverad av legitima behov. Besvärsinstans är kommerskollegium. Besvären

hava ännu ej prövats, vartill torde hava medverkat den nu upptagna

frågan om reglering av de rättsförhållanden, som röra gruvskogarna. I avvaktan

på utgången av dessa besvärsmål har domänstyrelsen i ett flertal fall

såsom villkor för erhållande av utsyning enligt lämnade utsyningsbesked avkrävt

vederbörande nyttjanderättshavare skriftlig förbindelse att — i händelse

av bifall till besvären — till domänstyrelsen inbetala ett belopp, motsvarande

överskottsvirkets värde.

Efter domänstyrelsens berättelser om domänverkets förvaltning under åren

1934—1941 (Sveriges officiella statistik) har följande sammanställning gjorts

beträffande avverkning med mera å gruvskogarna under nämnda år.

Bergverksskogar (utom Tärendö och Åker).

A

v v e r k n i

ngsbelopp

Uti. till

Använt för

Sålt för

nyttj rätts-

skogens

domän-

Summa

havare

skötsel

fonden

m3

m3

m3

m8

1934 .............

............. 12,081

203

12,141

24,425

1935 ............

............. 15,051

131

4,987

20,169

1936 ............

............. 15,607

3

3,655

19,265

1937 ............

............. 20,442

9

5,037

25,488

1938 ............

............. 18,787

170

5,847

24,804

1939 ............

............. 19,714

183

4,669

24,566

1940 .............

............. 16,544

184

2,119

18,847

1941 .............

............. 22,960

39

3,508

26,507

Summa

141,186

922

41,963

184,071

Medeltal

17,648

115

5,245

23,008

Dom

ä n f o n d

ens

Inkomster

Inkomst

av sålt

virke

Arr. o.

diverse

Summa

Summa

utg.

Beräkn.

andel i

adm. kostn.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1934 ........

....... 32,705

2,552

35,257

8,998

8,460

1935 ........

....... 21,522

3,060

24,582

12,424

7,290

1936 ........

....... 29,749

3,630

33,379

15,731

8,560

1937 ........

....... 36,756

2,897

39,653

12,505

8,680

1938 ........

....... 55,407

6,454

61,861

17,008

8,730

1939 ........

....... 38,786

8,752

47,538

12,658

9,180

1940 ........

....... 17,815

4,368

22,183

12,411

9,650

1941 ........

....... 42,451

5,673

48,124

28,570

9,650

Summa 275,191

37,386

312,577

120,305

70,200

Medeltal 34,399

4,673

39,072

15,038

8,775

Avkastningen av stormfällnings- och mellangiftsfonder har i sin helhet uppburits

av vederbörande nyttjanderättshavare.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139.

21

Nuvarande rättsläge och möjligheter till reglering.

I fråga om rättsläget med avseende på gruvskogarna och möjligheterna till

reglering därav har kammarkollegiet i utlåtandet den 31 mars 1941 anfört

följande.

De flesta gruvskogarna hava tillkommit genom kronans under äldre tid

gjorda anslag av allmänningsmark för gruvrörelsens understöd. Av de 18

gruvskogar, för vilka upplåtelser äro kända, hava 16 anslagits under tiden

1647—1726 samt 2 år 1797. Beträffande Grängesbergs, östanbergs, Bispbergs,

Nordmarks och troligen även Stråssa gruvskogar gäller, att de av ålder brukats

under vederbörande gruvor men att ursprunglig upplåtelse icke är känd.

Kronans äganderätt till dessa skogar torde emellertid vara obestridd; i de

fall, där nyttjanderättshavarna vid domstol gjort gällande bättre rätt, hava

deras anspråk ogillats (Tuna-Östanbergs och Bispbergs gruvskogar). Beträffande

slutligen Bengtstorps öken, Mellantrakten, Fagerbotrakten samt Ånsjö

och Kalklints allmänning synes någon formlig upplåtelse till viss gruva ej

hava ägt rum. Dessa skogar utgöras av allmänningstrakter, som stått under

bergskollegiets disposition men som vid tiden för den allmänna gruvskogsregleringen

på 1820-talet faktiskt kommit att användas huvudsakligen för

vissa gruvors behov.

För frågan om gruvornas rättigheter på upplåtna skogar torde upplåtelseresolutionernas

innehåll i första hand vara av intresse. Dessa resolutioner äro

oftast allmänt hållna. Typiskt är i detta avseende Kungl. Maj:ts brev till

bergskollegiet den 10 augusti 1696 angående Dannemora gruvallmänningar:

»Såsom landshövdingen Strömfelt med dess adjungerade haver efter Väre

nådige ordres av den . . . med domar terminerat visse skogstrakter och allmänningar,

de där bekvämligast kunna underläggas Dannemora gruva att

därav hava den nödvändighet till stavrumsved och eljest vad betarvas till

byggningsvirke och gruvans vidmakthållande; så hava Vi i nåder confirmerat

och samtyckt, att samma terminerade skogar hädanefter skola komma

gruvan till hjälp och understöd.» Gruvskogarna skulle sålunda förse gruvorna

med det virke, som kunde behövas för gruvdriften, framförallt för malmens

lösbrytning (»tillmakning») samt byggnadsvirke. I några fall nämner upplåtelsen

endast visst slag av virke (t. ex. för Torsåkers gruvallmänning: »byggnadsvirke»).

•— Å andra sidan var gruvornas skogsfångsrätt begränsad av

deras behov. Från 1700-talet äro flera fall kända, då bergskollegiet medgivit

att virkesöverskott på gruvskog fick komma andra än gruvägarna till godo

eller åberopat gruvornas behov som skäl för avslag på ansökan örn tilldelning

åt andra (Dannemora, Gyttorps, Lomfly och Lönnbottens allmänningar). Av

samma princip följer, att örn en gruva belt nedlades och dess skogsbeliov alltså

upphörde, skogen återföll lill kronan. Vad här sagts om innehållet av gruvornas

rätt har fått elt tydligt uttryck i bergskollegiets av Kungl. Maj:t fastställda

utslag den 29 april 1813 angående Kronobergs allmänning. — Någon

antydan, att den rättstitel, varunder gruvskogarna innehades, var av sådan

natur, att upplåtelsen ej kunde återkallas, söker man fåfängt under äldre tid.

Tvärtom har genom en Kungl. Maj:ts resolution den 3 december 1823 i fråga

örn Nisshytte gruvskog förklarats, att en sådan bestämdare besittningsrätt,

alt »de angående upplåtelsen tagna författningar» ej kunde rubbas utan frivillig

överenskommelse, icke ägde rum. Samma uppfattning om karaktären

av gruvornas besittningsrätt kommer till uttryck i bergskollegiets båda utslag

den 27 mars 1797, varigenom Kartela ö och Åsbobergs allmänningar tillsvidare

och intill dess kollegiet för bergslagens tjänst kunde finna för gott

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

annorlunda förordna, upplätos till betjäning för Dalkarlsberg^ respektive Åsbobergs

gruvor. Å andra sidan saknas belägg för att anslag av denna natur

återkallats, där nyttjanderättshavaren fortfarande var i behov därav för det

ursprungliga ändamålet. Vad förhållandena i början av 1800-talet beträffar,

kom väl redan på grund av den ålder, de vid denna tid gällande upplåtelserna

i regel ägde, någon återkallelse icke i fråga. Man torde därför kunna säga, att

utvecklingen vid denna tid tenderade mot att tillerkänna skogsanslagen privaträttslig

karaktär, ehuru denna ännu ej var klart utbildad. -— För gruvornas

rätt till skogsfång på gruvskogarna utgick under äldre tid icke någon ersättning

till kronan. Denna avgiftsfrihet grundade sig på ett Kungl. Maj:ts

beslut den 11 december 1696 angående Dannemora gruvallmänningar (Bergsordningar

I sid. 504).

Gruvskogarnas rättsställning reglerades närmare genom beslut av statsmakterna

år 1823. I proposition (nr 16) till 1823 års riksdag upptogs frågan

om den avgiftsfrihet, under vilken gruvskogarna innehades. I propositionen

anfördes, att bland de skogar, för vilka undersökning och behandling på

grund av 1811 års rekognitionsskogsförfattning blivit ifrågasatt, jämväl förekommit

några kronoskogar, som blivit till särskilda järngruvor för deras behov

utan någon mera bestämd besittningsrätt eller några därmed förknippade

skyldigheter upplåtna och, med undantag av några få, utan avgift till staten

varit av gruvorna begagnade. Kungl. Maj:t hade vid de senare åren uppkomna

och Kungl. Maj:ts prövning underställda frågor, huru med dessa s. k.

gruvskogar borde förhållas, funnit dem såsom ej nämnda i 1811 års förordning

icke kunna bland rekognitionsskogar hänföras och följaktligen icke heller

i allmänhet kunna behandlas efter samma författning utan ansett dem

vara sådana kronoskogar, vilkas disposition berodde på rikets ständers samtycke.

Det vore likväl angeläget, att dessa skogar, vilka såvitt de vore behövliga

för de gruvor, åt vilka de blivit upplåtna, icke torde kunna dem frånkännas,

bleve använda till både statens och bergverkens ömsesidiga förmån. Men

betänkligheter mötte icke utan skäl mot att, såsom vore föreskrivet om rekognitionsskogarna.

skilja dem från kronan och överlämna dem till den enskilda

äganderätten, helst i avseende å dessa skogar, som huvudsakligen vore ägnade

att förse gruvorna med storverksträd för deras behov och borde sparas

därtill, en helt annan hushållning borde vidtagas än med rekognilionsskogarna.

En sådan hushållning kunde icke förväntas av enskilda utan allmänt

intresse därå. Därför hade också dessa skogar dittills varit ställda under

bergsstyrelsens uppsikt och icke fått begagnas utan förut av densamma medgiven

utsyning. Ej heller borde desamma frånskiljas slaten, på det att, örn

den gruva, åt vilken en sådan skog varit upplåten, skulle upphöra, skogen

måtte kunna överlämnas till understöd åt en annan gruva. Kungl. Majit ville

därför föreslå ständerna stadga, att dessa skogar måtte bibehållas och, på

sätt dittills skett, begagnas för de gruvors behov och nytta, för vilka de varit

upplåtna, så länge samma gruvor bearbetades, och vid deras upphörande

upplåtas åt och användas av andra gruvor, som därav kunde vara i behov.

Dock borde, på det staten icke måtte sakna inkomst av dessa skogar, »vanlig

rekognitionsavgift» åsättas desamma att därefter årligen till staten erläggas

i likhet med vad redan ägde rum för några av dem.

Sedan ständerna bifallit Kungl. Majlis förslag, befalldes i Kungl. Majrts

brev den 29 januari 1824 kammar- och bergskollegierna att verkställa beslutet,

i vad det avsåg åsättande av rekognitionsavgift. I anledning härav

blevo sedermera de gruvskogar, för vilka rekognitionsavgift icke redan utgick

taxerade till sådan avgift (efter 1 skilling banco per stavrum ved),

vilken därefter fastställdes av vederbörande myndighet (bergskollegiet, kammar-

och bergskollegierna resp. kammar- och kommerskollegierna).

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

23

Den rätt, som genom 1823 års beslut av Kungl. Majit och riksdag tillädes

gruvorna beträffande dem anslagna eller av dem nyttjade skogar, torde vara

av konstitutiv betydelse för det nuvarande rättsläget. (Jämför Kungl. Majits

dom den 28 april 1868 angående jordäganderätt till gruva, som upptagits på

Västra öken (Naumanns tidskrift sid. 615). Den förut i viss mån prekära

skogsfångsrätten har genom denna reglering förvandlats till en verklig (»bestämd»,

privat) rätt för gruvägare, men dess sakliga innehåll har ej förändrats

(»på sätt hittills skett»). Rättigheten har emellertid kompletterats

med en skyldighet att utgöra rekognitionsavgift efter samma grund som för

de gamla rekognitionsskogarna. Genom gruvägares tysta godkännande av de

nya villkoren för innehavet har, torde man få anse, tillskapats ett ömsesidigt

rättsförhållande mellan kronan och gruvägaren, vilken senare alltså

vunnit en privaträttslig rätt till skogen ifråga. En bekräftelse härå kan anses

ligga i åsättande av rekognitionsavgift vid en förrättning, som i viss mån

påminner örn vanlig hemmansskattläggning.

Rättighetens varaktighet är beroende av att gruvan »bearbetas». Det bör

dock anmärkas, att tolkningen av detta villkor numera kan föranleda viss

tvekan med hänsyn till möjligheten för en gruvägare att under obegränsad

tid försvara gruvrätten på annat sätt än genom gruvarbete. Bestämmelsen

om överflyttning, då en gruva upphör, av densamma anslagen skog å annan

gruva är givetvis av rent förvaltningsrättslig natur och kan icke grunda någon

rätt för viss grava att komma i åtanke.

I fråga örn nyttjanderättens sakliga innehåll gäller liksom tidigare, att

behovet är avgörande. I den män hela avkastningen av en gruvskog icke åtgår

för täckande av vederbörande gruvas virkesbehov, inflyter enligt gällande

bestämmelser överskottet till domänfonden. Nyttjanderättshavaren kan

visserligen enligt § 12 förordningen den 27 maj 1898 angående förvaltningen

av statens till bergshanteringens understöd anslagna skogar medgivas fri

disposition till gruvskogens avkastning eller försäljning av utsynat virke,

men någon rätt härtill föreligger icke, och medgivandet blir beroende på

prövning av behovet i varje särskilt fall. Nämnda förordning torde för övrigt,

liksom dess föregångare, förordningen i samma ämne den 30 maj 1873, helt

vara av förvaltningsrättslig natur. Den reglerar icke rätten till gruvskogarna

utan endast sättet för utövande av denna rätt.

Under senare tid — efter 1823 års reglering — hava på några gruvskogar

(Lomfly, Lönnbottens, Åsbobergs nya och Stråssa) subsidiära rättigheter till

skogsfång upplåtits åt andra gruvor än de ursprungligen utsyningsberättigade,

mot erläggande av skälig betalning tili dessas ägare (nyltjanderättshavarna)

eller mot deltagande i deras kostnader för skogen. De sålunda subsidiärt

utsyningsberättigade gruvorna ägas numera av respektive nyttjanderåttshavare

utom beträffande Stråssa gruvallmänning, där subsidiära utsyningsrättigheter

tillkomma två särskilda bolag.

Med innehavet av gruvskog följer för innehavare, förutom skyldighet att

erlägga rekognitionsavgift, vare sig rättigheten tages i anspråk eller ej, skyldighet

att erlägga skogsfångsbevillning enligt 1 § förordningen den 23 oktober

1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Jämväl denna avgift utgår, antingen skogsfånget begagnas eller icke;

den utgör 25 öre för varje stavrum ved eller däremot svarande 18 tunnor

kol och beräknas efter det belopp ved eller kol, för vilket rekognitionsavgiften

enligt privilegier eller resolutioner utgår. Vidare åligger jämlikt 13 § 2

mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 innehavaren att erlägga

kommunal fastighetsskatt för skogen. Innehavaren likställes också i 13 §

förordningen samma dag örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med

jordägare i fråga örn skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Tillägger man Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1823 angående gruvskogarnas

disposition den innebörden, att därigenom tillskapats ett privaträttsligt

rättsförhållande mellan staten och nyttjanderättshavama av det innehåll,

förut sagts, torde därmed vara givet, att de senares rätt till gruvskogarna

icke annat än möjligen genom expropriatoriskt förfarande, i så fall

mot full ersättning, kan bringas att upphöra utan deras medgivande. Lika

litet synes med hänsyn till förut angivna omständigheter en höjning av det

utgående vederlaget, rekognitionsavgiften, kunna ifrågakomma. En viss parallell

med de numera avskrivna grundskatterna föreligger här. Frågan om

eventuell höjning av skogsfångsbevillningen är av skattepolitisk natur och

torde således falla utanför kollegiets uppdrag. Den enda praktiskt genomförbara

utvägen för en reglering av det bestående rättsförhållandet torde vara

att söka åstadkomma frivillig överenskommelse antingen om inlösen till

staten av nyttjanderättshavarnas rätt eller om dessas övertagande av äganderätten.

För en dylik överenskommelse erfordras jämlikt § 77 regeringsformen

riksdagens medverkan.

Förhandlingar och uppgörelse.

Förhandlingarna om reglering av bestående rättsförhållanden ha förts mellan

kammarkollegiet och nyttjanderättshavama till gruvskogarna. Dessa förhandlingar

lia resulterat i att vid sammanträde den 4 maj 1939 mellan representanter

för kollegiet och domänstyrelsen å ena sidan samt ombud för flertalet

nyttjanderättshavare å den andra, på sätt framgår av det vid sammanträdet

förda protokollet, träffats en preliminär enhetsuppgörelse av följande

innehåll.

1) Nyttjanderättshavama övertaga äganderätten till samtliga gmvskogar

med undantag av Kronobergs och Nisshytte gruvskogar och erlägga därför

en köpeskilling motsvarande fyrtio procent av fastigheternas värde, uppskattat

på sätt nedan under 5) sägs.

2) Kronan inlöser nyttjanderättshavarnas rätt till Kronobergs och Nisshytte

gmvskogar för ett belopp, som motsvarar sextio procent av fastigheternas

uppskattade värde.

3) Uppgörelsen avser endast de områden, som enligt en inom kammarkollegiet

i december 1938 upprättad sammanställning över gruvskogarna,

vilken i februari 1939 överlämnats till gruvskogskommittén, för närvarande

disponeras såsom gruvskogar. Uppgörelsen berör sålunda exempelvis ej den

s. k. Sågparken av Dannemora södra gruvallmänning.

4) De till vissa gruvskogar knutna mellangifts- och vindfällsfondema

uppdelas så att kronan erhåller fyrtio och nyttjanderättshavaren sextio

procent.

5) Gruvskogarnas värde uppskattas av två värderingsmän, nämligen byråchefen

Lindeberg, utsedd av kronan, och jägmästaren Nordquist, utsedd av

nyttjanderättshavama. Kunna dessa icke uppnå enighet, inträder såsom

tredje värderingsman länsjägmästaren Edvin Nyblom i Västerås.

Till grand för uppskattningen av skogsmarkens och växande skogens

värde läggas bruttopriser å timmer, sulfit- och sulfatved samt brännved för

tioårsperioden 1930—1939 samt avverkningskostnaderna för de sista fem åren.

Frågan om värderingen av Grängesbergs gruvskog uppskjutes intill dess

pågående förhandlingar mellan domänstyrelsen, nyttjanderättshavama och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 139-

Grängesbergs kommun rörande upplåtelse till kommunen av viss del av

gruvskogens mark avslutats.

6) Kronan och nyttjanderättshavarna betala envar sina kostnader för värderingen.

Skulle gemensamma kostnader uppkomma, betala parterna hälften

vardera.

7) Förefintliga servitut för rätt till husbehovsvirke, mulbete och dylikt pa

gmvskogarna få kvarstå.

Friligt tillägg till protokollet har domänstyrelsen anmält, att styrelsen önskade

övertaga, förutom de båda i punkt 2) av överenskommelsen nämnda

skogarna, jämväl Burängsbergs gruvallmänning.

Uppgörelsen har biträtts av kommerskollegium.

I fråga om den uppskattning av värdefördelningen mellan kronans och

nyttjanderättshavarnas rättigheter med avseende på gruvskogarna, varom

enighet vunnits vid den preliminära uppgörelsen, har kammarkollegiet i utlåtandet

den 31 mars 1941 anfört följande.

Värdefördelningen innebär, att statens rätt till var och en av gruvskogarna

skattats till 40 procent och vederbörande nyttjanderättshavares rätt till 60

procent av skogens värde. Om varje gruvskog behandlats för sig, hade givetvis

motsvarande uppskattning kunnat utfalla olika i de skilda fallen. Framförallt

torde statens rätt hava bort taxeras avsevärt högre i fråga om de skogar,

som betjäna numera nedlagda ehuru försvarade gruvor, än beträffande övriga

skogar. Från nyttjanderättshavarnas sida har emellertid en generellt giltig

värdefördelning ansetts såsom önskvärd för en uppgörelse beträffande samtliga

skogar, och ämbetsverken hava å andra sidan icke ansett hinder däremot

möta ur statsverkets synpunkt, därest en sådan uppgörelse komme till stånd.

När det gäller att bedöma skäligheten av den gjorda värdefördelningen,

saknas fasta hållpunkter, men fördelningen vilar på samma grunder, som

tidigare i likartade fall tillämpats, med de jämkningar, som här föreliggande

särskilda förhållanden ansetts påkalla. Kollegiet vill i detta avseende särskilt

hänvisa till statsmakternas för få år sedan fattade beslut om inlösen av viss

enskild rätt till Lindhovs kungsgård i Halland (prop. nr 89/1933). Denna

kungsgård hade sedan förra delen av 1700-talet varit upplåten på perpetuel

arrende åt generalmajoren friherre von Faltzburg och hans arvingar^ mot

utgörande av 100 tunnor spannmål årligen. Innehavarnas rätt, som alltså var

ärftlig och villkorlig men ej överlåtlig, taxerades i nämnda ärende till 2/3 och

kronans rätt till Vs av fastighetens värde. Beträffande gruvskogarna är nyttjanderätten

ständig men villkorlig och icke överlåtlig (utom tillsammans med

vederbörande gruva); i stället är det för nyttjanderätten utgående vederlaget

mycket obetydligt. Det torde med hänsyn härtill vara motiverat att anse

kronans rätt lill gruvskogarna — i de fall där gruvorna drivas och skogsavkastningen

helt eller till större delen tillfaller nyttjanderättshavarna — i

genomsnitt likvärdig med äganderätten till Lindhovs kungsgård och skatta den

till V3 av skogarnas värde. Örn värdet beträffande de gruvskogar, som äro

anslagna numera nedlagda gruvor, sättes till det dubbla, blir —- då dessa

skogars uppskattade värde motsvarar 17.9 procent av alla gruvskogarnas sammanlagda

värde — genomsnittsvärdet av kronans rätt till alla skogarna (2/a X

17.9 + Va X 82.1 =) 39.3 procent. Av denna jämförelse vill det alltså synas

som om en taxering av kronans rätt till 40 procent vore skälig.

Uppskattningen av skogarnas värde har .sedermera verkställts, och värderingsmännen

hava framlagt resultatet i ett den 7 februari 1941 dagtecknat

utlåtande. Av detta utlåtande framgår bland annat,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

att sedan Grängesbergs kommun hos Kungl. Maj :t återkallat sin framställning

om eventuellt markförvärv från Grängesbergs gruvskog, värdering av

denna skog ägt rum efter samma grunder som beträffande övriga gruvskogar,

att Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag såsom nyttjanderättshavare

till Burängsbergs gruvallmänning medgivit, att byte mellan denna allmänning

och kronan tillhörigt skogskomplex av motsvarande värde finge ske.

under förutsättning att den preliminära överenskommelsen fullföljdes,

att bolaget sedermera under hand jämväl medgivit, att likviden för övervärdet

av skog och skogsmark å kronoparken Laxsjö, vilken föreslagits som

vederlag för Burängsbergs gruvallmänning, skulle erläggas genom att bolaget

till kronan överläte av domänstyrelsen godtaget skogsområde efter värdering

enligt enahanda grunder, som tillämpats för kronoparken i fråga,

samt att Bispbergs Aktiebolag såsom nyttjanderättshavare till rosshytte

gruvskog gjort framställning om att i samband med att kronan förvärvade

denna skog ett å skogen befintligt, bolaget tillhörigt utmål, Nissgruvornas

utmål, måtte få förvärvas av bolaget, varefter förrättningsmännen, som

ansett sig kunna tillstyrka framställningen, uppskattat utmålet efter samma

grunder som för skogarna i övrigt.

Underhand har jämväl Kronobergs Grufvebolag såsom nyttjanderättshavare

till Kronobergs gruvallmänning framställt önskemål om att i samband

med kronans förvärv av denna allmänning få lösa på allmänningen belägna

gruvutmål enligt samma grunder som tillämpats vid uppgörelsen i övrigt.

Värderingsmännen hava sedermera vid särskild förrättning uppskattat detta

utmålsområdes värde.

Domänstyrelsen har tillstyrkt försäljning till Bispbergs Aktiebolag och Kronobergs

Grufvebolag av förut omförmälda utmålsområden på Nisshytte gruvskog

och Kronobergs gruvallmänning efter de grunder, som gälla för uppgörelsen

i övrigt. Styrelsen har vidare meddelat, att överenskommelse rörande

det ifrågasatta bytet mellan nyttjanderätten till Burängsbergs gruvallmänning

och kronan tillhörigt skogskomplex ännu ej träffats, samt föreslagit

framställning till riksdagen om bemyndigande för Kungl. Majit att, i den

mån överenskommelse därom må senare kunna träffas mellan kronan och

Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag, besluta om förvärv åt kronan av

allmänningen i fråga genom byte av fastigheter mellan kronan och bolaget.

Vid värderingen av gruvskogarna hava värderingsmännen till en början

jämlikt den preliminära uppgörelsen uppskattat värdet av skog och skogsmark

på grundval av bruttopriser för tioårsperioden 1930—1939. Med hänsyn

till bland annat den stegring av virkespriser, som inträtt under år 1940,

och utsikterna till ytterligare prisstegring under närmast följande år hava

emellertid värderingsmännen därefter enat sig om att framlägga en värdering,

grundad på väsentligt högre priser eller bruttoprisema för tioårsperioden

1931—1940. Denna ändring av beräkningsgrunden har medfört, att det

genomsnittliga värdet å skog och skogsmark höjts från 3 kronor 3 öre per

kubikmeter virke å rot till 4 kronor 28 öre.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts proposition nr 139.

Sedan värderingsmännens utlåtande avgivits, lia nyttjanderättshavarna vid

sammanträde den 4 mars 1941 i anledning av därom av domänstyrelsen framställt

yrkande beslutat medgiva ytterligare höjning av värdet å skog och

skogsmark till ett belopp, som motsvarar i genomsnitt 5 kronor per kubikmeter

virke å rot.

Kammarkollegiet har i utlåtandet den 31 mars 1941 tillstyrkt ett fullföljande

av den preliminära uppgörelsen med tillämpning av sist angivna grunder

för skogens värdering.

Sedan Kungl. Majit den 30 juni 1942 uppdragit åt f. d. generaldirektören G.

Kuylenstjerna att förhandla med nyttjanderättshavarna angående grunderna

för värdering av skogarna i händelse av överlåtelse med äganderätt samt vissa

därmed sammanhängande frågor, ha under hösten 1942 överenskommelser

träffats örn ytterligare höjning av det beräknade värdet å skog och skogsmark

till ett belopp, som motsvarade 7 kronor per kubikmeter å rot. Innebörden

härav med avseende på de särskilda gruvskogarna framgår av bilagda tablå

(Bilaga).

Ett fullföljande av uppgörelsen skulle med tillämpning av nu antagna värderingsgrunder

innebära följande: Kronan inlöser nyttjanderättshavarnas

rätt till Nisshytte gruvskog och Kronobergs gruvallmänning för sammanlagt

174,270 kronor samt förvärvar, efter ytterligare förhandling, nyttjanderätten

till Burängsbergs gruvallmänning genom byte mot kronan tillhörig

mark. Vederbörande nyttjanderättshavare övertaga äganderätten till alla övriga

gruvskogar ävensom till Nissgruvornas och Kronobergsgruvomas utmålsområden

mot erläggande till statsverket av sammanlagt 2,535,678 kronor.

Stormfällnings- och mellangiftsfonderna uppdelas, så att kronan erhåller 40

procent och vederbörande nyttjanderättshavare 60 procent av fondernas

värde.

I utlåtande den 25 februari 1943 bär kammarkollegiet meddelat, att kollegiet

— i anslutning till den förut berörda preliminära uppgörelsen och med

iakttagande av vad i övrigt i ärendet förekommit — med de särskilda nyttjanderättshavarna

träffat köpekontrakt respektive avtal om inlösande av nyttjanderätten,

vilkas giltighet gjorts beroende dels av Kungl. Maj:ts och riksdagens

medgivande och dels av vederbörligt tillstånd för nyttjanderättshavarna

till de avsedda fastighetsförvärven.

Kammarkollegiet har vidare hemställt, att Kungl. Majit måtte begära bemyndigande

av riksdagen att, i den mån överenskommelse må senare kunna

träffas mellan kronan och Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag, besluta

örn förvärv åt kronan av nyttjanderätten till Burängsbergs gruvallmänning

genom byte av fastigheter mellan kronan och bolaget.

Slutligen bär kollegiet i fråga om det i redogörelsen för Nordmarks gruvallmänning

(under nr 8 ovan) nämnda området örn 28.19 hektar av Nordmarks

gruvors odalfält hemställt, att Kungl. Majit i avvaktan på erforderlig

utredning i denna del måtte utverka riksdagens bemyndigande att, för den

händelse kronan skulle befinnas äga någon rätt till området i fråga, med

gruvägarna träffa uppgörelse rörande avvecklingen av denna rätt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlis proposition nr 139.

Departementschefen.

Den nyttjanderätt till ovan omförmälda, kronan tillhöriga skogsfastigheter,

de s. k. gruvskogama, som tillkommer innehavarna av vissa järngruvor, utgör

en relikt från det äldre statshushållningssystem, vari såsom ett led ingingo

omfattande skogsanslag till bergshanteringens understöd. Det synes mig obestridligt,

att betydande fördelar stå att vinna genom en avveckling av de förhållanden,

som alltjämt bestå med avseende å ifrågavarande fastigheter.

Frågan torde erhålla en tillfredsställande lösning genom fullföljande av uppgörelsen

rörande samtliga gruvskogar, som träffats mellan ämbetsverken och

ombud för nyttjanderättshavarna, med gjorda tillägg angående vederbörande

gruvägares förvärv av utmålsområden å vissa gruvskogar samt med tilllämpning

av värden å skog och skogsmark, som motsvara i medeltal 7 kronor

per kubikmeter virke å rot.

Det synes lämpligt att Kungl. Maj:t, på sätt kammarkollegiet föreslagit,

av riksdagen begär bemyndigande att besluta örn avtal angående förvärv

till kronan av nyttjanderätten till fastigheten Burängsbergs gruvallmänning

l1 2 3 i Grangärde socken samt angående avveckling av kronans eventuella rätt

till viss del av fastigheten Nordmarks Gruveallmänning l1 i Nordmarks

socken.

Slutligen förutsätter jag, att de medel, som komma att inflyta till kronan

vid ett fullföljande av uppgörelsen, tillföras fonden för inköp av skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark, liksom att erforderliga löseskillingsbelopp

få utgå ur nämnda fond.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Majit

1) att med vederbörande nyttjanderattshavare till ifrågavarande

åt järngruvor anslagna skogsfastigheter träffa avtal i

huvudsaklig överensstämmelse med den preliminära uppgörelse,

som ingåtts den 4 maj 1939, med gjorda tillägg angående

utmålsområden på fastigheterna Nisshyttan överloppsskog

l1 i Säters socken och Kronoberg l1 i Kvistbro socken

samt med tillämpning av de värden, som vid den slutligen

antagna uppskattningen åsatts fastigheterna;

2) att, i den mån överenskommelse därom senare kan

träffas mellan kronan och vederbörande innehavare av den

till nyttjande för Burängsbergs gruvors behov anslagna fastigheten

Burängsbergs gruvallmänning l1 i Grangärde socken,

träffa avtal rörande berörda nyttjanderätts avstående till

kronan genom nyttjanderättens utbyte mot annan kronan tillhörig

fastighet;

3) att, för den händelse kronan vid blivande utredning

skulle befinnas äga någon rätt till viss del av det i fastigheten

Nordmarks Gruveallmänning l1 i Nordmarks socken ingående

s. k. blecket eller odalfältet vid Nordmarks gruvor, med gruvägare

träffa uppgörelse rörande avvecklingen av denna rätt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siv Schieller.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Bilaga.

Nr

Namn

Netto- värde av

skog och

skogs- mark

kr.

Vidstående

värde mot- svarar

Värde

av

inrös-

nings-

jord

kr.

Värde

av

övrig

mark

kr.

Summa

netto-

värden

*

Fördelning av

likvid till

per

m3 å

rot

kr.

per

hektar

skogs-

mark

kr.

kronan

kr.

nytt-

jande-

rätts-

havare

kr.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

1

Burängsbergs gruvalim.1 ......

418,440

6.68

886

_

185

418,625

167,450

2

Grängesbergs gruvskog........

560,805

7.71

913

162,080

385

723,270

389,308

3

Östanbergs gruvalim.........

375,000

7.58

1,052

12,070

195

387,265

154,906

4

Torsåkers » ........

301,540

7.34

1,023

1,785

70

303,395

121,358

5

Bispbergs gruvskog ..........

340,590

8.19

1,119

5,480

40

346,110

138,444

6

Nisshytte » ............

148,895

5.63

883

—

270

149,165

89,499

därav Nissgruvomås utmål....

6,565

6.77

821

—

—

5,665

5,565

7a

Dannemora norra gruvalim. ..

194,275

6.55

527

1,250

740

196,265

78,506

7b

i västra »

131,225

7.35

643

3,350

180

134,755

53,902

7c

» södra »

785,555

8.11

965

5,635

255

791,445

316,578

8

Nordmarks gruvalim.........

73,445

5.61

585

17,000

360

90,805

36,322

9

Bredrevens » ........

91 Persbergs block I..........

175,470

9.26

1,236

—

95

175,565

70,226

92 Långban j II..........

143,210

8.96

1,042

—

95

143,305

57,322

10

Hornkullens gruvalim.........

651,225

6.25

765

—

1,110

652,335

260,934

11

Persbergs östra gruvalim.....

27,255

7.18

787

—

25

27,280

10,912

12

Gullsmedsboda » ....

160,830

6.09

971

4,545

115

165,490

66,196

13

Kronobergs » ....

139,975

6.43

758

1,205

105

141,285

84,771

därav Kror.obergsgruvornas ut-

mål......................

14,673

6.35

596

—

—

14,673

14,673

14

Mellantrakten................

90,565

5.64

709

3,645

50

94,260

37,704

15

Västra Öken ................

308,306

8.30

761

3,960

555

312,820

125,128

16

Fagerbo ....................

1 65,880

5.91

610

35

65,915

26,366

16$

Kartela ö....................

J

17

Bengtstorps Öken............

44,405

6.11

580

—

105

44,510

17,804

18

Lomfly gruvalim.............

26,620

6.52

685

—

120

26,740

10,696

19

Gyttorps södra gruvalim......

306,365

6,06

1,104

5,100

20

311,485

124,594

19$

Gyttorps nya » ......

33,775

6.41

701

—

5

33,780

13,512

20

Pershytte utmål..............

119,665

5.14

654

—

115

119,780

47,912

21

Lönnbottens gruvalim........

225,230

6.48

867

5,130

305

230,665

92,266

22

Åsbobergs nya » ........

12,425

5.98

726

—

—

12,430

4,972

23

Stråssa gruvalim.............

756,580

6.92

895

8,500

530

765,610

306,244

24

Ånsjö o. Kalklints gruvalim...

132,370

6.38

883

920

30

133,320

53,328

Summa och medeltal

(i,749,920|

7.00

868

241,655

6,100

6,097,675

2,703,128

174,270

1 Enligt den slutliga uppgörelsen avses att kronan genom byte skall törvärva nyttjanderälten till

denna allmänning. •

487616. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1943:51 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avtal rörande gruvskogarna i riket jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1943:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avtal rörande gruvskogarna i riket jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten