Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län, m. m

1943-02-12 · 40 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:152, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

1

Nr 152.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och

sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs

län, m. m.; given Stockholms slott den 12

mars 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning

av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län;

2) lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda

bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län; samt

3) lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 152.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och sammanläggning

av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har i by inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län till rubbning av storskifte verkställts laga skifte

i annan ordning än som stadgas i lagen den 30 april 1925 (nr 102) rörande

vissa laga skiften inom nämnda delar av Kopparbergs län eller lagen den 17

juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet

inom vissa delar av länet, och hava byns heminägor ingått i laga skiftet, må

Konungen förordna, att särskild förrättning skall äga rum för utredning om

äganderättsförhållandena inom byn och sammanläggning av fastigheter efter

vad nedan sägs.

I fråga om förfarandet vid förrättningen samt talan mot och fastställelse

av densamma skall, i den mån ej nedan annorlunda stadgas, i tillämpliga

delar gälla vad örn laga skifte är föreskrivet.

Förordnande för lantmätare att verkställa förrättningen meddelas av lantmäteristyrelsen.

2 §.

Lantmätaren skall över samtliga till byn hörande områden så ock andra

områden, vilka ingått i laga skiftet, upprätta karta, upptagande vad som finnes

nödigt för att tydligt utmärka gällande gränser mellan olika fastigheter

eller ägoinnehav, ävensom i anslutning härtill upprätta beskrivning.

3 §.

Lantmätaren skall verkställa noggrann utredning om äganderättsförhållandena

inom samtliga till byn hörande ägor. Kunna därvid delägares rätta

andelstal inom hemman eller del av hemman ej med säkerhet utrönas, må

frågan mellan dem, vilkas rätt därav beröres, avgöras genom förening, om

det finnes uppenbart, att rätt, som tillkommer innehavare av fordran, varför

säkerhet åtnjutes på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordbalken,

icke äventyras genom föreningen.

Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar och övriga

uppgifter, som erfordras för utredningens verkställande. Lantmätaren

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 152.

3

skall över utredningen upprätta redogörelse, innefattande besked rörande vad

som tillkommer en var delägare inom byn, och sedermera å sammanträde

med delägarna föredraga redogörelsen samt föra till protokollet de anmärkningar,

som framställas mot densamma.

Redogörelsen bör underskrivas av delägarna inom byn. Vägrar delägare sin

underskrift, skall sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller

eljest kunnat utrönas, i protokollet anmärkas.

Yppas under förrättningen tvist angående de förhållanden, redogörelsen avser,

skall tvisten underställas ägodelningsrättens prövning.

4 §•

Såframt laga hinder ej möter, skola till byn hörande fastigheter så ock

andra fastigheter som ingått i laga skiftet, där de äro i en ägares hand och

av denne innehavas med samma rätt, i den uti 6 och 7 §§ stadgade ordning

under förrättningen sammanläggas till en fastighet; dock må sammanläggning

ej äga rum, om ägaren bestrider åtgärden och han ej uppenbart saknar

fog härför.

Under förrättningen må ock, där laga hinder eljest icke möter, i enahanda

ordning fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas med olika

rätt i äktenskapet, med makarnas samtycke sammanläggas till en fastighet,

såframt makarna träffa avtal, vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen

en fastighet bildas av fastigheter som tillhöra ena maken enskilt och såsom

giftorättsgods, att fastigheten skall i sin helhet vara den makens enskilda

egendom eller giftorättsgods, eller ifall en fastighet bildas av fastigheter som

tillhöra makarna var för sig, att fastigheten skall utgöra egendom, däri makarna

äga var sin andel såsom enskild egendom eller giftorättsgods. Vardera

makens andel skall utgöra hälften, där ej annat bestämts i avtalet. Innefattar

avtalet gåva, åge vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken är stadgat motsvarande

tillämpning. Är äldre giftermålsbalken tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden,

må fastighet bildas genom sammanläggning av enskild egendom

med samfälld eller av vardera maken enskilt tillhörig egendom, såframt genom

avtal mellan makarna bestämmes, att fastigheten skall utgöra samfälld

egendom. Avtal, som i detta stycke sägs, skall upprättas skriftligen och bestyrkas

av lantmätaren samt i huvudskrift biläggas protokollet.

Vad i andra stycket stadgas skall ej gälla i fråga om fastighet, som make

erhållit i gåva av annan än andra maken med villkor att den skall vara hans

enskilda egendom, eller som make bekommit genom testamente med sådant

villkor, eller som tillfallit make i arv och örn vilken arvlåtaren genom testamente

meddelat sådan föreskrift.

5 §•

Har rätten, enligt vad särskilt är stadgat, beslutat utfärda kungörelse därom,

att utredning rörande äganderättsförhållandena blivit vid förrättningen verkställd,

må fastighet, som omfattas av utredningen, göras till föremål för sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

manläggning enligt 4 § utan hinder av att ägaren ej erhållit lagfart å densamma.

6 §.

Sedan äganderättsförhållandena blivit utredda och erforderliga handlingar

införskaffats, skall lantmätaren för delägarna föredraga frågan örn sammanläggning

och därvid redogöra för innebörden och verkan av sådan åtgärd.

Efter det delägarna lämnats tillfälle uttala sin mening, skola förrättningsmännen

avgiva yttrande, vari för varje särskilt fall angives, huruvida sammanläggning

anses böra äga rum eller ej, och skälen härför.

7 §•

Förrättningsmännens yttrande i sammanläggningsfrågan jämte karta och

beskrivning, som i 2 § avses, ävensom övriga handlingar i ärendet skola av

lantmätaren insändas till ägodelningsdomaren. Sedan denne införskaffat utlåtande

från överlantmätaren och den ytterligare utredning, vartill omständigheterna

må föranleda, ävensom vidtagit de övriga åtgärder, som enligt lagen

om sammanläggning av fastigheter å landet ankomma å ägodelningsdomaren

före ärendes slutliga avgörande, överlämne han detsamma till ägodelningsrätten,

varefter med ärendet vidare så förfares, som örn till ägodelningsrätten

hänskjutits prövning av ansökan om sammanläggning enligt

nämnda lag av de i 4 § angivna fastigheter.

8 §•

Sedan sammanläggningsfrågorna blivit slutligen avgjorda, skall lantmätaren

upprätta slutbeskrivning, i vilken med iakttagande av meddelade beslut

om sammanläggning av fastigheter skall redovisas varje fastighet eller

ägoinnehav inom byn jämte ägaren därav.

9 §■

Kostnaderna för förrättningen skola, i den mån de ej bestridas av statsmedel,

fördelas i enlighet med vad härutinnan mellan delägarna överenskommes

eller, där sådan överenskommelse ej träffas, efter vad av förrättningsmännen

prövas skäligt.

10 §.

Då förrättningen blivit slutligen fastställd, skall domaren i domsagan genast

underrättas därom.

11 §•

Lantmäteristyrelsen äger meddela de ytterligare bestämmelser eller anvisningar

rörande verkställande av förrättning enligt denna lag, som kunna

finnas erforderliga.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

5

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda

bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser

om lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län skall införas en ny

paragraf, betecknad 12 §, av följande lydelse.

12 §.

Vad ovan stadgas skall äga motsvarande tillämpning, där förrättning företages

enligt lagen med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och

sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län, och

skall därvid vad här förut sägs om skifte i stället hava avseende å förrättning

som nu nämnts.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Förslag1

till

Lag

angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223) nied särskilda

bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Härigenom förordnas, att i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser

om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län

skall efter 13 § införas en ny paragraf, betecknad 13 a §, av följande lydelse.

13 a §.

Hava bys heminägor undergått laga skifte i den ordning som stadgas i

denna lag eller i lagen den 30 april 1925 (nr 102) rörande vissa laga skiften

inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av

Kopparbergs län, skall vid skifte å ägor, som undantagits från delningen, vad

i 10 och 12 §§ samt 13 § första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning

såvitt angår fastigheter, som ingå i skiftet; och skall därvid i avseende å

villkoren för sammanläggning vad i 11 § 2. föreskrives äga motsvarande

tillämpning i fråga örn fastigheter, som icke förut ingått i laga skifte.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i denna lag skola, om så kan ske, tillämpas jämväl å

laga skifte, som påbörjats före lagens ikraftträdande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga om ändringar

i datalagstiftningen samt anför.

Gällande bestämmelser.

I den särskilda jorddelnings- och lagfartslagstiftningen för de på bekostnad

eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län

upptagas särbestämmelser i bl. a. följande två avseenden, nämligen dels rörande

särskild äganderättsutredning och rättsverkningar därav beträffande

lagfart och dels i fråga örn vidgad möjlighet att verkställa sammanläggning

av fastigheter.

I det förra avseendet föreskrives i lagen den 11 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

lån, den s. k. dalalagen, beträffande laga skifte till rubbning av storskifte

följande.

Vid skifte å skifteslag, däri bys heminägor ingå, skall lantmätaren enligt

8 § över utskog, fäbodemark eller annat område, som från byn avskilts till

särskilt skifteslag, upprätta karta, upptagande vad som finnes nödigt för att

tydligt utmärka gällande gränser mellan olika fastigheter eller ägoinnehav,

ävensom i anslutning därtill upprätta beskrivning.

Örn bys heminägor ingå i skifte, skall enligt 9 § lantmätaren verkställa

noggrann utredning örn äganderättsförhållandena inom samtliga till byn hörande

ägor. Kunna därvid delägares rätta andelstal inom hemman eller del

av hemman ej med säkerhet utrönas, må frågan mellan dem, vilkas rätt

därav beröres, avgöras genom förening, örn det finnes uppenbart, att rätt,

som tillkommer innehavare av fordran, varför säkerhet åtnjutes på grund av

inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras genom

föreningen. Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar

och övriga uppgifter, som erfordras för utredningens verkställande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Majlis proposition nr 152.

Lantmätaren skall över utredningen upprätta redogörelse, innefattande besked

rörande vad som tillkommer en var delägare inom byn, och sedermera

å sammanträde, till vilket samtliga delägare i den mark, redogörelsen omfattar,

skola inkallas genom kungörelse och kallelse på sätt och inom tid som

om laga skiftes företagande är stadgat, föredraga redogörelsen för delägarna

samt föra till protokollet de anmärkningar, som framställas mot densamma.

Redogörelsen bör av delägarna underskrivas. Vägrar delägare sin underskrift,

skall sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller eljest kunnat

utrönas, i protokollet anmärkas. Yppas under skiftet tvist angående de förhållanden,

redogörelsen avser, skall tvisten underställas ägodelningsrättens

prövning.

I kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 227) med särskilda bestämmelser i vissa

fall i fråga örn jordregister stadgas, att örn inom de på bekostnad eller med

understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län bys heminägor

undergått laga skifte till rubbning av storskifte, i jordregistret skall anordnas

nytt upplägg ej mindre för varje inom byn belägen fastighet eller grupp av

fastigheter, för vilken särskild ägolott utlagts vid skiftet, än även för till

byn hörande registerfastighet eller kvotdel av sådan, som icke ingått i skiftet.

Utgöres till byn hörande fast egendom av ägor, vilka vid skiftet redovisats

såsom icke ingående i någon sådan fastighet, som nu nämnts, skall, när

sådant förhållande inträffat att egendomen bör införas i jordregistret, jämväl

denna upptagas å nytt upplägg. Då fastighet enligt kungörelsen upptages å

särskilt upplägg, skall anteckning om jordtal icke ske.

I kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 228) med särskilda bestämmelser örn

förande av fastighetsbok inom vissa delar av Kopparbergs län föreskrives, att

fastighet, som enligt nyssnämnda kungörelse den 17 juni 1932 (nr 227) införts

i jordregistret såsom särskild registerenhet, skall i fastighetsböckerna

upptagas å nytt upplägg. Fastigheten skall förses med ny beteckning, som

införes i överskriften till det nya upplägget och därefter skall användas vid

dess angivande. Såsom beteckning skall användas den, varmed fastigheten

angivits i jordregistret, men därtill må ej fogas jordtal eller annat fastighetsmått,

varmed fastigheten tidigare angivits. Vad sålunda stadgats om fastighet

skall ock gälla grupp av fastigheter, som enligt kungörelsen den 17 juni 1932

(nr 227) införts i jordregistret såsom särskild registerenhet.

I lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda bestämmelser örn lagfart

inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k. särskilda lagfartslagen, föreskrives

följande.

Sker inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna

av länet å bys heminägor laga skifte till rubbning av storskifte, skall

enligt 1 § rätten, där det ej med hänsyn till förhållandena inom byn finnes

obehövligt, för det ändamål, som med lagen avses, utfärda kungörelse därom

att utredning rörande äganderättsförhållandena inom byn blivit vid skiftet

verkställd.

Enligt 2 § skall, sedan föreskriven redogörelse över äganderättsutredningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

9

för byn upprättats, lantmätaren vid sammanträde med delägarna lämna

dessa tillfälle att uttala sig i frågan örn utfärdande av kungörelse enligt lagen,

varefter lantmätaren till rätten översänder handlingarna i ärendet jämte

förrättningsmännens yttrande däri för den åtgärd, varom i 1 § sägs.

I 3 § föreskrives, att om kungörelse beslutas, densamma skall genom rättens

försorg såväl en gång införas i allmänna tidningarna samt tidning inom

orten som ock tre gånger, minst en månad mellan varje gång, uppläsas i

kyrkan för församling, där skifteslaget är beläget. Kungörelsen jämte sammandrag

av redogörelsen, utvisande vad som enligt densamma tillkommer

en var delägare inom byn, skall, likaledes genom rättens försorg, anslås å

rättens dörr samt i sockenstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen.

I kungörelsen skall tillkännagivande lämnas om den i 5 § av lagen angivna

rättsverkan, så ock därom att redogörelsen finnes hos rätten tillgänglig

för granskning.

Sedan skiftet blivit slutligen fastställt och ett år förflutit efter sista kungörandet,

skall enligt 4 § första stycket på grund av skiftet med äganderättsutredningen

lagfart sökas av en var, som därvid redovisats såsom ägare av

fast egendom inom byn. Är ej lagfart sökt sist å den inskrivningsdag, som

infaller näst efter sex månader från det skyldighet efter vad nu sagts inträtt,

äger enligt stadgande i andra stycket av samma paragraf rätten genom

vite tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande.

I 5 § föreskrives, att om sökanden vid skiftet redovisats såsom ägare av fast

egendom, som i jordregistret skall upptagas såsom särskild fastighet eller som

utgör kvotdel av dylik fastighet, skall, där ej i lagen annorlunda stadgas, lagfart

på grund av skiftet med äganderättsutredningen meddelas honom å nämnda

fastighet eller fastighetsdel. Hinder mot lagfart ä sådan fastighet eller fastighetsdel

möter ej därav, att i densamma efter sammanläggning ingår fast

egendom tillhörande by, som ej med sina heminägor ingår i skiftet.

Är fast egendom, varå lagfart sökes, ej av den beskaffenhet, som i 5 § sägs,

skall enligt 6 § ansökningen förklaras vilande, till dess sådant förhållande

visas ha inträffat, att egendomen skall i jordregistret upptagas såsom särskild

fastighet. Vad nu sagts skall dock ej utgöra hinder för beviljande av lagfart

å avsöndring, som skett före den 1 januari 1897.

I 7 § föreskrives, att om lagfart sökes samma dag sådan anteckning sker,

som avses i 13 § förordningen den lfi juni 1875 angående lagfart å fång till

fast egendom, eller efteråt, ansökningen skall vara vilande till dess det visas,

att laga kraft ägande dom finnes i den sak, varom anteckning blivit gjord.

Avser anteckning ej hela den fastighet, varå lagfart sökes, skall, örn anteckningen

gäller kvotdel av fastigheten, vad nu sagts tillämpas allenast beträffande

nämnda kvotdel, men eljest beträffande hela fastigheten. Varder i

sistnämnda fall det som anteckningen avser frånvunnet lagfartssökandcn, må

lagfart å återstoden ej meddelas, förrän det frånvunna blivit lagligen utbrutet

från fastigheten.

I 8 § stadgas, att efter den i 4 § första stycket angivna tiden lagfart, som

dessförinnan meddelats, ej får läggas lill grund för beviljande av lagfart å

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

efterföljande fång eller av inteckning. Har genom äganderättsutredningen

blivit utrönt, att fast egendom, varå viss delägare innehaft fång, rätteligen

tillkommer annan, skall, sedan lagfart meddelats den senare, med avseende

å verkan av i egendomen meddelade inteckningar så anses, som om densamma

genom klander frånvunnits den förre.

Enligt 9 § skola i kungörelseärendet uppkomna kostnader gäldas efter

samma grunder som skifteskostnad.

Har rätten beslutat, att kungörelse ej skall utfärdas, må enligt 10 § talan

mot beslutet fullföljas ej mindre av envar i äganderättsutredningen upptagen

ägare av fast egendom eller hans rättsinnehavare än även av lantmätaren,

över beslut att kungörelse skall utfärdas må klagan ej föras.

I 11 § föreskrives, att om beslut meddelats örn utfärdande av kungörelse

enligt 1 §, anteckning därom, så ock, efter det skifte, varom i sistnämnda

paragraf sägs, blivit slutligen fastställt, örn tiden för fastställelsen skall göras

i lagfartsprotokollet och lagfartsboken.

Genom förordning den 26 juni 1933 (nr 379) ha utfärdats särskilda bestämmelser

om stämpelavgift för de fall, då lagfart sökes enligt särskilda

lagfartslagen.

Beträffande sammanläggning av fastigheter innebära dalalagens

bestämmelser örn laga skifte till rubbning av storskifte följande.

Medan eljest gäller, att sammanläggning av fastigheter företages allenast

örn fastighetsägaren begär det, stadgas i 10 § första stycket datalagen, att om

bys heminägor ingå i laga skifte, till byn hörande fastigheter så ock i skiftet

ingående övriga fastigheter, som äro i en ägares hand och av denne innehavas

med samma rätt, skola, där laga hinder ej möter, i den ordning som

stadgas i 12 och 13 §§ under skiftet sammanläggas till en fastighet. Sammanläggning

får dock ej äga rum, såframt ägaren bestrider åtgärden och han ej

uppenbart saknar fog härför.

Enligt andra stycket i paragrafen må ock under skiftet, där laga hinder

eljest icke möter, fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas

med olika rätt i äktenskapet, med makarnas samtycke sammanläggas till en

fastighet, såframt makarna träffa avtal, vari bestämmes, ifall genom sammanläggningen

en fastighet bildas av fastigheter som tillhöra ena maken enskilt

och såsom giftorättsgods, att fastigheten skall i sin helhet vara den makens

enskilda egendom eller giftorättsgods, eller ifall en fastighet bildas av fastigheter

som tillhöra makarna var för sig, att fastigheten skall utgöra egendom,

däri makarna äga var sin andel såsom enskild egendom eller giftorättsgods.

Vardera makens andel skall utgöra hälften, där ej annat bestämts

i avtalet. Innefattar avtalet gåva, skall vad i 8 kap. 5 § giftermålsbalken

är stadgat äga motsvarande tillämpning. Är äldre giftermålsbalken

tillämplig å makars förmögenhetsförhållanden, må fastighet bildas

genom sammanläggning av enskild egendom med samfälld eller av vardera

maken enskilt tillhörig egendom, såframt genom avtal mellan makarna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 152.

11

bestämmes, att fastigheten skall utgöra samfälld egendom. Avtal, som i detta

stycke sägs, skall upprättas skriftligen och bestyrkas av lantmätaren samt i

huvudskrift biläggas protokollet.

Vad i andra stycket stadgas skall enligt paragrafens tredje stycke ej gälla

i fråga örn fastighet, som make erhållit i gåva av annan än andra maken med

villkor att den skall vara hans enskilda egendom, eller som make bekommit

genom testamente med sådant villkor, eller som tillfallit make i arv och om

vilken arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift.

I avseende å villkoren för sammanläggning skola enligt 11 § gälla vissa

särskilda bestämmelser. Sålunda stadgas under 1. 3 paragrafen, att örn fastighet

hör till by, vars heminägor ingå i skiftet, skall, ändå att fastigheten är

belägen inom område, som frånskilts skifteslaget, i avseende å förutsättningarna

för dess sammanläggande med i skiftet ingående fastighet så anses, som

örn densamma inginge i skiftet.

I 6 § andra stycket allmänna sammanläggningslagen föreskrives, att sammanläggning

av fastigheter i samband med laga skifte får äga rum allenast

där de prövas kunna tillhopa bilda fastighet, vilken överensstämmer med

vad i 1 kap. 8 § första stycket samt i 13 kap. jorddelningslagen stadgas. Utan

hinder av detta stadgande får emellertid enligt 11 § under 2. dalalagen i

skiftet ingående fastighet inom by, vars heminägor ingå i skiftet, sammanläggas

med fastighet, tillhörande sådan by, så ock med annan fastighet såframt

denna med alla sina ägor ingår i skiftet.

I 11 § under 3. föreskrives, att örn rätten, enligt vad särskilt är stadgat,

beslutat utfärda kungörelse därom, att utredning rörande äganderättsförhållandena

blivit vid skiftet verkställd, fastighet, som omfattas av utredningen,

må göras till föremål för sammanläggning utan hinder av att ägaren ej erhållit

lagfart å densamma.

Sedan äganderättsförhållandena blivit utredda och erforderliga handlingar

införskaffats, skall enligt 12 § första stycket lantmätaren för delägarna föredraga

frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden och

verkan av sådan åtgärd. Efter det delägarna lämnats tillfälle uttala sin mening,

skola förrättningsmännen avgiva yttrande, vari för varje särskilt fall

angives, huruvida sammanläggning anses böra äga rum eller ej och skälen

därför. Äro fastigheter, vilka avses skola ingå i sammanläggning, sådana, att

lagen angående uppsikt å vissa jordbruk därå äger tillämpning, skall enligt

andra stycket av paragrafen i yttrandet redogöras för de omständigheter, å

vilka förrättningsmännen grundat sin ståndpunkt.

I 13 § första stycket stadgas, att förrättningsmännens yttrande i sammanläggningsfrågan

jämte övriga handlingar i ärendet ävensom, i fall som i 12 §

andra stycket sägs, karta över fastigheterna skola av lantmätaren insändas

till ägodelningsdomaren. Sedan denne införskaffat utlåtande från överlantmätaren

och den ytterligare utredning, vartill omständigheterna må föranleda,

ävensom vidtagit de övriga åtgärder, som enligt allmänna sammanläggningslagen

ankomma på ägodelningsdomaren före ärendes slutliga avgörande, skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

* - Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

han överlämna detsamma till ägodelningsrätten, varefter med ärendet vidare

så förfares, som om till ägodelningsrätten hänskjutits prövning av ansökan

om sammanläggning enligt nämnda lag av de i 10 § angivna fastigheter.

Inställes skifte, skall enligt andra stycket av 13 § dalalagen dessförinnan

meddelat beslut om sammanläggning förfalla; och skall därom, sedan anmälan

örn skiftets inställande inkommit från förrättningslantmätaren, anteckning

göras i lagfartsprotokollet och lagfartsboken samt i fall, varom i

20 § andra stycket allmänna sammanläggningslagen sägs, jämväl i inteckningsprotokollet

och inteckningsboken.

Bestämmelser av väsentligen samma innebörd som de nu angivna ha tilllämpats

vid de provskiften, som skett enligt lagen den 30 april 1925 (nr 102)

rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten

storskiftade delarna av Kopparbergs län, den s. k. provskifteslagen, jämte

därtill anslutna författningar.

Beträffande kostnaderna för laga skifte, som till rubbning av storskifte

verkställes inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbers län, gäller enligt kungörelsen den 30 mars 1935 (nr

84) örn statsbidrag till bestridande av förrättningskostnaderna vid vissa lantmäteri

förrättningar inom Kopparbergs län, att av allmänna medel gäldas

kostnaden till förrättningsmännen, lösen för karta och handlingar jämte

kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras för skiftets behöriga

verkställande, ävensom ersättning till särskilt, på grund av stadgandet i 2

kap. 2 § jorddelningslagen med lantmäteristyrelsens medgivande vid förrättningen

anlitat sakkunnigt biträde.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen är tillämpningen av dalalagstiftningens

bestämmelser örn särskild äganderättsutredning med därav

följande rättsverkningar och örn vidgade möjligheter till sammanläggning

av fastigheter begränsad till de fall, då bys heminägor gå in i laga skifte till

rubbning av storskifte. Inom de på bekostnad eller med understöd av staten

storskiftade delarna av Kopparbergs län förekomma emellertid vissa byar,

där efter avslutande av storskifte men före tillkomsten av provskifteslagen år

1925 och dalalagen år 1932 laga skifte till rubbning av storskifte ägt rum å

heminägorna, antingen ensamma eller jämte all eller viss annan mark inom

byn. Enligt en tabell, som intagits i Dalautredningens den 25 augusti 1931

avgivna betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn delning

av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län m. m. (stat. off.

utr. 1931: 19), ha sålunda — såvitt angår de före år 1859 storskiftade områdena

laga skiften till rubbning av storskifte verkställts inom följande

byar:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

13

Laga

skiftet

fast-

Antal

hem-

Antal

Antal

Arealer i hektar vid laga

skiftet

mans-

enhe-

del-

ägare

ägo-

lotter

Äng

ter

vid

vid

och

Avrös-

Im-

»Lall t

år

enligt

laga

laga

Åker

od-

nings-

pedi-

Summa

stor-

skiftet

skiftet

Ungs-

jord

ment

skiftet

mark

Gustafs socken.

Bobergs by, lieminägorna ..

1885

15

7

7

47

15

1

2

65

Stora Tuna socken.

Domnarvets by, alla ägorna

1877

20

20

20

92

40

409

25

566

Grangärde socken.

Laxsjön, alla ägorna........

1878

20

2

2

65

432

3,070

—

3,567

Långmyran, alla ägorna ....

1878

4

2

4

21

219

225

—

465

Ore socken.

Dalfors och Böle by, alla in-

ägor och en del av skogs- marken ..................

1882

19

4

17

139

196

261

135

731

Sunnanheds by, alla inägor

och en del skogsmark ....

1889

52

82

82

151

199

185

18

553

Arvets by, heminägorna ....

Sörboda by, inägorna och en

1894

29

53

105

84

115

31

2

232

364

del skogsmark............

1899

25

22

69

73

91

195

5

1903

90

77

260

240

754

_

14

1,008

Järna socken.

Ilbäckens by, heminägor,

nyodlingar och hemskog ..

Västgärds by, inägor och

1897

18

48

92

160

142

937

181

1,420

53

11

699

hemskog ................

1909

5

24

30

64

571

Duvnäs by, alla ägor ......

1912

8

41

54

70

49

684

41

844

Vänjans socken.

Tibergets fäbo deläg, alla ägor

1907

10

89

143

20

44

1,183

37

1,284

Stutts skifteslag, alla ägor ..

1908

103

212

1,276

156

151

9,521

364

10,192

Västbygge fjärding, alla ägor

1913

90

174

876

202

625

8,321

1,308

10,456

Knås skifteslag, alla ägor ..

1913

68

155

542

95

60 | 6,224

95

6,474

Summa

576

1,012

3,579

1,079

3,185

31,818

2,238

38,920

Inom de efter år 1859 storskiftade delarna av länet har i annan ordning

än provskifteslagen eller dalalagen bestämmer verkställts endast ett laga

skifte till rubbning av storskifte. Detta skifte fastställdes år 1912 och avsåg

Vällingbäcks by i Svärdsjö socken, innehållande allenast två hemman med

fem vid laga skiftet utlagda ägolotter och en totalareal av 159 hektar.

Å de nu angivna byarna kunna sålunda dalalagstiftningens föreskrifter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

om äganderättsutredning, tvångssammanläggning och lagfart icke bliva tilllämpliga.

Ej heller äga dessa institut tillämpning å det fall att — sedan laga

skifte å bys heminägor skett jämlikt provskifteslagen eller dalalagen — laga

skifte företages å till byn hörande område, som undantagits vid det tidigare

laga skiftet.

Förslag av lantmäteristyrelsen.

I skrivelse till Kungl. Majit den 29 april 1942 har lantmäteristyrelsen framlagt

förslag om tillägg till dalalagstiftningen. Styrelsen anförde därvid följande.

Den år 1932 genomförda särskilda jorddelnings- och lagfartslagstiftningen

för de storskiftade delarna av Kopparbergs län innehåller i förhållande till

rikslagstiftningen åtskilliga särbestämmelser. För avhjälpandet av de i dessa

orter rådande tilltrasslade äganderättsförhållandena samt bristerna i lagfartsväsendet

har sålunda vid laga skiften enligt lagen den 17 juni 1932 med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län, då lieminägorna ingå i delningen, införts den anordningen, att

en alla byns ägor omfattande, fullständig utredning verkställes rörande delägarnas

inbördes rätt, att varje delägares skilda fastigheter så långt som möjligt

och oberoende av om lagfart föreligger samt nied visst tvång sammanläggas

till en fastighet, samt att genom särskilt lagfartsförfarande i omedelbart

samband med skiftet praktiskt taget samtliga skiftesdelägare erhålla lagfart

å de ur skiftet utgående fastigheterna.

Vid de enligt lagen den 30 april 1925, provskifteslagen, verkställda laga

skiftena tillämpades liknande bestämmelser. Skälet till att vid bestämmelserna

om äganderättsutredning, tvångssammanläggning och lagfart knutits det

villkoret, att byns heminägor skulle ingå i delningen, torde ha varit, utom

annat, att det är skiftet å heminägorna som är avgörande för fastighetsindelningen

inom byn.

Emellertid hade före tillkomsten av 1925 och 1932 årens lagstiftning vissa

i storskifte liggande byar, tillsammans 16, i skilda delar av länet redan undergått

laga skifte med tillämpning av 1866 års skiftesstadga. Bland dessa märkas

särskilt dels sex byar i Ore socken, dels ock fyra byar eller skifteslag i

Vänjans socken. Vart och ett av skiftena å de sex byarna i Ore socken omfattade

byarnas heminägor jämte en obetydlig del av skogsmarken. Vänjansskiftena

omfattade däremot skifteslagens alla ägor.

Beträffande dessa tidigare laga skiften kunna näppeligen erinringar göras

i fråga örn arronderingen av ägorna, d. v. s. det sätt på vilket den före skiftena

rådande ägosplittringen för varje delägare eller brukningsdel blivit

hävd. Skiftena förete emellertid allvarliga brister föranledda därav, att vid

tiden för skiftenas verkställande sammanläggningsinstitutet ännu icke fanns

i svensk rätt och att en delägares andelar i de skilda storskifteslotterna alltså

icke kunde sammanläggas, samt vidare därav, att lagfartsförhållandena icke

blevo ordnade i sammanhang med skiftena. Då de flesta av skiftesdelägarna

hade andel i flera storskifteshemman, kom alltså så gott som envar av de

vid skiftena utlagda brukningsdelarna att bestå av flera fastigheter. Vid de

flesta av skiftena blevo -— vilket lagstiftningen fordrade — gränser å karta

och i handlingar uppdragna mellan de i varje brukningsdel ingående delarna

från skilda storskifteshemman. Vid laga skiftet å Dalbyn i Ore socken

utbrötos sålunda 260 ägolotter åt 77 delägare. Vid Vänjansskiftena utlades

2,837 ägolotter åt 630 delägare. Exempel finnes, att en jordägare där fick sin

jord uppskiftad i 45 ägolotter. I regel kom ett jordbruk i Vänjan att bestå av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

12—15 skifteslotter. I Ore var antalet något mindre, överhuvud visa dessa

laga skiften, hur påkallat det var, att de blivande laga skiftena kombinerats

med sammanläggning såsom ett i skiftet ingående moment samt med lagfartsväsendets

uppordnande.

Frågan om dessa brister hos de tidigare laga skiftena har nu blivit aktuell

av, utom annat, den anledningen, att laga skiften enligt 1932 års lag begärts

och äro under handläggning å skogsmarkerna till tvenne av de Orebyar,

vilkas heminägor tidigare undergått laga skifte enligt äldre lagstiftning.

Laga skiften enligt 1932 års lag äro sålunda igångsatta å skogsmarkerna till

följande Orebyar, vars heminägor tidigare undergått laga skifte:

I skiftet ingår Antal Antal register
Byns

namn en markareal del- fastigheter

av c:a ägare inom byn

Dalbyn.................... 20,000 hektar 118 805

Sunnanhed ................ 10,000 » 108 653

Om vid dessa nu pågående laga skiften sammanläggningar av de i brukningsdelarna

ingående registerfastigheterna icke hilva verkställda, bliva förrättningsmännen

nödsakade alt uppdela varje brukningsdels i skiftet ingående

skogsmark mellan registerfastigheterna. Förutom de ej ringa och helt

onödiga kostnader, en sådan delning skulle draga, skulle uppskiftningen av

skogsmarken vara direkt stridande mot jorddelningslagens syfte samt för

övrigt i många avseenden till stor skada. Erforderlig sammanläggning på frivillighetens

väg under skiftesförrättningen lärer med hänsyn till kostnaderna

och i vissa fall bristande lagfarter icke vara att vänta. Det har därför av

lantmäteristyrelsen funnits ofrånkomligt att föreslå sådan ändring i dalalagstiftningen,

att de enligt 1932 års lag nu pågående eller blivande laga skiftena

å skogsmarkerna till de tidigare i hemägorna lagaskiftade Orebyarna

kunna utföras så, att genom skiftena icke blott ägosplittringen mellan brukningsdelarna

eller delägarna häves utan även fördelarna av sammanläggning

och lagfarlsfrågans ordnande vinnas. Den omständigheten, att heminägorna

tidigare lagaskiftats enligt äldre lag, torde ej böra hindra, att skiftena

å skogsmarkerna nu bliva utförda på bästa sätt samtidigt som bristerna

i skiftet å inägorna avlägsnas. Det må även erinras, att laga skiftena enligt

1932 års lag bekostas av statsmedel samt att det icke skulle innebära ett rätt

utnyttjande av dessa kostnader, örn skiftena skulle utföras utan de möjligheter

till ett rationellt genomförande av skiftena som den ifrågasatta lagändringen

skulle giva.

Emellertid hör i detta sammanhang frågan örn uppordnandet av resultaten

jämväl av de tidigare laga skiften, som omfattat skifteslagens alla ägor,

icke förbigås. Detta gäller särskilt ovanberörda laga skiften i Vänjans socken,

vilka verkställdes i början av 1900-talet. Nackdelarna därav, att vid

dessa skiften möjligheter saknades till sammanläggning och lagfartsväsendets

ordnande, äro här särskilt framträdande. Svårigheterna för den sekundära

delningen äro mycket stora, då varje brukningsdel består av ett

flertal för sig utbrutna registerfastigheter. Det vanligaste är, som ovan anförts,

att ett bondebruk består av 12—15 registerfastigheter. Ju längre tiden

går, ju svårare blir det att bota bristerna i lagfartsväsendet. Redan vid tiden

för laga skiftena voro lagfarts- och äganderättsförhållandena tilltrasslade.

Förhållandena ha därefter icke blivit bättre. Exempelvis må framhållas, att

örn en delägare vid tiden för skiftet ägde del i 15 hemman och alltså fick 15

skifteslotter samt därefter avlidit och efterlämnat fem arvingar, genom arvskiftet

tillskapats 75 fastigheter. Att lagfarter icke sökts, torde alltså redan

av kostnadsskäl vara förståeligt. Styrelsen håller före, att även här fordras

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(3

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

särskild lagstiftning, som möjliggör sammanläggningar samt skapandet av

förutsättningar — liksom vid provskiftena och laga skiften enligt 1932 års

lag — för lagfarter direkt på de ur skiftena utgångna brukningsdelarna.

Ehuru vad ovan anförts främst gäller Ore- och Vänjansfallen, torde anledning

till den ifrågasatta lagstiftningen föreligga jämväl i fråga om vissa av

de övriga före 1925 verkställda 16 laga skiftena.

Ett av de s. k. provskiftena enligt 1925 års lag gällde Östansjö och Östanviks

byar i Ore socken. Skiftet, som fastställdes år 1936, omfattade heminägorna

jämte en del av skogsmarken. På ansökning av delägarna pågår nu

laga skifte enligt 1932 års lag å den från provskiftet uteslutna skogsmarken

och fäbodinägorna omfattande 13,000 hektar. Vid provskiftena gällde, att

sammanläggning endast med varandra av fastigheter helt belägna utom delningsområdet

ej kunde ske i samband med skiftet; åtminstone en av fastigheterna

skulle ha ägor inom delningsområdet. Å den från provskiftet å Östansjö

och Östanvik uteslutna skogsmarken, som nu skall undergå laga skifte

enligt 1932 års lag, ligga emellertid flera hundra skogsfastigheter tillhöriga

ett fåtal delägare. Därest dessa fastigheter icke sammanläggas, skall enligt

gällande lag delning mellan dem ske, medförande ansenliga och onödiga kostnader

samt ett otillfredsställande resultat av skiftet. Enligt 1932 års lag fordras

emellertid för sammanläggning och lagfart i sammanhang med skiftet,

att heminägorna ingå i detta. Lagändring synes alltså jämväl i detta fall

vara påkallad. Samma situation kan givetvis förekomma jämväl i andra byar,

där provskifte omfattat endast heminägorna med eller utan viss del av

skogsmarken.

Därest laga skifte skett enligt 1932 års lag och i skiftet ingått heminägorna,

torde, när laga skifte därefter enligt samma lag sker å övrig mark till

byn, jämväl vid^ detta senare skifte möjlighet till tvångssammanläggning i

vissa fall vara påkallad. Härför erfordras emellertid lagändring.

Vad lantmäteristyrelsen emellertid framförallt vill föreslå är, att för de

byar, vars heminägor lagaskiftats före tillkomsten av dalalagstiftningen av

1925 och 1932 (Ore- och Vänjansfallen), möjligheter bliva tillskapade för en

så att säga retroaktiv tillämpning av de till denna lagstiftning hörande bestämmelserna

om sammanläggning och lagfart.

I anledning av de i skrivelsen angivna förhållandena hade inom lantmäteristyrelsen

utarbetats en den 29 juni 1940 dagtecknad promemoria med

förslag till dels lag angående ändrad lydelse av 10 § lagen den 17 juni 1932

(nr 223) med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa

delar av Kopparbergs län och dels lag om äganderättsutredning och sammanläggning

av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län.

Enligt förstnämnda lagförslag skulle till 10 § första stycket dalalagen —- vilket lagrum såsom förut nämnts innehåller bestämmelser örn viss tvångssammanläggning

av fastigheter vid laga skifte, däri bys heminägor ingå —

fogas ett stadgande, att om heminägorna tidigare undergått laga skifte, nämnda

bestämmelser skulle gälla beträffande fastigheter, som med alla sina ägor

ingå i skiftet.

Förslaget till lag om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter

inom vissa byar i Kopparbergs län innebar, att därest inom de på bekostnad

eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs

län, i annan ordning än som stadgas i provskifteslagen eller dalalagen, verkställts

laga skifte, däri bys heminägor ingått, Konungen skulle, då skäl där
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 152.

17

lill förelåge, äga förordna, att särskild förrättning skulle äga rum för äganderättsutredning

och sammanläggning av fastigheter inom byn. I fråga örn

äganderättsutredningen, dennas kungörande och rältsverkningarna därav

skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse föreskrifterna i 9 § dalalagen

samt särskilda lagfartslagen, därvid skyldighet att söka lagfart skulle inträda

ett år efter sista kungörandet, att äganderättsutredning verkställts. Där laga

hinder ej mötte, skulle till byn hörande fastigheter och andra fastigheter, som

ingått i laga skiftet, där de vore i en ägares hand, sammanläggas till en

fastighet; dock att sammanläggning ej finge äga ruin, såframt ägaren bestrede

åtgärden och han ej uppenbart saknade fog därför. Vid sammanläggningen

skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som föreskrives i 10 §

andra och tredje styckena, 11 § under 3., 12 § och 13 § första stycket datalagen.

I avseende å villkoren för sammanläggning upptogos särskilda bestämmelser

i viss anslutning till stadgandena ilig under 1. och 2. dalalagen.

Över förslagen hade styrelsen inhämtat yttranden av distriktslantmätarna

Erik Bengtsson, Folke Berggren och Bertil Hulin, av vilka särskilt de två

förstnämnda haft att handlägga större skiften inom de orter, som vore i

fråga, ävensom av överlantmätaren i Kopparbergs län. Styrelsen hade vidare

hos häradshövdingarna i Falu, Nås och Malungs, Nedansiljans samt Ovansiljans

domsagor anhållit om yttranden över förslagen. Sådana yttranden

hade inkommit från häradshövdingarna i Nås och Malungs, Nedansiljans

samt Ovansiljans domsagor.

örn vad i yttrandena förekommit anförde lantmäteristyrelsen sammanfattningsvis

följande.

Av yttrandena framgår, att behov av den föreslagna lagstiftningen gjort

sig gällande i orten.

överlantmätaren har ansett ett påtagligt behov föreligga av ett ingripande

genom lagstiftning.

Häradshövdingen i Ovansiljans domsaga finner, med hänvisning till förhållandena

i Vänjansbyarna, synnerligen angeläget, att promemorians förslag

snarast möjligt upphöjas till lag. Samme häradshövding anför vidare:

Då de nämnda byarna eller skifteslagen i senare tid undergått laga skiften,

kunde det förefalla som om uppläggande av nya fastighetsböcker för dem

lätt kunde ske. Det hade emellertid visat sig, att vederbörande jordägare

så allmänt och i så stor omfattning eftersalt sina skyldigheter att söka lagfart,

alt lagfartsföreläggande i stor omfattning måste tillgripas, innan ett

uppläggande av nya fastighetsböcker för dessa skifteslag kunde ifrågakomma.

Såsom i promemorian framhållits, kunde det emellertid vara ganska

hårt alt tillgripa sådana åtgärder, då förmodligen i anledning av de för dessa

skifteslag abnormt stora lagfartskostnaderna genom de framtvingade lagfarterna

många jordägare skulle nödgas att gå från gård och grund.

Häradshövdingen i Nås och Malungs domsaga tycks anse, att något påtagligt

behov av den föreslagna lagstiftningen icke skulle föreligga beträffande

de i promemorian omnämnda byarna i domsagan (avseende Järna socken).

I anledning härav vill styrelsen anföra att behovet av den ifrågasatta lagstiftningen

främst är framkallat av förhållanden i öre- och Vänjansbyarna

i Nedansiljans och Ovansiljans domsagor. Hade del endast gällt Nås och

Malungs domsaga, hade styrelsen icke funnit anledning föreslå någon lag
Bihang

lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 152. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

stiftning. Detta utesluter givetvis icke, att lagstiftningen göres sådan, att den

vid behov kan tillämpas beträffande samtliga tidigare lagaskiftade byar.

I såväl en vid häradshövdingens i Nedansiljans domsaga yttrande fogad,

av domsagans sekreterare författad promemoria som i distriktslantmätarnas

och överlantmätarens yttranden beröras problem, vilka äro av den största

betydelse men som dock torde ligga utanför ramen för det lagförslag, om vilket

nu är fråga. Sålunda ifrågasattes, att äganderättsutredning skulle verkställas

samt lagfartsväsendet ordnas inom i storskifte liggande dalabyar jämväl

vid delningar å storskifteshemman eller överhuvud utan att laga skifte

å byn samtidigt verkställes, att bestämmelserna om äganderättsutredning,

sammanläggning och lagfart skulle utsträckas jämväl till bergsfrälsebygden

kring Falun samt vissa delar av södra Dalarna, samt att ytterligare bestämmelser

om gemensamma ägolotter vid laga skifte enligt 1932 års lag skulle

införas. Särskilt i nyssberörda promemoria beröras jämväl frågan örn möjligheterna

att förhindra, att resultaten av laga skiftena äventyras genom

jordägarnas åtgärder vid fortsatt fastighetsbildning, samt spörsmålet örn de

skiljaktigheter, som bestå mellan å ena sidan de civilrättsliga reglerna om

överlåtelse av fast egendom och om lagfart samt å den andra jorddelningslagstiftningen.

Ävenledes har i ett yttrande berörts frågan om legalisering

av rådande sämjedelning.

Lantmäteristyrelsen håller emellertid före, att dessa spörsmål, hur viktiga

de än äro och även om styrelsen har åtgärder under övervägande, icke böra

upptagas i detta sammanhang. Flera av spörsmålen äro för övrigt icke enbart

dalafrågor utan torde röra förhållanden jämväl i andra delar av riket

samt böra bli föremål för utredning i samband med fastighetsbildningssakkunnigas

och lagberedningens nu pågående arbeten.

Rörande jordägarnas inställning till den ifrågasatta lagstiftningen yttrade

lantmäteristyrelsen följande.

Redan i ansökningen om förordnande av lantmätare till ett av de pågående

laga skiftena i Ore socken (Sunnanhed) ha sökandena begärt, att förrättningen

företoges på det sätt, som erfordras för att fastighets- och lagfartsförhållandena

skulle bli uppordnade som om laga skiftet omfattat byns heminägor.

Distriktslanlmätaren har upplyst, alt jordägarna i dessa Orebyar då

de begärt de nu pågående skiftena överhuvud utgått ifrån att skiftena kunde

verkställas på sagda sätt.

Jordägarna i de lagaskiftade Vänjansbyarna ha genom vederbörande distriktslantmätare

erhållit underrättelse om den av styrelsen ifrågasatta lagstiftningen

för uppordnandet av deras jordförhållanden. Inom de fyra Vänjansskifteslagen

ha den 22 mars 1942 hållits sammanträden för dryftandet

av frågan. Därvid utsågos representanter för att uppvakta vederbörande myndigheter

och framhålla den stora betydelse en förrättning innefattande äganderättsutredning

och sammanläggning skulle få för skifteslagen. Sagda representanter

uppgåvo därefter för chefen för lantmäteristyrelsen, att allmänna

meningen inom skifteslagen var, att förhållandena började bli olidliga

och att något måste göras för att få dem uppordnade. De hade klart för sig

att även jordägarna måste få vidkännas vissa kostnader och besvär, men ville

framhålla, att de varit föregångsmän i fråga örn att låta sina byar undergå

laga skifte och fått bekosta skiftena själva utan annat statsbidrag än till halva

kostnaderna för utflyttningarna, samt att den omständigheten att skiftena

måst utföras utan sammanläggning och med uppdelning av nästan varje

personlig brukningsdel i ett flertal lotter icke berodde av dem utan av då

gällande bristfälliga lagstiftning. De utgingo därifrån och hoppades, att Vänjansbyarna

i det avseende varom nu vore fråga bleve både i lagstiftnings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

19

och statsbidragsavseende likställda med de byar, som efter 1925 undergått

eller komme att undergå laga skifte.

I fråga örn utformningen av den nya lagstiftningen örn äganderättsutredning

och sammanläggning anförde lantmäteristyrelsen vidare:

Det skulle ligga närmast till hands, att beträffande de byar som enligt tidigare

lagstiftning undergått laga skifte å allenast hemägorna, inordna äganderättsutredningen

och sammanläggningen såsom ett moment i laga skiften enligt

1932 års lag å de vid de tidigare laga skiftena uteslutna skogsmarkerna,

samt att därutöver bereda möjligheter till lagfart efter skiftet. Gällde det endast

dessa byar, alltså Orebyarna, torde givetvis de erforderliga bestämmelserna

enklast åstadkommas genom ändring i 1932 års lagstiftning därhän, att

villkoret örn att heminägoma skulle ingå i delningen borttoges för laga skiften

å skogsmarken å dessa byar. Emellertid blir ju problemet härigenom icke löst

för Vänjansbyarna där ali mark redan lagaskiftats. Det är med hänsyn härtill

som i promemorian föreslagits, att för båda slagen av de lagaskiftade byarna

äganderättsutredning och sammanläggning skola anordnas som en särskild

fristående förrättning, som jämväl för Orebyarna kan verkställas oberoende

av om laga skifte begärts men i vart fall senast jämsides med sådant skifte.

Det vöre också tänkbart att lösa frågan på skilda sätt eller för Orefallen genom

att i laga skiftena efter hand som de begäras inkoppla åtgärderna i fråga

och för Vänjansbyarna genom särskilda förrättningar. Mot promemorians

förslag i denna del har emellertid erinran icke blivit gjord och styrelsen anser

jämväl, att spörsmålet lämpligen löses på sätt i promemorian föreslagits.

Beträffande bestridandet av kostnaderna för de förrättningar som kunde

komma att verkställas enligt de föreslagna bestämmelserna anförde lantmäteristyrelsen

följande:

Enligt kungörelsen den 30 mars 1935 (nr 84) örn statsbidrag till bestridande

av förrättningskostnaderna vid vissa lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs

län gäldas kostnaderna till förrättningsmännen, lösen för kartor och

handlingar jämte kostnaden för införskaffande av handlingar, som erfordras

för skiftets behöriga verkställandet gravationsbevis o. d.), av allmänna medel.

Kostnaderna utgå från förslagsanslaget: Understöd åt jorddelningsväsendet

m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar. Någon skillnad mellan de

åtgärder, som nu föreslås, och de som redan innefattas i ovanberörda statsbidragskungörelse

torde icke föreligga. Vad beträffar Orefallen skulle ändock

för bestämmandet av delningsgrunden vid de pågående laga skiftena en nära

nog lika grundlig äganderättsutredning vara påkallad, som enligt nu föreslagna

lag skulle föreskrivas. Det är att märka, att delägarna i både Ore- och

Vänjansbyarna varit föregångsmän i så måtto, att de tidigt känt behovet av

laga skiften samt låtit utföra desamma på egen bekostnad. Nu gäller det endast

att bota de brister i skiftena, som förorsakats av att den särskilda dalalagstiftningen

då ännu icke var tillkommen. Det vore näppeligen billigt, örn

delägarna i dessa byar icke skulle få samina bidrag för dessa åtgärder, som

delägare i numera begärda skiften erhålla lill samtliga skifteskostnaderna.

Utan nu antydd möjlighet till statsbidrag torde f. ö. åtgärderna icke komma

till stånd. Det torde emellertid vara ett allmänt intresse av största vikt för

fastighetsredovisningen och ej minst möjligheterna att upplägga nya faslighetsböcker,

alt förhållandena uppordnas. Styrelsen hemställer alltså, att för

de förrättningar, som komma att verkställas enligt den föreslagna lagstiftningen,

kostnaderna lill törni 11 ni ngsmä irnen, lösen för karla och handlingar

jämte kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras för förrättning
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

ens behöriga verkställande, skola gäldas av allmänna medel att utgå av det

under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till understöd åt jorddelningsväsendet

m. m., bidrag till jorddelningsförrättningar. Förrättningarna

torde komma att försiggå under en följd av år.

Vid lantmäteristyrelsens skrivelse funnos fogade förslag till dels lag angående

ändrad lydelse av 10 § lagen den 17 juni 1932 (nr 233) med särskilda

bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län och dels lag om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter

inom vissa byar i Kopparbergs län, vilka förslag i väsentliga delar voro

likalydande med de vid promemorian fogade förslagen.

Över lantmäteristyrelsens skrivelse och därvid fogade förslag har utlåtande

inhämtats från länsstyrelsen i Kopparbergs län, vilken i avgivet yttrande tillstyrkt

att förslagen snarast möjligt upphöjdes till lag.

Sedan lantmäteristyrelsen verkställt vissa beräkningar i vad mån en tillämpning

av den föreslagna lagstiftningen skulle föranleda kostnadsökning

för statsverket, har styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 november

1942 i nämnda hänseende anfört följande.

Den närmaste anledningen till styrelsens framställning den 29 april 1942

var att vissa nu pågående laga skiften enligt 1932 års lag å byar i Ore socken,

vilkas heminägor tidigare undergått laga skifte, befunnos icke kunna verkställas

på ett godtagbart sätt utan att möjligheter till tvångssammanläggning

infördes samtidigt som lagfartsfrågan ordnades.

För samtliga de fem byar i Ore socken, vilkas heminägor undergått laga

skifte enligt skiftesstadgan, skulle den särskilda kostnaden i anledning av de

föreslagna lagbestämmelserna bliva omkring 11,000 kronor. Styrelsen har

därvid räknat med erfarenhetssiffror eller 30—35 kronor för kungörelseförfarandet,

sammanläggningen och gravationsbevis samt 15 kronor för ökat utredningsarbete,

allt per storskifteshemman.

För det närvarande pågår emellertid laga skifte å endast två av dessa fem

byar eller Dalbyn och Sunnanhed. Under de närmaste åren lärer något ytterligare

sådant skifte näppeligen komma i gång. För Dalbyn och Sunnanhed

blir efter samma öeräkningssätt motsvarande kostnad 7,000 kronor.

Men än viktigare i detta sammanhang är att märka, att de föreslagna lagbestämmelserna

komma att medföra icke endast särskilda kostnader utan

även kostnadsbesparing, örn lagtillägget icke införes, blir lantmätaren nödsakad

att dela varje persons ägolott mellan de registerfastigheter och delar

av storskifteshemman, som ingå i densamma. Då i Dalbyn finnas 118 och

i Sunnanhed 108 delägare samt envar av dessa torde äga i medeltal 7 fastigheter,

mellan vilka hans ägolott måste uppdelas, förstås lätt vilket omfattande

arbete som sparas därest lagändring sker. Denna sönderdelning måste

utmärkas å kartan och återgivas i delningsbeskrivningen, varjämte lantmätaren

näppeligen kan undgå att å marken utstaka och röslägga skiljelinjerna

mellan en persons olika registerfastigheter. Lantmäteristyrelsen har låtit

verkställa beräkningar rörande de kostnader nämnda arbeten skulle draga.

Beräkningarna ha grundats på erfarenhetssiffror från tidigare verkställda

dalaskiften men hållits i underkant. Därvid har framkommit, att samma

kostnader — även örn man icke räknar med gränslinjernas utmärkande å

marken — skulle för Dalbyn och Sunnanhed tillsammans bli omkring 17,000

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

21

kronor. Denna summa örn 17,000 kronor skall jämföras med ovan angivna

om 7,000 kronor. Endast i fråga om laga skiftena å Dalbyn och Sunnanhed

skulle alltså genom de ifrågasatta lagtilläggen komma att inbesparas minst

10,000 kronor i statsmedel. Det blir proportionsvis samma besparingar i fråga

örn de övriga tre Orebyarna, därest desamma skulle komma att undergå

laga skifte.

Även i fråga om det nu pågående laga skiftet å Östansjö och Östanvik i

öre socken, beträffande vilket inägorna skiftats enligt 1925 års lag, kommer

kostnadsminskning alt ske.

Vad åter angår Vänjansbyarna har styrelsen beräknat, att statens kostnader

för de åtgärder, som föreslås för dessa byar, skulle komma att utgöra

omkring 20,000—30,000 kronor. Efter genomförandet av de föreslagna äganderättsutredningarna,

sammanläggningarna och lagfarternas ordnande komma

betydliga besparingar att göras även för statsverket. Styrelsen syftar därvid

på den förenklade fastighetsbokföringen och redovisningen i jordregistret.

Vid tiden för laga skiftena funnos 630 delägare, för vilka emellertid på

grund av då gällande lagbestämmelser utlades 2,837 ägolotter. Genom verkställda

sekundära delningar har antalet ägolotter därefter ökats. Besparingen

i arbete vid nya fastighetsböckers uppläggande är ju uppenbar, därest detta

arbete får avse omkring 600 upplägg, där lagfarterna samtidigt ordnats, i

stället för nära 3,000 med tilltrasslade inskrivningsförhållanden. För det

fortsatta inskrivningsarbetet måste arbetet givetvis också minskas. Detsamma

gäller jordregistrets förande. I det långa loppet torde därför de angivna kostnaderna

bliva även ur statsekonomisk synpunkt väl använda pengar.

Styrelsen får emellertid även framhålla att enligt lagförslaget det lagts i

Kungl. Majds hand att avgöra, om och när för Vänjansfallen avsedda förrättningar

skola komma till stånd. Skulle ansökning inkomma om förrättning

torde Kungl. Majit alltså kunna, därest de statsfinansiella förhållandena

ej medgiva, att arbetet just då igångsättes, låta anstå med bifall till ansökningen.

Tillgängliga arbetskrafter torde för övrigt icke medgiva, att samtliga

Vänjansbyar på en gång bli föremål för de föreslagna åtgärderna, varför

arbetena torde komma att dragas ut under flera år. Någon anledning från

styrelsens sida att föreslå höjning ä det anslag, från vilket statsbidragen i

fråga skulle utgå, kommer icke att föreligga.

De säregna jordförhåilandena i Kopparbergs län framträda i synnerhet Departement*■

inom de delar av länet, där storskifte verkställts på bekostnad eller med un- ^efen.

derstöd av staten, d. v. s. i stort sett länets norra och mellersta delar. För avhjälpande

av de i dessa trakter rådande invecklade äganderättsförhållandena

och bristerna i lagfartsväsendet ha, såsom förut närmare angivits, genom lagen

den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet

inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k. dalalagen, och lagen samma

dag med särskilda bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs

län, den s. k. särskilda lagfartslagen, införts vissa anordningar för det fall

att laga skifte sker å by till rubbning av storskifte. Dessa bestå däri, att en

fullständig äganderättsutredning beträffande hela byn skall ske vid skiftet, att

i samband med skiftet tvångssammanläggning i princip skall ske så snart

olika fastigheter lia samma ägare, varvid även vissa lättnader i de eljest gällande

villkoren för sammanläggning medgivas, samt att på grundval av skiftet

och äganderättsutredningen elt särskilt lagfartsförfarande med kungöran
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

de anordnas så att praktiskt taget samtliga skiftesdelägare få klara lagfarter

på sina ur skiftet utgående fastigheter. Liknande bestämmelser ha tillämpats

vid de provskiften, som skett enligt lagen den 30 april 1925 rörande vissa laga

skiften inom de på bekostnad eller med understöd av slaten storskiftade delarna

av Kopparbergs län, den s. k. provskifteslagen.

Förutsättningen för att de nämnda anordningarna skola tillämpas är emellertid,

att byn undergår laga skifte och att heminägorna ingå i delningen.

Anledningen till denna begränsning torde ha varit att som ett av de mest

angelägna önskemålen framstod undanröjandet av den rådande ägosplittringen,

vilken särskilt framträdde inom de icke lagaskiftade områdena, och

att med hänsyn därtill de ifrågavarande åtgärderna ansågos böra vidtagas i

ett sammanhang över större områden i anslutning till fastighetsbildande

skiften. Det var därför också naturligt att åtgärderna anknötos till laga

skifte å bys heminägor, vilka äro grundläggande för fastighetsindelningen

inom byn.

Till följd härav äro från tillämpningsområdet för dalalagstiftningens bestämmelser

om äganderättsutredning, tvångssammanläggning och lagfart uteslutna

de byar, där innan 1925 och 1932 års lagstiftning trätt i tillämpning

laga skifte redan verkställts å heminägorna, antingen ensamma eller jämte

viss eller all annan mark i byn. Så är fallet beträffande ett antal i det föregående

närmare angivna byar, de flesta belägna i Ore, Vänjans eller Järna

socknar. Av lantmäteristyrelsen har nu föreslagits, att för de ifrågavarande

byarna möjlighet skulle öppnas för en så att säga retroaktiv tillämpning

av de enligt dalalagstiftningen medgivna anordningarna. Detta avses skola

ske genom att, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, för dessa

byar verkställas särskilda förrättningar, varvid äganderättsutredning företages

och tvångssammanläggning av fastigheter i samma ägares hand åvägabringas,

varefter särskilt lagfartsförfarande på grundval av äganderättsutredningen

anordnas.

Behovet av bestämmelser av angiven innebörd har främst motiverats därmed,

att vid dessa tidigare laga skiften sammanläggningsinstitutet ännu icke

fanns i vår rätt, varför en delägares andel i olika storskifteslotter, ehuru andelen

utlades som en brukningsdel, kom att rättsligen bestå av skilda fastigheter.

Ej heller blevo lagfartsförhållandena ordnade i samband med laga

skiftet. Behovet av lagstiftningsåtgärder har särskilt aktualiserats genom att

laga skiften nu pågå å skogsmarken till vissa av de ifrågavarande byarna i

Ore socken, och lantmäteristyrelsen har för sin del funnit det ofrånkomligt

att föreslå bestämmelser, som möjliggöra att dylika skiften kunna verkställas

så, att ej blott ägosplittringen häves utan även fördelarna av sammanläggning

och lagfar Isfrågans ordnande vinnas. Att behov av den ifrågasatta

lagstiftningen gjort sig gällande, framgår också av de yttranden som avgivits

i ärendet.

Som skäl för genomförandet av de föreslagna åtgärderna har även framhållits,

att det i och för sig får anses skäligt, att de ifrågavarande byarnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

delägare, vilka på egen bekostnad företagit laga skiften å sina heminägor

och på grund av att dylika skiften verkställts uteslötos från förmånerna av

äganderättsutredning, sammanläggning och lagfart, nu beredas motsvarande

förmåner. Vad särskilt angår de byar, där nu laga skiften å skogsmarken

igångsatts, är att märka att dessa skiften i betydande utsträckning verkställas

med bidrag av statsmedel och att det icke skulle innebära ett rätt utnyttjande

av dessa penningmedel, örn skiftena skulle utföras utan att möjlighet finnes

till en sådan rationalisering, som den ifrågasatta lagstiftningen skulle bereda.

Det måste överhuvud taget anses vara av vikt, att varje tillfälle tillvaratages,

som erbjuder sig att befrämja ordnandet av de invecklade förhallandena beträffande

fastighetsväsendet inom Kopparbergs län. Jag vill därför förorda

att en lagstiftning på grundval av lantmäteristyrelsens nu ifrågavarande förslag

genomföres.

Det kunde givetvis, såsom iantmäleristyrelsen framhållit, ifrågasättas att

begränsa lagstiftningen till dem av de ifrågavarande byarna, som icke i sin

helhet lagaskiftats. Härigenom skulle under lagstiftningen inbegripas bl. a.

de byar i Ore socken, där för närvarande laga skifte å skogsmark pågår, men

uteslutas främst de förut angivna byarna i Vänjans socken. Då emellertid

ett motsvarande behov av tillrättaläggande av fastighets- och lagfartsförhållandena

föreligger även i fråga om byar tillhörande sistnämnda kategori, torde

det vara lämpligt att redan nu giva lagstiftningen den allmännare omfattning

som avses i lantmäteristyrelsens förslag. Jag vill i detta sammanhang

framhålla att, såsom lantmäteristyrelsen föreslagit, tillämpning av de ifrågavarande

åtgärderna å de byar, som falla under lagstiftningen, bör bero av

Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Med nyss angivna ståndpunkt

till lagstiftningens omfattning vill jag också ansluta mig till lantmäteristyrelsens

förslag att de äganderättsutredningar, som skola verkställas enligt den

nya lagstiftningen, i lagtekniskt avseende utformas såsom självständiga förrättningar

och sålunda ej konstrueras såsom ett led i ett pågående laga skifte.

Det är emellertid uppenbart, att då fråga är örn byar som icke i sin helhet

lagaskiftats, särskilda förrättningar för äganderättsutredning icke böra anordnas

utan att laga skifte samtidigt verkställes a mark, som undantagits vid

tidigare delning. De byar, beträffande vilka i första hand tillämpning av den

förevarande lagstiftningen kommer i fråga, bliva därför de byar inom Ore

socken, där laga skifte å skogsmark redan igångsatts.

De erforderliga bestämmelserna om äganderättsutredning och sammanläggning

vid nu ifrågavarande förrättningar samt örn lagfart på grundval av

förrättningarna torde, såsom skett i lantmäteristyrelsens förslag, böra i väsentliga

delar utformas i nära anslutning till de nu gällande stadgande^

om motsvarande åtgärder vid laga skiften å heminägor enligt datalagen. Beträffande

förfarandet i övrigt vid förrättningarna synas gällande bestämmelser

om laga skifte kunna i tillämpliga delar tjäna som förebild för regleringen.

För de åtgärder, som innefattas i den ifrågavarande lagstiftningen, skall

enligt lantmäteristyrelsens förslag statsbidrag utgå efter samma grunder som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

nu gälla för bidrag till förrättningar enligt dalalagen. Detta synes rimligt;

utan möjlighet till statsbidrag torde för övrigt, såsom lantmäteristyrelsen påpekat,

de avsedda åtgärderna icke komma till stånd. Styrelsen har beräknat,

att en tillämpning av den föreslagna lagstiftningen enbart å de byar inom

Ore socken, vilkas lagaskiftande utgjort närmaste anledningen till kravet

på lagstiftningsåtgärder, skulle till följd av därigenom möjliggjorda förenklingar

vid skiftenas verkställande medföra en besparing av statsverkets utgifter

å minst 10,000 kronor, samt att proportionsvis samma besparing skulle

uppkomma beträffande de övriga nu ifrågavarande byarna i Ore socken, därest

dessa komme alt undergå laga skifte. Vad åter angår de förut angivna

byarna i Vänjans socken, vilka redan i sin helhet lagaskiftats, har styrelsen

uppskattat statsverkets kostnader för de föreslagna åtgärderna till omkring

20,000—30,000 kronor men samtidigt framhållit, att efter åtgärdernas verkställande

betydliga besparingar komme att göras även för statsverket genom

den förenklade fastighetsbokföringen och redovisningen i jordregistret. Det

torde fa ankomma pa Kungl. Maj:t — vilkens förordnande i varje särskilt fall

fordras för den föreslagna lagstiftningens tillämpning — att med hänsyn till

tillgång på medel och för förrättningarnas verkställande kvalificerad arbetskraft

avgöra örn och när avsedda förrättningar för dessa byar skola komma

till stånd.

Lantmäteristyrelsen har vidare föreslagit, att dalalagen ändras så att möjlighet

till tvangssammanläggning i samband med skifte öppnas även för de

fall, då laga skifte sker å område som undantagits från tidigare verkställt

laga skifte, vari bys heminägor ingått. Detta förslag har föranletts av nu

pågående laga skifte å skogsmark till Östansjö och östanviks byar i Ore socken,

vilkas inägor skiftats enligt 1925 års provskifteslag, och genom förenklingar

som därigenom skulle kunna ske vid skiftesläggningen, skulle enligt

vad styrelsen uttalat kostnadsminskning för statsverket uppkomma. En lagändring

i denna riktning synes lämplig och torde böra genomföras.

I enlighet med det anförda ha inom justitiedepartementet upprättats förslag

till

1) lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och sammanläggning

av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län;

2) lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda

bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län; samt

3) lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Lagförslagen torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.1

Jag övergår nu till en redogörelse för de särskilda bestämmelserna i förslagen.

Denna bilaga, vilken frånsett viss jämkning av redaktionell natur är likalydande med de

propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

25

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning

oell sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län.

1 §•

I motsvarande paragraf av såväl promemorieförslaget som lantmäteristyrelsens

förslag upptogs bestämmelse att, därest inom de på bekostnad eller med

understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län, i annan

ordning än som stadgas i provskifteslagen eller datalagen, verkställts laga

skifte, däri bys heminägor ingått, Konungen skulle äga, då skäl därtill vore,

förordna att särskild förrättning skulle äga rum för äganderättsutredning

och sammanläggning av fastigheter inom byn. Förrättningsman skulle förordnas

av lantmäteristyrelsen. I fråga om biträde av gode män, kungörelse

och kallelser angående förrättningen och sammanträden under denna samt

förande av protokoll skulle i tillämpliga delar gälla vad om laga skifte är

stadgat.

I promemorian anfördes, att förordnande, som avsåges i paragrafen, torde

böra meddelas successivt, allteftersom personal och medel stöde till förfogande

och intresse visade sig från jordägarnas egen sida. Särskilt det sista

vore av stor betydelse, då ett lyckligt resultat av förrättningarna förutsatte

medverkan av jordägarna. I de fall, då viss del av byn undantagits från laga

skiftet, borde förrättningen dock verkställas senast samtidigt med skifte å

återstoden av byn. Till förrättningsman torde böra förordnas en med länets

jordförhållanden förtrogen lantmätare. Skedde förrättningen samtidigt med

skifte, borde skifteslantmätaren förordnas. Gode män torde böra biträda vid

förrättningen. De vid eventuellt samtidigt pågående skifte tjänstgörande gode

männen borde naturligtvis företrädesvis användas.

Häradshövdingen i Ovansiljans domsaga erinrade i sitt yttrande över promemorian,

att av paragrafen icke tydligt framginge, om det vore avsett att

äganderättsutredning och sammanläggning av ifrågavarande slag skulle kunna

verkställas först efter det sakägare därom gjort ansökan och Kungl. Maj:!

lämnat sitt samtycke till åtgärden, eller om det vore meningen att Kungl.

Maj:t skulle kunna utan ansökan av sakägare, när skäl därtill ansåges föreligga,

förordna om åtgärd av ifrågavarande slag.

Lantmäteristgrelsen har i anledning härav uttalat, att de föreslagna åtgärderna

borde kunna verkställas oberoende av om första initiativet tagits av

fastighetsägare i vederbörande by. Framställning torde kunna göras även av

häradshövdingen eller överlantmätaren eller annan myndighet. Uppenbart

torde emellertid vara, att jordägarna borde höras och att vid beslutet hänsyn

borde tagas till deras önskan. Förelåge icke någon allmän opinion i

byn för att få förhållandena uppordnade, torde förrättning ej heller böra ske.

Såsom i styrelsens skrivelse antoris, rådde emellertid bland jordägarna ett

stort intresse för att åtgärderna snarast bleve verkställda.

Första stycket av förevarande paragraf upptager de allmänna förutsättningarna

för anordnande av särskild förrättning för äganderättsutredning

Deparlemeviechefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 152

m. m. Jag kan beträffande dessa förutsättningar i allt väsentligt ansluta

mig till vad lantmäteristyrelsen föreslagit. I lagtexten torde emellertid även

böra angivas, att det tidigare verkställda laga skiftet skall ha avsett rubbning

av storskifte. Någon bestämmelse angående rätt att taga initiativ till förrättning

av nu ifrågavarande art torde, av skäl som lantmäteristyrelsen angivit,

icke böra upptagas i lagen.

Med hänsyn till den betydelse en förrättning enligt den föreslagna lagen

kommer att få synes densamma böra undergå fastställelseprövning i den

ordning som gäller för laga skifte. Stadgande torde jämväl erfordras rörande

besvär över beslut eller åtgärd under förrättningen samt örn talan i fråga om

beloppet av sådana kostnader för förrättningen, som ej bestridas av statsmedel.

Besvär kunna förekomma exempelvis beträffande jäv mot god man. Även

i dessa avseenden torde de angående laga skifte gällande bestämmelserna böra

erhålla motsvarande tillämpning. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att

vid äganderättsutredningen eller senare under förrättningen uppkommande

tvister angående förhållanden, som avses i redogörelsen för äganderättsutredningen,

i överensstämmelse med vad som gäller enligt dalalagen böra

underställas ägodelningsrättens prövning; föreskrift härom har upptagits i

3 § sista stycket.

Rörande verkställandet av äganderättsutredningen och behandlingen av frågor

om sammanläggning av fastigheter böra särskilda bestämmelser upptagas

i lagen. Beträffande förfarandet i övrigt vid förrättningen torde vad

om laga skifte är stadgat böra i tillämpliga delar gälla. Detta är, såsom i lantmäteristyrelsens

förslag avses, fallet i fråga om biträde av gode män, kungörelse

och kallelser angående förrättningen och sammanträden under denna

samt förande av protokoll. Jämväl i vissa andra hänseenden torde bestämmelserna

om laga skifte kunna vinna motsvarande tillämpning. I några avseenden

torde åter i lagen böra upptagas särskilda bestämmelser, avpassade

för nu ifrågavarande förrättningar.

I enlighet med det anförda har i andra stycket av förevarande paragraf

föreskrivits, att i fråga om förfarandet vid förrättningen samt talan mot och

fastställelse av densamma skall, i den mån ej i lagen annorlunda stadgas,

i tillämpliga delar gälla vad om laga skifte är föreskrivet.

Det synes lämpligt att, såsom lantmäteristyrelsen föreslagit, åt styrelsen

anförtros att förordna lantmätare att verkställa förrättning enligt lagen. Bestämmelse

härom har upptagits i paragrafens tredje stycke.

2 §•

I lantmäteristyrelsens förslag saknades bestämmelser rörande karta vid

förrättning enligt den förslagna lagen. Upprättande av sådan torde emellertid

vara nödvändigt, bland annat för erhållande av underlag för äganderättsutredningen.

Några höga fordringar i tekniskt avseende torde dock ej böra

ställas å kartan. Enligt 8 § datalagen skall vid laga skifte, däri bys heminägor

ingå, lantmätaren över område, som från byn avskilts till särskilt skifteslag,

upprätta karta, upptagande vad som finnes nödigt för att tydligt utmärka

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

gällande gränser mellan olika fastigheter eller ägoinnehav, ävensom i anslutning

härtill upprätta beskrivning. Härigenom erhålles en översiktskarta,

som utvisar fastighetsindelningen. Motsvarande bestämmelser torde böra givas

för de nu ifrågavarande förrättningarna. Bestämmelserna torde därvid

icke böra begränsas till områden, vilka höra till byn. Den äganderättsutredning,

som avses skola verkställas vid förrättningen, bör visserligen omfatta

endast till byn hörande fastigheter och de särskilda verkningarna i lagfartshänseende

komma härigenom allenast att avse sådana fastigheter. Det förfarande

med obligatorisk sammanläggning av fastigheter i en ägares hand,

som anordnas under förrättningen, torde emellertid, såsom lantmäteristyrelsen

föreslagit, böra omfatta även fastigheter, som icke höra till byn, under förutsättning

att de ingått i laga skiftet. För att tjäna som underlag vid sammanläggningsfrågornas

behandling torde därför översiktskarta jämte beskrivning

böra upprättas jämväl över område, som icke hör till byn men ingått i laga

skiftet.

I förevarande paragraf har i enlighet med det sagda föreskrivits, att lantmätaren

skall över samtliga till byn hörande områden så ock andra områden,

vilka ingått i laga skiftet, upprätta karta, upptagande vad som finnes nödigt

för att tydligt utmärka gällande gränser mellan olika fastigheter eller ägoinnehav,

ävensom i anslutning härtill upprätta beskrivning. Erforderliga anvisningar

rörande kartan och beskrivningen torde böra meddelas av lantmäteristvrelsen.

3 §•

I promemorieförslaget och lantmäteristyrelsens förslag upptogs under 2 §

den bestämmelsen, att i fråga om äganderättsutredningen, dennas kungörande

och rättsverkningarna därav skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse

föreskrifterna i 9 § dalalagen samt särskilda lagfartslagen. Skyldighet

att söka lagfart skulle inträda ett år efter sista kungörandet, att äganderättsutredning

verkställts.

I promemorian anfördes, att äganderättsutredningen torde helt och hållet

kunna verkställas i de former, som dalalagen föreskreve. Huruvida utredningen

skulle föranleda rättsverkningar i lagfartsavseende, borde liksom enligt

särskilda lagfartslagen avgöras av rätten i varje särskilt fall. Funne rätten,

att sådana rättsverkningar borde tilläggas utredningen, borde föreskrifterna

i särskilda lagfartslagen tillämpas. Den enda särregel, som erfordrades,

torde vara beträffande tiden för inträdet av skyldigheten att söka lagfart.

I yttrande över promemorian ifrågasatte distriktslantmätaren Bertil Hillin,

att äganderättsutredningen icke skulle behöva sträckas längre tillbaka än till

tiden för laga skiftet. Såsom skäl härför åberopades bl. a., att man vid äganderättsutredningar

enligt dalalagen icke gått längre tillbaka än till storskiftesåbon.

Lantmäteristyrclsen har i anledning härav framhållit, att frågan hur långt

tillhaka äganderättsutredningen behövde gå givetvis vore beroende av förhållandena

i varje särskilt fall. Någon fast regel kunde icke givas. Det måste

vid de ifrågasatta förrättningarna alltid vara nödigt att gå tillbaka till tiden

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

för laga skiftet, men det kunde mången gång bliva påkallat att utsträcka

undersökningen till storskiftesåbon.

D.en omständigheten, att särskilda lagfartslagen skall äga tillämpning även

då äganderättsutredning verkställts vid särskild förrättning av nu förevarande

art, synes böra komma till uttryck i nämnda lag. I förslaget till lag angående

tillägg till särskilda lagfartslagen har upptagits stadgande därom. Med

hänsyn härtill torde något stadgande örn äganderättsutredningens rättsverkningar

i lagfartshänseende icke behöva upptagas i nu förevarande lagförslag.

De grundläggande bestämmelserna örn verkställande av äganderättsutredning

vid förrättning enligt förslaget torde böra direkt upptagas i lagen. I

förevarande paragraf ha givits bestämmelser härom i nära anslutning till vad

som föreskrives i 9 § datalagen. Äganderättsutredningen bör, liksom vid laga

skifte å heminägor enligt datalagen, avse samtliga till byn hörande ägor.

Avfattningen av de föreslagna bestämmelserna avviker från nyssnämnda föreskrifter

i dalalagen allenast därutinnan, att särskilt stadgande örn kungörelse

och kallelse rörande sammanträde för behandling av redogörelsen för

äganderättsutredningen icke ansetts erforderligt för nu ifrågavarande fall,

enär alla de ägare, som beröras av utredningen, redan äro att anse såsom

delägare vid förrättningen.

Såsom lantmäterityrelsen framhållit, synes det icke lämpligt att uppställa

en för alla fall gemensam regel om hur långt tillbaka äganderättsutredningen

skall sträckas.

4 §.

Promemorieförslaget liksom lantmäteristyrelsens förslag stadgade i 3 §

att, där laga hinder ej mötte, till byn hörande fastigheter så ock andra

fastigheter, som ingått i laga skiftet, skulle, där de vöre i en ägares hand,

sammanläggas till en fastighet; dock finge sammanläggning ej äga rum,

såframt ägaren bestrede åtgärden och han ej uppenbart saknade fog härför.

I 5 § upptogs vidare bestämmelse, att vid sammanläggningen skulle i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse bl. a. vad som föreskrives i 10 § andra

och tredje styckena dalalagen.

I promemorian framhölls, att 3 § i förslaget liksom 10 § dalalagen angåve,

vilka fastigheter som skulle omfattas av tvångssammanläggningen, men

däremot ej vilka avsages med föreskrifterna örn lättnad i sammanläggningsvillkoren.

Tvångssammanläggning komme enligt förslaget i fråga för alla

fastigheter i byn, även för sådana som icke med någon äga gått in i laga

skiftet, samt dessutom för fastigheter inom andra byar, därest de med någon

— aldrig så obetydlig — äga gått in i skiftet.

De 1 lantmäteristyrelsens förslag upptagna villkoren för tvångssammanläggning

böra kompletteras med kravet att fastigheterna skola av ägaren innehavas

med samma rätt. Vidare torde bestämmelser, motsvarande de i 10 §

andra och tredje styckena dalalagen förekommande, om sammanläggning av

fastigheter, som tillhöra makar var för sig eller innehavas med olika rätt i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

29

äktenskapet, icke böra meddelas allenast genom hänvisning till nyssnämnda

stadganden i datalagen utan direkt införas i förevarande paragraf.

5 §•

I det i promemorian framlagda förslaget hade 4 § följande lydelse:

I avseende å villkoren för sammanläggning enligt 3 § skola gälla följande

särskilda bestämmelser

1. Har viss del av hyn undantagits från laga skiftet, skall i avseende å

förutsättningarna för sammanläggande av fastighet, som hör till byn, med

fastighet, vilken ingått i skiftet, så anses, som om laga skifte påginge å den

undantagna delen av byn.

2. Till byn hörande fastighet, som ingått i laga skiftet, må sammanläggas

Ped fastighet, som hör till byn, så ock med annan fastighet, vars alla ägor

ingått i skiftet, även om den genom sammanläggningen bildade fastigheten

icke i fråga örn storlek och sammansättning av ägoslag överensstämmer med

vad som föreskrives i 6 § lagen om sammanläggning av fastigheter å landet.

Enligt 5 § skulle vidare vid sammanläggningen tillämpas bl. a. vad som

föreskrives ilig under 3. datalagen.

Till motivering av de föreslagna bestämmelserna i 4 § anfördes i promemorian:
De

villkor, som 6 § allmänna sammanläggningslagen ställer för tillstånd

till sammanläggning, äro dels arronderingsvillkoret — att den nybildade fastighetens

ägoskiften skola vara formliga och i förhållande till varandra väl

belägna — dels storleksvillkoret — varmed här förstås att fastigheten skall

ha en sådan storlek och sammansättning av ägoslag, att den lämpar sig att

bestå som särskild fastighet — dels ock registreringsvillkoret — att de fastigheter,

som gå in i sammanläggningen, skola vara upptagna som särskilda

fastigheter i jordregistret. Det sistnämnda villkoret gäller ej örn fastigheterna

gå in i skifte. Under samma förutsättning får arronderingsvillkoret en annan

innebörd, i det att detsamma avser fastigheten, sådan den kan utläggas vid

skiftet. Praktiskt taget blir det eftergivet.

I avseende å dessa tre villkor medgiver 11 § 1 och 2 mom. datalagen vissa

lättnader. Dessa synas böra, såvitt förhållandena medgiva det, också gälla

för den fristående tvångssammanläggningen.

Registreringsvillkoret.

II § 1 mom. dalalagen avser, såvitt av förarbetena framgår (Dalautredningens

betänkande sid. 187), allenast att eftergiva registreringsvillkoret i ett

speciellt fall, nämligen beträffande en till byn hörande fastighet, som har ägor

uteslutande inom område utanför det som skiftas. Och eftergiften gäller endast,

då sådan fastighet skall sammanläggas med fastighet, som går in i skiftet

med åtminstone någon äga, vare sig den senare fastigheten hör till byn

eller ej.

Beträffande övriga fastigheter, som antingen tillhöra byn eller ock, ehuru

de ej göra detta, likväl gå in i skiftet, behöver datalagen icke göra några

undantag från registreringsvillkoret. Dessa fastigheter gå nämligen alla in i

ett fastighetsbildande skifte, och redan på grund härav är registreringsvillkoret

upphävt beträffande dem.

Annat blir förhållandet i nu förevarande fall. Det fastighetsbildande skiftet

är här avslutat och medför alltså icke någon lättnad i registreringsvillkoret.

Emellertid torde det icke finnas något skäl all lätta på detta villkor. Den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kunell. Maj:ts proposition nr 152.

genom skiftet åvägabragta fastighetsindelningen bildar utgångspunkten för

sammanläggningen. Efter skiftet kan naturligtvis en oregistrerad (d. v. s.

icke genomförd) jorddelning ha förekommit. Lagaskifteslotter kunna lia delats

i ideella andelar eller sämjedelats, outbrutna arealer kunna ha försålts

o. s. v. Skulle man i sådana fall eftergiva registreringskravet, bleve följden

säkerligen mycket olycklig. Man skulle få fastigheter, i vilka inginge sämjedelningslotter

och ideella andelar i lagaskifteslotter o. s. v. Man synes därför

böra inom det lagaskiftade området upprätthålla kravet på att endast utbrutna

fastigheter skola få gå in i sammanläggning. Lättnaden i fråga örn

registreringsvillkoret bör därför icke sträckas längre än som skett i 11 § 1

morn. datalagen.

Arronderingsvillkoret.

Arronderingsvillkoret gäller ej inom det område, som undergår laga skifte.

Dalalagen behöver sålunda icke befatta sig med detta villkor i annan mån

än beträffande ägor utanför delningsområdet. Beträffande sådant område

upphäver 11 § 2 mom. datalagen arronderingsvillkoret, därest

den ena fastigheten både hör till byn och går in i skiftet samt

den andra fastigheten antingen också hör till byn — vare sig den går in

i skiftet eller ej — eller ock, oaktat den ej hör till byn, med alla sina ägor

går in i skiftet.

De fall, då arronderingsvillkoret icke är eftergivet på grund av detta moment,

äro:

1) Då båda fastigheterna höra till byn men ingendera av dem går in i

skiftet. I detta fall tillämpas visserligen tvångssammanläggning men gäller

arronderingsvillkoret.

2) Då ingendera fastigheten hör till byn. Därest båda fastigheterna gå in

i skiftet med alla sina ägor, är arronderingskravet redan på grund härav

upphävt. Så fort någon av fastigheterna har en äga utanför skiftet, gäller

emellertid arronderingsvillkoret, alldeles oavsett huruvida denna äga ligger

inom byns från skiftet uteslutna område eller utom byn.

3) Då ena fastigheten hör till byn och går in i skiftet samt den andra icke

hör till byn, går in i skiftet med en äga men har en annan äga utanför delningsområdet,

vare sig denna senare äga ligger i byns uteslutna område eller

utom byn.

4) Då den ena fastigheten hör till byn men ej går in i skiftet samt den

andra icke hör till byn men går in i skiftet vare sig med alla eller endast

med några ägor och vare sig i senare fallet de ägor, som icke gå in i skiftet,

äro belägna inom byns från skiftet uteslutna del eller utom byn. I detta fall

eftergives arronderingsvillkoret icke av 2 mom. i 11 §, men väl torde 1 mom.

i paragrafen medföra en viss lättnad. I detta fall skall nämligen enligt sistnämnda

moment så anses, som om den förra fastigheten gick in i skiftet.

Därest alltså även den senare fastigheten har ägor inom byns från skiftet

uteslutna område, skall man bortse från den omständigheten, att de båda fastigheternas

skiften inom detta område icke ligga lämpligt till i förhållande

till varandra. Har den fastighet, som ej hör till byn, ägor utom byn, gäller

emellertid arronderingsvillkoret beträffande förhållandet mellan dessa ägor

och fastigheternas ägor inom byn.

Vid de nu föreslagna fristående sammanläggningsförrättningarna ligger

arronderingsfrågan annorlunda till, då ju något skifte icke pågår. Beträffande

byar, som i sin helhet lagaskiftats, bör arronderingskravet upprätthållas

i hela sin vidd. I övriga byar bör det upprätthållas beträffande de lagaskiftade

delarna av byn. I fråga om de från laga skiftet uteslutna delarna däremot

bör det eftergivas i samma utsträckning som enligt dalalagen.

Genom den ordalydelse förslaget erhållit har åsyftats att finna en enkel

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

31

gemensam formel för eftergifterna i registrerings- och arronderingsvillkoren.

Undantaget från arronderingsvillkoret har dock i denna formulering blivit

något vidare än enligt dalalagen, i det att undantaget inbegriper också det

fall, att den ena fastigheten hör till byn och går in i skiftet samt den andra

både, ehuru icke hörande till byn, går in i skiftet och bär en äga inom den

från skiftet uteslutna delen av byn. Denna utvidgning, som har mycket liten

praktisk räckvidd, synes vara sakligt motiverad. Har den senare fastigheten

dessutom en eller flera ägor utanför byn, gäller arronderingsvillkoret beträfrande

dem.

Storleksvillkoret. Eftergift av detta villkor har i datalagen gjorts allenast i

11 § 2 mom. Från eftergiften äro uteslutna samma fall som beträffande

arronderingsvillkoret. Härvidlag är att märka, att 1 mom. i paragrafen icke

innehåller något om storleksvillkoret. Detta upprätthålles alltså även i det

fall, då arronderingsvillkoret är eftergivet på grund av 1 mom.

I den föreslagna lagen bör lättnad i storleksvillkoret medgivas i samma omfattning

som i dalalagen.

Lantmäteristyrelsens förslag skilde sig i förevarande avseenden från det som

framlagts i promemorian endast beträffande utformningen av punkten 1 i 4 §.

Denna punkt hade i lantmäteristyrelsens förslag givits den lydelsen, att om

fastighet, som hör till byn, har ägor allenast inom område, som ej ingått i

laga skiftet, i avseende å förutsättningarna för dess sammanläggande med

fastighet, som ingått i skiftet, skall så anses, som om laga skifte å den återstående

delen av byn påginge. Lantmäteristyrelsen har härom anfört, att

omformuleringen av stadgandet skett så att detsamma närmare anslöte sig

till motsvarande bestämmelse i dalalagen. Därigenom bortfölle den utvidgning,

som i promemorian föreslagits beträffande eftergivandet av arronderingsvillkoret.

Detta vore i och för sig praktiskt betydelselöst. Vad som föranlett

styrelsen till omformuleringen vore att den nya formuleringen mera

direkt framhävde den situation, för vilken föreskriften vore avsedd.

De under 1. i 4 § av lantmäteristyrelsens förslag upptagna bestämmelserna Departement».

avse, att vid sammanläggning under nu ifrågavarande förrättningar skulle i c!telenviss

utsträckning eftergivas de enligt allmänna sammanläggningslagen gällande

kraven på utbrytning och registrering av fastighet som ingår i sammanläggningen

samt fordringarna i fråga om den nybildade fastighetens arrondering.

Såsom i promemorian uttalas, torde skäl ej föreligga att medgiva

eftergift i nu nämnda avseenden i fråga om område, som ingått i det tidigare

verkställda laga skiftet å byns heminägor. Någon eftergift bör alltså

icke gälla beträffande de byar, där laga skiftet omfattat all mark inom byn,

såsom fallet varit exempelvis vid de förut omförmälda skiftena i Vänjans

socken. För övriga hithörande byar uppkommer fråga om eftergift allenast

med avseende å den från laga skiftet undantagna marken. Såsom jag förut

framhållit, förutsättes emellertid, att särskild förrättning enligt den föreslagna

lagen skall företagas inom byar av sistnämnda kategori allenast därest samtidigt

laga skifte sker å mark som undantagits från tidigare laga skifte. Till

följd härav komma redan enligt allmänna sammanläggningslagen väsentliga

lättnader i sammanläggningsvillkoren att inträda för fastigheter, vilka ingå i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

det sålunda pågående skiftet. Vid detta förhållande synes anledning saknas att

i den nu föreslagna lagen upptaga särskilda bestämmelser om eftergift i förevarande

avseenden.

Med stadgandet under 2. i 4 § av lantmäteristyreisens förslag åsyftas, såsom

framgår av den i promemorian lämnade motiveringen, att vid sammanläggning

enligt den föreslagna lagen medgiva undantag från storleksvillkoret,

varmed avses kravet på att den sammanlagda fastigheten skall ha sådan

storlek och sammansättning av ägoslag, att den lämpar sig att bestå såsom

särskild fastighet. Att märka är emellertid, att 6 § första stycket allmänna

sammanläggningslagen, vilket stycke avser sammanläggning utan samband

med laga skifte, icke uppställer något krav på den sammanlagda fastighetens

storlek. De i förevarande hänseenden i paragrafen stadgade fordringarna

torde överhuvud taget vid nu avsedda förrättningar få egentlig betydelse

allenast då fråga är om sammanläggning av fastigheter, som förut icke

blivit vederbörligen utbrutna och ej upptagits i jordregistret. Kravet på utbrytning

och registrering bör emellertid, såsom nyss nämnts, upprätthållas

inom det lagaskiftade området. Endast därest laga skifte samtidigt verkställes,

eftergives detta krav beträffande det område som skiftas. För sådant fall synes

dock det enligt 6 § andra stycket allmänna sammanläggningslagen gällande

storleksvillkoret utan olägenhet kunna upprätthållas. Med hänsyn till

vad nu anförts torde ej heller något stadgande örn eftergift i nu ifrågavarande

avseende böra upptagas i förslaget.

Eftergift från kravet på lagfart för sammanläggning torde, såsom lantmäteristyrelsen

föreslagit, böra medgivas i samma utsträckning som enligt

dalalagen, eller sålunda i fråga örn alla fastigheter som omfattas av kungjord

äganderättsutredning. I förevarande paragraf har upptagits stadgande härom

i anslutning till bestämmelsen i 11 § under 3. dalalagen.

6 och 7 §§.

I 5 § av lantmäteristyreisens förslag upptogs stadgande, att vid sammanläggningen

skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som föreskrives

i 12 § och 13 § första stycket dalalagen.

Departements- De grundläggande bestämmelserna om förfarandet vid sammanläggningen

chefen. synas böra inflyta i den nu förevarande lagen. På grund härav ha i 6 § av

förslaget upptagits bestämmelser, motsvarande 12 § dalalagen, samt i förslagets

7 § ett stadgande, motsvarande 13 § första stycket dalalagen. Beträffande

7 § i förslaget må anmärkas, att karta och beskrivning, som upprättats

enligt 2 §, böra jämte övriga handlingar i ärendet insändas till ägodelningsdomaren.

Särskilt stadgande om uttalande av förrättningsmännen i sådant

fall, som avses i 12 § andra stycket dalalagen, torde icke vara erforderligt

för nu ifrågavarande förrättningar. Ej heller synes anledning föreligga alt i

lagen upptaga någon motsvarighet till stadgandet i 13 § andra stycket dalalagen

örn verkan av att laga skifte inställes, sedan beslut om sammanläggning

meddelats.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

33

8 §•

För att erhålla ett klart uttryck för slutresultatet av förrättning enligt den

föreslagna lagen, däri inbegripet under förrättningen meddelat beslut om

sammanläggning av fastigheter, synes lämpligt föreskriva, att lantmätaren

häröver skall upprätta beskrivning. Denna kan anses motsvara delningsbeskrivningen

vid skiften med äganderättsutredning enligt datalagen men behöver

uppenbarligen ej fylla samma krav på fullständighet. Beskrivningen bör

utvisa de fastigheter som utgå ur förrättningen jämte ägarna därav. Utdrag

av beskrivningen kunna därefter tjäna såsom grund för de lagfartsansökningar

som skola göras efter förrättningen. Beskrivningen synes även böra utgöra

underlag för ny registrering i jordregistret av fastigheterna inom byn;

bestämmelser härom torde böra utfärdas i administrativ ordning. Det synes

även lämpligt att åtgärder vidtagas så att nya fastighetsböcker utan dröjsmål

bliva upplagda på grundval av den nya fastighetsindelningen.

I enlighet med det anförda bar i förevarande paragraf, vilken saknar motsvarighet

i lantmäteristyrelsens förslag, upptagits bestämmelse, att sedan

sammanläggningsfrågorna blivit slutligen avgjorda, lantmätaren skall upprätta

slutbeskrivning, i vilken med iakttagande av meddelade beslut om sammanläggning

skall redovisas varje fastighet eller ägoinnehav inom byn jämte

ägaren därav.

Efter upprättandet av slutbeskrivningen bör förrättningen avslutas. Att förrättningen

därefter skall undergå faslställelseprövning i den ordning, som

föreskrives för laga skifte, framgår av bestämmelsen i 1 § andra stycket av

förslaget.

9 §-

Såsom förut anförts, förulsättes att kostnaderna för de nu ifrågavarande

förrättningarna bestridas av statsmedel i enlighet med vad som gäller för

laga skiften med äganderättsutredning enligt dalalagen. Härutöver kunna

emellertid uppkomma vissa kostnader, som skola bestridas av delägarna, såsom

utgifter för hantlangning. Då någon uppskattning av de av en förrättning

enligt lagen berörda fastigheternas ägobelopp icke torde ske vid förrättningen,

kunna bestämmelserna i 17 kap. jorddelningslagen örn fördelning

av skifteskostnader ej tillämpas vid nu ifrågavarande förrättningar. I förevarande

paragraf, vilken saknar motsvarighet i lantmäteristyrelsens förslag,

har upptagits stadgande, att kostnaderna för förrättningen skola, i den mån

de ej bestridas av statsmedel, lördclas i enlighet med vad härutinnan mellan

delägarna överenskommes eller, där sådan överenskommelse ej träffas, efter

vad av förrättningsmännen prövas skäligt.

10 §.

Skyldighet alt söka lagfart enligt särskilda lagfartslagen synes i nu ifrågavarande

läll ej böra inträda förrän förrättningen blivit slutligen fastställd.

Med hänsyn härtill har i förevarande paragraf, vilken saknar motsvarighet i

lantmäteristyrelsens förslag, föreskrivits, att då förrättningen blivit slutligen

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 152. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

fastställd, domaren i domsagan genast skall underrättas därom. Ett motsvarande

stadgande förekommer i 18 § datalagen.

11 §■

I denna paragraf har upptagits stadgande om rätt för lantmäteristyrelsen

att meddela de ytterligare bestämmelser eller anvisningar rörande verkställande

av förrättning enligt lagen, som kunna finnas erforderliga.

Förslaget till lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226)

med särskilda bestämmelser örn lagfart inom Yissa delar av Kopparbergs

län.

Av skäl som förut berörts har i en ny paragraf i särskilda lagfartslagen, betecknad

12 §, upptagits bestämmelse, att vad i särskilda lagfartslagen stadgas

skall äga motsvarande tillämpning, där förrättning företages enligt den

föreslagna lagen med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och

sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län, och att

därvid vad i särskilda lagfartslagen sägs örn skifte i stället skall ha avseende

å förrättning som nu nämnts. Detta innebär bl. a., att skyldighet att söka

lagfart inträder sedan förrättningen blivit slutligen fastställd och ett år förflutit

efter sista kungörandet att utredning rörande äganderättsförhållandena

inom byn blivit verkställd.

Förslaget till lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223)

med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa

delar av Kopparbergs län.

Såsom förut omnämnts stadgas i 10 § första stycket dalalagen i fråga örn

laga skifte till rubbning av storskifte, att om bys heminägor ingå i skifte,

skola, där laga hinder ej möter, till byn hörande fastigheter så ock i skiftet

ingående övriga fastigheter, som äro i en ägares hand och av denne innehavas

med samma rätt, i den uti 12 och 13 §§ stadgade ordning under skiftet

sammanläggas till en fastighet, dock att sammanläggning ej må äga rum, såframt

ägaren bestrider åtgärden och han ej uppenbart saknar fog härför. Enligt

den inom lantmäteristyrelsen upprättade promemorian skulle till detta

stycke fogas ett stadgande av innehåll, att örn heminägorna tidigare undergått

laga skifte, detsamma skulle gälla beträffande fastigheter, som med alla sina

ägor ingå i skiftet.

Till motivering av detta förslag anfördes i promemorian följande.

Inom by, vilkens heminägor lagaskiftats utan att skiftet omfattat byns

samtliga ägor, finnas fastigheter, som bestå uteslutande av ägor inom områden,

som icke gått in i laga skiftet. Två eller flera sådana fastigheter äro i

samma agares hand. Ägaren till dessa fastigheter vid tiden för skiftet av hemmagorna

hade då icke någon fastighet, som gick in i skiftet. Om laga skiftet å

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Majda proposition nr 152.

heminägorna verkställts såsom s. k. provskifte, lia dessa fastigheter icke blivit

sammanlagda med varandra. Örn skiftet handlagts enligt dalalagen, skulle

fastigheterna visserligen ha omfattats av tvångssammanläggningen, men

måhända lia fastigheterna ej kunnat sammanläggas, enär den fastighet, som

skulle bildas genom sammanläggningen, ej fyllt lagens krav på arrondering.

Det kan också hända, att fastigheter, som vid laga skiftet voro i särskilda ägares

händer, sedermera sammanköpts. Det torde få anses, att beträffande

sådana fastigheter skäl föreligger för tvångssammanläggning i samband med

det senare skiftet.

Anledningen, varför i förslaget tvångssammanläggningen inskränkts till

att avse det fall, att heminägorna förut lagaskiftats. och icke ansetts böra omfatta

också det fall, då dessa ägor uteslutits från skiftet, är att laga skifte på

heminägor utgör förutsättning för äganderättsutredning. Ha heminägorna

lagaskiftats, har sådan utredning verkställts i samband med detta skifte, eller

förutsältes den lia skett vid sådan särskild förrättning, som samtidigt föreslås.

Skulle det senare icke lia skett, utgör skiftet tydligen anledning att föranstalta

därom.

Föreskrifterna i 11 § datalagen under 1. och 2. bliva tillämpliga på det nya

fallet endast så till vida, som enligt dem villkoret örn viss storlek och ägosammansättning

hos den genom sammanläggningen nybildade fastigheten eftergives.

Beträffande tillämpligheten av vad i 11 § under 3. föreskrives märkes följande.

Om äganderättsutredning tidigare verkställts antingen i samband med laga

skiftet å heminägorna eller som fristående förrättning, har registrering skett

och lagfart på grund av utredningen meddelats beträffande samtliga ifrågavarande

fastigheter med undantag allenast av sådana arealfastigheter, som

tillkommit efter år 1896 samt varken utbrutits eller lagfarits (se bilaga till

lantmäteristyrelsens meddelanden 1936: 4, cirkulärserien nr 22, sid. 37). Lagfartsansökan

beträffande dem har emellertid förklarats vilande. Det enda

hinder mot beviljande av lagfarten, som föreligger, utgöres av den omständigheten,

att de icke äro utbrutna.

Stadgandet i 11 § under 3. medför emellertid, att sådan vilandeförklarad

lagfartsansökan ersätter beviljad lagfart, åtminstone beträffande ägare som

redovisats i äganderättsutredningen. Skulle fastigheten därefter ha överlåtits,

måste man nog för sammanläggningen fordra, att nya ägaren sökt lagfart

samt att orsaken, varför lagfart ej beviljats, är allenast, att fastigheten ej utbrutits.

Då åtminstone vid sammanläggning enligt dalalagen arealfastighet, ändå

att den ej utbrutits, kan gå in i sammanläggningen, därest den samtidigt går

in i skifte, skulle den omständigheten, att arealfastigheten ej avstyckats och

ej registrerats, icke hindra sammanläggningen. Sedan sammanläggningen

skett och lott för den sammanlagda fastigheten blivit utlagd vid skiftet samt

detta fastställts, lär arealfastigheten få anses utbruten och lagfartshindret

förty undanröjt.

överlantmätaren i Kopparbcrps län har i sitt till lantmäleristyrelsen avgivna

yttrande över promemorian anfört följande.

Enligt förslaget har för sammanläggningen knutits det villkoret, att fastighets

alla ägor skola ingå i skiftet. Om således beträffande by, vars heminägor

tidigare skiftats, laga skifte sker å allenast en del av den tidigare uteslutna

marken, kan sålunda fastighet, som har ägor jämväl inom den vid det senare

tillfället fortfarande uteslutna marken, icke ingå i sammanläggning. Jag

ställer mig undrande lill det nödvändiga i denna begränsning, särskilt som

opaginerad Kontrollera mot PDF

•36

Kungl. Maj:t8 proposition nr 152.

Departements
chefen.

motsvarande krav ej upprätthållits vid det ursprungliga fastighetsindelande

skiftet. Frågan synes ha betydelse med avseende å önskvärdheten av att kunna

sammandraga skogsfastigheter i så få ägolotter som möjligt. Ett skogsbolag

kan nämligen ha en hel del fastigheter bestående av såväl fäbodeskog

som utskog. Om skiftet begränsas till endast fäbodeskog, förhindras genom

sagda villkor ett önskvärt nedbringande av bolagets ägolotter inom skiftesområdet.

I anledning av överlantmätarens erinran har i lantmäteristyrelsens förslag

till ändrad lydelse av 10 § dalalagen orden »med alla sina ägor» uteslutits ur

förslaget. Lanfmäteristyrelsen har därvid framhållit, att den utvidgning av

möjligheten till tvångssammanläggning, som denna ändring medförde i förhållande

till det i promemorian framlagda förslaget, visserligen bleve mera

vidsträckt än vad överlantmätaren åsyftat med sin erinran, men att då någon

motsvarande eftergift i sammanläggningsvillkoren icke skedde, ändringen icke

torde bliva av praktisk betydelse annat än för de av överlantmätaren omnämnda

fallen.

Lantmäteristyrelsens förslag till ändrad lydelse av 10 § datalagen åsyftar

att öppna möjlighet till tvångssammanläggning av fastigheter i samband med

laga skifte även då sådant skifte sker å område, som undantagits från tidigare

verkställt laga skifte, vari bys heminägor ingått. Denna utvidgning av

datalagen torde böra begränsas till de fall, då det tidigare laga skiftet å heminägorna

förrättats enligt dalaiagen eller provskifteslagen och sålunda äganderättsutredning

redan verkställts. Har laga skiftet å heminägorna skett enligt

äldre rätt, bör äganderättsutredning och i samband därmed sammanläggning

företagas med stöd av den nu föreslagna lagen med särskilda bestämmelser

örn äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter inom vissa

byar i Kopparbergs län.

Med lantmäteristyrelsens förslag torde vidare åsyftas, att bestämmelserna i

11 § dalalagen om eftergift från de eljest gällande villkoren för sammanläggning

i viss utsträckning skulle bliva tillämpliga. Med hänsyn härtill torde de

nya bestämmelserna lämpligen böra upptagas i en särskild paragraf efter 13 §

dalalagen. I fråga örn tillämpligheten av 11 § dalalagen å de med utvidgningen

avsedda fallen bör följande nämnas.

Något utrymme för en motsvarande tillämpning av vad under 1. i 11 §

stadgas föreligger ej, då utvidgningen endast avser fastigheter som ingå i det

pågående skiftet.

Beträffande de fall, som avses i 11 § under 2., torde någon eftergift nu ej

böra göras i fråga örn fastigheter, som ingått i laga skiftet å heminägorna.

Behov av eftergift i förevarande avseende synes föreligga endast där fråga är

örn fastigheter, vilka med alla sina ägor ligga inom områden som undantagits

från nämnda skifte. Sker nu skifte å endast vissa av dessa områden, synes

behov av eftergift föreligga i samma utsträckning som enligt dalalagen. Den

åsyftade begränsningen torde kunna vinnas genom ett stadgande att vad i

11 § 2. föreskrives skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn fastigheter,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

som icke förut ingått i laga skifte. Såvitt fråga är om dylika fastigheter, skall

alltså eftergift kunna ske vid sammanläggning av en till byn hörande fastighet

med annan sådan fastighet eller med annan fastighet, som med alla sina

ägor ingår i skiftet.

Särskilda lagfartslagens besiämmelser avses ej skola vinna tillämpning vid

de nu ifrågavarande skiftena. Med hänsyn härtill synes ej heller böra lämnas

någon sådan eftergift av kravet på lagfart för sammanläggning, som avses

under 3. i 11 § dalalagen.

Den föreslagna lagstiftningen torde böra träda i kraft dagen efter den, då

lagarna utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Beträffande ändringen

i dalalagen påkallas en övergångsbestämmelse för redan påbörjade

skiften.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över de inom

justitiedepartementet upprättade lagförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 9 mars

1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 22 februari 1943 tillhandakoimnet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 12 februari 1943, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till dels lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning

och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs

län, dels lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med

särskilda bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs lån, dels

ock lag angående tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda

bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn Sven Romanus.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

159

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 mars 19A3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf. j

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 9 mars

1943 avgivna utlåtande över de den 12 februari 1943 till lagrådet remitterade

förslagen till lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och

sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs lån, lag angående

tillägg till lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda bestämmelser

örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län samt lag angående tillägg till

lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda bestämmelser örn delning av

jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län och anför därvid följande.

De remitterade förslagen ha av lagrådet lämnats utan erinran.

Såsom jag i anförande till statsrådsprotokollet den 12 februari 1943 uttalade

bör statsbidrag till de förrättningar, som komma att verkställas enligt

den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning

och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län, utgå

efter samma grunder som nu gälla för bidrag till förrättningar enligt dalalagen.

I sistberörda avseende gäller enligt 1 § kungörelsen den 30 mars 1935

(nr 84) örn statsbidrag till bestridande av förrättningskostnaderna vid vissa

lantmäteriförrättningar inom Kopparbergs län, att vid laga skifte till rubbning

av storskifte inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av länet av allmänna medel gäldas kostnaden till förrättningsmännen,

lösen för karta och handlingar jämte kostnaden för införskaffade

handlingar, som erfordras för skiftets behöriga verkställande, ävensom

ersättning till särskilt, på grund av stadgandet i 2 kap. 2 § jorddelningslagen

med lantmäteristyrelsens medgivande vid förrättningen anlitat sakkunnigt

biträde. Sagda statsbidrag utgå från det under nionde huvudtiteln anvisade

förslagsanslaget: Understöd åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar.

Närmare bestämmelser rörande utbetalandet av ersättning

för kostnader, som avses i 1 § berörda kungörelse, lia meddelats i kungl,

brev den 30 mars 1935. Vidare har Kungl. Maj:t i brev den 15 mars 1940,

elter det ärendet underställts riksdagens prövning, givit särskilda föreskrifter

angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden vid

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 152

handläggning av vissa laga skiften enligt dalalagen inom Ove och Mora socknar

av Kopparbergs län.

Vid förrättningar enligt den nu ifrågavarande lagen synes tillkallande av

sakkunnig enligt 2 kap. 2 § jorddelningslagen ej bliva erforderligt. Beträffande

lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden vid handläggning

av de närmast ifrågasatta förrättningarna å Dalbyns och Sunnanheds

byar i Ore socken torde böra gälla samma regler som intagits i kungl,

brevet den 15 mars 1940. Vad åter angår andra förrättningar, som kunna

komma att verkställas enligt den föreslagna lagen, är det nu icke möjligt

att avgöra vilka närmare bestämmelser som kunna bliva erforderliga i fråga

om kostnadernas utbetalande samt lantmäteripersonalens organisation och

avlöningsförhållanden, utan dessa bestämmelser torde bliva beroende av de

förutsättningar, som äro för handen då förrättningarna skola verkställas.

I enlighet med det anförda torde — under förutsättning att riksdagen ej

framställer någon erinran häremot -— vid förrättning enligt den förevarande

lagen med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning

av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län av allmänna

medel böra bestridas kostnaden till förrättningsmännen, lösen för karta och

handlingar samt kostnaden för införskaffade handlingar, som erfordras för

förrättningens behöriga verkställande, att gäldas från anslaget till Understöd

åt jorddelningsväsendet m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar, och

torde Kungl. Majit, efter föredragning av chefen för jordbruksdepartementet,

få meddela de särskilda bestämmelser som kunna finnas erforderliga rörande

utbetalandet av ersättning för sådana kostnader, varom här är fråga, samt

angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden, allt

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller för laga .skiften enligt

dalalagen.

Föredraganden hemställer, att de ifrågavarande lagförslagen — förslaget

till lag med särskilda bestämmelser örn äganderättsutredning och sammanläggning

av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län efter viss redaktionell

jämkning — måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

430536

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1943:30 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskilt undantag från skyldighet att utgiva lagfartsstämpel och skatt för gå s. 2 i texten