Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:156, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

1

Nr 156.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning

enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar; given

Stockholms slott den 12 mars 19A3.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser angående

gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr ISO.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt

allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

Härigenom förordnas som följer.

Konungen äger, efter hörande av fullmäktige i riksbanken, i den mån det

finnes erforderligt förordna, att, där kronan jämlikt

a) lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov,

b) allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293),

c) rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), eller

d) beredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942 (nr 584)

tager i anspråk förnödenhet av något slag, som angives i förordnandet,

vad kronan har att utgiva i ersättning härför skall, i fall där beloppet överstiger

1,000 kronor, utan hinder av vad eljest finnes stadgat insättas å kapitalräkning

i riksbanken eller å särskilt konto i postgirorörelsen för den ersättningsberättigades

räkning att mot ränta innestå intill dess viss i förordnandet

bestämd tid, högst sex månader, förflutit efter insättningen.

I fråga om ersättningsbelopp, som kronan enligt någon av ovannämnda lagar

har att gälda för annat än förnödenheter, som omfattas av förordnande

jämlikt första stycket, äger Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat,

där det med hänsyn till beloppets storlek finnes erforderligt, efter prövning

i varje särskilt fall föreskriva, att beloppet skall erläggas på sätt i första

stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1943 och gäller till och med den 30

juni 1944. Bestämmelse, som meddelats med stöd av denna lag, skall ej gälla

längre än lagen äger giltighet; dock må Konungen förordna, att sålunda meddelad

bestämmelse skall även efter utgången av lagens giltighetstid tillämpas

i fråga om ersättningsbelopp, som dessförinnan insatts å räkning eller konto

som i lagen avses.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari

1943.

Närv arande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss.

Genom lagen den 20 oktober 1939 (nr 734) med särskilda bestämmelser

angående gäldande av ersättning enligt fartygsuttagningslagen m. fl. lagar

har Konungen erhållit befogenhet att för vissa fall förordna om uppskov

under högst sex månader med betalning i kontanter av ersättningsbelopp,

som det åligger kronan att utgiva. De i fullmaktslagen angivna författningarna

äro fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66), häst- och fordonsanskaffningslagen

den 27 april 1934 (nr 84), rekvisitionslagen den 31 mars

1938 (nr 87), lagen den 31 !mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets

behov, allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) och beredskapsförfogandelagen

den 22 juni 1939 (nr 297). Ifrågavarande fullmaktslag,

som ursprungligen gällde till och med den 31 mars 1940, har därefter

erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 30 juni 1942 (nr 448) enligt

vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1943. Den ingår som

ett led i den penningpolitiska beredskapslagstiftningen och har motiverats

med önskemålet att förhindra en sådan plötslig ansvällning av köpkraften,

som kan befaras få ogynnsamma återverkningar på prisutvecklingen.

Genom rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), som trätt i kraft i huvudsakliga

delar den 1 oktober 1942 och i övrigt den 1 januari 1943, ha bl. a.

fartygsuttagningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen samt 1938 års

rekvisitionslag upphävts, varvid tillika stadgats, att där i särskild författning

eller eljest förekomme hänvisning till författning, vilken sålunda upphörde

att gälla, hänvisningen i stället skulle avse den nya lagen eller författning som

utfärdats med stöd därav. Vidare har 1939 års beredskapsförfogandelag ersatts

av en ny lag av den 30 juni 1942 (nr 584), vilken trätt i kraft den 1 oktober

1942.

Förordnande, som avses i fullmaktslagen den 20 oktober 1939, har av

Kungl. Majit meddelats genom kungörelse den 30 december 1939 (nr 954).

I likhet med lagen ägde kungörelsen ursprungligen giltighet till och med den

31 mars 1940 men har därefter erhållit fortsatt giltighet, senast genom kungörelse

den 30 juni 1942 (nr 449), enligt vilken giltighetstiden utsträckts till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

och med den 30 juni 1943. Kungörelsen den 30 december 1939 ägde i sin ursprungliga

lydelse tillämpning å ersättningsbelopp, överstigande 1,000 kronor,

som kronan hade att gälda för följande slag av förnödenheter, vilka toges

i anspråk jämlikt fartygsuttagningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen

eller 1938 års rekvisitionslag, nämligen fartyg, båtar och andra farkoster med

erforderlig utrustning och bemanning, hästar och hästfordon ävensom motorfordon

och motorredskap med tillhörande släpvagnar och redskap. Genom

särskilda kungörelser den 2 juli 1940 (nr 662) och den 21 november 1941 (nr

879) har förordnandet emellertid begränsats att avse ersättningsbelopp, överstigande

1,000 kronor, som kronan har att gälda för följande slag av förnödenheter,

vilka med äganderätt tagas i anspråk jämlikt sistnämnda tre lagar,

nämligen fartyg, båtar och andra farkoster med erforderlig utrustning samt

motorfordon och motorredskap med tillhörande släpvagnar och redskap. —

Ersättningsbelopp, varå kungörelsen den 30 december 1939 äger tillämpning,

skall av den utbetalande myndigheten insättas å särskilt konto i postgirot

för den ersättningsberättigades räkning att innestå intill dess sex månader

förflutit efter insättningen. Från insättning må emellertid, när den ersättningsberättigade

det begär, undantagas högst 1,000 kronor. Å insatta medel

skall gottgöras ränta enligt grunder, som bestämmas av riksbanken.

I skrivelse den 4 februari 1943 ha fullmäktige i riksbanken anfört:

Under nuvarande förhållanden bör ifrågavarande lagstiftning, vilken ingår

som ett led i de penningpolitiska beredskapsåtgärderna, erhålla fortsatt giltighet.

Med hänsyn till att vissa i fullmaktslagen åberopade författningar upphört

att gälla och ersatts av andra författningar, bör emellertid, såsom i

Kungl. Maj:ts proposition nr 312 till 1942 års riksdag förutsatts, fullmaktslagen

omarbetas. Jämväl kungörelsen den 30 december 1939 bör i anslutning

härtill ersättas med en ny kungörelse i ämnet. Giltighetstiden för den

nya fullmaktslagen, respektive kungörelsen torde böra begränsas till förslagsvis

ett år eller alltså till utgången av juni 1944.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i ett den 25 februari 1943 dagtecknat,

efter remiss avgivet utlåtande i ärendet meddelat, att fullmäktige icke hade

något att erinra mot att bankofullmäktiges framställning bifölles. I

I detta sammanhang torde jag få omnämna ett av generalpoststyrelsen

väckt förslag örn ändring av bestämmelserna i kungörelsen den 30 december

1939 i fråga om beräkning av spärrtid. Generalpoststyrelsen har sålunda

i skrivelse till Kungl. Majit den 15 oktober 1942 framhållit, att ersättningsbelopp

för förnödenheter, som toges i anspråk av kronan, stundom insattes

å postgiro först sedan rätt lång tid förflutit efter ianspråktagandet. Då enligt

bestämmelserna i ovannämnda kungörelse insatt ersättningsbelopp skulle

innestå å postgiro, intill sex månader förflutit från insättningen, bleve den

tid, under vilken den ersättningsberättigade nödgades vänta på att utfå sin

gottgörelse, ofta avsevärt längre än sex månader. Denna utsträckning av

spärrtiden hade kommit att framstå såsom obillig, och styrelsen ifrågasatte

därför utfärdande av sådana föreskrifter, att ersättningsbelopp skulle anses

insatta å postgiro dagen efter den, då avlämnandet av rekvirerad förnöden
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 156.

het ägt rum eller kronan eljest tagit förnödenhet i anspråk eller möjligen

vid någon senare som skälig ansedd tidpunkt. Vidare har generalpoststyrelsen

i samma skrivelse uttalat, att rätten till räntegottgörelse borde inträda

vid den tidpunkt, då spärrtiden skulle anses ha börjat. Fullmäktige i riksbanken

ha i ett den 4 februari 1943 avgivet yttrande förklarat, att fullmäktige

icke hade något att erinra mot en förändring av gällande bestämmelser

rörande spärrtid och räntegottgörelse i enlighet med vad generalpoststyrelsen

föreslagit. Emellertid borde ränta icke beräknas för längre tid tillbaka än

från och med en månad efter ersättningsbeslutet, och spärrtiden borde börja

löpa samtidigt. För genomförandet av dessa ändringar erfordrades enligt

fullmäktiges mening, att stadganden av nämnda innebörd infördes i kungörelsen

den 30 december 1939. De nya bestämmelserna komme att medföra

ökade kostnader för de av staten bestridda räntorna så till vida, som utgifterna

bleve oförändrade trots en förkortning av bindningstiden.

Såvitt nu kan bedömas torde det jämväl för tiden efter den 30 juni 1943

föreligga behov av sådant bemyndigande, som avses med fullmaktslagen den

20 oktober 1939. Jag tillstyrker därför bankofullmäktiges framställning, att

ifrågavarande lagstiftning erhåller fortsatt giltighet under ytterligare ett år

eller alltså till och med den 30 juni 1944.

Av de i fullmaktslagen den 20 oktober 1939 särskilt angivna författningarna

ha, såsom förut omnämnts, fartygsuttagningslagen, häst- och fordonsanskaffningslagen

samt 1938 års rekvisitionslag upphävts genom rekvisitionslagen

den 30 juni 1942, och beredskapsförfogandelagen samma dag har ersatt

1939 års beredskapsförfogandelag. Dessa nya lagar, vilka numera trätt i kraft,

föranleda visserligen icke någon saklig ändring av ifrågavarande fullmaktslag

men torde likväl böra medföra, att denna ersättes med en ny lag i ämnet.

Det av generalpoststyrelsen väckta förslaget om ändrade bestämmelser rörande

spärrtiden för ersättningsbelopp, som avses med kungörelsen den 30

december 1939, och om räntegottgörelse å dessa medel torde böra föranleda

en ändring av gällande tillämpningsbestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse

med vad bankofullmäktige förordat. Förslag härom torde få framläggas

i samband med anmälan av frågan om förlängning av giltighetstiden för

nämnda kungörelse.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över upprättat

förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning

enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar, av den lydelse bilaga1

vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majli Konungen.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

'' Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagrörslaget, har

här uteslutits.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 mars

IMS.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 9 mars 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över

finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 26 februari

1943 hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning

enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

t. f. byråchefen för lagärenden i finansdepartementet hovrättsassessorn K

Wulff.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

7

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 10 mars

1943 avgivna utlåtande över det den 26 februari 1943 till lagrådet remitterade

förslaget till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning

enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

Föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1943:128 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående rätt att företaga sjösänkning till förmån för gruva. s. 14 i texten