Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
1943-03-05 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:160, Angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
1
Nr 160.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa
i statens tjänst anställda personer; given Stockholms
slott den 5 mars 1943.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden under punkterna
l:o)—4:o) hemställt.
GUSTAF.
K. G. Ewerlöf.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars
1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,
Gjöres, Ewerlöf.
Statsrådet Ewerlöf anmäler uppkomna frågor om pension åt i det följande
angivna personer och erinrar därvid till en början om vad i fråga om grunderna
för bestämmande av pensionsbeloppen anförts vid anmälan inför
Kungl. Majit av propositionen nr 103 lill innevarande års riksdag; och anför
föredraganden vidare.
l:o.
Förre extra landsfiskalen Nils Henrik Börjeson. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Börjeson är född den 7 september 1904 och således 38 år gammal;
att han erhållit anställning såsom biträde å landsfiskalskontor den 15 juni
1922 samt vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län från och med den 26
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 160.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
oktober 1927, från vilken sistnämnda anställning han efter år 1929 avlagd
landsfiskalsexamen avgått med utgången av januari månad 1930;
att han från och med den 1 februari 1930 till och med 20 juli 1936 med vissa
kortare avbrott innehaft förordnanden å landsfiskals- och extra landsfiskalstjänst
inom Göteborgs och Bohus län, varunder han åtnjutit tjänstledighet
för sjukdom under tiden 13 april—30 november 1933;
att han under tiden 15 september—31 december 1938 bestritt tjänstgöring
såsom landsfiskal, extra landsfiskal eller statsavlönat landsfiskalsbiträde;
att han under tiden 21 juli 1936—14 september 1938 samt 1 januari 1939
—30 september 1941 åtnjutit tjänstledighet på grund av lungsjukdom från
honom meddelade förordnanden såsom extra landsfiskal, under vilken tjänstledighet
han genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut medgivits rätt till viss
sjukavlöning;
att han vid den nya landsfiskalsorganisalionens ikraftträdande från och
med den 1 oktober 1941 icke kunnat erhålla förordnande såsom landsf iskalsassistent,
varefter han genom Kungl. Maj:ts särskilda beslut den 5 juni och
den 31 december 1942 erhållit gratifikationer från femte huvudtitelns reservationsanslag
till extra utgifter till belopp av respektive 1,570 kronor och 1,065
kronor;
att han tjänstgjort vid landsstaten sammanlagt inemot 14 år, varvid han
under tjänstgöring såsom extra landsfiskal ägt uppbära ett arvode av 3,130
kronor för år jämte oreglerat dyrtidstillägg;
att han under en tjänsteresa i början av år 1933 ådragit sig en förkylningssjukdom,
vilken utvecklat sig till lungsäcksinflammation, på grund av vilken
han åtnjutit tjänstledighet intill utgången av november samma år;
att han i juli månad 1936 insjuknat i högersidig lungtuberkulos, vilken enligt
utfärdade läkarintyg otvivelaktigt ägt samband med den lungsäcksinflamrnation,
vari han insjuknat år 1933;
samt att han befunnits för framtiden oförmögen att tjänstgöra inom landsstaten.
Hos Kungl. Majit har Börjeson gjort framställning i syfte att komma i åtnjutande
av pension.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har med hänsyn till den jämförelsevis
långa tid, Börjeson ägnat åt landsfiskalsbanan, och då han för all
framtid vore urståndsatt fullgöra med landsfiskalsbefattning förenade åligganden,
hemställt om utverkande av pension åt denne.
Statskontoret, som i tidigare i ärendet avgivna utlåtanden ställt sig avvisande
till frågan örn pension åt Börjeson, har i utlåtande den 28 april 1942 anfört,
att ämbetsverket med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst rörande Börjesons
sjukdom och det samband densamma enligt företedda läkarintyg kunde
hava haft med en av denne under tjänsteförrättning ådragen förkylningssjukdom
— om ock icke utan stor tvekan — icke velat motsätta sig, att årlig
pension genom framställning till riksdagen utverkades åt honom. Beloppet av
pensionen har synts statskontoret förslagsvis kunna fastställas till 1,200 kronor
för år.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
I betraktande av den jämförelsevis långa tid, varunder Börjeson bestritt
tjänstgöring inom landsstaten, samt med hänsyn till att landsfiskalernas
tjänstebiträden numera erhållit pensionsrätt, vill jag icke motsätta mig, att
förslag förelägges riksdagen om utverkande av pension åt Börjeson. Pensionen
synes mig skäligen kunna bestämmas till det av statskontoret föreslagna
beloppet, 1,200 kronor, och fastställas att utgå från och med den 1 januari
1943. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre extra landsfiskalen Nils Henrik Börjeson må, räknat
från och med den 1 januari 1943, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.
2:o.
Städerskan vid centraltullkammaren i Stockholm Alma Josefsson, född
Andersson, Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Josefsson, som är änka, är född den 4 december 1870 och således 72 år
gammal;
att hon under tiden 13 april 1906—4 augusti 1909 varit anställd såsom polererska
vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn;
att hon sedan den 1 januari 1924 innehaft anställning såsom städerska
vid tullverket med en daglig arbetstid av omkring 4 timmar;
att hon vid utgången av juni månad 1943, från vilken tidpunkt hon beräknas
komma att lämna sin tjänst, innehaft anställning i tullverket under
sammanlagt 19 år 6 månader;
samt att hon i ersättning för städningsbestyret under de senaste fem åren
uppburit i medeltal 1,400 kronor för år.
Josefsson, som icke blivit underkastad 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare, har ej heller kunnat tillerkännas pension enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon icke före uppnådda
60 levnadsår under en tid av sammanlagt minst 12 år innehaft sådan anställning
i statens tjänst, som utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
Josefsson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Generaltullstyrelsen har tillstyrkt pension åt Josefsson till skäligt belopp.
Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Josefsson till belopp
av 408 kronor för år.
Även jag vill förorda, att pension utverkas åt Josefsson. I enlighet härmed
och då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet synes mig skälig!,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 160.
att städerskan vid centraltullkammaren i Stockholm Alma
Josefsson, född Andersson, må från och med månaden näst
efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 408 kronor.
3:o.
Timlärarinnan vid högre lärarinneseminariet och musikhögskolan Hilma
Christina Henningsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Henningsson är född den 6 april 1878 och således nära 65 år gammal;
att hon innehade anställning såsom lärarinna vid Hälsingborgs högre läroverk
för flickor under åren 1900—1902 och vid Afzelii elementarskola för
flickor i Stockholm under åren 1903—1910;
att hon varit anställd såsom timlärarinna i talteknik och välläsning vid
högre lärarinneseminariet från och med höstterminen 1908 och i välläsning
vid musikhögskolan sedan år 1918, varvid hon under vårterminen 1911 samt
läsåren 1922/23 och 1926/27 åtnjutit tjänstledighet för studier;
att hennes undervisningsskyldighet omfattat, under läsåren 1918—1928
lägst 8 och högst 11 veckotimmar, under läsåren 1928/29 och 1930—1941
10 veckotimmar, varav 5 vid seminariet, under läsåret 1929/30 11 veckotimmar,
varav 6 vid seminariet, samt under läsåren 1941—1943 7 veckotimmar,
varav 2 vid seminariet;
att hennes sammanlagda avlöningsförmåner under den tid, hennes undervisningsskyldighet
omfattat 10 veckotimmar, uppgått till omkring 3,000 kronor
för år;
att arbetet vid de båda läroanstalterna utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla;
samt att hon från och med år 1933 uppbär pension från svenska lärarinnornas
pensionsförening, understödsförening, till belopp av 447 kronor för
år, av vilket belopp 163 kronor utgå på grund av statsbidrag och för dessas
utbekommande erlagda årliga avgifter.
Henningsson har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande av
pension.
Skolöverstyrelsen har tillstyrkt bifall till ansökningen och därvid anfört,
bland annat, följande.
Henningsson tjänstgöring är mycket väl vitsordad. Rektor vid högre lärarinneseminariet
tvekar icke att beteckna hennes insats i de båda ämnena talteknik
och välläsning såsom banbrytande. Han framhåller, att hon nedlagt
ett intensivt arbete på sin egen utbildning, i tal och skrift utvecklat sina
synpunkter på ämnet och grundlagt en speciell metod, som hon på ett synnerligen
lyckligt sätt omsatt i den praktiska undervisningen. Han vitsordar
vidare, att resultaten av hennes arbete med seminariets elever varit mycket
goda, i många fall lysande. Liknande vitsord har avgivits av direktören för
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 160
musikhögskolan, som framhåller, att sökandens undervisning för eleverna
i sångklassema, men enkannerligen för musiklärarklassen, varit av grundläggande
betydelse, att undervisningen givit stora och glädjande resultat och
att musiklärarna vid sin avgång från musikhögskolan varit på bästa sett rustade
för sin gärning.
Riksdagen har på grund av särskilda skäl vid åtskilliga tillfällen beviljat
pension åt timlärare och andra extra befattningshavare, exempelvis vid tekniska
skolan i Stockholm och tekniska högskolan samt åt biträdande lärare
i övningsämnen vid allmänna läroverk.
Med hänsyn till sökandens mångåriga utomordentligt väl vitsordade arbete
vid statliga lärarutbildningsanstalter och till att den av henne bestridda undervisningen
under mer än 20 år utgjort minst 8 veckotimmar eller det timtal,
som fordras för antagning såsom extra ordinarie lärare i övningsämne
vid statlig läroanstalt och därmed följande pensionsrätt, får överstyrelsen
för sin del i underdånighet tillstyrka bifall till ansökningen.
Styrelsen för musikaliska akademien har tillstyrkt ansökningen.
Statskontoret har anfört följande.
Ehuru statskontoret måste finna starka betänkligheter möta mot att pension
av statsmedel tillerkännes befattningshavare, vilka endast fullgjort tjänstgöring
såsom timlärare, vill ämbetsverket dock under hänvisning till tidigare
likartade fall samt med hänsyn till att sökandens ifrågavarande tjänstgöring
vid högre lärarinneseminariet och musikhögskolan synes hava utgjort hennes
huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla icke motsätta sig, att hon
kommer i åtnjutande av en årlig pension från statsverket.
Vad angår storleken av den pension, som härvid bör komma ifråga, skulle
de av sökanden under senaste åren åtnjutna löneförmånerna — omkring
3,000 kronor för år — med tidigare tillämpade beräkningsgrunder vid bestämmandet
av riksdagspensioner närmast motsvara en pension å 1,260 kronor
för år. Med utgångspunkt från sagda belopp, vilket emellertid bör minskas
med 163 kronor eller det belopp sökanden, enligt vad handlingarna utvisa,
äger uppbära från Svenska lärarinnornas pensionsförening såsom pension,
grundad på statsbidrag och för dessas utbekommande erlagda obligatoriska
avgifter, synes pensionen för henne skäligen böra fastställas till. efter
sedvanlig jämkning, 1,104 kronor.
Även jag anser mig kunna förorda, att pension utverkas åt Henningsson.
I enlighet härmed och då det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,
1,104 kronor för år, synes mig skäligt, hemställer jag. att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att timlärarinnan vid högre lärarinneseminariet och musikhögskolan
Hilma Christina Henningsson må från och med
månaden näst efter den, valunder hon lämnar sina anställningar
vid nämnda läroanstalter, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 1,104 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. •Maj:ts proposition nr 160.
4:o.
Förra reservpostexpeditören Ingrid Mathilda Melin, född Nordquist, reservpostexpeditörerna
Adelaide Sofie Robertine Eliaeson, född von Kramer,
och Astrid Anna Pella Margareta Palmgren, född Lagergren, samt
postbiträdena Gustaf Teodor Tufvesson och Eva Johanna Ljunggren, född
Robach. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Melin,
att hon är född den 24 december 1881 och således 61 år gammal;
att hon antagits till e. o. postexpeditör den 2 maj 1904 och befordrats till
extra biträde från och med den 1 december 1905;
att hon, sedan hon den 14 augusti 1906 ingått äktenskap med dåvarande
postexpeditören Bror Johan Agaton Melin, övergått till reservanställning samt
därefter intill den 1 september 1942 stått till verkets fulla förfogande och
därvid innehaft tjänstgöringsuppdrag såsom t. f. postexpeditör;
att hennes sammanlagda effektiva tjänstgöringstid i postverket vid utgången
av augusti månad 1942 utgjorde 22 år 6 månader;
att hon i avlöning från postverket under de senaste fem åren uppburit
i medeltal 2,443 kronor för år;
samt att hennes man från och med den 1 maj 1940 avgått med pension ur
postverkets tjänst såsom postmästare av klass 1 B;
beträffande Eliaeson,
att hon är född den 29 september 1877 och således 65 år gammal;
att hon antagits till e. o. postexpeditör den 30 april 1898 och befordrats
till extra biträde från och med den 1 juli 1899 och till ordinarie postexpeditör
från och med den 1 januari 1905;
att hon, sedan hon den 22 juni 1906 ingått äktenskap med dåvarande postexpeditören
Einar Eliaeson, övergått till reservanställning samt därefter stått
till verkets fulla förfogande och därvid innehaft tjänstgöringsuppdrag såsom
t. f. postexpeditör;
att hennes sammanlagda effektiva tjänstgöringstid i postverket vid utgången
av år 1942 utgjorde 28 år;
att hon i avlöning från postverket under de senaste fem åren uppburit i
medeltal 1,572 kronor för år;
samt att hennes man fran och med den 1 juni 1939 avgått med pension
ur postverkets tjänst såsom postmästare av klass 3;
: beträffande Palmgren,
att hon, som är frånskild, är född den 15 juli 1882 och således 60 år gammal;
att
hon antagits till e. o. postexpeditör den 2 maj 1904 samt befordrats till
extra biträde från och med den 1 oktober 1907 och till postexpeditör från
och nied den 1 januari 1910;
att hon, sedan hon efter ingånget äktenskap från och med den 12 juli
1912 övergått till reservanställning, med undantag för åren 1922—1927 anlitats
för tjänstgöringsuppdrag såsom t. f. postexpeditör;
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
7
att hennes sammanlagda effektiva tjänstgöringstid i postverket vid utgången
av år 1942 utgjorde 20 år 1 månad;
att hon i avlöning från postverket under de senaste fem åren uppburit i
medeltal 3,886 kronor för år;
samt att hon ej åtnjuter underhållsbidrag av sin frånskilde make och ej
är tillförsäkrad familjepension;
beträffande Tufvesson,
att han är född den 13 oktober 1881 och således 61 år gammal;
att han under tiden 1 juni 1904—31 december 1942 innehaft tjänstgöringsuppdrag
med postexpeditörsgöromål å postkontoret Stockholm 1 under sammanlagt
något mer än 30 år;
att han under nämnda tid icke haft annan sysselsättning utan stått till
postverkets fulla förfogande;
samt att han i ersättning för sitt arbete i postverkets tjänst under de senaste
fem åren uppburit i medeltal 3,841 kronor för år; och
beträffande Ljunggren,
att hon, som är änka, är född den 9 september 1876 och således 66 år gammal;
att
hon alltsedan den 20 maj 1919 — med undantag för kortare enskilda
ledigheter —■ i oavbruten följd anlitats för tjänstgöringsuppdrag i postverket;
att Ljunggrens sammanlagda tjänstetid vid utgången av år 1942 utgjorde
23 år 6 månader, därav 18 år hänföra sig till tid, varunder hon innehaft
postexpeditörsförordnanden med hel dagstjänst, och återstoden till tid, varunder
hon utfört tjänstgöringsuppdrag med postexpeditörsgöromål med en
daglig tjänstetid av i medeltal 5 å 6 timmar;
att hennes avlöning från postverket under de senaste fem åren uppgått till
i medeltal 3,580 kronor för år;
samt att hon icke åtnjuter pension efter sin avlidne man.
Generalpoststyrelsen har hemställt om utverkande av årlig pension å 1,464
kronor åt Melin, 1,824 kronor åt Eliaeson, 1,320 kronor åt Palmgren, 1,944
kronor åt Tufvesson samt 1,428 kronor åt Ljunggren och därvid anfört,
bland annat, följande.
Generalpoststyrelsen, som med hänsyn bland annat till ifrågavarande personers
ålder icke ansett sig kunna bereda dem extra ordinarie anställning
i verket, därvid även deras pensionsfråga skulle ordnats, finner det skäligt
att de vid avgången från sina anställningar i postverket beredas pension av
statsmedel. Enär styrelsen förutsätter, att å pensioner av detta slag såväl
dyrtids- som kristillägg skola utgå efter hitintills gällande grunder, synas deras
pensioner böra bestämmas med utgångspunkt från det i 1934 års civila
tjänstepensionsreglemente fastställda tjänstepensionsunderlaget för extra ordinarie
tjänsteman ill lönegraden, till vilken lönegrad de närmast äro hänförliga.
Med en beräknad tjänstetid av 22 år 6 månader, 28 år, 20 år 1 månad,
30 år och 22 år respektive skulle efter denna beräkningsgrund pensionsbeloppen
böra bestämmas till 1,464, 1,824, 1,320, 1,944 och 1,428 kronor
respektive. Det på tjänstetiden beräknade pensionsbeloppet har — med hänsyn
till att vederbörande icke erlagt avgifter för tjänstepensionering — mins
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 160.
kats med 10 %. I detta sammanhang anser styrelsen sig böra framhålla, att
pensionsbeloppen icke ansetts böra beräknas med utgångspunkt från medeltalet
av de senaste fem årens avlöningar främst av den anledningen, att
flera av de förenämnda i)ersonerna endast i mindre omfattning anlitats under
de senaste åren.
Statskontoret har tillstyrkt pension åt förenämnda anställningshavare och
därvid beträffande beräkningen av pensionsbeloppens storlek anfört följande.
Vad beträffar storleken av de förfeslagna pensionsbeloppen vill statskontoret
erinra, att vid tidigare framställningar till riksdagen örn pension åt
anställningshavare av de kategorier, om vilka här är fråga, pensionsbeloppet
fastställts med utgångspunkt från den av vederbörande från postverket
under de sista anställningsåren uppburna avlöningen. I de nu föreliggande
fallen hava pensionsbeloppen icke ansetts böra beräknas på sådant sätt, av
den anledningen, att flera av anställningshavarna endast i mindre omfattning
anlitats under de senare åren. I stället hava pensionsbeloppen bestämts
med utgångspunkt från det i civila tjänstepensionsreglementet fastställda
tjänstepensionsunderlaget, 2,160 kronor, för extra ordinarie tjänstemän i 11
lönegraden, till vilken lönegrad anställningshavarna enligt generalpoststyrelsen
närmast äro hänförliga. Med hänsyn till de skäl, som av generalpoststyrelsen
sålunda anförts till stöd för det tillämpade beräkningssättet, vill
statskontoret för sin del icke göra erinran mot att pensionerna till reservpostexpeditörerna
Melin, Eliaeson och Palmgren bestämmas till de av styrelsen
föreslagna årsbeloppen.
Vad postbiträdena Tufvesson och Ljunggren beträffar, har statskontoret
under hand inhämtat, att dagavlöningen till postbiträden regelmässigt utgår
med lägre belopp än avlöningen till reservpostexpeditörer. Tufvesson har
emellertid enligt vad som uppgives från generalpoststyrelsen uppburit en
dagavlöning, som överstigit den för reservpostexpeditörerna fastställda. Vid
sådant förhållande vill statskontoret icke motsätta sig, att jämväl för hans
vidkommande pensionen bestämmes på sätt generalpoststyrelsen föreslagit.
Beträffande Ljunggren anser statskontoret däremot pensionen icke böra bestämmas
med utgångspunkt från högre pensionsunderlag än det enligt civila
tjänstepensionsreglementet för extra ordinarie tjänsteman i 9 lönegraden
gällande. Pensionens årsbelopp skulle, då Ljunggren kan räkna en tjänste
32
lid
av 22 år, bliva (1,920 — ^ x 1,920 = 1-408; i’408 —140 =0 1.268
kronor eller i avrundat tal 1,272 kronor. Statskontoret får alltså föreslå, att
pensionen till Ljunggren fastställes till sagda belopp.
Liksom myndigheterna finner jag skäligt, att pension utverkas åt i ärendet
omförmälda anställningshavare. Beträffande storleken av pensionsbeloppen
ansluter jag mig till vad generalpoststyrelsen i sådant hänseende föreslagit,
med undantag dock för pensionen åt Ljunggren, vilken jag anser
böra fastställas till det av statskontoret föreslagna beloppet. I enlighet härmed
hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att var och en av förra reservpostexpeditören Ingrid Mathilda
Melin, född Nordquist, reservpostexpeditörerna Adelaide
Sofie Robertine Eliaeson, född von Kraemer, och Astrid Anna
Pella Margareta Palmgren, född Lagergren, samt postbiträdena
Gustaf Teodor Tufvesson och Eva Johanna Ljung
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 160. 9
gren, född Robach, må, Melin från och med den 1 september
1942 samt de övriga från och med månaden näst efter den,
varunder vederbörande lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid av postmedel uppbära en årlig pension,
Melin å 1,464 kronor, Eliaeson å 1,824 kronor, Palmgren å
1,320 kronor, Tufvesson å 1,944 kronor samt Ljunggren å
1,272 kronor.
Vad föredraganden ovan under punkterna l:o—4:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.
bihang till riksdagens protokoll 194.1. 1 samt. Nr 160.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1943:31 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar beträffande pensioner eller understöd att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och s. 14 i texten