Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av statens sakrevision

1943-03-12 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:164, Angående inrättande av statens sakrevision

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

1

Nr 164.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

statens sakrevision; given Stockholms slott den 12

mars 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

mars 1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköi.d, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag om inrättande av

statens sakrevision och anför därvid följande.

Inledning.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 28 juni 1941 av frågan om det statliga

revisionsväsendet uttalade jag — under erinran om bristen på en permanent

och allmän sakrevision inom statsförvaltningen — att denna brist

föranlett, att behovet av en mera djupgående och utsträckt ändamålsenlighetsgranskning

i rationaliseringssvfte fått tillgodoses genom tillsättande av

särskilda besparings- och organisationsberedningar. Jag anförde vidare i

detta sammanhang följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 104.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

För det fortlöpande arbetet inom statsdepartementen, och särskilt då finansdepartementet,

utgör frånvaron av ett fast organ med inriktning på en

fortgående ändamålsenlighetsgranskning en kännbar svaghet. Erfarenheten

visar, att de organisationssynpunkter som vid en sådan översyn böra hävdas

icke kunna i erforderlig grad kontinuerligt bevakas vare sig av departementen

eller av verken själva utan stöd av särskild expertis. Bristen på ett permanent

organ med sådan expertis fylles icke på ett tillfredsställande sätt av

tillfälliga utredningar, vilka icke kunna besitta den överblick eller den genom

en fortlöpande verksamhet vunna kontakt med förvaltningen, som är förutsättningen

för full effektivitet. I stället för en fortgående inre rationalisering

av förvaltningen i växelverkan mellan myndigheterna, ett fast revisionsorgan

och departementen erhålles under rådande förhållanden en ändamålsenlighetsrevision

som sker sporadiskt under trycket av särskilt framträdande

svagheter eller allmänna statsfinansiella krav.

Efter att ha framhållit att frågan örn det statliga revisionsväsendet upptagits

till behandling vid 1941 års riksdag samt att inom finansdepartementet

och besparingsberedningen övervägda eller påbörjade utredningar rörande

denna fråga ansetts böra vila i avvaktan på riksdagens ställningstagande,

anförde jag, att ärendet borde upptagas till prövning i första hand i

vad avsåge frågan om inrättande av en sakrevision. Därvid yttrade jag följande.

I statsrevisorernas berättelse och statsutskottets däröver avgivna utlåtande

lia diskuterats även andra åtgärder för en effektivisering av det statliga

revisionsväsendet än den här behandlade. Statsutskottets behandling av ämnet

utmynnar i ett förslag, att det statliga revisionsväsendet skall upptagas

till en allmän och allsidig översyn. Detta förslag har av riksdagen godkänts.

Innan reformarbetet på ifrågavarande område upptages i av riksdagen avsedd

utsträckning, synes det lämpligt att genomföra den här av mig förordade

sakkunnigutredningen av frågan örn inrättandet av en sakrevision.

Redan vid denna utredning bör dock uppmärksamhet ägnas övriga av riksdagen

berörda specialfrågor liksom över huvud hela spörsmålet om revisionsväsendets

effektivitet.

Beträffande den omförmälda frågans behandling inom riksdagen må här

följande framhållas.

I anledning av ett uttalande angående revisionsväsendets organisation i

riksdagens år 1940 församlade revisorers berättelse, varöver riksräkenskapsverket

avgivit utlåtande, hade statsutskottet (uti. nr 181 p. 9:o) anfört, att

vid den statliga revisionen för närvarande endast de kamerala synpunkterna

i önskvärd utsträckning tillgodosåges, medan tillräckligt organisatoriskt underlag

för sakrevision i egentlig mening saknades. Då detta innebure en

kännbar svaghet beträffande medelskontrollen, syntes det utskottet önskvärt,

att den statliga revisionen mera än hittills inriktades på en granskning

ur sakliga synpunkter. Härför erforderliga organisationsåtgärder borde bli

föremål för närmare utredning. Utskottet anslöt sig därjämte till vissa av

statsrevisorerna framställda anmärkningar, vilka syftade till en effektivisering

av nuvarande revisionsförfarande och uttalade i denna fråga följande.

Vissa av de av revisorerna framförda förslagen i syfte att åstadkomma en

effektivisering av nuvarande revisionsförfarande torde utan ytterligare ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

3

redningar kunna omedelbart genomföras. Utskottet förutsätter därför, att

dessa spörsmål av Kungl. Majit tagas under övervägande. Andra av statsrevisorerna

berörda frågor torde däremot vara av beskaffenhet att böra bliva

föremål för utredning, vilken lämpligen bör utsträckas till att omfatta en allmän

och allsidig översyn av det nuvarande statliga revisionsväsendet. Utskottet

vill dock redan nu som sin mening uttala, att en reform på förevarande

område icke bör rubba statsrevisorernas konstitutionella ställning eller

påkalla ändring i deras granskningsrätt.

Riksdagen anslöt sig till vad utskottet anfört och anhöll, i överensstämmelse

med utskottets hemställan, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning

i fråga örn det statliga revisionsväsendet.

På grundval av det anförande, vilket inledningsvis återgivits, bemyndigade

Kungl. Majit chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga

för utredning av frågan om upprättandet av en statlig sakrevision. Med

stöd av detta bemyndigande tillkallade jag den 10 september 1941 generaldirektören

E. R. Stridsberg, ledamoten av riksdagens första kammare, professorn

G. Andrén, bruksdisponenten B. A. F. Carleson samt ledamöterna av

riksdagens andra kammare, lantbrukaren G. Hj. Svensson i Grönvik och

redaktören A. Alson Törnkvist. At Stridsberg uppdrogs att i egenskap av

ordförande leda de sakkunnigas arbete.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1941 års revisionsutredning,

ha med skrivelse den 17 december 1942 efter fullgjort uppdrag överlämnat

betänkande angående inrättande av statens sakrevision (statens offentliga utredningar

1942: 57). Över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits

av armé-, marin- och flygförvaltningarna, medicinalstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, 1942 års vägsakkunniga, statskontoret,

riksräkenskapsverket och statens krisrevision.

I betänkandet anför revisionsutredningen inledningsvis, att utredningen

— som enligt de givna direktiven haft att utreda frågan om upprättande av

en statlig sakrevision, varvid dock uppmärksamhet borde ägnas även åt i

omförmäldä riksdagsskrivelse behandlade specialfrågor samt överhuvudtaget

åt revisionsväsendets effektivitet — funnit sig kunna begränsa utredningen

till att omfatta enbart frågan om statlig sakrevision. Till stöd för detta ställningstagande

anföres följande.

Under fullgörandet av sitt arbete har utredningen kommit lill den uppfattningen,

alt — såsom ock torde hava förutsatts i direktiven för utredningen

— frågan örn inrättandet av en statlig sakrevision bör kunna lösas utan

att därigenom föregripes vare sig en framtida lösning av de utav riksdagen

berörda specialfrågorna eller en effektivisering i övrigt av statens revisionsväsen.

Inrättandet av en statlig sakrevision ansluter sig väl till de förutnämnda

önskemålen örn den kamerala revisionens frigörande från de nu förefintliga,

tyngande formerna. Tillkomsten av en statlig sakrevision är även enligt

utredningens åsikt att betrakta såsom ett första led i den eftersträvade

effektiviseringen av revisionsväsendet. Utredningen har under sådana förhållanden

funnit sig kunna framlägga förslag örn upprättande av en statens

sakrevision utan att därför behöva taga ställning till övriga spörsmål örn

förstärkning av det statliga revisionsväsendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Departements

chefen.

Såsom 1941 års revisionsutredning anfört, torde frågan om inrättande av

en statlig sakrevision kunna upptagas till behandling ulan samband med övriga

spörsmål rörande organisationen av det statliga revisionsväsendet. Ett

principbeslut örn anordnande av en särskild sakrevision kan, såsom revisionsutredningen

jämväl framhållit, betraktas som eli första led i den bl. a. av

riksdagen förordade effektiviseringen av det statliga revisionsväsendet, vilken

bör fullföljas genom en allmän översyn av den statliga revisionsverksamhetens

organisation. Den slutliga utformningen av den föreslagna sakrevisionen

blir i viss mån beroende bl. a. av resultaten av denna allmänna

översyn och av erfarenheterna av sakrevisionens samverkan med övriga revisionsorgan.

Sakrevisionen kan därför icke nu ges en fastare organisatorisk

ram än som erfordras för att en utgångspunkt skall erhållas för det fortsatta

arbetet på en effektivisering av revisionsverksamheten.

Nuvarande organisation av den statliga revisionsverksamheten.

Beträffande den nuvarande organisationen av det statliga revisionsväsendet

i Sverige har revisionsutredningen i bilaga A till sitt betänkande lämnat en

redogörelse, varjämte i en särskild bilaga B till betänkandet statens krisrevisions

verksamhet mera utförligt behandlats. I den mån icke i det följande

redogörelse lämnas för ifrågavarande spörsmål, torde få hänvisas till de sakkunnigas

betänkande.

I betänkandet har lämnats följande sammanfattande redogörelse för den

nuvarande organisationen av den kamerala revisionen.

Kameral revision utföres inom riksräkenskapsverket samt de centrala

ämbetsverk, inom vilka finnas inrättade särskilda revisionsavdelningar för

granskning av underlydande lokala organs räkenskaper, s. k. specialrevisioner.

Dessa verk äro armé-, marin- och flygförvaltningarna, medicinalstyrelsen,

generaltullstyrelsen samt de affärsdrivande verkens styrelser. Räkenskapsgranskning

i viss mån svarande mot den kamerala revisionen men utan

iakttagande av dess former utföres även av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

kontrollstyrelsen, överrevisorerna för statens arbetsmarknadskommission

och statens krisrevision.

Den kamerala revisionen regleras i vederbörande granskningsorgans instruktioner,

i vissa mera detaljerat, i andra tämligen summariskt. Som en

sammanfattning av de mera fullständiga bestämmelserna kunna den kamerala

revisionens uppgifter angivas vara följande.

Vid den kamerala revisionen bör kontrolleras, att räkenskapen är upprättad

i enlighet med fastställda formulär samt riktig till siffran och verifierad

på föreskrivet sätt. Vidare skall kontrolleras, att inkomsterna uppburits och

redovisats samt att utgifterna verkställts och bokförts i enlighet med riksstat,

specialstater, utfärdade författningar och eljest meddelade stadgande!!. I

vissa instruktioner tillägges en generell föreskrift av innehåll, att vid revisionen

skall tillses jämväl att i övrigt vid handhavandet av de ifrågavarande

statsmedlen gällande förvaltningsföreskrifter vederbörligen iakttagits. Till

den kamerala revisionens uppgifter hör även granskning av förrådsredogörel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

5

ser av olika slag. Inom de centrala försvarsgrensförvaltningarna ligger emellertid

förrådskontrollen för närvarande på den s. k. tekniska revisionen. Den

kamerala revisionen kompletteras med inventeringar av kassor, värdehandlingar

och förråd.

Då vid den egentliga kamerala revisionen felaktigheter uppmärksammas,

vilka ej kunna rättas i annan väg, tillämpas den s. k. anmärkningsproceduren.

Härvid utställes anmärkning mot redogöraren, i regel utmynnande i

yrkande om återbetalning av felaktigt utgivna belopp eller inleverering av

medel, som icke influtit eller influtit med för lågt belopp. När anmärkning

fastställts av revisionsmyndigheten, kan redogöraren anföra besvär hos kammarrätten

samt i vissa fall regeringsrätten.

Vad i det föregående anförts har avseende å de under Kungl. Majit lydande

myndigheterna med kamerala revisionsorgan. Det bör emellertid tilläggas,

att även riksdagens revisorer stundom framställa erinringar rörande medelsförvaltningen

vid statsverket, vilka äro av samma natur som den kamerala

revisionens anmärkningar.

Vad den sakliga revisionen beträffar utövas sådan revision över

hela statsförvaltningens område av riksdagens revisorer. I instruktionen för

dessa stadgas, att revisorerna skola tillhandahållas de för räkenskapsår avslutade,

av föregående års revisorer icke granskade räkenskaper över alla

medel, som genom allmänna bidrag tillkommit eller genom traktater med

främmande makter riket tillflutit, ävensom av verk, myndigheter och inrättningar

avgivna årsberättelser, så ock alla de kungl, brev, protokoll och

handlingar, på vilka nämnda räkenskaper och berättelser grunda sig. Revisorerna

skola granska, huruvida utgifterna överensstämma med stater och

författningar eller eljest meddelade bestämmelser samt huruvida de av

Kungl. Maj:t meddelade beslut, på vilka gjorda utbetalningar grunda sig,

äro försedda med vederbörlig kontrasignation. Vidare skola revisorerna tillse,

om inkomsterna på rätta tider och till riktiga belopp influtit i statens

kassor; huru vederbörande, åt vilka uppbörden av statens inkomster och

kontrollen över denna uppbörd anförtrolts, fullgjort sina skyldigheter; vilka

åtgärder blivit vidtagna med avseende på möjligen inträffade propriebalanser;

och i övrigt allt, som till ett tillförlitligt omdöme örn statsverkets

tillstånd och förvaltning kan anses erforderligt. Revisorerna böra, utan att,

så vitt omständigheterna medgiva, förbigå detaljerna, huvudsakligen granska

dispositionerna, förvaltningen och resultaten på det hela. Finna revisorerna

något av riksdagen fastställt anslag vara överskridet eller draget till annat

ändamål än det av riksdagen föreskrivna, eller ock något i övrigt vid förvaltningen

att erinra, så skola de allt i sin berättelse anmärka och fullständigt

utlåtande i ämnet avgiva.

Däremot utövas icke sakrevision över hela statsförvaltningen av något

Kungl. Majit underställt organ. Endast ett fåtal förvaltningsområden underkastas

sakrevision och förefintliga bestämmelser örn dylik granskning

äro tämligen skiftande. Beteckningen »sakrevision» eller »saklig revision»

förekommer överhuvud taget icke i någon förfatlningstext. Emellertid finnes

i instruktionen för riksräkenskapsverket en allmän föreskrift av innehåll,

att vid räkenskapsgranskningen skall tillses, att vid förvaltningen av

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

6

kronans medel och andra tillgångar nödig sparsamhet oell statens bästa

iakttagits. Denna uppgift har dock av olika anledningar icke kunnat förverkligas,

vilket även påpekats av statsrevisorerna och av riksräkenskapsverlcet

bekräftats i verkets utlåtande över revisorernas uttalande. En förklaring

till denna utveckling är, såsom statsrevisorerna framhållit, att söka

i verkets arbetsformer. Anmärkningsförfarandet, vilket är det hävdvunna

tillvägagångssättet beträffande sådana felaktigheter, som konstaterats vid

den kamerala revisionen, lämpar sig icke, då någon åtgärds ändamålsenlighet

ifrågasättes. Rättelse kan nämligen icke genom anmärkningsprocessen

vinnas i det påtalade beslutet, därest vederbörande redogörare vid här ifrågavarande

utbetalningar icke överskridit sin befogenhet. Riksräkenskapsverket

har ock framhållit, att en sakrevision sådan som statsrevisorerna åsyftat

skulle kräva tillgång till arbetskrafter, rekryterade ur andra synpunkter än

dem verket tidigare anlagt. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning bör

även i fortsättningen verkets väsentliga uppgift vara att bedriva en revision

ur samma synpunkter som hittills, vilket dock icke hindrar att vissa

till buds stående möjligheter till granskning även ur andra synpunkter böra

tillvaratagas bättre än nu sker. Härmed åsyftar verket närmast systematiska

undersökningar rörande medelsdispositionen för olika slag av utgifter inom

skilda förvaltningsområden.

På vissa begränsade områden av den statliga förvaltningen är däremot en

sakrevision verksam. Här märkes i första hand inom envar av de centrala

militära förvaltningarna den s. k. tekniska revisionen, vars arbetsuppgifter

omfatta såväl kameral som saklig revision. Enligt gällande instruktionsbestämmelser

skall vid den tekniska revisionen bl. a. granskas, huruvida penningmedlen

blivit med omtanke och på ett med hänsyn till statens intresse

ändamålsenligt sätt använda samt huruvida erlagda pris stå i överensstämmelse

med varans beskaffenhet och gällande marknadsläge. Vidare skall

förrådsbokföringen i detalj kontrolleras, samt även i övrigt upphandlingsväsendet

och förvaltningen av inköpta förråd underkastas granskning. Slutligen

må nämnas att vid marinförvaltningen även kontrollen av utgifternas

överensstämmelse med beviljade anslag och fastställda stater ålagts den tekniska

revisionen. Samarbete skall i erforderlig utsträckning äga rum med

den kamerala revisionen. — Beträffande den tekniska revisionens sakliga

granskningsverksamhet anföres i betänkandet, att de meddelade bestämmelserna

knappast vunnit tillämpning, i det att den tekniska revisionen väsentligen

begränsats till den revisionen åliggande kontrollen å anslagsbelastning

samt förrådsredovisning o. dyl., varigenom verksamhetens tyngdpunkt skjutits

över på kameral revision.

Den granskning, som medicinalstyrelsen jämlikt åläggande underkastar förvaltningen

vid statens sinnessjukhus, är av både kameral och saklig natur.

Det åligger byrådirektören på styrelsens kameralbyrå att årligen inspektera

de olika sjukhusen, varvid han har att iakttaga vissa meddelade föreskrifter

om saklig granskning av dessas förvaltning. Sålunda skall han ägna sin

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

7

uppmärksamhet däråt, att förvaltningen i fråga om uppköp, liandhavande av

materiel och förnödenheter samt tillgodogörande av vad som på stället produceras

skötes på så ekonomiskt sätt som med anstaltens uppgift är förenligt.

Byrådirektören skall även upprätta sammanfattande jämförelser och avgiva

förslag till åtgärder som kunna leda lill besparingar eller förbättringar av

sjukhusens ekonomiska förvaltning.

För granskning av den verksamhet, som förekommer inom statens arbetsmarknadskommission

utser Kungl. Majit årligen tre överrevisorer, vilka ha

att revidera även de olika under kommissionen hörande länsarbetsnämnderna

m. fl. institutioner. Enligt fastställd instruktion skall överrevisorernas granskning

bedrivas företrädesvis i syfte att bedöma lämpligheten av gjorda utbetalningar

och övriga förvaltningsåtgärder. Med biträde av särskild revisionsavdelning

verkställa överrevisorerna även den kamerala granskningen av

kommissionens räkenskaper.

Vid statens järnvägar förekommer en sakrevision, reglerad genom förhållandevis

utförliga instruktionsbestämmelser. För granskning av statens trafikerade

järnvägars samt statens järnvägsbyggnaders räkenskaper och förvaltning

förordnar Kungl. Majit årligen tre överrevisorer. Överrevisorernas sakliga

granskning skall företrädesvis avse att bedöma lämpligheten av gjorda

utbetalningar och erlagda pris samt ändamålsenligheten av i övrigt vidtagna

förvaltningsåtgärder. Härvid skall bland annat granskas det sätt, på vilket

upphandlingar verkställts. Vidare skall undersökning ske beträffande anledningen

till att större anslag överskridits, varjämte bör prövas, örn organisationsformen

i ett eller annat avseende fungerat mindre tillfredsställande. Därjämte

skola överrevisorerna i allmänhet efterse, örn det ekonomiska resultatet

blivit vad det bort vara.

Jämväl för granskningen av statens vattenjallsverks förvaltning och räkenskaper

utser Kungl. Majit årligen två överrevisorer. För dessa gälla i huvudsak

samma föreskrifter som beträffande överrevisorerna vid statens järn-,

vägar.

Enligt gällande instruktion åligger det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bland annat att verkställa granskning av vägdistriktens räkenskaper för vägnell

brobyggnader samt att i övrigt genom stickprovsgranskning av vägdistriktens

räkenskaper utöva kontroll över användningen av till vägväsendet

anvisade statsmedel. För saklig granskning av vägunderhållskostnaderna

finnes sedan år 1938 inom styrelsen en underhållsinspektion, vilken det bland

annat åligger att genom statistisk bearbetning av vägdistriktens räkenskaper

samt genom inspektioner av det tekniska och ekonomiska handhavandet av

vägunderhållet utöva kontroll av underhållsmedlens handhavande.

Statens krisrevision inrättades i januari 1940 för revision och kontroll

av statsutgifter föranledda av krisläget. Under revisionens granskning falla

de till försvarsväsendet hörande myndigheternas ekonomiska förvaltning

samt den statliga verksamhet, som utövas av eller i samband med de s. k.

krisorganen. Krisrevisionens granskning omfattar kameral revision av kris

organens räkenskaper samt saklig revision av samtliga till ämbetsområdet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

hörande myndigheter. Enligt instruktionen skall krisrevisionen öva tillsyn

därå att den verksamhet, som faller under dess granskning, anordnas på

ett ändamålsenligt, planmässigt och sparsamt sätt. Härvid bör revisionen

beakta, att där myndighet bedriver upphandling, tillverkning, försäljning

eller ekonomisk verksamhet i övrigt, affärsmässiga grunder bliva tillämpade.

Revisionen bör tillse, att möjliga besparingar skyndsamt genomföras.

Därest krisrevisionen finner, att för ett ekonomiskt utnyttjande av personal,

medel eller materiel organisatoriska eller andra åtgärder äro påkallade, har

revisionen att fästa vederbörande myndighets uppmärksamhet härpå eller,

där sa erfordras, för Kungl. Majit framlägga de förslag, som revisionen

anser lämpliga.

Finner revisionen anledning till erinran mot vidtagen åtgärds ändamålsenlighet

och prövar ej revisionen, med hänsyn till de omständigheter under

vilka åtgärden vidtagits eller till andra förhållanden, saken kunna bero vid

de upplysningar, som lämnats av vederbörande myndighet, har revisionen att

till Kungl. Majit inberätta vad som förekommit. Påträffas vid revisionens

räkenskapsgranskning någon oriktighet och vidtages ej av vederbörande myndighet

rättelse inom skälig tid, har revisionen att, där anmärkningen finnes

vara av betydelse, om förhållandet göra anmälan hos Kungl. Majit.

Beträffande de för dessa olika sakliga revisionsorgan gemensamma kännetecknen,

anföra de sakkunniga följande.

Såsom framgår av de ovan återgivna bestämmelserna om den redan förefintliga

granskningsverksamhet inom vissa delar av statsverket, som närmast

kan karakteriseras som saklig revision, kan denna granskning sammanfattningsvis

sägas avse ett bedömande av ändamålsenligheten ur ekonomisk synpunkt

av vidtagna förval tningsåtgärder.

För att kunna utföra en granskning med nämnda syfte är det icke tillräckligt

att äga tillgång till själva räkenskaperna, vartill den kamerala revisionen

i regel kail begränsa sig. Den sakliga revisionen måste nämligen för

att kunna fylla sin uppgift begagna sig av arbetsmaterial av andra slag.

Detta material är att finna i protokoll, skriftväxlingar, kostnadsförslag, upphandlings-

och leveranskontrakt samt andra liknande handlingar ävensom

statistiskt material vid sidan av räkenskaperna. Den sakliga revisionen hämtar

underlag för sin verksamhet jämväl genom lokala undersökningar vid

förvaltningsorgan, anläggningar och dylikt.

Sakrevisionen leder helt naturligt endast undantagsvis till framställande

av egentliga räkenskapsanmärkningar. Därest anledning till sådan anmärkning

skulle framkomma, kan sakrevisionsorganet överlämna ärendet till

kameralt revisionsorgan för vidare behandling. Detta förfarande torde emellertid

icke hittills —- bortsett från de tekniska revisionerna viel de centrala

försvarsgrensförvaltningarna — hava kommit till användning i nämnvärd

utsträckning.

Därest vid den sakliga revisionen uppmärksammas förhållande, som synes

kräva rättelse, och sådan ej vinnes genom direkt hänvändelse till vederbörande

myndighet, äga de under Kungl. Majit direkt sorterande sakrevisionsorganen

att underställa frågan Kungl. Maj :ts bedömande. Detta kan ske

dels genom särskilda framställningar och dels genom omnämnande i de årliga

revisionsberättelser, som skola avgivas av de nu förefintliga överrevisorema.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

9

Fortsättningsvis framhålla de sakkunniga, att frånvaron av ett för hela

statsverket gemensamt organ för saklig revision föranlett, att behovet av en

mera djupgående och utsträckt ändamålsenlighetsgranskning i rationaliseringssyfte

fått tillgodoses genom tillsättandet av särskilda besparings- och

organisationsberedningar. Vissa av dessa utredningar hava haft att undersöka

förhållandena inom ett särskilt verk eller en viss förvaltningsgren. För

andra utredningar åter hava lämnats mera allmänna direktiv att söka åstadkomma

besparingar beträffande personalkostnader eller förvaltningsomkostnader

i övrigt. Även statens utgifter för understöd åt icke-statlig verksamhet

har i sådan ordning gjorts till föremål för granskning i besparingssyfte. Utredningsuppdrag

av mera allmän besparingskaraktär hava meddelats bland

andra den år 1923 tillsatta statens besparingskommitté, 1926 års besparingssakkunniga,

1927 års besparingsnämnd, statens organisationsnämnd (av år

1930), 1932 års granskningsnämnd samt besparingsberedningen (av år 1940).

En närmare redogörelse för dessa olika utredningar lämnas i bilaga G till

betänkandet, till vilken torde få hänvisas.

Inrättande av statens sakrevision.

Organisation m. m.

Behovet av en allmän, permanent verkande sakrevision inom statsförvaltningen

har enligt vad i utredningen anföres konstaterats av såväl statsrevisorerna

som riksdagen, varjämte vid revisionsutredningens tillsättande föredragande

departementschefen utgått från samma uppfattning, ehuru därvid

särskilt framhållits betydelsen av ett sakrevisionsorgan såsom ersättare för

tillfälliga besparings- och organisationsutredningar. Vid sådant förhållande

ha de sakkunniga icke ansett vara av nöden att närmare utveckla de allmänna

skäl, som talade för att statsförvaltningen i dess helhet kleve föremål

för en permanent sakrevision. De sakkunniga ha endast framhållit, att utvecklingen

inom främmande länder alltmer ginge mot införande av en ekonomisk-kritisk

revision av den statliga förvaltningen.

För fyllande av de revisionsuppgifter, varav sålunda behov konstaterats

föreligga, föreslå de sakkunniga, att inom statsförvaltningen inrättas ett fristående

centralt revisionsinstitut, sorterande direkt under Kungl. Majit. För

denna myndighet föreslå de sakkunniga benämningen statens sakrevision.

Endast ett fristående organ kan, enligt vad de sakkunniga anföra, besitta

de erforderliga förutsättningarna för att övertaga åtminstone huvuddelen

av de uppgifter, som eljest måste anförtros åt .särskilda besparings- och liknande

beredningar.

I motiveringen för detta förslag framhålla de sakkunniga, att en utbyggnad

av statsrevisionen till ett dylikt revisionsinstitut måste anses ställt utanför

diskussionen. Såsom skäl för denna inställning hänvisa de sakkunniga till

att riksdagen icke med sitt uttalande i revisionsfrågan avsett en dylik lös
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

I!!

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

ning samt att de sakkunnigas utredning även åsyftat att skapa en lämplig

form för en Kungl. Maj:t underställd, permanent verkande sakrevision.

Vid behandlingen av frågan om den organisatoriska form, ''i vilken en allmän

statlig sakrevision skall bedrivas, lia de sakkunniga till en början avvisat

tanken att genomföra en förstärkning av sakrevisionen genom utbyggnad

av det nu tillämpade systemet med överrevisorer för vissa förvaltningsgrenar.

De sakkunniga erinra, att inrättandet av dylika överrevisioner i olika

sammanhang föreslagits för försvarsväsendets förvaltning, för telegrafverket

samt för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess distriktsförvaltningar.

Till stöd för sitt ståndpunktstagande anföra de sakkunniga följande.

Ett genomfört system med överrevisorer skulle vara förenat med den fördelen,

att ett vart av de förvaltningsområden, för vilka överrevisorer tillsatts,

bomme att varje år ställas under granskning, något som ej kan förutsättas

bliva fallet beträffande varje mindre gren av statsverksamheten, om ett sakrevisionsorgan

skulle omfatta hela statsförvaltningen. Mot det antydda systemet

kan emellertid i första hand anföras, att detsamma skulle medföra splittring

av den sakliga granskningen på ett flertal organ, vilka icke komme

att sammanhållas av en gemensam ansvarig ledning. Det skulle icke låta sig

göra att verkställa över hela statsförvaltningen eller större delar därav gående

undersökningar rörande spörsmål av mera allmän karaktär liksom ej heller

att tillgodogöra sig erfarenheterna från ett område på ett annat. Ytterligare

må framhållas, att det icke gärna är möjligt att för varje ämbetsverk eller

varje grupp av likartade myndigheter tillsätta särskilda överrevisorer. Anordningen

med överrevisorer kan ifrågakomma allenast vid de myndigheter,

som hava en mera betydande ekonomisk förvaltning. På grund därav skulle

detta system komma att förete ett flertal luckor. Behovet av en allmän, hela

statsförvaltningen omfattande sakrevision skulle fördenskull ej bliva tillgodosett

på denna väg. På nu anförda skäl har utredningen funnit en utsträckning

av systemet med överrevisorer icke böra komma i fråga.

Vid övervägande av de olika skälen för och emot ett förläggande av en sakrevision

i vidgad bemärkelse till riksräkenskapsverket har revisionsutredningen

för sin del kommit till den bestämda uppfattningen, att så icke bör

ske.

Beträffande de skäl som kunna tala för att sakrevisionen knytes lill riksräkenskapsverket

anföres följande.

Riksräkenskapsverket har att i enlighet nied sin instruktion utöva den

centrala kontrollen å statens inkomster och utgifter samt å förvaltningen

av statsförmögenheten. Enligt instruktionen, skall verkets granskning avse

jämväl kontroll å att vid förvaltningen av kronans medel och andra tillgångar

nödig sparsamhet och statens bästa iakttagas. Denna ehuru i allmänna

ordalag formulerade bestämmelse torde närmast syfta på en viss saklig

revision. De räkenskaper, som granskas av det centrala revisionsorganet,

kunna ock i viss mån utgöra underlag för en dylik revision. Därest en

allmän sakrevision inordnades i riksräkenskapsverket, skulle vinnas den fördelen,

att något särskilt institut för sakrevisionen ej behövde tillskapas.

Emellertid finna de sakkunniga mycket vägande skäl vara att anföra mot

en sådan lösning, varvid i första hand framhålles, att möjligheterna för riksräkenskapsverket

att med stöd av förenämnda instruktionsbestämmelse verk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

11

ställa någon egentlig sakrevision visat sig i praktiken vara synnerligen små.

Härvidlag hänvisa de sakkunniga till de tidigare omnämnda bristerna i anmärkningsförfarandet,

vilka snarast utgjorde elt hinder för bedrivande av

en effektiv sakrevision. Därjämte framhålla de sakkunniga, att till följd

av statsförvaltningens under senare år allt mera ökade omfång räkensltapsmaterialet

utvidgats i sådan grad, att riksräkenskapsverket knappast medhunnit

den för verket väsentliga arbetsuppgiften, nämligen den kamerala

granskningen. Därtill komme att verket år 1939 ålagts en helt ny arbetsuppgift,

i det att statliga verk och myndigheter erhållit rätt att hänvända sig

till verket för erhållande av anvisningar örn rätta tolkningen av författningsföreskrifter

m. m.

Vidare understryka de sakkunniga de tidigare omnämnda svårigheterna

ur personalsynpunkt och anföra härom följande.

Med riksräkenskapsverkets revision nästan uteslutande inriktad på granskning

av räkenkaperna ur formell och administrativt-rättslig synpunkt kan

den för revisionsarbetet inom verket tillgängliga personalen, hur skickad

den än må vara för kameral granskning, icke anses besitta de för en effektiv

sakrevision erforderliga kvalifikationerna. Det torde nämligen vara ofrånkomligt,

att de i>ersoner, som skola granska förvaltningsåtgärdernas ändamålsenlighet

ur ekonomisk synpunkt, måste äga särskilda förutsättningar för

denna uppgift. Även örn en eller annan av riksräkenskapsverkets nuvarande

befattningshavare på grund av personlig fallenhet skulle kunna tagas i anspråk

för saklig revision i vidsträckt bemärkelse, skulle det bliva nödvändigt

att praktiskt taget helt nyrekrytera den för sakrevisionen erforderliga

kvalificerade personalen. Den kategoriuppdelning av personalen inom ämbetsverket,

som härigenom skulle uppstå, torde komma att medföra mindre

önskvärda konsekvenser.

De sakkunniga dela den av riksräkenskapsverket i verkets tidigare omförinälda

yttrande över statsrevisorernas berättelse uttalade uppfattningen, att

det icke borde komma i fråga att på riksräkenskapsverket lägga en längre

gående sakrevision än de av verket självd såsom en verkets uppgift föreslagna

systematiska undersökningarna rörande medelsdispositionen för olika

slag av utgifter inom skilda förvaltningsgrenar. Därutöver framhålla de sakkunniga,

att en fullständig saklig revisionsverksamhet för att nå önskad effekt

måste bedrivas under mera fria och smidiga former än som skulle bliva

fallet, därest denna verksamhet förlädes till ett ämbetsverk med riksräkenskapsverkets

författningsmässigt och på grund av lång tradition starkt bundna

arbetsformer. Vidare framhäves, att såsom underlag för en sakrevision

i vidare bemärkelse väsentligen måste läggas andra undersökningar än granskning

av det egentliga räkenskapsmaterialet.

Slutligen ge de sakkunniga uttryck åt en stor tveksamhet inför tanken att

ytterligare öka riksräkenskapsverkets arbetsbörda och anföra härutinnan

följande.

Vidare hör beaktas, att riksräkenskapsverket även har andra omfattande

arbetsuppgifter än det egentliga revisionsarbetet. Sålunda utför verket årligen

beräkning av statens inkomster, avsedd att läggas till grund för statsverkspropositionen,

verkställer den centrala statsbokföringen samt upprät
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

. 12

tar rikshuvudbok, budgetredovisning och kapitalredovisning m. m. Därest

åt verket jämväl skulle uppdragas att utföra den sakliga granskningen av

hela statsförvaltningen, skulle det för verkets ledning och enkannerligen dess

chef komma att medföra en betydande ökning i den redan nu stora arbetsbördan.

I varje fall skulle en sådan utökning av verkets arbetsuppgifter icke

kunna ifrågakomma, med mindre en genomgripande omorganisation av verket

företoges. Huru riksräkenskapsverkets organisation än utformades, skulle

dock kvarstå risken för att sakrevisionen finge intaga en undanskymd

ställning i förhållande till verkets ursprungliga, i och för sig viktiga uppgifter.

Beträffande de allmänna kraven på den organisatoriska utformningen av

den statliga sakrevisionen anföra de sakkunniga, att det organ, vilket skall

verkställa saklig granskning över hela statsförvaltningen, måste äga tillgång

till arbetskraft med erfarenhet både från enskild och offentlig förvaltningsverksamhet,

samtidigt som detsamma utåt bör kunna verka med erforderlig

auktoritet.

Med denna utgångspunkt föreslå de sakkunniga, att statens sakrevisions

verksamhet ledes av en styrelse bestående av sju ledamöter, ordföranden inberäknad.

Inom styrelsen bör ekonomisk sakkunskap inom skilda områden

vara representerad. Ordföranden föreslås som revisionsorganets verkställande

ledamot. Enligt de sakkunnigas förslag böra ordföranden och ledamöterna

förordnas av Kungl. Maj:t för en period av fyra år. Möjlighet till förlängning

av uppdraget bör finnas, främst med hänsyn till att det kan visa

sig vara till gagn för revisionsarbetet att en ledamot med särskilda kvalifikationer

knytes till styrelsen. I syfte att vinna en successiv förnyelse av styrelsen

föreslå de sakkunniga, att vid sakrevisionens inrättande tre av styrelseledamöterna

utses för allenast två år.

Beträffande ordförandens kompetens och arbetsuppgifter anföra de sakkunniga

följande.

På ordföranden i styrelsen och tillika chefen för statens sakrevision avses

komma att läggas mycket krävande arbetsuppgifter. Han skall sålunda vara

den egentlige ledaren för revisionens arbete och i främsta rummet taga initiativ

till revisionens undersökningar och utredningar av olika slag. Med

hänsyn till att inom sakrevisionen komma att behandlas frågor, som kräva

bedömanden av statsförvaltningen ur allmänna, praktiska och affärsmässiga

synpunkter, är det av särskild vikt att ordföranden äger stor ekonomisk

erfarenhet från offentlig eller enskild verksamhet samt är förtrogen med

frågor rörande förvaltningsorganisation. Då det understundom förekommer

övergång från statlig och kommunal förvaltning till enskild tjänst och tvärtom,

bör det ej vara uteslutet att såsom ordförande kunna förvärva en person

med erfarenhet från såväl offentlig förvaltning som enskild verksamhet. En

förutsättning för att en person i enskild tjänst skall ställa sig till förfogande

för uppgiften i fråga torde dock i allmänhet vara, att vederbörande icke helt

behöver avkopplas från sin tidigare verksamhet. Ett annat skäl för nämnda

anordning är, att ordföranden, i likhet med ledamöterna, avses skola utses

allenast för viss, relativt kort tid.

I vad rör styrelsens övriga ledamöter anföres i betänkandet följande.

Styrelsens övriga ledamöter böra, såsom nämnts, utses nied tanke på att

styrelsen kommer att inom sig besitta erfarenhet från verksamhetsområden

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

13

av skilda slag. Med hänsyn till att frågor av teknisk och merkantil art ofta

torde uppkomma vid den sakliga granskningen — särskilt i avseende å de

affärsdrivande verken och försvarsförvaltningen — anser utredningen det

angeläget, att i styrelsen komma att ingå personer med framstående sakkunskap

i dylika frågor. Detta är så mycket mera påkallat, som det förutsättes,

att åt ledamöterna skall kunna anförtros utförande av särskilda utredningsuppdrag,

givetvis med biträde av revisionens kanslipersonal.

För att sakrevisionen skall kunna utnyttja den erfarenhet, som samlats vid

den kamerala revisionen, synes det utredningen önskvärt, att en representant

för riksräkenskapsverket ingår som ledamot i styrelsen. Därvid bör i första

hand en medlem av riksräkenskapsverkets styrelse ifrågakomma. Beträffande

denne ledamot synes särskild ersättare böra utses.

I fråga om övriga ledamöter synas några suppleanter icke vara erforderliga.

Beträffande styrelsens arbetssätt anföres i utredningen följande.

Styrelsen bör vara beslutmässig, då minst fem ledamöter eller, därest samtliga

äro örn beslutet ense, fyra ledamöter äro närvarande vid sammanträdet.

På styrelsens avgörande i plenum böra emellertid endast ankomma

ärenden av större vikt eller principiell betydelse. Mindre viktiga ärenden

böra kunna avgöras på enklare sätt, förslagsvis av ordföranden och två ledamöter

eller av ordföranden ensam.

Sakrevisionens styrelse bör sammanträda så ofta förhållandena det påkalla.

I genomsnitt torde kunna räknas med 2 å 3 plenisammanträden i

månaden.

I fråga om behovet av kanslipersonal hos statens sakrevision framhålla de

sakkunniga, att sakrevisionen under normala fredsförhållanden borde kunna

utföra sina undersökningar med en relativt fåtalig personal. En förutsättning

härför vore dock, att sakrevisionen erhölle befogenhet att från vederbörande

ämbetsverk infordra erforderliga utredningar, handlingar och övriga uppgifter.

Organisationen borde dock givas sådan elasticitet, att densamma under

kristider, då statshushållningen utsattes för påfrestningar genom ökning av

utgifterna eller minskning av inkomsttillflödet, kunde utan svårighet tillföras

ökad personal. För större specialundersökningar borde i regel anlitas

biträde av särskilda sakkunniga. Med hänsyn härtill och till arbetsuppgifternas

art borde personalen icke tillförsäkras fast anställning i den omfattning,

som eljest vore vanlig inom statsförvaltningen.

De sakkunniga hålla före, att några normerande bestämmelser angående

villkoren för vinnande av anställning hos statens sakrevision icke borde fastställas,

utan att åt styrelsen skulle överlåtas att i varje särskilt fall fritt bedöma

vederbörandes lämplighet. Beträffande anställningspolitiken i övrigt

anföra de sakkunniga följande.

Vad angår personalens kvalifikationer, må framhållas vikten av att den

personal, som tages i anspråk för mera krävande arbetsuppgifter inom statens

sakrevision, äger härför nödvändig kompetens. Härmed avses ej, att

befattningshavarna skola hava avlagt viss examen. Av större betydelse är

att tjänstemännen genom föregående praktisk verksamhet i allmän eller enskild

tjänst förskaffat sig kännedom örn ekonomiska förvaltningsspörsmål

sami ådagalagt intresse och fallenhet för det arbete, som sakrevisionen innebär.

Av tjänstemännen bör vidare krävas förmåga att självständigt bedöma,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

på vilket sätt erforderliga undersökningar lämpligen böra bedrivas. För anställning

hos sakrevisionen synas böra ifrågakomma, förutom tjänstemän med

erfarenhet från statlig förvaltnings- och revisionsverksamhet, personer med

praktik j fråga om revision av privata industri- och affärsföretag. Därjämte

torde någon person med sakkunskap beträffande upphandling av viktigare

förnödenheter och industriprodukter, såsom bränsle av olika slag, trä- och

järnvaror, beklädnadsvaror, maskiner och dylikt, böra anställas för granskningen

av myndigheternas anskaffningar. Vad angår den mera fria och såväl

tekniskt som kommersiellt betonade förvaltningsverksamhet, som utövas

av de af färsdrivande verken och de statliga bolagen, kräves för en saklig

granskning av denna verksamhet även tekniskt och merkantilt erfaren personal.

Vidare torde det vara av vikt för sakrevisionen att i och för undersökningar

rörande förvaltningsarbetets effektivisering äga tillgång till krafter

med erfarenhet beträffande personalorganisatoriska spörsmål. Det låter

sig emellertid icke på förhand bedöma, i vilken mån för undersökningar av

mera specialbetonad beskaffenhet kan tagas i anspråk den hos sakrevisionen

anställda personalen eller i stället tillfälligt bör anlitas expertis inom eller

utom statsförvaltningen.

Såsom personalchef och ledare för det dagliga arbetet föreslå de sakkunniga

att vid sakrevisionen anställes en kanslichef. Denne tjänsteman bör enligt

förslaget närvara vid styrelsens sammanträden och vid övriga föredragningar

inför sakrevisionens chef och själv tjänstgöra såsom föredragande i

viktigare ärenden.

Med hänsyn till arten av sakrevisionens verksamhet bör personalen enligt

de sakkunnigas mening kunna åläggas viss diskretion splikt.

Arbetsområde.

Beträffande sakrevisionens arbetsfält anföra de sakkunniga, att knappast

någon del av statsförvaltningen kunde ställas utanför en sådan revisions verksamhetsområde,

även om uppgifterna komme att i hög grad skifta såväl till

karaktär som omfattning. Sakrevisionen skulle i första hand avse den ekonomiska

förvaltningen inom det egentliga statsverket. Ju större omfattning den

ekonomiska verksamheten hade inom ett förvaltningsorgan, desto större vore

självfallet utrymmet för och behovet av en saklig granskning av verksamhetens

utförande. Ur denna synpunkt komme statens affärsdrivande verk i första

hand i betraktande. Till belysning av frågan anföra de sakkunniga vissa sifferuppgifter

rörande affärsverkens förvaltning, varur här må återges att driftinkomsterna

år 1941 uppgingo till följande belopp, nämligen för postverket

till 123 miljoner kronor, för telegrafverket till 174 miljoner kronor, för statens

järnvägar till 437 miljoner kronor, för statens vattenfallsverk till 72 miljoner

kronor och för domänverket till 87 miljoner kronor. Fortsättningsvis

anföra de sakkunniga följande.

Av de angivna siffrorna framgår, att samtliga de affärsdrivande verkens rörelse

är av en betydande storleksordning. Vad domänverket angår anvisas

väl för detta verk endast undantagsvis större kapitalinvesteringsanslag. För

domänverkets del tillkommer emellertid, att dess verksamhet i utpräglat hög

grad är affärsmässigt betonad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

15

I fråga om de statliga affärsverken är att uppmärksamma, att dessas rörelse

icke ensidigt skall bedrivas i syfte att tillföra staten största möjliga

vinst. Kommunikationsverken måste sålunda även i viss mån tillgodose exempelvis

sociala, kulturella och militära intressen. Även med beaktande härav

är det dock uppenbart, att verksamheten vid de affärsdrivande verken — såväl

i avseende å den löpande driften som beträffande kapitalinvesteringar •—

måste utövas med iakttagande av ekonomiskt rationella metoder och kommersiella

synpunkter. Då härtill kommer, att för affärsverkens del beaktande

bör ägnas jämväl inkomsterna, vilka avsevärt överstiga driftutgifterna —

enligt riksstaten för budgetåret 1942/43 med ett beräknat belopp av sammanlagt

241 miljoner kronor — torde det framstå såsom angeläget, att den sakliga

revisionen utsträckes att omfatta samtliga affärsverk.

För försvarsväsendets behov komma, anföra de sakkunniga, även efter avslutande

av nu pågående uppbyggnadsperiod att krävas mycket betydande

utgifter för såväl materielförnyelse som anskaffning av utrustning av olika

slag ävensom för utspisning, transportanordningar m. m. I viss omfattning

torde även komma att bedrivas industriell verksamhet inom försvarsväsendet.

Under sådana förhållanden är det enligt de sakkunnigas mening uppenbart,

att de ekonomiska synpunkterna även framdeles komma att få en synnerlig

betydelse och att en effektiv sakrevision på detta arbetsfält kan få en

mycket viktig uppgift. I vad rör den s. k. tekniska revisionens ställning anföra

de sakkunniga följande.

Vad angår den militära förvaltningsverksamheten äro visserligen inom de

centrala försvarsgrensförvaltningarna inrättade speciella revisionsorgan, de

s. k. tekniska revisionerna, med uppgift att, jämte annat, verkställa saklig

granskning av de lokala förvaltningsmyndigheternas materiel- och persedelsredogörelser

samt användningen av materiel- och omkostnadsanslag o. dyl.

Då de tekniska revisionerna erhållit en väsentligen kameral inriktning och

då de ej hava någon befogenhet att granska de centrala förvaltningsmyndigheternas

egen verksamhet, kommer dock att för praktiskt taget hela försvarsförvaltningen

föreligga behov av en verklig sakrevision.

För övriga verk och myndigheter med omfattande ekonomisk, industriell

eller teknisk verksamhet anse de sakkunniga en fortlöpande saklig revision

av behovet påkallad. För statens arbetsmarknadskommission med underlydande

lokala organ samt för statens sinnessjukhus hade redan det föreliggande

behovet föranlett inrättande av ett sakligt granskningsförfarande, men

även inom andra områden bedreves ekonomisk verksamhet av jämförlig omfattning.

Bland dessa nämna de sakkunniga fångvårdsstyrelsen med fångvårdsanstalterna,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vars verksamhet komme

att starkt utvecklas efter statens övertagande av vägväsendet, ävensom byggnadsstyrelsen,

mynt- och justeringsverket samt lotsverket. Enahanda vore

förhållandet med ett flertal anstalter och inrättningar, vilka bedreve sådan

verksamhet som tillförde staten viss inkomst. Detta gällde exempelvis provningsanstalter,

kontroll- och försöksanstalter, statliga sjukhus, vissa laboratorier

och kartverken. Åtskilliga inrättningar dreve jordbruks- eller trädgårdsrörelse

eller annan liknande verksamhet, delvis för att giva sysselsättning åt

elever, patienter eller andra på inrättningarna intagna personer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Även för de statliga myndigheter, vilka icke bedriva mer omfattande ekonomisk

verksamhet, vore en saklig revision erforderlig. Härom anföres följande.

För flertalet såväl centrala förvaltningsmyndigheter som lokala förvaltningsorgan

är befattningen med ekonomiska angelägenheter väsentligen begränsad

till handhavandet av de riksstatsanslag, som ställas till deras förfogande

för avlönande av personal samt bestridande av expensutgifter och

andra liknande omkostnader för det egna verket jämte eventuellt underställda

organ. Vissa av ifrågavarande myndigheter hava även att uppbära statsinkomster

av skatte- eller avgiftsnatur, vilka icke äro att anse såsom ett utflöde

av myndighetens egen verksamhet. Nu omhandlade grupp av förvaltningsorgan

torde ur sakrevisionssynpunkt erbjuda intresse framför allt med

hänsyn till möjligheten att genom rationaliseringsåtgärder åstadkomma beskärning

av själva förvaltningsapparaten.

Vidare borde enligt de sakkunnigas uppfattning även de myndigheter

underkastas saklig revision, vilka utbetala statsbidrag och statsunderstöd

till icke-statlig verksamhet, därvid myndighetens uppgift väsentligen bestode

i att kontrollera, att de för understödens utfående föreskrivna villkoren vöre

uppfyllda. Även om dessa myndigheters egen verksamhet icke erbjöde något

speciellt intresse ur sakrevisionssynpunkt, omfattade däremot, framhålla de

sakkunniga, användningen av statsunderstöden, dessas avvägande o. dyl.,

spörsmål som kunde vara förtjänta av undersökning ur ekonomiska och

praktiska synpunkter. Utgifterna härför uppginge för närvarande till betydande

belopp. För en effektiv saklig granskning av understödens användning

vore det enligt de sakkunnigas uppfattning under alla förhållanden behövligt

att utsträcka granskningen till samtliga räkenskaper angående den statsunderstödda

verksamheten.

Vid sidan av den egentliga, under Kungl. Maj :t i ekonomiskt hänseende sorterande

statsförvaltningen har emellertid i efter hand allt större omfattning

ekonomisk verksamhet, som är uteslutande statlig eller där statsintresset är

av dominerande betydelse, kommit att bedrivas i bolagsform. De sakkunniga

anse principiellt, att även dessa bolag böra underkastas statlig sakrevision.

I första hand böra enligt de sakkunnigas uppfattning de bolag, vilka närmast

äro att betrakta som dotterbolag till affärsverken, givetvis underkastas samma

sakliga revision som huvudverket. Till denna grupp höra sådana bolag

som aktiebolaget statens skogsindustrier, Motala ströms kraftaktiebolag samt

aktiebolaget trafikrestauranger. En annan grupp äro de direkt statsägda bolagen

såsom t. ex. svenska spannmålsaktiebolaget, aktiebolaget svensk torvförädling,

svenska skifferoljeaktiebolaget samt Norrbottens järnverks aktiebolag.

En tredje huvudgrupp utgöra de bolag, som genom statsmakternas

beslut tillskapats för att handha försäljningen inom riket av vissa skattebelagda

varor och redovisa inkomsterna härav till statsverket, till vilken

grupp höra aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, aktiebolaget vin- och spritcentralen

samt systembolagen och restaurangbolagen. De sakkunniga framhålla,

att det beträffande gruppen direkt statsägda bolag vore nödvän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

17

dig att vidtaga särskilda åtgärder för att desamma skola underställas statlig

sakrevision, samt att frågan om monopolbolagens inordnande under en statlig

sakrevision krävde närmare utredning.

I betänkandet ha de sakkunniga även tagit ställning till frågan huruvida

inrättandet av en allmän statlig sakrevision, vilken principiellt omfattar

all statlig och statsunderstödd verksamhet, bör föranleda, att befintliga

sakrevisionsorgan skola nedläggas eller ej. I denna fråga ha de sakkunniga

givit uttryck åt den meningen, att när normala förhållanden åter

inträda, intet speciellt sakrevisionsorgan bör bibehållas vid sidan av statens

sakrevision. Dock böra enligt vad de sakkunniga förorda, sådana nu befintliga

organ, vilka kunna betecknas såsom interna revisionsinstitutioner med

viss inriktning på saklig granskning, bibehållas såsom ett komplement till

statens sakrevision, varvid de dock liksom det centrala verk varav de utgöra

en del skola vara underkastade granskning av det allmänna sakrevisionsorganet.

Övergångsvis och i varje fall så länge nuvarande förhållanden bestå böra

dock vissa nu befintliga speciella sakrevisionsorgan enligt förslaget bibehållas.

Statens krisrevision, vars verksamhetsområde omfattar krisorganen samt

försvarsväsendet, anse de sakkunniga skola bestå, så länge nu rådande förhållanden

kvarstå. Det skulle nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning

vara ur flera synpunkter mindre lämpligt att redan från början betunga

ett allmänt sakrevisionsorgan med uppgiften att granska de egentliga krisorganens

verksamhet samt den av nuvarande försvarsberedskap betingade,

omfattande ekonomiska förvaltningen. När i en framtid krisorganen likso_m

även försvarsberedskapen kunde avvecklas, borde dock enligt de sakkunnigas

mening granskningen övertagas av statens sakrevision. Under övergångstiden

borde erforderligt samarbete mellan de båda revisionsorganen

upprätthållas.

Vad beträffar överrevisorerna vid statens järnvägar och vid statens vattenfallsverk

anse de sakkunniga, att även deras granskningsuppgifter böra övertagas

av statens sakrevision. De föreslå dock, att detta övertagande i avvaktan

på att sakrevisionen hunnit organiseras och närmare planlägga sitt

arbete, uppskjutes ett eller annat år. Enligt förslaget bör det ankomma på

det nyinrättade sakrevisionsorganet att vid lämplig tidpunkt göra framställning

om övertagande av överrevisorernas verksamhet.

I fråga örn statens arbetsmarknadskommission anföra de sakkunniga,

att även örn kommissionens nuvarande organisation och arbetsformer föranletts

av rådande krisläge, kommissionen icke vore att betrakta som ett

krisorgan i egentlig mening och att dess verksamhet med all sannolikhet

komme att bestå även för framtiden. Vid sådant förhållande borde enligt de

sakkunnigas uppfattning den kamerala granskningen av kommissionens förvaltning

övertagas av riksräkenskapsverket och den sakliga granskningen av

statens sakrevision. Frågan om tidpunkten för övertagandet av den sakliga

granskning, som nu åvilade den särskilda överrevisionen, syntes dock kunna

lämnas öppen, till dess kommissionens framtida verksamhet och arhetsupp
Bihang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 164. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

gifter kunde närmare överblickas, överrevisionen borde således enligt de sakkunnigas

uppfattning under nuvarande krisförhållanden bibehållas, varvid

dock kontakt borde upprätthållas med statens sakrevision.

I samband med vägväsendets förstatligande har förordats inrättande av

en särskild överrevision för kontrollen ur saklig synpunkt av vägväsendet.

De sakkunniga hålla före, att därest det allmänna statliga sakrevisionsorganet

är i funktion den 1 januari 1944, vid vilken tidpunkt vägväsendets förstatligande

avses skola genomföras, anledning saknas att inrätta en särskild

överrevision för vägväsendet. Den sakliga granskningen av detta verksamhetsområde

bör enligt förslaget uppdragas åt statens sakrevision.

I detta sammanhang förorda de sakkunniga jämväl, att de av besparingsberedningen

planerade undersökningarna rörande kontors- och personalorganisationen

inom olika verk, som ej avslutats vid tiden för inrättandet av

en allmän statlig sakrevision, fullföljas i särskild ordning och icke övertagas

av sakrevisionsorganet. Det synes nämligen de sakkunniga, att ett sådant

övertagande skulle kunna vid starten förrycka den allmänna sakrevisionens

arbete till nackdel för andra viktiga uppgifter. Detta skulle dock ej utgöra

hinder för sistnämnda organ att till behandling upptaga särskilda organisationsspörsmål,

vilka läge vid sidan av besparingsberedningens berörda undersökningar.

I viss utsträckning bör dock enligt de sakkunniga de nuvarande sakliga

revisionsorganen bibehållas även efter fullständig utbyggnad av en allmän

statlig sakrevision. Delta vore i första hand fallet med den granskning, som

medicinalstyrelsen utövade över de statliga sinnessjukhusens m. fl. anstalters

ekonomiska förvaltning. Denna granskning, med vilken vore förbunden jämväl

kameral revision, vore närmast att betrakta som ett led i den medicinalstyrelsen

åliggande interna kontrollen av denna förvaltningsverksamhet. Ett

allmänt sakrevisionsorgans verksamhet skulle på lämpligt sätt kunna

komplettera medicinalstyrelsens kontroll. Beträffande den tekniska revisionen

inom försvarsväsendet ingå de sakkunniga icke på någon prövning av

frågan, huruvida densamma bör bibehållas, men framhålla, att om så skulle

ske, densamma icke behövde förstärkas med hänsyn till behovet av saklig

granskning, då ju denna i första hand skulle åvila det allmänna sakrevisionsorganet.

Inrättandet av en allmän statlig sakrevision komme, enligt vad de sakkunniga

framhålla, i stort sett icke att påverka den nuvarande kamerala

granskningen. Ett omfattande samarbete borde dock bedrivas mellan de kamerala

och sakliga granskningsmyndigheterna. Härom anföres följande.

Vad angår statens sakrevisions förhållande till de kamerala revisionsorganen,

bör framhållas, att tillkomsten av sakrevisionsinstitutet i och för

sig icke kommer att inverka på den kamerala revisionens arbete. Inrättandet

av statens sakrevision bör sålunda icke föranleda, att den kamerala

revisionen skulle upphöra att uppmärksamma och beivra ur saklig synpunkt

felaktiga ekonomiska dispositioner, även om formell anmärkning icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

19

kan framställas. Under vissa förhållanden torde det emellertid visa sig lämpligt,

att det kamerala revisionsorganet hos statens sakrevision gör anmälan

om sådana missförhållanden, som konstaterats vid räkenskapsgranskningen

men vari rättelse ej kunnat åvägabringas.

Vad nu sagts gäller icke blott specialrevisionerna utan även riksräkenskapsverket.

Tillskapandet av ett självständigt centralt institut för sakrevision

inom statsförvaltningen bör sålunda icke medföra minskning av riksräkenskapsverkets

befogenhet att verkställa sådan saklig granskning, vartill själva

räkenskapsgranskningen kan giva impulser. Denna ganskning torde emellertid

komma att väsentligen begränsa sig till att efterse, om gällande författningar

tillämpats på ett sätt, som ger ett sakligt tillfredsställande resultat,

samt till att taga under omprövning, om nya eller ändrade bestämmelser

kunna vara av nöden. Någon konkurrens nied statens sakrevision behöver

fördenskull ej uppstå. Då riksräkenskapsverket förutsättes bedriva sin

ganskning i samarbete med statens sakrevision samt tillhandahålla denna

nödiga upplysningar angående resultatet av ifrågavarande granskning, vill

revisionsutredningen ifrågasätta, örn icke en särskild tjänsteman inom riksräkenskapsverket

skulle kunna avses för uppehållande av kontakten mellan

verket och statens sakrevision. Utredningen förutsätter även, att riksräkenskapsverket

regelmässigt lämnar sakrevisionen uppgifter angående ämbetsverkets

sakliga granskning ävensom avskrifter av verkets månatliga sammanställningar

över statsverkets inkomster och utgifter m. m.

I samband härmed ha de sakkunniga ingått på frågan om förhållandet

mellan en Kungl. Majit underställd allmän sakrevision och statsrevisorerna.

Därvid framhålla de sakkunniga, att avsevärd skillnad förefinnes mellan

dessa två institutioner och anföra härom följande.

Statens sakrevisions granskningsområde kommer att i stort sett sammanfalla

med statsrevisorernas, om man bortser från de under riksdagen lydande

banko- och riksgäldsverken. Olikheter i fråga om den konstitutionella ställningen

samt verksamhetsformerna måste dock medföra vissa skiljaktigheter

i fråga om de båda revisionsorganens verkningssätt.

Statsrevisorerna hava sålunda i egenskap av ett riksdagens organ att

granska statsförvaltningen även ur andra synpunkter än de rent ekonomiska.

Statens sakrevisions huvuduppgift avses däremot bliva granskning av förvaltningens

ändamålsenlighet ur ekonomiska synpunkter, ehuruväl även härvidlag

andra allmänna intressen böra ägnas erforderligt beaktande.

Såsom organ för riksdagen äro statsrevisorerna i sitt arbetssätt i så måtto

principiellt bundna, att de icke kunna träda i direkt förbindelse med förvaltningsorganen

i annan mån än genom inhämtande av upplysningar. Statens

sakrevision förutsättes däremot komma att stå i omedelbar kontakt med

myndigheterna och kunna genom förhandlingar och skriftväxling åstadkomma

rättelse i sådana förhållanden, som befunnits vara ekonomiskt otillfredsställande.

Vidare är att märka, att statsrevisorerna endast äro samlade under en

del av året, vilket medför viss begränsning av möjligheterna för dem att genomföra

mera tidskrävande undersökningar.

Dessa förhållanden utgöra emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning

icke hinder för att ett visst samarbete äger rum mellan det allmänna sakrevisionsorganet

och statsrevisorerna, varvid även påpekas möjligheten, att

åt det allmänna sakrevisionsorganet kan anförtros att fullfölja vissa under
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

sökningar, vilka statsrevisorerna påbörjat men icke hunnit avsluta. Fortsättningsvis

anföres följande.

För att statens sakrevision i lämplig omfattning skall kunna bliva ett

komplement till statsrevisionen, och för att samtidigt onödigt dubbelarbete

skall kunna undvikas, är det angeläget, att de båda revisionsorganen uppehålla

nära kontakt med varandra. Detta torde lämpligast kunna ske genom

samarbete mellan de båda revisionsorganens kanslichefer. Några särskilda

föreskrifter härom torde emellertid ej erfordras. Givetvis böra statsrevisorerna

tillställas den revisionsberättelse, som statens sakrevision avses skola

årligen ingiva lill Kungl. Maj:t.

Arbetsuppgifter och arbetssätt.

Beträffande de arbetsuppgifter, vilka komma att åvila statens sakrevision,

lämnas i betänkandet (sid. 20—23) en utförlig redogörelse, till vilken torde

få hänvisas. Här må blott återgivas vissa huvudpunkter ur denna redogörelse.

Såsom tidigare omnämnts är innebörden av begreppet saklig revision eller

sakrevision hittills icke fixerad, vare sig författningsmässigt eller genom praxis,

och ej heller ge förefintliga instruktionsbestämmelser angående vissa revisionsorgans

granskning av förvaltningens ändamålsenlighet en fullständig

bild av denna gransknings innebörd. I stort sett kunna sakrevisionens uppgifter

anges vara att verkställa granskning, huruvida statens förvaltning utövats

på ett ur ekonomiska synpunkter tillfredsställande sätt. Härvidlag bör

tillses, att statens inkomster inflyta utan att onödiga kostnader förorsakas

statsverket och att ett skäligt vederlag erhålles för av staten tillhandahållna

prestationer. Sakrevisionens huvuduppgift faller dock på kontrollen av statsverkets

utgifter. Bland dessa tilldraga sig upphandlingsfrågorna ett starkt

intresse såväl i vad rör inköpssättet som vad angår varornas beskaffenhet

i förhållande till priset o. dyl. Vidare bör den statliga anläggningsverksamheten

underkastas ingående granskning, såväl beträffande entreprenadavtalens

villkor som beträffande anläggningarnas planering med hänsyn till förefintliga

och kommande behov. Även statlig fabriks- och verkstadsdrift samt

förrådshållning böra göras till föremål för översyn ur ekonomiska synpunkter.

Slutligen framhålles även betydelsen av att transport- och trafikangelägenheter

samt affärsbokföringen inom olika förvaltningsområden granskas

ur enhetliga rationaliseringssynpunkter. — Vid sidan av dessa mera allmänna

uppgifter möta inom vissa förvaltningsområden, särskilt försvarsväsendet,

särskilda problem, vilka få angripas med speciella metoder.

Särskilt understrykes, att en huvuduppgift för sakrevisionen är att ägna

uppmärksamhet åt organisationen i allmänhet inom statsförvaltningen. Dock

bör sakrevisionen icke åläggas att utföra större speciella undersökningar och

utredningar rörande mera vittgående organisatoriska förändringar beträffande

visst ämbetsverk eller förvaltningsområde utan dylika utredningar synas

liksom hittills böra uppdragas åt särskilda organ.

I detta sammanhang torde böra omnämnas ett av besparingsberedningen

väckt förslag om inrättande av en statlig förhandlingsbyrå för kollektivav
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 164.

21

talsfrågor, vars inordnande under statens sakrevision föreslagits under ärendets

behandling. De sakkunniga ha emellertid funnit det icke vara lämpligt

att pålägga statens sakrevision uppgifter av förvaltningsmässig natur och på

denna grund avstyrkt förslaget om inordnande under sakrevisionen av en särskild

organisation för handläggning av kollektivavtalsfrågor.

I vad rör sakrevisionens arbetssätt framhålla de sakkunniga, att för de nu

förefintliga organen för saklig revision inom statsförvaltningen några närmare

föreskrifter rörande arbetsformerna icke meddelats. Enligt de sakkunnigas

uppfattning borde ej heller statens sakrevision bindas genom detaljerade

bestämmelser rörande arbetets bedrivande. Liksom skett beträffande

statens krisrevision borde därför de instruktionsbestämmelser, som

erfordrades för sakrevisionens första verksamhetstid, endast innehålla föreskrifter

rörande huvudlinjerna för sakrevisionens verksamhet. Med stöd av

erfarenheterna från de första verksamhetsåren skulle sakrevisionens styrelse

.sedermera kunna framlägga närmare förslag angående sakrevisionens arbetsformer,

i den mån dessa borde regleras genom bestämmelser utfärdade av

Kungl. Majit.

I fråga om den allmänna inriktningen av sakrevisionens arbete anföra de

sakkunniga följande.

På grund av splittringen av den nuvarande sakliga revisionen inom statsförvaltningen

kan denna revision icke grundas på några jämförelser mellan

de skilda myndigheternas sätt att handhava den ekonomiska förvaltningen.

För att statens sakrevision i görligaste mån skall kunna avhjälpa denna brist,

bör revisionen så långt möjligt verkställa jämförande systematiska undersökningar

över större delar av statsförvaltningen. Vid en dylik allmän översyn

kunna erfarenheterna från ett förvaltningsområde tillgodogöras för

granskning av andra områden. På så sätt erhålles ett jämförelsematerial,

vilket kan tjäna såsom underlag för ett bedömande ur ekonomisk synpunkt,

huru de särskilda myndigheterna fullgöra sina uppgifter.

Beträffande revisionsarbetets fördelning inom sakrevisionen ha de sakkunniga

icke framlagt något förslag utan framhållit, att denna fråga intill dess

närmare erfarenhet vunnits örn revisionsarbetets bedrivande borde regleras

av sakrevisionens styrelse. Detsamma ha de sakkunniga ansett böra gälla även

frågan, i vad mån styrelsens medlemmar borde direkt dellaga i arbetet på

eventuella avdelningar inom sakrevisionen. Bland möjliga fördelningsgrunder

nämna de sakkunniga i första hand den, att granskningen uppdelas efter

förvaltningsområden, efter vilken grund såväl statsrevisionens som besparingsberedningens

arbete i huvudsak fördelats. Ett annat alternativ vore att

uppdela granskningen efter förvaltningsfunktioner, så att t. ex. upphandlingsfrågor

granskades inom en avdelning, organisationsfrågor inom en annan

avdelning o. s. v. Slutligen kunde tänkas en kombination av dessa båda

alternativ, i det att vissa viktigare frågor utbrötes för granskning inom en

viss avdelning medan uppdelningen i övrigt skedde efter förvaltningsområden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Vad rör omfattningen av statens sakrevisions granskningsverksamhet anföra

de sakkunniga följade.

Statens sakrevision avses ej skola utbyggas i sådan omfattning, att den kan

medhinna en årlig granskning av hela statsförvaltningen. En sådan omfattande

och kostnadskrävande granskning synes icke heller oundgängligen behövlig,

därest revisionen ordnas planmässigt och rationellt. En tillräckligt

effektiv sakrevision synes i allmänhet kunna ernås, om statens sakrevision

— förutom stickprovsmässiga undersökningar i avseende å särskilda förvaltningsgrenar

—• årligen företar systematisk granskning beträffande vissa förvaltningsfunktioner,

som äro av mera allmän räckvidd eller större betydelse.

Från denna allmänna regel för granskningens bedrivande synes dock, såsom

ovan antytts, såtillvida böra göras undantag, att samtliga affärsdrivande verk,

på sätt nu äger rum vid statens järnvägar och vattenfallsverk, böra underkastas

årlig granskning. Vidare bör vägväsendet liksom den militära förvaltningen

årligen göras till föremål för ingående granskning. I övrigt bör det

anförtros åt sakrevisionens styrelse att avgöra, vilka olika områden av förvaltningen,

som under ett visst år böra särskilt undersökas.

De sakkunniga framhålla vikten av att granskningen inom statens sakrevision

följer så snabbt som möjligt på förvaltningsåtgärderna, emedan de

ekonomiska konsekvenserna av felaktiga förfaranden inom förvaltningen

förstorades ju längre revisionen fördröjdes.

I fråga om det arbetsmaterial, vilket skall ligga till grund för sakrevisionens

granskning, anföra de sakkunniga följande.

I syfte att erhålla ett för revisionen grundläggande upplysningsmaterial

rörande statsförvaltningen synes statens sakrevision böra beträffande varje

ämbetsverk och institution, som kan bliva föremål för dess granskning, införskaffa

instruktionsföreskrifter, arbetsordning, detaljerade uppgifter angående

förvaltningsverksamhetens art och organisation, antalet ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän samt dessas arbetsförhållanden och dylikt. Det bör

tillses, att dessa uppgifter ständigt hållas aktuella. Vidare böra prisuppgifter

rörande materiel och förnödenheter, som upphandlas i större omfattning inom

statsförvaltningen, ävensom uppgifter angående arbetslöner och kollektivavtal

insamlas för att komma till användning vid revisionen. Statens sakrevision

bör vidare tillhandahållas sådant statistiskt material rörande driftsekonomi

m. m., som sammanställes inom de förvaltande verken.

Därest — såsom revisionsutredningen förutsätter — de kamerala revisionsorganen

framdeles åläggas att avgiva årliga berättelser över sin verksamhet,

böra dessa berättelser självfallet tillställas statens sakrevision. Även sådana

revisionsberättelser, som av särskilda revisorer avgivas över granskningen

av bolagsdriven verksamhet, som faller under statens sakrevision, böra delgivas

revisionen.

Statens sakrevision bör även införskaffa underlag för sin verksamhet genom

inspektioner och besök vid statsverket tillhörande ämbetsverk, institutioner

och anläggningar.

De sakkunniga understryka önskvärdheten av att sakrevisionen bedriver

sin verksamhet i nära kontakt med förvaltningsmyndigheterna och anföra

därom följande.

Med hänsyn till att statens sakrevisions granskningsverksamhet avses skola

få en väsentligen positiv inriktning, varvid dess målsättning bör vara att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

23

åstadkomma besparingar och rationalisering inom statsförvaltningen, bör revisionens

verksamhet bedrivas i nära kontakt med förvaltningsmyndigheterna.

I första hand bör sakrevisionen eftersträva att genomföra sina förslag

i samförstånd med vederbörande förvaltningsmyndighet. För det fall att myndigheten

icke går sakrevisionens synpunkter till mötes eller revisionens förslag

äro av sådan räckvidd, att föregående samråd med alla ifrågakommande

myndigheter är uteslutet, bör sakrevisionen underställa ärendet Kungl. Maj:ts

prövning.

I likhet med vad som gäller för krisrevisionen föreslås statens sakrevision

icke skola äga domsrätt i anmärkningsmål. Sakrevisionen bör enligt förslaget

ej heller äga rätt att föra talan i sådana mål. Härom anföra de sakkunniga

följande.

Därest vid sakrevisionens granskning skulle påträffas felaktigheter, som

böra behandlas i den kamerala revisionens former, bör sakrevisionen hänskjuta

ärendet till riksräkenskapsverket eller vederbörande specialrevision.

För sådant fall bör statens sakrevision icke själv väcka talan hos det kamerala

revisionsorganet utan i form av vanlig tjänsteskrivelse lämna redogörelse

för den utredning, som utförts inom sakrevisionen, samt angiva revisionens

egen uppfattning i frågan. I detta sammanhang må påpekas, att därest

vid den sakliga granskningen konstateras missförhållanden eller försummelser

av svårare art, statens sakrevision bör — efter den utredning, som lämpligen

kan verkställas inom revisionen — hos vederbörande myndighet påkalla

det ingripande, vartill omständigheterna må föranleda.

De sakkunniga förorda, att sakrevisionen ålägges avgiva årsberättelse och

anföra härom följande.

Utöver de skrivelser till Kungl. Majit, vartill den sakliga granskningen i

särskilda fall må giva anledning, bör statens sakrevision till Kungl. Majit

avgiva en årlig berättelse över sin verksamhet och de viktigaste iakttagelser,

som gjorts vid revisionen. För de affärsdrivande verkens vidkommande kan

det måhända befinnas lämpligt, att statens sakrevision avgiver särskilda berättelser.

Detsamma gäller vägväsendet, efter dettas förstatligande. Därest

berättelserna successivt upprättas, torde de kunna färdigställas så snabbt,

att de föreligga redan på hösten närmast efter vederbörande budgetårs utgång.

Yttranden.

I de avgivna remissyttrandena har behovet av ett allmänt statligt sakrevisionsorgan

understrukits av myndigheterna, och dessa ha även i stort sett

givit sin anslutning till de i utredningen förordade principerna för statens

sakrevisions verksamhet. Riksräkenskapsverket har i detta sammanhang förutsatt

att sakrevisionens inrättande icke skulle rubba ämbetsverkets ställning

såsom ledande organ inom statens revisions- och redovisningsväsende.

I vissa utlåtanden har tveksamhet yppats om den föreslagna sakrevisionens

förhållande till den allmänna revisionsverksamhet, som redan bedrives

av å ena sidan statsrevisorerna, å andra sidan riksräkenskapsverket. Statskontoret

har, oavsett de olikheter av konstitutionell och annan art som funnes

mellan statsrevisorerna och statens sakrevision ansett den omständigheten,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

att de båda revisionsorganens granskningsområden sammanfölle, påkalla ett

samarbete på fastare grundval än den av utredningen skisserade kontakten

mellan sakrevisionens och statsrevisorernas kanslichefer. Vidare ha två reservanter

i riksräkenskapsverket ifrågasatt, huruvida icke den avsedda sakrevisionsverksamheten

till en början borde bedrivas på prov och i form av

fortsatt utredningsarbete. Till stöd för denna ståndpunkt ha reservanterna

anfört följande.

De utredningar, som gjorts i denna fråga, torde i viss mån hava bekräftat

den tidigare framförda åsikten, att behov föreligger av att utvidga den statliga

revisionsverksamheten i riktning mot en saklig granskning av de statliga

förvaltningarnas medelsdisposition. Man bör emellertid icke överdriva

förväntningarna på de resultat, som härigenom stå att vinna. Detta gäller

särskilt efter en återgång till mera normala förhållanden än de nu rådande.

De besparings- och rationaliseringsutredningar, som tidigare företagits under

en följd av år, torde i allmänhet icke hava lämnat det åsyftade utbytet.

Under hänvisning till vad nu anförts få vi uttala såsom vår uppfattning, att

försiktighet bör iakttagas vid organiserandet av en eventuell saklig granskningsverksamhet.

Det av riksräkenskapsverket förutsatta samarbetet mellan sakrevisionen

och ämbetsverket skulle enligt vår mening kunna komma att inkräkta på

riksräkenskapsverkets revisionsuppgifter, vilka böra hänföra sig till det

kamerala granskningsområdet. På grund av statsverksamhetens ansvällning

finns här ett verksamhetsfält, som mer än väl ger arbete åt riksräkenskapsverkets

revision. Redan nu äro dessa arbetsuppgifter så betydande, att de

icke kunna fullgöras i avsedd omfattning.

De arbetsuppgifter, som i praktiken kunna komma att åvila ett blivande

särskilt organ för saklig revision, synas fortfarande vara mycket ovissa

till sin verkliga innebörd. Under sådana förhållanden torde varken arbetsformerna

eller organisationen lämpligen kunna i förväg givas någon fastare

utformning.

Beträffande utformningen av förslaget örn inrättande av statens sakrevision

ha myndigheterna framfört från utredningen avvikande meningar på

flera punkter, huvudsakligen i vad rör sakrevisionens arbetsområde samt den

därmed sammanhängande frågan om bibehållande av nu förefintliga sakrevisionsorgan.

Vad rör frågan örn sakrevisionens ställning i förhållande

till förefintliga kamerala revisionsorgan har riksräkenskapsverket

konstaterat, att de senaste tjugo årens erfarenheter inom det

statliga budget- och besparingsarbetet pekade hän mot inrättande av en permanent

institulion för fortlöpande översyn över den statliga verksamheten i

syfte att denna bedreves rationellt och att alltså de mål, som politiken uppställt,

förverkligades med minsta möjliga kostnad. Till huvudsaklig del vore

det här fråga örn det ändamålsenliga uttnyttjandet av den i statens tjänst

anställda personalen och av statsverket disponerade reala tillgångar samt om

en rationalisering av anskaffnings- och förrådsverksamheten ävensom örn effektivisering

av statsbidrag av olika slag. — Den uppdragna skiljelinjen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

25

mellan kameral och saklig revision, enligt vilken den kamerala revisionen

bedömde författningsenligheten av vidtagna förvaltningsåtgärder enbart på

grundval av räkenskapsmaterial, medan den sakliga revisionen prövade ändamålsenligheten

i åtgärderna på grund av annat material, syntes ämbetsverket

vara av övervägande teoretisk natur. En mera adekvat skiljelinje mellan

den kamerala och den sakliga revisionen läge däri, att den kamerala

revisionen i huvudsak intresserade sig för och anknöte till den enskilda förvaltningsåtgärden

sådan denna komine till uttryck i räkenskaperna, medan

den sakliga revisionen lill väsentlig del byggde sin verksamhet på sammanställningar

av mera statistisk art över personalens storlek, sammansättning

och arbetsresultat, över upphandlings- och förrådsväsendet, maskiners, inventariers

och förbrukningsartiklars utnyttjande samt över de skilda, av nämnda

faktorer beroende kostnadselementen inom verksamheten. Dessa båda former

för revisionsverksamheten kunde och borde i möjligaste mån bedrivas jämsides,

vilket jämväl bestyrktes av den riksräkenskapsverket meddelade befogenheten

att utöver den kamerala granskningen även verkställa viss saklig

revision. Denna befogenhet hade under de senaste åren utnyttjats vid granskningen

av försvarsväsendets räkenskaper. En saklig revision måste även

delvis hämta sitt material från räkenskaperna. Det vore fördelaktigt att sammanställa

detta material i form av statistik, vilken skulle fortlöpande förnyas

och fördjupas, i vilket sammanhang ämbetsverket hänvisade till de förslag

som framlagts av 1940 års finansstatistiksakkunniga. Fortsättningsvis anför

ämbetsverket följande.

På grund av vad sålunda anförts finner riksräkenskapsverket det starkt

motiverat att anordna en permanent tillsyn över den statliga ekonomiska

verksamheten, avseende en granskning ur ändamålsenlighetens synpunkt av

organisation och förvaltningsåtgärder. Om denna granskning betecknas sakrevision

såsom motsättning till kameral revision, så finner riksräkenskapsverket

denna motsättning hava väsentligen teoretiskt intresse. Vid vardera

formen av revision kan man näppeligen undgå att även upptaga synpunkter

liggande inom den andra revisionens arbetsområde. Den sakliga revisionen

arbetar väl i stor utsträckning i andra former än den kamerala granskningen

och bygger sitt bedömande i motsvarande mån på annat material än

räkenskaper, såsom vid arbetstidsstudier m. m., men till betydande del och

i synnerhet vid en fortlöpande tillsyn måste den sakliga revisionen bygga på

det statliga räkenskapsmaterialet. Såväl begreppsmässigt som ur praktisk

synpunkt finner riksräkenskapsverket för den skull ett sådant samband föreligga

mellan saklig revision och kameral granskning, att ett intimt samarbete

måste komma till stånd mellan det särskilda sakrevisionsorganet å ena sidan

samt riksräkenskapsverket och de med specialrevisioner utrustade ämbetsverken

å andra sidan. Genom eli sådant samarbete möjliggöres en allsidig

och fullständig bedömning av ändamålsenligheten och författningsenligheten

av företagna förvaltningsåtgärder. Vid utbyggandet av systemet för den statliga

revisionen bör eftersträvas, all densamma blir så effektiv som möjligt, att

dubbelarbete undvikes samt alt erforderlig kommunikation mellan de olika

revisionsorganen upprätthålles. Särskilt må understrykas, att det vore föga

förenligt med den sakliga revisionens ändamål, örn sakrevisionens organ

självständigt upptoge det hos riksräkenskapsverket förefintliga räkenskapsmaterialet

till systematisk granskning och bearbetning. En oeftergivlig förut
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

sättning för upprättande av ett fristående organ för saklig revision är sålunda

enligt riksräkenskapsverkets mening, att bestämda former fastställas för

samarbetet mellan sakrevisionen och riksräkenskapsverket. Då detta ämbetsverk

enligt 1940 års finansstatistiksakkunnigas förslag skulle få till uppgift

att utarbeta statistik över statens finanser, inbegripet personalstatistik,

innebär nämnda förutsättning, att den för sakrevisionen erforderliga finansstatistiken

skall tillhandahållas sakrevisionen av riksräkenskapsverket.

I denna fråga har statskontoret framhållit vikten av att någon konstlad

skiljelinje icke uppdroges mellan de båda revisionsformerna samt att åtgärder

vidtoges för att de olika revisionsorganen skulle kunna såvitt möjligt

samverka och komplettera varandra. Emellertid har statskontoret föreslagit,

att möjlighet skulle beredas statens sakrevision att själv utföra sin talan inför

det kamerala revisionsorganet, med rätt att på vanligt sätt anföra besvär

över beslutet, varvid ämbetsverket dock förutsatt, att denna fråga liksom

övriga spörsmål med avseende på sakrevisionens förhållande till andra

revisionsorgan bleve närmare utredda i samband med den allmänna och allsidiga

översyn av det nuvarande statliga revisionsväsendet, som av riksdagen

begärts.

Två reservanter i riksräkenskapsverket ha såsom sin mening framhållit,

att även om finansstatistiska sammanställningar vore av visst värde för olika

undersökningar, de dock icke utgjorde en förutsättning för bedrivandet av

en saklig granskningsverksamhet.

Den föreslagna organisationen av statens sakrevision har av riksräkenskapsverket

tillstyrkts, varvid dock ämbetsverket anfört, att för tryggande

av ett intimt samarbete mellan sakrevisionen och riksräkenskapsverket, ämbetsverket

såsom sådant borde bliva representerat i statens sakrevisions styrelse.

Den föreslagna kanslipersonalen borde med hänsyn till riksräkenskapsverkets

förslag i fråga om samarbetet mellan revisionsmyndigheterna m. m.

kunna reduceras och viss del av de för sakrevisionen beräknade medlen disponeras

för förstärkning av riksräkenskapsverkets personalorganisation. Att

riksräkenskapsverket icke helt kunnat fylla de krav beträffande sakrevision,

som ställts vid verkets tillkomst, sammanhängde främst därmed, att verket

icke erhållit en personalorganisation, som svarat mot de oavbrutet stegrade

arbetsuppgifterna. Flygförvaltningen har framfört såsom ett önskemål, att till

ledamot av styrelsen för statens sakrevision förordnades en person med kännedom

om flygmateriel och flygvapnets speciella förhållanden.

I vad rör statens sakrevisions arbetsområde lia telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen jämte

två reservanter i riksräkenskapsverket framhållit, att statens affärsdrivande

verksamhet icke lämpade sig för granskning av statens sakrevision, varför

i yttrandena förordats, alt nuvarande överrevisionsinstitutioner bibehölles.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förordat, att en särskild överrevision

inrättades för styrelsen och dess lokala förvaltning, varjämte styrelsen givit

uttryck åt den uppfattningen, att statens sakrevision borde utformas såsom

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

ett sammanhållande organ för de olika grupper av överrevisorer, som funnes

eller kunde komma att inrättas. Telegrafstyrelsen har anfört, att om särskilda

åtgärder ansåges erforderliga för att utöka Kungl. Maj:ts kontroll

över verkets förvaltning, detta borde ske genom att till styrelsens förfogande

ställdes experter med erfarenhet från privat affärsverksamhet, vilka skulle

ha att med styrelsen deltaga i beslut av större räckvidd och betydelse.

1942 års vågsakkunniga ha föreslagit, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och dess lokala organs förvaltning underkastades granskning såväl

av statens sakrevision som av särskilda överrevisorer, varvid samarbete givetvis

skulle äga rum till undvikande av dubbelarbete. Såsom skäl mot förslaget

att utsträcka statens sakrevisions arbetsfält till här ifrågavarande områden

har anförts, att en sakrevision avpassad för den egentliga statsförvaltningen

icke lämpade sig för statens affärsdrivande verksamhet, då den sakkunskap

som kunde finnas inom sakrevisionen icke skulle vara tillräcklig för

att bättre företräda statsintresset än inom affärsverken förefintliga speciellt

utbildade arbetskrafter. Statens arbetsmarknadskommission, som funnit att

ett övertagande av de nuvarande överrevisorernas granskning av kommissionen

av statens sakrevision respektive, vad anginge den kamerala granskningen,

av riksräkenskapsverket skulle innebära en försvagning av det nuvarande

effektiva och snabbt fungerande revisionssystemet, har avstyrkt de sakkunnigas

förslag om att principbeslut om sådant övertagande fattades redan i

detta sammanhang. Den eftersträvade enhetligheten i den statliga granskningsverksamheten

borde enligt kommissionens uppfattning kunna nås genom

samarbete mellan kommissionens överrevisorer och statens sakrevision.

Arméförvaltningen, som framhållit att den inom ämbetsverket verksamma

kamerala revisionen under den förstärkta försvarsberedskapen i avsevärd omfattning

utfört granskning av sakrevisions natur, har i sitt yttrande ingått på

frågan om statens sakrevisions ställning efter genomförande av 1941 års militära

förvaltningsutrednings förslag om centralisering av försvarsväsendets

civila förvaltning och därvid framhållit vikten av ett nära samarbete mellan

de olika revisionsorganen. Vad beträffade den tekniska revisionen, har dess

stora betydelse för arméförvaltningens olika departements och styrelsers kontroll

över lokalförvaltningarna framhållits i yttrandet, i anslutning vartill

arméförvaltningen såsom sin uppfattning uttalat, att den tekniska revisionen

icke borde inskränkas till enbart förrådskontroll. Ett överflyttande till den

kamerala revisionsmyndigheten eller till statens sakrevision av vissa av den

tekniska revisionens arbetsuppgifter skulle medföra dubbelarbete och nödvändiggöra

överflyttning av fackutbildad personal från den tekniska revisionen.

Såsom sammanfattning har arméförvaltningen uttalat sig för den tekniska

revisionens bibehållande i dess hittillsvarande form, vilken anordning

läte sig väl förena med de syften utredningens förslag örn inrättande av en

statens sakrevision avsåge att främja. Marinförvaltningen har a andra sidan

förutsatt, att statens sakrevision skutte övertaga den inom marinförvaltningen

bedrivna tekniska granskningen av fartygens räkenskaper.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Medicinalstyrelsen har givit sin anslutning till de sakkunnigas förslag om

samarbete mellan styrelsens granskningsverksamhet beträffande sinnessjukhusen

och statens sakrevision, varvid dock styrelsen framhållit önskvärdheten

att i första hand utbygga och fördjupa den sakliga granskningen genom

att tillföra den inom styrelsen bedrivna revisionsverksamheten ytterligare arbetskraft.

Därjämte har styrelsen framhållit att genom medicinalstyrelsens

materielnämnd, sjukhusens standardiseringskommitté samt centrala sjukhusarkivet

redan inom medicinalstyrelsens ämbetsområde bedreves en omfattande

sakrevision, varifrån statens sakrevision skulle kunna erhålla impulser i

fråga om granskningsverksamhetens inriktning.

Riksräkenskapsverket har anslutit sig till förslaget, att rådande system

med särskilda överrevisorer avvecklades och deras granskningsuppgifter

överfördes till statens sakrevision. Härvid har verket förutsatt, att sakrevisionen

för utförande av dessa granskningsuppgifter organiserades så, att för ändamålet

adjungerades särskilda sakkunniga nied erfarenhet inom respektive

arbetsområden. Större speciella undersökningar och utredningar borde dock

även i fortsättningen anförtros åt särskilda utredningsorgan.

I vad rör sakrevisionens arbetssätt ha såväl de af färsdrivande verken

som flygförvaltningen framhållit, att den uppgiftsskyldighet som skulle

åligga de reviderade myndigheterna kunde bliva mycket betungande och att

man vid uppskattningen av kostnaderna för sakrevisionen måste taga hänsyn

även till kostnaderna för det merarbete, som åsamkades övriga myndigheter.

Samtidigt har framhållits, att den av de sakkunniga föreslagna organisationen

icke torde förslå till mer än en ytlig granskning av det omfattande arbetsmaterialet.

Det vore enligt flygförvaltningens uppfattning bättre, att

sakrevisionens behov av upplysningar m. m. fylldes på så sätt, att ett antal

sakkunniga befattningshavare i förvaltningen ställdes till sakrevisionens förfogande,

än att revisionen fyllde sina funktioner genom bearbetande av uppgifter

som infordrats genom frågeformulär.

I ett flertal yttranden har understrukits vikten av att sakrevisionen finge

en positiv inriktning, och att sålunda revisionens syften i största möjliga

utsträckning nåddes i samförstånd med den reviderade myndigheten. Härvid

har även från de af färsdrivande verkens sida framhållits risken att verksledningarna

genom mer eller mindre formella anmärkningar från sakrevisionens

sida berövades lusten till initiativ och att så småningom en tendens att

hålla sig på den säkra sidan utbildade sig inom affärsverken. I detta sammanhang

ha flygförvaltningen, våg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt riksräkenskapsverket

givit uttryck åt den uppfattningen, att sakrevisionens organisation

skulle uppbyggas så, att revisionen kunde fortlöpande följa och

granska myndigheternas förvaltning och ingripa i förebyggande syfte. Ett

rationellt utnyttjande av den kommersiella och tekniska sakkunskap, som

avsages vara representerad inom sakrevisionen medförde krav på att revisionen

även lämnade råd och upplysningar för förvaltningsmyndigheternas vägledning

inom området för sakrevisionens verksamhetsfält. Nackdelen av att

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

29

sakrevisionen genom förhandsutfästelser bleve bunden i sin reviderande

verksamhet uppvägdes väl av de med rådfrågningsverksamheten förenade

fördelarna. I samband härmed har flygförvaltningen uttalat, att den konsulterande

myndigheten emellertid icke borde vara skyldig att följa sakrevisionens

anvisningar. Två reservanter i riksräkenskapsverket lia uttalat, att möjligheten

att lämna direktiv på detta område vore begränsad och i sista hand

ankomme på Kungl. Maj:t och riksdagen. En reservant inom flyg förvaltningen

har anfört, att sakrevisionen såsom ett kontrollerande organ icke kunde

deltaga i den verksamhet som skulle kontrolleras, och att sakrevisionen icke

heller vore ulrustad för rådgivande verksamhet, samt att det berodde på revisionsorganets

fria bedömande, huruvida direktiv i varje särskilt fall skulle

lämnas eller ej.

Riksräkenskapsverket har framhållit att krisrevisionen icke borde tagas

som mönster för arbetssättet inom sakrevisionen, emedan krisrevisionen icke

såsom sakrevisionen hade att utöva tillsyn över en fortgående, stabiliserad

förvaltning. Vidare har ämbetsverket framhållit faran av att statens sakrevision

övertoge all ändamålsenlighetsgranskning inom förvaltningen, så

att de nuvarande revisionsorganen finge sitt verksamhetsfält begränsat till

kameral revision. En uteslutande på kameral revision inriktad granskningsverksamhet

kunde nämligen till skada för arbetet lätt stelna i en verklighetsfrämmande

formalism. Slutligen understryker riksräkenskapsverket vikten

av att samarbetet mellan verket och statens sakrevision ordnades på ett för

den statliga revisionsverksamheten i dess helhet tillfredsställande sätt. Beträffande

detta samarbete har verket anfört följande.

De förhållanden av saklig natur, som uppmärksammas i samband med

den kamerala revisionen inom riksräkenskapsverket respektive inom specialrevisionerna,

göras därstädes till föremål för erinringar under hand dier i

form av promemorior. För den händelse rättelse pa sa sätt icke kan åvägabringas,

överlämnas ärendet till sakrevisionen för vidare behandling. I den

mån sakrevisionen vid sin granskningsverksamhet uppmärksammar förhallanden

av beskaffenhet att böra i anmärkningsväg beivras, må sakrevisionsorganet

kunna överlämna ärendet till riksräkenskapsverkets handläggning.

Nämnas må, att statens krisrevision i några fall begagnat denna möjlighet.

I fråga om de för sakrevisionens bedrivande erforderliga utredningarna synes

följande ordning böra tillämpas. På statsmyndigheternas räkenskaper

grundade sammanställningar av inkomster av olika slag och utgifter för

olika ändamål böra utarbetas inom riksräkenskapsverket eller beträffande de

lokala verksamhetsområden, för vilka specialrevisioner äro anordnade, inom

vederbörande ämbetsverk. I görligaste mån bör undvikas, att sakrevisionen

direkt från de myndigheter, som skola underkastas saklig granskning, infordrar

sådana uppgifter som kunna inhämtas ur räkenskaperna. Genom en

sådan ordning vinnes, att utredningarna kunna rationellt utformas och de olika

myndigheterna icke belastas med tidskrävande nya arbetsuppgii ter. Tekniska

utredningar avseende speciella verksamhetsområden böra verkställas av särskilda

för varje utredningsuppdrag anställda experter.

Såsom iag anförde vid anmälan av frågan örn tillkallande av 1941 års lieparUmtni»- revisionsutredning torde behovet av en permanent verkande sakrevision vara

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

konstaterat och allmänt erkänt. Detta har även framhållits av de sakkunniga

och ytterligare vitsordats av remissmyndigheterna. Den betydelse

som ett sådant organ, särskilt i nuvarande statsfinansiella läge, skulle äga

för fullföljandet av de statliga besparingssträvandena synes utgöra en tillräcklig

motivering för att staten ikläder sig de icke obetydliga kostnader,

som sakrevisionen under alla förhållanden måste draga. Jag vill erinra örn

att erfarenheterna, icke minst från den senast verksamma besparingsberedningens

arbete, visat att väsentliga resultat av besparingsarbetet kunna vinnas

blott genom att ändamålsenlighetsgranskningen av olika delar av statsverksamheten

bedrives kontinuerligt under en längre tid. En självständig

sakrevision skulle komma att utgöra ett värdefullt stöd icke endast för de

olika verken i deras strävan efter rationell medelsförvaltning utan även för

anslagsgranskningen i budgetarbetet. Jag vill därför förorda, att en allmän

sakrevision nu organiseras. Såsom jag redan framhållit, bör denna emellertid

tillsvidare erhålla blott en provisorisk utformning.

I detta sammanhang torde böra erinras om att besparingsberedningen numera

avlämnat ett slututlåtande. Detta har remitterats till statskontoret för

yttrande särskilt i vad avser frågan om de åtgärder till fullföljande av besparingsarbetet,

till vilka utlåtandet må föranleda. Efter avslutad remiss torde

frågan få anmälas för Kungl. Majit. I avvaktan därpå torde böra anstå nied

framställning till riksdagen om medel för avslutande av de av besparingsberedningen

igångsatta organisationsundersökningarna. Nu förevarande fråga

om inrättande av en sakrevision kan upptagas till avgörande utan att lösningen

av här berörda spörsmål avvaktas.

En permanent sakrevision av åsyftad art bör, såsom de sakkunniga framhållit,

bedrivas av ett helt självständigt, Kungl. Majit direkt underställt organ.

För att detta skall kunna utöva sin granskningsverksamhet med erforderlig

kraft och initiativrikedom torde det vidare vara önskvärt att dess

ledning erhåller i huvudsak en sådan konstruktion och sammansättning som

de sakkunniga förordat. De begränsade förordnandetiderna och den därav

följande växlingen i styrelsens sammansättning skapa ytterligare förutsättningar

för att sakrevisionen icke stelnar i sina arbetsformer. Jämväl de av de

sakkunniga uppdragna allmänna riktlinjerna för kansliets organisation och

kanslipersonalens rekrytering synas mig väl avpassade för en institution av

förevarande karaktär och torde böra i huvudsak följas. Jag kan alltså ansluta

mig till den principiella uppläggningen av de sakkunnigas organisationsförslag.

Jag har icke heller något att erinra mot förslaget, att det nya organet

skall benämnas statens sakrevision.

Vad angår statens sakrevisions arbetsområde synes detta i princip böra

omfatta all verksamhet, som helt eller delvis finansieras med statliga medel.

Under den första försökstiden böra dock befintliga speciella sakrevisionsinstitutioner,

alltså närmast överrevisorerna vid olika affärsverk, tillsvidare bibehållas.

Frågan om formerna för sakrevision vid vägväsendet är för närvarande

under prövning i kommunikationsdepartementet. När ett nedläggande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

31

av nu förefintliga speciella sakrevisionsorgan bör ske, torde få bli beroende på

erfarenheterna av statens sakrevisions verksamhet.

Även vid en indragning av de särskilda överrevisioner, som nu äro verksamma,

kan tydligen sådan sakrevision som centralmyndighet underkastar

lokalförvaltning, mycket väl bestå vid sidan av statens sakrevision. Såsom

exempel härpå har nämnts medicinalstyrelsens granskning av sinnessjukhusen

och de centrala militära förvaltningarnas tekniska revision av förbanden.

I vad mån revisionsverksamheten bör utsträckas till att avse även sådan

halvstatlig verksamhet som bedrives av de olika statsägda aktiebolagen, torde

få bli beroende på ytterligare prövning. Att även denna verksamhet inbegripes

under den nya sakrevisionen synes emellertid, allmänt sett, önskvärt.

Med hänsyn till att statens sakrevision närmast är att betrakta såsom en

försöksinstitution, avsedd att sedan tillräcklig erfarenhet vunnits utbyggas

till ett led i statsförvaltningens fredsorganisation, torde den inom försvarsväsendet

och krisförvaltningen verksamma krisrevisionen böra tills vidare äga

fortsatt bestånd vid sidan av sakrevisionen, vilken under dessa förhållanden

givetvis icke bör utsträcka sin granskning till sistnämnda områden.

Till vad de sakkunniga anfört i fråga om statens sakrevisions arbetssätt

och omfattningen av dess granskande verksamhet kan jag i stort sett giva

min anslutning. Sakrevisionens handlingsfrihet bör sålunda icke bindas genom

detaljerade bestämmelser. I instruktionen böra endast huvudlinjerna för

dess verksamhet uppdragas. I den mån erfarenheterna från de första verksamhetsåren

motivera detta, bör frågan om utförligare instruktionsbestämmelser

senare kunna upptagas till förnyat övervägande.

Vad rör sakrevisionens förhållande till nu verksamma revisionsorgan, inriktade

på i huvudsak kameral granskning, synes, såsom riksräkenskapsverket

förutsatt, ett nära samarbete mellan de olika revisionsorganen böra åstadkommas.

Nödvändigheten därav framgår, särskilt för riksräkenskapsverkets

vidkommande, av att sakrevisionen i viss utsträckning torde få arbeta med

material som sammanställes och bearbetas av andra revisionsorgan. Riksräkenskapsverket

har i sitt remissyttrande vänt sig mot en sträng inbördes avgränsning

av verkets och den nya sakrevisionens kompetensområden. Härtill

kan erinras, att även örn gränsen mellan kameral revision och sakrevision

teoretiskt är obestämd, dock redan de för riksräkenskapsverket och den nya

sakrevisionen karakteristiska och helt skilda organisations- och arbetsformerna

komma att i praktiken hänvisa de båda organen till skilda uppgifter.

Det arbetsområde som är det för riksräkenskapsverket naturliga inskränkes

alltså icke genom tillkomsten av det nya revisionsorganet, och verket bör

därför fullfölja strävandena att inom den ram som betingas av verkets organisation

utsträcka sin på räkenskapsmaterial grundade revisionsverksamhet

till en ändamålsenlighetsprövning.

I anslutning till vad jag nyss anfört, böra formerna för samarbetet mellan

de olika revisionsorganen icke i förväg bindas genom instruktionsbestämmel
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

ser. Erfarenheten torde få ge vid handen, i vilken omfattning och på vilket

sätt ett sådant samarbete lämpligen kan bedrivas. Det nya revisionsorganet är

avsett att erhålla uppgifter, för vilka nu saknas organisatoriskt underlag, och

därför bör icke heller dess tillkomst få någon direkt återverkan på övriga

revisionsmyndigheters organisation. Örn visst utredningsarbete för sakrevisionens

räkning, som är av natur att böra utföras av sakrevisionens kansli,

befinnes med större fördel kunna verkställas exempelvis inom riksräkenskapsverket,

torde dock hinder icke böra möta att organisera arbetet i enlighet

därmed och disponera till sakrevisionen anvisade medel för ersättning

till den tillfälliga arbetskraft, som inom annat verk anställes för ifrågavarande

specialuppgifter.

Statens sakrevisions granskningsarbete bör bedrivas i nära kontakt och

under samarbete även med de granskade förvaltningsmyndigheterna. Härigenom

uppnås en sådan växelverkan mellan förvaltningsverksamheten och

utifrån kommande kritik, som kan förväntas åvägabringa det bästa resultatet.

Frågan i vad mån detta samarbete bör ske i form av förfrågningar

från myndigheterna till sakrevisionsorganet och en därtill anknuten rådgivningsverksamhet

från dess sida, synes liksom övriga detaljer rörande

sakrevisionens arbetsformer böra få erhålla sin lösning i tillämpningen. Det

synes dock vara klart, att sakrevisionen icke bör vara skyldig avgiva yttrande

över viss underställd fråga, liksom å andra sidan att den förfrågande

myndigheten icke bör vara pliktig att utan vidare godtaga de anvisningar, som

må givas från sakrevisionens sida. Örn olika meningar göra sig gällande i en

sakrevisionen underställd eller av sakrevisionen väckt fråga, torde denna i

regel böra hänskjutas till Kungl. Maj :ts prövning. Någon domsrätt eller åtalsrätt

i anmärkningsmål bör icke tillkomma statens sakrevision.

Vad slutligen beträffar förhållandet mellan statens sakrevision och riksdagens

revisorer, torde detta böra utformas så, att dubbelarbete undvikes och

sakrevisionens erfarenheter komma statsrevisionen till godo. Lämpligen torde

sakrevisionen till Kungl. Maj:t böra överlämna arbetsredogörelser, avsedda

att tillhandahållas statsrevisionen. Då Kungl. Maj:t finner omständigheterna

därtill föranleda, böra vidare av sakrevisionen utarbetade utredningar kunna

överlämnas till statsrevisionen. En direkt kontakt mellan revisionsorganens

kanslier synes lämpligen böra upprätthållas.

Anslagsfrågor m. m.

Personalfrågor.

Såsom i det föregående angivits föreslå de sakkunniga, att verksamheten

vid statens sakrevision ledes av en styrelse om sju ledamöter, varav en ordförande

och chef för sakrevisionen. För utförande av granskningsarbetet

skall enligt förslaget anställas ett antal revisorer och assistenter och därjämte

medel anvisas för erforderlig biträdes- och vaktmästarpersonal. Kansliarbetet

skall ledas av en kanslichef.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Vidkommande anställningsformen för personalen inom statens sakrevision

anse de sakkunniga lämpligast, att personalen till en början, innan det nya

revisionsorganet färdigorganiserats och vunnit stadga, anställes tillsvidare

eller på bestämd, kortare tid. Vidare anse de sakkunniga, att någon tids

provtjänstgöring måste föregå mera stadigvarande anställning. De sakkunniga

förutsätta dock, att när sakrevisionen färdigorganiserats och arbetsuppgifterna

för särskilda grupper av tjänstemän vunnit stadga, en fastare

anställning i viss utsträckning beredes kanslipersonalen. I frågan anföra de

sakkunniga därefter följande.

För att säkerställa tillgängen på arbetskraft för mera krävande utredningar

torde det sannolikt bliva erforderligt, att de mera kvalificerade

tjänstemännen efter viss tjänstgöringstid kunna erhålla möjlighet till en

fastare anställning. Utredningen, som anser att tillsättning genom fullmakt

eller konstitutorial av befattningar vid det tilltänkta sakrevisionsorganet icke

bör ifrågakomma, vill närmast sätta i fråga en anställningsform liknande

den, som för närvarande tillämpas beträffande bland andra vissa tjänstemän

vid konjunkturinstitutet. Ifrågavarande tjänstemän äro innehavare av

medelst förordnande för begränsad anställningstid (10 år) tillsatta befattningar,

vilka äro pensionsgrundande. För statens sakrevision bör en dylik

anställningsform kunna underlätta rekryteringen av kvalificerad arbetskraft.

Samtidigt bör nämnda anställningsform möjliggöra en önskvärd förnyelse

av personalen. Det är nämligen för ett revisionsorgan med här ifrågavarande

uppgift av största betydelse, att en anda av uppslagsrikedom och initiativförmåga

ständigt hålles vid liv bland befattningshavarna.

Kostnadsberäkningar.

Vad först angår frågan om avlöningsförmåner åt styrelsens ledamöter,

framhålla de sakkunniga, att ersättningen till styrelsens ordförande bör tillmätas

så, att för denna post kan förvärvas en framstående arbetskraft. I

anslutning härtill föreslå de sakkunniga, att till ordföranden skall utgå ett

årsarvode å 24,000 kronor, under förutsättning att ordföranden tages i anspråk

för uppgiften i ungefär samma utsträckning som brukar krävas av

en verkschef inom statsförvaltningen. Skulle det visa sig, att ordförandens

arbetskraft icke tages i anspråk i full utsträckning, bör enligt de sakkunnigas

uppfattning arvodet nedsättas. Beträffande styrelsens övriga ledamöter

föreslå de sakkunniga, att ersättningen utgår dels i form av ett fast årligt

arvode a 2,400 kronor och dels med ett dagarvode å 30 kronor för varje

bevistat plenisammanträde. För dagar, under vilka styrelseledamot utfört

annat arbete inom statens sakrevision, ävensom för dagar, för vilka traktamentsersättning

vid besöks- och inspektionsresor beräknas, anse de sakkunniga,

att dagarvodet bör reduceras. Vid resor i tjänsten föreslås styrelseledamöterna

skola åtnjuta rese- och traktamentsersältning enligt klass I B

allmänna resereglementet.

Med stöd av dessa överväganden uppskatta de sakkunniga de årliga kostnaderna

för sakrevisionens styrelse till 48,000 kronor med följande fördelning

på olika poster.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 164.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Årsarvode åt ordföranden....................

Årsarvoden åt övriga ledamöter..........................

Dagarvoden för plenisammanträden ....................

Dagarvoden i övrigt, ersättning för mistade löneförmåner

m. m................

kronor 24,000

» 14,400

» 5,400

»__4,200

Kronor 48,000.

Vad röi kunslipersoncden anföra de sakkunniga, att det enligt deras mening

borde uppdragas åt sakrevisionens styrelse att utforma detaljerna i det

nya organets personalorganisation under dess första verksamhetsår, varför

frågan om tillskapandet av en mera fast organisation borde få stå öppen,

till dess erfarenhet vunnits angående det mera stadigvarande behovet av arbetskraft

för olika uppgifter. Vid framläggandet av sina kostnadsberäkningar

ha de sakkunniga utgått från vissa antaganden beträffande personalantal

och lönesättning men därvid understrukit, att de sålunda framräknade

anslagsbeloppen borde väsentligen betraktas som en ram, inom vilken

styrelsen skulle äga att röra sig tämligen fritt. I frågan anföra de sakkunniga

vidare följande.

^narj detr J6rna 1 statens sakrevisions personalorganisation icke kunna på

torhand utformas, ställer det sig vanskligt att nu bedöma personalbehovet

och fördenskull även att beräkna kostnaderna för avlöning åt personalen.

Kevisionsutredmngen, som förutsätter, att krisrevisionen tillsvidare fullföljer

sin verksamhet, utgår i den följande beräkningen från att någon särskild

personal for granskning av försvarsväsendets och de statliga krisorganens

förvaltning icke kommer att erfordras inom statens sakrevision under dess

forsta verksamhetstid. Vid sadant förhållande lärer sakrevisionens personalstock

till en början kunna hallas relativt fåtalig. Då krisrevisionens arbetsuppgifter

sedermera övertagas av statens sakrevision, får frågan om personalorganisationen

upptagas till förnyat övervägande. Den för statens sakrevision

därvid erforderliga personalförstärkningen torde kunna vinnas därigenom,

att krisrevisionens personal i lämplig omfattning överflyttas till sakrevisionen.

Den härvid uppkommande kostnadsökningen för statens sakrevision

kommer att mer än väl uppvägas av att kostnaderna för krisrevisionen

helt försvinna.

För kanslichefen föreslå de sakkunniga ett årsarvode av 18,000 kronor,

vilket arvode med omkring 1,000 kronor överstiger slutavlöningen till en

byråchef vid nuvarande tillägg. Å arvodet skulle — liksom beträffande arvoden

i övrigt inom statens sakrevision — icke utgå några tillägg på grund

av levnadskostnadsstegringen. Om till kanslichef utsåges en relativt ung

tjänsteman, borde arvodet, åtminstone till en början, kunna sättas till ett

något lägre belopp.

Vidkommande sakrevisionens kanslipersonal i övrigt föreslå de sakkunniga,

att revisionsarbetet uppdelas på i huvudsak två kategorier av tjänstemän,

nämligen en grupp högre kvalificerade tjänstemän, vilka de sakkunniga

benämnt revisorer, samt en grupp av yngre tjänstemän i assistents ställning.

Antalet föreslås till åtta av vardera gruppen. Härom anföres följande.

Beträffande avvägandet av antalet tjänstemän inom nu nämnda grupper

vill utredningen framhålla, att antalet ej bör tilltagas alltför knappt, då eljest

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

35

organisationen ej kommer att fullt utnyttjas och då ett tillskott av tjänstemän

bör leda till ett förbättrat utbyte av granskningsverksamheten i sådan

grad, att ökningen i lönekostnad mer än väl uppväges. Med utgångspunkt

härifrån och med beaktande av personaluppsättningen inom statens krisrevision

har utredningen ansett sig böra stanna vid att förorda, att antalet

befattningshavare inom nu ifrågavarande kategorier tillsvidare beräknas till

åtta revisorer och samma antal assistenter.

I vad rör dessa befattningshavares löneförmåner anse de sakkunniga, att

genomsnittsarvodet för revisorer bör beräknas till 12,000 kronor och för

assistenter till 7,000 kronor. För att styrelsen för sakrevisionen skall erhålla

möjlighet att vid behov differentiera lönerna för befattningshavarna, föreslå

de sakkunniga, att inom statens sakrevision tillämpas det lönesystem, som nu

kommer till användning inom krisförvaltningen. Enligt ifrågavarande system

hava befattningshavarna i lönehänseende fördelats på vissa lönegrupper. För

varje grupp har fastställts en lägsta och en högsta månadslön. Inom dessa

gränsbelopp äger vederbörande krisorgan själv bestämma lönen i varje särskilt

fall. Med tillämpning av den för statens krisrevision enligt nämnda

system fastställda löneplanen skulle sålunda för revisorerna hos statens sakrevision

månadslönen vara lägst 700 och högst 1,100 kronor, medan däremot

för assistenterna månadslönen skulle variera mellan lägst 400 och högst 750

kronor.

För kontors- och vaktpersonal beräkna de sakkunniga ett belopp av 20,000

kronor för år. Även för denna personal skulle enligt förslaget krisförvaltningens

lönesystem till en början tillämpas.

Jämväl i fråga örn personalens avlöningsförhållanden i övrigt föreslå de

sakkunniga, att vad i sådant hänseende stadgats för befattningshavare vid

statens krisorgan (SFS 1041: 215) skall gälla i tillämpliga delar.

I anslutning till vad sålunda föreslagits beräkna de sakkunniga de årliga

kostnaderna för avlöning åt kanslipersonalen i enlighet med följande upp
-

ställning.

Kanslichef .......................................... kronor 18,000

Revisorer och assistenter .............................. » 152,000

Kontors- och vaktpersonal ............................ » 20,000

Kronor 190,000.

För särskilda experter och sakkunniga beräkna de sakkunniga en årskostnad

av 25,000 kronor. Härom anföres följande.

I betraktande av att den hos statens sakrevision anställda revisionspersonalen

avses skola bliva jämförelsevis fåtalig, kan det ej förutsättas, att revisionens

egen personal skall kunna besitta erfarenhet beträffande samtliga

de områden, som falla inom revisionens granskningsområde. På grund härav

lärer behovet av experter och sakkunniga inom sakrevisionen för specialutredningar

av olika slag komma att bliva relativt stort. Revisionsutredningen

vill endast erinra örn vad utredningen i annat sammanhang anfört angående

den tekniskt och merkantilt betonade verksamheten inom affärsverken,

vissa statliga bolag, försvarsväsendet, vägväsendet samt åtskilliga institutioner

och anstalter. Erfarenheten har ock visat, att såväl krisrevisionen som

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 164.

Syningen 1 stor utsträckning måst anlita utomstående sakkunniga

tor sai skilda undersökningar. Sålunda uppgingo krisrevisionens utgifter

under budgetaret 1941/42 för detta ändamål till över 40,000 kronor

korn™ Slr ehOVea av sperter och sakkunniga åt statens sakrevision kan

komma att hilva under den forsta liden är svårt att nu bedöma. Revisionsutredmngen

anser emeilertid, att ett belopp av förslagsvis 25,000 kronor bör

for andamalet stallas till förfogande under det första verksamhetsåret

De sammanlagda avlöningskostnadema skulle enligt de sakkunnigas beräkningar

uppgå till 263,000 kronor fördelade på följande poster.

Exklusive lokalkostnader, vilka avses komma att belasta statens allmänna

fastighetsfond, beräknas till omkostnader ett sammanlagt belopp av 30,000

kronor, varav hälften till reseersättningar och hälften till expenser m. m.

Härtill skulle enligt vad de sakkunniga anföra komma engångskostnader på

omkring 20,000 kronor för inköp av kontorsinventarier m. m.

Sammanlagt skulle alltså enligt de sakkunnigas beräkningar de löpande

kostnaderna för statens sakrevisions verksamhet under de första åren uppgå

till 293,000 kronor, varav 263,000 kronor till avlöningar och 30,000 kronor

till omkostnader. På första året skulle dessutom falla nyssnämnda engångskostnader,

20,000 kronor.

Med hänsyn till osäkerheten av de verkställda beräkningarna förorda de

sakkunniga, att eventuella riksstatsanslag för statens sakrevision givas förslagsanslags

natur.

Yttranden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har såsom sin åsikt framhållit, att en

fortlöpande, effektiv saklig granskning av det föreslagna arbetsfältet skulle

kräva, att till statens sakrevisions förfogande ställdes medel i väsentligt större

omfattning än vad de sakkunniga beräknat.

I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag har statskontoret framhållit

svårigheterna att med hänsyn till den korta förordnandetiden erhålla en

fullt kvalificerad person, som vore beredd att ägna hela sin tid åt posten som

ordförande i statens sakrevisions styrelse. Därför har ämbetsverket föreslagit,

att tjänstgöringen ordnades så, att ordförandesysslan kunde kombineras

med innehavarens ordinarie verksamhet, varvid ordförandearvodet skulle

kunna bestämmas till 6,000 kronor för år jämte ersättning för mist avlöning

under de tider, då arbetet i sakrevisionen påkallade tjänstledighet från huvudbefattningen.

I anslutning härtill har statskontoret förordat, att arvodena

till de övriga styrelseledamöterna nedsattes, årsarvodet till 1,800 kronor och

dagarvodet till 20 kronor. Beträffande personalens avlöningsförmåner har

ämbetsverket, med hänsyn till framdeles eventuellt uppstående svårigheter

Styrelse

kronor 48,000

» 190,000

_ 25,000

Kanslipersonal

Sakkunniga .

Kronor 263,000.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

att anpassa inom krislöneplanens vida gränser fixerade löner efter löneskalan

i gällande avlöningsreglementen, funnit betänkligt, att till ett statsorgan,

som avsåges att bliva bestående, överflytta krisförvaltningens avlöningssystem.

Statskontoret har i stället föreslagit, att anknytning söktes till

bestämmelserna i de civila avlöningsreglementena, vilket icke behövde hindra,

att anställningsformen gjordes löslig. Härvid skulle avlöningen inom

sakrevisionen kunna för i densamma tjänstgörande statstjänstemän utgå i

form av ersättning för rnistad lön jämte tilläggsarvode och i övrigt för revisorerna

anknytas till lönegraderna 26, 24 och 21 och för assistenterna till

lönegraderna 18 och 15. För biträdes- och vaktpersonal borde avlöning utgå

enligt sedvanliga avlöningsnormer för extra tjänstemän med motsvarande

arbetsuppgifter. Kanslichefen borde enligt statskontorets uppfattning efter

viss övergångstid inplaceras i lönegraden C 7.

Beträffande tidpunkten för inrättande av statens sakrevision har statskontoret,

med hänsyn till angelägenheten att en verklig sakrevision för hela

statsförvaltningen utan onödigt uppskov komme till stånd, biträtt de sakkunnigas

förslag att sakrevisionen upprättades snarast möjligt och oberoende

av tidpunkten för krisrevisionens avveckling.

Till vad de sakkunniga anfört örn anställningsformerna vid statens sak -Departementsrevision

kan jag i stort sett ansluta mig. Frågan örn fastare anställning för

sakrevisionens befattningshavare torde böra upptagas till prövning först i

samband nied ställningstagandet till sakrevisionens slutliga organisation.

I betänkandet föreslagna arvoden och övriga förmåner till styrelsens

ordförande och övriga ledamöter samt till kanslichefen föranleda ej erinran

från min sida. Att, såsom statskontoret ifrågasatt, begränsa ordförandens

arvode så, att uppdraget under alla förhållanden ges karaktären av en bisyssla,

skulle enligt min uppfattning rubba förutsättningarna för den förordade

organisationen. Givetvis bör det stå Kungl. Maj:t fritt att vidtaga de

nedsättningar av de föreslagna arvodena, till vilka förhållandena må föranleda.

Jämväl den av de sakkunniga föreslagna lönenivån för revisorer och

assistenter synes mig väl avvägd. Med hänsyn till att statens sakrevision

nu avses erhålla blott en provisorisk organisation, torde det vara en lämplig

utväg att låta gällande avlöningsbestämmelser för krisorganen vinna tilllämpning

på befattningshavarna hos sakrevisionen. Frågan om en eventuell

inplacering av dessa befattningshavare i den för statstjänstemän i allmänhet

gällande löneskalan bör upptagas till övervägande vid den tidpunkt, då

tillräcklig erfarenhet vunnits av sakrevisionens arbete för att en slutlig prövning

av organisationsformerna skall kunna ske.

Det föreslagna systemet med experter, vilka skola vara verksamma inom

områden, som icke omfattas av den inom sakrevisionens styrelse representerade

sakkunskapen, synes mig välbetänkt. Då det är av vikt att sakrevisionens

mera fasta personal icke blir för talrik, synas de för experter erforderliga

medlen icke böra tillmätas för knappt. Samtidigt vill jag dock under
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

stryka, att systemet med experter icke bör tagas till intäkt för uppbyggande

av en rad fasta överrevisionsinstitutioner, underställda statens sakrevision,

utan att medlen äro avsedda till bestridande av kostnaderna för mera tillfälliga,

speciella undersökningar.

Beträffande beräkningen av medelsbehovet finner jag icke anledning frångå

de sakkunnigas beräkningar. Årskostnaderna för statens sakrevision synas

sålunda för de första verksamhetsåren böra beräknas till 263,000 kronor

för avlöningar och 30,000 kronor för omkostnader, varjämte ett belopp av

20,000 kronor bör ställas till förfogande första året till täckande av vissa

engångskostnader. Då jag vill förorda, att statens sakrevision inrättas från

och med den 1 oktober 1943, bör för nästa budgetår anvisas endast tre fjärdedelar

av de för helt år beräknade beloppen jämte de för engångskostnader

erforderliga omkostnadsmedlen, eller i avrundat tal 200,000 kronor till avlöningar

och 40,000 kronor till omkostnader. Med hänsyn till osäkerheten i den

verkställda uppskattningen böra medlen anvisas under beteckningen förslagsanslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att fastställa stat för de båda

anslagen i huvudsaklig anslutning till de beräkningsgrunder som framgå av

det anförda.

Under åberopande av vad jag sålunda anfort hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att för fortlöpande sakrevision av statsverksamheten

skall upprättas ett särskilt organ, benämnt statens

sakrevision, med i huvudsak den organisation och de uppgifter

som framgå av det anförda;

dels till Statens sakrevision: Avlöningar under sjunde huvudtiteln

för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av .................................... kronor 200,000;

dels ock till Statens sakrevision: Omkostnader under sjunde

huvudtiteln för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av .............................. kronor 40,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birger Öhman.

487503. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till avlöning sreglemente för de högre kommunala skolorna. s. 13 i texten
  2. SU 1943:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av statens sakrevision. s. 1 i texten